Övervakning av fåglarnas populationsutveckling

Årsrapport för 2016

Martin Green, Fredrik Haas & Åke Lindström

Innehållsförteckning

Summary 2Sammanfattning 3Inledning 3Metoder 5Resultat och Diskussion (inkl. Figurer 1–7) 9Artkommentarer (inkl. Figurer 8–9) 23Tack 31Tabeller 1–3. Antal inventerade rutter 1975–2016 32Tabeller 4–11. Antal observerade fåglar och däggdjur i de olika programmen 33Figur 10. Diagram med populationsindex för 185 fågelarter 47Figur 11. Diagram med populationsindex för 38 fågelarter – nattrutterna Figur 12. Diagram med populationsindex för 12 däggdjursarter Appendix 1. Deltagarlista Svensk Fågeltaxering vintern 2015/2016 och sommaren 2016

677173

Omslagsbild/Cover: Alfågel Long-tailed Duck Clangula hyemalis Alla foto/photos: Åke Lindström

2

Summary Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2017. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for 2016. Department of Biology, Lund University. 84 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 2016 include data from: 565 winter point counts in 2015/2016 (41st winter), of which 281 were carried out during the Christmas/New Year count, 249 summer point count routes (42nd year) and 493 Fixed routes (21st year). In the programme for covering night-active birds (7th season), 148 routes were covered at three occasions each (March, April and June). The new monitoring systems for wetland birds and archipelago birds that were launched in 2015 continued in 2016. As many as 273 wetland routes and 184 archipelago squares of 2 x 2 km2 were surveyed.

Population trends were analyzed using TRIM and trends for 198 different species are presented. The geographical distributions of the covered routes are also presented (Fig. 1). Larger mammals are counted on the Night routes and the Fixed routes since 2010 and 2011, respectively and we can now present short-term trends for 12 mammal species based on these two systems.

In the Christmas/New Year count 2015/2016, about 156,000 individuals of 139 species were counted by 225 observers. On the point count routes in summer 2016, about 85,000 birds of 204 species were counted by 149 observers. From the Fixed routes 138,000 birds of 220 species were reported by 234 persons. The Night routes yielded a little more than 11,000 birds of 45 species, counted by 126 observers. Trend graphs for a large number of species are presented in Figs. 10–12. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). More than 6400 mammals were counted (all surveys together), the most common being Roe Deer, Fallow Deer, European Hare, Wild Boar, Red Fox and Moose. Almost 60,000 birds of 95 selected species were counted in different forms of wet habitats. Within the system for archipelago birds, more than 95 000 birds of 66 selected species were registered in 2016.

Over the last 10 years, the most pronounced declines are found in Ortolan Bunting, Hazel Grouse, Greenfinch, crossbill sp., Black Grouse, Lesser Whitethroat, Pheasant, Yellowhammer and Starling. The strongest increases during the same period are found in Common redpoll (spp. cabaret), Ptarmigan, Chiffchaff (spp. collybita), Kestrel, Goldfinch, Hawfinch, Redshank, Chiffchaff (spp. abietinus), Bullfinch and Whooper Swan. When analyzing trends for groups of species, based on their phylogeny and habitat preferences, the last decade has seen particularly declining numbers in waterfowl, grouse and sparrows, birds of farmland and mountain birch forest.

www.fageltaxering.lu.se

Ärtsångaren är en ”doldis” bland Sveriges fåglar som det gått riktigt dåligt för de senaste 10-15 åren. The Lesser Whitethroat has seen declined strongly in Sweden the last 10–15 years.

3

Sammanfattning Green, M., Haas, F. & Lindström, Å. 2017. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2016. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 84 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för 198 svenska fågelarter för åren 1975–2016. Fåglarna har räknats vinter, vår och sommar enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren (sedan 1996) men täcker hela Sverige. Nattaktiva fåglar har räknats sedan 2010. Utöver detta räknas större däggdjur både på standardrutterna (sedan 2011) och på nattrutterna. Sedan 2015 räknas ytterligare två program; Sjöfågeltaxeringen (drivs tillsammans med SOF-BirdLife Sverige) som riktar in sig på fåglar knutna till blöta miljöer både i inlandet och längs kusten, samt Kustfågel-övervakningen där sjöfåglar i skärgården räknas inom 200 fasta rutor om 2 x 2 km2. I båda fallen genomförs inventeringarna under häckningstid.

Vintern 2015/2016 räknades 156 000 fåglar av 139 arter på 281 rutter. Sommaren 2016 räknades 85 000 fåglar av 204 arter på 249 punktrutter och 138 000 fåglar av 220 arter på 493 standardrutter. Inom nattfågeltaxeringen, inventerades 148 rutter vid upp till tre tillfällen (mars, april och juni) under 2016. Totalt inräknades drygt 11 000 fåglar av 45 arter på nattrutterna. På standardrutternas linjer räknades 1587 däggdjur av 20 arter och på nattrutterna sågs 4890 däggdjur av 18 arter. Inom Sjöfågeltaxeringen räknades knappt 60 000 fågelindivider av 95 utvalda arter, och inom Kustfågelövervakningen bokfördes totalt drygt 95 000 fåglar av 69 utvalda arter.

Över de senaste 10 åren uppvisar följande tio arter de kraftigaste statistiskt säkerställda minskningarna på standardrutterna: ortolansparv, järpe, grönfink, mindre och obestämd korsnäbb, orre, ärtsångare, fasan, gulsparv och stare, från -18,0 % per år hos ortolansparven till -5,2 % per år hos staren. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, tornfalk, steglits, stenknäck, rödbena, nordlig gransångare, domherre och sångsvan. De har ökat med från 26,0 % per år hos sydlig gråsiska till 4,5 % per år för sångsvan.

Ser man på trender för hela grupper av arter, baserat på systematisk tillhörighet och habitatval, har det på det senaste dryga decenniet gått allra sämst för andfåglar, hönsfåglar och sparvar, samt fåglarna i jordbrukslandskapet och fjällbjörkskog. INLEDNING I denna rapport presenteras populationstrender för ungefär fyra femtedelar av de i Sverige häckande fågelarterna. Räkningarna är en del i Naturvårdsverkets och Länsstyrelsernas miljöövervaknings-program och utförs bland annat för att oroväckande tendenser i fåglarnas antal skall upptäckas i tid. Under samlingsnamnet Svensk Fågeltaxering drivs numera sex olika delprogram, som alla bygger på årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. Svensk Fågeltaxerings största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under upp till fyra decennier. Trenderna ger viktig information om de svenska fåglarnas status till naturvårdare och forskare i Sverige och utomlands, samt till amatörornitologer. Data används också som underlag för den svenska rödlistan och inom internationell rapportering om miljötillståndet inom EU.

Denna årsrapport omfattar vintern 2015/2016 och sommaren 2016. Det är nu den 41:e vinter- och 42:a sommarsäsongen som redovisas sedan punkttaxeringarna startade 1975, den 21:e säsongen för standardrutterna som startade 1996 och den sjunde för nattrutterna som startade 2010. Sedan 2015 löper två nya program som vi hoppas ska ge mer detaljerad information om antalsvariationen hos våra kust- och våtmarksfåglar.

Sjöfågeltaxeringen, som vi driver tillsamman med SOF-BirdLife Sverige och som riktar in sig på våtmarksfåglar i alla typer av blöta miljöer, växte ordentligt från det första året och 273 rutter av olika typer inventerades 2016.

4

År 2015 startades det nationella programmet för kustfågelövervakning och 2016 blev således det andra året som inventeringar genomfördes inom ramen för detta program. Inom kustfågelövervakningen räknas sjöfåglar i skärgården inom 200 fasta, 2 x 2 km2 stora, systematiskt utplacerade rutor. Arbetet genomförs i samarbete med landets kustlänsstyrelser och med regionala ornitologiska föreningar. Under 2016 inventerades 184 av de 200 rutorna.

Utöver arttrenderna så används data från Svensk Fågeltaxering till att skapa så kallade indikatorer, som visar hur det går för biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet, i olika miljöer och geografiska områden. Sedan länge ingår svenska data i tre olika EU- gemensamma indikatorer och vi beräknar motsvarande indikatorer för Sverige separat. Dessutom gör vi indikatorer för hur biodiversiteten i allmänhet och fåglarna i synnerhet påverkas av hur riksdagens olika miljömål efterföljs (www.miljomal.se). Vi presenterar indikatorer för sju av de 16 delmålen.

I årets rapport analyserar vi också hur det totala antalet häckande fågelpar i landet har förändrats under den period som vi har standardruttsdata från, alltså 1998–2016 (19 år). Förutom hur det gått för landet i sin helhet undersöker vi hur totalantalet häckande par förändrats i olika naturmiljöer under samma tid. Det framträder en något annorlunda bild av fågelfaunans förändringar när trenderna mäts i miljoner par istället för decimaler av TRIM-index!

Samarbetet med landets samtliga länsstyrelser fortgår och utvecklas. Ytterligare län har under 2016 fått sina regionala trender analyserade och samtidigt fortsätter samarbetet kring standardrutter, punkt- och nattrutter. Länsstyrelserna är dessutom mycket viktiga partners i den nya Kustfågelövervakningen.

Denna rapport går till alla de 620 inventerare som bidragit till Svensk Fågeltaxerings inventeringar under det senaste verksamhetsåret. Rapporten skickas även ut till många intresserade privatpersoner, forskare och myndigheter. Vi hoppas rapporten både skall ge svar och väcka frågor om hur det går för Sveriges fåglar, samt sporra till fortsatta inventeringsinsatser.

I årets rapport har vi skattat hur många fågelpar som kommit till, eller försvunnit, i Sverige de senaste 19 åren enligt standardrutterna., både för Sverige i sin helhet och i olika naturmiljöer. Starens minskning har bidragit till att antalet par av arter knutna till jordbruksmark har minskat med ungefär en miljon. This year we have estimated how many bird pairs that have been gained or lost in different habitats in Sweden the last 19 years. The decline of the Starling has contributed to the total loss of about 1 million pairs of birds largely connected to farmland.

5

METODER Inventeringsmetoder Flera olika metoder används för att räkna fåglar på ett mellan åren jämförbart sätt: fritt valda punktrutter, standardrutter, nattrutter, punkt- eller linjeräkning vid våtmarker av alla slag, samt individräkningar på de skärgårdsöar som finns i fördefinierade rutor utlagda längs våra kuster. Mer detaljerade metodbeskrivningar finns på projektets hemsida. Var i Sverige fåglar räknades under 2016 framgår av Figur 1.

Fritt vald rutt med punkttaxering. Inventeraren väljer själv en rutt längs vilken 20 punkter (stopp) placeras ut på sådant avstånd från varandra att man undviker att dubbelräkna fåglar från olika punkter. Från varje punkt räknas alla hörda och sedda fåglar under fem minuter. Räkning sker en gång om året sommartid och upp till fem gånger vintertid vid ungefär samma datum och med start vid ungefär samma klockslag. Metoden har använts sedan 1975, både sommar och vinter.

Standardrutt med kombinerad punkt- och linjetaxering. Rutten är åtta kilometer lång (kvadrat om 2x2 km2). I hörnen och mitt emellan hörnen ligger punkter där fåglarna räknas under fem minuter. Mellan punkterna räknas fåglarna medan man går långsamt (linjetaxering), ungefär 30–40 minuter per km. Rutterna har fasta, förutbestämda positioner över hela landet, med 25 km lucka i både nordsydlig och västöstlig riktning. Totala antalet rutter är 716. Metoden infördes 1996 för att få jämn geografisk spridning och ett representativt stickprov av fågelfaunan i proportion till de olika naturtypernas arealer. Sedan 2011 räknas även däggdjur (de större och vilda arterna) på standardrutterna.

Nattrutter. I grunden mycket lik punktrutterna på så vis att inventeraren själv väljer var rutten ska gå. Rutten är dock styrd genom att det endast kan finnas en sådan per 25x25 km2 yta i landet (motsvarande de gamla topografiska kartbladen). Rutten ska gå längs allmänt tillgängliga vägar som är farbara året runt. Längs rutten placerar inventeraren ut 20 punkter med minst två km avstånd mellan punkterna. Från varje punkt räknas hörda och sedda fåglar under fem minuter vid tre tillfällen per år (mars, april och juni). Metoden infördes 2010 men testades i Uppsala län under åren 2008–2009. Även på nattrutterna räknas däggdjur, både under de fem minuterna på punkterna samt under transportsträckorna mellan punkter.

Sjöfågeltaxeringen. Bygger i grunden på samma upplägg som punktrutterna ovan och inventeraren väljer själv var hen ska räkna. Punkterna ska dock ligga invid blöta miljöer av något slag (sjö, mindre våtmark, kust, vattendrag etc.). Antalet punkter per rutt kan variera mellan en enda och upp till 20. Räkningstiden per punkt är inte fast utan det hela bygger på att man räknar alla individer av aktuella arter som finns inom synhåll tills man är färdig. Inventeraren kan också välja att göra en linjetaxering där man går en förutbestämt runda i anslutning till våta miljöer och räknar alla individer man hör och ser av aktuella arter. Inventeringen genomförs under maj månad och varje rutt inventeras vid ett tillfälle per år. Systemet startades 2015 och arbetet sker i samarbete med SOF-Birdlife Sverige samt de regionala ornitologiska föreningarna. Sjöfågeltaxeringen är också tänkt som en enklare inventering som kan passa de flesta fågelintresserade, även de som inte har vana av tidigare inventeringar.

Kustfågelövervakningen. I detta program inventeras 200 systematiskt utplacerade, 2x2 km2 stora, rutor i skärgårdsmiljö, vid ett tillfälle årligen under försommaren. Rutorna är fasta och har fördelats länsvis i direkt proportion till hur många öar som finns i respektive läns kustområde. Inventeringen genomförs i huvudsak från båt. Inom rutan besöks samtliga öar. Inventeraren färdas runt dessa inom 50 m avstånd från strandlinjen. Under pilotåret 2015 var landstigning av öar frivilligt, men de som landstegs då ska även göras så fortsättningsvis. Av de 75 fågelarter som ingår i programmet bokförs samtliga individer, förutom årsungar, som observeras inom rutan. I Västra Götalands län och vid inventeringarna av Karlsöarna (Gtl) används en något annorlunda metodik. Kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med Länsstyrelserna i kustlänen samt i flera fall också med de regionala ornitologiska föreningarna i resp. område.

6

7

Beräkning av index Eftersom vi inte kan räkna alla fåglar måste vi förlita oss på stickprov, vars värden vi förväntar oss ska vara proportionella mot det sanna antalet fåglar. Resultaten från stickproven bearbetas sedan statistiskt och presenteras i form av index. Det är viktigt att tänka på att index inte ger sanningen, de speglar bara sanningen mer eller mindre bra. Hur väl de speglar sanningen beror i sin tur på hur väl materialet motsvarar de antaganden som alla indexberäkningar bygger på. Bland annat är stickprovets storlek viktigt: ju fler rutter och ju fler fåglar, desto bättre index. Vi använder en indexeringsmetod som kallas TRIM (TRends & Indices for Monitoring data).

Med TRIM beräknas för varje art och delprogram (vinter- respektive sommarpunktrutterna, standardrutterna samt nattrutterna så här långt) ett index per år, samt en (log)linjär trend. I trendanalysen beräknas den genomsnittliga förändringen över studieperioden, i % per år. För vissa arter, till exempel rosenfinken, med en kraftig uppgång följd av en kraftig nedgång blir en linjär trend relativt intetsägande, men metoden passar väl för arter med riktningsmässigt stabila trender.

Rent statistiskt är TRIM en typ av loglinjär analys som bygger på ”maximum-likelihood-metoden” med antagandet att fågelantalen är Poisson-fördelade. Modellen kan ta hänsyn till de problem som ofta finns i inventeringsdata, nämligen att fåglarna ibland uppträder i kolonier eller stora flockar, att rutter inte räknas varje år, samt att ett års data inte är helt oberoende av föregående år (”serial correlation” - många fåglar blir äldre än ett år och finns alltså med två år i rad). När ett nytt år läggs till förändras tidigare års TRIM-index, normalt dock i mycket marginell omfattning. För mer detaljer om TRIM-index hänvisas till manualen som kan hämtas på www.ebcc.info.

Trenddata och årliga index beräknat med TRIM återfinns i Figur 10–12. Index i siffror finns i Excel-filer på hemsidan. För de tre längre inven-teringsprogrammen har vi använt 1998 som basår (index = 1). Anledning är att det detta år gjordes 166 standardrutter och vi menar att från och med detta år täcks Sverige väl av standardrutterna. Vi har ritat kurvorna för vinterpunktrutterna, sommar-punktrutterna och standardrutterna i samma figur. En direkt jämförelse mellan de tre kurvorna ger en sammanhållen bild av hur det går för en art.

Så här läser du trendfigurerna, med blåmesen som exempel. Antalet fåglar (och därmed index) inom varje program har för 1998 satts till 1. En linje binder ihop indexvärdena för de olika åren. Den blå linjen är för vinterpunktrutterna, den röda för sommarpunktrutterna och den svarta för standardrutterna. Kurvorna sammanfaller i basåret 1998. I blåmesens fall betyder vinterindexen på ungefär 0,5 för 1975 att det fanns ungefär hälften så många individer som basåret. Populationen 1975 var alltså bara hälften så stor som år 1998. Basårets värde kan av ren slump ha varit ovanligt högt eller lågt och därför skall man inte lägga för stor vikt vid huruvida värden före och efter basåret ligger över

Figur 1. (motstående sida) Antal och fördelning av inventerade rutter inom Svensk Fågeltaxering under vintern 2015/2016 och vår/sommar 2016. Inventeringarna summeras per 25 x 25 km2. För standardrutterna och nattfågelrutterna finns bara en rutt per ruta och de vita symbolerna visar vilka rutter som gjorts. På kartan ned till höger visas vilka 2 x 2 km2 stora rutor i skärgårdsmiljö som inventerats inom Kustfågelövervakningen. The number and distribution of surveys carried out within the Swedish Bird Survey in the winter of 2015/2016 and spring/summer of 2016. The routes are summarized per 25 x 25 km2. For the Fixed routes (upper right) and night routes (lower left) there is only one route per square.”Sjöfågeltaxeringen” is a new scheme surveying inland and coastal wetlands. “Kustrutor” is a scheme, consisting of 200 squares aimed at marine species in the Swedish archipelago.

Blåmes, Parus caeruleus(3259, 2.1, ***; 896, 0.9, ***; 913, 3.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

8

eller under 1. Det viktiga är vilka trender över tid som finns i kurvan. Med TRIM gör vi en (log)linjär analys, där man beräknar den mest passande (log)linjära trenden (konstant procentuell förändring per år).

I den undre rubrikraden ges trendstatistiken för de tre olika programmen, i ordningen vinterpunktrutter, sommarpunktrutter och standardrutter. Det är tre uppgifter för vartdera programmet, separerade med semikolon. Det första talet (”3259” för blåmesen) visar det genomsnittliga antalet fåglar observerade per år på Vinterfågelräkningen. Det andra talet (2,1) är den genomsnittliga årliga procentuella förändringen i populationsstorlek. Blåmesen har alltså i genomsnitt ökat med 2,1 % per vinter över hela perioden. Det tredje värdet visar trendens statistiska säkerhet. NS (”not significant”) betyder att ingen säker trend finns, medan stjärnor *, ** eller *** visar att förändringen är statistiskt säkerställd, motsvarande p<0,05, p<0,01 och p<0,001. Ju fler stjärnor desto säkrare är trenden. Efter semikolon följer motsvarande data för sommarpunktrutterna, där det alltså setts i genomsnitt 896 blåmesar om året mellan 1975 och 2016, med en genonsnittlig ökning om 0,9 % per år, även här med hög statistisk signifikans (***). För standardrutterna, de tre sista värdena inom parentesen, gäller att i genomsnitt 913 fåglar setts per år 1998–2016 och arten har ökat med 3,6 % per år. Notera alltså att de tre trenderna berör olika delprojekt och olika tidsperioder!

Enskilda års värden ska alltid tolkas med försiktighet. Speciellt för arter som ses i lägre antal och på få rutter kan såväl väder som rena tillfälligheter ha stor inverkan på vad som noteras under ett enskilt år. Fågelindikatorer Svensk fågeltaxerings siffror används både inom och utom Sverige för att beskriva hur det går för grupper av fågelarter, beroende på i vilken biotop de påträffas. Tre av dessa är ”Vanliga jordbruksfåglar” (”Common farmland birds”), ”Vanliga skogsfåglar” (”Common woodland birds”) samt ”Övriga vanliga fåglar” (”All other common birds”). Av de arter som valts ut i Europa, visar vi i Sverige trender för 14, 21 resp. 45 arter (Fig. 4). Först beräknas ett TRIM-index för varje art och år. Därefter beräknas ett medelindex per år för alla arter. Medelindex är i detta fall det geometriska medelvärdet, vilket gör att en dubblering av en art vägs upp av en halvering för en annan art.

Data från Svensk Fågeltaxerings standardrutter används även som indikatorer på den biologiska mångfaldens utveckling i Sverige, i förhållande till de nationella miljömålen. Efter samma princip som ovan vägs populationsutvecklingen samman hos utvalda fågelarter, vars ekologi har god koppling till de olika miljömålen. Dessa är: Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar, Storslagen fjällmiljö, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker och Ett rikt växt- och djurliv (Fig. 5). I indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv ingår samtliga arter som valts ut för övriga indikatorer, kompletterat med ytterligare några från andra miljöer.

Det finns även en indikator för målet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 6). Denna beräknas på ett annat sätt än övriga, men baseras likt de andra på data från standardrutterna. Samtliga arter som noterats längs rutterna ingår, förutom ett tiotal observationer av förbiflyttande arktiska fåglar. Analyserna bygger på att varje fågelart först klassas efter hur varmt det är inom dess europeiska utbredningsområde under april–augusti. För till exempel lappmesen, järnsparven och steglitsen är denna medeltemperatur +6,9, +12,8 respektive +15,3°C. Därefter kan man för varje fågelinventering beräkna ”medeltemperaturen” för de individer som påträffats. Vi kallar denna ”medeltemperatur” för CTI (”Community Temperature Index”). Sedan kan man följa hur CTI förändras över tiden. Förändringarna visar på förändringar i fågelsamhällets sammansättning, både vad gäller individantal och artsammansättning. Om CTI på en plats har ökat med åren har det blivit jämförelsevis fler fåglar av ”varma” arter, ofta på bekostnad av antalet individer av ”kalla” arter. Förändringen i CTI speglar därmed om fågelfaunan successivt blir ”varmare” eller ”kallare”.

Indikatorerna för de sju miljömålen presenteras, både på nationell och på regional nivå, på miljömålsportalen (www.miljomal.se) där det också finns fördjupande texter att läsa.

9

RESULTAT och DISKUSSION Utfört arbete 2016 Deltagare Huvuddelen av inventeringarna har utförts av ideellt arbetande ornitologer. Detta gäller de flesta av punkt-, natt- och sjöfågelrutterna. Vad gäller standardrutterna så arvoderas ett tjugotal personer centralt av projektet för att inventera standardrutter i främst de norra delarna av Sverige. Vilka dessa personer är varierar mellan åren. Dessutom har genom länsstyrelsernas försorg olika typer av ersättning utgått till många standardruttsinventerare, vilket är mycket uppskattat. För nattrutterna betalar projektet ut bilersättning för körda sträckor. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Dalarnas och Värmlands län betalar ut ersättningar till de som inventerar nattrutter i de länen, något som bidragit till den goda täckningen i dessa län. Värmlands län är nya i detta sammanhang och hälsas varmt välkomna i nattruttsfamiljen! Inom Kustfågelövervakningen betalas ersättning ut per ruta genom anslag från Naturvårdsverket, antingen via deltagande länsstyrelser eller via projektet centralt.

Totalt deltog 620 personer under året, vilket är 35 fler än året före. Flest nya personer kom med via Sjöfågeltaxeringen. I slutet av rapporten listas samtliga årets deltagare. Där framgår också i vilka av de olika delprogrammen som var och en har deltagit i, samt i vilken omfattning hen har deltagit i dessa (Appendix 1). Fria punktrutter Totalt gjordes 565 vinterinventeringar, varav 281 under huvudperioden runt jul och nyår, en minskning med några få protokoll sedan året före (Tabell 1). Drygt 60 rutter gjordes alla fem vinter-perioderna. Antalet rutter gjorda perioderna 1, 2 samt 4 har tyvärr minskat stadigt de senare åren, men vårt försök att få fler att inventera period 5 slog väl ut (läs om detta i fjolårets rapport). De 96 rutterna period 5 är en ökning med 10 från året före. Totalt deltog 225 olika personer. Under period 3 räknades 2015/2016 totalt 156 274 individer av 139 arter (Tabell 4). Motsvarande siffror för 2014/2015 var 134 910 individer av 133 arter. Perioderna 1, 2, 4 respektive 5 sågs 52 296, 37 058, 23 617 respektive 51 578 individer. Brunglada, drillsnäppa och höksångare (!) blev nya arter för Vinterfågelräkningen.

Totalt gjordes 249 fria sommarpunktrutter av 149 olika personer (Tabell 2). Rapporterna för 2016 omfattade 84 942 fågelindivider av 204 arter (Tabell 5). Motsvarande siffror för 2015 var 93 796 fågelindivider av 207 arter. TRIM-index för ett större antal arter redovisas i Figur 10. Vitnackad svärta blev ny art för sommarpunktrutterna under 2016. Standardrutterna Totalt inventerades 493 standardrutter under 2016, vilket är något fler än året före, men på den nivå runt 500 om året som vi hållit sedan 2007 (Fig. 1, Tabell 3). Sammanlagt deltog 234 olika personer under 2016. Elva rutter har inventerats alla 21 åren och åtta rutter under 20 år. De rutter som inventerats minst antal gånger är inventerade tre gånger (fyra rutter). Sveriges 716 standardrutter har nu inventerats i genomsnitt 11,0 gånger per rutt.

På de 493 inventerade standardrutterna sågs 138 031 fåglar av 220 arter längs linjerna och 43 554 av 194 arter vid punkterna. Sammanlagt sågs 223 arter. En lista över antalet

En av de sju smådoppingar som sågs på sommarpunktrutterna 2016. Hela 60 individer sågs på sjöfågelrutterna, vilket möjliggör framtida trendberäkningar även för denna ganska ovanliga art. As many as 60 Little Grebes were observed in the new scheme for wetland birds, which suggests that we soon will be able to produce population trends also for this scarce breeder.

10

fåglar av olika arter sedda längs linjerna finns i Tabell 6. Nya arter blev stäpphök på rutten 20E7C och vitryggig hackspett på 11D2H. Totalt har nu 261 fågelarter setts på standardrutterna. TRIM-index för standardrutterna finns kombinerade med punktrutternas trender i Figur 10.

På standardrutterna sågs minst ett däggdjur på 293 av de 493 rutterna (59 %). Totalt sågs 1587 djur av 20 arter på linjerna. På sex år har sammanlagt 23 däggdjursarter setts. De talrikaste arterna var rådjur, fälthare, dovhjort och älg (Fig. 2, Tabell 7). Det sågs även järv, utter och fjällräv. Trender för de däggdjur som inräknats i tillräckligt höga antal på standardrutterna finns tillsammans med trender för däggdjur baserade på nattruttsdata i Figur 12.

Nattrutterna Hela 148 rutter inventerades av 126 olika personer (Fig. 1). Detta är det hittills högsta antalet inventerade rutter under nattrutternas sjuåriga historia. Bakom ökningen ligger bl.a. att Länsstyrelsen i Värmlands län under året gick med bland de län som använder nattrutterna i den regionala miljöövervakningen. Detta gav ett efterlängtat tillskott av nattrutter i de västra delarna av landet. Totalt 122 rutter (82 %) inventerades vid alla tre tillfällen (mars, april, juni) och 142 rutter (96 %) inventerades vid minst två tillfällen. Totalt sett genomfördes 409 inventeringar, varav 141 rutter under period 1 (mars), 135 rutter under period 2 (april) och 133 rutter under period 3 (juni).

I Tabell 8 summeras antalet inräknade individer av alla arter som nattrutterna fokuserar på. Siffrorna bygger på det maximala antalet individer per art som noterats på varje punkt, vilka sedan har summerats till det maximala antalet individer per rutt och år. På de 148 rutterna registrerades 11 286 fågelindivider av 45 arter och 4890 däggdjurindivider av 18 arter. Däggdjur registreras både under de fem minuterna på punkterna och under transportsträckorna mellan punkter. Sedan 2015 summerar vi däggdjursantalen från punkter och transportsträckor till en summa per art (Tabell 9). Vi har också

Figur 2. Det genomsnittliga antalet individer av tre däggdjursarter sedda på standardrutterna 2011–2016. The average number of individuals of three mammal species registered on the Fixed routes in 2011–2016. The species are (from left to right): European hare, Roe deer and Eurasian beaver.

11

beräknat trender baserat på de sammanlagda resultaten från punkter och transportsträckor. Trender för fåglar som noterats på nattrutterna återfinns i Figur 11. Trender för däggdjur som inräknats på nattrutterna återfinns tillsammans med trender från standardrutterna i Figur 12. Sjöfågeltaxeringen Inom Sjöfågeltaxeringen inventerades 273 rutter av minst 143 personer under 2016. Antalet med-verkande personer är egentligen något fler, men ibland får vi endast information från en samordnande person och saknar då direkt uppgift om vem som faktiskt räknat på vissa platser. En ”rutt” kan vara en punktrutt med allt mellan 1 och 20 punkter, eller en linjetaxering (se Metoder). I ett växande antal landskap ordnades mer samordnade insatser (Värmland, Södermanland, Östergötland, Västergötland, Gotland och Skåne) och även i övrigt ökade den geografiska spridningen jämfört med 2015 (se Fig. 1). Fortfarande finns dock stora luckor i landet och vi noterar särskilt det låga antalet rutter i klassiska våtmarkslandskap som Närke, Västmanland och Uppland. Här, och även i landet i stort, finns utan tvekan utrymme för fler inventeringsplatser under kommande år. Även när det gäller de miljöer som täcks ökade spridningen något från det första årets insatser, men det är alltjämt så att mindre våtmarker och viltvatten dominerar bland inventeringsplatserna. Regelrätta fågelsjöar är än så länge förvånande få bland de plaster som ingår. Avskräcker de höga fågeltalen på dessa möjligen från inventering? Även när det gäller olika miljöer finns alltså gott om utrymme för ytterligare spridning. Ytterligare rutter vid riktiga fågelsjöar, andra sjöar samt längs kuststräckor är några av önskemålen inför kommande år. Totalt inräknades 59 365 individer av 95 arter, dessa redovisas i Tabell 10. Lite drygt 100 rutter har inventerats under både 2015 och 2016, dvs. är sådana som skulle kunna gå att använda för att analysera förändringar. Vi gör inga sådana analyser här efter endast två år, men vill rikta en påminnelse till alla inventerare därute att inte glömma bort att våtmarksrutterna ska inventeras återkommande för att vara av värde inom fågelövervakningen. Gör man bara det bedömer vi att detta system har en närmast enorm potential när det gäller att följa utvecklingen hos fåglar i svenska våtmarker av alla slag. Kustfågelövervakningen Under 2016 inventerades 184 av de 200 fasta rutor som ingår i den nationella övervakningen av häckande kustfåglar. Inventeringsarbetet utfördes av 55 inventerare och ett antal båtförare, som totalt noterade 95 427 fåglar av 69 arter (Tabell 11). Skrattmås observerades i högst antal, följd av storskarv och silvertärna. Fiskmås noterades i störst andel rutor (97,8%). Inte mindre än 45 arter sågs i fler än 50 exemplar och 43 arter sågs i fler än 10 rutor. Sammantaget bådar det gott inför framtida trendanalyser. Kustfågelövervakningen presenteras i detalj i en egen rapport. Datarevision Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Dessa skall på standardrutterna inte inkluderas. Om Du rapporterat in dunungar eller boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt oss veta. Följande gäller:

Dunungar skall inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar, doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det dessutom fanns ”x” stycken dunungar.

12

När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som påträffas i bon skall dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera någon förälder; då räknar man boet som en (1) individ av arten (om arttillhörighet säkert kan bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas. Helst skall inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat från antalet gamla fåglar. Fågelåret 2016 jämfört med 2015 Vintern 2015/2016

Vintern 2015/2016 var återigen en mild vinter, den tredje på rad, men dock inte riktigt lika mild som vintern före. Vintervädret 2015/2016 sammanfattas på SMHIs hemsida så här: ”Vintern 2016 hade inte mindre än tre ansikten. Först en mycket mild och blåsig julmånad med flera nya decemberrekord i den södra halvan. Detta följdes av en abrupt väderomläggning kring nyår med bistert vinterväder under större delen av januari. I slutet av januari ersattes det kalla vädret med milt och odramatiskt

väder vilket även kom att prägla februari. På sina håll i södra Sverige var det även en mycket solig vinter”. Temperaturavvikelsen för hela vintern blev mellan 2 och 3 grader över det normala i nästan hela Sverige.

För de 88 arter där årliga index beräknats för period 3 (jul/nyår) så ökade index för 41 arter (47 %) jämfört med 2014/2015 och för 47 arter (53 %) sjönk index (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). De arter som uppträdde speciellt talrikt denna vinter (jämfört med de senaste tio åren) var salskrake, sångsvan, kungsörn, ormvråk, fjällvråk, glada, havsörn, tretåig hackspett, kaja, stare, steglits och bofink. Ovanligt låga index för senare tid återfanns hos alfågel, ejder, sparvhök, järpe, turkduva, skata, nötskrika, tofsmes, talltita och grönfink (Fig. 10). Sommaren 2016 Den milda vintern åtföljdes av en generellt mild vår. Mars var flera grader varmare än normalt, medan april var omväxlande med ett litet temperaturöverskott över hela landet. Runt 10 maj rådde högsommartemperaturer i hela Sverige. Detta åtföljdes av

en svalare period, men ytterligare ett par rejäla varmluftsinbrott kom i slutet av maj, alltså vid den tid när fågelinventeringarna tar fart i södra Sverige. Sammanlagt var även maj varmare än normalt och mest så längst i norr och längst i söder. Återigen var juni den relativt sett kallaste månaden under våren/försommaren, med något varmare än normalt i södra Sverige, men kallare än normalt längst i norr. Där var det tidvis också mycket regnigt under bästa inventeringssäsong (källa: SMHIs hemsida).

För de 151 arter/raser för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 66 (44 %) som ökade sitt index och 85 (56 %) som minskade sitt index från 2015 till 2016 (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan). För standardrutternas 196 arter/raser ökade 100 (51 %) och minskade 96 (49 %) från året före (alla årsindex finns i en Excel-fil på hemsidan).

Det går sedan mycket dåligt för staren som svensk häckfågel, men allt fler blir kvar på vintern enligt Vinterfågelräkningen. The Starling is declining steadily as a breeder in Sweden, but more and more are seen in winter.

13

Sett i ett tioårsperspektiv och över båda sommarprogrammen (punkt- och standardrutter) hade svarthakedopping, både sydlig och nordlig gransångare, stenknäck och sydlig gråsiska ett ovanligt bra år. Ett jämförelsevis dåligt år hade däremot storlom, bläsand, ejder, gravand, orre, tjäder, järpe, fasan, tofsvipa, storspov, sånglärka, hussvala, skata, talltita, rörsångare, grönsångare, sv-v flugsnappare, stare, grönfink, rosenfink, gulsparv och ortolansparv (Fig. 10).

På ugglefronten var det olika signaler i olika delar av landet 2016. I norr var det i allmänhet ett bottenår, vilket illustreras av generellt låga antal pärlugglor och lappugglor på nattrutterna. I södra Sverige var mönstret ett annat och särskilt på Gotland noterades istället ett toppår för pärluggla. Gotland hyser ju inga sorkar så det bör ha varit höga tätheter av möss som ligger bakom den toppen (Fig. 11). Som vi beskrivit tidigare innebar ett sämre gnagar- och uggleår i norr att relativt många jordugglor sågs på nattrutterna i andra delar av landet. Eftersom vi så här långt har få nattrutter i de delar där det under gnagarår häckar många jordugglor, speglar index från nattrutterna för denna art snarast det motsatta läget jämfört med de andra nordliga ugglorna. Ytterligare ett tecken på att det inte var någon vidare gnagartillgång i norr var det faktum att inte en enda hökuggla bokfördes på nattrutterna 2016. Hos övriga arter som följs genom nattrutterna så var index för 18 arter (56 %) lägre, och för 14 arter (44 %) högre än året innan (Fig.11).

Nytt för i år är att vi redovisar trender för de däggdjursarter där dataunderlaget så tillåter både från natt- och standardrutter i tillsammans i en figur (Fig. 12). Än så länge handlar det såklart om mycket korta trender, sju respektive sex år, men en del mönster är ändå ganska tydliga. Det finns ett antal däggdjur tydligt ökat under dessa år, såsom fälthare, vildsvin, rådjur och dovhjort. Samtidigt verkar antalet rödrävar ha minskat något. Trender det senaste decenniet De trender som redovisas i Figur 13 inkluderar alla tillgängliga år för standard- och punktrutterna. Nu är serierna så långa att en del av data kan räknas som historiska. Detta är bra nog, men intressantast är ändå ”vad som händer nu”. Likt föregående år har vi därför analyserat de senaste 10 åren, nu alltså 2007–2016, och vi koncentrerar oss på standardrutterna. Notera då att detta bara är andra halvan av de nitton år som analyserats ovan så trenderna för de olika perioderna kan mycket väl skilja sig åt. Vi presenterar här bara en kort sammanfattning av resultaten (Fig. 3) men berör flera av trenderna även i arttexterna.

Vi har beräknat 10-årstrender för 201 arter/raser (raserna är: sydliga och nordliga gulärlor, lövsångare, gransångare respektive gråsiskor). För 35 arter (18 %) är trenden signifikant positiv, dvs. arten ökar ”säkert” i antal. Trenden är positiv för ytterligare 58 arter (29 %), men inte statistiskt

Figur 3. Fördelningen av trender hos 201 svenska fågelarter/raser under perioden 2007–2016, baserat på standardrutterna. De mörka färgerna (blå och röd) visar statistiskt säkerställda trender (ökningar respektive minskningar) och de ljusare färgerna visar de icke säkerställda trenderna. De sistnämnda kan även betecknas ”stabila”. The proportion of population trend classes among 201 Swedish breeding bird species/subspecies in 2007–2016, based on the Fixed Routes. The dark colours (blue and red) indicate statistically significant trends (increases and declines, respectively). The pale colours represent non-significant trends. The latter can be referred to as “stable”.

18%

29%

26%

27%

Trender det senaste decenniet

ÖKNING

Ökning

Minskning

MINSKNING

14

säkerställd. För 53 arter (26 %) är trenden negativ, men inte statistiskt säkerställd. Trenden är signifikant negativ för 55 arter (27 %), vilket betyder att de med största sannolikhet minskar i antal. Det är alltså fler arter som säkert minskar (27 %) än vad som säkert ökar (18 %) och skillnaden mellan negativa och positiva trender förstärktes något jämfört med i fjol. De övriga 111 arterna kan statistiskt sett kallas ”stabila” (55 %). Den genomsnittliga trenden för alla 201 arter/raser är en minskning med 0,36 % per år. Denna genomsnittliga trend är en marginell försämring mot värdet för 2006–2015 (medeltrend -0.14 % per år).

Totalt 49 arter/raser har trender med den största statistiska säkerheten (p<0,001, ***). Denna nivå av statistisk säkerhet sammanfaller oftast (men inte alltid) med att det är arter som ses (eller setts) i relativt stora antal. Av dessa arter är det ortolansparv, järpe, grönfink, korsnäbbar, orre, ärtsångare, fasan, gulsparv och stare som minskat kraftigast, från -18,0 % per år hos ortolansparven till -5,2 % per år hos staren. Korsnäbbarnas trend påverkas av att det första året 2007 var ett riktigt toppår. De arter/raser som ökat mest är sydlig gråsiska, fjällripa, sydlig gransångare, tornfalk, steglits, stenknäck, rödbena, nordlig gransångare, domherre och sångsvan. De har ökat med från 26,0 % per år hos sydlig gråsiska till 4,5 % per år för sångsvan.

Fågelindikatorer Som brukligt presenterar vi två grupper av indikatorer som baseras på data från Svensk Fågeltaxering. Båda grupper indikatorer har formell status – den första gruppen i EU (och Sverige), den andra enbart i Sverige. Först presenteras de indikatorer som baseras helt på punktruttsdata och har ett europeiskt arturval. Därefter visas de indikatorer som plockats fram för de svenska miljömålen, med ett för Sverige bättre anpassat arturval. De sistnämnda indikatorerna baseras på standardruttsdata.

Steglitsen är en av de arter som ökat mest som häckfågel i Sverige, både långsiktigt (ungefär 10 % per år sedan 1975) och kortsiktigt (7,9 % per år de senaste 10 åren). Det finns också en sentida tendens till att arten ökat ökning som övervintrare. The Goldfinch is one of the species that has increased most in Sweden as a breeding bird, both in the long term (almost 10 % per year since 1975) and short term (7.9 % per year the last decade). There are also recent signs of an increase in winter.

15

De europeiska indikatorerna Här presenteras indikatorer baserade på sommarpunktrutterna för ett antal svenska fågelarter grupperade som: Vanliga jordbruksfåglar, Vanliga skogsfåglar respektive Övriga vanliga fåglar. Dessa data rapporteras till European Bird Census Council, som inkluderar dem i de officiella europeiska fågelindikatorerna. Ovan visas de tre indikatorerna för Sverige (Fig. 4), inklusive motsvarande värden för standardrutterna sedan 1998.

Sedan 1975 har det gått sämst för jordbruksfåglarna, mindre dåligt för skogsfåglarna och jämförelsevis bäst för ”övriga vanliga fåglar”. De indikatorer som grundar sig på standardrutterna stämmer väl in i bilden, förutom för skogsfåglarna. De klarar sig mycket bättre enligt standard-rutterna. Alla index sjönk mellan 2015 och 2016, förutom ”jordbruksfåglar” och ”skogsfåglar” (standardrutterna). Svenska miljömålsindikatorer I Figur 5 presenteras indikatorer för de sex miljömålen Ett rikt växt- och djurliv, Levande sjöar och vattendrag, Myllrande våtmarker, Ett rikt odlingslandskap, Levande skogar och Storslagen fjällmiljö baserat på data från standardrutterna. För Myllrande våtmarker visas två kurvor; en för norra Sverige (norr om 60 grader) och en för södra Sverige (söder om 60 grader). Även Storslagen fjällmiljö har två kurvor; en för arter knutna till kalfjället och en för arter knutna till fjällbjörkskogen. Fjällindikatorerna

Figur 4. Indikatorer för tre grupper av svenska fåglar. Arturvalet är det samma som för EUs officiella fågelindikatorer. Data är från sommarpunktrutterna (1975–2016, brun, grön eller blå linje) respektive standardrutterna (1998–2016, orange linje). De tunna linjerna runt index visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 1998. Habitatklassificeringen är inte alltid den mest relevanta för svenska förhållanden. Indicators (including 95% CI) for three groups of Swedish birds, according to the species selection of the EU Common Bird Index. Data are from free choice summer point counts (brown = farmland birds, green = woodland birds, blue = other common birds). The orange lines are the same indicators, but based on the Fixed routes.

Vanliga skogsfåglar: sparvhök, skogsduva, mindre hackspett, spillkråka, nötkråka, nötskrika, svartmes, tofsmes, entita, talltita, nötväcka, trädkrypare, dubbeltrast, rödstjärt, gransångare, grönsångare, kungsfågel, svartvit flugsnappare, trädpiplärka, grönsiska, domherre (n = 21).

Vanliga jordbruksfåglar: tofsvipa, sånglärka, ladusvala, råka, buskskvätta, törnsångare, ängspiplärka, gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, ortolansparv, pilfink (n = 14).

Övriga vanliga fåglar: ormvråk, enkelbeckasin, drillsnäppa, ringduva, turkduva, gök, tornseglare, gröngöling, större hackspett, göktyta, trädlärka, hussvala, korp, kråka, kaja, skata, stjärtmes, talgoxe, blåmes, gärdsmyg, björktrast, taltrast, rödvingetrast, koltrast, stenskvätta, näktergal, rödhake, gräs-hoppsångare, rörsångare, sävsångare, härmsångare, svarthätta, trädgårds-sångare, ärtsångare, lövsångare, grå flugsnappare, järnsparv, sädesärla, grönfink, gråsiska, rosenfink, bofink, bergfink, sävsparv, gråsparv (n = 45).

16

baseras endast på de 104 rutter som ligger i fjällkedjan. Indikatorn för Ett rikt växt- och djurliv bygger på data för alla de arter som ingår i övriga miljömålsindikatorer samt ytterligare fem arter (se box i Fig. 5).

Indikatorerna är beräknade med startår 2002. Valet av startår beror på att det var från detta år som antalet inventerade rutter kom upp i en nivå där det är möjligt att även göra en regional uppdelning av materialet för olika delar av landet. På Miljömålsportalen, www.miljomal.se redovisas även regionala indikatorer för sammanslagningar av län, men här tar vi endast upp de nationella indikatorerna.

Generellt var 2016 ett något sämre år än 2015. Fem av åtta indikatorer uppvisade ett lägre index 2016 jämfört med 2015. Över hela perioden av 15 år som indikatorerna speglar har relativt få förändringar skett. Indikatorn för Ett rikt odlingslandskap har dock en entydig negativ riktning och fjällfågelindikatorn för fjällbjörkskogen är även den negativ. Inte en enda av indikatorerna har någon statistiskt säkerställd ökning under åren 2002-2016 (Fig. 5).

Sett till de enskilda arter som valts ut som indikatorarter för de olika målen så var den samlade bilden redan tidigare att det är en övervikt för minskande jämfört med ökande arter. Den bilden förstärktes något jämfört med förra året. Av de 74 indikatorarterna är det nu 24 arter som minskat signifikant (32 %) och 13 arter som ökat signifikant (18 %). Exakt hälften av arterna (37 arter, 50 %) uppvisar inga statistiskt säkerställda förändringar.

Indikatorn för miljömålet Begränsad klimatpåverkan (Fig. 6) visar att den svenska fågelfaunan successivt blivit ”bli varmare” de senaste 15 åren. Arter med relativt sett varma utbredningsområden ökar på bekostnad av arter med relativt kalla utbredningsområden. Ser vi däremot enbart till de allra senaste åren, från ungefär 2010 och framåt, har det dock inte hänt mycket alls med fågelfaunans sammansättning när det gäller fördelningen mellan ”varma” och ”kalla” arter. Om något är det snarast en nedgång i det svenska fågelsamhällets medeltemperatur de senaste åren som vi kan se i Fig. 6.

Det går fortsatt dåligt för fåglarna knutna till odlingslandskapet. En av många bidragande orsaker är troligen allt mindre ytor av betesmarker med tillhörande viktiga småbiotoper som stenrösen, buskage och vätor. The birds connected to farmland are still the ones doing relatively worst according to our habitat indicators. One reason is probably the general loss of pastures with important small biotopes such as stone walls, bushes and wet areas.

17

Ett rikt odlingslandskap: tofsvipa, storspov, sånglärka, ladusvala, stenskvätta utanför fjällen, buskskvätta, törnsångare, sydlig gulärla, törnskata, stare, hämpling, gulsparv, pilfink (n = 13)

Levande sjöar och vattendrag: storlom, smålom, skäggdopping, vigg, knipa, småskrake, storskrake, fiskgjuse, sothöna, drillsnäppa, fisktärna, silvertärna, forsärla (n = 13)

Ett rikt växt- och djurliv: Samtliga arter som ingår i övriga indikatorer samt ejder, strandskata, silltrut, havstrut och röd glada (n = 74)

Myllrande våtmarker Norra Sverige: smålom, kricka, bläsand, sångsvan, trana, ljungpipare, enkelbeckasin, småspov, grönbena, svartsnäppa, gluttsnäppa, kärrsnäppa, brushane, smaln. simsnäppa (n = 14) Södra Sverige: rördrom, kricka, sång-svan, brun kärrhök, trana, sothöna, enkelbeckasin, grönbena (n = 8)

Levande skogar: tjäder, järpe, skogsduva, gröngöling, mindre hackspett, tretåig hackspett, nötkråka, lavskrika, stjärtmes, svartmes, tofsmes, lappmes, entita, talltita, trädkrypare, domherre (n = 16)

Figur 5. Indikatorer för sex av de svenska miljömålen (miljömålets namn i rubriken). Data är från standardrutterna och åren 2002–2016. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall i förhållande till basåret 2002. Siffrorna i de små rutorna anger antalet arter som är signifikant ökande (+), minskande (-) respektive utan signifikant förändring (=). De ingående arterna listas i rutorna intill figurerna. Artnamnet är i fet stil för arter med statistiskt säkerställd ökning 2002–2016, samt fet röd stil om trenden är signifikant minskande. Indicators for the Swedish Environmental Objectives: A rich diversity of plant and animal life (black), Flourishing Lakes and Streams (upper blue), Thriving Wetlands (northern Sweden - olive green, southern Sweden - pale blue), A Varied Agricultural Landscape (brown), Sustainable Forests (green), and A Magnificent Mountain Landscape (mountain birch forest – lower blue, tundra – red). Species in bold had significant positive trends 2002–2016, species in bold red had significant declines. The numbers in the small boxes show the number of species with significantly increasing (+), decreasing (-) and non-significant trends (=).

Storslagen fjällmiljö Kalfjäll: fjällripa, ljungpipare, fjällabb, ängspiplärka, stenskvätta, lappsparv, snösparv (n = 7)

Fjällbjörkskog: dalripa, blåhake, rödstjärt, rödvingetrast, lövsångare, bergfink, gråsiska (n = 7)

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Levande skogar

+  5=  8‐ 3

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Ett rikt odlingslandskap

+  3=  3‐ 7

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Storslagen fjällmiljö, kalfjäll

+  0=  5‐ 2

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Storslagen fjällmiljö, fjällbjörkskog

+  0=  2‐ 5

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Levande sjöar och vattendrag

+  1=  9‐ 3

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Myllrande våtmarker, södra Sverige

+  2=  4‐ 2

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Myllrande våtmarker, norra Sverige

+  4=  7‐ 3

0

0.2

0.4

0.6

0.8

1

1.2

1.4

1.6

1.8

220

02

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

Tri

m In

dex

Ett rikt växt- och djurliv

+  13=  37‐ 24

18

Fler eller färre fågelindivider i Sverige 1998-2016? Alla årsrapporter från SFT handlar om förändringar i fågelantal inom Sveriges gränser. I första hand om antalsförändringar i de häckande bestånden, men även hur antalen övervintrande fåglar förändras. Resultaten redovisas i form av trender som anger den procentuella förändringen över olika tidsintervall. Även om vi regelbundet summerar läget för hela grupper av arter, antingen knutna till vissa miljöer som när det gäller våra indikatorer, eller för olika taxonomiska grupper såsom änder eller sparvar, så redovisar vi inte hur antalet fågelindivider förändrats. Givetvis kan man för en enskild art utläsa att ”det har blivit fler” eller ”det har blivit färre” individer under viss period, men vad detta innebär i faktiska fågelantal är inte uppenbart. Inte minst för oss själva är detta en fråga som dyker upp då och då, men även från en bredare allmänhet frågas allt oftare: ”Har det blivit fler eller färre fåglar som häckar i Sverige?”. Den frågan tänkte vi göra ett försök att svara på här i detta avsnitt. Innan vi kommer in på svaret på frågan måste vi redogöra för hur vi räknat, eftersom det går att göra på flera olika sätt.

Steg 1 är att välja ut vilken tidsperiod som vi vill analysera. Här har vi valt den period varifrån vi har goda standardruttsdata, 1998–2016. De senaste 19 åren alltså. Anledningen till detta är enkel. Det är den period som vi har data från flest häckande fågelarter och för hela Sverige. Detta innebär att de förändringar vi redovisar nedan endast gäller för denna period. För andra perioder ser mönstren troligen ut på något annat sätt.

Steg 2 är att finna siffror för antalet häckande par av samtliga arter i Sverige. De mest genomarbetade och aktuella sådana uppgifter som vi har är de som redovisas i boken Fåglarna i Sverige – antal och förekomst (Ottosson m.fl. 2012) och det är dessa siffror som ligger till grund för de skattningar av totalbestånden 1998 och 2016 som vi har gjort. Men siffrorna i Ottosson m.fl. (2012) avser år 2008.

Steg 3 blir därför att räkna om dessa till skattningar av populationsstorleken till åren 1998 och 2016. Här har vi förenklat beräkningen genom att för alla arter använda oss av standardruttstrender, om sådan finns för arten. För arter som enligt standardrutterna har en statistiskt säkerställd förändring 1998–2016 har vi räknat om antalen från 2008 med hjälp av den förändringstakt som standardrutts-trenden visar, till nya skattningar av antalen för 1998 och 2016. För arter utan statistiskt säker förändring 1998-2016 har vi helt enkelt behållit siffrorna från 2008 som skattningar både för 1998 och för 2016. Även för arter där ingen standardruttstrend kan beräknas har vi antagit ett oförändrat häckande bestånd under hela perioden av samma storlek som anges för 2008.

Vi kan idag beräkna en standardruttstrend för lite drygt 200 arter. I vissa fall kan trenden inte beräknas med 1998 som startår utan data håller för trendanalys först från ett senare år. Detta har vi bortsett från här och har istället använt oss av alla standardruttstrender från så lång tid som möjligt och behandlat dessa som om de gäller för hela perioden 1998–2016. På detta vis har vi för varje

Figur 6. Indikatorn för miljömål 1 Begränsad klimatpåverkan (dCTI , förändring i Community Temperature Index) är ett mått på hur den svenska fågelfaunan är sammansatt. De tunna linjerna runt huvudlinjen visar 95 % konfidensintervall. dCTI har stigit genom att proportionen sydliga och värmeälskande arter har ökat i landet, på bekostnad av mer nordliga arter (mer detaljinformation i texten). Data är från standardrutterna. The bird indicator (dCTI) for the Environmental Objective “Reduced Climate Impact”. Thin black lines are 95 % CI. The increase in dCTI means that the relative proportion of southern and warmth-loving species has increased in Sweden. For more information, see Lindström et al. (2013) in Ecography.

‐0.1

‐0.05

0

0.05

0.1

0.15

0.2

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

2015

2016

dCTI

Begränsad klimatpåverkan

19

häckande fågelart i landet beräknat en populationsstorlek för 1998 och en motsvarande sådan för 2016. Det är dessa skattningar som ligger till grund för alla jämförelser nedan.

Ovan nämnda beräkningar är givetvis en förenkling av verkligheten. Det är rimligen inte alla arter där standardrutterna bäst beskriver utvecklingen av det svenska beståndet. För arter knutna till mer speciella miljöer, för sådana med små beståndsstorlekar, och för arter med den huvudsakliga aktivitetstoppen under andra delar av dygnet än under morgontimmarna, är det högst rimligt att det finns avvikelser från de trender som standardrutterna resulterar i. På samma sätt är det givetvis inte helt sant att antalen av de ca 50 häckande arter i Sverige som standardrutterna inte håller för att beräkna en trend för har varit helt stabila under de 19 åren. Trender för kortare perioder är inte heller nödvändigtvis desamma som för hela perioden 1998–2016. Vi tror dock inte att något av detta egentligen påverkar de generella resultaten eller slutsatserna nedan. Detta eftersom huvuddelen av de arter som hamnar i någon av de grupper som vi vet att vi har behandlat väldigt förenklat, i regel inte är särskilt talrika. Inte ens väldigt stora procentuella förändringar av beståndet hos en fåtalig art påverkar totalantalet fåglar på något betydande vis. De stora förändringarna i de reella antalen är självklart de som är kopplade till talrikare arter.

I Ottosson m.fl. (2012) anges antalet häckande fågelpar i Sverige år 2008 till ca 70 miljoner. Genom att räkna på det sätt vi anger ovan hade vi ca 66 miljoner häckande fågelpar i landet år 1998. Under de därpå följande 19 åren har antalet häckande fågelpar i Sverige ökat till nästan 71 miljoner. Vi har med andra ord idag ca fem miljoner fler häckande fågelpar i landet än vad vi hade för knappt 20 år sedan. Det sammanfattande svaret på frågan ovan är därmed att vi har fler häckande fåglar i Sverige idag än vad vi hade år 1998!

Notera här då återigen att detta endast gäller för just denna period. Över längre eller kortare perioder har mönstren med största sannolikhet varit andra. Vi kan exempelvis bara genom att bläddra igenom trendfigurerna från punktrutterna i denna rapport få en fingervisning om att utvecklingen under de senaste dryga 40 åren (1975–2016) inte alls har varit lika positiv. På samma sätt finns tecken på att under de allra senaste tio åren har det inte heller gått lika bra för landets fåglar som just under perioden 1998–2016.

Av de 253 arter vi låtit ingå i analysen är det 57 (23 %) som hade ett större häckande bestånd i Sverige 2016 jämfört med 1998, och 45 (18 %) som hade ett mindre häckande bestånd 2016 än 1998. För resterande 151 arter (60 %), de utan säkerställd förändring i trend och de utan beräknad trend alls, har vi alltså antagit oförändrade bestånd mellan 1998 och 2016. De tio arter som ökat allra mest i reella antal i Sverige 1998–2016 var i nämnd ordning: talgoxe, bofink, svarthätta, taltrast, rödhake, trädpiplärka, grå flugsnappare, blåmes, ringduva och rödstjärt. Tillsammans stod dessa för en total ökning med drygt åtta miljoner fågelpar. De arter som minskat allra mest i rena antal under denna period var kungsfågel, bergfink, stare, dalripa, björktrast, gulsparv, grönfink, sånglärka, gråsiska och tornseglare. Det sammanlagda antalet fågelpar av dessa arter som försvunnit från Sverige under de senaste knappa 20 åren var nästan fem miljoner. Som synes handlar det i samtliga av dessa fall om talrika arter.

I ett ytterligare steg delade vi upp arterna i grupper knutna till olika naturmiljöer (Fig. 7). Här använde vi den indelning som tidigare använts i Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige (Ottvall m.fl. 2008, Rapport från Naturvårdsverket). Vi tittar här närmare på fåglar knutna till

Talgoxen är en av de arter som genom sin sentida populationsökning har bidragit till att antalet fågelpar i Sverige ökat med flera miljoner de senaste 19 åren. The Great Tit has contributed to the estimated increase of several million bird pairs in Sweden the last 19 years.

20

skog, odlingslandskap, sjöar och våtmarker, kusten, respektive fjällen. Vi har gjort några kompletteringar till den indelning som användes av Ottvall m.fl. (2008), i fall där vi funnit detta motiverat, men tilläggen är i regel relativt få och påverkar enligt vår bedömning inte de samlade mönstren. Den största förändringen är att vi till skogens fåglar också har räknat in de rovfåglar och ugglor som hör hemma i den miljön. För flertalet av dessa arter ger standardrutterna dock ingen signifikant förändring 1998–2016, dvs. inkluderandet av dessa art påverkar generellt sett inte resultaten.

Indelning av arter i kategorier på detta vis är inte helt enkel och en enskild art kan förekomma i mer än en grupp. Våra miljömålsindikatorer (Fig. 5) visar på att det generellt har gått sämre för fåglar knutna till odlingslandskap och fjällbjörkskog, medan fåglar knutna till andra miljöer klarat sig relativt sett bättre under ungefär samma period som analyseras här. Består detta mönster även när vi tittar på det faktiska antalet fågelpar?

För det första kan vi konstatera att för fyra av de fem analyserade grupperna har det totala antalet häckande fågelpar (av alla arter inom gruppen) minskat från 1998 till 2016. För fåglar knutna till våta miljöer (”sjö och våtmark” respektive ”kust”) är förändringarna små, i båda fallen under en halv miljon fågelpar. Dessutom är detta de grupper av fåglar där standardruttstrenderna kanske är de minst säkra. Vi diskuterar därför inte dessa siffror vidare.

Kraftiga minskningar har skett bland fjällens och odlingslandskapets fåglar, helt i linje med vad indikatorerna säger. Nämnas bör här att i båda fallen handlar det om antal, och i bakgrunden trender, i hela landet och inte enbart om antal och trender i just fjällområdet eller i odlingslandskap som så. Vi har alltså inte tagit hänsyn till att för vissa arter så häckar större eller mindre delar av det nationella beståndet även i andra miljöer. Återigen tror vi att detta spelar mindre roll i detta fall.

Antalet häckande fågelpar bland arter med en stor andel av den svenska populationen i fjällmiljö var 2016 nästan en miljon lägre än 1998. De antalsmässigt största minskningarna stod dalripa, gråsiska, ängspiplärka, brushane och lappsparv för. Sammanlagt försvann ganska exakt 1 miljon par av dessa arter från Sverige 1998–2016 och huvuddelen av dessa då från fjällområdet. Vi har inga säkra förklaringar till varför det synes gå mindre bra för fjällens fåglar, men vi kan konstatera att det till viss del sammanfaller med förväntade minskningar av arter med nordliga utbrednings-områden i spåren av pågående global uppvärmning. Samtidigt finns studier i Ammarnäs som indikerar att över en betydligt längre tidsperiod har det gått relativt bra för fjällens fåglar (Svensson & Andersson 2013, Ornis Svecica 23:81–107).

Ännu sämre har det av allt att döma gått för fågelarter knutna till odlingslandskapet i Sverige. För denna grupp har närmare 1,8 miljoner fågelpar försvunnit 1998–2016. De som minskat allra mest i antal är stare, gulsparv, grönfink, sånglärka och tornseglare. Det gemensamma tappet för dessa arter är lika stort som den totala minskningen av antalet jordbruksfåglar under den aktuella perioden. Detta

Figur 7. Det uppskattade antalet tillkommande eller förlorade fågelpar i Sverige perioden 1998 till 2016, baserat på trender från standardrutterna och populationsskattningar i Ottosson m.fl. 2012. Fågelarterna har klumpats efter vilket habitat de huvudsakligen förekommer i. The estimated number of breeding pairs lost or gained in Sweden from 1998 to 2016. The species included have been grouped according to which habitat they mainly occur in. “Skog” = forest, “Odlingslandskap” = farmland, “Sjö & Våtmark” = wetlands, “Kust” = coast, and “”Fjällen” = mountains.

‐4 ‐2 0 2 4 6 8 10

Fjällen

Kust

Sjö & Våtmark

Odlingslandskap

Skog

Miljoner par

Förändring i antal fågelpar i Sverige från 1998 till 2016

21

är också den grupp där störst andel av de ingående arterna (17 stycken eller 34 %) har en lägre beståndsstorlek 2016 jämfört med 1998. Mycket har skrivits om just jordbruksfåglarnas långvariga tillbakagång. Både intensifiering av odlingen och det rent motsatta, nedläggning av jordbruk, har med största sannolikhet spelat roll och fortsätter att spela roll här. I dagens Sverige tror vi att sistnämnda tillsammans med en alltför liten variation i vad och hur man odlar över större områden är de faktorer som är viktigast bakom den fortsatta kräftgången för landets jordbruksfåglar. Men så finns det en grupp fåglar som det under den här tidsperioden har gått riktigt bra för: Skogens fåglar! Vår analys indikerar att det totalt sett under de senaste knappa 20 åren har blivit drygt 8 miljoner fler häckande fågelpar av de arter som på något sätt är knutna till skog. Hur kan detta hänga ihop med de ganska kraftiga varningssignaler som hörs från naturvårdens företrädare om tillståndet för den biologiska mångfalden i skogen? Här gäller det att tänka till ordentligt och att vara tydlig med vad som är vad. Att det har blivit fler fåglar av de arter som är knutna till skog är för det första inte samma sak som att allt är så bra det kan bli när det gäller den biologiska mångfalden i skogen, men mer om det avslutningsvis.

Låt oss börja med att titta på vilka arter det är som vi idag fått flest nya par av i skogen (jmf med 19 år sedan). Tio-i-topplistan när det gäller ökningar i antal par är talgoxe, bofink, svarthätta, taltrast, rödhake, trädpiplärka, grå flugsnappare, blåmes, rödstjärt och koltrast. Tillsammans står dessa arter för i princip hela den stora ökningen av antalet fågelpar i skogsmiljö som skett under perioden. Samtliga är vad vi emellanåt kallar för trivialarter, dvs. fåglar utan större krav på skogarnas struktur och sammansättning. Den mest sannolika förklaringen bakom ökningen av dessa arter är att totala mängden (ytan) av medelålders och avverkningsmogen skog har ökat i landet under den här aktuella perioden enligt data från Riksskogstaxeringen. Det betyder att det ökade antalet häckande fågelpar i skogen 1998–2016 egentligen säger väldigt lite om skogens kvalitet utan mest om dess kvantitet.

Men en närmare titt på resultaten visar att här finns mer information. Gruppen med arter knutna till skogs-miljö är även den som har den allra högsta andelen arter som har ökat i antal från 1998 till 2016. Totalt 32 arter (42 % av de utvalda) har ökat i antal under de senaste knappa 20 åren. Bland ökande arter återfinns inte enbart trivialarter utan även en del sådana som vi brukar förknippa med strukturellt komplexa skogar eller med generellt sett högre miljökvalitet i skogen. Ottvall m.fl. (2008) klassade 15 skogsfågelarter såsom sådana knutna till just strukturellt komplexa skogar. Dessa är tjäder, spillkråka, vitryggig hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, rödstjärt, lundsångare, mindre flugsnappare, entita, talltita, lappmes, tofsmes, trädkrypare, lavskrika och tallbit. Tittar vi på den samlade utvecklingen för just dessa arter 1998–2016 finner vi att fem arter har ökat i antal, två har minskat i antal och åtta arter har haft oförändrade svenska bestånd under perioden. Totalt sett har vi under perioden fått ungefär 0,7 miljoner fler par av dessa arter i landet 1998–2016.

Ungefär motsvarande bild framträder om vi enbart tittar på de 16 arter som är utvalda som miljömålsindikatorarter för just skogen. Här finns ett visst överlapp med ovanstående men det är inte totalt. Ingår här gör skogsduva, gröngöling, järpe, stjärtmes, svartmes, nötkråka och domherre som inte är med ovan, medan spillkråka, vitryggig hackspett, rödstjärt, lundsångare, mindre flugsnappare och tallbit inte är med i det urvalet. För de 16 miljömålsarterna har de svenska bestånden ökat 1998–2016 för sju arter och minskat för en art. Sammanlagt fanns lite drygt 0,5 miljoner fler par av de här

Figur 7. Svarthättan är en av de arter som bidragit mest till att vi fått ungefär 8 miljoner fler par skogsfåglar i Sverige sedan 1998. The Blackcap is one of the species contributing most to the estimated increase of about 8 mill. pairs of forest birds in Sweden since 1998.

22

arterna 2016 jämfört med 1998. Så även för mer krävande skogsfåglar är bilden sammantaget relativt positiv för perioden 1998–2016.

Vi har i en nyutkommen artikel (Ram m.fl. 2016, Forest Ecology and Management 385:177–188) tittat närmare på förändringar hos skogens fåglar i förhållande till hur olika strukturer i skogslandskapet förändrats under den tid som standardrutterna har funnits. Resultaten där ger i grova drag samma bild som återges här. Det har generellt gått ganska bra för skogens fåglar i Sverige under denna period. En viktig anledning vi nämner är den ökning av ytan medelålders och avverknings-mogen skog i landet som skett i landet under samma period. Denna har antagligen påverkat även de något mer krävande skogsfågelarterna positivt. Samtidigt har det skett vissa ökningar av mängden död ved, gammal skog, lövinslag i barrskogarna och flerskiktad skog under de här årtiondena. I samtliga fall sådant som vi vet är gynnsamt för både skogens fåglar och biologisk mångfald i skog i allmänhet. Bakom denna förändring står sannolikt till viss del förbättringar i skogsskötseln genom den senaste skogsvårdslagen från mitten av 1990-talet, miljöcertifiering och liknande. Man kan också tänka sig att pågående global uppvärmning i vissa stycken kan ha verkat positivt på åtminstone vissa av skogens fåglar. Sammantaget finns därmed många möjliga förklaringar bakom varför just skogens fåglar klarat sig ganska bra under just sista delen av 1900-talet och första delen av 2000-talet.

Vi vill slutligen trycka på att de resultat vi här återger för perioden 1998–2016, inte på något sätt är detsamma som att allt är frid och fröjd med vare sig skogens fåglar eller den biologiska mångfalden i skogen totalt sett. Det finns tecken på att delar av den positiva utvecklingen som vi såg, både när det gäller fåglar och vissa komponenter i skogslandskapet, har avstannat under de allra senaste åren. Vi ser också vissa tecken på att trenderna för vissa fågelarter knutna till skog, såsom talltita och entita, faktiskt har vänt nedåt igen under de senaste tio åren (se annan plats i denna rapport). Det är också så att i ett längre tidsperspektiv är förändringarna av antalet fåglar i skogen sannolikt betydligt mer negativa än de som visas här.

Vi vill därmed ge en kraftfull uppmaning till att fortsätta det arbete som inleddes under 1990-talet med att förbättra skogsskötseln på ett sätt som möjliggör både en gynnsam bevarandestatus för den biologiska mångfalden i skogen och ett hållbart nyttjande av skogens resurser. Många av de insatser som gjorts för att förbättra läget för fåglar och annat i skogslandslandskapet förefaller fungera. Vår förhoppning är att man från skogsbrukets sida inte slår sig till ro med det man har åstadkommit så här långt, utan ser möjligheterna för att förbättra läget ytterligare. Samarbete med landets länsstyrelser Samtliga 21 länsstyrelser i landet är med och använder standardrutterna för regional övervakning. Länen får på detta sätt ett jämförbart och väletablerat system för sin egen övervakning, samtidigt som det stärker projektet på nationell nivå. Vi är mycket glada för detta samarbete. Länsstyrelserna i Uppsala, Västmanlands, Dalarnas och Värmlands län ger ekonomiskt stöd även till nattfågel-taxeringen. Dessutom har Norrbottens och Västmanlands län var sitt punktruttssystem som ingår i det nationella systemet. Kustfågelövervakningen sker i nära samarbete med länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Hemsidan Titta gärna in på vår hemsida på www.fageltaxering.lu.se. Där presenterar vi de olika delprojektens trender och du kan hitta de enskilda årens index i sifferform. Projektets historia och metodik finns också utförligt beskrivet, samt de publicerade studier som kommer ut från projektet. Där finns också blanketter och mallar för rapportering. På våren och försommaren kan man också se det aktuella bokningsläget för våra nattrutter och standardrutter. Dessutom rapporterar vi nu mer frekvent nyheter från Svensk Fågeltaxering och annan fågelövervakning.

23

ARTKOMMENTARER Här följer kommentarer till ett urval arter och grupper av arter. Nytt för i år är att vi även skrivit något kort om de däggdjurstrender vi kan beräkna. Det är få fågelarter som det bedrivits tillräcklig god forskning på för att säkert kunna fastställa orsaker till populationsförändringar. Däremot finns det ibland rimliga förklaringar. När vi nedan diskuterar orsaker till förändringar skall det alltså i de flesta fall ses som kvalificerade gissningar. Information om populationsutvecklingen i Danmark har hämtats från Fenger m.fl. (2016, Overvågning af de almindelige fuglearter i Danmark 1975–2015, DOF). Norska uppgifter har hämtats från Kålås m.fl. (2014, Bestandsvarisjoner for terrestriske fugler i Norge 1996–2013, NOF). För Europa i sin helhet från The Pan-European Common Bird Montoring Scheme (www.ebcc.info). Vi gör också några jämförelser med sträckräkningarna i Falsterbo (Nils Kjellén, www.falsterbofagelstation.se). För svenska populationsstorlekar under häckningstid använder vi data från Fåglarna i Sverige (Ottosson m.fl. 2012, SOF). Med ”norra” och ”södra” Sverige menas norr respektive söder om latitud 60°N.

Storlom och Smålom. De senaste tio åren har bestånden varit stabila i Sverige som helhet och över

längre tid visar våra system på ökningar både sedan 1975 och 1998 (enbart smålom). För smålommen går det betydligt bättre i norr än i söder.

Doppingar. Vi skrev det redan förra året, men kan inte låta bli att upprepa informationen här. Sjöfågeltaxeringen har under de två första åren gett mycket fina totalsiffror för fyra av våra fem doppingarter. Notera de smått imponerande 1161 skäggdoppingar, 180 gråhakedoppingar, 277 svarthakedoppingar och 60 smådoppingar som inräknades under 2016 (Tabell 10)!

Rördrom och häger. Index för dessa mycket vinterkänsliga arter fortsätter sega sig uppåt efter de kalla vintrarna 2009/2010 och 2010/2011, även om index för rördrommen på nattrutterna minskade något 2016. Denna känslighet för kalla vintrar delar dessa två stora och långbenta varelser med den lilla gärdsmygen. Till höger visas trenderna från sommarpunktrutterna för häger och gärdsmyg i samma figur. Utöver deras känslighet för vinterns hårdhet har dessa två arter inte mycket gemensamt i sin ekologi. Kurvorna visar på ett unikt starkt beroende av en enda omvärldsvariabel för arternas populations-reglering i Sverige de senaste 40 åren.

Grågås, kanadagås och sädgås. Som vi rapporterade i förra årsrapporten går det dåligt för många andfåglar i Sverige just nu. Grågåsen och kanadagåsen ökade kraftigt som häckfåglar i Sverige under andra halvan av 1900-talet. I båda fallen synes ökningarna nu ha stannat av. Grågåsens index har inte förändrats signifikant de senaste 10 åren, vare sig på standardrutterna eller på punktrutterna. Kanadagåsen visar tydligt minskande trender samma period, med en minskning senaste decenniet på 3,7 % per år. Den betydligt sällsyntare sädgåsen går det enligt standardrutterna mycket dåligt för, med en minskningstakt på 9,8 % per år sedan 1998 och hela 18,0 % per år de senaste 10 åren! Under 2016 sågs bara 2 individer och index är det lägsta hittills. Läget synes alarmerande för de svenska sädgässen, där populationen redan 2008 beräknades vara så liten som 850 par (Ottosson m.fl. 2012)

Fig. 8. Populationsindex från sommarpunktrutterna för häger och gärdsmyg. Röda trianglar visar vilka vintrar som i Sverige var kallare än medelvärdet för 1961-1990. Population index from the summer point counts for Grey Heron and Wren. The red triangles denote winters colder than the average for 1961–1990.

0

0.5

1

1.5

2

2.5

1970 1980 1990 2000 2010 2020

Häger

Gärdsmyg

Kall vinter

24

Glada. Artens ökning och spridning norrut i landet fortsätter. Arten sågs på fyra nya standardrutter under 2016, alla norr om artens starka fäste i Skåne. Ökningen vid Falsterbo fortsätter också med till synes oförminskad styrka. I Vinterfågelräkningen är antalsökningen speciellt kraftig, vilket tyder på att proportionen fåglar som övervintrar också ökar.

Dalripa och fjällripa. Fjällripans återhämtning de senaste åren befästes med ytterligare ett år med högt index, även om det sjönk något från året före. Hos dalripan finns inte någon motsvarande återhämtning. Visserligen har index stigit de tre senaste åren, men den eventuella återhämtning som detta tyder på går i så fall mycket långsamt. Sedan 1998 har det i genomsnitt setts ungefär 2,5 dalripa per sedd fjällripa, men de senaste tre åren har det faktiskt setts fler eller lika många fjällripor som dalripor.

Orre, tjäder och järpe. Trendkurvorna för de tre arterna följer varandra väl, med en uppgång i antal från 1998 till 2008 och en nedgång därefter. Alla tre arterna uppvisar statistiskt säkerställda minskningar under de senaste tio åren, på respektive 6,5, 4,3 och 9,8 % per år. Orre och tjäder minskade båda i Norge under 2006–2012. Arterna är kända för att samvariera i antal och i en studie i Finland förslogs att detta berodde på gemensam känslighet för väder samt spridning av individer mellan närliggande populationer (Lindström m.fl. 1996, Oikos 71:221–227). Arterna beskrivs också ofta som cykliska och framtiden får utvisa om kurvorna snart vänder uppåt igen.

Brushane. Denna art har varit ett sorgebarn länge men sedan bottenåret 2008 har standardruttskurvan pekat stadigt uppåt. Visserligen är antalet fåglar sedda fortfarande litet, men trenden är tydlig. Även på rastplatser i Holland har en kraftig nedgång vänt något uppåt de senaste åren. Kanske finns det ännu hopp för arten!

Havstrut och gråtrut. Att gråtruten minskat som svensk häckfågel under mycket lång tid har uppmärksammats och diskuterats från och till och relaterats till minskat kustnära fiske, att öppna deponier av sopor nästan helt försvunnit, och den så kallade ”trutdöden”. Havstruten har långsiktigt hållit ställningarna bättre än gråtruten, men det bör noteras att under standardruttsperioden 1998–2016 är minskningstakten lika hög som för gråtruten, -3,6 respektive -3,7 % per år. Denna minskning syns även i såväl vinter- som sommarpunktruttsdata.

Dvärgmås. De senaste åren har det räknats några tiotal dvärgmåsar per år på sommarpunkt- och standardrutterna. På de förstnämnda är trenden utan klar riktning sedan mitten av 1990-talet och på standardrutterna är trenden signifikant vikande, även om trenden beror mycket på ett högt värde startåret 2002. Artens utpräglat nordliga utbredning framgår tydligt i standardruttsdata, trots det låga antalet observerade fåglar. För den kusthäckande delen av popula-tionen kommer den nya kustfågelinventeringen ge fina resultat framöver. Hela 502 resp. 339 fåglar räknades där de första två åren.

Ugglor. Nattrutterna har nu funnits i sju år och även om detta än så länge är en mycket kort period kan vi notera att det samlade mönstret för våra ugglor är negativt. För alla ugglearter, förutom jorduggla, är trendens riktning negativ över denna period. Förvisso inföll en av de allra största gnagartopparna i sen tid precis periodens början (2011), och förvisso var det senaste året ett dåligt gnagarår, men det är ändå nästan förvånande och möjligen en aning oroande att det samlade mönstret är så entydigt negativt under 2010-talet. Berguv, kattuggla, hornuggla och pärluggla uppvisar alla signifikanta minskningar så här långt under 2010-talet. Vi ska som sagt kanske ännu inte dra några alltför stora växlar på detta, men det är onekligen ett mönster som är värt att hålla ögonen på framöver.

Dvärgmåsens nordliga utbredning i Sverige framgår tydligt av data från standardrutterna The Little Gull has the largest part of its population in northern Sweden, where it is regularly seen on the Fixed routes.

25

Tornseglare. Kanske, kanske, har den långvariga minskningen hos arten börjat plana ut? Minskningen har ju pågått sedan starten 1975, men nu går det faktiskt att ana en period om 6–7 år utan klar minskning. Både i Sverige och i andra länder pågår detaljerade studier av artens flyttningsbeteende och bland annat svenska studier har kunnat påvisa att de flesta tornseglare förmodligen inte landar en enda gång under de tio månader av året de inte häckar (Hedenström et al. 2016, Current Biology 26:3066–3070) och att de koncentreras i vissa delar av Afrika för att äta sig feta inför flyttningen. Kanske kan sådana studier ge oss bättre möjligheter att bedöma var och hur tornseglarna har problem under året.

Mindre hackspett. Alla tre räkningssystemen indikerar en ökning av antalet mindre hackspettar de senaste 15–20 åren, även om alla kurvorna bygger på ett litet antal fåglar (runt 15 fåglar per år). I diagrammet (Figur 9) här bredvid visas kurvan för vinterperiod 5 (mars). Som vi nämnde i förra årets rapport är de mindre hackspettarna speciellt lätta att upptäcka denna period. Även denna period bygger på ett litet antal fåglar, men kurvan sänder en otvetydig signal om att det i alla fall inte gått dåligt för mindre hackspetten de senaste två decennierna (jmf. standardruttskurvan i Fig. 10).

Tretåig hackspett. Den tretåiga hackspettens kurva från standardrutterna har börjat peka uppåt igen och sedan 1998 är trenden nu åter (svagt) signifikant positiv. Även vinterkurvan är långsiktigt positiv men bygger på väldigt få fåglar. Vad gäller den abrupta ökningen i vinterkurvan mellan vintrarna 2014/2015 och 2015/2016 så ser det mest ut som något gått fel vid figurritningen, men den stämmer faktiskt. Den abrupta ökningen beror enkom på att några få vinterrutter råkar ligga helt eller delvis i det stora brandområdet i Västmanland, där antalet tretåiga ökade explosionsartat efter branden.

Trädlärka. Även om arten är betydligt vanligare nu än under 1970- och 1980-talen, så är tendensen negativ på senare tid. Antalsförändringarna över 40 år är för övrigt likartade vid Falsterbo, med en klar sentida minskning.

Ladusvala. Detta är en av få småfåglar knutna till jordbrukslandskapet som det faktiskt går bra för i Sverige. Preliminära analyser tyder på att det kan vara den ökande mängden hästar i Sverige som bidragit till detta. Ladusvalan trivs i stallmiljö.

Kråkfåglar. Det är många av oss som då och då får höra att antalet ”kråkor” ökar och att det finns ”för mycket”. Det sistnämnda vill vi inte uttala oss om, där ligger sanningen i betraktarens ögon, men trenderna går att syna närmare. Enligt standardrutterna, som täcker hela Sverige bäst, är trenderna i huvudsak negativa de senaste 10 åren (2007–2016). Korp, kråka, skata och nötskrika har minskat signifikant med mellan 1,5 och 2,6 % per år. I rena siffror har råkan minskat mest, med -3,3 % per år, men trenden är inte signifikant. Råkan uppträder ju starkt klumpat och i främst ett litet område av sydligaste Sverige, så trenden blir därför mer känslig för tillfälligheter. Antalet kajor har dock inte långsiktigt ändrats de senaste åren. Intressant nog är det två av våra ovanligare och mer diskreta kråkfåglar som det gått bäst för på sistone. Nötkråkan har ökat de senaste 10 åren med 11,3 % per år. Det är fortfarande få fåglar som ses per år, men trenden är otvetydig. Lavskrikans trend är +4,8 % per år. Med tanke på att antalet fåglar varierar starkt mellan åren, vilket lätt påverkar lutningen på en såpass ”kort” trend, skall man inte dra för stora växlar på siffran som sådan, men läget verkar i alla fall stabilt.

M. hackspett, Dendrocopos minor - (13, 3,3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Fig. 9. Mindre hackspettens populations-utveckling i Sverige sedan 1975 enligt vinterperiod 5 (1-21 mars). The population curve for Lesser Spotted Woodpecker in Sweden since 1975, according to the winter point counts from 1–21 March.

26

Lappmes. Fjolårets 48 lappmesar på 20 rutter byttes mot 8 fåglar på 5 rutter under 2016. Det trendbrott vi anat de senaste åren har möjligen kommit av sig.

Entita och Talltita. Dessa båda systerarter var länge sorgebarnen bland skogens välkända fåglar, med kraftiga populationsminskningar inte minst under 1970- och 1980-talet. Från millennieskiftet och en period framöver var läget ljusare. De senaste 10 åren har dock båda arterna minskat signifikant i antal såväl på standardrutterna (med 3,2 resp. 5,0 % per år) som i båda punktruttssystemen (sommar och vinter). Hos talltitan är minskningen något större i södra Sverige. I Danmark klarar sig entitan något bättre och har ökat svagt i antal sedan millennieskiftet.

Gärdsmyg. Efter djupdykningen 2010 och 2011 är arten uppe i historiskt höga nivåer. Läs gärna mer om artens vinterkänslighet under arttexten för häger (!).

Nötväcka. Det har gått riktigt bra för nötväckan de senaste 10 åren, den ökar i alla räkningssystemen. På standardrutterna är ökningen +3,7 % per år sedan 1998 och ökningen är starkast i södra Sverige.

Rödvingetrast. Det går dåligt för rödvingetrasten i Sverige och det vi ser är i en art som dessutom drar sig tillbaka norrut. Kartan till höger visar hur antalet observerade rödvingar förändrats på de enskilda standardrutterna mellan perioderna 1996–2008 och 2009–2016. Röda symboler visar på en genomsnittlig minskning och ju mörkare röd desto större minskning. På motsvarande sätt visar blå färg på en genomsnittlig ökning. Notera att nästan alla punkter i sydöstra Sverige är röda. Arten minskar i hela landet, men minskningen är tre gånger starkare i söder.

Ringtrast. Denna vår doldis bland trastarna ses tämligen regelbundet på fjällens standardrutter, de senaste åren med 30–50 individer per år. Trenden är helt klart ökande och det samma verkar gälla för i Norge. Ligger förklaringen i häckningsområdena eller i västra medelhavsområdet där arten övervintrar?

Buskskvätta. Med små variationer mellan åren har arten minskat stadigt i båda sommarprogrammen. Minskningen syns dessutom redan i nattruttstrenden. Vi vet inte vad minskningen beror på. Arten förekommer över nästan hela Sverige och i många olika typer av öppna marker, såsom jordbruksmark, myr och kalhygge. Hur väl häckningen lyckas i de olika habitaten vet vi visserligen inte

Till vänster visas rödvingetrastens ”nuvarande”(2009–2016) utbredning enligt standardrutterna och till höger hur antalen förändrats per rutt sedan 1996–2008. Notera de många röda cirklarna i sydöstra Sverige som indikerar minskningar i bestånden där. Längre norrut är det en jämnare fördelning mellan minskande och ökande (blå) förekomster. The left map shows the present distribution of Redwing according to the Fixed routes. The right map shows the general change in numbers since 1996–2008. The large population increase has been accompanied by a distribution shift towards the NW.

Både entita (bilden) och talltita verkar åter ha det besvärligt i de svenska skogarna. The Marsh Tit (photo) and the Willow Tit are both declining again after a long period of relative stability.

27

mycket om, och en hel del öppna habitat har försvunnit genom igenväxning, men att brist på öppna habitat skulle förklara hela minskningen känns osannolikt. Kanske finns problemen i vinterkvarteren? För många långdistansflyttare arter känner vi dåligt till hur förhållandena i Afrika påverkar de häckande populationernas storlek, men för just buskskvätta finns faktiskt god sentida information från detaljerade studier i Nigeria. Engelska forskare har där konstaterat att fåglarna ofta stannar på en plats hela vintern, att de i mycket hög grad återvänder till samma vinterrevir och, inte minst, att nästan inga fåglar verkar dö under vintern (Blackburn & Cresswell 2016, Ibis 158:92–105). Författarna föreslår att buskskvättans populationskurva styrs av faktorer som verkar på häckningsplatserna eller under flyttningen.

Svarthakad buskskvätta. I motsats till den ”vanliga” buskskvättan går det mycket bra för denna art i Sverige. Förvisso är antalet kända par i Sverige ännu väldigt få men under 2016 registrerades flera tiotals par runt om i landet. Bara tre svarthakade buskskvättor har setts inom Svensk Fågeltaxerings inventeringar, alla på ”vintern” (en vardera under perioderna 1, 2 och 3). Fortsätter artens expansion kanske den första observationen på en standard- eller sommarpunktrutt redan under 2017?

Rödhaken. Rödhaken är en av de mest stabila arterna vad gäller det häckande beståndets storlek. Däremot har den ökat stadigt som övervintrare, i alla fall efter de kalla vintrarna i mitten av 1980-talet. Det beror med all sannolikhet på de allt varmare vintrarna i Sverige sedan dess. Om det är i Sverige häckande fåglar som också övervintrar här, eller om de kommer längre österifrån, är oss veterligen inte känt.

Svarthätta. Denna art har ökat i antal i princip sedan Svensk Fågeltaxerings räkningar började 1975, men nu visar siffrorna allt tydligare att denna ökning avstannat. Standardruttstrenden för 2007–2016 är förvisso signifikant ökande, men ”bara” med 1,3 % per år och de senaste sju åren har inte mycket hänt. Sommarpunktrutterna visar samma sak. Kartan till höger (2009–2016) visar hur knuten denna art är till södra Sverige. Kanske är Sydsverige nu ”fullt” och Norrlands barrskogar inte tillräckligt attraktiva för arten? Även i Norge har ökning avstannat, men de fortsätter med oförminskad styrka i Danmark. Man skall komma ihåg att svarthättan hade en period utan ökning i Sverige även runt 1990–1995, så kanske kommer vi få se ytterligare expandering längre fram.

Gransångare. Den sydliga rasen av gransångare bara ökar och ökar. På sommarpunkrutterna har den ökat med 9,4 % per år sedan 1975 (!) och på standardrutterna med 15,2 % per år sedan 1998. Den rumsliga utbredningen ändras dock inte lika dramatiskt utan det är fortfarande i Skåne och på Västkusten som arten har sitt särklassigt bästa tillhåll. I Danmark ökar den fortfarande men helt tydligt med en lägre takt. Den nordliga rasen ökar också stadigt i Sverige, om än inte lika kraftigt. Där är förändringen i utbredningsområde tydligare, med expansion å väster och norr. Vi har fortfarande ingen bra förklaring till dessa kraftiga ökningar, men det är svårt att tro att det bara beror på habitat- och klimatförändringar. En vild spekulation är att det finns sjukdomar och parasiter med i bilden. Om en art som grönfinken kan minska kraftigt på kort tid på grund av en parasit, bör ju en art också kunna expandera kraftigt när den på något sätt ”blir av med” en parasit eller en sjukdom.

Antalet svarthättor sedda per standardrutt under 2009–2016. Arten är främst knuten till lummiga lövskogar och har ännu inte på allvar lyckats etablera sig i Norrland. The average number of Blackcaps seen per Fixed route in 2009–2016. The distribution largely follows the distribution of deciduous forests in Sweden.

28

Rör-, kärr- och sävsångare. Dessa tre närbesläktade arter är de vanligaste representanterna för släktet Acrocephalus i Sverige. Kärr- och sävsångarna har varit anmärkningsvärt stabila i antal sedan mitten på 1980-talet, medan det gått tydligt utför för rörsångaren på sistone. Mönstret är likartat i Danmark.

Brandkronad kungsfågel. Denna nykomling i den svenska fågelfaunan hade ett fantastiskt år i Sverige under 2016, med stora mängder observerade under häckningstid inte minst i Skåne. Detta avspeglade sig också på standardrutterna. Hela fem individer sågs (varav en enbart på en punkt). Detta skall jämföras med de fyra som setts totalt alla tidigare år. Av dessa sågs dessutom tre under perioden 2013–2015 så tendensen är klar. Det dröjer kanske inte alltför många år innan vi kan börja producera en trend för arten?

Grönfink. Det nästan fria fallet sedan 2006, orsakat av parasiten ”gulknopp”, bromsades möjligen upp något under 2016. Om det är trendbrott eller inte återstår att se.

Steglits. Denna färggranna fink är en av de småfåglar som ökat kraftigast i Sverige på senare tid och ökningen har minst pågått sedan mitten av 1980-talet. Den ökade länge även i Danmark, men upphörde ökningen redan runt millennieskiftet. Under standardruttsperioden har trenden i Europa i stort varit svagt negativ, så kanske är det helt enkelt det faktum att artens nordgräns flyttar norrut som avspeglar sig i Sverige?

Mindre och större korsnäbb. Att skilja på mindre och större korsnäbb är inte helt lätt och därför är detta artpar det enda där vi tillåter rapport av icke artbestämda fåglar, nämligen ”obestämd korsnäbb”. Allt fler korsnäbbar bestäms dock numera till art. Detta är naturligtvis bra, men trenderna för mindre och större korsnäbb blir svårtolkade när en ökning kan bero både på att fåglarna blivit fler och att fler bestäms till art. Vi har i år infört en trend för vad vi kallar ”Korsnäbb total”, där vi lagt ihop alla mindre, större och obestämda korsnäbbar. Enligt Ottosson m.fl. (2012) är den mindre korsnäbben ungefär 6 gånger vanligare än den större. Följaktligen blir trenden för ”Korsnäbb total” mest lik den för den mindre arten. I vilket fall så har sammanlagda antalet mindre och större korsnäbbar minskat svagt på Vinterfågelräkningen sedan 1975/1976. På sommarpunktrutterna har inte mycket hänt under samma period (mer än stor variation mellan år!), medan standardrutterna visar på en tydlig ökning sedan 1998. Dock skall noteras att det senaste decenniet uppvisat en stark minskning. Mönstret är likartat på sommarpunktrutterna. Dock var startåret för det senaste decenniet (2007) ett riktigt toppår, vilket påverkar trendberäkningen.

Till vänster visas steglitsens ”nuvarande”(2009–2016) utbredning enligt standardrutterna och till höger hur antalen förändrats per rutt sedan 1996–2008. Notera den generella spridningen norrut och västerut i Sverige (de blå cirklarna visat ökande lokala bestånd). The left map shows the present distribution of Goldfinch according to the Fixed routes. The right map shows the general change in numbers since 1996–2008. The large population increase has been accompanied by a distribution shift towards the NW (blue dots show a positive change in numbers).

29

Bändelkorsnäbb. Den tredje korsnäbbsarten i Sverige, bändelkorsnäbben, ses regelbundet på standardrutterna, men endast i små antal (i genomsnitt 17 per år). Som väntat för en nomad och fröspecialist som denna varierar antalen starkt mellan åren och ingen tydlig trend över tid kan skönjas.

Gulsparv. Den negativa trenden fortsätter oförminskat. I Danmark är trenden mycket lik den svenska och i hela Europa har artens antal ungefär halverats sedan 1980. I Sverige har minskningen i norr varit dubbelt så snabbt som i söder. Även om arten inte bara finns i jordbruksbygd så kan man anta att den långsiktiga och ständigt pågående omvandlingen av jordbruksmark till skog och bebyggelse påverkat gulsparven negativt. Minskningen av åkerareal har varit störst i norra Sverige, där så mycket som 20 % av jordbruksmarken försvunnit sedan 1975.

Däggdjur. För första gången har vi i år valt att redovisa trenderna för däggdjur baserat på nattrutter och standardrutter i gemensamma figurer. I båda systemen handlar det om korttidsserier, sju år (2010-2016) från nattrutterna och sex år från standardrutterna (2011-2016) och därmed ska vi vara försiktiga med alltför långtgående tolkningar av de mönster som framträder. Mest av allt vill vi peka på de möjligheter som kommer att finnas framöver när det gäller att beskriva nationella antalsförändringar hos större däggdjursarter, på samma sätt som vi gör med fåglarna.

Vi har valt att visa trenderna för de tolv däggdjursarter där det inräknats minst tio individer i genomsnitt per år i något av de två systemen. Dessa trender återfinns i Figur 12. Trender går att beräkna för ytterligare ett antal arter men det är i första hand för dessa tolv som vi bedömer att underlaget, i nuvarande omfattning, håller för mer meningsfulla analyser. Nattrutterna ger generellt ett större underlag i form av fler inräknade däggdjursindivider än vad standardrutterna gör. Detta är inte direkt förvånande eftersom flertalet däggdjur är mer aktiva kring skymningen samt under dygnets mörka timmar, dvs. under den tid då nattrutterna genomförs. Samtidigt har standardrutterna den oslagbara styrkan av att vara helt systematiskt spridda över landet, även om inte varje enskild rutt inventeras varje år (vilket dock inte påverkar trenderna som sådana). Nattrutterna har inte en jämn fördelning över landet, men vi hoppas kunna nå dit framöver. Istället finns än så länge en geografisk slagsida mot öster vilket innebär att de trender som vi kan beräkna givetvis främst speglar de delar av landet där det finns nattrutter. Om det av någon anledning skulle vara så att populationsutvecklingen i de inventerade delarna skiljer sig från de delar där vi inte har några nattrutter, blir i så fall nattresultaten mindre representativa för landet som helhet, på samma sätt som det ligger till med de fria punktrutterna i jämförelse med standardrutterna.

Vi ser framför oss att med fler års däggdjursdata i bagaget kommer det att finnas intressanta möjligheter att göra jämförelser med exempelvis avskjutningsstatistik för jaktbara arter och även eventuellt med andra datakällor. Här ser vi goda möjligheter till framtida samarbeten med jägarorganisationer och myndigheter. Möjligen skulle man försöka sig på även ett utökat samarbete

Bändelkorsnäbben är vår ovanligaste korsnäbbsart och påträffas endast sparsamt på rutterna längt i norr.The Two-barred Crossbill is the rarest of the Swedishcrossbills and are only seen in low numbers in the far

h

30

när det gäller själva datainsamlingen. I så fall sannolikt med rena däggdjursrutter, systematiskt sprida över landet som ett naturligt nästa steg. Här följer några korta kommentarer till de mest talrika arterna Igelkott. En trend kan endast beräknas baserat på nattruttsdata. Antalet igelkottar har varierat mellan

åren, men det generella mönstret 2010–2016 är negativt om än inte statistiskt säkerställt. Fälthare. Både natt- och standardruttstrenderna är

signifikant ökande i detta korttidsperspektiv. Ett resultat av generellt milda vintrar under aktuell period? Vintern före det allra första nattinventeringsåret (2009–2010) var kall och möjligen mäter vi därför en återhämtning från en förhållandevis låg nivå? Möjligen skulle även en vikande rävstam under perioden kunnat ha gynnat fältharen de senaste åren.

Skogshare. Inga signifikanta förändringar under perioden. Standardrutterna visar på ett negativt mönster medan nattrutternas resultat mer antyder ett cykliskt förlopp med de högsta indexen under de två goda gnagaråren 2011 och 2015.

Vildkanin. Generellt positiva mönster, om än med rejäl variation mellan åren. Signifikant ökning i standardruttsmaterialet.

Rödräv. En signifikant minskning ses i nattruttsmaterialet 2010–2016, men ingen sådan kan ses i det betydligt mindre standardruttsunderlaget. Möjligen påverkas trenden här av att det utan tvekan bästa gnagaråret i serien inföll 2011, precis i början av den period vi har data för. God gnagartillgång bör ha gynnat rödräven.

Grävling. Index från nattrutterna har i stort hållit sig på en stabil nivå under 2010-talet, men med en viss nedgång under 2016. Standardruttskurvan ger en annan bild, men det underlaget är betydligt mindre.

Vildsvin. Att det går bra för vildsvinen kommer inte som någon nyhet. Populationen växer och sprider sig, till glädje för några men till förtret för andra. Nattrutternas signifikanta ökning, trots att perioden är kort, överraskar inte. Snarast förvånas man över att standardrutterna än så länge inte fångat upp samma signal. Index för 2016 var dock det näst högsta hittills och helt olika är de två kurvorna kanske trots allt inte.

Älg. Det förefaller inte ha skett några dramatiska förändringar av antalet älgar i Sverige under 2010-talet. De båda systemens korta trender ger en bild av relativ stabilitet. Notabelt är att ungefär lika många älgar setts i genomsnitt årligen på både natt- och standardrutterna.

Rådjur och Dovhjort. Våra visar på ökande populationer av båda arterna under 2010-talet. Tre av fyra trender är dessutom statistiskt säkerställda; båda för rådjur och nattruttstrenden för dovhjort. Även för dessa kan man gissa att generellt milda vintrar under senare år har varit positiva för arterna. Åtminstone för rådjur antar vi även att det, precis som för fältharen, skulle kunna finnas en effekt av minskande antal rävar under samma period.

Kronhjort. En art där de två systemen faktiskt ger lite olika bilder så här i korttidsperspektivet. Det större materialet från nattrutterna är signifikant minskande, men denna minskning hänger i princip helt och hållet på ett mycket lågt index år 2016. Standardrutterna ger däremot ett klart positivt mönster, om än inte statistiskt säkerställt.

Fältharen har ökat i antal i Sverige enligt både natt-och standardrutter. The European Hare has increase in numbers in Sweden the last seven years according to both the Night routes and Fixed routes.

31

TACK Vi är ytterst tacksamma för all de insatser som görs runt om i landet för att bidra till Svensk Fågeltaxering verksamhet. Först och främst står vi och faller med de många hundra inventerare runt om i landet som genom sina räkningar i de olika programmen bidrar till övervakningen av den svenska fågelfaunan. Bokningen av natt- och standardrutter pågår i skrivande stund för fullt. Det är med stor glädje vi läser alla mail och där bokningen ofta medföljs av ord som ”gärna”, ”med största nöje” och ”jag ser fram emot”. Även om hela verksamheten har ett allvarlig och viktigt syfte r det naturligtvis skönt att veta att så många också tycker det är riktigt kul att inventera fåglar.

Länsstyrelsernas stöd och medverkan i flera av inventeringssystemen är enormt viktigt och mycket uppskattat. Ett stort tack till följande personer på och utanför länsstyrelserna som fungerat som koordinatorer och kontaktpersoner: Therese Stenholm Asp, Susanne Backe, Tomas Bergström, Ulf Edberg, Louise Ellman-Kareld, Lars-Åke Flodin, Per Flodin, Lars Gezelius, Urban Gunnarsson, Marielle Gustafsson, Peder Hedberg Fält, Per Hedenbo, Thomas M. Johansson, Tomas I. Johansson, Olle Kellner, Ulf Kolmodin, Ulrik Lötberg, Dan Mangsbo, Kristian Nilsson, Elisabeth Odhult, Frans Olofsson, Erik Owuso-Ansah, Helena Rygne, Peter Schmidt, Lars Sjögren, Lars Stibe, Mats Thuresson och Tomas Viktor.

Johan Bäckman, Paul Caplat, Henrik Dahl, och Martin Stjernman har varit oumbärliga för utvecklandet av analysverktyg för de mycket stora datamängder som projektet har. Per Andell har svarat för snabb och noggrann inmatning av data och Annika Lindström, Dafne Ram och Siri Schmiterlöw har hjälpt till med kontrolläsning av dataläggningen. Sist men inte minst ett stort tack till Ola Inghe och David Schönberg-Alm på Naturvårdsverket. Svensk Fågeltaxering finansieras huvudsakligen genom Naturvårdsverkets miljöövervakning, tema Landskap. Tack för alla fantastiska insatser!

32

Tabell 1. Antal inventerade fria punktrutter under vintrarna 1975/76–2015/16. The number of free point count routes during winter in 1975/76–2015/16.

Tabell 2. Antal inventerade fria punktrutter under häckningstid åren 1975–2016. The number of free point count routes during summer in 1975–2016.

År N År N År N År N År N

1980 143 1990 202 2000 289 2010 269 1981 109 1991 188 2001 327 2011 277 1982 93 1992 240 2002 312 2012 269 1983 84 1993 244 2003 307 2013 275 1984 117 1994 269 2004 307 2014 254

1975 88 1985 127 1995 246 2005 279 2015 251 1976 139 1986 121 1996 277 2006 286 2016 249 1977 151 1987 198 1997 310 2007 312 1978 145 1988 195 1998 308 2008 305 1979 136 1989 188 1999 306 2009 275

Tabell 3. Antal inventerade standardrutter 1996–2016. The number of Fixed routes censused in 1996–2016.

Vinter Per 1 Per 2 Per 3 Per 4 Per 5 Vinter Per 1 Per 2 Per 3 Per 4 Per 5 1975/76 133 108 351 102 125 1996/97 137 129 374 126 135 1976/77 160 133 644 116 139 1997/98 135 133 377 138 136 1977/78 211 163 537 148 197 1998/99 116 119 358 117 123 1978/79 162 152 353 130 126 1999/00 118 118 337 115 124 1979/80 123 120 346 114 114 2000/01 135 135 394 133 132 1980/81 133 129 333 120 117 2001/02 136 132 363 131 135 1981/82 163 151 304 138 135 2002/03 121 119 334 118 125 1982/83 120 117 281 120 116 2003/04 112 102 331 109 108 1983/84 103 101 246 95 102 2004/05 106 97 315 100 101 1984/85 117 118 309 102 106 2005/06 92 91 309 89 91 1985/86 103 98 274 95 89 2006/07 98 92 341 91 93 1986/87 283 275 505 259 250 2007/08 95 91 311 90 92 1987/88 219 208 439 201 193 2008/09 92 89 319 84 88 1988/89 184 177 428 177 170 2009/10 89 85 289 83 85 1989/90 199 195 436 185 186 2010/11 84 74 280 78 82 1990/91 179 167 384 157 161 2011/12 84 76 311 78 81 1991/92 152 151 362 151 156 2012/13 74 74 300 70 74 1992/93 150 150 412 155 153 2013/14 80 81 303 72 80 1993/94 156 148 386 138 142 2014/15 79 77 290 69 86 1994/95 148 146 385 139 139 2015/16 64 64 281 60 96

1995/96 135 130 379 126 129

År N År N År N 1996 48 2004 401 2012 483 1997 86 2005 402 2013 501 1998 166 2006 411 2014 511 1999 180 2007 462 2015 484 2000 204 2008 585 2016 493 2001 226 2009 519 2002 329 2010 498 2003 402 2011 462

33

Tabell 4. Totala antalet fåglar registrerade under vintern på de fria punktrutterna 2015/2016 (”2015” i tabellhuvudet), jämfört med 2014/2015 (”2014” i tabellhuvudet). Endast data från period 3 är medtagna. Det gjordes 290 rutter under 2014/2015 och 281 rutter under 2015/2016. The total number of birds registered in mid-winter 2015/2016 on the free point count routes, with data for 2014/2015 as comparison. ”Registrerade individer” = recorded individuals,”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of routes the two years were 290 (2014/2015) and 281 (2015/2016).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015

Storlom 1 1 Smålom 8 2 1 1 Skäggdopping 503 421 12 17 Gråhakedopping 2 1 2 1 Svarthakedopping 2 2 Smådopping 17 13 6 6 Stormfågel 2 1 Havssula 45 45 4 3 Storskarv 1620 1424 46 48 Toppskarv 3 6 1 1 Gråhäger 134 224 49 47 Vit stork 1 1 Gräsand 11894 10804 118 108 Kricka 93 163 9 8 Snatterand 48 11 3 2 Bläsand 949 1195 18 14 Stjärtand 2 6 1 5 Bergand 11 315 4 3 Vigg 6989 27583 33 39 Brunand 188 140 9 9 Knipa 2338 2422 79 89 Alfågel 3 62 2 5 Svärta 712 128 2 2 Sjöorre 343 151 4 3 Ejder 2087 253 14 10 Småskrake 180 288 18 22 Storskrake 1685 1334 57 70 Salskrake 327 359 13 18 Gravand 1 1 1 1 Grågås 5400 5169 44 46 Bläsgås 167 443 11 10 Sädgås 802 4256 17 17 Spetsbergsgås 5 1 Kanadagås 7506 11659 51 47 Vitkindad gås 5086 5318 12 15 Prutgås 27 1 Knölsvan 1748 2198 70 75 Sångsvan 1501 2235 79 117 Mindre sångsvan 5 2

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015

Kungsörn 14 25 11 17 Ormvråk 363 320 98 102 Fjällvråk 49 57 31 41 Sparvhök 24 31 24 30 Duvhök 29 32 28 27 Röd glada 150 239 36 28 Brun glada 2 1 Havsörn 138 132 59 59 Blå kärrhök 10 8 8 8 Pilgrimsfalk 7 8 6 7 Stenfalk 1 1 1 1 Tornfalk 16 15 10 11 Orre 80 74 15 19 Tjäder 7 7 4 6 Järpe 5 11 4 9 Rapphöna 49 3 Fasan 140 84 30 25 Trana 2 1 Vattenrall 3 4 3 2 Rörhöna 15 27 3 6 Sothöna 1729 2379 23 23 Tofsvipa 16 1 1 1 Enkelbeckasin 2 3 1 2 Morkulla 2 1 2 1 Storspov 6 28 3 3 Drillsnäppa 1 1 Rödbena 9 1 Kärrsnäppa 1 1 Havstrut 245 335 38 34 Gråtrut 5332 3866 89 77 Fiskmås 1961 1106 50 42 Skrattmås 663 1771 29 24 Tretåmås 10 14 2 3 Tordmule 1 1 Sillgrissla 8 2 Tamduva 1591 1535 81 75 Skogsduva 30 25 5 4 Ringduva 540 1129 40 39 Turkduva 37 30 8 9

34

Tabell 4. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Sparvuggla 7 5 5 5 Kattuggla 2 2 Slaguggla 1 1 Pärluggla 1 1 1 1 Kungsfiskare 2 9 1 8 Gröngöling 101 62 61 46 Gråspett 10 11 6 8 Större hackspett 715 758 226 206 Mindre hackspett 12 17 12 15 Tretåig hackspett 8 47 6 9 Spillkråka 124 102 83 69 Sånglärka 18 8 3 3 Korp 1185 1074 232 211 Kråka 6793 7280 250 237 Råka 2010 1625 32 32 Kaja 17838 19421 192 181 Skata 2541 2195 252 241 Nötkråka 12 12 9 8 Nötskrika 479 384 160 150 Lavskrika 2 3 2 3 Stjärtmes 383 266 55 37 Talgoxe 5476 4443 279 260 Blåmes 3897 3632 271 255 Svartmes 228 183 91 85 Tofsmes 279 178 82 66 Entita 436 320 132 117 Talltita 355 252 96 75 Nötväcka 1483 1228 237 223 Trädkrypare 114 122 61 68 Strömstare 59 58 28 32 Gärdsmyg 216 252 88 101 Dubbeltrast 11 6 Björktrast 4046 2910 136 118 Taltrast 2 1 2 1 Rödvingetrast 13 33 9 6 Koltrast 1498 1402 168 169

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2014 2015 2014 2015 Svart rödstjärt 1 1 Rödhake 217 141 66 55 Skäggmes 11 3 Svarthätta 1 1 Höksångare 1 1 Gransångare 2 2 Kungsfågel 639 833 128 137 Järnsparv 7 3 3 3 Ängspiplärka 15 9 3 6 Skärpiplärka 6 4 1 2 Forsärla 2 1 2 1 Sidensvans 745 803 34 49 Varfågel 37 30 32 28 Stare 610 489 26 13 Stenknäck 154 192 32 34 Grönfink 1264 1459 151 139 Steglits 157 358 39 39 Grönsiska 3345 1285 106 113 Hämpling 5 2 Gråsiska 1721 1141 77 78 Snösiska 2 1 Vinterhämpling 69 100 3 4 Domherre 1765 1791 215 217 Tallbit 18 9 3 4 Mindre korsnäbb 229 401 40 58 Större korsnäbb 38 42 9 8 Korsnäbb ob. 90 294 24 37 Bändelkorsnäbb 10 1 Bofink 402 899 65 57 Bergfink 1884 1051 34 28 Gulsparv 2546 3357 161 149 Sävsparv 7 10 4 6 Lappsparv 1 1 Snösparv 75 1 Gråsparv 726 554 63 56 Pilfink 2119 1504 155 133

35

Tabell 5. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på de fria punktrutterna 2016, jämfört med 2015. Det gjordes 251 rutter under 2015 och 249 rutter under 2016. The total number of birds registered in summer 2016 on the free point count routes, with data for 2015 as comparison. ”Registrerade individer” = recorded individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of routes the two years were 251 (2015) and 249 (2016).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016

Storlom 92 93 36 40 Smålom 15 23 14 15 Skäggdopping 235 221 42 35 Gråhakedopping 39 28 11 11 Svarthakedopping 18 23 7 8 Smådopping 6 7 5 4 Storskarv 956 669 45 40 Gråhäger 207 371 61 55 Ägretthäger 1 2 1 1 Vit stork 2 5 1 1 Rördrom 12 12 7 5 Gräsand 1158 1109 136 126 Kricka 82 104 34 28 Årta 4 2 2 1 Snatterand 30 24 9 8 Bläsand 39 23 13 11 Stjärtand 2 1 Skedand 12 7 7 4 Vigg 186 188 28 31 Brunand 1 1 Knipa 514 467 114 96 Alfågel 20 3 Svärta 15 15 3 3 Vitnackad svärta 1 1 Sjöorre 12 18 2 3 Ejder 549 650 14 12 Småskrake 75 92 18 13 Storskrake 216 184 49 46 Salskrake 1 1 Gravand 392 270 32 19 Grågås 2381 1796 86 71 Sädgås 71 1 4 1 Kanadagås 642 551 92 84 Vitkindad gås 948 535 12 15 Prutgås 15 282 1 2 Knölsvan 545 474 45 38 Sångsvan 1082 403 78 74 Kungsörn 4 2 2 2 Ormvråk 161 179 90 98 Fjällvråk 8 2 4 2

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Sparvhök 13 12 12 12 Duvhök 6 7 6 6 Röd glada 72 49 26 24 Havsörn 18 23 14 15 Bivråk 18 4 15 4 Brun kärrhök 26 28 19 19 Blå kärrhök 1 4 1 4 Fiskgjuse 33 35 26 28 Lärkfalk 18 17 12 12 Pilgrimsfalk 1 1 1 1 Stenfalk 1 3 1 3 Tornfalk 48 35 36 27 Orre 173 95 38 31 Tjäder 5 10 4 9 Järpe 5 11 4 7 Rapphöna 2 1 Vaktel 4 4 2 4 Fasan 304 267 69 64 Trana 859 724 136 135 Vattenrall 3 5 3 4 Kornknarr 4 3 4 2 Rörhöna 17 18 9 11 Sothöna 207 168 39 24 Strandskata 228 171 37 28 Tofsvipa 1093 1083 115 113 Större strandpipare 33 23 10 10 Mindre strandpipare 5 8 3 5 Fjällpipare 58 3 Ljungpipare 107 180 14 8 Roskarl 1 1 Enkelbeckasin 255 289 90 104 Morkulla 21 25 17 13 Storspov 769 792 57 57 Småspov 12 30 7 10 Rödspov 1 1 1 1 Myrspov 116 9 2 2 Skogssnäppa 138 166 73 81 Grönbena 242 100 35 32 Drillsnäppa 70 78 40 46 Rödbena 138 175 43 38

36

Tabell 5. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Svartsnäppa 4 2 Gluttsnäppa 47 36 25 21 Mosnäppa 1 1 Kärrsnäppa 2 2 Brushane 55 105 4 7 Skärfläcka 53 42 5 3 Smaln. simsnäppa 1 1 Havstrut 87 91 31 22 Silltrut 269 203 21 14 Gråtrut 1533 1059 90 75 Fiskmås 3013 2331 177 172 Dvärgmås 118 33 16 11 Skrattmås 4590 3358 126 109 Svarttärna 2 6 1 1 Skräntärna 6 2 4 2 Fisktärna 243 253 60 48 Silvertärna 95 29 13 12 Småtärna 18 3 3 2 Sillgrissla 8 1 Tobisgrissla 4 2 Tamduva 218 136 32 31 Skogsduva 187 207 75 73 Ringduva 3929 3488 244 241 Turturduva 1 1 Turkduva 21 23 8 8 Gök 851 747 178 166 Sparvuggla 5 4 Kattuggla 15 6 12 4 Slaguggla 1 1 1 1 Lappuggla 1 1 Hornuggla 3 2 3 2 Jorduggla 2 2 2 2 Pärluggla 1 1 Nattskärra 1 1 1 1 Tornseglare 2058 1218 110 129 Kungsfiskare 6 1 4 1 Härfågel 1 1 Gröngöling 148 131 77 76 Gråspett 4 3 4 2 Större hackspett 491 582 177 188 Mindre hackspett 29 22 22 17 Tretåig hackspett 3 11 3 6 Spillkråka 117 157 74 88 Göktyta 118 63 58 40 Trädlärka 56 46 30 19 Sånglärka 1273 1257 138 131

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Ladusvala 1534 1223 173 174 Hussvala 611 357 93 70 Backsvala 354 105 18 13 Sommargylling 8 3 3 2 Korp 414 346 135 129 Kråka 2035 1947 218 219 Råka 657 645 25 28 Kaja 4038 3617 176 162 Skata 865 815 182 180 Nötkråka 17 19 14 11 Nötskrika 229 190 102 96 Stjärtmes 37 61 14 17 Talgoxe 2388 2093 244 245 Blåmes 1228 1070 209 199 Svartmes 121 91 65 59 Tofsmes 76 75 37 42 Entita 90 69 54 45 Talltita 92 84 50 43 Nötväcka 369 378 132 128 Trädkrypare 118 116 61 56 Strömstare 6 6 4 5 Gärdsmyg 1005 838 181 169 Dubbeltrast 225 227 82 90 Björktrast 3006 3723 168 162 Taltrast 1776 1562 225 219 Rödvingetrast 987 958 126 123 Ringtrast 3 1 1 1 Koltrast 2753 2752 228 226 Stenskvätta 155 109 48 37 Buskskvätta 290 314 103 114 Svart rödstjärt 2 5 1 4 Rödstjärt 417 413 121 119 Näktergal 436 334 70 61 Blåhake 16 2 6 2 Rödhake 1296 1495 197 211 Gräshoppsångare 12 13 8 10 Flodsångare 2 3 2 3 Trastsångare 9 5 4 2 Rörsångare 173 130 64 52 Kärrsångare 96 78 32 26 Sävsångare 107 89 39 36 Härmsångare 144 159 57 65 Svarthätta 1557 1635 187 186 Trädgårdssångare 1247 1186 183 195 Törnsångare 679 639 138 127 Ärtsångare 217 207 96 106

37

Tabell 5. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016

Lövsångare 5676 5849 243 244 Gransångare 498 541 114 112 Grönsångare 290 207 105 82 Lundsångare 5 4 3 4 Kungsfågel 387 359 102 101 Brandkr. kungsfågel 1 1 Grå flugsnappare 215 197 73 76 Sv-v flugsnappare 972 904 195 186 Halsb.flugsnappare 11 3 3 2 Mindre flugsnappare 18 22 13 10 Järnsparv 340 299 118 118 Ängspiplärka 236 149 54 44 Fältpiplärka 2 1 2 1 Trädpiplärka 1093 1152 198 183 Rödstr. piplärka 1 1 Skärpiplärka 1 1 Sädesärla 883 802 201 197 Forsärla 19 26 10 15 Gulärla 333 228 45 38 Citronärla 2 1 Sidensvans 1 1 1 1 Varfågel 2 1 Törnskata 114 100 53 49

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Stare 3347 3619 180 180 Stenknäck 117 68 42 37 Grönfink 722 646 170 160 Steglits 146 113 56 42 Grönsiska 1288 645 170 125 Hämpling 230 199 51 46 Gråsiska 64 61 19 18 Gulhämpling 4 3 1 1 Domherre 167 108 80 53 Rosenfink 89 66 27 28 Mindre korsnäbb 197 544 39 54 Större korsnäbb 21 26 6 10 Korsnäbb ob. 139 138 28 35 Bändelkorsnäbb 1 1 Bofink 6141 6296 248 245 Bergfink 235 133 30 21 Gulsparv 1131 967 186 177 Ortolansparv 13 12 9 8 Videsparv 1 1 1 1 Sävsparv 193 176 94 87 Lappsparv 1 2 1 1 Gråsparv 356 364 72 65 Pilfink 659 556 119 108

Det sågs 66 rosenfinkar på sommarpunktrutterna och 38 stycken på standardrutteerna under 2016. Arten har minskat stadigt i antal sedan mitten av 1990-talet. In total 66 Scarlet Rosefinches were seen on the summer point count routes and 38 on the Fixed routes in 2016. The species has declined in numbers sin the mid 1990s.

38

Tabell 6. Totala antalet fåglar registrerade under sommaren på standardrutterna 2016, jämfört med 2015. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Det gjordes 484 rutter under 2015 och 493 rutter under 2016. The total number of birds registered in summer 2016 on the Fixed routes, with data for 2015 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. ”Registrerade individer” = recorded individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 484 (2015) and 493 (2016).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016

Storlom 199 193 97 98 Smålom 56 87 41 59 Skäggdopping 63 114 20 21 Gråhakedopping 5 8 2 4 Svarthakedopping 8 14 6 8 Svarthalsdopping 2 1 Smådopping 1 1 Storskarv 1229 1057 38 44 Toppskarv 1 1 Stormfågel 2 1 Häger 115 84 55 47 Rördrom 8 12 7 9 Gräsand 511 570 123 125 Kricka 125 130 57 51 Årta 4 2 3 1 Snatterand 17 6 5 4 Bläsand 23 18 10 9 Stjärtand 1 1 Skedand 7 10 4 4 Bergand 7 1 3 1 Vigg 230 287 40 48 Brunand 5 1 2 1 Knipa 298 296 132 122 Alfågel 23 27 10 11 Svärta 11 43 6 8 Sjöorre 26 53 11 10 Ejder 449 380 13 18 Småskrake 71 74 17 27 Storskrake 210 198 46 46 Salskrake 4 4 4 2 Gravand 82 70 14 20 Grågås 903 1243 63 71 Sädgås 10 2 5 1 Kanadagås 487 483 85 101 Vitkindad gås 6421 146 16 12 Prutgås 182 2 Knölsvan 168 121 33 28 Sångsvan 283 343 119 105 Kungsörn 4 11 4 8 Ormvråk 241 224 128 119

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Fjällvråk 31 16 21 11 Sparvhök 27 23 24 20 Duvhök 13 22 13 22 Glada 51 57 18 20 Havsörn 17 18 14 12 Bivråk 16 21 15 18 Brun kärrhök 21 33 19 18 Blå kärrhök 4 3 4 2 Stäpphök 1 1 Ängshök 1 1 1 1 Fiskgjuse 36 49 30 40 Lärkfalk 21 20 16 16 Pilgrimsfalk 3 1 3 1 Jaktfalk 2 2 Stenfalk 12 13 11 9 Tornfalk 52 62 40 47 Dalripa 117 130 52 45 Fjällripa 143 140 21 28 Orre 335 310 134 132 Tjäder 192 145 119 94 Järpe 45 33 40 26 Rapphöna 2 2 Vaktel 9 3 7 3 Fasan 135 148 37 47 Trana 946 752 230 247 Vattenrall 6 3 6 2 Småfl. sumphöna 2 1 2 1 Kornknarr 3 4 3 4 Rörhöna 3 4 3 4 Sothöna 41 51 14 13 Strandskata 153 170 30 30 Tofsvipa 638 573 111 96 Större strandpipare 39 79 9 20 Mindre strandpipare 7 5 6 4 Fjällpipare 23 54 4 11 Ljungpipare 703 719 72 75 Roskarl 2 2 Enkelbeckasin 450 456 190 204 Dubbelbeckasin 3 3 Dvärgbeckasin 12 4 8 2

39

Tabell 6. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Morkulla 73 72 58 50 Storspov 137 127 58 47 Småspov 170 155 66 61 Myrspov 4 2 Skogssnäppa 537 508 234 240 Grönbena 792 632 151 135 Drillsnäppa 152 190 87 102 Rödbena 214 315 41 52 Svartsnäppa 31 14 18 7 Gluttsnäppa 346 301 127 118 Skärsnäppa 13 22 1 3 Mosnäppa 7 19 4 5 Kärrsnäppa 47 58 9 10 Myrsnäppa 7 1 3 1 Brushane 33 25 9 9 Skärfläcka 2 1 Smaln. simsnäppa 58 7 7 6 Fjällabb 138 56 24 8 Havstrut 384 241 18 22 Silltrut 603 411 14 15 Gråtrut 1083 932 80 90 Fiskmås 1869 1765 226 251 Dvärgmås 23 37 4 7 Skrattmås 1605 1597 93 88 Fisktärna 225 217 60 65 Silvertärna 234 294 29 36 Småtärna 9 2 2 1 Tobisgrissla 31 56 1 2 Tamduva 228 261 33 32 Skogsduva 163 158 59 69 Ringduva 3778 3974 334 340 Turkduva 16 7 5 6 Gök 1083 1277 372 400 Berguv 1 1 Hökuggla 34 3 24 3 Sparvuggla 1 1 Kattuggla 11 10 9 9 Slaguggla 1 1 1 1 Lappuggla 2 2 Hornuggla 1 1 Jorduggla 17 3 14 3 Pärluggla 1 1 Nattskärra 3 7 2 6 Tornseglare 1351 1232 138 168 Kungsfiskare 1 1 Gröngöling 169 181 110 108

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Gråspett 5 2 5 2 Större hackspett 881 1087 290 317 Vitryggspett 1 1 Mindre hackspett 17 18 13 14 Tretåspett 37 40 24 29 Spillkråka 242 310 161 184 Göktyta 90 85 67 56 Trädlärka 33 37 24 29 Sånglärka 1287 1259 102 95 Ladusvala 1155 1094 198 203 Hussvala 387 375 79 75 Backsvala 95 107 6 12 Sommargylling 1 1 Korp 448 465 207 239 Kråka 1519 1624 282 297 Råka 355 318 10 9 Kaja 2754 2778 156 147 Skata 666 588 162 162 Nötkråka 14 24 12 18 Nötskrika 400 383 180 170 Lavskrika 356 162 77 55 Stjärtmes 109 144 30 50 Talgoxe 3929 3715 408 400 Blåmes 1242 1332 246 244 Svartmes 430 376 167 154 Tofsmes 444 589 160 194 Lappmes 48 8 20 5 Entita 114 141 63 73 Talltita 548 422 218 183 Nötväcka 432 460 163 156 Trädkrypare 385 456 165 179 Strömstare 7 6 6 5 Gärdsmyg 2395 2411 294 307 Dubbeltrast 651 702 252 254 Björktrast 1417 1336 233 235 Taltrast 3732 3815 422 439 Rödvingetrast 1967 1776 302 291 Ringtrast 30 50 12 21 Koltrast 3494 3846 318 324 Stenskvätta 296 322 95 84 Buskskvätta 485 497 191 190 Svart rödstjärt 2 2 2 2 Rödstjärt 1696 1648 314 332 Näktergal 170 185 42 42 Blåhake 175 166 37 39 Rödhake 4064 4673 380 408

40

Tabell 6. forts. (cont.)

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016

Skäggmes 2 2 Gräshoppsångare 17 18 11 11 Flodsångare 2 1 2 1 Trastsångare 2 4 2 4 Rörsångare 99 91 40 37 Kärrsångare 63 80 31 33 Busksångare 1 1 Sävsångare 109 111 29 26 Härmsångare 167 201 79 83 Svarthätta 2411 3073 251 270 Höksångare 2 4 2 2 Trädgårdssångare 1626 1776 277 305 Törnsångare 777 941 147 146 Ärtsångare 357 369 199 186 Lövsångare 17975 18767 478 478 Gransångare 682 733 157 179 Grönsångare 401 471 132 158 Lundsångare 3 2 3 2 Nordsångare 1 1 Kungsfågel 2626 2191 338 329 Brandkr. kungsfågel 1 4 1 3 Grå flugsnappare 989 942 280 267 Sv-v flugsnappare 1063 1088 313 308 Halsb.lugsnappare 18 6 4 2 Mindre flugsnappare 8 11 8 8 Järnsparv 918 846 298 283 Ängspiplärka 1518 1786 112 124 Trädpiplärka 4331 4796 420 422 Skärpiplärka 9 4 1 1 Sädesärla 746 778 232 239 Forsärla 17 25 11 14

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Gulärla 804 639 154 125 Sidensvans 117 130 29 54 Varfågel 18 15 11 11 Törnskata 151 132 93 84 Stare 2426 2265 171 167 Stenknäck 98 105 45 47 Grönfink 511 576 160 166 Steglits 159 127 48 46 Grönsiska 4949 3482 398 355 Hämpling 251 227 58 48 Gråsiska 1193 738 111 97 Snösiska 1 1 Vinterhämpling 6 8 2 2 Domherre 388 260 186 128 Rosenfink 48 38 22 18 Tallbit 17 15 9 3 Mindre korsnäbb 761 1537 103 176 Större korsnäbb 338 412 60 56 Korsnäbb obestämd 1066 1947 160 185 Bändelkorsnäbb 9 26 2 8 Bofink 12676 14160 424 432 Bergfink 3254 3171 154 158 Gulsparv 1215 1373 205 220 Ortolansparv 3 5 1 4 Videsparv 89 60 32 29 Dvärgsparv 1 1 Sävsparv 394 405 154 140 Lappsparv 205 185 20 20 Snösparv 36 52 4 10 Gråsparv 563 608 55 62 Pilfink 535 580 89 91

41

Tabell 7. Det totala antalet däggdjur registrerade på standardrutterna 2016, jämfört med 2015. Enbart data från linjetaxeringsdelen av standardrutten är listade. Det gjordes 484 rutter under 2015 och 493 rutter 2016. The total number of mammals registered in summer 2016 on the Fixed routes, with data for 2015 as comparison. Only data from the line transect part of the routes are included. ”Registrerade individer” = recorded individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species. No. of censused routes the two years were 484 (2015) and 493 (2016).

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art Vetenskapligt namn 2015 2016 2015 2016 Igelkott Erinaceus europaeus 1 1 Ekorre Sciurus vulgaris 31 49 25 37 Bäver Castor fiber 10 10 9 9 Fälthare Lepus europaeus 382 339 105 90 Skogshare Lepus timidus 28 35 24 26 Vildkanin Oryctolagus cuniculus 11 37 3 8 Rödräv Vulpes vulpes 42 36 37 29 Hermelin Mustela erminea 4 1 3 1 Småvessla Mustela nivalis 5 2 Mård Martes martes 4 4 4 4 Järv Gulo gulo 1 1 Utter Lutra lutra 1 1 Grävling Meles meles 10 10 7 9 Vildsvin Sus scrofa 34 73 11 19 Älg Alces alces 116 113 74 72 Rådjur Capreolus capreolus 566 607 188 190 Kronhjort Cervus elaphus 31 14 5 6 Dovhjort Dama dama 124 247 10 13 Fjällräv Aloplex lagopus 2 1 1 1 Knubbsäl Phoca vitulina 2 3 1 2

42

Tabell 8. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 148 nattrutter 2016, jämfört med antalet individer av samma arter på 128 nattrutter 2015. ”Individer” anger summan av det högsta antalet adulta individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt under säsongen. För kullar anges antalet kullar, inte antalet ungar. The number of individuals of selected species registered on the 148 night routes in 2016 and the 128 night routes in 2015.”Rutter” = number of routes with the species.

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016

Storlom 81 81 35 42 Smålom 16 12 10 6 Rördrom 88 71 31 29 Sångsvan 225 227 60 77 Rapphöna 21 23 8 9 Vaktel 88 69 40 34 Trana 275 334 82 84 Vattenrall 63 40 36 26 Småfl. sumphöna 13 14 11 11 Kornknarr 110 103 44 35 Rörhöna 6 8 5 6 Enkelbeckasin 378 440 95 104 Dvärgbeckasin 3 4 3 2 Morkulla 749 766 116 135 Storspov 119 89 30 29 Småspov 8 3 5 2 Gök 290 339 82 89 Berguv 11 13 8 12 Hökuggla 10 7 Sparvuggla 61 47 34 27 Kattuggla 562 584 92 103 Kattuggla kullar 53 47 32 29 Slaguggla 57 78 22 32

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Lappuggla 8 3 4 2 Hornuggla 91 117 42 59 Hornuggla kullar 22 51 14 34 Jorduggla 13 15 10 12 Pärluggla 206 122 52 53 Nattskärra 164 240 41 63 Trädlärka 12 19 11 16 Dubbeltrast 110 106 34 50 Taltrast 2114 2097 123 138 Rödvingetrast 806 729 80 91 Koltrast 1512 1374 120 137 Buskskvätta 123 137 50 53 Rödstjärt 70 55 23 27 Näktergal 645 522 58 57 Rödhake 1634 1835 117 137 Gräshoppsångare 74 74 29 32 Flodsångare 4 7 4 7 Vassångare 2 2 2 2 Trastsångare 10 11 8 6 Rörsångare 123 106 37 38 Kärrsångare 89 87 35 34 Busksångare 5 6 4 6 Sävsångare 188 225 45 50

43

Tabell 9. Antalet däggdjur registrerade på 148 nattrutter 2016, i jämförelse med antalet däggdjur noterade på 128 nattrutter 2015. Antalen anger summan av det högsta antalet individer som noterats vid något av de tre inventeringstillfällena per punkt och per transportsträcka (dessa summeras från och med 2015). The number of individuals of larger mammals registered on the 148 night routes in 2016 and the 128night routes in 2015.”Registrerade individer” = registered individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species.

 Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art Species 2015 2016 2015 2016

Igelkott Erinaceus europaeus 26 14 14 10Ekorre Sciurus vulgaris 2 2 2 2Bäver Castor fiber 12 9 10 8Fälthare Lepus europaeus 817 952 81 92Skogshare Lepus timidus 174 139 55 54Vildkanin Oryctolagus cuniculus 67 116 17 21Lodjur Lynx lynx 2 1 2 1Varg Canis lupus 9 3Rödräv Vulpes vulpes 225 255 82 94Mink Mustela vison 1 1Småvessla Mustela nivalis 1 1Hermelin Mustela erminea 3 3Iller Mustela putorius 1 1 1 1Mård Martes martes 1 1 1 1Utter Lutra lutra 1 1Grävling Meles meles 98 88 53 52Vildsvin Sus scrofa 169 376 31 37Älg Alces alces 132 114 55 55Rådjur Capreolus capreolus 1229 1332 102 123Kronhjort Cervus elaphus 108 39 20 11Dovhjort Dama dama 1276 1449 21 24Bisamråtta Ondatra zibethicus 1 1

44

Tabell 10. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade på 273 sjöfågeltaxeringsrutter 2016 i jämförelse med motsvarande från 162 rutter 2015. The number of individuals of selected species registered on the 273 wetland routes in 2016 in comparison with the number of individuals counted on the 162 wetland routes in 2015. ”Registrerade individer” = registered individuals and ”Antal rutter med arten” = number of routes with the species.

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Storlom 61 75 9 20 Smålom 3 7 2 5 Skäggdopping 729 1161 42 82 Gråhakedopping 79 180 17 36 Svarthakedopp. 169 277 29 43 Svarthals. dopp. 3 8 1 1 Smådopping 37 60 20 27 Storskarv 2376 2481 40 62 Gråhäger 147 420 55 81 Ägretthäger 15 4 Vit stork 2 1 Rördrom 24 33 16 21 Gräsand 1542 3103 150 231 Kricka 279 402 60 85 Årta 30 34 19 16 Snatterand 245 510 40 65 Bläsand 32 176 10 23 Stjärtand 1 16 1 8 Skedand 87 168 25 43 Vigg 819 1768 62 98 Brunand 63 72 14 14 Knipa 1345 1917 113 179 Alfågel 8 2 Svärta 7 52 2 5 Sjöorre 32 109 1 5 Ejder 382 921 13 18 Småskrake 43 101 10 21 Storskrake 707 645 32 54 Salskrake 4 28 2 5 Gravand 331 1379 21 44 Grågås 6383 13907 98 156 Sädgås 22 8 1 2 Bläsgås 3 3 2 Kanadagås 447 1008 60 100 Vitkindad gås 325 3878 17 37 Knölsvan 808 1432 60 108 Sångsvan 227 338 45 93 Kungsörn 1 1 Ormvråk 53 93 31 55 Fjällvråk 1 1 Sparvhök 5 5 4 5 Duvhök 1 1 1 1

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Röd glada 30 44 16 29 Brunglada 1 1 Havsörn 83 65 23 35 Bivråk 4 2 4 1 Brun kärrhök 62 128 38 75 Ängshök 1 1 Fiskgjuse 47 93 24 44 Lärkfalk 27 51 12 25 Pilgrimsfalk 2 3 2 3 Stenfalk 2 2 2 2 Tornfalk 15 14 11 12 Trana 197 419 44 82 Vattenrall 13 27 10 15 Småfl. sumphöna 1 1 Rörhöna 49 44 18 24 Sothöna 779 1231 79 132 Strandskata 125 301 28 47 Tofsvipa 635 1246 79 137 St. strandpip. 28 139 12 23 M. strandpip. 43 73 22 31 Ljungpipare 11 1 2 1 Kustpipare 2 2 Roskarl 1 Enkelbeckasin 85 198 40 66 Storspov 11 51 8 28 Småspov 1 15 1 7 Rödspov 9 17 1 3 Skogssnäppa 35 63 24 38 Grönbena 256 307 30 57 Drillsnäppa 71 143 33 49 Rödbena 159 319 42 72 Svartsnäppa 6 7 4 5 Gluttsnäppa 31 32 15 21 Mosnäppa 23 43 5 7 Kärrsnäppa 41 29 4 5 Kustsnäppa 1 2 Myrsnäppa 1 1 Brushane 26 159 8 21 Skärfläcka 34 199 3 14 Smaln. simsn. 1 1 Kustlabb 8 18 2 2 Havstrut 175 201 18 36

45

Tabell 10. forts. (cont.)

Registrerade individer

Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Fiskmås 965 1837 81 128 Dvärgmås 34 102 7 13 Skrattmås 9245 11634 85 127 Svarthuv. mås 1 1 Svarttärna 4 125 2 5 Skräntärna 78 33 11 13 Fisktärna 744 1051 59 97 Silvertärna 1279 1468 12 24 Småtärna 3 25 1 9 Kentsk tärna 2 2 2 Tobisgrissla 4 1 Kungsfiskare 1 1

Det sågs bara 18 respektive 4 rörhöns på sommarpunkt- respektive standardrutterna under 2016. Däremot sågs 44 individer inom Sjöfågelinventeringen, som alltså verkar bli den övervakningsform som bäst täcker arten framöver. Only few Moorhens were seen on the Fixed routes (4 ind) and in the Summer point counts (18 ind) in 2016, but in the new scheme for wetland birds, as many as 44 were recorded.

46

Tabell 11. Antalet individer av utvalda fågelarter registrerade under 2015 och 2016 på de 2x2 km stora kustfågelrutorna. Sammanlagt räknades fåglar i 196 rutor 2015 och 184 rutor 2016. The number of individuals of selected species registered in the 2x2 km large, archipelago squares in 2015 (196 squares) and 2016 (184). ”Registrerade individer” = registered individuals and ”Antal rutor med arten” = number of squares with the species.

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Storlom 16 26 10 12 Smålom 13 13 9 4 Skäggdopping 418 311 46 45 Gråhakedopping 24 2 3 1 Svarthakedopp. 33 58 8 15 Storskarv 8928 10251 110 119 Toppskarv 18 2 Gråhäger 354 864 63 71 Gräsand 1359 1811 149 142 Kricka 82 219 28 37 Årta 1 1 Snatterand 103 129 23 29 Bläsand 17 14 6 5 Stjärtand 5 2 2 1 Skedand 205 152 34 28 Bergand 2 1 Vigg 3053 2929 115 112 Brunand 5 4 1 2 Knipa 2168 3676 99 82 Alfågel 8 4 Svärta 1467 1161 76 70 Sjöorre 11 5 3 3 Ejder 10447 8143 130 122 Småskrake 1857 1573 160 139 Storskrake 4703 3609 161 132 Salskrake 7 64 1 2 Gravand 333 238 37 34 Grågås 1723 1285 99 89 Kanadagås 770 687 91 93 Vitkindad gås 1598 1695 46 52 Knölsvan 1106 1141 137 143 Sångsvan 28 59 10 8 Havsörn 77 67 41 45 Fiskgjuse 13 10 11 8 Trana 2 11 1 5

Registrerade

individer Antal rutter med arten

Art 2015 2016 2015 2016 Sothöna 53 37 11 11 Strandskata 868 946 128 124 Roskarl 200 226 32 31 Enkelbeckasin 29 32 8 6 Storspov 37 37 14 7 Småspov 2 2 Rödspov 13 14 1 1 Skogssnäppa 1 2 1 2 Grönbena 3 3 1 1 Drillsnäppa 347 265 100 81 Rödbena 510 683 96 81 Gluttsnäppa 26 16 14 8 Mosnäppa 15 2 4 1 Kärrsnäppa 10 32 4 5 Brushane 53 79 4 6 Skärfläcka 26 35 2 5 Kustlabb 102 110 37 38 Havstrut 1576 1320 154 140 Silltrut 1834 1665 64 53 Gråtrut 6787 6828 140 128 Fiskmås 6774 7260 184 180 Dvärgmås 502 339 18 16 Skrattmås 9555 11685 138 132 Skräntärna 299 290 23 22 Fisktärna 2721 2169 118 108 Silvertärna 7187 8478 151 141 Småtärna 29 46 6 4 Kentsk tärna 52 63 11 6 Tordmule 8809 7184 18 15 Sillgrissla 1091 3522 4 5 Tobisgrissla 806 854 36 31 Korp 49 38 23 25 Kråka 430 364 108 123 Skärpiplärka 280 212 46 41

47

Figur 10. Beståndsindex för 185 arter enligt vinterpunktrutterna (blå kurva), sommarpunktrutterna (röd kurva) och standardrutterna (svart kurva). Beståndsnivån är satt till 1 för 1998. Under artnamnet visas medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Dessa siffror redovisas i ordningen vinter, sommar och standardrutter, åtskilda med semikolon. Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 185 species based on free point counts (blue: winter, red: summer) and Fixed routes (black curve). The population level in 1998 is set at 1. The figures within brackets are the mean no. of birds observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance, for the three datasets respectively (separated by ;). Individual index figures can be found on the homepage.

Storlom, Gavia arctica(-, -, -; 95, 0.9, NS; 170, 0.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Smålom, Gavia stellata(-, -, -; 17, 5.7, *; 64, 2.3, **)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Skäggdopping, Podiceps cristatus(-, -, -; 285, -0.1, NS; 76, 3.7, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Gråhakedopping, Podiceps grisegena(-, -, -; 20, 0.8, NS; 7, 1.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Svarthakedopping, Podiceps auritus(-, -, -; 16, -4.8, ***; 9, 7.4, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

5

10

15

Storskarv, Phalacrocorax carbo(955, 3.6, ***; 506, 8.5, ***; 648, 14.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

5

10

15

20

25

30

35

Häger, Ardea cinerea(136, 3.5, ***; 123, 1.5, **; 68, -1.5, *)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Rördrom, Botaurus stellaris(-, -, -; 20, -2.5, NS; 8, 0.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

48

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Gräsand, Anas platyrhynchos(10311, 2.4, ***; 991, 0.7, **; 475, 0.7, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Kricka, Anas crecca(-, -, -; 81, -1.3, NS; 120, -2.1, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

Snatterand, Anas strepera(-, -, -; 19, 2.3, NS; 9, 9.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

7

Bläsand, Anas penelope(458, 24.5, NS; 53, -2.4, *; 36, -6.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

Skedand, Anas clypeata(-, -, -; 15, 1.2, NS; 7, -6.1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Vigg, Aythya fuligula(10249, 3.1, ***; 188, -1.4, *; 166, -1.4, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Brunand, Aythya ferina(222, 3.1, NS; 29, -5.4, **; -, -, -)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

Knipa, Bucephala clangula(2032, 1, ***; 478, -0.2, NS; 290, -1.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Alfågel, Clangula hyemalis(1579, -2.5, *; -, -, -; 20, -1.7, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Svärta, Melanitta fusca(-, -, -; -, -, -; 30, -3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

49

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Sjöorre, Melanitta nigra(-, -, -; -, -, -; 36, -0.7, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Ejder, Somateria mollissima(770, 1.2, *; 1254, -2.6, ***; 409, -3, *)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Småskrake, Mergus serrator(193, 1.1, NS; 77, -0.1, NS; 72, -1.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Storskrake, Mergus merganser(1412, 2.8, ***; 192, 0.5, NS; 112, -0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Salskrake, Mergus albellus(172, 8.8, ***; -, -, -; -, -, -)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gravand, Tadorna tadorna(-, -, -; 281, -1, *; 87, -2.2, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Grågås, Anser anser(-, -, -; 1120, 6.2, ***; 805, 8.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

5

10

15

Sädgås, Anser fabalis(5288, 0.5, NS; -, -, -; 14, -9.8, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Kanadagås, Branta canadensis(5065, 8.7, ***; 543, 5.6, ***; 418, -1.2, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Knölsvan, Cygnus olor(1719, 1.5, ***; 397, 1.4, **; 98, 1.4, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

50

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Sångsvan, Cygnus cygnus(1079, 2.2, ***; 239, 7.9, ***; 189, 3.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Kungsörn, Aquila chrysaetos(17, 0.3, NS; -, -, -; 6, -2.5, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Ormvråk, Buteo buteo(269, 0.4, *; 134, 0.7, *; 179, 0.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Fjällvråk, Buteo lagopus(43, -0.6, NS; -, -, -; 19, -3.2, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Sparvhök, Accipiter nisus(56, -1.7, ***; 14, -0.1, NS; 20, 1.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Duvhök, Accipiter gentilis(28, -1.1, *; 8, -2, NS; 15, -1.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Glada, Milvus milvus(58, 16.1, ***; 30, 5.7, ***; 31, 9.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Havsörn, Haliaeetus albicilla(53, 7.4, ***; -, -, -; 9, 12.7, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

7

Bivråk, Pernis apivorus(-, -, -; 11, -1.7, NS; 14, 1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Brun kärrhök, Circus aeruginosus(-, -, -; 30, 4.8, ***; 22, 2.6, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

51

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Blå kärrhök, Circus cyaneus(10, 0, NS; -, -, -; 4, -1.5, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Fiskgjuse, Pandion haliaetus(-, -, -; 34, 2, **; 35, 0.7, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Lärkfalk, Falco subbuteo(-, -, -; 10, 3.2, NS; 17, 5.7, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

Stenfalk, Falco columbarius(-, -, -; -, -, -; 11, -6.1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Tornfalk, Falco tinnunculus(25, -2.3, ***; 26, 3.1, ***; 35, 3.1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Dalripa, Lagopus lagopus(-, -, -; -, -, -; 113, -6.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Fjällripa, Lagopus mutus(-, -, -; -, -, -; 47, 1.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Orre, Tetrao tetrix(125, -1.8, ***; 226, -2.3, ***; 345, 0.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Tjäder, Tetrao urogallus(10, 1.1, NS; 12, -0.2, NS; 160, 0.7, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Järpe, Bonasa bonasia(14, -0.4, NS; 10, -2.2, NS; 54, -0.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

52

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Fasan, Phasianus colchicus(163, -3.1, ***; 355, -1.7, ***; 176, -3.7, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Trana, Grus grus(-, -, -; 365, 5.3, ***; 571, 4.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Rörhöna, Gallinula chloropus(-, -, -; 11, -2.9, *; -, -, -)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

7

Sothöna, Fulica atra(2132, 0.8, NS; 192, -1, *; 39, 2.5, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Strandskata, Haemat. ostralegus(-, -, -; 227, -1.4, ***; 134, -0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Tofsvipa, Vanellus vanellus(-, -, -; 739, -1.4, ***; 622, -0.9, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

St. strandpipare, Charadrius hiaticula(-, -, -; 18, 2.5, NS; 46, 4.5, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Fjällpipare, Charadrius morinellus(-, -, -; -, -, -; 18, 1.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Ljungpipare, Pluvialis apricaria(-, -, -; 77, -1.1, NS; 478, 0.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Enkelbeckasin, Gallinago gallinago(-, -, -; 201, -2.2, ***; 341, 1.2, **)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

53

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Morkulla, Scolopax rusticola(-, -, -; 26, 1.2, NS; 57, 1.1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Storspov, Numenius arquata(-, -, -; 376, -1.6, ***; 162, -2.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Småspov, Numenius phaeopus(-, -, -; -, -, -; 147, 1.9, **)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Skogssnäppa, Tringa ochropus(-, -, -; 98, 0.1, NS; 375, 3.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Grönbena, Tringa glareola(-, -, -; 70, -0.5, NS; 530, 0.7, *)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Drillsnäppa, Actitis hypoleucos(-, -, -; 114, -2, ***; 156, -1.3, **)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Rödbena, Tringa totanus(-, -, -; 115, -2.2, ***; 144, 3.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Svartsnäppa, Tringa erythropus(-, -, -; -, -, -; 24, -3.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Gluttsnäppa, Tringa nebularia(-, -, -; 31, 1.2, NS; 253, 0.5, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Skärsnäppa, Calidris maritima(-, -, -; -, -, -; 12, 5.6, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

54

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Mosnäppa, Calidris temminck ii(-, -, -; -, -, -; 13, -0.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

12

Kärrsnäppa, Calidris alpina(-, -, -; -, -, -; 31, 2.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Brushane, Philomachus pugnax(-, -, -; -, -, -; 20, -4.2, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Smaln. simsnäppa, Phalaropus lobatus(-, -, -; -, -, -; 24, -3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

Fjällabb, Sterc. longicaudus(-, -, -; -, -, -; 63, 0.6, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Havstrut, Larus marinus(363, -1.2, ***; 329, -0.8, *; 149, -3.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Silltrut, Larus fuscus(-, -, -; 162, -0.9, NS; 185, 0, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Gråtrut, Larus argentatus(5588, 1.1, ***; 2536, -4.9, ***; 781, -3.7, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Fiskmås, Larus canus(1077, 2.9, ***; 2283, -1.4, ***; 1559, -0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Dvärgmås, Larus minutus(-, -, -; 86, -2.2, NS; 56, -9, **)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

55

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Skrattmås, Larus ridibundus(789, -2.2, ***; 3984, -3.6, ***; 1340, -2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Fisktärna, Sterna hirundo(-, -, -; 266, 0.2, NS; 213, 2.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Silvertärna, Sterna paradisaea(-, -, -; 105, 0.3, NS; 161, -1.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Småtärna, Sterna albifrons(-, -, -; 12, 2.6, NS; 9, -11.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Tamduva, Columba livia(1034, 2.4, ***; 173, 1, NS; 164, 0.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Skogsduva, Columba oenas(-, -, -; 174, -2.6, ***; 137, 2.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Ringduva, Columba palumbus(922, 2.2, ***; 3012, -0.1, NS; 3272, 2.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Turkduva, Strept. decaocto(43, -4.4, ***; 19, 2.7, *; 10, -0.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

7

Gök, Cuculus canorus(-, -, -; 729, -1.9, ***; 1089, 1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Hökuggla, Surnia ulula(-, -, -; -, -, -; 10, -1.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

56

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Jorduggla, Asio flammeus(-, -, -; -, -, -; 8, -2.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

7

Tornseglare, Apus apus(-, -, -; 2094, -2.9, ***; 1211, -3.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Gröngöling, Picus viridis(117, -0.3, NS; 181, -2.4, ***; 132, -0.1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gråspett, Picus canus(8, 7.1, ***; -, -, -; 6, -1.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

St. hackspett, Dendrocopos major(835, 0.2, *; 481, -0.3, NS; 825, 2.8, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

M. hackspett, Dendrocopos minor(15, 0.3, NS; 17, 1.6, NS; 14, 3.4, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Tretåspett, Picoides tridactylus(6, 7.9, ***; -, -, -; 28, 3.2, *)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Spillkråka, Dryocopus martius(128, 0.3, NS; 173, -0.8, **; 251, -1.9, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Göktyta, Jynx torquilla(-, -, -; 84, -3.2, ***; 73, 4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Trädlärka, Lullula arborea(-, -, -; 31, 3.9, ***; 35, -1.1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

57

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Sånglärka, Alauda arvensis(-, -, -; 1269, -3.4, ***; 1196, -1.7, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Ladusvala, Hirundo rustica(-, -, -; 1040, 0.4, NS; 967, 1.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Hussvala, Delichon urbica(-, -, -; 810, -2.8, ***; 487, -3.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Backsvala, Riparia riparia(-, -, -; 281, -3.1, ***; 117, -4.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Korp, Corvus corax(1200, 1.6, ***; 309, 1.7, ***; 424, -0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Kråka, Corvus corone cornix(10021, -1.2, ***; 2218, -1.8, ***; 1539, -1.4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Råka, Corvus frugilegus(1052, 4.4, ***; 410, 2, NS; 403, -2.2, *)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Kaja, Corvus monedula(10603, 1.2, ***; 2691, 0.3, NS; 2352, 2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Skata, Pica pica(3513, -0.4, ***; 844, -0.2, NS; 585, -0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Nötkråka, Nucif. caryocatactes(24, -2.5, ***; 13, -2.8, **; 11, 0.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

58

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Nötskrika, Garrulus glandarius(846, -0.9, ***; 251, -1.3, ***; 361, -, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Lavskrika, Perisoreus infaustus(-, -, -; -, -, -; 151, 1.8, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Stjärtmes, Aegithalos caudatus(347, 0.4, NS; 34, 0.9, NS; 86, 4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Talgoxe, Parus major(5960, 0.3, ***; 2140, -0.7, ***; 2857, 3.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Blåmes, Parus caeruleus(3259, 2.1, ***; 896, 0.9, ***; 913, 3.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Svartmes, Parus ater(363, -0.8, ***; 189, -2.2, ***; 380, -0.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Tofsmes, Parus cristatus(349, -0.6, ***; 82, -1.2, **; 340, 2.9, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Lappmes, Parus cinctus(-, -, -; -, -, -; 20, -5.8, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Entita, Parus palustris(862, -2.5, ***; 117, -3.9, ***; 123, 0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Talltita, Parus montanus(791, -2.8, ***; 167, -4.9, ***; 555, -0.4, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

59

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Nötväcka, Sitta europaea(1324, 1.5, ***; 304, 1.1, ***; 316, 3.7, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Trädkrypare, Certhia familiaris(203, -1.3, ***; 121, -1.7, ***; 298, 1.4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Strömstare, Cinclus cinclus(81, -0.2, NS; -, -, -; 5, 3.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Gärdsmyg, Trogl. troglodytes(127, 2.6, ***; 482, 3.5, ***; 1294, 2.8, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Dubbeltrast, Turdus viscivorus(-, -, -; 115, 2.2, ***; 485, 4.4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Björktrast, Turdus pilaris(9762, -0.3, NS; 2283, -1.5, ***; 1458, -2.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Taltrast, Turdus philomelos(-, -, -; 1449, 0.2, NS; 2872, 2.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Rödvingetrast, Turdus iliacus(-, -, -; 868, -0.7, ***; 1857, -1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Ringtrast, Turdus torquatus(-, -, -; -, -, -; 26, 4.8, *)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Koltrast, Turdus merula(1132, 1.6, ***; 2507, 0.7, ***; 3000, 0.9, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

60

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Stenskvätta, Oenanthe oenanthe(-, -, -; 104, -2.1, ***; 264, -0.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Buskskvätta, Saxicola rubetra(-, -, -; 291, -1.8, ***; 524, -1.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Rödstjärt, Phoen. phoenicurus(-, -, -; 238, -0.2, NS; 1386, 1.8, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Näktergal, Luscinia luscinia(-, -, -; 391, -2.5, ***; 188, -1.1, **)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Blåhake, Luscinia svecica(-, -, -; -, -, -; 127, -1.1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Rödhake, Erithacus rubecula(69, 3.7, ***; 1280, -0.5, ***; 3216, 1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

Gräshoppsångare, Locustella naevia(-, -, -; 17, -3.5, ***; 15, -0.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Rörsångare, Acroc. scirpaceus(-, -, -; 184, -1, ***; 101, -0.9, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Kärrsångare, Acroc. palustris(-, -, -; 65, 1.4, **; 64, 1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sävsångare, Acroc. schoenobaenus(-, -, -; 97, -2.1, ***; 85, 0.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

61

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Härmsångare, Hippolais icterina(-, -, -; 129, -0.3, NS; 150, 3.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Svarthätta, Sylvia atricapilla(-, -, -; 1083, 2.7, ***; 1995, 5.4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Trädgårdssångare, Sylvia borin(-, -, -; 1169, -0.1, NS; 1584, 0.9, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Törnsångare, Sylvia communis(-, -, -; 514, 0.3, NS; 709, 1.1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Ärtsångare, Sylvia curruca(-, -, -; 221, -0.6, **; 433, -1.1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Lövsångare (S), Ph. t. trochilus(-, -, -; 5007, -1, ***; 10336, 0.8, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Lövsångare (N), Ph. t. acredula(-, -, -; 957, -0.5, NS; 5468, -1.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Gransångare (S), Ph. c. collybita(-, -, -; 110, 9.4, ***; 133, 15.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

Gransångare (N), Ph. c. abietinus(-, -, -; 87, -1.2, *; 260, 5.1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Grönsångare, Phylloscopus sibilatrix(-, -, -; 318, -0.4, NS; 434, -0.1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

62

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Kungsfågel, Regulus regulus(1664, -2.6, ***; 494, -2.1, ***; 1741, -1.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Grå flugsnappare, Muscicapa striata(-, -, -; 190, -1.4, ***; 772, 2.1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sv-v flugsnappare, Ficed. hypoleuca(-, -, -; 1092, -1.3, ***; 1114, 0, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Halsb.flugsnappare, Ficedula albicollis(-, -, -; 11, 2.4, NS; 9, 1.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

M. flugsnappare, Ficedula parva(-, -, -; -, -, -; 5, 5.2, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Järnsparv, Prunella modularis(-, -, -; 300, -2.7, ***; 787, 1.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Ängspiplärka, Anthus pratensis(34, 1.8, NS; 175, -1.9, **; 1151, -0.9, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Trädpiplärka, Anthus trivialis(-, -, -; 1412, -2.6, ***; 3798, 1.4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Sädesärla, Motacilla alba(-, -, -; 874, -1.3, ***; 736, -0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Forsärla, Motacilla cinerea(-, -, -; 24, 1.3, NS; 12, 4.8, *)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

63

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Gulärla (S), M. f. flava(-, -, -; 46, -2.8, ***; 53, 5.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

Gulärla (N), M. f. thunbergi(-, -, -; 94, -4.4, ***; 504, -0.5, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Sidensvans, Bombycilla garrulus(1252, 2.8, ***; -, -, -; 88, 6.4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

Varfågel, Lanius excubitor(34, -0.5, NS; -, -, -; 10, 4.4, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Törnskata, Lanius collurio(-, -, -; 95, -1.9, ***; 120, -0.4, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Stare, Sturnus vulgaris(139, 4.3, ***; -, -, -; -, -, -)

1975 1985 1995 2005 20150

5

10

15

20

25

Stare, Sturnus vulgaris(-, -, -; 3740, -2.5, ***; 2759, -3.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Stenknäck, Cocc. coccothraustes(136, 4.8, ***; 50, 0.7, NS; 53, 4.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Grönfink, Carduelis chloris(3805, -0.4, *; 1095, 0, NS; 869, -3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Steglits, Carduelis carduelis(126, 1.1, NS; 54, 9.2, ***; 70, 9.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

64

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Grönsiska, Carduelis spinus(4034, -2.2, ***; 1023, -0.5, *; 3242, 1, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Hämpling, Carduelis cannabina(-, -, -; 198, -3.7, ***; 189, -1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Gråsiska, Carduelis flammea(3422, -2.8, ***; -, -, -; -, -, -)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Gråsiska (S), C. f. cabaret(-, -, -; 19, 12.6, ***; 17, 4.2, *)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Gråsiska (N), C. f. flammea(-, -, -; 83, -4.1, *; 777, -2.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

Domherre, Pyrrhula pyrrhula(2830, -0.9, ***; 143, -2.5, ***; 241, 1.4, **)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Rosenfink, Carpodacus erythrinus(-, -, -; 83, 0.2, NS; 48, -4.3, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Tallbit, Pinicola enucleator(108, -1.1, NS; -, -, -; 11, -1, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

Mindre korsnäbb, Loxia curvirostra(275, 13.8, ***; 282, 9.1, ***; 1162, 4.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

12

Större korsnäbb, Loxia pytyopsittacus(31, -1.2, NS; -, -, -; 228, 4.2, **)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

65

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Korsnäbb ob., Loxia species(617, -2.5, ***; 470, -1.1, NS; 1333, 4.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

12

Korsnäbb total, Loxia c.+p.(758, -1.3, *; 586, 1.1, NS; 2723, 4.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

Bändelkorsnäbb, Loxia leucoptera(-, -, -; -, -, -; 17, 2.7, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

5

10

15

20

25

Bofink, Fringilla coelebs(457, 0.1, NS; -, -, -; -, -, -)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

7

Bofink, Fringilla coelebs(-, -, -; 6613, -0.6, ***; 11628, 0.8, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Bergfink, Fringilla montifringilla(12775, -1.3, NS; -, -, -; -, -, -)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

5

6

7

Bergfink, Fringilla montifringilla(-, -, -; 282, -3.5, ***; 2719, -1.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Gulsparv, Emberiza citrinella(7436, -2.1, ***; 1434, -2.8, ***; 1474, -2.2, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Ortolansparv, Emberiza hortulana(-, -, -; 29, -5.5, ***; 19, -8.4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Videsparv, Emberiza rustica(-, -, -; 6, -10.6, ***; 60, -3.6, ***)

1975 1985 1995 2005 20150

2

4

6

8

10

66

Figur 10. forts. Populationstrender för 185 arter. Species indices (cont.).

Sävsparv, Emberiza schoeniclus(-, -, -; 240, -2.5, ***; 369, -1.5, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Lappsparv, Calcarius lapponicus(-, -, -; -, -, -; 209, -4, ***)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

Snösparv, Plectrophenax nivalis(-, -, -; -, -, -; 41, -2.8, NS)

1975 1985 1995 2005 20150

1

2

3

4

Gråsparv, Passer domesticus(1139, -2.2, ***; 424, -4.6, ***; 461, 0.3, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

Pilfink, Passer montanus(2020, -0.9, ***; 487, -0.1, NS; 526, 0.5, NS)

1975 1985 1995 2005 20150.0

0.5

1.0

1.5

2.0

67

Figur 11. Beståndsindex för 38 fågelarter enligt nattrutterna 2010–2016. Beståndsnivån är satt till 1 för 2010. Efter artnamnet visas medelantalet individer räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen). Index i siffror för dessa och ytterligare arter finns på hemsidan. Breeding period indices for 38 bird species based on the night routes 2010–2016. The population level in 2010 is set at 1. The figures within brackets are the mean no. of individuals observed per year, the average trend (% per year), and level of statistical significance. Individual index figures can be found on the homepage.

Rördrom, Botaurus stellaris - (53, 8,5, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0Rapphöna, Perdix perdix - (16, -0,8, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Vaktel, Coturnix coturnix - (59, 6,1, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170

1

2

3

4Vattenrall, Rallus aquaticus - (41, 0,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Småfl. sumphöna, Porzana porzana - (16, -3,2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5Kornknarr, Crex crex - (91, 7,8, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Rörhöna, Gallinula chloropus - (7, -2,4, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Enkelbeckasin, Gallinago gallinago - (351, -4,2, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

68

Figur 11. forts. Trender för fåglar räknade på natten. Species indices (cont.).

Morkulla, Scolopax rusticola - (619, 2,8, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Storspov, Numenius arquata - (110, -10, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Gök, Cuculus canorus - (289, -1,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Berguv, Bubo bubo - (15, -11,4, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Sparvuggla, Glauc. passerinum - (38, -3,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Kattuggla, Strix aluco - (525, -4,9, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Kattuggla kullar, Strix aluco - (43, 2,2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Slaguggla, Strix uralensis - (64, -3, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Lappuggla, Strix nebulosa - (7, -6,3, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5Hornuggla, Asio otus - (100, -5,7, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

69

Figur 11. forts. Trender för fåglar räknade på natten. Species indices (cont.).

Hornuggla kullar, Asio otus - (45, -9,8, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Jorduggla, Asio flammeus - (9, 22,6, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170

1

2

3

4

5

6

Pärluggla, Aegolius funereus - (194, -8, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Nattskärra, Caprim. europaeus - (142, 6,3, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

Trädlärka, Lullula arborea - (17, -5,5, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Dubbeltrast, Turdus viscivorus - (74, 4,1, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Taltrast, Turdus philomelos - (1904, -1,8, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Rödvingetrast, Turdus iliacus - (675, -0,2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Koltrast, Turdus merula - (1175, 2,3, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Buskskvätta, Saxicola rubetra - (137, -5,1, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

70

Figur 11. forts. Trender för fåglar räknade på natten. Species indices (cont.).

Rödstjärt, Phoen. phoenicurus - (53, 1,9, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Näktergal, Luscinia luscinia - (562, 1,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Rödhake, Erithacus rubecula - (1369, 1,9, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Gräshoppsångare, Locustella naevia - (72, -0,9, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Flodsångare, Locustella fluviatilis - (10, 4, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170

1

2

3

4

5Trastsångare, Acroc. arundinaceus - (7, 26,8, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

Rörsångare, Acroc. scirpaceus - (121, -2,7, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Kärrsångare, Acroc. palustris - (92, 0, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Sävsångare, Acroc. schoenobaenus - (208, -3,1, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5Busksångare, Acrocephalus dumetorum - (5, 9,1, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170

1

2

3

4

71

Figur 12. Beståndsindex för 12 däggdjursarter enligt nattrutterna 2010–2016 (brun linje) och standardrutterna 2011–2016 (svart linje). Beståndsnivån är satt till 1 för 2011. Dessutom visas medelantalet fåglar räknade per år, genomsnittlig trend i % per år, samt statistisk signifikans (se Metoddelen), i ordning nattrutter och standardrutter, åtskilda med semikolon. Breeding period indices for 12 mammal species based on the night routes 2010–2016 (brown line) and Fixed routes 2011–2016 (black line). The population level in 2011 is set at 1. The figures within brackets are the mean no. of animals observed per year, the average trend (% change per year), and level of statistical significance, for the two datasets (separated by ;).

Igelkott, Erinaceus europaeus(19, -4,3, NS; -, -, )

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Ekorre, Sciurus vulgaris(-, -, ; 37, 3,6, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Fälthare, Lepus europaeus(732, 4,5, ***; 300, 6,8, ***)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Skogshare, Lepus timidus(118, 0,1, NS; 35, -6,4, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Vildkanin, Oryctolagus cuniculus(63, 4,4, NS; 23, 21, *)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170

1

2

3

4

5

Rödräv, Vulpes vulpes(235, -4,4, **; 39, 1,2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Grävling, Meles meles(91, -2,3, NS; 9, 11,3, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170

1

2

3

4

5

Vildsvin, Sus scrofa(176, 13,5, ***; 60, -2,7, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

72

Figur 12. forts. Däggdjurstrender. Mammal species trends (cont.).

Älg, Alces alces(96, 2,5, NS; 114, -2, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Rådjur, Capreolus capreolus(992, 4,8, ***; 538, 3,5, **)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

Kronhjort, Cervus elaphus(62, -9,6, *; 18, 19,1, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170

1

2

3

4

5

Dovhjort, Dama dama(950, 11,9, ***; 147, 2,9, NS)

2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 20170.0

0.5

1.0

1.5

2.0

73

Appendix 1. Förteckning över de 620 inventerare som deltagit inom Svensk Fågeltaxering vintern 2015/2016 och sommaren 2016, samt antalet inventeringstillfällen per person inom respektive program. ”Vin 3” = vinterpunktrutt period 3, ”Vin 1-5” = vinterpunktrutt perioderna 1-2 och 4-5, ”Standard” = standardrutter, ”SomPKT” = sommarpunktrutter, ”Natt” = nattrutter, ”Sjöfågeltax” = inventeringar inom Sjöfågeltaxeringen (punkter eller linjer), samt ”Kust” = rutor inom Kustfågelinventeringen (här ingår officiella medobservatörer). Till exempel, en person som gjort en nattrutt alla tre perioderna har ”3” i kolumnen ”natt” och en som gjort en vinterrutt alla fem perioderna har en ”1” i kolumnen ”Vin 3” och en ”4” i kolumnen ”Vin 1-5”. People taking part in the Swedish Bird Survey in winter 2015/2016 and summer 2016, and the number of unique surveys they made within each of our programs. ”Vin 3” = winter point counts, main period (3), ”Vin 1-5” = winter point counts any of the periods 1-2 or 4-5, ”Standard” = Fixed routes, ”SomPKT” = summer point counts, ”Natt” = night routes, ”Sjöfågeltax” = censuses of wetland birds (point counts or line transects), and ”Kust” = squares within the coastal bird survey (includes official co-observers).

Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

74

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

75

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

76

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

77

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

78

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

79

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

80

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

81

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

82

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

83

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust

84

App. 1 forts. Deltagarförteckning. Participants (cont.) Efternamn Förnamn Ort Vin 3 Vin 1-5 Standard SomPKT Natt Sjöfågeltax Kust