Namn: Magnus Uggla.Ålder: 64.Familj: Frun Louise, dottern Emelie, 39 från ett tidigare förhållande och hans och Louises gemensamma barn Agnes, 28 och Ruben, 22. Barnbarn.Bor: Norr om Stockholm.Gör: Artist och numera även författare. Aktuell med: Boken Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scen (Norstedts) samt med krogshowen Magnus Uggla – Varning på stan nu mår kung i baren illa igen på Göta lejon i Stockholm. I oktober släpps också en samlingsbox med alla Magnus Ugglas skivor.

Fakta

Han gillar inte att läsa böcker. Därför skrev han en själv. Han gillar inte att gå på konserter. Därför uppträder han på scenen.

Efter 40 år i rampljuset är Magnus Uggla lika aktuell som någonsin. Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Margareta Bloom Sandebäck

MAGNUS UGGLA

samtalet

5958

Magnus Uggla släntrar in på restaurangen ex-akt på minuten.

Det är en orockig vana han har, att alltid vara punktlig, berättar han, samtidigt som han kränger av sig sin ljus-blåa skinnjacka och tar av

sig sina solglasögon, som hamnar på bordet, tillsammans med mobiltelefonen och cykelnycklar.

Vi har stämt träff för att prata om hur en adhd-utredning kunde bli en bok och hur det kommer sig att Magnus Uggla frångår en av de få principerna han haft – att aldrig spela gamla låtar på scen –

och i höst gör en krogshow med enbart gamla låtar. Och vi har förstått att han inte gillar att bli intervjuad.

Han ser ändå avslappnad ut, väldigt avslappnad, eftersom han halvligger i soffan under intervjuns första kvart.

– Jag har frågat mig själv

många gånger varför jag valde att skriva en bok. Jag gillar ju inte ens att läsa böcker, till skill-nad från min mamma, som alltid sa: ”Har man en bok till-hands har man aldrig tråkigt”, konstaterar Magnus Uggla.

Han förklarar att skriva låtar är en sak, att skriva böcker en

”Jag jobbar så in i helvete på varenda låt”

1 … testade något nytt:

”För två veckor sedan åt jag sniglar.”

2 … gjorde något jag ångrade: ”När jag gjorde den här inter-

vjun.”

3 … klev ur min komfortzon: ”Försöker göra det varje dag.”

4 … grät: ”När jag såg Mamma Mia here

we go again.”

5 … var nervös: ”Typ varje dag.”

6160

samtalet

senast jag ...5x

Det var in i det sista osäkert om Magnus skulle leverera ett själv-porträtt eller inte. Men Magnus gillar att teck-na, och en vecka efter intervjun mejlade han över ett självporträtt.

Självporträttet

Foto

: UN

IVER

SAL

PICT

URES

helt annan. Säger att det är oänd-ligt mycket svårare att skriva en hel bok än att skriva en låt.

– Jag googlade upp hur många ord en bok innehåller ungefär, och sedan skrev jag. Kollade anta-let ord. Och skrev lite till.

Uppenbarligen gick det bra, för före midsommar kunde Magnus Uggla leverera ett manus till Norstedts. Och det är en svart skildring över hans barndom, där frånvarande föräldrar ersattes av hembiträdet Poppe, där mamman musikpedagogen tog avstånd till sin yngste son ända in i det sista.

Samtidigt, det är svårt att låta bli att le under läsningens gång, för Uggla bjuder friskt på sig själv.

Men att det blev en bok, trots att du inte ens gillar böcker?– Det har att göra med att jag

fått en roll i My fair lady. När jag tackade ja trodde jag att det var en huvudroll. Det var det inte, och jag hade inget att göra under repetitionstiden och blev rastlös.

Han blir ofta rastlös, förklarar han, och det har gjort att han då och då funderat på om han har adhd. Förra hösten gjorde han därför en adhd-utredning.

– Det är den andra orsaken till att jag skrev en bok. Eftersom psykologen vill att man ska prata en massa om barndomen satte det i gång en massa saker, säger Mag-nus Uggla djupt nere från soffan.

Var det du själv som kom på att du kanske har adhd, eller var det någon annan?– Vi har en son som har add och

asperger och då blir det ju lätt så att man börjar kolla på sig själv med lite andra ögon. Dessutom, mina barn har länge varit fullständigt övertygade om att jag har adhd.

Boken kom till i samband med utredningen, och även om han inte har gjort några revolutione-rande ändringar i sitt liv, förklarar Magnus Uggla att han har fått större förståelse för varför han till exempel kan gå i taket när han fastnar i en bilkö.

Men att ha en diagnos behöver inte bara vara en nackdel, resone-rar han vidare. Vet man om att man har en diagnos och hanterar den på rätt sätt kan det i stället vara en fördel. Många med adhd kan ju dra nytta av den.

– Jag är ganska säker på att till exempel Schubert och Mozart också hade någon diagnos, och dem gick det ju bra för.

Så även för dig. Du säljer massor av skivor, och din nya krogshow ”Varning på stan nu mår kung

i baren illa igen” är ju nästan slutsåld. – Jo. Det gör det

ju. Men jag jobbar så in i helvete på varenda låt och kan inte släppa den för-rän jag känner att den är perfekt.

Faktum är, inser jag när vi sitter här på restaurangen, att man kan mäta mitt eget liv efter ett Mag-nus Uggla-index. Hans Välkommen till folkhemmet, som kom 1983, var den skivan som fick mig intresserad av musik. Då hade jag inte råd att köpa den. I stället fick jag låna den av en kom-pis och spela av på en redan överspelad kassett. När han spela-de på Ellös folkpark hemma i Bohuslän hade jag inte råd att betala biljetten. I stället fick jag klättra över stängslet, och skadade handen så allvarligt att jag fortfarande har ett stort ärr.

I dag har jag råd att köpa hans skivor. Jag har dessutom råd att betala biljetten till hans nya krog-show.

– Alltså kan man säga att du är skyldig mig pengar för den där konserten i Ellös, konstaterar Magnus osentimentalt, och sätter sig upprätt i soffan.

Att skriva en bok om sitt liv inne-bär att man lämnar ut en stor del av sitt inre. Är du orolig för att du lämnat ut för mycket och att den blivit för personlig?– Faktiskt inte. När jag skrev

boken fick min dotter läsa den.

Magnus Uggla gav ut sin första skiva redan 1975. Redan då väckte han uppmärksamhet, och slog igenom stort gjorde han 1977 med skivan Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. Då var han 23 år.

I dag är han 64, och sedan dess har det blivit ytterligare 23 skivor.

Känd för den stora massan blev han med just Välkommen till folk-hemmet 1983 där han sjöng om så väl bodybuildande dörrvakter med mer muskler än intelligens i storhitten IQ som svidande avundsjuka i Tjena allena. Svenskarna fick Ugglafeber. Recensenterna däremot var mot-ståndskraftiga, i det närmaste resistenta. Men vad gör det när

OTÅLIGT LAGD. Magnus Uggla blev rastlös och bör-jade skriva en bok. ”Mina

barn har länge varit full-ständigt övertygade om att

jag har adhd”, säger han.

62 63

samtalet

Konstnär eller konstverk jag gillar: Imaginära bilder av Yves Klein.

Musik jag ofta lyssnar på: Tystnaden.

Senast sedda film: Deadpool 2.

Uggla...3x

… för att vara en person som inte gillar att bli intervjuad kändes det ändå som ett uppsluppet och kul möte. Dock är jag osäker på om det berodde på Magnus Ugglas skådespelarför-måga (han har ju ändå gått på teaterskola), om det handlade om professiona-litet eller på att det fanns så mycket att prata om.

Följ oss på

Instagram!@aftonbladetsondag

Till sist tänker Anna-Maria:

När jag ser folk som är tio år äldre än mig, när jag ser hur de går. Så tänker jag att så kom-mer jag att gå om tio år. Det är inte roligt.

hans album har toppat otaliga lis-tor och vunnit en lång rad priser.

Att han inte släpper ifrån sig något som han inte är nöjd med står klart när han får frågan om vilken låt han själv gillar mest. Han funderar en stund, pillar på solglasögonen och lutar sig fram-åt över bordet.

– Kung för en dag. Den gillar jag, den fyller alla kvoter. Och Du och jag mot hela världen är också riktigt bra, men den nådde inte ut som den förtjänade. Textmässigt tycker jag mest om Trubaduren och så gillar jag 1:a gången …

Han drar efter andan. Jag av-bryter.

1:a gången, som handlar om hur fort allt går och om att man kanske ska försöka stanna upp och njuta ibland, skrev du till din yngsta dot-ter. Har du skrivit fler låtar till din fru och till de andra två barnen?– Det funkar sällan så att jag

bara kan sätta mig och skriva en låt till någon. Men med 1:a gång-en kändes det rätt.

Det blir ungefär det han säger om sin familj. Magnus Uggla är känd för att värna om sin fru och de tre, i dag vuxna, barnen. Redan när barnen var små fattade han beslut om att de själva skulle få bestämma om de någonsin ville

ut i rampljuset. Några hemma-hos-reportage har det aldrig blivit, och, berättar han med ett leende, när hans fru Lolo hamnade på en lista över mest okända fruar, var hon belåten.

Du och din fru har varit gifta i 28 år …– Har vi det? Han tystnar en stund, bara för

att ett par sekunder senare kon-statera att det stämmer.

Så. Hur är det att vara gift med dig?Magnus Uggla skrattar. – Det får du fråga min fru om.

Och hon kommer aldrig att svara.

Magnus Ugglas låtar har en för-måga att sitta som en smäck i den tidsålder de är skrivna. Trots adlig börd och uppväxten i ett över-klasshem med ett hembiträde som antagit mammarollen, och skolgång på flotta privata Carls-sons skola – beskrivs han ofta som folklig, någon som kan beskriva alldeles vanliga livet som alldeles vanliga människor lever.

Hans satiriska texter har gett honom såväl Povel Ramels Karamelodiktstipendium som Karl Gerhard-stipendiet.

Här någonstans kallar jag honom ett ordgeni.

– Ah, ordgeni. Det gillar jag! Det var du som sa det, inte jag, säger Magnus Uggla, och ser uppenbart nöjd ut, och just i det här ögonblicket verkar han vara väldigt förtjust i att bli intevjuad.

Magnus Uggla har även synts på vita duken under årens lopp. Faktum är att han under en peri-od gick på Calle Flygares teater-skola, men relegerades på grund av stökighet, precis som från alla andra skolor han gått på.

Mest känd som skådespelare blev han kanske i rollen som den homosexuelle klubbägaren Krist-offer i Staffan Hildebrands kultfilm G som i Gemenskap 1983, men han har också stått på teaterscenen, nu senast alltså som Elizas pappa i My fair lady. Han har dessutom skrivit och medverkat i en rad revyer och upp-trätt på Dramaten med sin gripande och kritikerrosade monolog Hallå! Popmusik, kickar å kläder. Förra året medverkade han i Stjärnorna på slot-tet. 2012 sågs han i Så mycket bättre, där

han framförde sin version av Olle Ljungströms Jag och min far som låg på svensktoppen i rekordlånga tre år.

I dag är han 64 år och har hunnit bli morfar. Håret är fortfarande lika lockigt och han är fortfarande lika kaxig. Och han ogillar starkt att åldras.

– Det där om att åldern bara är en siffra på ett papper … Det är så dumt när folk säger så. När jag ser folk som är tio år äldre än mig, när jag ser hur de går. Så tänker jag att så kommer jag att gå om tio år. Det är inte roligt.

Ändå är du i bra form. Vad gör du för något? Jag har hört att du spe-lar både tennis och golf?För första gången under inter-

vjun ser Magnus Uggla obekväm ut. Om tennis och golf vill han inte prata. Han vrider på sig. Tit-tar åt ett annat håll. Det ser ut som om han ska resa sig upp och gå.

– Alltså. Jag gillar inte att sporta. Dessutom har jag inget bollsinne. När mina kompisar började spela började jag också. Jag är lika dålig fortfarande, och blir inte bättre.

Sedan avslöjar Magnus Uggla att det var golfen som fick honom att sluta att ha Alice Cooper som idol.

– Ja. Jag såg honom i golf-mundering. Det är inte så mycket rock’n’roll över det, inte.

Magnus Uggla där emot, känns fortfarande som Uggla 1975. Om än i en smalare version och med texter som lämpar sig bättre för 2018.

Även om den nya krogshowen på publikens begäran enbart kommer att innehålla gamla låtar.

– Nä. Nu lägger jag mig platt. Den här gången ska publiken få vad publiken vill ha. Bara gamla låtar.

Säger Magnus Uggla, innan han sätter sig på cykeln för att cykla vidare för dagens repetitioner inför krogshowen.

ORDKONSTNÄR. Magnus Uggla leker gärna med ord och har bland annat fått Karamelodiktstipendiet.

Magnus Uggla har haft en lång karriär och är i dag 64. Men han gillar inte att åldras. ”Det där om att åldern bara är en siffra på ett papper … Det är så dumt när folk säger så”, säger han.

Magnus Uggla slog igenom stort 1977.

Foto

: TW

ENTI

ETH

CEN

TURY

FOX

FIL

M