Sanduddens geologi och historia

UPPSALAÅSEN är en rullstensås som bildades i slutet av istiden för 10 000 år sedan. Materialet som bygger upp åsar kallas för isälvssediment.

Täktverksamheten i Sandudden pågick från slutet av 1800-talet ända fram till slutet av 1980-talet. Det stora uttaget av sand och grus under denna tid lämnade permanenta spår i landskapet. Sedan 1990-talet har större delen av den gamla täkten bebyggts med bostadshus och utgör idag bostadsområdet Sandudden.

Sandudden är en del av den mäktiga Uppsalaåsen som bildades i slutet av istiden. Sten och grus från åsen bidrog till Stockholms framväxt under 1900-talet.

Prod

uktio

n: A

. Elf/

Nat

urce

ntru

m A

B 2

017

. Tex

t: Ek

erö

kom

mun

. Illu

stra

tione

r: M

. Hol

mer

Skikt av grus och sand

Block och sten

Morän

Lera

Berggrund

Utlastningsbrygga och pråmar, Asknäs grustag vid slutet av 1920-talet. Foto: Ekerö Munsö hembygdsförenings bildarkiv.

Sandtagsarbetare runt år 1930. Arbetet i täkten under de tidiga åren var hårt och slitsamt. Foto: Ekerö Munsö hembygdsförenings bildarkiv.

Flygbild över Sandudden från 1958. De ljusa områdena är sand täkter som var i bruk vid denna tid. Flygbild från Lantmäteriet.

BIL

DER

FR

ÅN

FÖ

RR

En del av UppsalaåsenSandudden utgör en liten del av den drygt 250 kilometer långa Uppsalaåsen. Uppsala-åsen är en rullstensås som bildades för cirka 10 000 år sedan, i slutet av den senaste is tiden. När isen smälte bildades stora mängder smält-vatten som forsade fram som isälvar genom sprickor i isen. Vattnet förde med sig sten, grus och sand, material som inlands isen brutit loss från berggrunden. När isälven närmade sig kanten av isen minskade vattnets hastighet. Det lösa materialet sjönk till botten och bildade långsträckta åsar.

Här bröts sand och grus Stockholms befolkning mer än tredubblades mellan åren 1850 och 1900. Det byggdes därför som aldrig förr. Behovet av grus och sand, som är viktiga beståndsdelar i betong, murbruk och vägmaterial, ökade kraftigt. För att möta detta behov startades under denna period flera stor-skaliga täkter i anslutning till rullstensåsar.

ISÄLVSSEDIMENT består av rundat material efter-som sten, grus och sand utsattes för nötning när materialet forsade fram genom isen. Det tyngsta materialet var det som sjönk till botten först medan lättare material kunde transporteras längre sträckor innan det sjönk. Detta fick till följd att rullstensåsarna är uppbyggda av välsorterat material med det grövsta materialet längst in och finare material ovanpå.

RULLSTENSÅS AV ISÄLVS­MATERIAL

Vill du veta mer? Kontakta Ekerö kommun, tel. 08-124 571 00, e-post: info@ekero.se

Denna naturvårdssatsning har medfinansierats genom statsbidrag förmedlade av Länsstyrelsen i Stockholms län.

Spåren från täktverksamheten Täktverksamheten efterlämnade spår som fortfarande är synliga i området. Vid det som idag är Södrans badplats fanns en utlastnings-brygga. Här lastades sand och grus på pråmar som bogserades till Stockholm. Stranden vid Södran består faktiskt till stor del av spill-material och restprodukter från det gamla sand- och grustaget. Vid arbetet i täkten kom det ibland fram större stenar som fick sorteras ut från sanden och gruset. Många av dessa stenar kan idag ses i Kattskallefältet, området invid Kyrkfjärden strax söder om bostadsområdet. Kattskallar är ett annat namn för kullersten, de rundade stenar som hittas i rullstensåsar och som förr i tiden användes som gatubeläggning.

I åsarna lagras grundvattenNumera vet vi att sand och grus från åsar är värdefulla naturmaterial som kan ta slut. För att denna naturresurs ska bildas på nytt krävs en ny istid. Rullstensåsar är också viktiga magasin för grundvatten. Idag används bergkross och återvunna berg- och schakt massor i stor ut-sträckning istället för naturgrus och natursand. De flesta av Uppsalaåsens gamla täkter är därför inte längre i bruk.