Sirenen Räddningsverkets tidning - Tjugofyra74 Nyheter Sirenen Nr 2 • 2003 1 843 personer har sökt till 150 platser vid den nya två-åriga utbildningen. – Vi är mycket nöjda

SirenenRäddningsverkets tidning

nr 22003

Giftfällan

Brandmänstruntari riskerna

TEMA ARBETSMILJÖ sid 14-21

Nytt förslag:

Sotningenska inteavregleras

sidan 13

1 843 sökte till nya utbildningensidan 4

2 Sirenen Nr 2 • 2003

Av Räddningsverkets årliga insatssta-tistik framgår att det inträffar relativtfå olyckor med transporter av farligt

gods på väg och järnväg. Den särskilda rap-porteringen av olyckor och tillbud med far-ligt gods vid luft- och sjötransporter visarsamma goda resultat.

Eftersom olyckor med farligt gods kan fåmycket allvarliga konsekvenser för liv,egendom och miljö är det låga antaletolyckor positivt.

Ett bidrag till att olycksfrekvensen är sålåg är att säkerhetstänkandet successivt harhöjts hos både de företag som är avsändareav farligt gods och hos dem som skötertransporterna. Den höjda säkerheten är enkonsekvens av att de flesta aktörer följerbestämmelserna. En annan är den tillsynsom bedrivs av polisen, tullen, järnvägsin-spektionen, luftfartsinspektionen ochRäddningsverket.

Går åt rätt hållUnder 2001 gjordes över 6 200 tillsyner avvägtransporter med farligt gods. Tillsyns-myndigheterna noterade brister i omkring1 500 transporter. I 25 procent av transpor-terna bryts alltså mot reglerna. Men detsker en förbättring. För tio år sedan gjordesanmärkningar mot 40 procent.

Som samordnande myndighet ser vi medoro på utvecklingen att några av de ansvari-ga myndigheterna inte når upp till sinamålsättningar för denna viktiga verksam-het.

Precis som inom räddningstjänstområdetär en satsning på det förebyggande arbetetden viktigaste åtgärden för att ytterligarehöja säkerheten. Farligt gods med bristerska naturligtvis inte ens komma ut påvägarna. Säkerhetssystemen måste skärpasredan hos avsändarna.

Det är bland annat därför vi har systemetmed säkerhetsrådgivare sedan 1 januari,2000. Med deras hjälp vill vi komma åt bris-

terna vid fraktterminalerna eller lastbryg-gorna.

Säkerhetsrådgivarna ska vara både över-vakande och rådgivande. Ansvarig försäkerheten är den som leder verksamheten,företags- eller myndighetsledningen. SedanEG-direktivet med säkerhetsrådgivareinfördes har närmare 1 000-talet rådgivareregistrerats. Dessa personer har tagit på siguppgiften för sammanlagt omkring 4 400företag och myndigheter.

Ett problem i det sammanhanget kan varade säkerhetsrådgivare, som anlitas avmånga företag. Det finns några enstakasom har uppdrag hos ett 100-tal företag.Man kan verkligen fundera över om detmed ett sådant engagemang finns förut-sättningar att göra ett effektivt arbete.

Samlad tillsynI allt säkerhetsarbete krävs systematik ochklara rutiner. Eftersom antalet tillsynerminskat måste en av utmaningarna för till-synsmyndigheterna vara att hitta metoderför en effektivare tillsyn. I dag utförs denofta av en myndighet i taget. En lös-ning kan vara att satsa på samladeaktioner, där viktig information i för-väg lämnas av kommunernas mil-jö- och hälsoskyddsförvaltningar,av den kommunala räddnings-tjänsten, arbetsmiljöinspektio-nen med flera.

Den ansvariga tillsynsmyn-digheten får då ett betydligtbättre underlag att utgåifrån. Graden av slumpmäs-sighet minskar, tillsynen blirsamordnad och systematisk.

Erfarenhetsåterföringenmåste också förbättras. Defel och brister som upptäcksska snabbt rapporteras till deansvariga hos avsändaren ellertransportören. Säkerhetsrådgi-

varna är naturliga kontaktpunkter för den-na återkoppling, som måste inkludera denverksamhetsansvarige.

Anpassa reglernaBestämmelserna om farligt gods är från1982, då vi inte fanns med i Europagemen-skapen. Nu styrs bestämmelserna om lands-transporter av farligt gods av olika EG-direktiv och andra internationella överens-kommelser, som gör att de svenska övergri-pande bestämmelserna behöver förändrasför att fungera i en allt mer internationellomgivning.

Under våren kommer regeringen att till-sätta en utredning som ska se över bådelagen om transporter av farligt gods ochlagen om brandfarliga och explosiva varor.Översynen ska ge en moderniserad och för-enklad lagstiftning, där sambanden mellande olika transportslagen görs tydligare änvad som är fallet i dag.

Det måste läggas stor vikt vid att samla defyra internationella konventioner det är

fråga om i en lagstiftning. Vi hoppasockså att tillsynsfrågorna kommer attuppmärksammas ur flera aspekter. Delsvad gäller systemet med säkerhetsråd-

givare, dels organisationen av dentillsyn som bedrivs av flera myn-

digheter och dels vilka befogen-heter dessa myndigheter skages.

Olycksutvecklingen är posi-tiv, men det finns skäl tillskärpning på flera håll inomfarligt gods-området.

Christina SalomonsonGeneraldirektör,Räddningsverket

Säkrare farligt gods-transportermed bättre tillsyn och ny lag

NyheterVidareutbildning karriärmöjlighet ………………4

1 800 sökte till nya utbildningen …………………5

Linköping satsar på invandrarna…………………6

Bostadsbrandsyn nytänkande för brandmän……7

Öckerö har en plan…………………………………8

Inomhusfyrverkerier – en risk som ökar …………9

Hjärtläkare vill ha hjälp av räddningstjänsten…10

Chefsmötet i Malmö ………………………………12

Nytt förslag: avreglera inte sotningen …………13

Största hjälpinsatsen förberedd …………………13

Nyutgivet …………………………………………24

Tågbolag satsar på räddningstjänstövning ……34

Tema ArbetsmiljöOskyddade brandmän äventyrar hälsan ………14

”Vi betalar priset för vansinnig arbetsmiljö” …16

Hur farlig är röken och sotet? ……………………17

Isocyanater en hälsorisk …………………………18

Så skyddar du dig …………………………………19

Fortplantningsförmågan kan påverkas ………20

Farliga gifter i Akalla-tunneln……………………21

ErfarenheterVågade inte hoppa från balkongen – dog ………22

Lampor som orsakar bränder ……………………23

Sirenens räddningsskolaKost och träning ………………………………25-27

Ordet frittDet behövs chefer som kan leda medarbetarna 28

Visst är brandmannayrket unikt ………………29

Vart är Räddningsverket på väg? ………………30

Var rädd om de deltidare som redan finns ……31

Vilja och kompetens för Gis saknas ……………32

Näst sistaNytt om namn, kolumn …………………………39

Sista sidanUte på drömresan – i ett år ………………………40

Omslagsbilden:Foto: MAGNUS GLANSEftersläckning – faktiskt ettav de tillfällen då rädd-ningstjänstpersonal löperstörst risker att få beståen-de skador. Många slarvarmed andningsskydd och ris-kerar att dra i sig giftigagaser. Det här numret hararbetsmiljö som tema,sidorna 14-21.

Innehåll

InledarenInledaren

3Sirenen Nr 2 • 2003 DebattDebatt

Då och då finns anledningatt ställa sig frågan: Vartär vi på väg? Uttrycks-

sättet att deltidsbrandmännenär ”ryggraden” inom brand-Sverige och att de är cirka dub-belt så många som heltidarnaär välkänt. Det leder osökt tillintressanta reflektioner. Hursköter du din rygg? Hur myck-et kan du belasta den, innanden kollapsar? Kan du ta bortden? Om i så fall, ersätta denmed vad? Och så vidare.

I århundraden har elden va-rit människans vän och fiende.Städer, byar och enstaka husbrann ned gång på gång. Män-niskorna tvingades och kundeså småningom mobilisera ochfram till våra dagar bygga uppett effektivt försvar mot brand.

De senaste 20 åren har jagofta fått anledning att ställafrågan: Har man då inte lärt signågot av historien? I de gamlakommunerna fanns det fyragrundpelare i folkets grund-trygghet och välfärd som al-drig ifrågasattes: Kyrkan, sko-lan, barn- och äldreomsorgoch brandkåren.

Tar sig för pannanDet datoriserade samhället tarnu över i hisnande fart. Möjlig-heten att förebygga brand ökarså till den milda grad, att desom borde veta bättre, står upppå seminarier och med emfasförsöker övertyga deltagarnaom, att med en väl fungerandeförebyggande organisation, såbehövs inte brandkårerna. Mantar sig för pannan.

Kostnaderna för barn-, skola-,vård- och äldreomsorg ökar la-vinartat i dagens samhälle. Motdessa för politikerna mäktigaintressegrupper står sig rädd-ningstjänsten slätt på alltförmånga håll.

Vi måste lära oss att inse, attvi inte är självklara längre fören del personer. Folket, som ärvåra uppdragsgivare och somväljer våra politiker, måsteständigt hållas uppmärksam-made på att vi finns och måstefinnas för deras trygghet ochsäkerhet.

Förlorade till marknadenHar du, värderade läsare, omdu är i räddningstjänsten, re-flekterat över vilket ansvar ochkulturarv du har att förvalta?

Har du tänkt på, att vi (am-bulanstjänsten inkluderad) sä-kerligen är den enda yrkeskår,som har full acceptans och fulltförtroende att i vår yrkesutöv-ning, när olyckan/branden va-rit framme, fått arbeta i dedrabbades ytterst privata sfä-

rer. Det är något som förplik-tar. Missbrukar vi detta vi ärförlorade till marknaden.

Nu blir det skydd mot olyck-or som gäller och detta i vidmening. Ett antal händelser påsenare tid har visat vikten avtillgång på deltidsbrandmän.Då exempelvis naturreservatet iTyresta brann, steg värdet påvarje deltidbrandman somkunde uppbringas avsevärt. Deträcker inte med alla datorpro-gram och teknikspäckade bilar.Man måste ha mänskliga armaroch ben också.

Krympande skaraSamtidigt som det ställs ökadeutbildningskrav på deltids-brandmän och befäl blir detallt svårare att behålla dessakategorier. Många verksamhe-ter och faktorer påverkar. Jagtänker på intressanta fritidssys-selsättningar, jämställd föräl-draroll, tätare jobbyten, alltsvårare att få ledigt från arbets-givaren för vår kompletterings-utbildning, nedläggning av desmå företagen på stationsor-terna, flytten till städerna av ar-betstillfällen, reella ökade kravpå kondition, minskad känslaför samhällsansvar, att låsaupp sig 12-17 veckor om året iberedskap och så vidare. Ska-ran deltidspersonal krympersnabbt.

Vad kan nu göras för att sålångt som möjligt rädda de sta-tioner som finns kvar med ett

acceptabelt skydd för den be-folkning de ska betjäna?

Vi glömmer ganska ofta attdet ”egentliga” Sverige börjarutanför Göteborg, Stockholmoch Malmö och att människor-na i Eriksmåla och Åsele harsamma värde.

Det finns många frågor mankan ställa sig, exempelvis:

Måste verkligen all personal iräddningstjänsten ha full rök-dykarkompetens?

Måste alla brandmän på enstation klara anspänningstidenfem minuter?

Kör kvinnliga brandmänsämre och hanterar de brand-pumpar sämre än sina manligakollegor?

Svaret på samtliga frågor ärgivetvis nej.

Vi får vara beredda att om-pröva våra doktriner för attkommunerna ska kunna upp-rätthålla ett skäligt skydd försina innevånare. Vi kanske kanskapa en våg med fem minu-ters anspänningstid och en an-dra våg med tio minuter. Ge-nast ökar rekryteringsunderla-get avsevärt.

När livräddade du senast?Alla ska givetvis ha bästa möjli-ga fysik/kondition och kunnaanvända rökskyddet, men detkanske räcker med att fyra-femav av tio har full kompetens.

Kom ihåg att på många ställenmed långa avstånd har man al-drig haft en livräddningsinsatsmed rökdykare.

När hade du din senast? Där handlar det mer om att

rädda kringliggande egen-dom/miljö, då man kommerfram efter kanske sex mils kör-ning.

Vem kommer anklagelsen attriktas mot när befolkningenupptäcker att kommunerna påmånga håll prioriterar nedräddningstjänsten till förmånför barn- skola- och äldreom-sorg?

Just det – oss!

Ingemar Larsson

Välkommen att delta i ”Debatt”!Inläggen på denna sida mås-te vara undertecknade mednamn. Kontakta redaktio-nen innan du skriver. Telefon 054 - 13 51 04.Textlängd: cirka 50 maskin-skrivna rader eller omkring4 000 tecken (inklusiveblanksteg). Adress:”Debatt”, Sirenen, L 257,651 80 Karlstad.E-post: [email protected]

Nej, all personal behöver inte ha rökdykarkompetens

Namn: IngemarLarssonÅlder: 56Hemort: KodeYrkesbakgrund:Deltidsbrandman1962, brandchef del-tid 1970 i Kode kom-mun, sedan 1971brandmästare deltidoch platschef förKode brandkår iKungälvs kommun.1:e vice ordförande iSvenska Brandbefä-lets RiksförbundFritidsintressen:Musik (sångareoch pianist i Kode-pojkarna Diskant),skidåkning.

Foto: THOMAS JOHANSSONDags att ompröva våra doktriner! På många ställen har man aldrig haft en livräddningsinsats med rökdykare. Vi kanske måste göra av-kall på att alla ska kunna rökdyka – annars finns risken att den krympande skaran deltidare krymper ännu mer, skriver Ingemar Larsson.

4 Nyheter Sirenen Nr 2 • 2003

1 843 personer har sökt till150 platser vid den nya två-åriga utbildningen.

– Vi är mycket nöjda meddet totala antalet ansök-ningar, säger enhetschefLena Brunzell.

Medan det totala antalet sö-kande är glädjande högt är an-delen kvinnor som sökt barasex procent, mindre än väntat.

– Vi hade hoppats på flerkvinnliga sökande än 108.Svårt att säga varför det inteblev fler, å andra sidan kan an-delen kvinnor vara högre sedanvi gjort urvalet.

En annan grupp som blev be-tydligt mindre än väntat är sö-kande som kommer direkt frångymnasiet.

– Det är bara ett 50-tal somgår ut gymnasiet nu i vår. En or-sak kan vara kravet på körkort.

Främja mångfaldDen klart största gruppen,nästan 65 procent, är män medminst ett års arbetslivserfaren-het. En överraskning eftersomman på förhand trodde att detvar den grupp som var svårastatt nå med information.

Ett mål vid antagningen tillnya utbildningen är att främjajämställdhet och mångfald. Påansökningsblanketten ombadsde sökande att, på frivilliggrund, kryssa i om de har in-vandrarbakgrund.191 av de sö-kande har uppgett att de är in-vandrare och det gör drygt tioprocent.

– Den uppgiften begärde vi insom statistiskt underlag för attse om vi nått fram till invan-drargrupperna i vår marknads-föring. Eftersom utbildningenär ny känns det viktigt att fåmed alla samhällsgrupper isökunderlaget, säger Pia Holm-strand.

Analysera ansökningarnaDet kom in en stor mängd an-sökningar sista veckan och dethar ännu inte hunnits med enanalys av ansökningsunderla-get.

– Inför nästa intagningsom-gång ska vi göra en utvärderingoch bland annat titta på fördel-ningen geografiskt, och om vimåste förändra vår marknads-föring.

Nu vidtar det omfattande ar-betet med att granska behörig-het och värdera de sökandesmeriter. De som inte uppfyllerbehörighetskraven ska få be-sked senast i början av maj. Me-ritvärderingen sker enligt sam-ma bedömningsgrunder somanvänds vid uttagningen tillhögskoleutbildningar.

Göra överintagMålet är att utbilda 150 eleveroch för att täcka in eventuellaåterbud eller avhopp kommerdet att göras ett överintag.

– Eftersom det är en ny ut-bildning har vi ingen erfaren-het av hur många som avbryter.Det finns stora variationer frånpolisutbildningen, där nästaningen hoppar av, till vissa hög-

skoleutbildningar där manmåste ta in dubbelt så mångasom det finns kursplatser. Vihar räknat med ett överintagpå 10-20 procent och kommeratt ta in 165-180 elever, sägerPia Holmstrand.

Nio kurserDen nya utbildningen har niokurser och arbetet med studie-handledningar som omsätterkursplanernas mål fortgår. Ut-bildningen av LIA-handledare(Lärande i arbete) startar våren2004 och kursplanen är klar.

För heltidsbrandmän kom-mer den gamla utbildningenatt pågå parallellt under enövergångsperiod fram till2004. För deltidarna blir detingen övergångsutbildning.

Vid halvårsskiftet 2004 star-tar den nya vidareutbild-ningen. Den ger fler möjlighet att vi-dareutbilda sig, inte bara desom vill bli befäl.

– Vårt mål är att systemetska vara så öppet som möj-ligt. Det kommer att ge hö-gre kompetens än det nuva-rande på alla områden, sä-ger projektledare Bo Johans-son.Dagens system är relativt slu-tet. Kurserna förman, brand-mästare, förebyggande 1 och 2samt förvaltningsutbildningenär befälsutbildningar.

En brandman som inte vill blibefäl har inte haft något atthämta.

I det nya systemet öppnas vä-garna för att till exempel blitillsyns/brandsyneförrättareutan att ha gått någon befälsut-bildning.

Nya vidareutbildningenkommer att ha fyra linjer: Verk-samhetsutveckling, Rädd-ningsledning, Tillsyn ocholycksförebyggande och Vida-reutbildning för ingenjörer.Den sista är öppen även för ci-vilingenjörer, byggnads- ochhögskoleingenjörer.

Samtliga linjer kommer attinnehålla distansutbildning.Finansieringen blir densammasom tidigare, det vill säga kom-munen svarar för den stude-randes lön och uppehälle med-an själva utbildningen är gra-tis.

Tre utbildningsblockVarje linje är upplagd på tre ut-bildningsblock. Det första ären basutbildning och de följan-de påbyggnadsutbildningar.

Tanken är att även de som har

den gamla brandmannautbild-ningen, hel eller deltid, skakunna gå direkt in i de olika vi-dareutbildningarna.

– Det enda spåret vi ser pro-blem med utan en eventuellpreparandutbildning införbasutbildningen är Tillsyn ocholycksförebyggande eftersomde som gått den tvååriga ut-bildningen läst mycket före-byggande, säger Bo Johansson.

Första steget i Verksamhets-utveckling för skydd motolyckor är en fem veckors bas-utbildning. Steg två fem veck-ors påbyggnad och tredje entio veckor lång högre påbygg-nad.

Inledningsdelen i Rädd-ningsledning är sex veckor, an-dra blocket nio veckor och sistafem veckor. Första sexveckors-blocket motsvarar förman del-tid och ger kompetens för attleda mindre insatser. Det andrablocket för större olyckor ochtredje och sista steget ger dess-utom stabschefskompetens.

– Vi kan tänka oss en gles-bygdskommun som har långttill förstärkningsresurser ochtycker att förman deltid är förlåg kompetens med hänsyn tillkommunens riskbild, då kan-ske man kostar på ett steg till.

Känsla för det operativaDen fjärde linjen, Vidareut-

bildning i tillsyn/olycksföre-byggande för byggnadsingen-jörer, högskoleingenjörer, ci-

vilingenjörer med flera, kom-mer troligen att inledas meddelar av grundkursen för rädd-ningstjänst.

Skälet är att de som kommerutifrån och ska göra brandsy-ner ska få en känsla för operativräddningstjänst.

– Vi funderar på att läggasamman tillsynsutbildningenför brandmän och ingenjörer.Båda har en hel del att lära avvarandra.

Basutbildningen är på sexveckor och påbyggnadsutbild-ningen tio veckor.

Översyn av Rub-åretProjektet ska även se över det såkallade Rub-året, året på rädd-ningsskolan i Revinge förbrandingenjörer som gåttLunds tekniska högskola.

Ytterligare ett projekt somstartats ska ta fram föreskrifterom kompetenskrav för olikabehörigheter. Det gäller behö-righet som räddningschef, föratt kontrollera brandskydd, ut-öva tillsyn och för att leda rädd-ningsinsatser.

Projektet ska också se om detfinns behov av ett allmänt rådnär det gäller kompetens inomräddningstjänstområdet i öv-rigt. Den nya föreskriften skaträda i kraft 1 januari 2004.

Projektgruppen har i huvud-sak våren på sig med vidareut-bildningssystemet.

Kursplanerna ska vara klara 5maj men redan 2 maj vill rege-ringen se förslaget. I mitten avjuni går förslaget ut på remissoch svaren ska vara inne 1 sep-tember.

Den 17 september ska försla-get vara klart att tas av styrelsenför Centrum för risk- och säker-hetsutbildning. Programmetför ingenjörer får ytterligare

tre månader på sig och ska varaklart 16 december.

Information på hemsidanKommuner och andra intres-senter kommer att hållas infor-merade om projektets utveck-ling. Bland annat via Rädd-ningsverkets hemsida

www.srv.se där material konti-nuerligt läggs ut.

Representanter för projektetfinns även på plats vid Brand2003 i Halmstad i maj.

GUNNO IVANSSON

1 843 vill gå nya utbildningen – men bara 108

Vidareutbildningen öppnaSystemet skavara så öppetsom möjligt

5NyheterSirenen Nr 2 • 2003

– Jag gjorde lumpen somammunitionsröjare i Skövdeoch två-månaderspraktikenhos räddningstjänsten i Väl-lingby. Efter det kunde jaginte tänka mig något annat. Det säger Ranjdar Ali, 21, en avde 1 843 sökande till den nyatvååriga utbildningen.– Brandmännen har sån sam-manhållning och det verkarvara ett bra jobb.

Ranjdar fick upp ögonen förutbildningen sedan han sett enannons i Falköpings Tidning.Ranjdar tror att brandmanna-yrket passar honom.

– Jag jobbar inom hemtjän-sten och fungerar bra medmänniskor.

Åsali Wiklund, 22, från Luleå,blev intresserad efter att ha setten annons om prova på dagarvid räddningstjänsten i Piteå.

– Allt vi provade på var intres-sant, det verkar vara ett jättero-ligt jobb.

Inte rädd för fyskravenHon jobbar som väktare ochvill testa något nytt. Samtidigt

vill hon fortsätta jobba med sä-kerhet och är inte rädd för defysiska kraven.

– Nej, även jobbet jag har nuär fysiskt krävande.

Att utbildningen är två årtycker hon är bra.

– Jag vill vara bra på det jaggör. Utbildningen verkar varabred och är den så bra som jaghoppas och tror kommer manväl förberedd till räddnings-tjänsten.

Anders Lindgren, 29, deltids-brandman i Säter, har även hanfunderat på att byta bana.

– Jag har haft mitt nuvarandejobb i tio år men inte vetat rik-tigt vad jag vill göra. För ett årsedan gick jag med i deltidskå-ren och kände att det vill jagsatsa på.

Anders Lindgren har söktheltidsjobb med det är svårt attfå in en fot när man inte redanär heltidsbrandman. Utbild-ningens längd avskräcker ho-nom inte.

– Det är det här jag vill göraså två år inget problem.

GUNNO IVANSSON

kvinnor

– Det verkar varaett bra jobb

r karriärvägarna

Foto: GUNNO IVANSSONGrundtanken är att vidareut-bildningen ska vara öppen oav-sett om man har den gamla el-ler nya utbildningen. – Detenda spåret vi ser problem medutan en eventuell preparandut-bildning är tillsyn och olycksfö-rebyggande, säger projektleda-ren Bo Johansson.

23 miljoner kronor frånKrisberedskapsmyndighe-ten.

20 miljoner kronor frånregeringen.

Det är pengar Räddnings-verket vill ha besked om.– Utan dem blir det ytterli-gare nedskärningar, sägerstabschef Ulrica Johansson.

Räddningsverket har avveck-lingskostnader på 35 miljonerför 2004. 15 miljoner rör cen-trala förvaltningen och dekostnaderna ska klaras genomnedskärningar. 20 miljoner rörutbildningsområdet och Rädd-ningsverket anser det beror påresurser som byggts upp för ci-vila försvaret.

Därför begärs 20 miljoner2004 och 3 miljoner 2005 frånKrisberedskapsmyndigheten(KBM) som fördelar anslagenför civilt försvar.

Men KBM har sagt nej.– De tycker att avvecklings-

medel är en engångssummasom vi redan fått. Men vi harkostnader över flera år, blandannat för löner och lokaler.

Skurit ned 160 miljonerUtöver de avvecklingsmedel

som diskuteras minskar Rädd-ningsverket utgifterna medmotsvarande 160 miljonerkronor under 2003-2005 föratt klara budgeten.

– Vi har en budget i obalansfrån början. Vi kan inte minskamed ytterligare 20 miljonerkronor. Inte om vi ska klaravårt uppdrag.

Avvecklingen handlar tillstor del om civilpliktsutbild-ningen som håller på att för-svinna från skolorna.

Totalt försvinner uppskatt-ningsvis 100-120 tjänster frånde fyra skolorna och 30-50tjänster på centrala förvalt-ningen i Karlstad.

Vad händer om Räddnings-verket inte får pengarna?

– Då måste vi minska annanverksamhet inom civilt försvar.Och godkänns inte det måsteprinciperna för kostnadsför-delning inom utbildningssys-temet omprövas, säger UlricaJohansson.

Vad kan det handla om?– Om staten ska betala del-

tidsbrandmännens lön underutbildning, vilket sker i dag.Och om vidareutbildningarkanske måste avgiftsbeläggas.

Färre anställdaFör centrala förvaltningen

görs en total organisationsö-versyn. En ny organisation medfärre anställda är planerad för2004. För att klara avvecklings-kostnader på 15 miljoner inomcentrala förvaltningen föreslåsminskat stöd till skadebegrän-sande verksamhet, exempelvisutveckling och resurser för ol-jeskydd, och internationell be-redskap.

Från regeringen vill Rädd-ningsverket ha besked om ut-vecklingspengar till NCO (Na-tionellt centrum för erfaren-hetsåterföring från olyckor)som håller på att etableras iKarlskoga. Verket har hittillsfått sex miljoner och anser attytterligare 20 miljoner krävsunder de närmaste åren för attutveckla och etablera verksam-heten.

Tillbaka till KarlstadNär NCO startades sattes må-

let till 20-30 anställda efter fyraår och att verksamheten even-tuellt skulle knoppas av frånRäddningsverket. I dag jobbaråtta personer i Karlskoga.

– Vi har uppdraget att etable-ra NCO. Men får vi inte fortsat-ta utvecklingsmedel kan vibara fortsätta med den verk-samhet som rör oss. Då är detinte effektivt att ha åtta perso-ner i Karlskoga, utan då flyttarvi dem troligtvis till Karlstad.

PER LARSSON

Utan avvecklingspengar

Ytterligarenedskärningarhotar

Övergångsutbildningenpå departementets bordFrågan om övergångsutbild-ningen av brandmän som vill gåden nuvarande utbildningenhar ännu inte fått någon lös-ning. Räddningsverkets pengarräcker inte till mer än hälften avdet behov som kommunernaanmält för 2004.

– Vi har nu lyft frågan till de-partementet genom att vi ibudgetunderlaget tydligt skri-

ver att finansieringen inte räck-er för behovet, säger StefanLundqvist, chef för Centrum förrisk- och säkerhetsutbildning.

Kommunförbundet har reage-rat på situationen.

– Det här är mycket olyckligt.Vi är bekymrade och avser attskriva till regeringen i ärendet,säger Anita Sundin, Kommun-förbundet.

– Deltidsutbildningen upp-hör nästa år och ersätts av enny utbildning för räddningsin-sats. Det innebär att prepa-randutbildningen måste på-börjas redan i höst.

Information om preparand-utbildningen skickas ut tillkommunerna i april.

– Kommunerna har ocksåmöjlighet att få hjälp från när-maste räddningsskola, fram-för allt med preparandveckatvå.

Informationspaketet inne-håller även det intyg där rädd-ningschefen ska intyga att desom gjort de två veckorna upp-fyller kursmålen.

GUNNO IVANSSON

De flesta kommuner priori-terar information om brand-skydd till skolelever i olikastadier.

Linköping började en lik-nande satsning för vuxna in-vandrare

– Varför har vi inte fått informa-tionen tidigare? undrade enelev.

– Frågan är motiverad, kon-staterar Per-Åke Larsson vidräddningstjänsten i Linköping.

Det finns grupper i samhälletsom ibland blir förbisedda,som av olika skäl inte nås av in-formation. När räddningstjän-ster genomför brandskyddsin-formation på arbetsplatserfinns inga arbetslösa där. Kan-ske heller inga invandrare.

Men invandrare går att nå,det insåg räddningstjänsten iLinköping där Christer Axéndrog igång satsningen.

– Oftast brukar det kostamycket tjat att få hit företräda-re för olika funktioner i sam-hället. Nu kom initiativet från

räddnings-tjänsten.Jag vill semer sånthär, för enav vårauppgifterär att se tillatt folk fåren plats isamhället

och det här är viktig samhälls-information, säger Åsa Ström-sten, biträdande rektor påKomvux i Linköping.

Bra responsFör snart två år sedan startaderäddningstjänsten brand-skyddsinformation till invan-drare som läst svenska i ett år. Ihöstas utökades informatio-nen till invandrare som behö-ver tolkhjälp. Innan jul hannräddningstjänsten med åttaspråkgrupper.

– Vi pratar om brandvarnare,utrymningsvägar, brandriskeri hemmet. Jag tycker intressetär gott, vi har fått bra respons,

säger Per-Åke Larsson, ansvarigför externutbildning hos rädd-ningstjänsten.

På samma sättSirenen besökte en klass påKomvux.

En del tyckte att det inte varnågra nyheter de fick höra, förandra kan enkel informationlösa upp knutar. Som rädslanatt ringa 112. Det är lätt att fåtunghäfta när man är osäker ispråket och frågorna från lar-moperatören hopar sig.

– Man blir stressad, sade enkvinna.

– Men ni behöver inte säga såmycket, det räcker med”brand”. Larmoperatören kanse vilken adress ni ringer från,informerade Per-Åke Larsson.

De flesta noterade att kun-skapen om brandskydd fick dei det gamla hemlandet ungefärsom de får den i Sverige; viaskolan, informationsblad tillhemmet, massmedia.

– Men det är bra med ettlarmnummer. I Irak hade vi oli-

ka nummer till räddnings-tjänst, polis och sjukvård, sadeen elev.

– Jag tycker hyresvärden skainstallera brandvarnare hosalla och lägga kostnaden på hy-ran, tyckte en annan.

Räddningstjänsten nöjer siginte med utbildningen påKomvux, som man hoppas skabli permanent schemalagd. Islutet av förra året togs kontaktmed invandrarföreningarna.

– Vi hade ett möte som varvälbesökt. Föreningarna ska er-bjudas fyra timmars brand-skyddsinformation.

Den första genomförs 12 maj.Dessutom kommer via före-ningarna invandrare att erbju-das prova på-kurs i vår där 20deltagare får tre dagar på öv-ningsfältet.

Applåderar satsningenNinna Krüger på Informations-kontoret, som jobbar med inte-grering av invandrare, applå-derar att räddningstjänstengör en satsning på bred front:

– Mötet med föreningarnavar värdefulla. De 40 personersom kom ser jag som vidarein-formatörer. Och jag märkte attdet stärkte dem att de kan nå-got som inte vi kan, ett språksom kan föra informationen vi-dare.

Informationskontoret villockså att räddningstjänstenska ta emot språkpraktikanterför fem veckors praktik på ar-betsplatsen.

Ninna Krüger hoppas det skatas emot väl av brandmännen.

– Fördomar har vi, även om viinte vill tro det. Jag har min synpå brandkillar och de säkert sinpå en käring på kommunenskontor. Invandrare däremotdras ofta över en kam. Utgåfrån att vi är mer lika än olika.Likheterna är till för att vi skakunna mötas, olikheterna ärtill för att göra livet spännande.Jag vill att brandmännen skafokusera på att träffa en nymänniska.

PER LARSSON


Per-Åke Larsson

Linköping satsar på invandrarna

– Jag vill se mer sånt härFoto: TERESE PERMAN

Med hjälp av tolk fick Khedr Abdulahad Yousif och hans klasskamrater information i brandskyddsfrågor på Komvux. Räddningstjänsten i Linköping gör ensärskild satsning på invandrare.

7

Vad händer om det börjarbrinna? Hur ser det ut i hy-reshusen?

Brandmännen i Linköpinghåller på att lära sig.

De gör bostadsbrandsyn.

Det bor en liten hamster imånga av oss. Saker som aldriganvänds kan vara svåra att görasig av med. Till och med tommapappkartonger. Bra att ha nå-gon gång. Men när kartongerlämnas både här och där berordet snarare på ren slöhet.

På Åbylundsgatan i Linkö-ping är det mesta i god ord-ning. Men inte allt.

Styrkeledare Lennart Ahl-berg öppnar dörren till ettvindsutrymme, strax innanfördörren har någon lämnat enhög tomkartonger.

– Här ser för jävligt ut, sägerGösta Löwemo, representantför bostadsföreningen.

Han är mån om att det ser braut, och när Ahlberg konstate-rar att det även finns gott ombrännbart material i förråden,så säger Löwemo:

– Jag skriver till medlemmar-na att det inte får se ut så här,att de inte får ha brandfarligaföremål i förråden.

– Det ska du inte göra. Detfinns inget som säger att deinte får ha material som kanbrinna i förråden, däremot fårde inte ha brandfarlig vätskahär uppe.

Det hittar man heller inte.Däremot lär sig Ahlberg och

kollegan Carl-Ejno Carlgren atthitta i husen. Det är en vits medbostadsbrandsyn. Uppgiften ärförebyggande, rätta till bristersom kan orsaka brand. Skulledet ändå brinna så har rädd-ningstjänsten skaffat sig lokal-kännedom.

– Vi får kontroll på rökluckor,brandposter, om det finns sti-garledning, allmän orientering

av bostadsområdet. Jag tyckeruppgiften är bra, tror de flesta ikåren tycker det, säger LennartAhlberg.

Knackar inte dörrBostadsbrandsynen innebärinte att brandmännen knackardörr hemma hos folk. Däremotgår de igenom allmänna ut-rymmen som källare, trapphusgarage och vindar, samt denallmänna ordningen på gårds-planen.

– Men det händer att folk pas-sar på att komma ut och disku-tera med oss när vi är här.

Christer Axén på förebyggan-de avdelningen drog igång bo-stadsbrandsynen som ett pro-jekt 1999. I dag är det en eta-blerad verksamhet med sexstora fastighetsbolag involve-rade. I takt med att verksamhe-ten växt har brandsynen utö-kats från en till flera dagar iveckan i mån av tid. Varje styr-ka har också fått fasta geogra-fiska ansvarsområden.

Dessutom genomförs infor-mationskvällar i bostadskvar-teren. Räddningstjänsten tar880 kronor för brandsyn ochinformation.

– Kontinuite-ten i arbetet hargjort att perso-nalen fått uppögonen för denhär typen avverksamhet ochtycker att det ärett nytänkandei brandman-nens roll. Gen-svaret från demär mycket bra,säger ChristerAxén.

Hur ser det utdå i bostads-kvarteren?

– Generelltsett är det bätt-

re ordning där det är insatslä-genheter, där finns en föreningsom är intresserad av god ord-ning, säger Lennart Ahlberg.

Insatsstyrkan skriver vadman kallar ett ”mjukisproto-koll”. När bristen är åtgärdadskickar bostadsrättsförening-en eller fastighetsbolaget enkvittens. Om felet var allvarligtgörs också en efterkontroll, of-tast av förebyggande avdel-ningen.

Vilket är vanligaste an-märkningen?

– Att vindsförråd är olåstaoch belamrade med grejer ärett stort problem.

Gösta Löwemo inser riskenom en presumtiv pyromanskulle leta sig upp på vinden,han noterar vilka förråd som ärolåsta.

– Vi har också hittat och åt-gärdat många brandpostersom kärvat fast eftersom deinte spolats igenom på åratal,säger Ahlberg.

Med en liten uppoffring, ar-betet tar några timmar, hjälperräddningstjänsten både de bo-ende och sig själva.

PER LARSSON

12 000 deltidsbrandmän utan avtalAvtalet för landets 12 000 deltidsanställda brandmän är upp-sagt. Det innebär att deltidsbrandmännen står utan avtal efterden sista mars.

– Det är en rad sociala frågor vi inte är nöjda med. Som till ex-empel ersättningen från Försäkringskassan när en deltidsbrand-man skadar sig i tjänsten. Vi får inte ut något då, säger GregerSundgren, vice ordförande i Brandmännens Riksförbund, BRF.

Enligt Sundgren finns det flera sociala trygghetsfaktorer manvill diskutera.

Förhandlingar med Kommunförbundet har nyligen inletts.– Vi vill förstås också få upp lönen. Det skulle göra det lättare

att rekrytera deltidsbrandmän och behålla dem vi har.Deltidsbrandmännen genomför i maj sin förbundskongress.

Ungdomssatsning ska minska antalet anlagda bränderMinst var fjärde brand är anlagd och 60 procent av dem anläggsav barn och ungdomar. De anlagda bränderna i Sverige kostaren miljard varje år.

Därför gör Brandförsvarsföreningen, Räddningsverket, Kom-munförbundet och Försäkringsförbundet en gemensam insatsmot anlagda bränder i en ungdomssatsning.

– Tillsammans har vi tagit fram ett åtgärdsprogram om vilkaåtgärder vi anser bör prioriteras för att minska antalet bränder.Information till barn och ungdomar i skolan är den absolut vik-tigaste åtgärden. Anlagd brand är i hög grad ett ungdomspro-blem. Vi tror att en väg att minska antalet är samordnade insat-ser för att nå barn och ungdomar i den kommun där de bor, sä-ger Mette Lindahl-Olsson, Räddningsverket.

Räddningsverket arbetar för närvarande med ett nytt skolma-terial, som planeras vara klart i höst.

Förutom mer information i skolorna vill de fyra organisatio-nerna att kommunerna har åtgärder mot anlagda bränder i sinaräddningstjänstplaner och kommande handlingsprogram, samtatt samarbetet kring brandutredningar förbättras och utvecklas.

– Tanken är att få igång ett samarbete mellan räddningstjänst,polis, sociala myndigheter och lokala nätverk kring det här pro-blemet, säger Mette.

Hela åtgärdsprogrammet ligger på Räddningsverkets hemsidawww.srv.se.

Norrtälje kräver systematiskt brandskyddsarbeteRäddningstjänsten i Norrtälje har tagit fasta på Räddningsver-kets allmänna råd om systematiskt brandskyddsarbete.

Till alla ansvariga för brandsyneobjekt har räddningstjänstenskickat en broschyr som förklarar ägarens skyldighet, med hän-visning till paragraf 41 i räddningstjänstlagen, att bedriva syste-matiskt brandskyddsarbete.

– Vi ställer krav på systematiskt brandskyddsarbete när vi gårbrandsyn. Om det inte sker tas det till protokollet, säger brand-inspektör Kenneth Strömberg.

Beslut om att ställa detta krav togs av skyddsavdelningen.– Vi tror stenhårt på modellen. En del som vi möter tycker sä-

kert inte det är skäligt. Men våra krav kommer förstås att skiljasig beroende på vilken typ av objekt det är.

Räddningstjänsten har 500 brandsyneobjekt. På hur mångafinns ett dokumenterat brandskyddsarbete?

– Det är inte många. Fem procent kanske.Norrtäljes åttasidiga broschyr är föredömligt lättillgänglig, ger

en första information om vad systematiskt brandskyddsarbeteinnebär och tips om hur man kan gå till väga.

Älvkarleby kikar norrutÄlvkarleby kommun har visat intresse att bli medlem i Gästrikeräddningstjänstförbund.

– De har fått en prislapp, nu ligger bollen hos dem, säger MatsGranat, räddningschef i förbundet.

Älvkarleby kommun ingår i dag i Nordupplands räddnings-tjänst där Älvkarleby, Östhammar och Tierp kommuner samar-betar genom civilrättsligt avtal.

Älvkarleby, med Skutskär som huvudort, ligger i Uppsala länmen med knappa två mil till Gävle finns en naturlig kopplingnorrut.

I Gästrike räddningstjänstförbund ingår Gävle, Sandviken, Ho-fors och Ockelbo kommuner.

Foto: PER LARSSONSå här gör vi. Lennart Ahlberg går igenom da-gens bostadsbrandsyn tillsammans med Carl-Ejno Carlgren och Thomas Adolfsson.

Foto: PER LARSSONDet blir rapport på det här. Gösta Löwemo, bostadsrättsföreningen, och Carl-Ejno Carlgren konstate-rar att vinden blivit ett skräpupplag, Lennart Ahlberg gör notering för rapport.

Bostadsbrandsyn

– Brandmännen tycker detär nytänkande i deras roll


Politikerna i Öckerö vet vadräddningstjänsten ska göra,och vad det ska kosta. Upp-draget är tydligt.

– Och det är uppdragetsom styr oss, inte ekono-min, säger räddningschefKenneth Ericson.Det har understundom blåstsnålt på Öckerö. I början av 90-talet dribblades på sina hållmed kommunala medel.

Därför började kommunenta fram mål, arbetsplaner ochuppdrag för förvaltningarnaför att öka politikernas insyn.

Räddningschefen KennethEricson har sedan han tillträd-de format om räddningstjän-sten, hittat nya arbetsformer.Nu finns de på pränt. Ett stortarbete som utgått från rädd-ningstjänstens fem skeden, vil-ket varje års uppdrag och bud-get därmed också gör.

Två uppdragRäddningstjänsten har tvåuppdrag, säkerhet och trygg-het. De är formulerade på tvåA4-sidor vardera. Nyckeltal lis-tar vad räddningstjänsten skaklara för den summa pengarman får. Hur många brandsy-ner som ska göras, hur mångaövningar och utbildningarsom ska genomföras, hurmånga konferenser man skadelta i, med mera. Där finnsockså mål och satsningar an-givna, exempelvis att risksyn avkommunens fastigheter ska hapåbörjats.

– Behoven styr och politiker-na bestämmer vilka behov somska tillgodoses. Vi arbetarstrikt efter detta och allt vi görkan följas upp, säger KennethEricson.

Svårare att skäraMinskas anslagen kan uppdra-gen inte utföras. Det blir tydligtnär uppgiften är tydlig.

– Det här gör det svårare förpolitikerna att bara rent gene-rellt skära i budgeten. De måsteta ställning till vad som skabort.

Om ni vill ta er an en nyuppgift?

– Då måste vi lämna förslagtill kommunstyrelsen. Anting-en får vi mer pengar eller geförslag på något med motsva-rande kostnad som kan tasbort.

Vem sätter målen?– Det gör kommunen. Som

räddningschef handlar det omatt våga ta initiativ till nya ar-betsuppgifter som behövs förkommunen och låta bli attsjälv ägna sig åt att bygga nybrandstation eller köpa nybrandbil. Om vi bara jobbattraditionellt hade vi aldrig be-

hövt vara sex heltidsanställda.Det innebär inte att Ericson

prioriterar ner operativ verk-samhet

Ska inte smutskasta– Jag tycker inte de operativastyrkorna bara ska produceraberedskap, men man ska hellerinte smutskasta dem. Det är ju iförsta räddningsinsatser politi-kerna är beredda att betala för.Ofta är dagpersonal en bromsför insatsstyrkor som vill görauppdrag vid sidan av utryck-ning.

När året är slut redovisarräddningschefen hur förvalt-ningen klarat uppgifterna, hurlångt man kommit med måloch satsningar.

– Vi struntar i att lägga nerkraft på att dokumentera an-nat än det som ska redovisastill kommunen. Det är ett sättatt minska administrationenoch det är resultatet från upp-draget politikerna vill få redapå. Vi ska komma ihåg att vi ärtvå procent av totala budgeten.Politikerna har inte tid att läg-ga ner mer tid på oss.

Lättare för politikernaKommunalrådet Arne Lernhag(m) tycker att arbetssättet gördet lättare för politikerna att fåinblick i verksamheten.

– Det handlar om att veta vad

vi får för pengarna. Och måstevi skära ner behöver vi integöra en konsekvensbeskriv-ning, den har vi redan.

När konsekvenserna är tyd-liga, blir det svårare att skärai budgeten?

– Vi kan inte bara säga tillräddningschefen att han skaspara en viss summa. Vi måste iså fall, med förvaltningsche-fens förslag som underlag, tabeslut om vad som ska bort uruppdraget.

Öckerö räddningstjänst haringa egna intäkter, hela budge-ten finansieras med skatte-pengar.

– De räddningstjänster somhamnat i intäktsträsket måstefinansiera beredskapen meddet. Vi tar inte betalt för något,varken utbildningar ellerbrandsyner. Vi ställer upp, sä-ger Kenneth Ericson.

Måste förstå processenDet tog räddningstjänsten iÖckerö tre och ett halvt år attgenomföra den nya styrningenav verksamheten.

– Och då är vi ändå en litenräddningstjänst. Den som troratt man genomför det på ett årär naiv. Man måste förstå pro-cessen och därför ska inte an-dra kopiera vårt koncept. Mendet kan kanske ge inspiration.

PER LARSSON

Foto: PER LARSSONBehoven styr räddningstjänsten och politikerna bestämmer vilkabehoven är. Kenneth Ekeroth, Kenneth Ericson och Hans Hanssonvid räddningstjänsten på Öckerö har tydliga ramar att jobba efter.

Öckerös politiker vet räddningstjänstens uppgift

Behoven styr – inte ekonomin

Foto: MOA LARSSON– Vår uppgift är tydlig och det gör det svårare för politikerna attbara rent generellt skära i budgeten. De måste ta ställning till vadsom ska bort, säger räddningschefen Kenneth Ericson.

Sirenen Nr 2 • 2003

Foto: JONATHAN STRANDLUNDPubliken i Hultsfred var eld och lågor när tyska rockbandet Rammstein släppte loss i somras. På alltfler konserter används fyrverkerier, eldkastare och andra effekter. Särskilt inomhus är dessa produkteren potentiell brandfara, det fick vi ett skrämmande exempel på i USA i februari.

Inomhusfyrverkerieren risk som ökarFyrverkerier och ”eldsprut”inomhus blir allt vanligare.

– Framför allt ökar an-vändningen av specialeffek-ter vid sportevenemang. Viser risker med detta, sägerBengt-Ove Ottosson vid po-lisens tillståndsgrupp i Väs-tra Götaland.

98 människor omkom ochmånga skadades i slutet av fe-bruari vid en brand på en natt-klubb i West Warwick i denamerikanska delstaten RhodeIsland. Ett rockband stod påscenen när ett fyrverkeri antän-de inredningen. Panik uppstodnär de 250 besökarna skulle tasig ut. Arrangören saknade till-stånd att använda fyrverkerier.

I Sverige regleras användningav fyrverkerier och pyroteknis-ka sceneffekter av ordningsla-gen. Centralt ansvar har Riks-polisstyrelsen, lokalt ger be-rörd polismyndighet tillstånd.Räddningstjänsten fungerarsom remissinstans.

Det krävs alltid särskilt till-stånd för att få använda fyrver-kerier inomhus.

– Det är en oroande trend attallt fler använder specialeffek-ter inomhus. Även eldeffektermed gasol ökar. Ett tillstånd är

ingen hundraprocentig garan-ti för att det inte går snett, sä-ger Bengt-Ove Ottosson, somtillstyrker ett hundratal ansök-ningar årligen i Västra Göta-land.

– Det som hände i USA kanäven hända här. Det hänger påden som handskas med fyrver-kerierna.

Tillstånd ges inte till vem somhelst. Den som hanterar fyrver-kerierna måste uppvisa intygsom styrker kompetensen.Dessutom krävs en redogörelseför vilka fyrverkerier, hur ochnär de ska användas.

– Men de allra flesta ansök-ningarna går igenom eftersomde anses vara seriösa. Bara nå-gon enstaka får avslag, sägerOttosson.

Testar pyroteknikRäddningsverkets avdelningför brandfarliga och explosivavaror (före detta Sprängämnes-inspektionen) har till uppgiftatt godkänna och granska py-rotekniska produkter.

– Alla pjäser måste vara god-kända. Därför testar vi alla py-rotekniska sceneffekter ochmärker dem med godkännan-denummer. Lämplighet och sä-kerhetsavstånd bedöms för oli-

ka pjäser, förklarar KennethJarnryd, Räddningsverket.

– Men vi vet att det förekom-mer illegal pyroteknik som be-ställs utomlands eller tillverkashemma.

Med anledning av det inträf-fade i USA kommer Räddnings-verket att ta upp problemenmed branschföretagen somtillverkar och importerar pro-dukterna.

– Vår rekommendation tillpolis och räddningstjänst är attbedöma pjäsernas lämplighetför lokalen vid exempelvis ”de-moskjutningar” innan evene-manget äger rum.

I Sverige har inga störreolyckor skett. Men det finns etttiotal olyckor där pyroteknikerblivit brännskadade underscenshower.

Händer det att rockbanduppträder inomhus med fyr-verkerier utan att ha till-stånd?

– Här finns ett visst mörker-tal. Det är troligt att mindrerockband som turnerar mellanländerna struntar i svenska re-gler, säger Kenneth Jarnryd.

KATARINA SELLIUS

■ ■ ■ Jag läser i ortstidningen att det fattas pengar tillkommunens räddningstjänst. Det ska räddningstjänstenlösa genom att dels dra in deltidskårer, dels öka intäkternagenom att ta mer betalt fördet förebyggande arbetet,exempelvis information tillskolelever. Två frågor i an-slutning till detta:1) Anser Räddningsverketatt nedläggning av deltids-kårer kan användas som enbudgetregulator för att få ekonomin att gå ihop? Är det inte,enligt lag, kommunens riskbild som ska styra beredskapen?Vad gör tillsynsmyndigheten Räddningsverket åt detta?2) Kan kommunen verkligen kräva betalt för att åka ut ochlära skolbarn brandskydd? Ingår det inte i den kommunalaräddningstjänstens grundläggande uppgifter att bedriva ut-åtriktad, förebyggande verksamhet? Effekten av att ta betaltblir att eleverna i skolor med knaper ekonomi inte får någonutbildning alls i brandskydd.

Mellanstadielärare

Vad tycker Räddningsverket?I den här spalten har du som läsare

möjlighet att ställa frågor till Rädd-ningsverket och få besked. Över-direktör Lars Hedström besvarar ivarje nummer en eller flera frågor.

Välkomna att ”Fråga Verket”!

Nedläggning av styrkor kaninte bli en budgetregulator

Ska interisken styraberedskapen?

SKICKA DINA FRÅGOR HIT:e-post: [email protected] ”Fråga Verket”, Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 KarlstadDu kan även ringa in frågor: 054-13 51 02, 13 51 04, 13 51 06.

Fråga VerketFråga Verket

Lars Hedström

Kommunen ska svara för attskador till följd av bränder fö-rebyggs. Kommunen ska ock-så främja annan olycks- ochskadeförebyggande verksam-het.

Kommunen fattar själv be-slut om hur räddningstjän-sten utformas och dimensio-neras. Arbetet utgår från ris-kerna, men också samhälls-planering, infrastruktur ochgeografi är viktiga utgångs-punkter. Det beskrivs i kom-munens riskanalys.

Länsstyrelserna gör tillsynav kommunens räddnings-tjänst. Räddningsverket sva-rar för tillsynsvägledning ochcentral tillsyn – vägleder läns-styrelserna i deras arbete ochuttalar sig då oenighet råder.Tillsynen är till för att säker-ställa en godtagbar och effek-tiv räddningstjänst utifrånsamhällets normgivning, tillexempel lagar, föreskrifteroch allmänna råd.

Som svar på din fråga – nedläggningar av deltids-styrkor inom räddningstjän-sten kan inte bli en budget-regulator för kommunensekonomi.

Det är i första hand länssty-relsernas uppgift, men ocksåRäddningsverkets tillsynsen-hets uppgift, att följa upp attkommunernas räddnings-tjänst utformas och dimen-sioneras utifrån en riskanalysoch ett helhetsperspektiv.

Kommunen har dock möj-

ligheter och ska fatta beslutom sin räddningstjänst ochgöra avvägningar utifrån etthelhetsperspektiv. Därför ärdet bra om kommunensräddningstjänst och säker-hetsarbete diskuteras utifrånett medborgar- eller kund-perspektiv och diskuteras avde lokala politikerna.

Upp till kommunernaNär det gäller information iskolorna är det en mycketviktig del i det förebyggandearbetet och då i hela per-spektivet skydd mot olyckor.Räddningsverket lämnarstort stöd till kommunerna iform av olika projekt ochhjälpmedel. Den ”enskildamänniskan” och informationtill allmänheten är prioritera-de områden för oss. Hur ar-betet bedrivs i kommunerna,på vilket sätt och av vilka, ärupp till kommunerna självaatt bestämma.

För mig är det självklart attområdet skydd mot olyckorfinns med i skolarbetet. Detär olyckligt om skolans eko-nomi ska avgöra om elevernafår utbildning eller inte. De ärden kanske viktigaste av allamålgrupper.

Kommunerna löser det härolika. En del kommuner utbil-dar lärare. Många kommuneranvänder sin räddnings-tjänstpersonal i arbetet.

Lars Hedström

Malmö satsar kvinnligt – och dansktSex kvinnor har erbjudits platsvid räddningstjänsten i Malmöi projektet ”Kvinnlig brand-man”, som Sirenen berättadeom i förra numret.

19 kvinnor har testats införrekryteringen. Bland annat pådet fysiskt mycket krävande”Varvet”, vilket blev för tufft församtliga tjejer.

– Meningen är att de under en

tvåårsperiod ska få möjlighetatt öva upp sina förmågor föratt kunna uppfylla Malmöskrav för nyanställning avbrandmän. Målet är att vi underprojektets gång ska anställatjejerna, säger Erling Johanssonvid räddningstjänsten i Malmö.

Samtidigt har tio brandmännyanställts i Malmö. Alla män.

En av de nyanställda är inflyt-

tad från Danmark, där han gåttsin utbildning och arbetat sombrandman i flera år.

– För att kunna söka jobb iSverige lät han värdera sin dan-ska utbildning och Räddnings-verket fann den jämförbar medden svenska. Anställningen ärden första i sitt slag och öppnarför nya intressanta möjlighe-ter, säger Erling Johansson.

– Nu måste vi få räddnings-tjänsten med oss.

Budskapet kommer frånhjärtspecialister i Göteborg.

De vill se fler brandbilarmed defibrillatorer. Dethandlar om tid. Och om liv.

Av 30 000 svenskar som 1990-2001 drabbades av hjärtstoppoch fick livräddande hjälp, lev-de 4 procent en månad senare.Mediantiden från larm till defi-brillering (elstöt för att fåigång hjärtverksamheten) var13 minuter.

Av de som fick defibrilleringinom fyra minuter levde 34procent en månad se-nare. Med snabbarehjälp överlever fler, detär ingen nyhet.

– En förbättrad am-bulansorganisationkan minska tiden. Menstörsta vinsten kan gö-ras genom att decen-tralisera defibrillering-en till räddningstjänst,polis, utbildade lekmän ochanhöriga till hjärtsjuka, sägerJohan Herlitz, hjärtläkare påSahlgrenska i Göteborg.

På ett seminarium i februarivädjade hjärtläkarna i Göte-borg om hjälp utanför sjuk-vårdsvärlden.

– Vi måste öka intresset ochkomma åt problemet att så fåöverlever plötsligt hjärtstopp,sade hjärtläkaren Lars Ek-ström.

Försämrade siffrorLäkarna oroas över att andelenöverlevande en månad efterhjärtstopp sjunkit, från 6,5procent 1991 till 4 procent2001. Däremot har andelen pa-tienter som fått hjärt- och lung-räddning (HLR) före defibrille-

ring ökat från 30 till 40 procentunder samma period. Det ärockså viktigt.

– Med tidig HLR (hjärt- ochlungräddning) är överlevnads-chansen två-tre gånger så hög,säger Johan Herlitz.

En tredjedel av landets rädd-ningstjänster åker i dag på såkallade IVPA-larm (i väntan påambulans). Hur många somhar defibrillator finns inga siff-ror på. I Östergötland finns deti alla kommuner, men totaltsett är andelen liten.

Torsby föregångareRäddningstjänsten i Torsby är

en föregångare i attstödja sjukvården. Denvar bland de första ilandet med IVPA ochpå fyra brandstationeranvänds defibrillato-rer. Kåren i Sysslebäckhade bara haft sin i envecka när ett liv rädda-des.

RäddningschefenBengt Carlsson säger så här:

– Naturligtvis är räddnings-tjänsten en viktig resurs. Menfår vi larm först när någon re-dan fått hjärtstopp, då är detsvårt. Tanken med IVPA är att viska åka redan när personen fåtthjärtproblem.

I Karlstad har räddningstjän-sten nyligen skaffat defibrilla-tor till deltidskåren i Molkom.

– Den kommer att rädda liv.Vi har cirka 20 minuters körtidtill Molkom, säger ambulans-sjukvårdaren Carina Sörensen.

Kollegor till henne hylladevid seminariet i Göteborg sam-arbetet med räddningstjänstoch polis. Polisen i Karlstad hardefibrillatorer i fyra bilar, denförsta skaffades för snart tre årsedan.

– Det var första polisbilen iNorden. Vi är ensamma i Sveri-ge än, men polisen i Stockholmär på gång, säger Magnus Jar-neman.

Studerat i USADet är mycket tack vare Mag-nus Jarneman som satsningen iKarlstad blivit av. Han har bak-grund som ambulanssjukvår-dare, har studerat effekter avdefibrillatorer i polisbilar iUSA.

– Tanken kom när jag såg attdet tog för lång tid innan folkfick hjälp. Vi finns oftast i bilenoch har då ingen anspännings-tid. Vi har varit på cirka 25hjärtstopp, hjälpt till med HLR.Två gångar har vi använt defi-brillatorn, men vid de tillfälle-na var det redan för sent.

Magnus tycker också det ärviktigt att man kan vara ambu-lanspersonalen behjälplig påflera sätt; öppna dörrar, bärabårar.

– Revirgränser suddas ut ochdet har vi nytta av i alla sam-manhang, bara att vi är bekan-ta med varandra när vi träffaspå trafikolyckor.

Inget egentligt motståndRäddningstjänstens satsningpå IVPA har inte gillats av allaläkare. På sina håll vill intesjukvården teckna avtal medräddningstjänsten. Hjärtläkar-na i Göteborg tror inte detfinns något egentligt motståndmot defibrillatorer i brandbi-lar, men däremot att läkarnainte känner sig ha tid att ge denutbildning som behövs för de-legering.

– Till de som tvekar kan jagsäga att jag gett utbildning iåtta år och det är inte betunga-de, säger Lars Ekström.

Det har hänt att frågan stran-dat på spörsmålet om vem somska betala defibrillatorer ochutbildning.

– Liv får inte gå till spillo föratt man inte kan komma öve-rens om vem som ska betala, sä-ger Ekström.

För räddningstjänsten i Tors-by kostade satsningen för fyrabrandstationer 167 000 förraåret. Räddningstjänsten hade209 IVPA-larm, vilket gör 800kronor per larm.

– För oss var det fyra procentav budgeten på fyra miljoner


Defibrillatorer i brandbilar-na kommer att bli vanligare.

Det tror både Socialstyrel-sen och Räddningsverket.

– Jag tycker de ska finnas i varjebrandbil där räddningstjän-sten är snabbare än ambulan-sen till olycksplatsen, säger JanNilsson, medicinskt ansvarigpå Räddningsverket.

Ett meddelandeblad från So-cialstyrelsen i november 2000gjorde det möjligt för rädd-

ningstjänsten att använda defi-brillatorer.

– Första året var det knapptkänt. Det här är en mognads-process, säger Sylvia Myrsell påSocialstyrelsen.

För att få ge hjälp med defi-brillator krävs en utbildning påfyra timmar. Instruktörer somska ge utbildning ska ha ytterli-gare fyra timmars utbildning.

Och för att leda utbildning avinstruktörer krävs ytterligarefyra timmars utbildning.

Efter utbildning måste an-svarig läkare ge delegation attutföra defibrillering. Arbetetfaller under hälso- och sjuk-vårdslagen.

Koll på verksamheten– Det är viktigt att det också

ses som sjukvårdsåtgärd. Attdet står en läkare bakom ochatt man har kontroll på vemsom utför vad. Sköts samarbe-tet mellan kommun och lands-ting korrekt, då tycker jag det

här är positivt, säger Myrsell.Hon är inte orolig för att en

brandman ska hantera utrust-ningen fel. Dagens defibrillato-rer känner av patientens hjärt-rytm och ger röstinstruktionerom HLR eller defibrillering skautföras.

– Handhavandefel är nästanomöjligt. Det som däremot ärviktigt är att man kan vanligHLR ordentligt. Jag ser att rädd-ningstjänsten kan göra nyttaframförallt i glesbygd.

■ På 35 kasinon i USA finns fler än 2 000 säkerhetsvakter utbildade i defibrillator ochHLR. 1997-1999 hade man 148 patienter, 105 av dem hade kammarflimmer och 56överlevde (38 procent). Av behandlade inom tre minuter överlevde 74 procent.

■ På O´Hareflygplatsen i Chicago (80 miljoner besökare per år) finns 42 defibrillato-rer utplacerade som en form av första hjälpen. Under två år försökte allmänhet rädda18 personer som hade kammarflimmer. 11 av dem (56 procent) överlevde.

– Här kan räddningstjänsteHjärtläkare efterlyser tidigare hjälp

Johan Herlitz

Defibrillatorn, snart i varmans bil..?

Myndigheter överens: Defibrillatorer i brandb


Leksand kräver släckutrustning i hemmenSedan årsskiftet följer räddningstjänsten med skorstensfejar-mästaren hem till folk i Leksand.

När sotaren kontrollerar skorsten och eldstad, går brandman-nen husesyn tillsammans med fastighetsägaren och kontrolle-rar att det finns fungerande brandvarnare och släckutrustning ibostaden.

Leksand är först ut i landet med den här typen av hembesök. – Målet är att alla ska ha en brandvarnare på varje våningsplan

och släckutrustning i huset. Det är vår tolkning av räddnings-tjänstlagens 41:a paragraf. Finns inte denna utrustning vid be-siktningen har man tre månader på sig att skaffa detta, annarsskrivs ett föreläggande, säger Mats Brolin, räddningstjänsten iLeksand.

15 hushåll betas av varje dag och hittills har räddningstjän-stens ”besiktningsman” gjort 500 hembesök. Av dem är det en-dast cirka fem procent som inte uppfyller kraven.

Totalt räknar man med brandsyn i 10 000 objekt. Ett jättejobbsom beräknas ta några år i anspråk.

Enligt Brolin välkomnas räddningstjänsten ute i stugorna:– Vi har bara positiva erfarenheter. Folk vill att vi ska komma

ut och de har massor med frågor till oss. Vi har plötsligt blivittillgängliga för allmänheten.

– Vi hade förberett oss på negativa reaktioner, att folk kanskeinte skulle vilja släppa in oss i sina hem. Men det har blivit pre-cis tvärtom, säger han.

Gästrike bygger brandstationGästrike räddningstjänst får en ny brandstation och beredska-pen i förbundet utökas med två man.

– Det är ett trendbrott. Tidigare har pengarna bestämt ambi-tionsnivån. Nu handlar det om ett politiskt besked om vad manvill med verksamheten, säger räddningschefen Mats Granat.

Behovet av snabbare insatstider till Valbo har diskuteratslänge. Nu förläggs den nya brandstationen i Rörberg, mellanSandviken och Gävle och i närheten av Valbo. Om- och tillbygg-nad av en terminal på Sandviken-Gävle flygplats blir brandsta-tion.

– Insatstiden till Valbo minskas från 14 till fyra minuter.På den nya stationen ska finnas en styrka på 1+2 och insatsle-

dare för hela förbundet. Där placeras också räddningscentraloch övningsplats.

Beredskapen inne i Gävle kommer att minskas från sju till sexman, på övriga stationer i förbundet hålls styrkorna intakta.

För den nya stationen behövs åtta nya brandmän, med pen-sionsavgångar behöver totalt tolv brandmän anställas de när-maste åren.

Investeringen innebär att kommunerna i förbundet skjuter till2,5 miljoner kronor mer varje år.

Tre av fyra dödsbränder berodde på rökning73 procent av dödsbränderna på norska servicehem och lik-nande under de senaste tio åren berodde på rökning.

Det har Norsk brannvernforening konstaterat och vill att myn-digheterna skärper kraven på internkontroll.

En undersökning som Brannvernforeningen gjorde 2001 visa-de att nästan var fjärde institution haft brand eller brandtillbudunder senaste året, men bara hälften av institutionerna hadegenomfört brandövningar enligt kraven i brandföreskrifterna.

Brannvernsföreningen har därefter tillsammans med myndig-heter tagit fram ett utbildningspaket som på mindre än ett årbeställts av 1 100 institutioner och 200 räddningstjänster.

Markoolio hjälper SOS-alarm Det förekommer att nödnumret 112 missbrukas.

Med draghjälp av artisten Markoolio och företaget Arla villSOS Alarm öka respekten för 112 genom att gå ut med infor-mation till ungdomar i åldrarna 9-13 år.

I takt med att ungdomars användning av mobiltelefoner ökar,har också antalet okynnesringningar till SOS Alarm ökat. Detökar risken för att människor inte får den hjälp de har rätt till.

Under mars kommer 50 miljoner mjölkpaket att vara försed-da med olika budskap som tydligt visar i vilka situationer manska ringa nödnumret 112.

I TV4 och på SOS Alarms hemsida för Markoolio ut sammabudskap.

Flisa (Föreningen ledningsan-svariga inom svensk ambulans-sjukvård) och Svenska Cardio-logföreningen för sedan 1990register över hjärtstopp utanförsjukhus.

Ur registret och kommenta-rerna för åren 1990-2001 kannoteras:

■ 38 750 fall av hjärtstopp.För 30 639 patienter startadeambulanspersonal livräddandeinsats.

■ 16 procent läggs in levandepå sjukhus. 4 procent lever enmånad senare.

■ Av de som fick defibrilleringinom fyra minuter levde 34procent efter en månad, 16procent av de som fick hjälp ef-ter fem-åtta minuter.

■ Med omedelbar defibrille-ring uppskattas att 50-60 pro-cent skulle överleva.

■ Bland de som hade kam-marflimmer (oregelbundenhjärtrytm och förstadie tillhjärtstopp) på första EKG äröverlevnadsprocenten mer ändubbelt så hög bland de somfick HLR jämfört med de sominte fick.

■ I 63 procent av fallen fannsannan person närvarande. 90procent av de överlevandekommer från denna grupp.

■ 62 procent av hjärtstoppeninträffade i hemmet.

■ 32 procent hade kammar-flimmer när ambulansen kom. Ide fall där någon fanns närva-rande hade 40 procent kam-marflimmer, utan vittne var siff-ran 18 procent.

■ Mediantiden från hjärt-stopp till första defibrilleringvar 13 minuter.

■ Mediantiden mellan hjärt-stopp och larm var fyra minuternär en person var närvarande.En anmärkningsvärt lång tidsom anses kunna kortas till enminut.

■ Det går att öka överlevnads-procenten. I norska Stavangerligger den på 23 procent. Detmotsvarar 15 personer på100 000 invånare.

■ I Piacenza,Italien, har defibrillatorer skaffats till brandbilar, polisbilar och offentliga byggnader. 1 200frivilliga har utbildats att sköta dem, de larmas en minut efter räddningstjänsten. Statistik visar att 15procent som fått hjälp av frivilliga överlever, 4 procent som fått hjälp av räddningstjänsten överlever.

Fakta – tidig defibrillering

en rädda liv

Foto: PER LARSSONI Karlstads kommun är polis, sjuk-vårdare och räddningstjänst utrus-tade med defibrillatorer. MagnusJarneman, Lars Ericson, Carina Sö-rensen och Fredrik Frisk är överensom att det är positivt att sprida de-fibrillatorer till fler.

ilar blir vanligare

kronor. Kostnaden är för-hållandevis liten, verksam-heten borde inte stupa pådiskussionen om det ärkommun eller landstingsom ska betala, sägerBengt Carlsson.

PER LARSSON

Räddningsverkets skolor harövningsdefibrillatorer som an-vänds i utbildningen, Revingeoch Sandö har riktiga defibril-latorer.

– Våra sjukvårdslärare är ut-bildade instruktörer, all utbild-ning sker enligt Cardiologföre-ningens intentioner, säger JanNilsson.

Hjärtläkarna efterlyser enga-gemang från räddningstjän-sten, Jan Nilsson ser inget mot-stånd därifrån.

– Men jag tror inte de som ärnegativa, var de nu finns, kanhålla emot så länge till.

Som en brandsläckareStig Holmberg, pensioneradhjärtläkare i Göteborg, är en avde som främst förespråkar flerdefibrillatorer i samhället.

Holmbergs vision är att detska sitta en defibrillator där detsitter en brandsläckare.

– Brandsläckaren har maninte för att man vet att det ska

brinna, utan för säkerhetsskull. Det är dags att lanseradefibrillatorn på samma sätt.

Sylvia Myrsell säger:– Det finns inget som visar att

det skulle rädda fler liv om de-fibrillatorn används som förstahjälpen, men däremot omräddningstjänst, polis och stör-re företag har tillgång till den.Mest anmärkningsvärt är detatt det inte finns defibrillatorerpå alla vårdcentraler.

PER LARSSON

Foto: PER LARSSONKen Henningson

har haft en tuffstart som rädd-

ningschef i Malmö.Det är viktigt attcheferna står uppoch leder förän-

dringen, anser han.

– Vi måste ta ansvarför förändringDet är tufft att vara chef.

Tycker cheferna.– Vi hade ett jobbigt 2002 med myck-

et slitningar. Jag känner mig nu som enintern motivationskonsult, sade färskeräddningschefen Ken Henningson, påChefsmötet i Malmö.

Trenden sedan något år är att en modernchef ska inte vara chef, utan ledare eller co-ach. En tes som snart riskerar bli en floskel.

Men presumtiva ledare är det tydligenont om.

– De som ville bli räddningschef i Malmökändes som någon slags bristvara. Jag harfått frågan om jag vet vad jag gett mig inpå, berättade Henningson.

En av de som ville bli chef var Eva-MarieAbrahamsson. Hon fick nobben i Malmö,men jobbet i Helsingborg.

– Chefen är generalist, de flesta vill varaspecialister i dag, sade hon.

Chefsmötet, en konferens i Malmö 26-27februari med närmare 100 deltagare, visa-de chefernas behov att få diskutera sin situ-ation.

Ansvar för förändringLedarskap var ett viktigt ämne. En uppgiftunder förändring, precis som räddnings-tjänsten i stort.

Det är något som man tagit fasta på rädd-ningstjänsten i Malmö.

– Många hos oss har inte verktygen förförändring. Därför har vi startat en utbild-ning för 40 mellanchefer i organisationen.Vi kan inte bara vänta på den nya lagen, vimåste vilja och våga nu. Och vi som är rädd-ningschefer måste ta ansvar som förän-dringsledare, sade Henningson.

– Delaktighet är viktigt. Och då menar jagut i varje enskilt arbetsställe. Finns inte del-

aktigheten med, då är det svårt att förän-dra, sade Tonny Antmar, räddningschef iHöör.

Behövs det chefer för räddningstjän-sten som inte är brandingenjörer?

– Det har egentligen ingen betydelse varman kommer ifrån. Vi är inte ledare för attvi har gått brandingenjörsutbildning. Mal-mö sökte inte en brandingenjör utan en le-dare, sade Henningson.

Se förbi kårandanNätverk och samverkan hör den modernaorganisationen till. Räddningstjänstersamverkar också, helst med andra rädd-ningstjänster.

– När jag kom till Räddningsverket upp-levde jag kårandan inom räddningstjän-sten. Jag tror det är viktigt med nätverkinom kommunen. Tänk inte bara rädd-ningstjänst, uppmanade Räddningsver-kets generaldirektör Christina Salomon-son.

Ken Henningson höll med:– Vi har varit bra på att samverka inom

räddningstjänsten. Nu handlar det om attfå med socialchefen och gatuchefen. Vi be-höver nya nätverk och lägga ner en delgamla.

Tonny Antmar konstaterade att Höörskommun tagit ett steg på vägen:

– Man har gjort en förvaltning av helakommunen. Vi har en förvaltningschef ochresten är verksamhetschefer. Det gör attalla chefer med automatik träffas.

Sök influenser på annat håll var en upp-maning på mötet. Kanske chefsmöten medchefer utanför räddningstjänsten.

Eva-Marie Abrahamsson lanserade en nysyn på räddningstjänstförbund:

– Vi kanske ska ha har förbund med an-dra kommuner enbart för den operativa

verksamhe-ten, menlåta den fö-rebyggan-de verk-samhetensamverkainom kom-munen istäl-let.

Stärks in-terntI Malmö jobbarräddningstjän-sten med att blistarkare inom kom-munen. Brandinge-njör Per-Erik Ebbe-ståhl är ansvarig fören analys- och pro-jektenhet som skaplocka in resurser(även från andra för-valtningar), analyseradem och utvecklahandlingsplaner.

– Vi är i trygg- och sä-kerhetsbranschen nume-ra, inte i brandsläcknings-branschen. Vi måste frångrunden skapa ledningssys-tem för trygghet och säkerhet,sade Ken Henningson.

PER LARSSON

Chefsmötet i Malmö

Nyheter12 Sirenen Nr 2 • 2003

Malmö gör som Södertörn –slutar med blåljus på allaautomatiska brandlarm.

– Vi har sneglat på derasmodell och anpassat tillvåra förhållanden, sägerbrandingenjör Maya Stål.

I Malmö som på alla andra hållär nästan alla automatlarm fal-ska, runt 97 procent.

Än så länge åker räddnings-tjänsten i Malmö med blåljus,och tar sen avgift för att åter-ställa larmet.

– Det löses genom att först av-sluta räddningstjänsten, senutförs kontrollen som vi tar be-talt för. Men avgiften överstigerganska kraftigt kostnaden förjobbet, säger Maya Stål.

Dock ska det bli ändring på

detta. Mal-mö kommeremellertidinte att för-vandla allaautomatiskabrandlarmtill tekniskservice.

I stället in-delas de i två kategorier:

■ Riskobjekt. Platser därmånga människor vistas. An-läggningar med hög tillförlit-lighet.

– Då är det räddningstjänst-uppdrag. Vi påkallar fri vägmed blåljus och tar inte betalt.

■ Objekt med främst egen-domsskydd. Anläggningarmed låg tillförlitlighet.

– Då påkallas inte fri väg, och

då tar vi betalt med gott samve-te.

Sedan tidigare finns en årliganslutningsavgift för ägarnatill larmen. Den ska förändrastill en fast del och en rörlig delsom baseras på risker och verk-samheter. Avgiften för larmenska baseras på självkostnads-principen.

– Men det viktigaste i vårt för-slag är frågan om kvalité.

Därför ska det finnas en kva-litetsplan för anläggningarna.Den ska bland annat ta upp av-tal, organisation, teknisk ut-formning, underhåll och kon-troll, uppföljning av felaktigalarm.

Malmös nya hållning vid au-tomatiska brandlarm beräknasbli verklighet nästa år.

– Skåne har 33 kommuneroch 20 räddningstjänster. Bor-de man inte ha hälften, tioräddningstjänster som är stra-tegiskt placerade?

(Fundering från Britt-MarieLindkvist, riksdagskvinna (s)och ledamot i försvarsutskot-tet)

– Linus Erikssons debattinläggi Sirenen var mycket bra, det varnästan en programförklaringför framtiden.

(Lars Hedström, överdirek-tör Räddningsverket)

– Det är helt rätt när Malmötillsvidareanställer kvinnligabrandmän som deltar i derasprojekt. Det är en mycket brasatsning.

(Hedström igen)

– Omställningen till den nyalagen är så stor att vi kommeratt omorganisera hela vår verk-samhet.

(Hedström igen)

– I samhället ser man upp tillbrandmannen. Denne står förså mycket gott, som trygghetoch säkerhet. Men då kräver viockså att brandmannen skavara rättvis och jämställd.

(Birgitta Ågren, chef för en-heten för civilt försvar på för-svarsdepartementet, apropåkravet på fler kvinnor och in-vandrare som brandmän)

– Är det dags att konkurrens-utsätta räddningstjänsten, åt-minstone den operativa delen?Jag börjar dra åt det hållet.

(Lars Berg, tidigare rädd-ningschef i Malmö)

Maya Stål

Malmö utan blåljus på automatlarmSagt på Chefsmötet


Sotningen ska inte avregle-ras.

Det föreslår försvarsde-partementet i en promemo-ria.

Debatten om sotningen har va-rit lika het som lång.

Det nya förslaget från för-svarsdepartementet innebärbland annat att:

■ Sotningen avregleras inte.■ Kravet på att det i en kom-

mun ska finnas sotningsdis-trikt och skorstensfejarmästaretas bort.

Det föreslås också att maninte måste vara anställd inomsotningsverksamhet för att fågå sotarutbildning på skolan iRosersberg. Behörighetskraven

för den som utför brand-skyddskontroll bör föreskrivasav regeringen, eller myndighetsom regeringen ger uppgiften.

Sotningsfrågan har längehandlat om avreglering eller ej.Intressenterna har sagt katego-riskt ja eller nej.

I den senaste sotningsutred-ningen, som kom i maj 2001,föreslogs avreglering.

– Det förslaget är inte till nå-gon del beaktat nu, säger An-dreas Heuer på försvarsdepar-tementet.

Diskussionerna kring sot-ningen har bidragit till att be-slut om den nya lagen som rörräddningstjänsten (lagen omskydd mot olyckor som kanföranleda räddningsinsats)

dragit ut på tiden.Statsminister Göran Persson

sa förra året att han inte ville sefler avregleringar innan effek-ten av tidigare avregleringarutretts. Men före jul sades iriksdagen:

– Strunta i utvärderingen,kom till skott med sotningennu.

Och det är vad försvarsdepar-tementet försöker göra medden promemoria som presen-terades i början av mars.

Hinns det i vår?När synpunkter på förslagetsammanställts ska regeringen,om frågan anses löst, ta beslutom lagrådsremiss. Tidigasttänkbara datum är 27 mars.

Därefter ska lagrådet – ett an-tal jurister – granska lagförsla-get. Efter den granskningenkommer ärendet tillbaka tillregeringen som sen ska läggaproposition. För att beslut omny lag ska kunna tas i riksdageni höst måste propositionen läg-gas innan riksdagen stänger ibörjan av juni.

Hur lång tid tar arbetet?– Lagrådets granskning bru-

kar ta cirka en månad. Sen be-ror det på hur många synpunk-ter lagrådet har om regeringenska hinna lägga proposition ivår, säger Andreas Heuer.

Ska det gå som på räls föratt propositionen ska hinnasmed i vår?

– Så skulle man kunna säga.

Utan marignaler kan det be-tecknas som osäkert om dennya lagen kan träda i kraft 1 ja-nuari 2004.

I departementets promemo-ria föreslogs också större frihetför kommunerna att själva be-stämma hur ofta det ska sotasoch hur sotning och kontrollska organiseras.

Man ville skilja på rengöringoch förebyggande arbete, medhögre krav på den senare delen.

Enligt vad Sirenen erfar är de-partementet nu på väg att tatillbaka de förslagen.

PER LARSSON

Sotningen avregleras inteNytt förslag från departementet

Ett krig i mellanösternskulle innebära en katastrofför människorna i området.

– Vi håller på att förbere-da för vår kanske största in-ternationella humanitärahjälpinsats någonsin, sägerKjell Larsson, chef för inter-nationella avdelningen vidRäddningsverket.

Räddningsverket har under enlängre tid planerat för och ar-betat med förberedelser för eneventuell humanitär katastrof iIrak.

– Det finns inga buffertar ilandet. Stora delar av den ira-kiska befolkningen är redanberoende av bistånd och matle-veranser från FN. I händelse avett långvarigt krig skulle detbetyda en ofattbar katastrof förbefolkningen. Det humanitärahjälpbehovet kommer att blimycket omfattande, säger KjellLarsson.

Räddningsverkets hjälpstyr-kor agerar på uppdrag av FNoch är redo att med kort varselbistå med personal och materi-el.

– Vi är redan nu förbereddaför den enskilt största svenskainternationella hjälpinsatsennågonsin. Vid ett eventuelltkrig är vi redo att ge oss in i om-rådet så snart striderna upp-hört.

Erbjuder stödDet handlar främst om att er-bjuda FN och andra som lederarbetet vid katastrofer hjälpgenom att bygga fältkontormed kommunikation, trans-porter och bostäder så att deras

personal omedelbart kan arbe-ta operativt vid ankomsten tillkatastrofplatsen.

Räddningsverket klarar attansvara för logistiken vidlandsomfattande försörjnings-insatser, transportera storamängder förnödenheter i last-bilskonvojer och ordna tältlä-ger med rent vatten och toalet-ter för som mest 100 000 flyk-tingar.

Skickar IT-experterKrigshotet i mellanöstern hargjort att Ocha, FN:s humanitäraenhet, beslutat inrätta en sam-ordningscentral för humanitärhjälpverksamhet i Larnaca påCypern.

Räddningsverket bidrar – påbegäran av FN – i detta arbetemed fyra IT- och sambandsex-perter. Under tre månader ar-betar Räddningsverkets exper-ter med att bygga upp funge-rande informationssystem ochkommunikationskanaler.

Räddningsverket har dessut-om en IT-expert placerad i Kai-ro på uppdrag av WFP, FN:s livs-medelsprogram, som har sittregionkontor där. Även här för-bereds en sambandscentral förkommunikation vid ett eventu-ellt krig då man kommer attplanera humanitära hjälpin-satser därifrån. Insatsen är fi-nansierad av Sida.

Utbildar i NBCRäddningsverket har sänt per-sonal till Dubai, Förenade Ara-bemiraten, där uppdraget varitatt utbilda FN-personal i per-sonligt skydd mot biologiskaoch kemiska stridsmedel.

– Vi kan inte utesluta att så-dana stridsmedel kommer attanvändas vid en eventuell väp-nad konflikt. Utbildningen ärriktad till hjälparbetare somska in i området. I händelse aven attack ska de veta hur de ska

agera för att skydda sig, hur desnabbt sätter sig i säkerhet ochhur de sanerar sig efteråt, sägerKjell Larsson.

KATARINA SELLIUS

– Vi är redo för största insatsen någonsinIrak-konflikten

Foto: CHRISTER HÖGLUNDRäddningsverket är redo förden största humanitära insat-sen någonsin om det blir krig iIrak, säger Kjell Larsson


– Vi måste ändra attityd tillarbete i brandgaser. Ute påjobb måste var och en varasitt eget skyddsombud ochtänka på riskerna.

Det säger Åke Blomqvist,huvudskyddsombud ochfackligt ombud (Kommunal)vid räddningstjänsten i Stor-göteborg.

Varje brand är unik. Vilka föro-reningar som bildas beror påvad som brinner.

Partiklar från epoxiplaster,kolfibrer, asbest, mineralull-isolering, skogsbränder medmera nämns i olika rapportersom risker. Isocyanater bildasvid de flesta bränder.

På avfallsstationer samlas sto-ra mängder datorer och hus-hållsapparater, vars höljen in-nehåller bromerade flam-skyddsmedel. Vid brand frigörshöga halter dioxiner och fura-

ner, kemikalier som kan skadafortplantningsförmågan hosmänniskor och skada utveck-lingen hos foster. Ämnen somäven kan framkalla cancer.

Oidentifierade riskerI Göteborg har företagshälsovår-den upptäckt flera fall av astma-liknande skador bland brand-männen efter regelbundna tes-ter av lungfunktionen.

– Man vet inte säkert vad detberor på. Men man anar att rö-ken är boven. Vi måste bli duk-tigare på att använda andnings-skydd. Tryckluftsapparat kanbara användas under en be-gränsad tid och det blir tungtoch hett. Och anses det intenödvändigt, så åker den av.Minsta motståndets lag gäller,säger Åke Blomqvist, som ändåanser att brandmännen ärmedvetna om att det är ett ar-betsmiljöproblem.

– Problemet är att det är svårtatt förutse brandgasernas inne-håll. Vi kan inte tillräckligt omdetta. Det handlar om oidenti-fierade risker, särskilt när vi gårfrån en ren rökdykarinsats tilleftersläckning och restvärdes-hantering. Gifterna syns inte,men de finns ju där.

Enligt Blomqvist är det svårtatt driva skyddsfrågor, dels ärde är inte självgående och manmåste ligga på hela tiden, delsär det en ekonomisk fråga iform av personalminskningar.

– Förr var vi mer folk på släck-ning, vilket innebar att var ochen inte behövde utsätta sig likamycket för rök. I dag satsar vi påkraftiga fläktar för att få vädrabort giftiga gaser, men vi satsarockså på personligt skydd.

Cancerogena ämnenMånga ämnen som finns i brandrök (exempelvis bensen

och polyaromatiska kolväten,(PAH) har vid djurförsök visatsig kunna framkalla tumöreroch ge cancer. Om det finns nå-gon förhöjd risk för brandmänatt utveckla cancer vet man inteså mycket om i dag.

Studier som gjorts, och somvisserligen visar på en ökaddödlighet i vissa tumörsjukdo-mar, är gjorda på brandmänsom var verksamma för fleradecennier sedan. De senaste år-

tiondena har många nya synte-tiska material tillkommit ochdärmed förekomsten av möjli-ga cancerframkallande ämnen ibrandrök. Å andra sidan harmedvetenheten ökat ochskyddsutrustningen förbättrats.

Problematiken kring det per-sonliga skyddet har även fåttkonsekvenser för brandmän-nen i New York. Efter 11 septem-ber har många brandmän drab-bats av hosta och andra hälso-problem. Det fanns skadligaämnen i luften och få användeandningskydd under insatsen.

Känna till riskernaDen enskilde brandmannenskunskaper om riskerna vidbrandgasexponering är viktigför att han eller hon ska kunnabedöma riskerna och arbeta sä-kert på en brandplats.

Forskare vid Svenska Miljöin-stitutet, IVL, varnar räddnings-

När det brinner för fullt och brand-männen jobbar är heltäckandeskydd en självklarhet.

Mycket av gifterna försvinnerlångt upp i luften och blåser un-dan. Men många gaser och parti-klar sprids kring en brandplats ochmedför att fler än de brandmänsom släcker eller vistas i kraftigrök behöver skydda andningsvä-garna.

Vid eftersläckning åker ofta detheltäckande skyddet av. Det är bö-kigt och varmt att arbeta med. Detär svårt att prata och röra sig fritt.

Efteråt fräser man svart och gårrunt och harklar sig i flera dagar.

Men vad är det en brandman ex-poneras för?

Vilka farliga ämnen riskerar haneller hon att andas in.

Vilka konsekvenser får det förhälsan?

Sirenen har pratat med brand-män, skyddsombud samt forskareoch experter på området.

Vi skriver ofta om att brandmänska börja jobba förebyggande. Det-ta åttasidiga tema handlar ocksåom förebyggande – hur brandmänförebygger skador på sig själva.

■ ■ ■ Har du synpunkter i ämnet,skriv till: [email protected]

– Gifterna finns, men syns inte,säger Åke Blomqvist

Oskyddade brandmän äv

TEXTER:KATARINA SELLIUS

Tema arbetsmiljöTema arbetsmiljö

15Tema arbetsmiljöSirenen Nr 2 • 2003

ventyrar hälsantjänstens personal för att andasin brandrök. I IVL-rapporten”Brandmännens arbetsmiljö”konstateras att brandmännenskunskaper om brandgasers gif-tighet, är dålig.

Jan Tapani, lärare vid Rädd-ningsverkets skola i Revinge, ärmedveten om detta.

Är utbildningen på skolorna

bristfällig på detta område?– Vi tar visserligen upp brand-

gasers sammansättning ochhälsovådlighet, men generelltlägger vi för lite tid och kraft pådetta i utbildningen. På grundav tidsbrist och just för att detär så komplext. Ingen har tyvärrorkat ta tag i det här området.Det är ju viktigt att förstå varför

man ska skydda sig. – Vi har som krav på våra ele-

ver, instruktörer och service-personal att de ska användahelskydd under insats, efter-släckning och omladdning.Detta för att gardera sig mot in-andning av skadliga ämnen. Viräknar med att de för med sigdessa rutiner ut på stationerna.

Ansvaret för arbetsmiljön

Peter Åberg, 49, Nyköping:– Jag använder andningsskydd, luftpa-ket, när luften inte känns god, är rökigeller luktar illa. Men det är så krångligtatt sätta på sig att jag, av ren slöhet,inte ids byta. Tänker att ”det är inte såmycket kvar, det behövs nog inte”, ochdet är givetvis ett farligt tankesätt.

Micael Hajas, brandman, Botkyrka:– Nej. Vi pratar visserligen om det ibland, attman kanske borde. Men man vet ju inte rik-tigt vad man ska vara rädd för, det finns förlite kunskap. Eller så är det lathet.

– Förmodligen är det inte särskilt hälso-samt. Man snyter ju svart ur näsan efter eninsats. Jag vet inte ens om vi har filterskyddpå stationen.

Lars-Erik Hinders, 48, Falun:– Av gammal vana använder jag aldrigandningsskydd, men det finns säkertfler risker än vad man tror vid efter-släckningsarbetet. Men det man inteser…

– Vem vet, en dag kanske jag ocksåbörjar med andningsskydd.

Använder du andnings-skydd vid eftersläckning?

Bengt Rückert, 41, Falun– Jag bedömerförst läget ochbestämmermig sedan förom jag är i be-hov av and-ningsskydd.Sticker detinte i näsan brukar jag som re-gel inte använda andningsskyddvid eftersläckning. Kolmonoxidär farligt att få i sig och det pas-sar jag mig för.

Andreas Johannesson, 24,Strängnäs– Jag är nogrätt dålig påatt användaandnings-skydd, anserofta, utan be-lägg, att detinte behövs.Jag använder det enbart när detär extremt rökigt. Konstigtegentligen, eftersom jag interiktigt vet vad luften innehåller.

Per Lindqvist, 37, Strängnäs– Jag är medve-ten om risker-na, vet att jagborde varamer försiktig,men struntar iandningsskyd-det vid vissatillfällen. Borde använda skyddoftare, men i regel blir det baranär jag känner mig ordentligtstörd av luften.

Benny Svensson, 49, Nyköping– Nej, av be-kvämlighet an-vänder jag inteandnings-skydd. Jag ärmedveten omriskerna, menvet kanske intetillräckligt mycket för att tvingamig själv att använda andnings-skydd. Jag är nonchalant, heltenkelt. Tror att jag, och mångamed mig, skulle komma till in-sikt med mer information omfarligheterna.

Thomas KarlssonBrandman, Göteborg– Jag försökertänka på det.Alla vet hur far-ligt det är ochman är ju sitteget skydds-ombud. Menvisst får man isig rök.

– Jag har jobbat som brand-man i elva år och har fått pro-blem med luftrören. Vad detberor på vet jag dock inte. Trordet är mer risk att få i sig farligrök i inledningen av en brand.Exempelvis vid håltagning avtak. Det är bråttom och manhar missat att få med andnings-skyddet upp på taket. När rökenbörjar välla ut finns heller intetiden att kliva ner och sätta påskyddet.

Vem ansvarar för att arbetsmiljön är säker?■ Arbetsgivaren har, enligt 3 kapitlet, paragraf 2 iarbetsmiljölagen, huvudansvaret för att arbets-miljön är säker. Denne ska, enligt paragrafen, vid-ta alla åtgärder som behövs för att förebygga attarbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall.■ Arbetsgivaren ska, innan personlig skyddsut-rustning väljs, analysera och värdera riskerna vidarbetet, samt bedöma vilka egenskaper utrust-ningen ska ha för att skydda mot dessa. (AFS1993:40 9§).

■ Arbetsgivaren ansvarar också för att arbetsta-garnas kunskaper om arbetet och därmed före-nade risker är tillräckliga för att en tillfredsstäl-lande arbetsmiljö ska uppnås. ■ Arbetsmiljöverkets föreskrifter ställer särskil-da krav på personligt skydd vid rök- och kem-dykning. ■ Därutöver har självklart alla som arbetar i risk-miljöer ett personligt ansvar för att förebyggaskador på sig själva. Enkelt uttryckt – vara sinegen kropps skyddsombud.

Foto: STIG DAHLÉN


Efter 40 år som brandmän li-der Ingvar Brynfors och Lars-Erik Arnevid från Göteborgav kroniska hälsoproblem.

– Nu betalar vi priset fören vansinnig arbetsmiljö, an-ser de.

Det var släckinsatsen om-bord på Scandinavian Starför 13 år sedan som blev sis-ta droppen.

Ingvar Brynfors tillhörde denförsta styrkan på åtta rökdykaresom firades ned från en heli-kopter till den brinnande fär-jan.

Kaptenen hade lämnat farty-get och informationen till in-satsstyrkan var att inga männis-kor fanns kvar ombord påScandinavian Star.

Detta var grovt felaktigt. – När vi kom ombord hittade

vi minst fem överlevande ur be-sättningen och ett stort antaldöda passagerare. Vi jobbadepå båten i sexton timmar. Jagsprang överallt, både ute pådäck och inne i båten. I slutetmest utan rökskydd.

– Främst handlade det om attbegränsa branden och säkra deutrymmen där det låg mångadöda. Man förstod att de om-kommit av giftiga brandgaseroch att det hade gått väldigtsnabbt. Många hade inte enskommit ur sina hytter, berättarIngvar Brynfors, pensioneradbrandmästare.

Totalt gjorde man av med 150luftpaket under insatsen.

Slarvade med skyddKollegan och brandförmannenLars-Erik Arnevid kom ut dagendärpå:

– Meningen var att vi skulle ef-tersläcka men branden hadefått fäste igen. Jag började medhelskydd, men efter tre luftpa-ket jobbade jag utan skydd. Detlåg en tunn rökslöja och denkändes inte så farlig. Man varute och drack lite vatten iblandoch sen fortsatte man. Jag ana-de aldrig hur giftiga brandga-serna var, säger han.

Efteråt insåg de att det hadevarit en fruktansvärd arbetsmil-jö. Den norska brandutred-ningen visade en lista med tu-sentals giftiga ämnen som varitaktuella under branden. Båtenvar asbestisolerad och måladmed flera lager färg.

Några dagar efter insatsendrabbades både Ingvar ochLars-Erik av obehag i halsen ochsnart försvann rösten helt ochhållet. Stämbanden var angrip-na och inflammerade.

– Läkaren konstaterade attstämbanden såg ut som två väl-stekta fläsksvålar och uppskat-tade att jag ”rökt” 200 paket ci-

garetter under ett dygn. Flim-merhåren i luftrören var borta.Och jag som bara feströkt nå-gon gång då och då, säger Ing-var Brynfors, som i dag drasmed kroniska luftrörsbesvär.

Lära sig prata på nyttDe tvingades gå hos logopedför att lära sig prata på nytt ochblev borta från jobbet en tid. Ef-teråt blev rösterna helt förän-drade. Lars-Erik Arnevid:

– Det kan man ju leva med.Men efter Scandinavian Star harmin hälsa kraftigt försämrats.Jag äter astmamediciner ochhar alltid en inhalator med ven-tolin med mig i fickan.

Han har varit sjukskriven se-dan i höstas efter att ha drab-bats av akuta andningsbesvärvid två tillfällen. Med ambu-lanstransport och syrgas somföljd.

Trots att han varit vältränad ihela sitt liv har han tappat dras-tiskt i lungfunktion.

Fyra år efter insatsen påScandinavian Star fick Ingvar

Brynfors hjärtinfarkt. – Sedan dess är jag väldigt

trött och motståndssvag. Jaggick i pension vid sextio, någraår efter infarkten.

Båda är övertygade om att detär den långvariga exponering-en av brandgaser under ett fyr-tioårigt yrkesliv som är orsakentill deras hälsoproblem i dag.Insatsen ombord på färjan bleven akut och kraftig påspädningav brandgaser och gifter.

Vansinnig arbetsmiljö– Vår arbetsmiljö är vansinnig.Man snyter sot ur näsan efter deflesta bränder. I vårt yrke kom-mer vi givetvis alltid att få rök ioss. Men ofta slarvas det i onöd-an med andningsskydd, till ex-empel vid eftersläckning. Viborde tänka mer på vårt per-sonliga skydd. Hur många harinte nöjt sig med att ta ett djuptandetag innan de går in ochsläcker i ett soprum. Men debrandgaserna är inte att lekamed, säger Ingvar Brynfors.

– Det är en speciell moral i dethär jobbet. När en brandman

kommer tillbaka efter ett tufftarbetspass och är rejält sotigoch smutsig, möts han med gil-lande blickar från befälen. Då ärhan ”en jävel på arbeta”. I självaverket är det han som varit mestutsatt för skadliga ämnen ochmest kontaminerad.

– Vi tar med oss gifterna hem ikläderna, hänger in blöta larm-ställ i torkskåpet. När klädernatorkat rasar giftiga partiklar lättfrån rocken. Vid nästa larm yrgiftiga ämnen i luften när larm-rockar svingas och stället åkerpå. Gifter som brandmän andasin utan att tänka på det.

Brynfors ser ett problem i attman utsätts för brandgaser un-der allt längre perioder.

– En lösning är att ha mer folkpå larmen. Att man får avlös-ning och inte behöver expone-ras under så lång tid undersläckningsarbetet. Tyvärr gårutvecklingen åt fel håll.

Visar sig efter 20 år– Jag hoppas att yngre kollegordrar lärdom av hur vi i den äldregenerationen drabbas. Även omdet kanske är mitt eget fel, jagvar själv en ”jävel på att arbeta”.En av mina söner är brandmanoch han var med på ScaninavianStar. Det är klart jag är orolig förhonom och för de andra man-narna. Asbest visar sig inte för-rän efter 20 år, menar IngvarBrynfors.

Lars-Erik Arnevid instämmer:– Man måste få in i gubbarna

och tjejerna att de ska tänka sigför. Fast vem vill va en kruka?Men ingen tackar dig efter fyr-tio år för att du offrat din hälsa.

”Man skulle vara en jävel på att arbeta”

– Nu betalar vi prise

Lars-Erik Arnevid är märkt avoskyddade insatser i brandgaser.

Tema arbetsmiljö

17Sirenen Nr 2 • 2003

Scandinavian Star159 personer omkom påScandinavian Star.

Natten till den 7 april 1990utbröt en brand ombord påpassagerarfärjan, på väg frånOslo till Köpenhamn. 482 per-soner fanns ombord.

Kaptenen, redaren och re-deridirektören anklagadesoch dömdes för fartygetsbristfälliga säkerhet.

Ännu är branden inte ett av-slutat kapitel. Utredningenkan komma att tas upp igenefter att nya vittnesuppgifterframkommit. Uppgifter somtyder på att branden kan havarit ett försäkringsbedrägeri.

et...

– Tänk er för brandmän, är Ingvar Brynfors uppmaning tillyngre kollegor. Själv tänkte haninte på vad han andades in ochdet betalar han ett högt prisför i dag.

Patric Conrad, brandman, Karlskrona:– Nej, aldrig.Det finns ing-et bra alterna-tiv till helskyd-det. Att rökdy-ka är fysisktoch psykisktkrävande, detär helt enkelt bökigt att använ-da helskydd. Det gör man inteom man inte är tvungen. Hadedet funnits någon bra och en-kel mask, eller lättare flaskor tillhelskyddet, så skulle jag för-modligen skydda mig bättre.

Kenneth Fagerman, brandman, Göteborg– Ibland, detberor på hurmycket det ry-ker. Är det be-svärande, an-vänder jagrökskydd. Entunn filter-mask eller halvmask. River mani tak och väggar virvlar det uppdamm och elände, så man bor-de nog skydda sig oftare. Det ärjobbigt att arbeta med halv-mask, man är väl lat av naturen.Häromdagen hade vi en märk-lig brand i en lägenhet, där baraeftersläckningen tog sju tim-mar. Jag använde tre luftpaket,sen jobbade jag utan. Trotsdusch och bastu luktade vi rökflera dagar efteråt. Efteråt skick-ade jag faktiskt larmstället påtvätt, det stod för sig själv.

Hans Andulv, brandman, Göteborg– Är miljönmycket rök-fylld, använderjag helskydd.Annars halv-mask, en-gångsfilter el-ler inget alls.Det händer att man slarvar.Problemet är att det är för job-bigt att ha helskydd när detinte är absolut nödvändigt.Men man vet ju inte vad mandrar i sig. Jag försöker alltid haett engångsfilter i fickan pålarmstället. Men det händer attman går och hostar svart någradagar efter en släckning.

Thomas AnderssonBrandman, Göteborg– Jag använderskydd när jagbehöver det.Tror jag. Sägertror eftersomdet väl inte ärnågon som di-rekt vet hurfarligt det är.

– Jag vet att det inte är hälso-samt att andas in rök, men jagvet inte var gränsen går. Hurmäter man risken? Jag avgörfrån fall till fall om jag ska an-vända andningsskydd. Börjardet sticka i ögonen eller svida ihalsen tar jag alltid på skydd.

Hur farlig är röken och sotet?

– De mest skadligapartiklarna tar siglångt ner i lungorna

Detta frigörs vid en lägenhetsbrandVad bildas egentligen vid en”vanlig” lägenhetsbrand?

Jo, många obehagliga ochhälsofarliga ämnen.

Sirenen frågade Per Blomqvist,forskare vid SP i Borås och fickde här svaren:

■ När ett enkelt material somexempelvis en ”ren plast” (kol-väte) brinner bildas i huvudsakvatten, koldioxid, kolmonoxid(koloxid), oförbrända kolvätenoch partiklar (sot). Det finnsdessutom kvar en rest förkol-nat delvis oförbränt material.Vid en underventilerad brand,som i en lägenhet, ökar ande-len kolmonoxid, oförbrändakolväten och partiklar. Detta äroönskade brandgaskompo-nenter som är hälsofarliga ochkan vara direkt dödliga.

■ Kolmonoxid är en narko-

tisk gas vars effekt är att mantappar medvetandet och vidtillräckligt höga koncentratio-ner dör. Kolmonoxidförgift-ning är troligen den största or-saken till dödsfall i sambandmed bränder. Oförbrända kol-väten är en grupp av tusentalsolika ämnen. Ämnen blanddessa som kan ha en direkt ef-fekt vid en brand är aldehyder,speciellt formaldehyd ochakrolin. Dessa ämnen är starktirriterande i låga koncentratio-ner och dessutom cancerfram-kallande. Andra ämnen somhar en mer långtidseffekt är tillexempel bensen och gruppenpolycykliska aromatiska kolvä-ten (PAH). Många av dessa äm-nen är cancerframkallande.

Men en lägenhet är en mix avolika material. Här finns blandannat spånskivor och polyure-tan som innehåller kväve och

PVC-material som innehållerklor.

■ Vid en underventileradbrand med kväveinnehållandematerial bildas cyanväte. Denär en mycket giftig narkotiskgas som snabbt kan leda till attman förlorar medvetandet ochdör.

Kväveinnehållande materialbildar också isocyanater.

■ Klorinnehållande material(som PVC) ger väteklorid närde brinner. Detta är en kraftigtirriterande gas som kan ge ska-dor på ögon och lungor. Klore-rade kolväten som exempelvisdioxiner och furaner kan ocksåbildas i en rumsbrand. Dessaämnen bildas i mycket lågahalter, men är mycket giftigaoch ger långtidseffekter.

Rök och sot består av mäng-der med pyttesmå partiklar.

Partiklar som vid inand-ning kan göra dig sjuk.

De allra minsta – och farli-gaste – tränger djupt ner ilungorna.

– Brandpersonal är en särskiltutsatt grupp eftersom de expo-neras för mycket höga koncen-trationer av partiklar, sägerTommy Hertzberg, forskare vidSP (Sveriges Provnings- ochforskningsinstitut) i Borås.

Vid brand är den övervägan-de delen av partiklar så små attde kan andas in. En kubikcenti-meter rök kan innehålla miljar-der små partiklar.

De minsta farligastDe allra minsta partiklarna trosvara mest skadliga eftersom detar sig långt ner i lungorna.Större partiklar stannar i svalgoch näsgångar.

Beroende på vad det är sombrinner, blir partiklarna bärareav andra hälsofarliga ämnen.Giftiga ämnen, som tungmetal-

ler, dioxiner och isocyanater,fastnar på partiklarna och ham-nar i kroppen.

Är det partiklarna i sig, ellerde ämnen som fastnar på dem,som är skadliga?

– Det vet man inte riktigt. Detfinns mycket lite forskninginom detta område. Däremot ärdet bevisat att partiklar är skad-liga för hälsan. Fast man vet intevarför.

Hur påverkas hälsan?– Partiklar kan ge upphov till

oregelbunden hjärtrytm vilket isin tur kan leda till stress somkan utlösa en hjärtinfarkt. Mankan drabbas av lungskador ochsjukdomar, relaterade till luft-vägarna, som astma och bron-kit. Troligen påverkas även im-munförsvaret.

Även när den värsta rökenskingrats och eftersläckning tarvid, finns rök och partiklar kvari luften. Då sprids normalt merdamm och grövre partiklar änunder själva branden.

– Det är en klar hälsorisk i defall man tar av andningsskyd-det för tidigt.

Hur kan man skydda sigmot partiklar?

– Filtermask skyddar motstörre partiklar. Men de allraminsta, som är i molekylstor-lek, passerar genom filterskyd-det. Då är det nog bara and-ningsapparat som skyddar.

Smutsiga och sotiga larm-ställ hänger i skåpen påbrandstationerna. Vad sitteregentligen på dem?

– Sot innehåller polyaroma-tiska kolväten (PAH), vilket ärett känt cancerframkallandeämne. Det är svårt att säga hurarbetskläderna påverkar häl-san. Men rent allmänt bör manundvika hudkontakt och in-andning av sot.

Vid SP pågår forskning somska öka kunskapen om parti-klar som uppstår vid bränder.

– Vi vill ta reda på hur mycketpartiklar som egentligen bildasvid en brand. Vad som fastnarpå dem och hur de påverkarhälsan.

Foto: KATARINA SELLIUS


Tema arbetsmiljö

Isocyanater är en grupp ke-miska ämnen som ger aller-gier och luftrörsbesvär ochsom dessutom kan framkallacancer.

– Eftersläckningen är farli-gast. Då är riskerna för expo-nering av isocyanater somstörst, säger docent Marian-ne Dalene, forskare vidStockholms universitet.

Isocyanaterna används fram-förallt vid framställning av po-lyuretan (Pur). Det är ett av devanligaste plastmaterialen ivåra hem och finns som skum-gummi i madrasser, möbler, bi-lar, men även i många andraprodukter som färger, isole-ring, limmer och lacker. De ärkort sagt en del av vår vardag.

Brandmän utsatt gruppPolyuretan i sig utgör ingenhälsofara. Men mätmetoder vi-sar att när polyuretan brinnereller värms kraftigt – termisknedbrytning – bildas höga hal-ter isocyanater i form av gas ochpartiklar. Giftet når in i krop-pen via huden eller lungorna.Brandmän är därför en utsattgrupp.

Marianne Dalene ingår i denforskargrupp på avdelningenarbetsmiljökemi vid Stock-holms universitet, som slagitlarm om riskerna.

Vid vilka bränder kan manförvänta sig att isocyanaterfrigörs?

– I nästan alla. En vanlig brandi ett hus, en lägenhet eller bil av-ger garanterat isocyanater. Ef-tersom polyuretan finns i vanli-ga möbler i våra hem och i bil-stoppning.

Värst när det pyr Enligt Dalene är temperaturenavgörande. Det är i mellantem-peraturerna, 250-600 grader,som isocyanaterna frigörs i sto-ra koncentrationer.Man riskerar då attexponeras för högahalter. Därför är ris-ken som störst vid ef-tersläckning.

– Vid full brandbrinner isocyanater-na upp, det är när detpyr och ryker somdet är värst.

Var går gränsenför vad som är farligt?

– Gränsvärden finns, menproblemet är att varje brand ärunik och det finns ingen mätut-rustning som ger utslag ellernågon röd lampa som talar omatt det är för höga halter. Nack-delen med isocyanater är att devarken luktar eller syns, man fåralltså ingen förvarning att detförekommer giftiga gaser påplatsen.

– Skrämmande är att vi hittathalter långt över gränsvärdenapå 100 meters avstånd frånbrandkällan. Då börjar fråganbli känslig även för allmänhe-ten. Man borde kanske börjadiskutera avspärrningar ochvettiga säkerhetsavstånd till enbrandplats.

Symptomen, som kanske intevisar sig omedelbart, kan varatrötthet, huvudvärk och aller-giska besvär. Ofta är de svåra attknyta till arbetssituationen.

Kända hälsoeffekter av isocy-anater är främst aller-giska reaktioner,slemhinneirritatio-ner, astma, eksemoch smygande lung-funktionsnedsätt-ningar. Vissa isocya-nater klassas somcancerogena.

– Det kan räckamed en kraftig, kortexponering för att ut-

veckla astma. Man bör defini-tivt använda andningsskydd påen brandplats. Vid eftersläck-ning bör man ha helskydd medtuber på ryggen. Om man intekan vänta tills det svalnat, anserMarianne Dalene.

Hög tid att vakna uppHon tycker att det är hög tid atträddningstjänstens personalvaknar upp och tänker till över

sitt personliga skydd.– Det finns fortfarande luckor

i vårt vetande. Ta isocyanatersom fastnar på brandgenerera-de små, inandningsbara parti-klar och tar sig ner i lungor ellermage. Vad händer i kroppendå? Det vet vi inte i dag.

SvårfångadeKemistens mardröm. Så har iso-cyanaterna kallats.

– De är svåra att fånga, mätaoch analysera eftersom de är såreaktiva. Ingen vet hur mångade är och det tillkommer stän-digt nya. Från forskarhåll måstevi vara alerta och ta fram nyamätmetoder eftersom det kom-mer fram nya produkter,många gånger med hemligtämnesinnehåll, som ger ifrånsig nya typer av isocyanater.Man kan jämställa det med do-pingkontroll, fast av material.

Just nu driver Marianne Dale-ne och hennes kollegor ettforskningsprojekt tillsammansmed SP Brandteknik i Borås.

– Vi eldar olika typer av mate-rial och tittar på vad som finns iröken. Vi har just slutfört detsista experimentet och har hit-tat en del anmärkningsvärdasaker. Men det kan jag inte av-slöja ännu, slutrapporten kom-mer längre fram i vår.

Foto: BO NYSTRANDVarning för isocyanater! Forskning tyder på att isocyanater förekommer vid de flesta bränder och kan sprida sig över ett stort område. Brandmän som arbetar utvändigt påen brandplats är i riskzonen. Särskilt riskabelt är att arbeta med eftersläckning utan att bära andningsskydd.

Isocyanater – en hälsorisk”Eftersläckningen farligast”

Marianne Dalene

Skydd behövsäven utvändigtFör några år sedan genom-fördes en arbetsmiljöutred-ning på Räddningsverketsskolor. Mätningar visade attde spånskivor som användesvid övningsbränder gav ifrånsig mycket höga halter avisocyanater. Orsaken varlimmen som fanns i spånski-vorna. Numera används intespånskivor på skolorna.

Bakgrunden till kartlägg-ningen av isocyanater i sko-lornas arbetsmiljö, var enstor plastindustribrand iKristianstad för ett antal årsedan. Blod- och urinproverfrån 37 brandmän som hadedeltagit i släcknings- och sa-neringsarbetet visade att devarit kraftigt exponerade förisocyanater.

De som gått in och släckthade nästan helt klarat sigfrån exponering. Däremothade många av de som job-bade med utvändig släck-ning, som pumpskötare ochbefäl, samt med eftersläck-ning, fått i sig avsevärt myck-et mer. Ingen på utsidanhade använt andningskydd.


Vad innehåller egentligenskitiga larmkläder?

I Södertörn har man tvät-tat larmställ för att söka svarpå frågan.

I dag finns inga rutiner för tvättav larmställ.

– När rocken är tillräckligt ski-tig skickas den på tvätt. Det ärupp till den enskilde brandman-nen att bedöma när hans larm-ställ ska på tvätt. Några tvättarkanske fyra gånger om åretmedan andra inte tvättar på fle-ra år. Vissa tycker det ser tufft utmed skitigt larmställ, säger Bir-ger Andersson, stabsbefäl ochmiljösamordnare vid Söder-törns brandförsvarsförbund.

Det var när det nya miljöled-ningssystemet skulle införassom han och hans kollegor fickidén till tvätten.

– Vad bär vi med oss i kläder-na och vad släpper vi ut i spill-vattnet när vi tvättar dem? Hurpåverkar det yttre miljön ochhur påverkar det oss själva? Detär frågor som vi egentligen bu-rit på länge, och nu är det dagsatt göra något åt det.

Höga halter kolvätenFyra larmställ plockadesslumpmässigt ut från fyra sta-tioner. Med hjälp av bekläd-nadsansvarige Kurt Ulfves samtmiljöinspektör Magnus Dybecki Nynäshamn tvättades larm-

ställen efter konstens alla reglerför att få ett så noggrant provsom möjligt.

En första analys av spill-vattnet tyder på att brandtvät-ten innehåller brandrelateradekomponenter och betydligt hö-gre halter av polyaromatiskakolväten (PAH) än vad som ex-empelvis finns i trafikbelastatdagvatten i Stockholm.

Tidigare mätningar visar atthalterna av olika PAH i dagvatt-net ligger mellan 5 och 2 700nanogram per liter. Motsvaran-de värde i det analyseradebrandtvättvattnet var 44 000nanogram per liter.

Enligt experterna på IVL,Svenska Miljöinstitutet, är det

för tidigt att dra några slutsat-ser av detta. Ytterligare proverkommer därför att tas. För attbättre belysa brandtvättens föroreningsinnehåll ska blandannat ett referensprov från en”normal tvätt” analyseras.

Saknar regler och normerBirger Andersson ser tvättensom ett komplement till Rädd-ningsverkets arbete med attkartlägga miljöeffekter i sam-band med olyckor. Hittills harmätningar och analyser genom-förts vid ett 25-tal bränder, vil-ket presenterats i två rapporter.

– Genomgående hittar manhöga förekomster av den äm-nesgrupp som kallas PAH och

där vissa ingående ämnen ärcancerogena. Det är expone-ringar som kanske inte ger nå-gra direkta effekter, de kan visasig först om 20-25 år.

– Målet är att vi ska få en sam-lad bild av vad det är vi utsätteross för i vårt arbete. Vi saknarregler och normer för att kunnabestämma olika skyddsnivåer.Har man deltagit i en insats videxempelvis en avfallsdeponi, såska samtliga ställ skickas påtvätt. Ofta får vi reda på efteråtatt en brand innehöll ohälso-samma ämnen. Men då är det juför sent, säger Birger Anders-son.

– En del tvättar inte larmstället på flera år

Isocyanatgasen är lömsk– osynlig och luktlös. Men idag finns gasfilter som skyd-dar mot isocyanater.

– När man kommer ut i”friska luften” efter en insatsoch tar av sig helskyddet börman sätta på sig ett sådantfilterskydd. Räkna med attisocyanater finns vid de allraflesta bränder, säger BjörnAlbinson, brandingenjör vidRäddningsverket.

Det har länge funnits en storosäkerhet om hur effektiva gas-filter är mot lågkokande isocya-nater. Därför har tryckluftsma-tat andningsskydd varit den ge-nerella rekommendationen vidarbete där man riskerar att an-das in isocyanater.

Inom industrin är detta ettuppmärksammat problem se-dan länge. Bland billackerareoch plastvaruarbetare finnsmånga fall av arbetsskador iform av isocyanatastma.

Kolfilter ger skyddI en forskningsrapport kom Foi,Totalförsvarets forskningsinsti-tut, för något år sedan med nyarön – det finns kolfilter som kla-rar isocyanater. Även de kom-plicerade lågkokande.

Arbetsmiljöverkets slutsatserär därmed att det går att skyddasig med filterskydd mot alla ty-per av isocyanater. Filtret böranvändas tillsammans med entillpassad helmask för att ävenskydda ögonen.

Innebär detta att brandmänkan skydda sig mot isocyana-ter, vid exempelvis eftersläck-ning, på annat sätt än medhelskydd?

– Ja, i dag kan man skydda sigmot isocyanater, men när man

släcker bränder ska man i förstahand alltid använda tryckluft,säger Birgitta Carlsson, ansva-rig för andningsskydd på Ar-betsmiljöverket.

Problemet är att det inte finnsnågon mätutrustning som gerutslag om det förekommer iso-cyanater i luften.

– Även när man befinner sigen bit bort från branden börman ha något slags filterskydd.

– Om man vill använda filter-skydd finns det i dag godkändafilter på marknaden. Men det ärinte alla leverantörer som hardem. Det är viktigt att man vän-der sig till sin leverantör ochfrågar om deras filter verkligenstoppar alla typer av isocyana-

ter, säger Birgitta Carlsson.

Mät om det finns koloxid!Räddningsverkets Björn Albin-son ger denna uppmaning:

– Problemet med filterskyd-det är att det inte skyddar motkoloxid som är en mycket giftiggas. Det är inte alls ovanligt attkoloxid förekommer vid efter-släckning på en brandplats. Föratt lösa det problemet kan mananvända en mätutrustning somkänner av om koloxidhalten ärhög. I det läget är det bara hel-skydd som gäller.

– Det är räddningschefens an-svar att se till att det finns kun-skap om hur man bäst skyddarsig. Det ansvaret ska inte läggas

på enskilda brandmän. Chefenansvarar för att arbetsmiljön ärsäker, att det finns adekvatskyddsutrustning tillgängligoch att den används. Andnings-masker och filterskydd ska heltenkelt finnas med i bilen.

Vid vilken typ av bränderbehövs andningsmask?

– Vid alla bränder. Även denpersonal som befinner sig i om-givningarna runt branden ellerarbetar med eftersläckningenbör tänka på att skydda sinaandningsvägar. Även de riskeraratt utsättas för skadliga luftföro-reningar, säger Björn Albinson.

För att skydda sig mot sot, as-best eller partikelbundna föro-reningar rekommenderar Ar-

betsmiljöverket och Räddnings-verket helmask med partikelfil-ter klass P3. Helmasken är nöd-vändig för att också ögonen skaskyddas.

Som skydd mot gaser rekom-menderas ett ”allround”-filterav typ ABEK-P som skyddar motorganiska, oorganiska och suragaser samt ammoniak. Förkort-ningen P anger att detta filteräven skyddar mot partiklar.

Brandutredare utsattaRäddningstjänstens och poli-sens brandutredare riskerarockså att exponeras för isocyan-ter och hälsovådlig rök.

Räddningsverkets ansvarigeför brandutredarprojektet UlfErlandsson manar till försiktig-het.

– Så länge det finns en pyran-de brand, exempelvis i tross-bottnen, finns också koloxid iluften. I ett sådant utrymme skainga brandutredare gå in utanhelskydd.

Hur vet en brandutredarenär det är fritt fram att gå inutan andningsskydd?

– Mitt generella råd är att al-drig ge sig in en brandskadadlokal innan ordentlig ventile-ring skett.

Ytterligare en utsatt yrkeska-tegori är restvärdesräddare.Även för dessa gäller det att tän-ka igenom skyddet av and-ningsvägarna innan de ger sigin i en lokal där det brunnit.

FOTNOT: Räddningsverket hargett ut Aktuellt-bladet ”And-ningsskydd för brandpersonal”.I samråd med Arbetsmiljöver-ket ges rekommendationer ompersonligt skydd. Aktuellt num-mer 4/1999.

Så här skyddar du dig mot hälsovådliga gaser och partiklar

Foto: SUNDSTRÖM SAFETY ABEnligt Arbetsmiljöverket bör man använda någon form andningsskydd när man vistas på en brand-plats – även då man inte deltar i rökdykning. Den här helmasken med gasfilter av typ ABE1 ellerABEK1+P3 fungerar vid arbeten där isocyanater förekommer. Detta filter räcker i 40 arbetstimmar ochmåste därefter bytas.

Tema arbetsmiljö

20

Ökade arbetsmiljökrav hargjort det svårare på Rädd-ningsverkets skolor att övavissa typer av bränder realis-tiskt.

– Det finns inga ekonomis-ka möjligheter att rena denmängd giftiga gaser som ut-vecklas vid bilbränder, sägerPer Aspnor, Centrum för risk-och säkerhetsutbildning.

För två år sedan avslöjade en ar-betsmiljöutredning att perso-nalen vid Räddningsverketsskolor utsattes för stora mäng-der isocyanater.

De spånskivor som normaltanvändes vid brandövningar vi-sade sig vid provtagning avge”mycket höga” halter isocyana-ter.

170 gånger gränsvärdetDe brandövningar som mättesvar bilbrand på platta, brand icontainer med spånskivor ochbrand i stängt garage. Vid containerbranden uppmättesmycket höga halter inne, upp till170 gånger gränsvärdena. Hun-dra meter bort uppmättes halterfyra gånger gränsvärdena.

Sedan dess har spånskivornaavvecklats, liksom fullskaligaövningar med bilbränder. I dageldas bland annat hardboard,hårda träfiberskivor, i stället.

– Men vi jobbar på att hittabättre lösningar. Vi vill hittanya, effektiva övningsmetodersom samtidigt är realistiska ochmiljövänliga. Det är inte lätt. Enväg är att utveckla gasolen. Vihar även andra, än så längehemliga, varianter under utred-ning, säger Fredrik Pettersson,Räddningsverket.

Inte ens på SPNyligen eldades en modernpersonbil vid SP i Borås i syfteatt mäta vilka ämnen som bil-das. Brandgaserna visade sig in-nehålla tungmetaller ochmånga olika organiska ämnen,inklusive polycykliska aroma-tiska kolväten (PAH), dioxineroch furaner samt isocyanater.

– Till och med på SP:s storaprovanläggning visade det sigsvårt att ta hand om rökutveck-lingen och de giftiga gasernafrån en bilbrand. Då kan inteheller vi ägna oss åt att elda bi-lar på våra skolor, det finns ing-en reningsteknik som det skullevara ekonomisk försvarbar attanvända, säger Per Aspnor.

Ökad medvetenhetPå skolan i Skövde använderman både hardboard och gasoli sina övningsanordningar.

I de nya lokala arbetsmiljöfö-reskrifterna finns numera in-

skrivet att personalen bör hahelskydd under övningarnaoch att servicepersonalen somstädar ur brandresterna bör an-vända andningsmask.

– Det handlar ju om att intesniffa i sig en massa skit som ärskadligt för hälsan. Vi har fåtten helt annan medvetenhet omfarorna, säger Bernt Blomgren,bygg- och miljöansvarig på sko-lan i Skövde.

Där har man även andrahjälpmedel som ska förbättraarbetsmiljön. På flera ställenhar man installerat kraftigafläktar som blåser ur klädernaefter brandövningar.

– Syftet är att bli av med parti-klar och sot, helst innan mantar av andningsmasken. Mendet är ju inte alltid fläktarna an-vänds, vill jag påstå.

Eldar strippade skrotbilarBilbränder i full omfattning harupphört.

– I dag eldar vi sex-åtta strip-pade skrotbilar på ett år. Detger visserligen ingen trovärdigbrand, det handlar mer om attge eleverna en miljökänsla förtill exempel ett scenario medtrafikolycka.

Bernt Blomgren varnar för attarbetsmiljöproblemet är merkomplicerat i verkligheten.

– Vi kan ordna en godtagbar

arbetsmiljö för vår personal påskolan, men det är inte likasjälvklart ute på bränder. Här-omveckan följde jag eftersläck-ningsarbetet av en gammalbyggnad i centrala Skövde.Brandmännen stod i hävarenoch sprutade vatten rakt ner,mitt i röken och utan andnings-skydd. De kan ju inte ha haft enaning om vad som fanns i röken.

Bernt Blomgren anser att

man borde ta isocyanaterna påstort allvar. Under sina tio årsom yrkesinspektör blev det ettväxande problem ute i arbetsli-vet.

– Inom industrin har jag setten människa drabbas av akutallergichock av isocyanater ochfallit ihop medvetslös på golvet.

Bilbränder

Så giftigt att det är svårt att öva

Foto: BO NYSTRANDBilbränder utvecklar många giftiga ämnen – ett faktum som bor-de vara en signal till brandmän att alltid bära helskydd vid sådanainsatser.

Höga halter kan påverkafortplantningsförmåganRäddningsverket har i två årsamlat fakta kring miljö-effekter vid bränder.

– Mätningarna visar attbåde PAH-er och dioxin före-kommer både i rök ochsläckvatten betydligt oftareän man tidigare trott, sägerClaes-Håkan Carlsson vidrisk- och miljöavdelningenpå Räddningsverket.

– Våra mätningar av miljöeffek-ter hänger intimt samman medbrandpersonalens arbetsmiljö.Det är bra att Sirenen tar uppämnet. Det som är skadligt förmiljön, är självklart skadligt förhälsan, säger Claes-HåkanCarlsson.

Många bränder ger akuta el-ler långsiktiga effekter på mil-

jön. Men kunskaperna är be-gränsade. Därför driver Rädd-ningsverket flera projekt medsyfte att ta reda på vilka förore-ningar som bildas vid olika ty-per av bränder och hur de på-verkar miljön.

– Vi försöker hitta lämpligarutiner för att mäta utsläppenvid en olycka. Det innebär atträddningstjänst och miljökon-tor måste samarbeta. Det gällerju att vara där och mäta när detbrinner.

När larmet går till räddnings-tjänsten, går även larmet tillmiljökontoret i kommunen.Miljöinspektören är redo attrycka ut – med provtagnings-väska, burkar och flaskor.

Prover tas på släckvatten, rök,ytvatten och jord och skickas

därefter till SGI, Statens geotek-niska institut. Parametrar somanalyseras är bland annat flam-skyddsmedel, ftalater, metalleroch organiska föreningar (flyk-tiga och medelflyktiga kolvä-ten). Ftalater är inte bara can-cerframkallande, de kan ocksåskada testiklarna och fortplant-ningsförmågan.

Resultaten visar på anmärk-ningsvärt höga halter förore-ningar i främst rök och släck-vatten. Ett tjugotal kommunerär med i projektet och hittillshar miljökontoren larmats tillett 25-tal större bränder.

Nytt arbetsmiljöhot– Vi har fått farligare bränder.För några år sedan åkte rädd-ningstjänsten inte ens på sop-

brand, det var ju inga värden atträdda. Men nu handlar det omatt släcka så fort som möjligt.

Enligt Carlsson har krets-loppssamhället blivit ett nytt ar-betsmiljöhot för brandpersonal.

– Batterier samlas på ett ställeoch elektronikskrot på ett an-nat. Sådana upplag är bland detgiftigaste som kan brinna, me-nar han.

– Visionen är att på sikt sam-manställa en databas som skafungera som stöd till rädd-ningsledaren. Här ska mankunna söka på olika typer avbränder och få fram fakta. Vilkautsläpp är sannolika, hur börbrandpersonal skydda sig ochvilken släckmetod bör man an-vända. Men det här ligger påframtiden än så länge.

Hormonstörandeämnen:• Ftalater är samlingsnamnpå en grupp ämnen somanvänds som mjukgörare iPVC-plast. De finns blandannat i leksaker, industriol-jor, kosmetika och i impreg-neringsmedel för kläder•Ftalater misstänks varacancerframkallande, hor-monstörande och försämraförmågan att få barn. Dekan orsaka minskad testi-kelvikt och minskad sper-mieproduktion. • Andra kemikalier som kanpåverka människans hor-monsystem, ge skador påfoster samt ge cancer ärbromerade flamskyddsme-del, PCB, DDT, dioxiner ochfuraner. De senare bildasvid oavsiktlig förbränning. • Särskilt utsatta grupper ärde som ingriper vid indu-striolyckor, kemiska brän-der och sopbränder.Källa: Kemikalieinspektionen

Tema arbetsmiljö

21

Vid en tunnelbrand i Akallautsattes brandmän för högahalter av de starkt cancer-framkallande ämnena dioxi-ner och PAH.

Två brandmän skadadeslindrigt efter att ha andatsin den giftiga röken.

Räddningstjänsten i Stockholmkonstaterar i en utvärdering avbranden att allvarliga felaktig-heter har förekommit säker-hets- och arbetsmiljömässigt.

Två gånger har det brunnit ien kabeltunnel i Akalla norr omStockholm. Första branden in-träffade i mars 2001, den andrai maj 2002. Vid båda tillfällenablev tusentals utan ström. Efterden andra branden fick 50 000människor vänta i tre dygn in-nan strömmen kom tillbaka.

Mycket allvarliga halterI den brandhärjade tunnelnfanns bland annat högspän-ningskablar, ledningar för fjärr-värme och fjärrkyla, vattenled-ningar samt tele- och dataled-ningar.

När kabelhöljena brann fri-gjordes ämnen som PCB, bly,aluminium och kadmium.Samtidigt bildades klorid, salt-syra och de cancerframkallan-de ämnena dioxiner och poly-cykliska aromatiska kolväten,PAH.

I samband med saneringen ef-ter den första branden togs pro-ver på brandplatsen. Sotaskafrån tunnelväggarna skrapadesner i provburkar och analysera-des av SGI , Statens GeotekniskaInstitut. De uppmätta halternaav dioxin och PAH bedömdessom ”mycket allvarliga”.

Skadlig rökUnder den andra branden gäll-de tidigt ”hög riskmiljö” för in-satsen. Förutom röken, är ras-risken och elen allvarliga risk-faktorer.

– Eftersom vi visste att det va-rit ohälsosamma ämnen ibrandgaserna vid första bran-den, hade vi det i åtanke. Or-dern var därför att vid vistelse itunneln gällde andningsskyddpå, säger brandingenjör GöranAndersson, som var räddnings-ledare under delar av insatsen.

Trots detta skadades tvåbrandmän lindrigt när de ut-sattes för den skadliga rökeninne i tunneln.

Vad var det som gick fel?– Av olika anledningar från-

gick man det reglemente somgällde. Några av killarna halv-vägs inne i tunneln arbetadebitvis med andningsmasken av-tagen. De valde av olika skäl att”gena” angående säkerheten

och bedömde kanske att detinte var så mycket rök där de be-fann sig, säger Göran Anders-son.

325 meter in i tunnelnBrandhärden låg 325 meter in itunneln. Men hjälp av en kraf-tig fläkt lyckades man driva un-dan de värsta rökgasmassornade första 150 metrarna av tun-neln.

Problem med kommunika-tionen gjorde att en av brand-männen fungerade som ”för-bindelseman” halvvägs in i tun-neln. Efter att ha andats in rökkände han irritation i halsenoch gavs syrgas i ambulansen.Därefter fördes han till sjukhusför observation.

Ytterligare en brandman somvistats inne i tunneln utan and-ningsmask klagade nästa dagöver illamående.

– Brandmännen fick inga aku-ta skador. De var tillbaka i job-bet dagen därpå. Men samtidigtvet man inget om hur kroppenackumulerar de gifter man ut-sätts för, säger Andersson.

Blir en väckarklocka?Efter andra branden uppmana-des samtliga som deltagit i rök-dykarinsatsen att tvätta larm-ställen för att bli av med even-tuella skadliga partiklar.

Har de giftiga kabelbrän-derna förändrat era rutinerpå något sätt?

– Nej, vi har ett reglementesom är bra. Men då måste manockså följa det. Det är när mangör avsteg från reglementetsom det blir problem. Men jaghoppas att det här blir en väck-arklocka.

Farliga gifter när kablarbrann i Akalla-tunneln

Foto: EVA TEDESJÖVid en kabelbrand i Akalla-tunneln utsattes brandmän för höga halter av giftiga kemiska ämnen.Räddningstjänsten i Stockholm konstaterar i sin utvärdering av branden att allvarliga felaktigheter harförekommit säkerhets- och arbetsmiljömässigt.

Peter ErikssonBrandmästare, Öckerö– Som rädd-ningsledareslarvar jag nogmed det. Gårjag med polisoch represen-tant från för-säkringsbolagpå en brandplats så fungerardet inte om jag går med and-ningsskydd. Jag är medvetenom riskerna och kunde varabättre på att använda skydd. Viär i kåren rediga med att infor-mera personalen om riskerna.

Claes BjelkeholmBrandman,Göteborg–Vi ska använ-da skydd, mendet slarvas enhel del. Det ärotympligt närman exempel-vis ska riva tak.Vi har fått ossitutat att vi ska använda skydd,så vi kan inte skylla på det.

Nils-Arne Arnesson, brandman och huvud-skyddsombud, Kristianstad– Nej, men vihar blivit dukti-gare efter cell-mobranden.Brandmännenär bättre än be-fälen ochibland får visäga till dem att sätta på mask.Alla kategorier måste bli bättre.


Vilken brandgas är giftigast?Ek och bomull är material

som avger mycket giftigabrandgaser vid glödbrand.

Ull är däremot ett av degiftigaste materialen vid fullbrand.

Räddningstjänsten i Stock-holm använder sig av en ameri-kansk modell för att beskrivagiftigheten i brandgas vid oli-ka typer av förbränningar ocholika material.

NIST (National Institute forStandards and Technology) ären amerikansk motsvarighet

till SP i Sverige som undersökthur giftiga olika material är. 14olika material graderas eftergiftighet vid glödbrand (pyro-lys) och öppen låga.

– Man förväntar sig kanskeinte att exempelvis kläder hörtill de allra mest giftiga materi-alen vid en glödbrand. Det vi-sar på vikten att använda and-ningsskydd vid insatser där detinte är så rökigt. Speciellt bördetta påverka vårt sätt att arbe-ta vid eftersläckning, sägerbrandingenjör Göran Anders-son.

Kläder bland detgiftigaste vid glödbrand

Mer fokus på dessarisker i nya utbildningenDe frågor Sirenen tagit upp idetta tema har haft lite utrym-me i utbildningen för brand-män och befäl på Räddnings-verkets skolor. Men det kan blien bättring i den nya och läng-re brandmannautbildningen.

Jonas Evbäck, kunskapssam-ordnare i Revinge, ingår i dengrupp som planerar den nyabrandmannautbildningen:

– Vi har inte detaljplaneratalla blocken än. Men om jaggör en bedömning utifrån ut-bildningsplan och kursplanerså kommer dessa frågor att få

ett större fokus än i dagensbrandmannautbildning, sägerhan.

I utbildningsplanen står attde studerande ska kunna avlä-sa risker i samband med rädd-ningsinsatser och vidta åtgär-der för att hantera dessa.

– Här kommer de studerandearbeta med arbetsmiljöregler,arbetarskydd, riskbedömning,säkring av olycksplats och till-lämpning av skadeförebyggan-de åtgärder vad det gäller denegna hälsan.

Har du synpunkter på de frågor som tas upp i dettatema – skriv till Sirenen! e-post: [email protected]

Tema arbetsmiljö


Vid sjutiden en morgonkände en boende i ettflerfamiljshus att det

luktade rök. Hon gick ut i trapphuset och

sniffade. Där var lukten svaga-re.

Men från en grannlägenhethördes slammer och buller.Hon blev nyfiken och gick ut påsin balkong för att kika.

Då såg hon att det vällde utrök från grannens öppna bal-kongdörr.

Kvinnan tog med sig sinabarn och sprang ut i trapphu-set. Där ringde hon på dörr-klockorna till alla lägenheter-na och skrek att det brann. Dör-ren till den brinnande lägenhe-

ten var låst och dörrklockanfungerade inte.

Larmet till räddningstjän-sten kom från en annan grannesom bodde i huset mitt emot.Denne såg att det stod en äldreman omgiven av svart rök på enbalkong.

Blev försenadeTyvärr blev räddningstjänstensinsats något försenad. Insatsle-darbil och stegbil kom snabbtiväg. Men släckbilens broms-tryck hade sjunkit så den an-lände först någon minut efterde andra till adressen.

Under tiden hade flera perso-ner samlats nedanför den brin-nande lägenheten.

Trots att balkongen bara lågnågra få meter från marken vå-gade mannen, 64 år gammal,inte hoppa. Personer på mar-ken uppmanade honom atthoppa och lovade att ta emothonom, men han skakade baraavvärjande på huvudet.

Inte längre synligRöken blev allt tätare och nusyntes lågor innanför ett annatfönster i lägenheten. Grannar-na uppmanade mannen att sät-ta sig ner så att han inte skulleexponeras så mycket för röken.Det gjorde han och var därmedinte längre synlig från marken. I det skedet kom en hantverka-re i sin bil. Han hade en liten

stege som han reste mot väg-gen. Tyvärr var den för kort föratt nå upp över balkongräcket.Dessutom var värmen nu förhög för att en oskyddad personskulle kunna klättra in på bal-kongen.

Helt övertäntNär räddningsstyrkan slutli-gen kom fram till platsen varrummet innanför balkongenhelt övertänt. Lågorna måsteslås ner med kraftiga vatten-strålar innan personalen i ma-skinstegens korg kunde ta sigin på balkongen och undsättaden svårt brände mannen. Hanavled senare på sjukhuset. Branden var nära att sprida sig

utvändigt från fönster till fön-ster. I lägenheten ovanför an-tändes sängkläderna i en sängav lågor som slog in genom enkrossad ruta.

Polisens och räddningstjän-stens undersökning visar attbranden troligen uppstått pågrund av att en tappad cigaretthade antänt stoppningen i ensoffa.

ULF ERLANDSSON

Artikeln bygger på en rapportav Lennart Månsson, räddnings-tjänsten i Norrköping.

ErfarenheterErfarenheter

Vågade inte hoppa– mannen på balkongen dog

Foto: ULF WIGH/WIGHS NYHETERMannen kom inte längre än till balkongen, han vågade inte hoppa ner till personer på marken som lovade ta emot honom. När räddningstjänsten kom var lägenheten över-tänd, mannen dog senare på sjukhus.

23ErfarenheterSirenen Nr 2 • 2003

Så kallade uplightlamporhar blivit mycket populärapå senare år.

Tyvärr är de vanligabrandstiftare.

Lamporna består av en skålfor-mad belysningsarmatur somär riktad uppåt. Ljuskällan kanvara en eller flera halogenlam-por eller konventionella glöd-lampor.

Problemet är att lampornasaknar skärm eller annat skyddför de heta ljuskällorna.

Om en gardin eller annat fö-remål hamnar över lampornastartar en pyrolys som snabbtkan övergå i öppen eld. De småhalogenlamporna med myckethög yttertemperatur är natur-ligtvis extra ettriga, men ocksåvanliga glödlampor på 40 watt

eller mera är tillräckligt för attpå sikt vålla en brand.

Bara under år 2002 hade mani Malmö fyra mer eller mindreomfattande lägenhetsbränderav denna orsak.

Vid en av bränderna i Malmögick det till som på bilden: Isamband med fönsterputsningplacerades en gardin tillfälligtöver en uplight-lampa. Ochglömdes där.

Artikeln bygger på en rapportav Björn Totting, räddningstjän-sten i Malmö.

Erfarenhet■ En uppåtriktad armatur meden oskyddad glödhet lampa äratt inbjuda till bekymmer.

Spotlight och andra starkalampor vållar ofta brandtill-bud och bränder.

Denna gången var det ensportbutik i Lund som drab-bades. Vi har flera gånger berättat omliknande bränder under Erfa-renheter i Sirenen .

I sportaffären i Lund satt trekraftiga spotlight med halo-genlampor på en skena i taketöver ett skyltfönster. En noll-skruv i en el-central var dåligtåtdragen och det blev glapp-kontakt.

Ett överslag gjorde att lam-porna i stället matades via tvåfaser. Spänningen till lampor-na blev 400 i stället för norma-la 230 volt.

Vid sextiden en morgon bleven av armaturerna överhettadoch tog eld. Upphängningsan-ordningen släppte och lampanföll ner intill ett ställ med lätt-antändliga jackor.

Av en tillfällighet bröt denfallande lampan strålen till in-brottslarmets rörelsedetektor.Ett vaktbolag fick larm ochskickade dit en väktare.

Denne konstaterade utifrånatt det pågick en mindre brandi skyltfönstret och ringde 112.När räddningstjänsten komfram hade branden i stort settsjälvslocknat. Lågorna hadeinte fått fäste i inredningen.

Däremot var rökutveckling-en tillräcklig för att utlösabrand- och utrymningslarmet iden tomma butiken.

Detta är den tredje branden ispotlight på tre år i affärer icentrala Lund. År 2000 total-förstördes en butik när en lam-pa trillade ner på brännbartmaterial i ett skyltfönster. Imars i fjol inträffade ett liknan-de tillbud i en annan affär. Menden gången skedde tillbudetunder dagtid och personalenlyckades släcka.

Artikeln bygger på en rapportav Anders Ericsson, räddnings-tjänsten i Lund.

Erfarenheter■ Det kommer in förvånansvärtmånga rapporter om brandtill-bud med spotlight. Ofta har ar-maturen lossnat från sitt fäste.Elektriker, dekoratörer och an-dra som handskas med dem

bör upplysas om riskerna.■ Många armaturer har fästan-

ordning av plast som smältervid ett brandtillbud. Konstruk-tionen bör ändras så att fästethåller bättre vid värmepåver-kan.

■ Armaturer med en oskyd-dad halogenlampa vållar ofel-bart brand om den hamnarbland textilier eller annat lätt-antändligt material.

Bränder ifrigolit bildarmassor av sotÄven en mindre brandkan ge mycket otrevligaföljdskador. Det visar ex-empel från vårdinrätt-ningar i Göteborg.

En söndag uppstod en min-dre brand i en blomsterlåda ien cafeteria till ett sjukhus.

Blommorna som var avplast var nerstuckna i ettblock av frigolit. Det är ettporöst och värmeisolerandeplastmaterial som också an-vänds för att förpacka ömtå-liga föremål.

När frigolit brinner bildasmängder av svart sot. Trotsatt det bara rörde sig om nå-gra hekto brännbart ämnespred sig brandgaserna ihela entrén och upp i ventila-tionssystemet.

Kostnaden för saneringenblev cirka 1,5 miljon kronor.

Vid en annan brand rök-och sotskadades en vårdcen-tral för miljonbelopp. Tor-pargrunden under byggna-den var isolerad med skivorav frigolit. Någon kastade inett brinnande föremål ge-nom en öppning i husgrun-den och den lättantändligaplasten tog eld.

Branden självslocknade såsmåningom. Men rökenhade redan hunnit sprida sigupp i byggnaden genom enotät kabelgenomföring tillen elcentral på bottenvå-ningen. Till råga på allt vardet automatiska brandlar-met frånkopplat.

Artikeln bygger på en rap-port av Claes Tornberg, rädd-ningstjänsten i Göteborg.

Erfarenheter■ Att använda frigolit ellerandra lättantändliga ochstarkt sotande cellplastersom underlag till ett blom-sterarrangemang i en of-fentlig miljö är olämpligt.Risken är stor att ”blomlå-dan” används som askkopp.

■ Genomföringar genombjälklag och andra brand-cellsgränser måste vara or-dentligt tätade så att de intesprider brand eller rök.

Ulf Erlandsson är an-ställd vid Räddnings-verket med uppgiftatt bland annat ledaett stort brandutred-

ningsprojekt. Erlandsson med-verkar i Sirenen med samman-fattningar av rapporter. Han tarmed glädje emot synpunkter ochtips på tel 054-13 50 39, fax0470-208 04, e-post:[email protected]

Erfarenheter■ Rökning är den klart van-ligaste orsaken till döds-bränder i Sverige. Mer änvar tredje dödsbrand berorpå att en tappad cigaretthar antänt kläder eller lösinredning.

■ Allmänhetens uppträ-dande är ofta avgörandeför utgången av en brand.Här gjorde grannarna enfin insats men lyckadesändå inte rädda den gamlemannen.

■ Om mannen hade haftsinnesnärvaro att stängadörren mellan balkongenoch det brinnande var-dagsrummet hade han för-modligen vunnit tillräckligtid för att hjälpen skullehinna fram.

■ Släckinsatsen fördröj-des någon minut för atttrycket till bromsarna i enav bilarna hade sjunkit un-der kritisk nivå. Bilen gårdå inte att flytta innantrycket byggts upp igen.Räddningsfordon bör ut-rustas med tryckvakt ellerannat övervakningssystemför att undvika sådanahändelser.

Brand av spotlight – igen

Lampan som blivit vanlig brandorsak

Foto: BJÖRN TOTTINGBara i Malmö orsakade fyraså kallade uplightlampor fyralägenhetsbränder under 2002.

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN LUND.Spotlighten föll ner sedan armaturen blivit överhettad. Det vartur den inte föll rakt över stället med täckjackor.

Nyheter24 Sirenen Nr 2 • 2003

Nyutgivet frånRäddningsverket

Annan utgivning OBS – kan inte beställasfrån Räddningsverket

11 septemberOm svenska myndigheters

kommunikation vid terrorat-tentaten i USA 2001.

Kontakt, tel 08-698 33 10eller www.psycdef.se Pris 80kr plus moms. Kan laddas nersom pdf.Göteborgskravallerna

Studie om hur våldet påver-kade polisens och demon-stranternas syn på sig själva,

varandra och samhället.Kontakt, tel 08-698 33 10

eller www.psycdef.se Pris 80kr plus moms. Kan laddas nersom pdf.Brandhistorik 2

Andra boken från tidigaredeltidsbrandmannen SvenHarrysson i Smålandsstenar.

Beställning, tel 0371-30997. Pris 250 kr, inkl frakt.

FoU-rapporterBildöverföring från obe-mannad helikopter sombeslutsstöd.

Utvärdering om flygbilderkan effektivisera räddningsin-sats vid skadeplats.

Best nr: P21-420/03.Utrymningssäkerhet förrörelsehindrade

Projekt i Västra Blekinge omproblem vid utrymning förrörelsehindrade.

Best nr: P21-388/01.Sotbeläggningar och bran-drisk

SP-test om tillväxt av sotbe-läggning i olika uppvärm-ningsanläggningar och even-tuell brandrisk.

Best nr: P21-418/03.En utvecklingspsykologiskstudie av barn, eld ochbrand

150 barns erfarenheter ochkunskaper om eld och brand.Intervjuer och berättelser.

Best nr: P21-414/02.Barn och föräldrar berät-tar om att gå vilse

150 barns tankar kring ocherfarenheter av att gå vilse.

Best nr: P21-415/02.Psykologiska riskfaktorer iolika typer av farosituatio-ner

En studie över barn och till-bud, som relaterar till eld,vatten och att gå vilse.

Best nr: P21-416/02.Räddningsstyrkans inre liv

Studie av räddningskårensföretagskultur. Artikel i Sire-nen nr 6/2002.

Best nr: P21-413/02.Insatsplan för olycka medsvaveldioxid

Ett stöd för insatsplaneringvid stora kemikalieolyckor.

Best nr: P21-419/03.

TillsynsrapporterBrand i flerbostadshusRud, Karlstads kommun

Räddningsverkets tillsynoch utvärdering av insatsen, isamarbete med länsstyrelsen.

Best nr: R00-254/02.Övriga rapporter

Deltidsanställda brand-män

Kartläggning av orsaker tillrekryteringsproblem.

Best nr: P30-426/03.Årsredovisning 2002

Rädningsverkets verksam-het i ord och siffror.

Best nr: I99-100/03.Forskning för ett säkraresamhälle

Forskningens roll och for-mer i Räddningsverket be-skrivs.

Best nr: P20-412/02.Kommunal räddnings-tjänst 2001

Lägesrdedovisning. Insatsti-der, tidsåtgång förebyggandearbete, brister vid brandsyner,med mera.

Best nr: I99-099/02.Räddningscentral utsattför explosionslast vid mar-kytan

Beräkning med FE-modelle-ring av byggnadens, installe-rades komponenters och per-soners tålighet.

Best nr: B54-219/02.Räddningscentral utsattför explosionslast vid mar-kytan: White Sands.

Beräkning med FE-modelle-ring.

Best nr: B54-220/02.Räddningscentral utsattför explosionslast vid mar-kytan: Sjöbo sand.

Beräkning med FE-modelle-ring.

Best nr: B54-221/02.

Så här beställer duAnge beställningsnummer, eventuellt pris samt din adress.Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes.Fax: 054- 13 56 05.E-post: [email protected]: Räddningsverkets publikationsservice, L 124, 651 80 Karlstad.

Prao-elev på brandstationenkan vara rätt trist när ingenhar tid att visa runt.

Men det kan också varafantastiskt kul och stimule-rande om upplägget är somi Södra Roslagen – där fåreleverna under två veckoraktivt vara med om nästanallt.

Förbundet Södra Roslagen hartagit ett annorlunda greppmed prao-verksamheten. Engång om året samlar man engrupp elever från årskursernaåtta och nio under två intensivaveckor. I år deltog sex elever,fyra killar och två tjejer.

Räddningstjänsten ställerupp med en handledare på hel-tid och gruppen disponerarbåde en släckbil och en trans-portbil under de två veckorna.

– Vi kör den här modellen förtredje året och både vi och ele-verna är mycket nöjda, sägerhandledaren Jörgen Christen-sen, brandman i Täby.

Jörgen minns själv när han

var prao på en brandstation.Någon från det aktuella skiftetskulle ta hand om honom, mendet var inte ofta befäl ellerbrandmän hade tid eller intres-se. Så är det nog på de flestabrandstationer.

– Ett befäl hade varit påbrandmästarkurs och fått idénom att koncentrera prao-tidentill två veckor och samla flerelever samtidigt. Vi tog fasta pådet och det har slagit mycketväl ut.

– Vi vill inte bara visa elever-na vad yrket går ut på, vi villäven att de ska få med sig kun-skaper till vuxenlivet, säger Jör-gen Christensen.

Digert programPrao-eleverna får därför lärasig hjärt- och lungräddning,första hjälpen, hur man använ-der handbrandsläckare, brand-vett, is- och vattenlivräddningsamt hur man larmar rätt.

Därutöver har ett antalstudiebesök gjorts, bland an-nat hos helikopterambulansen

i Gustavsberg. Eleverna följdeockså en slutövning på rädd-ningsskolan i Rosersberg. Därfick eleverna även informationom den nya tvååriga eftergym-nasiala utbildningen tillbrandman.

– Givetvis har de också fått tadel i räddningstjänstens dagli-ga aktiviteter, de har till ochmed fått pröva på rökdykning icontainer i Vallentuna. Vidarehar de agerat markörer närstyrkorna har övat.

Efteråt gjordes en utvärde-ring och enligt Jörgen Chris-tensen var eleverna mycketnöjda med sin prao-period.

– För oss i räddningstjänstenär det praktiskt och rationelltatt koncentrera prao-periodentill två veckor per år.

Räddningstjänster som är in-tresserade av Södra Roslagensupplägg är välkomna att ringaJörgen Christensen, telefon 08-792 99 73.

STIG DAHLÉN

Prao-gänget och handledaren Jörgen Christensen (till höger) pustar ut efter att ha fått prova på rök-dykning hos instruktören Christer Mattsson (till vänster) i Vallentuna.

Södra Roslagen

Aktiv prao – enlyckad satsning

Fifflande räddningschef fälldEn tidigare räddningschef fäll-des av tingsrätten för trolöshetmot huvudman.

Räddningschefen dömdes tillvillkorlig dom och böter på9 000 kronor.

Han hade bland annat använt

skattemedel för privata resoroch inköp av kläder. Totalthandlade det om 23 276 kro-nor i sex olika poster.

Den förre räddningschefen er-kände och dömdes enligt åta-let.

Merparten av de skattepengarsom använts privat är återbeta-lade, kommunen hade i sam-band med tingsrättens domkrav på drygt 2 000 kronor somden dömde ska betala tillbaka.

25Sirenens RäddningsskolaSirenen Nr 2 • 2003

”Om du inte tar hand om din kropp– var ska du då bo?” (Peggy Ayala)Att träna och äta rätt handlar inteenbart om att klara fyskraven – varesig vi är deltidare, heltidare, rökdy-kare eller räddningsledare.– Du ska orka efter jobbet också. Hemma, med barnen,

familjen och dina fritidsintressen.Inte bara i dag utan ett helt långt yr-kesliv, för att sedan kunna gå i pen-sion och fortfarande må bra.

Michael Tkautz, idrottslärare i Re-vinge, lär dig lite om livsstil i detta

avsnitt av Sirenens räddningsskola.

Ät och träna rätt

Att ta hand om kroppen äratt träna och bygga uppden så att den håller för

det vi vill att den ska klara i ar-betet och på fritiden. Men ocksåatt äta rätt, vila när kroppen be-höver det och försöka se till attmå bra både fysiskt och psy-kiskt.

Det innebär att hitta en balansmellan ansträngning och vila,näringsintag och förbränning,mellan kropp och själ. I den ba-lansen finns innebörden av be-

greppet livsstilskompetens.Det finns tre nyckelfunktioner

som du kan påverka för att måbättre: kost, motion och vila.

Se det som en liksidig triangel.Tummar du på benet kost, min-skar triangelns area. Försämrardu även vilan, minskar areanännu mer. Och minskar motio-nen krymper den ytterligare.Arean av den här triangeln ärsumman av din totala hälsa.

Dessa tre faktorer – kost, mo-tion, vila – inverkar i sin tur på

så mycket annat: hur vi mår, or-kar och känner oss. Det är alltsåen hel del vi k a n göra.

Krävs motivationFörst och främst måste du

vara motiverad. Vilka är då mo-tiven till att hålla sig i form?

De flesta inom räddnings-tjänsten brukar svara: ”För attvi ska klara jobbet; klara AFS-testen”. Det tycker jag är fattigt.

Räddningstjänster som sattupp tydliga mål för fysen är

fortfarande rätt sällsynta.Se det i stället så här. Vi tränar

för:1) Den egna säkerheten; att

orka med jobbet och kunnalösa uppgiften.

2) Att orka och fungera i övri-ga livet. Bygga upp en reservoch ha kraft över efter jobbet.

3) Att kroppen ska hålla påsikt, så att du kan må bra helalivet – även som pensionär.

För högre livskvalitet, heltenkelt.

Så långt motiven. Nästa frågaär den egna motivationen. Hurkommer jag igång?

Prioritera den aktivitet ochde idrotter du tycker är roliga!Prova olika former, tränings-metoder och sporter.

Inom räddningstjänstenfinns ofta ett grupptryck förlagsporter, men vi måste frågaoss: Vilka behov har individer-na i arbetslaget?

Foto. PETER LUNDGRENInnebandy och fotboll är okej – men inte om det är hela fysträningen. Ett alternativ är cirkelträning. Bygg stationer som kombinerar styrka, kondition och använd kollegan.Fria vikter är alltid att föredra framför maskiner vid styrketräning. Fria vikter ger till skillnad från fasta också balans och koordination.


Träning – deltid och heltidInnebandy och fotboll är okej –men inte om det är hela fysträ-ningen. Att deltidsbrandmänmåste ta eget ansvar för fysträ-ningen och sköta den på sin fri-tid gör förutsättningarna liteojämlika. Men ibland krävsbara ett nytt perspektiv. Vi be-höver till exempel inte alltidöva enbart räddning eller rök-dykning – lägg upp en övningså det blir ett fyspass också!

Här är några träningsalterna-tiv:

• Cirkelträning. Bygg statio-ner som kombinerar styrka,kondition, pulsarbete, styrka,kondition och så vidare.

Tänk på att träna:– allsidigt: hela kroppen samtolika kvalitéer (styrka, uthål-lighet, rörlighet, koordina-tion, balans)– varierat: minskar skaderis-ken att inte nöta på sammamuskelgrupper hela tiden– utifrån de egna behoven: viär olika och all träning/allaidrotter passar inte alla

• Bygg en yrkesrelaterad fys-bana. Bär slang uppoch ned-för trappor, kör parträningmed din egen och kollegansvikt som tyngder, bygg en hin-derbana och klara den i larm-ställ med full skyddsutrust-ning. Här är det bara fantasinsom sätter gränser.

• Parträning: fria vikter är all-tid att föredra framför maski-ner vid styrketräning. De friavikterna ger till skillnad från defasta också balans och koordi-nation. Använd kollegan!

• Avsätt övningstid för infor-mation och inspiration. Bjud ingästföreläsare, använd resur-serna i den egna kommunen:idrottslärare, kommunhälsan,kommunala friskvårdsinrätt-ningar, gym, idrottsföreningar,

sjukgymnaster (skadeförebyg-gande).

• Det är roligare att träna till-sammans. Börja med att göraen analys och en policy. Vad villvi uppnå med fysen? Utgå frånde egna behoven, utforma enträningspolicy och lägg upp ettprogram som är varierat, roligtoch har något för alla. Fysprofi-len kan användas som ett verk-tyg och hjälpmedel.

• Belastningsövning vid rök-dykning. En bra övning för attkänna sina egna gränser – nå-got man inte ska behöva upp-täcka i ett skarpt läge. Kan läg-gas in i den årliga testen ellervid någon rökövning.

Ansträngande moment: bäradockor, såga, bära slanghäckar,vattenfyllda dunkar i trapporeller liknande.

Efter belastning: avsluta medett enklare tekniskt moment.Skruva ihop någon mekaniskdetalj, koppla sladdar i ett el-skåp eller – som vi brukar testa –lägga pussel för sexåringar till-sammans med kollegan. Det ärförvånande många som inteklarar pusslet.

Att äta rätt En pizza efter skogsbrandenklockan två på natten?

– Allt som blir extremt äronyttigt, är en tumregel att levaefter. Det gäller åt båda hållen:extrem hälsofanatism är likailla som för mycket pizza ochhamburgare. Man ska må braockså, både fysiskt och psykiskt.Allt vi stoppar i oss har effekt påhur vi mår. Men om huvudde-len av veckans sju dagar varitnyttiga och bra, gör det ingetom jag slarvar en eller annandag däremellan.

Att säga vad som är rätt kostär svårt, eftersom det finnsmånga olika läror. En sak ärodiskutabel: övervikt är ohälso-samt. En tendens i hela västvärl-den är att medelvikten ökar.Förklaringen är att vi äter feloch förbrukar mindre energi.

För mycket av fel fett, förmycket socker – för lite kolhy-drater, frukt och grönsaker.

Och ska vi gå ned i vikt drar vi

ned på antalet måltider, mäng-den mat och mängden fett.Men det blir också fel.

Tre huvudmål om dagenVi behöver äta tre mål om da-gen plus två till tre mellanmål.Det ger både näring och enjämn blodsockernivå. Se mål-tid som Mål-Tid = syfte och me-ning. Vilka tider äter du på, och

vad är målet med denna mål-tid.

En dag kan då se ut så här:– Morgon - Mål: Långsamma

kolhydrater (gröt, grovt bröd,osötad müsli) för att ha energioch jämn blodsockernivå un-der förmiddagen.

– Mellan - Mål: Underhållablodsockerkurvan med frukt,grönsaker, yoghurt eller lik-nande.

– Lunch - Mål: Gekroppen näring/energi fram tillmiddagsmålet(ris, pasta, potatis)

– Mellan - Mål:Underhålla blod-sockerkurvan medfrukt, grönsaker,yoghurt eller lik-nande.

– Middags - Mål: Utfor-mas som lunchen, ej för sent.

– Kvälls - Mål: Fylla på energiför morgondagen (långsammakolhydrater) samt protein ochaminosyror så att kroppen kanreparera/bygga upp.

– Vi behöver fett, men brafett. Annars bränner kroppenprotein i stället. Måste kroppen

använda protein som energi ärdet som att ”elda upp sina egnagummistövlar”. Minska på fettfrån mejeri- och animaliskaprodukter och byt ut mot flero-mättat, från fisk och skaldjursamt vegetabiliskt fett.

Långsamma kolhydrater– Ät mer långsamma kolhy-

drater. Ris (ju mindre förädlatdesto bättre), pasta (hell-

re fullkorn än vete),potatis, korn och

gryn, grönsakeroch frukt.

– Mat före trä-ning bör varalångsammakolhydrater för

fylla på energi.Ät två till fyra tim-

mar före träning. Ex-empel: pasta, råris, äpp-

le, apelsin, kokta korngryn,bröd med hela korn, mjölk, fil,yoghurt.

– Mat efter träning är till föratt fylla på med energi ochbyggmaterial (träning bryterner!). Bästa förutsättningen försnabb återhämtning är att ätaoch/eller dricka kolhydrater

Att läsa vidareTidskriften Näringsråd & Näringsrön – nytt och aktuellt inomkost- och näringsforskning. www.naringsrad-naringsron.com”Energi för livet” – lättläst och bra om kost, av Jonte Sörbrand ochMats Pettersson. ICA bokförlag 1997”Näringslära” – för den som vill fördjupa sig, av Fredrik Paulunwww.paulun.com”Idrottens träningslära” av C Annerstedt. Sisu Idrottsböcker 1997”Träningslära - Planering” av Jan Carlstedt. Sisu Idrottsböcker”Intergrerad mental träning” av Lars-Erik Uneståhl. Sisu Idrotts-böckerwww.sisuidrottsbocker.se – fler titlar om träning och idrottwww.uppladdningen.nu (Här kan du beställa häftet ”Uppladd-ningen. Guiden till hur du ökar din prestationsförmåga genom attge kroppen rätt energi” – fakta, tips och recept på bra frukostar, hu-vud- och mellanmål.)

KurserFysprofil förräddningstjänstenKurslängd: tre dagarTid & plats: Sandö 2-4 juni, Re-vinge 1-3 september, Rosers-berg 9-11 september, Skövde28-30 oktober 2003För dig som har en fys-/testle-darutbildning eller motsvaran-deAnmälan: kontakta respektiveskola

Testledarutbildning förräddningstjänstenKurslängd: tre dagarTid & plats: Skövde 12-14 maj,Sandö 26-28 maj 2003För personal inom kommunalräddningstjänst som ska funge-ra som testledareAnmälan: kontakta respektiveskola.

Vi behöver äta tre mål om dagen plus två till tre mellanmål. Det ger både näring och en jämn blodsockernivå,

forts från föregående sida

Sirenens Räddningsskola

(exempelvis egen sportdryck)så snart som möjligt efter an-strängningen.

Inom en timme efter an-strängning bör du äta en mål-tid med exempelvis havre-grynsgröt, vitt ris, matbröd,müsli, potatis, banan, kålrot,vetebullar, russin, honung.

Sex goda kostråd• Läs innehållsförteckningar!Välj den vara som innehållerminst av socker, fett och E-pro-dukter (färgämnen och kon-serveringsmedel). Så naturligtsom möjligt är bäst.

• Välj Kravmärkt! Det germindre gifter och mer näring.

• Drick mera! Vatten, alltså.Vi dricker oftast för lite. Ett glasi timmen är ett bra riktvärde.Då får vi i oss de två-tre liter vibehöver per dygn – och tänk påatt du ska ha druckit före en in-sats, det är för sent när du kän-ner dig törstig.

• Tänk långsiktigt! Det duäter i dag ser du resultatet av påhälsan om 20 år.

• Ät allsidigt och med efter-tanke! Tallriksmodellen är enbra utgångspunkt: en tredjedel

kolhydrater (pasta, ris, pota-tis), en tredjedel protein (fisk,kött, fågel), en tredjedel grön-saker, rotfrukt.

Balansera: Ingen dressing tillsalladen om potatisen är stekt.Kan jag ta en dessert? Ja, hellreefter måltiden än enskilt tilltrekaffet. Direkt efter matenhar det söta mindre negativ ef-fekt på blodsockret.

• Ett bra intag över en dag be-står i sina delar av 60 procentkolhydrater, 20 procent fettoch 20 procent protein. Dettaär energiprocent. Tänk på attfettinnehållet i livsmedel näst-an alltid anges i viktprocent.

Står det att produkten inne-håller 15 procent fett så inne-bär det att 15 gram av 100 ärfett. Energimässigt är detta be-tydligt mer än 15 procent. 1gram fett ger ca 9 kcal, 1 gramkolhydrater och protein gercirka 4 kcal.

MICHAEL TKAUTZi samarbete med

EVA-LENA LINDBÄCK

27Sirenens RäddningsskolaSirenen Nr 2 • 2003

Gör din egen sportdryckHemgjord sportdryck är ett en-kelt och minst lika bra alterna-tiv till den oftast dyrare somfinns att köpa. Pröva olika sma-ker efter eget tycke:

En liter vatten, 0,5 dl druv-socker, 1 krm koksalt (NaCl), 1-2 msk koncentrerad juice ellersaft.Lös upp druvsocker och salt ivattnet. Tillsätt därefter juice el-ler saft.

Källa: ”Uppladdningen”

Minska med magrare mjölkAtt byta ut en liter standard-

mjölk per dag mot en liter lätt-mjölk minskar fettintaget med9,1 kilo per år.

Energibalans Energibalans råder när ener-

giintaget är lika stort som ener-giutgiften. Du äter alltså likamycket som du gör av med.

Släng ut vågen!Titta inte på

vågen, se påkroppsfor-men i stället.Mät medmåttband,känn efter: hursitter byxornaoch skjortan?Hur många hål ineller ut åker livrem-men? Där märks det närsaker händer med energiba-lansen.

Larmställ och andnings-skydd tar en tredjedel av or-ken

Den fysiska förmågan min-skar med omkring 30 procentenbart genom belastningen avall skyddsutrustning som krävsför rökdykning. Med tanke pådetta är det viktigt att brand-män i utryckningstjänst minstnår upp till de minimifyskravsom ställs för yrket.

Källa: ”Fire International”september 2002

Flytta lastbilsdäck med ham-mare

Ett yrkesrelaterat test förbrandmän/rökdykare utveck-lat vid Helsinki OccupationalHealth Institute (HOHI) inne-håller följande moment, alla ifull skyddsutrustning:

1) 100 meters promenad påslät mark. Upprepa bärandetvå slangrullar.

2) Gå i trappor. Nio våningar,upp och ned tolv gånger.

3) Hamra lastbilsdäck. Flyttaett 47 kilos däck som ligger påmarken tre meter, genom slagmed en 6 kilos hammare/släg-ga.

4) Över och under bommar.Åtta meters bana med tre lättabommar, var och en med två

meters mellanrum och på60 centimeters höjd

från golvet. Klivöver och kryp

under till slu-tet av banan,sedan tillba-ka. Uppre-pa tre gång-er.

5) Slang-rullning.

Brandman-nen går och rul-

lar slang (5,9 kilo,25 meter, 39 millime-

ter) för hand.Alla övningar ska utföras ef-

ter varandra i normal arbets-takt och utan tävlingsmoment.Brandmannens fysiska arbets-kapacitet anses för låg för rök-dykning om han eller hon inteklarar testet på max 14,5 minu-ter.

Av säkerhetsskäl övervakarHOHI hjärtfrekvensen på del-tagarna kontinuerligt undertestet.

Källa: ”Fire International”september 2002

Tips kost & motion

”Jag har bra grundkonditionoch har varit vältränad helalivet. Nu efter 40 kan jag kla-ra mig på det.”Glöm sånt! Träning och våra fy-siska kvalitéer är färskvara.

”Träning ger mer muskler.”Nej, inte fler – vi har det antal

muskler vi har. Men de kan blistörre.

”Uteslut allt fett så går duned i vikt.”

Nej, då reagerar kroppensom på svält och nödår – denbörjar hålla på fettreserverna.Kanske tappar du protein, allt-så muskler, i stället.

”Nu har jag varit duktig, jaghar tränat på kvällen ochäter inget efteråt.”

Stopp! Det behövs energioch byggmaterial efter ett trä-ningspass. Det du ska leva på imorgon är vad du äter i dag.Om du inte fyller på ligger dupå minus nästa dag.

”Jag väljer alltid light-pro-dukter. Det är bra.”

Om du har ett val, ta det mestnaturliga. Det är alltid nyttiga-re än konstgjorda sötningsme-del och liknande. Om du vill gåned i vikt – minska i ställetmängden.

Mesta myterna

Foto. PETER LUNDGREN skriver Michael Tkautz i den här lektionen av Sirenens räddningsskola.

LärarenNamn:MichaelTkautzÅlder: 38 årBostadsort:SvalövYrkesbak-grund: fotbolls- och hand-bollsspelare, judo, friidrott, is-hockeyproffs i Österrike1983-90, fil mag i sport- ochträningsvetenskap 1991. Del-tidsbrandman, lärare Rädd-ningsverkets skola Revinge se-dan 1997.Tränar: tre gånger i veckanvarierat – styrketräning, spin-ning, roddmaskin, innebandy,hockey-bockey. Försöker hin-na motionera varje dag. Qigong balanserar och samlarenergi.Testvärde: ca 50-55 ml/kg xmin.Favoriträtt: omväxling för-nöjer – gärna het indisk mat.Fritid: familjen, huset, frilufts-liv och läsning.

28 Sirenen Nr 2 • 2003Ordet frittOrdet fritt

När Dick Fosbury floppa-de över ribban och togOS-guld 1968 i sin bak-

vända stil häpnade omvärlden.Då Janne Boklöv hoppade läng-re än alla andra i sin V-stil, för-skräcktes domarna och gjordeavdrag i stilpoäng, bara för attstoppa denna utveckling.

Genomgripande förändring-ar skapar uppståndelse och ettmotstånd. Vi förlitar oss på deinvanda mönstren, det är ju ge-nom dem vi lärt oss möta värl-den. Därför vill vi inte förändraeller pröva något nytt, för dåmåste vi tänka om och det krä-ver energi.

Först den dagen då ingenlängre frågar efter våra tjänster,tvingas vi förändra våra rutinerför att överleva. Där någonstansstår räddningstjänsten medRäddningsverket i spetsen nu.Morgondagen blir annorlunda.

Tror vi att en ny Fosbury kom-mer att visa hur det ska gå tilltror vi fel. Det beror på oss, detär alltså vi i verksamheten somska skapa framtiden.

För den som är vaken ochkänner av behovet, saknar detbetydelse om det handlar omatt lägga om från en produk-tion av stövlar till att tillverkamobiltelefoner eller att utveck-la en ny stil i skidåkning.

”Vuxendagis”Jag har jobbat med ledarskapoch teamutveckling sedan bör-jan av 1990. Det har varitmånga livliga diskussioner iklasserna. ”Det går inte förän-dra”, ”gamla stötar” och ”Vux-endagis” är klassiska uttrycknär hemmiljön har beskrivits.

Otrygghet och ambition ärnågra av de faktorer som är be-gränsande i en förändringspro-cess. Hemåtvändande elever,stärkta i sin tro att kunna för-nya i sin kår, tappar dock fort

energin om de går på pumpenför många gånger. Omedvetetupplevs de som ett hot frånbåde över-, sido- och underord-nade, fast sätten att ta ner demkan variera.

När tidigare elever kommertillbaka till vår skola som lärarekänner jag belåtenhet, menockså en viss bestörtning. Förvem ska förändra i räddnings-tjänsten när de som skulle kun-na och har ambition, söker sigdärifrån?

Omedvetet går vi in i en för-svarsroll när förändring före-slås. Själv blir jag medveten omdetta när någon av dessa nya lä-rare föreslår förändringar i vårutbildning.

Glömmer mjukvaranKonkurrensutsatta verksamhe-ter har en direkt kontakt medmarknaden. Säljer inte produk-terna analyseras orsakerna tilldet.

Av tradition har offentligverksamhet inte haft denna di-rektkontakt. Men när ekono-min nu stramas åt krävs förän-dring. En chef som tidigare fåttmera pengar, känner sig nu en-sam och utlämnad. Lösningenblir dyra konsulter som kon-

centrerar sig på organisationenoch glömmer mjukvaran. Väs-sad organisation, effektivitet,marknadsanpassning, blir nå-gra av argumenten som en be-stört personal får höra dageninnan semestern.

Många känner igen dennaschablonbeskrivning. Det ärlätt att fokusera på hårda fakta.De mjuka frågorna är svårareatt identifiera och redovisa.

Styra processenHur ska då en ensam chef gåtillväga för att nå ett optimaltresultat.

Det handlar om att styra pro-cessen. Skapa förutsättningardär medansvaret tränger ner ileden genom en process somfår sin näring genom en kun-skap av vad kunden behöveroch vill ha. Först när vi vet ochhar bestämt, med vad och hur viska jobba, kan vi ägna tid åt or-ganisationsmatriser. Organisa-tionen måste vara underord-nad missionen och dess förut-sättningar.

Utmaningen ligger i att allaska känna igen sig och upplevadelaktighet i det som redovisas,det är i denna sammanställningchefen får bevisa sin kompetens

genom att tillgodose envars be-hov att bli sedd, få uppmärk-samhet och bekräftelse.

Visar sig i vardagenDet är i ”skit-under-naglarna-nivån” som måttet på förän-dring visar sig, en organisationkan ha en hel uppsättning avformella doktriner, men det är ivardagen som verkligheten vi-sar sig.

I en professionell organisa-tion trivs medarbetarna, mendär trevnaden inte får äventy-ras, försvinner det professionel-la förhållningssättet snabbt.

Det svåra är att bli medvetenom vad som händer, då jag gårgenom livet sovande, omedve-ten om mitt beteende och dessbegränsningar.

Därför behövs chefer som kanleda och som törs väcka medar-betarna för att få med alla i pro-cessen. Chefsuppdraget är attstyra processen, inte de enskil-da medarbetarnas reaktionereller agerande. Då blir ledar-skapet utvecklande. Tryggachefer med mod skapar då ettgynnsamt underlag för att kun-na fatta kloka beslut.

Hans-Gösta Bernhard

När förändringens vindar blåser:

Det behövs chefer som kan väcka och leda medarbetarna

Illustration: MICHAEL FINSBERGDen chef som glömmer medarbetarnas kompetens i sin spaning efter hjälp, får en organisation som varken tillgodoser ”marknaden” eller människorna i verksamheten.

Också du kan tyckatill på de här sidornaAlla är lika välkomna att del-ta i debatten (skriv max 40rader eller 3 500 tecken pådatorn, inklusive blanksteg).Adress: ”Ordet fritt”, Sire-nen, L 257, 651 80Karlstad.Skicka gärna på e-post:[email protected] för nummer3/03 är 10 april.

29Ordet frittSirenen Nr 2 • 2003

Min gamle vän ClaesThorell tog i Sirenennr 7/02 bladet från

munnen och tyckte attbrandmän är riktiga gnälli-sar. Debattinlägget tyderpå både bitterhet och besvi-kelse i kontakterna medbrandmännen.

Jag minns när vi började i öv-ningsgruppen på brandkåren iMalmö 1959. Vi i det ”svartagänget” hade en härlig tid,trots att vi jobbade gott och väl100 timmar i veckan.

Du skriver att ob-tilläggetinte är för lågt. Jag kan hållamed om att ob-tillägget har bli-vit bra i och med att storhelg-stillägget kom. Du tycker inteatt brandmannalönen är för låg.Visst är den väl det, sett till hurmycket som krävs av en brand-man i dag. I det perspektivet ärlönen häpnadsväckande låg.

Man får aldrig glömma att enbrandman arbetar 42 timmar i

veckan. Det är mer än någonannan skiftarbetare. Till sakenhör också att brandmannenmåste ta ut semester maj ochseptember.

Du ifrågasätter också ombrandmannajobbet är unikt?

Jo, det är verkligen unikt. Kaninte tänka mig något annat yrkedär en människa arbetar meden temperatur på 41-42 graderoch 220 pulsslag i minuten. Dethar man som rökdykare. Jag harfler än 20 overheadbilder som

visar olika uppgifter för enbrandman. En visar en mansom är fastklämd i en kran 35

meter över marken. Två brand-män räddade efter två timmarmannen, utan skyddsnät. Såklart att brandmannayrket ärunikt!

Pensionsvillkoren – visst ärdet bra att få gå i pension när

man är 60 år. Men för många ärdet ett måste med tanke på dekrav som ställs på dagensbrandmän.

Viktig fortbildningDu skriver vidare att brand-männen hamnat i en förmåns-fälla och om det inte hade varitför alla fördelar som yrket bju-der, så hade väl inte särskiltmånga stannat kvar. Visst, så ärdet väl i alla yrken – trivs manmed sitt jobb så stannar man.

Utvecklingsmöjligheternainom yrket är dåliga. Inte minstnär den nya tvååriga brand-mannautbildningen slår ige-nom är det oerhört viktigt attsvensk räddningstjänst ser tillden nuvarande personalens ut-veckling. Här har också Rädd-ningsverket en viktig uppgift.

Alla nuvarande brandmänmåste ges möjlighet till fort-bildning. Om inte, är risken storatt räddningstjänsten får ett A-lag och ett B-lag.

Leif SvenssonFöre detta brandman

– nu glad pensionär

KOMMENTAR: Claes Thorellkommenterar Leif Svenssons in-sändare härnedan.

Nej, Leif, jag är varken bitter el-ler besviken på brandmännen.Du vet att jag har levt hela mittliv tillsammans medbrandmän – jag harlärt mig mycket avkontakterna med eroch framförallt har jagden största respekt förbrandmannayrket.

Det är just därförsom jag reagerar på deflagranta övergreppsom en liten gruppbland yrkets utövare gjort sigskyldig till. Det är de utomfack-

liga aktionerna jag reagerarmot och de känslomässiga ochfula påhoppen på chefer och

förvaltningsledningar,inte mot brandman-nen eller yrket brand-man. Vi ska givetvishålla oss till de spelre-gler som vi i demokra-tisk anda beslutat.

Leif, du är en kämpe,som vunnit aktning förglöden i engagemang-en i det fackliga arbe-

tet. Sådana som du behövs, mendu måste medge att den senaste

tidens agerande hos vissa yrkes-kollegor inte stämmer överensmed vår yrkesetik.

Jag håller med om att brand-mannayrket är unikt – men detär ju i dag så många fler yrkensom kan betraktas som lika spe-ciella, så det är ingen poängmed att påpeka det unika justför brandmannayrket.

Betydande förmånAv de 42 timmarnas vecko-tjänstgöring är hälften ellermindre schemalagda – resten ärtid till eget förfogande för

bland annat vila, studier, TV-tit-tande eller extra fyspass.

Detta betraktar nog alla somen betydande förmån som merän väl kompenserar de extratimmar som utgör skillnadenmellan brandmannaavtalet ochdet allmänna avtalet.

Ja, Leif, utvecklingsmöjlighe-terna är otillräckliga – specielltför de som väljer att stanna sombrandmän. Man är låst till yrketoch oftast också till den kårman börjat tjänstgöra vid.

Det nya utbildningssystemetöppnar upp för större flexibili-

tet, ökade utvecklingsmöjlig-heter och naturligtvis ett bra ut-gångsläge i kommande för-handlingar. Men här gäller,som alltid i livet – det som mingamla mormor lärde mig försextio år sedan och upprepademed en envishet som bara envälmenande och kärleksfullmormor kan:

”Man får ingenting för ingen-ting – Claes, kom ihåg det!”

Jag minns!

Claes Thorell

Svar från Claes Thorell:

– Jag reagerar mot de utomfackliga aktionerna

Claes Thorell

Det är en intressant analyssom Claes Thorell gör i Si-renen nr 7/02. Grunden

till problemen är egentligen attvarken Kommunförbundet ellerKommunalarbetareförbundettillräckligt satt sig in i hur enräddningstjänst fungerar.

Det var naturligt att all strä-van till en början gick ut på attsänka tjänstgöringstiden, somnär jag började som brandman1939, var vart tredje dygn fritt.

När man efter många årskamp i januari 1972 kommitner till 56 timmar per vecka bor-de all kraft satts in på att för-bättra lönevillkoren. 56 timmarper vecka innebar ett tjänstgö-

ringsdygn följt av två fridygn.Efter aktionen från kårerna iStockholm, Göteborg och Mal-mö fick vi i stället det ”olyckli-ga” avtalet som gav 42 timmarper vecka med delat dygn. Detvar inte dygnstjänstgöringensom var betungande, vilket be-visades av att man på många kå-rer ville behålla åtminstone delav denna. En förfrågan till Kom-munförbundet för vägledninggav svaret: tillämpa avtalet sominnebär delat dygn och längreaktiv tjänst. Det blev stora mot-sättningar mellan personal ochchef som väl knappast ännu harklingat av.

Vi har väl alla erfarenhet av att

man från personalhåll har an-sett dygnstjänstgöringen för-månligare och dessutom bättrebetald genom ob-tillägget. Föratt förlänga den aktiva tiden till32 timmar skulle man behövavara igång mycket längre än idag. Detta strider i sin tur motmedicinsk sakkunskap somhävdar att man mår bäst omman så mycket som möjligt kanha samma dygnsrytm.

Har kostat miljonerMan hävdade från personalhållatt eftersom man skulle kunnaingripa dygnet runt så bordetjänstgöringstiden jämförasmed andra verksamheter som

också var igång dygnet runt ochsom hade kommit ner till 36timmar i veckan. Går det attjämföra till exempel en ugns-skötare på ett smältverk (vihade flera sådana i Trollhättan)med en brandman, som natte-tid under de flesta timmar kun-de vila/sova i en säng?

Avtalet har kostat kommu-nerna åtskilliga miljoner kro-nor eftersom man på mångahåll måste utöka styrkan medytterligare skift för att hålla ut-ryckningsberedskapen. Ombrandmannayrket anses obe-kvämt så är det lika obekvämtdygnet runt. Slopa ob-tillägget,men höj lönen!

Det vore en fördel om all per-sonal kunde arbeta såväl opera-tivt som förebyggande. Ett utö-kat samarbete inom det kom-munala verksamhetsfältet ärmöjligt och önskvärt. Önskvärtär också med mer socialt tän-kande på alla nivåer.

Yngve EngkvistFöre detta brandchef

Trollhättan

PS! Vad menar Kommunal VästSektion 7 med att vara ”föddmed silversked i munnen”? Detär väl de nu verksamma perso-nerna som har det väl förspäntmed exempelvis studiebidragav olika slag.

Slopa ob-tillägget, men höj lönen!

Jo, Claes Thorell, visst ärbrandmannayrket unikt

Ur Sirenen nr 7/02


Vart ärverketpå väg?D

et känns som om någon-ting håller på att gå felinom Räddningsverket.

Eller att vi åtminstone håller påatt slå knut på oss själva. Sedannågra år har medarbetare påflera nivåer och inom olikaverksamhetsgrenar funderatoch diskuterat på temat ”Säker-hetsmyndigheten 2006”. Menvarthän är vi på väg egentli-gen?

Hamnar i dilemmanVi ska arbeta förebyggande förett säkrare samhälle med alltsom ryms från vardagensolyckor till katastrof och krig.Traditionella räddningstjänst-uppgifter med fokusering påinsats mot brand-, kemikalie-och trafikolyckor tonas ner. Vispanar åt alla möjliga håll föratt mera precist definiera vårmyndighets framtida roll.

Genast hamnar vi i dilemman

i förhållande till andra statligaoch kommunala myndighetersambitioner och uppdrag. An-tagligen går detta att lösa isamverkan och dialog. Dethandlar ju bara om att inom fa-miljen komma överens ommyndigheternas arbetsfördel-ning.

Det riktigt svåra är att vi mås-te försöka förstå oss på vad denenskilda människan kan ha förbehov och vilket understödman vill att vi som statlig myn-dighet ska leverera med hjälpav tillgängliga skattemedel.

Är det verkets uppgift?Nu rusas det i full fart i riktningvardagsolyckor. Ett aktuelltbudskap från Räddningsverkethandlar om att utveckla ett ar-bete för att förebygga fallolyck-or bland äldre. Här pekar vi påbåde personligt lidande (iblandmed dödsfall som följd) och sto-

ra samhälleliga kostnader förvård och rehabilitering.

Det är svårt att ifrågasättauppsåtet, ty det är naturligtvisgott. Samtidigt är det ju inganyheter. Inom framförallt denmedicinska världen – från forsk-ning till vårdpraktik – är dettavälkända fakta som gett upphovtill en rad dokumenterade idéerom hur man både ska förebyg-ga, behandla och rehabilitera.

Självklart är detta uppgiftersom Socialstyrelsen rimligenska bevaka och följa upp medråd och anvisningar till med-

borgare, sjukvård och omsorg.Men är det verkligen den här

typen av frågor som medbor-garna anser att Räddningsver-ket – Säkerhetsmyndigheten år2006 – ska ägna sig åt? Ser maninte hellre att en myndighetsom vår fokuserar på situatio-ner, verksamheter och miljöersom kan ge upphov till olyckordär flera människor drabbas avskada? Det vill säga olyckorsom kräver en kraftfull insatsav en myndighet (eller flera)med resurser. Är det inte kringscenarios av denna dimension

som de enskilda människornasfarhågor faktiskt kretsar?

Tillspetsat kanske, men mås-te vi inte ta reda på detta innanvi med liv och lust kastar ossöver medborgarnas vardags-liv?

Regler och normer finnsDen enskildes exponering förrisker i vardagen är förvisso in-tressant för den enskilde (som iregel vet vad han/hon gör) ochför dem som (redan) har ett in-tresse och ansvar på vardagsni-vån; på arbete, i bostad eller i

Kommentar från Räddningsverkets överdirektör Lars Hedström

– Tillsammans med andra ska vi arbeta ino

Vägval inför framtiden. Det finns mycket att ägna sig åt och signaturen ”Orolig räddningsverkare”fruktar att myndigheten ger sig i kast med alltför mycket: ”Det känns som om någonting håller på attgå fel inom Räddningsverket. Eller att vi åtminstone håller på att slå knut på oss själva.”

Räddningsverket har inomområdet skydd mot olyckorett sektorsansvar utifrån oli-ka lagstiftningar. Räddnings-tjänstlagen kommer att er-sättas med en lag om skyddmot olyckor. Lagen innebärmindre detaljstyrning, denenskildes ansvar tydliggörs,olycksförebyggande sätts ifokus, kommunala hand-lingsprogram ska upprättasoch olycksförloppsutred-ningar genomföras efterolyckor. Det medför att kom-munerna kommer att arbetamed tvärsektoriellt tänkandeoch att räddningstjänstenblir en mer integrerad del avkommunens säkerhetsarbe-

te. Lagen om brandfarligaoch explosiva varor och la-gen om transport av farligtgods är två andra lagstift-ningar som ska reformerasde närmaste åren. Lagrefor-merna innebär att myndig-hetsrollen förändras och där-med sättet att arbeta.

Mer resultatstyrtRäddningsverket övergripandemål är ett säkrare samhälle ge-nom ett vidgat och systematisktarbete för skydd mot olyckor.Det innebär att vi kommer attbehöva utveckla vårt sektorsan-svar, där ska vi vara en expert-myndighet och vara en ledandekunskapsförmedlare. Inom sek-torsansvaret kommer vi ytterli-

gare utveckla den förebyggan-de och den uppföljande delen.Men Räddningsverket kommerockså tillsammans med enskil-da, kommuner, företag, myn-digheter och andra utveckla ettmer resultatstyrt och systema-tiskt säkerhetsarbete.

Det betyder att vi tillsammansmed andra ska arbeta inom nyaområden där vi inte har ett sek-torsansvar. Områden där vi ak-tivt deltar och stödjer andra. Detkan vara områden som i daginte har alldeles klar hemvist.Då kommer vi och andra behö-va föra diskussioner om värd-skap för dessa frågor. Det kanbli Räddningsverket, utan att viför den skull har en expertkom-petens inom området.

Vår roll förändras till att varamer stödjande, visa på goda ex-empel, utbilda, informera ochsamverka med andra inom om-rådet skydd mot olyckor. Det ärså kommunernas roll kommerförändras och det blir också vårutveckling. Vår satsning i Karl-skoga på ett nationellt centrumför erfarenhetsåterföring frånolyckor är ett led i att ge under-lag för kommuners och andrassäkerhetsarbete.

Gemensamma målgrupperAlla kommuner ska göra risk-analyser. De ska göras inomskydd mot olyckor, extra ordi-nära händelser och höjd bered-skap, det är rimligt att dettasamordnas. Här har vi ett sam-

arbete på gång med krisbered-skapsmyndigheten, KBM. Till-sammans med KBM undersökervi nu gemensamma målgrup-per för att i framtiden kunnasamordna vårt arbete gentemotkommuner och länsstyrelser.

Räddningsverket har haft ochkommer att ha ett underifrån-perspektiv. Det är faktiskt ingetnytt för oss. Vi arbetar från var-dagens olyckor till stora olyck-or, katastrofer och krig. Det gäl-ler både skydd mot olyckor ochsamhällets krishantering.

Vi har ett nytt planeringssys-tem för civilt försvar och svårapåfrestningar. Räddningsver-ket har alltid arbetat med in-riktningen att det som behövsför krig ska kunna användas

Ordet fritt


fritidsmiljöer. Men det finns juredan normer och regelverkför detta, tillämpliga inteminst på den kommunala ni-vån och inom arbetslivet.

Dessutom vet vi att den en-skilda människan både bortserfrån risker och avstår ifrån ex-ternt skydd och kontroll i situ-ationer och miljöer som upp-levs som kontrollerbara. I var-dagen vill man själv välja ochär, som i trafiken(tyvärr) ochgenom ”upplevelse-/äventyrs-turism” , beredd att ta vissa ris-ker, ty det är en del av livet.

Jag är kort sagt orolig för atträddningsverkarnas nymorg-nade intresse för vardagensolycksrisker leder till att vi od-lar en storebrorsattityd. Samti-digt går vår identitet i det somav gemene man uppfattas somviktigt förlorat. Och då vill san-nolikt de enskilda människor-na inte ha med oss att skaffalängre.

Orolig räddningsverkare

om nya områdenäven i fred. Exempel är kommu-nernas räddningscentraler, ut-rustning, civilpliktiga och var-ningssystem. Allt detta an-vänds i daglig verksamhet ochvid stora olyckor. Där är vi före-gångare och har lyckats bra.

Ny organisation på gångInom samhällets krishanteringoch ny hotbild har vi nu fokuspå att höja samhällets förmågaatt hantera NBC-händelser ochräddningstjänstens ledningoch samverkan vid svåra på-frestningar.

Räddningsverkets centrumför risk- och säkerhetsutbild-ning erbjuder utbildningarinom samhällets krishantering.Inom utbildningen sker nu två

stora förändringar. Ett vidgatutbildningsuppdrag som inne-bär att vi ska erbjuda risk-, sä-kerhets- och sårbarhetsutbild-ningar. Vi har också tillsam-mans med kommuner, fackligaorganisationer och andra refor-merat utbildningen för kom-munal räddningstjänst i enlig-het med kommunernas behovoch den nya lagstiftningen.

Sammantaget behöver Rädd-ningsverket en ny organisa-tion. Utbildningen genomgårnu en förändring. Den centralaförvaltningen kommer att om-organiseras under året och enny organisation planeras trädai kraft vid årsskiftet.

Lars Hedström

Räddningsverkets gene-raldirektör Christina Sa-lomonson skrev i Sirenen

nr 5/02 om svårigheten att re-krytera personal till deltidsstyr-kor. Vi skulle vilja lägga till attdet även börjar bli svårt att be-hålla deltidsbrandmän.

Som deltidsbrandmän har viinte hög lön men den reglerasenligt avtal och är väl densam-ma runt om i landet. Vad somdäremot inte är detsamma ärdet så kallade biltillägget. Avgällande löneavtal framgår attlokal överenskommelse ska haträffats för att biltillägg ska be-talas ut. Alltså beroende på ar-betsgivarens (kommunens)ekonomi och välvilja. I denkommun vi jobbar som deltids-brandmän finns inget lokalt av-tal gällande biltillägg.

Vi måste ha bilenEftersom alla i vår deltidsstyrkaanser oss vara tvingade att habil för att kunna få inkomstensom deltidsbrandmän har vi yr-kat avdrag för denna kostnad ivåra deklarationer. Den lokalaskattemyndigheten godkännerdock inte dessa avdrag med denhypotetiska motivationen att viändock skulle haft bil även omvi inte arbetat som deltids-brandmän. Kostnaden bedömsdärför som privat.

Skattemyndighetens bedöm-ning är som sagt en hypotes. Bi-len kan under jourveckan inte

användas för annat ändamål änegen förflyttning inom en radieför att hålla anspänningstiden.Har man familj kan övriga fa-miljen överhuvudtaget inte an-vända bilen på egen hand denhär veckan.

Gäller inte oss?Vidare är det otvivelaktigt så attdet kostar pengar att ha bil.Lika otvivelaktigt är att vi måsteha tillgång till bil för att hållaanspänningstiden på 5 minu-ter. Slutsatsen av detta blir att viinte kan förvärva inkomstenom vi inte har bil vilken ger ossutgifter. Enligt gällande skatte-lagstiftningen äger man rätt attgöra avdrag för kostnader manhar för inkomstens förvärvan-de. Tydligen gäller inte dettadeltidsbrandmän.

Avdraget vi gör motsvarar cir-ka 3 000 kronor tillbaka påskatten vilket är jämförbartmed det biltillägg som betalas ivissa kommuner.

Vi kommer att överklagaskattemyndighetens beslutmen har inte mycket hopp omatt få rätt. Vi har varit i kontaktmed Brandmännens Riksför-bund (BRF), som inte tror påframgång för vår del. Anled-ningen är att BRF och den juristvi varit i kontakt med själv över-klagat i den här frågan till hö-gre instans och fått avslag.

I grund och botten är det lillaekonomiska tillskott deltidsar-

betet ger en av grunderna föratt vi håller på med detta. Kän-ner man sig så felaktigt be-handlad som vi och det dessut-om slår hårt ekonomiskt är detmycket lätt att tröttna.

Det skulle vara intressant atthöra hur andra deltidare runtom i Sverige har det beträffan-de ersättning för utgifter föregen bil.

Apropå Christina Salomon-sons inlägg är nämnda pro-blem hos oss en bidragande or-sak till svårigheten att rekryteranya deltidare, men även svårig-heten att behålla de ”gamla”.

Fler gråzonerDet finns många andra områ-den där vi också befinner oss igråzonen. Ett av dessa är att viinte har rätt till sjukpenning vidlångtidssjukskrivning om viklarar arbeta heltid i vårt ordi-narie arbete. Du kan alltså varahelt arbetsoförmögen i jobbetsom deltidsbrandman och ändåinte ha rätt till sjukpenning.

För framtiden måste inställ-ningen bland styrande omgå-ende ändras vad det gäller vårtarbete och våra rättigheter omdet ska finnas deltidsstyrkor atttillgå.

Deltidsstyrkan i Iggesund

Deltid – inte bara ett rekryteringsproblem

Var rädd om osssom redan finns

ISirenen nr 1/03 (sidan 27)finns en artikel ”Fler dör ifallolyckor än i trafiken”.

Att fallolyckor ökar hos äldreär inget nytt för oss som arbetari pensionärsorganisationerna.Där konstateras att om ingetgörs kommer antalet olyckoratt öka. Ja – det är helt klart!

Vad är det som saknas?Ja – inte blir det bättre av att

tillsätta en ”äldredelegation”som kanske om ett antal år av”sittande” kommer fram till detsom vi redan vet förut.

Grupp med möjligheterI vårt land finns det två storapensionärsorganisationer, PROoch SPF. Bara i Uppsala län harvi 30 000 medlemmar och enomfattande studieverksamhet.

Dessutom har vi månadsmötenoch andra arrangemang, vilkaär välbesökta.

Här finns en grupp som detfinns stora möjligheter att få geinformation om hur man ”serom sitt boende” för att inte råkabli ett ”paket”.

Behövs inga anställdaFör något år sedan fanns en godidé – Svarta katten – ett projektsom drevs av Räddningsverket.Det var väl genomtänkt och jagvar ute i ett antal föreningarmed ”katten”, dels informationoch dels tipstävling.

Det behövs inte vara någraanställda som ska syssla meddet – med ett bra informations-material kan ”någon klok” i för-eningen klara det själv.

Information är ordet och se-niorerna kommer att lyssna,det vet jag.

Det blir dålig effekt om manår efter år konstaterar att olyck-orna händer men att man inteförsöker komma åt ”kärnan”.

Nu måste det ske något ochinte bara tillsättas en ”äldrede-legation”. Ja – det är från Rädd-ningsverket sida ”vi har gjortnågot”.

Nästa gång jag träffar dis-triktsordföranden i PRO kom-mer jag att ta upp just dettaämne med honom – jag är heltpå det klara med att något mås-te ske och jag för min del tarupp det i mitt SPF distrikt i Upp-sala län.

Maj-Britt Zillén

Inte färre fallolyckor meden ”äldredelegation”

Ordet fritt

Illustration: MICHAEL FINSBERG

32 Sirenen Nr 2 • 2003Ordet fritt

Den senaste tiden har endiskussion om Gis (geo-grafiska informations-

system) inom räddningstjän-sten förts. Ett antal problemkring Gis i räddningstjänstenhar förts fram, dels på Tris-se-minariet i Rosersberg, dels i tid-ningen Sirenen (Tris står förteknikrelaterad informations-samverkan).

Synpunkter som nämnts harriktats mot lantmäteriet, kom-muner, myndigheter, mjukva-ruutvecklare med flera. Mycketav kritiken är befogad. Ingenhar dock riktats mot rädd-ningstjänsten, vilket är väldigtolyckligt. Genom att analyserade primära problemkällornafrån vårt perspektiv, finner viofta att det är räddningstjän-sterna själva som orsakar pro-blemen.

Ingenting händerVarför är vi då så kritiska tillräddningstjänsten? Större de-len av den svenska räddnings-tjänsten har inte lyckats defini-era på vilket sätt den vill använ-da Gis, vilken roll av IT-lösning-arna Gis ska ha, hur de ska han-tera problemen med låg an-vändning av IT/Gis i sitt arbete,etcetera.

Användningen av IT/Gis inomräddningstjänsten speglar intedet övriga samhällets använ-dande för att inte tala om in-dustrins. Polisen och SOS Alarmär andra som använder IT/Gis ihögre utsträckning än rädd-ningstjänsten. Dessa skillnadergör att man förväntar sig åtgär-der från räddningstjänsten föratt lösa dem. Bortsett från Trisoch några andra händer ingen-ting.

Minimal koordineringI stället låter man problemenutvecklas till något som knapptgår att hantera. Det är nästan

omöjligt att hitta två rädd-ningstjänster med lösningarsom är kapabla att helt och fulltutbyta eller dela informationmellan varandra. En snabb ge-nomgång av dagens mjukvarorinom räddningstjänsten skullesäkert visa på fler än 100 olikaegna lösningar. Den här situa-tionen med minimal koordine-ring, harmonisering och sam-arbete inom IT/Gis-frågor på-verkar påtagligt alla inblanda-de:

Räddningstjänsten, som be-talar stora summor för utveck-ling och underhåll. Olyckligtvisså får de inte mycket för peng-arna – unika IT/Gis-lösningarsom kombinerar program medbegränsade funktioner, möjlig-

heter att dela och utbyta infor-mation. Resultatet blir minima-la möjligheter för gemensam-ma projekt inom IT/Gis-frågor.

Industrin, som beroende påospecificerade behov, framtids-planer och mål från räddnings-tjänsterna inte vill göra någrastörre investeringar på grundav den stora osäkerheten i dessaprojekt och den osäkra framti-den inom branschen. Det med-för att uppmärksamheten ochinvesteringsviljan är mycket lä-gre än i länder som England,USA och Frankrike.

Vetenskapen, har i vissa delarsamma problem som industrin,exempelvis ospecificerade be-hov och mål. Förutom dessaproblem har vi väldigt svårt att

hitta finansiering för våra pro-jekt – ingen vill delta i projektsom bara passar för en eller nå-gra räddningstjänster. För att fåfinansiering från EU krävs detett projekt på regional nivå, tillexempel att räddningstjänster-na i åtminstone ett län samar-betar – något som nästan äromöjligt i Sverige. Detta gör attvi tvingas begränsa vår forsk-ning och riskerar att förlora nå-gra av våra skickligaste forska-re.

Saknar kompetensEfter att ha framfört denna kri-tik mot räddningstjänsternakanske dessa kommer med ar-gumentet om att de saknar till-räcklig kompetens för att han-

tera de beskrivna problemen,vilket är ett svar som vi inte bor-de acceptera. Det är uppenbartatt räddningstjänsterna intehar kompetens att ensamt han-tera dessa problem, men de harheller aldrig frågat industrin,vetenskapen, myndigheternaeller andra om hjälp med pro-blemen. Just av denna anled-ning borde de medge att kriti-ken är befogad. Industri, veten-skap och myndigheter är defi-nitivt villiga att hjälpa till medproblemen eftersom det intefinns något annat sätt att lösadem på.

Måste bestämma sigFram till dess att räddnings-tjänsterna börjar arbeta med debeskrivna mest fundamentalaproblemen kommer situatio-nen inte att förbättras, obero-ende av hur mycket pengar sominvesteras eller vilka standardersom utvecklas.

Vi förstår att det kan kännastungt, men räddningstjänster-na måste bestämma sig om,när, hur och med vilken priori-tet de vill ta tag i problemen.Detta beslut är de ensammaom. Till att börja med kan vi letaefter inspiration och erfarenhetutomlands, dessa problem ärvanliga i de flesta utveckladeländer, för att starta en diskus-sion. Men vi måste kommaigång med att göra något.

Jiri TrnkaInstitutionen för

datavetenskapLinköpings Universitet

Fredrik NilssonSörmlandskustens

räddningstjänst

Geografiska informationssystem (Gis):

Räddningstjänsten saknarbåde vilja och kompetens

Geografiska informationssystem kan fylla en viktig funktion inom räddningstjänsten. Enligt insändar-skribenterna tar dock inte räddningstjänsterna vara på möjligheterna. Stora summor pengar läggs ner,men när kompetensen saknas får räddningstjänsterna dålig valuta för pengarna.

Också du kan tyckatill på de här sidornaAlla är lika välkomna att del-ta i debatten (skriv max 40rader eller 3 500 tecken pådatorn, inklusive blanksteg).Adress: ”Ordet fritt”, Sire-nen, L 257, 651 80Karlstad.Skicka gärna på e-post:[email protected] för nummer3/03 är 10 april.

Svenska regler styr bitumenApropå en artikel under vin-

jetten Erfarenheter i Sire-nen nr 1/03 vill jag ställa dennafråga:

Det finns en massa bitumen-cisterner i oljesammanhang.Är det olika regler för detta? Ärdet FN- eller EU-regler somstyr? Är det olika i Europa och iövriga världen?

Paul Voigt, Malmö

SVAR DIREKT: Sirenen bolladefrågorna vidare till Lars-IvarIvarsson på Räddningsverketsavdelning för brand- och explo-siva varor och fick detta svar:

Att bitumen kan ta eld i isole-ringen på en cistern är inteokänt. Det är inte särskilt vanligtmed bitumencisterner i olje-hamnar i Sverige, dock finns detnågra. Bitumen är per definition

inte brandfarlig vara. Vissa av-stånd krävs till oljecisterner föreventuell lagring i oljedepåer.

Det är varken EU- eller FN-re-gler som styr, utan allmännasvenska brandskyddsregler ochsamlingsregler i förordningen(SFS 1988:1145) om brandfarli-ga och explosiva varor, paragraf15, som är tillämplig.

Lars-Ivar Ivarsson

Skriv en insändare – och få en T-shirtHärnedan inbjuder vi dig läsareatt tycka till. För att stimuleraännu fler att skriva belönar vi ersom skickar en insändare – ochfår den publicerad i nummer3/03 – med Sirenens eftertrak-tade T-shirt.

Är du intresserad, kom ihågatt uppge adress dit tröjan skaskickas och önskad storlek (S, M, L, XL, XXL)

33Ordet fritt/NyheterSirenen Nr 2 • 2003

Mycket av problemet medutryckningar till auto-

matlarm skulle kunna lösasmed information. Men då mås-te också någon ta tag i detta. Idag är det rena låt-gå-princi-pen som gäller.

I minst fem år har vi kunnatläsa i bland annat Sirenen attdet ska tas krafttag mot dettagissel, ja skandalösa förhållan-de. Utryckningarna till auto-matlarm där det inte brinnerfortsätter att vara lika många.

Borde det inte i detta tide-varv, där vi för 25 år sedanskickade människor till månentur och retur, finnas en säkrareteknik?

Vem ska då svara för infor-mationen? Ja, när ingen annantycks klara det får väl rädd-ningstjänsten ta tag i det pro-blemet också.

Ge brandmän och befäl nå-gra timmars specialutbildningom automatlarm samt litegrundläggande i konsten attinformera. Väl på plats kanräddningspersonalen samti-digt passa på att sprida lite all-mänt brandvett till företrädar-na för objekten.

Ulf Jonasson Deltidspolitiker

Vid en dramatisk brand iÅmål försenades räddnings-insatsen av ett tekniskt felpå hävaren.

En kvinna skadades svårtnär hon föll från tredje vå-ningen. Fyra barn kundehjälpas ner av brandmän påutskjutsstege.

Strax före midnatt natten tillen onsdag i början av mars vak-nade en hyresgäst i ett flerfa-miljshus i centrala Åmål avskrik och ljudet av krossat glas.

När hon tittade ut såg hon attdet brann kraftigt i övre delenav ett trapphus. I ett krossatfönster på tredje (översta) vå-ningen stod en kvinna omring-ad av rök med ett spädbarn ifamnen. Ytterligare tre barnskymtade där innanför. Yrvak-na grannar skaffade snabbtfram en stege. Men den var förkort och räckte inte ända upp.

PanikslagnaNär den första räddningsstyr-kan kom fram sex-sju minuterefter larm hade situationen för-värrats ytterligare. Kvinnan ifönstret höll sin äldsta dotterframför sig och hon i sin turhade sin lillasyster i famnen.Mamman och flickan var panik-slagna och ville kasta ner babyntill människorna på marken.

Lyckligtvis gjorde de inte det.Till råga på allt blev det ett

tekniskt fel på den hävare sombrandpersonalen först försök-te resa mot de nödställda. I stäl-let fick de snabbt upp en ut-skjutsstege. En brandmanklättrade upp och tog emotspädbarnet som snart var i sä-kerhet.

RökgaspuffAndra brandmän hjälpte påsamma sätt ner de andra bar-nen. Mamman däremot var ny-opererad och relativt orörlig.Dessutom hade brandförlop-pet accelererat och nästan helalägenheten stod i lågor. När detblev kvinnans tur att klättra utpå stegen kom en rökgaspuffoch hon förlorade taget ochföll till marken. I fallet fick honen fraktur på ena benet. Dess-utom hade hon kraftiga bränn-skador på ryggen och huvudet.Hon fördes därför i helikoptertill brännskadeavdelningen pålasarettet i Linköping.

Under tiden hade brandenspridit sig ytterligare. Hela dethundraåriga hyreshuset måsteevakueras. En man i en grann-lägenhet måste hjälpas ut viastege, alla de övriga kunde tasig ut på egna ben. När för-stärkning anlände och brand-personalen äntligen kunde

koncentrera sig på släckning-en, var det redan för sent. Bran-den hade spridit sig såväl upp-åt till vinden som neråt till enlägenhet på andra våningen.

– Huset var putsat med stom-me och bjälklag av trä. Jag be-dömer att vindsbjälklaget vargenombrunnet efter bara enhalvtimme och att bjälklagetmellan tredje och andra vå-ningen höll cirka 50 minuter.En timme efter vår ankomst ra-sade den ena gavelspetsen ochvi kunde bara utföra utvändigsläckning, berättar ställföreträ-dande räddningschef AndersOlsson, Bengtsfors, som varräddningsledare vid branden.

Se över lägesbrytarna!Det tekniska felet på hävaren,av fabrikat Bronto, var allvar-ligt, men tyvärr är det inte heltovanligt.

– En lägesbrytare till en avbommarna fungerade inte ochdet medförde att korgen intekunde lyftas, säger Anders Ols-son.

Det finns med andra ord allanledning att på brandstatio-nerna runtom i landet.konti-nuerligt se över denna detalj påfordonen.

Ulf Erlandsson

Dramatisk brand– då fungeradeinte hävaren

Foto: LOTTA LANSBranden i Åmål fick ett häftigt förlopp och i akutskedet blev dramatiken stor. Fyra barn räddades viautskjutsstege, sedan hävaren drabbats av tekniskt fel. En kvinna föll från tredje våningen och skadades.

ISirenen nr 1/03 sidan 27finns artikeln ”Flera dör i fall-

olyckor än i trafiken”.Fallolyckor som drabbar äl-

dre med till och med dödlig ut-gång och i övrigt svåra skadorpå skelettet beror oftast på ben-skörhet.

När det gäller benskörhet hoskvinnor är det väl dokumente-rat och brukar följas upp.

Men när det gäller män tordedet inte finnas någon motsva-righet. Vid Akademiska Sjuk-huset i Uppsala pågår en studiesom bygger på frivilligt (medfrivilligavtal) deltagande.

Förebyggande verksamhetsom till exempel gäller för attminska bränder är kanske en

väg att gå. Uppsala civilförsvarsförening

deltog i Räddningsverkets kam-panj ”Svarta katten” om säker-het i hemmet. Något motsva-rande som gäller äldre perso-ners risk för skador, fallskadorsamt skador som sker på grundav glömska, finns inte. Civilför-svarsföreningarna i Uppsala länhar varit inne på att kunna deltai utbildning av hemtjänstperso-nal och personal på äldreboen-de i Hemsäkerhet (göra hem-met tryggare).

Bertil KolmodinUppsala

Även fallolyckorkan förebyggas

Sätt stopp för onödigaautomatlarm!Så här kan vi komma tillrätta

med alla onödiga utryck-ningar till automatlarm, ejbrand:

1) Ta betalt av objektsägaren,exempelvis, 3 000 kronor, vidårets första felaktigt utlöstalarm.

2) Nästa fellarm – höj sum-man till 6 000 kronor.

3) Tredje fellarmet debiteras12 000 kronor.

4) Fjärde fellarmet kostar 24 000 kronor

5) Dela ut en sista varning –”nästa gång åker vi inte blåljustill detta automatlarm, utan en-bart teknisk service med debi-tering 5 000 kronor per gång al-

ternativt att det hela överlåtstill ett väktarbolag”.

Samtidigt måste det finnas enuppriktig ambition hos rädd-ningstjänsterna att hjälpa tillmed information till objektsä-garna hur de kan se till att lar-met inte går i onödan.

Tyvärr tror jag inte att viljantill detta är särskilt stor efter-som många räddningstjänsterbehöver intäkterna som fellar-men och ”böterna” ger för attklara budgeten.

Brandmästare A-län

Ut och informerabort skandallarmen!


120 brandmän i Dalarna harövat inför tågolyckor på lä-nets nya regionaltåg.

– Avsikten är att rädd-ningstjänsten ska kunnagöra en snabbare insats viden eventuell olycka, sägerAgne Sjögren, Tåg i Bergsla-gen.

Sommaren 2001 sattes 14 såkallade Reginatåg i trafik i Da-larna. Nu, ett och ett halvt år se-nare, har räddningstjänstenspersonal utbildats i hur tågenfungerar.

– Vi skulle gjort det här myck-et tidigare, men vi har inte hafttillgång till något reservtåg attöva på tidigare, säger projektle-dare Agne Sjögren.

Insatskort finns– Men vad jag förstår är det härunikt och det har varit mycketuppskattat bland räddningskå-rerna. Vi är ganska ensammaom att bjuda in räddningstjän-sten för utbildning och övning.Insatskort är också framtaget isamarbete med Banverket, sä-ger Sjögren.

Brandmännen har utbildats itågets tekniska funktioner, somhögspänning, tryckluft och

nödutrustning. De har lärt sighur man tar sig in i tågen omdörrarna inte går att öppna,

hur strömmen bryts och hurman slår ut de ”okrossbara”fönsterrutorna.

Fordonstillverkaren, Bombar-dier Transportation, har lagtner mycket jobb på att göra tå-gen säkra. Bland annat är golvoch dörrar brandhärdade, bar-riärer finns i golv och tak och ty-ger är flamsäkra. På tågen finnsett antal rökdetektorer som ärmycket känsliga och utlösessnabbt.

– Tjuvröker du på toaletten,stannar tåget, säger Agne Sjö-gren.

Utbildning i fler länUtbildningen kommer nu attgenomföras även i Örebro ochGävleborgs län.

Räddningsverket välkomnarinitiativet från Tåg i Bergslagen:

– Om alla tågoperatörer tänk-te i samma banor, vore mycketvunnet säkerhetsmässigt. Nuefterlyser vi fler initiativ ute ilandet. Att tänka till i förväg, in-nan olyckan är framme, är ty-värr inte så vanligt, säger TomThörn, på räddningstjänstav-delningen vid Räddningsver-ket.

KATARINA SELLIUS

Foto: BONS NISSE ANDERSSONRäddningspersonal på besök på järnvägsstationen i Falun för att lära sig mer om Reginatåg. Rädd-ningsledaren Kjell Erikhans och hans mannar guidas här av Mikael Prenler från Tåg i Bergslagen.

Klockradio ersättertelefonvarningrunt Barsebäck

Brandmän övar på Regina-tåg

11 000 hushåll runt kärn-kraftverket i Barsebäck till-delas under våren varsinklockradio med specialin-byggda funktioner för attvarna vid ett utsläpp.

Räddningsverket har på rege-ringens uppdrag utvecklat enny RDS-mottagare (Radio DataSystem) som ska ersätta dennuvarande varningsmöjlighe-ten via telefon. Denna försvin-ner när Telia byter ut sina gam-la telefonväxlar mot modern såkallad Axe-teknik.

– Posten har nyligen påbörjatutdelningen av apparater och islutet avapril räknarvi med attalla berördahushåll skaha fått, sägerErik Bern påRäddnings-verkets risk-och miljöav-delning.

Inom deninre beredskapszonen – cirkaen och en halv mil runt kärn-kraftverket – finns cirka 24 000hushåll. Hälften har sedanlänge övergått från telefonvar-ning till radio, nu ska de åter-stående hushållen också kunnanås via radio.

Apparaten fungerar som en

vanlig radio, men har också nå-gra specialfunktioner. När all-mänheten ska varnas blir dis-playen röd och texten ”viktigtmeddelande” kommer upp.Samtidigt hörs en skarp var-ningssignal, varpå mottagarenautomatiskt slår om till Sveri-ges Radio P4 där närmare infor-mation ges om det som hänt.

Mottagaren sätts igång ochvarnar även om den är frånsla-gen när meddelandet sänds.

Varje apparat kostar cirka entusenlapp. Det rör sig alltså omen totalkostnad på cirka 11 mil-joner kronor plus distribution.

Givetvis kan radion kommatill använd-ning för attvarna all-mänhetenvid andra ty-per av allvar-liga olyckor,exempelvisvid transpor-ter av farligtgods.

Risken attapparaterna ska försvinna föratt användas som extraradio iexempelvis sommarstugor ärliten – radion är nämligen såsinnrikt programmerad att denenbart fungerar i zonen runtkärnkraftverket i Barsebäck.

Gästrike Räddningstjänstförbundsöker

BRANDINGENJÖR/RISKINGENJÖR

Vi söker Dig som har gått brandingenjörslinjen och/eller riskingenjörslinjen från LTHmed påbyggnadsår på Revinge. Du skall bland annat arbeta med kommunernas riskanaly-ser, framtida handlingsprogram samt övriga förebyggande brandskyddsfrågor. Efter enintroduktion kommer Du att ingå i befälsberedskap och placeras i särskilt schema. Arbetetkommer att formas delvis av den nya lagen om Skydd mot olyckor.

Vi vill ha en person som trivs med att arbeta med andra och kan samarbeta, men som ävenkan arbeta ensam. Du är utåtriktad och intresserad av att lösa brandtekniska uppgifter. Er-farenhet av riskanalyser är en merit, men det viktiga är att Du är intresserad av att arbetamed människor. Vi vill att Du skall kunna uttrycka Dig väl i tal och skrift och att Du inne-har körkort med lägst B*.

Räddningstjänsten sätter stort värde på mångfald hos personalen och därför ser vi gärnakvinnliga sökanden, personer med invandrarbakgrund samt personer med erfarenhet frånskilda områden i samhället.

Din ansökan skall vara oss tillhanda SENAST 31 MARS 2003

Sänd ansökan till:Gästrike Räddningstjänstförbund, Hamntorget 8, 803 10 Gävle eller via e-post:[email protected]

För vidare information kontakta:Mats Granat, räddningschef, tel: 026-179667, 070-4141063, [email protected],Tommy Törling, stf räddningschef, tel: 026-179666, 070-4141040, [email protected]: www.gastrike-rtj.se

Fackliga kontaktpersonerErik Klingström, CF, tel: 026-17 96 52, 070-414 10 66, Ola Käll, SKTF, tel: 026-17 96 56,070-414 10 44, Per-Arne Persson, Kommunal Gävleborg, tel: 026-17 96 59, 073-942 5240, Peter Bergh, BRF, 070-619 73 77.

Gästrike Räddningstjänstförbund tillhandahåller räddningstjänst åt fyra kom-muner i Gästrikland, det är Gävle, Sandviken, Hofors och Ockelbo kommun.Antalet invånare i Gästrikland är ca 145 000.

Räddningstjänsten består av heltidsstyrkor i Gävle och Sandviken samt del-tidsstyrkor i Hofors, Ockelbo, Bergby, Hedesunda, Storvik och Österfärnebo.

35PlatsannonserSirenen Nr 2 • 2003

Willis AB söker enbrand/risk ingenjör tillvårt kontor i StockholmVi erbjuder en stimulerande , kreativ ochutvecklande miljö.

Vi söker en söker en brand/risk ingenjörför anställning på vår egendomsavdelning.Avdelningen består av 11 brand/riskinge-njörer.

Du kommer huvudsakligen att arbeta till-sammans med företagets kommunavdel-ning där du kommer att ha ett uttalat kun-dansvar för tekniktjänster mot kommuneroch landsting.

Vi tror att Du idag arbetar som brandinge-njör på Räddningstjänsten eller eventuelltsom brandkonsult.

Vi söker Dig som är ambitiös, noggrann,självgående och har lätt för att samarbeta.

Du kommer att resa en hel del och ha vari-erande arbetstider. Arbetet består av be-siktnings-verksamhet samt drivande/delta-gande i diverse projekt.

För tjänsten gäller■ att Du har Brandingenjörsexamen alter-nativt är Civilingenjör inom Riskhante-ring.

■ att Du har goda kunskaper i svenska ochengelska (engelska är vårt koncernspråk)

■ Tillträde snarast

Frågor ?Vill Du veta mer är Du välkommen atthöra av Dig till avdelningschef Per Ry-mark på telefon 08-463 89 00 eller skicka ett mail till [email protected]

Du kan också få information på www.willis.se

Hur, När och VarMärk kuvertet med ”Brandingenjör” ochskicka Din skriftliga ansökan senast 2003-04-15 till:

Willis ABPer RymarkMäster Samuelsgatan 6111 44 Stockholm

Sirenenär Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingeninom räddningstjänsten och befolkningskyddet. Är du inte redanprenumerant – bli det! Du får åtta nummer om året, Gratis!Skicka kupongen till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257,651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40

Vid adressändring/avslut

Abonnemangsnr (står direkt före namnet) ………………………

Vid adressändring

Gamla gatuadressen………………………………………………………

Gamla postadressen………………………………………………………

❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen

❐ Adressändring

❐ Avsluta prenumerationen

Namn ………………………………………………………………………

Gatuadress ………………………………………………………………

Postadress …………………………………………………………………

Willis AB representerar Willis Group iSverige. Willis Group är en av världensstörsta Risk Management rådgivare ochförsäkringsmäklare med fler än 13000medarbetare i 100 länder. Willis AB harkontor i Stockholm (huvudkontor), Göte-borg, Malmö, Örebro och Sundsvall. An-talet anställda är 125 . Sedan vår start iSverige 1991 har vi varit mycket fram-gångsrika och vuxit till en av landets stör-sta konsulter inom Risk Management.

Som medarbetare i Willis kommer Du att bli en viktig kugge i ettvinnande lag

Vill Du ansvara för och utveckla

Civilt försvar ochräddningstjänst?

Besök vår webbplats där du får mer information:www.w.lst.se och välj länk lediga tjänster

eller ring enhetschef Pelle Björklund 023-815 73 eller försvarsdirektör Leif Alenius 023-811 04

Välkommen med din ansökan

Sirenen är perfekt för digsom ska rekrytera personalinom sektorn befolknings-skydd och räddningstjänst.

Ingen tidning inom bran-schen har sådan täckningsom Sirenen.

Nästa nummer trycks den24 april. För att vi ska hinnafå med din annons vill vi attdu förhandsbokar utrymmesenast den3 april samt läm-nar färdig annons senast den10 april.

Våra spaltbredder är:1 spalt 41 millimeter2 spalter 87 millimeter3 spalter 134 millimeter4 spalter 180 millimeter

5 spalter 227 millimeterPriset är 15 kronor per

spaltmillimeter (plusmoms).

Vad annonsen kostar räk-nar du ut enligt följandeexempel: En annons som är134 millimeter bred (3 spal-ter) och 150 millimeter högkostar 6 750 kronor (3 x 150x 15).

Ring eller e-posta om duhar några frågor. Kontakt-person för annonser är i för-sta hand Per Larsson, tel054-13 51 02. Är han inteinne kan du även tala medGunno Ivansson eller StigDahlén.

Annonsera i Sirenen – boka senast 3 april

Lärare på skolan får erfaren-het från operativ räddnings-tjänst, brandmästare frånräddningstjänsten utvecklassom instruktör.

Revinge och räddnings-tjänsten i Kristianstad byterpersonal med varann.

Johan Sjöberg anställdes somlärare i Revinge 1994, han komdirekt från brandingenjörsut-bildningen.

Nu har Johan hamnat i ope-rativ räddningstjänst. Ett dygni veckan är han vakthavandebrandingenjör i Kristianstad.

– Att få praktisk erfarenhet ärju nu något som många lärareeftersträvar. För de som är ut-bildade brandmän har det fun-nits möjlighet till semestervi-kariat, men på befälssidan är

det svårare, säger Johan Sjö-berg.

Han jobbar i rullande skiftsom vakthavande befäl, ge-nomför övningar och gör egnaorienteringar.

Vad har du för personlignytta av utbytet?

– Jag tror jag vinner i trovär-dighet gentemot eleverna. Detblir enklare att ha en bank avhändelser att använda i skolan.Totalt sett gör det jobbet meromväxlande.

Johan Sjöberg jobbar 25 pro-cent av sin tid i Kristianstad.Motsvarande tid jobbar HansLindell, brandmästare frånräddningstjänsten, som lärarepå skolan, främst inom tak-tik/kem för deltidsbrandmän.

– Vi har också haft personalpå skolan som utbildat i perso-

nalhantering, säger MicaelSvensson i Kristianstad.

För räddningstjänsten i Kris-tianstad är syftet med utbytetatt man ökar tillgången tillbrandingenjörer och attbrandmästare i kåren får möj-lighet att utvecklas som peda-goger och instruktörer.

– Det är också ett sätt attmarknadsföra oss. Vi har hit-tills inte haft problem med re-krytering, men vi ser det ändåsom viktigt att profilera nord-östra Skåne inom brandingen-jörsyrket

Samarbetet mellan rädd-ningstjänsten i Kristianstadoch Räddningsverkets skola iRevinge är än så länge ett pro-jekt fram till utgången av 2004.

Personalutbyte

Lärare blir operativ i räddningstjänsten

Läs Sirenen på nätet: http://sirenen.srv.se

Försvarsdirektörer från sexlän vill att Räddningsverketagerar kraftfullt mot rege-ringen för att skogsbrandfly-get ska kunna fungera somtidigare.

Den gemensamma skrivelsenfrån försvarsdirektörerna komtill Räddningsverket i januari,innan regeringens beslut somrefereras ovan.

Försvarsdirektörerna frågarom verket verkligen gjort vaddet kunnat.

– Vi tycker att vi gjort det. Vihar uppmärksammat departe-menten om problemet. Menfinns inga pengar, kan vi hellerinte utföra uppdraget, konsta-terar Lennart Larsson, Rädd-ningsverket.

– Samtidigt handlar det inteenbart om pengar. Vårt beslutligger i linje med att ansvaretmåste ligga på intressenterna,skogsägarna själva. Att fritaskogsägarna det ansvaret krä-ver ett politiskt beslut.

Lennart Larsson ser två alter-nativ:

– Endera får vi medel och kanfortsätta, eller så får någon an-nan ta hand om det. Det pågårtrevanden med att få igångbrandflyg med annan huvud-man på vissa håll. Vi stödjergärna sådana initiativ.

36 Platsannonser Sirenen Nr 2 • 2003

Helsingborg är en av Sveriges mest offensiva städer med bra boende, goda kom-munikationer, universitet, dynamiskt näringsliv och en väl utbyggd offentlig verk-samhet. De kommunala förvaltningarna och bolagen omsätter c:a 6 miljarder kr.Närmare 8.000 anställda ger 118.000 kommuninvånare service, utbildning ochomsorg av hög kvalitet. Helsingborg är som enda skandinaviska stad medlem iThe League of Historical Cities. Vi strävar också efter större mångfald i arbetsli-vet. Varje medarbetares insats är viktig för att vi gemensamt skall förverkliga vi-sionen; att göra Helsingborg till den mest attraktiva staden i Sverige.

Helsingborgs brandförsvarsöker

RäddningslärareTjänsten är förlagd till Brandorama, en unik utbildningsanläggning som nu har bl.a utö-kats med ännu en brandsal. Räddningsläraren deltar i Brandoramas förekommande utbild-ningsverksamhet. Brandorama riktar sig till alla som behöver utbildning för att kunna för-hindra och förebygga olyckor. Kursdeltagarna är i åldrarna 8 till 80 år. Kurserna innehållerallt från enkel brand- och olycksvett till högskolekurser i teori och praktik. Kontakternamed näringslivet och organisationer i vår region är omfattande. Våra utbildningsavtalspänner över allt från processindustrier till sjukvård. Arbetsuppgifterna består i att tillhälften delta i kurser och undervisning, den övriga tiden disponeras för egen utveckling,kursutveckling, planering, underhåll och övriga förekommande verksamheter på Brando-rama.

Du skall vara brandman eller motsvarande, med pedagogisk läggning och intresse för ut-bildning. Tidigare erfarenhet av pedagogisk verksamhet inom räddningstjänst är merite-rande. Du skall ha hög social kompetens och skall kunna anpassa Din lärarstil till kursdel-tagarnas mognad. Arbetet kräver att Du skall kunna bära andningsskydd så AFS Rök &Kemdykningskrav uppfylls

Sjukvårdsutbildning är meriterande. Körkort minst B** erfordras.

Vi tillämpar individuell lönesättning.

Tjänsten är en tillsvidareanställning.Tillträde snarast.

Upplysningar om tjänsten lämnas av avd.chef Jimmy Theander, 042-10 62 32 eller JanneMollberg, 042-10 63 23,

Din ansökan skickar Du till Helsingborgs brandförsvar, Gåsebäcksvägen 2,

252 27 Helsingborg.

Sista ansökningsdag: 2003-03-14, märk kuvertet ”Räddningslärare”

PostScript-bild

(BRSL03.eps)

...men länsstyrelserna har inte gett upp

Räddningsverkets årsredovis-ning för 2002 har lämnats tillregeringen.

I årsredovisningen redovisasverksamheten enligt regle-ringsbrevets mål och återrap-porteringskrav och den omfat-tar därför endast en del av ver-kets verksamheter.

Viktiga händelser under åretvar förberedelserna för ny lag-stiftning och ny utbildning förskydd mot olyckor.

Förberedelser för ombildningav verkets utbildningsverksam-het till ett Centrum för risk- ochsäkerhetsutbildning samt inrät-tandet av ett Nationellt cen-trum i Karlskoga för erfaren-hetsåterföring från olyckor varockså viktiga händelser.

Ladda hem årsredovisningen iPDF-format från verkets webb-plats www.srv.se eller beställett tryckt exemplar från publi-kationsservice, beställnings-nummer I99-100/03, telefax054-13 56 05.

Räddningsverket i ord och siffror

Det finns ingen skyldighetför staten att svara förskogsbrandbevakning medflyg.

Det slår regeringen fast iett beslut.

Sex länsstyrelser – Västerbot-ten, Västernorrland, Gävle-borg, Norrbotten, Värmlandoch Halland – har i varsina skri-velser begärt att ansvarsförhål-landena ändras så att staten fåransvaret och finansierar verk-samheten. De sex skrivelsernakom till regeringen under peri-oden 19 augusti-17 september.

27 februari kom beslutet, un-dertecknat av försvarsminister

Leni Björklund, som avslårlänsstyrelsernas begäran.

Regeringen anser att syftetmed räddningstjänstlagstift-ningen inte är att befria enskil-da från ansvar och kostnader,utan att staten ska hålla en or-ganisation som kan ingripanär den enskilde inte bemäs-trar olyckssituationen. Men ut-gångspunkten är att den en-skilde har det primära ansvaretför att skydda sin egendom ochför att inte orsaka olyckor.

När riksdagen beslutade omRäddningsverkets verksamhetför 2003 fanns tre motionerom fortsatt bidrag till skogs-brandflyg. De avslogs.

Regeringen nobbarskogsbrandflyget...

37PlatsannonserSirenen Nr 2 • 2003

Helsingborg är en av Sveriges mest offensiva städer med bra boende, goda kom-munikationer, universitet, dynamiskt näringsliv och en väl utbyggd offentlig verk-samhet. De kommunala förvaltningarna och bolagen omsätter c:a 6 miljarder kr.Närmare 8.000 anställda ger 118.000 kommuninvånare service, utbildning ochomsorg av hög kvalitet. Helsingborg är som enda skandinaviska stad medlem iThe League of Historical Cities. Vi strävar också efter större mångfald i arbetsli-vet. Varje medarbetares insats är viktig för att vi gemensamt skall förverkliga vi-sionen; att göra Helsingborg till den mest attraktiva staden i Sverige.

Helsingborgs brandförsvarsöker

Chef för BrandoramaArbetsuppgifterna består av att leda och utveckla verksamheten på Brandorama.

Brandorama riktar sig till alla som behöver utbildning för att kunna ingripa vid och före-bygga olyckor. Kursdeltagarna är i åldrarna 4 till 80 år. Kurserna innehåller allt från enkeltbrand- och olycksvett till högskolekunskaper i teori och praktik. Brandorama är en unikanläggning med mycket moderna utbildningsanordningar. Brandorama expanderar ochbyggs ut ytterligare under 2003. Kontakterna med näringslivet och organisationer i vår re-gion är omfattande. Verksamheten är så gott som ekonomiskt självbärande.

För ytterligare info se www.helsingborg.se/brand/.

Du skall vara brandingenjör eller motsvarande med intresse för ekonomi, personalledningsamt ha pedagogisk läggning.

Tjänsten är en tillsvidareanställning med tillträde snarast.

Sista ansökningsdag: 2003-04-01

Upplysningar om tjänsten lämnas av Mats Rosander, vice brandchef (042- 10 60 02)

Fackliga företrädare: SACO: Kenney Pihl (0702-) 10 60 45, SKTF: Jan Nilsson (0702-)10 60 43, SKAF: Bo Paulsson 042- 10 60 00 vx

Din ansökan skickar Du till Helsingborgs brandförsvar, Gåsebäcksvägen 2,252 27 Helsingborg.

Räddningstjänsten Storgöteborg söker

Larm- och ledningsoperatörer

till räddningscentralenFör mer information om tjänsterna, besök vår hemsida,www.raddningstjansten.goteborg.se

Räddningstjänsten Storgöteborg är Sverigesstörsta räddningstjänst med ca 1000 anställ-da. Räddnings-tjänsten svarar för räddnings-tjänst och förebyggande skydd i Göteborg,Mölndal, Kungsbacka, Härryda och Partille.Verksamheten är organiserad som kommunal-förbund och har fått förnyat förtroende att be-driva ambulanssjukvård för Sahlgrenska Uni-versitetssjukhuset (SU).

Östra Skaraborg – landskapet mellan Vänern ochVättern. Skövde, Mariestad, Tibro, Töreboda, Hjo,Karlsborg och Gullspång har bildat ett kommunalför-bund med uppgift att svara för räddningstjänsten.Området har 115 000 inv. och en yta av 3 100 km2.

RÄDDNINGSTJÄNSTEN ÖSTRA SKARABORGsöker

BrandingenjörDu, kvinna eller man, kommer att ha ett övergripande an-svar för våra åtta deltidskårer, innefattande verksamhets-utveckling, övnings- och personalplanering. En viktiguppgift är att genom övningar implementera nya metoderoch tekniker, samt att utveckla den operativa verksamhe-ten ur taktisk och teknisk synvinkel. Du förväntas ävensärskilt bevaka deltidspersonalens intresse och behovinom organisationen.

Organisatoriskt ingår Du i den operativa avdelningen, därdu tillsammans med övriga brandingenjörer, inre befäloch övrig personal arbetar med utveckling av verksamhe-ten. Du kommer att medverka i projekt för att utvecklaoch förbättra räddningstjänstens arbetsmetoder vid rädd-ningsinsatser.

Genom att ingå i brandingenjörsberedskapen kommer Duatt aktivt delta i den operativa verksamheten.

Mer information hittar Du på vår hemsidawww.skovde.se/rt.

Ansökan oss tillhanda senast den 15 april 2003 underadress Räddningstjänsten, Majorsgatan 1, 541 40 Skövde.

Brandman i en vecka, un-dersköterska i tre.

Så ska räddningstjänstenpå Orust lösa värvningspro-blemen till deltidskåren.

Modellen att kombinera tjän-ster inom räddningstjänst medjobb inom vård och omsorghar tidigare prövats med fram-gång i Sveg.

Orust har nyanställt fyra del-tidsbrandmän, tre män och enkvinna. Från och med marshyrs de ut till omsorgen i kom-munen efter ett rullande sche-ma. Tre av dem har underskö-terskeutbildning och två avdem är redan deltidsbrand-män. Tillsammans fyller de uten heltidstjänst som brand-man.

Bakgrunden är svårighetenatt klara beredskapen dagtidpå en av stationerna, samtidigtsom kommunen haft svårt attfå folk inom äldreomsorgen.

– Vi måste tänka så här i fram-tiden om vi ska få folk till våradeltidsstyrkor, säger ChristerHellekant, ställföreträdanderäddningschef på Orust.

Och han tror på en utveck-ling av konceptet:

– Både skolan och privata fö-retag har redan visat intresseför att vara med i en framtidasatsning med samma system.Man kanske till och med kan gåså långt att alltid pröva möjlig-heten att rekrytera deltids-brandmän i samband med attkommunala tjänster tillsätts.

– När en vaktmästartjänsttillsätts, kan man ha som kravatt det ingår tjänst som deltids-brandman, föreslår han.

Deltidsbrandmännen är pro-jektanställda i två år.

De första två veckorna kom-mer de fyra att gå bredvid va-randra på något av äldreboen-dena i kommunen. Därefterblir det en veckas grundutbild-

ning på brandstationen, där deredan utbildade deltidsbrand-männen är handledare åt detvå nya.

Utredningen om deltidsbrandmänRegeringsuppdraget att kartläg-ga orsakerna till rekryterings-problemen bland deltidsan-ställda brandmän refererade vi iförra Sirenen.

Nu finns rapporten färdig itryck och kan beställas från

Räddningsverkets publikations-service eller laddas ner somPDF-fil från nätet (www.srv.se)

Best nr: P30-426/03. Beställningsadresser se sidan

24 i detta nummer.

Räddningstjänsten Dala Mittsöker

heltidsbrandmän

Räddningstjänsten Dala Mitt är ett kommunalförbundbestående av räddningstjänsterna i Borlänge, Falun ochSäter.

Kommunalförbundet är fyra år gammalt och här gesstora möjligheter att vara med och skapa en räddnings-tjänst som svarar mot samhällets behov i framtiden.

Vi har tagit bort gränsen mellan den förebyggande ochskadeavhjälpande verksamheten, och målet är att allverksamhet ska ha sin utgångspunkt i väl kända och klar-gjorda risker.

För ytterligare information hänvisar vi till vår hemsidawww.dalamitt.se.

Annonsbokning senast 3 april

Brandmän inom vården

Orust följer efter Sveg

Christer Hellekant på Orustkonstaterar att både skolanoch företag visat intresse förpersonalsamarbete med rädd-ningstjänsten.

38 Krypto Sirenen Nr 2 • 2003

Samma tal – samma bokstav

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilar-na. Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden.Regeln är att samma siffror motsvaras av samma bokstavhela kryptot igenom.Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa enmening som har koppling till bilden.1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet,kontoret, etc), 2–4:e pris: cykelhjälm, 5–8:e pris: rese-brandvarnare.Skicka lösningen senast den 14 april till: ”Kryptot”,Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad.

Toppvinsten till Falköping

Lösningen till kryptot 1/03

Den här gången kom den först öppnade rättalösningen från Falköping. Vi på Sirenen sägergrattis till Flora Bromander och övriga vinnare.

Rätt lösning av krypto nr 1/03 gav följandemening i de tonade rutorna:

Kan man bli vaccinerad här

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kon-toret etc): Flora Bromander, Falköping.2:a pris (pulversläckare, typ ABE klass I, för bilen, hus-vagnen, båten): Eva García H, Uppsala.3–6:e pris (cykelhjälm): Lars-Olov Zetterblom,Bromma, Lennart Hall, Kungälv, Marie-Louise Eriksson,Bengtsfors, Jack Dunberg, Kungsbacka.7–10:e pris (resebrandvarnare): Jan-Erik Dantorp,Åkarp, Magnus Storm, Borghamn, Birger Swahn,Rättvik, Olavi Lång, Skyttorp.

39Näst SistaSirenen Nr 2 • 2003

Eget skylt-reglemente?

Åtta sidor i detta nummer fokuserar på de gifteroch onyttigheter brandmän inandas i onödan vidbland annat eftersläckning och som hotar deras

hälsa. Det känns nästan som om Sirenen plöjer obrutenmark – trots att det handlar om ett så angeläget ämnesom 20 000 brandmäns och befäls hälsa. Det räcker medatt ögna igenom brandmännens svar på Sirenens enkät– de säger det mesta om problemet.

Jag är oerhört förvånad att ingen tagit tag i detta ar-betsmiljöproblem.När Sirenen skissadepå temat fanns detingen som hade nå-gra raka svar, varesig på Räddnings-verket, Arbetsmiljö-verket eller i denkommunala rädd-ningstjänsten. Desom borde skämmasmest är räddningscheferna – det är de som enligt lagansvarar för sin personals arbetsmiljö.

Inte heller på central nivå har mycket gjorts. Myndig-heterna använder varje år tiotals miljoner kronor förforsknings- och utvecklingsprojekt om allt möjligt ochomöjligt. Men ingen har brytt sig i projekt som har klar-lagt farorna vid eftersläckning och som skräddarsytt ef-fektiva och praktiska andningsskydd för brandmän.Skydd som de tar på sig när akutskedet är över och närde inte längre orkar jobba vidare i helskydd med tuberpå ryggen. Eftersläckning är en stor del av arbetsinsatsenvid bränder och det är i detta skede, när det fortfaranderyker och pyr, som luften är som giftigast att andas.

Varför reagerar inte brandmännen själva?Arbetsmiljöverket har ett tungt ansvar. Men även Rädd-ningsverket. 900 anställda är vi – och nästan ingen harengagerat sig. Häpnadsväckande! I stället prioriterasstudier och lilafärgade rapporter om hur exempelvistallbar påverkas av vådautsläpp av klorgas eller projektmed slutsatser typ att risken för skogsbränder är mindreom det har varit en regnrik sommar.

Märkligt är också att brandmännen själva och derasfack inte engagerat sig när den egna hälsan så påtagligtstår på spel. Det tycks vara viktigare att krampaktigt slåvakt om nuvarande arbetstider, att man alltid måstevara fem man för att rökdyka, att kvinnor inte ska rök-dyka och så vidare.

Sirenens kartläggning av den ”skit” brandmän inandasi onödan är varken vetenskaplig eller akademisk, men dubrandman eller befäl som läst temat – ta intryck och tänkpå dig själv, din och kollegornas hälsa nästa gång du ärpå utryckning till en brand! Det ökar möjligheterna attförebygga skador.

■ ■ ■ Det är 9 mars när detta skrivs och vi står på ran-den till ett krig som kan orsaka en världskris. Jag passe-rade nyss en kiosk och kastade ett öga på Expressenslöpsedel. Nej, inget om kriget, inget om någon annanviktig nyhet heller – det är alltså som vanligt. I ställetbasunerade ”tidningen med sting” på löpet ut att Brand-sta-Olle hade brutit snoppen. Hur lågt kan inte en tid-ning sänka sig för att sälja lösnum-mer och hur långt kan inte brand-männen från Helsingborg sträckasig för att hålla fyr i kändisskapet!

■ ■ ■ Räddningsverket är enmyndighet som ska ge serviceoch vara tillgänglig. En internmätning av inkomna tele-fonsamtal under februarivisar att Risk- och miljö-avdelningen missade 25procent av samtalen,Räddningstjänstavdel-ningen 20 procent.Bäst var Avdelningenför brandfarliga ochexplosiva varor, 3 procent.

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som fram-förs i denna kolumn är hans personliga och har inget medRäddningsverkets ståndpunkter att göra.

Sista ordetfrån Stig DahlénSirenens chefredaktör

Stig DahlénChefredaktör och ansvarig utgivare 054–13 51 04, e-post:[email protected]

Per LarssonReporter054–13 51 02e-post:[email protected]

Gunno IvanssonLayoutare, reporter054–13 51 06e-post: [email protected]

R e d a k t i o n

Sirenens uppgift är att beskrivautvecklingen inom Räddnings-verkets ansvarsområden och sti-mulera till debatt i dessa frågor.Enbart Inledaren på sidan 2 äratt betrakta som Räddningsver-kets officiella linje.Ansvarig utgivare: Stig Dahlén.Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Telefax: 054–13 56 40e-post: [email protected] är gratis. Bestäl-les skriftligt genom att skicka inprenumerationstalongen som

finns i slutet av varje nummer.Upplaga: 38 000 exemplar.Adressändring görs genom attfylla i talongen som finns i slutetav varje nummer. Talongen fax-as, 054-13 56 40 eller skickastill: Prenumeration, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.Kom ihåg att uppge gamlaadressen vid adressändring!Tryck: VLT Press, Västerås. Tryckt på miljövänligt papper.Nästa nummer, 3/03, utkom-mer den 28 april.

SirenenRäddningsverkets tidning

Brandmänäventyrarhälsan

Utrymningsvägar och nödut-gångar blockerade på de mesthäpnadsväckande sätt har dusom läser Sirenen sett mångaexempel på senaste året pådenna sida.

I regel brukar dock självaskyltningen vara enligt alla kon-stens regler. Men denna gånghar vi fått ett bidrag från StefanSärdqvist på Räddningsverketsskola i Revinge som visar en al-drig skådad ”skyltvariant”.

Han hittade nödutgången hosen möbelhandlare. ”Reservut-gången” är upplyst, skyltad ochfritt tillgänglig – ja helt enkeltfungerande. Fast möbelhand-larn har nog inte läst på skylt-reglementet...

Redaktionen tar gärna emotfler bilder av detta slag. Du somfår bilden publicerad belönasmed Sirenens eftertraktade T-shirt. Är du intresserad, uppge iså fall önskad storlek (S, M, L, XLeller XXL) och adress. Foto: STEFAN SÄRDQVIST

Jan-Erik Bertilsson slutade 13mars som räddningschef i Fal-kenberg. Vicechefen Bengt-OveOhlsson är tillförordnad chef iavvaktan på att frågan om even-tuellt sammangående mellanräddningstjänsterna i Halmstadoch Falkenberg har färdig-utretts. Bertilsson fortsättersom konsulent i Brandförsvars-föreningen i Halland, där han 1april tar över efter Rolf Rask.

Pontus Löfving, 26, började13 januari som brandingenjörvid Gästrike räddningstjänstför-bund. Han kommer direkt frånbrandingenjörsutbildningenoch påbyggnadsåret i rädd-ningstjänst.

Brandingenjör Markus Glen-ting, 27, har anställts på enhe-ten för kommunal riskhanteringvid räddningstjänsten i Stock-holm.

Kristian Levy har sagt upp sigsom brandingenjör i Malmöoch tagit steget över sundet.Han jobbar nu på förebyggan-de- avdelningen vid Köpen-

hamns Brandvesen.Färske brandingenjören An-

ders Persson har två jobb. Handelar sin tid mellan skyddsav-delningen vid räddningstjän-sten i Malmö och som lärare påRäddningsverkets skola i Re-vinge.

Mats Rosander, ställföreträ-dande chef i Helsingborg, läm-nar räddningstjänsten och blirtrafikchef och vice vd för Hel-singsborgs hamn.

Bengt Persson lämnar av häl-soskäl sin tjänst som räddnings-chef i Krokom. Tillförordnadchef fram till 1 september blirställföreträdaren Sören Sjöling.

Acko Ankarberg Johanssonoch Ola Rask är sedan årsskiftetnya i Räddningsverkets styrelse.

Acko Ankarberg Johansson, 38,bor Huskvarna och är kommu-nalråd för kd i Jönköpings kom-mun. Hon sitter också med iKommunförbundets styrelse.

Ola Rask, 62, bor i Stockholm,är socialdemokratisk riksdagsle-damot och ledamot i försvars-utskottet och krigsdelegatio-nen. Avgått ur Räddningsver-kets styrelse har Erik Langbyoch Urban Ahlin.

Kjell-Göran Gustafsson, rädd-ningschef i Laholm, har avliditefter en längre tids sjukdom.Han blev 57 år. Peter Söder-ström är tillförordnad rädd-ningschef fram till 11 april, dåPer-Åke Eriksson tar över somtillförordnad chef.

■ ■ ■ HÖR AV DIGnär personer på ledande pos-ter i din organisation byterjobb eller någon nyanställs.Adresser finns härnedan.

Vågor höga som trevånings-hus satte drömmen på provför Kenneth Jönsson och Mo-nica Strandh.

Men den egenhändigtbyggda 43-fots seglaren Q-coon bestod prövningarnaoch de nådde Västindien.

Nu anlöper de öar medparadisiska namn som Mart-inique, Grenada, Mustique,Trinidad och Tobago.

Kenneth Jönsson tog ett friårfrån jobbet som brandman iLund och 5 september 2002seglade han och Monica ut frånSkanörs hamn.De svarar på Sirenens e-postin-tervju med hälsningar från To-bago och en fläkt av solvarmkorallsand och klarblått havnår ett Sverige kvar i vinternsgrepp.

Hur fick ni idén att byggabåten och att göra resan?

– Min sambo Monica och jaghar resor, gärna till udda plat-ser, som ett av våra intressen. Vityckte det kunde vara kul att tasig fram på egen köl och börja-de titta efter båttyper som kla-rar att segla på de stora haven.Efter att ha besökt seglarmäs-sor över hela världen och varitpå otaliga båtvarv fastnade viför att få en båt byggd i stål ef-ter våra egna idéer.

Skeppskonstruktör ArneBorgheim i Danmark hjälpteoss att rita en 43-fots segelbåt.Skrovet byggdes på ett litetvarv på Jylland och fraktadesmed lastbil till Skanör.

Har ni gjort mycket själva?– Inredningen har jag byggt

själv. Det mesta av skåp, soffor,bord och kojer är av mahogny.Durken (golvet) är av ett ljustträslag – ramin – och rufftaketav finsk glasbjörk. Utvändigt ärallt trä teak. Fem år tog det attbygga båten

Har du seglat tidigare?– Den här segelbåten är vår

tredje. Vår första segelbåt köp-te vi 1990, en Vindö 30, och nå-gra år senare blev det en Najad34. Men den tycker jag är för li-ten för en tuffare Atlantseglingmed tanke på all utrustningsom behövs.

Hur ser resrutten ut?– Vi valde den traditionella

rutten för Västindienseglare,först till Kanarieöarna och ivårt fall vidare till Martinique.Ett av delmålen är karnevalen

på Trinidad i början av mars.Hittills har vi anlöpt Martini-que, St Lucia, St Vincent, Cari-cou, Mustique, Union, Canu-han och Grenada.

Vi kommer nog inte att seglabåten hem igen utan lägga upphenne för förvaring på Trini-dad eller Grenada – redo förnästa semester. Kanske fortsät-ter vi jorden runt eller seglar iAsien. Vietnam hägrar, innanmassturismen får fäste.

Har ni mött några strapatsereller är det bara medvind ochsol i ryggen?

– Överfarten över Atlanten tog20 dygn från Las Palmas tillMartinique. Den var tuff. Myckethög sjö, vågor stora som trevå-ningshus rullade in från allahåll. Det var svårt att sova, äta

och det blevlånga vaktereftersom vibara är två ibesättning-en. Men viklarade ossmed få ska-dor: en bru-ten spirar-bom och enspricka i avgassystemet.

Hur ser en vanlig dag ut på Q-coon?

– För underhåll av båten har viett motto på resan: ”En sak skaåtgärdas varje dag”. I övrigt sim-mar vi, dyker, surfar, umgås medandra seglare och planerar nyaseglingsmål. Att gå i land ochproviantera kan ta en hel dag in-nan vi fått tag i alla varor.

Q-coon har både kyl och frysombord, men ligger vi i hamngillar vi att äta på små lokalaställen och prova inhemska rät-ter.

Har äventyret motsvaratdrömmen så här långt?

– Det mesta stämmer med vårdröm om segling i turkosblåttvatten och möten med andrakulturer. Men det har tagit

längre tid än vi trodde att varvaned och njuta av dagarna somgår alldeles for fort. Först nuhär på Tobago känns det somatt vi kommit ifatt tiden.

Saknar du något hemifrån?– Det ska i så fall vara Kalles

kaviar och min bil!

EVA-LENA LINDBÄCK

Fakta/Q-coon Byggd i stål i Vraa, Jylland1997-98, inredd i Skanör1998-2002Längd: 13,8 mBredd: 4,0 mDjupgående: 2 mRigg: 18,5 m Cutter riggMotor: Vetus Deutz 106 hk,120 A generator för hushålls-laddning, Vetus bogpropellerÖvrigt: GPS, radar, ekolod, au-topilot, nödsändare, VHF, da-tor, radio, TV, video Inredning:Förpik med tre kojer, salong,pentry med 100 l kyl, 130 lfrys och fyrlågig gasspis, akter-salong med dubbelkoj, totaltåtta bäddar ombord.

Kenneth Jönsson, brandmani Lund, tog ledigt ett år och till-sammans med Monica Strandhgav han sig iväg på seglats tillVästindien. Den 43 fot långasegelbåten Q-coon har han tillstora delar byggt själv och dettog honom fem år.

Tog friår och gjorde drömresan

Post

tidn

ing

BRe

tura

dres

s: L

257

651

80 K

arls

tadSirenen

Räddningsverkets tidningNr 2 2003

Documents

Sirenen Räddningsverkets tidning - Tjugofyra74 Nyheter Sirenen Nr 2 • 2003 1 843 personer har sökt till 150 platser vid den nya två-åriga utbildningen. – Vi är mycket nöjda