Kriminologiska institutionen

Skillnader i medias brottsrapportering

Sker det en underrapportering av våld i nära

relation, i förhållande till skjutningar, i svensk

media?

Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp

Kriminologi

Grundnivå

Vårterminen 2020

Greta Pacolli & Julia Bramme

Handledare: Lena Roxell

1

Sammanfattning Den här studien ämnar undersöka hur medias rapportering ser ut när det kommer till våld i nära

relation samt skjutningar under 2015–2019. Samt att undersöka om det finns en skillnad i

medias rapportering i förhållande till anmälningsstatistik. Som grund för urvalet används fyra

av Sveriges största tidningar. Nämligen Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska

Dagbladet. Datainsamlingen sker genom ett insamlande av nyhetsartiklar som belyser de valda

brottskategorierna, utifrån förutbestämda krav och begränsningar. Frågorna som ämnas bli

besvarade i denna studie baseras dels på huruvida det faktiskt finns en skillnad när det kommer

till medias publiceringar av artiklar gällande våld i nära relation men också skjutningar. Vidare

ämnar studien även besvara vad en eventuell skillnad kan förklaras av samt om det finns en

skillnad i antalet artiklar och hur stort anmälningsantalet för de två brottskategorierna är.

Resultatet visade att våld i nära relation mot kvinnor är underrepresenterade i media, både i

relation till skjutvåld mot män och till antalet anmälda brott. Skjutvåld rapporteras i högre

utsträckning i media samtidigt som antalet anmälda brott är betydligt lägre för skjutvåld än för

våld i nära relation. En förklaring till medias rapportering kan vara att journalister vill fånga

allmänhetens intresse och rapportera om sådant de vet säljer.

Nyckelord: Våld i nära relation, VINR, skjutningar, skjutvåld, medierapportering.

2

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 2

1. Inledning 3

1.1.Syfte och frågeställningar 4

1.2.Begreppsdefinition 4

1.3.Disposition 5

2. Bakgrund 5

3. Teori 6

3.1.Viktimologi 6

3.2. Moralpanik 7

3.3. Feministisk kriminologi 8

4. Tidigare forskning 9

5. Metod och data 12

5.1 Tillvägagångssätt 12

5.2 Datainsamling och urval 13

5.3. Avgränsningar datainsamling 13

5.3.1. Avgränsningar VINR 15

5.3.2. Avgränsning skjutvåld 15

5.3.3 Förförståelse 16

5.4 Analysmetod 16

5.5 Etisk reflektion 17

5.6 Metoddiskussion 17

6. Resultat & Analys 18

7. Diskussion 24

8. Slutsatser & vidare forskning 27

9. Referenslista 30

10. Bilagor 34

3

1. Inledning

Medias presentation av brottslighet påverkar befolkningens perspektiv och kan skapa

förutfattade meningar om brottslighetens statistik. Den påverkan som media har kan både ses

som en skepnad av social kontroll i samhället men också från ett falskt perspektiv, samtidigt

som media har skapat en återkommande oro i samhället av dess presentation (Reiner 2007, s.

376). Men vad är nyheter och vad förmedlar dem? Visserligen finns det dem som säger att

”News is what a chap who doesn’t care much about anything wants to read” (Harcup & O’Neill

2001, s. 261). Samtidigt sägs det att medias roll är en aktiv och viktig aktör som påverkar

befolkningens perspektiv, delvis genom att media har en makt som fungerar som en viss

ställföreträdande och svarar för allmänheten. Där bland, genom en påverkan på den

gemensamma samhällskulturen (Nilsson 2012, s. 137).

Nyheter är händelser som journalister selektivt väljer ut och skriver om. Det betyder att

det inte enbart är brottslighet som media vill förmedla utan det är journalister som väljer ut det

som dem vet säljer. Galtung och Ruge tar upp 12 regler i sin artikel, som dem menar på att

journalister använder när dem ska välja vilka händelser dem ska skriva om. Dessa regler

beskriver och förklarar, med minimala skillnader, hur viktig en händelse är att skriva om

beroende på hur mycket information som finns tillgänglig att använda sig av (Harcup & O’Neill

2001, s. 261). Trots att det anmäls i mycket högre utsträckning än vad som publiceras, så kan

inte journalister skriva om varje händelse och därav selektivt plockar ut de mest händelserika

och informationsrika händelser (Harcup & O’Neill 2001, s. 261–262).

Medias makt att kunna påverka det som exponeras för omvärlden i valet av

publiceringar, leder till att vissa händelser uppmärksammas mer än andra. Detta är något som

i sin tur kan skifta fokus på allmänhetens intressefrågor. Media formar alltså allmänhetens

attityd och inställning till brott och brottslighet, däribland mäns våld mot kvinnor i nära relation

(Dahlgren 2014, s. 16). Våld i nära relation är en vanlig företeelse som med tiden har fått fart

och blivit ett hett ämne inom kriminologin, likaså ökningen av skjutningar i Sverige (Brå

2019:8; Brå 2019:3). Statistik har visat på att kvinnor som fallit offer för våld i nära relation i

parrelation motsvarade 64 procent av alla fall. Liknande siffror stod män för i relation till

skjutningar. Män som fallit offer för dödligt våld med hjälp av skjutvapen stod alltså för 89

procent av alla fall (Brå 2019a, s. 6).

Det media rapporterar om tenderar att uppmärksammas mer (Dahlgren 2014, s. 16).

Med tanke på den roll som media har i brottsrapporteringen, är det av intresse att undersöka

förekomsten av dessa två specifika brottskategorierna i dagens mediala samhälle.

4

1.1.Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att ta fram data som visar medias publicering i antalet artiklar gällande

våld i nära relation riktat mot kvinnor, samt skjutningar riktade mot män. Vidare gör vi en

jämförelse av de rapporterade brotten i media och antalet anmälda brott under en femårsperiod.

Med studien vill vi också försöka förstå vad som ligger till grund för medias val, när det

kommer till att rapportera om nyheter. Även journalisterna roll i samband med

nyhetsrapporteringen i media är något som kommer att belysas i denna studie.

Frågeställningar:

- Finns det en skillnad mellan antalet nyhetsartiklar och anmälda brott som media

publicerar, när det kommer till våld i nära relation samt skjutningar?

- Om det visar sig finns en skillnad i antalet artiklar media publicerar kring dessa brott,

hur skulle denna skillnad kunna förklaras?

1.2.Begreppsdefinition Genomgående i arbetet kommer vi att använda oss av vissa benämningar på begreppen våld i

nära relation samt skjutningar. Vid benämning av våld i nära relation kommer förkortningen

VINR att användas. När vi pratar om skjutningar kommer vi använda oss av begreppet

skjutvåld. Nedan kommer en mer grundlig förklaring på definitionerna av skjutvåld samt

VINR.

Våld i nära relation (VINR)

Definitionen kring begreppet våld i nära relation är baserad på BRÅ:s definition och handlar

om brott som sker i nära relationer där gärningspersonen är en närstående till offret. Med

närstående avser BRÅ en familjemedlem av något slag, en partner eller före detta partner. Våld

i nära relation sker genom en samverkan mellan flera dimensioner så som könsmakt och

individuella och strukturella omständigheter (Brå 2009, Rapport 12, s. 7).

Vid benämning av våld i nära relation kommer vi hädanefter att använda oss av förkortningen

VINR.

Skjutningar (Skjutvåld)

Definitionen kring begreppet skjutvåld baseras på BRÅ:s indelning mellan dödligt våld som

inneburit användande av skjutvapen i samband med våldstillfället. Samt dödligt våld som sker

5

utan att skjutvapen har använts vid det aktuella tillfället (Brå 2019b, s. 15). Med begreppet

skjutvåld avser vi våld som orsakat fysisk skada eller död gentemot en individ, som ett resultat

av att ett skjutvapen använts vid tillfället.

I och med denna definition av våld med hjälp av skjutvapen kommer vi hädanefter genom hela

arbetet använda oss av begreppet skjutvåld.

1.3.Disposition Inledningsvis tar vi upp bakgrund till varför det är intressant att undersöka VINR och skjutvåld

samt kort om hur statistiken har förändrats under en tid. Sedan följer en genomgång av teori

rörande viktimologi och feministisk kriminologi. Vidare går vi in på tidigare forskning som

genomförts och berört liknande ämnen. Efter teori och tidigare forskning, går vi in på studiens

metod samt datainsamling. Där redovisar vi valet av media och brottsrubriceringar samt

avgränsningar och tillvägagångssätt. Sedan redovisas studiens resultat och avslutningsvis sker

en diskussion samt analys av resultatet kopplat till teori samt tidigare forskning.

2. Bakgrund

Under det här stycket kommer bakgrund till VINR och skjutvåld att redovisas. Bakgrunden går

delvis in på hur statistik ser ut för båda brottstyperna och hur vanligt förekommande dem är i

relation till kön.

Mellan 2011 (då BRÅ började föra statistik kring användandet av skjutvapen) och 2019, har

en ökning av användandet av skjutvapen skett, från 17 till 45 fall. Som följd av användandet

av skjutvapen har det dödliga våldet nästan fördubblats från 21 procent (2011) till 41 procent

(2019) (Brå 2019b, s. 6 & 16). Könsskillnader visade att 89 procent av dem som fallit offer för

skjutvåld var män under 2019 (Brå 2019b, s. 15). Under 2011–2019 har andelen män som fallit

offer i samband med användandet av skjutvapen legat konstant mellan 82–89 procent av fallen

(Brå 2019b, s. 6).

BRÅ:s rapport om konstaterade fall av dödligt våld tar upp kvinnors utsatthet för våld

i nära relation som resulterat i dödligt utfall. Under 2019 motsvarade 64 procent kvinnor utsatta

för dödligt våld i en parrelation samtidigt som män stod för ungefär 2 procent (Brå 2019a, s.

6). Det finns uppgifter som styrker att utsattheten för partnervåld inte har minskat trots att

anmälda brott av grov kvinnofridskränkning har minskat i antalet anmälda brott (Brå 2019:8,

s. 15). Argument för valet att endast studera utsatta kvinnor är på grund av den

6

överrepresentationen av dödligt våld mot kvinnor av män. Men för att media ska publicera

rikliga artiklar om våld i nära relation krävs kunskap, inte bara om enstaka händelser utan om

ämnet i sig (Dahlgren 2014 s. 16).

Vi färgas av det vi hör och läser om på nyheterna vilket formar vad vi anser vara viktigt

i samhället. Våld i nära relation som, är enligt Socialstyrelsen, ett stort samhällsproblem och

har lett till att regeringen jobbar för en jämställdhetspolitik, som ett sätt att bekämpa mäns våld

mot kvinnor (Socialstyrelsen, 2019). Oftast ökar våldet i intensitet ju längre tid relationen

pågår. Anledningen till detta kan vara att djupa känslomässiga band skapas mellan offer och

förövare, något som i sin tur kan göra det svårare för den våldsutsatta att lämna relationen

(NCK). Däremot, för att våldet ökar betyder det inte att det kommer från fler personer utan från

samma person, exempelvis en partner (Brå 2009:12, s. 15).

Tyvärr finns det inte utrymme för nyhetsrapporteringen att täcka alla händelser och

frågor kring allt som sker dagligen i vårt samhälle. I och med detta bildar allmänheten sin egen

uppfattning som bildas av det media faktiskt väljer att rapportera (Dahlgren 2014, s. 16). Därav

ämnar studien undersöka hur lite eller mycket media publicerar om ovannämnda

brottskategorier.

3. Teori

I detta stycke presenteras de teoretiska utgångspunkter som legat till grund för studien. I första

delen av stycket sker en genomgång av viktimologi som teori, med olika viktimologiska

infallsvinklar samt begrepp. I den senare delen av stycket sker en genomgång av feministisk

kriminologi, där i huvudsak fyra områden inom disciplinen uppmärksammas.

3.1.Viktimologi Viktimologi som forskning kan i huvudsak delas i in i tre olika fokusområden. Viktimologi kan

grunda sig på ett intresse att studera grupper eller individers utsatthet samt vad denna utsatthet

riskerar att leda till. Det kan också finnas ett intresse att undersöka skapandet av de begrepp

och bilder som i sin tur skapar brottsofferdiskursen. Slutligen kan det inom viktimologin även

finnas ett intresse av att närmare undersöka gärningspersoner och händelser och inte

nödvändigtvis den utsatte individen (Heber, Tiby & Wikman 2012, s. 17–18).

Uttrycket “brottsoffer” började inte att användas i Sverige förrän på 1970-talet (Tham

2011, s. 23). Att falla offer för brott är däremot ingen ny företeelse, utan det är rollen som

brottsoffer som kan ses som en förhållandevis ny företeelse. I samband med detta appliceras

7

också ett större fokus kring utsatthet och offerskap. Uttryck som “sårbara grupper” börjar

myntas. En faktor som ytterligare lyfter fram offerrollen i vårt nutida samhälle är media. Som

ett resultat av medvetenheten kring att uttrycket brottsoffer “säljer” (Heber, Tiby & Wikman

2012, s. 17–18).

Hur brottsoffer framställs beror på flertalet faktorer, inte minst i framställandet av det

“traditionella” brottsoffret, det vill säga exempelvis den sårbara kvinnan. Synen på brottsoffret

är också något som senare kan komma att lägga en grund för brottsofferpolitiken som finns i

samhället men också lagändringar. Den brottsofferdiskurs som finns i Sverige är tydligt präglad

av konsensus. Att diskursen är präglad av konsensus ges i uttryck på så sätt att samtliga

politiska partier gemensamt vill stötta brottsoffer, det finns alltså en politisk enighet när det

kommer till brottsofferrelaterade frågor (Tham 2011, s. 26).

Viktimologin som forskningsfält har en nära koppling till media och den bild som ges

av brottsoffret i den mediala rapporteringen. Media kan ses som en ställföreträdande aktör där

rollen innebär att tala utifrån andras intressen (Nilsson 2012, s. 137).

Kritik som riktas mot viktimologi som forskningsfält, tillämpar fokus på den så kallade

“farliga viktimologin”, som innefattar risken för att rikta alltför mycket sympati gentemot

brottsoffret. Den fokusering på brottsoffret som detta leder till kan vara riskfyllt. Det riskfyllda

i det hela innefattar det faktum att brottsoffret och brottet, som en följd av den riktade sympatin,

riskerar att leda till en individualisering av problemet. Det vill säga att den brottsliga

handlingen blir till något individuellt (Niemi 2011, s. 67–68).

3.2. Moralpanik Media påverkar oss på fler sätt än vad vi tror, och det finns också en historia av att media kan

vara moralisk förkastligt. Delvis genom det som media innehåller, bland annat internetporr. På

grund av den panik som uppstår i relation till detta finns begreppet moralpanik. Moralpanik

myntades av Stanley Cohen år 1972. Som ett resultat av att olika samhälleliga auktoriteter, till

exempel domare, uttrycker sig i media tenderar detta att få ett starkt fäste även hos allmänheten.

Detta är något som i sin tur också ökar risken för att det i samhället uppstår moralpanik. Medias

egna medvetenhet kring sin roll i skapandet av att moralpanik, kan ses som något tvetydig. Till

viss del är media själva medvetna om sin roll i samhället, och vad deras rapporteringar riskerar

att mynna ut. Samtidigt väljer medier fortsatt att publicera material, trots en medvetenhet kring

att det finns en risk att moralpanik kan uppstå (Cohen 2002, s. xx).

8

För att ha möjligheten att förklara medias konstruktion av brott, finns bland annat ett

begrepp som förklarar samhällets konstruktion i det större hela. Social konstruktivism är en

modell som används för att skapa nya konstruktioner av problemgrupper i samhället (Cohen

2002, s. xxvii). Problemgrupper kan vara allt från människor som begår brott och därmed

hamnar under samma “grupp” eller också människor med psykiatriska sjukdomar till de

grupper som kräver rättigheter på grund av diverse problem mm (Cohen 2002, s. xxvii-xxviii).

Ett problem med Media är att, det är den främsta källan när det kommer till allmänhetens

kunskap. Media bidrar alltså med okunskap kring sociala problem som finns i samhället och

också avvikelser. I och med detta bidrar media med moralpanik (Cohen 2002, s. xxviii).

3.3. Feministisk kriminologi Den feministiska kriminologin hämtar sin grund inom den feministiska rörelsen, som ett

resultat av rörelsens erfarenheter kring våld som riktats mot kvinnor. Vidare

uppmärksammades det, av feministiska forskare, att kriminologin som disciplin kunde anses

vara könsblind. I samband med att könsaspekten fick en roll inom kriminologin tydliggjordes

bilden av att de flesta gärningspersoner var män samt att kvinnan intog rollen som offer. Detta

resulterade också i att den feministiska kriminologin posterade sitt fokus på offerrollen, samt

skapade en ökad synlighet kring kvinnor som offer för våldsbrott (Niemi 2011, s. 67). Som en

följd av detta tydliggjordes också bilden av våld i nära relation som ett “dolt brott”. Vilket

innebär att denna typ av brottslighet många gånger sker i hemmet och inte synliggörs på samma

sätt (Hydén 2015, s. 1053).

Även om viktimologi och den feministiska kriminologin till viss del skiljer så åt,

exempelvis i fokusområden, är viktimologin exempelvis inte lika könsspecifik, utan fokuserar

snarare till ett flertal olika faktorer som skiljer sig mellan människor (Heber, Tiby & Wikman

2012, s. 19). Det finns också vissa likheter mellan disciplinerna. Både viktimologi och

feministisk kriminologi är hämtade från en aktivistisk rörelse. De båda disciplinerna lägger

även en stor vikt vid brottsoffrets roll. En stor skillnad mellan viktimologi och feministisk

kriminologi är att feministiska kriminologi, ständigt blivit kritiserad och ifrågasatt för sina ideér

och förslag (Niemi 2011, s. 67).

Den feministiska kritiken som riktats mot kriminologi som disciplin kan delas in i fyra

huvudsakliga områden, kritisk feminism, cultural criticism (poststrukturalism),

ståndpunktsfeminism och empirisk feminism. Inom den kritiska feminismen ifrågasätts varför

mannen ses som norm. Vidare vill man inom detta område även flytta fokus från frågan “Varför

9

begår människor brott?” och istället fokusera kring frågan “Varför begår män så många

brott?”. Cultural criticism (poststrukturalism) fokuserar istället kring frågor som rör strukturer

men också hur vissa begrepp ges en specifik innebörd (Lander, Pettersson & Tiby 2011, s. 9–

11).

Inom ståndpunktsfeminismen läggs istället stor vikt vid vem som utför en viss studie,

det vill säga vem forskaren är samt vilket biologiskt kön som forskaren har. Detta då

ståndpunktsfeminsister menar, till skillnad från andra inriktning inom den vetenskapliga

disciplinen, att forskaren inte bör ses som neutral. Den empiriska feminismen vilar på samma

grund som den kriminologiska empirismen, men är kritiska till att kvinnor uteslutists i samband

med studerandet av brottslighet. Den empiriska feminismen har medfört mer kunskap och en

ökad förståelse kring rättssystemet och kvinnor. Men den har också mött kritik, där kritiker

menar att den empiriska feminismen endast fokuserar kring den genusstyrning som sker inom

kriminologin som innefattar kvinnor och inte den som innefattar män (Lander, Pettersson &

Tiby 2011, s. 9-10).

Avslutningsvis ser vi det som ytterst relevant att koppla samman de teoretiska

utgångspunkter, viktimologi och feministisk kriminologi, med denna studie. Dels för att lyfta

det “generella” offer-perspektivet i den dagliga pressen, genom att addera den viktimologiska

aspekten till studien. Men också lyfta de könsspecifika aspekterna av brottslighet och offerskap

genom att även använda sig feministisk kriminologi som teoretisk utgångspunkt för studien.

4. Tidigare forskning

I följande stycke presenteras den tidigare forskningen som använts för att besvara studiens

resultat samt frågeställningar. Här kommer forskning om medias roll, VINR och skjutvåld,

presenterade utifrån tidigare artiklar kring ämnet.

Media fyller en dubbeltydig roll i samhället. Kvalitetsinriktad media kan användas som ett sätt

att möjliggöra demokrati, samt förhindra beteenden som kan ses som oetiska eller brottsliga av

olika samhälleliga organ. Som i sin tur också kan bidra med ett influerade gentemot den

rådande politiken. Som ett exempel lyfter Sigurd Allern och Ester Pollack att svenska och

norska mediers rapportering av korruptionen inom telekom-företag. Något som i sin tur ledde

till förändringar inom det politiska fältet i Uzbekistan (Allern & Pollack 2019, s. 1427).

Men media som saknar grundläggande kvalitet riskerar istället att leda till att individer

och samhälleliga institutioner skadas. Detta som en direkt följd av att journalistiken och

10

medierapporteringen sker på ett ytligt sätt, alternativt är baserade på exempelvis rykten eller

lös information. Ett exempel på detta är felaktiga påståenden och vittnesmål i samband med att

brottsliga handlingar begås (Allern & Pollack 2019, s. 1427). Något som i sin tur riskerar att

leda till att oskyldiga anklagas eller döms på felaktiga och/eller falska grunder. Även Tony

Harcup och Deirdre O’Neil lyfter medias roll, när det kommer till vilka nyheter som faktiskt

förmedlas. Harcup och O’Neil menar att det i stor utsträckning är upp till de enskilda

journalisterna att avgöra vad som bör publiceras och inte. Ett beslut som baseras på huruvida

en händelse kan ses som tillräckligt intressant att rapportera om eller inte (Harcup & O’Neil

2001, s. 261).

Enligt Pollack finns det en tydlig koppling mellan brott och media. Pollack menar att

brott kan ses som en säljande produkt i media, brottet blir en form av underhållning för

konsumenten (Pollack 2001, s. 100). Dock finns det en stor brist av forskning rörande huruvida

det finns skillnader i medias rapportering av begångna brott, beroende på vem som utfört det

när det kommer till kön, men också ålder på gärningspersonen (Pollak & Kubrin 2007, s. 59).

Det är däremot alldagligt att kvinnor får en offerroll i relation till våldsbrott (Pollack 2001, s.

203). Även Vincent F. Sacco och Robert Reiner lyfter medias koppling till brott. Enligt Sacco

möjliggör medierna ett offentligande av situationer och händelser som annars skulle begränsas

till den privata sfären (Sacco 1995, s. 142). En offentligande som i sin tur kan leda till att rädslor

hos allmänheten skapas (Sacco 1995, s. 141). Till skillnad från Sacco väljer Reiner att titta

närmare på huruvida det finns någon sanningsenlig grund av medias rapportering kring

brottslighet eller om den kan ses som överdriven (Reiner 2007, s. 376).

När det kommer till att försöka förstå hur bilden av den utsatta individen för våld i nära

relation skapas, finns det ett flertal faktorer att ta hänsyn till. I artikeln “What factors shape

community attitudes to domestic violence?” diskuterar Isobelle Barrett Meyering några av

dessa faktorer. Medias roll ges ett stort utrymme i samband med de sociala faktorer som blir

en del i skapandet av synen på den utsatte individen. Medias roll i skapandet av individen kan

både ses som positiv men också negativ. Positiv på så sätt att den kan leda till att en större

förståelse och medvetenhet kring våld i nära relation skapas, men också ett ökat intresse kring

denna problematik (Barrett Meyering 2009, s. 7).

De negativa konsekvenser som medias roll kan innebära är att det finns en risk att

medias rapportering skapar en reproducering när det kommer till våldsamheter. Vidare finns

det också risk för att medias rapportering skapar mytbildningar, detta kan i sin tur göra att

empatin gentemot brottsoffren minskar. I studien lyfts även en tidigare studiers resultat som

visar att de individer som har tillgång till nyhetsmedia, i from av tidningar, i större utsträckning

11

har en större medvetenhet kring våld i nära relation. Vidare dras också slutsatsen att detta har

sin grund i att människor som läser mer också har ett bredare perspektiv gentemot sin omvärld

och det som händer i den (Barrett Meyering 2009, s. 7).

Det våld som sker i nära relation, tenderar att i en större utsträckning påverka andra

individer under en längre tid då även barn i en stor utsträckning blir direkt påverkade av det

som sker. Vidare är detta något som också riskerar att leda till att dessa individer får ett mer

eller mindre livslångt behov av stöd och hjälp från olika samhällsinstanser (Caman, Howner,

Kristiansson, Sturup 2016, s. 306). Margareta Hydén menar att våld i nära relation kan ses som

en form av “dolt brott”. Det vill säga ett brott som inte nödvändigtvis uppmärksammas av det

offentliga, utan snarare kapslas in i ett socialt skyddsnät av bekanta, kollegor,

familjemedlemmar och andra individer som står den utsatte individen nära (Hydén 2015, s.

1053).

Enligt UNODC (Nations Office for Drugs and Crime) är 95% av förövarna och 80%

av brottsoffren män när det kommer till mord. Men när det kommer till mord som sker i nära

relation är två tredjedelar av mordoffren kvinnor. Ytterligare något som skiljer sig mellan dessa

två brottskategorier är att andelen “generella” mord globalt sett ses minska, medans olika

former av våld och mord i nära relation ligger kvar på en mer konstant nivå (Caman, Howner,

Kristiansson, Sturup 2016, s. 306). Även om mord globalt sett kan ses minska, så har det under

de senaste åren skett en ökning av skottlossningar och skjutrelaterat våld i Sverige (Sturup,

Rostami, Mondani, Girell, Sarnecki & Edling 2018, s. 367). En ökning som inte skett jämt över

landet, utan som har främst riktats mot de större städerna samt “sårbara” områden. Även

storstäderna skiljer sig åt, när det kommer till dödsskjutningar, sker det betydligt fler i Malmö

än i både Stockholm och Göteborg (Sturup et al., 2018, s. 373).

Till skillnad från många andra inriktningar inom kriminologi där berättande varit en

stor anledning till vidare forskning men också informationshämtning, så har offer “baserade”

berättelser inte getts samma utrymme. Något som också gör det svårare att faktiskt studera den

roll som ett brottsoffer innehar men också skapa ett politiskt intresse för denna gruppen av

människor. I artikeln vill författarna lyfta fram berättandets roll inom viktimologin (Walklate,

Maher, McCulloch, Fitz-Gibbon & Beavis 2019, s. 200).

I nyss nämnda artikel lyfts Rosie Battys berättelse. Rosies son mördades av hennes före

detta partner 2014. I studien är författarna intresserad av att undersöka det narrativ som

omgärdade denna händelse, som senare även kom att påverka politiken kring våld i nära

relation. En effekt som kom att kallas “Batty-effect” i media. Uttrycket “Batty-effect” är medias

namn på de resultat som Rosies engagemang och agerande kom att ha på den familjevålds-

12

inriktade politiken i Australien (Walklate et al., 2019, s. 200, 203). Även om artikeln i sig lyfter

en målgrupp som i huvudsak inte är föremål för denna studie, det vill säga ett barn av manligt

kön, så anser vi att kontentan av artikeln är relevant för denna studie. En anhörigs roll i samband

med att en närstående dör, till följd av våld i nära relation, är så pass viktig att det finns relevans

att hämta även utifrån denna artikel.

Vidare poängterar även Hydén den viktiga roll som det sociala nätverket, som utgörs

av anhöriga till den våldsutsatta, har när det kommer till åtgärder som vidtas gentemot

individen och dennes situation. Ett så kallat “svars-nätverk” som direkt tar till åtgärder i

samband med att den våldsutsattas situation uppdagas. De åtgärder som sätts in beror på den

kulturella inställningen till det felaktiga beteendet. Men åtgärderna har ändå en gemensam

nämnare i att dem i en större utsträckning agerar mer direkt och effektivt för att påverka

situationen för den våldsutsatta. Till skillnad från andra sociala skyddsnät, som inte samma

utsträckning, tar del av information kring fall rörande våld i nära relation (Hydén 2015, s.

1053).

5. Metod och data

I metod och data kommer tillvägagångssättet för studien att redovisas. Därefter presenteras

urvalet för studien (nyhetsmedia) samt stegvis hur data samlades in (nyhetsartiklar) utifrån de

avgränsningar som fanns för studien. Avgränsningarna följs av författarnas förförståelse för

ämnet innan vi går in på analysmetoden. I följande stycke redovisas analysmetoden som

använts i denna studie, hur analysen gått till samt hur vi valt att presentera studiens

resultat. Avsnittet följs av en etisk reflektion där vi tar upp vilka etiska aspekter som studien

krävde och en metoddiskussion där vi diskuterar valet av metod.

5.1 Tillvägagångssätt

För att besvara frågeställning utifrån datamaterialet tog vi med hjälp av sökord (se bilaga)

systematiskt fram nyhetsartiklar från mediearkivet för både VINR och skjutvåld. Arbetet med

att samla in nyhetsartiklarna delades upp mellan författarna. En av oss samlade in artiklar från

tryckt press och webb baserade publiceringar mellan åren 2015–2019 för VINR och den andra

använde sig av samma tillvägagångssätt för skjutningar. Därefter gick vi tillsammans igenom

alla artiklar och valde ut lämpliga artiklar i linje med studiens avgränsningar.

13

5.2 Datainsamling och urval

Det totala urvalet av nyhetsmedier i samband med detta arbete har bestått av samtliga

nyhetsmedier i Sverige (enligt retriever), samt brott som endast skett i Sverige. Valet av utvalda

medier som studerats närmare, det vill säga stickprovet, har utförts med tanke på mediernas

omfattning. Vi ville undersöka Sveriges fyra största nyhetstidningar utifrån antalet läsare

(Kantarsifo). Enligt Orvesto är Aftonbladet och Expressen Sveriges största kvällstidningar och

Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter Sveriges största dagstidningar.

Enligt svenska mediehus (2015/16, s. 11) visar statistik att de fyra tidningarna, Svenska

Dagbladet, Expressen, Aftonbladet och Dagens Nyheter, är de mest lästa tidningarna. De fyra

tidningarna visade sig även ha flest besökare på både tidningssajter och mobilsajter per vecka,

under 2015. Även om Göteborgs-Posten visade sig ha lite fler besökare än Svenska Dagbladet,

så väljer vi i studien att utgå från land och inte län, vilket gör det mer relevant att ta med

Svenska Dagbladet i studien. De tidningsartiklar som rapporterar brott och samlats in är endast

rapporterade nyheter om faktiska skjutningar gentemot män samt VINR mot kvinnor där vi

utgår ifrån definitionerna som redovisats i inledningen.

De tidningsartiklar som samlades in i studien rapporterade enbart om faktiska brott som skett

och inte de fall där brott enbart kunde misstänkas ha skett.

För att avgränsa urvalet av medias rapportering valdes endast tryckt press samt

webbaserade artiklar för granskning i samband med denna studie. För att fylla olika syften av

medias rapportering gjordes avgränsningen i utvalda källor. Avgränsningen innefattar valet av

att endast studera tryckt press och webbaserad press. När det kommer till de nyheter som

härstammar från en digital plattform finns ett visst intresse i att nyhetsuppdateringar sker mer

frekvent än i den tryckta pressen. Därav läggs också större vikt vid nyhetsrapporteringen i den

tryckta pressen än den digitala plattformen vilket leder till att rapportering i tryckt press oftast

är mer detaljrik vid publicering (Harcup & O’Neill 2001, s. 277).

5.3. Avgränsningar datainsamling

Vid insamlandet av datamaterialet valdes endast artiklar som rapporterade om konstaterade fall

av brott. Det vill säga artiklar som innehöll information om att en man skjutit en annan man

eller att en man fysiskt skadat en kvinna som han har eller haft en relation med. Urvalet grundar

sig i att det skett ett brott mot en annan person och inte exempelvis “skjuten på öppen

gata”. Likaså gäller datamaterialet för våld i nära relation där urvalet grundar sig på att det är

ett brott i nära relation som skett där en man har fysiskt skadat eller dödat en kvinna. Däremot

14

behöver inte kvinnan vara i en kärleksrelation med gärningsmannen utan det kan lika gärna

vara en bror, pappa, killkompis eller ha en annan typ av nära relation med gärningsmannen

(Brå 2009:12, s. 21).

Tanken var att inte få med några spekulationer av journalister eller om polisens

satsningar mot vapenvåldet i samhället utan här handlar det om att se hur ofta media publicerar

om konstaterade skjutningar mot män. För att få fram lämpliga data krävdes en undersökning

och genomläsning av varje nyhetsartikel. Valet att endast använda sig av konstaterade fall

grundar sig på det faktum att medierapporteringen, främst den som sker online, ibland kan gå

lite för snabbt och inte alltid granskas på ett djupt plan (Harcup & O’Neill 2001, s. 277). Detta

kan i sin tur leda till att händelser rapporteras inom en viss kategori först för att sedan ändras,

samt att rapporteringen från början inte är helt korrekt.

För att ytterligare avgränsa datamaterialet fick vi genomgående undersöka diverse fall

för att utesluta att brottet inte skett ett annat år än det år som det publicerats om i media.

Däremot är antalet bortfall oklart då vissa artiklar varken rapporterade brottets årtal eller

förövarens kön och ålder, samt om det fanns en nära relation mellan offer och gärningsperson

när det kommer till fallen som rörde våld i nära relation.

Valet av att ta fram medias publicering från både tryckt press och digitala plattformen

(webb) grundar sig i att få med publiceringar som har nått ut till en så stor folkmängd som

möjligt. Däremot uteslöt vi medias rapportering via tv, film, radio, böcker och sociala medier

och så vidare. Delvis för att komma så nära rätt antal läsare som möjligt och ha kännedom om

den approximativa räckvidden nyheterna har, vilket annars hade blivit en begränsning i studien.

Eftersom vi lever i en digitaliserad värld sker nyhetsrapporteringen mer frekvent via webben

men däremot lägger man inte lika stor tyngd i rapporteringens detaljer som man gör i den

tryckta pressen (Harcup & O’Neill 2001, s. 277). För att inte missa information eller nyheter

som har publicerats angående våld i nära relation mot kvinnor samt skjutningar bland män

valdes därför ovanstående media.

I samband med datainsamlandet av artiklar kring våld i nära relation, har vi valt att

endast undersöka publiceringar där en man är förövare och brottsoffret en kvinna.

Datamaterialet beträffande skjutningar, innehåller endast fall där både brottsoffer och förövare

är män. Anledningen till att vi valt att göra dessa begränsningar när det kommer till kön, beror

på att förekomsten av våld i nära relation i en betydande utsträckning sker med en kvinna som

offer för brottet. Under 2019 uppgick andelen kvinnor som fallit offer för dödligt våld i hemmet

64%, av den totala andelen kvinnor som utsatts för dödligt våld (Brå 2019a, s. 6). När det

kommer till skjutningar är det nästan uteslutande män som faller offer. År 2019 var 89% av

15

brottsoffren, till följd av skjutvåld, en man (Brå 2019a, s. 6). Detta gör att det blir mer relevant

att endast titta på manliga brottsoffer inom denna brottskategori.

5.3.1. Avgränsningar VINR

För att definiera VINR utgick vi ifrån tre olika brottskategorier, där bland;

“misshandel mot kvinna 18 år eller äldre i nära relation till offret”, “grov

fridskränkning mot kvinna 18 år eller äldre” samt “grov kvinnofridskränkning”

(Brå, 2020)

I studien har tre brottskategorier som innefattar våld mot kvinnor i nära relation använts.

Med hjälp av dessa kategorier har statistik tagits fram för åren 2015–2019 gällande VINR.

Enligt Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) beskriver man grov kvinnofridskränkning

som en underkategori till grov fridskränkning och definierar dem som;

”Bestämmelsen fokuserar på upprepade kränkningar i form av vålds- frids- eller

sexualbrott som en man begår mot en kvinna i en nära relation” (NCK).

Vi väljer därför att räkna in dessa två brottsrubriceringar under våld i nära relation för denna

studie. Det finns olika definitioner av våld i nära relation, BRÅ använder sig av följande

definition:

”den utsatte har en nära relation till och ofta starka känslomässiga band till förövaren”

(NCK). Samt att våldet är ”kombinationer av fysiskt, sexuellt och psykiskt våld”

(Socialstyrelsen, 2019).

Valet av att utgå från kvinnor utsatta för våld i nära relation, beror på debatter kring hur dessa

brott inte har fått lika mycket uppmärksamhet och även ansetts vara ett stort samhällsproblem

(Brå 2009:12, s. 6).

5.3.2. Avgränsning skjutvåld

Som ovan nämnt under avsnittet begreppsdefinitioner, beskrivs skjutvåld och VINR som ett

resultat av BRÅ:s sammanställda statistik. Specificeringen av brottskategorierna är ett resultat

av sammanslagning av flera brottskategorier för både skjutvåld och VINR. För att ta fram

statistik om skjutvåld används följande definition;

“fullbordat mord och dråp samt misshandel med dödlig utgång mot man/pojke med

användning av skjutvapen och försök till mord eller dråp mot man/pojke med

användning av skjutvapen” (Brå 2020).

16

Valet av skjutningar som en av de brottskategorier som undersökts i denna studie beror på att

en stor ökning i användandet av skjutvapen har skett under de senaste åren (Sturup et al., 2018,

s. 367).

5.3.3 Förförståelse

Vi som genomför studien har en uppfattning om att det sker en underrapportering om våld i

nära relation i media. Vi anser att det finns ett stort mörkertal som inte kommer upp till ytan

som gör att publiceringen i media sker i en betydligt mindre utsträckning än förekomsten av

brotten. Vidare har vi en bild av att den publicering som sker kring skjutningar, istället sker i

en betydligt högre utsträckning än den faktiska förekomsten av brotten. Innan slutgiltig

frågeställning diskuterade vi ämnet om VINR och skjutvåld med anställda vid

polismyndigheten, kvinnojouren och Brottsförebyggande rådet. Med hjälp av dem fick vi en

djupare förståelse av deras perspektiv kring dessa brottsrubriceringar och vilken typ av

forskning som saknas. Vi som skriver denna uppsats har både kopplingar till polismyndigheten

men också kvinnojouren. Detta innebär att det finns en viss typ av förförståelse hos oss inför

de ämnen som denna studie ämnar undersöka. Vidare gör det också att det finns ett genuint

intresse hos oss som uppsatsförfattare att undersöka frågor rörande VINR och skjutvåld

närmare.

5.4 Analysmetod

För att besvara frågeställningen valde vi att utgå från en kvantitativ metod. Med hjälp av en

kvantitativ innehållsanalys kan vi få en övergripande bild av antalet anmälda brott samt antalet

artiklar publicerade av media under den valda tidsperioden (2015–2019) (Bryman 2011, s.

283–284). Vid benämning av artiklar publicerade av media refererar vi till både tryckt press

och webb-baserade publiceringar som vi slagit ihop i den slutgiltiga statistiken. I samband med

insamlandet av nyhetsartiklar rörande VINR och skjutvåld, samlades alla publiceringar in, även

i de fall en publicering förekom flera gånger. Resultatet av det insamlade materialet jämfördes

sedan med statistik (rörande de aktuella brottskategorierna) från BRÅ.

Med kvantitativ innehållsanalys menas en metod som innefattar att räkna hur pass ofta

något förekommer i en text, men det kan också handla om att man vill mäta något (Boréus &

Bergström 2005, s. 43). Om man vill kunna sätta siffror på sitt undersökningsmaterial är

användandet av en kvantitativ innehållsanalysmetod bra. En innehållsanalys är ett angreppssätt

som främst tillämpar massmediala frågor (Bryman 2011, s. 283). Tekniken för innehållsanalys

innebär att man kan dra objektiva slutsatser oberoende av budskap. Med objektiva slutsatser

17

innebär att personliga värderingar sätts åt sidan och inte ska påverka insamlingen av materialet.

För att få fram budskap från media och dess kommunikation i en mer generell bemärkelse kan

innehållsanalys komma till användning (Bryman 2011, s. 282). Eftersom undersökningens

datainsamling baseras på det media väljer att kommunicera ut till befolkningen, fann vi

innehållsanalys som ett lämpligt val av tillvägagångssätt för att analysera vårt datamaterial.

I denna studie har texterna analyserats manuellt. Det vill säga det är vi som författare

till denna studie som också har analyserat det insamlade datamaterialet. Fördelen med denna

form av analys är att det lättare går att göra specifika indelningar av de insamlade

datamaterialet. Dock är det betydligt svårare att analysera stora mängder data manuellt. Så om

denna studie hade varit större med mer datamaterial hade det varit mer fördelaktigt att använda

sig av en data baserad analys (Boréus & Bergström 2005, s. 44-45). I samband med analysen

av denna studie har det varit av stort intresse att se huruvida ett mönster finns när det kommer

till nyhetsmediernas publiceringar av artiklar. En fokusering kring det “manifesta”, det vill säga

det som faktiskt uttrycks i artiklarna (Boréus & Bergström 2005, s. 45) har också skett.

Resultatet som framkommit i studien har sedan redovisats i stapeldiagram. Valet av att

använda sig av stapeldiagram beror på att denna form av diagram på ett tydligt sätt redovisar

resultatet av studien (Vejde & Leander 2005, s. 283).

5.5 Etisk reflektion

Denna studie utmanar inte några specifika etiska principer som Vetenskapsrådet behandlar.

Studien går ut på att hämta material i form av statistik från det Brottsförebyggande rådet samt

nyhetsartiklar från mediearkivet. Därav berör inte studien individer eller dess personuppgifter

på något sätt. Det kan förekomma namn i nyhetsartiklarna som räknas med i vår statistik,

däremot är det inget material som diskuteras eller nämns i studien då fokus ligger på medias

rapportering i sig och inte individerna dem rapporterar om.

5.6 Metoddiskussion

Eftersom vi ämnar undersöka förekomsten av en företeelse passar en kvantitativ metod bra. En

kvantitativ metod möjliggör en viss bredd i studien, där det blir möjligt att ta hänsyn till flera

olika faktorer. Men också olika områden inom det fält som ämnas undersökas. Detta resulterar

i en viss bredd på studien. Dock gör en kvantitativ metod det svårare att på djupet undersöka

en frågeställning närmare, utan undersökningen sker mer på ett ytligt sätt. Däremot kan en

kvantitativ studie (beroende på studien), kräva mindre resurser och tid än en kvalitativ studie.

18

I det här fallet blir det därför mer passande med en kvantitativ metod i samband med denna

studie (Eliasson 2013, s. 30).

Studiens brottsrubriceringar är baserade på brottskoder som registrerats av rättsväsendet och

används som underlag för statistiken (BRÅ, 2019c). I och med att brottskoderna kan komma

att ändras med åren, fick studien ett tillägg av brottsrubriceringen för VINR under år 2019, som

inte finns med tidigare år. Det här betyder att validiteten skulle kunna påverkas utifrån en

“ökning” i statistiken från tidigare år. BRÅ:s statistik visade tillägg för både brottsrubriceringen

misshandel mot kvinna 18 år eller äldre och grov fridskränkning mot kvinna 18 år eller äldre.

Dessa två fick ytterligare två brottskoder, “närstående genom parrelation” samt “närstående

genom släktskap/familj” som adderades med i statistiken för år 2019.

Validiteten i studien skulle kunna komma att påverkas på grund av ändringen i

brottsrubriceringen. Detta blir dock inte aktuellt i denna studie, eftersom den inte avser att

undersöka ökningar av anmälda brott mellan åren och inte heller skillnader mellan åren. Att ha

validitet handlar om att studien undersöker det den ämnar undersöka (Bryman 2011, s. 162).

Trots tillägg i brottsrubriceringen under 2019 undersöker studien ändå det den avser att

undersöka.

Insamlandet av datamaterialet till denna studie har delvis skett individuellt men också

gemensamt. För att möjliggöra en högre reliabilitet i samband med studien, hade det varit

önskvärt att insamlandet av datamaterialet i en högre utsträckning hade skett gemensamt. Men

på grund av studiens natur, det vill säga att det är ett arbete på grundnivå och den tidsbrist det

innebär, så hade det varit svårt att inte dela upp insamlandet av datamaterialet. Med reliabilitet

innebär att studien är pålitlig och kan ge korrelationer vid upprepade mätningar (Bryman 2011,

s. 160). Vid replikering av studien är det inte säkert att resultatet skulle bli exakt samma då

nyhetsartiklarna systematiskt samlats in av författarna utifrån studiens definitioner och

avgränsningar.

6. Resultat & Analys Avsnittet resultat och analys kommer att, med hjälp av figurer, visa de resultat som framkommit

i samband med sammanställningen av datainsamlingen. Först redovisas det totala antalet

anmälningar av de två aktuella brottskategorierna (figur 1). Sedan följer en redovisning av

medias totala rapportering av brottskategorierna (figur 2). För att förtydliga detta resultat

redovisas siffrorna även i en frekvenstabell (figur 2b). Avslutningsvis sker fyra separata

19

redovisningar av samtliga mediers rapporteringar av de två brottskategorierna (figur 3-6). Efter

att resultatet har redovisats, följer ett avsnitt där studiens resultat analyseras utifrån valda teorier

och tidigare forskning.

Resultat

Figur 1 visar antalet anmälda brott av VINR samt skjutvåld under åren 2015 - 2019. Kvinnor

utsatta för VINR av män har anmält 192 940 brott under åren. Statistiken visade att skjutvåld

mot män har anmälts 1462 gånger.

20

Figur 2 visar en sammanfattning av statistik från utvalda tidningar i både webb och tryckt press

(Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter & Svenska Dagbladet). Statistiken visar att media

har rapporterat om våld i nära relation 76 gånger under 2015 - 2019, varav skjutvåld har

rapporterats 329 gånger under femårsperioden.

Frekvenstabellen ovan (figur 2b) redovisar samtliga mediernas publiceringar under

femårsperioden för både tryckt press och webb. Här kan vi få en bild av hur många gånger

respektive tidning har publiceringar om VINR och skjutvåld, samt den totala summan för

samtliga publiceringar. Frekvenstabellen redovisar alltså samma sak som figur 2 gör, fast varje

tidning för sig.

21

Figur 3 visar Aftonbladets rapportering rörande VINR och skjutvåld 2015-2019. 31 artiklar om

VINR har publicerats under denna tid och 147 artiklar om skjutvåld har publicerats under

samma tid.

Figur 4 visar en sammanfattning av Expressens rapportering av VINR och skjutningar under

2015 - 2019. Statistiken visar att Expressen har publicerat om VINR 26 gånger under denna

femårsperiod till skillnad från Skjutvåld som dem har publicerat om 66 gånger.

22

Figur 5 visar Aftonbladets Svenska Dagbladets rörande VINR och skjutvåld 2015–2019.

Mellan 2015 och 2019 har Svenska Dagbladet publicerat 7 artiklar rörande VINR och 76

artiklar rörande skjutvåld.

Figur 6 visar en sammanfattning av DN:s rapportering av VINR och skjutningar under 2015 -

2019. Statistiken visar att DN har publicerat om VINR 12 gånger under denna femårsperiod

till skillnad från Skjutvåld som dem har publicerat 40 gånger.

Analys

Resultatet av studien visar att det finns en stor skillnad i antalet anmälda brott, när det kommer

till VINR och skjutvåld, och medias rapportering av dessa brott. Mellan 2015 och 2019

anmäldes 192 940 VINR relaterade brott. När det kommer till skjutvåldsrelaterade brott

anmäldes 1462 stycken under samma period.

Utifrån det resultat som figur 1 (antalet anmälda brott) och figur 2 (medias rapportering

kring brott) visar, går det att konstatera att det finns en stor skillnad mellan de brott som i hög

grad anmäls och de brott som det i en högre utsträckning skrivs om i media. Att det finns en

såpass stor skillnad skulle kunna förklaras av att journalister i större utsträckning väljer att

skriva om det dem tror är intresseväckande, snarare än det som kan ses som mer “vanligt”

förekommande (Harcup & O’Neill 2001, s. 261). Där kvinnor kan ses som det mer “vanligt”

förekommande brottsoffret (Pollack 2001, s. 203). Det är dock svårt att fastställa huruvida det

finns generella skillnader i medias rapportering, som en följd av könsskillnader på

gärningspersoner, då det saknas forskning i fältet (Pollak & Kubrin 2007, s. 59).

23

Vidare går det i resultatet också att se att det finns en stor “intern” skillnad mellan

staplarna i de båda figurerna. Som tidigare beskrivits finns det en stor skillnad i antalet anmälda

brott. Men i figur 2 uppvisas också en stor skillnad i hur mycket rapportering i media som

skett kring de båda brottskategorierna. Mellan 2015 och 2019 rapporterades det över fyra

gånger så mycket om skjutvåld (329 gånger) i förhållande till VINR (76 gånger). Att det inte

rapporteras om VINR i samma utsträckning som skjutvåld, skulle kunna förklaras av att VINR

i större utsträckning ses som ett “dolt brott”. En brottslighet som snarare hanteras av det så

kallade “svars-nätverk” i hemmen av närstående, och inte nödvändigtvis blir till något

offentligt (Hydén 2015, s. 1053). Att media ändå lyfter VINR möjliggör också ett offentligande

av något som annars skulle riskera att stängas in i den privata sfären (Sacco 1995, s. 142).

Resultatet från medias rapportering (figur 3–6) visar att Aftonbladet (figur 3) har

publicerat flest artiklar om både VINR (31st.) och skjutvåld (147) i jämförelse med dem andra

nyhetstidningar som studerats. Expressen (figur 4) som en kvällstidning, har publicerat flest

artiklar om VINR (26st.) efter Aftonbladet (31st.) men i jämförelse med Svenska Dagbladet

(figur 5) färre publiceringar om skjutvåld. Där visar Svenska Dagbladet (figur 5) en siffra på

76 publiceringar om skjutvåld medan Expressen visar en siffra på 66 publiceringar. Dagens

Nyheter (figur 6) visar den lägsta siffran i publiceringar om skjutvåld (40st.) av alla

nyhetstidningar men fler publiceringar om VINR (12st.) än vad Svenska Dagbladet hade (7

st.).

Helheten visar på att samtliga nyhetstidningar publicerar fler artiklar om skjutvåld än

VINR (figur 3–6). Det här skulle kunna tolkas som att media väljer att publicera mer om våld

som har större benägenhet att leda till dödligt våld. I det här fallet skulle man kunna tolka det

som att skjutvapen kan tillföra med mer skada än våld i hemmet kan göra. Som tidigare nämnt

är det journalister som väljer vad som ska publiceras, och olyckligtvis är det våld som väcker

allmänhetens intresse som en form av besatthet (Pollack 2001, s. 9). Vidare analys till varför

skjutvåld kan komma att uppmärksammas mer av media än VINR skulle kunna vara en orsak

till gärningspersonens motiv.

De konsekvenser som kan bli av att media rapporterar på ett sätt som inte stämmer

överens med verkligheten, är att skapa rädsla men också bristande kunskap hos allmänheten

(Sacco 1995, s. 14). Vidare riskerar det också att leda till att det framställs som att brott som

egentligen sker i en liten skala, istället sker i en stor skala och ges stort utrymme och stor

uppmärksamhet. Det vill säga att risken för att det blir en form av överdrift är stor (Reiner

2007, s. 376). Det är just detta som också går att utläsa i vårt resultat, skjutvåld ges ett betydligt

större utrymme i media än VINR, trots att VINR är betydligt mer förekommande. Denna form

24

av rapportering riskerar att leda till att viktig information hamnar i skymundan. Samt att

kunskapen kring VINR inte ökar, då allmänheten i mångt och mycket inhämtar både

information men också kunskap från media (Allern & Pollack 2019, s. 1427).

7. Diskussion I det här stycket diskuteras resultat av figur 1–2 till en början, därefter går vi in på figur 3–6

och diskuterar medias roll i relation till resultatet. Vi kommer diskutera ämnet i förhållande till

de olika teorierna och begreppen som nämns genomgående i texten.

Medias roll i samhället, som en ställföreträdande aktör, riskerar att leda till att medias

rapportering av brottsoffer blir något tvetydig. Detta eftersom att medias roll är något

ambivalent, och både kan ses som en plats där brottsofferrollen ständigt bevakas, men också

som ett “görandet” av rollen som brottsoffer (Nilsson 2012, s. 137-138).

Att det rapporteras olika i media kring brott, men också brottsoffer, kan ses som ett

resultat av en existerande brottsofferdiskurs (Heber, Tiby & Wikman 2012, s. 17–18). En

diskurs som dels kan kopplas till likheter och skillnader inom könen (Heber, Tiby & Wikman

2012, s. 19–20). Men också de skillnader som kan ses mellan könen, när det exempelvis

kommer till rollen som brottsoffer (Niemi 2011, s. 67). I det svenska samhället påverkas också

den existerande brottsofferdiskursen av att det råder konsensus. Samtliga partier har en mer

eller mindre liknande syn på individer som faller offer för brott. Rollen som brottsoffer anses

bland annat skapa ekonomiska och psykologiska problem. Problem som bör lösas på en

samhällelig nivå (Tham 2011, s. 26).

Att kvinnor i större utsträckning än män ses som det “vanliga” eller “naturliga”

brottsoffret (e.g. att det faller mer “naturligt” att kvinnor uppfattas som offer), skulle kunna

vara en del av förklaringen till att media i en större utsträckning väljer att rapportera om

skjutvåld (där de flesta brottsoffren är män) istället för VINR (där flest brottsoffer är kvinnor).

Det faktum att det ändå rapporteras om VINR i media, skulle kunna ses som ett resultat av en

så kallad “Batty-effect”, det vill säga att anhöriga och närstående engagerar sig till en sådan

grad att det som skett kan ses inneha ett nyhetsvärde (Walklate et al., 2019, s. 200 & 203).

När det kommer till VINR skulle den typen av brott kunna ses skapa en syn hos

allmänheten av att individen själv inte kan ses som “skyldig” till sin viktimisering (Nilsson

2012, s. 148–149). Detta är något som i sin tur också skapar sympatier riktade mot brottsoffret.

Även om sympatierna skulle kunna ses som något positivt, så kan för mycket sympatier från

25

allmänhetens sida leda till att det blir en individualisering av problemet (Niemi 2011, s. 67–

68). Detta har även pekats ut som en kritik mot viktimologin som forskningsfält. Med kritiken

menas att för mycket sympati gentemot ett brottsoffer kan ha negativa påföljder och har

betraktats som den “farliga viktimologin” (Niemi 2011, s. 67-68). Kritiken går därför ihop med

individualisering av problemet då sympatier gentemot ett brottsoffer går över och blir ett

individuellt problem (Niemi 2011, s. 68). Något som i sin tur skulle kunna leda till att

journalister inte anser att VINR är något som är av intresse för allmänheten (Harcup & O’Neill

2001, s. 261). Utan att det snarare har med den privata sfären att göra (Hydén 2015, s. 1053).

Detta är något som skulle kunna förklara den stora skillnaden som finns mellan antalet anmälda

brott (både när det kommer till VINR och skjutvåld) men också de stora skillnader som finns i

rapporteringen av dessa två brottskategorier. Bristen på medias rapporteringar kring VINR kan

dock ses som ytterst problematisk. Detta eftersom mer publicering kring VINR skulle kunna

leda till att större medvetenhet och förståelse kring våld i nära relation skulle skapas (Barrett

Meyering 2009, s. 7).

En annan förklaring till skillnaden i medias rapportering kring skjutvåld, skulle kunna

vara att skjutvåld är något som har ökat, till skillnad från VINR som i huvudsak har legat kvar

på en liknande nivå under en längre tid (Sturup et al., 2018, s. 367; Caman et al., 2016, s. 306).

Detta är då något som i sin tur skulle kunna leda fram till ett större intresse att rapportera om

skjutvåld snarare än VINR. Men detta riskerar i sin tur att leda till att rädslor hos allmänheten

skapas (Sacco 1995, s. 141). Rädslor som inte nödvändigtvis är helt befogade. Dessutom

riskerar sanningshalten i rapporteringen av att urvattnas om rapporteringen sker på ett sådant

sätt att det ges sken av att något är mer förekommande än det faktiskt är (Reiner 2007, s. 376).

Att VINR, utifrån figur 1, är en såpass vanlig brottsföreteelse är i sig inte särskilt

förvånande. Inom den feministiska kriminologin riktas ett stort fokus mot kvinnan som

brottsoffer och mannen som gärningsperson (Niemi 2011, s. 67). Men den feministiska

kriminologin riktar också skarp kritik mot den mer “övergripande kriminologin”. Delvis på

grund av att kriminologi som disciplin kan ses som könsblind (Niemi 2011, s. 67). Den

feministiska kriminologin medförde en ökad "könsmedvetenhet” inom kriminologin, och

därmed tydliggjordes också bilden av vilka som oftast pekades ut som gärningspersoner

respektive brottsoffer (Niemi 2011, s. 67).

Ester Pollack presenterar flera fall i sin avhandling från svensk historia där media

blossat upp händelser genom att måla upp gärningspersonerna på ett säljande sätt. Exempelvis;

gärningspersonerna som utförde Stureplansmordet 1994 hade båda invandrarbakgrund, denna

detalj använde media för att publicera information om gärningspersonerna med det

26

latinamerikanska ursprunget (Pollack 2001, s. 15). Om journalister kan välja vilka händelser

dem ska skriva om och lyckas få med det grövsta våldet, som ovan nämnt, säljer, och även kan

få det att blossa upp i debatter kring samhällsstrukturen som exempelvis rasistiska diskurser,

skulle man från medias håll se det som ett vinnande koncept. Likväl är media medvetna om att

den roll de har och den panik medias rapportering om brott kan medföra. Med detta kommer

begreppet moralpanik in (Cohen 2002, s. xx). Moralpanik och social konstruktivism går mer

eller mindre in i varandra, då social konstruktivism handlar om de konstruktioner som bildas

av olika problemgrupper i samhället (Cohen 2002, s. xxvii). Intressant och värt att nämna är att

media är den främsta källan som bidrar till allmänhetens okunskap (Cohen 2002, s. xxviii).

Trots detta fortsätter vi vända oss till media varje gång vi söker information om det som sker i

samhället.

Som framtaget under teoridelen kan man säga att media fungerar som en aktör för att

måla upp viktimologin från händelser i den mediala rapporteringen (Nilsson 2012, s. 137).

Därmed är det egentligen inga konstigheter att media väljer att publicera det som väcker

intresse hos allmänheten (Harcup & O’Neill 2001, s. 261). Speciellt då temat brott har fått stort

utrymme inom journalistiken och nyheterna (Pollack 2001, s. 102).

Ponera att media skapar en bild av gärningspersoner som en säljande produkt (Pollack

2001, s. 100), exempelvis så våldsamt möjligt. Givet att media vill få brottsoffer att framstå

som svaga och lidande för att få allmänhetens sympatier via oskyldigheten i den brottsutsatta

(Nilsson 2012, s. 149). Detta kan man tänka sig bör leda till att media också vill framställa

utsatta kvinnor för VINR på ett lidande sätt. Dels genom viktimisering för att fånga

allmänhetens intresse och sympati för dem brottsutsatta kvinnorna (Nilsson 2012, s. 148), och

att media därmed egentligen bör lägga mer fokus på att publicera om kvinnor utsatta för VINR.

Men det media oftast uppmärksammar är annorlunda händelser som anses vara unika brott och

avvikande beteenden (Pollack 2001, s. 101). Någonting som man skulle kunna uppfatta

skjutvåld som på senare år.

Viktimologin har även kritiserats i den grad av viktimisering som brottsoffret byggs av

(Niemi 2011, s. 67). Likväl dem argument som litteratur visar gentemot medias vilja att

rapportera om brottsoffer så visar alla figurer att samtliga nyhetsartiklar publicerar mer om

skjutvåld än om VINR. Vilket i och för sig skulle kunna bero på resultat av individualisering

av problem som en påföljd av den riktade sympatin gentemot brottsoffer som uppkommit av

gärningspersonens brottsliga handlingar (Niemi 2011, s. 68). I det här fallet att media valt att

publicera mer om skjutvåld än VINR då skjutvåld möjligtvis låter hårdare på grund av

27

användning av vapen. Man kan inte komma ifrån tanken att undra hur populärt det skulle vara

för media att publicera om en kvinna som blivit skjuten?

Det media representerar har ansetts vara representativt till den oro som funnits kring

oordning i samhället samtidigt (Reiner 2007, s. 376). Däremot finns ojämnheter då media inte

publicerar i närheten av så många nyhetsartiklar som anmälda brott och statistik visar ändå en

markant skillnad på medias publicering kring dessa brott (figur 1–2). Att media därmed väljer

att lägga mer fokus på skjutvåld kan vara en konsekvens som blossar upp politiska

ställningstagande. Med politiska ställningstagande som följd menas att allmänheten påverkas

av offerskapet och kan känna igen sig i den viktimisering som sker av det oskyldiga brottsoffret

(Nilsson 2012, s. 148). Däremot kan media sakna riklig information som kan leda till att det

som publiceras inte blir korrekt och kan följas av bakvända uttalanden eller påståenden (Allern

& Pollack 2019, s. 1427).

Som tidigare nämnt sägs att det postmoderna samhället har ett stort intresse för brott

som underhållning i form av nyhetsförmedling och populärkultur (Pollack 2001, s. 9). Å andra

sidan har media kritiserats för att ha en förstärkande effekt till människors rädslor och för att

bidra med fördomar baserade på förutfattade meningar och icke nyanserade bilder av brott och

stereotyper (Nilsson 2012, s. 141). Brottslighet och offerrollen är något som ofta lyfts fram,

särskilt viktigt att betona är allmänhetens intresse i dessa ämnen. Det har bland annat visat sig

att våld och sårbara grupper säljer bäst i media (Heber, Tiby, Wikman 2012, s. 18–19).

Men när ett brott sker, är det inte bara brottsoffret och vad denne har råkat ut för som

blir en offentlig fråga, utan även gärningspersonen/na förvandlas till offentliga frågor som

nyhetsmedia skapar. Något som också kan komma att anses som ett angeläget problem, då detta

debatteras av människor och styrs av hur media valt att presentera informationen för

allmänheten som sedan implicit kommer att påverka oss (Sacco 1995, s. 141). Men om media

överdriver sin rapportering om brottslighet eller inte är någonting många vill undersöka (Reiner

2007, s. 376).

8. Slutsatser & vidare forskning Det här avsnittet går in på författarnas slutsatser kring studien, varför resultatets utfall kan ha

blivit som det blev och hur det skulle kunna förklaras. Vidare går vi in på styrkor och svagheter

med studien och hur vidare forskning inom ämnet kan se ut.

28

Sammanfattningsvis går det att säga att resultatet i den här studien visar att det finns en skillnad

i antalet nyhetsartiklar som media publicerar, både för VINR och skjutvåld.

Resultatet av studien visar även att det finns en skillnad i antalet anmälda brott och

publiceringar av brott i media. Något som i sin tur visar att det inte nödvändigtvis finns en

koppling mellan hur pass frekvent ett brott sker och hur ofta media väljer att rapportera om det.

Däremot går det inte helt säkert att säga att det resultat som framkommit är helt korrekt, dels

på grund av studiens urval och begränsningar men också på grund av studiens fokus. Det vill

säga att vi i samband med studien gjort ett aktivt val i samband med användandet av

publiceringar, samt att vi begränsat det till att endast innefatta våra val av avgränsningar men

också sökord.

För att förklara orsaken till att studien uppvisade en skillnad i antalet artiklar som

publiceras kring de valda brottskategorierna kan ett alternativ vara att titta närmare på

journalisters arbete. Att det publiceras mer om skjutvåld kan bero på att journalister väljer att

publicera sådant som dem anser vara “ovanligt” och intressant för allmänheten att läsa om

(Harcup & O’Neill 2001, s. 261). Skjutvåldet har också ökat i dagens samhälle (Sturup et al.,

2018, s. 367; Caman et al., 2016, s. 306), vilket också kan göra att ett det väcks ett större

intresse hos journalister att skriva om det. Detta samtidigt som VINR mer ses som ett dolt brott

(Hydén 2015, s. 1053) och en individualisering av problemet (Niemi 2011, s. 67–68) tenderar

att skapas.

Media kan ses som en samhällelig aktör (Nilsson 2012, s. 137), där brottslighet ges ett

stort utrymme (Pollack 2001, s. 102). Som en följd av detta väljer media att publicera sådant

som dem tror ska väcka störst intresse hos allmänheten (Harcup & O’Neill 2001, s. 261). Som

ett resultat av att medias rapportering sker med viss överdrift (i förhållande till hur det faktiskt

förhåller sig) (Reiner 2007, s. 376). Riskerar det att leda till att obefogade rädslor hos

allmänheten skapas (Sacco 1995, s. 141).

Studiens urval av medier begränsades på ett sådant sätt att endast Sveriges fyra största

nyhetstidningar (Kantarsifo) togs med. Denna begränsning av urval kan ha påverkat hur många

nyhetsartiklar som samlades in, samtidigt som publiceringarna i relation till anmälningarna

skilde sig betydligt. En slutsats kring urvalets avgränsningar i studien skulle kunna vara att

även om denna studie inte visade ett väldigt stort antal publiceringar av media i resultatet, så

finns det ändå en väldigt stor skillnad mellan antalet anmälda brott och antalet publiceringar

av media. Detta visar att en underrepresentation av framför allt VINR finns i medias

rapportering.

29

Således bestod datainsamlingen av nyhetsartiklar som vi valt ut utifrån studiens

begränsningar. Där bestod insamlingen endast av att ta med sådana publiceringar där media

uttryckligen konstaterat att en kvinna skadats av en man (VINR) samt en man skjutits av en

person (skjutvåld). Det finns därför anledning att tro att studiens datainsamling uteslöts till viss

mån om publiceringarna saknade denna information. Därmed kan vi heller inte säga hur stort

bortfallet var.

Studien är självklart begränsad på grund av att det är en kandidatuppsats. Hade studiens

utförts på en annan utbildningsnivå skulle man kunna ha mer utrymme för att samla in fler

nyhetsartiklar i andra kategorier och redovisa bland annat bortfall (nyhetsartiklar som saknade

information som söktes under insamlingen). Däremot ämnar denna studie att endast ta fram

information om konstaterade brott inom utvalda brottskategorier och därför var annan

information inte relevant. Det finns stor potential för vidare forskning att utföra en liknande

studie fast i större utsträckning. Bland annat genom ett bredare tidsspann men också genom

möjligheten att få hjälp av fler resurser. Det vill säga genom kontakt med exempelvis mediehus

för noggrannare datainsamling.

Slutligen vill vi betona att studiens resultat redovisade att det finns en brist i vårt

samhälle. Ett samhälle där VINR är underrepresenterade i våra medier och inte

uppmärksammas nog. Men det betyder inte att vi inte kan bli bättre, genom mer forskning om

olika brottskategorier och jämförelser kan vi se var det brister. Dessutom skapa en

samhällsdiskurs som kan underlätta en framtida förändring där VINR ges ett större utrymme,

och den uppmärksamhet som denna typ av brottslighet är i så stort behov av.

30

9. Referenslista

Allern, S. & Pollack, E. (2019) ‘Journalism as a public good: A Scandinavian perspective’,

Journalism, 20(11), pp. 1423–1439. doi: 10.1177/1464884917730945.

https://journals-sagepub-com.ezp.sub.su.se/doi/pdf/10.1177/1464884917730945

Barrett Meyering, I (2011). What factors shape community attitudes to domestic violence?

Thematic Review, vol. 1, Australian Domestic and Family Violence Clearinghouse, Sydney.

https://research-

management.mq.edu.au/ws/portalfiles/portal/93849573/Thematic_Review_1.pdf

Boréus, K. & Bergström, G. (2005). Innehållsanalys. I Bergström, G. & Boréus, K. (red.)

Textens mening och makt: Metodbok i samhällsvetenskaplig text-och diskursanalys. Lund:

Studentlitteratur, ss. 43–87.

Brottsförebyggande rådet. (2009). Våld mot kvinnor och män i nära relationer: Våldets

karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet (Brottsförebyggande rådets

rapport 2009:12). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180002016/1371914720735/2009_12_v

ald_kvinnor_man_nara_relationer.pdf

Brottsförebyggande rådet. (2009). Skjutningar i kriminella miljöer: En intervjustudie (Rapport

2019:3). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

file:///C:/Users/julia/OneDrive/Dokument/Kriminologi%203%20SU/Examensarbete/Rapport

er/BRÅ%20-%20Skjutningar%20i%20kriminella%20miljöer,%20en%20intervjustudie.pdf

Brottsförebyggande rådet. (2019a). Konstaterade fall av dödligt våld: En granskning av anmält

dödligt våld 2019. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de5304df57/1585642646319/Sammanfattni

ng_D%C3%B6dligtv%C3%A5ld_2019.pdf

Brottsförebyggande rådet. (2019b). Anmälda brott: Slutlig statistik. Stockholm:

Brottsförebyggande rådet.

31

https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de5304e10e/1585653308304/Sammanfattn

ing_anmalda_2019.pdf

Brottsförebyggande rådet. (2019c). Så fungerar brottskoder. Stockholm: Brottsförebyggande

rådet https://www.bra.se/statistik/brottkoder---klassificering-av-brott.html

Brottsförebyggande rådet. (2019). Grov kvinnofridskränkning: Brottets hantering och

utveckling i rättskedjan 1998–2017 (Rapport 2019:8). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e23bd7/1560418491128/2019_8_Grov

_kvinnofridskrankning.pdf

Brottsförebyggande rådet. (2019). Nationella trygghetsundersökningen 2019: Teknisk rapport

(Rapport 2019:12). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70ec556e/1570454557478/2019_12_Nati

onella_trygghetsundersokningen_2019_Teknisk_rapport.pdf

Brottsförebyggande rådet. (2020). Anmälda brott. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

https://www.bra.se/statistik/kriminalstatistik/anmalda-brott.html [2020-05-22]

Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber

Caman, S., Howner, K., Kristiansson, M. & Sturup, J. (2016). Differentiating intimate partner

homicide from other homicide: A Swedish population-based study of perpetrator, victim, and

incident characteristics. Psychology of Violence, 7(2), ss. 306–315. doi: 10.1037/vio0000059

Cohen, S (2002). Folk Devils and Moral Panics: the creation of the mods and rockers. 3. ed.

New York: Routledge.

Dahlgren, P. (2014). Mediebevakning av mäns våld mot kvinnor. Uppsala: Nationellt Centrum

för Kvinnofrid.

http://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/482/nck-granskning-

mediebevakningen-av-mans-vald-mot-kvinnor-2014.pdf

Eliasson, A (2013). Kvantitativ metod från början. 3., uppdaterade uppl. Lund: Studentlitteratur

32

Harcup, T. & O'Neill, D. (2001). What Is News? Galtung and Ruge revisited. Journalism

Studies, 2(2), ss. 261–280. doi: 10.1080/14616700118449

Heber, A., Tiby, E. & Wikman, S. (2012). Inledning. I Heber, A., Tiby, E. & Wikman, S. (red.)

Viktimologisk forskning: Brottsoffer i teori och metod. Lund: Studentlitteratur, ss. 17–24

Hydén, M. (2015) What Social Networks Do in the Aftermath of Domestic Violence. The

British Journal of Criminology, 55(6), ss. 1040–1057. doi: 10.1093/bjc/azv099

Kantarsifo. Orvesto internet.

https://www.kantarsifo.se/rapporter-undersokningar/rackviddsmatningar/orvesto-internet

[2020-05-22]

Lander, I, Pettersson, T. & Tiby, E. (red.) (2011). Femininiteter, maskuliniteter och

kriminalitet: genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur

NCK. Våld i nära relationer.

https://nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/vald-i-nara-relationer/

[2020-05-22]

Niemi, J. (2011). Offerkunskap, offerretorik eller offrets rättigheter? I Lernestedt, C. & Tham,

H. (red.) Brottsoffret och kriminalpolitiken. Stockholm: Norstedts juridik, ss. 65–77

Nilsson, B. (2012). Brottsoffer i nutida svensk dags-och kvällspress. I Heber, A., Tiby, E. &

Wikman, S. (red.) Viktimologisk forskning: Brottsoffer i teori och metod. Lund:

Studentlitteratur, ss. 137–156

Pollack, E. (2001). En studie i medier och brott. Diss. Stockholm Universitet

Pollak M. J. & Kubrin E. C. (2007). Crime in the News: How Crimes, Offenders and Victims

are Portrayed in the media. Journal of Criminal Justice and Popular Culture, 14 (1), 2007.

George Washington University.

33

Reiner, R. (2002). Media made criminality: The representation of crime in the mass media. In:

Reinar, R, Maguire, M & Morgan, R. (eds). The Oxford Handbook of Criminology. Oxford

University Press, Oxford, UK, ss. 376-416.

Retriever. Mediearkivet. https://web.retriever-info.com/services/archive? [2020-05-22]

Sacco, V. (1995). Media Constructions of Crime. The Annals of the American Academy of

Political and Social Science, 539, ss. 141-154.

Sturup, J., Rostami, A., Mondani, H., Gerell, M., Sarnecki, J. & Edling, C. (2018). Increased

Gun Violence Among Young Males in Sweden: a Descriptive National Survey and

International Comparison. European Journal on Criminal Policy and Research, 25, ss. 365–

378. doi: 10.1007/s10610-018-9387-0

Socialstyrelsen (2019-10-18). Våld i nära relationer.

https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/

Svenska Mediehus (2015/16) Fakta om marknad och medier

https://dagspress.se/wp-content/uploads/2017/11/SvenskDagspress2015_2016_webb.pdf

Tham, H. (2011). Brottsoffrets uppkomst och utveckling som offentlig fråga i Sverige. I

Lernestedt, C. & Tham, H. (red.) Brottsoffret och kriminalpolitiken. Stockholm: Norstedts

juridik, ss. 23–49.

Vejde, O & Leander, E. (2005). Ordbok i statistik. 2., [korr.] uppl. Borlänge: O. Vejde förl.

Walklate, S., Maher, J., McCulloch, J., Fitz-Gibbon, K., & Beavis, K. (2019). Victim stories

and victim policy: Is there a case for a narrative victimology? Crime, Media, Culture, 15(2),

ss. 199–215. doi: 10.1177/1741659018760105

34

10. Bilagor Sökord i mediearkivet

Skjutningar (Skjutvåld mot män)

● Skjutningar

● Skjuten

● Skottlossning

● Skjutvapen

● Skjutning

● Skottskada

● Skotten

● Skjuts

● Dödsskjutning

● Dödsskjutningar

Våld i nära relation mot kvinnor

● Kvinna dödad

● Våld i nära relation

● Våld i hemmet

● Kvinna misshandlad

● Kvinna utsatt för brott

● Kvinna utsatt för våldsbrott

● Våld av närstående

● Hustrumisshandel