Studier i svensk sprkhistoria 13

Institutionen fr sprkstudier, Ume universitet & Kungl. Skytteanska Samfundet

Ume 2016

Institutionen fr sprkstudier, Ume universitet & Kungl. Skytteanska Samfundet

Ume 2016

Daniel Andersson, Lars-Erik Edlund, Susanne Haugen & Asbjrg Westum (red.)

Studier i svensk sprkhistoria 13

Historia och sprkhistoria

NORDSVENSKA 25Kungl. Skytteanska Samfundets Handlingar 76

4

Strax vster om Uppsala, vid Lby vad, str en runsten med texten Jarl och Karl och Igulbjrn lt resa dessa stenar och gra denna bro efter Jovur, sin far. Formuleringen dessa stenar visar att dr funnits mer n en. Den andra ptrffades i en kllarvgg halvannan kilometer bort och ritades av p 1600-talet. Nr kllaren revs 1939 togs bitarna omhand och fogades samman. En tredjedel av stenen saknas dock. Med ledning av vad som str p den bevarade stenen och det som finns kvar av den snder-sprngda kan man rekonstruera den text som br ha funnits dr. Den har sannolikt haft lydelsen Jarl och Karl och Igulbjrn lt resa dessa stenar och gra denna bro efter Jovur, sin far. Gud och Guds moder hjlpe hans ande. Eftersom de bda runstenarnas inskrifter med stor skerhet kan attribueras till den knde runmstaren smund kan den avslutande b-nen, ristad med spegelvnda runor, rekonstrueras.

Den skadade stenen som hr avbildats p omslaget str numera i Hu-manisthuset, Ume universitet, i den norra tvrgende korridoren som leder frn hrsalsfoajn till Institutionen fr sprkstudier.

Fr den rekonstruerade texten ovan svarar fil. dr Marit hln, Uppsala.

Ume 2016. Institutionen fr sprkstudier, Kungl. Skytteanska Samfundet och resp. frfattare.

Design och layoutLotta Hortll och Leena Hortll, Ord & Co i Ume AB Omslagsfoto: Christer HampTypsnitt: Berling Nova och Futura Papper: Invercote Creato 260 gr och Artic volume high white 115 gr

TryckeriTMG Tabergs 2016

ISBN 978-91-88466-90-7 ISBN 978-91-86438-57-9ISSN 0282-7182 (Nordsvenska)ISSN 0560-2416 (Kungl. Skytteanska Samfundets Handlingar)

5

Innehllsfrteckning

Frord .............................................................................................................................................................................................................................................................................................................7

Marco Bianchi, Runstenen som socialt medium .............................................................................................................................................9

Harry Lnnroth, Filologi i Facebooks tidevarv vad, hur och varfr? ......................................................... 31

Brit Mhlum, Katastrofen som sprkhistorisk forklaring ...................................................................................................... 51

Yvonne Adesam, Malin Ahlberg, Peter Andersson, Lars Borin, Gerlof Bouma & Markus Forsberg, Sprkteknologi fr svenska sprket genom tiderna .........................................................65

Oliver Blomqvist, Svensk-finsk sprkblandning i Finlands medeltidsdiplom ...........................89

David Hkansson, Frklaringar i sprkhistorisk forskning .............................................................................................103

Lars-Erik Johansson, Historisk sprksociologi. Prolegomena till ramverk fr analys av varietetsval ............................................................................................................................................................................................................................................. 119

Mikael Kalm, Prepositioner och infinitivmrken. Om till som infinitivmrke i ldre svenska .......................................................................................................................................................................................................................................................................135

Magnus Kllstrm, Vikingatidens sjl. Ett runord och den svenska missions- historien .............................................................................................................................................................................................................................................................................................151

Erik Magnusson Petzell, Svensk ordfljd i stockholmsk lgtyska ......................................................................... 167

Lena Rogstrm, Sprkhistoriskt korpusmaterial i lexikalisk forskning mjligheter och utmaningar ........................................................................................................................................................................................................ 183

Henrik Rosenkvist, Negationer i estlandssvenska ...................................................................................................................................199

Paula Rossi, Herr Kapten och Bste Broder! En brevmottagare flera brevskrivare med olika sociala positioner ................................................................................................................................................................................................................. 211

Adrian Sangfelt, Svaga maskulina substantiv i ldre svenska. En variations- lingvistisk studie ...........................................................................................................................................................................................................................................................227

Johan Schalin, stskandinavisk utveckling av den urnordiska ai-diftongen och palatalt r i ljuset av finska ljudsubstitutioner ..............................................................................................................................241

Sanna Skrlund, Gammalt folk, hederligt folk eller bara folk blir ordet folk ett pronomen? ...................................................................................................................................................................................................................................................................263

Fredrik Valdeson, Variation mellan olika konstruktionsval vid verbet ge frn fornsvenska till nusvenska ...................................................................................................................................................................................................279

Bo-A. Wendt, Historiskt presens i nordiska bibelversttningar .........................................................................293

NORDSVENSKA .....................................................................................................................................................................................................................................................309

KUNGL. SKYTTEANSKA SAMFUNDETS HANDLINGAR ..............................................................................311

7

Frord

r 2014 anordnades fr trettonde gngen konferensen Svenska sprkets his-toria, denna gng i Ume. Temat fr konferensen var Historia och sprk- historia. P vanligt stt medverkade ngra forskare med plenarfredrag medan vrig konferenstid reserverades fr alla andra presentationer. Sam-manlagt hlls hela tjugosex fredrag vid konferensen. Av dessa publiceras hr arton.

Som plenarfrelsare hade en forskare frn vardera Norge, Finland och Sverige inbjudits. Brit Mhlum, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet, Trondheim, talade ver mnet Katastrofen som sprkhistor-isk forklaring och belyste drigenom externa sprkhistoriska frklarings- modeller. Harry Lnnroth, Vasa universitet, hade som rubrik p sitt fre-drag valt Filologi i Facebooks tidevarv vad, hur och varfr? I fredraget diskuterades filologi som metod, praktik och perspektiv. Marco Bianchi, Uppsala universitet, som frelste ver mnet Runstenen som socialt me-dium, behandlade vikingatida runstenstexter och vad dessa kan avslja om sina upphovsmn och lsare.

Fr vriga frelsare fanns inga nrmare begrnsningar i val av mne. I dessa fredrag belystes brett olika aspekter p svenska sprkets historia, med material frn olika tiders svenska och frn olika sprkliga niver. Hr ter-finns slunda studier av stskandinavisk ljudutveckling i ljuset av tidiga fin-ska ordln, vikingatida sprk och svensk missionshistoria, ordfljd i stock-holmsk lgtyska, medeltida finsk-svensk sprkblandning, vidare studier med utgngspunkt i olika material av svenskans morfologi och syntax samt lexikala och stilistiska studier, presentationer med utgngspunkt frn dia- lektalt material och av sprkhistoriskt korpusmaterial och samt bidrag med mer teoretisk bring.

Redaktionen vill varmt tacka alla dem frelsare och diskussionsdel- tagare som aktiv bidrog till att gra konferensen till en s lyckad samman-komst. Vi vill ocks passa p och tacka de mnga anonyma granskare frn

8

olika nordiska lnder som skriftligen kommenterade de insnda bidragen, och p det sttet bidrog till att ytterligare skra volymens vetenskapliga kvalitet.

Leena och Lotta Hortll, Ord&Co, Ume, har tlmodigt arbetat med sttning och layout. Till dem gr ocks ett varmt tack.

Konferensen i Ume hade generst finansierats av Svenska Akademien, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Kungl. Gustav Adolfs Akademien fr svensk folkkultur, Kungl. Skytteanska Samfundet samt Institutionen fr sprkstudier vid Ume universitet. Ett hjrtligt tack till alla dessa bidragsgivare som mjliggjorde konferensen och publice- ringen av denna bok. Vi tackar ocks Kungl. Skytteanska Samfundet som intagit denna volym i sina Handlingar.

Vi passar till sist p att hlsa alla sprkhistoriskt intresserade varmt vlkomna till vrt grannuniversitet i Vasa i brjan av juni 2016, dr vi kan se fram emot en ny, spnnande sammankomst i serien Svenska sprkets historia

Ume den 5 april 2016

Daniel Andersson Lars-Erik Edlund Susanne Haugen Asbjrg Westum

9

MARCO BIANCHI

Runstenen som socialt medium

ABSTRACT The present study is an attempt to describe Viking Age runestones as a social medium. The argumentation is conducted in three steps. The first part of the paper deals with runestones communicative po-tential beyond what is actually written, namely the layout, ornamentation, and use of different writing systems. There is also a small but important group of non-lexical inscriptions that can be used to gain insight into re-gional literacy and social aspects of the custom of raising runestones. In the second part of the paper, these findings are used to determine whether or not it is feasible to qualify runestones as a social medium. Social media are usually characterised as networks that enable many-to-many commu-nication, and there is good reason to argue that runestones constitute such a network. First, they are written for different kinds of readers, e.g. both literate and illiterate ones, and, second, people of different social groups have been involved in producing runestones. Finally, in the third part of the paper, runestones are compared with the modern social medium of Twit-ter. The most prominent common trait is connected to individuals social positioning. It is argued in the paper that some of the runestones semiotic resources are used for self-branding and thus are similar to hashtags on Twitter. Furthermore, both tweets and runic inscriptions appear to have af-filiative functions.

KEYWORDS hashtags, historical communication, historical sociolinguis-tics, literacy, non-lexical inscriptions, ornamentation, runestones, social media, Twitter, Viking Age

Fret till denna framstllning sddes direkt efter min disputation vren 2010. Min doktorsavhandling (Bianchi 2010) fick viss uppmrksamhet i dagspres-sen, bland annat i form av ett helsidesreportage i Expressen. Efter mnga samtal och en intensiv brevvxling med journalisten knde jag mig mycket njd, men indignationen blev ptaglig nr jag fick se det slutliga resultatets huvudrubrik: Twitter r 2000-talets runstenar (Ek 2010).

10

Jag har inte kunnat slppa detta. Och ju mer jag har tnkt p denna mrkliga rubriksttning, desto mer tror jag att journalisten kanske hade en pong nd. Eller tminstone att man kan gra rubriksttningen till en pong, exempelvis i samband med en plenarfrelsning vid konferensen Svenska sprkets historia i Ume. Jag kommer givetvis inte att pst att Twitter r 2000-talets runstenar eller ens det omvnda. Dremot tror jag att en jmfrelse mellan de bda kan avslja ngot allmnmnskligt bakom dessa sociala medier.

Syftet med freliggande arbete r fr det frsta att ge en kortfattad sammanfattning av de huvudsakliga resultaten av min doktorsavhandling (Bianchi 2010). Fr det andra vill jag frska belysa dessa resultat med hjlp av ett tankeexperiment som gr ut p att jmfra tv till synes vitt skilda texttraditioner: runstenar och Twitter. Framstllningen ramas in av det fr-gekomplex som Expressens rubriksttning ger vid handen: i vad mn r den halsbrytande jmfrelsen mellan Twitter och runstenar giltig, och vilka nya insikter betrffande runstenstexterna som social praktik kan vinnas ur en jmfrelse av de bgge texttyperna?

Artikeln inleds med ett avsnitt om runstenars kommunikativa poten-tial. Hr tar jag upp ngra resultat av min avhandling (Bianchi 2010) och vi-sar hur runstenstexter struktureras sprkligt och visuellt, vilka icke-verbala uttrycksstt runristningar utnyttjar, hur skriften anvnds som visuell resurs och vad icke-lexikala runinskrifter kan sga om lskunnigheten p vikinga- tiden. Artikelns andra del gnas sedan t frgan p vilket stt runstenar kan ses som ett socialt medium. Sist ges en kort introduktion till texttypen Twitter i syfte dels att etablera de uppenbara olikheterna mellan Twitter och runstenar, men dels och framfr allt ocks att peka p de drag som frenar de bgge texttyperna.

Runstenars kommunikativa potentialTraditionellt gnar sig runologisk forskning frmst t sprklig tolkning av runinskrifter. Sprket ses (oftast implicit) som den primra betydelse-potentialen i en runristning. En sprkcentrerad syn p runristningar som kommunikationshistoriskt kllmaterial r dock av olika skl anakronistisk. Fr det frsta implicerar den att de betydelser som medieras med skriftens hjlp ven uppfattades som primra av de historiska textbrukarna. Ett s-dant antagande ter sig inte srskilt rimligt i en kultur som r huvudsakligen muntlig. Fr det andra tar den inte hnsyn till de konventioner som styrde texternas utformning. I runstensristningar r det sprkliga uttrycket i form av runinskriften inbddat i ett myller av ornamentala detaljer som orm-slingor, kors och annan ornamentik.

11

I det fljande kommer jag att presentera ngra av de betydelsepotentia-ler som man riskerar att frbise med en allt fr snvt sprklig tolkning av runstensmaterialet. Jag vill med detta p intet stt frringa skriftens roll i runstenstexternas kommunikation utan anser tvrtom att skriften r dess viktigaste ingrediens. Dremot finns det en del som tyder p att ornamen-tala inslag haft mycket konkret betydelse fr de vikingatida lsarna, men ocks att skriften inte enbart anvnts fr att representera ett sprkligt med-delande.

Syftet med genomgngen r att frbereda diskussionen om runstenar som socialt medium i nst fljande avsnitt. P vilket stt synliggr och ska-par runstenarna sociala ntverk och vilka delar av samhllet var delaktiga i runstenskommunikationen?

Sprklig och visuell strukturDet finns ett begrnsat antal typer av formuleringar p runstenar. Vanligast r den s.k. minnesformeln, som frekommer i stort sett i samtliga senvi-kingatida runristningar. Minnesformeln formuleras typiskt enligt mallen X reste denna sten efter Y, sin slkting. Jmte minnesformeln tillhr nekrolo-gen, frbnen och ristarsignaturen de vanligaste formlerna. Runstenen U 778 Svinnegarns kyrka r en av de f med alla dessa fyra formler.

ialfi ok Holmlaug ltu risa stina essa alla at Banka/Bagga, sun sinn. Es tti inn s skip ok austr stri Ingvars li. Gu hialpi and Banka/Bagga. skell rist.

Tjlve och Holmlg lt resa alla dessa stenar efter Banke/Bagge, sin son. Han gde ensam ett skepp och styrde sterut i Ingvars flje. Gud hjlpe Bankes/Bagges sjl. skel ristade.

En genomgng av alla runstensinskrifter med tre eller fler formler visar att formlernas inbrdes ordningsfljd r mycket fast. Minnesformeln str alltid frst och signaturen sist. Dremellan str nekrologen och frbnen i nmnd ordning. Frklaringen till detta r rimligtvis textlingvistisk. I minnesfor-meln str de efterlevande i temaposition och utgr sledes det knda eller det som hela inskriften utgr ifrn. Den avlidne introduceras allts som till-hrande ett visst sammanhang i en familj. Nekrologen har sedan som syfte att beskriva den avlidnes grningar i livet. ven hr synliggr runstens- inskrifterna stundom sociala relationer, i freliggande fall genom klassiskt namedropping: Banke/Bagge har varit en deltagare i Ingvar den vittfarnes bermda expedition. Sprkligt sett inleds nekrologen grna med ett anafo-riskt pronomen som syftar tillbaka till den avlidnes namn. Frbnen run-

12

dar sedan av det som har sagts om den avlidne genom en vdjan till hgre makt. Referensen till huvudpersonen sker antingen genom en upprepning av namnet eller genom ett pronomen i genitiv. I ristarsignaturen byter se-dan inskriften perspektiv. Det handlar inte lngre om den avlidna personen utan om runinskriftens tillkomst. I inskriften U 778 r objektet utelmnat, men vanligtvis finner man en formulering av typen X ristade runorna.

En konventionell runstensinskrift med signatur kan allts principiellt ses som tudelad. Frsta delen handlar om den som runstenen r tillgnad medan andra delen, signaturen, fokuserar runinskriftens tillkomst. Det visar sig vid en systematisk genomgng att denna uppdelning ven grna markeras visuellt. Ofta styckas runinskrifter upp genom att delar placeras i ytterligare runslingor, skrivs med annan lsriktning eller skrivs innan- eller utanfr slingan. Signaturer placeras mycket oftare visuellt separerade n nekrologer och frbner (se Bianchi 2010:92 f.). En mycket talande illustra-tion p detta utgr runristaren pirs signerade produktion. Ett fr pir typiskt sprkligt drag r att signaturer grna inleds med konjunktionen en: Men pir ristade (Kllstrm 2007:12228). S ser 13 av hans totalt 43 signa-turer ut, och drutver inleds ytterligare en med konjunktionen ok. Samti-digt srskiljer pir ocks tio av sina signaturer visuellt p ngot av de ovan nmnda stten. Sprklig och visuell avgrnsning sammanfaller emellertid inte i ngon inskrift, vilket tillter slutsatsen att de fyller samma funktion. pir vljer allts att antingen markera signaturens srart sprkligt med en konjunktion, visuellt genom att placera den avskilt frn vriga delar av in-skriften eller inte alls.

Ngot svrare att kvantifiera r de olika typer av framhvning som fre-kommer i runstenstexter. Som ett exempel ska hr kort nmnas Slbroste-nen S 367 (se nedan figur 2). Inskriften bestr av en minnesformel som ligger i en runslinga lngs stenens kant samt en nekrolog som r placerad i tre vertikalt stende skriftrader innanfr runslingan. Den rimligaste syn-taktiska normaliseringen av nekrologen r skerligen de gde grden Slbro | Frsten och Rolv | dugande mn. Det r dock knappast s en beskare av stenen lser inskriften. De bda mansnamnen Frsten och Rolv r nmligen skrivna med strre runor mitt p ristningsytan och har markerats med ett litet kors. Det har med all skerhet varit ristarens avsikt att p det sttet markera det viktigaste i inskriften. Redan innan lsaren brjar pyssla ihop alla inskriftsdelar till en syntaktiskt sammanhngande sprklig sekvens har hon sledes klart fr sig vilka som r huvudpersonerna i ristningen.

Ett runstenssprk utan sprkDet har redan antytts i stycket om pirs signaturer ovan att visuella detaljer kan ha mycket specifika betydelsepotentialer. Man kan dock g nnu ett

13

steg lngre och frska identifiera betydelser som r helt lskopplade frn runinskrifternas sprkliga budskap. En uppenbar sdan betydelse uppbr korset, som r ett mycket vanligt ornamentalt inslag p runstensristningar. Inte lika uppenbar r den semiotiska potentialen i ett annat vanligt orna-mentalt inslag: rundjursornamentiken.

Som Anne-Sofie Grslund (1991, 1992, 2002) visat finns det ett ver-skdligt antal stilkategorier i senvikingatida runstenskonst. De allra flesta runristningarna gr att klassificera enligt Grslunds system, och stilgrup-pering r idag det mest plitliga sttet att datera ristningarna relativt och i viss mn ocks absolut p. Enligt Grslund (2004) finns det dock ytterligare en betydelsekomponent. Hon menar att inskrifterna framhver identitet inom familjen medan djurornamentiken ger uttryck fr en kollektiv, po-litisk identitet. Genom valet av en viss runstensornamentik visar man sin tillhrighet till en grupp eller ledare i samhllet. Ett fint exempel p detta r de s.k. Ingvarsstenarna, en grupp till vilken ocks den ovan nmnda rist-ningen U 778 vid Svinnegarns kyrka hr. Dessa ristningar har inte bara det gemensamt att den hgkomne omkommit i Ingvars flje utan ocks att de har en mycket snarlik layout som avviker frn vriga stenars frn samma tid. Grslund (2004:31) menar att valet av layout uttrycker en knsla av gemen-skap eller kanske till och med solidaritet med Ingvars familj.

Ornamental likhet ger allts med all sannolikhet uttryck fr snarlika bety-delsekomponenter, ven om det r svrt att sga exakt vilka. Det r drfr heller inte helt osannolikt att tnka sig att ornamentala detaljer i allmnhet har haft en mycket konkret innebrd fr de vikingatida mnniskorna. Fr-gor av sdant slag diskuteras intensivt inom konstvetenskaplig och arkeolo-gisk runforskning (t.ex. Oehrl 2011, Stern 2013 fr att bara nmna de senaste monografierna). Hr vill jag illustrera saken med hjlp av tv runstenar med mer eller mindre identiska inskrifter. Den ena av dessa r U 901, som idag r uppstlld i Humanisthuset p Ume universitet (figur 1). Stenen hitta-des snderslagen i en kllarmur i Hm, Lby sn, men Hm var inte dess ursprungliga plats. Det finns nmligen ytterligare en runsten med mycket snarlik inskrift, U 904, som str vid Lby vad utanfr Uppsala, i direkt an-slutning till den bro som nmns i de bda inskrifterna. De terges p fl-jande stt i Samnordisk runtextdatabas:

U 901: ... ...arl ' uk ihulbiurn ' litu rita stono isa ' ukirua bru isa ' at iafur faur si... ... hialbi ont hos

... [K]arl ok gulbirn ltu rtta stina essa ok grva br essa at Ifur, faur si[nn] ... hialpi and hans.

14

Karl och Igulbjrn lt resa dessa stenar och gra denna bro efter Jovur, sin fader. ... hjlpe hans ande.

U 904: + iarl + ukarl + uk ihulbiurn litu rita stino isa + ukirua bru isa + abtiR + iufur + faur sin

Iarl ok Karl ok gulbirn ltu rtta stina essa ok grva br essa fti Ifur, faur sinn.

Jarl och Karl och Igulbjrn lt resa dessa stenar och gra denna bro efter Jovur, sin fader.

Figur 1. Avbildningen av en begravningsritual p runstenen U 901 frn Hm, Lby sn (idag uppstlld i Humanisthuset p Ume universitet). Foto: Marco Bianchi 2012.

Som synes r de bda inskrifterna i det nrmaste identiska s nr som p ngra ortografiska avvikelser. Den enda innehllsliga skillnaden r att U 904 saknar frbn. Att de bda stenarna br ses som sammanhllna visas dess-utom av att de omnmner samma brobygge och att objektet i bgge fallen str i pluralis: ack. stina essa dessa stenar. Inskrifternas srprgel till-ter dessutom slutsatsen att bda har ristats av runristaren smund, troligen med medverkan av Torfast (se Hult 1992:113 samt Axelson 1993:94 f. och dr anfrd litteratur).

U 901 och U 904 restes allts rimligtvis vid samma tillflle, av samma ristare och med huvudsakligen samma sprkliga budskap. Med tanke p detta r de uppenbara skillnaderna med skerhet signifikativa: frbnen och ornamentiken. U 904 pryds nmligen av tv djur och U 901 av tre mn-niskofigurer jmte ett djur som skulle kunna vara en hst, och de bda bild-

15

framstllningarna uppvisar ingen uppenbar gemensam nmnare (se Hult 1992:107). Som Hult (1992) vertygande visar r den traditionella tolkningen av figurframstllningen p U 904 som stridsscen felaktig utan det r snarare en kristen begravningsritual som avbildas. I detta ljus r det naturligtvis knappast ngon slump att just denna ristning ven innehller en frbn.

Skriften som visuell resursI de tv fregende avsnitten visade jag dels ngra visuella grepp med vilka runinskrifter har strukturerats, dels ngra icke-sprkliga detaljer som verkar ha haft konkreta betydelsepotentialer. Freliggande avsnitt ska handla om hur skriften som sdan, bortsett frn det sprkliga innehll den represen-terar, kan ha fyllt kommunikativa funktioner. Som exempel anvnder jag runstenen S 367 frn Slbro i Nykping (se figur 2).

hamunr : ulfR raisu : stain : insi : efti : hrulf : faur : sin : ayburg : at : unir sinaiR otu : by : slaia:bru+ fraystain : hrulfR(oru ka

Hmundr, Ulf risu stin ennsi fti Hrlf, faur sinn, yborg at ver sinn. i ttu b Sleabr, Frystinn, Hrlf, rtta iagna[].

Hmund (och) Ulv reste denna sten efter Rolv, sin fader. borg efter sin man. De gde grden Slbro, Frsten (och) Rolv, dugande mn.

Figur 2. Runstenen S 367 frn Slbro i Nykping. Foto: Marco Bianchi 2014.

16

Slbrostenen S 367 r en representant fr den mycket speciella stil som prglar en grupp runstenar i och omkring Rn hrad i Sdermanland. Det frenande draget hos dessa ristningar r att de uppvisar en blandning av skriftsystem. Det fanns nmligen p vikingatiden inte bara ett stt att skri-va runor p. De flesta senvikingatida runinskrifterna r skrivna med kon-ventionella lngkvistrunor, ibland med inslag av kortkvistrunor. Men jmte dessa tv skriftsystem finns det i det srmlndska runstensmaterialet ocks s.k. stavlsa runor (ven kallade hlsingerunor), koordinatrunor (ett talchif-fersystem) och konstfulla bindrunor, s.k. samstavsrunor.

Stavlsa runor, koordinatrunor och samstavsrunor frekommer i S-dermanland bara som komplement till inskriftsdelar med lngkvistrunor. Totalt finns det 18 sdana inskrifter med avvikande skriftsystem, varav 16 i landskapets sdra del. Det visar sig att anvndandet av avvikande skrift kor-relerar med frekomsten av ngra andra speciella detaljer. I Sdermanland finns det sju inskrifter som innehller epitetet rtta iagn ung. dugande karl. Alla utom en av dessa skrivs delvis med avvikande skrift. Vidare finns det tre ristningar med sdana mrkligt suggestiva ansikten som ocks pry-der Slbrostenen (figur 2). I samtliga dessa hittar vi ocks avvikande skrift. Och slutligen ska nmnas skeppsframstllningar. Fyra av de totalt sex srm-lndska ristningarna med skepp tillmpar ocks ett avvikande skriftsystem.

Man kan nu bygga upp en indiciekedja fr att komma fram till en mj-lig tolkning av ngra av de delar av runstenens budskap som inte uttrycks med sprkliga medel. Vad rtta iagn betyder r mycket omdiskuterat i forskningen. Epitetet iagn tgn r ocks knt frn Danmarks och Vster-gtlands runstenar. I sin ursprungsbetydelse betecknade ordet en hgt upp-satt kunglig tjnsteman, men just under vikingatiden ger en semantisk fr-skjutning rum, och ordet fr en mer allmn betydelse (se Bianchi 2010:159 m. litt.). Det mrks inte minst p det faktum att iagn, srskilt i Uppland, frekommer frekvent som personnamn. Epitetet iagn med genitivattribu-tet rtta r en exklusivt srmlndsk freteelse. Det finns goda skl att anta att de srmlndska tgnarna inte var regelrtta tgnar hos en dansk kung. Dremot tyder den speciella anvndningen av ordet p att vederbrande kanske har varit i Danmark och tjnat som ngon typ av krigare, mjligtvis i ledande stllning. Ytterligare en sak som pekar sderut mot Danmark r ansiktsornamentiken. Vad ansiktet eller masken ska frestlla r inte ltt att avgra, men det r tydligt att det rr sig om ett formsprk som kan hnfras till en milj kring Harald Bltand (Tesch 2007:246).

P S 367 anvnds avvikande skrift, i detta fall koordinatrunor, till att skriva delar av epitetet rtta iagn. Det r viktigt att notera att inte hela sekvensen skrivs med koordinatrunor utan de tre inledande runorna ru r av lngkvisttyp. Den avvikande skriften anvnds allts inte som ngot lnn-

17

runesystem fr att hemlighlla delar av budskapet fr mindre lskunniga personer. Tvrtom fr lsaren en fingervisning om vad som kommer att st drefter. Jag skulle vilja se avvikande skrift som en typ av metakommentar till det sprkliga uttrycket. Skribenten understryker sina hga sociala ambi-tioner genom hga ambitioner i skriftens utformning.

Vad kan det rra sig om fr sociala ambitioner? Hur kan man kombinera det som har sagts ovan till en kontextuell tolkning av runstenen S 367? Fr-modligen var Frsten och Rolv, de bda personerna som nmns med strre runor mitt p runstenen, del av den framvxande grupp av jordgande bn-der som brukar ses som en frutsttning fr en politisk organisation efter kontinentalt mnster. Det r inte orimligt att tnka sig att de kom hem efter en frd utomlands och lyckades bygga upp en lokal maktbas i Slbro med sina nyfrvrvade rikedomar. Nr man nu ska bertta om framgngarna p en runsten, och skapa legitimitet fr nstkommande generation av gare i Slbro, vljer man att anvnda ett danskt maktsprk, bde i skrift (ordet tgn) och i bild (ansiktsmotivet). Dessutom markerar man sina ambitioner med hjlp av avancerat skriftbruk.

Skrift utan sprkAtt sga ngot slutgiltigt om de vikingatida mnniskornas lskunnighet r givetvis mycket svrt. Nr sdana underskningar grs tar forskarna ofta den stora mngden runstenar till intkt fr en tmligen utbredd lskun-nighet. Ett exempel p detta r fljande formulering hos Thorgunn Sndal Brink och Ingegerd Wachtmeister (1984:12):

Lskunnigheten var tydligen ganska utbredd. Man skulle knappast ha gjort sig mdan att resa s mnga stenar nra vgen, om inte ett rim-ligt antal av de frbipasserande hade kunnat lsa inskriften.

Frgan r givetvis vad man menar med ordet lsa. Om man ser det snvt som att tyda runor r ett sdant resonemang svrt att upprtthlla. En illitterat vikingatida mnniska har med all skerhet haft stort utbyte av en runsten trots att hon inte kunde tyda namnen i minnesinskriften. En runsten bestr av rundjur, samt annan antropomorf och zoomorf ornamentik som av allt att dma har erbjudit mycket specifika betydelser. Rundjuret kan ha synlig-gjort politiska allianser medan vissa ornamentala detaljer uttryckte religist innehll och andra spelade an p den avlidnes grningar och upplevelser i livet. Det faktum att runristningarna innehller runskrift behver drfr inte ndvndigtvis tolkas som ett indicium p att mnga har kunnat ta del av det skrivna budskapet. Snarare pvisar det, som Barbro Sderberg (i Sderberg & Larsson 1993:56) uttrycker det, att det har funnits ett intresse av att skriva:

18

I Uppland och Sdermanland upptrder professionella runristare p 1000-talet, och redan mngden vikingatida stenmonument frutstter ett relativt utbrett engagemang i runristandet.

Fr att belysa frgorna kring vikingatidens lskunnighet kan man utnyttja en mycket speciell grupp inskrifter, nmligen sdana som inte har ngon sprklig betydelse. Dessa icke-lexikala inskrifter r ganska sllsynta, men en systematisk genomgng av dem tillter ngra intressanta slutsatser.

Totalt finns det 27 icke-lexikala inskrifter i Uppland, vilket motsvarar 2,3% av alla inskrifter som r s pass vlbevarade att man kan flla ett av-grande om huruvida de r lexikala eller inte (Bianchi 2010:170172). Dessa 27 ristningar r jmnt spridda i hela Uppland, och finns svl i runstens-rika som i runstensfattiga omrden. Det frenande draget hos icke-lexikala inskrifter r att skriften inte uttrycker ngot sprkligt meddelande, men gruppen r inte alls homogen. Vissa inskrifter innehller vanliga runor som gr att lsa utan svrigheter. Andra r huvudsakligen skrivna med vanliga runor, men ngra tecken r olsbara eller bara tvetydigt lsbara. Ytterligare en grupp inskrifter r skriven med rena fantasitecken utan ens vaga likheter med runor.

Anta

l run

sten

ar in

om

20k

m

Lsbar Ej/tvetydigt lsbar0

100

200

300

400

Figur 3. Icke lexikala runstensristningar i Uppland i relation till antalet runstenar inom en radie av 20 km. Varje prick representerar en runsten.

19

Kriteriet lsbarhet kan man nu stta i relation till antalet andra runstenar i nrheten. Detta grs i figur 3. I figuren terfinns helt lsbara inskrifter i den vnstra kolumnen och ej eller tvetydigt lsbara i den hgra. Y-axeln visar antalet runstenar inom en radie av 20 km, och varje prick representerar en runsten. Det innebr att ju hgre upp en prick r placerad desto mer run-stensttt r omrdet dr respektive runsten str. Figuren visar ett tydligt samband mellan ett omrdes runstenstthet och de icke-lexikala inskrifter-nas kvalitet. Av de som har fler n 200 andra stenar i nrheten r det bara tv som inte r lsbara, och omvnt finns det bara tre lsbara inskrifter p de stenar som har frre n 200 andra runstenar i nrheten. Vidare kan man konstatera att de allra flesta olsbara inskrifterna str i de mest runstens-glesa omrdena.

Det finns allts ett tydligt samband mellan lsbarheten av icke-lexikala inskrifter och antalet runstenar i deras omgivning. Det verkar som om det var lttare att lura sina lsare med en olsbar inskrift i ett omrde som var fattigt p runstenar. Och omvnt verkar en lsare i ett mer runstensttt om-rde frutsttas knna till futharken. Detta kan tillta slutsatsen att antalet litterata personer var lgre i omrden med f runstenar och hgre i de mer centrala delarna av Uppland. Det finns allts anledning att se runstenarnas spridningsbild som representativ fr regional skriftkunnighet i Uppland. Samtidigt r det dock viktigt att ppeka att icke-lexikala inskrifter finns i hela landskapet, och fr den delen ocks i andra landskap n Uppland. Att resa en runsten var allts inte ndvndigtvis knutet till en nskan att fr-medla ett sprkligt budskap.

Ett socialt medium? Att, som i rubriken till denna uppsats, beteckna runstenar som sociala me-dier kan ses som ett ganska djrvt grepp. Som beteckning p ett modernt kommunikationsfenomen har termen sociala medier nmligen en specifik innebrd som r kopplad till de tekniska mjligheter som internet erbjuder genom Web 2.0 (se OReilly 2005). Slagordet fr Web 2.0 r delaktighet, vilket innebr att grnsen mellan mediaproducenter och mediakonsumen-ter r otydlig eller rentav obefintlig. I sociala medier som Facebook, Flickr, Tumblr, Twitter, Youtube etc. r var och en av deltagarna bde sndare och mottagare av information. Nationalencyklopedin (Weibull & Eriksson 2009) beskriver skillnaden mellan massmedier och sociala medier p fljande stt:

Sociala medier kan skiljas frn massmedier genom att de bygger p ett innehll som produceras av dem som anvnder dem. Medan massmedier processar sitt innehll genom en professionell organisation kan sociala medier beskrivas som ntverk dr mnga kommunicerar med mnga.

20

Varje enskild mottagare av ett meddelande kan ocks snda p samma villkor och genom samma kanaler.

Bde sociala medier och Web 2.0 brukar betraktas i ett motsatsfrhllande till sina mer konventionella fretrdare. Sociala medier stts, som i Weibull & Erikssons definition ovan, i kontrast till traditionella massmedier medan det dynamiska Web 2.0 mste frsts mot bakgrund av det statiska Web 1.0. Sett i det ljuset kan man givetvis knappast beteckna runstenen som ett socialt medium. Ser man dock sociala medier mer generellt som kommuni-kationsformer som erbjuder delaktighet och ett ngorlunda jmnt maktfr-hllande mellan textproducenter och textrecipienter kan det bli intressant att applicera begreppet sociala medier p runstenar ocks.

Mycket tyder p att den senvikingatida mellansvenska runstenskom-munikationen prglades just av delaktighet och mjligheten fr de inblan-dade parterna att bde agera som lsare och producenter av runstenar. I det fljande kommer jag kort att visa p vilket stt jag tnker mig att runstenen kan ses som ett socialt medium dr mnga kommunicerar med mnga, och mottagarna kan ikl sig rollen som sndare p samma villkor och genom samma kanaler (Weibull & Eriksson 2009).

Vad r det som tillter slutsatsen att runstenar frsker rikta sig till s mnga lsare som mjligt? Som litterra verk r runinskrifter, tmin- stone nr man begrnsar sig till minnesformlerna, inte det minsta originel-la. Tvrtom, ppekar Henrik Williams (2010:36), r de standardized to an amazing extent: en vikingatida lsare visste precis vad hon hade att vnta sig och hennes insats begrnsade sig till att tyda namnen och de fakultativa formlerna. Som har visats i fregende avsnitt understryks dessutom run-inskrifternas budskap ibland med hjlp av den visuella gestaltningen, t.ex. genom att ristarsignaturen placeras avskilt frn vriga inskriftsdelar. I vissa inskrifter kan man ocks observera andra lsbarhetsfrmjande tgrder. Som exempel p detta nmndes ovan S 367, dr tv namn placerades med strre runor mitt p stenytan. Beskare som r lskunniga kan allts frlita sig p ett antal lsbarhetsfrmjande detaljer i runinskrifternas sprkliga och visuella utformning.

Men runristningar innehller mer information n det som uttrycks sprkligt med skriftens hjlp, och denna information kunde rimligtvis ven illitterata individer tillgodogra sig. Hit hr frmst de zoomorfa runslingor-na som enligt Grslund (2004) skulle kunna uttrycka kollektiv eller politisk identitet. Vidare har skert ocks annan ornamentik haft semiotisk poten-tial. Ovan illustrerades detta med bildinnehllet i ristningen U 901 Hm, som br tolkas som en begravningsscen. Slutligen ska man inte frbise de betydelser som skriften uttrycker ssom varande skrift. Som exempel p

21

detta anvnds i avsnittet ovan en typisk hgstatussten (S 367 Slbro) och en grupp ristningar som av allt att dma tillhr de lgre skikten i samhllet: icke-lexikala ristningar. I den frstnmnda speglar avancerat skriftbruk de inblandades hga sociala ambitioner, medan frekomsten av icke-lexikala inskrifter tminstone delvis mste bero p den fascination som blotta skrif-ten i sin egen rtt har utvat p mnniskorna.

Gruppen icke-lexikala inskrifter r dock ocks mycket intressant av ett annat skl. Att det uppenbarligen har funnits ett behov och en mjlighet fr illitterata personer att resa runstenar ger nmligen en fingervisning om hur utbrett runstensresandet har varit p vikingatiden. Icke-lexikala runstenar r det tydligaste exemplet p att runstenar r en kommunikationsform som inte bara har mnga mottagare utan ocks mnga sndare som kan nyttja samma kanal. Det finns allts, om man ska anstrnga ett modernt ord, en demokra-tisk komponent i runstensresandet som kommunikativ verksamhet.

Redan en snabb blick p en spridningskarta gr det uppenbart att den mellansvenska vikingatida runstenstraditionen sticker ut. I synnerhet i landskapen Uppland och Sdermanland finns det oproportionerligt mnga runstenar frn tiden mellan ca r 1000 och 1125. Nr Rune Palm (1992:254258) diskuterar fenomenet utgr han ifrn att runstenar har rests av en samhllselit och stller frgan om denna elit varit bredare n exempelvis i Danmark, dr runstensresandet framstr som en aktivitet som samhllets absoluta toppskikt gnade sig t. Palm ser det mellansvenska runstensmo-det dels som ett resultat av att det nnu inte hade etablerats ngon sam-manhllen politisk organisation, dels ocks som ett resultat av ekonomiska frutsttningar. Vidare talar han om ngon sorts egendynamik: Mlardalens starka ekonomiska mjligheter ledde till att det har vuxit fram en grupp specialiserade yrkesmn i form av professionella runristare. Detta i sin tur har lett till ett kat behov av runstenar. Han pongterar dock att runris-tarnas inflytande mste ses som sekundrt, och att den huvudsakliga fr-klaringen till runstensresandet torde st att finna i sedens funktion eller betydelse i samhllet (s. 256), frmst maktstrukturer och introduktionen av kristendomen.

Visserligen kan eliten i Mlardalen ses som bredare, men Palms reso-nemang tillter ocks slutsatsen att den mellansvenska runstensseden inte speglar en kommunikationsform som var frbehllen en samhllselit. Fr det frsta finns det en rad runstenar som vittnar om individers ambitioner att n en mer framstende position i samhllet; ovan exemplifierades detta med Slbrostenen S 367. Fr det andra finns det runstenar som av allt att dma har rests av personer som befinner sig p lgre niver i samhllshie-rarkin. P senare r har forskningen allt mer kommit att intressera sig fr de senare. Frutom min egen hr redovisade underskning av icke-lexikala

22

runristningar (Bianchi 2010, 165222) kan nmnas Henrik Williams uppsat-ser om runstenar och queer-teori (2007, 2008).

Paradexemplet i Williams artiklar r Vringestenen S 133. Inskriften, som traditionellt anses vara icke-lexikal, tolkas av Williams vertygande som en minnesinskrift av tte efter Atte. De bda namnen har karaktr av lgstatusnamn vilket, i kombination med att stenen str p utjorden av den rika grden Stora Lundby, tillter slutsatsen att huvudpersonerna i run-inskriften r frigivna trlar. Ytterligare indicier fr man vid en jmfrelse med vriga ristningar i omrdet. Vringestenen str i Lids sn, Rn hd, i ett omrde som utmrker sig genom sina mnga hgambitionsristningar. Omedelbar granne till Vringestenen r exempelvis Ingvarsstenen vid Stora Lundby S 131. Vidare finns det skl att frmoda att Korpbrostenen S 140, med avancerat skriftbruk i form av ett runkryss, har sttt som inspirations-klla fr Vringestenen (se Bianchi 2010:121). Williams (2007:516) jmfr drfr Vringestenen med en falsk Rolexklocka: att kunna skryta med ett objekt som av fkunniga kan frvxlas med kta vara motiverar utlgget av en summa pengar, om n frmodligen alltid en lgre dylik n vad originalet betingar.

Vringestenen och de icke-lexikala ristningarna r tydliga exempel p att kommunikationskanalen runstenar verkar ha varit relativt ppen att an-vndas av olika grupper i samhllet. Det finns drfr fog fr att betrakta runstenar som ett socialt medium: de r gjorda fr att lsas av en s bred publik som mjligt och de erbjuder mottagarna att uttrycka sig i samma medium.

Twitter och runstenarOm man nu godknner premissen att runstenar har fungerat som sociala medier p vikingatiden borde en jmfrelse med de moderna sociala me-dierna kunna ppna vgen till en djupare frstelse av runstensmaterialet. Som srskilt lockande fr en sdan jmfrelse framstr Twitter. P bde Twitter och runstenar begrnsas nmligen textens lngd av mediets ut-formning: 140 tecken i det frra fallet, och stenens yta i det senare.1 I bda texttraditionerna har man drfr utvecklat specifika stt att komprimera sina meddelanden p.

Om man bortser frn mina kanske ngot ofrsiktigt framfrda tankar till en journalist (se Ek 2010) r jag inte den frsta som frsker sig p en jmfrelse mellan Twitter och runstenar. I majnumret av Sprktidningen 2013 publicerade Patrik Hadenius ngra tnkvrda reflektioner om Rkste- 1 Enligt Williams (2013:65f.) innehller vikingatida runstensinskrifter i genomsnitt drygt

62 runor.

23

nen och dess mycket kontextbundna inskrift. Han menar att just detta be-roende av kontexten r ngot som frenar Twitter och runstenar, eller, som Hadenius vinklar det: Om vi ska frst en text mste vi frst hur skriben-ten tnker. Bde Twitter och runstenar utmrker sig genom att skribenterna vill frmedla ett kort krnfullt budskap dr avsndaren r central och vill bli sedd, lst och beundrad (Hadenius 2013:95).

Det r ltt att rkna upp de uppenbara skillnaderna mellan runstenar och Twitter. Twitter r ett digitalt medium som av textproducenten endast krver tillgng till internet. Den som vill resa en runsten dremot behver en sten, verktyg, kanske en professionell runristare och mycket tid. Fr att lsa en tweet krvs likaledes enbart tillgng till internet. Samma sekund som en tweet publiceras r den (potentiellt) tillgnglig fr miljontals lsare medan man behver vara fysiskt nrvarande fr att kunna lsa en runsten. Det kan med andra ord finnas i det nrmaste ondligt mnga kopior av varje tweet p varje plats i vrlden medan runstenar r unika och str p ett stlle i landskapet. Tweetar formuleras mer eller mindre fritt, medan runstens- inskrifter fljer ett standardiserat formelsprk. Ytterligare en tydlig skillnad ligger i texternas varaktighet. Tweetar r skrivna fr stunden och blir inak-tuella efter bara ngra timmar. En runsten dremot r potentiellt gjord fr evigheten.

Kort om TwitterTwitter r en kortmeddelandetjnst p internet. Tjnsten har funnits se-dan 2006 och har idag enligt fretagets webbsida2 316 miljoner aktiva an-vndare som sammanlagt skickar ut 500 miljoner meddelanden dagligen. Det mest utmrkande ytliga knnetecknet fr dessa meddelanden r att de r begrnsade till 140 tecken. Fr att kunna skriva meddelanden p Twit-ter (s.k. tweetar) mste man frst skapa ett konto. Med ett konto kan man flja andra konton och fr p s stt alla deras meddelanden i sitt personliga flde. Till skillnad frn andra sociala medier, som exempelvis Facebook, r fljarstrukturen p Twitter asymmetrisk (se Governor 2008). Det innebr att man kan flja ett konto utan att detta konto fljer en tillbaka. Ett twit-termeddelande ligger allts principiellt (svida innehavaren inte aktivt vl-jer att stta kontot i privat lge) helt ppet p internet och kan lsas av vem som helst.

Den tekniska begrnsningen till 140 tecken gr att meddelandena p Twitter blir mycket korta och krnfulla. Mediet inbjuder ocks till interak-tion p olika stt. Man kan svara direkt p ngon annans meddelande, vilket kan leda till lnga diskussioner, men man kan ocks retweeta en tweet man 2 ; hmtad 21 september 2015.

24

gillar, vilket innebr att den sprids till de egna fljarna. En tredje mjlighet att visa sin uppskattning r att favoritmarkera ngons tweet.

Det finns tv olika mjligheter att tagga innehll i en tweet. Man kan dels anvnda s.k. hashtaggar (med en brdgrd, #, direkt fre det taggade ordet), och dels lnka in en viss anvndare (med ett snabel-a, @, direkt fre det taggade anvndarnamnet). I bgge fallen skapas det en lnk, som gr till en lista med samtliga meddelanden som har samma hashtagg respektive till vederbrandes twitterkonto.

VerksamheterOvan berrdes runstensinskrifternas mycket standardiserade repertoar av formler och formelkombinationer. Men hur ser en typisk tweet ut och finns det ngra berringspunkter mellan de bgge texttyperna?

Det bedrivs en del forskning om Twitter i ett sprkvetenskapligt och kommunikationsteoretiskt perspektiv. Twitter som genre eller texttyp r dremot ett frvnansvrt dligt underskt fenomen med tanke p hur vik-tig tjnsten har blivit i olika typer av offentlig dialog. De underskningar som finns r ganska gamla, men det frefaller som om deras resultat fortfa-rande har relevans.

I en artikel frn 2010 analyserar Stina Westman och Luanne Freund 5 541 slumpmssigt utvalda tweetar p engelska, spanska, portugisiska, tyska, franska, svenska och finska frn tiden mellan 20 och 27 november 2009. Ett ngot mindre omfattande urval ligger till grund fr ystein Sbs underskning (2011), nmligen 473 slumpmssigt utvalda tweetar av 102 twittrande norska riksdagsledamter mellan januari och juni 2010. West-man & Freund och Sb tillmpar samma typ av genreanalys och kommer till ungefr samma slutsatser, trots att materialunderlagen r av helt olika karaktr. Analyserna bygger p Orlikowski och Yates (1994) som definierar genrer inom arbetslivskommunikation (organizational communication) som socially recognized types of communicative actionssuch as memos, meetings, expense forms, training seminarsthat are habitually enacted by members of a community to realize particular social purposes (s. 542). Denna definition r frankrad i en texts funktion inom ramen fr en viss verksamhet och utgr drmed inte i frsta hand en karaktristik utifrn vissa typiska textinherenta drag.

Nmnas kan ocks Anna Gustafssons och Henrik Rahms undersk-ning frn 2010 i vilken privatpersoners och myndigheters tweetar jmfrs. I studien ingr 77 tweetar frn 30 twittrare med namnet Svensson samt 64 tweetar frn sju svenska myndigheter. De bda materialen jmfrs sedan med utgngspunkt i bruket av olika typer av makrosyntagmer. Resultatet r att privatpersoner grna har ett dialogiskt bruk av Twitter medan myndig-

25

heters meddelanden r mer monologiska. Nr det gller mnesvalet berttar privatpersoner grna om vad de gr, vad de sger och vad de tnker (s. 99) medan myndigheter delar med sig av nyheter och/eller lnkar till externt material. Gustafsson och Rahm beskriver sledes det privata twittrandet som socialt och informativt, medan myndigheters twittrande ses som ute-slutande informativt, ibland ocks blandat med marknadsfring.

Det intressanta med dessa studier r att texttypen tweet uppenbarligen inte r s bred som man skulle kunna tro. Vi gnar oss t en verskdlig uppsttning verksamheter nr vi skriver ngonting p Twitter:

Vi berttar vad vi gr. Vi vnder oss direkt till en person fr att meddela ngot, kommentera

ngot, stlla en frga eller svara p en frga. Vi delar med oss av nyheter och information via externa lnkar. Vi bedriver fretags- eller myndighetskommunikation. Vi ber om information frn twittergemenskapen.

Denna lista verensstmmer ganska vl med min personliga uppfattning av verksamheterna p Twitter. Mjligtvis skulle man dock kunna lgga till en punkt: att publicera fyndigt formulerade tankar, aforismer, om exempelvis aktuella hndelser.3

Ett kanske ngot ovntat gemensamt drag mellan Twitter och runstenar r allts den uppenbart mycket snva repertoar av verksamheter som kan komma till uttryck i de bgge. Av en texttradition som genererar 500 miljo-ner texter dagligen skulle man spontant kanske vnta sig fler typer av med-delanden n den handfull som twitterforskningen har kunnat hitta. Det r ungefr lika mnga som de vanligaste runstensformlerna.

Hashtagg #tgnEtt centralt karaktrsdrag hos twittermeddelanden r de s.k. hashtaggarna. Med hashtaggar kan man gra sitt meddelande skbart och synligt i ett visst sammanhang. Det r allts ett stt att kontextualisera sitt meddelande och lta det ing i en explicit intertextuell kontext. Ur ett pragmatiskt perspek-tiv kan hashtaggar, som Peter Wikstrm (2014) visar, fylla ett flertal olika funktioner. Med hjlp av hashtaggar kan man exempelvis markera samtals-mnet, lmna metakommentarer, framhva vissa delar av budskapet eller uppn humoristiska effekter. Hashtaggar verkar dock ocks ha utvecklat en mer generell funktion i sammanhang dr de inte r skbara. Alva Dahl 3 Att jag saknar denna aspekt i listan kan dock mycket vl ha att gra med den ngot snva akade-

miska kontext som mitt eget twitterflde representerar. Det r mjligt att tweetar av det aforis-tiska slaget skulle frsvinna i mngden vid en representativ korpusunderskning.

26

(2014:43) talar om en mentalt kontextuell ram som stakas ut med en hash-tagg. Enligt henne kan hashtecknet # vara p vg att etableras som ett inter-punktionstecken i dagens skriftsprk.

Bruket av hashtaggar har beskrivits som kopplat till anvndarens vilja att f sitt meddelande bli lst av personer som inte fljer henne. Enligt Ruth Page (2012:198) anvnder stora fretag och kndisar hashtaggar fr att syn-liggra varumrken och produkter i ett frsk att f lsarna att engagera sig i produkten. Men ven vanliga twittrare gnar sig t marknadsfring (self-branding) och frsker, via hashtaggar, att ansluta sina tweetar (och dr-med den egna identiteten) till en viss kontext. Enligt Michele Zappavignas (2012:8388) syn skapar hashtaggar ambient affiliation, och de anvnds allts frmst i syfte att koppla ihop en tweet med andra, liknande tweetar. P s stt fungerar hashtaggen som nyckelord eller metadata, som stadkom-mer en attributive relationship between the tweet as a tagged token and the tag as its type (Zappavigna 2011:791). Ett twittermeddelande fungerar generellt som en inbjudan till fljarna att dela de uppfattningar som kom-mer till uttryck, och bruket av hashtaggar gr dessa uppfattningar mer syn-liga genom att gra dem skbara.

Rundjur, ansiktsornamentik, avvikande skriftsystem och det fasta ut-trycket rtta iagn har ovan ngot svepande nmnts som markrer fr so-ciala relationer och social status p runstenar. Fr en djupare frstelse av betydelsepotentialen i dessa detaljer erbjuder sig en jmfrelse med Twit-ters hashtaggar. Det r tydligt att dylika markrer p runstenar just fyller funktioner som kan sammanfattas under begreppen self-branding (Page) och ambient affiliation (Zappavigna). Genom valet av en ornamental de-talj eller en srskild formulering etablerar runristaren ett samband med an-dra freml med samma motiv. Runristningar med ett visst rundjur blir p s vis skbara och bildar en grupp med alla andra ristningar med samma motiv. P motsvarande stt skapar uttrycket rtta iagn och ansiktsorna-mentiken p S 367 tydliga allusioner till Danmark, och gr budskapet i inskriften mktigare och mer vertygande.

Anknytning till omgivningenDen i mitt tycke tydligaste likheten mellan Twitter och runstenar finns p ett mer generellt plan. Precis som p Twitter skapar de enskilda yttrandena p runstenar ett ntverk av referenser till andra yttranden, men ocks till vrlden i stort. I runologisk litteratur lser man ofta att en viss runsten ko-pierar eller hrmar ornamentala och sprkliga uttrycksstt p andra stenar. Man kan dock, med Zappavignas terminologi, ocks uttrycka saken positivt och se det som att runstenar skapar anknytning till omgivningen (ambient affiliation). I sjlva verket utmrker sig runstenstraditionen just av det

27

imitativa elementet, och man kan observera p olika niver hur enskilda runstenstexter skapar anknytning till runstenstraditionen. Icke-lexikala runristningar gr det exempelvis genom att hrma skrift, och uppenbara lgstatusristningar som Vringestenen S 133 genom att kopiera ornamen-tala element frn nrstende ristningar. De allra flesta senvikingatida run-ristningarna fljer textkonventionerna bde betrffande formulering och djurornamentik. I vissa fall, som S 367 Slbro och vriga srmlndska rist-ningar med avvikande skriftsystem, kan man ocks tydligt se hur runstens-personer hvdar sig socialt och politiskt med hjlp av metainformation som kan liknas vid hashtaggar.

Att resa en runsten r allts i viss mn en sjlvreferentiell handling. Man gr det fr att visa att man r en del av traditionen, eller som Bo Tor-bjrn Ek frn Expressen (Ek 2010) sammanfattar intervjun med mig: Det handlar om att folk vill vara med nr det hnder ven om man inte har koll p allt. P motsvarande stt gr mnga twittermeddelanden intryck av att inte i frsta hand vara skrivna fr att lsas: Fr vissa tycks formulerandet av oneliners vara viktigare n kommunikationen i sig (Gustafsson & Rahm 2010:93). P runstenar, liksom p Twitter, handlar det, nr allt kommer om-kring, om individer som utnyttjar mediet fr sina personliga syften. Och dessa syften behver inte ndvndigtvis sammanfalla med en nskan att verfra konkret information frn A till B.

AvslutningDet finns mycket som tyder p att runstenar faktiskt r ett socialt medium, bortsett givetvis frn den tekniska betydelsekomponenten som ett modernt bruk av begreppet innefattar. Fr det frsta r runstensristningar gjorda fr olika typer av lsare, varav de tydligaste grupperna r lskunniga och icke-lskunniga personer. De frra kan finna ett ofta vlstrukturerat sprkligt meddelande, som dessutom underlttar lsandet p olika stt, inte minst genom den frutsgbara formuleringen. Fr den som inte kan lsa inskrif-ten finns det ett antal betydelsepotentialer som frmedlas visuellt. Hit hr skriften som sdan, men ocks rundjur och annan ornamentik. Runstens-ristningar r fr det andra gjorda av olika typer av textproducenter. I arti-keln visas detta dels med hjlp av icke-lexikala inskrifter, dels med en rist-ning som uppenbarligen tillhr en familj av lgre social rang.

Om nu runstenar kan betraktas som ett socialt medium, vilka likheter hittar man mellan dem och ett modernt socialt medium, exempelvis Twit-ter? En frsta observation r att bde Twitter och runstenar utmrker sig genom att lta en ganska begrnsad uppsttning av verksamheter komma till uttryck. De mest ptagliga frenande dragen har dock att gra med indi-viders sociala positionering. Fr Twitters vidkommande nmns i detta sam-

28

manhang hashtaggarna som ett stt att bedriva marknadsfring av sig sjlv eller skapa anknytning till omgivningen. Jag ser det inte som en allt fr avlgsen tanke att tillskriva vissa ornamentala eller sprkliga uttrycksstt p runstenar liknande funktioner. Exempelvis r det tnkbart att rundjursor-namentik har anvnts i syfte att synliggra de inblandades kollektiva identi-tet (se Grslund 2004). Men denna anknytande funktion begrnsar sig inte till bruket av specifika semiotiska resurser ssom rundjursornamentik eller avvikande skrift, utan det imitativa r ngot som utmrker hela runstens-traditionen. Precis som mnga tweetar verkar vara skrivna fr att tillfreds-stlla skribentens behov av att skriva finns det en komponent i runstens-kommunikation som inte har som syfte att frmedla specifik information. Snarare handlar det om att frmedla en viss bild av sig sjlv som skribent.

Twitter r inte 2000-talets runstenar, och runstenar r inte 1000-talets Twitter. Men runstenar och Twitter har den gemensamma historiska frut-sttningen att de r del av en pgende teknisk revolution. Runstenar vittnar om den punkt i Sveriges historia d skriften p allvar brjade etablera sig, medan Twitter och andra sociala medier r ttt frknippade med den digi-tala revolutionen i samband med introduktionen av internet i allmnhet och Web 2.0 i synnerhet. Det r inte orimligt att tnka sig att likheterna mellan texttyperna beror p att de ger uttryck fr jmfrbara reaktioner infr tek-nikskiftet: viljan att finna sig tillrtta i en vrld med nya frutsttningar fr kommunikation och en strvan efter att hnga med nr det nya hnder.

LITTERATUR

Axelson, Jan 1993. Mellansvenska runristare. Frteckning ver signerade och attribuerade in-skrifter. (Runrn 5.) Uppsala: Uppsala universitet.

Bianchi, Marco 2010. Runor som resurs. Vikingatida skriftkultur i Uppland och Sderman-land. (Runrn 20.) Uppsala: Uppsala universitet.

2012. Att vara eller att icke vara text. Runtextens grnser. Sprk och stil. 22 (1). S. 3152.Dahl, Alva 2014. #Specialtecken som skriftlig interaktion. I: Jan Lindstrm, Sofie Henric-

son, Anne Huhtala, Pirjo Kukkonen, Hanna Lehti-Eklund & Camilla Lindholm (red.), Svenskans beskrivning 33. Frhandlingar vid Trettiotredje sammankomsten fr svenskans beskrivning. Helsingfors den 1517 maj 2013. (Nordica Helsingiensia 37.) Helsingfors: Helsingfors universitet. S. 4051.

Ek, Bo Torbjrn 2010. Twitter r 2000-talets runstenar. Expressen. 2010-06-11.Governor, James 2008. Asymmetrical Follow: A Core Web 2.0 Pattern. http://redmonk.

com/jgovernor/2008/12/05/assymetrical-follow-a-core-web-20-pattern/; hmtad 12 december 2014.

Grslund, Anne-Sofie 1991. Runstenar om ornamentik och datering. Tor. 23. S. 113140. 1992. Runstenar om ornamentik och datering 2. Tor. 24. S. 177201. 2002. De senvikingatida runstenarna i Jnkpings ln deras ornamentik och datering.

29

I: Jan Agertz & Linna Varenius (red.), Om runstenar i Jnkpings ln. (Smlndska kulturbilder.) Vrnamo: Jnkpings lns museum. S. 103118.

2004: Om identitet ngra vikingatida exempel med utgngspunkt i runstensmateria-let. Saga och sed. S. 2337.

Gustafsson, Anna & Rahm, Henrik 2010. Kvitter om Twitter. Mikrobloggen: ett samtal p en social arena eller ett publiceringsverktyg p 140 tecken? I: Gunilla Byrman, Anna Gustafsson & Henrik Rahm (red.), Svensson och svenskan: Med sinnen kns-liga fr sprk. Lund. S. 88100.

Hadenius, Patrik 2013. Hur tnkte han? Sprktidningen. Maj 2013.Hult, Bengt 1992. Ej strid utan frid. En omtolkning. Kyrkohistorisk rsbok. (Skrifter ut-

givna av svenska Kyrkohistoriska Freningen 1:92.) S. 107116.Kllstrm, Magnus 2007. Mstare och minnesmrken. Studier kring vikingatida runristare

och skriftmiljer i Norden. (Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New Series 43.) Stockholm: Stockholms universitet.

Larsson, Inger & Sderberg, Barbro 1993. Nordisk medeltidsliteracy i ett diglossiskt och digra-fiskt perspektiv. (MINS 39.) Stockholm: Stockholms universitet.

Oehrl, Sigmund 2011. Vierbeinerdarstellungen auf schwedischen Runensteinen. Studien zur nordgermanischen Tier- und Fesselungsikonografie. (Ergnzungsbnde zum Reallexi-kon der Germanischen Altertumskunde 72.) Berlin, New York: De Gruyter.

OReilly, Tim 2005. What Is Web 2.0? Design Patterns and Business Models for the Next Generation of Software. http://www.oreilly.com/pub/a/web2/archive/what-is-web-20.html; hmtad 12 december 2014.

Orlikowsky, Wanda J. & Yates, JoAnne 1994. Genre Repertoire: The Structuring of Com-municative Practices in Organizations. Administrative Science Quarterly. 39 (4). S. 541574.

Page, Ruth 2012. The linguistics of self-branding and micro-celebrity in Twitter: The role of hashtags. Discourse & Communication. 6 (2). S. 181201.

Palm, Rune 1992. Runor och regionalitet. Studier av variation i de nordiska minnesinskrifterna. (Runrn 7.) Uppsala: Uppsala universitet.

Samnordisk runtextdatabas 2014. Institutionen fr nordiska sprk, Uppsala universitet.

Sndal Brink, Thorgunn & Wachtmeister, Ingegerd 1984. Runstenar i Sdermanland. Vg-visare till runristningar i Sdermanlands ln. (Srmlndska handlingar 40.) Nyk-ping: Sdermanlands museum.

Stern, Marjolein 2013. Runestone Images and Visual Communication in Viking Age Scan-dinavia. Ph.D. thesis, University of Nottingham. http://etheses.nottingham.ac.uk/4291/; hmtad 12 december 2014.

Sb, ystein 2011. Understanding TwitterTM Use among Parliament Representatives: A Genre Analysis. Lecture Notes in Computer Science. 6847. S. 112.

S + nummer = Runristning i Brate, Erik & Wessn, Elias (red.) 19241936. Sdermanlands runinskrifter. (Sveriges runinskrifter 3.) Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

Tesch, Sten 2007. Kungen, Kristus och Sigtuna platsen dr mnniskor och guld mttes. I: Ingemar Nordgren (red.), Kult, Guld och Makt. Ett tvrvetenskapligt symposium i Gtene. Skara: Historieforum Vstra Gtaland. S. 233257.

U + nummer = Runristning i Jansson, Sven B. F. & Wessn, Elias (red.) 19401958. Upp-lands runinskrifter. (Sveriges runinskrifter 69.) Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.

30

Weibull, Lennart & Eriksson, Magnus 2009. Sociala medier. I: Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lng/sociala-medier; hmtad 12 de-cember 2014.

Westman, Stina & Freund, Luanne 2010. Information Interaction in 140 Characters or Less: Genres on Twitter. I: Proceedings of the third symposium on Information interac-tion in context. New York. S. 323328.

Wikstrm, Peter 2014: #srynotfunny: Communicative Functions of Hashtags on Twitter. SKY Journal of Linguistics. 27. S. 127152.

Williams, Henrik 2007. Runinskrifter och tvrvetenskap. Finsk tidskrift. 910. S. 509521. 2008. Rune-stone Inscriptions and Queer Theory. (E. C. Quiggin Memorial Lectures 10.)

Cambridge: University of Cambridge. 2010. Read Whats There: Interpreting Runestone Inscriptions. Futhark. 1. S. 2739. 2013. Runstenarnas sociala dimension. Futhark. 4. S. 6176.Zappavigna, Michele. 2011. Ambient affiliation: A linguistic perspective on Twitter. New

Media & Society. 13 (5). S. 788806. 2012. Discourse of Twitter and Social Media: How We Use Language to Create Affiliation on

the Web. (Continuum discourse series.) London, New York: Continuum.

Marco BianchiInstitutionen fr nordiska sprk

Uppsala universitetmarco.bianchi@nordiska.uu.se

31

HARRY LNNROTH

Filologi i Facebooks tidevarv vad, hur och varfr?

ABSTRACT Philology as a discipline has dealt with the relationship be-tween history and language for over 2,000 years. The main focus of this paper is on philology as a method, practice, and perspective, or, as Siegfried Wenzel (1990) has put it, as an attitude. Of special interest are the argu-ments philologists inside and outside the Nordic countries have presented since the 1990s (cf. New Philology and the special issue of Speculum in 1990) concerning the goals, methods, and relevance of philology as well as its identity as a discipline. These arguments have dealt with a number of critical questions. What is philology? How should it be pursued in time? And why should we practice philology in the 21st century at all? The core of this paper is the question of the scholarly and social relevance of philol-ogy for historical linguistics today. Has philology had its day or is philology now more important than ever? What do we think about the philology of today and tomorrow? While the borders between many scientific fields are continually fading, philology the scholarship of reading (Jordheim 2003) can act as a border-crossing discipline that brings together scholars who share a common interest in cultural and linguistic phenomena in history. Therefore, in the age of Facebook we need more interdisciplinary dialogue between philologists and scholars from neighbouring fields.

KEYWORDS philology, new philology, research review

1. UpptaktTemat fr den trettonde konferensen i serien Svenska sprkets historia r Historia och sprkhistoria, ett tema som hos mnga sprkhistoriker skert fr tankarna till Ulf Telemans artikel frn 1985 (nytryck 1993). Telemans perspektiv r sociohistoriskt, medan jag frmst r intresserad av sambandet

32

mellan historien och sprkhistorien i ett filologiskt perspektiv.1 Begreppet filologi frstr jag hr i en s kallad bred betydelse: filologi r inte bara (i hu-vudsak historisk) sprkvetenskap, utan en modern humanistisk vetenskap som fokuserar sprk, litteratur och kultur i vid bemrkelse.2 Orsaken till detta filologiska perspektivval r att filologin genom tiderna hrt till de om-rden dr sambandet mellan historia och sprkhistoria varit naturligt och givet, det vill sga ngot som man inte behvt framhva explicit.

Artikeln r ett bidrag till den diskussion som dryftar den filologiska vetenskapens roll och betydelse fr dagens forskning, som prglas av stora problemkomplex (jfr t.ex. globalisering och kad tvrvetenskap). Med sin bredd och mngfald kan filologin (i en bred betydelse) ven motarbeta historielsheten som hindrar oss att frdjupa frstelsen av mnga kultu-rella och sprkliga fenomen frr och nu.

En filolog r intresserad av texter i tiden, gamla som nya.3 Dessa texter kan i sin tur bertta om fenomen i den kultur och tid som forskaren vill komma t med hjlp av sina texter. Filologens uppgift kan sledes jmf-ras med versttarens: sprket r versttarens redskap i arbetet mellan tv kulturer. P samma stt behver ocks en filolog sprket (och kulturen) fr att komma t den verklighet som den aktuella texten r ett uttryck fr. Vill man anvnda den med versttningsvetenskapen ofta frknippade brobyg-garmetaforen, kan man sga att filologiskt arbete i allra hgsta grad handlar om brobygge ver tid och rum i tvrvetenskaplig anda, men mera om detta lngre fram.

Bde filologin och sprkhistorien, den historiska lingvistiken, har dock fortfarande en hel del att lra sig nr det gller den tvrvetenskapliga dis-kussionen, inte bara vad gller samarbete med varandra utan ocks med an-dra nrliggande omrden som till exempel historia. I ovan nmnda artikel efterlyser ocks Teleman (1993:150) vidgade vyer nr han skriver:

1 I sin artikel anlgger Teleman intressanta perspektiv p sitt mne. Fr honom r det t.ex. viktigt att se sprket som ett kulturellt fenomen och som en del av historien, och av det fljer att ocks sprkhistorien r en del av den allmnna historien (Teleman 1993:150151, 165166).

2 I min installationsfrelsning, som i svensk versttning lyder Sprket i historien, historien i sprket lingvistik, nordistik och (ny) filologi, har jag bl.a. redogjort fr frgor som ven berr tematiken i denna artikel (Lnnroth 2011).

3 Hur en filolog i varje enskilt fall definierar text r ngonting som bl.a. beror p det aktu-ella kllget och den vetenskapliga referensramen. I mitt fall har det frmst varit frga om skrivna texter, speciellt fornsvenska och nysvenska texter frn olika genrer.

33

Fr lingvister framstr tydligen ltt den allmnna historien som en se-rie rena tillflligheter. ven om hela den filologiska traditionen inom sprkvetenskapen faktiskt gller frhllandet mellan sprket, texter-na, och deras anvndare, har man sllan vgat teckna strre samman-hang eller formulera mera generella regler fr sambandet mellan sprk, sprkbruk och samhlle.

1.1 Syfte och dispositionDenna artikel handlar om den humanistiska vetenskap som i ver 2000 r gnat sig bland annat t frhllandet mellan historia och sprkhistoria, nmligen filologi. Syftet med artikeln r att diskutera filologin som metod, praktik och perspektiv, eller som attityd som Siegfried Wenzel (1990) ut-tryckt det. Speciellt intresserad r jag av de argument som filologer i och utanfr Norden frn och med 1990-talet lagt fram nr det gller filologins ml, medel och berttigande, och drmed ocks om dess identitet som ve-tenskap.4 Detta gr jag genom att diskutera fljande frgor:

1) Vad knnetecknar filologin som metod, praktik och perspektiv i lju-set av filologiskt relevant litteratur?

2) Hur har filologer i och utanfr Norden frn och med 1990-talet ar-gumenterat kring filologins ml, medel och berttigande?

3) Varfr r filologin viktig? Vilken vetenskaplig och samhllelig re- levans (status) har den filologiska vetenskapen i dag? Har filologin spelat ut sin roll eller kan det till och med vara s att filologin nu r mer aktuell n ngonsin?

Utgende frn detta syfte har jag utver i inledningen (avsnitt 1) och avslutningen (avsnitt 5) disponerat artikeln i fljande avsnitt. Avsnitt 2 handlar om filologin som vetenskap: hur har man definierat filologi och hur ser den filologiska identitetsdiskussionen ut p basis av definitioner-na? Avsnitt 3 handlar om filologin som praxis, och d ligger fokus p olika medel och metoder inom den filologiska vetenskapen. Avsnitt 4 handlar om filologin i tiden, speciellt filologins status och berttigande under en vetenskaplig och samhllelig brytningstid som vr egen.5 Som en rd trd 4 ret 1990 r viktigt bl.a. drfr att d utgavs specialnumret av den internationella me-

deltidstidskriften Speculum som tillgnats ny filologi (se t.ex. Nichols 1990).5 En jmfrelse med 1700-talet r inte lngskt: om 1700-talet har kallats nyttans tide-

varv s kan man med fog sga detsamma om 2000-talet. Hr kan man ocks notera att somliga filologer varit rtt s kritiska i sina kommentarer (jfr t.ex. Sarsila 2001:9, klassisk filolog som i inledningen till en esssamling skriver att ordet filologi hos mnga in- ger motbjudande knslor [min vers.]). Ocks internationellt r orden och uttrycken ibland ganska starka: jfr t.ex. polariserande effekt (se Ziolkowski 1990b:2, min vers.), pejorativ term och missbruk (se Clausen 1990:13, min vers.).

34

genom framstllningen lper argumentet att mnga sprkhistoriska studier faktiskt kan dra nytta av ett vidgat filologiskt perspektiv, och tvrtom.

1.2 Tidigare forskningFilologin har en historia som strcker sig ver 2000 r tillbaka i tiden, till biblioteket i Alexandria. Filologin r som en fgel Fenix som med jmna mellanrum reser sig ur askan, och att s faktiskt r fallet r inte vetenskap-ligt och vetenskapshistoriskt ointressant. Den filologiska traditionen r im-ponerande, och det r viktigt att komma ihg att filologin aldrig egentligen frsvunnit; den har behvts och den har fyllt en funktion, ngot som gller ven i dag. Det bedrivs fortfarande intressant filologisk forskning vid rtt mnga nordiska universitet, men i det fljande r det dock endast mjligt att nmna ngra nyare svenska arbeten som r av relevans med tanke p avgrnsningen av artikeln.6

Till exempel Jonas Carlquist (2005) har i en artikel behandlat sam-bandet mellan internet och filologiska studier. Henrik Williams har skrivit om den frnyade allts varken nya eller gamla filologin och dess rt-ter (2009), men ocks om filologins roll i den nu aktuella konferensserien, Svenska sprkets historia 110 (2010). Andreas Widoff (2011) har i sin tur varit intresserad av den digitala tidslderns filologi och visat hur elektroni-ska texter frndras i svenska Wikipedia.7 Ett exempel p en ny doktors- avhandling inom nordiska sprk med filologiskt givande resonemang r Maja Bckvalls arbete om eddiska dikter i Uppsalaeddan (2013). Ett annat omrde som p senare r ftt luft under vingarna i de nordiska lnderna r elektronisk utgivning av texter, som jag dock inte gr in p i detta sam-manhang (t.ex. hypertexteditioner, jfr ven digital humaniora och digital filologi). Den som r intresserad av utgivningen av nordiska medeltidstexter hnvisas till exempel till MENOTAs webbsidor (2014).

Speciellt den nordiska medeltidsfilologin har av tradition hllit hg in-ternationell niv. Den internationella medeltidsforskningen prglas ocks i stor utstrckning av flersprkighet och tvrvetenskaplighet, bda frekvent frekommande slagord inom dagens akademiska diskurs. I Norden finns det filologiskt intressanta forskningsmiljer frn Ume till Bergen, frn Uppsala till Kpenhamn, frn Oslo till Reykjavik, medan Finland utgr ett undantag hrvidlag. Det str dock klart att filologin vid de flesta nordiska universitet

6 Argument frknippade med filologin har tidigare behandlats ven av den norske nor-rnfilologen Odd Einar Haugen i artikeln Fem argument mot filologien (2000). Hans studie visar att filologin ofta ansetts vara arketypisk, monumental, detaljorienterad, elit-istisk och skriftbaserad.

7 I min artikel behandlar jag inte sociala medier trots rubrikens Facebook. Anvnd- ningen r snarast symbolisk.

35

i dag ligger i trda, i marginalen. Utgende frn sina strategiska ml har mnga universitet valt att satsa p moderna sprk i stllet det vill sga sprk som i motsats till de klassiska sprken anvnds i dag. Samtidigt har det faktum att ocks de moderna sprken har en historisk dimension och litteratur hamnat ngot i skymundan, det vill sga den dimension som hjl-per oss att frklara mnga av de fenomen som vi i dag kallar moderna.8 Och eftersom vi aldrig exakt kan veta vad framtidens forskare kommer att vara intresserade av det ligger ju i vetenskapens natur r det att nska att vr generation inte kastar ut barnet med badvattnet utan frmjar den veten-skapliga mngfalden och dialogen s gott det gr (jfr Johansson 2014:47; se ven Zukunftsphilologie 2014).

I detta avsnitt diskuteras filologi som textforskning (avsnitt 2.1) och ett antal definitioner av filologi presenteras (avsnitt 2.2). Dessa r valda i syfte att ge en bild av hur filologer under olika tider sett p sitt eget omrde och formulerat det centrala innehllet i detta, filologins innersta vsen. Vilka ider och iden-titeter aktualiseras allts i filologiskt arbete? Och vad r filologi egentligen?9

2.1 Filologi som textforskningFilologin har av tradition haft texten som sitt primra forskningsobjekt. Men hur ser man p filologin inom dagens (vriga) nordiska textforskning? Fljande utdrag r hmtat ur det temanummer av Sprk och stil vilket till- gnats text. Gstredaktrerna Jan Svensson och Anna-Malin Karlsson (2012:5) skriver i inledningen:

Studium av texter har en lng tradition inom mnet nordiska sprk (och senare mnet svenska). Fr filologin har texten alltid varit ett i hgsta grad centralt forskningsintresse, med den specifika ambitionen att klarlgga samband mellan olika versioner och att peka ut eller ter-skapa den mest ursprungliga varianten. En ganska annorlunda inrikt-ning r den som fokuserar p sknlitterra arbeten inom ramen fr det som kallats stilistik (och p senare tid litterr stilistik). Nr vi idag talar om textforskning r det emellertid som regel inte ngon av dessa inrikt-ningar som avses, utan studier av texter som i princip r omedelbart till-gngliga och som inte har estetiska ambitioner allts studier av texter som sprk eller sprkbruk.

8 Fr att gra bilden nnu mer nyanserad kan man konstatera att ocks de klassiska sprken (som latin) anvnds i dag och att de moderna sprken (som svenska) ocks har en modern dimension (modern svenska).

9 Perspektiv p ett mnes identitet under en lngre period kan i bsta fall bidra till kad sjlvreflektion (jfr t.ex. Andersson & Bjrck (red.) 1999, som redigerat en lsvrd antolo-gi om det akademiska mnet idhistoria).

2. Filologin som vetenskap definitioner och identiteter

36

Citatet r filologiskt tankevckande och intressant och franleder fljande kommentarer. Fr det frsta finns det en utskriven medvetenhet om filo-logins roll inom (ldre) textforskning, men p samma gng fr lsaren in-trycket av att filologin endast skulle handla om utgivningen av ldre svr-tillgngliga texter (som i detta nu r ett mngfacetterat och dynamiskt omrde). Fr det andra r det ur en filologisk synvinkel synd om den skn-litterrt orienterade textforskningen helt faller utanfr ramen fr dagens textforskning. Till exempel litteraturvetare har kommit med viktiga bidrag till filologin, ngot som ven framgr av framstllningen nedan.10 Fr det tredje aktualiserar utdraget frgan om referensram och perspektiv. Nmli-gen: vilka r vi som syftas? Vill man lsa utdraget som fan lser Bibeln vilket jag naturligtvis inte vill kan man lsa citatet som ett tecken p att lingvister och filologer talar och i vrsta fall vill tala frbi varandra.

2.2 Filologins vara eller icke vara om en vetenskaps identitetFilologin har definierats p olika stt i olika akademiska kontexter och un-der olika tider. I det fljande ges drfr ngra ldre och nyare definitioner bde p svenska och p engelska. Huvudvikten ligger p de nyare definitio-nerna i enlighet med artikelns tidsmssiga avgrnsning.

En naturlig utgngspunkt r Svenska Akademiens ordbok, SAOB, som innehller fljande definition av filologi (ordboksartikeln med spalt F 539 r publicerad r 1924):

[] sammanfattande benmning p sdana vetenskapsgrenar som avse utforskande av de problem som knyta sig till ett folks l. en folkgrupps sprk l. litteratur l. (numera mindre br.) till ett folks l. en folkgrupps andliga odling i allm. (srsk. sdan den framtrder i litteraturen); nu-mera srsk. (motsatt: lingvistik) om textkritik o. tolkning l. grammatisk l. stilistisk underskning av sprkminnesmrken; v. om sprkvetenskap i allm. Germansk, klassisk, nordisk, romansk filologi. []

Definitionen i SAOB r viktig, inte minst tack vare ordbokens auktoritativa karaktr. I definitionen utgr man frn det allmnna och gr till det speci-fika: filologin anses vara en gemensam nmnare fr de vetenskapsomrden som fokuserar sprk, litteratur eller det som kallats andlig odling. Ut- ver detta nmns att filologin numera (dvs. p 1920-talet) r motsatsen till sprkvetenskapen, lingvistiken, men att den ocks kan anvndas om sprk-vetenskapen i allmnhet. En central uppgift fr filologin r granskningen

10 Nordistiken i Sverige och Finland saknar med ngra f undantag den kultur- och lit-teraturvetenskapligt orienterade forskningstraditionen (jfr t.ex. engelskan och tyskan dr detta inte r fallet). En kad kulturell och litterr dimension skulle utan vidare vara berikande ocks fr nordistiken.

37

av sprkminnesmrken, ett ord vars innebrd dock inte beskrivs nrmare. Till slut informeras lsaren om olika filologier hr snarast i betydelsen akademiska mnen men det som man lmnar osagt r att det vid sidan av dessa ocks finns andra filologier som editionsfilologi, rttsfilologi (SAOB R 4026) och textfilologi, som r ett slags specialomrden under det stora filologiska paraplyet.11

En annan definition hrstammar frn slutet av 1980-talet. D publicera-des samlingsverket Nordistiken som vetenskap, en kursbok som ntts i mnga nordisters hnder. I sin artikel om den islndska sprkhistoriens primrkl-lor och deras anvndning formulerade Kjartan G. Ottsson (1988:120) flj- ande definition av filologi. I sin artikel stllde han ocks frgan om det r mjligt att bedriva historisk lingvistik utan filologi och svarade nej (Otts-son 1988:148):

Studiet av enskilda sprk och deras litteratur samt realia som behvdes fr att frst dess historiska frutsttningar har traditionellt kallats filologi. I centrum fr filologins intresse str allts den enskilda texten, det m vara en dikt, en grammatik, en historietext eller en medicinsk avhandling. ldre tiders sprkvetare, som var utbildade som filologer, knde allts drigenom sina texter.

En yngre definition terfinns i Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (2009). Dr ses filologin som den gren av den historiska sprkvetenskapen som huvudsakligen gnar sig t tolkning och behandling av ldre texter. Man nmner dock att ordet ngn gng v. [kan anvndas] allmnnare [om] (historisk) sprkvetenskap, det vill sga om det som mnga skerligen fort-farande frknippar med filologi. Hr betraktas filologin framfr allt som en sprkvetenskaplig verksamhet. Den kulturella dimensionen, som fortfa-rande nmns i SAOB p 1920-talet, lyser med sin frnvaro i en 2000-talsdefi-nition, och drfr fungerar definitionen inte till fullo ifall man vill granska filologin i ett bredare perspektiv.

Nr det gller den internationella (hr: anglosaxiska) litteraturen ger nt-utgvan av Oxford English Dictionary, OED, fljande definition av uppslagsor-det philology (ordboksartikeln r publicerad r 1906 och uppdaterad r 2006). Filologin sgs ha tre betydelser av vilka en redan gtt ur bruk. Den frsta betydelsen r bred: Love of learning and literature; the branch of knowledge

11 Grnsdragningar av typen nordisk kontra slavisk filologi eller traditionell kontra ny filologi r ibland ndvndiga och motiverade, men i linje med en holistisk syn p filologin borde det rcka med filologi. Wenzels (1990:12) stt att betrakta filologin som perspektiv och attityd r drfr givande: In this wider sense, I would think of philology not so much as an academic discipline with a clearly defined object and proper methods of investigation, but rather as an attitude.

38

that deals with the historical, linguistic, interpretative, and critical aspects of literature; literary or classical scholarship. Now chiefly U.S. Den andra, pejorativa betydelsen r dremot utdd: Chiefly depreciative. Love of talk or argument. [...] Den tredje betydelsen ser filologin som historisk sprkveten-skap: The branch of knowledge that deals with the structure, historical de-velopment, and relationships of languages or language families; the historical study of the phonology and morphology of languages; historical linguistics. [...] Likheten med den svenska motsvarigheten SAOB r ptaglig.12

Frhllandet mellan filologi och lingvistik hr till de klassiska frgorna inom bda omrdena. I debatten har man ofta hnvisat till Ferdinand de Saussure och hans Kurs i allmn lingvistik. I sitt postuma verk frn 1916 be-handlar denne frgan egentligen i ganska liten utstrckning, endast vid ett par tillfllen. Om filologins objekt skriver Saussure (1970:2324) s hr:

Sedan kom filologin. Det fanns redan i Alexandria en filologisk skola, men termen r i frsta hand frknippad med den rrelse, som startades av Friedrich August Wolf 1777 och som lever kvar n i vra dagar. Sprket r inte filologins enda objekt utan den syftar i frsta hand till att bestmma, tolka och kommentera texter. Den kommer drmed ocks att intressera sig fr litteraturhistoria, sedvnjor, institutioner, etc. verallt anvnder den sin egen metod, kritiken. Om filologin gr in p lingvistiska frgor sker det fr att jmfra texter frn olika epoker, bestmma det sprk, som r utmrkande fr varje frfattare samt tyda och frklara inskriptioner som r gjorda p ett arkaiskt eller svrfrsteligt sprk. Utan tvivel har dessa underskningar frberett den historiska lingvistiken: Ritschls ar-beten om Plautus kan kallas lingvistiska, men inom detta omrde felar den filologiska kritiken p en punkt: den binder sig fr slaviskt till det skrivna sprket och glmmer helt bort det levande. Fr vrigt r det s gott som endast den grekiska och latinska antiken, som den bryr sig om.

Saussure r speciellt kritisk till att filologer enligt honom alltfr ensidigt koncentrerat sig p det skrivna sprket, speciellt p de klassiska sprken, vilket dock inte lngre kan sgas representera dagens verklighet (jfr ven Watkins 1990:22).13

12 Krnan i mnga definitioner inte minst dem i SAOB och OED utgrs av de grekiska orden philos (vn) och logos (tal), eller krlek till lrdom och litteratur (se ven SAOB F 539). Utifrn dagens vetenskapliga diskussion skulle man kunna sga att det handlar om sprk och sprkliga produkter frr och nu: sprk och historia, texter och kontexter, sprk och kultur (se t.ex. Jordheim 2003:7).

13 Senare skriver Saussure (1970:30) kort om frhllandet mellan lingvistik och filologi p ett stt som trots den tydliga grnsdragningen ven betonar det msesidiga beroendet: [D]en [filologin] r klart skild frn lingvistiken trots berringspunkterna mellan de bda veten-skaperna och de msesidiga tjnster de gr varandra. Att han hr talar om msesidiga tjns- ter kan sgas vara rtt framstegsvnligt, i synnerhet om vi tnker p hans tidigare kritik.

39

Bland definitioner inom den internationella litteraturen kan man nmna Sheldon Pollocks (2009:934) definition som fngar filologins krna p flj-ande vis:

What I offer instead as a rough-and-ready working definition at the same time embodies a kind of program, even a challenge: philology is, or should be, the discipline of making sense of texts. It is not the theory of languagethats linguisticsor the theory of meaning or truth thats philosophybut the theory of textuality as well as the history of textualized meaning.

Pollock hr till de forskare som gnat mycken tid och omtanke t att reflek- tera kring filologins status och framtid (se ven Pollock, Elman & Chang (eds.) 2015). I kritiska ordalag skriver han att ingen disciplin vid dagens uni-versitet r mer missfrstdd (misunderstood), fraktad (disdained) och hotad (threatened) som filologin (Pollock 2009:934, min vers.). Orden r starka, men trffar rtt. I stil med Pollock r jag nmligen vertygad om att orsaken till mnga missfrstnd gr att ska i omedvetenhet och brist p interdisci-plinr diskussion, dialog.

Ocks filologins identitet(er) har problematiserats i den tidigare forsk-ningen. I sjlva verket r det intressant att identitetsdiskussionen varit spass lngvarig och tidvis ven rtt livlig. Detta uttolkar jag som ett tecken p om-rdets inre dynamik och utveckling inom vetenskapen. Till exempel Keith Busby (1993:2930), redaktr fr antologin Towards a Synthesis? Essays on the New Philology, har behandlat frgan p fljande sjlvkritiska stt:

Lest I be accused of being conservative or, worse still, a philologist, I should stress that I have, of course, overstated the case: any true scholar welcomes questioning of the principles on which his or her discipline is based, and will probably agree that periodic revision of such principles is one of the surest ways of achieving progress.

Towards a Synthesis? r p stt och vis en motreaktion eller en kommentar till Bernard Cerquiglinis filologikritiska bok loge de la variante. Histoire cri-tique de la philologie frn 1989 (p engelska 1999). Cerquiglini (1999:7778), som bland annat r kritisk mot utgivningen av medeltida texter, presenterar fljande devis som sedermera citerats flitigt i litteraturen (jfr ven Johans-son 2014:59): Now, medieval writing does not produce variants; it is vari-ance. ven om titeln p Towards a Synthesis? r frsedd med ett frgeteck-en r det klart att syntesen spelar en central roll i samlingsverket.14

14 Principen har varit viktig t.ex. fr min egen utveckling som filolog (se Lnnroth 2007:35).

40

Redan den versiktliga litteraturgenomgngen ovan visar att mnga filo- loger frn rtionde till rtionde egentligen frn rhundrade till rhund-rade definierat och velat definiera sitt eget omrde svl inom den egna kretsen som utt. Ett exempel r samlingsverket On Philology (Ziolkowski (ed.) 1990) som innehller ett antal frsk till definition. I verket konstate-rar man bland annat att filologins identitet alltid varit relativ, det vill sga berott p jmfrelseobjektet (Culler 1990:49). En annan relevant aspekt r att man i verket reflekterar ver filologins vetenskapliga position och kon-staterar bland annat att omrdet har berringspunkter med lingvistik, lit-teraturhistoria, litteraturkritik och litteraturteori (Ziolkowski 1990:1). En lsning av verket ger ven vid handen att det i mnga fall finns bde fr-svarare, det vill sga de som talar om terkomsten till filologin (return to philology) och motstndare, det vill sga de som talar om angreppet mot filologin (attack on philology) (jfr ven Johnson 1990:26). Som lsare kan man allts urskilja (tminstone) tv slags diskurser: frsvarardiskurs och motstndardiskurs. Hr saknar jag dock en diskurs som frstr bd