SVENSK HUMLE

Dess odling

och anl.'ändning

Av INGVAR GRAN HALL

LTs FÖRLAG· STOCKHOLM

STOCKHOLM 1952 RYDAHLS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG i

1

FÖRORD

Den svenska hmnleodlingen är i våra dagar av ganska blyg­sam omfattning och belydelse. En gång resle sig dock humle­stänger vid snad sagt varje gård, och se vi framåt är det an­ledning uppmärksamma det nyvaknandeinlresse, som nu fram­lriider hos såväl odlare som bryggare. Ändamålel med denna lilla skrift har därför varit alt på en gång söka belysa både det förgångna och de nya ulvecklingsmöjligheterna. Humle­plantan förenar ju på ett sällsamt sätt dekorativ effekt och nyttighet, och detta må tjäna som en rörklaring till att boken om humlen kommit all bli en ojämn och brokig vävnad med mer eller mindre romantiskt kulturhistoriska inslag i en krasst sardagsbelonad ränning av odlingstekniska rön och råd .

Som underlag rör arbetet ha i hög grad de bayerska och böhmiska erfarenheter utnyUjats, som framlagls av Dr. Ing. lVilhe/m Linke (förut i Saaz, nu i Hallertau). Som av de sista sidornas förleckning framgår har emellerlid därutöver en ganska omfattande inventering av tillgänglig litteratur rrån viktigare humleodlande länder genomförts. För beredvilligt bistånd med olika originaluppgifter samt rör granskning av manuskriptet i dess helhet eller olika delar därav har jag alt särskilt tacka förvaltare M. Paulin, Humlegården, Näsum, fil. lic. E. SY/Ve,Il, Statens, Växtskyddsanstalts !i.karpsfilial, och civilingenjör H. Thunaells, AB Slockholms Bryggerier. Värde­fullt bildmaterial har lämnats av bl. a. fil. dr K. Fröier, Sveri­ges Utsädesfören ing, Svalöf, och hortonom lC Anjoll, För­eningen för Växtförädling nv Frllklträd, Bnlsgfn'd, Fjälkestad.

Balsgård i januari 1952

Ingvar Granhall

.. _-_._------------------

IN EHALL

Humleplantan 7 Botaniska egenskaper 7 Hotstock och rötter. 7 Hankornas utveckling 8 Blomning och kotlcllLveckling I{önsförhfUbncIena

'fckniska egenskaper och any~indbnrhet Oilillverkningen Befnlktningen och hllmlekvaliteLcn BilLeriimnena . ~\l'Olll- och gal'viimnen Hllmlebonilcdng

Hmnleodlingens l1u\yarande uthredning

HUllllcodlingens hisloria . Humlen som EikemeJel och krydda Odling i större skala i uLlandet 'Vilclhurnlens förekomst Husbehovsodlingens tid i vårt land Den syenska bryggeriindusLrien och odlingen

SorLer och y~ixlför~idlingsarheten Sorlbegl'eppet hos hU1l11en . 'Viktigare ulliindska sorter G lliin(lska "viixlföriidlingsarhclen Sycnsk humlerör~idling .

Humlens krav på kiirnat och jonlart De yikligasle hmnlebygderna TemperaLnr och nederbörd Jordfn:lgan

II! 1-1

17 17 :2i

;);;

Xyanläggning av hlunieodling Förberedelser . Fällds markering

SLicldingar och annal 'Plantcl'ingsmalerial Siit tningen av sticldingarnn

Sl,-tng- eller sUillningskuHul' HmnlesUinger .

HurnlesUiIlningar av olika slag

J ordbeal'helning .

Gödsling

N~iringsbeho\'et

Slallgödsling i gamla lider :\Iodern gödslingsteknik

Skötsel före och under v~ixltiden . Besk~inlingen . Hl11nlerankornas uppledning . Övrig skötsel .

13ekiimpning av parasiter. Olika slag av skadegörelse Sammanställning över humlep,-ll",-lSiic!'

Peronospora-svanlpen I-Iumlespinn HllInlebluclllls . Bek~impningsmede!

Hllmleskörden Gamla liders plockningsfesicl" K~innetecken p{i kotlemognad

. J .. rbelsMgtmg Yid skörden

Humlens lorkning .

LiiLeratur mu humle

i58 6S (iD

70

81

81

82

D2 D2

D8 HJO

1 o;~

10;;

lOG lOD

111 iII

IU 120 127

1 ~5H 1;H}

U:3

i'l~

);';2

HUMLEPLANTAN

Botaniska egenskaper

Till sl~iktet Hurnulus höra två arter, av vilka endast en, Jlll­Hllllus lllpulus L., hal' praktisk be Lydelse som kullllrviixt. För­ulom huvudformen, son1 brukar beniimnas den europeiska hmnlen eHer sin viktigaste förekomst, finnas vissa underarter L ex. var. cordif'olius, elen hjårtblndiga asiatiska humlen, och var. amcricanus, den amerikanska vildhumlen. Den andra ar­len är HllInulus japoniclls L., den japanska humlen, som är ellttrig och stundom any~indes son1 pr'yclnadsv~ixt, särskilt 1 sina gul- eller silverbladlga former.

SHiklet lfzlI17.ulllS rl-iknas till familjen Cannabinaeeae: diL ~iyen Cannabis saliva, hmnpan hör. Tillsamrunns n1ed fmnil­jerna Ulmaeeae (almv~ixlerna), Urtieaeeae (nässelvi.ixterna), JJoraceae (rll11llb~irs- och fikonv~ixler) föres Cannabinaceae till ordningen Urlicales. ICal'akleristiskl för hela denna ordning nv ört- eller veclväxter iiI' - med endast El undantag - alt blom­morna ~iro små i läla blorl1slällningar, monoika (enkönade) och c1nemogmna (vindbefruktande) ; kalk- och hylleblad samt ståndare fyra eller fem till anLalet; frukUirnnet enl'llmn1igL med etl enda frö~irnne, sorn utgöres av nöt eller stenfrukt. l många fall (hampa, n~isslor, ramie, i rnindre lll[tn kiven hum­len) ha slammens baslstri.ingar leknisk anviindning som texlil­fibrer .

Rotstock och rötter

H Llmlen är en mång{irig ört. I alln1ånhel iir varaktigheten hos en humleplantering endast omkring 20 itr, då det pil grund ny luckor i beståndet, ställningarnas ålderskrämpor eller <.ln­dra odlingslekniska sk~il ii.r liimpligt att röjD.. ?\Inn känner dock

8 Humleplantan

exempel på 100-åriga humlegårdar i god kondition, och enstaka plantor kunna nå betydligt högre ålder. De övervintrande de­larna utgöras av rotstocken med dess huvud- och birötter. Rot­stocken, som är en förtjockad, underjordisk slamdel, når en tjocklek av 10-15 cm och en längd av 30-40 cm. Från rot­slockens topp, som i en välskött och väl beskuren anläggning bör befinna sig omkring 15 cm under jordytan, anläggas flera våningar eller kransar av knoppar, vilka på våren skjuta upp till rankor. Rotstocken utvecklas genom förtjockning och på­byggnad ur den ursprungligen satta sticklingen, som i sin tur tagits av de under jordytan kvarlevande och av upplagsnäring förtjockade nedre delarna av moderplantans fjolårsrankor. Från rotstocken ulvecklas 6-10 huvudrötter, vilka förgrena sig i allt finare birötter ned till 4 m dj up eller mera, beroende av jordmån, grundvattenstånd m . m . Även rankornas nedre del utveckla grövre och finare s. k. sommarrötter (som man kan se vid vårbeskärningen och iordningställandet ay stick­lingar) . Dessa ytligare rötters utveckling är i hög grad be­roende nv nederbörd, jordmån och gödsling. Torra somrar ut­bildas f,i, våta däremot rikligt med sommarrötler.

Rankornas utveckling

Rotstockens knoppar börja tidigt på våren ulvecklas till skolt, som med stor kraft tränga genOlll överliggande jord och upp i dagsljuset. De påminna i delta stadium starkt om spar­risskolt och kunna faktiskt med utmärkt smak anrättas och njutas som sådana vid en tidpunkt, då den äkta sparrisen ännu ej hunnit framkomma. Den i början blekgröna eller röda fär­gen hos humleskotten övergår snabbt i djupare grönt eller rödgrönt. Tillväxlhastigheten kan uppgå till ett par dm per dygn. I början växer skottet rakt, men sedan tre till fyra inter­noder (avstånd mellan stjälkknutarna) utväxt, börjar rankan vrida sig medsols för att gripa och utnyttja det stöd i form av sMng eller klätterträd, som bjudes den. Vid klättringen kan den på ett dygn medhinna ett tredjedels varv av den ganska

Fig. 1. Olika hIndfor­mer hos humle (Braungardt) .

Rankornas u/veckling

. c ~-

I

branta spiral rankan uLfannar. Förlängningen av rankan är i regel begränsad till de yngsta två till fyra internoderna. l fullt utvuxet skick nå internoderna en längd av omkr. 40 cm på rankans milt med någon avkortning både uppåt och nedåt. Från varje rotslock ulvecklas ett växlande antal rankor; vid god näring vanligen få men kraftiga, i magrare förhållanden ända upp mot 40-talet men i gengäld tunna och svaga. Della är kanske tvärtemot vad man skulle väntat sig. Genom tidig y,irbeskärning regleras antalet skott noggrant i odlingarna.

Rankorna ha sexkantigt tvärsnitt. Äsarna bildas av stödje­vävnader, S0l11 motsvara ham'Pans fiberknippen men äro mera förvedade och därför mindre textilt hrukbara än dessa . Ut­vändigt äro åsarna besatta av korta klätterhår eller hakar, som äro encelliga. De bilda antingen en enkel nedåtriktad hake el­ler en dubbel uppåt- och nedåtriktad. Rankan känns därför sträv och orsakar lätt rispor i skinnet på armar eller i ansikte hos den som passerar förbi eller arbetar med uppbindning eller skörd. Internoderna äro innerst ihåliga, vid noderna däremot,

10 Ilumleplanta:n

diir kärlsLrängarna korsa \'u1'and1'a, finnes Inärgy~tvnud l centrum. Vid midsommartiden eller n~lgot senare, d{l raukarna nätt en höjd av omkr. fyra 111, växa sidoskott ut fr~ln blad­vecken i noderna till en lång d av borL~H ll1clern eller Inern.. Dft humlen nått full utveckling pä högsoIlllnaren, nft rankarna uP'P i heLl khittcl'trådens eller stångens längd (vanl. 6-8 In) och mern chirlill, s{i att överhkingande »h~ittor» ofta bildas.

Bladen åra Il10lsaUa och utvecklas jämte sina sm{t, enkla och hinnartade stipler vid noderna. P~t plantans nedre del ii1'O

bladytorna enkla och spetsigt äggfonnacle, Eingre upp påtrkiffar man ofta treflikade och slulligen i huvlldrankol'nHS och sido­grenarnas yttre del de typiska femflikade bladytorna. Blad­kanterna äro genomgående sLtgtandade. Undersidorna äro för­hällandevis glatta och ljust gröna, ovansidorna d~iremot slrävt håriga och Illörkare gröna.

Blomning och kotteutveckling

Allt efter \'iixlplats, sort och årsförhftllanden l!tbildas sil småningon1 blomställningar, vanligen i juli mttnad. Planlorna tira enkönade. I f(jrvlldacle humlebesUlnd, som vu::d t upp ur frön, iiI' proportionen han- och honplantor till synes ungef~tr lika. Endast honplantorna ha emellertid tekniskt vkirde, ocl). intresset vid odling inskrkinker sig därför till deIn, I BöhInen, Bayern och andra kontinentala hllmlebygcler, liksom fallet ih'en iiI' i värt land, önskar man numera helt obefruktade hmlllekottar, och hanplantor tolereras cEir icke alls. UtroLning ,1'V vildheshlud ing~ll' dkirför även l odllngstltg~irderna. Pö. andra hiHI, särskilt Förenta Staterna och England samt i viss ut­slräckning Belgien, anser man befruktning fördelaktig för humlen och inskiUer d~irför ornkr. en procent hanplantor i od­lingarna. Si.'t var även i galnla lider fallet i de svenska hushe­havsodlingarna av hunIle, diir hanplantorna benämndes »gall­humla». - Till frägan OlD befruktningens inyerkan skola vi längre fram återkomma (sid. IG och 21-2:3).

De honliga blomsUillningal'na fl'aIllyäxa ur grcm,-'inklnrna ny

Fig. 2. Honhlom­:-;tiilln ingal'nas el-h, 1) oe11 kot­larnas (e-h) bygg­nad (Linkc).

Hlowning och ],:ol!eulveckliny

finfjö!iig Qvlång

med bJomsaUn,ng (T_o .. bJommor)

11

l1UYLHI- och sidoskott. Varje blon1ställning eller »kotte~inlne» innehäller 20-60 axlikt samlade honblon1nlOl', I varje gren­vinkel i skollspelsnrna kunna flera sådana kotte~imnen sitta, s~l alt tunga klaseliknancle ansamlingar bildas. P[t kotteärnnets zick-zack-böjda axel sitta vid varje krök två tkickblad, innanför vart och ett av dessa två förblad n1ed var sin blomma. Vid ynrje axelkl'ök sitta alltsit inalles fyra blomn10r, fyra förblad och tvä EickblacL I varje Iall är delta regel, oregelbundenheter ftjrekomma emellertid ofta. 'Varje honblomma innehåller ett iy,\hiadigt, enrunllnigt frl1kEin1ne Illed lV~l l[tnga märken, sonl i l;ör.i~ln skjuta långt utanför de då helt små kollebladen. På j C)~-,·;30 dag:1l' (yanligcn omkr. 20) oIllyandlas kotteämnena till

JJW111i'plunlun.

Fig:. 3. T. Y. kolteiiEll)"!1 med litngi: l:.LskjnL:\nde pistillel' (omk1'. 2 ggl' fÖl·:;tO!·ade). T. h. hanblomsti.i.llning (niigot fönninskad)

(\\'allcl'stcin Lab. Comm.:1.

kollar genom bckhhtdens oell i'ör1>ladens .krafLigcl lill\'~ix.l,

oaysett onl Lefl'ukining sker eller icke. I förra fallet ulyecklas i vnrje lJlonuna en hctniskalig nöt, humlefl'öet, i senare fallet blir fruklhöljet Lomt ot'h bLc-r sig Eitt sammantryckas llled fingrarna. A.Y koUel)l<.Hlcl1 ~tro ell del ~ l~ickbladen - upplill tillspclsade, medan de övriga --- rörhladen ~ ~il'O rundade saml nedliII inYikia ptt ena sichtn. I dessa förhlads\'cek siUer rikligl med gult humlemjöl, Jupulin, "lIket iiI' humlens Y;irclefulIasle hcsUindsdel. LupuLn finnes ~iyen, ehllru i betydligt IllLndre lll~ir:gd, 'Pet Eickbladen samt i. o. m. pit dc Y<.tnliga bladens Ull­

dersida, i senare htll0t dock kn,lppasL iakU~1ghi.lrt ubn försto­ringsglas. Förbhtdels veck omsluLer ii\'cn fröet eller rrö~imllct, och rörbladels cgenLllga funktion iiI' alt "art;, fiygorgan för frö­spridningen, dit. den ÖYCl'lllogna kollen. sönderfaller. Rent bo­taniskL sett :i1'o förbl~lden höghlad lillhöl'~mdc blom regionen,

Blomning och k01fr'u!lJi'd.:linq

Fig . .t. ~>Förbj:tcbde;> humkl;:()t~:lt· (Bl'~,\ln­

;';'<l.nlt) .

m('d~ln l~ickbladen iiro ~liplel' Lill l'LldimenUira Y~111liga hind p,\ :\xspindeln. Cnclcr Yissa förh[dlancteIl uL'i'ecklas de rllclimen­Lir,l hladen, S~t alt de sLieka ut som gröna bladskiyor mellan dl' ljnsare koLLefjiillen, s. k. förlllaclning eller fÖl'grc)ning (:tY

lysk~lns » Vergrl·!l1ung»). FbnplanLorna skilja sig f()1'sL 'vid hlomningen Ull ulseendet

rj'~u-:" honplanLorn~l. BlornsUillningarna l1lgönls <lY länga, yviga kl:ls~lr Illed rD.Clssor av helt smtl hlommor, uppbyggda efter i'cmlcllet i foderhlad, kronhlad oeh sUl.nd~u·c. Som regel ii 1'0

lwnhlommorna LetydEgl Lidigare ~ln honblommorna i l!tn:<:k­ling, och rikligt. med sl:'tnd<.1l'lnjiJl föres diirför omkring JS Yln­den redan (Et de försla llonhlomnlOrna h{)rja öppna sig. Det ;'uscs ej uteslutet, ~lU frömjöIslransporter pi't flera 1nn kunna i"iil'{:kommn, '\ ilket rörldarar den })besatLheb> varmed vllcllllHIl­lcn .i:l.g~lS oeh utrotas i humlehygderna.

14 Humleplantan

Könsförhållandena

Där skildkönighet förekommer hos växter eller dj ur, åter­speglas della i förekomsten av särskilda könskromosomer, of­tast av avvikande utseende, och så är säkerligen även fallet hos humlen. Åtskilligt är emellertid ännu oklart i denna fråga. Professor \,yINGE vid det danska Carlsberg-laboratoriet har sålunda tillskrivit Ilumulus lupulus' hanplanta 2 olika köns­kromosomer, betecknade X och Y, samt 18 övriga s. k . auto­somer; motsvarande formel för honplantorna är 2 lika köns­k romosomer, betecknade 2 X, och 18 autosomer. Japanska forskare (KIHARA, SINOTO, ONO ) ha däremot för Humulus japonicus räknat hos hanplantan X + 2 Y + 14 autosomer, hos honplantan 2 X + 14; hos Humulus lupulus ha de funnit i hanplantan 2 X + 2 Y + 16, i honplantan 4 X + 16. Vilken av dessa teorier IDan än accepterar (den engelske kromosom­forskaren DARK, som nu specialiserat sig på humle vid \,yye College i England, stöder närmast den japanska åsikten med fyra könskromosomer hos vanlig humre ) , har man att för­vänta ungefär lika antal han- och honplantor i avkomman efter frösådd . Det är därför förvånande, att i själva verket en klar övervikt av honplantor erhålles (FRUWIRTH, WINGE, SAL­MON) samt därtill stundom sterila dvärgplantor (SALMON) . Författaren har för övrigt själv i ett våren 1949 vid Balsgård utstått frömaterial avräknat 120 honplantor, 15 hanplantor och 68 plantor, vilka andra sommaren ännu ej blommat; även om alla dessa sistnämnda skulle vara hanplantor (vilket ej är tro­ligt ), är alltså avvikelsen från kvoten l: l betydande. Hos släktingen hampa räkna flera forskare med att även autoso­me rna utöva inverkan på könsbestämningen, och liknande eller andra förklaringar kOffilna kanske att så småningom kunna upplösa den nuvarande oklarheten hos humlen.

Det händer ibland, att honplantor av humle kunna bära en­staka grenar med såväl hon- som hanblomställningar, eller att t. o. m. hela rankor med enbart hanblommor utvecklas på dem.

l l

l ~ .,

I ).

I ! i

Fig. 5. Gren :lV han­planta med honkottar, funnen vid Balsgård 1951 (K. Anjou) .

[(önsförhdllandena 15

Fall av enstaka honkollar i blomställningar av hanplantor äro iiven kända (fig. 5, FRUWIRTH, SMITH). Oftast äro emel­lertid dessa fenomen försvunna nästa år, då den ifr:'tgavarande plantans nya rankor ha ett helt normalt enkönat utseende. Hos den närbesläktade hampan äro samkönade (hermafrodita) plantor av olika typer betydligt vanligare, och könsförhållan­dena kunna där i viss mån förskjutas genom variation av nä­rings- och Ijustillgången etc. I stort sett måste man till skillnad härifrån rubricera humlens könsförhållanden som mycket sta­bila. Den mest sannolika förklaringen till fall av samkönighet hos humlen synes vara vegetativ mutation, som berör köns­kromosomerna i vegetationspunkten hos en enstaka ranlul eller del därav.

Ä ven andra slag av mutationer, berörande exempelvis koUe­skörd: tidighet, kotteform, lupulinhalt och andra praktiskt vik­liga egenskaper kunna inträffa en och annan gång. En humle­sort, som förökas på enbart vegetativ väg genom sticklingar,

16 Humleplanlan

Tab. 1. Be{mklninge./ls inverkan på e./lgelsk humle (enl. Parkcrj. Sorl: Canlerbury Whilebine.

Försöksareal, m~ ..... Skördad grön humle, hl Vikt av torr humle, kg Antal frön per kotte I\.ottclängd, medeltal, cm

, Antal fjäll per kotte

Befruktad

580 32,2 67,2

V,5

2,6 26,8

Obcfruktad

580 15 ,5 37,2

0, 5

G,u 28,3

är annars principiellt oföränderlig ocb enhetlig - den är, som termen lyder, en »klon». En förutsättning härför är dock, att sorten härstammar från en enda ursprungsplanta och icke från flera. Det senare torde dock vara fallet med många av de gamla och berömda sorter, som odlas i ledande humleiänder. Inblandning genom att frön fallit ner och grott på en utdöd plantas plats kan ju även iänkas vara en anledning till varia­tion, eftersom denna fröplanta fått hälften av sina arvsanlag [!"lIn den mer eller mindre okända och oädla faderplantan.

TEKNISKA EGENSKAPER OCH

ANVÄNDBARHET

Oltillverkningen

Humlen odlas i våra dagar praktiskt taget enbart för bryg­geriindustriens räkning. Jämte korn, jäst och vatten tillhör nämligen humlen - närmare bestämt honkottarna - råva­rorna vid maltdryckstillverkningen enligt hos oss och i många andra länder gängse metod. I stort sett tillgår framställningen av öl på följande sätt: Kornet stöpes i vatten samt mällas där­efter, d. v. s. får under omsorgsfull men skonsam omröring utbilda groddar. Det erhållna .grönmaltet» torkas vid en tem­peratur av 80-110° C - beroende av om ljust öl (ex. pilsner) eller mörkt öl (ex. lager) eftersträvas - i en s. IL maltkölna. Groddarna avputsas, och maltet kan nu lagras för att vid behov 3nv~indas i brygghuset. Vid bryggningen mäskas det krossade maltet, d. v. s. blandas med lämplig vattenmängd. Mäskens temperatur höjes efter hand till omkr. 75°, varvid slärkelsen genom enzYluverksaulhet omvandlas till maltsocker. Samtidigt sönderdelas en del av kornets äggviteämnen till enklare för­eningar, SOlU ha betydelse för ölets smak och skumbildning. I lämpligt filter avskiljas kornkärnornas skal och olösta ägg­vileämnen från den erhållna klara lösningen, ,'örten. Tillsam­mans med humle kokas så vörlen, humleresterna nvsilas, vörten kyle, och överföres till jästkällaren, diir.jäst tillsiiltes. Vid huvudjäsningen i öppna kar omvandlas största delen av maltsockret till alkohol och kolsyra. I vårt land, liksom i bl. G.

Tyskland hålles temperaturen under huvudjäsningen låg (6_10°), varvid jästen stannar vid karets botten, s. k. under­jäsning. På en del andra håll, ex. vid framställning av de engelska öltyperna ale och porter, drives temperaturen högre (lO-20 °) ; jäsningen blir häftigare och jästen hälles svävande

18

------------~~~~~-----~_ .. _-_._-~-

Tekniska i>{Jl'nSkflper och flIlur"iwJbarhei Öltillucl'kni.ngc Il 19

F ig. 7. T. \". miilted, t. h. brygghus.

i y()rlen, s. k. öyel'jiisning. Lnder ölels lagring i slutna faL sker en eflerjkisning under 2---3 mi'\nader, varefter det kan fillreras eller separeras för alt bli klart aLt lappas.

Enligt svensk besLiimnlelse indelas malldryckerl1<.l i tre kb s­ser. Klass I omfallar dr:.yckel' Illed högst 1,8 viklsprocent alko­hol (j~isl och lagrat svagdricka). Klass II, dit pilsner, lager och porler l'kiknas, har en högsta lilWLna alkoholhalt av :3,2 9c. Klass III, som endast förekolnmer i form av exportöl och exporLporter, har en alkoholhalt av 4,5~6 %.

De ledande lltliindska ölsorterna framsbillas i regel med en ~dkoholhalt av 4-5 %. Tillverkningen av malldrycker i Sve­l'ige uppgick 1949-50 lill OInkr. 268,9 mill. liter, varav 9i3,;} mill. i klass r, 172,8 milL i klass II och 2,8 luill. i klass III. Ii::irtill äLgär i runt tal 350 ton humle - varav omkr. 300 ton rör khlSS II och III, 1110lsvarande omkr. 200 g humle per hl nirdigt öl. S~irskilt i England oeh CSA användes oHa två lill

20 Tekniska egenskaper och fI.1w("indborhel

Fig. 8. Jäskällare i bryggeri.

tre gånger så höga humleli ll satser i ölel, va'rav en del ibland som en exlra luyddn ing av ölet i lagerk~illaren.

Humlens betydelse för ölet är flerfa ldig. Till smaken bidrar den genom alt ge beska och arom, t ill utseendet genom alt hefordra skumhildning och skumfasthet och till hållbarheten framför allt genom sin starka antiseptiska verkan. De verk­samma beståndsdelarna äro främst bitterämnen, aromatiska oljor och garviimnen . Dessa utgöra eluellertid tillhopa endast en ganska ringa del av humlekottarnas hela torrsubslansinne­hål!, I det gula humlemjölet, IU'{lulinet, som utgöres av omkr. 0,2 luni stora körtelbildningar, huvudsakligen sillande på nedre delen av förbladens insida, finnes det mesta av bilter­och aromämnena koncentrerade. Kottebladen och axspindeln iiro däremot rikast på garvämnen.

Befruktningen och humlekvalitele.ll 21

Humlekottens olika delar upptaga (LlNKE enl. WILDNER och HABERLANDT; BLOMEYER) följande procentuella an­delar av vikten:

Humlemjöl ",,' .. , .. , . . . Axspindel och skaft .. , . . . Kotteblad . , .. , , ' , . ... . .. . Frön .. . ......... , . ..... .

4-20 % 7-18 »

52-79 » 0-30 »

Variationerna äro som synes betydliga . De synas i främsta hand sammanhänga med humlesorten samt befruktningsgra­den. Sort frågan skall i annat sammanhang närmare diskuteras. Däremot är del lämpligt att här inskjuta något om skillna­derna mellan befruktad och obefruktad humle .

Befruktningen och humlekvaliteten

Vid allmännare befruktning ökas den tekniskt onyttiga frö­halten, vidare förgrovas axspindeln och förstoras kottebladen. För att humlemjölets procentuella andel skall bibehållas , måste alltså även ett större antal lupulinkorn utbildas. Härom, liksom ifråga om eventuella förändrin~ar av aromen och där­med inverkan på ölets smak, äro emellertid meningarna de­lade.

STJERNQUIST skriver sålunda år 1884, alt »humlefröna äro högeligen fruktade af Tysklands bryggare, emedan de antagas förorsaka, alt ölet få r en oangenäm smak och bouquet, som framträder märkbarast straxt efter drickningen. Den engelske bryggaren bär däremot ingen fruktan för dessa korn. Äfven de tyske vetenskapsmännen harva ännu ej riktigt klart för sig, hvilket inflytande kornen utöfva på ölet, men förmoda, alt de jämte åstadkommande af förutnämnde smak äfven förorsaka, alt ölet blifver oklart. Det förefaller oss gåtlikt, att man i dessa båda länder, så beryktade för silt goda öl, kunnat hysa så olika åsigter. Att kornen göra humlen tyngre är alldeles säkert, men huruvida mjölrikedomen på samma gång blifver större, lemna vi derhän, såsom varande en ännu ej fullt afgjord fråga .• I

22 Tekniska egenskapel' och användbal'hci

stort sett gäller denna sammanfattning fortfarande den dag, som i dag ~lr, Ett par citat lllil belysa detta:

»Till följd av kottarnas förgrovning och förstoring .....-id he­fruktningen neds~ittes kvaliteten, lnedan stUlltidigl skördens slorlek stiger, A_,' denna ors~lk ~ir det i de hllmleodlande hinder, dkir man tigger föga vikt vid framslållandet ~lY kyalitelshumle (England), ~innu sed alt h~ir och chi.r rnill i hllmlegi'trdarna siHta lwnplanlor. I de omräden, där ädelhumle 1'ramsWlles, lo­lereras dåremot icke ens en enda hanplanta i humleodlingar­nas n~irhet. )i.nnll <'llerst[tr emellertid Inycket upplysningsarbete bland odlarna, innan fullsUindig ulrotning av hanplantorna uppnålts, eftersom m~ll1ga anse de vid biickar, floddalar och i stenrösen förekommande hanliga humleplantorna rör oskadlig

Yilclhumle.c> (LINKE.)

Hos engelsk humle har professor SAL\ION i "'ye funnit, »alt humlekottarnas l~ingd stiger regelbundet i proportion lill ökningen ay antalet frön, så att en humle 111Cd god frös~illning ~il' niistan dubbelt så lång i kotten S0111 en ulan frö, Den kontI­nentala humlen ~ir botaniskt seH mycket slorvuxnare ~in de engelska sorterna, son1 ockstl antalet koltefj~ill angel', Hos engelsk humle iiI' delta antal vanligen mellan 2i och 30, TIlcdan uel hos tysk humle ligger lnellan :35 och 5+, så att tysk humle ~h'en ulan frön uppnill' god sLorlek i kontrast till de engelska sorlernas exlrema småkottighet i obei'rnklal tillständ.» »Det ~ir sedan hinge kiint, all ohcfruklad humle ofta ~il' lnera JDottag­

Hg för vissa sjukdomar, ex. ~ikla lnjölcIagg (Splwerofheca hll­

muli).1> »Ohefruktnd hUD1le har dock högre bitLeriirnneshalt iin befruklad och har ej heller någon dödvikt av frön,>) (PAH­KEH). - Sistnåmnde författare anger äyen, att försök vid \Yye AgricuHural College visat lika arom hos befruktad och obefruklad engelsk humle, Il1en att ifräga om konlinentala sor­ler D1era skifl:'lnde och oklara resultat erhilllits. Hos engelska sorter uppskattar han, alt befruktningen fördubblar skördens storlek (lah. 1), De brittiska hryggarna ha hittills icke anselL befruktningen utgöra något egentligt kyaliletsfel. :\Tnn hör i

della sannu:'lnhang emellertid erinra om, nH bryggeripl'ocessen

BitlerämnenQ 23

ej i nllm~inhel förlöper lika i England Cöyerjiisning) och p,'l koniinenlen Cunderj~isning), vilken beLydelse detta nu kan ha i sammanhanget

Det iir icke lätt alt ur dylika i stor utsträckning rllolstridiga ullaLlnden göra någon sammanfaltning, SOI11 kan utgöra viig­ledning för elen svenska odlingen. De humlesorter, SOIl1 hittills OtHais hos oss (och ~h'en det l11esta av allt viixtföriidlings­nwlerial, som L ll. prövas vid Svalöf och Balsgärd), iiro i hu­vudsak av kontinental typ Illed i sig sjiilva ganska stora kottar. Alt befruktningen dock leder Lill avsevärt ökad plantskörd ~lJliyda de siffror, som erh~lllits vid Balsgö.rd, d~ir ~i\'en han­plantor förefinnas, ganska klart i jkimförelse med (prakliskL laget) obefruktad N~isum-humle. BillerIimneshallen, sor11 111::tsle betraklas son} det YikLigasle kvalilelsruåttet, har yis­serligen (åren 19--!:9-H);"jl) yarlt Eigre vid Balsg:\rd än Yid

l\iisum, 111en dock fortfarande hög nog aU LiEa j~imförelse rned importerad kontinental humle. N:lgra Inarkerade, på hmnle­kollarnas lukt fraIlllriidancle aromskillnader ha ej obsen'erals. Om ej andra oliigenheLer visa sig framkomma vid bryggningen <tT befruktad syensk humle, lorde det vara allvarliga sk~il alt öYtTY~iga produklion hiirav i syfte alt göra sj~ilya odlingen Illern variabel och mera räntabel. I varje fall är det \'~irt alt prDva frågan i grundliga hryggförsök. Del hör kanske i della sammanhang ~iven pekas på den höga avkastning, sorn Hinder _med befruktad humle (Storbritannien, Belgien, US~\., Canada) IIp!,,"is,, i slalisliken (jfr sid. 30-31).

Bitterämnena

~'1ed billeriimuena i hmnlen försläs en serie s. k. bitlersyror och omvandlingsprodukler h~irav, De indelas l h'ii hUYlldgrup­per, mjukh<lrlserna och härdhartserna, :\ljukharlserna, som lillm;ilas heb lekniska värdet, hestä av a-lJillersyra, ;:iven be­niimnd hUIl1ulon (C21H;:)UO;:;), och oxidalionsproduklel' hiiray,

a-Ilads; Yidare p-billersyra = lnpulon (C2J-I;~SO), och ;8-harls. H[lnlh~lrtserna sammanfallas yanligen under namnet ".f-harls.

Tekniska egenskaper och användbarhet

Hos fiirsk humle är hallen a- och ,B-bittersyror hög, men efter hand övergå syrorna ' i motsvarande hartser, samtidigt sonl mjukhartserna oxideras och polymeriseras (sammankopplas ) till de mera komplicerade och beständiga hårdhartserna .

Hos Saazer-humle anger WILDNER (cit. LINKE) följande ungefärliga värden av de olika bitLerämnena i procent av torr­substansen. Till jämförelse upptager tabellen även några me­dellal, hämlade från olika författare och sorter.

Humulon Lupulon ......... . Summa mjukharts . . Hårdharts ca ..... . Totalharls ....... .

Saazer cnl. 'VILDNER

7,5- 9,1 % 10,4-11,3 % 17,9-20,4 %

0,7 % 18,6-21,1 %

»Humle» cnl. 01. källor

3- 9 % 9-11 %

12- 20 % 2 %

14-22 %

I praxis ( WINGE och JENSEN) räknade man åtminstone förr ofta med proportionen 10" + 7 ,B + 4 y (Saazer är känd för rel. hög ,B-halt, som ju av tab. även framgår). Med uttryc­ket »humlens bittervärde» menar man i regel halten a + ,B/ 9, eftersom man ansett att a-hartset till 90 % betingar ölets s. k. beska (WöLLMER ). I England talar man däremot mest om humlens . konserverande effekt» (P. V. = preservative value ) och uttrycker denna med formeln" + ,B/ 3. Enligt modernare undersökningar ha humlehartserna en viss bakleriehälumande. antibiotisk verkan, och delta gäller i särskild grad ,B-syrorna, lupulonet (BISHOP). Detta i förening med nya erfarenheter om ,B-hartsernas betydelse för den bittra smaken, gör alt den först nämnda formeln för humlens biltervärde sannolikt är nlogen för revidering, eftersom den överdriver a-biUerämnenas roll (SANDEGREN; SALAC och DYR; SATAVA) . Begreppen a-, (3- och y-bitlerämnen äro emellertid i sj~ilva verket ganska sv~iv:ln.de och anknyta närmast till de fraktioner, som erhållas vid anvåndandet av olika lösning~medel enligt vedertagen anu­lysmetodik. WOLLMERs och SEIBRIGERs metoder, vilka äro de vanligas le, ge sålunda något olika värden för komponenter-

Arom- och garvämnen 25

na. I all sin ofullkomlighet äro dock bitterämnesanalyserna de enda kemiska kvalitetsmått vi ha, då det gäller praktisk vär­dering eller dosering av humle vid öllillverkningen. Sedan hör det till saken, att av humlens ursprungliga bitterämneshalt en­dast omkring hälften kan återfinnas i vörten, och efter jäs­ningen har det som återstår för ölet sjunkit till omkring en tredjedel (SANDEGREN) eller mindre (DE CLERCK). Det iiI' därför ganska naturligt, alt många försök gjorts att finna en användbar meLodik att genom framställning av koncentrera l extrakt bättre utnyttja humlen. Man hade också den förhopp­ningen, alt ex.traktet skulle kunna lagras ulan mjukhartsel'nas omvandling till hård hartser (BLOMEYER) . Endast i USA har emellertid ett petroleumeter-extrakt av humle nått praktiskt bruk, ehuru knappast i mera betydande skala. I stort sett iiI' problemet fortfarande att betrakta som olöst (DE CLERCK). På senaste tiden ha vissa fÖrsök att synteliskt framställa hu­mulon och lupulon krönts med framgång.

Arom- och garvämnen

Humlens aromämnen betingas a,v eteriska oljor av tel'Pen­typ . Till kvantiteten äro de högst oansenliga med endast omkr. 0,5 viktsprocent av kottarnas torrsubstans. Hos de mogna humlekottarna framträder emellertid aromen mycket starkt, och sedan gammalt har luktprovet ansetts som ett av de vik­tigaste vid kvalitetsbedömningen. Hölukt och brist på arom tyder på skörd i omoget tillstånd. Gammal, illa lagrad humle får gärna härsken lukt. Dylika konditionskännemärken ha gi­vetvis överallt betydelse. Däremot råda mera delade meningar om de luktkrav, som uppställas i de traditionellt strängaste kontinentala humledistrikten, och som i väsentlig grad be­tingas av sortkaraktärer. Saazer-humlens milda arom anses där särskilt ädel, medan exempelvis engelska och amerikanska sorters »lerpentin»- och »svarta vinbärslukl» får lågt beLyg liksom en del lokalstammars och vildhumlens »Iöklukt». An­dra bryggare hävda emellertid, att de aromatiska oljorna helt

26 Tekniska ege.nsk.aper och användburhet

förflyktigas under vörtkokningen och därför ej spela n~tgon roll för ölet. Enligl hl. <1. moderna tyska hl'yggeritekniker (dL LI?\KE) är dock trols delta förflykligande humlearOlnen eLL

kriLeriUIl1 på bryggykll'det. Garv~iI~nena slulligen, som vanligen utgöra 2--5 %. :.lV hUIll­

lens tOl'l'substansvikt, ha oLyivehlkLigt belydelse för yörlens klarnande gen0111 ~lggYilenillning. De ha vidare konserverande

inverkan på ölet.

Hnmlebonitering c'

VidsEtcnde Labellariska översikt (tab. 2) av på kontinen­Len lidigare eller fortfarande anvkinda lJedömningssyslem för har:Hlelsyara av humle avser endast ge en lllycket ungefiirlig uppfatlning onl Yilka värdeegenskaper som beaktas. Varje system borde riitleligen förses Illed utförliga kommentarer om Lilly~igag{U1gss~iLLet punkt för punkt, vilket av utrymmesskkil ej tHer sig göra . .J:Etng~l nlOdifikalioner synas ~iven förekolnma, och helt nya förslag se (hi och clä cbgens lj ns.

Berliner-systemet, eller SOlll deL yanligen beniimns »Berliner HichtverrahrelH, torde \'ara det 111esl k~incla och anviincb. Bland rnodifikationer mtl nkimnas, alt man i Belgien hörjat dela de 30 lninuspoiingen på tre grupper (med vanlera max. lO), nämligen parasit- och sj ukdomsskador, skador genorl1 be­handling samt .- SOln ny ·punkt -- fröhallen (lSEB~\EHT).

Prag-systemet innehMler egentligen lre huyudgrupper: ~l)

handhedömning (ornfallancle punkterna 1-5, 7, 12-·"-18 med Inax.. jO poking), h) mekanisk analys (punkterna G, 8-10, max. 30 p.), e) kemisk analys (punkterna 19~21, n1<1X. 20 p.). SLundOln synes undersökningen dock heg6insas Ull enbar l handhedömning, likso111 för övriga systern. A andra sidan före­kommer numera i allt större ulsträckning, alt handbedöm­ningen -- oavsett vilket system den följer __ o kompletteras 11led keluisk analys för aLL ge den r~ilta viigledningen Yid htlD1-

Jens tekniska utnyLljande och dosering. Slrassburger-systemet ~ir det yngsta av h~ir upptagna och

Humlebonilcl'ing 27

'Tab. 2. Kontinentala bedörnningssysl'em {Öl' humle.

riil'äepoiing hos hol­larna

!

I

1. Plockning o.l'cnhetti _

2. Sortering ....... J!t-,) 11

-5

:L TD'l'rhdsgl'ud 1-;) 11-;) 4. F~irg

5. Glans

(j. Tyng;d

7. Form, stodek. jämnhet

8. Spindelns finhet

9. Spindelns tiithct

10. Liig spindelYikt

11. Lii~ fröha]t

1'2. Lupulinhalt

13. Lupulinfät'g

, , , , I ' ." ,li-30IJ-J5

l .. L Al'omkarakti.il..'

13. Aromrenhet

IU. A1"omstyrka

Il i _ . ••• Jll-l0i 1-

10

i !1-20 17. Friskhet

18. Totalintryck

1~). Hög halt a-hartser

'20. Hög halt JB-hartser

'21. Låg halt y-hartser

::\lax. pluspoäng

Amlrayspoang [ör shadOl"

2'2. PurasiL- o, sjuk­domssli:adol'

:2;.l. Skadol' genom he­handlIng

::'1a"'. minuspoäng

90 80

10

-15

-

0-15

1-3 i i 'l--1;J-:)

~=~ n-s 11-3 , i

i, -

I

l -il J-'l­-;), - ')1 -,) ,

!

1-5 il-l;)! 1-;)

l-G

1-~ il-l;)' 1-:; 1 !

27 G4 I 22 46

i i i , iO-lS! . ,

; i

jO-IS!

1-5 1--;) I

.1-5 11-5

I IJ-5 , l-JO , 11- 5

(l-5) i -I :

1-;} 11-;)

(1-10;1 ,1-5

-10):

[-10 i 1-5

1--5

50 (50)

1'-10

1- ;)

1-;")

1·--5

28 Tekniska ege.nskaper och användbarhet

har närmast konstruerats som en syntes av de äldre. Hand­boniteringen är där uppdelad i ett större antal grupper och därför kanske lättare att genomföra konsekvent.

Vid humleförsäljningen är del ytlerligare en faktor man tar hänsyn till utom här anförda värdeegenskaper, nämligen humledistriktet och sorten. Vissa områden ha ett grundmurat renomme som kvalitetsproducenter, andra däremot tilldraga sig föga intresse från köparna, vilket ju starkt inverkar på prissättningen.

Med ledning av boniteringen klassificeras ·humlen inom var je bygd från bäst t ill sämst i ex. »Aussticll», »Hochprima», »Prima», »Gulmittei», »Mitteb> och »Ausschuss», Ined marke­rade prisskillnader, så att den högsta kvaliteten betalas unge­fär dubbelt mot den lägsta.

Det kan vara av intresse att i ovannämnda åtta bedömnings­system se, vilken relativ roll som lägges vid sådana egenskaper som lupul inets halt och utseende samt aromen. Största ton­vikt på lup ulinet utmäter »Berliner»-systemet med 33 % (max. 30 p . av 90), lägsta »Briinn»-systemet med 17 % (8 av 46). Aromens andel i bedömningen är för flertalet system samma som lupulinets, det är högst i »Berliner»-systemet med 33 % (30 av 90), lägst enligt . \Veihenstephan» med endast 14 % (3 av 22).

Som allmän beskrivning på en hmnle, vilken enligt gängse bedömningssält kan betecknas som kvali tetsvara, gäller föl­jande : Plockningen skall vara omsorgsfull, så att ej blad, rankdelar eller längre skaft än 1-2 cm medfölja. Sorteringen skall utesluta jord och stenar, sjuka och vindskadade kottar. Humlen skall vara så torr, att lagringsskador ej riskeras, men ej så torr, att den faller sönder och förlorar lupulin. Bäst", färgen på kottefjällen är ljust grönt med någon gulaktig ton; mörkgrönt betecknar omogen, lupulinfattig humle; gult, brunt eller rött antyder torknings- eller bärgningsskador. Frisk, väl­mogen och välskött humle har en sidenartad glans över kotte~ fjällen. Kotteformen är i hög grad beroende av sorten, den bör emellertid vara väl sluten i fjällen, välutvecklad men

fl llmlebolli le I'i li r/

absolut ej grov, jämnstor och enhetlig. En fin och tät spindel har av gammall anselts som ett kvalitets tecken, eftersom den möjliggör ett stort antal kotteblad. Lupulinkvantiteten prövas genom att riva öppnade kottar mol ett papper, då ett tjockt, fett slreck luarkerar god halt; färgen bör vara ljust gul; brun lupulinfärg tyder på för hög torktemperatur eller längre lag­ring och därmed ökad hårdhartshalt. Aromen har redan i det föregående diskuterats; en mild men samtidigt starkt aroma­tisk lukt utan bisensationer brukar betecknas som »ädel>.

I den mån handboniteringen koncentreras på att utröna humlens kondition, friskhet och goda utveckling har den otvi­velaktigt värde som kvalitetsundersökning. Den utgör då ett viktigt komplement till bitterämnesanalysen vid utrönande av humlens tekniska kvalitet. Från att tidigare varit helt avgö­rande vid värderingen har handboniteringen alllså nu fallit tillbaka i betydelse men bör därför ingalunda nonchaleras, eftersom den faktiskt kan avslöja mycket om humlens an­vändbarhet.

Vid de svenska bryggerierna har ett värderingssystem kom­mit i användning, där förulom kemisk analys av vattenhalt och totalhalten mjukhartser även bonitering utföres med föl­jande poängsättning : plockning 1-4, färg och glans l-10, kottarnas växt (form, storlek, spindelform) 1-15, lupulin (färg och mängd ) l-10, arom 1-15. Vid summeringen för­dubblas ""omtalet, så att maximumpoängen bl ir 69 . Av samt­Hga poäng vid denna bedömning kan alltså aromen ensam svara för 43 % (30 av 69), vilket måste synas anmärknings­värt med tanke på vanskligheten alt gradera aromen. 'Mer och mer baseras emellertid de svenska bryggeriernas humlebe­dömning och prissättning efter bitterämneshalten, så alt hand­boniteringen blir en komplettering härtill.

HUMLEODLINGENS NUVARANDE UTBREDNING

Under senare ärlionden ha Förenla SlaLernu, Storhrilannien, TjeckosloY~lkien och T'yskland varH de dominerande humle­hinderna (lab. i~). Av 19+9 års yärldsskörd syurade dessa fyra länder s{tluncla tillsmnmans för öyer 80 % .. ~\.yen om de angiyna siffrorna ej torde hirnpa sig för direkt utråkning av hekiarskördarna, framg{u' dock tydligt, alt Förenta SlaLerna, Storbritannien, Canada och Belgien ha betydligt högre uYkasL­ningar iin exempelvis Tjeckosloyakien och Tyskland (j~imf.

sid. 23).

Vinets nordgrcn$

Fig. H. De yiktigaste humlebygderna i Europa. (förf.).

1--':; = Tysldand; H-lO = Tjcckosloyalden; 11-12 =Jugoslavien; 1:;:-;:::: = Polen; 14-1G = Frankrike; 17-18 = Belgien; 19-21 :;;;; Storbritannien. S =..;, 000 ha; '2= 1 ODD-J 000 ha; ::::- = 500~~1 000 hn: . = 100-.<iflO

ha humleodling 19J9--50.

llwnlcodlin{jcns nllUOl'(W(/C lllredniny

P~'t karlan (fig. 9) ha Europas ledande humlebygder in­prickats och storleksordningen har ~iyen llwrkerals. I 'CS.-\ iiI' elet s~irskilt Stillahuvs-slalerna Ol'egon, \Yashington och Californien, som odla humle.

T~lb. :3. Ilumleureolcl' och skördar.

Fön:nta Staterna Storbritannien Tjed;:oslo\'ulden

Ty~kland

SoyjetryssIand

JugoslaYien

Frankrike

Australien, ~. Zeeland Canada

Polen Belgien Bra~.;jJien

~\l'gelltina

Sydafrika

L'ngel'n

Summn

Areal 1939

ha

l:! 54,) 7 (j08

10557 7 ~)Q8

:3 U~l :3 475

1 590 KOD 4G5

1 000

710

111

49 öGO

Areal 1949~

1950

15 108 8981 8 ;)02

6454,

1 GOO

1 2J 1 1 100

7.s2

738

500 1;)1

210

200 128

45985

Skörd 1939 ton

14 307 1:j 056

11117 11 209

1 229

:2 nOD 1 -J:1O 1 -17 ()

790 ;-)50

1 17;)

65

5D :!88

Skörd 1949 ton

:W 08;) 12 GHO

·1 ;180 5 Bli!)

i 900 1-050

1 }30

1071

9H4

27:1

1 000 110

HUMLEODLINGENS HISTORIA

Humlen som läkemedel och krydda

Humleodlingens egentliga historia brukar i allmänhet föras tillbaka till iOO- och 800-talen e. Kr., då franska och sydtyska klosterurkunder ha en del att berätta därom, Från Geisenfeld i Bayern ( i nuvarande humledistriktet Hallertau) nämnes så­lunda år i36 humlegårdar. PIPIN DEN LILLE av Frankrike skänkte år i68 »humularias» (humlegårdar) till klostret St. Denis utanför Paris; år 822 nämnes humleodling vid det ny­anlagda klosll"et Corvey i 'Vestfalen, år 855 vid Freising (Hallertau ) och något senare vid Nlirnberg (där n" distriktet Spalt ligger ) . De äldsta bevarade dokumenten om böhmiska humleodlingar dateras till ål' 859.

I mindre OInfallning fanns humlen säkert långt tidigare i kryddgårdarna, där den användes som grönsak och läkeme­delsört. Vildhmnlen, som ännu i dag förekomIner över större delen av Europa och som över Kaukasus och Ural tränger dj upt in j Asien, togs - enligt vad man ansett sig kunna konstatera - redan på Kristi tid eller kanske långt därför­innan i anspråk som ölkrydda av germanska folkstammar vid Svarta Havets stränder. Detta gäller i varje fall så gott som säkert om skyterna, vilka den romerska författaren TACITUS berättat om, Mera osäkert förhåller det sig med osseterna, som enligt den tyske bumleentusiasten BRAUNGART jämte andra kryddor skulle ha brukat humle redan långt tidigare i en öll iknande dryck.

Första gången öl, dvs . en dryck beredd av mältad säd, före­kommer i historien är hos babylonierna, och därifrån spred sig bryggel'ikonsten till det gamla Egypten. Germanernas ur­sprungliga dryck synes ha varit mjödet, berett på jäst ho-

J/lfmlcn S011l läkemcdl'i och kJ'ut/da

nungsvallen. Hedan före folkvandringarnas tid lord e emeller­lid ölet ha avsevärt undantr~ingt mjödet i :lnv~indning. :M:lnga­handa vild.l örter togos i nnvändning för ölets smaksättning och för nll ök ,l dess hål.Ibarhet. Det egypliskn ölet gjordes beskl genom lupinfrö eller citronskal, i Gallien kryddade~

med buxbom, i ~[eIlun- och Nordeuropa med pors ( J/yrico

galc ) och skvallrarn ( Ledllm paluslre ) ; större eller mindre användning ringo vidare malört och gråbo ( Arlemisia absin­

Ihillm och vulgaris ) . slåttergubbe (Arnica ) , rölleka (r-1chilleo millefolillm ) , renfana ( 1'wwcelum ) , jordreva ( Glcchoma ). kungsmynta ( Ol'i-ganLlm), ~ilggräs (Spirca ulmaria), nejlikroi ( GellIn lll'banum ) , johannesört ( Hypericllm ) , ljung ( Cal/una ).

rosling ( A ndromeda) , vattenklöver ( ilIenyanl hes ) , enbä, ( .JllniperLls ) , för all nu endast några namn skola nämnas j

en oändlig rad, som växlade med tillgång, smakriktningar och traditioner. På liknande sätt fick ~iven mjödet sin arom, ocll bL a. skall hiirtill ha använts älggräs (som i Norge, Danmar}.; och vissa lrakler av Sverige ännu beniimnes »mjödörl» ) och gullviv[l. Många ay de nämnda örlerna kund~ vid oförsikti~ dosering ge en obehaglig biverkan eller t. o . In. giftverkan. och iinnu mera var givetvis delta fallet med tibast (Daphne).

dårrepe ( Lolium lemulenlum ) , tidlösa ( Colchicllm aulllmnale)

och andra rent livsfarliga medel, som lillgrepos i ovelskal: och nödfall eller med berått mod för all få starka effekter Det säger sig sjiilvt, alt humlen med sin på en gång angenåm;l och beska smak, sin goda konserverande verkan och fullshin­diga oskadlighet efter hand utträngde sina konkurrenter Därmed blev ~iven efterfrågan så stor, alt odling blev lönande.

Om ölet och ölkry,[dorna har CARL VON LINNE ,,,. 1 i6il

skrivit några tänkvärda ord, vilka kunna tj~ina som en sam­manfallning av det ovan sagda: »Vallen kil' siikert den natur­ligaste drycken, såsom man sel' af allehanda djur, och alts" otvifvelaktigt den första, som människorne brukat. Nljölk Iiire, ofelbart varit den andra drycken. sOIn människorne antagit , lärde af nöden, då de fördt sina Hjordar i bet, öfver de brän­nande öknar i Söderlanden. Vinet, Noachs upfinning, är väl.

HumleodLingens historia

l'iilteligen bl'ukadt, en fÖl'Lr~irrclig dryck, men angriper nog h~lrdt nl~inniskans kropp . ..:-\lla dessa afskölja blodet; lllCIl

yaLLneL gör del besynnerligast. ~Jjölken [öder mera, och vineL upIllunlrar mera; Iucn vallneL ~ir den förniimsia drycken, som b~ist upspiidcr l11ulen och Liskar lJlodeL. :\1en Y~lttnet ~ir S~t

olika oeh af s~l luånga Shlg som jonlmonerne, och cliirför p:i. miinga sbillen osn1akeligt och skadeligt. lXirfDre harva lll~in­

niskorne sökt, igenom Ör lers och fröns upkokandc llled yuLL­nd, al göra det smakeligare och sundare. },Ien SOUl en siiJan dryck, erter rdgra dagar, surnar och h{ll'dnar; har lllan p~'t­

funnit al förekolnma det, genoIll beska ör Lers LilEigganJe och genom j~isning: pil det s~ittet har ölet upkomrnit, s~lsom för­menes, först nLl Egypten, fast det. redan hos Göther och Tyskar, vid Christi Födelses tid, var bekant. Öl göres, som hyar och en vet, af 'latten, )'lalt, Hmnhla och j~ist, hvllka hva1' för sig böra helraktas.~) - »I-Iumblans bruk tir el siill­s~unt uplog, SOUl icke varit bekant hos de g:.unla. Hvirken hade kunnat tro, at denna örlen skulle blifYH sä oumg~ingelig tU den söla drycken, SOIn kokas af Inall? )'Ien den 111,1s[e lued Hmnbla göras besk, endast för at l~ingre förvara den [ör hiinl­nad. Imedlel'tid har man nu funnit af rörfarenhelen, al ehuru shigt I-Iumblan är lned Harnpan; skada dock Hllmhlans k~icl­akliga delar llmgt lnindre; ~iro ock vida t j ~inligare tU Drieka {in Porssen, SOln förllt i Sverige därUl hrukades, och gjorde mycken hlll\:ud viirk; at ej må Lab om Baggesöta, -vaLLll­klö["1:er och ~1alörl, sor11 de fattige undertiden bruka för I-Iurnbla.» - Han forts~iLler orn cElligt öl och hUllllesurrogaL: »Hiine-ölet pä Gottland gör den, SOIn d~irar dricker, ofL1. hell hlind, s:1 hinge ruset ya1'ar; hdlket kOIllmer af Sk~idet

(Lolill.3H/; sorn \'~ixer ibland Kornet. Gallenlitnt (Jlillej'olium),. S0111 Linla-Bonden undertiden brukar ptl sill Öl, uprörer blo­det oeh gör en vinunerkanlig. Bitter-Olet tillredes med },Ialört, och kan S~Ot lnycket mindre vara helsosaml, som K~illar-In::i,:;lare Inerendels rnecl ::\lalört bohl hårelt och rörskiinHll Dricka.~>

Vad porsen beträffar heter det 111:1lande i en gamlnal folk­visa om Gustaf \"-asa och dalkarlarna, att dansken klugar:

Humlen SQ'ln läkemedel och krydda

»Jag har sil ont i huvud, jag gitter ej lelnmarnn rörl; jag haver druckit det starka porsöl, som är fr~ln

Dalarna [örL})

Biitlre liller det om humlen i dalasonen KAHLFELDTs IHtIllleYisa (ur Frldolins Visor):

»I hröder, Hitom värens drönlIllar fara och l'eSODl lyckans tjiill i höstens skygd! Förspillt är värens vin, det nlOrgonklara, sft redom oss en dunkel hmnlebrygd, Vad förr var ljuvl blev duvet snart i smaken; Yl röra sjungande vill' heta rnåsk och lyfta stånkor, skummande 1110t laken av dryck smn ilr fr{in början iirligt biisk.})

Humlen hade l forna Lider rykte om sig sorn hikemedelsöd av hög rang. Hedan de gamla romarna beskriva humlen som »v~inIlande, öppnande, utspädande, avEigsnande och hlodre­nandet. Den medeltida liikaren TABEHNE:'vlONTX',US me­nar, att humlen I>renar blodet från förh6inda, svarla, lnelan­koliska dunsler och andra orenligheten. Hos rniin ansägs humlen verka lledsiittande på könsdriflen, och detLa uppges vara en viisentlig nnledning till alt humlen vann så allrn~int

insteg i klostrens kryddgttrdar. Hos kvinnor sades humlen lindnl menstrllationssm~irtor och befrälnja digivningen. Som­liga förfallare uppge atl hUll1len var -verksam lnot h~lra\'rall. Framför allt gällde den emellertid som ett aptitviickanclc och sömngivande lnedel. SOIn n1ag- och sömnmedicin förekOlnmer den alltjån1t i apotekens örtaförråd, ehuru den numera s~illan eflerfr[tgas. Om humlens hälsosamma verkan bel'~ittar ~iven

E\HLFELDTs humlevisa:

»Om lena k'vinnolockar ej förgylla vitr hnvndgkird och dofta oss till ro, rlled humleknopp vi våra örngott fylla oeh slumra tungt sorn björn i vinterho,»

:}G IIlunleo(llinye.ns hisiul'i([

Odling i större skala i utlandet

det medei Lida Europa införli·vades humlen snart bland de varor, v<:trmed tionde till kyrkan oeh skatler till kronan be­talades. l Böhmen fick humleodlingen under kejsar IL\HL iV:s lid P~l millen av lBOO-Lalet skirskilt storl uppsving, och kejsaren ansåg L o. In. denna hantering sä belydelsefull, alt han sLadgade dödsstraff för den, som utförde humleslicklingar Ut" landet. Sr PIH instiftade .lOl-L\N DEN OFOHSKIL'i.CKTE i Flandern den s. k. ~Inrgarela- eller Humleorden för humle­odlingens befriimjande. I de tyska stalerna blomstrade od­lingen livligt under 1500-lalet, och bl. ,L ex.porlerades dit [tl­

skilliga (enligt GUSTAF VASAS livligt framhållna mening ~llllför mitng<l) lunnor humle tin S\'crige öyer Lybeek. Det ;30-iiriga kriget gick emellertid h{trt fram över de lyska bond­hyarna och deras hmnleodlingar, enbart i Böhmen hriindes och plundrades 800 byar. Fri"in klostren organiserades dock htcrupphlomstringen men denna g,lng mera koncentrerat till vissa huyuddislrikl, vilka al11fort hesU!. L~nder liOO-talets mitt uppstodo visserligen iiyen i'ttskilliga nya dislrikt, lnen under det följande iirhundr:Hlel nedlades de flesla av dem iHer. De tyska hlImIearealerna nttdde {u' 1885 en toppsiffra av över -ti 000 hcklar, d. v. s. ungeUir lika mycket som nu hela v~irlds­arealen omfattar. Den böhmiska odlingen lltyecklades litng­sammal'C. ]);\ den ;\ren 192i/28 n::ldde sitt maximmn av 1;; 500 hektar, hade den tyska odlingen sjunkit lill samma siiTra. De i1uyurande :.lrealerna ~iro som tabell i1 anger ayse­Yiirt Eigre. DeLla samnltlnhiinger siirskiH llled katastrofala prisfall under 1 n:W-lalels början och vidare med det ~mdra yiirldskriget, som sedan hindrat Merhiimtningen.

Den engelska hmnleodlingen har hetydligt korlare Lraditio­ner iin den konlinenlahl. Först j börjnn av 1500-bdeL synes. humlesticklingar ha införls från Flandern. »Kalkon, karp, g~idda, ör och humle gi1r In i England saHlIna [tr» heter det i en gammal ramsa, vilket ber~iknats hitnsyfla på ihet 1511.

VildhulnleJls f6rekoI11S! 37

'"el"Sl"on S"j'lllle 11l11n1ens införande ha inl1'ii1'-Enligt en annan . ~

fat ;anno 1521 i Konung HENHIK VIII:s femlonde ~'tr, före Yilken lid jordreval, malört In. rn. allm~inl :lnv~indes rör dric­kats be,,·,:tr~lnde» (PAHKEH). I börj~ln spreds humlen ö-vcr hela landet, men efter hand koncentrerades odlingen till grev­skapen Kent, Sussex. och Herefordshire. De sLönila :ll'ealerna nolerades åren 1875~188G med omkr. 28000 heldar.

Vildhumlens förekomst

I de nordiska Underna förekommer vildhullllen i y~tra dag~tr allm~inL i steniga llwrker och snitr över hela Danmark ulom ,Jyllands y~islsida, vidare i elt hretl kuslhiille fr{in O::;lofjorden ti~ll Kalmarlraklen saml i )'Iiilaromd\del. :'vlera sLrödda före­komster ha anteeknats ~inda norr om u5: Le breddgraden i sii­väl Sverige (Luleå-trakten) som 2'\orgc och Finland (HCL­Tl-lEN, SCI-F\IlDT, SCH0BELEHj" '>läng" :LY dc nuyaran,k bestånden iiro s~ikerligen förvildade frttl1 gamla humlcgi'trdal'. EU bevis ptl humlens nrgarnla hemorlsr~itt i Y{lr flora lu r emellerlid ett intressant fornfynd frän den nu n~isbn lorr­lagda sjön Filaren n~ira I\Ialmköping i Södermanland liimnal ! VON POST, OLDEBEHG, FHO\L\N)" Ar 1 \i;;;, pillriiHmles (l~ir niimIigen ell triihjul inh~iddal i gyttjan pit niigot 11181' iin en halv rnelers dju'p. Vid de undersökningar, som ulfördes Ui" dalering ~nv hj ulet, konslateracles mass förekoms L av humle­Dollen pä samma djup runl fyndplatsen. ':-'lan har kommil Lili ~Ien slutsalsen, alt h~ir funnils elt »humles~inke», dvs. en plats diir humlerankor nedsiinkls lill Y~lltenrölnjng. Liksom LtlleL

~ir lned lin och hmnpa kunna bastfibrerna hos humlen efter rötning hittare rensk~iktas. Hjulet har kanske hell enkell \'arit gistet och lagts i vattnet för aU sYäIla, men del k:tI1 ocksil. h;.\ placerats oyanpä humlerankorna SOlll ett bidrag lill belast­ningen, som höll Inaterialet nedsiinkL, och kanske diirEH som dt signande soltecken. ~~nnll år 1900 Etr del i Hiilsingland ha

38 Hlllnleodlinge.ns historia

Fig. 10. Vildhumlens förekomst i Xorden. Punkter heteckna ment isole~ rade lokaler, stt·cckning nllmiin förekomst (Hulthen).

ansetts välbel~inkt att lägga ett vagnshjul över linet i sänkena för att röLningen skulle gå bra.

Hjulet och humlepollenet ha daterats till '100- eller 500-talet e. Kr., dys. till jiirnåldern. Sannolikt iil' det Yildbesl,\nd av hnnl1e, S0111 skattats på sina rankor utan älskillnad på han- och honplantor, då det j II gällde fiberutvinning. 1\ ven i de högre och alltså ·yngre lagren på fyndplalsen vid F'ilaren fanns hllmlepollen. ehuru d~ir endast i enstaka exemplar. l sin helhet ger fyndet en tydlig bild av att humle i vårt land

VilJhlllnlcns {öl'ckomsl ;J9

Fig. 11. \\~gnshjul från jiil'lli.Hdern, funnet i ~)humll'siink{>;) Yid sjön Filaren i Södermanland (yon Post).

f()rekom EngL innan cislcl'cienser1llunkarn<.l hörjade sprick binnedomen om pianlans odlingsbarhet och y~irdc f{)r ölbryg~ den. Humlen {il' allLsit ej endast förvildad uLan d~irlill ii\'cn av g~unIllall vild\'~ix.ande i :'\orden - dcn slutsatsen torde nu kunna dragtls. En gamlnal stridsfr:1ga har genom Filarcn~ fyndet Lift ny belysning; spill' a\' humle ha förut ej pälr~iH:'lLs \'are sig i svensk~l eller danska lO1'V1110SS:.11' eller gyUjor.

Om humlen som spånadsyä,-t beriillal' PEHH SCHISSLEH ilr l7DG i en uppsals betitlad »Försök, hul'u man af Hllmle­Uigol' kan Et linbasl». Han 111emulc alt on1 man röl~l.de stj~il­ken 'Hili \yallen, s{tso.nl H~ilsingen sitt lin» kunde man fraIn~ sl~illa en fiber any~indbar för »eL gro fl shiU hirH» . .:\.ndra 1700-lah~rörraLbire rekoll1mendera hUI111efiher för s~icky~iv,

skjorlor oeh rep Iuen cl~iremot ej föl' fiskredskap. I Tyskland och Böhmen har man vid flera Lillr~illen sökt i slörre Sk~lla ul­nyltj~l humler,tnkorna lextilt Iuen utan liUl'redssiiillande eko~

nUllliskt resullaL 1 lnedeltidens nordiska landsk~lpslagar n~'tlnnes humlen onu,

och Yid denna lid torde dess användning till (ivery~igande del kunna förknippas med ölet. I den norska Frostnthlngslovcn

40 Humleodlinge.ns hi~'lori(l

Fig. 12. »Lin::;iinkc» i Hälsingland i modern tid. Den nedsånUa linhaImcn bclastns (Europa-Film ) .

av år 1260 lalas om sLraff rör humlestöld i annans skog. l Sverige synes vildhumletäklen varit fri, men det föreskrevs dock i MAGNUS EHIKSSONs landslag, alt humlen ej fick brytas i annans skog eller i allmänning före barlelsmässa ( 24 aug.), liksom en annan ölkrydda, porsen var fredad till olsmässa (29 juli). Att denna förordning val' befogad framgår aven långt senare skrift, nämligen MÖLLERs »Anvisning till Humleplanlering» av år 1807, diir det heter: . Ibland \Vild humla är den med slora långa hllfwlIden ganska god. Jag will blott warna för den lIlla runda sorlen. Då solen starkt skiner på denna, öppna sig knopparna genast och fälla fröet oeh alla de mjölaktiga delarna, och deraf fär man en oduglig och kraft­lös humla. Orsaken, h\Yarföl' den wilda humlan ej åger till­börlig godhet, ligger ej alltid i sjelfwa humlan, utan oftas'l c\eri, att den ej i riil! lid "rplockas. Då det slår hwar och en frilt all söka den, s:."t fruktar hwar samlare all blifwa af en

Husbehovsodling,ens lid i vårt land ·11

annan förekommen. ?lIan skyndar förd enskull med afplock­ningen, förrän han är rätt mogen samt torkar och säljer den. )i.fwen kan han l~ingesedan wara mogen och hafwa förlorat sin kraft, hwilkeL allL ~il' [Öl' samlaren likgiltigt, blott han för sin kraftlösa humla f:1r penningar. »

Husbehovsodlingens tid i vårt land

Om humleodling Lalar Upiandslagen av år 1292, liksom även Gotl:lnds-, Väslmanlands- och Helsingelagarna . Humle räkna­des såväl i Sverige som i F'inlnnd och de andra nordiska I:In­derna på 1300-Lalet till skall- och liondepersedlarna . För al! odlingen skulle få önskad omfallning föreskrevs i KRISTOF­FEHs A V BAJEHN landslag av å r 1442, alt varje svensk bonde var skyldig plantera 40 slänger humle, och i Kalmare recess av 1414 höjdes påbudet till 200 stänger pfl varje . bond- och landbogård ». I Danmark påbjöds 1473 för varje bonde . 60 humlekulel'» ( huIlIleslicklingarna planterades då för liden flera tillsammans i »högar» eller »]utloP) med upp till fem sLänger i varje ) . I Norge föreskrevs 1490 minst 6 kulor per bonde.

:vred efterLevandel av humleförordningarna gick del emeller­lid trögt, och den avsedda självförsörjningen uppnåddes ej. Är t530 klagade GUSTAF VASA, aLL ett skålpund humle kostade lika mycket som en lunna malt, och alt 1 200 skeppund järn, svarande mol niondelen av landets hela järntillverkning, gick ,il aLL betala den importerade humlen. Under KAHL XI nådde den inhemska odlingen sin relativt största ulbredning. Genom ett kungligt plakal återupplivades år 1687 föreskrifterna om böndernas skyldighet alt odla humle . Något år senare ökades importtullarna föl' humle, och då deLla ej hjälpte, inrördes 169B införselförbud, till yllennera visso bekriiftat och skärpt år 1731, då det i riksdagens proLokoll bl. a . heler, . att humb­lans in rörande skulle vid 1 000 daler silf\Vermynls böter för­bjudas, och humblan skulle antingen l1pbr~inn:ls eller i sjön ka stas».

42 Humleodli.ngens historia

I 173.,1 {'u's lag inLagas ~iyen hesUimmelserna om odlingsplikt, yarom BHOOC\IAX i »En fulsliindlg S'wcnsk Hus-H2ilds-Bok»

~h' 1736 skl'lycr: »'ril slut \Yi1 jag ~iJwen h~ir nnförn., h'iyad nY~l S\ycnska lagen Cnp. VII. Eyggninga Balk s2t helsosarnt, som nlf\yarsamt 0111 hmnlegitrdar stadgar oeh anbefaller med föl­jande ord: Alle hemman höra hllmlc-gitrd hni\va, och bggc honde goda röller lil f yra tio sliinger hwart {t r, tiI the s the hlil"YH lrehnndrade \"id helt hemman. Sker Lhcl ej, hötc föl' 11''1':..11'[ [il' en daler och liigge ~inU't, sorn S[lgt ~il', uLan thel pröfwas at lHunlc-g~trd lher ej litgges eller uppehiilIcs knll. L~insm<ln kiiire il.. Höslc-Ting tU Lhen, som hnmleg{,<nl såledc~

ej lagdL ha1'\\'er, och up tage höLerna innan Thomae ch/g. För­smnmer lheL Liinsman, gii\ye siclf the höler ut. Finner bonde för sig hllmlegtlrd tiI lrehundracle sWnger; hiiIle then \yld Inacht, och ök e, lhel' han giller. L{tler han humle-giirden f()l'­

falla, böle en daler för hwarjc fyratio sLi.nger. Lkigger han [he ~tldeles öde, hö{e lio daler, alt slli\yennynl: r~iknat, och riille hllmiegtird up igen.» - Huru Blänga Einsmiln S0111 genom denna sladga kommil p~l. obesWnd, förmiiler ej histurien. Den synes dock ej ha lilEilnpals alltför bokstavligt, eftersom od­lingen fortfor alt sjunka, tills hesUimmelsen ~h- 18GO iivcn 1'01'-

1JlCllt saLles ur krafl; importrestriklionerna bleyo ingalund,t så gmnla.

Hiir oeh yar frodades cloek humlen g~mska viiI under 1700-talets mitt. I sin »Beskrifning öfver Sverigel» s~iger s~tlund~l

SALVIUS iir 17+1 om Uppland: "Vie! alla Herre-Siiten och större delen Pr~istegttrclar rorls~tLtes I-Iulllle-Y~ixLen, med stor förrnon, men ibland Allmogen iiro få som kunna s~iljn n~tg:ol,

sedan de tagit llndan lIvad SOIl1 ~iskns til egil behof.» Fr[in sIn »Sktinska Hesa» 17~lB ber~iltar C~\HL VON LII\I\I~ om sin egen hembygd: »l-Iumle-gtu'dal' ii ro uli StenlJrohlllls och \Ylrcslnds Socknar ::mhlgde \"id alla g{ll'cbl', sit atL niippeligcn n~tgon orL

i SYlcrige gifwcr nlCnl f'örr::ld pä II LUnla, den Bönderna hiir­ifrån förskilja [il hela landet alt ifrZtn Trelleborg til Stoekholm.» På skånska sl~itten fann han visserligen hnmlegö.rdarna s~ill­

synt a, men vid Hilkanslorp ;,)s{tgo \vi en arlig humleg~trd af 11:1(:1'

Den svenska bryggeriindustrie.n och odlinge.n

.iin :3000 slänger». F'dlll IS00-ialet nän1na olika författare hl. a. Yimdker i Söden11::mland, Skedcvi i Östergötland, Tierp i Cpp-1 :.- , J" l'" l' 'l'lekl'n,,ge sonl hllmlebY!lCler, diir odllu-...,f5 en ,anei O~ll , ~tnlS lOg -> -~ -CJ _ '-' ,~

drevs !'()l' aysalu.

Den svenska bryggeriindustrien och odlingen

:\Ied de )hayerska iingbryggerie1'nas» inräLtande 'på allt flera

nhllser i htndet 1"1'<'i11 1800-laleLs IniLt nck den gamla inhenlslw :)dtingcn sin dödsdom. Del krävdes nu slora, enhetliga humle­parlier :.lY hi.ista lZ','alitet, yilka endast stocIo aLt Lt uLifr{tn, friimst 1'1'2in BöllInen och Bayern. Energiska odlings försök juiilH!:saUes yisserliaen siirskilt ptt IS80-talet i Xlyshorgs

<:J v '-'

(SP,\,\K, JOl'SSOl') och Stockholms Fin (STJERl'Ql'lST), Tl'ols de allvarliga anslr~ingningar, som gjordes, slod humle­odlingen ej att ri.idda 1. den övenn~iktiga konkurrensen. StaU­stiken uppger rör är 1880 en svensk hll111learenl av 70 och en {\;'u1sk ay lOn hektar. Yid 1 \lOO-ialcts hörjan fanns myeket liict

kV~lr hit ra\'. ,\1' HJ07 föreslogo professor II.! AL~IAR NILSSOl' Yie! Snlöf

ueh bryggeridisponenlen H. HOSANDEH, j .. ngelhohn, åtel'uPP­tag,tndeL av humleodlings försök i Sk{ine, yilkel ~iven av

S"C'I1S!-'-} Ill'Y{f(;-'lreföreninnr>1l beslöts. Tvil ar sen,U'e saltes pb-~, ,<10 .. <.. v tJo" o~

nen i verket vid ~orra Vrarn, cEir O,G hektar jord stiHldes till förfogande av Vrams Gllnnarstorps gods. Sticklingar inför­::;k~!rraclcs friin Saaz, Spalt oeh Au. Vnder de följande [u'en ut­vidgades försöken, men den tunga jordmånen och det bH'tsiga liig~L Yid Norra Vram gjorde det nödviindigt alt söka finna Eimpligare plats, 0111 rramg~\ng skulle vinnas. Ar 1921 inkö'ples en mindre egendorn i Niisulns socken norr Oll1 Ivösjön, d~ir s~ir­

skilt professor I-I.JAL:VL\H l'ILSSOl' och direktör ,\XEL ,\1'­DEHSSOY, Lund, sedan nedlade eLt omfattande arhete. Intill­liggande jord arrenderades iiven fr2iil Trolle-Ljungby gods föl' humlepbnLering. Ar 192G bildades F'öreningen för Svensk Humleodling, och samma är logs en torka av Saazer-modell i

lJrnk Yid egendomen, som döpls till Humlegtu·den. Diinned var

llwll1eodli.n[je,JlS histuria

•

"' .. , .. _--,-, .... ~

HJÄF.SAS

Fig. 1:3. Humleodlingarna norr om hösjön 1;).')0. (Punkter hekekw od­lingat·, övriga svarta fiii.t:kar \·iktigare bebyggelse) (Förr. (J. :IL P,-,ulin.)

en vildig f()I'ulsiiLLning för odlingens ulvidgande i lr~lkLen rea­liserad.

Om Niisurn-odlingarnas slarl heter del i Svenska I-Iumle­odlareföreningens (odlarnas egen organis~ttion) 2S-ttrsbcr~il­

lehc 1 B4(), förfaLlacl av sekrcler~lren, I-Iumleg,hdens fö rya lln n.: och allt i allo:\1. P.-\'l;LIN: »'Cngcriir samlidigt med alll1l!lnle­f(jrsökel i 2\iorra Vram anlades LllplanLerades il. olika plalser, d~iribland h~ir l N~ismn nägra sLicldingar av samma maLeriaL En htnlbrLlkare l Viislanb, som han etL 10-tal UY dessa plantor kunde varje ,\1' ploeka fullt uL-vecklad humle pLi desamma o:'lk­tal planLorna ej erhöllo varken den gödsling eller sköL.sel som humlen fordrar rör aLL bli "iii utvecklad och mogen. Y:.h·en 1 ~)21 hlevo humleplantorna Yid .\'orra Vram uppgriivda samt siinda hit till Viislard och lll~:'ltta 'Pä konlraklsodlingar.» _ .. _. :;-;!)en enda kiinnedom Yi (hi ~igde om humle och dess odling h~irledclc friin del rörcdr:.lg i ~imneL som professor I-{J,.:-\L\L-\H

Den s[i('Ju,ku bl'UU(j('rii!:dt!s!l'ieIl och odlinyc_!i

Fig. l-L Hum!<:t'ör­sök i l'rshuilsbyg~ den n)~)o. (Förf. (I.

Y. Lundin.)

-lO;)

:\'ILSSO:'\, Sv~döf h~dlit vid del Lilifiiilc d{i konlrakten blev tilL Vi hade fitH eLL hum om aLL humlen behöYde hi rör HLL ej hhba sönder, diirför anlades flera av dessa rörsiiksodlingar alldeles inptt skog och hLlskar, dä diirtill de flesta jordarna \'01'0 m:.tgnl, ()gT~isrHila och dttligL driinernde gi'lYO m{inga av försöken etl nwgcrl resullal de första ~lren. Yi hade ej heller gjort oss n[tgra stora förviinlningar orn skörd. 1 n22 hlcy del i alla fall en del all plocka. Humlen yar grön och fin . .:\iigon Lorkanord­ning h~lde emellertid ej anskaffals ulan yar och en odbre fick la hand om sin humle.» - Hösten lH2;3 inskaffades en lilen llbllorka fritn Tyskland. Tyvkirr fungerade den ej SOl11 den skulle. utan humlen fiek s~ind~l.s till mallkölnan vid bryggcl·iet

1IIUllleodlingen.)· historia

Fig. 15. Xiisum-dalen med en del ay I-Imnlegi'll'dcus pbntt'r~ng:,n' t. Y. S\'ulöf 8S, t. h. Suazct' (K, Fl'öicl'),

j Lund, :\1en dröjsmttleL gjorde, all humlen Yid fran1komsLcn liU Lund var förstörd, För!;t 1 \)2-1: kunde man eHer ombygg­nad av den lilla torkan leverera försb hrukbara humlen, omI'\.l', ~WO kg LorI' vara, och nu började hryggareinlresset sUga för saken, 192{) lillkOlIl som niimnl den nuvarande, större lOl'kan,

:\\'en odlarna anle~knade sig allt flera för odling, och 1$)27 yar anlalet odlingar llppe i 7S, "arav dock endast 50 ycrkligen levererade någon skörd. Cnder :1rens lopp ha sedermera rned­och nlOlgiing ,,~ixlat. Hedan l ~)25 synles de första leeknen av hmnlens fiende nummer eLt svmnpsjukdorneu Peronospora. 1 SJ:31 natlen till den H juli rey en orkan sönder sädana m~ingder '-lY humleplanlor, alt endast tredjedels skörd stod alt h~imLl. 1 D;3G h~irjade bokspinnarens laryer s{t all i Hl{tnga odlingar kal­iilning holade, IDen skadan pä kollarna bley mindre ~in det siig uL 19-:1:-1: kunde den nya humlesorten Syalör 85 himnus Ull nlern allm~in odling, vilket "isade sig lnycket y~irdefllllt. Hl-W liinlnade ett Inycket gall, 19-1:D ett luindre galt sk()rderesultaL

OdlareanLalet har 1950 och n~il'lllast föregående åren sh1hl­liserat sig vid 51, Incn :'t andra sidan har planlantalet aldrig­varit Set högt SalU nu i Niisum, ll~imligen över 3·'1000, - Viix­lingarna i plantantal, pris per kg och uppnått skördev~inlc

" ))

30

Den .';oen.s],:([ bI'!}{jfjeriindusirien och odlingen

Näsum 1926-50

Skorde·

v<irde

Fig, Hi, \'iixling:u'll", i l)lantnnLlL pl'is pt' kg och uppni'ttt skörde\'ii,'dl' \'id odlil1g:H'lla i XiisUIll.

framg,ir niirmare ay dbgr~Hll ng, HL De enskilchl ~irens hektar­skördar illuslrcnlS iiven as ng, 2:3, Odlingarnas nUY~lrande för­delning i ::\iismn llled grannsocknar belyses av kartan ng, 1;3.

Pit sen~!re iiI' ha humleförsök ig~mgs<.lLls ~i.yen 13:\ andra orter, Isamarbele Il:lcd Sveriges LLsLidesförenings huyudansl~llt ha

dcmonslralionsplanteringar anlagls vld dess filialg~lrdar vid Olvingstorp i Kalmar-trakten, vid Lltnna, Yarpn~is (Viirmland) s:lInt vid EUICi't, l Blekinge lades först försök vid Hödehy norr 0111 Karlskrona, oell senare ha i saInarbele mellan bryggericrn~l oe11 bneLs hLlslliUlnlngss~illskap fyra försöksplatser anlagLs, SCcl~Ul l~H~J ha i ·Crshult och angr~insande sockn,-lr i södra Kro­noborgs l~in tillkommit dl ~W-tal planleringar, av vilka flcrl,-1lct inrymmas p~~t k,-ul,-lil ng, 1-:1-,

SORTER OCH VAXTFÖRADLINGS ­

ARBETEN

Sortbegreppet hos humlen

Flertalet av de hllmlesorter, som äro i bruk, göra knappast i modern mening skäl för beteckningen sorl på grund av sin ganska stora variation. I allmänhet representera de endast en någorlunda avgr~insad typ, liksom de gamla lantsorlerna ay exempelvis stråsädesslagen. Genom vegetativ förökning av en­skilda plantor kan emellertid en stldan iildre humlesorl upp­lösas i ett större eller mindre anlal rullt enhetliga sorter elle r, som termen lyder, kloner. Givetvis ~iro de skilda plantorna ay en klon, vilka ju egentligen bJall äro delar aven gemensam moderplanta, ej fullt lika i sin utveckling lilan påverk~ls av växtbetingelserna och andra yllerfaktorel'. Principiellt g~i1ler

dock, att uppsättningarna av arvsanlag äro oförändrat de­samma systerplantorna emellan och likasä gentemot moder­plantan. Della till trots håller sig en klon dock icke iliingden fullt konstant i sin arvsmassa.

Anledningarna härlill äro korsning och nlutation . Särskilt dill" harplantoT" tolereras i planteringarna, nlen - ehuru vidn siillsynL..1, e -'- aven där sä ej iir fallet, kan det dä och då in­triifra, att ett efter berruktning utbildat frö faller ner och gror, där det ej uppmärksammas och plantan blir bo.·tgallrad. Dessa hybridplantor kunna till det yllre tillhöra samma typ som sorlen i övrigl (onl denna karakteriseras av flera dominanta anlag ) ; andra gånger däremot avviker hybriden starkt fl":1n plantorna i dess omgivning. Likaledes kunna mutationer ge upphov till variation, oftast då i form av plantor med för­sämrat odlingsvärde. Liksom hos andra klonförökade växter, . exempelvis potatisen, kan därtill den s. k. urartning, som Jnan kan konstatera hos äldre sortmaterial, olla skyllas virussjuk-

Vikligare llHä.lldska sorter 49

domar och andra vid klonens förökande genom delning med­följande sjukdomstillstånd och konditionsförsämringar. En sak, som ej heller kan uteslutas, särskilt då det gäller en för­hållandevis gammal humlesort, är rent mekanisk uppbland­ning, genom aU en eller annan stickling från annan sort kun­nat smyga sig med vid förökningen .

De äldre sorternas variabilitet gör det mången gång svårt att utpeka klart definierande sortkaraktärer. De kontinentala europeiska sorterna delas av gammalt i två typgrupper, »Rothopfen» (röd) och »Griinhopfen» (grön humle), så be­nämnda efter r::mkornas färg . De röda sorterna utmärkas ge­nomgående av tidig mognad, de gröna äro däremot sena. En mellantyp, »Weissgriiner Hopfem> (ljusgrön) kan även upp­ställas men har mindre betydelse. För engelska och ameri­kanska sorter stämmer ej denna uppdelning helt. Som allmän regel gäller dock alt de röda sorterna förutom att de äro tidiga eller medeltidiga även utmärkas av måttlig bladulveckling, hög lupulinhalt och god kvalitet. De gröna sorterna äro å andra sidan kraftigare vegetativt utvecklade med slor bladri­kedom, hög kotleskörd men oftast lägre lupulinhalt. Några av de i olika länder ledande sorterna förtjäna särskilda kom­menlarer.

Viktigare utländska sorter ,. l"

I det böhmiska hnvuddistriktet Saaz odlades fOlT l ilsauzer Hopfen, vilken emellertid nu näslan helt utslagits på grund av alllför låg avkaslning; i kvalitetshänseende skattades den myc­ket högt. AllscIwer Al/roler utgör sannolikt elt urval ur före­gående sort, den förekom tidigare som namnet anger särskilt i distriktet Auscha. Numera dominerar i Böhmen sorten Semsch, uppkallad efter humleodlaren CHRISTOPH SEMSCH, som år 1855 i sin plantering av Auschael' Altroter tillvaratog en frisk, relalivt tidig och rikbärande planta för förökning. Det är denna sort, i sitt hemland även kallad Auschaer Friih­hopfen, som man utanför Böhmen vanligen avser, då nlan

--~-~-------------------------

,jO SOfIe!' och uiLäj'ljnldiingsarbclen

[abr om >/Saazerhumlc}). Semsc:hhumlcn ~ir i förb~tilanclc till andnl sorleT llledellidig, ganska lägt <lYkastande lllen herDnlll föl' sin fina och iidla ar0111. Hankan ~ir endast obetydligt röd­aldig, bladm~ingden slor, koLLarna medelstora Illed OV~l.l form och UiLa, rundade fj~ill. Tiickblnden ~iro rundade, ganska ly~irt hopdragna lill spels. Sorlen iiI' n~lgorlunda lnolst~tndskraftig mot Peronospora nICIl ömt~llig för angrepp av hladlöss och humlespinn. I distriktet Dauba förekommer i viss ulstr~ick­

ning j~imte Semsch elen lypiskt »grön~1» sorLen D(wbacl' Gl'ii12-

llOpj'en. rned slora, grova kottar, sen mognad, rik lupulin­utveckling lllcn ulpriiglad löklukt.

I Jugoslavien odlas sedan hinge en fÖl'h::tlbndevis senmog­nande Saazerlyp av god k.Yalilet, Sieicl'lwmlcn, saml dårjjmLe olika senare impol'lcl'.ade sorter.

Den mes L odlade tyska sorten torde yara Jlillelj'rilhcr lIaUer­fUller: Yilken h~irsLammar ur en i Halierlauomrildel ~lV gaIll­nwlt inhemsk lanlsorL Den avYiker genom sin hlacUatligdorll tydligt frttn Saazerslammarna. KolLarna ~iro oY;:tla, bla och luplllinrik~(. Tiickb!aden ~iro karaklerislis·kL ~l\"EU1ga med ut­dragna spetsar. Avkastningen iiI' hög, ~H0men fin. :\Iot Perol1o­spora iir sOl'len Lyviirr Il1yckeL lnollngllg, chiremoL ~lngrjpes

den vanligen ej svi\rl ny bladlöss. Ett fler bl urval ha gjorls av olika odlare under ~irens lopp, men i slort sell tillhöra alb dessa S:.tIlllna lypgrupp. Hllvudsorlen dominerar helt Haller­Lauomriidet men förekommer kisen i slörre eller mindre uL­striickning i ö\Tiga tyska humledislri.kL sam L har 111ed fr~un­g{illg prövats i bl. a. Belgien. JJiltelfriiher och Friiher SprzZf,cl' likna lill uLseendeL mycket Sernschhurnlen och anses hiir­slamma fr{m humle, SOUl p~\ L300-lalel genom en 11llll1k in­rördes från Saaz. Sorlerna odbs i Spalt i11cn ;ivcn i Tellnang­dislriklet. Liknande till del yttre ~ir ;Iven TcltnrlJ/uer Friih­hop[en.1 men mognaden ;i1' hos denna tidigast av samlliga ly ska sm· Lers. Täckbladen ~i1'o Yisserligen breda S0111 hos Sa~1Zel' 111en n1era j~imnt avsmalnande till spets. El,'HisseT} 1Fill'llcIH­bCl'gcr Spälhopfcll: Spalter Späl; J{indingel' Split m. fL sen­mognande, grönrankiga sorler förekomma i mindre lllsl6ick-

Viktigare utländska sorier 51

ning. l en del olllr[tden finnas ännu lanlsorter av extrelnt sen mognad och ~iven i andra hiinseenden vildhumleliknande ka­rakUirer, ex. HcrsbrllCkel' GebiI'gshopj'en: vilka dock äro p[t

snahb avskrivning. Förekomsten av sådana sorter iiven pä andra hMi i v~irlden har tagits SOlD bevis för att hUlulen SOln kultllrv~ixt ~ir polyfyletisk, d. v. s. den synes mer eller 1111ndre samtidigt tagits Ull odling och urval på flera platser nlCd ul­giingspnnkt frän olikartade vildbestånd.

I England ~ir sortrikedonlen Inycket stor. Ej mindre iin 70 % av hllmlearealen upptages eIDellertid f. n. av sorten Fligg/e, uppkallad efler 1\Ir IUCHARD FUGGLE, som omkr. 1875 marknadsförde den. Sortens uppkomst ~ir nog så bely­sande för til1f~illighelernas spel i våra kulturväxters utveck­lingshistoria. lVIoderplanlan. S0111 v~ixte ensam och på en till synes helt omolh:erad plats på en gärd l Kent, visade sig nkiID­ligen vid niirmare efterforskande härröra från eU frö, son1 en humleplockerska skakat ut ur sin nwtkorg, då hon tÖlnde den pil smulor nftgon dag på hösten 1861. Fuggle (och en del senare urval hiirur, gemensHlnt hen~inlnda »Fuggles») iiI' som nerlulel andra engelska sorter sent TIlognande, den har h()g uykasLning och bitter~imneshalt, men kottarna ~iro förhällan­deYis glesa, Hlhladiga och löst byggda. Dtan befruktning kom­lller denna sorttyp kn<l'ppast till sin r~itt uLan hlir smi-\.kottig och sönderfallande. I ~innu högre grad gkiller detta för de ~innll senare sorlerna ay ly·pen Goldings (kiv. Canterbury IVhilebine, jfr lab. 1), vilka endast utveckla omkr. 30 kollc­fjidl lDOl normalt 33~55 hos de kontinentala sorlerna. Den ursprungliga sorten Golding år uppkallad efter sin uppbickare, en hnmleodlarc i :\Ialling-ll'aklen av Kent, som O111kr. ~tr 1600 började föröka en avvikande planta (troligen en fröplanla) ur den iildre sorten Canterbury. Senare ha ett flertal urval gjorLs -~ .. en del tydligen h~irrörande frön 111ututioner, andra fritIl frös~itlning --- si't att nn en hel rad sorier förekolllIna un­der beLeckningen »Goldings» och j>Golding Varieties». Särskilt dc »itklaJI Goldings värderas högt för sin goda kxalitet, de äro emellertid rnycket ömLäliga för en rad olika sj ukdoluar och

52 Sorter och växlföri.idlillgsarbelcn

därtill ganska lågt avkastande. Såväl Fuggles som Goldings ha funnit viss användning även utanför England, den förra lypen särskilt i USA och Belgien, den senare i Jugoslavien (Slidsleiermark). Ett stort antal andra äldre engelska sorter skulle kunna uppräknas, de ha emellertid på det hela taget ringa betydelse. Som resultat av målmedveten växtförädling ha på senare :'Ir nya, lovande sorter tagits i prövning. Bland dessa kan särskilt Brewer's Gold nämnas ( jfr sid. 53).

Den franska humleodlingen baseras i huvudsak på tradi­tionella lantsorler av medelsen eller sen lyp. Varje humle­distrikt, ex. Bourgogne, Lorraine, A lsace och Flandern (de­partement Nord), har sålunda sina sorter med mycket väx­lande kvalitet. Även i Belgien finnas lantsorler kvar i odling, ex . Buvrinnes, Coigneau, Groene Bel, men på grund av deras mycket låga bitterhalt (särskilt av ",-syra) önskar man nu ersälla dem med bällre odlingsmaterial.

De viktigaste nordamerikanska sorterna äro Early Clusler och Lale Clusler. Den förstnämnda synes ha ulvalls som en lidig avvikare (dock i och för sig senare än ex. Fuggle) ur den ännu senare, äldre sorten. Denna i sin lur härstammar, antager man, ur en fröplanta från en engelsk humlesort, där frömjölet till befruklningen bestålls av amerikansk vild humle, var. americanus. Clustersorlerna äro mycket bladrika, särskilt Lale Cluster, och ömtåliga för PeronospOl·a och andra para­siter men ha hög avkastning och hög bitterämneshalt. Aromen ~ir vanligen ganska frän, påminnande OIn svarta vinbär eller rentav terpeniin.

Utländska växtförädlingsarbeten

Växlförädlingsarbelen med humle efter moderna linjer, allls:'l grundade på ärfllighetslärans rön, ha egentligen först på de senasie årtiondena igångsatts. Den förste var professor E. S. SALMON vid Wye College i Kent, som 1907 började ur­valsarbeten med olika sortmaterial. I huvudsak rörde det sig först endast om fröplantor efter spontana korsningar (fig. 17 ).

Utländska växlförädlingsarb,elen 53

Fig. li. Schema öYCr prof. Salmon's växtförlidlingsarhcte vid "'ye (förf. cn1. uppg. fr. prof. Salmon).

Framgångsrikast har härvid urvalet efter vissa amerikanska modersorler (vildformen neomexicwlllS, BBl ur vildväxande humle från Maniloba, kullursorten Oregon Cluster) och deras avkomlingar varit (= familjerna 5, 6, 7 å schemat). Först omkr. 1930 logos ulvaIda hanplanlor (ex. OYl ur kalifornisk humle samt OB21, båda i familj 6) med i spelet, så att man kan tala om regelrätt korsningsarbete. Det kanske främsla förädlingsmålet har varit uppnåendet av hög billerhalt, sär­skilt av ",-syra, men därjämte har bl. :l. kravet på motstånds­kraft mot elt par i England nära nog förödande sjukdomar, VeI"ticillium och virus, ägnats stor uppmärksamhet. I flera hänseenden och särskilt prövningen av sjukdomsresistensen urives samarbete med den kända trädgårdsförsöksstationen i East Malling, vilken inom parentes sagt räknar \Vye College som sin moderinstillllion. Bland det 20-lal nya hllmlesorler, som hittills namngivils ( fig. 17, inramade namn ) och upp­tagils i odlingsförsök och bryggeriteknisk prövning, tilldraga sig Brewer's Gold och Bullion det största prakliska intresset genom god avkastning, hög bilterhalt och goda bryggerlutlå­ianden. Båda tillhöra de förhållandevis senmognande sorter­na; i våra förhållanden enligt försök vid Balsgård alldeles för sena.

S01'le1" och uäxi{ö1"ädlingsQ'l'beten

Humleavdelningen vid \Vye arhetar numera ej endast TnetI v~ix.tförädling utan åven med odlings- och torkningsLekniska frilgor. Den sanunanlagda försöksarealen för humle utgör ej lllindre iin 10 hektar, vartill kOIIllner 4 hekLar vid East :.\lalling (1950). Della ger ju en viss uppfallning om elen belYdelse arbetena lillnl~Has. )'Ied bryggeriernas egna forskningslahora­torier synes eH ingående samarbete pågtl.

I Tyskland pl,börjades Yäxtförädling med humle pil 1020-talet pä l'örsöksstationen \Veihenstephan och senare vid llllIll­leförsöksgärden Hlill i Hallertau. Atskilliga hundratusenLal fröplantor ha hiirvid under [u'ens lopp uppdragits och under­kastats urvaL Vid de korsningar med ktinda föriildraplanlor, som på senare är genonlförts, ha Saazer och Hallertauer friimst använts S01'n moc1ersorLer, nledan först vilda hanplan­tor och sedan ur itlerkorsningar erluHlna hanar varit pol1en­himnare. S~irskilt intensivt ha arbetena pit Peronosporaresis­lens bedrivils (ZATTLEH; LINKE und HEBL). De hiistn nyn sorterna, sorn h~irvid framkommit, ha sil god lnolst~lndskran, alt endast 1-2 besprutningar, förlagda till hlomnings- oe11 kottbildningsperioden, uppges erforderliga mot normall 7~-12 för vanlig Hallertauel'.

I Saaz ha under 1930-"talet utförts systematiska urvals- och korsningsarbelen nled Senlschhumlen som utgångssorL Hu­vudintresset iignades hår åt höjning av aykaslningsförrnägan '.LINKE und HEBL). Om arbetenas resullnl och nuyarande OInfattning föreligga inga uppgifter.

I Belgien ha en del privatför~idlare yarit verksamma under senare {il', och bland de nyheter, SOl11 hiirvid framkommit, m~l n~inlnas Hybrid (i7 och särskilt Husbus. Häda uppges ha I-bl­lerlauer-biiI'stamning (BLANCQUAEHT; LlNKE und HEBL).

?vIer eller rnindre tillfälligt synas flera försökssLalioner i GSA ha sysslat Illed humleförkidling. De Illest omfattande ar­lJelena torde ha bedrivits vid Coryallis i slafen Oregon" (SMITH; FOHE and SATHEH) sedan år 19:31. Några nya sor­ter ha ej iinnu utlämnats, IDen lovande resultat rapporteras föreligga.

Sverlsk hnmle{örädling 55

Sannolikt piigä ä\'en pö. andra häll ulOlnlands försök aU itsladkomma förblitlrat sorlmalerial. Ar lH2G päbörjades vid

ryska lanlbruksakadclnien i :Jloskva urval och iiyen kors­ningar. li~iryicl studerades s~irskilt nediiryningen av bilter­iimneshalten (CHAHTSCHENKO). I yårt grannland Danmark utfördes 1'1'':1n {ll' 1911 under n[-i.gol årlionde i'ramiH ing{tencle studier av humleplantans biologi och kemi Yiel Carlsberg­laboraloriet (SCI-I:\IlDT, \VINGE m. fl.). Förekomsten ,n­d<lnsk Yildhumle karLlades. I korsningsserier, som utförts, slu­derades hl. a. blomningstidens, lnpulinhallens och aromens nClEirvning. :Ki"igra sorler ha ej Inarknadsförls, vilket dock n~irmast lcn·de sammanh~inga TIlecl den inhemska danska hmu­leodlingcns ringa omfaltning (BAGGE og LARSE~).

Srensk humlefärädling

I s~llnband llled de svenSktl odlingsförsök :lY humle, som först igtlngsalLes vid I\orra Vrarn oeh Nii S 1.1 In , planterades ~iven en serie olika humlesorlel' Yid Sveriges Lls~idesf()rcning i

Svalöf, och en del \'~i:\.lför~idlingsarhelen ull'(;rdes under nttp':l

'lr frami,l i mindre skala ay professor I-!.L\L\L\H NILSSON. Sedermera ha arhelen~l eHer hand utvidg~lls, s2il'skilt fritn H)28

och HJ-1S, då anslagsökningar l;:.unde ulverkas fran bryggeri­h~tlL Humlen har under iirens lopp S:.Hl1mant"örLs InCet olika avdelningar vid Svalör. Följande personer ha svarat för led­ningen: NILS SYLVIlN 1828-19:37, G-CNNAH NILSSON­LEISSNEH HJaS-HIH INGVMl GHANIHLI. 1943-1\148.

LUlE FrtölEH frän HH8. I det planLmaLerial, SOln pit sin lid införskafLules lill :::\orra

Yram fr2tn flera mellaneuropeiska humlebygder, har urval och prövning av enskilda plantor företagits, och della arbete har s~irskilt nlförls sedan rnaterialct öyerfiyLlals Lill Niisum. Ty­Yiirr hl ev vid denna flyttning try miss lag de olika typerna Sall1-manhlandadc, stl alt deras ursprung ej li.ingre blev fullt klart. Flera pbnlor ha visat god väx.t, hög biLler~imneshalt oeh andra y~irclcrulb" cger:.skaper, dock ej i sä hög grad ftlt förökning

56 Sorter och växtförädlingsarbeten

Fig. 18. Ettårig:!. hUIll­lcphmlol' efter fl'ösådd ;lY kO'l'sning~matcl'ial vid Svnlöf ( K. Fl'öier ) .

varit Illoliverad. lviera givande hal' urvalet blund fl'öplantol' varit. I humlegården på Svalöf, där hanplantor av olika ur­sprung finnas inplanterade. tillvaratagas flera gånger de frön, som utvecklades. Senare ha även regelrätta korsningsserier utförts. Genom särskild överenskommelse mellan Svalöfs­institutionen och Föreningen [ör Växtförädling av Fruktträd är en del av förädlingsarbetet samt vidare sortprövnings- och odlingstekniska försök förlagda till institutionen Balsgård i Kristianstads-trakten sedan 1948. Även där pågår urvalsarbete efter korsningar. I växlförädlingsar'betet har sedan länge för­valtare PAULIN vid Humlegården gjort en stor insats genom sina anteckningar och bedömningar av försöksplantorna _ ej minst nr praktisk odlingssynpunkt sett. Assistenterna vid Svalöf JOH. FREDR. LUNDBERG (under de första åren) och CARL BERGSTRöM (från 1945) må även nämnas i samman­hanget.

Bland de vid Svalöf hittills uppnådda resultaten m{, [riimst

SveJ,sk lwmleförädling ,j7

Fi,;;. 10. Skörd av föl'söksmatcrial vid Balsgål'd (P . Jonsson).

framh{,llas sorten Svalöf 85, vilken fr. o. m. ål' 1944 börjat upptagas i al1m~innare odling i Näsum och de nya försöks­platserna. Omkr. 1/ 5 av hela det svenska humlebeståndet ut­gjordes 1950 av denna nya sort - llLerstoden var så gott son1 uteslutande Saazer, vilken huvudsakligen härstammar från importer åren 1924 och 1925 av tjeckiska sticklingar.

Svalöf 85 har omkr. 10-14 dagar tidigare mognad än Saa­zer. Den är starkt rödfiirgad årankorna, bladfaltig men kotte­rik och lätlplockad. Såväl avkastning som bitterämneshalt bli under våra odlingsförhållanden som regel bällre med Svalöf 85 än med Saazer. Förädlarna SYLVf:N och NILSSON-LEISS­NER få dela äran av denna utmärkta sorts tillkomst, vilket skett genom korsning och urval.

Försöken alt crh{,lla flera tidigt mognande sorter iin

"''''~'~'~'------------------------------

58 Sorier och uä.rl/äl'ädlinysal'belen

Fig. 20. Saazcr' (t. Y.i och Syalöf 83 et. h.) i SntliHs humlegitrd (E. l"röler).

Svalöt' 85 ha hillilIs lett till alt lre nummer, Sv lG-.±, S\O 216 och Sv 300 tagits i niirmnre prö'i'lling vid N"iisuln och Balsg:-ird. De h~irstamma från av NILSSOX-LEISS::\EH uLförda och av förf. bearbetade korsningar. Det skulle vara av sLort viirde för humleodlingens vidare utbredning i v~ht land, ej rninst ur arbetsfördelningssynpunkL, aLt ha tillgång till en serie <lY .J:-.;"')

oliktldigt D10gnancie sorier. Bland andra föriidlingsm{d mit nämnas h~isla nlöjliga resislens nlOt Pcronospora, löss och spinn, hög bitle6imneshalt och rik aykaslning.

HlJLvILENS KILI..V PA KLBIAT

OCH JORDART

De viktigaste humlebygderna

Hmnlens odlingsOlnr~lden falla alla inonl tempererade zonen. Dc europeis.ka storodlingarna ligga i stort sett samlade i ett h~ilte fr[tn södra England norr orn jJpernas och bort Inot Kar­paternas kedjor. På jordarlen har hUlnlen liknande krav SOlll

Yiuodlingen, l11cn ifrtiga om y~irme och solsken är den mindre krä\'unde, och det ~ir d~irrör ganska karakterisliskt, aU de Yik­ligasLe hUIl11eol111'ftdena ligga straxt utanför den ränLabla Yin­odlingens nordgr~ins. Endast de östfranska odlingsol1u,{telena i Bourgogne och Alsace SHillt de j ugoslaviska i Syd-Steiermark och l proyinsen Batschka vid Donau ligga inom vinets egent­liga riijonger (fig. 0). Diiremot ~iro hllmlcbygderna i sftv~il

Europa SOln ?\orchuncrika ofta Ullika k~inda för sin [rllklpro­dukLion, ex.. Stillahavs-slaterna \Vashinglon, Oregon och Cali­fOrIlien i CSA smnt de engelska grevskapen Kent, Sussex och Herefordshire. :\Ied fruktodlingen har humleodlingen j u [rt­skilligl gemensamt ej blott i jordm[tnskravet utan även ifråga onl kullurrnetoderna och hehovel av lnanllell arbetskrafl, siir­sl.:.ilt i samband 111ecl beskärning, parasitbek~im'Pning och skör­dens lillyuralaganue.

TemperatuT och nederbörd

En hlick på temperatur- och nederbördsförhttlbndena i de yikLigasle hm111etrakterna Yisar framför alll, alt god hmnle kan produceras under mycket olikartade betingelser. En i'ör­utsiillning hiirför är dock giyelvis, alt sorlvalet iir det riktiga. l ",arma områden lllCd Emg yegeLationsperlod kunna Iuec1 för­del sena sorlcr odlas, i Dlinc1re gynnsamnlu Eigen ~ir lidighe-

tiO

d· ,

<;i-

Hurnlens kl'uV på klimat och jOl'dul't

n = b

Pi ,,/ni

H';'''' m. "" ""

HctlertclJ 1927·.;6

r= =

--

±L

'F

~ d =, P ""

='

"" i"" ""

" mm m·j·I'"

$50~

! "'" , 4$0]-

,

m' !

HX~ I

BOOr

""'r' M 1100:

10C<lL I

Mf-

""f m~

1",1 ~~ zoo~

I 150f

700 L

~M I , l

Fig:. 21. Sambandet lllcllnn IH:derhöni lllaj---juli Ur~imr(' stapch'adcl1) oeh humleaykastningctl (bakre raden) i Halledau (förf. ('(tl"t' Linkc).

[Cll diirelllOl en avgörande fakLor. I Europa iiro de engelska, IlorcUrnnska och belgiska odlingarna beWgna lnoIIl det atlan­tiska klirnalornr~ldet 1ncd läng vegetationsperiod. Den froslfria delen av året slråcker sig d~ir över sju till :Hta mi'tnader. ~:i~

andra sidan ~iro S0111rarna förhållandevis svala. Dc östfransk:l, hayerska och böluniska s~ulll i viss 1uån ~i\'en de jugoslaviska hllmlehygderna ha d~iremot ett klimat, som niirmar sig del konlinentala osteuropeiska Il1ed yanna somrar och ganska kalla Yintrar. Den hell frostfria delen av ärel omfattar i Syd­engiand, Frankrike och J llgoslaylen sex till ålla ln~lnader, i

Bayern 1'e111 till sex, i Böhmen endast fyra lill fem m[tnader, och l detla h~inseende föreligger alltsö. slor variation.

För hllmlens råUa ulveckling Ull bkista kyalilet anser man i Bayern och Böhmen, alt en rörhMlandeYis hög vkirmesumma erfordras under vegelationsperioden, siirskilt rniinadel'na nwj-"

augusti. ?vled v~irnlesumnla försUir J11an j u i QllIn~inhet sum­man av de dagliga nlcdeHemperalurcrna; ett bmpligare m[tlt

Temperatul' och [u'dcl'uDrd tiI

i delta fall skulle emellertid vara SLl111man av de dagliga maxi­illumlonperalurcl'na. Be6iknas viirmesummnn för ycgetaiions­perioden 'Pil. sii. siilt, erh[tlles föl' Hallerlall 2450-:311)0' med eH rnedellal av 27~)O'~ för en serie av tjugo {il' (JEHL). ~IoL­svarande medeltal för Saaz utgör omkr. 2900

0

_ De jugosla­Ylska disLriktens v~iI'lnesummor ligga högre. I meclcllal anses dock 2900-3000'" represenlera elen gynnsanull<1sLe rnax.

lemp.-sulllmun (LIi\KE und HEBL). ); .. ven nederbördsrörhiUlanclena i l11unlcOIuriidena visa slora

variaLioner. Torrast ~lr Saaz och angriinsande omr{lden i Böh­men, dill' {trsnederhörden normalt sblnnar vid 500 rmn eller n{tgot d~trLlnder. I Bayern, ?\ordfrankrike och Kent r~iknar lunn i allmänhet GOO-IJO mm, ll1en å .... en högre siffror nole­r~lS p~\ flera platser. Tjugoärs111edeltalet (1B27~;1() för Hal­ledan uppg~tr S~tlllndcl till hela B2.J: Il1nl. AInerikansk~l Slilla­h,rvs-kusLen iir iinnll \,{ltnre med över 1 000 1um:s [ll'sneder­hörd i de viktigare odlingsclislrikten. Av slörre intresse än [trssummorna ~iro emellertid de andeiar d~irav, som falla pLl sjiiiva \'egelalionsperioden. I s{r'\;~il Kent SOln N"ordfrankrike och Böhmen faller 1.11H1e1' månaderna maj~a1.1gnsti 200-2;')0 mm regn, i Bayern cEiremot OInkr. -i-OO. De amerikanska hum­

leol1ukiclena iiro trots sin stora tlrsnederLörd lllpr~iglnt torra under SOI11Inaren. Vid försökssLationen Conrallis i \VilhuneLLe­dalen i Oregon r~iknar man exempelvis endast 92 1nm under

maj----augusti av [il"els 1018 mm. FörulOIll den fuktighel, som uppnl;iLes i form ay regn, har

hurnlcn slor förmöga all utnyttja dagg och dimma, och siir­skilt iiI' della fallet under lorkperioder. :0.lan har sftlunda he­riiknat, alt en humleplanla lIndcr en siisong upplagrar omkr. 1. kg torrsubstans oyan jord irankor, hl ad verk och kolLar. För transporl av erforderligt n~iringsmaterial och för de olika vii.\'­nadernas och organens utveckling erfordras emellertid sam­tidigt en vattenm~ingd av 0111kr. :3UO liLer. l Sanz har lnan be­r~iknat (DOERELL), att den genomsnitlliga vattenLilHörseln lill en humleplanta under en daggnntt utgör 0,7 Ii ler. Då an­talcl daggniitter under en växts~lsong kan Uppg{l till 40-·-80,

G2 Humlens knw på klimat och jordor{

skllHe 30-·60 liter vallen pel delta siltt tillföras, d. Y. s. 1/10-.. 1/5 av hela den erforderliga rn~tngden. Under torra perioder uppges (bggm~ingderna ibland kunna uppgä till 2 liter per planta och natt, vilket yUerligare understryker daggbildnin­gens betydelse. Liknande i-ir rörh{dlandel rned dimnwn, men lyv';irr gynnas humlens parasiter, siirskilt Pcronosporu, alltför lnycket av den stagnerande fuldighet cJinunan lnedför, S{l att nackdebrna d~ir överviiga.

Bland andra klin1atiska faktorer, SOln ~iro avgörande rör det ekonon1iska utslaget av humleodlingen, i-iro lj llS- och Yindför­hällnndena alt niilnna. AH extra beskuggning, vare sig elen betingas av v~ixtplatsens l~ige i frtlnsluttning eller i sk~inn av

höjder eller skog, eller av för tiit plantering, rör läga siiill­ningar, alltför stor LladrikedOIll och yppighet hos humleplan­torna sj~ilya, skadar kotteskördens utveckling och IllOgnad. ) .. Y8n ifr~tga OD1 vinden ~ir ett insUingt låge ogynnsamt, efter­som parasiterna diir finna större lriysel. Dock iiI' ii andra sidan ett hlåsigt och utsatt hige lika förkastligt. I-iumlen mr sv~t1'l alt Et det r~illa och fasLa greppet kring klåltcrtr~'td eller stör. Senare då full utveckling n{ilts och rankornas toppar ';iro lunga, halka de Hitt ned[tt på tråden, gyttras samman och fii

diirigenorll ej det ljus och den frihet, sonl fordras för kollar­nas likformiga nlognad. Vinden sliLer åven hitt av kHilLerlr{t­darna upptill vid »lakeb), s,'l alt mycket arbete rn{tsle ned­liiggas P~l alt äter haka upp r~lnkorna på sin plats. Då kollarna sWs eller gnidas mot varandra i "inden, uppstår btt brun­Eirgning av kotLefjiillen och cUnllcd nedklassning av skördens kvalitet. I bläsiga liigcn få s~irskilda <1tg~irder vidtagas med hiplanleringar av snabhviixande poppel eller av tMt satt hurnie i de yU-.re sk'yddsr~ldel'lla n10t vindsidan. Stiillningarna lll~lSlc vidare få en slabilare byggnad och fastare förankring, sil all man ej s~l hitt riskerar sarllmanbrolt vid slorm.

Av de olika klimatfaldorerna spelar i allm~inhet yailen[ill­gången störst roll för skördellLfalleL Detln framgår bl. H. HY·

de samlnansUlllningar över nederbörd och hektarskördar, som sbl lill förfogande från Hallertall och Saaz, i förra fallet fri-tn

l'f'JlljJel'uflll' och nedel'bDl'([

Fig-. 22. Samhandet mellan nedcrhöl·den ma}--juli och humle­avkastningen i Saaz (förf. ertet· Linkc).

en 20<trs-, i senare 1r,"\11 en 10-:'irsserie (LINKE und HEBL). i Hallerlau, diil' dOl'k nederbördsmiingderna SOl11 regel kiro ~.pnska rikliga, har hög nederhörd under Inaj-juli medfört hög humleskörd, bg nederbörd d~iremot låg skörd i 1.,1; år ny 20 (fig. 21). Givelvis spela ~i\'cn andra född.Handen in, Yilket l)!. ~\. illuslreras ay de goda skördarna under de lorra ,\ren U);3~), 10:3/ och Hl':!:;} och den lttga skörden Lrols rik nederbörd il.r Hl·HL :'Iajnederhönlen synes spela s~irskild roll, och de fem ~\ren 19:3;3, 1~J;35, 193f5, 1$)3H och 1040, då denna uppgäll till j 20 IlUll eller Illern, ulnl~irkas alla ay skördar betydligt öyer mcdelm~i.ltan. Vad de sisla {iren i slaListiken betr~iffar, alHsa 1 ~;.-L;) och HlHi, nd ih{tgk0l1lmas, nlt då exlraordin~ira i'örh{ll­bnden rildclc l Bayern och hela Tyskland pä grund av krigets

sI u Lskeclc och efleryerk.ningar. I Sa~lZ, son1 ~ir heEiget i ett hetydlig t torrare klimal, ~i.r sam­

handet nederhörd och skörd ~innu Illern nwrkerat. Det frmll­lriider (bl' samtliga i'tl' ulom ett, n~imligen 1930, då nederbör­den yar n~tgot under Illedellalet men skörden dock hög. S~ir­

skilL de fyra torrasLe ~i.rens - 1928, 19:33, 19:34, 193;) - Etga skl>rdesiHror ~iro ju sEtende, SalllIllanhlgda nederbörden maj~ j uli n~hhle cb ej ens upp till 100 m111 (ng. 22).

En liknande sammansUillning för ::\'~isllm kan ha sitt in­Lresse. Dit Dcderbördsohseryalionerna fr{tl1 själY<l hmnledi-

64 J11.1mICllS laalJ på klimat och jordart

Fig. 23. Sambandet mellan neder:börd maj- juli och humlc3\'kastningcn i Niisum ((örf. efter sammansEilln. av M. PallEn ) .

slrildet kiro ofullsl~lndig[t, ha siffror härför måst hämtas även från Kristianslad, beläget 20- 25 km därifrån.

Det samband mellan försommarnederbörd ocb bumleskörd, som såväl Saaz som Hallerlau tycks visa, saknas helt i Näsllm, vare sig man tar medeltalet för alla odlingarna eller enbart Humleg:trdens i betraktande (fig. 23 och tabell 4) . Andra faktorer iin nederbörden synas alilså konkurrera om infly­landet.

I de 20-åriga klinlal- och skördeobsel'valioner, som utförts i Haller!"u (JEHL), har det visat sig, att de bästa skördarna fö ljt efter regn igt och svalt väder i maj samt god men ej a ll tför stork värme med riklig nederbörd i juni och juli, detta under förutsättning att svampsjukdomar ocb skadeinsekter hlivit effektivt efterhållna. Låg skörd följde däremot som re­gel efler varm ocb torr maj. Stork hella i juli i förening med torka nedsa tte även skörden.

Av de svåraste humleparasiterna är Pel'OnOspOl'an mest knu­ten till de vå ta och kalla åren, bumlespinnet däremot till de varma och torra. Bladlössen trivas bäst under »normala » :."ir med jämn fördelning av värme och regn. Härom mera längre fram.

Tempera/ur och nederbörd 65

Tab. 4. Nederbörds- och skörd,esiffror för Näslllll -odlingarna.

Nederbörd, mm ~ Skörd, torr Kristianstad Humlegården humle, kg/ha

I Maj I Juni I Juli I S~~ll Maj Sum. Näsum Humle-

År I·Juni I Juli I ma Il medeltal j gården

1926 I 31 99 47 177 ! - - - - i 930 970 1927 145 69 103 317

I - - - - 650 810

1928 82 75 25 182 - - - - 400 750 1929 59 46 60 165 - - - - 810 890 1930 54 39 115 20S - - - - 610 980 1931 47 64 121 232 - - - - 260 390 1932 57 24 77 158 - - - - l ~iO 1190 1933 40 114 89 2j3 - - - - I 920 1150 1934 30 52 107 189 - - - -

I 740 960

1935 4t 117 77 235 - -- - - 950 1070 1936 49 11 114 174 I - - - - 660 670 1937 50 39 42 131 I - - - - 910 1010 1938 45 37 101

183 Ii - - - - 830 930 1939 U

15 I 76 - - - - 1330 154.0 105 I

I 1910 47 H 35 96 I - - - - 580 930 1941 11 16 137 16j - - - - II 730 890 19!2 47 81 56 184 I 63 51 117

231 II 730 930

1943 3 56 55 114 5 5j 49 108 1050 1260 19H 61 78 46 185 95 87 69 251 950 1070

I 1945 21 100 63 184 19 66 69 154 I 940 1290 1946 2. 102 74 200 14 102 53 169 900 1110 1947 20 18 89 127 15 29 61 105 910 1140 1948 81 44 36 161 49 13 35 97 1100 1440 1 B49 38 36 161 235 11 15 32 56 103 780 980 19;')0 30 3j 96 160 II 39 26 55 120 920 930

1926-501 45

1

55

1 80 1

180 -

1

-1 ~3 1 1~9 11 817

1

1011 1942-50 " 36 61 75 172 35 51 920 1128

Humlens slora vattenbebov hal' mången gång gjort bevalt­ning aktuellt under torkperioder. I Oregon, Wasbington och Californien, där somrarna ständigt äro torra, ingår bevattning av humlen, liksom för fruktodlingarna där, ofta normalt i odlingstekniken. I Saaz vidtogos särskilt det rekord torra året 1934, enligt vad LINKE ber ättar, omfattande bevattningsåt-

IIWlllens krou på kiimui och jOl'dorl

gjTder. Tidig bevattning i maj mtmad gav h~iryid a\'sev~irt b~iLLre resllllat ~in sen bcyaLLning, Enkhtste meloden aLL till­föra vallnet iiI' genom f~tror luelIan hurnleraclerna, tl{!. som ona ~ir fallet, humlegtlrden ligger i en slullning .. ~.Yen be­sprutning frttn spridare fiista l sUillningsslolparnas loppar har i Saaz till~impals. V~ll'je hev~tllning b()r för all ge verkan mo1.­svara omkr. 50 mIn regn, d. v. s. ;j 000 hl per ha, och k<.tn vid beho"\' Et upprepas flera gänger med ell par veckors 11lcHanlid.

Jordfrågan

Orn jordarlen iir redan .sagl, all humlens krav ;i1'o likarlade llled frllkllriidens. All n~irmare ulpeka n~lgon speetell jord­~lrlslyp som »humlejonl» synes d~iremol ej möjligl. I ursprung, Inineralbesl~lndsdclar, struklur, niiringshalt, mullhalL, surhets­gr~Hl o. s. v. föreligg:'l myeket sLont skillnader mellan exem­ndYis de ledande europeiska disll'iklen. I huvudsak kunna de ~mellertid alla inrangeras hIttnd dc s. k. hrunjordarnn, vilka utbildats (bl' l(jyskogsyegelation en gäng ulhreLL sig. I y~l.rl land dominera jordarler av brunjordsLyp i Skänc, Blekinge, södra Smäland samt pii öland och Gotland, men de rörekomm~t i.iycn li.ingrc norrut upp lnot ~Eilarlandskapen och t. o. m. hiir och yar i Norrlands siluromr:\den. Till skillnad från de i lan­det i övrigt förhiirskande podsoljordarna, Yilka ulbildats i harrskogsOlnr~lden oeh karakleriseras ay myekel kr::li'Ug ur­lakning i övre sidldel (den s. k. hlekjorden) och d~irunder ett

llwrkcnlt <tnrikningsskikl, äro hrunjon.larna oskiktade med j~imnare niiringsfördelning i profilens övre del. Del avgörande för jordens Eirnplighel för humleodling anses vara dess djup och genolllsbpplighel. Ett llwLjorclslager <lY 1 m:s dj up bru­kar ju i ~tllm~inhet l;elr~lkbs SOln mycket miikLigl -- i de g~tmla hllmlcbygdcrn:.t finnas eIllellerlid jordar, som iincla ncr p~'t -1 l11:S djup eller lllera iiro fullkomligt likformiga. j.ven om det ej går alt uppfylla s[u.lann anspri\k, lycks luulll'2n kUI1l1:.l trh·as lllm{irkl, blolt ~llYen iiI' genomshipplig, och grundvalt­net sUr Wgl. .Jorden m{tSle som sagt yara genoll1shipplig och

Junij'rri{j(IIl ti 'I

lUl'ker, S~l atl hUllller()llerna kunna lriinga djupt ned, men samLidigl mi"isle den ha en god vallenhiillande rönn~lga, sit alt

torkperioder kunna ulh{irdas ulan alll för slor~l hekvlnmer En rik h:dl av lerparlikbr ger god vaUenhtUlande f(:l'Intl.ga~ hög mullhall medför genolllsliipplighel oeh luckerhel. :\10,

mjiihl, melianleror oell leriga rnor~injonbr rned god rnullhalL :-:iyna.s ditrför Limpiiga för humle, om belingelserna i övrigt iiro liUfredssliillande, men iivcn l~itla sandjordar och lunga lefOl' h~l ibland kunna l hiivda sig vii!. Sihhur<l ytterligheter höra dock som regel undvikas liksOlll lory- och kiirrjordar.

::.'\{igra exempel p~t jordarlerna l viktigare Inellaneuropeiska hllmlchygder mc, till sist niimnas (FIU'WIHTH; LI'\KE und HEBL). Spalt: liillleror med hög sandhall; Saaz: sandiga liill­leror och sandiga meilanleror; I-Iallerlau: rniirgeljordar och medeHunga lössjordar; Teltnang: miirgelhaltiga Iii tlleror: Ilersbrllck: EiUleror oeh sandigil l~iltleror.

NYANLÄGGNING AV

HUMLEODLING

Förberedelser

Liksom då det gäller fruktodling eller annan plantering, som är avsedd alt bestå en längre följd av år, måste igång­sä ttandet aven humleodling föregås av noggrann planlägg­ning och andra förberedelser. Vad som försummas härvidlag kan sedan ofta ej alls eller endast med stor svårighet och kostnad inhämtas. Har man kommit så långt, aU väderleks­hetingelser, hige och jordförhållanden synas lämpliga och be­slulet mn humleodling är fattat, måste alla ansträngningar in­riktas för aU ge humlen en god växtplats på det utvalda åker­

stycket. För aU ge humlerötlerna möjlighet alt t ränga djupt och

bilda rika förgreningar har man av gammalt i de traditionella humlebygderna ansett djupbearbetning av jorden ned till 60-80 cm nödvändig. Detta kan endast uppnås genom hand­grävning, vilket givetvis med nutida nrbetspriser innebär oöverkomliga kostnader. Med särskilda s. k. >rigolplogar» med smala, utsparade vändskivor kan en bearbetning ned till 45-50 cm åstadkommas. Står sådan ej till förfogande, an­vänder man sig aven vanlig plog, som utrustas med extra hög vändskiva eller snedställes, så alt tillan blir smal men

25-35 cm djup. Bör d:l iiven hos oss en dylik djuphearbetning ulföras före

humleplanteringen ? Det TIlåste härvid ihågkommas, alt de kon­tinentala humlejordarna ha ett likformigt matjordslager av som regel imponerande mäktighet, där elt omvälvande genom grävning eller djupplöjning icke åstadkommer några större förändringar av ytskiktets beskaffenhet. I våra jordar med de­ms vanligen betydligt grundare matjord innebär däremot så-

Fällets markering 69

dan djupbearbetning oftast att närings- och bakteriefaUig alv bringas upp till ytan, vilket i sin tur har mycket menlig in­verkan på grödans utveckling. Särskilt gäller deUa för tyngre och humusfattiga jordar. Djupplöjning bör därför endast i un­dantagsfall komma ifråga, dvs. då man har aU göra med sär­skilt djup och ensartad matjord. Däremot kan s. k. alvluck­ring stundom vara av fördel, varvid eLt mindre specialskär monteras bakom och djupare än den ordinarie plogkroppen. På grund av det avsevärt ökade motståndet bör helst traktor­drift användas. Alvluckringen bringar icke upp rå jord till ytan och iir därför ganska riskfri.

Absolut nödvändiga förberedelser för humleodling är där­emot ogräsulrotning, grundgödsling och höstplöjning året före planteringen. Om ej jorden redan är fri från ogräs, särskilt rotogräs sådana som kvickrot, tistel och hästhov, är det lämp­ligt aU helträda den blivande humleå;,ern och i svårare fall t. o. m. drillträda . Trots all körning och hästhackning, som se­dan kan och måste förekomma i den uppvuxna humlegården, orsakar den nödvändiga försiktigheten om humleplantorna aU ogräset gärna biter sig fast just kring plantorna, herövar dem näring och försvårar deras skötsel. Förebyggande ogräsbe­kämpning kan därför spara odlaren många bekymmer under de kommande årens lopp .

Fältets markering

Då planteringen på våren skall igångsiiltas, utföres först markering av sättgroparnas placering. Den första fråga man har alt avgöra gäller piantavstånden. Flera faktorer spela härvid in och orsaka de stora variationer, som förekomma ifråga om praxis i olika humledistrikt. Bl. a. fordrar stark­växande, bladrika humlesorter av den sena, grönrankiga typen mera utrymme än de snabbvuxna, glesa, rödrankiga sorterna, sådana som Saazer eller, ännu mera markerat, Svalöf 85. An­talet rankor, som uppledas per planta, måste dock givetvis även tas med i beräkningen. Uppledningssystemens höjd och

70 Xyanläggning au humleodling

;:mordning inyerkar Yidare. Pä kraftig jord blir humlen fro­digare och kråver mera spatiö~ plantering ~in den magnl.re jor­dens lunna rankor. Likasä kriiyer fukligare klimal större plantavsL{tnd iin torrt klimat. AysWnden mäsle kort sagt ~1l1-

p"lssas Sil, aLL humlen f~lr ljus, lufL och n~iring i lillr~ieklig grad, samtidigt som framkomlighelen rör jordbearhetningsredskap och molorsprutor (ktlIlSke ii..Ycn plockningslnaskinero?) beaktas.

I England, d~ir humlesbIlningarna yanligen ii ro end<lst -± Hl

höga och d~ir 4-8 rankor ledas upp frtul yarje planta, iiI' 2 >< 2 In ett normalt plantayst~lnd. I Bayern och Böhmen diiremol, diir st~illning~n'na iiro ö-ö 111 med endast 2--;3 rankor pet' planla, y,i:da aysVlIlden frim l,:) X l,:) till 1,6 X l,li 111. :lIes t rörekOInmandc i s~h'iil Hallerlau 50111 Spall ~ir 1,;) X 1,5 m, i

Saaz för ~ildre odlingar 1,:32 X 1,:32, föl' yngre d~iremol

1,-+;) X 1,35 m. Ell planl:'lvsttlnd ay 1,:3 X 1,~3 111 inneb~ir insiitt­ni ng ay ;) 917 plantor per hektar, 1,5 X 1,5 111 ger ...J: -:1:-44 plan­lor, 1,0 X l,li rn ger :1 (lO(j plantor, 2,0 X 2,11 rn endasl 2 ;;(JO

planlor per hekLar. :'o.Iedchmlnlet plantor per heldar iiI' i Haller­lall 4500, i Saaz ;) 400. F()r svenska förhtillanden lorde 1,5 X 1,5 111 f{i. anses normgivande, yurifriin eyenluellL ayvi­kelser nedtll eller uppttl kunna göras, dä siirskilda skiil före­ligga,

Vid elt avständ ay 1,5 X 1,5 In 111ellan plantorna ~ir visser­ligen körning 111cd olika redskap lnöjlig i lvi\. mol yar~lndra vinkeiriila riktningar, Den ena av dessa hlir emellerlid av -prakliska skiit huvudriktningen, diir sEillningarnns Eingsrader av slolpar gä, och (Ur de mesta jordbearbetningal'na och an­dra körningzlr utföras. Denna liingsriktning bör följa en av niHels bngsidor, helst den Eingsla (om skillnad föreligger). Lutar Gillet, lar man helst l~lngsrikLningen vinkelr~itl mol lut­ningens riklning, St1 atl man slipper köra uppför och nedföt· backe altlför mycke l, o(',h S[1 ntt ej heller ylvallnel efter regn sköljer undan alltför raskt. Till viiderslrecken hehöyel' man diirC1110t knappast taga h~insyn. Skall mtgon riklning ges röre­lr~ide, skulle det "ara nordost--·sydy~ist P~l hU\'lldr~lderna (eller Ilon:!viist-sydosi), som sl~ipper in mest förmiddags- och tidig

SlicI.:lingol' och annnt planteringsmaterial 71

eftermiddagssol. Vid f~illets korUindar Eigges liimpligen \'~ig

eller \'~indleg, heyuxen med n~lgon grö(b, SOIn medger heky~im~l viindningaf.

Liings- och l,,~irraderna hn hjrvid förulsatts BlOt varandra vinkelriila, Set alt plantorna i angr~insancle rader sltt i jiimn­bredd, s. k. fyrkant Wrlnlnd. PIncering i s, k. lrekanUörh~lnd, diir planlorna i ena raden Inolsyaras av n1ellanrummen i de inlilliggmule, ger egentligen en jiimnare planlfördelning över bilel, men hindl',-lr tv~irkörningar och gör humleg:lrden i sin helhel syårare aLL överblicka. ":.\.1' man angel~igen all f{l slora r~tJaysL~\nd för exem-pelvis molorsprutan (eller kanske pIock­ningsrnaskin) men iindä ej 'vill pruta av pä plantanLalel per hektar, kan man ta mindre avsl~lnd i raderna itu Inelhln. l runl lal molsvara hiirYid 1,80 X 1,25 (.J: 444 plttnlol' per ha), 1,li5 X 1,35 (.Jo 48\1 plantor) eller 1,55 X 1,45 O .t51l pl"nlo1') just det pbnlanlal normalavslttndet 1,50 X 1,50 m ger (4 -14-1).

För markeringen av Wllet aIl'v~inder lllan sig :.fV en mii ls tång med avslånden, ex. 1,5 In ty"dligt angivna s,-lInl vidare goda linor och slutligen kiippar ay Wmplig längd. Ha redan stiill­ningar uppsalls eller åro förheredelserna redan i gii.ng för de­ras u1Jps~ittande samma y{n', kan man nöj~l sig mc(l kOl"la k~ippar eller ribbor (~/i~:~-~ In). Har stiillningsfrilgan d~iremol ej avancerat s~\ Elngt, ~ir del biiUre att utföra markeringen med slÖrar av ;3-·~1 In:S längd, som sedan Ll ljkina son1 rankslör un­der det förs la {u'et, varefter st~illnjngar hyggas n~isLl vinter eller förvår. All arbeta lned stiillningsbyggande, sedan humle­planlorn~l redan börjat y~ixa och bilda rankor, bör absolut und­vikas på grund ay de skador lrampet [tsladkommer på plan­torn:'l direkL och lhirli II den för jordslruktnren sii ogynnsamma tillpackningen.

Sticklingar och annat planteringsmaterial

Humlen pl.:tnlerns son1 regel genonl sticklingar, L:tgna vid den t[(liga "[trbesk~irningen av ~ildre, viiI ulvecklade planlhe­sUind (jfr sid. 21). För att sticklingarna skola hli kraftiga kan

72 Nyanläggning av humleodling

Humlens beskärning

N-/-rl--'3_4 = högsn;1I

Gropgödsling

Fig. 24. Humlesättning och beskärning (Linke).

jorden kring moderplantorna uppku'Pas i början av juli. Det ~ir nämligen de bärande . rankarnas nedre del, som under hösten upplagrar stärkelse och annan reservnäring och där­igenom sväller och blir tjockare under jordytan, under det att de övre delarna mogna och slutligen vissna ner och bortskäras. p" den tjocka stjälkdelen utbildas flera kransar av »ögon», knoppar som nästa är utvecklas till rankor, om de ej dessför­innan bortskäras. Vid vårbeskärningen lämnas endast de nedre knoppkransarna kvar pä moderplantans fjolårsskott, medan återstoden av skotten kan användas för nyplanteringen (jfr fig. 24 ) . Det är givetvis av största vikt, att man som mo­derplantor för sticklingarna endast använder friska, kraftiga plantor av välkänd sorl. I de gamla humleIänderna tillmätes sticklingsurvalet med rätta en mycket stor betydelse. I Haller­tall har exempelvis efter noggrann treårig förhandsinspektion­och sedan årlig kontroll utsetts 75 godkända sticklingsleveran­törer, som äro berättigade till något högre sticklingspris än

Slicklingar och annal planleringsmalerial

Fig. 25. Humlestick­Ungar, t. v. dåligt iordningställd för sättning; t. h. i lämp­ligt skick (Linke).

73

på fria marknaden gängse. Det har redan påpekats, att humlen liksom andra vegetativt förökade växter lätt kan urarta genom mutationer eller genom virussjukdomar och andra parasiter. Såväl sticklingarnas genetiska konstitution som deras hälso­tillstånd och kondition måste vara prima, om nyplanteringen skall bli lyckad. Goda sticklingar böra ha minst tvä men helst tre eller flera kransar väiutvecklade men ännu ej utgrodda ögon. Redan utvuxna skott bort skäras, eftersom de ändå ej bruka uthärda omplanteringen. Om rötter utvecklats på stick­lingarna putsas dessa däremot ej bort, endast avkortas vid behov. Till slut bortskäres även det stycke vissnad fjolårs­ranka, som sitter i sticklingarnas topp. Snittet sker tätt ovan översta ögonen. Så är i varje fall praxis i Bayern och Böhmen, där man anser, att kvarsittande rankbit lätt sprider röta och

74 Syonläyyning av humleodling

mögel Liil sticklingen . ..:\nnars kan det vara nog sä frest~lnde alt lilla rankslyeket kxarsitta för all -p{t S~t s~itl kunna få mar­kering, var i planlcl'ingsgropcn sticklingen placerats. Sj~llya slicldingens bngd bör vara lO~12 cm, dess tjocklek omkr.

2 cm. Slicklingarna böra ya ra så f~irska som 111öjligL Bkisla plan­

teringsresultalet nib Ined Girska slickling~lf, men lyy~irr ~ir ofta lagring nödviindig, innan siitLning kan ske. Giiller deL en­dast nttgra ra dagar, riickcr det ~1tt bigga in elenl i L01T och sY,tl

k~illare samt yar annan eller tredje cbg vaLLna dem nlätLligt. Vid l~ingre lids lagring jnEiggas sticklingarna i fuldig s~tnd i kiilbren; lempern.turen bör vara sfl läg, att skolten ej börja y~iX.tl ut. ~\.tt enbar l rohW_ sticklingarna på skuggig plats lltom­hus medför Eilt s{idan risk och (Einned Yiss Ill:'lttning ay \'~ixl­kranen. Vid transport nv slicldingar fordras t~it och isolerande, fukLio· men ej· v2tl inl)ackning i exempelvis BlOssa och oljat " . papper.

Dyrbarare oc:h omsl~indlignre mcn s~ikrare iir plantering ay ellii;·iga, olllskolade slicklingal'. Dessa s~ittas dtt [(jrsta äret ·pit Slll~l avsWnd, ex. 50 X 50 cm, samt sä grunt, alt d·~ Ö\Te knop­panUl berinna sig straxl under själy:.l jordylan. Vid slörrc miingd sticklingar anv~indes plog ptl sä s~ilt all en får:'l uPP­liigges för siiltning, varefter två lillor sUs över el<:. Följande Y~il' lvaas de nu Yiilrolade slicklingarna äter upp I11ed plogen, insk~iras och pulsas samt s~itlas. Ej lulnst under y{u'a y~ixtbe­tingelser bli oskolade sticklingar ona svagl utvecklade och diirför ömLäliga. ".\Jed omskolade vinnes krafligare viixl första tu'eL, s,'l alt rankorna nit n~istan full höjd redan dä och L o. lll.

nägon. skörd kan erhållas. Likaså ~ir risken för lllisLor i be­ståndet betydligt mindre rnecl s~ld:.1na Jl1e1':.1 »försigkomna»

s lieklingar. I US;\ anv~indes i prakLiken mest underjordiska rank_or, »ut­

löpare», 'i'id rörDkningen. Dessa skiiras pil v~lrcn i styd-(cn med vardera l'i'2l knoppgrLlpper, varp~\ de direkt anv~indas rör· nyplanlering eller eventuellt omskolas cH {tr. I de europeiska bruksodlingarna cl'häl1as mycket f,:'t s~\dana ullöpare, eflersom

Slick!in{Jo[, och ai!.'/ol p!unlerillljSHw!cJ'io{ 73

Fig, 2G. :\edli:iggning och jonlti.iekning ay r;:lnkor föl' crh,:l.llnndet :ty l"itJll,;­

stiddingae .. .-\. Frim plantan t. Y. ha några l'ankol' nedlagts :·mmt sedan letts upp på den högra plantans kli:ittertn:tdar. B. Samma planto!·, men jorden hal' undnnkrattab för att y isa dc nedlagda nmkot"ll:t (Keyworth).

överflödiga skott mera s:ystemallskt avlågsnas vid beskiirning och uppledning. Siirskilt i England har emellerlid hchoycl av slorf{)rökningar f()r nyplantering och ers~illande av sj ukdoms­hiirjade humlenilt föranlett omfallande försök med [tIl\'iincl­ning ay jordUic,kta eller p~l \'anligt siitt vegelerande rankor, skurrw i smiislycken. -V'id \Yye oc:h East :'-Ialling ha flera me­loder kUllnalnlmhelas (KEYWOHTH).

SordUickning av humlerankor utföres s:.Hunda pit tre siiLl. Del förs la <ty dessa (se fig. 2G) kan anYkindas i vanlig hLLmle­g::trd, men rörulsiiLter alt jordhearbetningen inskr~inkcs till en­dasL radernas hingsriktning, Normalt anlal rankor upplccles men diirlill ultas omkr. i) för nedhiggning och jordUickning. lttnkorn:t höra dit yar~l ungeUir l"{l fot länga. Topparna liilnn:'ls

=

76 Nyanläggning au humleodling

obetäckta, men ny jord täckning utföres alltefter rankorna växer, tills toppen nått fram till nästa planta i raden, där de släppas fria och få fäste vid klätterlrådarna samt i sinom tid nå blomning och kottsältning. Efter skörden grävas de ned­lagda rankdelarna upp samt skäras i stycken om vardera en knoppkrans (nod). Under gynnsamma förhållanden uppges det att upp till 50 sticklingar så kunna erhållas. Sticklingarna sättas i förökningsbädd med ex. l m radavstånd och 10 cm planta vs tån d i raden. De nästa vår framväxande rankorna förses med lågt stöd av ris eller käppar. Våren därpå äro plan­lorna färdiga för utsättning i bmksodling. Metoden har den olägenhelen, att de gmnt nedlagda rankorna sakna tråd och därför gärna ligga i bukter, så att de lätt skadas av redskapen; de måste vidare tävla med redan kraftigt utvecklade och bla­diga rankor, då de äntligen nått fram till grannplantans klät­tertrådar.

Detta kan undgås genom alt särskilda avläggarebäddar ar­rangeras med radavstånd 2,10-2,40 m samt omkr. 2,25 m av­stånd mellan moderplantorna i raderna. Ställningar av minst 3,3 m höjd uppsättas, till varje planta ledas fyra klättertrådar, varav två äro avsedda för dubbla, två för enkla rankor. Av de sex rankor, som utvalts när de nått omkr. en halv meters längd, äro två (med var sin tråd) avsedda som näringsprodu­center, fyra (fördelade parvis på två trådar) som avläggare för delning. Då rankorna nått 2,70-3,00 m högt, nedläggas de två lrådarna, som bära de fyra förökningsrankorna så att de nå fram till nästa planta i raden och kunna uppbindas i stället för denna plantas nedlagda rankor etc. Antalet sticklingar, som kan erhållas 'Per moderplanta, kan även i detta fall beräknas till omkr. 50. Till skillnad från den förstnämnda metoden höljas ej fÖl'ökningsrankorna successivt utan i en omgång, vilket underlättar arbetet och gör det möjligt använda plog härtill.

Den tredje metoden liknar den andra däri att särskilda fÖl:­ökningsbäddar utläggas. Radavstånden äro dock endast 1,20 -1,50 m; plantorna i raden stå så tätt som på 30 cm avstånd

SLicklingar och anJlaL planieringsmaLerial 77

från varandra. Specialställning av omkr. 1,50 m höjd sättes upp för varje rad, från varje moderplanta ledes en tråd med en eller flera rankor. Då rankorna nått omkr. 1,35 m högt, sänkes den övre fästlinan ned till 45 cm över marken, sam­tidigt som rankarna läggas ned i jorden i radens längsriktning. Nya klättertrådar dras upp till ställningens topplina och plan­torna få sedan växa fritt. De nedlagda rankstyckena mäta omkr. 90 cm, och de producera sedan bortåt 10 sticklingar per moderplanta. Utbytet är alltså ej så högt, men metoden är förhållandevis billig och kräver ej så slora förökningsbäddar.

Dessa metoder att ur humlerankorna ulvinna sticklingar rubriceras i litteraturen som helt nya. Det gamla ordspråket »inlet nytt tmder solen» besannar sig dock som så ofta. På sin sk>lnska resa antecknar nämligen LINNE för 200 år sedan under besök 'På Vrams Gunnarstorp: »Humle förökas, om ran­korne eller \Vann en nedlägges i jorden, i krumm, at allenast et quarter koksar öfwer jorden wid ändan, då stjälken tager rot efler hela längden, och man kan med några stjälkar göra en hel hmnle-gård ».

Även örtartade sticklingar kunna uppdragas av humle. De engelska försöksserier, som utförls, ha visat bäst resultat om man använt unga vårskott aven längd på omkr. 1 m men till­bakaskurna till omkr. 20-30 cm vid sättningen i kallbänk. Skolten böra vara rotade nedtill samt etiolerade (blekta), vil­ket uppnås, om jorden uppkupas kring moderplantans bas el­ler en hög av sand upplägges där, innan skoUspetsarna börja sticka fram på våren. ökning av slicklingarnas livskraft har i vissa fall nåtts genom att doppa ändarna i kalkgröt eller eld och därigenom tillsluta ledningsbanorna. Betydligt svilrare vi­sade det sig vara att få goda sticklingar av de utvuxna ran­kornas sidogrenar. Av vikt är aU förökningsbänkarna skuggas med säckväv, samt att bänkfönstren under den första veckan hållas stängda för att sedan gradvis lyftas, tills de helt kunna borltagas efter omkr. två månader. Där höstplantering av humleodlingar tillämpas, kunna de örtartade sticklingarna an­viindas härför samma år de tagits, eftersom de - snabbare än

7S Xlj([nhiyyrdn!l (lll hUJlIlcodlill!!

de föryedade nlnksLiddingarna ~ redan da nitLL god l'olul­

yeckling. Föl' fllllst~tndighetens skult h{)l" kanske n~iIl1nas, ~\LL humlen

liksom fruktsorler och mhnga andra lriidg,\rdsy~ixLer ~iven kan förökas lned ympning och okulering. Praklisk hclydclse har della dock ej, eflersoln jn ymprisel ph höslen efter Yissn:'\I" igen och sä blir hortskuret lillsauunans llled rankorn:.t i övrigl. Evcnluelll k:'lI1 Illan dock i ylixtrör~idlingsarbeteL finna visst

bruk för denna lllöjligheL Frösildd leder som redan nkimnLs Ull pinnior aY hell andra

egcnskaper ån modersorten. Liksom vid siidd :.lV excmpelYis ~ippelk~irnor iiro nerlalet fröplanlor :ty myckel undermillig be­skaffenheL ur praktisk synpunkt. För viixlföriidlingen ~ir frö­sitdd efter fri aYhlonu:ing eller luiUmedvclen korsning dock del viktigasLe medlet alt framsliilla nya sortcr. Vid lillr~ickligt slorl plantantal finns chansen all n{tgon g{tng dra en vinst i del

lolleriet.

SättningetL av sticklingarna

Finnas goda sticklingar lill förfogtlnde p2i. höslen, anses planlering dii vara alt föredraga i de konlinenLala humlebyg­dermt. ~ormalt anYiinder nwn sig ju dock ay v2i.rskurna sLiel~­Hngar, som S~l fort som Il1z)jligt ulnyttjas för siiLLning, mcchw yintermllsLen ~innu ~ir kvar i jorden.

"Vid planleringen göras s~iltgropar pit de i förv~ig lnarkerade plalserna Illed om:-;orgsfull inriiUning i ln\da riklningarna. Gro­parna göras lJ~ist. med spade till ett djup av ;30 cm. I bollen fyl­les liimpligen m,lljord ;) cm högl (rig. 24); den omkr. 10 cm Etnga slicklingen nedsiitles lodr~ilt intiU gropens ena yiigg, v:.u·­eHer mera jord p;'tfylles s~i ~ltt den nttr rJtgr:.l cm över stick­lingens övre iinda. ~\vsUndet fr{tn övre ~indan Ull markylan bör vara normalt 15 cm; pti styvare jord ell par cm mindre, p{t hitl jord elt par cm :-;lörrc. Gropen igenfylles <.llltsii ej hell vid siillningen ulan först successivt under förSOIumarens lopp.

Om jorden ej blivit ordenlligt grllndgödslad i 1'örvåg, hruk,-ll"

S/ilfnin[jeIl (if) s/icklinyril'f/(f

man i Tyskland lillföra slallgödsel eller kompost i planLerings­gI"o"parn,-ls boLLen, som d?l skinkes omkr. lO cm (fig. 2-1). l de LtlI detta pröyats i ?\iisum har emellerlid resullalel lJliyit mindre lyckal, fr~imst genom all ollonhorrlarverna gynnats.

Grop,-u'na fä ej stä Hinge ö-ppna och lork,-l, [ltan planleringen skall följa omedelbart efler griivningen.

I gamla lider saltes flera stiddingar i samma planlerings­grop eller »kupa» ~ iinda upp lill lio, eller riillare sagt fem par, ertersom man alllid synes ha riiknat med parvis pfanle­ring. Siiltning av par har iinnll i yära dagar lilhimpaLs pii en del häll i utlandet. En ·viss rninskning ay anlalel mislor i bc­sWndct kan ju därigenom uppnås, men har nwn blolt lillgäng till goda slicklingar iir det slöseri all siiLla dubbelt. Lnder i\rcns lopp blir för ö\Tigt resultalet <.lY heskiirningar och val av rankor för uppledning, all snart endast elen ena planlan }cvarlever. Direkt oEigenhet medför duhhelplanleringen d~irj,

all den försvi'tral' kontrollen över planlornas sorl~ikthel och sundhet, samt vidare aU de b~lda phlI1lorna p~1 grllnd al' rol­sloekal'nas olika niiringsförr[id, kondition och heskiirning kunna bli olikLidiga i utveckling och mognad, vilket försvårar .'ikörden.

Efler siiilningen dröjer del vanligen lvi\. il tre veckor, innan humlesticklingarna funnil sig sit tilll"kitta, att revorna hörja ul­yccklas. Siirskild omsorg måste denna tid iignas {tt vallning av plantorna, om viiderleken hlir torr. ~~ir rankorna komm,-l fram, skall slöd genast St{l till deras förfogande i forn1 av khit­Lerträdar, krakslörar eller andra anordningar. I Bayern s~iller man orLa upp en provisorisk sWllning med 2~;3 m höga stolpar samt lril.cl. HUYltdsaken iir ju alt rankorna lyftas upp fr[in mar­ken, stt aLl sj ukdomar och skacledj ur kunna h:111as efter. I all­miinhel bör man ej ritkna med ~ltl fä n;'tgon n~imny~ird skörd under 1JhtnLerings~het pä våra breddgrader. Fritn plantering­arna vid Balsgård kan anföras, att är 1 H;19 erhölls i Illeclcllal endast 0,2 kg fiirsk humle, är 1950 d~iremot hela 1,0 kg per n;ys,ltl pb.nLa. Av ~Uc1re planlor erhölls samlidigt resp. 1,5 och 1.1) kg. Slickiingarnas kvalitet och ttrsmi1nen iiI' det som i

80 Syanliigyning av humleodling

fr~imsta hand avgör, mu humlen redan förs la året Yill börjn avbetala ,.'ad SOln nedlagts i anhiggningskoslnaderna.

För aU ~indå draga någon nytta av jorden i den nyanlagda

hUl1llegården ~ir mellankultur av exempelvis potatis eller gur­kor lockande. Sådan odling får emellertid ej vara till hinders för ogräs- och parasitbekämpningen hos unghumlen, vilket den dock gärna blir. Skall humlen få bäsLa möjliga skötsel under det viktiga anliiggnlngs{u'et, är det därför klokast aU utelämna alla exlragröclor och hLllla sig Lill del ena.

Marken i den nya humleg{u'den hålles hela s~isongen lucker genom kultivering och handhackning, smntldigt sorn ogriisel skaffas undan. Plantorna kl'~iva vidare ständigt tillsyn rör upp­bindning av nya rankor smnt kontroll av parasiterna, av vilka särskilt Peronospora-SValllpen Inå nilrllnas. i\ ven om angrepp av denna besvkirliga sjukdorn ej synes,_ bör luan dock utför;'l rninst en eller ett par bespruLningar (jfr sid. 120). Bland an­gripande insekter kan nälnnas knäppar- och ollonborrlarver, jordloppor, bladlöss och spinnkvalster, vilka alla i tid 111;1sle hindras alt försvaga hUlllIeplantornas lillYiixt (j fr sid. 111).

På hösten låter man unghllmlens rankar vissna ned ordent­ligt, innan de avskiiras Olukr. ;!~ In över markylan. St~ingerna eller kläLtertrådarna avlägsnas. Därpå vikas lned plogen två tunna liltor från vardera sidan Ill0t plantraderna, sii att plan­lorna Eickas och en slutHtra bildas mitt eruellan radel'n~l.

Så skyddade kunna hUIllleplanLorna utslå iiyen sYåra pit­fresLningar under sin första YinLer. Hunllen har ju också i sig själv en uin1ärkt vinterhärdighet, \'i1ket bl. a. Inarkeras av den vilda hurulens [örekon1st långt norrut och i andra utsatt:)

lägen.

STANG· ELLER

STALLNINGSKULTUR

Humlestänger

~Iera s~illan ha sbinger av full liingd (()~8 In) eller full­sl~indiga triidst~illningar iordningsUillts redan planterings~lrel. Som regel gäl' man i förfatlning h~irOln först under den efter­följande vintern, så alt klätteranordningarna st{l fiirdiga för humlens andra s~isong. Det bör ~innll en gtmg i detta samman­hang helonas, alt alla s{tdana förberedelser skola börjas i god lid, så aU stolpresning och tramp bland plantor Illed redan utvuxna, kanske rlleterlånga rankar undvikes.

Slång- eller ståIlningsanordningar ~ir del första Intln har alt falla avgörande om. Båda Ineloderna ha sina fördelar och nackdelar. För alt nu n~imna st~ingerna först, vilka ju l gamla tider uleslutande brukades, faller sig deras anv~il1dning nalur­ligast i skogslrakter, där de hitt och billigt kunna ansk~lffllS, vidare ptt smil, steniga eller till forIlIen oregelbundna f~ilt, cI~il'

yarje planla liksom krkiver individuell inplacering, och i lJlä·· siga higen, diir sbingernas orörlighet iiI' till rördel. Hlllllle­sUingernns längd bör vara 6-8 In, de kunna huggas ay olik~t triislag. Bl. Cl. rekommenderas i gamla svenska skriner al, Il1cn gran och fur iiI' ju vanligen hiHast till hands. SUingerna bar­kas viiI för att ej exlra gömsUillen för insekli-igg och synmp­sporer skall serveras; d~iremot sker aykvistningen ej s:t sniHi, eftersorI1 nahbarna underUtta humlerankans grepp om slödd och hindra nedhasning. För att sbingerna skola W_ god \':11'­

aklighet böra de tjäras, br~innas eller på annat s~itt konser­yeras i nedre kindan, sedan denna vederbörligen spelsals. Sliingerna ulskiilas på våren, så snart plantornas skolt bÖl'jll ,:isa sig, de nedtagas vid skörden och förvar~ls sedan under tak eller resta i pyranlider eller Inot träd under Yintern.

82 Stdng- eller ställningskultur

Nästa v"r putsas de före utsättningen, omspetsas och omkon­serveras efter behov. Ofta sätta sig parasiter och särskilt d" spinnkvalster så fast i stangens sprickor, att desinficering med formalin eller genom att föra stången genom öppen eld måste tillrådas. En av olägenheterna med stångkultur är för övrigt just att parasitbekämpningen i sin helhet försvåras. Det orör­liga och relativt grova stöd stängerna utgöra för plantorna hindrar besprutningsvätskan att komma åt överallt på humle­plantan, som den borde. Man kan i korthet uttrycka saken så, alt där stängerna äro billiga möjliggöra de lägre anläggnings­kostnader, medan å andra sidan de årliga driftskostnaderna höjas genom större arbetsåtgång vid uppsättning, uppbind­ning, besprutning och skörd.

Humleställningar av olika slag

Humleställningar finnas sedan något hundratal år tillbaka l mycket olika utformningar i de ledande utländska humle­bygderna. Anledningarna till olikheterna torde främst ha vari t ue använda humlesorlernas växtsätt, humlens frodvuxenhet, vindförhållandena samt materialtillgången. I England byggas sålunda endast omkr. 4 m höga ställningar, där från de glest placerade plantorna två till fyra klättertrådar av kokos eller annat fibermaterial löpa upp till det wire-nät, som kröner stolpraderna. Trådarnas uppdragning iir i allmänhet mycket invecklad i de olika system, som där användas. De vanligasle, de s. k . paraply-(umbrella)systemen, ha fyra klättertrådar per planta, vilka först gå rakt upp, sammanhållna aven ring på omkr. 1,5 mos höjd och sedan böja av snett uppåt åt var sitt håll, tills de nå var sin längsgående topplina, vilka gå fram med en meters mellanrum. Rankorna nå på så sätt gan­ska snart upp till toppnätet, där de sedan kunna utvecklas vidare. Uppbindningen av de olika trådarna är en ganska be­svärlig procedur, som antingen kan ske från marken med· hjälp aven lång stång med löprulle för tråden upptill eller genom alt utnyttja styltor (fig. 27, 28, 30).

t

\,

Humleställningar av olika slag

\ I I ,

1/ , I

83

I /

Fig. 27 . Strlingning av engelsk humleodling med kokos snöre (K. Anjou ) .

Den högvuxna humletyp vi hos oss använda gör emellertid, att de mellaneuropeiska ställningstyperna få ägnas det största intresset. Tidigare har variationen i exempelvis Bayern varit mycket stor, och varje humlebygd eller rent av varje gods med större humleodling har använt sitt eget ställningssystem, Efter hand synes nu en viss standardisering ha ägt rum. De äldre systemens ganska stora åtgång av grova stolpar och annat trärnateriaI har efter hand kunnat nedbringas i dimensioner och antal och utbytas mot järntråd och linor till stor del. Framkomligheten i planteringen har på så sätt kunnat ökas, samtidigt som underhållet förenklats och förbilligats .

Av kontinentala ställningstyper må här refereras (efter LINKE und REBL) Hallerlauer gamla och nya system, Saazer, Tettnanger och Spalter.

S!dnq- ellcl' sliillnin,r;skultllF

Fig. 28. Styltor yid stdi.ngningsarbctct l enach,k humleodling C\\:'allcrstein Lab. " Comm.).

a) Il(illerlmzcl' gamla syslern karakteriseras av aLL ej blott stolparna och deras slr~iyor utan även förbindningen 111C1-

bn stolparna t viirs öyel' raderna utgöres av tr~iyirke. l radernas liingsrlkLning gå diiremot sl:.Hlrädslinor (yanl. 2-!r~ldig, 2,8 rum:5 galvaniserad iagglr~ld Incd truhhiga tnggar pit ~1O enl avsU'tnd), son1 ha alt uppb~ira khittcl'tl'ådarna fr~ln varje plan la. Stolparna s~ittas djupt och yanligen alla lodriitl, endast i myckel slora odlingar lutas ytlerslolparna utåt. ~\s­sltll1den lnellan slolparnas längsrader hlir ~1 gänger planlornas radavsL{ind 1,6 m = 6 ID. Tr~iälgttngen ~ir vid dylik s. k. hock­sli.illning slor; man r~i.knar p~t 25 år ll1ecl 0,028 m:\ per 'Plnnl~L I jäInförelse lued sWngkulilll", där rl1an fÖl" 23 {'tl' får ri.ikn:l 111Cd 0,140 rn:-:: 'Virke per planta, har ju dock en stor besparing

n{tUs.

------- -------------------

lluwleslällninyul' av olika slav

Fig. 29. Halledauct' Hya stiilIningssystcm (Linkc).

H o I !ertau-sfä II n i ng "Nya systemet" c=innerstolpor

b=ytlersto)pc, c.= hörnstolpar

Bygel

. b) Hallel'lallel' ny.o. system utgöres ay en lypisk Lråc1sL~lll­

ning, d~ir endast b~irslolparna äro av tr~i (fig. 29). Tviirs[~ing­crnu i del gamb systen1et ha utbylls I110t kraftig 1~irlin;J

(yunI. 7-lrädig, :3,1 Illm:s galvaniserad järnlråd). Alla yHer­slolpar siilras med ulåtlnLning, förankring sker ll1ed kraftig staglina till hetongklump på frostfritt djup. ~\nlalet planlr~lder mellan lvå n~irliggande stolprader uppgtn' lill 4,-5, oeh stol­parnas inbördes avstancl är alltså o-H rn (bild 29 Yisar ex. ;) X 1,5 = 7,6111). Till skillnad från efterföljande systern nag­las eller surras ej längstrådarna fast Yid stolpar och ty~ir­

linor ulan löpa genom byglar. L~ingslr{ldarna ~iro yanligcn taggld"tcl liksOll1 i del gamla systemet. Byglarna ~iro avsedda alt förEinga EingslrtLdarnas livslängd; hrott intriiffa annars Ult, om de slllmL förbindas lned ly~irljnorna. Förankrings­linorna böra ej dragas alltför brant ned{tt, utan bilda minsl

86 Stiill[j- ellel' siiillniIlfjskulllll'

;30 ~ och helst 45-50 o vinkel mot stolparna. VirkesiHg~'tngen för denna och likartade tr~ldställningar her~iknas till endnsL

0,010 mOJ per planta under 25 ,lr5 tid.

e) SacJ.Z.er-sfällningen liknar i mycket den föregiiende nlen skiljer sig principiellt från denna däri, all slolparna endast siiLtas 1nycket grunt ned i jorden (ex. ~10 cm) eller L. o. m. sUillas på slen- eller betongsocklar; del sistnämnda i avsikt att undvika den röta) som Hitt husenu i t6istolparna vid 111<1rk­nivån. Den stadga) som erfordras) up-pnäs genOIll mycket fasl förbindning 111cllan stolparna. I såY{il hings- som tviirrikt­ning'.ll'na förenas n~lrslående stolpar 11led grov enkel trttd, S0111

förses 1llCd en slinga j yard era iinden att tr~ida över de s~ir­skilt tillskurna slolphuyudena. Trädljockleken ~ir yanligcn 3-8 Illm) med grövsla dimensionen i tv~irtrttdar och rörank­

ringsstng.

el) Tettnangcr-slällningen ntm~irkes aven btare SL()lps~ill­ning kin hos de båda nkinnast föregäenc1e, yilket röranledes av de p:lfrestningar, sorn alpvindarna vid Bodensjön ofta {lslad­kOD1ma. Varje plantrad innehåller sålundcl i allmkinhet stol­par, ehuru endast vid var tolv te eller -trettonde planta. T'\'iir­linorna l~iggas p~l hakar omkr. ~:2 ffi nedanför stolparnas topp och utgöras av 88 mll1:S enkel tråd. Längstrådarna äro nägot lunnare (5-5 mm). FörlltOlll ,på vanligt sält förankrade

stag för yLterstolparna ledas ~iven Hingslinorna över rullar ned lill förankringarna; pLi sä s~itt kunna sLag och längslinor

spännas vid behov, oberoende ay varandra.

c) Spulter-ställningen kräver kiyen ganska 1uånga stolpar, ehuru ay förhi\llandeYis klena dimensioner. Slolplängden ~ir i allmiinhet hela 9 m, varav endast ()O--~.gO cm sMUls ned i

jorden. Ty~irlinorna nislas omkr. 1 Hl under sLolparnas lopp, rrbn slolptoppen gilr sedan en slö,llina ned lill det ställe, diir tv~irlinan korsas av hingstråd, varigenom tvärlinorna kunna hi111as bättre spänd::\. De överskjutande stotptopparna med sim! snett nedåt gäende slödlinor ge detta system sin siirskilcb pr~igel. Liksom hos Teltnnnger-sliillningen ~iro alla bngsLr~l-

HllmleställniIl[jal' au olika slag 87

darna förankrade. Som ankare anv~indcs ett järnkors ptt 1,2 m:s djup, belastat rned stenar. Tväl'linorna ~iro vanligen fler­lrådiga) stag och längslinor entrådiga.

Till j~i1llförelse 1Ded dessa kontinentala SYSlC1l1 bör ju ii\'en ansluta sig en korlare beskrivning o'\-'cr:

S /is lllll-S tä lln ingen

Denna liknar närmast Hallertauer nya. Stolparna stå i all­m~inhet på var fern te planlrad i bäde längs- och tY~lrriklningen, d . .,v. s. p[t 7)5 X 7)5 111:S avstånd. ytlerradernas stolpar, vil1-:a s~iLLas 111cd sådan ulåtllllning) att toppen kOlnrner omkr. 1,5 In utanför lodlinjen genorl1 hasen, ha en Eingd av 9 m) varav l 111 nedgriivd. För~lnkringen av staglinorna sker i sten eller JJctongklumpar på frostfritt djul\ placerade 3,5~4 111 utanför yllerslolparnus bas. Innerstolparna ~iro nögot kortare. 13år­linorna, sonl förbinda stolparna i l\'~irriklningel1, utgöras ay kraftig wire. Över varje hingsrad ny plantor gtl. klenare linor. SOln mutt på draghtdlfaslhelen för staglinol' anges 8000 kg, för bkirIil10r 2500 kg och för längstrildar 1 600 kg. SOl11 kl;it­tertnld användes mest ogalvaniserad järntråd nr 17 (Olllkr. 1,4: mIn).

Bland de olika hår besl-:rivna utl~indska sLkillningssystemen synes den nya Hallertau-stållningen innebåra 1111nsLC:t maLeri~ll­rörbr'nkningen, samtidigt SOln slabililet och hanlerlighet ~ir av biista slag. Försök saknas ernellertid ej aU g~t iinnu l~ingrc i minskning av virkesåtgången eller t. o. m. helt öyerg~1 lill mc ta11- och triidkonsLruktion för att radikalt öka hiUlbarhden och yaraktighelen.

Det har redan näIl1nls, att tr~istolJ)arnas svaO'aste ])unkt 1;0'-_ b 'b

ger vid markytan, dår ruttnandet börjar. I Bayern har kon­struerats en siirskild s. 1-:. järnhelongfot för hUlnlestolp,-u', till dimensionen 2,50 n1 lång 11lCd 8-kantig geno1llskärning av 17 ern: s diarneler. Denna gråyes till hkilfLen ned i jorden saml Llslskruvas i sin ovanjordiska del vid tr~istolpen, som den alILsä hh hilda fot till. Denna fot kan även användas, d{t det giiIier alt reparera t-ildre sUillningar, diir stolpbasen hörjal

S8 SidnfJ- eller släll.ningskullul'

Fig. 30. Principskiss av amerikansk (överst) oeh engelsk humleod­ling ay normalstorlek, resp. Hi ha och 4- ha. De amerikanska od­lingarna ha högre ställningar och större plantavstånd (Prod. Team) .

rllttna. EHersyn ay stolparna bör ske [u'Egen, så att ruttet lrii bortrensas och impregnering av angripna sUillen utföres. Har öyer h~ilnen eller två tredjedelar av stol'pens genOInsk~irnings­yta angripits ::ty rötan, hör stolpen uLbytas. Försummas della, kan ULL en bruten stolpe riva ll1ed sig luånga andra och orsaka sjllduhbel lnöcla. Tillsyn och skötsel av stolparna kan å andra sidan förEinga deras livslängd med 8-.. 10 {lL

:J.laLerlalttlgftngen för humleställning blir givetvis, som ay det föregiiende torde ha fnungåU, beroende av den belastning, rnnn kan ber~ikn;:L S[lclnna förh,Ulnnden sonl humlens froclig­hel och y~ixlmassa, odlingens heEigenhet i hi eller Yind, fältets form o. s. Y. inycrka hiirvid. Ej heller kan luan alllid riIkna . rned alt jusl det Il1aleri~ll av tr~i och tråd man önskar sWr att

uppbringa.

JORDBEARBETNII\G

För att luckra jorden på våren, så att bakterieli,·, rotutveck­ling, valtenförclelning och n~iringsupptagning regleras, för att under v~ixttiden viclmakthtdla de hi-isla betingelserna för IUUTI­

len samt Ullika bek~impa ogräset, för att slutligen på höslen efter skörden underlälla jordens genoI11frysning nIen sam­tidigt skydda plantorna mol vinterskador - för alla dessa sk~tls skull 11låsle en serie jordbearbelningar utföras i humle­g[irden. Alltefter klinwt- och jordl11ånsförhållanclena bli dock rörfaring.ss~itlen h~iryidlag ofta olika. Under vintern ~ir det vis­serligen regel aU plantraderna ligga i drillar, under somma­ren bilJehMler 1l1nn i de nederbördsrika tyska hllmledislriklen dessa drillar, n1edan man däreinol i Böhmen, Kent oeJ1 på fler­lalet andra hMl c1{i har sl~itkllltur av jorden. Hos oss har det sislniimnda sättet hillills till~iIl1'pats, och endast för eventuella humleodlingar i V~islsveriges viHare områden torde drillkultu­ren kunna öyerv~igas. Bilda förraringss~iUen skola emellerlid behandlas här.

Vid drillkullur börjar man p,1 v[u'en med aLt plöja ifrån jorden fr{tn planlraderna, stt att beskärningen kan ske. S~l

snart rankorna vuxit fr::nn och första uppbindning skett Yid

klälterlritdarna, kupas jorden åter till plantorna. Under som­maren utföres ogr~isbekiiIllpning och luckring nlecl kultivator och harv, omedelbart följt (ly ny uppkupning med plogen. An­talet sådana bearhetningar brukar ya ra två eller tre. En eller h'å månader efter skörden utföres höstplöjning, stt alt de "vid det lagel ganska utplattade och nedtranl'pade drillarna ~tter

uppUiggas över plantraderna. I detta skick ft1r humleg~trden

uyerYinLra. '/id shitkultur utgöres ~iyen den första y:l.rbearhelningen av

rr~lnplöjning av jorden, så aU rolslockarna bli l~iltare iitkorn-

90 Jordbearbelning

liga för hesk~irnjng. Efter den första uppbindningen följer ny tillkupning, liksom vid drillkulLur. lXt hurnlen vuxit S~l långt, aU blomningen är n~ira föresläende, utj~imnas drillarna rned kultivator (eller speciell s. k. hreddningsplog med flera skiil'). Kring varje planta rakar nwn dock giirna med handhacka upp junI till en kupa, som underliittar rotbildningen och även med­verkar till en b~ittre förtjockning av rankarnas bas, vilkel i

sin lur är till nytta vid slicklingskärning n~ista v~n'_ 1-1ed kul­tivator, fjäderharv och shithary hMles så ogr~iset ener, skor­'p<'Ul efter regn brytes och jorden luckras erforderligt anlal gtlnger. GenOlll höstplöjning, sedan de avskurna rankornas resler hunnit vissna ovan jord, higges jorden lill sist i drill över vintern. SOIn regel låggas hårvid Lillorna samman över plantraderna, två från vardera sidan, och i varje radmellan­rUIn bildas en sIulEtra. På styv lerjord kan det emellertid ona \'ara fördelaktigare för jordens genomfrysning kring plan­torna, aH jorden plöjes frtm planLraderna och drillarna Eig­gas lnitt i mellanrummen; över raderna kvarsttu' dä endast smala och låga jordkarnnulr. Dkil'Ined utskitter man dock kiven rots lockarna starkt för 'vinterkylan, och under str~inga vintrar ha svåra skador framträtt på sillunda höslbehandlad jord, vil­kel siirskilt kOlnrnit till synes i dålig livskraft hos dårif'rån lagna sticklingar. Annars anses ju ll1cd r~itta humlen y(lra ett synnerligen vinterhårdigt "äx.tslag.

Om höstplöjningen - vilket alltså sonl regel ~ir fallet -avser att åsladkorDma en tillkllpning över plantorna, ~ir det av vikt alt arbelet utföres v~i1. )~,-nnu mera gäller denna regel för fl'ånplöjningen och ilLerkupningen under våren, då det gkillel' att köra s~l nIira planlol'l1u SOln D1Öjligt och dock ej vålla skada på ro l s Lockarna och deras unga och sköra skolt. Vid denna vårkörning användes d;irf'ör i rnindre odlingar en mycket lätt, enspänd plog, som kan rnanövreras perfekt intill plantornas platser i raden, I större odlingar, där lraktorred­skap anv~indas, bör IDan tillse aU arbetet utföres riktigt och i annat fall vidtaga siirskilda utg~irder för att förb~ittra saken. "\.Yen harvar och andrn körredskap, SOlU any~indas i hUIlllc-

Jordbcurbelning

Fig. :11. Humlegitrdl:l1 pil Balsgi'lrd eHet· vin[ct'!! men fön' Yllrbclll'hdnlngen (1\ .. -\njou).

91

odlingen, böra vara så lämpade och utrustade (ex. genom ptl­monlering aven stadig styrstftng), alt Ilwn har styrningen hell under kontroll. On1 den detaljen y~il tillgodoses, kan man i gengäld våga sig på slörre arhetsbredd ptt redskapen.

Jordbearhelningen lnåste alltid utförns med särskild hiin­syn till yntlenhushållningen. Vårplöjning i alltför fuktig jord kan orsaka besvkirlig kokbildning; av samma sk~ii hör till­packning med körsprllLor och andra lyngre redskap eller onö­digt tramp undvikas, (Et jorden ~ir våt och tillslagen. ytlagret hör sUtdse under växLsäsongen h~tllas luckert, och ej minst g~iller delta under torkperioder, dtl varje skorpbildning eller lillpnckning snarast rnåste brytas, så att vatlenavdllnslningen genom de bildade kapilEirerna hindras. En kraftig dagg eller lh{l11ande hEtsigt väder kan iblnnd vara tillrkickligt alt itsbd­kom rna skndliga nvdl1nslningsbanor för markfllktigheten,

GöDSLING

Näringsbehovet

LiksOIU andra kllUllr\'~ixter k1'&i"cr humlen för sin rkitla ul­veckling iillg{mg pä olika niiI'ings~ilnnen. Den kan L o. m. r~iknas till de rnera kriiyande viixislagen. Fritn v<'irl eget land föreligga visserligen inga niirmare utredningar hiiröver fr{m IllOdern tid, men i geng~ild finnas flera utlkludska undersök­ningsresultat viinia aLt referera lill ledning även för oss. De rnesl ing{tcnde försöken ha utförts av dr E. G. DOEHELL i Saaz och ~1ndra böhmiska Inu1l1ehygder, av dr F. ZATTLER, iiycnledes i BöhnlCll, san1l av dr A. I-I. BUHGESS ID. n. engel­ska forskare.

Brist p~t ena eller ~lndra niiringsiimneL orsakar hos humlen -- liksOID jn även fallet kil' hos andra viixler - speciella svag­hets- och sjukdomssymptom. En sammansbllning h~iray (en­ligt THO:lIPSON efter HEWITT, BEAHD, Z,,-TTLEH) kan ha siU inlresse för humleocllaren, kiycn om symptomen sällan i praktiken framtr~idn sil Inarkerat SOl11 i de kiirlL'örsök, det h~ir rör sig om.

Låg kyi.~yehalt ytlrar sig i s'i'ag y:'ixl; sm~l, hleka hlad lllCct

nediilkrökt hfdlning, ener hand gulnande och aYfallande; hladskaft röda; sidogrenar mycket Etlaliga; blomklns~lr få och glesa.

Liig fosformiingd ger ävenledes syag viixt; små, till fjrgen malt oliygröna blad, 501H senare hronsf~irgas genon1 l~ita bruna fllickar I11ellan under5id~lns nerycr och slutligen gulna och falla; anlalet sidogrenar och blomklasar reduceraL

Kaliumbrist rncdför förkrympt Ykixt; smil bbcl, vanrv dc nedre blekna Inelbn nerverna, senare nirgas de llpp{rLvikb hbdkanlerna bruna, grib eller pLlrpl!rf~irgadc; dessa hriinn-

sari.n{jsbchovel

Fig. :32. Symptom p~t knliumbrisl (13mgess).

fliickar sprida sig dock end~lst obetydligt mellan ne1'Y8rna; innanför de ])l'una n~ickarna utbildas smala, gulgrönt klcn·o­liska O1ul"ildcn; ::;luUigen skrtunpna hladen och falla HY i gan­ska slor m~ingd; ulyccklingen ~t\· sidogrcnar och blom ~ir svag.

Kalciumbrist ger Lunn Yiixt; bladens lnellanncrv-parlier ~iro i lJörj~ul svagt gulgröna, ::;enare blekt hiderEirgade; bbden ~lV­rallande lned början fr~ln rankans bas; yngre blad ha nediH­vikta kanter, blek f~irg s~irskilt vid randen; bruna bladfl~ickar liks0111 vid fosforbrist förekomma, liksOll1 {iycn bl'unf~irgning av hladkanlen; vegetalionspunkten i rankans lopp och sido­grenar oHa aYdöende.

~Iagnesillmhrist visar sig i reducerad v~ixt; nedre bladen JJli mellan nerverna ulpr~iglat gulgröna till gul-ldol'oliskn, se­nare ulyccklas små bruna ~n'döende fl~ickar och ibland kant­briinna, varpä livligt blddfall intr~ider; sidogrenar och blom Illyc,ket syagt uLyeckbc1c.

Aven avsaknaden av spi'u·element fnunlI'~tder gen0111 [ör­::-iyagad viixlkraft, vidare genOIl1 snd och hIcka blad, av vilka dc i-ildre hli syagt gulgröna mellan ncrycrna; på bladens un­dersida fr~Hnträda lik':iom Yid fosforbrlsl bronshirgade fl~ickar

9,1 Gödsling

Illellan ner\'erna, Illot bladbasen il.Ycn en del lJrllnr~irgning och vissnande mellan nerverna.

Flera av dessa sympt0111 ~iro varandra mycket lika, och förväxlingar kunna cEil'för lätt ske. KeInisk analys av blad o<:h jord fordras därför i praktiken, dit del gäller alt klargöra hristfenomenens orsaker.

Liknande fenomen, ehuru i mindre ulpriiglad grad ha Pi"l­Yisals vid utelämnande av de olika n~iringsmedlen i fältförsök. Vilka kvantiteter Inasle då vara n~irvarande för att normal utveckling och normal hurnieskörd skall -erhållas? LINKE har givit följande samnw.nstkillning av olika forskares beräkningar över de kvantiteter <1.'l huvudn~iringsmedlen, S0111 genaD1 en s~tdan hnmlegröda upptagas ur jorden och s:'tlunda bortföras dårifr~tn, sanlt d~irtill vissa j~ilnförelsetal för nugra andra kul-lllrviixtel' (siffrorna ange kg per hektar) :

Esilvc Fosforsyra Eali Ealk

" P~O~ K~O enO Humle, enI. DOERELL .... 107 32 81 150

" " RHEINWALD 90 ;lO (JO 130

" " BONNET H2 2D D:J 112 :V1edeltal: 96 :JO 88 1 ,><,

,) ,)

Korn ....... . ...... 50 25 55 15 Vele ....... lO 30 50 12 Sockerbelor . . - . . . . . . 150 GO 175 120 Potatis - . . . . . . . . . . . 90 '10 160 50

Enligt delta framtr~ider humlen i jkimföl'else med sträsliden sonl mycket kråvande ifr~1ga OIn k\'~ive, kaliUIn och kalk. Ifri\ga OIn k'iäve ntu- den minst lika stor förbrukning sonl po­tatisen filen Eigre än sockerbetan. I kaliuDlhehov slannar hum­len betydligt under dessa båda sistn~inlnda YiixLshlg, av kalk synes den dåremot vara en siil'skilt stor förbrukare.

Onl Iuan räknar med att den sålunda med humlegrödun bortskaffade näringskvantiteten helt skulle ersiittas med han­delsgödselnledei och vidare räknar med aU i gängse kväve­gödselmedel kväveinnehållet kan utnyttjas till 80 %, lnedan

Xäl'ingsbehovei

Fig. ;;~l. "Cpptill symptom på fosforbrist, nedLill på magnesiumbrist (Burgess).

96 Gödslillg

molsvarande upptagning av fosforsyra och kali ur respeklive gödselmedel sältes till 25 och 60 %, erfordras omkr. 120 kg renkväve, 120 k g fosforsyra och 145 kg kali per hektar. Della betyder i sin tur per hektar h umleodling omkr. 580 kg 20,8 % ammonsulfa t, 600 kg 20 % superfosfat och 360 kg 40 % kali­salt. Huru stor del härav, som sedan i praktiken verkligen behöver tillföras humlen i handelsgödsel beror j u på jordens eget närings förråd och deltas tillgänglighet i upptagbar form, vidare av de givor naturlig gödsel som tillförts samt slutligen av nederbörds- och övriga klimatför hållanden, för att nu en­dast dra fram h uvudfaktorerna. Innan vi på allvar ge oss in på d iskussionen om lämpliga gödselgivor till humlen, måste vi alltså göra k lart för oss, att sådana siffror endast kunna tjäna som en mycket grov vägledning. Varje humlegård har sina näringsbehov - i större odlingar eller där flera sorter odlas framträde r kanske t . o. m. behovet av flera gödslings­planer.

För h um leplantans harmon iska utveckling till full och först­klassig skörd erfordras til lgång på sanltliga de nämnda nii­ringsämnena . Kvävet behövs för äggviteuppbyggandet men är även en viktig beståndsdel av klorofyllet, som j u har stor be­tydelse för växtens ämnesomsättn ing. God kvävetillgång ka­rakteriseras som bekant av kraftig växt och mörkgrön blad­färg. Vid överskott växer humlen alltför frodigt vegetativt men ger dålig och försenad kottsättning; Iupulinhalt och arom försämras även. - Fosforn ingår bl. 3. i cellkärnans viktigare substanser och torde hos humlen, liksom hos andra växtslag, i hög grad befordra blomansättning och -utveckling. Fosfor­brist har vidare visat sig medföra kvalitetsförsämring hos humlekollarna. - Kaliums viktigaste roll synes ligga i dess reglerande av cellinnehållets (främst protoplasmakolloidernas ) vattentillstånd. Vid hög kaliumhalt i växten ernås härigenom det praktiska resultatet, att torkresislensen ökas. Även för sjukdomsresislensen belyder kal iumtillgången mycket. I tjeckiska försök har tydligt framgått, att humlekvaliteten i hög grad gynnas av god kaliumhalt, vilket även efter erfa-

Näringsbehovet 97

renhetsrön utnyltjas av praktikerna. - Kalciul11 har dubbel betydelse, dels som näringsmedel, dels för reglering av mark­reaktionen. Som näringsmedel samverka kalcium och kalium eller motverka varandra i ett komplicerat balansförhållande i cellmekanismens funktioner. GeoOlll alt neulralisera rnark­syran verkar kalken allmänt förbällrande på humlens livs­betingelser, eftersom humlen iiI' en utpräglat syraskyende växt. Neutral eller svagt alkalisk reaktion synes i allmänhet karakterisera goda hUl11lejordar (pH 7-7,5). Under reaktions­talet 6,5 visar humlen oftast tecken till misstrivsel. - Av andra grundämnen kunna nkimnas magnesium och järn, som Mda ingå i klorofyllet.

l\1en det gäller ej .endast alt de l'~llla våxtnäringsämnena j

lämpliga givor tillföras humlen, tidpunkten bar därtill avgö­rande betydelse . Under plantans [örs ta växtperiod svarar rol­stocken för näringen, och 111an hal' beräknat alt den kvanli tel, SOI11 ur dessa förråd tillföres plantans ovanjordiska del, utgör 30--10 % av hela niil'ingsbehovet. Näringsupptagningen ur jorden kommer först slrax före blomningen i gång och n:11' sin höjdpunkt under kotteulvecklingen vid månadsskiftet juli-augusti. Franska försök (BONNET ) , vilka bekräftas av motsvarande tyska undersökningar ( ZATTLER ), ge följande »lidlabeIl » för de olika näringsämnenas upptagning, r~iknat i

procent av de totala kvantiteter, som den 10 september, d. v. s. vid skörden, upplagi ts:

Kväve Fosfors)'ra 1(ali Kalk Da.tum N P,O, ](~O eaD

22 j uni .... . .. 47 38 2 .. 42 15 juli . . . . . . . . . . . . 66 59 43 70 H augusti .. . ..... 10 .. 88 66 80 10 septemher 100 100 100 100

Della innebär, att kvävet behöves ganska tid igt, fosforn något senare och kalium på allvar först under kottarnas till­växt.

(". ,~ •• ~ , . 1 ••• __ '

Gödsling

Om Yiixlernas f{)l'llliiga alt ycrkligcn upplaga ocIt lillgodu­giira sig de i lnarkcn hefintliga nkirings~imnena mä yUerlig~l.re dl par ord s~igas.

För det första har vattentillgången [lygijrande hetydelse, eftersom vattnet dels utgör en mycket hög procent ny vkixtJnas­

san, dels ruLl_ste tjäna sonl lösningsInedel vid salternas upp­sugande och transporterande. Alltför rikligt 111Cd val:len hind­rar emellertid lufttilltr~ide och l'otuLycckling samt medför gulnande och avtynande. HUlllien iiI' ingen yatteny~ixt, diirf(jl" m~lste grundvattennivån hållas ganska bgl.

För det andra påverka de olika niirsalterna v~lrandl'as l()s­lighct och upptaglJarheL S~irskilt markerat {il' ueLln ifriiga om kaliuIlloch kalcium, d~ir s. k. jonantagonislll räder. FDr hög kalktillgilng hiimmar kaliun1l1pptaganclet, liksom den för övrigt iiv,en fastlåser lnanganet. Onlyänl lnirkiffnr oHa vid gödslingsförsök lllCd olika vkixlslag, alt en ökad kaligiva ej

medför viinlad skördeökning ulan tvärtom en s~inkning, or­sakad ny alt kalciunl fastlåsts och diirför råkat i bristsitua­lion. På liknande s~iLt har man förklarat de fall av typiska hristsymploIl1 för lnagncsillm, som konslaterats hos humle, tomaleI' och iipple, niimiigen sä att den i och för sig Lillriick­liga magnesillmhalten fastlflsts genom överskoll av si.irskill kalium pii neuLral eller alkalisk jord.

Stalluödslin~ i "amia tider u u u

I den 1807 från tyskan översatta och i Sverige lllgisua ~).An­Yisning till Humleplal1teril1g med minsta kostnad och högsla \"lnst» <lY ?\lÖLLER heter det: »SLarkt gödslande lir för hmn­lan ol1ndg~ingligt, ty Et ,;;~ixter fordra illera fetlna. ~Ied fii ord, hllrnlan kan alldrlg stä för fett, kan ej, s~1sonl andra wiixter, gDclslas för mycket. Ju mera gödsel, ju flllIkomlignre blir frukten, ju lnera \Yinner den bäde i kraft och ll1yckenhet.;~ Delta ii1' giyetvis ö,rerord, som dock få ses Dl0t bakgrunden av den bristfälliga n~iring hUlnlen i gamla tider alltför ofta fick nöja sig med. HISIXGH ger 1671 en bild hiiray pii laI om hum-

Stallgödsling i gamla tic/el' 99

leplanteringen: ;>l\'är nu Plazen så tillredder iiI', S[l kan nwn före ~in HunlbleI'ötterna läggias med Rijs eller Halnl EHa thet Landet öfwerbriinna, eller och rörrutna, eller Kuhlorna 111ed frisk Aska öhversLröö, och näst Gudz wälsignelse skal ther aff mycken Humble '\yäxa.» - Något frikostigare rnaterieH lilldelning få de nysalla hum1esticklingarna ISAACO EIUC)'s 1083 utgivna bearbetning av »"'1. JOH. COLElU Oeconolnia»: »När Kulorna åre alla färdiga, tå skal then öi\yersta Jorden tagas ther ut, s{t at the blihva lijka SOIn Ht diupt ihålt Faat, uti thetta diupa Hålet skal Fåra- Geta- eller rutin .:\öta-Dyngia inliiggias, hwar Kula på the t niirmesLa ful. Någre förbiude sig S'\Yijnedyngia; n1en COLERUS s~iger at the ganlble Hlunblegårds ~Iästare äre i then :Mening, at Oln nlan göder 111ed rutin S'\Yijneclyngia tå skuUe Honingzclaggen icke kunna skada, hwilket står till at försöka; ylen Hästedyngia rnåste för ingen Dee1 brukas ther uppå effter hon iiI' för lnyckei: heeL» På d.etta förråd av gödsel hade sedan hUlnlen alt leva i många är. Eller också kunde lnan, som BROOC~IAN 1736 beskriver, »stöpa fåre-, du[we- och hönse-dyngia uti

'''aln» saInt tillföra vartannat eller vart tredje år.

l ",löLLERs handledning räknades dock förutom f'örr"ds­gödslingen vid sättningen även nled årlig underhållsgödsling. Det kan för övrigt vara av ett visst nöje att läsa, vad jJöller nännare har att säga om de gödselslag, SOlD kunde ifr~lga­

kOlDma: »Gödseln består af god spillning efter hornboskapen. S~ircleles \verksarn är s,vingödsel, då den med den föreniirDde tillblandas. GenoDl nlängden af sina oljeaktiga delar iiI' den i

synnerhet för humlan t j enlig. Hästgödsel är sålnst och a111'<1-TIlinst till detta ändamål passande. Fihgödsel kan man till­hlanda, om jorcl1nttnen är något lerig, då den mycket bidrager att drlhva '\v~ixten. På sandig jordmån kan den deremot icke lnca sttdan fördel nyttjas. Har lnan deremot mycken s\Vin~ gödsel, sonl i anseende till sina oljaktiga delar är för hUInian S{l t j enlig, iiI' äfwen i denna händelse nödigt att Dleddela den i behörig nlängd de alkaliska salter, sonl fordras. Dessa nTO j:(alk och asko., eller ock tillblandad fttrgödsel, hwilka ämnen,

100 G6dsliny

~Olll bekanL ii r, föra med sig en hclydlig lll~ingd af saltakliga delaL>. Det gödselslag, 50111 bland konlinenLens hllmlcodlarc itlnj{)l allm~int rykle soin det i gamla tider förn~imsla, synes ha yarit getgödseln . .'-rodern analys ger ~iven stöd :H denn:t praktiska erfarenhet, eflersOIll getgödseln lller~l iin ann~ln

stallgödsel iiI' rik pä kalium, fosfor och kaLk och allls{t ej S~t

ensidigt kviivebelonucl.

"Vlodern oödslinosteknik - c o

Den lid iiI' Eingesedan förliden, n~ir humleodlaren hade dl

rikligt sortiment ay olika slags stallgödsel alL v~iija ur. Dock g~iller forLfarande, alt humlcn lillhör de \'~ixtslag, som siirskilt kunna dnlga nylla av sLallgödselns EJ.I1gsa1nt verkande n~i­

rir:gsinnehav. )\.Yen 1ned hiinsyn Ull 1nullbildningen oeh jord­slrukturen har den naturliga gödseln stor helydelse i humle­odlingen. );"ven annat org,-lniskt material kan llled fördel ul­

nyLtjas mcd eller ulan komposlering. I England anviindcs exempelvis mycket induslriavLlll fnln ylle-, piibvaru-, slak­teri- och fiskmjölsfabrikerna att fylla ut, diir stallgödseln ej yarje ilr r~icker till. Givor pil ;")0-76 lon stallgödsel ha annars \',.n-i l yanliga i Kent.

För I1lOdcrn odlingsleknik g~iller följande. Vid humlegiir­dens anEiggnnde bör redan en slallgödselgiva ha lillfi>rls och llcdplöj ls hösten innan pbnteringen. Allt ener jordens hehoy SaInt rild o~h liigcnhet ges hiirvid 20---;W ton v~il brunnen sl~lUgödsel per hektar r~iknat; per 1000 plantor molsyarar della vid normalt pbnlaysl~lnd 4 -.!:OO-G GOO kg. Kalkning hör itven d{t utföras, 0111 ej jorden redan kil' mycket v~il tillgodosedd pit della 1'DL' humlen si't yikliga ~irnne. Varje lon lniHlligt hrull­nen, blan(hlcl nötkrealufs- och h~islgödsel med nornl:.ll slrDhalt inneh~tller OIllkr. --t,S kg kviive (?\), 2 kg fosforsyra (P;l0) och ;>,;> kg kali (K.,O). :\Ied 30 ton följer alllsä 135 kg ky~iye, t50 kg fosforsyra oel; 16S kg kali per hektar, vilket vid resp. 80, 2;") och GO % utnylljande 1110lsvarar en. upplagning av 108 kg kviiye, 13 kg fosforsyra och 99 kg kali, För kviiye och kaliUlll

JJodel'n g6dslingsleknik 101

skulle della j u kunna anses täcka ärshehovet, i synnerhet om man lar i belraklande att humlen första ~Irel Yiixer relaLivL bl:ygsamt. elnylljningsprocerrlerna torde dock ligga avseviirL liigre itn h~ir angivits, enersom i \'tlrje fall 'På Iii l ltl. re jordtll' ur­lakningen under vinlern och vi'tren hlir hetydande. :\Ian m{lsle diirför ----- chir ej jorden i sig sjiil\' redan iiI' rikligt ulruslad med hill upplagbar niiring "~ ... " riil\:na Illed nLt Yiirlillskoll i fonn av handelsgödsel erfordras. Siirskilt giiller delta jll rosforsyr~U1, som cbligt lillgodoses genom stallgödseln. Slorleken ~lV yiir­giyorna kan ej eX~lkl anges, men som nonn kan niimn~ls

200~-lOO kg amIl10nslllfat eller ljungasalpeter, ;300·--GOO kg sllperfosfat och 200---+00 kg kalisalt per hektar. l-I~irtill kom­mer oflast en övergödsling rned kalksalpeter Yid lnidsommar­lid <1,' omkr. 200~:100 kg per hektar. Omriiknat per lOOD planlor hli givorna d~l omkr. lOO~200 kg ky~ivegöds'2lmcdeL 75~130 kg superfosfat och SO-----100 kg kalisalt; 11led ~1l1 1"C­

seryalion för lokala förhällanden. ~\ndra och följande odlings~tren höra helst iiven förhercc1:'ls

gono111 en stallgödselgiva pLt hös len innan, dock mindre ~in

rörsb gängen; exempelYis 15-20 ton per heklar. :-'Ian kan iiyen lilEim'P~l kranig krealllrsgödsling vart tredje ~tl' och un­der mellan{tren helt liin lill handelsgödseln. Ges stallgödsel, kunna handelsgöclsclgivorna yara [ty liknande slorleksonlning, 50111 OY<1n anförls. Vjd enbart handelsgödsel höjas cliircIllol de olika kvanli letcrn~l nlCd SO-l 00 ::'~,'.

:\Y kyiivcgödselmedlen l-amr:~l n~irmast arnmonslllfal, ljung:'l­

salpeter oeh kalksalpeter jfdtgakomma föl' humlen hos oss. l Bayern ~mv~indes diirtill hl. a. kalkkv~ive med llLmiirkt resuHaL .\\' de n~imnda luedlen har ju kalkkviivet bngsammast yei'kan och hör utströs pil hösten eller Lidigt pit ,,{u'en för aU hinna omvandlas i upplngbcll' form. ;\ml1lonsulf"alet l~tmpal' sig ut­miirkL för Yi'l.rspridning, eftersom del dit verkar llnder yegela-1ionens hu\'uclperiod. I allmiinhel ilr det oeks~i della medel, som l1lCst kOlllmer lill anv~indnlng för humlen. En oliigenhd lur dock mnmonsult'alet, niimligen alt del ~ir »fysiologiskL sud). d. Y. s. atl kalk bindes oeh jordens surhet (jkar lU1-

102 Gödsling

der påverkan av gödselmedlets svavelsyrekomponent. Kalk­salpetern ~ir snabbverkande och böl' användas som övergöds­ling under försommaren, och sårskilt då blomningen just skall inledas. Ljungasalpelern (kalkamrnonsalpetcl') nlcd h~ilftcn av kYävem~ingden i ammonimn- och hiilften i salpeterfol'm, intar i verkan en 11lcllanstållning lllcllan de b[tcla närnlnst föreg(l.­ende.

Av kaligödselnlcdel har ju hos oss del 40 %-iga kalisaltet störst anviindning i sClväl jordbruk sonl tr~idgål'd. För vissa y~ixtslag ~ exempelvis potatis, tobak, jordgubbar, bärbuskar - inverkar cInellertid detla gödselmedels högn klorkoncenll'a­lian mycket ogynnsamt pit produkternas kvalitet. För hllll1-lens del föreligga tyvärr ej några yerkligt utredande försök om klorens inverkan men därenlol, eller kanske riktigare sagt, som följd diirav Inycket IDotslridiga uppfattningar. Det före­faller enleIlertid, son1 onl aronlen påverkas ogynnsamt. Sft länge svavelsyra t kali ej föreligger i större kvantiteter och till rirnligt pris torde frttgan få vila, eftersom den dock ej torde ha nttgon avgörande betydelse.

Av fosforgödselnledlen donlinerar ju i vårt land superfos­falet till 95 S-'~ av toblförbrukningen, och lnot dess använd­ning för hurnlen finnes ingen erinran utom möjligen, att det 'på liillare jordar ej har fullt så långvarig verkan som lhomas­fosfat.

SKÖTSEL FÖRE OCH UNDER

VAXTTIDE

Beskäminaen c

Liksmll det heträffande fruktträden ~ir nödv~indigt att ge­nom beskiirning reglera plantans form och utveckling för alt erhttlla god ~l'\'kaslning och kvalitet samt för,enkla den fort­salta skötseln, 111;\ste iiven hUlllleplantan underkastas en mot­syar~lnde procedur.

Vid humleheskärnlngen avlågsnas alla överflödiga skoll, knopp~u' och utlöpare, vilka annars skulle onödiglvis konkurre­ra llled de hkirande rankorna Oln näringen och därtill rörsv~1ra jordbearbetningen och annan skötsel. GenoDl beskärningen har man iivcn rnöjlighet reglera rolstockens Eige i förhiHIande till markylan och särskilt hindra den från alt krypa uppåt, dill' elen blir mera utsatt för lemperaLur- och nederbördsv~txling­arna. Vid beskiirningen vinner luan slutligen sticklingar för ny'plantering och koruplettering i hmnlegitrdarna.

Beskärningen ulföres ptt våren. l-Iöstbeskkirning h~lr visser­ligen ibland försökts för att därigenorl1 nå viss arbetsfördel­ning. Hesultatet har emellertid blivit ökade vlnlerskador ge­nom olik~l parasiter sarnt ett alltför sladd pi'tdriv~lnc1e a"'i'" ul­

vecklingen nkisla sounDar Il1ed för tidigt bladvissnande i slulet av s~isongen. Vilket son1 i varje enskilt fall ger b~ist resultat beror på Yäxtplats och ~1rgi'ing. I Bayern räknas tidig hesk~ir­ning frtlll slutet av 111ars till 5 april, 111edeltidig 5-15 april och sen efter 15 april. Pä vitra rne1'a nordliga hreddgrader förskj uta sig lllolsvarande perioder 3-4 veckor för södra och 5-5 yec­kol' för lnellel'sla Sverige med reservation för all den yaria­Lian, smIl betingas av de Iller eller lllindre drivande lägen od­lingarna upptaga. ~'-\lltför tidig beskårning, innan iinnu rot­stockens ögonkransar på allvar börjat skjuta frmn små skott-

104 Skötsel töre och under växtliden

ämnen, leder gärna till att plantan drives alltför hårt och på hösten brådmognar. Å andra sidan medför ett uppskjutande tills långa skott hunnit fram, att alltför slora mängder redan utvecklade vävnader bortskäras, vilket givetvis sänker plan­tans produktionsförmåga . På sticklingarnas kvalitet inverkar även beskärningen. Vid nlycket tidigt snitt måste lång lagring ske, innan s~ittning kan genomföras, vilket ju kan ha sina ris­ker. Vid sent snitt hinna alla ögon skjuta och bilda långa skoll, som antingen 11låste bortputsas eller självvissna, så att endast få sticklingar bli verkligt livsdugliga.

Arbetsförloppet vid beskärningen är fö lj ande. I lämplig lid på våren, då jorden torkat upp och viirmen börjat verka, från­plöjas de drillar, som täcka planlraderna, så att endast smala kammar återstå. Dessa borlrakas llled handhaeka. I Bayern användes härför ·en hacka med fyrkantigt blad och 160-170 cm långt skaft, utom på de styvaste humlejordarna, där ett trekantigt hackblad gör större nytta. Kring plantorna föres hackan med största försiktighet, så att ingen skada åstadkom­mes men rotstockens övre del runt om blottlågges för det .efter­följande arbetet nled beskärningskniven. Det är av stor vikt, att frånhackningen ej utföres a lltför mycket i förväg, så att plantorna länge utsållas för den extra uttorkning som med­följer.

Beskårningen bör ej ske i regn, och likaledes är det klokt undvika alltför soligt och torkande väder. På mycket torra växtplalser, där man särskilt måste hushålla med plantornas lillgång till mark fuktigheten, kan det vara lämpligt att ej plöja och hacka ifrån längs hela raderna utan endast hacka upp gropar kring själva plantorna, där eventuellt regnvatten gärna f:1r samla 5ig.

Kn iven, som användes för snillet, måste vara skarp, så alt man ej sågar eller fläcker rots tocken utan gör ett rent och klart snitt. Bäst är att medföra ett litet förråd av slipade kni­var, så att utbyte efter hand kan göras, då eggen blivit slö . Goda knivblad kunna förfärdigas av spetsarna från kasserade li ar eller skäror.

Beskärningen 105

Man kratsar först med en liten, kortskaftad hacka rent runt om plantan, så alt man har en god överblick av rotstockens form och förgreningar. Först bortskäras alla sidoskott och ut­löpare; däremot aktar man sig väl att skada själva rötterna, vilka urskiljas därpå, att de sakna ögon. Så fattar man om sLumparna av fjolårsl'ankorna med vänstra handen och skär med den högra av dem på lämplig höjd. Man för kniven mot, ej från sig. De erhållna sticklingarna tas särskilt till vara. Till slut avputsas varje snitt, så att det kommer på rätt höjd i för­hållande till ögonkransarna (jfr fig . 24 ) samt vidare har en god snitt yla. Så snart man är klar härmed, dras jorden åter intill plantan, och man täcker över den beskurna roLstocken med en decimeter jord.

Snillets höjd på rotstocken har stor betydelse både för plan­lans utveckling och de erh~lIna sticklingarnas värde. Man kan skilja på lågsnitt, normalsnitt och högsnitt (fig. 24 ) .

Vid lågsnitt skär man bort all fjolårsvävnad från rotstoc­karna, så att ej ens den understa ögonkransen på de förtjoc­kade rankorna kvarlämnas. Bildning av nya rankar kan då endast ske från sovande knoppar (adventivknoppar ) längre ned. :1\1an använder sig av denna hårdhänta beskärning endast d" det gäller att tukta och hyfsa plantor, som alltför mycket brett ut sig genom förut försummad skötsel. Försening av planlutvecklingen kan vid denna behandling ej undgås.

Normalsnitt kännetecknas därav, att nedersta ögonkransen kvarlämnas på rotstocken . Sticklingarna ha då i regel tre till fyra ögonkransar, vilket ä r fullt tillräckligt. Från rotstocken skjuta snabbt tiotalet skott eller mera upp, så att man får mer än nog att välja på vid uppled-ningen av rankorna.

Högsnitt utföres så att tappar med en eller flera extra ögon­kransar kvarlämnas av fjolårsrankorna. Följden blir att varje sådan rankres! kan ge upphov till många nya skott, och me­loden tillämpas därför egentligen endast på plantor, vars livs­kraft försvagats genom ålder, stagnerande vatten, sj ukdomar, parasitangrepp eller på annat sätt. Högsnitt bör beledsagas av kraftig gödsling. En nackdel med denna metod är att rot-

l I Skötsel före och under växftiden

stocken höjes till och ovan markytan, vilket medför sämre skydd och större uttorkning.

Normalsnittet bör alltså vara regel, men den som utför be­skärningen bör ha erfarenhet och urskiIjningsförmåga nog att för varje enskild planta snabbt kunna avgöra, var kniven skall sättas in. För humleodlaren själv gäller det att noggrant kon­trollera hUf arbetet utföres. I viss grad kan delta ske genom att eftergranska sticklingarna och deras ögonkransar.

Humlerankornas uppledning

Två a tre veckor efter beskärningen av hlunlen börja skotl­spetsarna visa sig ovan markytan. Den rent vita färgen. sonl skotten ha under sin första-utveckling under jordbetäckningen, slår snabbt om i rött .eller ljusgrönt, så snart de komma upp i Ij usel. De hos oss f. n. använda sorterna Saazer och Svalöf 86 tillhöra båda den röd rankiga typen med stark antocyanfärg­ni ng (särskilt gäller detta Sv 86). Efter hand få skotten en Illera röd grön färg, som dock även i fortsättningen brukar vara lätt att skilja från de grönrankiga sorternas ljusare grönska. Beroende av plantornas ålder och växtkraft samt beskärning och andra yttre omständigheter utvecklar rots tocken ett stort eller litet antal rankor. Växlingar frän fem till fyrtio före­komma ofta. Kraftiga rotstockar med god näringstilIgång ut­veckla ofta endast ett fåtalrankor, vilka då i gengäld äro grova och kraftiga. "Det största antalet smala och svaga rankor ut­vecklas däremot från dåligt närda rotstockar.

Då de unga skotten nått en längd av 0,5-1 meter, är det hög tid att sätta ut stör eller dra upp klättertrådar. Som ma­terial för klättertrådarna användes i England som regel kokos­snören, på kontinenten däremot numera nlest galvaniserad el­ler ogalvaniserad järntråd. I Hallertau är 1,6 mm galvaniserad tråd vanligast, vilken då på hösten efter skörden tillvaratages för flerårig användning. Vid god skötsel uppges den kunna användas upp till tio år. I andra bayerska humlebygder, exem-

Humlerankornas uppledning

Fig. 34. Uppledning av rankor (Linke).

" I

pelvis Hersbruck, liksom i Böhmen användes mest 0,8-1,2 mm tjock svart glödgad tråd, vilken ej tillvaratages annat än som skrot efter skörden. Den är visserligen billigare i inköp än den galvaniserade men måste alltså årligen förnyas. Kva­liteten hos tråden, dess hållfasthet mot dragning och upp­repad böjning, kan växla mycket, men som regel torde dock åtminstone i mera blåsiga lägen en dianleter av 1,2-1,4 Ium erfordras för ogalvaniserad träd, om man vill undvika stän­dig eftersyn och återupphängning av brustna trådar. Brottet sker vanligen straxt under den krok, varmed tråden upp­hänges på längslinan i ställningen. Det är möjligt att humle­rankan får ett fastare grepp kring den ogalvaniserade än den galvaniserade, glatta tråden, vilket alltså skulle betyda att nedhasade ranktoppar äro mindre vanliga på svart tråd. Vilket som skall rekommenderas måste nog avgöras efter kostnads­kalkyl och tillgång i varje särskilt fall.

För klättertrådarnas upphängning tillverkas av omkr. 3

108 Skötsel töre och under växlIiden

mm:s galvaniserad träd dubbelböjda krokar samt av 4-6 mm : S likaledes galvaniserad tråd förankringsstickor. Dubbel­krokarnas ena krok hänges över ställningens längslina, andra kroken är fri, men i trådbukten mellan krokarna fästes klät­terträden. Vid skörden an hakas klättertråden genom att man med en stång lyfter i den fria kroken. Förankringsstickorna, som även kunna vara av smidesjärn, göras i olika trakter uv mycket växlande längd och utseende; omkr. 40 cm är ·emeller­t id tillräckligt. De äro i övre ändan försedda med ögla för klättertråden samt nedstickas snett i jorden alldeles intill rot­stocken. Klällertrådarna hållas väl spända; erforderl ig el"ler­spänn ing av tråden under vegetationstiden, då ställningens nät svankar under växlmassans tyngd, sker genom åtdragning av stolpstag (ev. även längslinorna, där S'l kan ske), djupare ned­stickning av klällerträdarnas förankring eller genom att göra en liten ögla på klätterträden.

Av de rankor som ulvecklats, utväljas två till se" av de kraftigaste och bästa samt lindas försiktigt medsols på klät­terträden samt fästas vid den med bast. Ytterligare ett par reservrankor bruka kvarlämnas men ej uppbindas förrän vid eventuellt behov, om någon av de ord inarie rankarna skulle förolyckas på ett eller annat sätt. Antalet uppledda rankor är till slor del en sortfråga men beror även av andra omständig­heler, som påverka rankarnas frodighet, tyngd och avkastning. Där man, som fallet år i Bayern och Böhmen, endast har en klältertr'ld per planta, iir två rankor tillfyllest, där hladutveck­lingen är kraftig, annars tillrådes tre. Vid odlingarna i NäsmTI har erfarenheten lärt, att tre rankor som regel höra uppledas av Saazerhumlen och fyra till fem av den bladfatliga sorten Svalöf 85. Det hör emellertid framhållas, att antalet upplerlda rankor bör hållas S'l lågt som möjligt. Kan full skörd uppn,,, med lvå kraftiga rankor, vinnes därmed lältare skötsel och jämnar.e mognad, och i den tyska litteraturen framhålles detta mycket energiskt. Det förutsätles dock härvid, att jordbear­betning och andra åtgärder i humlegården utföras så försik­tigt, att ej många rankor avslitas.

Ovrig skötsel

Efter uppbindningen av de meterlånga rankorna lämnas dessa i allmänhet att själva fortsälta sin klällring. Inträder emellertid en blåsig period, kan det ofta hlinda, att man ännu en eller ett par gånger får hjälpa rankol"lla att hålla sig intill klällertråden. I slutet av juni, då de nått omkring halva trå­dens längd, börja sidogrenar växa ut. Längst ned, upp Ull omkr. 1,5 m :s höjd komma dessa grenar knappast att sätta nägon rikligare blom och kotleskörd. Däremot äro de till h in­ders vid körning och skötsel, där de svänga fram och tillhaka i vinden och gärna med sina sträva, hullingartade stjälkhår gripa fast i kläderna eller rispa armar och ansikte på arbe­tarna. Dessa lägre sidogrenar böra därför i tid avlägsnas med kniv - ej ryckas bor i. På de sidogrenar, som siUa något l~ingre upp men forlfarande inoDl räckhåll , brukar man ptl kontinenten praktisera pincering, d . v . s. avskärning med vass kniv av topparna i god tid innan tecken till blomansältning börja visa sig. Denna inkortning medför då, alt sidogrenarna vid de närmast övre bladpar,en få kraftig koncentrering av blomställningarna.

På många håll, s~\v~il i USA, England och på den europeiska kontinenten avbladas ofta rankorna nedtill upp emot 1 m:s höjd. Delta sker då för hand (helst med handskar på hiin­dema! ) vid den tidpunkt, då rankorna börja närma sig top­pen av stiillningen. Syftemålet är att bortskaffa en del av smittofaran från av Peronosponl och sp innkvalster angripna äldre blad. Man får emellertid ih'lgkomma, alt åtgärden sam­tidigt betyder en stark minskning av plantans assimilerande vävnader, vilket i sin tur medför minskad produktionsförmåga. TOlTa 'lr betyder den på detta sätt försämrade markbeskugg­ningen även dålig vattenhushållning, och man får nog som resultat av för- och nackdelarnas vägande mot varandra anse aYbladningen berättigad endast i de fall, dä svårare parasit­skador hola. Har man råkat i den situationen, betyder det

110 Skötsel {öre och llnder växJ/ideJl

emellertid allmänhet, att besprutningen ej skötts som den bort.

Det gäller över huvud taget för en välskött humleodling, att den skall vara under ständig tillsyn. Näringsbrist kan då i tid motverkas genom övergödsling, parasitangrepp stoppas med lämplig besprutning, nedfallna rankor efter blåst och regn genast åter upphängas på sin plats o. s. v.

BEKÄMPNING AV PARASITER

Olika slag av skadegörelse

Humlen tillhör de väx.tslag, sonl ha många fiender, eller kanske riktigare sagt äro särskilt omtyckta av parasiter ur dj ur- och viixtriket. Angreppen kunna ofta vara av den art att total ödeläggelse eller i varje fall starkt nedsatt skörde­utbyte riskeras, om ej effektiv bekämpning tillämpas. Ganska belysande härför äro de i fig . 35 efter LINKE sammansliillda metlelskördarna i Hallertau åren 1914---48. I stort sett he sonl synes skördekurvan höjts, och man kan t. o . m. urski' .. ..t tre etapper, representerade av "rsgrupperna 1914-26, 1927-34 och 1935--48.

Bottensiffran år 1918 med endast 115 kg humle per hektar har sina särskilda anledningar, nämligen kl'igsslutets brist på arbetskraft och bekämpningsmedel, för att nu börja kommen­tera de dåliga åren . Bladlössen hade man redan omkring ,n' 1900 börjat vinna kontroll över, och av de år, som repre­senteras p" kurvan. är det egentligen endast 1945 - återigen ett krigsnederlag för Tyskland - då man på grund av brist p" nikotin och andra liimpliga preparat måste ge upp blad­luskampen i en del humlegårdar. Jordlopporna voro ännu i början av 1920-talet besvärliga, men man hade dock med hjälp av derris börjat få bukt med dem, då 1926 Peronospora­svampen bröt in över de bayerska odlingarna med förhär­jande effekt. Redan nästa ,n' var man dock beredd att med bordåvätskan hålla den stången, vilket även i fortsättningen lyckats ganska väl men ej utan möda och kostnader. Medan PeronospOl'an har bäst utvecklingsmöjligheter under våta år, är spinnet torkårens värsta plågoande, och som exempel på ett svårt år i detta hänseende kan 1934 nämnas.

112

1700

1500

1000

soo

100

Skörd

kg 'ha

Hekämpning av parasiter

Hallertau

nospora ~

Spinn

Äc

'9L'~4~'~6~'8~20~2~2~2~4~2~6~2~8~3~0~32~34~36~38~40~~~~

Fig. 35. Parasiter­nas inverkan på humlens avkast­ning i Hallcl'tau (förf. efter' Linkc).

De senaste 15 {tren ha berikat odlarna med allt flera och 111era effektiya kemiska rnedel mot snart sagt alla skadegörare hos humlen liksOIn hos andra grödor. :Vlen ulan yaksamhcl och pttpasslighet kunna dock inga resultat uppn;'ts. Och risken för nya angripare föreligger all lid, anlingen det sker i fonn av nonnalt hannlösa parasiters massupplrkidande eller genom plötsligt uppdykande pil hemuwfronlen ay n~lgon annars en­dast i utlandet k~ind sjukdomsalstrare.

Del: skadar diirför ej alt h~ir bmna en relalivt uU'örlig över­sikt av humlens skadedjur oeh svampsjukdomar. Sanl111an­st~illningen har ursprungligen grundats pit den mnfatLande tabell LI~KE uppgjort isamarhele In ed den ~ivcnledes lnycket kunnige Lyske humlespeci,-llisten dr Z;\TTLEH.. Den har emel­lertid ;iyen j~imrörts med och i vjssa fall modifierats efLer engelsk viixtskyddslitteratnr eWOIUL\.LD, :\IASSEE), och slulligen har, y<.ul skadedjur angäl', en extra bearbetning ge­nOIl1förls ay assistenten Yid V~ixtskyddsanstalLen, fil. lic. E. SYLVI~N. H~irvid har med tanke pa de ofullsUindiga erfaren-

Olika slag av skadegörelse 11:.5

heter vi ~innll h~l ifrttga om m~lnga hllIUlepul'<1siLer i svenska förhMlandcn den ursprungliga list~m slarkt nedskurils.

Bland hmulepal'asiler, som iakttagits i Tyskland och Tjeckoslovakien, finnas flera, som hos oss ~innu ej p~itriirrals i humleodlingar. Hit hör exem·ve1vis humlelJaggen (Plinllzus jJOl'Caills), vars lary gnager rolslock och slicklingar; humle­jordloppan (Psylliode,..,. allenllala), som angriper skollspelsar, blad och kottar; hmulegnllmyggan (Contal'inia humlllir. V~lrs larv lever i och urholkar koltespindeln; humlekriiHan (Gibbe­

rella plllicClI'is), en svampsjukdom, som m'gröper rankorn~ls nedre, förtjockade delar; krussjukan, 50rH ~ir en rnystisk virus­eller bristsjukdorn och yttrar sig genom krusade, gLlln~1l1de

bladskivor.

I de engelska humleodlingarna llpptr~ider ~iven hllmlejord­loppan och humlegallmyggan liksom hUIlllekr~ifta. Diirlill kOIllIllCr svarl rolröla (Phytophihol'a-svampar), som förslöt rots tocken liksom den i plantskolor och ir~idgärdar p~t l'rnkl­lriid In. rn. bekanta rotkr~inan (Baclcl'ilun lllmefaci.ens) ,;

borllullsmöglet (Sclerolinillll! sclerotiOl'llmr, S0111 kOIllIllcr rankorna all vissna, oeh SOl11 igenk~innes P~l de vila svamp­lrädar, som infillrel'a rankornas nedre del; Phornu-rötan (Pilorna hel'bcrl'um) med liknande sjukdomsbild 111en lnörka strilnInol' och ljusgrä flkiekar pä rankorna ; dllnspelssj ukan (»fluff'y tip»), som p{t elt egendornligt s~itt fö6indrar bladens och stiplernas fonn i skottspetsen och troligen har IllCU någon n~iringsbrist all göra; kransrnöglet (Vel'Ucillillln nlboalnlrn)"

SOl11 i Inilnga humleg{ll'dar hiirjat hårt och kommit planlorna nlt vissna oeh dö bort och SOLn b~ist synes hällas i schack ge­nOIn att resislenla sorler anv~indas; virussjukdomarna »~elllehea(b, mosaiksjuka, klorossjuka och fliksjuka (»spliL leaL», varav s~irskilt de bäda försln~imnda visat sig IllJrckeL svttrartade rneel abnorma och tynande plantor; kollefallssYfUn­Den (Jlacl'ospol'illm-arter, »hop drop»), som Liller koltarna ~lraxt före nlOgnaden; den till orsaken ok~inda sm~ihmnle­sjukan (»sma11 hop disease» ), som orsD.kar alt kollarna endast hli oIllkr. 1 CIn stora, etc.

JU IL,

SA;\I'vIANS'Li.LLNING OVE H

Skade Angripen J.ngn'pp:.;symplom

1 ___ '"_ll_'_t_d_'_l_---+I _____________ --i ____ u_t_'_'_'_n_d_'_H1.·_"_'" ___ 1

nötter och andra under­jordiska \"iixtdelal'

I Hötter gnngdn, m. el. mindre l Gulvit fjäl'ilsl:\I'\" med bl'unt i i urholkade j huvud, gulbt'un naeksköld I I och svarta pridi.\'il.!'to!', fnll- i

i vuxen :30~..j,O mm i I

Hötter ,n"bilna

Bötter gnngda, ofta ad)itna

I nötter o./el. ::;kottdeiar , '<na"da I b b

Hötte!.' 0./('1. sJ.;ottdd:\!' i1Y­

bitna

BI'Ull insekt med skGYellikn. fl'nmbel1, -.J.O-;)O mm, uppe­hiUlande sig i hönsilggstOl't ho el. i fin~ertjock fl';:'m boet gående gimg

G<.l.ngar jorden, glwgalT'an-grepp

Gut lan', ledad, med hard, I i gHinsande hud, fullntxen 2() ! ~<25 mm. i

GrLt el. bt'UngrA fjärilslarv med Uim!. gli'tnsande hud, fullnlX('[l :W-50 mm. Dju­ret O\",lll mal'kytan <"IH!ast I naUdid !

II Höttet' o./eL andra viixtdelar Guldl, :>tjoeb> ~kalbaggslary 1

gnagda, ofta S,,{ll't med bnlllt huvud o, kt'mll­böjd, baUiH tydligt ansyiilld I'

I kl'opp, fullvuxen -10--50 mm -------11 Skott gnagcL1 I Gulvit tusenfoting med tai-II I db hen p'''', 10-20 mm

-1\-'-"-lj-;o-,'-O--.- ~::.;~·-e~'I-'·-e'-,-':.<-'-11~,,~I-e'~ j,,-,-. -g-n-a-g-d~"--- Gnagarea ngrep p

sidogl'eiwr I ! 1-------1 ,l1b'g i "ank,,,,, n,d," del I nödbrun, blci"'it el. gr!>"'l! ,delvis l,lt'h:)lkad 'I fjiirilslar\' ulan glans, med

i vuxen :W-.J,3 mm , SY<-1.l'thruna P.'.'ickY[ll'LOl" full-

-------1 :\l1irg del\'is urhollw.d I Oyan h,'ungnt, niistan naken,

I

I 'gliinsande fjiirilslmT med brunt till svart hunrd, full­\'uxen upp tUl 30 mm

-------1 SkoUspetsar o. dy1. avbitna, I Skogstraktet'

Sp;:'u' a\' större djur

I

gÖI·al·ens

namn

Humlerotfjiiril, Hepiullls hl/muli L.

:\Iull\"adssyrsa. Gryllolaljli!. uryt!o!alj>a L.

l I Stöne delen ay

!;\lldet

Sydsverige

i "\' a ["-'-"-"-"-"-'1-,,-.-,-,,-,-1<-'0-1-0-/-'-"-"-"-';-l-j-'I-,-j'-',-I<-U-H-1-,-t ---

iris L. .1--------Siideskniippl.ll·e. Ayriofes- HeLt lnndet

Siid('sbl'Oddfly, Ayrolis seye- Stön'c dek'll a\' tum S('hiff. cl. niii·stitende art landet

OllonboLTH1" Jlelolol!t!w-

Bekämpning

.:\edbruklling höst d. \'år a\· naftalin. Likar­tad hehandling med h('xaldor möjl. eff('/.;.­Uy

Förstöl'ing HV IXHla,

insamling av insek­terna

Fiillol', giftbele, hegas­ning aY giingal'lla med karbid el. dyL

.:\edbrukning :lY !wxa­Idor

Som föreg.:iendc I Syd- (). ;\idhtns\·. II

<11'[('\'

~~--------------I 1

1

-------------Blal!julll:i YIlflulalu:i Bosc.el.l J,tminsL Syd- o. ?\edbrukning av nuf-niirstilendc :\le!hnsy I t.alin el. hexaklol' ~~~~~ ________________ I:C·~~'~~·--------,~~~~~~~~c---Yi!dk:lllin, rilttol'. sork.\!' \'iidkanin l Sn!sv" I H:lttgift ek.

l'itUor o. :-;ol"k,~r he- .

Polntisstamfly, lJydroi!ciu mi("{/cl!([ Esp.

la landet

1Stöne del(>n :lY S\'åI'L :mgdpnn plan-

I, !':lndet tor uppgt'iivas o, hriin­

ll':lS. E\·. insam!. av I larverna

i-;.-h,-,j-.~-l,l-l-"-tl-,-I-).1J-'-',-u-,--':>!-o-r-,-o-b-i-/<-',-I-S-' k-o ,-"tl-1-e-,,-.-J-ll-,-·j,-· j-n-g-'e I-B-r-1i-n-n-i-n-g-' -e-n-e-'r-skör-

liS tID. I ) den ay Yissnade ran-! kol' ete.

-------1----Hil.djur, iilg lll. 1l1. 1 Hådjm' i Syd- o.

:\Iellans\"., ~ilg: i 11e-1.'1. landet I

I 116 117

SAMMANSTÄLLNING öVER HUMLEPARASITER (for/s.)

Skadc Angripen Angreppssymptom växtdel utseende m. m .

görarens

I Bekämpning

namn förekomst

I3lnd Gnngskador, slemspår, svarta Vanl. gl'!,brun snigel, ru ll-o. trådforrn. exkrementer vuxen upp till 60 mm

Äkersnigel, Agriolimax Hela landet Utströende av koppar-agrestis L. salter, ex. bordåpulver

el. kainit + kopparsul-fat (20 :1), lockbete av pulvriserade metatab-letter i kli

Gnagskador, slemspår Snäckor av viixlandc färg, sp iralvridet sl{ul

Helix-arter Ätminst. Sydsv. o. Som föregående MeIlansv.

Bladskiva helt eller delvis Gulgrön, till s ista hudöms-skeletterad ningen med gliinsande, .kol-

svart slem tiickt stekellarv.

Fruktbladstekel, Caliroa Li- Större delen av Besprutning el. be-macina Rctz. budet pudring med nikotin,

derris el. arsenik bakåt avsmalnande, sn igc1-likn., fullvuxen 10- 12 mIn

Bladskiva till större eller Fjärilslarver av olika slag, mindre del förtärd 1 G-, 14-, 12- el. 10-foludc

Gammafly, Phylometra gam- Några endast i Besprutning el. bepud-ma L. Humlefly, Hypena 1'0- Sydsv .• andra i ring med hexaklor. stralis L. Dokspinnare, Da- Syd- o. :Mel1ansv., DDT, arsenik, derris sychira pudibunda L. Nässel- el. i hela landet el. nikotin fjäril m.fl. Vanessa-arler. Ete.

Sugskador med missfärg- Små, blcka. genomskinl.vila ningar och ojämnheter. Be- ~l1cr grön!\, -bevingade eller läggning av »honungsdagg». vinglösa hladlöss på bladens ofta mörk av sotdaggssvam- undersida

Humlebladlus, Pho1'odon hu- Trol. större delen Besprutning eller be-nwli Schr. av landet pudring med nikotin

lll. m.

par

I Sug skador, blad helt e l. del- Gulgröna, stundom gröna, se-vis missfärgade. efter hand nare orangegula spindeldjur

I kopparröda el. bruna, fin- på bladundersidan, fullvux-trådig vävnad på blad under- Da 0,3- 0,4 nlIn sidan

Vanliga spinnkvalstret. Te- Tro1. större delen Bortrepning av nedre tranychus lelarius L., el. när- av landet blad, besprutning med stående art . svavelkalk el. speeial-

preparat

Sugskador, blad med fläckar, SugaIide insekter, 2-10 mm Stinkflyn, Calocaris o . Ly-:' Hela landet Besprutning med ni-senare hål. mest i stångkul- gus-arter liotin turer

Missfärgningar genom :\Iörk belliggning i samband svampangrepp hos äldre blad med ex. bladlössangrepp, ej

direkta slwd.or men nedsättn. av plantans assimilation och

Soldaggs- o . gråmögelsvam- Hela landet I allm. oskadliga par, Cladosporium- resp. -Botrytis-arter

vattenavdunstning

Unga vårskott gulfiirgas, bla- Svartgrå sva mpbeliiggningar den rullas nedåt-inåt. På på angl'ipna bladens under-

Humlens falska mjöldagg. Hela landet Bordfl\'iitska ::t Peronospora'l>. Pseudope1'o-

rankorna blad med gula spet- sida nospora Itumuli :\liyabe o. sar oeh kanter. Angripna Tak. parLier förkrymta och inrul-lade. På sidogrenarna ofta små oljeartade tbladfläekar, som förstoras

118

.\ngripcll v1ixtdel

Blommor o. kottar

Skade A..ng'l'cppssymptom

ulseend<: m. lH.

Vit beliiggning P~l hlad, ! :\Ijöllilmande sporsamlingal" blollll1101', stjiilk i av vit fiil'g ----~~--------Olikstora, rundade fliickal' [1\' Angl'epp aY olika S\',lmp-! gt-i'l eller hl'un fiieg sjukdollwr

-:jC"ll'-o-n-,-n-lO-l-' -g-n-a,-gtC"h-,,--st-'-"-ldom i Brun insekt llwd k<:u'akkl'is-I helt förstönla . tisk lilng: baktill, rutl\'uxen I

! 1:)--20 mm

BlolllllWT sugskadade, kotte 11' Bladlöss klibbig, ofta med sotdngg, .ii\". pit ime fjiill i

Kotte missfiirgad, hiimmnd i I"-s-p-'-n-n--' --------, \'iixten i

BIol11mo,' fÖl'torkadt" kottar I SYHmpsjukdom hilrdnade innan fullvuxna, r

senare hrunstrimmiga e11el'l helt In'una I

-------- ---------------ii-------~--rng<l, outyeekade kott,\!, rör- ii S\·[tl11psjukdom hilrdnade med dtt, mjölak-:

Kottar, ofta iiYen skaftell ! Svamjlsjukdom under ab­bnlnfiirgade. Tidigt angrepp! norrnt Yi'da ;\1'

gel' likn, bild som Pel'onos- i

por;!, sent angrepp ger bruna: Uck- mell ej förbI ad. Lösa l' kotta.l'

Skador kunna ~iven uppkomma hos humlen genom sol­br~inna, sl<lgnerande vida, naUkyla, niiringsbrisLer av olika slag. Vindskador kunna förs~imra skördens storlek och l.;.Ya­liteL. Kviiyeöverskolt kan yltra sig genom rikligare upplr~i­

dande av förblad~lde koltar. }Iulalioner i fonn av slcrila ran­kor eller plantor, yilfEickiga hlad o. s. v. kunna lift och da dyka upp, i allmiinhet dock lill ringa rörfilng.

~\y denna g<:tIlska lönga lisla :tlL döma skulle humlen vant

!-jC,fLEPAHAS1TEH

görarel1s

D<.1lll11 förekomst

.HumLens äkta mjöldagg, Trol. hela landet Splwerofhec(I hamuli, D. C.

Bbdfliicksjuka, Ascoch!Jfa, Cercospora, Septoria, Phyllo­sliela m. fl.

'"anlig h"cstjårt, FOJ'jicula lIuricularia L.

Heja landet

Syd- o. :\Iellnnsv., södra delen aY ;";oiTlnnd

Bekämpning

Svnyclkalk

Sytn'elkalk i bonU't­viHska

1Hl

Fållor; utströning nv giftkli, ex. vetekli + socker + lHl.triumfluo­rid blandat o. fuktat med vatten

Humll'bladlus, Pll(;rodon hu- '1'1'01. större delen ::\ikotin mali Sch1'. av landet

Vanliga spinnkyalstret, Te- Som föreg. SHI.v<:lkalk tnwyclw.s lelariU8 L, el. niil.'-st{leudc art

Pcronospora, Pseudopero- Hela landet Bonlåviitska pä tidigt !lospor(l llllmllli :\.!iyabe o. stadium Tak.

)i.kta mjöldagg, Splwerothecu '1'1'01. hela landet lwmali D. C.

C lad os pori Il m -s \·am pa l" Hela landet Vnnligi..'ll ganska ofar­lig

en siirdeles h{irl prövad planla. :\nnu starkare blir della in­tryck, om man ser på LI?\KEs lista, smn upptar oIllkr. -10 parasiter frLtn insektv~irlden och dj urrikel i övrigt, omkr. 20 s'i"ampsjukdomar, bakterioser och viroser saml lO-lalel andnI, rysiologisk~l eller okiinda sjukdomsanledningar. Flertalet av humlens angripare ~iro dock, titminstone under normala he­tingeher, förh(dlandevis ofarliga. F'ör mänga andra kullur­"iL'der, exempel\'is potatisen och frukLLriiden, torde för övrigl

120 Bekämp.ning av parasiter

utan s"l;årighet ~innLl Eingre och mera skrämmande listor kunna presteras. Diir humleodling drives i stor skala, luåsLe 111an 'Vidare räkna med både ett slörre antal parasiter och risker för h<'irdare hiil'jningar, iin fallet iinnu torde vara i 'våra förhiUlandevis obelydliga humledislrikt.

I svenska humleg:.'lrdar i.ir det fråmst tre parasiler, som böra iignas lnera ingtiende intresse, eflerS0111 de kråva rulinmiissigt öycrvakancIe och bekiimpande. Dessa äro Peronospora-svHIll­pen, humlespinnkvalstret och humleblacllusen.

Peronospora-svampen

Humlens falska lnjöldagg (Pseudoperonospol'u lwmuli) har en synnerligen kort Illcn så l11ycket l11era intensiv historia som parasit. De första uppgifterna om skador rapporterades ~h­

H)Q5 fn"ln Japan och 1909 från \Yisconsin, L'SA. I Europa yu,r den okiind ~inda till 1920, dit elt lnindre angrepp konstaterades ,'" profe,"or S,\L:\IOX och dr 'VAHE "id Wye i England. Tyd­ligen hade den dock redan nått en vidstriickt spridning, efter­SOUl den de följande åren så explosionsartat kunde uppför­Dkas och g~i till angrepp l de olika hunlledistrikten: 1922 över hela Kent, 1924 i Teltnang, Belgien och Frankrike, 1925 i Hal­lertall och Hysslancl, H12G-27 i Böhmen och Halien, 1928 i v~islra Canada, 1929-:30 i staterna \Vashlngton och Oregon och 1934---:35 i Californien, L'S~\. I de svenska hmnleodlingarna i ~iisLlIn hal' den sedan 1925 årligen kunnat noteras i 11181' eller Inincl!'e hesYiirande ornfaltnil1g.

Oyerallt djr humleodling förekommer har Il1ed ett eller an­

nat undantag Peronosporan under senaste decennierna hlivit den sjukdom, S01n lllcsl äyenlyrar skörderesullatet, och Dl0t

vilken alllsil sLiindig vaksamhet rniiste iakttagas och upprepad bekiimpning ins~ittas. De enda undantagen uppges vara Yaki­ma-dalen i \Vashington, USA SaInt Australien, d~ir ~irmu i slu­tet av 19:30-lalet inga Peronospora-hiirjningar upptråit (mn ~j.ndring sen~lre inlr~itt ~ir ej förf. hekant).

Fig. ;-H-i. Angrepp ay

Pcronospol'<"l. på hlad och kottar (1-2). )i.ktn mjöldagg på kot­t,l!' (:jj.- (Wormald).

PCl'onos Pol'Q-suam pen 121

Peronospora-Syan1pen ~ir ganska nära beshiktad llled POUl­lisens bladmögel (PhylophtlWT(l' in{esla:nsj och ulveeklar lik­

SOIll denna hos de angripna plantorna en filtarlad våvnad i sljiilkarnas och bladens inre. Efter hand övergår svampen i frllktsåltningsstadiet, -varvid slnå trkidlika bildningar, s. k. konidiebkirare tränga ut genom klyvöppningarna på bladens undersida och ge sig tillkänna SOIU en lnörkgril niistan svart flkickvis beläggning. Fruktkropparna, de s. k. konidierna, iiro iiggforrnade och innehålla ett flerLal med simhår utrustade S\"~irll1SpOrer, 'Vilka frigöras då konidierna avfalla och öppnas. Xinimumtclnperatllren för sviirmsporbildningen ligger enligt

122 Br.:J:Jjmpni.ng uu parositer

ZATTLEHS undersökningar vid O o e, opLimumLemperaillren vid 17-------20"', maximumtemperaturen vid 28° .. TEEL h~lr kom­mit till en n~lgol annorlunda uppfaLlning, n~imligen min. 2'~,

optimuln S--12~-. _. För sYiitmsporernas förflyttning Ull elt nytt angreppsstiille p{i yjrdplantan eller n{tgon aY dess gran­nar och för gror:ingen diil' erfordras ganska god fllJ<lighet samL en temperatur av helst 18--22 0 (en1. ZATTLEH). Nya sv~inn­sporgenel'ationcr följa efter dt par yeckor. l molsals till dess:.l, könlöst utvecklade sv~innsporer eiler »somrnarsporer» ulveck­las liingre fram p~t siisongen genom befruktning i syampens honorgan ~vinLersporer», vilka ha fönlli'iga aLt övervintra iiven under svilraste förhällanden p:1 nedfallna b!ad- eller st j {il k­rester samt sannolikt ~iven i sj~ilva jorden. ::\iisla v,h' gro dessa »frön» och ge upphov till svärmsporer, som angripa de spi­rande humleskolten. Detta ulgör den s. k. prindrinfeklionen. Syampens spridning sker sedan genom en ny omgiing -sy,jnn­sporer, sommarsporerna, Yilka allts~t svara för den s. k. sc­kundiirinfektionen, stt aH iivcn de fr{tIl hörjan obesmittade plantorna i humlebeslttndel snabbt angripas.

Till det )'ltre rrarntr~ider sjukdomen lydligast dels i de egen­domligt förkrymp La \'~irskotten IllCd niistan axlikl utttsiltande, hoprullade och gulbleka blad, dels genom svagL gulfl~ickadc,

mol ljuset delvis oljeartat genomskinliga blad, vilka efter hand Et ned{tl inböjda kanler 'samt slora, bruna och lorra particr.

On1 prim~irinfektionen satt sig fast mycket tidigt i en ay

rolslockens skollknoppar, sil at L syamplr~id<lrna hinna utbreda sig i samma tak l som skollets tilh-'iixL och strkickning sker, nits lnyckel snabbt en stagnation av skoltel. P~i nttgra rtt decimc­ters hingd ulycckla sig allls{t bladpar efter hladpar, Yilka an­nars normalt skulle ha rördebLs öyer flera melers rankEingd. Bladen ~iro som n~imnl gulbleka, rörkrYlnpla o(',h inruliade. Vid sidan ay de sjuka skotten _kunna normala och y~illlLyeek·· lade förekomma (ng. ;37~-38).

Har clkiremol prim~irinrektionen skeLt nilgol senare eller ej [önniill bil~l sig fast ordentligt, sönderslitas sV~lInptr[tdarn<l

Yid skollets str~ickning, s;.\ all stagnationen endast upptriider

Fig. ;;{. l'l'l'()llOSP()l'~l­

angl'C'pp. -~ 1. "linsEr« skottet friskt, högra angripet. ~ :? llIadun­d('l'sida med spo!'snm­ling;:u·. ~-- ~l. angripen 1·:ll1kspels. (\\'01'­malen.

J>e ronos POFfI-S VU/H pe 11

t{)k~lll vid vissa noder. diir sidugrenarna dii t't det k,lrakLcris­liskl <lxlikrwnde ulseendet.

Sckundtirinrekliunen fram!r~ider siirskilt pit hladen, mcn k:'lll iiven komma liH synes P~t s.i~U\'a hUYlldskolten, pit sidogre­narna och i hlolll- och koLtestiillningarn:.l. De angripna hUYlld­r"mkorna !'z)rlor:; ~in kliilti'ingsfönn~\ga samt insWlla snarl lill­\'~i::-dcn. Hankans nodre del k,\n diiremol y,li'a frisk och man kan riidda !-:ikörden :.Hmlnslone dclYis genom aLL klippa ay den sjuk:l delen. Angrepp pil sidogrenar, blommor och kottar iivcn­tyr:.t cIiircmol mer,l definilivl utbytet och kyalilelen. Hos kol­larna yerk::1' Pcrol10SpOnl.ll förkrympande p[l spindeln och fjiillen. BrunCirgning inlriider snart, förs L 'pit bickbhlden i koL­Len.":') spets och scd:l11 <lUt Iii ng re ned~\l hasen. F'örhlnden angri­P:lS \"~mIigen :.tllra sisl. Genom Pcronosporan brunfiirgadc kol-

12-1 Bekänzpning ov parasiter

tar lörlora i allmiinhet sitt bryggeriY~irde d~irför alt luplllin­korn och aromiimnen helt eller huyudsakligcn saknas. De grön·· fl~ickiga kollar Inun oHa finner på relaLiYl' sent angripna plan­lor iiro di"iremot merendels full L <.lnYiindhara.

I de [<lU, d~ir angreppet inskr~inker sig Ull bladen, minskas dock planlans produklionsförmäga. Bek~impning ~ir diirför nödyiindig, och della iivcn av det skiilet, alt annars yllerligar:: sporspridning och förnyad sjllkdomsv<'lg Ull kan framkomma.

Det hm' visat sig, att sorlskillnader i 1110llagiighct existera. Av de lyska och böhmiska sorlerna angripes s~llunda Haller­lan syitrast, diirIl~isl Hollenhurger och TelLnanger SpiiL Biisla motsländskranen ha Saazer och de d~irmcd niirhesliiklade Spalter och Teltnanger Friih. I England r~iknas Fuggle som den i detla h~inseende h~ista av Illarknnclssorlerna. I y~ixtfi)riid­lingsIlwlerialet vid \Vye ha bl. <l. vissa fröplnntor av ameri­kansId llrsprung ViS~ll anm~irkningsY~ird resistens.

Hedan tu' 1H26, tItt del första Peronospora-angreppet gick fram över HaHerlaus humleodlingar och med elt slag fic;k marken alt gunga under odlarna, uLfördes lyckade hek~iIllp­nings[örsök Illed kopparkalk eller s. k. honHI.Yiilska. Koppar­saltet angriper SV~irIllSpOrerna och hindrar dem alt gro. Den blttgrön~l beliiggning av blad och rankol' heSV1'LLlningen ger :'lstadkommer alllsä ell skydd IDOl svampens forlsalla sprid­ning. Hedan under IDOO-lalds försla ttrlionde hade hesprutning av potnlisgrödorna rnecl bordåv{itska mot bladmögel kOIllmiL i ganska allm~int bruk i och llled all förhMhlndevis goda sprut­lyper konslruerals. SOIn niimnt iiro mögelsEiklena Ph!]­lOp/I/hora och PselldoperoI/ospul'uvaran(lra gan~ka niirsUiende, och likhelen slriicker sig nllls[l ~lyen till hek~impningen. )i..Lskil­liga [lr tidig~uc niimiigen pö. 1880-talel hade för övrigt den upp­Uicklen gjorts, atl kalk och kopparsulfat i fi)rening hade för­lnitgan alt skydda vindruvor mol en annan fonn av bladmögel Plasmoporu viticola. EftcrsoIll denna llppliickt gjordes i Bo1'­deaux-oIllr{idet, fick Inedlel naIlln hårav (»bouillie borde-" laise»). - Ett friigetecken för humlens del utgjorde först he­sprlllningsmedlets eventuelhl päverkan pil dc behandlade kol-

P e 1'0 Il.OS flO 1'([-S uwn pen. J 25

Fig. ;-;3. T. Y. l'l'iskt skott med 1101.')l1<.l.Ja nodaystimd. Dc ö'Tiga tt'c s1.;otten angripna <lY }leroHospora, axlikt s:nnmantritngda. {K.' Anjou).

brnas hryggeriegenskaper. Det visade sig emellerlid lyckligl­Yis. nll inga oUgenheter följde.

Hör~lnde horcEtv~itskans tillagning och koncentration h~invi­sas till sid. 1:37 . För att en effektivt skyddande beliiggning skall förefinnas, måste den förs la besprutningen ske redan i slulcl av Inaj, dit ranktrihbrna just ~iro striickta och uppbindningen genomförls. Anlalet besprutningar i forls~ittningen 1"ran1 lill skörden ln{iste givetvis riitla sig efter nederbördsm~ingderna och efter angreppets bcsviirlighet. I Bayern r~iknar man Inee! alt horcUvkitsknn kyarsitLer skyddande endaslomkr. 10 dagar, i fuktigt Yiider t. o. In. blott 8 dagar, Yilket belyder, att under de omkr. :5 månader, som förflyta Il1ellnn uppbindningen och rl'~lm lill 10 <:bgnr före skörden, 8~I2 besprulningar milsle

126 R.ekämpni.ng av parasiter

Fig. 39. Gröna, friska humle\'äggar i !\ilsum (S. D. S. ) .

Hllmlespinn 127

genomföras. I iorrare trakter, såsom i Kent eller Saaz, kan muo ofta minska antalet besprutningar ned till 4-6 och iindå h'lll~ sj ukdomen hell i schack.

Under förulsäLLning alt ej särskilt vårangrepp framträder och betingelserna i övrigt ~iro förhållandevis normala, anses följande fyra tidpunkter i humlens utveckling ömtåligast för Peronospora-angrepp: l. dtl rankOl'na närma sig topptl'tldal'lla och börja utvecklingen av sidogrenar, 2. då de första blom­morna just börja visa s ig, 3. under full blomning, 4. då kol­larna ansatts samt närma sig full utveckling. l Näsum har följande tidtabell i stort seLl kunnat tillämpas som minimum (PAULIN ) : 1. omkr. 25 maj, 2. 15-25 juni, 3. 15- 25 juli, 4. 5-10 augusti, 5. 20- 25 augusti, vilket då närmast avser Sauzer-hul11le; för den lidigare mognande Svalöf 85 böra de båda senaste besprutningarna företas n:1got tidigare, såvida de ej rent av kunna sammanslås. Som redan antylls bör sistn besprutningen vara genomförd omkr. 10 dagar före skörden, vilket närmast har betydelse för kottarnas utseende, d. v. s. den färdiga handelsvarans fårg och glans.

Besprutningen med bord~\v~itska år, om den skötes 1)åpass­ligl, ett utmiirkt skydd mot Peronosporan. Ofelbart iir det dock ej, och särskilt regniga somrar kan kampen bli h~n'd. Vad som diirutöver kan göras för att stärka humleplantornas motstånds­kraft mot angrepp bör givetvis ej försummas. Hit hör god nä­ringstillförsel men inget överskott av kviive samt avlägsnande av alla angripna v~n'skoLl och rankspetsar.

Humlespinn

S[linnkvalstren (släktet Telranychus ) hör i motsats till Pe­ronospOl'an främst lill de utpräglat torra växtplatserna och år­gångarna.

Vilken eller vilka arter av del ganska mångskiftande kv::ll­sterslåktet Telranychus, som angriper humlen, kan ej fullt klart utläsas ur tillgänglig utländsk lilleratur. LlNKE utpekar således arten EpilelranycIllls allhaeae v. Hanst. vilken i TULL-

12B Hekiimp,ninf} a[) parasiter

GHENS syenska handbok glir under namnet Hiixlhusspinll­ksalstreb>. lvIASSEE i England däremot anser att humlens ska­degörare ~ir arten Tell'anychus lelarius L" av TL'LLGHEN kal­lad »wmliga spinnkvalstret». Enligt engelsk och svensk upp­fnllning böl' hurnlekvalslrct ej sammanblandas med »fruki­lriidsspinnkvalslrel» /Pand.ell'anyclw .. s piloSlIS C. & F. =

Oligonycl211s lllrni C, L. Koch). I dagligt lal gå alla de niimn­da kvalslerarterna under beteckningen »rött spinn» ptl grund ay den mer eller luindre rödaktiga fårgen hos särskilt de över­vinlrande honorna och oftast ~i\'en iiggen, ::\1est gÖl' dock fru kl­

lriidskvalslret sk~U för den beteckningen. Spinnkvalstren ~iro pä grund av sin litenhet, högst 0,5 mm

hinga, liilln att förbise med obeväpnat öga. De lillhöra spindcl­dj uren och höra alltså ej riiUeligen riiknas SOUl insekter, vilket j Ll dock vanligen sker i praxis.

P<1 "ären kOlnma befruktade kvalsterhonor fram ur de göm­sUillen i slolparnas springor, hland nedfallna blad, under sle­nar eller i sj~ilva jorden, cHir de övervintrat. De söka snart upp de spirande humlerankorna och liigga likir ett tjogtal iigg var­dera, varur en ny generation honor ulyecklas. ':-;.ven dessa lkigga iigg, vilka iiro ohefruktade Iuen utvecklas partenogenetiskt till hanar. I fortsättningen frumkolllllla nya generationer pil kön­ligt s~itt, och eflerSOll1 man kan räkna lned att endast tvil till tre veckor erfordras från förkildragenerationens till avkomme­generationens iigglkiggning, medhinnes under en sommar i

'varmt klimat enligt tyska och amerikanska uppgifter 10-17 generalioner, under svalare och Inlndre drivande förhållanden 5--H generationer. I vttrl land torde man kunna räkna lued minst 4- generationer. Om alla lagda kigg verkligen utvecklade sig, skulle IDan under en siisong från en enda övervin trad kyalsLerhona Hi en u'Vkomnw" SOIl1 räknade millioner eller rent av - under gynnsamma förhållanden - 111iIliarder Sl11å ska­degörare. Så ii.l' visserligen ytterst s~illan fallet i verkligheten, 111en det förklarar dock varför ,ett till synes oskyldigt spinn­angrepp plötsligt kan anta rent förhkirjande karakbir.

På humlen kunna spinnkyalstren och deras äggsamlingar

Fig . .1,{]. Spinnb'alslcl'. -- ,:l. fullt utvecklad hona. ..- b, iiggsam­ling. ~ c. hladul1dcl"­sida med yi.i\'. (a och Il starkt förstorar\(>. Linkc).

llllIllles pin n 12!J

c

som regel p{ttr;iffas P~l lJl,Hlens undersida. Lnder fi>rSOll1IlWrCn

ha k.\'alsLren grön ,eller grönbrun fiirg, men mol hös Len Lonas denna öycr i mera r(idbrunL De nedre bladen 'P~'l humlerankor­na nngrip::ls först. K.\'alstren iistadkomma gulakLjg~t sHgfUck~lr p{'t }Jhtden, samljdigL som de överkW.da blaclundcl'sidorna med en tllnn, slöjarL.ld y~iyn<td för atl fä leya skyddade mot regn och vind, Yid l;:rafligare angrepp <lnla bladens (jvcrsida s~1.

smilningom en .kopparröd hirglon. Om ej spinnens ulyeckling i tid kan stoppas, angripas ~i\'en kOll,lrIw, och förutom den in­direlda skadan i form ~n' skördcruinskning orsak,ls (hl s\';ir,l kyali telsr()rs~im ringar.

Enligt Z;\TTLEH iir det s~irskilt nederbönien och tempera­turen i maj ln:lnad, som ~ir ~l\'görande rör spinnlzsa!slrens ul­yeelding under året. Gynnsammaste hetingelsern~l för dem sy­nes yara mcdellernperalurer ön::-r l:~c saml nederhörd undersli-

130 Rekiimpning o.u j)atasilel'

gande 50-·70 mm för lllånaden. I BölllllCn har LINEE gjort motsyaruncle erfarenheler. Torr och yann v~'ulerlek under de följande lllitnadel'na befordrar sedan ytterligare spinnens för­ökning efter den goda värslarLen.

ALL helt förebygga s'pinnangrepp anses prakliskt t<1get omöj­ligt, OlD v~iderleksrörh{dlandena ~iro på spinnens sida . .:'vlen an­greppen kunna hindrtlS att {å svttrare följder btHle genom all man försiilnrar spinnens levnadsbetingelser och direld dödar dem sji.Uva oeh deras kigg. Goda niiringsförh{dlanden och god valtenlillgång för humlen ökar 111Otsiänuskraflen. För att för­biiLlra yattenlillgången under torra somrar kan man tillgripa gödsling Ined stallgödsel och kompost (för ökning av hUI11us­halten), ah'luckring eller hevaUning, allt efter rörh~illandena pit plalsen. Dä som niimnt, spinnangreppet som regel först iiI' lokaliserat Lill r~lnkol'nas nedre hlad, tilEimpas i m~tnga humle­

bygder avrepning och br~inning av dessa blad upp lill 1,5-·---;3 111

höjd_ ~B.nga spinnky~llster oeh ~iggsmnlingm- kunna ptt sit siiLt oskadliggöra:.;, Illen effekten blir stundom I1lOLsnlt den uysedda, diirigenom alt assiInilaLionsy!an hos pbntorna slarl.:.t minskas och som följd hiirav ib:en produklionsfönllågan. BäLtre iiI' d~ir­för alt 111ed kemiska medel hekärnpa djuren.

l-\. v beSpl'tILningsmedel ha ett flerlal under tU'ens lopp kom­Illit aH unviindas 111ed mycket växbnde resultat. Slandardmed­let lnot spinn har överallt ~inda till senaste {u'en v~1l'it svavel­kalk, sedan l"viUlösning, nikotin, pyreLrull1 I1l. m. först visal sig helt oEimpliga eller i varje fall opålitliga. L~i\'en sV:lvcl­kalken, vilken liimpligen ges en koncenlration ay 1--2 (i-';:", har emeHel'lid sina nackdelar. Den ing[ll' niil11ligen en föl' humle­bladen skadlig kemisk förening med kapparkalk, om Dord{t­

yäLska lillföres SilIlllidigt eller l11ed Inindre iin ;)._----{) dagars mel­lanrum. Syayelkalkens vidh~iflningsförm:tga ~ir vidare mindre god, varför sprulningen 111ilste oHa upprepas. Föl' rörhiittring hiir~1.v [{ll' ej silptillsnts aIlv~indas, eftersom (hl si-'åra br~inn­

skador UppkolllIna i torrt och yar111t i'ti.der. I Tyskhmd 1'ekOl11-menc1erHs nu friimst Liofosfor-preparat mol hurnlespinneL I England uppges iinnu h~iltre verkan llppnö.dd med andra 01'-

lIn mle bladlus

g,luiska fosforföreningm' (s. k. syslemgiHcr <lY »Schrada!1»­typ). I :\~lsl11n ha hillilIs pröyade tlofosformedel icke giYit till­i'rcdssUilIande resultat. ELt par år har förvaltare 11. P~-\..'CLE\

vid Humleg{ll-den anviint sig av 0,2 %-ig kronlimlösning Ined viss verkan. I preli1nin~ira försök vid Bnlsg{ird har derris gii'H Illern loyande resultat. Nya special preparat 111eU siiker effekt ~iro rnyeket Yiilkomna på 111arknadcn_

Då spinnkyalsLren och deras ~igg i allInicinhet sitla skyddade aY den "iiv de spunnit 13ä bladens undersida, ~ir det nödi'iindigt att besprutningen sker l lugnt v~icler salnL 111ecl krafLig 01:11

y~ilriktad slräle (högtryckssprllta), SOl11 yerldigen sköljer un­dan spinnvIiven och w\r sitt lllåL D{l diiremot Peronospol'an skalllJek~irnpas, söker man ju friimst f{l en slark finfördelning, dimbildning ai' v~iiskan, S:."l alt god bel~iggning IllCtl hOrcl{l­

y~iLsknn nits. I och för sig kunna Yisserligen bordäv~itska och liofosforpreparat v~tl förenas i sanuna blandning, men di'l sprulLeknikcn ej iiI' lika, bör sitdan arbetsbesparing undi'ikas, 0111 ett golt utnytljande av resp. preparals verkan sl"<111 bslad­konnnas.

l\nLaleL hehövliga besprulningar under en i'åxtsiisong v~ixLtr mycket eHer v~iderlek och andra betingelser. Torra ål' kan det bU nödi'~indigL alL gripa in ~Hskilliga gånger, först på Y{iren då plantorna nyss blivit uppbllndnu, senare varje gilng l.ecken till kopparf~il'gning ay bhlden börjar npptr~ida, och spinnförc­kornst kan konstateras Ined luppens hjkilp. Det oyann~imnda nya engelska »systemgiftel)} uppges ha rörh{Ulandevis Etng­Y<lrig effekt, och försöken d~lnlled avvuktas dilrIör med in­ll'cssc.

Humlebladlus

Humlehladlllsen (Phol'odon lWInllli) hör ~i'\-'en till 11l1111leod­Eugens sv{u'asle fiender. Siirskilt synes delta ha yal'it fallet i gamb tider, d[l ycrksamma bek~iIl1pningslnedel ej slodo till huds. ),Iycken okbrhet Tädde då åven ifråga GIll lössens le\'­n~tdss~i lt, och mycken mystik skapades kring den s. k.

honungsdaggen, dcn klibhiga, sda heEiggning, som kl~idcr hla­dens oy,ulsidor Yid starkare bladlusangrepp -.. - yare sig det giil­ler humlen eller andra viix.Lslag. Om hOfl1..mgslhlggen hetcl' det Cx.clllpelYis i Coleri Occonomia lGS:k

»)'1an rinner igenom Förfarenhel ill slagz D~lgg, uIll hwilket .-\HlSTOTELES i sina Skrirler inleL förmiiler, hwilken doch lIenlar och Akermiin, nogsaml kunnog iir, Lhen man kalhll' Honungzdagg. Hon raller mycket om \V~tl'en n~ir Triin l;(~gynna blomslras, ll\yilkom hon, så wiii som Humhbn och Bosk:l})C­nom, doch synneriigen F·{tren fasL skac!clig iir. Ty niil' Solen opgi\l' och lhenna Daggen hegynnes al torekas, oc:h fasln,l \yijdh Löfwcl, o<:h Kno-pparna lher Blomslen skola uthkomma lijk~t som ),Jj()ldamlJ·2l ulhi Qvarnhusen förtorekas the, och lher OlU kring \yiixer som een Hinna med n{ign.l snd :\Ialkal' iher innan före, SOln upfriita och rörUira lhen Deler:, som skulle gil\Y':l Fruchl ~dl sigh, och thc \Varda oi'ru:.:hls,ul1nL'. Thenna Daggen (si.iger LIEBLECHS) rörorsak,\r sig arr myz> kel liock feeL och Olicfllll \Yiitska, hwilken arr ::\allcnes Köid n:\gorlunda lilhopa löpnar och fastnar sedan uppil. Lön, BlOlll­

ster, Kid, Humhb och annat sädanl, s{t al de synas lijka som lhe \yore örwersll'ukna med Honung, Niir tå Boskapen för lhen feta Sölman skull lhdla mcdh Begärlighel gierna f()rliircr, hlil\\"cr lheras Galle medh een s\yarlgul \\'iilska upl'ylL, oc:h wanla lher arr siuka. Ty \Y01'e El hisL hal'wa sin Boskap i Husen inncsliingdan, iin al the afr siukdom hleff\ye f{)r­

derhy'ldc.»

,\.nnu dl eital kan kanske roa, niimIigen ur BHOOC~L\~s Swensk Hns-H,,\ hIs-Bok <tY l7;3(j; »Ernol Iionungs-dagg. hUlll­

lans ~lörst~~ pesl och skadeligaslc i'tkornmo, i synnerhet, on~ the n faller i hlomlllan Od1 pä kopporna, hwar :'lf thc f(jrlor:.t hilde sin \y~!ckra Eirg och goda kran, wet jag iinnu inlet \yact piifunnil n:tgol sit s~ikerL och ofelbarl medel, som man allid och allesLiides k~ln lila på, \ViI dock h~iI' anföI'a, h\yad jng hiirL oeh 1i.isit thcr om, som slttI' al försöka, med ringa möt! o och koslnad; skulle s~ldar:t ej altid tr~iffa in, har Illan älminslone lhen salisfaction, at man giordt ait hwad i ens förmi:"tgo warit,

JllllH.le blad lus

,1L r~tdda sin itrswlixt. -~ 1. ),Ial1 tager n[igra horn, Etter liLel honing uli hwarlhera h~inger thelll up hilr och lher i hllmle­g~tl'den, s,l skal «Il honungsdaggen per magneLisIllum draga sIg Lil. ~ 2. Andra wilja uwn skal fylla en lunna eller fier­ding med friskt waln, och sM tia i humle-gärden straxt om witren, niil' humlan störes, och hälla honorl1 full hela son111W­ren igenom, tä honungs-cbggen ingen skacb skal göra. ~ ;1. ,\ndra räLla, man skal gifwa ackt uppå, n~ir eHer n{igon het sOlnmardag, \yalnet emot aHonen rycker eller damh~lr, eller nill' thet ~ir stark dilllh~l lå honu'lo·s-CJ'IO·("e·ll uelne"'liuell 011' , ,~, .<:::>:::> . :::> ,<,.~ ,

mor'gonen ener pliigar falla: Ut anIiinder mtl.ll eldar i humle­g{trden, hwar ar then af \y~iclret omkring drerna l'ök honungs-{J'F"""e'l J',·)·,'ll·'11,ll"1 sl·'ll ·1 '~"... o .< :::>:::> A < h. --- _ .• ~,agre saga, at la luan miirker honungs-daggen il 1'en1e wara, skal man taga eLt o:-.::horn, 1'\-l1<l thet med lorr nöledyngia, ·binda elden ther pil, sLiilla Sig

V

p:t Lhen sidan, ll'iyarifriin wiidret hl::ls, och Ula röken drifwa l~l

p,l hmnhln, h\yaraf honungs daggen skingras. Andra Inena, man skal hr~inna och röka med kriifLcsl("tl 'lO'P'l1' ue'c"l,'n''';·' ~ , < ~ A~ , ~ ~" A~'"

sl~~ir\Yor, törnbuskar, och ogr~isel i h1..lmleg{ll'den, och viir~ ej

oltkl at all rök af h\yad s\yal'wclackLigL brlinsle k~ln komnw mil, skal ulriiLLa iifwen the t samma lil Lhen skadeliga ho­nungs-daggens fördrifwande.»

~\.\'cn om dessa sisln~iIllnda botemedel - så som de skildr:.l.s under en tid, medan vidskepelse och lrolldoHl iinnu älminslonc omedveleL hade mycken rnakt öyer sinnena ~iven cU del g~illd<:: ren L nalurYclcnskapliga ting ~ ha n{igoL av onda andars för­drivande öyer sig, iiI' deL inlressant alt peka på elen crfnren­het, son1 doek kanske döljer sig i elt och annat, excmpelYis syayclrökningen. Fast man ej hade sammanhnngcl lllcllan hOl1ungscbgg och blacllöss kbrL för sig .. _. bladlössen niillllws ej av niännda författare i sammanhangel - var del dock lyd­ligen dem man åtminslone i n:\gon män kom ti.t med den illa­luklande röken.

CAHL YO::\ LIN::\l~, Som ju i miingu hiinscenden slod htl1O"L ".. ~ Jure sin sall!Lid, ber~iUar emellertid i sin Skil.nska Hesa 17:51 um lakllngelsel' han gjort ifrtw<l om honLlno·sd'IO'()·. \·;ll'·, l'; , '-' 0· < ~~. • '>.., ,-

J3.ekrJmpni.ng av parasiter

s~H.le, alt del ej kunde -vara tal om nugon dagg fl'i:tn himlen lltnn helt prosaiskt nysöndringar frtlIl parasiterande bLldlöss.

lIumlebladlllscn (Phol'odon lUlmllli) ~ir niira besläktttd med exempelvis skidesslagens, frukllriidens och rosornas hladlus­ar ler och har ~iyen ett likarlat ulyccl;:lingsförlopp 111ccl gene­ralionsv~ixlingar och ombyte av y~irdviixlcr. Ovcrvinlringen sker i della fall genom ~igg, SOl11 lagts pil bl. a. olika Pl'lLIWS­

arter, s~irskilt sl{tn, krikon och plommon Cntlgon g{ing ~i..Yen funna p{t äpple). De ur dessa Iigg framkomna bladlössen, de s. k. slarnmödrarna, ~iro alla vinglösa honor. Parlenogenetiskt, d. Y. s. utan befruktning, framföda dessa en ny generation vinglösa honor, dessa i sin tur ge bevingade honor, och först nu tir det klart för inv~lsion p{t humlen. D~l della sker, har man hunnit frmn till ålminstone slulet av n1~l.j och 'Vanligen Eingre, ihland till slutet av juli eller t. o. 111. Sit sent SOIl1 i augusti. D~l lössen livn~tra sig genom alt suga i sig y~ixtsafl, ~lngripa de vanligen Inest skottspelsar och andra unga plant­delar. Hedan eHer några dagm' födes p[l humlen en vinglös generation av honor, <1unnorna, SOIn i gynnsamt v~ider och i

frånvaron av hekiimpning snahbt fyller de övre bladens under­sidor llled nya generationer av samma shtg. Först p[i hös Len framkomma heyingade honor, vilka ålerfl;yLta från humle till slån (eller annan vedv~ix.t) . .t\~ista generation innehåller bö.uc h~lnar och honor, och ur denna uppkommer p~\ könslig \'~ig befrnktade, öven'inlrande ~igg ~- och eirkeln iiI' sluten. Egent­ligen-bör shlnbllsken betrakbs SOl11 lössens »huYLH.lyärd1J, 11l11n­

len endast SOIn i)luellanviirch. Bladlusskaclorna hos humlen le sig lllycket olika alllefter

~ll1grcppels lidpunkt och intensitet. Tidigt angripna rankar hiimnws mycket hih'l i tillväxten och förmi't ej ulveckhl sido­grenar och blommor. Sortskillnader ha iivcn konstaterats. Saazer-humlen lider sälnnda belydligt Illera ~in ex.. Hallerlallcr vid likartad allnck. F()rlltOln de direkla sugskadorna orsakar »honungsdaggen~>, sorn droppar !led fr{tn de angripna övre bhlden på undersiltande blads ovansida, att assimilalionen oeJ1 y~ixtkranen hos plantan ytterligare inskr~lnkes. I den klib-

Humle blad lus

Fig. 41. Bloldlusangripen lmmleranka med inrul­lade hlad (l{. Anjou).

hlga exkreIllenlhel~iggningen få l~itt s. k. soldaggssvampar (Cladosporillm 111. fl.) fäste. P{l kottarna lnnebiir sitdan SV~ll't­fiirgning sv~lr kvalitetsskadn, för att icke s{iga osiiljbarhct.

Om Peronosporan iiI' de väta årens, spinnkvalsLren de lOlTa

itrens gissel för humlen, kan det nkirmasL siigas, a lt bladlössen höra de »Ilornwla» ilrgångarna till. Enligt .JEHL bromsas de­ras utyeckling av naltfrosler och regnperioder 'Pil våren SaInt av Ungre perioder Inee! däligt y~ider och Wg temperatur under sommaren, liksorn ny kraftigare helta i förening med lttg lufl­ruklighet.

För bladlusens bckälnpning ha s~irskilt nikoLinpreparat fun­nit anv~indning. På senare år ha cHirjämle DDT, hex.apreparat Od1 tiofosfat p1'Öv~lts på kontinenlen. S~lv~il hexa- SOln DDT­preparaten ha emellertid visat svåra nackdelar i fonn av kvar­sittande oangen~tm lukt hos hUInlekoUnrna (möjligen 11lcd undanlng för de tidigare besprutningarna). r Tyskland 1'ckom-

136 Bekärnpni.ng av parasiter

menderas f. n. nikotin eller tiofosfat, i England sägas de förut (på tal om S1)innkvalstren) nämnda »Schradan})-preparalen ha givi t bästa effekt.

Den rätta tidpunkten för bekämpning av bladlössen är -därest ej särskilda skadesymptom motivera ett tidigare ingri­pande - först då den invaderande, bevingade bladIllsgenera­tionen utslocknat, eftersom annars nya flygburna styrkor lätt äventyra resullalet genom ytterligare landsättningar. LlNKE rekornnlenderar därför, alt man utväljer några provplanlor, vilka regelbundet var annan eller tredje dag besprulas, från den dag då mera nIImän förekomst av vingade bladlöss kon­slaterats. För varje sp rutning dödas de vinglösa löss, sonl ut­vecklats, samt de bevingade, sonl nyanlänt sedan fÖl'egtlende

dos, och man kan så kontrollera, när invasionen upphört och det är tid att taga hela planteringen under »avlusning>).

Liksonl ifråga om spinnkvalstren kräves mot bladlössen högt sprutlryck, god fördelning och stora vätskemängdel'. Bladlössen äro visserl igen ej fullt så besvärliga alt komma åt som s'p innen, och kombinalion av Peronospora- och bladlus­bekämpning kan därför ske genom aU nikotin eller fosfor­preparat sättes till bordåviilskan. Bäst effekt nås dock vid separat behandling.

Det kan i detta sammanhang anföras, att enligt ZATTLER den erforderliga Dlängden sprutvälska per planta är mot Peronospora (bordåvätska) 0,5 l, mot bladlöss och flertalet andra skadedjur (nikotin-, DDT- eller annan lösning) 1,0 l, mot spinn ( tiofosfor- eller motsvarande preparat) 1,5- 2,0 l.

Bekämpningsmedel

Utan all närmare ingå på de parasitbekätnpningsmedel, SOln

finnas i handeln - en sådan lista skulle i nu rådande snabba ulveckling fort bli omodern - kan det dock vara anledning nU åtminstone i någon Dlån söka orienlera odlaren ifråga om de huvudlyper som förekomma. l

Bek.ämpJ1.ingsmedel 137

l. Kopparpreparat användas mot svampsjukdomar. Vik­tigast är bordåvälska, som erhålles genom fällning av koppar­sulfat (kopparvitriol, blåsten) med släckt kalk (kalkmjöl). Mot Peronospora användes s. k. neutral bOl·då, vilket bör prö­vas med reagenspapper (lackmus eller fenolftalein). I stället för 1 kg kopparsulfat + 1 Y2 kg bränd kalk per 100 l vatten, vilket ofta brukas för fruktträden, använder man till humlen 1 kg kopparsulfat + 0,35- 0,40 kg bränd kalk per 100 l. Till­lagningen sker i lräkärl så att kopparsulfatet löses i 50 kg vatten, den brända kalken släckes med 2 l vatten och utspädes sedan lill 50 l kalkmjölk. Under omröring hälles så koppar­sulfallösningen långsamt ned i kalkmjölken, så alt en blå sprulvätska erhålles. Denna bör omedelbart användas, efter­som den annars försiimras.

Aven färdigblandade koppat'preparat finnas i handeln, s. k. kopparkalk av olika märken. Den verksamma beslåndsdelen är där kopparoxiklorid.

2. Svavelpreparat verka ävenledes nlot svanlpar, nlen där­jämle mot en del insekter och andra skadedjur. I humle­odlingarna har svavelkalk, som utgöres av kalciumpolysulfi­der, tagits i bruk mot spinnkvalster. Svavelkalk kan beredas hemma ur svavelblomma och bränd kalk, vilka blandas och därpå lösas i vatlen. Vanligare torde dock vara att använda färdigberedd svavelkalk, vilken spädes lill 2 % lösning. Sprul­medel med kolloidalt svavel finnas även, avsedda att använ­das mot bl. a . humlespinn.

3. Pyrethrum- ( ur blomkorgarna aven prästkragesläkting från Japan och Medelhavsländerna) och Derrispreparat (ur rötter och ved aven tropisk baljväxt, innehållande giftet rote­non) ha bl. a. försökts mot bladlöss och jordloppor, men ha delvis undanlrängts av de nyare kemiska medlen.

4. Nikolinpreparat finnas av olika märken och koncentra­tioner. De ha god verkan mot bladlöss under förutsättning av kraftig sprutning och god fördelning. De kunna även med för­del b landas med bordåvätska eller svavelkalk. Av nikolin dö-

138 Bekämpning av parasiter

dade löss siLta kvar pä bladen med bakkroppen uppåiv~illd) s{t att bladytan vid rikligare förekomst UtI' ett ruggat utseende.

5. DDT-preparaten innehålhl som verksmll beslilndsdel diklor-difenyl-triklorulclylmetan. De grllndl~iggande arbelena för framsbillningen av dessa nLornol'denLligt vårdei'ulla 1l1edel utfördes av sclnveizaren professor PAUL ~IDLLEH. (nobelpris­tagare i kemi 19-1:9). Hos lnunlen ha de emellertid endast fun­nit begr~lnsad ~Uly~indning Blot olika Illern. tillfälligt upplr~t­

clande skadegörare samt Inot hladloppor och bladlöss.

ö. Hexaklol'-prepul'at, kiven kallade SöG, innehiUla hexaklol'­cyklohexan. De ~iro ytterst verl.;:snmma Inot flertalet inseklcr lucn ha trots detta sonl regel In{tst kasseras hos humle pil grund av de starkt obehagliga dofter de kvarEi1nna ph humle­kotlarna. Före blomningen synas de emellertid ej medföra n~tgra direkla oliigenheter.

7. Organiska fosforpreparat ha lack vare den tyske forska­ren dr SCHHADEH rn\ senas Le uren kunnat las i ansprilk. I första hand g~iller della Uofosfor-föreningar av typen EG05 (Parathion eller Bladan) . Del verksmnma giftet iiI' cl~ir diet yl­paranilrofenyl-liofosfat. Preparaten förekolllIna i ytterst ul­

sp~id(ht koncentrationer och nIttste Lrots detta handhavas Il1ed största försiktighet. I de tyska h1.mlleodlingarna anser man sig i och !lled dessa tiofosforpreparat ha röJt spinnkvalslren under kontroll, vilket enlcllertid ej synes ya ra fallet i v{trt land. )\\,en BlOt bladlöss ha de i Tyskland visat utmärkt yer­kan. SOIn antytts synes man i England Inot säväl spinn som löss föredrnga ,"issa andra organiska fosforföreningar, vilk~t

beniilnnls »Schradan}) eller I)SyLam».

HDJYILESKORDEN ----------------------

Gamla tiders plockningsJester

Ilunllc-plockningen firaue:s i gamla Lider SOIn en folkfest, (W del gicks man ur huse rör alt hi.irgn den donande grödan. )'hln hehöyer enchlst k~lSla en lJlick p{i. de liYfnlla taYlor .J. \V. \\"~\LLA?\DEH pi'l 18öO-ialel m[dade i öster~lker i Ving:tl-:ers socken rör att en aning 0111 forna cIngars arbetsgEidje skall blonull<J fram. Kanske yar arbeLct ej s[t y~il ralionaliscral -hlotta lanken ptt lidssludier och r~intnbilileLskalkyler skulle s~ikcrligcn 111ÖtlS IllCd cLL oförsU'tende leende, 1118n aU hurnlc­plockningen var n[tgol lnan hingt~ldc fram till under hela året, s,} mycket ~ir siikerL

l OLOF STJEHi'iQCJSTs hllItllehok 'ly iiI' 1884 heler elel: dnga landLIllannagörom~tl ~iro doek rnera lindriga, angen{tma ocll helsosamma ~in hnmleskördcn, och det iir clerf0r icke ~lLL

förundra sig öi'ycr, alt hnmleskörden kil' så populiir i de hU111-leodIal1de distrikten, s~irdeles dä hkirlill kommer, aLL arIö­ningen i allm~inhet ~ir god. :\Ian synes g~l till skördcarbetet med ScUllIlla k~inslor son1 till ett nöje. Humlens ncLeriska doft s{iges hafya ett mycket godl inflyLancle pä hröstpaLlenLer, hva­dan clet icke ~lr ovanligt alt uti de hurnleodlunde distrikten, s~irdcles i Engbnd, fit se sjuklingar förflyttas ut i hllmle­gården. HalLa och lama, döfya och dumba, krymplingar och iny~\lider, n1~in, qvinnor och h:.lrn, alla syssels~ittas lued skör­dearhetet l hLlmlegi'trden. Xfven herrenwnnens familj qV~lr­

glömmcr sig gerna slundtals i dessa Imnmiga hmnlefiilt, Inidt i det rörliga och 1l1unlra lir, som SUl(!se l':tder i en humlegi'inl under pitg~lende skörd. I sanning en Illern pilloresk och liflig taCh_ k~U1 man sy{irligen Ht se bin humleplockningen i eU hmll-kndl:ulde clislrikL»

HO Humleskörden

I Kent sämlas ännu i dag årligen väldiga skaror av humle­plockare vid skördetiden. Många komma dragande med hela familjerna för alt under några veckor få utbyta de sotiga bakgårdarna i Londons East End eller andra industristäder mot lantlivets friskare behag. Förr hade denna ansamling av arbetskraft ännu mera karaktären av verkli g folkvandring; 1876 beräknades sålunda alt 100000 »främlingar» kommo alt delta i humleskörrlen . Ofta var det si och så med de sani­lära förhållandena i de jätleläger, som resles. Sjukdomar här­jade ibland svårt, värst var det säkerligen då koleran gick fram, som berällas å r 1855 enligt PARKER: En humleod lare, som årligen sysselsatle 3000-4000 plockare, beklagade sig över alt han ej längre kunde ge dem så mycket fritt öl de , . ville ha; så lärne det skedde »hade de aldrig kolera , vilken senaste året vai' nlyckel besvärlig. Sorgligt nog ha vi förlorat flere än jag står ut alt tänka på . Om jag ej ger dem, köper de aldrig öl att dricka; de dricker vallen; och de få pengar de ger ut, går Ull sprit. Deras föda är huvudsakligen potatis, och ibland kommer någon med skämd fisk, och så kommer koleran. När de endast har valten att dricka och potatis alt äla, är det illa.» Det gällde tydligen att under humleskörden skrapa ihop så mycket sparade slantar sonl Inöjligt. - 1\1en det finns också livfulla skildringar av glada upptå g och fester i Kent, och de överväga vida, liksom annorstädes där humle od laIs.

En som vet mycket onl böhmisk humleodling genom nlång­årig erfarenhet som sloLlsfru på elt stort humlegods, är sven­skan AMELlE POSSE. I boken . Bygga upp, ej riva ned er », skriven 1912, har hon ägnat humlen ett helt långt kapilel. »Den augustidag då humleplockarna kom farande från stalio­nen i ,en lång rad fullproppade skrindor, marscherade derns musikanter i täten - spelande muntert stimulerande gång­lålar. » - »)Undel' humleskörden var alla restriktioner av ar­betstiden upphävda. Var och en ville och fick förtjäna så mycket de kunde. De plockade så länge dagsljuset varade -fr~in försl:l gryningen tills det blev mörkl.» - »På borggflrden

. .:: "

142 Iillmleskörde/l

låg ett särskilt kök, vilket endast användes de tre veckor av året som humleskörden nlerendels pågick. Där var en hel rad bykkar av koppar inmurade, vardera rymmande hundra liter. Och där satt en hel rad kvinnfolk som dagen lång skalade potatis eller rensade grönsaker och rötter till aftonens inne­hållsrika soppa. Det var inte småsaker som gick åt till så mycket mänskor. Inte bara extraplockarna skulle utspisas, utan även gårdens eget folk som naturligtvis inte hann med någon matlagning i denna bråda tid.» - »Därule på fälten rådde ett myllrande liv och leverne. Humlerankorna var sI, höga - de kring deras rötter hopkrupna mänskogrupperna. så låga och horisontala . På avstånd såg de ut som färgrika blomtuvor eller svampkolonier. Sedan de ryckt ned en tung ranka från den höga ståltrådssIäIlningen satt de där på sina små lräpaliar, plockande och noppande de ljusgröna lupulin­klibbiga klasarna så hastigt att man knappt såg de flygande fingrarna. Många kvinnor hade sina småb31'n sovande på säckar eller i en filt som hängts upp mellan anläggningens stolpar. När de skulle ammas 'Plockade mödrarna ivrigt vidare, med ungen i famnen. Det rådde en allmän tävlan och vad­slagning om vem som skulle sätta dagens rekord ifråga om antalet avlämnade humlemått - individ mot individ, grupp mot grupp eller de främmande mot gårdens egen stamtrupp av gamla skickliga plockare. Man gav sig knappt ro att äta en bit mat - inte bara humlen, utan även tiden var alltför dyrbar. Men det var ett ständigt snatter och skoj . Förälskade komplimang~r och godmodiga smäderop flög från ena sidan av fältet till den andra. Och man satt inte länge därute förrän någon tog upp en visa.» - »Den som en gång varit med om en sådan skörd eda g glömmer nog ej så lätt hur bergåsarna då blånade längs den disiga slätten därnedanför eller hur sva­lorna med vinande skrik jagade insekter som berövats sitt slilla gröna rike. De lninns väl också flickornas brokiga hu­vuddukar som lyste i solen och hur de unga manfolkens nakna överkroppar sken som blankpolera d koppar mot humleran­kornas saftigt djupgröna bakgrund. Borta vid det tältöver-

[{ällIletecken på J<oUemognad

Fig. 43. Humleskörd hos Amelic Posse (Jan Dra'zda):

143

spända kontrollbordet salle humlesäckarna ännu några starka färgklickar i tavlan . Till dem dugde ingalunda den glesa och lösa säckväven - de var omsorgsfullt förfärdigade av rutiga eller randiga bolstervarstyger med pilloreska lappar av alla de slag. Ju äldre och mera ullvättade de blev, dess finare stod de i tonen. Vid det gamla nötta och omålade bordet med barockben och innehållsrik låda satt vanligen husbond själv - Herr Chef. Men när man samtidigt plockade i flera humle­gårdar fick frun och andra familjemedlemmar till sin glädje lov att rycka in - då behövdes de.»

Kännetecken på kottemognad

Tiden för humleskörden infaller då kottarna äro »mogna •. Strängt taget är detta något oegentligt uttryckt, eftersom humlekottarna vid sin tekniska mognad ännu äro ganska

I I

1 ~~ [-[llmleskörden

Fig. 44. Skörd i Hal­Icrlau (Linke) .

gröna. Biologiskt mogen humle med bruna koltar och hårdn frön iir diirför lekniskl sett avseviirl övermogen. Eftersom plockningsliden noga måsle avvägas så, alt kv~lilele~ hos humlen blir den bäsla , har man av gammnlt haft Vissa marken

alt rätta sig efter. Härom skriver exempelvis BROOCMAN 1736: »Mogenbelen

kan man förmärkia ther ular, at han växlar färg, koppbladen söndra sig lätteligen, fröet blir brunl, och kopporna .~ifwa e~ slark luckt från sig . Tå måsle man sällia alla handel' Iii arbeles al afhämla och plocka, ly en slormande nall eller dag kan lå förd erfwa halfwa årswäxlen, och thes ulan 0111 humlan får slå S" länge, at bladen 'på kopporna få öpna sig förmyckel, fröet och lhel fina gula miöl-pulfret ulfaIla, lå ,il' lhel for­lorat som (J jör humlens förnämsta kraft och styrkia.»

N;rmare "detaljer om mognaden ger VON BlSCHOFFS­HAUSEN 1867, nämligen . 1. Koppornas gulaktiga (egentl igen gulgröna eller gulbruna ) utseende . 2. Den starka nromahska

Klinne!ec"en pä kol/emognad 1~5

Fig. 45. Humlekottarnas utveckling. T. h. blommande 'humle; milten kottefjällen börja växa ut, t. v . skördemogna koltar.

Sv. Utsädesförening, Svalöf).

lukten. 3. När humlekoppornas mjöl kännes feU och humlen vid koppornas söndergruggning deraf färgas. 4. Då kopporna vid kramning något braka.»

Att märkena alltfort stå sig ganska oförändrade framgår av L1NKEs beskrivning av skördemogen humle: . Fjällen, som ursprungligen varit lösa och öppna, ha slutit sig och kottarna har blivit fasta. Lupulinet har förlorat sin silverarIat ljusa färg och är nu guldgult. Medan humlen före plockningsmog­naden haft en gräs- eller höartad lukt, framkommer nu den typiska humlearomen. Om man med fingrarna läU trycker samman fjällen, prassla de. Kännetecken på riktig plocknings­mognad är vidare rik halt av lupulin samt violettfärgning av de båda nedersta, vid koUebasen siUande täckbladen.' - Till det sistnämnda tecknet bör dock fogas den anmärkningen, att det ej hos alla sorter framträder lika tydligt.

Det viktigaste kvalitetsmåUet hos humlen, biUerämneshal­ten, visar snabb stigning under begvnnannp Tnnrtn ... r1 .;11 _ll.

141, Ilumlesköl'den

maximum, vilket allls::'t representerar teknisk fullmognad, samt aTtar äter - ehuru b.'tngsammare --- under övcrmogn:t­den. För lidigt skiirdad humle ~ir briicklig och sönderfaller !iill vid hanteringen i samband med ploekning, torkning och packning; den förlorar diirvid ~i\'en lupulinkorn.

S01ll exempel på hitterämneshallens föriindring under mog­nadsperioden kan n~imnas, atL i lnedellnl av fern humlesorler, skördade i ~hi:-;Uln ih 19-12, erhöllos följande analys!-liffror (lolalharls enI. SEIBIlIGEH, analys ulförd "id AB SlockllOlrns Bryggeriers Centrallaboralorimu): skörd 10/9 - 1+,5 S{', 15/9 _.- 16,+ %, )\)/9 - lG,1 % (XILSSOX-LEISSXEB H14-l). I della fall hal' undersökningsperioden endast oms-piinl tio dagar, i prakliken påg[ir skörden ju ona ]){tde ly,'i och tre veckor i n1~lteriallncd förhållandevis enhetlig mognacIsuL\'eck­Ung, och skillnader av iinnu större storleksordning riskeras då, särskilt om man börjar för tidigt. - Enligt engebka un­

dersökningar förändras bitter~imneshalten 111est under den vecka, S0111 niirmast föregår den lekniska fllllmognaden. På fyra dagar steg sålunda halten a: IB-syror frän praktiskt taget noll till 10,5 9S, smnlidigt som koUevikten ökades 111C<1 40 % _ r-'-'rän första dagen av fulhnognad och omkr. 10 dagur framåt skedde diiremot ej niimnviirda kvalitelsföriindringar. Först därpä framträdde försiinll·ad fårg och slarkare nedgtmg ay analys siffrorna.

Särskilda förhållanden, siisom parasithiirjningar, sliillnings­ras eller hesvärlig viiderlek, kan ibland orsaka alt förskjul­ningar i skördetiden från det ideala l110gnadssladiel bli nöd­viindiga. Det hör dock ihitgkollunas, att alltför tidig skörd, innan någon nämnY~trd lupulinhalt uLhildals, leder till en full­ständigt vIirdelös vara. Det kan diirför - exempelvis då en skadegörare, som man stär rl1aktlös inför, lill synes hitller p[i alt skövla en lovande gröda - ofta trols allt vara förnuftigast att ej förhasta skörden utan avvakta. Från de slora humk­bygderna finnas Inangu exe1npel på överraskande och j llst innan skörden insättande h~irjningar av Peronospora, spinn, bladlöss etc., då det är för sent aU tillgripa bekiimpning utan

Jlrbelsätgång vid sköl'den 147

i;.; . .'fG. H:,nkoma lledhiikbs för plockning i Xiisum (Polyfoto Krstcl).

148 Hnmleskörden

att helt spoliera skördens kvalitet. I allmänhet har dock para­sitskadan visat sig mindre allvarlig, än vad man i första ögon­blicket bedömt den till.

Arbetsåtgång vid skörden

Plockningen orsakar slor arbetsförbrukning. För alt den rälta mognadstiden skall utnyttjas, fordras därjämte alt an­talet arbetare är stort, så att en kraftig insats kan göras un­der kort tid. Man räknar i Bayern med att en plockare med­h inner omkr. 25 plantor per dag i genomsnitt. Ovana plockare svara kanske blolt [ör 15 plantor, vana och skickliga kunna diiremot komma upp till 50 plantor, om man som medelskörd räknar med 1,1 kg färsk humle per planta . För varje 1 ODD-tal plantor skulle alltså erfordras en arbetarestyrka av 4 perso­ner, om skörden skall medhinnas på 10 dagar.

För svenska förhållanden måste, på grund av att flertalet plockare sonl regel komma att räknas till kategorien ovana, pres[ationsförmågan sättas lägre än i Bayern. Kan man som medellal uppm\ 15- 20 plantor per dag, får delta därför anses tillfredsställande, vilket motsvarar en styrka av 5-6 personer för varje l ODD-tal plantor och 10 dagars säsong.

Ett bra sätt att förlänga skördetiden och därmed nedbringa antalet erforderliga arbetare, är att odla två - vid större od­lingar eventuell t tre - sorter med olika mognadstid. I Näsum har på senare år flera odlare av detta skäl delat sin areal mel­lan Saazer och Svalöf 85, mellan vilka 10-14 dagar skilja i mognadstid.

Plockningsarbetet organiseras så att en arbetare (eller flera, om plockares t yrkan är stor ) med hjälp aven lång stång med krok i spetsen häktar av rankorna från längslinorna och läg­ger dem ned på marken mellan raderna. Plockarna utrustas med lämpliga korgar. Man bör noga tillse, att sekunda humle med skador av vind, svampangrepp etc. lägges för sig och ej [år dra ner kvaliteten hos den prima humlen. Detta gäller som regel särskilt kantradernas kottar, som varit mest utsatta..

A rbel sdlgdng vid skörden 149

Fig. 47. Gamla humleplockare i Näsum ( S. D. S. ) .

Plockningen utföres så aU kottarna avnypas, ej repas. Kolteskaften böra ej vara längre än 1 cm. Mer än tre kottar få ej hänga samman. Förbladade koltar böra läggas bland se­kunda, eller också urplockas de abnormt utvecklade mellan­bladen.

De från kollar renplockade rankorna viras ihop i ring, som lägges på rankans plats. Först sedan de helt vissnat under sen­hösten avskäras rankorna ett par dm ovan mm'kytan, hop­samlas och brännas.

Humleplockning kan med fördel sättas på ackordsbetalniag. I Näsum har under 1950 gällt ett plockningsackord av 70 öre per kg färsk humle. Vid beräkningen har då utgåtts från en avtalsmässig lantarbetarelön av l: 30 kr per timma för kvinn­liga arbetare. Vid 1951 års skörd höjdes ackordet till 85 öre per kg (vid timlön 1: 66 kr ) .

Anskaffandet av tillräcklig arbetskraft för humleplock-

100 lIllmlcskörden

ningen har under senare ;\1' blivit allL hesyärligare i nerLalcl utländska hurniebygder. F'örsök ~ltl överga till lnaskinell plockning ha diil'för päbörjats på flera håll. L~ingst har man h~lryiJlag hunnit i Förenta SLftlerna, diil' numera en avseviird del av skörden Inaskinplockas. Två lyper av plockmaskiner ha kommit i användning diir, en slalioni.ir och en transportabel. De slationåra lnaskinerna äro vanligen uppsliillda under tak. De betjiinas av ett 'lO-tal man och avverka 1 500---2000 kg r~irska humlekottar per tiIluua vid normal kottsåUning. ~Jan sk~ir dä av rankorna, saIular ihop dem och transporterar deln omedelbart Lill plockningsmaskinen, där eU systern av snabb­verkande jiirnfingrar rycka av kottarna, De tnll1sporLabla rna­skinerna dras av Lraktor, de äro Inindre och betjänas av ~ttta (till tio) man (lraktorförare, l1wskinist, tre rankinsamlnre, lstl malare samL en säekskötare för kottarna), Avverkningen

ber~iknas lill ca 500--700 kg färska kottar per timDW,

'~i n::,: :':~i:;tlln (Poldoto l\l"sld.).

J.rbelsUlydny vid skörden

Fig. ·Hl. AJl)('[·jkansk transportahel plockningsmaskin i arbete Yakimadalen (Prod. Tean;-l.

151

De amerikanska Itwskinerna uppges göra elt gotl ,-lrbele lllCd en korLskafLad och blndfrl yara SOlll slutresultat. Tvviirr ~iro emellertid maskinerna dyra U50 000---.200 000 kro~or). - J England ha en del liknande cxperimenLmaskiner yari t i driH de senas le åren. J\Ian har gjort den erfarenheten. alt del iiI' nödv~indigt med en fast koltehyggnad, vilket de en~ gelska sorierna i alllniinhel ej ha. Hankornas avsklirande vid Inaskinell plockning orsakar en extra piifrestning pit plantor­nas Ii vskran, eftersom större delen av den återgående niirings­lransporlen till rolen och upplagringen i rankornas nedre del inhiber<:ls. Olikheter luellan sorternas rönntiga alt fördraga clelh ingrepp synas emellerlid ocks~l finnas.

HUMLENS TORKNING

Nyplockad humle har i allmänhet en vattenhalt av 75-80 %. Den luuste därför omedelhart ned torkas för aU kunna bevaras. Färsk humle sonl fur sEt i s~ick eller pi't annat säll h1gras ulan luckring och omröring tar inom Hl limmar hella och förstöres snabbt.

I gallIla tider lufttorkades htnnlen genolll uLbredning i tunna lager på logar eller vindar. Då och då företogs omröring. Ge­naIn aU öppna dörrar och fönster sökte 111nn päskynda tork­ningen, så gott sig göra lät. Vid gynns~ull väderlek kunde kan­ske torkningen genOlllföras pEt lvå eller Lre dagar, vid regn och vindstilla d~iremot tog det ofta upp till en vecka eller tio dagar. Hade nlan större odling~lr, blev det SY~lrt aU finna plats rör den skryu1nulnde hUlllletorkningell på detta sätt.

I de viktigare humlebygclerna hyggdes d~irför efter hand sär­skilda torkhus, diir humlen lades -på ållor eller hyllor i flera "ilningar, och enklare lnekaniska anordningar för omröringen togs i bruk. :L--Etgon egentlig lidsvinst i Lorkningen nåddes ernel­lertid ej, eftersom det fortfarande var ytterluflen -- mcd dess vå:dande temperatur och fllktighetsluäUnad - som svarade rör lorkningen. Några anordningar att hättra på luftcirkula­lionen, d:1 vindstilla rädde, funnas ej ..

De första uppvärrnda hUlnlelorkarna byggdes, enligt vad "i känna till, i Belgien p{t I500-Lalet, och i slutet av samma 5.1'­hundrade kopicr':l.des de i England, dill' det fuktiga höslklirlla­tet gjorde nalllrtorkningen särskilt vansklig. Efter hand för­hätLrades de där allt Illern och flngo vid lnilten av ISOO-talet den karakterisliska yLtre och inre ulforlllning, som nlan ännu kan se h~ir och var i Kent. Dessa s. k. »hop kilns» bestodo aven undre cylinderforn1ad hyggnad, där rökfri antracit förbrändes, s~l alt upphettad lurt steg uppåt genom hll1111cll. Denna var ul-

Hwnlens torkning

1. Bbhmt,k ~ork, 2 ja.~i.a..-.3 I\r~l~t-4 6erjer-

t!Jfi; ,

o o • 'o ' , o

, .

Fig. 50. Tjeckiska och tyska torkar (Linkc).

hredd i ett fotstjockt lager över ett galler. Ovanför hmnlen var en konformad överbyggnad, son1 var försedd med en öppning i tOI>pen och y~idernöjelslyrL vindskydd för utgtlende tork111ft.

154 IIullI/ens Lorkning

I Bayern och Böhmen togs artificiell torkning först långt se­nare i bruk, antagligen beroende på aU de torkhus man hade fungerade förhållandevis väl med sina talrika, reglerbara ven­tilalionsluckor och andra anordningar för underlättande uv ytterluftens genomströmning. Först omkring ål' 1885 byggdes nämligen torkar med uppvärmning, varvid maltkölnorna togas som förebild. Man betjänade sig därvid ej av de direkta rök­gaserna som i de öppna engelska torkarna länge var fallet, ulan torkningen skedde med varmluft i slutet system. Genom förbränningsrummet gå rör, i vilka torkluflen uppvärmes in­direkt. På så sätt undvikes, att humlen får röksmak, vilket lätt blir fallet i ett öppet system, där endast det mest högklassiga, rökfria bränslet är gott nog.

De slutna systemen nlöjliggöra även en noggrannare regle­ring av torktemperaturen. Detta hal' mycket stor betydelse. eftersom hög temperatur sänker innehållet av den betydelse­fulla a-b ittersyran. Enighet synes råda därom, att en tempera­lur hos humle av 55-65 o C ej får överskridas, om torkningen skall hli fullgod . Modcmare torkar äro utruslade med fläktar, som göra det läLtare alt sköta temperaturregleringen samt ~i ven avsevärt öka torkningskapacileten.

I Bayern och Böhmen finnas nu humletorkar av ett flertal olika system i arbete. Humlen utbredes på ållor av järnträds­nät eller perforerad plåt. Antalet ållor växlar från tre till fem. Översta ållan beskickas med humle, efter omkr. en timme släppes så humlen ned på nästa ålla genom vippspjäll eller jalusianordningar etc. Från nedersta ållan sker uttaget, då humlen är färdigtorkad, d. v. s. bragts ned till en vattenhalt av 8-10 %. De viktigaste skillnaderna hos dessa olika tork­konsLruktioner ligga i uppvärmningsanordningarna samt luft­strömmarnas cirkulation. Samtliga arbeta kontinuerligt, så att ny färsk humle påfylles översta ållan omedelbart efter varje ullag nederst och ett stegs nedflyttning av övriga ållors inne­håll. Varmluften ledes i allmänhet i en ström nedifrån uppåt ulanl i den s. k. Saazia-torkan, vilken har två luftströmmar, en svalare för uttagsållan och en varmare för de båda övre ållor- I

lJumiens lorkJling 155

Fig. 51. Hum.letorkcn i Näsum (S . D. S.).

na . Kapaciteten hos de olika torkarna växlar från 1,5 till 4 kg torr humle per timma och kvm ållyta. Humlelagrets tjocklek på översta (beskicknings- ) ållan är 10-15 cm, beroende av lufthastigheterna. En fyra ållors tork med 3 X 3 m genom­skärning, d. v. s. sammanlagt 36 kvm ållyta; medhinner alltså omkr. 100 kg torr humle per timma, motsvarande skörden från ca 400 plantor. Beträffande torkarnas närmare konstruktion hänvisas till fig . 50.

I England har man numera 'ombyggt flera av de äldre tor­karna till indirekt luftviirmning och insatt · fläkt för ventila­tionen. I ailmänhet har detta dock visat sig mindre lönande, och helt nya torkar ha därför även tillkommit. De synas mest vara baserade på diskontinuerlig torkning med en enda tork­ningsyta som beskickas och efter torkningen tömmes. Vid lämplig lufthastighet (omkr. 7,5 m/ min.) ha 40-50 cm tjockt humlelager kunnat torkas vid 45--60 0 C på omkr. 10 timmar.

156 Humle.ns torkning

I Förenta Staterna har en ny tork under senaste år kommit bruk (»Bloxham-systemeb» . Den är oljeeldad samt försedd

med kraftig fläkt, som på 7-10 timmar uppges torka ett humlelager av omkr. 1 m tjocklek. Den goda effekten synes bero på de stora luftmängder, som användas.

Den tork, som år 1926 uppsattes i Näsum som en efter­följare till en enklare första försöksanordning där, är när­mast av böhmisk typ (Linhart). Den har tillräcklig kapacitet att betjäna de omkr. 10 hektars odling, som finnas i trakten, under en plockningssäsong av ca 3 veckor. AnLalet ållor är 5 och sammanlagda ållytan 123 kvm. Kapaciteten är 125-165 kg torr humle per timma .

Sista ordet är säkerligen ännu ej sagt i hurnletorknings­frågan. Vissa allmänna regler för torkningens genomförande m'lste emellertid alltfort bli vägledande vid denna utveckling. Temperaturen får sålunda icke någon gång under torkningen bli så hög, att humlens kvalitet skadas. I allmänhet synes denna gräns ligga vid 65 0 C inne i själva materialet. För tork­ningen ålgår en viss minimiti d - omkr. 5 timmar - för tun­nast möjliga humleskikl. Därtill kommer en extra tid, som är proportionell mot lagrets verkliga tjocklek och omvänt pro­portionell mot torkluftens hastighet. Temperaturen inverkar även på torkningstiden. Alla möjliga åtgärder för likformig torkning måste vidtagas. Därför kräves jämn beskickning samt vid behov uppluckring och omröring under torkningen och sär­skilt i början. Varmluften måste vara så fördelad, aU bastlg­heten och temperaturen överallt är densamma. Lufthasbg­heten får ej vara så hög, aU materialet skadas. Torkningen får ej drivas så långt, att bumlen blir bräcklig och skör, vilket blir fallet vid så låg vattenhalt som under 6 %. I allmänhet torkar man helst ned till omkr. 8 %, varefter en »återhämtning» till 1 0-12 % får ske före packningen.

Kännetecken på lagom hårt torkad humle anses vara, att axspindeln vid böjning lätt brister hos de små kottarna men endast nätt och jämt bos de större.

En särskild procedur är svavlingen. Denna avser att ge hum-

Humlens torkning 157

Fig. 52. UUagningsåIla i Näsum (S. D. S.) .

len en jämnare färg och glans samt eU friskare utseende. Upp­fattningarna växla emellertid starkt om åtgärdens värde och behövligbet. Förstklassig humle behöver ej svavlas, anser man num"<,, merendels på köparelfåll. Å andra sidan kan svav­lingen ej förbättra den verkliga kvaliteten hos en dålig humle utan endast komma den aU se bättre ut än den verkligen är.

Svavlingen består däri, aU svavel (%-1 kg per 100 kg humle) förbrännes under torkningen, så att svaveldioxid bil­das, vilken verkar blekande. Svavlad vara igenkännes oftast I'" lukten och svavlet kan i varje fall kemiskt påvisas.

Den leveransfärdiga humlen pressas i balar eller stora säc-

158

8 O t-.

_ 7 O~ ~ ~

> ~6 o

O

> o 5 O

""

o >

O

2 O

O

l"'-~

......

Humlens to rk.ning

1= 85°,4.8 mlJt II = 60°. 15.8"

" III = 4{)°.13.2"

~ r'\

" ~ r--'\ i\ --r-.-Irr

f\.

'" \ ~ ~ II

I

2 3 4 5 6 7 To r kningstid. timmar

Fig. 53. Torkningstidens beroende av temperatur och lufthastighet . (enligt tyska försök ) .

8

kar, s. k. halloter, av olika vikts innehåll från 75 till 250 kg. I de större huwleodlande länderna är varan underkastad nog­granna och omständliga fornlaliteter föl' märkning, kvalitets­beteckning och salu föra nde. De ledande humlestäderna i Mel­laneuropa ha alllsedan århundraden tillbaka sina särskilda sigill, som anger ursprunget. Äldsta sigill staden är S:palt, som for tfara nd e använder sitt år 1538 instiftade sigill.

,

LITTERATUR OM HUMLE

ANDERSSON, AXEL. 1924. Redogörelse för Södra Sveriges Bryggeriför­enings humleodlingsförsök. - SY. Bryggareför. Mån.b lad., 39 : 309-314.

-»- 1926. Vår humleodlings nuvarande låge och verksamheten innc­"urande :\1'. - SY. Bryggareför. Mån.blad, 41: 307-311.

ARRHENlUS, J . 1858. Om odlingen af Hu mle. - Tidskr. f. Landlmanna­och Kommullaiekonomien, 1858 : 129-140.

BAGGE, H. og LAHSEN, A. 1942. Dyrkning af Induslriplantcr. - Köpen­hamn.

BEARD, F. H. 1938. A review of hop inycstigations at East :\Ialling. -Ann . Report 1937 East l\Ialling Res. Sta" 161-165.

BIRD, \V. H. 1949. Annu:lI Report of the council of the Institute o-f Bre­wing 1948. - Journ. Inst . Brew., 55: 65-91.

v. BISCHOFFSHAUSEN, J. 18f.i. Om Humleodling. - Referat av J . Arr­henius, Kongl. Landtbr. Akad. Tidskr., 6 : 213-237.

I3ISHOP, L. R. 19.19. The resins of hops as antibiotics . - Sympos. Sac. Expcr . Bio!., III : 101-104.

I3LOMEYER, A. 1891. Die Cultut' der landwirthsehaftIichen NutzpfIallzen, II. - Leipzig.

nnAHE, PEER. 1677. Oeconomia Eller Huusholdz-Book För ungt AdeIs­folck, Sl{rifwin AnnO' 1581. - 'Vijsingsborg.

T3AU:\IGART, RICHARD. 1901. Der Hopfen aller hopfenhauenden Uinder der Erde nls Brrtumnterial. - :.\Itinchen.

TIROOCMAN, REINE RO. 1136. En fulständig Swensk Hus-Hålds-Bok. -Norkiöping.

BVRGESS, A. H. 1940. Summary of ,york on hop drying. - Journ. Inst. Bre",., 46 : 5-10.

-~- 1949. Report on work of the department for the period Mareh 1947 to :\"larch 1948. - DCJ). Hop Res. Report 1948, ' Vye College : 6-Hl.

-"b- 1950. Hop manuring and cultivation experiments. - Dep. Hop Res. Heport 1949, Wye College: 18-33.

löa LiilerulllI' om humlr;

CI-L\HTSCHE:\KO, X. 1934. Zm' Frngc ([('t' :\fethodik dt'r }-fopfcllziiehtullg. -"- Der Ziichter, (j: 11;)-119.

DAHK, S. O. S. 1949. The hop hrccdcl"s prohlem. -- Dep. Hop H,'s. Hep01'L 1948, Wyc College: 49---53.

---.:" .. _- 1950. The cytology of thc hop. --- Dcp. Hop Hes. Heport 19-1D, \Vye College: 48-54.

_._;,"-- 1951. A survcy of thc present position in hop gcnetks .. -- Dcp. Hop Hes. Report 1950, \Vyc College: 58-67 ..

DE CLERCK, ,J. 1948. Cours de Brasserie. Le Houblon. Louvain.

I: 56-76.

DELBRCCK, :\J. uno. IUustriertes I3rauel'ei-Lexikoll. Berlin,

DOEllELL, E. G. 1933. Die Diingung d~s Hopfells. --- Böhm. Br:lu.-Al1ua­len, II.

EIUCI, ISAACO. 1683. ?II. Joh. eoler! Oeeonomia. - Stockholm.

FORE, IL E. and SATHER, J. D. H147. Breeding tcchnique \-.;-Hh hops, Humulus Lupulus. - "\Vallerstein Lab. Comm., 10; 17-28.

FRC\VIRTH, C. H1l9. Handbuch der landwiI"tschaftlichen Pfhmzenziich­tung. ~ Berlin, ;~. Aufl., III: 70-88.

_.;>- 1928. Hopfenhau und H0pfenbehandlung. - Berlin, 3 :\ufL

FHöIEH, EAHE. 1948. Svensk humle, nagm synpunkter på dess odling och förädling. ~ SY. Bl'yggcritidskr., 6;): :289-300.

--;)-_. 1951. Vöxtförädling och kntlitctsfri'tgor hos korn och humle. ~ s\". Bl'yggeritidsh., 66: 81-9:2.

GIlm, ,J. A. C. and CHATEB, G. P. 1951. A pre1iminary sm'H')" of hOJl picking mn.chines. -~ Dep. Hop Hes. Heport 1$)50, \Vye College: 72~82.

GIU.?\HALL, I. 19-16. Humle. --- SY. 'Ctsiidesf. Tidskr., 56: 318-·-319. ---»- 1!)48. Svensk humleförädling 19.t7. - S\". Bl'yggeritidsh., o;}: 125---

126.

--»- 194-9. Humleodlingen i V1isteul'op,1. - Sv. Bryggel"itidskr. 04-; 11 s. -~>~ 1951. Humle. - Svensk Viixtförädling, I: 627-G42, Stockholm.

HAAS, F. J. 1948. ::\ew \'arietics ot' hops growll in the 'Cnited States and Canada, Brewer's Journ., 84: 315-318. (I'ef. J. lnst. Brew., 5--1: 273).

HCBER, J. 1947. Die zeitgemässe HopfendalTe. - Die Brauwelt, 1947: 253~256.

HULTHf:X, ERIC. 1$)50. Atlns över \"åxternas utbredning i ?\ordcn. _ Stockholm.

LiUel'ulnl' om hllmle i61

ISEBAEHT, L., VERHELST, L., llLA'iCQCAEI\T, T., I'iIlEKE'i, J., SWA1\­TELE, ~\, DE CLEHCK, J. ID·n. Bijdragen tot het hop naagstuk. -- Ledcherg-Gcnt.

JEHL, J. lH49. 20 Jah1'c meLcorologischc und phänologische Bcobach­tunn"en :im Hopfcnbau auf den Hopfcm"cr:mchsgut Hull der Dcut­sch~n Gcscllschaft fur I-Iopfenforschung. --- Brauwiss., HI·HI: 33--3!).

,1O::\SSO:\, WILH. 1883. Om den rationella humleodlingens uthredning Sverige och siirsldldt inom Elfsborgs län. -~ Vencrsbo'rg.

,JLTHLL'\-DA::\:\FELT, H. 1925. Lantbrukets historia. Stockholm.

REY\VOHTH, \V. G. UL15. Threc important 'ilOP diseases, - .-\nn. Report 1944-. East :'Ialling Res, Sta., 130-13.,1,.

_;)_ 1~)50. Hop pl'opttgation in Great Britain. - \Vallerstein Lah. COlnm" 13: 253-266,

lZIHAILL H. 1929. The sex chl'omosomes of Hurnulus .Jnponieus. ---- Jap. .Jo'um. Gen. 4: 55-03 (cit. DAHK 1!)50).

LI::\KE, \V. 1!)4-2. Der H0pfenbau. ~ Berlin. ~;) __ . und HEBL, A. 1950. Der Hopfenh<tu. -- 2. er\\". Aufl. ::\i.irnherg.

r..-r::\';\:ECS, CAHL. 1751. Sldnska Hesa. -- Stockholm. _~}~ 1763. Anmlil"kningar om öl. -- Kongl. VetenskAkad. Hand1-, 24:

52--5~).

LCEHS. H. und :\:IEDER\I.--\IEH, H. 1939. Det' HopfengerhstofL - SY. Bryggareför. :\Iån.hJad., 5.J.: .lin-H9, 478-.J.fll.

:U:\SSEE, :\. :\f. HJ4o. The pests of fl'uilS and hops. _.- London.

)JX-:\DL, D. 1949. Hopfenhittcrstoffe und HopfenöL -- Brauwiss., 1!)4-$l: 121---124.

:lIöLLEH. HJ07. An,\'isning till Humleplantering, med minsta kostnad och högsta winst. Övers. a\' Chr. Lengblom. - Stockholm.

::\JLSSO::\, ::\. 1-1.J. ·och HOSA~DEH, H. 1912. Humleodlingsförsöken i Skitne. S\''- Bryggareför. :\Iån.hlad, 27: 235--245.

::\ILSSO:'\-LE[SS?\EH, G. 19H. Den svenska humleföl'iidlingen. - Sv. Bt·yggnrefÖl". :\Iån.blad, 59: 307-315.

0:\0, T. 1937. On sex chromosomes in wild hops. - Bot. :\1ag., 51: 110-115 (eiL DARE. 1950).

PAI\KEll, H. I-I. I!)Se!. The hop industry. - London.

PAt'U:\, :\1. l~HO. Handledning i humleodling. - Söl\'esborg.

lö2 LiUerolul' om lWIrllc

POSSE, :D1ELIE. HHH. Bygg,l. upp, ej rh'a lwder. ~ Stockholm.

von POST, L., OLDEBEHG, A. oeh FHö\L\.Y, L 1 n0. Ein cisenzeitliehes Had auS dem Fibrell-See in Södermanland Sweden. - K. Vitt. I-list. Antik". Akad. Hand!., 46: 7-98.

Producth·ity Team Hepol't. I~)51. The Hop Industry. - Anglo-Amel'ientl Council on Pl'oductivity. London.

HAC.\I, H. 1929. eher Sortcnwesen im baycrischell Hopfenhau und 'Wege der Hopfcllziiehtung. -- FOl'bchl'. d. Landw., 4: 3-i2-·····3-i5.

H.ISI::\GH, JOHA::\". 1671. Land-Bruuk och Lalld-Lefwcrnc. -- \\'iislcrilhs.

HALA.\lB, ACKE. 1600. Adelig Öfning. Tom 13. ~ Stockholm.

S,\L\6, V. und DYH, ,J. 19-1:4. Beitrng zum an1l.lytischcn und technolo­gischen Studium dCI· Hopfcnbittel"stoffc. - Gambrinus, 5: 49~32, 77-70, 105--108, 129-132.

SJ,LA?\DEH, EIUC. 1758. Gårds-Fogde Instruction. Tredie Edition. -­Stockholm.

---.'-'- 1793. Förnyad Gårds-Fogde inslt'uction. Femte rpplagnn. - \l,'its­terås.

S/\.L\1O:\, E. S. 1936. Two neW \"adeties of hops: Fillpocket and Quality Hops. ~ J. S.-E. Agric. Coll., Wye. 1036, July.

"~,--, I9·W. XQles on hops. - J. S.-E. Agl'ic. ColI., Wye, Hl·H), April. -;)- 1943. Thl'ec new midseason hops. ___ o ,J. S.-E. Agric. ColL, \Yyc,

1943, ,J,lll.

•.• ~;;>_ •. - 194-1. Four seedlings of the Canterbury Golding. ~.- J. S.-E. _-\gt·ic. ColL, Wyc, 1944, ApriL

. -- -;;-- 19·18. T,yo new hops E~l.rly Choke and Concord Hop. ---- \Yye Coi!., 19-18, Jm1-

---;;,.- 19·18. Thil'ty-first report Oll the trial of ne'w vuricties of hops. East :\falling H.es. Sta., 1848, Aug. EH9. 1'\\'0 ne\," hops l"esbbnt to \'erticillium-·wilt. 1IHD, ,Jan.

\Yye Coll.,

S.-\LVICS. LAHS. lf-U. Beskrifning öfYel' SYC'riget. Fi;l'sla Tomen om Fpland ... _. Stockholm.

S:\:\"DEGHE:\, E. HHf5. Humlens bitteriinlIlen unclel' öltill\'crkningcn. S\'. Bryggeritidskr., 61: ")'5---31, 68, SJ-tJ5.

~;,.-- 1950. The bittel' suh!>tances of hops in the production of heer. \\'allerstei.n Lab. Comlll., 13: 7-17.

· ... ~U.TAVA, .J. !f)38 .. Chemische Eontrolle der Hopfung des Biet·e;:;. - D. Böhm. Biel'hrauel', 6;-): 481-'~87.

T,iUetulllT Oln humle

SCHISSLEH, PEHH. 17%. FÖl'sök, huru mall ,I f Humle-t,lgol' kan fu linba!>t. -.-" :\y Sam!. af Hön etc., Del :l: 31--;):L

SCH.\rIDT, ;j. 1!J1~). Om Hum!eaj"Otllell .... - .\!edd. CaJ'isberg Ltb., 11: 137-1;:; r.

.:>. __ 1:j}6. Om Lupu!in-.\l,cngdt·n hos :\fkomlll('L efteJ' Kl'}"(!;;ninge!.·. \ledd. Carhbel'g Lab., 11: 13;)-170. 1;Jlö. Om Blomstringstiden bos AfkmlllleL eftt·l' Kl·yd~ming"(,f". .\Iedd. Carlsbel'g" Llb., 11: 17;}-18*. 1917. Den \"ild!\"{)ksende Humles Fot'ekol1lst l Danmad-;:. -Carlsberg" Lab .. 11: 28(j-~-;300. llll 7. Om Aromaen h0s Afkommet efter E.l'ydsningel'. -C;\l'lsbl'l"g Lah., 11: ;){11··~30;3.

:'Iiedd.

:\fedd.

SCH::\EIDEH, A. 19H. Hopfenqlla!iUi.tshcwcrtung und Hopfenprelse. D. Dculsche Bt·'ltH.'l"ei, In·g: ;l3;l~:333.

SCHCBELEH, F. C. 1886. Viridarium ::\ol'\"cgieum. ~Ol'ges Vl'xlrige. -­Cbristiania.

$1:\0'1'0, Y. 1!)2H. On the tetraparHte chromosome in Humulus lupulus. _ .. Proc. Imp. Acad. (Tokyo), ;): 46--47.

S)IITH. D. C. 1937. \"aridal illlp1'onment in ho-ps. - l'. S. Ycarbook of Agl'ic., 1\)37: 1215-1~-!1.

SPAAJ-i., H. 1880. Försök till lundbok i humleodling. - Clricdwll"lu.

STJEH:\QCIST, OLOF. 188..j,. Om humlen, dess odling, behandling" ].;:0.;:­sel"ycl'ing och kiinnetecken m. m. samt humle' handeln. - StoC.<l..­holm .

THO~IPSO:\, F. C. 19..j,~J. The nutrition of the hop !}Jan:,. a l"e:i,ew ?[ the litel"ature. - Dep. Hop. Hes. HepOl'l 1!)48, \\ye College. 20--.31 .

'l HC.\AECS, IL 1938 )\,tgr<l uULIgebct· hctLlfLllldc l~ol"s'llng,\l" mellan sH~nsk och utbndsk humle. - Sv. Br}gg,ll'cfor. '\1ilIl.blad., 5)}:

40~l-.J,09.

1TLU;'HE::\", A. Hl2H. KultUl'yii.xtel'lla och djUITiirldC"l1. - Svens!(;l .Jord­bl"ukcts Bok, StoddlOlm.

TCSCI'I::\"J.-\KO'\\'A, ),1. 1930. ehel' einen eigenartigell dreifaehen Chromo­sornenbnnplex in der Reduktionsteilung del' PollenmuUerzellen von HUB1ulns japonieus S. et Z. - planta, 10: 597-610.

WAG::\"EH. F. 1926. Humleodlingens gyllene regler. övcrs. fr. tyskan. Lund.

\\'1G:\::\", D. l!HS. Hop picking machincs. - Bre,Y. Trade ReY., 68: 170-1i3. (reI. J. InsL Brew., 5.J,.-1(8),

164 Lillera/ur om humle

WI~GE, 0· 1914. Bestevnings- og Befruktningsforhold hos Humulus Lu­pulus L. og H. japonicus Sich. et Zu cc. - :\rcdd. Carlsberg Lab., 11,1-43.

-»- 1923. On the sex chromosomes, sex determination, and prcponde­rance of females in same dioccious plants. - Comptcs Rendus Lab. Carlsberg, 15.

-»- 1929 a. On the nature of thc sex chromosornes in Humulus. _ Hereditas. XII : 53-63.

-»- 1929 b. Cl'itical remarks lo Y. Sino10'5 paper on a tctrnpartile sex cluomosome complcx in Humulus. - Hereditas, XII: 269-270.

- ,- og JENSEN, J. P . H. 1914. En Metod" til kvantitativ BestemmeIse af Hu mlens Harpiksbitterstoffcr. - :\rcdd . Carlsberg Lab., 11 : 105 -136.

' VORMALD. H. 1946 . Discascs of fruits and hops. - London .

ZATTLER, F . 1944. Kann und soll m:tn den Hopfen gegen Peronospor:t und Blattläuse gleichzeitig sprilzcn? - D. Deutsche Brauerci, 1944 , 311.

-:t- 1949 a. Bek iimpfungsversuche mit synthctischcn Inscktizidcn gegen die Hopfcnblattlaus u nd den Erdfloh. - Brauwiss., 1949: 97-103.

- :t- 1949 b. Quer schn itt durch den gegenwärtigen Stand der Hopfen­forsch ung. - Brauwiss., 1949: 177-185.