Symmetrisk lupoid onykodystrofi hos hund – en … sågs ett bra behandlingssvar hos samtliga hundar (18). En hund med SLO behandlades med pentoxifyllin i kombination med azatioprin

S V E N S K V E T E R I N Ä R T I D N I N G N U M M E R 3 • 2015 11

Symmetrisk lupoid onykodystrofi(SLO) är en klosjukdom hos hundsom orsakar onykomades, dvs klo-kapselavlossning och onykodystrofi,felaktig utformning av klorna hosen i övrigt frisk hund. Patogenesenär inte klarlagd men misstänks varaimmunmedierad med en möjliggenetisk predisposition. Flerabehandlingar har prövats medvarierande resultat. Eliminationsdiethar gett ett positivt svar hos en -staka hundar. Diagnosen ställs närhunden uppvisar kliniska symtomoch histopatologiska förändringaröverensstämmande med SLO sam -tidigt som andra differentialdiagno-ser uteslutits.

Artikeln utgör författarensexamensarbete för specialistkompe-tens i sjukdomar hos hund och katt.

INLEDNINGSLO, idiopatisk onykomades, symmet-risk onykomades, lupoid onykit ochidiopatisk onykodystrofi är termer sombeskriver klosjukdom hos hund. Huru-vida dessa termer beskriver en och sammasjukdom är inte klarlagt. Det är inte hel-ler klarlagt om termerna beskriver speci-fika sjukdomstillstånd eller om de utgörett reaktionsmönster i klon med fleramöjliga bakomliggande orsaker. DåSLO är den vanligast förekommandetermen (1, 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 14, 15, 16,17, 18, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26)används den i detta arbete.

SLO angriper klorna hos en i övrigtfrisk hund (Figur 1). Symtomen yttrar

sig som onykomades och onykodystrofi(1, 20). Termen SLO introducerades1995 av Scott som beskrev symtombildoch histopatologi (20). SLO misstänksvara immunmedierad men det finnsflera olika teorier om dess patogenes (8,13, 20, 24, 26). Flera behandlingsproto-koll har prövats med varierande resultat(1, 3, 12, 15, 20). I denna artikel ges ensammanfattning av litteraturen inomämnet SLO hos hund.

FÖREKOMSTSjukdomar som enbart drabbar klornahos i övrigt friska hundar är ovanliga(11). I en studie där 15 600 hundarundersöktes för dermatologiska åkom-mor var det 1,3 procent av hundarnasom enbart hade kloproblem. Hos dessavar traumatiska kloskador den vanligaste

diagnosen (19). SLO har rapporteratsförekomma hos flera hundraser ochschäfer, rottweiler, riesenschnauzer,bear ded collie, gordon setter och engelsksetter anses vara predisponerade (1, 2, 3,4, 7, 9, 15, 17, 20, 22, 23, 24, 26). I ennorsk studie av gordonsettrar angavsprevalensen av SLO vara 12,6 procent(26). Fallbeskrivningar finns där flerahelsyskon har drabbats av SLO (23, 26).Någon könspredisponering har inte fast-ställts (1, 15, 17, 20, 26). Symtomenuppstår vanligtvis i vuxen ålder mensymtomdebut har rapporterats från sexmånaders till tolv års ålder (1, 15, 20, 26).

SYMTOMSLO är en symmetrisk klosjukdom. Detinnebär att multipla klor på flera tassarangrips (4, 19). Symtomen börjar på en

LINDA HELSMO, leg veterinär, specialistkompetens i sjukdomar hos hund och katt*Handledare: Ann-Charlotte Sandberg, leg veterinär, specialistkompetens

i sjukdomar hos hund och katt, Regiondjursjukhuset Helsingborg.

Symmetrisk lupoid onykodystrofihos hund – en litteraturstudie

granskad artikel

➤

VETENSKAP

FIGUR 1. Symmetrisk lupoid onykodystrofi (SLO) orsakar onykomades, dvs klokapselavloss-ning och onykodystrofi, en felaktig utformning av klorna hos en i övrigt frisk hund.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N

SVT 3 -15 final:Layout 1 15-02-14 18.13 Sida 11

klo och sprider sig snabbt vidare tillövriga klor (1, 3, 12, 20, 24). Oftast ärsamtliga klor på alla tassar angripnainom två till nio veckor men undantagfinns där sporrarna inte affekterats (1,20, 25, 26).

Initiala symtomet är onykomades(klokapselavlossning) vilket kan varaförknippat med smärta (1, 3, 9, 20, 22)(Figur 2). Onykomadesen kan föregåsav en brun rand eller blåmärke, vid den proximala delen av klon, som misstänksbero på blödning under klokapseln (19,20). När klorna växer ut igen ses onyko-dystrofi där klorna är korta, sköra,mjuka och missfärgade (1, 9, 20, 25).Onykogrypos, dvs förvuxna klor, kanförekomma (5, 20). Paronyki, dvs in -flammation vid klofalsen och sekundärbakteriell infektion, är vanligt förekom-mande (1, 4, 9, 20, 22) (Figur 3). Hun-dar med SLO kan få återkommande skovmed onykomades (9, 12).

DIAGNOSFör att utesluta differentialdiagnoser börman noga undersöka övrig hud och demukokutana övergångarna (5, 11, 12,19). Det är viktigt att uppmärksammaanamnestiska uppgifter som kan indikeraen bakomliggande systemisk sjukdommed sekundära kloproblem (11, 12).Diagnosen SLO ställs utifrån kliniskbild och histopatologiska fynd (1, 2, 3,15, 18, 20). För att utesluta andra sjuk-domar rekommenderas ytterligare under- sökningar så som cytologisk, bakterio -logisk och mykologisk undersökning,hudskrap och eliminationsdiet (1, 2, 4,5, 9, 11, 12, 13, 15, 16, 19, 26). I flerastudier har hematologi, serumkemi,sköldkörtelstatus och antinukleära anti -kroppar (ANA) samt urinprov analyse-rats men vissa författare anser dessaundersökningar endast nödvändiga omhunden har symtom utöver klosjukdom(1, 4, 9, 11, 12, 13, 16).

DifferentialdiagnoserAndra sjukdomar utöver SLO kan gesymmetriska klosymtom. Till dessa hörimmunmedierade sjukdomar som pem-figus foliaceus, pemfigus vulgaris, bullöspemfigoid, systemisk lupus erytemato-sus och epidermiolysis bullosa. Vanligt-vis ses även andra kutana symtom viddessa sjukdomar men ett fall av pemfi-

gus foliaceus med symtom lokaliseradeenbart till klorna har beskrivits (6, 11,19). Bakterie- och svampinfektioner kange symmetriska klosymtom primärt,eller sekundärt till annan underliggandesystemisk sjukdom som diabetes melli-tus, hyperadrenokorticism och hypo -tyreoidism (11, 13, 19). Vid leishmaniosses ofta klosymtom men dessa karakteri-seras av onykogrypos (8). Neoplastiskaklosjukdomar drabbar oftast en klo menplattepitelcellscarcinom kan drabba

multipla klor på flera tassar (19, 25).Onykomades på samtliga tassar harbeskrivits hos hundar som behandlatsmed cellgiftet hydroxurea (10). Kerati-niseringsdefekter kan ge sekundära pro-blem med onykodystrofi och sköra klor(5, 11, 19).

CytologiVid SLO såväl som vid andra klosjukdo-mar förekommer sekundära bakterie-eller jästsvampsinfektioner vid klofalsen

➤

12 N U M M E R 3 • 2015 S V E N S K V E T E R I N Ä R T I D N I N G

VETENSKAP

FIGUR 2. Initiala symtomet är onykomades, vilket kan vara förknippat med smärta.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N

FIGUR 3. Paronyki, dvs inflammation vid klofalsen och sekundär bakteriell infektion, ärvanligt förekommande.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N



(1, 4, 5, 7, 9, 12, 13, 15, 19, 20, 26).Cytologisk undersökning av exsudat vidklofalsen är användbart för att identi -fiera en sekundärinfektion och för att ivissa fall av pemfigus kunna identifieraakantolytiska celler (12, 19).

Bakteriologisk och mykologisk provtagningVid bakteriologisk odling från klofalsenisoleras ofta bakterier i blandflora somdel av normalfloran, eller som resultat avkontaminering, varför resultatet ska tol-kas tillsammans med en cytologiskundersökning (9, 13, 19). Det saknaskonsensus i frågan om bakteriologiskprovtagning av exsudat vid klofalsen börutföras rutinmässigt vid symmetriskaklosymtom (9, 11, 12, 13). Mykologiskprovtagning för dermatofyter har re -kommenderats som en del av utredningenvid symmetrisk klokapselavlossning (9,11, 19).

BlodprovHundar med SLO har inga specifikaavvikelser i hematologi eller serumkemi(1, 2, 3, 4, 9, 16, 20, 26). Titer av anti-nukleära antikroppar (ANA) i serum ärnegativ och sköldkörtelstatus är normalhos majoriteten hundar med SLO (1, 2,3, 4, 9, 15, 16, 17, 19, 26).

HistopatologiFör att kunna ställa diagnosen SLO his-topatologiskt tas prov från övergångenmellan klokapsel och klobädd på enaffekterad klo. En lossnad klokapsel ärinte användbar för analys (14, 19). His-topatologiska förändringar ses framförallt i den dorsala delen av klon längsmed klofalsen och därför är det viktigtatt få med denna del vid provtagningen(1, 20). Provtagning görs antingengenom amputation av den distalafalangen eller genom onykobiopsi (14,15, 18, 26). Vid amputation väljs medfördel en sporre, då denna inte är viktbä-rande (1, 9, 18) (Figur 4). En teknik föronykobiopsi har beskrivits av Muelleroch Olivry, då en 8 millimeters biopsi-punch placeras horisontellt i klonsriktning 1–2 mm distalt om klofalsen.Biopsipunchens kant ska skära genomden laterala delen av klon. Biopsipun-chen roteras så att den först skär genomklon och sedan vidare 1–2 mm in i dis-

tala klobenet (14) (Figur 5). Fördelenmed onykobiopsi jämfört med tåampu-tation är att urkalkningen av provet kanreduceras. Vissa författare anser att am -putation oftare ger diagnostiska preparatän onykobiopsi (9, 26).

De histologiska förändringarna vidSLO karakteriseras av en hydropisk like-noid interface-dermatit (1, 3, 20). Inter-face-dermatit innebär att förändringarnases vid den dermoepiteliala övergången(20). Hydropisk degeneration känne-

tecknas av vakuoler i basalcellerna i epi-dermis. Ofta ses även apoptos av basal-cellerna (1, 3, 9, 17, 20, 26). Vidare sesett inflammatoriskt infiltrat beståendeframför allt av lymfocyter och plasma-celler, som formar ett band parallelltmed basalmembranet, ett så kallat like-noit mönster (1, 9, 17, 20). Lymfocyteri epidermis och pigmentinkontinensförekommer också (1, 3, 17, 20, 26). Dehistopatologiska förändringarna vidSLO är liknande men inte identiskamed de som ses vid lupus erytematosus.Vid SLO är direkt immunflouroscens-test inte användbart och vid SLO saknasde fokala förtjockningar av basalmem-branet som ses vid lupus erytematosus(20).

EliminationsdietEliminationsdiet rekommenderas somett diagnostiskt test för hundar medsymmetrisk klosjukdom. Hos hundardär både kliniska symtom och histopa-tologi överensstämmer med SLO finnsenstaka fall beskrivna där man kunnatkonfirmera en kutan födoämnesreak-tion. Majoriteten av de fall som genom-gått eliminationsdiet har inte uppvisatförbättring av symtomen (13, 15, 26).

BEHANDLINGFlera behandlingsprotokoll för SLO harbeskrivits och resultaten är varierande.Det tar tid att utvärdera effekten av enbehandling eftersom det tar sex till niomånader för en ny klo att växa ut full- ➤

VETENSKAP

FIGUR 5. Teknik för onykobiopsi, dorsoventral och lateral bild. Grön streckad linje visarpunchbiopsins riktning. Rött visar den dermoepiteliala övergången som måste finnas medi provmaterialet.

FIGUR 4. Provtagning görs antingen genomamputation av den distala falangen ellergenom onykobiopsi. Vid amputation väljsmed fördel en sporre, då denna inte ärviktbärande.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N


ständigt (4, 9). Utvärderingen försvårasockså av att symtomen vid SLO kan varaintermittenta (12, 15). Ett utmärktbehandlingssvar innebär normaliseradeklor och ett bra behandlingssvar innebäratt onykomades och smärta har upphörtmen att viss onykodystrofi kvarstår(Figur 6). Partiellt behandlingssvar inne-bär kvarstående onykodystrofi med en -staka episoder av onykomades. Dåligtbe handlingssvar innebär uteblivenrespons (1, 15).

FettsyrorBehandling med omega 3- och omega 6-fettsyror vid SLO har beskrivits i flerastudier och rekommenderas som första-handsbehandling av flera författare (1, 2,3, 9, 15, 20, 23, 26). I två studier har ettbra eller utmärkt behandlingssvar erhål-lits hos samtliga hundar medan andrastudier har visat varierande behandlings-svar från utmärkt till dåligt (1, 3, 15, 20,22, 26). Vid behandlingsrespons kundeförbättrad klokvalitet ses inom tre tillfyra månader (2, 3, 20). Recidiv kanuppstå när behandling med fettsyroravbryts och ett förnyat behandlingssvarses när behandling återupptas (3, 20). Inågra studier har fettsyror initialt kom-binerats med andra mediciner som pred-nisolon, tetracyklin, doxycyklin och nia-cinamid. Dessa har sedan kunnat sättas

ut så att patienten stått på fettsyror sommonoterapi utan försämring av behand-lingsresultat (3, 15, 26).

Tetracyklin och niacinamidBehandling av SLO med niacinamidkombinerad med doxycyklin eller tetra-cyklin har gett varierande behandlings-resultat från utmärkt till dålig behand-lingsrespons (1, 15, 26).

KortikosteroiderPrednisolon i varierande doser sommonoterapi eller i kombination medfettsyror, tetracyklin, niacinamid ochazatioprin har använts som behandlingav SLO i flera studier och majoriteten avdessa hundar har uppnått bra behand-lingssvar. Den initiala dosen av predni-solon har varierat mellan 1 och 2,2 mg/kg dagligen (1, 15, 20, 26).

PentoxifyllinBehandling av SLO med pentoxifyllinhar gett varierad respons från bra tilldålig (15). I en studie där nio hundarmed SLO fullföljde en behandling medpentoxifyllin, fettsyror och topikal beta-metason sågs ett bra behandlingssvar hossamtliga hundar (18). En hund medSLO behandlades med pentoxifyllin ikombination med azatioprin och fick ettbra behandlingssvar (15).

OnykektomiHos hundar med recidiverande problemmed onykomades och dålig respons påmedicinsk behandling har total kirur-gisk onykektomi beskrivits som ett be -handlingsalternativ (4, 11).

ÖvrigtI ett flertal studier på hundar med SLOhar hundarna tidigare fått behandlingmed antibiotika med liten eller ingeneffekt (3, 4, 15). Lösa klokapslar ska tasbort under allmän anestesi (11) (Figur7). Hundar med SLO bör få sina klortrimmade ofta för att förbättra klokvali-teten (12, 22, 26).

PROGNOSPrognosen vid SLO är varierande. Hosmajoriteten av hundarna ses behand-lingssvar med viss kvarstående onykody-strofi men utan onykomades och smärta.Hos enstaka hundar kan behandlingenavslutas men recidiv vid avslutad be - handling har beskrivits i flera studier.Det förekommer också att hundar fårrecidiv med smärta och onykomadesunder pågående behandling (1, 2, 3, 15,20, 26). Det förekommer att hundarmåste avlivas på grund av sin sjukdom(17, 26).

PATOGENESPatogenesen vid SLO är inte klarlagd(15, 20, 26). Det histopatologiska ut -seendet vid SLO liknar det vid immun-medierade sjukdomar och därför har enimmunmedierad genes misstänkts (1, 9,12, 20, 24). Histopatologiska föränd-ringar överensstämmande med SLO kanäven ses vid klosjukdom av annan genessom bakteriell onykit, födoämnesintole-rans och leishmanios. Därför misstänksdetta histopatologiska utseende vara ettreaktionsmönster i klon med flera möj -liga bakomliggande etiologier (8, 13, 15,16, 26).

I en studie undersöktes DNA frånhundar med och utan SLO hos rasernagordon setter, riesenschnauzer och bor-der collie. Både en haplotyp som asso-cierades med en ökad risk att drabbas avSLO och en haplotyp som associeradesmed skyddande effekt mot SLO kundeidentifieras. Generna som undersöktesutgör gensekvensen dog leukocyte anti-gen (DLA) klass II, vilken är inblandad

➤


VETENSKAP

FIGUR 6. Ett bra behandlingssvar innebär att onykomades och smärta har upphört men attviss onykodystrofi kvarstår.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N



i immunmedierade och autoimmunasjukdomar. Författarna konkluderadeatt DLA klass II-alleler var associerademed risken för att utveckla SLO hos deundersökta raserna. Resultaten stödjerteorin om en immunmedierad patoge-nes och misstanken om en genetisk bak-grund för SLO hos dessa raser (24).

Teorier om ett samband mellan SLOoch vaccinering har lagts fram men intekunnat bevisas och SLO förekommerhos hundar som aldrig vaccinerats (2, 3,4, 13, 20, 26). I en studie hade 15 av 22hundar symtomdebut under sommarendå de tränades inför jaktsäsongen vilketförfattaren misstänkte kunde bero påökad mekanisk belastning på klorna isamband med träning (26). Ingen ökadförekomst av SLO har kunnat påvisasvid någon särskild utfodring eller läke-medelsbehandling (2, 3, 20).

DISKUSSION Det råder begreppsförvirring när det gäller termen SLO och termerna idio -patisk onykomades, symmetrisk onyko-mades, lupoid onykit och idiopatiskonykodystrofi. När Scott introduceradetermen SLO valdes ordet lupoid då sjuk-domen histologiskt har likheter medlupus erytematosus samtidigt som detpåpekades att patogenesen var okänd(20). Före, men även efter introduktio-nen av termen SLO, har hundar dia-

gnostiserats med idiopatisk onykoma-des, symmetrisk onykomades eller idio-patisk onykodystrofi. I vissa fall berordetta på att histopatologisk undersök-ning inte ut förts (7). I andra fall berordet på att författaren ogärna användertermen lupoid eftersom denne anser atttermen kräver en bevisad immunologiskgenes och därför hellre använder ordenidiopatisk eller symmetrisk onykomades(13, 26). Ibland har samma författare

valt att an vända sig av olika termer iolika studier (13, 15, 16). Det förekom-mer att hundar diagnostiseras med SLOutan att histopatologisk undersökninghar gjorts, vilket är felaktigt enligt Scottsdefinition av sjukdomen (17, 20). I defall där författaren föredrar att användatermen symmetrisk eller idiopatisk ony-komades framför SLO trots att symtomoch histopatologi överensstämmer medSLO, kan det konstateras att det saknasbelägg för att det rör sig om olika syn-drom.

Ärftlig predisponering troligPatogenesen vid SLO har debatterats.Att sjukdomen är vanligare hos enskildaraser och förekommer hos helsyskon göratt en ärftlig predisponering är rimlig attmisstänka (Figur 8). I en enkätstudie omgordon settrar i Norge framgick det attprevalensen av SLO var 12,5 procent.Denna enkät baserades på hundägarnasuppgifter och det är oklart hur diagno-sen hade ställts och om histopatologihade utförts. I samma artikel beskrevZiener och medarbetare sin studie av 18gordon settrar och fyra engelska settrardär både klinisk och histopatologisk bildöverensstämde med SLO (26). Sam-mantaget talar dessa två studier för attSLO är ett vanligt problem hos gordonsetter och att en ärftlig predisponeringkan misstänkas. ➤

VETENSKAP

FIGUR 7. Lösa klokapslar ska tas bort under allmän anestesi.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N

FIGUR 8. Att SLO är vanligare hos enskilda raser och förekommer hos helsyskon gör att enärftlig predisponering är rimlig att misstänka.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N


Antibiotikabehandling och elimina-tionsdietEnstaka hundar med kliniska symtomoch histopatologisk bild överensstäm-mande med SLO kan bli symtomfriamed antibiotikabehandling eller medeliminationsdiet (13, 15). I en studie avMueller och medarbetare blev tre av 18hundar med SLO symtomfria efter sexveckors behandling med antibiotika.Två av dessa hundar förblev symtomfriai två år efteråt och det var författarnasintryck att symtomen var orsakade av enbakteriell infektion. Den tredje hundenfick senare ett återfall (15). Majoritetenav hundar med SLO har dåligt elleringet behandlingssvar på antibiotika (3,4, 15).

I en annan studie av Mueller ochmedarbetare undersöktes effekten av eliminationsdiet hos 24 hundar medonykomades på multipla klor och ingasymtom utöver klosymtom samt histo-patologisk bild överensstämmande medSLO. Fyra av hundarna förbättradesmen kutan födoämnesreaktion kundebara konfirmeras hos två av dessa dåägarna till de övriga hundarna inte öns-kade att provokation utfördes. I sammastudie behandlades åtta hundar medantibiotika och en av dessa blev sym-tomfri (13). Det framgår inte om sym -tombilden hos hundarna i denna studievar typisk för SLO, dvs om onykomade-sen var symmetrisk och om den efter-följdes av onykodystrofi.

En intressant observation i nämndastudie är att det saknades apoptos (cell-död) av basalcellerna hos tre av de fyrahundarna med bevisad eller misstänktfödoämnesreaktion samt hos den hundsom blev symtomfri på antibiotikabe-handling. Förekomsten av basalcells -

apop tos hos övriga hundar i studien var47 procent, vilket kan jämföras medScotts studie på hundar med SLO där94 procent hade basalcellsapoptos.Apoptos av basalcellerna är vanligt vidSLO men måste inte förekomma för attdiagnosen ska kunna ställas (13, 16, 20).Att enstaka individer kan bli symtomfriaefter antibiotikabehandling eller medeliminationsdiet talar för att patogene-sen inte är densamma hos alla hundarmed SLO. Det är möjligt att patogene-sen hos de hundar som har apoptos ibasalcellerna skiljer sig från patogenesenhos dem som saknar detta.

Flera möjliga patogeneserAtt den histopatologiska bild som sesvid SLO kan anses utgöra ett rektions-mönster i klon med flera möjliga etio -logier tydliggörs av studien på hundarmed leishmanios. I denna studie var dethistopatologiska utseendet likt det somses vid SLO (dock utan apoptos avbasalcellerna) men klosymtomen vidleishmanios är annorlunda mot de somses vid SLO (8). På grund av att de histopatologiska förändringarna inte ärexklusiva för SLO är det av största viktatt både klinisk bild och histopatolo-giskt utseende vägs samman samt att differentialdiagnoser utesluts innan dia-gnosen SLO ställs.

Att det kan finnas flera möjliga pato-geneser vid SLO skulle kunna förklaraatt behandlingssvaret varierar. I två stu-dier där hundar med SLO behandladesmed fettsyror sågs en utmärkt eller brarespons hos samtliga hundar (Figur 9 a–c) medan det i tre andra studier sågsvarierande behandlingsresultat. Sammapreparat av fettsyror gavs i en studie medbra behandlingsresultat och i en studie

med varierat behandlingsresultat, vilkettalar mot att valet av preparat förklararskillnaden i behandlingssvar. En del avförklaringen kan vara skillnad i författar-nas definition av en bra behandlingsre-spons. I studien av Ziener angavs en brabehandlingsrespons som helt normalise-rade klor, vilket är en strängare defini-tion än den som vanligtvis används (1,3, 15, 20, 26).

Avslutande kommentarerUtvärdering av behandlingar försvårasav att patienter ibland ges flera medici-ner samtidigt (15, 18, 26).

Flera studier har undersökt behand-ling med tetracyklin eller doxycyklin ikombination med niacinamid (1, 15,26). Då tetracyklin och doxycylin ärantibiotika och SLO oftast kräver lång-tidsbehandling är detta behandlings -alternativ inte i enlighet med svenskantibiotikapolicy (21) (Figur 10).

Responsen av eliminationsdiet vidSLO har endast undersökts i ett fåtalstudier och det vore intressant med flersådana studier. Eliminationsdiet hargetts under sex till åtta veckor vilket kanvara för kort tid eftersom det vid SLOofta tar längre tid innan behandlingssvarkan ses (5, 13, 15, 20, 26). Det voreockså intressant med vidare studier påförekomst av basalcellsapoptos hos hun-dar med SLO och om något sambandmed respons på eliminationsdiet, be -handlingsrespons på fettsyror, immun - suppressiv behandling eller symtombildkan påvisas.

SUMMARYSymmetrical lupoid onychodystrophyin the dog – a literature reviewSymmetrical lupoid onychodystrophy

➤


VETENSKAP

FIGUR 9 A–C. Läkningsprocess vid framgångsrik behandling. Flera möjliga patogeneser vid SLO skulle kunna förklara att behandlings svaretvarierar. I två studier där hundar med SLO behandlades med fettsyror sågs en utmärkt eller bra respons hos samtliga hundar.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N

A B C



(SLO) is a claw disease in dogs. Thesymptoms are onychomadesis (sloughingof the claws) and thereafter onychody-strophy with short, brittle, soft and defor-med claws. Various treatments have beenevaluated and supplementation with fattyacids is often recommended as the firsttreatment option. The pathogenesis of thisdisease is not completely understood. Afew dogs may respond to an eliminationdiet. The disease may be immune-media-ted with a possible genetic predisposition.The histopathological appear ance that isseen in SLO is thought to be a reactionpattern in the claw with multiple possiblecauses. Therefore, differential diagnosesmust be excluded and clinical symptomsand histopathology must be put togetherbefore a diagnosis of SLO can be made.

R e f e r e n s e r

1. Auxilia ST, Hill PB & Thoday KL. Caninesymmetrical lupoid onychodystrophy: a retrospective study with particular reference to management. J Small AnimPract, 2001, 42, 82–87.

2. Barrand KR. What is your diagnosis? J Small Anim Pract, 2006, 47, 757–759.

3. Bergvall K. Treatment of symmetricalonychomadesis and onychodystrophy infive dogs with omega-3 and omega-6fatty acids. Vet Dermatol, 1998, 9,263–268.

4. Boord MJ, Griffin CE & Rosenkrantz WS.Onychectomy as a therapy for symmetricclaw and clawfold disease in the dog. J Am Anim Hosp Assoc, 1997, 33,131–138.

5. Carlotti DN. Claw disease in dogs andcats. European Journal of CompanionAnimal Practice, 1999, 9, 21–33.

6. Guaguere E & Degorce-Rubiales F. Pemphigus foliaceus confined to thenails in a Hungarian short-haired pointer.Vet Dermatol, 2004, 15, 56.

7. Harvey RG & Markwell PJ. The mineralcomposition of nails in normal dogs andcomparision with shed nails in canineidiopathic onychomadesis. Vet Dermatol,1996, 7, 29–34.

8. Koutinas AF, Carlotti DN, Koutinas C et al. Claw histopatology and parasiticload in natural cases of canine leish -maniosis associated with leishmaniainfantum. Vet Dermatol, 2010, 21,572–577.

9. Lower K, Mendleau L & Hnilica KA. A shetland sheepdog with crusty, deformed toenails. Vet Med, 1999, 94, 860–864.

10. Marconato L, Bonfanti U & Fileccia I.Unusual dermatological toxicity of hydroxurea in two dogs with spon -taneously occurring tumours. J SmallAnim Pract, 2007, 48, 514–517.

11. Mc Ewan NA. Nail disease in small animals. Vet Dermatol News, 1987, 11,18–20.

12. Mueller RS. Diagnosis and mangementof canine claw diseases. Vet Clin NorthAm Small Anim Pract, 1999, 29, 1357–1371.

13. Mueller RS, Friend S, Shipstone MA &Burton G. Diagnosis of canine clawdisease – a prospective study of 24dogs. Vet Dermatol, 2000, 11, 133–141.

14. Mueller RS & Olivry T. Onychobiopsy without onychectomy: description of anew biopsy technique for canine claws.Vet Dermatol, 1999, 10, 55–59.

15. Mueller RS, Rosychuk RA & Jonas LD. A retrospective study regarding the

treat ment of lupoid onychodystrophy in 30 dogs and literature review. J AmAnim Hosp Assoc, 2003, 39, 139–150.

16. Mueller RS, West K & Bettenay SV.Immunohistochemical evaluation ofmononuclear infiltrates in canine lupoidonychodystrophy. Vet Pathol, 2004, 41,37–43.

17. Ovrebo Bohnhorst J, Hanssen I & Moen T.Antinuclear antibodies (ANA) in Gordonsetters with symmetrical lupoid onycho-dystrophy and black hair folliculardysplasia. Acta Vet Scand, 2001, 42,323–329.

18. Paterson S. Successful protocol for therapy of lupoid onychodystrophy: 12 dogs. Vet Dermatol, 2004, 15, 58.

19. Scott DW & Miller WH. Disorders of theclaw and clawbed in dogs. CompendContin Educ Pract Vet, 1992, 14,1448–1458.

20. Scott DW, Rousselle S & Miller WH. Symmetrical lupoid onychodystrophy indogs: a retrospective analysis of 18 cases(1989–1993). J Am Anim Hosp Assoc,1995, 31, 194–201.

21. Sveriges Veterinärförbund. Sveriges Veterinärförbunds antibiotikapolicy förhund- och kattsjukvård, 2009. Hämtad29 januari 2015 från: www.svf.se/Documents/S%c3%a4llskapet/Initiativ%c3%a4renden/antibiotikapoli-cy_2009.pdf.

22. Verde MT & Basurco A. Symmetricallupoid onychodystrophy in a crossbredpointer dog: long-term observations. Vet Rec, 2000, 146, 376–378.

23. Vicek T, Cho DY, Foil C et al. Symmetri-cal lupoid onychodystrophy in twosibling rottweilers. Vet Pathol, 1997, 34,507.

24. Wilbe M, Ziener ML, Aronsson A et al.DLA class II alleles are associated withrisk for canine symmetrical lupoid onychodystrophy (SLO). PLoS ONE,2010, 5(8), e12332, doi:10.1371/journal.pone.0012332.

25. Wobeser BK, Kidney BA, Powers BE et al. Diagnoses and clinical outcomesassociated with surgically amputatedcanine digits submitted to multiple veterinary diagnostic laboratories. Vet Pathol, 2007, 44, 355–361.

26. Ziener ML, Bettenay SV & Mueller RS.Symmetrical onychomadesis in Nor -wegian gordon and English setters. Vet Dermatol, 2008, 19, 88–94.

*LINDA HELSMO, leg veterinär, specialistkom-petens i sjukdomar hos hund och katt, Rökarevä-gen 40, 246 32 Löddeköpinge.

VETENSKAP

FIGUR 10. Långtidsbehandling av SLO med tetracyklin och doxycylin är inte i enlighet medsvensk antibiotikapolicy.

FOTO

: LIN

DA

AN

DER

SSO

N

Jobbat dygnet runt?Läs mer om arbetstid på AVFs hemsidawww.svf.se/sv/AVF under Arbetsmiljö.
