Efter tjugo år börjar fördrivna muslimer flytta hem till norra Sri LankaÅtervändare

Dela meDEn tidning från diakonia nummer 3 2011

Långsiktigt arbete förhindrar katastrofer

innehållett smärtsamt återvändande ....... 3

Sven-erik har ordet ....................... 9

nyheter, notiser

och insamling ............................... 10

det har varit en omvälvande sommar. Ekonomisk kris i Europa, USA kan inte betala sina räkningar, Norge sörjer en massa-ker i intoleransens namn. I Mellanöstern och Nordafrika demonstre-rar folken för demokratisk förändring och på Afrikas horn drabbas miljontals människor av torka och svält. Återigen har det slagit mig hur viktigt det är att stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och ömsesidig respekt människor emellan. Det är grunden för sam-existens och viljan att ta ansvar för sin nästa.

Diakonia har nogsamt följt utvecklingen på Afrikas horn och det torkdrabbade Somalia. I klimatförändringarnas spår uteblir regnen och människors boskap dör och skördarna torkar bort. Hur kan vi på bästa sätt bistå? Mitt svar är: genom att fortsätta arbeta även där det ser omöjligt ut. Diakonia har arbetat i Somalia i mer än 20 år för att stärka mänskliga rättigheter, demokrati och utbildning. Det vi ser idag är att de områden som vi arbetat i inte är lika hårt drabbade av svälten. Torkan är lika svår, men samhället fungerar. Därför söker sig somalier idag också till de områden där Diakonia arbetat för att få hjälp – för där finns en fungerande regering och ett civilt samhälle som kan ge respons på krisen.

Diakonia gör akuta insatser på Afrikas horn – men det löser inte problemen på lång sikt. Lösningen är att finnas på plats och bygga långsiktigt. Det är också nödvändigt för att kunna bidra till en fred-lig utveckling i Somalia. Diakonias ständiga fokus på demokrati och mänskliga rättigheter är nödvändigt i det arbetet. På samma sätt som det behöver betonas igen och igen även i Norden, Europa, USA liksom i Mellanöstern och Nordafrika. Enda vägen framåt är att stärka respekten för varandra, ömsesidigt ansvarstagande och solidaritet.

reportaget i det här numret av Dela med belyser just ett sådant arbete som en av Diakonias samarbetsorganisationer bedriver på Sri Lanka. Law & Society Trust arbetar för att möjliggöra ett fredligt återvändande till den norra delen av landet för den mus-limska minoritet som fördrevs i samband med strider mellan olika etniska grupper. En av projektledarna är Mohaideen Juwairiya som själv drevs på flykt. Nu är hon involverad i ett arbete för att möjlig-göra ett återvändande för muslimerna. Det behövs utbildning i kon-flikthantering och försoning för att muslimer och tamiler ska kunna leva tillsammans igen, konstaterar hon. Det är precis i detta skeende som Diakonias samarbetsorganisationer spelar en avgörande roll.

I Diakonias kontaktnät av samarbetsorganisationer finns gott om människor som oförtrutet arbetar för fred och försoning. De behö-ver vårt stöd för att orka fortsätta sin kamp mot fruktan och för kärleken till nästan. Ge dem ditt stöd! Du kan också stödja vårt katastrofarbete på Afrikas horn genom att ge bort en lunch. Läs mer om detta på sidan 11.

bo forSberg, generalSekreterare

diakonia

information och nyheter från

redaktör Viktoria myrén Projektledare annika magnusson

ansvarig utgivare bo forsberg Postadress diakonia, box 14038,

167 14 bromma Besöksadress gustavslundsvägen 18, bromma

gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR) telefon 08-453 69 00

telefax 08-453 69 29 E-post diakonia@diakonia.se

Webbplats diakonia.se

diakonia är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala

samarbetsorganisationer arbetar för en varaktig förändring för de mest

utsatta människorna i världen.

tryck edita Västra aros, på miljövänligt papper

Layout blue media dela med utkommer under 2011

med fyra nummer och distribueras till diakonias

understödjare.

iSSn-nr 0281-4404 första sidan M C M Junaid är en av tusentals

fördrivna muslimer som nu återvänt till norra Sri lanka efter mer än tjugo

år i exil. foto markus marcetic

numm

er 3 2011

Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar m.m. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva.

Telefonen är bemannad vardagar kl 9–15. (Dag före helgdag kl 9–12.) Du kan också skicka in din minnes- eller högtidssgåva på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diakonia.se.

diakonias givarservice

2 • Dela meD

TexT: AnnA ÅkeRlund FOTO: MARkuS MARCeTIC

Ingenting sades om hur länge de skulle tvingas vara borta från sina hem. Att de flesta av dem tjugo år senare skulle drömma om dagen för ett återvändande var det få som anade. Men nu börjar drömmarna äntligen ta form. I maj 2009 slutade Sri Lankas 26 år långa inbördeskrig med att regeringssidan besegrade Liberation Tigers of Tamil Eelam, LTTE. Sedan dess har fördrivna muslimer börjat återvända till norra Sri Lanka.

återvändandeEtt smärtsamt

en skolflicka i Perlya-Pandivirichan, Sri lanka.

Dela meD • 3

M C M Junaid, en man med grånat hår och barnbarn i knät, älskar att tala om sin födelseby på Mannarön. I Erukkalampiddi bodde

bara muslimer, berättar han. Det rörde sig om fyra hundra familjer. De flesta var handelsmän eller fiskare. Där fanns en skola att vara stolt över. Junaid rabblar upp namn på framstå-ende personer som gick i skolan och som, enligt honom, sedan kom att sätta avtryck i Sri Lankas historia. Erukkalampiddi var en framstående och blomstrande by och vi som bodde där var betydelsefulla medborgare, tycks Junaid vilja säga.

Idag förfaller skolan. Den används och är i gång, men färgen har flagnat och flera av föns-terrutorna gapar tomma. Många av bostads-

husen i Erakkulampiddi är i ännu värre skick. Tidiga återvändare har bokstavligt talat slagit sig ned i ruinerna av det som en gång var. Här lever de i hus som håller på att rämna eller under provisoriska tak av flätade palmblad.

Junaid berättar att alla som kommer från Erakkulampiddi håller ihop här i internexilen i Puttalam. De bor tillsammans och för bar-nens skull kallar de sin nya bostadsort ”P. Erukkalampiddi”, där P står för Puttalam. Med en blick på ett av barnbarnen som klätt-rar på en motorcykel uppställd mot ena väg-gen i vardagsrummet, säger Junaid:

– I min födelseattest står det att jag är född i Erakkulampiddi. I mina barnbarns födelse-attest står det också Erakkulampiddi – även om det är med ett ”P” framför.

Invånarna i Erakkulampiddi fick en vecka

Herr M C M Junaid visar på en karta över Sri lanka var hans hemby erukkulampiddi ligger.

” De områden som vi ska återvända till behöver röjas. En man kan fixa sådant. Men inte en kvinna, särskilt inte när det inte är tryggt för henne att gå omkring själv.”

Mohai de e n j uwai r iya

4 • Dela meD

erakkulampiddi var en gång en blomstrande by, i dag förfaller den. M C M Junaid berättar att här bodde 400 muslimska familjer innan de fördrevs. invånarna i erakkulampiddi fick en vecka på sig att evakuera. i dag har de börjat återvända, en smärtsam och svår process.

på sig att evakuera. Det var LTTE som tving-ade dem att lämna sina hem. Hela den mus-limska befolkningen i norra Sri Lanka, cirka 75 000 personer, fördrevs under loppet av två veckor i oktober 1990. På många håll fick folk endast ett par timmar eller något dygn på sig att packa och ge sig av.

– Inga fordon fick tas med. Det fanns en begränsning på hur mycket guld man fick ta med sig och maxgränsen vad gäller kontanter var 5000 rupies, inte mer (cirka 715 svenska kronor).

när ltte bildades 1976 var det med syftet att skapa ett tamilskt hemland, Tamil Eelam, i norra och östra Sri Lanka. Den tamilska minoriteten – då cirka 20 procent av landets befolkning – hade ända sedan landets själv-ständighet från Storbritannien 1948 kämpat

för större erkännande av sitt språk och sin kul-turella särart. Bland singaleserna, landets majoritetsbefolkning, fanns ett missnöje med vad som sågs som brittisk favorisering av tami-ler under kolonialtiden. Singalesernas natio-nella stolthet tog sig nu uttryck i upphöjandet av singalesiska som officiellt språk, ”Sinhala Only Act” 1956, samtidigt som buddhismen i en ny författning 1972 fick en särställning. De flesta singaleser är buddhister medan de flesta tamiler är hinduer. Som en reaktion på dessa bakslag för den tamilska kampen för större erkännande inom staten höjdes nu starka rös-ter för att kräva en egen självständig tamilsk stat, ett ”Tamil Eelam”. Det var också nu som vissa vände ryggen åt ickevåldskampen till för-mån för väpnade medel.

Sri Lankas muslimska minoritet, cirka sju

procent av befolkningen, hamnade i kläm mellan singalesisk och tamilsk nationalism. Muslimerna är tamiltalande. Det eelamistiska TULF, Tamil United Liberation Front, som vann en jordskredsseger i tamilspråkiga områ-den i allmänna val 1977, räknade in muslimer som del av den tamilska nation som koalitio-nen ville företräda. Landets muslimer röstade dock på olika politiska partier. Fyra år senare bildades ett politiskt parti som försökte samla muslimernas röster till en enda politisk kraft, Sri Lanka Muslim Congress, SLMC. Muslimerna betraktades och betraktade sig redan som en separat etnisk grupp, men nu förstärktes bilden av den muslimska minorite-ten såsom skild från den tamilska med egna politiska intressen. Staten, som från 1983 och framåt låg i krig med LTTE och andra väp-

Dela meD • 5

nade tamilska grupper, gjorde sitt för att underblåsa motsättningarna mellan tamiler och muslimer. Mot denna bakgrund kom LTTE att betrakta muslimer som faktiska eller potentiella förrädare mot Tamil Eelam, det tamilska hemlandet.

Men när massfördrivningen skedde kom den trots alla spänningar som en brutal överrask-ning. Tiotusentals människor tvingades lämna allt de ägde och blev flyktingar i sitt eget land.

mohaideen juwairiya är rådgivare i ett projekt som går ut på att samla in vittnesmål om muslimers erfarenhet av fördrivning, internflyk-tingskap och förväntningar på framtiden. Bakom projektet står människorättsorganisatio-nen Law & Society Trust, Diakonias partner, i samarbete med tre organisationer som bildats av de muslimska internflyktingarna själva: Rural

Development Foundation, Community Trust Fund och People’s Secretariat.

Juwairiya är själv en av de fördrivna. Liksom M C M Junaid bor hon i P. Erakkulampiddi i Puttalam. Nu har hon så smått börjat planera att återvända tillsammans med sin man och två barn. Men hon är tydlig med att återvändandet bör ske under organiserade former. Som det nu är har allt bara fått stå och förfalla. Mycket behöver ordnas innan återvändandet kan bli aktuell för hennes del – en insikt som vuxit fram under projektets gång.

Enligt Juwairiya är det framför allt kvinnor som sett till att föra in praktiska frågeställ-ningar och aspekter på ett återvändande. Hon betonar att en styrka med projektet – och en anledning att hon tackade ja till att vara med – är att kvinnors röster har inkluderats. Bland dem som samlade in vittnesmål fanns medar-

kriget har ryckt upp många människor med rötterna och tvingat dem på flykt. i fjärran syns den sönderbombade tågbron mellan mannar island och fastlandet.

6 • Dela meD

betare av båda könen. Det ordnades möten för män och kvinnor tillsammans men även för enbart kvinnor. Enligt Juwairiya ledde detta till bättre och mer ändamålsenliga rekommendationer. Som exempel framhåller hon att säkerhet ser olika ut för kvinnor och män och att detta faktum lätt förbises om kvinnor inte får vara med och bestämma.

– De områden som vi ska återvända till behöver röjas. Ved och timmer till att bygga husen behöver samlas in. En man kan fixa sådant. Men inte en kvinna, särskilt inte om armén är där och det inte är tillräckligt tryggt för henne att gå omkring själv.

Tidningar i norr har rapporterat om projektet vilket stämmer väl överens med ett av dess syf-ten: att folk i områden dit muslimerna ska flytta ska förstå deras nutidshistoria och önskan att återvända. Alla minns inte fördrivningen 1990

och begriper inte varför muslimerna nu flyttar till dessa områden. Juwairiya understryker att det utöver medvetandegörande av människor också kommer att krävas att man arbetar parallellt med fredlig konflikthantering och försoning. Det gäl-ler att vara beredd på vardagskonflikter kring utbildning, försörjning (t. ex. fiskerättigheter) och mark. Ett problem när det gäller mark är att även i de fall då återvändande muslimer kan bevisa ägarskap kommer marken inte att räcka till hela familjen. Hon kom själv till Puttalam med åtta syskon. Nu har alla vuxit upp och skaffat familj. Familjen är alltså mångdubbelt större idag än då de lämnade Mannarön och kommer att vara i behov av mer mark än vad de hade då.

juwairiya oroar sig för att det som var en konflikt mellan LTTE och muslimer kan utvecklas till en konflikt mellan tamiler och

muslimer när muslimerna återvänder i stor skala till områden som i tjugo års tid varit monoetniska. Hon erkänner utan omsvep att oron inte bara gäller hur tamilerna kommer att ta emot dem, men också vad de själva har för attityd. I norr har tamiler och muslimer levt fredligt sida vid sida i generationer. De delar samma språk.

Men här i P. Erakkulampiddi hörde hon nyligen en ung människa vägra att tilltala en tamilsk man med det respektfulla och vanliga tilltalsordet ”farbror”, vilket gjorde henne djupt bekymrad.

Bland de som flydde sina hem i slutfasen av Sri Lankas inbördeskrig vill få ställa upp för en intervju. Sri Lanka hävdar officiellt att de framgångsrikt bedrev en ”nolltoleranspolicy” när det gäller civila förluster, men berättel-serna från dem som överlevde slutfasen av

de fördrivna muslimerna är inte de enda som drömmer om ett återvändande. enligt Internal displacement Monitoring Centre fanns det 320 000 internflyktingar i Sri lanka i slutet av 2010 och ytterligare åtminstone 190 000 som nyligen återvänt till sina hem men fortfarande är i behov av stöd utifrån. en stor grupp utgörs av dem som tvingades från sina hem då militären tog över marken och klassade den som högsäkerhetszon. en annan kategori av internflyktingar är de som flydde sina hem i slutet av kriget och som ännu inte kunna återvända hem. ursprungligen var det ca 280 000 som flydde sina hem i slutfasen av Sri lankas inbördeskrig

barn på skolgården utanför erukkulampiddis flickskola. Skolan är i uselt skick, liksom många av byggna-derna i byn. det tar tid att bygga upp samhället på nytt.

Dela meD • 7

kriget talar ett helt annat språk. En ung man, som vill vara anonym, berättar lågmält, nästan viskande, en historia om flykt på flykt som aldrig ville ta slut. Mellan mars 2007 och mars 2009 flydde han och hans familj tio gånger. Tillsammans med släktingar och vänner grävde de ut skyddsrum i marken där de gömde sig. Men ibland var de tvungna att gå ut för att leta efter mat och vatten. Mannen berättar om bombningar från luften av reger-ingssidan och beskjutningar från båda håll.

de muslimer som nu vill återvända till norra Sri Lanka har varit relativt förskonade från kriget på senare år. Den brutala fördriv-ningen ligger mer än tjugo år bakåt i tiden och har sjunkit undan i folks medvetande. Svåra

trauman från senare tid är desto mer levande i minnet. Också av detta skäl kan det hända att återvändande muslimer inte möter någon större sympati från dem som blev kvar. Men det förändrar inte att de fördrivna känner sig som en bortglömd och bortträngd grupp som inte är särskilt välkommen tillbaka hem. Ingenting blir bättre av att spela ut deras situ-ation mot andra utsatta gruppers. Det projekt där de fördrivna får komma till tals utgår från det djupt mänskliga behovet av att bli lyssnad till. Kanske kan det vara ett första steg på vägen att lyssna till andra. Mohaideen Juwairiya är i alla fall övertygad om att detta lyssnandeprojekt löser en hel del knutar:

– Projektets mest slående inslag var att där fanns tamiler som engagerade sig, satte sig in i vår situation och talade för vår sak. För många var det en ögonöppnare att det finns tamiler som vill göra så! Projektet engagerade såväl singaleser och tamiler från norr också för att få deras syn på den muslimska förvisningen från norr. Det bidrar till ökad förståelse mellan grupper av människor som åter ska lära sig att leva tillsammans.

Mohaideen Juwairiya är rådgivare i ett projekt som går ut på att samla in vittnesmål om muslimers erfarenhet av fördrivning, internflyktingskap och förväntningar på framtiden.

Cementblocks tillverk- ning för husbyggen.

” Projektets mest slående inslag var att där fanns tamiler som engagerade sig, satte sig in i vår situation och talade för vår sak.”

Mohai de e n j uwai r iya

8 • Dela meD

Sven erik lilja har varit ord-förande i diakonias styrelse i åtta år. de resor han gjort för att träffa diakonias personal och samarbetsorganisationer har gjort starka intryck

VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG?

Hur känns det att lämna ordförandeposten?– Det är förstås både och. Det har varit

roliga år och många intressanta upplevelser. Det är spännande att få se en sådan proffsig organisation som Diakonia inifrån. Så nog kommer jag att sakna det – men jag fyller 71 år i höst så nu är det dags att lämna över.

Hur har de här åtta åren präglat dig?– Respekten för andra människors väl och

ve har fördjupats och engagemanget som Diakonias medarbetare visat har smittat av sig.

Finns det någon händelse som gjort ett särskilt intryck på dig?

– Alla som sitter i styrelsen får följa med för att besöka verksamheten i fält och de resorna har förstås gjort starka intryck. Jag var med på en resa till Thailand och Burma som var väl-digt speciell. Situationen i Burma är ju sådan att människor inte vågar säga vad de tycker. Jag var också med till Kenya och Somalia där Diakonias lokalanställda i Somalia gjorde ett väldigt starkt intryck. De talade så gott om Diakonia och om de svenskar som de arbetat tillsammans med.

Styrelsens resa till Israel/Palestina har också varit betydelsefull och den resan har verkligen präglat min syn på situationen i området. Jag ställer mig helt och hållet bakom Diakonias ställningstagande att man inte behöver vara pro-israelisk eller pro-palestinsk utan kan vara pro-fred.

Hur ser du på Diakonias framtid?– Diakonia har trots att det är en liten orga-

nisation fått göra stor skillnad i svensk bistånds- och utvecklingspolitik. Det är viktigt att det får fortsätta, och då måste Diakonias frihet värnas så att man kan sticka ut hakan i debatten.

Vad ska du göra nu?– En del av tiden kommer jag ägna åt mitt

nya Diakoniauppdrag som länsombud i Västmanland. Men jag har en hel del andra engagemang också, till exempel i Hela Människan.

TexT: er ika Bergman

läs mer om diakonias nya ordförande på sidan 10.

Sven-Erik Lilja lämnar posten som diakonias ordförande efter åtta år.

– det har varit spännande år, säger han. nu fortsätter Sven-Erik sitt engage-

mang som länsombud för diakonia i Västmanland.

Sven-Erik har ordet!

Dela meD • 9

Läs mER på:diakonia.se/kalendarium

Fo

To

: m

ar

ku

s m

ar

ce

Tic

Runt om i Sverige arrangerar Diakonia kampanjhelger tillsammans med olika församlingar. Förutom Diakonias seminarier med temat ”Rättvisa i konflikt” håller Mikael ”Zifa” Eriksson dans- och körworkshop som är öppen för alla. Zifa är uppvuxen i Kongo och förmedlar mycket energi, inspiration och klokskap under workshopen. På kvällen är det konsert med Zifa, musiker och workshopdeltagare. De kongolesiska rytmerna tillsam-mans med musiken är garanterat medryckande!

Du är mer än välkommen att delta och glöm inte att ta med dig kompisarna!

diakonia bidrog till skärpt regelverk för vapenexport

I maj i år gav riksdagen regeringen i uppdrag att skärpa regelverket för vapen-export. Det var bland annat ett resultat av en intensiv lobbykampanj genomförd av Diakonia, Sveriges kristna råd, Svenska freds och skiljedomsföreningen och Svenska Amnesty. I våras gick ett brev iväg till samtliga partier med en uppma-ning att ställa sig bakom ett gemensamt upprop för en skärpning av regelverket för vapenexport för att förbjuda export av krigsmateriel till diktaturer och andra länder som kränker mänskliga rättigheter. De senaste tio åren har svensk vapen-export fyrdubblats, och Sverige har bland annat sålt krigsmateriel till länder som Pakistan, Saudiarabien och Bahrain.

Efter att riksdagen fattat sitt beslut publicerade Diakonia, Sveriges kristna råd, Svenska freds och skiljedomsföreningen och svenska Amnesty uppropet i Dagens Nyheter tillsammans med företrädare för samtliga partier utom moderaterna och centerpartiet. Diakonia och de andra organisationerna fortsätter att bevaka frå-gan så att regeringen lever upp till sitt åtagande om en skärpning i regelverket.

diakonias Magnus Walan påverkar biståndsdebatten

Diakonias Magnus Walan har utsetts till den tredje mest inflytelserika personen i den svenska bistånds-debatten, av tidningen Omvärlden som bevakar bistånds- och utvecklingsfrågor. Magnus Walan kom-mer strax efter biståndsminister Gunilla Carlsson som toppar listan och professor Hans Rosling som är mest känd för sina föredrag om den globala utvecklingen.

– Det här är inte ett enmansjobb utan ett lagarbete tillsammans med kollegor, samarbetsorganisationer i syd, aktivister och församlingar. Jag hade inte fått utmärkelsen utan vårt samarbete, kommenterar Magnus Walan.

– Vi på Diakonia vet att vi måste jobba med frågan om fattigdomens orsaker också här i Sverige för att åstadkomma verklig förändring. En stor del av fattig-domen har sin förklaring i beslut eller avsaknad av beslut i den rika delen av världen, säger han.

”Från sin förhållandevis anonyma position som lobbyansvarig på Diakonia, biståndsorganisation för fem svenska kyrkor, har Magnus Walan blivit en opi-nionsbildare av enorm betydelse för den svenska biståndsdebatten”, skriver tidningen Omvärlden.

oskar Permvall ny ordförande

Oskar Permvall har valts till Diakonias nya ordförande efter Sven-Erik Lilja. Oskar Permvall som representerar huvudmannen Svenska Baptistsamfundet, valdes in i Diakonias styrelse 2007 och har sedan dess varit Diakonias vice ordförande.

– Det är en hedrande uppgift att bli vald till ordfö-rande för Diakonia. Det är en organisation som åstad-kommer mycket, och på ett bra sätt, säger Oskar Permvall.

De närmaste åren kommer styrelsearbetet att präg-las av frågan om hur Diakonias huvudmannaskap ska se ut.

– Vi utreder olika förslag, och hoppas att det kom-mer att kunna bli klart under 2012, säger Oskar Permvall.

kampanjhelger

10 • Dela meD

Diakonia får 2 procent av vär-det på alla fondandelar i Samaritfonden. Ett sparande som blir till värdefull hjälp för många människor. Den 24 sep-tember läggs Samaritfonden och Humanfonden ihop och blir Humanfonden. Som sparare behöver du inte göra något utan överföringar sker automatiskt. Tack till alla er som sparar och har Diakonia som fömånstagare!

Samaritfondenblir Human-fonden

ULf frÖdin

MåL 2011 17,2 MiLj

inSaMLat HittiLLS 10,9 MiLj

1,5 milj

5,3 milj

0,4 milj 0,1 milj

0,1 milj

Fond- sparande

MInnes- oCHHÖGTIdsGÅVor

FÖrsaMLInGs- GÅVor

FÖrändrInGs- Faddrar

prIVaT- personer

2,2 milj

T.o.M. 2011-08-18

0,7 milj

0,7 milj

TesTamenTen

FöreningarFöreTag och

öVr igT

till afrikas horn Det råder akut svält på Afrikas horn. Omkring 12 miljo-

ner människor är drabbade och många av dem behöver akut humanitär hjälp för att överleva. Diakonia finns på plats med både akuta insatser och långsiktigt bistånd i Somalia och Kenya.

Vill du hjälpa till? Ett bra sätt är att ordna en insamling på jobbet: Om ni är 8 kollegor som skänker en lunch mot-svarande 70 kr så ger ni mat till en familj på Afrikas horn i en månad! Be din chef eller några kollegor att göra ett upp-rop tillsammans med dig på er arbetsplats. Sätt in pengarna på Diakonias plusgiro 903304-4 och märk gåvan ”arbets-platsinsamling”. Berätta gärna att gåvan också innebär ett stöd till Diakonias långsiktiga arbete på Afrikas horn. Diakonia har arbetat i mer än 20 år i Somalia och vi kom-mer att vara på plats länge till, även efter det att medias strålkastare riktar sig mot annat håll.

Flyktingströmmarna från södra och centrala Somalia går till Kenya och Etiopien men också till de norra delarna av Somalia. Diakonia har arbetat i norra delarna av Somalia i mer än 20 år. Även där råder torka, men tack vare att det numera finns ett organiserat samhälle, så har människor där kunnat möta situationen på ett bättre sätt.

Även Kenya är drabbat av torkan som plågar befolkningen och de somalier som sökt sig till Kenya för att få hjälp att över-leva. Diakonia har samarbetsorganisationer i både Somalia och Kenya med stor kapacitet att genomföra katastrofinsatser och förse de svältdrabbade människorna med mat.

fotnot: Sveriges kristna råd, Svenska missionsrådet, Svenska missionskyrkan, Svenska alliansmissionen, Svenska baptist-samfundet står bakom diakonias uppmaning om att skänka en lunch till afrikas horn.

Fo

To

: a

cT

al

lia

nc

e/

Pa

ul

Je

FF

re

y

en somalisk familj har pre-cis anlänt till flyktinglägret dadaab i nordöstra kenya och bär med sig en säck med majs från flykting-admi nistrationen.

ge en lunch

Dela meD • 11

Bli fadder till”tHe dOG”

Jon

hatan

Ro

drig

uez, N

icaragu

a. Foto

: Jon R

estpo

”Vi har inte slutat med gänget, det vi slutat med är våldet”, säger eldsjälen Jonhatan Rodriguez ”The Dog” som är före detta gängledare i Nicaragua. Han ingår i en grupp ungdomar som numera jobbar med andra ungdomar för att få dem att sluta använda våld.

Vi är helt beroende av människor som du. Människor som inte har möjlighet att släppa allt de har för händerna och bege sig till en oroshärd någonstans i världen, men som vägrar acceptera att världen ser ut som den gör. Som Förändringsfadder ger du varje månad en gåva via autogiro, inte bara till en människa utan till alla de eldsjälar som behöver dig i de länder där vi arbetar. Tillsammans kan vi förändra världen. Gå in på diakonia.se eller ring 08-453 69 31 och bli Förändringsfadder redan idag.Verksamheten granskas av Svensk Insamlingskontroll.