Tjuvaktig, tjuvaktigare, get En etologisk studie av den domesticerade

getens sociala beteende

Rebecca Örnberg, DNV 10

Kungsängsgymnasiet 2012

Handledare: Carina Ek

Abstract:

Getter är ett flockdjur i familjen Bovidae, slidhornsdjur. På många sätt påminner de om får,

fastän flocken inte är lika sammanhållande hos getterna. Jag har fått en uppgift att göra en

etologisk studie och jag har då valt att studera de sociala beteendena hos get. Många av de

sociala beteenden getter har kan även ses hos får, men jag valde att studera getter eftersom

de ska vara mer självständiga och ännu mer sociala än får. Den här studien är till för att få en

överblick över de sociala beteendena hos get samt lägga en grund för eventuella framtida

studier av getter. Flocken som studeras är en flock mjölkgetter på ett mejeri i Bår. Flocken

består av 120 getter och killingar, varav 90 av dem mjölkas.

Inledning:

Mitt namn är Rebecca Örnberg. Jag läser

en etologikurs på Kungsängsgymnasiet i

Sala. Som en slutuppgift skulle vi göra en

etologisk studie på ett valfritt,

domesticerat djur. Vi har gjort en liknande

studie förut under en studieresa till

Kolmården då vi studerade schimpanser. I

den här studien får vi dock mer frihet att

välja metod och beteende att studera

själva. Jag har alltid fascinerats av djurs

sociala strukturer, så jag visste redan

innan att jag ville studera det sociala

beteendet hos något djur. I slutändan

beslöt jag mig för att studera getter,

eftersom de ska vara mycket sociala djur.

Getterna jag kommer studera finns på ett

getostmejeri i Bår strax utanför Möklinta.

Emma Lindman kommer också vara med

under de två tillfällen jag ska studera

djuren.

Syfte och frågeställning:

Syftet med den här studien är att få

användning för våra kunskaper i etologi i

praktiken, att studera ett domesticerat

djur samt att själva kunna ta ansvar för

och genomföra en etologisk studie. Ett

mer indirekt mål med detta är också att

skriva en ordentlig rapport på ett arbete

som gjorts, vilket är väldigt nyttigt att

kunna i framtiden.

Min frågeställning är inte särskilt specifik.

Jag är som sagt väldigt intresserad av djurs

sociala struktur och beteende och jag ser

det här mer som en förstudie av det

sociala beteendet hos getter inför

eventuella framtida studier. Jag kommer

titta på några vanliga beteenden hos

getter för att få en överblick av hur vanliga

de är och hur getterna använder sig av

dem.

Metod och material:

Då jag enbart studerar några få, utvalda

beteenden använder jag mig av Ad Libitum

metoden. Det innebär att jag bara

registrerar de beteenden jag har valt när

jag ser dem, och lämnar allt annat ute.

Figur 1- en av getterna i flocken jag studerar

För att göra det lättare för mig kommer

jag använda mig av ett fokaldjur som jag

tittar på. Då det är ett stort bestånd av

getter (över hundra djur) blir det för

mycket att hålla koll på om jag ska försöka

registrera ”mina” beteenden hos alla

getter. De getter jag kommer vara hos är

alla honor (tillsammans med killingar). De

beteenden jag kommer studera här

följande:

Stegring.

Stegring med stångning.

Klättring (på en annan get).

Klättring (på föremål).

Stångning

Nysningar.

Huvudknuffar.

Urinera.

Vidröra en annan get.

Tittar på en annan get.

Rammar en annan get.

Tvingar upp/jagar bort en annan

get.

Blir upptvingad/blir bortjagad av

en annan get.

Fladdra med tungan.

Krafsa på benen.

”Blubbrande”.

Bräker.

Det finns så klart fler beteenden som på

olika sätt är sociala signaler och

beteenden, men det här är dem jag

kommer titta på under min studie.

Figur 2 - Geten Agnes, mitt fokaldjur

Mitt fokaldjur är geten Agnes, en tvåårig

hona av rasen Svensk lantras (eventuellt

uppblandad med saanenget och

toggenburg). Agnes har inte fått några

killingar ännu. Totalt bor det 120 getter på

gården varav 90 av dem mjölkas. Bockarna

bor i en hage för sig för att förhindra

oönskad betäckning. Getterna får gå fritt

in och ut i en lada och en hage och de har

tillgång till hagen året om.

Teori:

Capra aegagus hircus

Domän: Eukaryoter

Rike: Djur Animalia Stam: Ryggsträngsdjur Chordata

Understam: Ryggradsdjur Vertebrata

Klass: Däggdjur Mammalia Ordning: Partåiga

hovdjur Artiodactyla

Underordning: Idisslare Ruminantia

Familj: Slidhornsdjur Bovidae Underfamilj: Getdjur Caprinae

Släkte: Getter Capra Art: Vildget C. aegagrus

Underart: Tamget C.a hircus

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Tamget 21/6

2012)

Ursprung och domesticering:

Domesticering innebär den genetiska,

beteendemässiga och fysiska förändring

ett djur genomgår genom ändamålsenligt

och selektiv avel av en människa. Ett

domesticerat djur är mer eller mindre

beroende av människor för att klara sig

(http://www.ne.se/domesticering). Man

pratar om olika grader av domesticering. En

vild art lever hela livet utan betydande

mänsklig påverkan. En art som är uppfödd i

fångenskap blir omhändertagen av en

människa, men går på annat sätt inte att skilja

från de vilda exemplaren av samma art. En art

kan vara kommersiellt uppfödd och hålls då av

människor (exempelvis hjortar och elefanter)

men de är inte särskilt förändrade i genetiken

eller beteendet. Detta kallas också delvis

domesticering. Sedan har vi den sista gruppen

där djuren är fullständigt domesticerade och

har därför blivit genetiskt förändrade i många

generationer genom mänskligt kontrollerad

förökning

(http://sv.wikipedia.org/wiki/Domesticering).

Det finns sex vilda getarter, alla lever i

Asien och Medelhavsområdet. Trots att

tamgetternas vilda kusiner oftast lever

bland branta klippor och steniga

bergssidor, är de mycket anpassningsbara

och har haft stor framgång i de områden

där de lever. Tillsammans med fåren, var

getterna bland de första att bli

domesticerade för ungefär 10.000 år

sedan. Medan våra tama får härstammar

från många olika arter, tror man att

getterna har sitt ursprung i endast en

enda, besoargeten. Idag finns ungefär 600

getarter världen över, så avelstrycket har

varit ganska hårt.

(http://www.cabi.org/vetmedresource/upload

s/file/VetMedResource/Chap12_97818459353

68.pdf)

Flockbeteende:

Precis som får är getter flockdjur även om

de inte bildar lika starkt sammanhållande

flockar som får. Till skillnad från får så

bildar bockarna egna flockar när det inte

är parningssäsong. Under hösten bildar

vilda getter harem där en alfahanne har

parningsrätt till alla honor och tar på sig

rollen som flockens försvarare. Även om

yngre och svagare bockar kan förekomma

i flocken, är det den högst rankade bocken

som bestämmer. Under resten av året är

det den högst rankade honan som

bestämmer(http://www.lifestyleblock.co.nz/l

ifestyle-file/livestock-a-pets/goats/item/95-

social-behaviour-in-goats.html). Hon och

hennes killingar har företräde till be bästa

mat- och sovplatserna och är hon en

mjölkget är det hon som blir mjölkad först.

Alfahonan, precis som hanen behåller sin

position tills hon dör eller är för svag för

att försvara den.

(http://www.dummies.com/how-

to/content/what-is-normal-goat-

behavior.html)

Killingar:

30 minuter efter födseln reser sig den

nyfödda killingen upp och en timma efter

födsel börjar den dia. Genom kemiska och

taktila signaler lär sig killingen känna igen

sin mamma och vice versa redan några

timmar efter födsel och efter en till två

dagar kan de känna igen varandra genom

visuella och akustiska signaler.

Igenkänningen mellan get och killing är

mycket viktig eftersom gethonan bara diar

sin egen avkomma. Medan lamm är

”efterföljare”, de följer efter mamman

från början, är killingar ”gömmare”.

Medan geten återvänder till flocken, ligger

killingen gömd i flera timmar och väntar

på att mamman ska komma tillbaka och

mata den. När geten ska hitta killingarna

igen, går hon till den plats hon lämnade

killingen och kallar på dem med låga ljud

(http://www.cabi.org/vetmedresource/upload

s/file/VetMedResource/Chap12_97818459353

68.pdf).

Flasknappade killingar som inte får gå med

hjorden lär sig aldrig äta gräs eller hö. Om

en killing blir matad med flaska så snart

den är hungrig kommer dess naturliga

nyfikenhet att prova nya födoämnen

hämmas. Därför är det viktigt att erbjuda

killingen annat att äta även om den

flaskmatas och den bör gå med resten av

hjorden från dag ett

(http://fiascofarm.com/goats/behavior.htm).

Sexuellt beteende:

Getter förökar sig inte året om, utan har

en parningssäsong. Det sexuella

beteendet styrs av honans sexuella

aktivitet, som i sin tur styrs av dagarnas

längd eller mängd regn hos tropiska arter.

Parningssäsongen inträffar under hösten

eftersom både getter och bockar då är i

bra form efter sommaren och killingarna

föds till våren.

Honans brunstcykel vara i 21 dygn och

syns genom att geten blir rastlös och

bräker ofta. Hon kan också börja urinera

oftare och lyfta och vifta på svansen.

Hanen avgör om honan är brunstig genom

att lukta på henne och på hennes urin,

som följs av flemning där överläppen lyfts

så lukter kan komma till det vomeronasala

organet. Hanen urinerar på sina ben och

sin mage för att visa på sin dominans och

börjar sedan uppvakta honan genom att

knuffa och slicka på henne och vicka

huvudet fram och tillbaka horisontellt med

marken. Detta är ett viktigt steg, eftersom

en bock som försöker para sig med en

hona utan tidigare uppvaktning blir

avvisad

(http://www.cabi.org/vetmedresource/upload

s/file/VetMedResource/Chap12_97818459353

68.pdf).

Socialt beteende:

Getter är mycket sociala både i det vilda

och som domesticerat djur och de lever i

små till mellanstora grupper. Flockarna

består större delen av tiden enbart av

hondjur och killingar, medan handjuren

har egna flockar (deras områden

överlappar ofta honornas revir). Under

parningstid återförenas dessa gruppen och

bildar en större flock bestående av både

handjur och hondjur.

Figur 3 - två getter som stångas

Honorna slåss sällan, även om det kan

förekomma. Oftast visas dominans genom

svårsedda beteenden så som ögonkontakt

och att luta hakan mot ett annat djur.

Bockarna å sin sida visar dominans på ett

mycket mer aggressivt sätt. De slåss med

horn, huvud och klövar, oftast för att

avgöra vem som har rätt till en hona.

Hornen fungerar som en symbol för

rangen; ju större horn desto högre rang.

Därför slåss inte hanar med olika

hornstorlek och på det sättet minskar

skador. Getter har en mycket tjock skalle

för att skydda hjärnan vid dessa slagsmål

som kan gå väldigt vilt till.

(http://www.cabi.org/vetmedresource/upload

s/file/VetMedResource/Chap12_97818459353

68.pdf)

Nedan följer en lista över några sociala

beteenden:

Stegring: Används för att visa dominans.

Stegring med stångning: Vanligaste sättet

att visa dominans över en annan individ.

Klättring (på en annan get): Lek, killingar

klättrar bara på sin ”familj”.

Klättring (på föremål): Lek.

Nysningar: Varningssignal, hos killingar

kan det vara lek.

Huvudknuffar: Kan vara tecken på

dominans eller en lek.

Urinera.

Vidröra en annan get: Används för

igenkänning eller för att visa dominans.

Tittar på en annan get: Kan vara för att

visa dominans.

Rammar en annan get: En get med hög

rang kan ramma en get med låg rang för

att vara säker på att den vet sin plats.

Tvingar upp/jagar bort en annan get:

Tecken på dominans.

Blir upptvingad/blir bortjagad av en

annan get: Tecken på låg rang.

Fladdra med tungan: Tecken på dominans

eller redo för parning

Krafsa på benen: Tecken på dominans

eller redo för parning.

”Blubbrande”: Ett speciellt ljud geten kan

göra när hon är redo för parning (även

bocken gör detta mot en get som är redo

för parning).

Bräker: Akustisk signal.

Flemmar: finns beskrivet under ”sexuellt

beteende”.

(http://fiascofarm.com/goats/behavior.htm,

http://www.cabi.org/vetmedresource/upload

s/file/VetMedResource/Chap12_97818459353

68.pdf,

http://www.lifestyleblock.co.nz/lifestyle-

file/livestock-a-pets/goats/item/95-social-

behaviour-in-goats.html,

http://www.dummies.com/how-

to/content/what-is-normal-goat-

behavior.html).

Hypotes:

Även om getterna som jag ska studera bor

i ett stort bestånd, har de gott om plats

och hålls på ett sätt som är nära det vilda.

Eftersom det inte är parningssäsong nu,

förväntar jag mig inte se beteenden som

uppkommer vid den tiden. Dessutom lever

bockarna i en hage för sig och kommer

heller inte påverka getternas beteenden.

Getterna är väldigt vana vid människor då

både ägarna och besökare ofta går in till

dem och är med dem, så jag tror inte min

närvaro kommer störa särskilt mycket.

Resultat:

Dag 1

När jag och Emma kom till getostmejeriet

första dagen höll getterna på att mjölkas.

Ägarna hade delat ladan där de bodde i

två delar, den ena för de getter som blivit

mjölkade och den andra för de som skulle

mjölka. Mitt fokaldjur hade inte blivit

mjölkad ännu, så jag höll mig i delen med

den mindre, inte mjölkade gruppen.

Vädret var mulet, ca 17 grader varmt, en

lätt blåst och duggregn i perioder. De

flesta getterna höll sig inomhus till en

början. Det var allmänt lugnt, men mitt

fokaldjur interreagerade en del med de

övriga getterna. Dag ett gjorde jag min

studie från 11.07 till 12.30.

Dag 2

Dag 2 var en väldigt lugn dag. Det var

molnigt men mer sol än dagen innan. Det

var ungefär lika varmt, men inget regn. De

flesta getterna var utomhus, däribland

mitt fokaldjur Agnes. Vi var där frampå

eftermiddagen så mjölkning matning och

de mesta av härjandet var redan förbi.

Agnes låg större delen av tiden och

idisslade eller betade och ägnade inte så

stor tid åt att socialisera med de andra

getterna. Dag två gjorde jag min studie

från 14.32 till 15.40.

Båda dagarna

Agnes använde sig som mest av taktila

signaler genom att vidröra andra getter.

Överlag var hon väldigt självständig och

jag kunde inte märka något annat hos

någon av de andra getterna heller. Endast

två gånger observerade jag (hos andra

getter än mitt fokaldjur) de beteenden

som uppstår när något av djuren är i

brunst.

Det var en väldigt lugn och trygg flock,

rangordningen verkade vara väldigt klar

och de flesta getterna var mycket

självständiga. De beteenden jag såg allra

mest var stångningar och mindre bråk

mellan getterna eller att de vidrörde

varandra på ett närmast vänskapligt sätt.

Beteende Frekvens dag 1 Frekvens dag 2 Frekvens

totalt

Stegring 0 0 0

Stegring med stångning 0 0 0

Klättring på get 1 0 1

Klättring på föremål 9 0 9

Stångning 19 8 27

Nysning 1 0 1

Huvudknuff 7 3 10

Urinera 1 1 2

Vidrör annan get 29 12 41

Tittar på annan get 16 14 30

Rammar 0 0 0

Tvingar upp/jagar bort 0 1 1

Blir upptvingad/bortjagad 0 4 4

Fladdra med tungan 0 0 0

Krafsa på benen 1 0 1

Blubbra 0 0 0

Bräker 0 1 1

Flemning 0 0 0

Totalt 84 44 128

Stegring

Stegring med stångning

Klättring på get

Klättring på föremål

Stångning

Nysning

Huvudknuff

Urinera

Vidrör annan get

Tittar på annan get

Rammar

Tvingar upp/jagar bort

Blirupptvingad/bortjagad

Fladdra med tungan

Krafsa på benen

Blubbra

Bräker

Flemning

0

0

1

9

19

1

7

1

29

16

0

0

0

0

1

0

0

0

0

0

0

0

8

0

3

1

12

14

0

1

4

0

0

0

1

0

27-jun 26-jun

Stegring

Stegring med stångning

Klättring på get

Klättring på föremål

Stångning

Nysning

Huvudknuff

Urinera

Vidrör annan get

Tittar på annan get

Rammar

Tvingar upp/jagar bort

Blir upptvingad/bortjagad

Fladdra med tungan

Krafsa på benen

Blubbra

Bräker

Flemning

0

0

1

9

27

1

10

2

41

30

0

1

4

0

1

0

1

0

Totalt

Totalt

Diskussion:

Flocken jag studerade verkade vara en

mycket lugn flock. De var inte lika

”sociala” som jag väntat mig, utan de

flesta beteenden jag tittade på visade sig

när de var oense om något, mat, en

sovplats, vem som skulle först in och

mjölkas. I övrigt var de, förutom små

hälsningar, väldigt självständiga. Mitt

fokaldjur hade inga killingar att hålla koll

på och att döma av hur hon betedde sig

mot andra och hur andra betedde sig mot

henne, var hon varken hög eller låg i rang.

Det var inte heller brunsttid för dem, det

kan också ha bidragit till att jag såg så få

sociala beteenden. Antagligen fanns det

ingen anledning för mitt fokaldjur att

interreagera med de andra getterna på en

större basis än hälsningar och bråk eller

försvar. Även de andra getterna var i stort

sett för sig själva förutom om att de

bråkade eller hälsade på varandra. De sov

och vilade även tillsammans, men

sammanhållningen i gruppen var inte alls

lika uppenbar som i till exempel en

fårflock.

En av felkällorna för båda dagarna var min

och Emmas närvaro. På grund av

omgivningen och getternas boplats

behövde vi vara inne hos getterna för att

göra vår studie. Vi försökte dock hålla oss

undan så gott det gick och eftersom

getterna är vana vid människor och att få

besök av främmande människor, ansåg vi

inte att vår närvaro skulle vara en stor

felfaktor. För att minska vår påverkan

ytterligare gick vi bara runt i hagen och

bekantade oss med getterna innan vi

började studien. Dag ett blev getterna

också utjagade av ägaren och distraherade

av en hund, vilket avbröt alla pågående

händelser. Dag två var den enda

utomstående faktorn som påverkade dem

en hund som skällde av och till den första

halvtimman.

Första dagen blev getterna mjölkade.

Agnes, mitt fokaldjur, hörde till den grupp

som inte hade blivit mjölkad. Om man

tittar på mina resultat interreagerade hon

nästan dubbelt så många gånger med

andra getter än vid dag två, då hon var ute

i hagen och betade. Detta kan vara för att

mjölkningsordningen är i viss mån också

rangordningen och en get som går före en

annan är därför i högre rang. Agnes, som

verkade vara någonstans i mitten av

rangordningen, ville kanske visa att hon

var i högra rang än en annan och var

därför mer på. Det är något jag skulle

kunna tänka mig att göra en fortsatt studie

på. Skillnad i beteende när en get ska

mjölkas eller har mjölkats och när dagens

”viktiga punkter” såsom mjölkning och

matning är förbi. Kommer hon vara mer

social i det ena fallet än i det andra, eller

är det ingen skillnad? Vilket beteende

används i störst utsträckning vid de olika

situationerna?

I min studie kan man se att det beteende

Agnes använde sig av mest var att vidröra

en annan get. Dock kan detta vara

missvisande, eftersom jag kan ha misstagit

en krock eller ett vidrörande av misstag

för en signal. Även beteendet ”tittar på en

annan get” var svår att avgöra om hon

faktiskt tittade på en annan get eller om

det var något annat hon tittade på. Om

man bortser från de två, är det

stångningen som är det vanligaste

beteendet.

Sammanfattning:

Getter är ett mycket socialt djur som varit

domesticerat i cirka 10 000 år. Trots den

långa period som domesticerat djur

uppvisar de många beteenden som även

syns i det vilda. Getter lever i små till

mellanstora flockar och leds större delen

av året av en alfahona, och av en bock

med hög rang under brunstperioden.

Getter uppvisar en rad sociala beteenden,

och jag har gjort en studie på dessa

beteenden. Metoden jag har använt heter

Ad Libitum, vilket innebär att jag har valt

ett eller flera beteenden och registrerar

dem när jag ser dem.

Min studie visade att getter, i alla fall de

jag studerade, inte är fullt så sociala som

jag väntade mig efter att ha läst om dem

när jag skrev teorin. Detta kan dock ha

kommit av att jag studerade dem vid ”fel”

tillfälle, eller så var rangordningen i stort

sett redan bestämd och det var inte

brunsttid så det fanns ingen anledning för

getterna att interreagera med varandra i

någon större utsträckning.

Källförteckning

Elektroniska källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Getter – 22-23 Juni 2012

http://sv.wikipedia.org/wiki/Tamget –22-23 Juni 2012

http://www.dummies.com/how-to/content/what-is-normal-goat-behavior.html – 22-23 Juni 2012

http://fiascofarm.com/goats/behavior.htm – 22-23 Juni 2012

http://www.lifestyleblock.co.nz/lifestyle-file/livestock-a-pets/goats/item/95-social-behaviour-in-

goats.html – 22-23 Juni 2012

http://www.cabi.org/vetmedresource/uploads/file/VetMedResource/Chap12_9781845935368.pdf –

22-23 Juni 2012

Bildkällor:

Alla bilder är tagna av mig, Rebecca Örnberg, och Emma Lindman vid tillfällena studien

gjordes.