TRE SPÅR för Liberalernas nya identitet

Joakim Broman, Karl Axelsson, Joakim Rönnbäck

Introduktion  Liberalismen har ingen estetik. Det må vara tråkigt för den ideologi som ligger Liberalerna närmast, men en snabb tillbakablick genom historien eller över världen ger vid handen att liberaler världen över inte har något gemensamt bild­ eller symbolspråk – eller ens gemensamma färger. Vi tycks bära såväl blått som rött, orange, grönt, gult och rosa.   I Danmark är Venstre helt enkelt bara ett V, som visserligen är en slags “symbol” med ursprung i franska revolutionen, men som har helt andra associationer idag. Detsamma gäller det norska Venstre, som i och för sig byter danskarnas blå mot en mer djupgrön ton. Radikale Venstre i Danmark har inte heller någon symbol, men blandar blått och rosa. I USA har Demokraterna sin rödblå åsna och i Storbritannien har Libdems en gula duva. Här och var finns facklor, kanske inspirerade av frihetsgudinnan, men dessa används också av icke­liberala partier. Inte ens om vi söker oss till Japan och det dominerande maktpartiet Liberaldemokraterna finner vi någon omedelbart samlande symbol.  Detta är visserligen bara en ögonblicksbild som speglar landskapet just nu. Men när vi gräver i vår egen historia går det inte heller där att se en tydlig linje. Det är svårt att hitta några logotyper eller symboler för vare sig Liberala samlingspartiet, Frisinnade landsföreningen eller studentföreningen Verdandi, som alla på ett eller annat sätt skulle utgöra grunden för Folkpartiet. Blåklinten som valdes till partiets märke har inte heller har några direkta kopplingar till liberalismen, utan kommer från rösträttsrörelsen, som i sin tur valde blomman för att den startade i Östergötland. På samma sätt är logotyper eller identiteter i andra länder lokalt förankrade snarare än anspelande på gemensamma symboler eller kulturbärare.  Vad beror detta på? Det mest sannolika svaret är att liberala rörelser inte haft samma behov av en samlade estetik för sina politiska partier och organisationer. Till skillnad från nästan alla andra partier i Sverige är Liberalerna och det tidigare Folkpartiet delar av en idérörelse, inte folkrörelser. Kanske kan man hävda att denna egenskap innebär att det inte heller finns samma behov av att ena och “hetsa” massorna. Med Sovjetunionens och Hitlertysklands starka symbolspråk i minnet tycks det dessutom som om en starkare totalitär dragning fordrar ett mer storslaget maktspråk och en mer sammanhållen estetik.  Man kan dra olika slutsatser av detta. En är möjligen att liberaler i alla tider och i de flesta länder har förhållit sig skeptiska till de mer emotionella eller “propagandistiska” uttryckssätt som ibland funnits tillgängliga. En rationell rörelse har velat tala till förnuftet och således använt sig av andra medel.  Men det går kanske också att säga att allt detta lämnar fältet fritt för Liberalernas kommande resa. Här finns inga strikta regler att förhålla sig till eller tunga traditioner att känna sig bunden vid. Visserligen finns en lång historia att ösa ur, men när partiet ger sig in i ett nytt sammanhang gör man kanske klokt i att titta en extra gång på vilka väskor och flyttlådor man ska ta med sig – och vilka man ska lämna i det gamla huset.  

Tre spår för framtidens Liberaler  Mot bakgrund av detta vill vi föreslå en bred utforskning som försöker ta tillvara på de bästa associationerna som Liberalerna och det gamla Folkpartiet har med sig, och lägga till nya idéer och influenser. Denna utforskning föreslår tre olika spår som kan ligga till grund för ett designarbetets skarpa fas:  

1) Liberalismens rötter 2) En ny start 3) Globalism 

 Det är tre inriktningar – snarare än skarpa förslag – som var för sig är rika på inspiration, bilder och tankegods som kan bidra i arbetet. Men det är också spår som har möjlighet att sammanlänkas och föda varandra. En bild från ett spår kan kanske föras ihop med ett element från ett annat för att skapa exakt det sammanhang som vi söker efter för Sveriges liberala parti.  Här nedan utvecklar vi våra tankar kring de olika inriktningarna. 

1: Liberalismens rötter  Liberalismens tidiga dagar under upplysningen och därefter industrialismen är fylld med spännande sammanhang, bilder och symboler. Här kan vi inspireras av allt från de handskrivna dokument som skulle vara grunden för den liberala revolutionen i USA, till gåspennan eller pappret som symbol för den yttrande­ och tryckfriheten som liberaler slogs för, till stormandet av Bastiljen under franska revolutionen.   

 

 Kan typsnittet i logotypen vara handskrivet i äldre stil för att påminna om dessa tidiga kamper och segrar? Eller kan färgerna ­ pergamentsbeige, eldorange, rökblått, vara intressanta?  Manchesterliberalernas estetik och sammanhang kanske också kan bidra. De klassiska klubbar med Chesterfield­fåtöljer, tweed, whiskey och cigarrer som man förknippar med 

sådana herrar är kanske inte den första associationen folk har till ett modernt liberalt parti, men det finns inte heller något som säger att kopplingen måste överdrivas. Bara att hämta färger, typsnitt eller material från ett historiskt sammanhang som är relevant kan vara nog. Här blir färgskalan “murrig”, med orange, mossgrönt, guld och kanske beige eller brunt som komplementfärg. Typsnitten blir klassiska seriffer eller kapitäler.   

   

 

 

 Ett annat sätt att se på detta spår är att gå ännu längre tillbaka i tiden. Ordet “amagi” som först ristades in i lertavlor i statsstaten Lagash i Sumerernas rike 2300 f.kr. betyder ordagrant “åter till modern” och är det första bevarade tecknet för människors törst efter frihet. Tecknen användes av den första historiskt belagda  rörelsen för social och politisk frihet. Kilskriftens särpräglade natur kan vara stilsättande för en potentiell logo eller typsnitt. Vår nuvarande törst efter frihet gör gott i att minnas dess mångtusenåriga rötter.     

 

2: En ny start  Det andra spåret tar fasta på liberalismens utvecklingsvänliga förhållningssätt. Modernitet, framåtanda, ny teknik och enkelhet är det som får sätta ramarna för designvärlden. Inspiration hämtas från moderna tech­startups som AirBnB och Uber. Piktogram eller ikoner i pastelltonade färger, eller mer skarpa nyanser som Radikales rosa eller turkos. Helvetica, den evigt moderna klassikern, kan vara huvudtypsnitt, men kanske få sällskap av ett mer lekfullt, handritat komplement.   

 

 

 

    

 

 

 Avskalat är ett nyckelord. Bilder kan i och för sig få innehålla mycket och vara talande, men designspråket är undanhållet och enkelt. Små medel och tydliga färger som förknippas med varumärket kan låta budskapet hamna i första rummet. Ett exempel på detta kan hittas i det serbiska LDP.      

3: Globalism 

 Liberalismens globala ansats är utgångspunkten för vårt sista spår. Här söker vi vitt och brett över hela världen. Olika världsdelar och designuttryck kan bidra med särpräglade delar, eller så är själva det globala det intressanta. T ex finns möjlighet att hämta inspiration från globala organisationer som FN, WWF eller Nato.   En jordglob, kompasser eller andra kartliknande element kan få symbolisera dessa värden. Eller kan rutnätet från våra kartböcker bilda ett mönster som används som visuella element?  

             

 

 

 

 Typsnittet är en rejäl och stadig Sans Serif som Bebas Neue, som signalerar självförtroende. Färgskalan blir kanske rik och med många olika, klara nyanser, för att anspela på mångfald.   De starka färgerna blir i kombination med varandra lekfulla. Men rätt använda kan de också sticka ut och bli en positiv och unik värdebärare i svensk politik.    

Sammanfattande tankar  Designprojekt är svåra att genomföra. Det krävs lång erfarenhet för att förstå hur symboler, typsnitt, färger och grafiska element samverkar på lång sikt. Dagens trender och befintliga designvärldar hos konkurrenter eller i omvärlden skymmer sikten för vad som är möjligt, och för vad som kan få jobbet gjort.  Vår ambition var därför att skapa tre breda spår som inte i sig föreslår konkreta symboler, typsnitt, färger eller dylikt, utan som bara ger en ungefärlig riktning för en eller flera duktiga designers att jobba vidare med.   Det är därför vår rekommendation, oavsett vilka bidrag ni gillar mest i denna öppna process, att låta arbetet ta tid, och att inte för tidigt låsa in er på konkreta uttryck. Låt dessa typer av designvärldar, våra eller andras, bilda en plattform som inspirerar och vägleder snarare än smalnar av och begränsar.  Stockholm 12 februari 2016 Joakim Broman Karl Axelsson Joakim Rönnbäck