KANDID

ATUPPSA

TS

Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90), 30 hp

Medieetik, mammor och sociala medier

En kvalitativ studie om etiska dilemman i relationtill publicering av bilder pa barn pa sociala medier

Louise Nilsson och Sophie Holmqvist

Självständigt examensarbete 15 hp

Halmstad 2016-06-15

 

Abstract  Titel: Medieetik, mammor och sociala medier ­ En kvalitativ studie om etiska dilemman i                           relation till publicering av bilder på barn på sociala medier   Författare: Holmqvist, Sophie & Nilsson, Louise  Handledare: Andersson, Linus  Examinator: Danielsson, Martin  Typ av arbete: Examensarbete för kandidat i medie­ och kommunikationsvetenskap [15 hp]  Termin: VT 2016  Antal ord: 12229  Syfte: Studien syftar till en djupare förståelse om etiska resonemang som kan uppstå kring                           sociala medier. Uppsatsens fokus ligger i att undersöka hur mammor resonerar kring publicering                         av bilder på barn, under 18 år, på Facebook och Instagram. Vilka etiska och moraliska dilemman                               kan mammor stöta på och hur väljer man att resonera kring dessa dilemman?   Frågeställningar 

● Vilka moraliska och etiska dilemman upplever mammor på sociala medier i relation till                         publicering av bilder på barn och vad finns det för typ av resonemang kring dessa                             dilemman? 

● Hur kan existerande dilemman förstås utifrån teorier om nya medier och etiska gränser?  Metod och material: Fyra stycken kvalitativa djupintervjuer med mammor.   Huvudresultat: Viktigt att en god mediepraxis implementeras hos mammor i relation till bilder                         på barn på sociala medier, vilket skapar en god moralisk identitet. En ökad medvetenhet kring                             integritet på sociala medier ökar begränsningsstrategier.   Nyckelord: Mammor, Barn, Sociala medier, God mediepraxis, Moralisk identitet     

 

Innehållsförteckning Inledning s. 4 

Bakgrund s. 4 Omdebatterat i bloggsfären och på sociala medier  s. 4 ­ 5 

 Problemformulering s. 6 

Syfte s. 6 Frågeställningar s. 6 

 Tidigare forskning   s. 7 

Facebook och Instagram s. 7 Facebookanvädning hos småbarnsmammor s. 7  Integritet på sociala medier s. 7 ­ 8  En god mediepraxis s. 8 

 Teori s. 9 

Etik och moral s. 9 Moralisk identitet s. 10  Mass self­communication s. 10 ­ 11  En god mediepraxis s. 11 ­ 12 

 Metod s. 13 

Kvalitativ metod och semistrukturerade djupintervjuer s. 13 ­ 14 Urval s. 14 Deltagande informanter s. 14 ­ 15 Avgränsningar s. 15 Genomförande s. 15 ­ 16 Pilotstudie s. 16 ­ 17 Transkription s. 17  Forskningsetik s. 17 ­ 18 Reliabilitet och validitet s. 18 

 Analys s. 19 

Mammornas användning av sociala medier s. 19 Skillnad mellan Facebook och Instagram s. 19 Moraliska dilemman som kan uppstå på sociala medier  s. 19 ­ 21 Moralisk identitet s. 21 ­ 22 

2 

Integritet och medvetenhet s. 22 ­ 25 Bilder i kameran eller mobiltelefonen vs. bilder på sociala medier s. 25 ­ 26 En god mediepraxis s. 26 ­ 28  

 Slutdisskussion s. 29 

Resultat   s. 29 Diskussion s. 30 Vidare forskning s. 30 ­ 31 

 Referenslista s. 32 ­ 33   Bilagor s. 34 

Bilaga 1 ­ Intervjuguide s. 34 ­ 35  

    

3 

Inledning Uppsatsen undersöker hur mödrar resonerar kring publicering av bilder på barn på sociala                         medier, främst Facebook och Instagram. Sociala medier innebär, i denna uppsats, de medier som                           skapar en tvåvägskommunikation människor mellan samt skapar en social gemenskap (Fuchs                     2014, 5­6). Anledning till valt ämne är på grund att det är väldiskuterat av offentligheten i bland                                 annat debatter och på sociala medier.   Bakgrund Världen blir allt mer digitaliserad och medier är en stor del av många människors liv och vardag                                 (Höglund 2012, 331). Inte minst de digitala medierna som användarna i dag har möjlighet att ta                               med sig vart de än befinner sig. Det är också möjligt att, via digitala medier, ständigt vara                                 uppkopplad på sociala plattformar. Kännetecknande för sociala medier är skapandet av en                       identitet samt skapandet av en halvoffentligsfär ­ där privata samtal kan avlyssnas ­ vilket                           innebär att exempelvis bilder som publiceras på Facebook och Instagram kan spridas utan                         innehavarens vetskap. På grund av den okontrollerade spridningen av publiceringar kan det vara                         av stor vikt att man som användare av sociala medier använder sig av en god mediepraxis och                                 exempelvis funderar över var gränsen går för vad som är acceptabelt att publicera på sociala                             medier (Gripsrud 2002, 50).   Omdebatterat i bloggsfären och på sociala medier  Problemområdet denna uppsats har för syfte att undersöka är både relativt nytt och outforskat.                           Ämnet är däremot väldigt omdebatterat på Internet genom sociala medier som Facebook,                       Instagram och bloggar, men även genom olika debattartiklar och undersökningar.   Kamratposten startade en undersökning som resultat av att barn börjat höra av sig till tidningen                             då deras föräldrar, utan lov, publicerade bilder på dem på sociala medier. Undersökningen                         påvisade att, av de 1500 läsare som deltog, är det mer än var fjärde förälder som regelbundet                                 publicerade bilder, på barnet, utan att först fråga om lov. Ett barn menade att det kom som en                                   chock och tycker det känns pinsamt och jobbigt när föräldrars vänner, släktingar och även egna                             vänner kan se det som publicerats (Löfgren, 2015). Linda Bohlin tar, i sin debattartikel i Dagens                               Juridik, upp liknande problematik där en pojke ställer sin mamma till svars efter att mamman                             publicerat en bild på sonen när han lärde sig simma. I debattartikeln framkommer det att sonen                               inte är okej med att bilden finns på sociala medier. Pojken framför detta till sin mamma, som                                 svarar med att vifta bort det sonen säger och lyfter istället fram hur många som gillat och                                 kommenterat bilden (Bohlin, 2014).   

4 

Bloggerskan Rebecca Palage berättar att hon inte skulle kunna publicera privata saker om sina                           barn utan att fråga barnen om lov innan. Rebecca menar på att det är kränkande att inte ta hänsyn                                     till barnens vilja och det ska vara barnens beslut om de vill synas på sociala medier eller inte                                   (Palage 2016). Elaine Eksvärd tar upp problematiken kring föräldrar och hur långt de är villiga                             att gå för att få uppmärksamhet och likes när det kommer till att exponera sina barn på sociala                                   plattformar (Eksvärd 2014). Erikaste är inne på liknande tankegångar och för en diskussion om                           vart gränsen ska dras samtidigt som det finns en förvåning över hur många föräldrar som faktiskt                               publicerar bilder på sina barn (Erikaste 2016). En annan bloggerska som gjort ett medvetet val                             om att aldrig visa ansiktet på sina barn på sociala medier är Isabella Löwengrip. Valet att inte                                 visa barnens ansikte är på grund av att barnen, när de är tillräckligt gamla för att fatta sådana                                   beslut på egen hand, ska kunna välja om de vill vara offentliga och synas på sociala medier.                                 Många läsare ifrågasätter dock Isabellas tankesätt eftersom hon, även om barnens ansikten inte                         visas, visar de från andra vinklar ­ samt att hon skriver om barnen i textform. Bloggläsarna får                                 istället lära känna Isabellas barn genom den skriftliga delen av publikationen. Därmed uppstår                         frågor kring ämnet och om denna metod är mer rätt än vad visa barnens ansikten har varit                                 (Blondinbella 2016).  De mest betydelsefulla positionerna som framträder i debatten är att man som förälder inte bör                             exponera sina barn på sociala medier allt för mycket. Man bör även, som förälder, alltid ta                               hänsyn till barn och deras tankar om att finnas på sociala medier eller inte. Samtidigt finns det                                 ingen klar gräns om vad som är moraliskt och etiskt rätt att publicera på sociala medier eller inte.  

5 

Problemformulering I relation till den bakgrund som beskrivs ovan och i samband med digitaliseringen har sociala                             medier blivit allt mer integrerade i barnfamiljers vardag. Så länge det funnits kameror har                           föräldrar dokumenterat barnens utveckling och olika händelser i barnens liv. Problemet, i och                         med digitaliseringen och utvecklingen av sociala medier, är att dessa fotografier inte längre                         stannar i fotoalbumet, utan numera delas flitigt på sociala medier. Anledningen kan vara                         harmlös, men vad händer när bilder på barn, som inte kan framföra sin egen vilja om att de inte                                     vill synas på sociala medier, syns där ändå? Vuxna människor och äldre barn kan säga ifrån om                                 de inte vill att någon delar bilder på dem på sociala medier men små barn har inte den förmågan ­                                       det vill säga att det uppstår ett moraliskt dilemma.   Syfte Studien syftar till att få en djupare förståelse om etiska resonemang som kan uppstå kring sociala                               medier. Uppsatsens fokus ligger i att undersöka hur mammor resonerar kring publicering av                         bilder på barn, under 18 år, på Facebook och Instagram. Vilka etiska och moraliska dilemman                             kan mammor stöta på och hur väljer man som mamma att resonera kring dessa dilemman?   Frågeställningar  

● Vilka moraliska och etiska dilemman upplever mammor på sociala medier i relation till                         publicering av bilder på barn och vad finns det för typ av resonemang kring dessa                             dilemman? 

● Hur kan existerande dilemman förstås utifrån teorier om nya medier och etiska gränser?    

6 

Tidigare forskning  Valda problemområde för denna uppsats är både relativt nytt och outforskat, dock kan man finna                             mycket forskning, som överlappar varandra, om sociala medier och föräldrar, vilket kommer                       beskrivas närmre i kommande kapitel.   Facebook och Instagram I Sverige är det sju av tio internetanvändare, över 12 år, som dagligen besöker någon form av                                 socialt nätverk ­ vilket är 64 procent av Sveriges befolkning (Findahl 2014, 29). I Findahls                             (2014) studie framkom det att Facebook är, enligt 55 procent av studiens deltagare, den mest                             populära sociala plattformen. På Facebook är det över en längre period nästan lika många som                             någon gång skriver och gör uppdateringar som det är som besöker den ­ vilket innebär att de                                 flesta således är aktiva någon gång (Findahl 2014, 27). Samtidigt ökar användningen av                         Instagram där 40 procent av alla internetanvändare använder Instagram och ungefär en fjärdedel                         använder Instagram under daglig basis (Findahl 2015, 42). Det är på grund av Facebooks och                             Instagrams popularitet och höga användarantal som uppsatsen kommer att fokusera på dessa.   Facebookanvändning hos småbarnsmammor En studie, gjord av Bartholomew, visar att det är fler mammor än pappor som använder sig av                                 Facebook. Studien visar att de deltagande mammorna besökte Facebook minst en gång om                         dagen. Av de mammorna som deltar i studien är det 64 procent som angav att de delade bilder                                   på sitt eller sina barn varje månad. Dock är det bara 58 procent av de deltagande mammorna som                                   angav att de någon gång, sedan barnet fötts, publicerat bilder på barnen på Facebook, men                             publiceringen skedde inte på en månadsbasis (Bartholomew 2012, 461). Hela 82,5 procent av                         mammorna, som deltar i Bartholomews studie, berättade att mindre än hälften av deras                         Facebookvänner bestod av familj eller släkt ­ vilket innebär att merparten av vännerna inte är                             besläktad med kontots ägare (Bartholomew 2012, 460). Frågan om mammornas                   Facebookanvändning har förändrats sedan födseln, påvisade att 27 procent av mammornas                     användning minskade, medan 44 procent av mammorna som medverkade i studien istället ökade                         sin Facebookanvändning efter de fött barn (Bartholomew 2012, 463).  Integritet på sociala medier Heirman, Vanwesenbeeck och Walrave (2012) genomförde en studie som berör den problematik                       som kan uppstå i och med att det blir vanligare att sociala medier vill att användare ska delge allt                                     mer privat information på sina konton. Detta har, i en del fall, bidragit till negativa konsekvenser                               och att intrång i människors personliga sfärer har ökat genom exempelvis olika former av                           identitetskapning (Heirman, Vanwesenbeeck & Walrave 2012). O´Keeffe och Clarke­Pearson                 

7 

(2011) har genomfört en liknande studie, som även den har påvisat att en av de större riskerna på                                   nätet och sociala medier i dag är bristen på sekretess ­ att användare delar för mycket                               information, eller kanske till och med delar falsk, information om sig själv (O´Keeffe &                           Clarke­Pearson 2011, 802). Det skulle också kunna innebära att man som användare av sociala                           medier delar informantion om de som själv inte är aktiva på sociala medier, som exempelvis                             barn. Dessa risker gör att man som användare sätter sin egen integritet i riskzonen och i takt med                                   växande medier saknar människor i dag en medvetenhet om integritet och kan därför många                           gånger publicera bilder som kan vara olämpliga att dela med sig av på sociala medier (O´Keeffe                               & Clarke­Pearson 2011, 802). Ur ett annat perspektiv behöver det inte bara vara den egna                             integriteten som finns i riskzonen utan det kan även vara andra familjemedlemmar som sätts i                             riskzonen, ibland utan att ens veta om det, eller ha förmågan att kunna påverka det själv.   Det är möjligt för var och en, som användare av sociala medier, att själv välja hur mycket och                                   vilken typ av personlig information som man vill att andra ska kunna ta del av på de sociala                                   medierna (Heirman, Vanwesenbeeck & Walrave 2012). Detta kan dock skapa olika moraliska                       dilemman eftersom, framförallt, barn inte har förmågan att välja vilken information om dem som                           ska synas och vara tillänglig på sociala medier. Studien visar att unga kvinnor är mer benägna att                                 tillämpa olika sekretessinställningar för att begränsa tillgången till den privata profilen. Något                       intressant som framkom i studien är att tonåringar i dag blir mindre benägna att begränsa                             tillgången till deras profiler ju äldre de blir, medan äldre vuxna påstod sig vara mer benägna att                                 tillämpa strängare sekretessinställningar (Heirman, Vanwesenbeeck & Walrave 2012).  En god mediepraxis Bengtsson och Johansson (2015) genomförde en studie om hövlighetsnormer, vilket innebär                     frågor om medieanvändarens normer ­ vad som får göras i direkt interaktion med andra. Studien                             berörde även anständighetsnormer ­ vilket handlar om frågor berörande normer om acceptabla                       beteenden i indirekt interaktion med andra människor (Bengtsson & Johansson 2012, 551).                       Resultatet i Bengtsson och Johanssons undersökning om mediemoral visar att svenskar generellt                       sett har en mycket kritisk syn på olika beteenden kopplade till digitala medier. Med andra ord                               kan det sammanfattas som att de flesta tycker att delar av det uppförande vi möter dagligen,                               gällande medier, ses både som ohövligt och oanständigt ­ exempelvis att använda medier vid en                             middag med sin partner (Bengtsson & Johansson 2015, 552­553). I studien framkommer det                         även att totalt 82 procent av de deltagande fann det helt oacceptabelt, eller delvis oacceptabelt att                               tagga eller checka in andra människor på sociala medier utan att först be personen i fråga om lov.                                   Samtidigt som så lite som fem procent bedömmer det vara ett acceptabelt beteende (Bengtsson &                             Johansson 2012, 552). 

8 

Teori Uppsatsen tar sin teoretiska ansats i teoretiska ramverk med den gemensamma nämnaren att de                           tar avstamp i människans moral och etik i relation till kommunikation via dagens medier.                           Begrepp som förklaras närmre och även agerar grund för kommande empiri är Mass                         self­communication, en god mediepraxis samt moralisk identitet.   Etik och moral Platon definierar etik som läran om hur vi bör leva, exempelvis hur bör människan handla, hur                               bör vi vara som människor och hur bör människan organisera ett gott samhälle. Hur detta ska                               göras råder det oenigheter om människor emellan. Människor är inte överens om vad som är att                               betrakta som rätta handlingar, vilka karaktärsdrag som utmärker en god människa och hur ett                           gott samhälle är konstruerat. Det är därför den etiska reflektionen, diskussionen och frågorna                         behövs (Heberlein 2014, 20). Oftast börjar den etiska reflektionen i en känsla, som exempelvis                           “jag kan känna att det är fel att publicera en bild på mitt barn utan att fråga om lov först”.                                       Känslor är dock inte tillräckliga som argument i etiska frågor, men känslan kan ses som en                               början ­ något att ta tag i och fundera kring. Det är nämligen argumenten som är intressanta när                                   etiska frågor diskuteras ­ vilka är sådana som kan besvaras eller ställas med ett “bör” (Heberlein                               2014, 42).   Med etik menas teoretiskt reflekterande över hur människor lever, medan moral syftar till praxis.                           Praxis syftar på hur personer och grupper, faktiskt, lever, beter sig och reflekterar ­ vilken                             uppfattning av moral som finns inom en viss typ av grupp. Etik är därmed den teoretiska                               beskrivningen av den moral som människor har (Heberlein 2014, 20­21). Dock är både                         begreppen moral och etik tomma på innehåll, eftersom inget av begreppen säger något om vad                             som betraktas vara goda och rätta handlingar, vilka värden som bör gynnas eller vilka normer                             som anses vara lämpliga att följa. I princip alla val och handlingar som människan gör och utför                                 är i någon mening etiska val och alla människor ägnar sig, mer eller mindre medvetet, åt att                                 reflektera över just etiska frågor (Heberlein 2014, 21). Etiken strävar efter att förstå människors                           värderingar, samtidigt som etiken vill ge svar på frågan om hur vi bör leva. På frågan om hur vi                                     bör leva finns det inte bara ett svar utan många ­ några svar bättre än andra och somliga kan ses                                       som direkt dåliga (Heberlein 2014, 24).   Etik är alltså, som nämnt ovan och som Platon uttryckte det, läran om hur vi bör leva och är en                                       teoretisk reflektion över människors och samhällens normer och moraliska förhållningssätt                   (Heberlein 2014, 59).  

9 

 Moralisk identitet Vid diskussioner om moral hamnar man oundvikligen i människans handlingar då det ses som                           viktigt att vara en god människa, men det är i handlingarna som människans värderingar och                             moral blir synlig. Det räcker inte att veta vad som är rätt, utan moral måste även ge uttryck i                                     handlingar (Heberlein 2014, 151).  Alla människor har en rad personliga uppfattningar om sig själv och betraktar sig själv på ett                               visst sätt. Samtidigt har människan också önskemål om vem och hur den vill vara, som                             exempelvis en god förälder. När människans övertygelser och uppfattningar om den egna                       personen är mer än ett uttryck för tycke och smak har de en djupare mening ­ en existentiell och                                     moralisk betydelse, vilket också kan kallas för moralisk identitet (Heberlein 2014, 31­32).                       Aristoteles menade att människans karaktär skapas genom valen som görs och de beslut                         människan fattar. När val, handlingar och beslut upprepas blir de till en vana och så småningom                               ett permanent inslag i människans karaktär. Hur vi reagerar på saker som händer och andra                             människors handlingar är också en del i skapandet av den egna moraliska identiteten.                         Människans moraliska identitet består av de normer och värderingar som den gjort till sina egna                             genom aktiva och medvetna val, eller genom påverkan, bemötande och uppväxt. Den moraliska                         identiteten innefattar alltså uppfattningar om sig själv, vem man är som människa, vem man vill                             vara och vilka gränser man sätter för sitt eget agerande. Alla människor har en moralisk identitet,                               vilket dock inte är detsamma som att alla människor har en god moral. Själva begreppet moral är                                 inte värderande utan neutralt. Att ha en moralisk identitet är därmed inte en garanti för att göra                                 rätt och vara en god människa (Heberlein 2014, 32­33).  Mass self­communication Tidigare var det massmedierna, exempelvis tidningar och radio, som gjorde masskommunikation                     ­ att nå ut till en stor publik ­ möjlig (Castells 2013, 64). En radiotalare, exempelvis, spelade                                 musik som sändes ut till en stor mediepublik som var mottagare av innehållet. Dagens                           mediekommunikation har förändrats och i takt med utvecklingen av Internet har en ny form av                             interaktiv kommunikation ­ samspel mellan dator och användare ­ uppstått. Internet skapar                       möjligheter att använda medier på nya sätt, exempelvis genom att sända ut meddelande till                           många mottagare samtidigt som det i dag även kan finnas många sändare. Med andra ord har det                                 uppstått en ny form av kommunikation ­ “Mass self­communication”.   “Mass” finns med i benämningen eftersom det i dag, via medier, är möjligt att nå ut till en global                                     publik (Castells 2013, 55). Den globala mediepubliken kan exempelvis nås via medier som                         

10 

Youtube, där användaren kan nå ut med sitt budskap via bilder, texter eller videos (Castells 2013,                               64). I benämningen nämns även “Self”, vilket har betydelsen att det är samma person som skapar                               budskapet som också når ut med det. Användaren styr över vilka mottagarna är och har på egen                                 hand valt innehållet (Castells 2013, 55).   På Internet är det användarna som står för kommunikationen, som kan vara både lokal och                             global. Användarna skapar sin egen masskommunikation genom exempelvis sociala medier och                     bloggar. Den nya formen av masskommunikation kan beskrivas som att användare i dag även                           agerar som producenter av sina medier, det vill säga ­ de skapar sitt eget medieinnehåll (Castells                               2013, 66).  Mass self­communication innebär alltså att medievändare i dag har möjlighet att nå ut till en                             global publik, samtidigt som personen som skapar budskapet också är den som når ut med det.                               Genom förmågan att nå ut till en global publik skulle medvetenhet och konsekvenstänkande, hos                           dagens medieanvändare, vara möjlig att växa fram, samt att integriteten hos medieanvändare                       ökar. I sin tur skulle det, hos dagens medieanvändare, kunna leda till ett skapande av                             begränsningsstrategier, exempelvis i form av vilka som får tillåtelse att följa en på sociala                           medier.   En god mediepraxis  En god mediepraxis och medieetik är ämnen som Couldry tar upp i bokenMedia, society, world:                               social theory and digital media practice. Couldry menar på att människor måste ha en permanent                             grund att stå på, gällande etik, för att människor ska kunna leva ett gott liv tillsammans, vilket                                 även kan appliceras på olika medier (Couldry 2012, 189). En god mediepraxis skulle då kunna                             innebära att man som medieanvändare och medmänniska frågar om lov innan man publicerar                         något, på någon annan, på sociala medier. Samt att en god mediepraxis också skulle kunna                             innefatta barn, även om de i ung ålder kan sakna en förståelse för sociala medier och vad de                                   innebär och hur de fungerar.  Etik bygger på idén att människor kan komma att enas om vad ett gott liv generellt innebär utan                                   att behöva ställa sig frågan hur man bör bete sig i särskilda situationer och att moraliskt och                                 etiskt tänkande innebär en viss typ av generalisering (Couldry 2012, 188). Den grundläggande                         frågan gällande medieetik lyder: “Hur ska vi agera gentemot medier, så att vi bidrar till ett liv                                 som, både individuellt och tillsammans, värdesätter alla i alla skalor, upp till och med det                             globala?”. De enda frågor etik i förväg kan ge ett svar på handlar om frågor som berör vad som                                     är ett gott liv för människan i de allmänna villkoren för vad mänskligt liv är (Couldry 2012, 189).  

11 

I den digitala medievärld, som existerar i dagens samhälle, har alla ett etiskt ansvar ­ vilket är                                 nödvändigt eftersom det i dag, med datorer, mobiltelefoner och digitalkameror, är möjligt att                         tillföra något till medieprocessen, alltså skapandet av medier. Couldry menar att dagens                       medieanvändare bör ställa sig själv frågan: “Vilka goda egenskaper eller stabila grunder bidrar                         till en god mediepraxis?” ­ det vill säga att medieanvändare, tillsammans, kommer kunna bidra                           till en positiv utveckling för ett mänskligt liv tillsammans (Couldry 2012, 190). Människor lever                           i dag både med och bland medier och på grund av den snabba utvecklingen av dagens digitala                                 medier har de normativa konsekvenserna av livet med medier ännu inte utforskats. John Durham                           Peters uttrycker det som: “We have to keep up with the world, because we are, in some                                 complicated way, responsible to act in it, and we can only act in the present.” (Återgivet i                                 (Couldry 2012, 180). Citatets betydelse, i relation till denna uppsats, innebär att vi kan inte                             förutspå vad som ska hända i framtiden och hur sociala medier kommer att utvecklas. Därmed                             skulle innebörden av citatet kunna vara att vad som innebär en god mediepraxis utvecklas och                             förändras i takt med framväxten och utvecklingen av sociala medier.   Medier, har i dagens samhälle, en stor betydelse för människans utveckling. Människor har i dag                             ett stort behov av medier, eftersom dagens medier bidrar till människans informationsbyte.                       Vilket innebär att medieetik, i den digitala värld som människan i dag lever i, därför inte enbart                                 berör de som arbetar i mediebranschen ­ utan den berör oss alla (Couldry 2012, 190).                             Medieanvändare har möjlighet att agera publicister och Couldry menar därför att det är något                           som människor måste lära sig och förhålla sig till och ställa sig själv frågorna: Så, hur ska vi leva                                     med medier och vilken roll bör medierna spela i vårt liv? Kan det finnas någon form av                                 medieetik? (Couldry 2012, 180).  

    

12 

Metod Nedanstående metodkapitel kommer beskriva vald metod för denna c­uppsats ­ vilket är                       kvalitativa djupintervjuer. Vidare kommer det diskuteras och reflekteras kring urval,                   genomförande, analysmetod och transkription av fyra genomförda intervjuer.  Kvalitativ metod och semistrukturerade djupintervjuer För att besvara uppsatsens frågeställningar och föra en diskussion kring valt problemområde                       används kvalitativ metod i form av fyra individuella djupintervjuer, vilket innebär att man som                           författare vill komma in på djupet kring valda forskningsområde för att skapa en större                           förståelse. Användning av intervjuer är en av de vanligaste metoderna för insamling av kvalitativ                           data (Bruhn Jensen 2011, 270). Djupintervjuerna är av semistrukturerad karaktär, vilket innebär                       att en uppsättning frågor konstruerats innan själva intervjuerna. Frågorna, som ställdes till de                         deltagande informanterna, är utformade så möjlighet till uppföljningsfrågor finns, när,                   exempelvis, personen som intervjuar uppfattar ämnen eller åsikter som intressanta, viktiga eller                       betydelsefulla för uppsatsen (Bryman 2011, 206). Valet av semistrukturerade djupintervjuer som                     insamlingsmetod är på grund av en önskan om att få en djupare förstålese för vilka tankar                               mammor har angående publicering av bilder på barn på sociala medier. Beslutet att använda sig                             av individuella intervjuer gjordes med en förhoppning, från författarnas sida, om en öppen och                           ärlig intervju mellan intervjuobjekt och den som intervjuar. Bruhn Jensen menar dock att det är                             viktigt att det finns en medvetenhet om de problem som kan uppstå under en sådan intervju ­                                 vilket kan vara att intervjuobjekten inte alltid säger vad de tycker och tänker, eller inte menar vad                                 de säger (Bruhn Jensen 2011, 270).   Kritik som riktats mot användning av kvalitativ metod är att undersökningarna kan bli för                           subjektiva ­ det vill säga att ett kvalitativt resultat, i stor utsträckning, kan bygga på forskarnas,                               ofta, ostrukturerade och slumpartade uppfattningar om vad som är viktigt och betydelsefullt                       under genomförandet av intervjuerna (Bryman 2011, 368). Med detta i åtanke kan det föras en                             diskussion kring huruvida de valda uppföljningsfrågorna är objektiva och i vilken riktning de                         påverkat studien. Därför har författarna av denna uppsats, under intervjuerna, förhållt sig till de                           teorier och tidigare forskning som beskrivs i tidigare kapitel. Kritiker menar också att ett                           kvalitativt forskningsresultat i många fall är svårt att generalisera, utöver den situation de                         produceras genom. Kvalitativa forskare får även kritik på grund av deras oförmåga att                         generalisera ­ dra allmänna slutsatser ­ angående resultatet. (Bryman 2011, 369). Med detta i                           åtanke har det under intervjuerna använts ett kritiskt tänkande och som författare finns det en                             medvetenhet om att fyra intervjuer inte kan återspegla verkligheten och därmed inte kan                         generalisera och få fram ett resultat som återspeglar verkligheten. Dock, finns det ämnen och                           

13 

diskussioner som återkom i samtliga intervjuer vilket vittnar om att det finns något att forska                             vidare i.   Vid förberedelserna för kvalitativa intervjuer föreslår Lofland och Lofland att det är viktigt att                           ställa sig frågan ­ vad det egentligen, i detta forskningsområde, är som är oklart, underligt eller                               överraskande (Bryman 2011, 419). Detta har gjorts med hjälp av den tidigare forskningenoch en                             pilotstudie, där två fokusgrupper medverkade, som genomförts innan djupintervjuerna, för att få                       en bild över vad människor har för åsikter om publiceringar av bilder på barn på sociala medier.                                 Innan genomförandet av intervjuerna skapades en intervjuguide. Intervjuguiden är en guide över                       de frågeställningar som ska diskuteras i de semistrukturerade intervjuerna. Genom analys av                       tidigare forskning, teorin och pilotstudien har det kommit fram ett antal teman ­ bland annat etik                               och moral. Utifrån dessa teman har det, med hjälp av intervjuguiden, skapats en viss ordningi de                                 teman som är aktuella, så att frågorna som berör dessa teman följer varandra på ett behagligt sätt.                                 Samtidigt är det viktigt att vara förberedd på att frågorna, under intervjun, kan komma att ändra                               ordningsföljd och uppföljningsfrågor kan tillkomma (Bryman 2011, 419).   Urval För att finna intervjuobjekt, i relation till studiens syfte, användes först och främst målinriktade                           och målstyrda urval ­ som handlar om att välja intervjuobjekt med en direkt koppling till valt                               undersökningsområde (Bryman 2011, 350). Det innebär att denna typ av urval är av strategiskt                           slag där man vill skapa en överensstämmelse mellan forskningsfrågor och urval. Det vill säga att                             forskaren har en önskan om att intervjua personer som är relevanta för forskningsfrågorna                         (Bryman 2011, 434). I detta fall utgick författarna utifrån sin bekantskapskrets och de mammor                           som blev tillfrågade att delta i studien har barn, i olika åldrar, under 18 år. Det är också av stor                                       vikt att de tillfrågade mammorna använder sig av och är aktiva på de sociala medierna Facebook                               och Instagram, vilka studien fokuserar på. Antal barn, vart de bor eller vilket civilstånd                           mammorna har är inget som har tagits i åtanke vid urvalet då det inte är uppsatsens syfte.  Deltagande informanter Informant 1 ­ Erika Barn 1 ­ 16 år, Barn 2 ­ 14 år, Barn 3 ­ 11,5 år, Barn 4 ­ 7,5 år  Informant 2 ­ Johanna Barn 1 ­ 3 månader  Informant 3 ­ Felicia Barn 1 ­ 4 år 

14 

 Informant 4 ­ Lina  Barn 1 ­ 3 år  Avgränsningar För att avgränsa antalet sociala medier i denna uppsats föll valet på att fokusera på de två av de                                     mest populära sociala medierna, Facebook och Instagram, vilket framkommer under kapitlet                     tidigare forskning Det är därmed endast dessa som diskuteras under intervjufrågorna och även                         enbart Facebook och Instagram som kommer att analyseras.   Att valet föll på att enbart studera mammor är på grund av att det i en studie, gjord av                                     Bartholomew, visar på att det är fler mammor än pappor som använder sig av Facebook, där                               mammorna som deltar i studien besökte den sociala plattformen Facebook minst en gång om                           dagen. Dessutom påvisade studien att 58 procent av mammorna har delat bilder på sitt barn och                               64 procent angav att de delade bilder på sina barn varje månad (Bartholomew 2012, 461).   Valet av att ha fokus på de två sociala medier Facebook och Instagram är eftersom de är två av                                     de största sociala plattformarna i dagens samhälle. Det är viktigt för uppsatsen att kretsa kring                             sociala medier som aktivt används av mammor och där publicering av bilder är möjlig.   Genomförande Inför denna studie har det genomförts fyra semistrukturerade intervjuer. Till en början var det                           planerat att tre av dessa skulle genomföras vid möte och en av intervjuerna skulle göras online ­                                 där frågorna skickades till informanten som sedan skickade tillbaka svaren. I slutändan, på grund                           av uppstående omständigheter, resulterade det istället i att två av intervjuerna genomfördes                       online och de två andra genomfördes vid ett riktigt möte. På grund av att alla intervjuer inte                                 genomförts på samma sätt blev genomförandet av intervjuerna en betydelsefull del att diskutera i                           uppsatsen.   Vid genomförandet av onlineintervjuerna blev frågorna skickade till medverkande informanter,                   via Facebook, som sedan fick ta den tid som informanten behövde för att kunna svara på                               frågorna inom en rimlig tidsram. Till skillnad från de två intervjuer som genomfördes under ett                             fysiskt möte ledde onlinetillfället till att informanterna har längre betänketid att fundera och                         reflektera kring de existerande intervjufrågorna. Även om informanterna, under det fysiska                     mötet, inte behöver besvara frågorna direkt efter den är ställd, är det värt att belysa att betänketid                                 på egen hand och när någon sitter bredvid och väntar ­ har sina skillnader. Exempelvis att en                                 

15 

informant vid ett fysiskt möte, antagligen, inte vill sitta tyst och fundera i tio minuter, medan hur                                 lång betänketiden är per fråga vid en onlineintervju inte är någonting som märks.    Därmed är just betänk­ och reflektionstiden över hur informanterna valt att svara på frågorna                           något vi tagit extra hänsyn till då vi analyserat resultaten. Även antalet följdfrågor skiljer sig till                               stor del mellan de två olika formerna av intervjuer. De två intervjuer som genomförts vid ett                               fysiskt möte genomfördes likt en diskussion ­ med andra ord att intervjuaren ställde en fråga ­                               informanten svarade och kändes det lämpligt och var ett intressant diskussionsområde tillkom en                         följdfråga från intervjuarens sida. De intervjuer som genomfördes online har inte många                       följdfrågor, främst på grund av att frågorna skickades och informanterna skulle återkomma med                         svaren när de kände sig klara och nöjda med svaren.   Onlineintervjuerna genomfördes alltså, till största delen, inte i samband med att informanten och                         intervjuaren var online samtidigt. Uppföljningsfrågor uppkom däremot, under onlineintervjuerna,                 då författarna började analysera och diskutera resultatet av intervjuerna. Då uppkom följdfrågor                       som i efterhand skickades till de informanter som medverkade vid onlineintervjuerna, som                       återigen skickade tillbaka svaren. Följdfrågor är därmed en möjlig faktor även om intervjuerna                         genomförs online. Dock uppkommer de, åtminstone i detta fall, när resultatanalysen genomförs                       och inte direkt efter informanten svarat på frågan. Vilket antagligen är på grund av att vid en                                 onlineintervju skickas många svar till intervjuaren på en och samma gång, som i sin tur måste                               hinna bearbeta svaren.    Pilotstudie Innan genomförandet av de kvalitativa djupintervjuerna genomfördes en pilotstudie i form av                       två fokusgrupper ­ för att, förhoppningsvis, bidra med vad människor har för åsikter om bilder på                               barn på sociala medier. Den första fokusgruppen genomfördes hemma hos en familjemedlem till                         en av författarna, där det både är män och kvinnor i åldrarna 25­60 som deltog och bland                                 deltagarna finns både de som har barn och de som inte har några barn. Den andra fokusgruppen                                 genomfördes hos en nära vän där de deltagande endast är tjejer i åldrarna 24­25 och ingen av de                                   deltagande har barn. Under pilotstudien framkom det att många av de deltagande inte reflekterar                           över vilka rättigheter som gäller vid publicering av bilder på sociala medier. Under båda                           fokusgrupperna diskuterades åsikter som “äsch, det drabbar inte mig, vem vill ha mina bilder?”                           och deltagarna menade på att vem skulle vara intresserad av deras bilder och använda dem för att                                 “de är ju inte direkt kända..”. Det framkom även att bilder på barn publiceras vid tillfällen då                                 föräldern känner någon form av stolthet över barnet och därför vill visa upp vad barnet                             åstadkommit. Förälder väljer även att publicera bilder på sitt barn vid mer speciella tillfällen ­                             som ses som lite utöver det vanliga, som exempelvis julafton, födelsedagar eller bröllop. I de två                               

16 

olika grupperna är deltagarna överens om att det aldrig är okej att publicera bilder på barn i                                 utsatta situationer ­ “om jag inte hade kunnat lägga ut bilden på mig själv, så skulle jag heller                                   aldrig kunna lägga ut bilden på mitt barn”. Några få i pilotstudien utmärkte sig genom att de                                 aldrig skulle publicera en så kallad porträttbild på ett barn, utan endast om det är fler människor                                 med på bilderna. Det är på grund av att barnet inte skulle sticka ut på bilden och på så sätt inte                                         exponera barnet alltför mycket på sociala medier. Utifrån de resultat som framkom efter                         pilotstudien skapades olika teman som utgjorde en grund för intervjuguiden, i övrigt har inget                           material från pilotstudien tagits med eller presenteras i uppsatsen.   Transkription Vid genomförandet av kvalitativa intervjuer är både vad intervjuobjektet säger och hur denne                         säger det, av intresse för forskarna och studiens resultat. Det är därför av stor vikt att spela in och                                     analysera hela intervjun för att upplysa, exempelvis, de synpunkter som utmärks extra intressanta                         för studien. Samtidigt som det som forskare är viktigt att även förstå sig på de delar som istället                                   är av mindre vikt och inte tillför något speciellt för studien (Bryman 2011, 428). Att spela in en                                   pågående intervju har varit användbart eftersom det skapar möjligtheten, för författarna, att i                         efterhand återgå till de åsikter som framkom under intervjun samt för att snappa upp                           utomstående ljud som exempelvis pauser eller skratt. Att ha materialet inspelat har även varit till                             stor hjälp vid transkriberingarna av intervjuerna ­ då det kan vara väldigt tidspressande att                           anteckna allt informanten delar med sig av under pågående intervju. Det är dock viktigt att vara                               medveten om och ta hänsyn till att en del som blir intervjuade kan bli distraherade och nervösa                                 när de vet att de blir inspelade, en del kanske till och med vägrar bli det (Bryman 2011, 428). På                                       grund av att, som tidigare nämnts, intervjuerna genomförts på olika sätt har även                         transkriberingen gjort det. De fysiska intervjuerna har spelats in på dator för att sedan i efterhand                               transkriberas. Detta var inte fallet vid onlineintervjuerna, eftersom svaren blev direkt skickade i                         nerskriven form till författarna var en transkribering inte nödvändig ­ förutom korrektion av                         förkortning av ord samt benämningar av namn ­ som hålls anonyma i uppsatsen.   Forskningsetik Innan intervjuerna påbörjades blev intervjuobjekten informerade om de forskningsetisk riktlinjer                   som råder och vad som gäller inför intervjun och den insamlade datan. De forskningsetiska                           riktlinjerna har till syfte att ge normer för förhållandet mellan forskare och deltagare till studien,                             där informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet tas upp               (Vetenskapsrådet 2002). Intervjuobjekten blev informerade om dessa innan påbörjad intervju.                   Vilket således innebär att innan informanterna tackade ja till intervjun fick de information om                           uppsatsens syfte och vilka villkor som gäller för deras deltagande, att deltagandet är frivilligt och                             

17 

de kan när de vill avbryta sin medverkan. Informanterna fick också information om att alla                             uppgifter de lämnar i samband med intervjuerna är konfidentiella, med andra ord, ska inga som                             helst uppgifter som kan avslöja personerna lämnas ut samt att den information som samlas in får                               endast användas för forskningsändamål. Eftersom informanterna blev lovade anonymitet inför                   studien kommer informanterna att synas i analysen under fingerat namn.   Reliabilitet och validitet Reliabilitet, menar Bryman (2008) handlar om hur tillförlitligt uppsatsens resultat är. Att                       diskutera kring huruvida resultatet kan komma att se annorlunda ut beroende på vilken metod                           som använts vid insamling av data, eller andra faktorer som kan ha påverkan över huruvida                             resultatet hade blivit detsamma om det genomförts på olika sätt eller vid olika tillfällen (Bryman                             2008, 49). I denna uppsats skulle övervägande kring resultatet kunna diskuteras om det                         exempelvis genomförts gruppintervjuer istället för enskilda intervjuer, där gruppdynamiken och                   gruppdiskussioner hade kunnat vara avgörande för vilket material som intervjuerna bidragit med                       till studien. Enligt Bryman (2008) handlar uppsatsens validitet om huruvida uppsatsen verkligen                       undersöker det den säger sig undersöka (Bryman 2008, 50). Intervjuguiden är utformad utifrån                         syfte, frågeställningar och pilotstuiden vilket gör att uppsatsen når en hög validitet då uppsatsen                           undersöker det den i syfte och frågeställningar säger sig undersöka.  

     

18 

Analys Analysen tar avstamp i uppsatsens syfte och de teoretiska ramverk som presenterats tidigare i                           uppsatsen. Följande kapitel utgör en analys där empirin kommer att presenteras, analyseras och                         diskuteras.   Mammornas användning av Facebook och Instagram Materialet påvisar att alla fyra medverkande mammor är aktiva på Facebook där de övergripande                           användningsområdena är att hålla kontakt med vänner och familj samt att hålla sig uppdaterad                           om kommande event och vad som händer i vännernas liv. Ett resultat som är jämförbart med                               Bartholomews (2012) studie ­ om att fler mammor är aktiva på Facebook än pappor. Alla                             informanter är däremot inte lika aktiva på Instagram. Av de fyra mammorna är det endast en som                                 använder Instagram aktivt. Två av dem har ett konto på Instagram men publicerar inte mycket på                               egen hand utan tittar istället vad andra konton publicerar. Den fjärde informanten, Felicia,                         använder sig inte av Instagram alls. En av informanterna, Erika, använder sitt Instagramkonto                         som en form av fotodagbok, eftersom det enligt henne, är ett smidigt sätt att publicera bilder från                                 olika händelser och det är lätt att gå tillbaka och minnas vad man gjort. Alla fyra informanter                                 använder till störst del sin mobiltelefon för att kolla sociala medier, men de kunde även vid en                                 del tillfällen använda sig av surfplatta eller dator. Alla fyra mammorna är överens om att                             användningen av sociala medier skedde sporadiskt och “när tid finns”. Sammanlagt, under en hel                           dag, spenderar informanterna mellan 1,5­3 timmar på sociala medier.  Skillnad mellan Facebook och Instagram Den gemensamma nämnaren om vad mammorna har för tankar om Instagram är att detta sociala                             medium är mer begränsat än exempelvis Facebook. De mammor med aktivt Instagramkonto har                         valt att begränsat kontot och endast familj och vänner blir accepterade att följa kontot och i sin                                 tur ta del av publiceringarna. Det är, enligt mammorna, lättare att begränsa tillgången av ett                             Instagramkonto än ett konto på Facebook ­ där vänners vänner kan ta del av inlägg och bilder                                 även om personen i fråga inte är vän med denne på Facebook. Ett resultat av den begränsade                                 tillgången, på Instagram, är att den mamma som aktivt använder Instagram väljer att publicera                           mer privata bilder där än på Facebook.   Moraliska dilemman som kan uppstå på sociala medier Etiken strävar efter att förstå människors värderingar, samtidigt som etiken vill ge svar på frågan                             om hur människan bör leva, vilket vidare kan appliceras på hur människan bör agera på sociala                               medier. Under samtliga intervjuer diskuterades det vilka typer av bilder som kunde ses som                           opassande på sociala medier. Det finns dock inte bara ett, utan många, svar på frågan om hur                                 

19 

människan bör agera på sociala medier. Några svar ses som bättre än andra och somliga kan ses                                 som direkt dåliga. Ett exempel på hur människan, enligt medverkande mammor, bör agera på                           sociala medier i relation till barn är att nakenbilder på barn något som inte bör publiceras på                                 Facebook och Instagram. Exempelvis menar informanten Lina 

 “Visst är det gulligt när man ser småttebebisar sova nakna på en fårskinnsfäll men                           det platsar inte på Facebook. Jag har sagt åt mina nära och bekanta att bilder på                               mitt barn får publiceras, men inte när barnet är naken, eller när man ser                           exempelvis kön eller rumpa.”  

Samtidigt menar Heberlein (2014) att det är i människans handlingar som deras värderingar och                           moral blir synlig. Det räcker inte att veta vad som är rätt utan moral måste även ge uttryck i                                     handlingar. Något som kan leda till att moraliska dilemman uppstår om man som mamma å ena                               sidan tycker att bilden är gullig och man känner sig stolt och vill visa upp den söta bilden på sitt                                       barn, medan å andra sidan är det viktigt att tänka på vilka konsekvenser en sådan bild kan få.                                   Andra situationer som informanterna inte anser är okej att dela med sig av på sociala medier är                                 när barnet befinner sig i ett känslomässigt stadium. Ett exempel på detta är om barnet visar ilska                                 eller sorg på grund av en specifik händelse, där Erika menar på att: 

 “Det som inte är okej tycker jag är bilder som kan missbrukas av ­ inte så trevliga                                 människor. Alltså, typ barn som är nakna. Och kanske inte heller utlämnade                       bilder. För barn är ändå utsatta, dom kan inte skydda sig själv riktigt utan man                             måste skyddas av någon anhörig eller vuxen och om då den som ska skydda                           barnet lägger ut foton som är väldigt utlämnade när det gäller kanske känslor eller                           kanske upprivande situationer som har varit jobbiga.”  

Det var dock enbart en av mammorna, Johanna, som tog upp eventuell problematik kring bilder                             på barn där de visar olika känslor som exempelvis sorg eller ilska. Problematiken med att                             publicera känslosamma bilder på barn hänger samman med barns integritet och Johanna ställer                         sig frågan om vad barn kommer tycka om dessa bilder som ligger ute på sociala medier när de                                   blir äldre. Mamma Johanna menar att det inte går att veta hur publikationer kan komma att                               missbrukas eller om barnets framtida arbetsgivare kan få tag i en video eller bild där barnet visar                                 ilska och utifrån denna bild väljer att inte anställa personen i fråga, vilket också är anledningen                               till att Johanna i slutändan inte skulle publicera utlämnande bilder på hennes barn. Samtidigt                           tycker hon, personligen, att det inte är “speciellt farligt” med dessa typer av bilder eftersom det                               kan skapa ett reellt intryck av hur livet tillsammans med barn faktiskt är. Johanna förklarar sitt                               resonemang följande: 

20 

 “Jag tycker inte det är så farligt eftersom jag kan själv tycka att det är lite roligt att                                   se det ibland. Fördelen tycker jag är att man får se lite reellt intryck av hur livet är                                   med barn istället för att bara lägga ut den här gulligull sidan som kanske låter                             vissa människor tro att barn bara sitter tyst och är söta ­ vilket kanske kan leda till                                 att vissa känner sig pressade. Kanske om alla lägger ut att man har tränat 25                             timmar denna veckan och då kan kanske många bli jättestressade eftersom dom                       inte ens hinner med två. Så det blir ju lite fel verklighet som visas på Facebook                               för alla lägger bara upp dom roliga sakerna.” 

 Moralisk identitet Heberlein (2014) menar på att människor har en rad personliga uppfattningar om sig själv och                             betraktar sig själv på ett visst sätt samtidigt som människan har önskemål om vem och hur den                                 vill vara, som exempelvis en god förälder. I citatet ovan, från Johanna, går det att utläsa att hon,                                   trots sina personliga åsikter, har begränsat vilken typ av bilder hon publicerar på sociala medier                             för att hon vill vara den bästa möjliga mamman för sitt barn. Johanna har, med andra ord,                                 applicerat sina övertygelser och uppfattningar om sig själv i verkliga livet, vilket skapar en                           existentiell och moralisk betydelse, vilket också kan kallas för moralisk identitet. 

 Det råder, med andra ord, en viss ovisshet hos de medverkande mammorna om vad som är                               moraliskt rätt eller fel att publicera på sociala medier. Barns integritet kopplas oftast samman                           med känslo­ eller nakenbilder hos samtliga informanter. Det finns, hos samtliga mammor, en                         medvetenhet om vad som anses vara moraliskt rätt och hur man som mamma bör agera gentemot                               sitt eller sina barn på sociala medier. Samtliga informanter fokuserar främst på vad som är bäst                               för sina barn, för att på så sätt agera som en bra förälder. Utöver detta sätter mammorna gränser                                   för sitt eget agerande och gör på så sätt även dessa gränser till en vana, vilket fortledningsvis blir                                   ett permanent inslag i vardagslivet som i sin tur skapar en moralisk identitet. 

 Andra bilder som inte hör hemma på sociala medier är bilder på situationer som kan ses som                                 farliga, jobbiga eller olagliga, vilket samtliga mammor är överens om. Exempel på detta kunde                           vara om ett barn har det tufft i skolan, eller om barn medverkar i en bild eller händelse där                                     alkohol eller cigaretter är inblandat. Ur ett etiskt och moraliskt perspektiv bör det, med andra ord,                               finnas absoluta gränser om vad man som förälder får lov att publicera på, eller om, sitt barn på                                   sociala medier. Erika menar att barn redan är utsatta eftersom de, på grund av sin unga ålder, inte                                   kan skydda sig själv. Barn måste skyddas av någon anhörig eller vuxen och då kan det bli fel om                                     den som ska skydda barnet lägger ut foton som är väldigt utlämnande när det gäller känslor eller                                 situationer som varit eller är jobbiga. Felicia för följande resonemang: 

21 

 “Det är väl upp till föräldrar vad de vill publicera men att man alltid tänker                             igenom de noga innan man lägger ut dem och sätter sig in i situationen själv och                               frågar sig själv om jag skulle tyckt det var okej om mina föräldrar la ut en sån typ                                   av bild på mig när jag var liten. Men kan tycka exempel när föräldrar lägger ut                               bilder på sina lite äldre barn och skriver vad de gått igenom, om det haft det tufft i                                   skolan och sedan lägger föräldrarna ut bild på barnet i fråga och skriver om                           händelsen. Det skulle jag nog inte tycka vara okej eller roligt att en sån bild av                               mig spreds över nätet när jag själv var liten och om jag nu hade varit med om                                 något sådant. De tycker jag inte de sociala medierna har med att göra. Det jag                             menar är att man ska tänka och fråga sig själv ''hade jag tyckt att detta var okej?''                                 innan man lägger ut bilder och texter om sina barn.”  

De medverkande mammorna anser att man, som förälder, alltid bör återkoppla till sig själv och                             upplever man att det inte är okej att en bild på en själv i en specifik situation finns på sociala                                       medier, skulle liknande bilder på andra inte heller läggas upp ­ vare sig bilden är på ett barn eller                                     en vuxen. Ovanstående resonemang, som mammorna för, går att koppla till de hövlighets­, och                           anständighetsnormer som Bengtsson och Johansson tar upp i sin studie. Studien visar på att 82                             procent av de deltagande anser att det inte är okej att lägga upp bilder, tagga, eller checka in                                   människor utan personens tillåtelse. Eftersom små barn inte har förmågan att uttrycka sina                         känslor kring sociala medier, eller inte alltid förstår innebörden med att synas på sociala medier,                             uppstår olika moraliska dilemman. Samtidigt finns det inget som är moraliskt rätt eller fel utan                             det är upp till varje förälder att skapa sig en god moralisk identitet och göra det som anses vara                                     bäst för sitt barn. Johanna menar på att: 

 “Alla föräldrar är bra för sina barn. Så länge man inte lägger upp något olagligt,                             där det ser ut som barnet ska knarka eller något, för det finns det säkert dom som                                 gjort för att det ska vara en kul grej. Så det behöver man kanske inte göra men                                 annars tycker jag att alla föräldrar kan ta sitt egna ansvar och bestämma själv.” 

 Integritet och medvetenhet Castells benämning “Mass self­communication” kan appliceras på dagens mediepublik där                   användare, av bland annat sociala medier som Facebook och Instagram, kan nå ut till en global                               mediepublik. Det insamlade materialet påvisar att de mammor som medverkar i uppsatsen, på                         grund av denna “Mass self­communication”, har en stor medvetenhet kring sociala medier,                       främst om att inlägg som publiceras på sociala medier i dag enkelt kan spridas till en bred                                 mediepublik utan att användaren själv vet om det. Samtliga mammor är medvetna om att det inte                               

22 

endast är vännerna på Facebook som kan ta del av de inlägg som publiceras, utan även vänners                                 vänner och andra utomstående utan någon nödvändigtvis relation. Kommunikationen som                   användaren på exempelvis sociala medier står för kan vara både lokal och global, men på grund                               av spridningsfaktorn går det inte att förutspå hur långt en bild på Facebook kan nå. Därmed är                                 det av stor betydelse, för alla deltagande mammor, att i den mån det går förhindra och begränsa                                 att inlägg sprids vidare. Detta gjorde informanterna genom att utnyttja sociala mediers                       sekretessinställningar, där det exempelvis går att begränsa vilka det är som har tillgång till det                             som publiceras. Lina berättar att:  

“Sedan har det ju blivit en större skillnad i mitt tänk när det gäller foton på barn                                 på sociala medier sedan efter jag fått barn. Förut var min logg offentlig, men nu så                               har jag begränsat den. Mina inlägg är inte längre offentliga. Plus att jag tänker på                             hur och vilka bilder jag lägger ut. Jag vet att Facebook fortfarande har rättigheter                           att "använda" mina bilder, därför måste man tänka sig för både 1, 2 och 3 gånger.                               Sedan har jag begränsat det just för privatpersoner också. Min Facebook har jag                         för att hålla kontakt med vänner och gamla vänner och kollegor, självklart får mitt                           barn synas där med då Barn 1 sätter guldkant på min tillvaro när barnet är hos                               mig, men inga olämpliga bilder eller miljöer eller nakenbilder, för sådant hör                       hemma på väggen.” 

 Samtliga fyra mammor menade på att det är viktigt att tänka på att inte blotta och exponera barn                                   på sociala medier, ofta på grund av ovissheten om vilka som faktiskt kan ta del av bilderna.                                 Castells menar att användare av Internet och sociala medier i dag kan skapa sin egen                             masskommunikation ­ där användaren agerar producent av sina egna medier, det vill säga ­ de                             skapar sitt eget medieinnehåll genom att exempelvis publicera bilder på Facebook och                       Instagram. Informanterna menar att det därmed är viktigt att tänka på att inte exponera barn på                               sociala medier, på grund av ovissheten om vilka som faktiskt kan ta del av bilderna. Det saknas                                 kunskap om vilken utsträckning bilderna kan komma att spridas vidare, vilket har ökat                         konsekvenstänkandet hos samtliga informanter. Olika begränsningsstrategier har därmed,               medvetet eller omedvetet, utformats och dessa strategier kan visa sig på olika sätt. Antingen i                             form av att man som förälder begränsar de bilder som faktiskt publiceras på sociala medier, eller                               att användaren gör en begränsning av vilka personer som har tillgång till kontot. Att låsa sitt                               konto kan därmed ses som en begränsningsstrategi och Felicia berättar:  

“Jag brukar bara lägga ut bilder som mina vänner kan se och förr var jag vän med                                 många jag inte kände. Nu har jag däremot rensat bort alla dem och känner eller                             

23 

åtmimstone vet vem alla är är som jag är vän med och har träffat dem. Detta det                                 gjorde jag i samband med att första graviditetsbilden kom ut.” 

 Här syns tydligt en form av begränsningsstrategi med innebörden att Felicia, under graviditeten,                         valde att begränsa sociala medier och endast vara vän med personer som hon i dag har kontakt                                 med. Samtliga informanter berättar att de har en blandad skara vänner på Facebook, men endast                             Felicia och Lina tar upp att de valt att rensa bland sina Facebookvänner. Viljan att begräna sina                                 sociala medier kan hänga samman med familjelivet ­ med andra ord att mammorna inte vill att                               personer de inte har någon kontakt med ska ta del av publiceringar som berör deras privatliv och                                 barn. Liknande tankegångar finns hon Erika som är den enda informant som aktivt använder                           Instagram. Erika har valt att begränsa det antal hon godkänner att följa hennes Instagramkonto                           och hennes följare består endast av nära familj, släkt och vänner. Erika beskriver Instagram som                             en mer intim form av socialt medium där hennes publikationer görs för att finnas tillängliga för                               henne själv samt de närmsta att ta del av. Erika berättar:  

“Ja ­ så där tänker jag mig för vad jag lägger ut, på Facebook, medan Instagram…                               Alltså, där har jag bestämt mig för att jag har väldigt få som följer. Det är familj,                                 släkt, och nära vänner som jag umgås med. Och egentligen har jag mitt                         Instagramkonto för släkt och familj och barn. Det är nästan som en dagbok för                           mig tänker jag, ja men där jag själv liksom kan gå in och minnas och som en                                 dokumentation nästan. Ja, men som en dagbok, som en fotodagbok. Så där har jag                           väldigt begränsat antal. Och jag har rensat bort någon också, för där var någon                           från Barn 3, hon kan ibland sitta med min mobil, också vill hon bli vän med                               någon på Instagram och så och då blir dom vän tillbaka liksom. Så där rensar jag                               bort liksom. Där vill jag hålla det lite intimt.” 

 Johanna för ett annat resonemang och menar på att:  

“Nej, jag har inte gjort skillnad på Facebook och Instagram eftersom det som jag                           lägger upp är sådant som jag tycker att alla kan få se ändå. Det spelar ingen roll                                 om någon i Kina vet mitt tävlingsresultat exempelvis. För jag litar inte hundra                         procent på att det man lägger upp förblir privat. Så det jag lägger upp, tycker jag                               är helt okej om någon ser till exempel om jag sitter på en mountainbike, det är                               neutralt. Jag skulle inte lägga upp en nakenbild med tankesättet att det ändå “bara                           är mina vänner som kan se det”. Så jag sorterar efter allt det jag tycker är neutralt                                 kan jag lägga upp och därför har jag inte gjort någon skillnad mellan Facebook                           och Instagram.” 

24 

 Det går att utläsa en tydlig medvetenhet hos både Erika och Johanna, men även hos de två andra                                   medverkande mammorna. Medvetenheten handlar om att, trots olika begränsningsstrategier, går                   det inte att påverka vilka som faktiskt kan ta del av det som publiceras på sociala medier. I och                                     med att man som användare skapar sitt egna medieinnehåll och kan nå ut till både en lokal och                                   global mediepublik är det viktigt att man tänker sig för gällande vilka typer av bilder, främst på                                 barn, som publiceras på sociala medier. Samtliga mammor tar upp att barns integritet i relation                             till sociala medier är viktigt.   Bilder i kameran eller mobiltelefonen versus bilder på sociala medier Under intervjuerna visar och berättar samtliga informanter om det finns någon skillnad på                         bilderna i deras kamera eller mobiltelefon i relation till de bilder informanterna publicerar på                           sociala medier. Informanterna berättar att de inte publicerar alla typer av bilder på sociala                           medier, utan flertal av bilderna håller mammorna privata, bland annat på grund av integritetsskäl.                           Intressant i diskussionen är varför man som förälder anser att vissa bilder inte hör hemma på                               sociala medier. Samtliga fyra mammor menar på att de många gånger fotograferar saker som kan                             anses vara tråkiga för somliga att ta del av, eller det faktum att det tagits flertal bilder under en                                     och samma händelse och mammorna väljer då att endast publicera den bild som representerar                           händelsen bäst. En av de deltagande informanterna, Erika, publicerar bilder på Instagram med                         tanken att alla barn skulle vara lika representerade. Dels för att alla ska känna sig lika                               uppskattade, men också för att barnen ska ha möjlighet att titta tillbaka på vad familjen gjort                               tillsammans. Erika berättar om hennes resonemang:   

“Men på min kamerarulle har jag ju allt. På Facebook där sorterar jag rätt bra och                               där finns oftast inte bilderna från min kamerarulle, endast i undantagsfall. Och                       Instagram finns ju ­ ofta bilder från min kamerarulle ­. Hur jag sållar ut vilka som                               hamnar på Instagram? Ja, men då tänker jag ­­­­ ja, hur gör jag det? Dom som                               säger mest om den händelsen vi var med om. Eller dom som säger någonting om                             den händelsen vi var med om. Man kan ju ta femtio bilder av en händelse eller en                                 utflykt och då kanske man väljer ut ett par. Ofta tänker jag så att, eftersom det är                                 FÖR mina barn, tänker jag att ­ nu har jag inte räknat, men att dom ska vara                                 representerade lika mycket. Så dom inte ska säga sen “ja, men du sa att det var för                                 oss, men jag finns inte med på era utflykter”.” 

 Det är endast en av informanterna, Johanna, som påpekar att även lättklädda bilder på henne                             själv, exempelvis en bild från en solsemester där hon står i bikini, inte bör finnas på Instagram                                 

25 

eller Facebook. Dock är samtliga informanter överens om att lättklädda bilder på barn inte hör                             hemma på sociala medier. Johanna uttrycker det:   

“Dom som finns på min kamera, är dom som jag inte vill… Alltså som inte finns                               upplagt, jag har ju bilder som jag tycker är tråkiga. Man kan ju ta tio bilder på en                                   dag, men man lägger ju max upp en ­ och då lägger jag upp den som jag tyckte                                   blev bäst isåfall. Sen är det väl också lite det att vissa grejer ­ jag måste inte ligga                                   i bikini ute på Facebook och sen är det väl så att någon kommer ha några                               misstankar om den bilden, så det är därför dom inte finns. Det är därför det inte                               finns några bilder på Barn 1, på sociala medier, för Barn 1 kan inte ta ställning till                                 det.” 

 En god mediepraxis Under samtliga intervjuer framkom det att barnens bästa ligger i fokus när det handlar om bilder                               på dem som publiceras på sociala medier. Även om de deltagande mammorna många gånger har                             liknande värderingar kan det som anses vara barnens bästa ur ett medieetiskt perspektiv skilja sig                             åt. Precis som det enligt Heberlein (2014) inte finns något moraliskt och etiskt rätt eller fel.                               Couldry (2012) är inne på ett liknande resonemang som Heberlein (2014) där Couldry menar på                             att människor måste ha en permanent grund att stå på gällande etik för att kunna leva ett gott liv                                     tillsammans ­ även gällande olika medier. Men vad en god mediepraxis innebär kan variera från                             person till person. En god mediepraxis skulle kunna innebära att man pratar med sina barn om                               sociala medier och för en öppen dialog om vad det är, samt att man frågar dem om lov innan man                                       lägger upp bilder på sociala medier. Erikas två äldsta barn har själv tagit beslutet om att inte                                 finnas på sociala medier:  

“Barn 1 och Barn 2 säger ju att dom inte vill finnas på min Facebook. Dom vill                                 inte att jag ska dela deras liv med mina vänner. Men ibland blir det ju vissa                               saker… Som ja, nu är vi här och åker skidor eller jag delade den här där barnen är                                   små med matchande färger med tröjan och solhatten. Och den känner jag att ­ den                             var kanske på gränsen, men det är så många år sen. Och dom satt rätt oskyldigt på                                 en gräsmatta. Så där gör jag det med hänsyn till barnen. Men dom vill inte                             förekomma där. Och jag brukar alltid fråga om det är någonting liksom.” 

 Erika påpekar också att det är viktigt att föra en öppen dialog med barn gällande sociala medier                                 för att de tids nog måste lära sig att hantera det eftersom det finns i vår vardag. Erika påpekar                                     också att det är viktigt att följa utvecklingen för sociala medier tillsammans med sina barn,                             eftersom utvecklingen av dagens digitala medier har gjort att de normativa konsekvenserna av                         

26 

livet med medier ännu inte utforskats, vilket i sin tur skulle kunna innebära att betydelsen av god                                 mediepraxis är i ständig förnyelse i takt med sociala mediers utveckling.  

“Det är lite lurigt det där med säkerheten faktiskt. Jag tänker att om man bara                             förbjuder då lär man sig inte hantera det heller. Jag tänker lite att det är som små                                 barn och en trappa ­ man kan alltid hindra dem från att komma upp i trappan med                                 grindar och så, men någonstans så måste man ta det här med att man går i trappan                                 och då är man med och kanske går bakom för annars lär man sig inte hantera och                                 gå i trappan över huvud taget. Så någon gång måste man lära ut hur man hanterar                               det, det gäller även sociala medier.” 

 Precis som Erika tar upp är framtiden svår att förutspå och därför måste dagens medieanvändare                             lära sig om, förhålla sig till och leva i nuet, eftersom det inte går att förustpå hur sociala medier                                     kommer att se ut om exempelvis tio år. Därför kan innebörden av vad en god mediepraxis                               innebär förändras under årens lopp och det som står för en god mediepraxis i dag behöver inte                                 vara aktuellt om tio år. Lina, vars barn är yngre än Erikas, brukar också föra en dialog om sociala                                     medier med sitt barn även om barnet inte är tillräckligt gammal för att förstå vad det innebär.                                 Lina menar att:  

“Oftast lägger jag bara upp.. men ibland när vi tagit foto på oss tillsammans så                             frågar jag om jag kan lägga ut å då svarar Barn 1 alltid ja, men barnet förstår ju                                   inte riktigt än vad det innebär så att säga.” 

 Intervjumaterialet påvisar att det, trots ung ålder, går att föra en dialog med barn om sociala                               medier för att även förhålla sig till en god mediepraxis gentemot dem. Couldry menar att i                               dagens digitala medievärld har alla ett etiskt ansvar eftersom det i dag är möjligt att tillföra något                                 till medieprocessen, vilket i sin tur skulle kunna innebära att det etiska ansvaret ska appliceras                             även på barn eftersom de är synliga på sociala medier. Att inneha en god moral hänger samman                                 med att ta ett etiskt ansvar vilket både Lina och Erika berättar om. Det etiska ansvar kan, som i                                     deras fall, handla om att prata med sina barn om vad sociala medier innebär och dessutom att                                 fråga om lov innan man publicerar bilder på dem.  Det etiska ansvaret och en god mediepraxis kan uttrycka sig på olika sätt. Lina och Erika har valt                                   att ha en öppen dialog med sina barn om de bilder som publiceras på sociala medier och tar                                   hänsyn till dem och deras integritet. Det är dock enbart en av mammorna, Johanna, som aktivt                               väljer att inte publicera bilder på sitt barn på sociala medier. Detta är något som Johanna varit                                 tydlig med och berättat för vänner och familj. Samtidigt menar hon på att man aldrig kan                               

27 

begränsa det helt och hållet, att det i dagens samhälle är en väldigt svårt att begränsa sociala                                 medier. Mamma Johanna berättar om exemplet att även förskolor, i dag, börjat använda sig av                             sociala medier och tar bilder för att visa vad de gör under dagarna och att barn då kan synas i                                       bakgrunden. Just gruppbilder, eller bilder där fokus inte ligger på hennes barn kan vara                           acceptabla, men att hon ändå tagit upp problemet om någon närstående publicerat en bild där                             barnet medverkar. Dock kommer mamman, i dagsläget, inte accepterat en bild där fokus ligger                           på just hennes barn, utan då kommer hon säga ifrån. Anledningen till att Johanna tagit detta                               beslut är på grund av att barnet, enligt henne, själv inte kan ta ställning till att finnas på sociala                                     medier i dagsläget, hon menar på att:  

“Sen såklart bilder på Barn 1. Det är därför det inte finns några bilder på Barn 1                                 på sociala medier för Barn 1 kan inte ta ställning till det. Barn 1 kan inte uttala sig                                   om barnet tycker det är okej och jag är lite orolig, eller inte orolig så, men lite                                 orolig att någon kan missbruka bilden i något annat syfte.” 

 Som nämnt ovan berättar Erika och Lina att de ibland frågar sina barn om det är okej att lägga ut                                       vissa bilder. Båda mammorna poängterar dock att barnen inte är så pass gamla att de kan förstå                                 vad det innebär att finnas på och publicera bilder på sociala medier. Men genom att prata med                                 barnen om sociala medier och ta häsyn till deras åsikter om att synas på exempelvis Facebook                               och Instagram skulle kunna innebära att man skapar en stabil grund för en god mediepraxis ­                               även för barnet i framtiden att ta lärdom av. Mammorna, som medieanvändrare, bidrar därmed                           till en positiv utveckling för en god mediepraxis för andra att ta lärdom av. Erika menar på att:  

“Jo, men jag tycker nog att om man hade kunnat skydda barn så ­ för även om det                                   är tjugo år senare så försvinner ju inte bilderna som ligger på typ Facebook. Men                             jag kan inte säga hur det skulle se ut och anledningen till att jag inte kan säga det                                   är för att tekniken ­ funktionerna där är jag inte så insatt i, det begränsar hur jag                                 skulle kunna…” 

 I dag går det inte att tänka att det endast är massmedierna som är de som måste förhålla sig till en                                         god mediepraxis. I dag är det möjligt för oss alla att vara medieanvändare och agera                             medieproducenter ­ där “vanliga” personer kan producera ett medieinnehåll som kan spridas till                         en global mediepublik ­ och som resultat av det kan det vara av stor vikt att lära sig om vad som                                         ses vara god mediepraxis och ett okej beteende på sociala medier. Det är väldigt svårt, om inte                                 omöjligt i en del fall, att ta bort något som en gång publicerats på Internet, vilket gör det än mer                                       viktigt att det behövs någon form av mediepraxis hos alla medieanvändare.   

28 

Slutdiskussion Resultat Den insamlade datan påvisar att vara mamma och använda sociala medier i dag innebär att man                               inte endast behöver ta hänsyn till och tillämpa en god mediepraxis berörande sig själv utan det är                                 av lika stor vikt att tillämpa en, kanske än mer, god mediepraxis i relation till publiceringar av                                 barn på sociala medier. I takt med utvecklingen av sociala medier och att Facebook och                             Instagram exempelvis har användningsområdet att fungera som en fotodagbok ­ där familjebilder                       gärna publiceras ­ menar samtliga mammor att är det är av stor vikt att tillämpa en god moralisk                                   identitet och en god mediepraxis för att på så sätt respektera barns integritet. Barns integritet,                             enligt de mammor som deltar i studien, sätts ofta i relation till nakenbilder eller bilder där barn                                 visar känslor som exempelvis ilska eller sorg. Erika menar på att små barn inte kan ta detta                                 ansvar själv utan behöver en vuxen som skyddar dem och deras integritet. Mamma Johanna                           menar på att det oftast bara visas en sida av verkligheten på sociala medier och menar på att                                   bilder där barnet exempelvis stökat ner eller visar känslor ger ett mer reellt intryck av                             verkligheten.   Angående bilder på barn på sociala medier är det, enligt informanterna, barns integritet och                           välmående som prioriteras. Mammorna är medvetna om att dagens sociala medier möjliggör en                         bred spridningsförmåga och det är omöjligt att kontrollera i vilka händer diverse publiceringar                         slutligen hamnar. I relation till den ökade medvetenheten om bilders spridningsförmåga har olika                         begränsningsstrategier tillämpats hos samtliga mammor, exempelvis i form av att göra sitt                       Facebookkonto privat, men också i form av att begränsa vilka bilder som delas på sociala                             medier. Därmed är det viktigt att, i den mån som är möjlig, se tíll att de bilder som publiceras på                                       barn följer vad som utmärks vara “moraliskt rätt”. Enligt uppsatsens informanter tillhör naken­                         och känsloladdade bilder inte den kategorin. En god mediepraxis, enligt deltagande mammor och                         i relation till barn och sociala medier, är att fråga barnen om det är okej att publicera en viss bild                                       på dem på sociala medier. Att fråga sitt barn om de vill synas på sociala medier är av stor vikt för                                         att visa på att det är barnets röst som avgör och säger barnet nej till att exempelvis synas på                                     Facebook ­ är det inte av god mediepraxis, som föräldrer, att lägga upp bilder på dem.                               Problematiken kring en moralisk diskussion i relation till unga barn är deras oförmåga att förstå                             vad sociala medier och en publicering där egentligen har för innebörd. En viktig fråga att ställa                               sig kan därmed vara att i hur stor utsträckning bör en persons röst avgöra vilken utgången blir ­                                   när personen som avgör inte har någon som helst aning om vad det är hen avgör.  

  

29 

Diskussion Det kan ses som viktigt att även “vanliga” människor lär sig vad en god mediepraxis innebär och                                 att lära sig och förhålla sig till dessa är något som framträder i uppsatsens intervjuer. Alla                               deltagande mammor tar upp att man, på sociala medier, exempelvis inte bör visa känsliga bilder,                             där barnet bland annat gråter eller bilder där barnet är naket. Dock innebär det inte att alla                                 mammor har liknande åsikter om vad en god mediepraxis är och hur den bör appliceras på                               sociala medier i relation till barn, eftersom det inte går att dra någon generalisering utifrån                             uppsatsens resultat. Att de fyra medverkande mammorna har åsikter som många gånger går hand                           i hand, när det gäller barns integritet, vittnar däremot om att det finns åsikter som är värda att                                   utveckla och forska vidare i. Det finns med säkerhet de mammor som tycker att en nakenbild på                                 ett barn på sociala medier är harmlöst vilket gör att det kan uppstå konflikter eftersom alla                               mammor inte är överens om vad en god medieetik är. Det är svårt att avgöra vilket som är rätt                                     och vilket som är fel när människor har delade åsikter kring ämnet. Vad är egentligen rätt eller                                 fel och hur är en bedömning av detta möjlig och vem är det upp till att göra en sådan                                     bedömning? Som tidigare diskuterats i uppsatsen finns det inget egentligen rätt eller fel inom etik                             och moral, utan etik och moral handlar om människors personliga tankar och beteenden. Bara för                             att man innehar en moralisk identitet innebär inte det att den är god ­ utan en moralisk identitet                                   kan även vara indirekt dålig. Därmed är ämnen som etik och moral väldigt svåra att sätta i                                 relation till hur en människa bör bete sig på sociala medier.   I relation till barn på sociala medier är det viktigt att det finns en god mediepraxis ­ eftersom                                   barn, i många fall, inte har möjlighet att påverka sin medverkan på sociala medier. I slutändan är                                 det, enligt uppsatsens intervjuer, upp till varje mamma att avgöra om barnet ska eller inte ska                               medverka på sociala medier, och vilka bilder som kommer att eller inte kommer att publiceras på                               barnet. Åtminstone tills barnet innehar en såpass hög ålder att de på egen hand kan fatta ett                                 sådant beslut på egen hand. Genomförda intervjuer lyfter fram tanken om att fram tills barnet är                               tillräckligt gamalt är det upp till föräldrern att ta ställning för vad som är rätt eller fel å barnets                                     vägnar. Det är dock viktigt att alltid ha barnets bästa i åtanke och alltid skydda barns integritet                                 eftersom de själv inte har förmågan att göra det.   Vidare forskning Utifrån de resultat som kommit fram ut denna studie är det varit intressant att undersöka hur                               socioekonomiska förhållanden påverkar föräldras syn när det gäller bilder på barn på sociala                         medier. Det är något som det inte har tagits hänsyn till i denna uppsats, men det kan också vara                                     intressant att se om resultatet blir annourlunda om man tar hänsyn dessa aspekter. Det kan också                               vara en intressant tanke att göra en jämförelse mellan mammor och pappor och se ifall det finns                                 några skillnader i deras tankesätt och vad de anser vara en god moralisk identitet och vad en god                                   

30 

medieetik och mediepraxis innebär för dem. Ytterliggare komplettering till uppsatsens syfte kan                       finnas i att undersöka hur utomstående och de som ofrivilligt tar del av bilder på barn på sociala                                   medier upplever de moraliska aspekterna.  

      

31 

Referenslista Bartholomew, Mitchell K., et al. (2012). New Parents Facebook use at the transition to                           parenthood. Family Relations 61.3: 455­469. Oxford Blackwell.   Bengtsson, Stina och Johansson, Bengt (2015). Mediemoral i en digital värld. I Annika                         Bergström, Bengt Johansson, Henrik Oscarsson och Maria Oskarson (red) Fragment. 63: 551 ­                         559. Göteborgs universitet: SOM­institutet.  Bohlin, Linda (2014). Men vem ska skydda barnen när deras föräldrar hänger ut dem med bild                               på Internet?. Dagens Juridik. Hämtad 2016­02­24.  Bruhn Jensen, Klaus (red.) (2011). A handbook of media and communications research:                       qualitative and quantitative methodologies. 2nd [updated] ed. London: Routledge.  Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber.  Castells, Manuel (2013). Communication power. 2. ed. Oxford: Oxford Univ. Press.  Couldry, Nick (2012). Media, society, world: social theory and digital media practice.                       Cambridge: Polity.  Eksvärd, Elaine (2014) Finns det inte gränser för barns integritet? Hämtad 2016­03­01.  Erikaste (2014). Våra barn i sociala medier.  Hämtad 2016­02­16.  Findahl, Olle (2014). Svenskarna och Internet 2014 – Så använder vi sociala medier. .SE.  Findahl, Olle (2015). Svenskarna och Internet ­ 2015 års undersökning av svenska folkets                         internetvanor. .SE.  Fuchs, Christian (2014). Social media: a critical introduction. London: SAGE Publications.  Gwenn Schurgin O'Keeffe, Kathleen Clarke­Pearson and Council on Communications (2011).                   The Impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families. American Academy of                         Pediatrics 127.4: 800­804. Illinois.   Heberlein, Ann (2014). Etik: människa, moral, mening : en introduktion. Stockholm: Bonnier. 

32 

 Heirman, Wannes, Vanwesenbeeck, Ini och Walrave, Michel (2012). Connecting and protecting?                     Comparing predictors of self­disclosure and privacy settings use between adolescents and adults.                       Cyberpsychology: Journal of Psychosocial Research on Cyberspace. 6(1), article 3. University                     of Antwerp, Belgium.  Höglund, Lars. (2012). Bibliotek, sociala medier och digital delaktighet. I Lennart Weibull,                       Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) I framtidens skugga. 56: 321 ­ 334. Göteborgs                           universitet: SOM­institutet.   Löfgren, Nina (2015). Föräldrar lägger ut barnbilder utan lov. SVT. Hämtad 2016­03­01.  Löwengrip, Isabella (2016). Knäppa familjen. Hämtad 2016­04­29.  Palage, Rebecca (2016). Exponera sina barn i sociala medier. Hämtad 2016­02­24.  Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk­samhällsvetenskaplig           forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hämtad 2016­06­05.     

33 

Bilagor  Bilaga 1   

Intervjuguide Syftet med denna intervjuguide är att agera vägledning genom de semistrukturerade intervjuer                       som kommer genomföras för att få en djupare förståelse av studiens ämnes­ och problemområde.                           På grund av valet av intervjuer av semistrukturerad karktär finns det utrymme för följdfrågor                           samt personligt inflytande från de deltagande informanterna ­ i form av exempelvis visa och                           berätta.  Förberedelser Inför intervjuerna kommer intervjuobjekten bli informerade om de forskningsetiska riktlinjer                   som råder och vad som gäller för intervjun och den insamlade datan. 

● Informationskravet ­ informera intervjuobjekt om studiens syfte och deltagandets                 förutsättningar samt lämna ut kontaktuppgifter till forskarna som genomför studien 

● Samtyckeskravet ­ intervjuobjektet ska delta frivilligt och kan när som helst avbryta ● Konfidentialitetskravet ­ (intervjuobjektet är anonym) konfidentialitet utlovas och               

uppgifter som lämnas av intervjuobjektet hanteras på ett sådant sätt att den upprätthålls ­                           intervjuobjektet förblir anonym och ingen utomstående kan identifiera intervjuobjektet                 utifrån de uppgifter som lämnats inom ramen för studien 

● Nyttjandekravet ­ uppgifter som lämnas i samband med intervjun ska endast användas för                         studiens syfte 

            

34 

  Allmänna frågor 

● Hur ser din familjesituation ut? ● Hur gamla är ditt eller dina barn? ● Kan du berätta hur din användning av de sociala medierna Instagram och Facebook ser                           

ut?  ○ Hur många gånger per dag / hur länge? Genom vilka medier kollar du sociala                           

medier ­ ex. mobil, dator, surfplatta? ○ Vad är det du huvudsakligen gör på Facebook och Instagram? ○ Hur ofta publicerar du någonting på Facebook eller Instagram? ○ Vilka typer av publiceringar blir det oftast? 

● Finns det någon skillnad, i din användning och publicering av bilder, på Facebook och                           Instagram? 

○ Om ja, varför? ● Funderar du någonsin över vem som äger rättigheterna över de bilder du publicerar på                           

sociala medier? ○ Varför/varför inte? 

 Moral och Etik 

● Finns det någon skillnad på bilderna i din kamerarulle och de som finns publicerade på                             dina sociala medier? 

● Skulle du kunna visa och berätta om de bilder du publicerat på ditt eller dina barn på                                 sociala medier? 

● Funderar du någongång över vilken typ av bilder som du publicerar? ● Finns det några bilder eller scenarion där du upplever att det inte är okej att man som                                 

förälder lägger upp på sitt barn? ○ Vilka scenarion eller typ av bilder är okej? ○ Kan du berätta om någon situation som du själv upplevt? 

 Normer 

● Vilka normer anser/märker du av att det finns i samhället i dag gällande bilder på barn på                                 sociala medier? 

○ Vad tycker du om dessa normer? Bör det finnas andra typer av normer i relation till just sociala medier och bilder på barn? Har du                                     något förslag?  

35 

Besöksadress: Kristian IV:s väg 3Postadress: Box 823, 301 18 HalmstadTelefon: 035-16 71 00E-mail: registrator@hh.sewww.hh.se

Louise Nilsson och Sophie Holmqvist