Vi ochvar skolaNr 4/10 • Årgång 37 • Utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

Sömnen är livsviktig • Matte som familjeprojekt • Unga kan inte påverka • Börje finns alltid till hands

Lärare fick prova på ny teknik-sidorna 8–9

Det är ingen överraskning att undervis-ningen av svenska i finskspråkiga skolor blev en stor fråga efter att den så kal-lade timfördelningsarbetsgruppen blev klar med sitt arbete.

Förslaget till ny timfördelning gavs redan förra sommaren, och efter det har diskussionen om vilka ämnen och i hur stor omfattning de skall läras ut, accelererat.

Väldigt länge stod undervisningsmi-nister Henna Virkkunen fast vid att alla i hela landet skall ha tillfälle att börja läsa svenska som första A språk, men hon retirerade precis inför Svenska da-gen. Beslutet rubbar delvis planerna på att tidigarelägga svenskundervisningen i de finskspråkiga skolorna.

Den obligatoriska svenskundervis-ningen infördes för 40 år sedan som ämne i grundskolan tack vare Johannes Virolainens insats. Riksdagen antog slutligen grundskolelagen den 24 maj 1968 med stor majoritet, 137 för och bara 24 emot. Förra gången godkändes skolsvenskan alltså med stor majoritet.

De aktuella besluten både berör och berör inte barnen i de svenskspråkiga skolorna. Den övriga befolkningens språkkunskaper har naturligtvis en

betydelse, men i de finlandssvenska skolornas språkundervisning sker just inga förändringar. Vi är vana vid att läsa språk, många språk. Ända tills min äldre son skulle börja femte klass trodde jag faktiskt att den obligatoriska finskan i vissa fall utgör ett hinder för att till ex-empel börja läsa ryska. Tills han alltså i fjärde klass kom hem med en lapp om att det var möjligt att välja mellan fran-ska och tyska i femte klass. Tack vare en mångspråkig miljö och öppen inställ-ning talar den lille killen tre språk och är inne på sitt fjärde.

Det sägs att syndernas antal hos en människa är konstant, men det samma gäller inte för språk. Tvärtom har de som tidigt lärt sig flera språk lättare för att lära sig ännu ett. Problemet i de finskspråkiga delarna av landet är inte att man kan för många språk. Tvärtom, när man plockade bort den obligatoris-ka studentsvenskan kom inget i stället. Språkkunskaperna tynar bort.

Protesten mot svenskundervisning innebär tyvärr en försvagning av de finskspråkiga barnens möjligheter i ar-betslivet. Den privata sektorn suger re-dan nu upp svenskkunnig arbetskraft så till den grad att det inom den offentliga

sektorn är svårt att rekrytera finlands-svenskar till olika uppgifter. Det beror på att merparten av vår handel inte rör sig österut, mot Ryssland, utan västerut till de nordiska länderna.

Språk är en inställningsfråga. Det kan hända att finlandssvenskarna förlorar en hel del goodwill då majoritetsbefolk-ningen upplever sig tvingade att läsa svenska, men alternativet är att det svenska språket så småningom förlorar sin ställning som landets andra natio-nalspråk. Minoriteten kan inte axla allt ansvar för att den egna kulturen lever vidare, det behövs majoritetsbefolk-ningen stöd. Jag önskar undervisnings-minister Virkkunen lycka till i försöken att öka språkkunnigheten, i alla språk, i vårt land.

Corinna Tammenmaaordförande för Förbundet Hem och Skola

TANK

AR I

TIDE

N

Tua Ranninen

LEDAREN

Vi och vår skolaTryckt på KSF Medias tryckeri, Vanda 2010

Upplaga: 38 000

Annonsförsäljning: Ky Lisbeth Lönnqvist Kb Sandbackavägen 8 D 02200 Esbo Tfn 09 803 9553

Annonspris: 1,50 e/spmm

Tidning utgiven av Förbundet Hem och Skola i Finland rf

Ansvarig utgivare: Corinna Tammenmaa, förbundsordförande

Redaktör: Tua Ranninen Tfn 019 2055 11, 040-7260 264

Layout: Pia Ahlberg

Pärmbild: Mikael Nybacka

Distribution: Hem och Skola Nylandsgatan 17 D 00120 Helsingfors Tfn 09 565 7770 Fax 09 565 777 74

E-post: hemochskola@hemochskola.fi

Förbundet förbehåller sig rät-ten att publicera allt material som skickas till Vi och vår skola också på förbundets webbsidor.

Timfördelningen blev språkfråga

Det finns inget bråttomBlunda. Minns dig tillbaka till barndomen. Tänk på en situation som kändes jättebra mellan dig och dina föräldrar.

Vad gjorde ni då? Var på picknick till-sammans? Smörgåsen smakade jättegott och solen sken... Eller var det kanske vin-ter och ni gjorde en skidutfärd, drack varm saft ur termos och åt apelsin medan fing-rarna krökte sig i kylan.

Hur var stämningen? Inget tjat, ingen irritation. Alla var på gott humör, alla fick vara som de själva ville, du kände inga krav på dig, utan dög precis som du var...

Jag tror att det kan vara hälsosamt att ibland som vuxen plocka fram sitt inre barn och fundera över livet ur barnperspektiv.

Hur handlar jag i dag mot mina barn?

Jag som aldrig skulle bli som min mamma eller pappa halkar kanske omedvetet dit i alla fall och kan höra bekanta tongångar från den egna uppväxten. Ups! Nu låter jag precis som min mamma.

Det är inte så lätt att kasta överbord allt man fått i sig genom åren. Onda cirklar har tendens att rulla på. Den som möt-tes med ironi eller hårda ord har taggar i hjärtat så länge han lever och självbilden grumlas.

Men det går att bryta cirklarna. Om man blir medveten om orsak och verkan, om man kan se sina föräldrar och deras motiv till att de betedde sig illa inser man kanske att de inte kunde reagera och vara på något annat sätt än de gjorde och var. Det innebär inte att man behöver förlåta dem. Men med insikt och förståelse ser man på sig själv också med snällare ögon, och kan göra tvärtom mot vad man själv varit med om.

Allas våra barndomar har sett ut på olika sätt. Din kanske har varit lycklig och du har mycket gott i bagaget att dela med dig?

Att respektera sitt barn kan man se på i en vidare mening än att bara bemöta det väl. Respekt kan också handla om att se på ti-den med barnaögon.

Att inte ha bråttom. Att inte ha al-manackan full och minutprogram och vara en irriterad mamma eller pappa som tvingar barnet att skynda, skynda för att hinna, hinna. Barndomens tidsperspektiv är oändligt. Där finns det inget bråttom. Saker får ta den tid de tar och så går man vidare till nästa sak.

Jag är rädd att allt för många barns tids-perspektiv befläckats av den stress vi lever med i dag och som vi klagar på och som vi skulle vilja slippa. Eller skulle vi på riktigt?

Kan vi längre stanna upp, spela brädspel och dricka te tillsammans en vanlig ons-dagskväll? Hur fyllda är våra barns al-manackor av fotboll, balett, musikskola, konstskola… Vill barnen faktiskt hålla på med allt det där på riktigt, eller har vi på vårt icke-medvetna sätt manipulerat dem att tro det? Kanske en hobby vore nog?

Kan det hända att tonårsflickornas duk-tighetssyndrom, som håller på att ta knäck-en på dem, härstammar från detta att aldrig få stanna upp, att bara vara?

Så mycket av det vi håller på med är ja-gande efter vind. Ju mer lugnt vi tar det, desto mera viktiga saker hinner vi med.

Det är dags för oss vuxna att respektera barnatiden. Den ger också oss mycket.

2 3Vi och vår skola

Mikael Nybacka

Bonus. Ju fler språk eleverna läser i skolan desto bättre.

”Problemet i de finsk­språkiga delarna av landet är inte att man kan för många språk. Tvärtom.”

2 3Vi och vår skola

Är det trögt att få igång en diskussion på föräldramötet? Svårt att veta vad man ska tala om och att få alla med? Nu lanserar Förbundet Hem och Skola Samspelet som ett hjälpmedel för att lyfta fram angelägna frågor och få struktur på föräldramötena.

Maarit Westerén, informatör vid Förbundet Hem och Skola, har rest runt i regionerna och informerat om Samspelet, som nu erbjuds till Hem och Skola-föreningar och skolor.

Idén till Samspelet, som egent-ligen är ett diskussionsunderlag, kommer från Norge och den ver-sion som Westerén presenterar har omarbetats för att passa fin-landssvenska förhållanden.

Det fanns ett önskemål på fältet att se över rutinerna för föräldramötet.

– Det är inte alltid lätt att veta vad man skall diskutera och hur ska man få alla med i diskussio-nen, säger hon.

Samspelet består av 55 påstå-endekort i sju kategorier. Bland rubrikerna för de olika katego-

rierna finns bland annat ”respekt för varandra”, ”klassens gemen-samma överenskommelser” och ”klassens nätverk av föräldrar och lärare”. Till varje kategori hör ett antal kort i en och samma färg med olika påståenden. ”Det är viktigt att ta hänsyn till olika kulturella skillnader” står det till exempel på ett av korten.

Påståenden graderasMötesdeltagarna delas sedan in i grupper. Fyra, fem personer per grupp är ett lämpligt antal. Sedan går man gruppvis ige-

nom påståendekorten och sor-terar dem i tre grupper – viktigt, mind re viktigt och inte viktigt – beroende på hur angelägna man tycker att de är.

Nästa steg är att gå igenom vik-tigt-högen en gång till och sålla ut de två påståenden i den som man tycker är allra viktigast och som man gärna diskuterar mer under kvällen.

Sedan hänger varje grupp upp de kort man valt ut och eventu-ella dubbletter väljs bort. Alla kan sedan tillsammans välja ut något eller några påståenden

som grund för en gemensam diskussion.

Samspelet är ett verktyg som hjälper grupperna att sålla ut de frågor som är viktiga här och nu i den egna skolan, säger Maarit Westéren.

Ibland är det också vägen som är det viktigaste, inte målet. Det betyder i det här fallet att det har ett värde i sig att sålla ut viktiga påståenden och få igång tankeprocessen.

Samspelet säljs till skolor och föreningar för 30 euro.

Helena Forsgård

Spela – tänk – diskuteraMikael Nybacka

Kategorier. Spelarna delas in i grupper, som sedan diskuterar olika påståenden och sorterar dem enligt prioritet.

Hem och Skola-ordföranden i Mariehamn beställde på stående fot ett exemplar av Samspelet.

– Spelet tar upp viktiga frågor och jag vill testa om det fungerar på en klassföräldraträff, säger Petri Carlsson.

Petri Carlsson var en av flera Hem och Skola-aktiva på Åland som kom till en träff där Maarit Westerén presenterade Samspe-let. Deltagarna fick även prova på spelet i praktiken och kom med några snabba reflektioner:

– Det blir för mastigt att gå ige-nom alla 55 kort på en gång. Man borde begränsa sig till en eller ett par kategorier.

Samspelet ger Hem och Skola-arbetet ett djupare innehåll än

bullbakning och kaffekokning. Frågan är dock vem som ska

vara spelledare när alla ska dis-kutera de utvalda påståendena tillsammans. Det är inte en helt lätt roll.

Det finns en risk för att aktiva och talföra föräldrar tar kom-mandot och bestämmer vilka på-stående som ska diskuteras.

Viktig processSjälva processen är viktig. De på-ståenden man valt ut kan hängas upp i klassrummet som en stän-dig påminnelse.

Samspelet verkar vara ett tryggt hjälpmedel. Man kan dis-kutera även svåra frågor utan att det personligt.

Petri Carlsson, som nu ska tes-ta Samspelet i en klass i Ytternäs

skola i Mariehamn, tycker att det är bra att spelet tar upp frågor om religion, kultur och språk.

– Det kan vara känsliga ämnen

men det är viktigt att vi vågar dis-kutera dem i grupp, säger han.

Helena Forsgård

”Viktiga frågor i spelet”

Aktiva. Johan Karlsson, Petri Carlsson, Ann-Britt Jansson, Jaana Ojala och Helena Enroos har testat Samspelet.

4 Vi och vår skola

Sömnär det nya temat på skolbarn.fi. Hur många timmar sover ditt barn per natt? Sömnen är viktig för alla, men speciellt för unga.

Det är mycket som sker i kroppen när vi sover. Hjärnans energiför-råd fylls på, celler förnyas och hjärnan bearbetar det man upp-levt under dagen.

För en tonåring är sömnen vik-tig för att det centrala nervsyste-met och pannloben ska utveck-las. I pannloben finns förmågan att planera sin egen verksamhet och sedan utvärdera den, alltså att förstå handlingar och deras konsekvenser. Förmågan att fatta

beslut, eftertänksamhet och olika minnesfunktioner sitter också i pannloben. Unga tänker inte som vuxna, eftersom lobens funktio-ner inte är fullt utvecklade.

– Som förälder tror man ibland att en fjortonåring är så gammal att han eller hon själv förstår sitt eget bästa men man måste blanda sig i och säga till när det är läggdags, säger Outi Saaren-pää-Heikkilä som är barnneuro-log och expert på sömnfrågor.

Sömnbrist kan ge upphov till fysiska åkommor som huvud-värk, störningar i hormonba-lansen och förhöjt blodtryck. Immunförsvaret försämras och tonåringen blir mer mottaglig

för infektionssjukdomar. Epilep-tiker och migränsjuka drabbas lättare av attacker och vid lång-varig sömnbrist förändras äm-nesomsättningen, vilket leder till övervikt. För lite sömn kan också leda till beteendeföränd-ringar – den trötta tonåringen börjar agera impulsivt och kan bli mer aggressiv.

– Dessutom ökar olycksrisken, säger Saarenpää-Heikkilä.

Sover man inte försämras min-net, kreativiteten och koncentra-tionsförmågan, vilket inverkar på inlärningsförmågan. Sömnen är avgörande för skolframgången.

För högt tempoI dag är det vanligt att unga sover för lite – utbudet av underhåll-ning är stort.

– Livsstilen har förändrats. Samhället präglas av ett sökande efter njutning och underhållning. Vi kan konsumera mera, vi har råd och möjlighet att vaka, kon-staterar Saarenpää-Heikkilä.

Det högre levnadstempot och höga kravnivåer gör också sitt till. De unga ska lyckas i skolan, ha många hobbyer och hinna um-gås med sina vänner på kvällar och veckoslut.

– Framgångskulturen stjäl sömntid. Men det är upp till varje enskild familj att avgöra vad man anser vara viktigt.

Förskjuten dygnsrytmEn förälder behöver inte oroa sig om tonåringen kommer sent i säng. Det finns biologiska orsa-ker till det. I tonåren sker en för-ändring i dygnsrytmen så att den senareläggs ungefär en timme. Unga är helt enkelt inte trötta ti-digt på kvällen.

Med tanke på den här för-ändringen ger Outi Saaren-pää-Heikkilä en liten känga åt skolsystemet.

– Skolan beaktar inte biologis-ka fakta, vi har kvar gamla sys-tem som inte fungerar. Eftersom tonåringarnas dygnsrytm för-skjuts borde skoldagen börja en timme senare så att tonåringarna får sina sömntimmar.

Saarenpää-Heikkilä vill inte be-fria tonåringarna från ansvaret för sin sömnhygien. Hon påpekar att en ung människa absolut inte får hänga för länge framför tv:n eller datorn.

– Det är normalt att en tonåring lägger sig vid tio–elva-tiden på kvällen, men det finns ingen bio-logisk orsak till att han eller hon kommer i säng fyra på natten.

Ingela West

”Sömnen är livsviktig”Mikael Nybacka

Sömnbrist. Med tillräckligt närande mat och god sömn försvinner många inlärningsproblem.

Team produkterHjälp klassen eller laget att tjäna pengar till studie-resan, utflykten eller annat som står på önskelistan! För varje euro du köper behåller din klass/laget 25% av hela försäljningen! Vi har marknades mest lättsålda, vardagliga produkter som skolklassen, föreningen mm kan tjäna pengar på.

Är du intesserad? Maila dina kontaktuppgifter till: susanne@teamprodukt.ax eller herbert@teamprodukt.ax så skickar vi dig försäljningsmaterial, broschyrer och beställninglistor. Det är bara att komma igång och

TJÄNA PENGAR!

SÖMN

• Rekommendationen är cirka nio timmar sömn per natt.

• Sömnbehovet förändras med tiden. Små barn behö-ver mycket sömn, medan behovet hos en ung vuxen stabiliseras till cirka åtta tim-mar per natt. På äldre dagar minskar sömnbehovet något.

• Med hjälp av REM-sömnen hanterar människan sitt känsloliv och inlärning. Den djupa sömn som gör att vi känner oss utvilade sover vi vanligen i början av natten, REM-sömnen kommer mot

slutet av sömncykeln. Un-dersökningar visar att REM-sömnen minskar i tonåren.

• Regelbunden sömn är viktig. Tonåringen borde lägga sig och stiga upp vid ungefär samma tid varje dag.

• En lång sovmorgon på lör-dag kompenserar för sömn-brist under veckan, men dagssömn och tupplurar kan aldrig ersätta nattsömnen.

• Sömnmönstret stabiliseras när tonårstiden är över.

• Läs mera om sömn, barn och unga på skolbarn.fi

Allt fler unga prövar på cannabis. De sitter också för länge framför dator och tv. Det är två orosmoment som lyfts fram i årets hälsoundersökning bland skoleleverna i Finland.

Efter en liten nedgång i sta-tistiken har antalet unga som provat cannabis ökat igen.

– Attitydklimatet har för-ändrats i en mer positiv rikt-ning. I samhället talar man inte om riskerna med canna-bis. Troligtvis har utbudet av cannabis ökat och allt fler od-lar själv. Då är det lätt att få tag på drogerna och att bjuda ut dem till vänner, säger Riik-ka Puusniekka, direktör för undersökningen som Institu-tet för hälsa och välfärd (THL) gör årligen.

Svårt få informationDe unga får inte tillräckligt med information. Det är svårt för dem att veta om till exem-pel information på internet är fakta som baserar sig på un-dersökningar eller på någons egna åsikter.

Skärmtiden undersöktes nu för första gången. Puus-niekka säger att många unga tillbringar för mycket tid vid till exempel datorn och framför tv:n, med telefoner eller konsolspel, vilket leder till bland annat fysiska pro-blem i nacke och skuldror, och koncentrationssvårigheter.

– Effekterna är de samma, vare sig det gäller obligatorisk eller frivillig användning. Jag oroar mig också för de ungas internetvanor. Speciellt gym-nasieeleverna upplever att surfandet stör dygnsrytmen och studierna.

Undersökningen gjordes bland 103 346 elever i söd-ra och östra Finland samt i Lappland.

Ingela West

Unga mer positiva till droger

5Vi och vår skola

Eleverna i de finländska skolorna har fortfarande för liten möjlighet att påverka sin studiemiljö. Ofta beror det på brist på information eller också lyssnar inte de vuxna.

Många elever känner inte till att de kan påverka olika beslut och processer i skolan.

Av åttorna och niorna uppgav 47 procent att de inte visste hur de kan påverka, motsvarande siffror var 32 procent och 48 pro-cent för första och andra årets studerande i gymnasier respek-tive yrkesskolor.

Det är resultatet i den skol-hälsoundersökning som Institu-tet för hälsa och välfärd (THL) låter göra varje år bland elever i åttonde och nionde klass samt studerande på första och andra årskursen i gymnasiet och i yrkesskolor.

– I skolan ska man lära sig hur man påverkar i samhället. Där-för är det så konstigt att elever-na inte får vara med och besluta om till exempel skol utrymmen eller gemensamma regler, säger Riikka Puusniekka, direktör för undersökningen.

Maktlöshet Alina Böling, ordförande för Finlands svenska skolungdoms-förbund, nickar igenkännande när hon hör siffrorna.

– Vi har länge arbetat för ökad skoldemokrati. Påverkningsmöj-ligheterna är viktiga för elever-nas välmående.

Det handlar om enkla, praktis-ka saker som påverkar miljön och välbefinnandet.

Böling konstaterar att unga i dag växer upp i en osäker värld och skolan utgör en viktig buf-fertzon för många elever.

– Arbetsmarknaden är osä-ker, vi har en nedgång i ekono-min, det finns ett klimathot och andra svåra kriser. Det finns många överhängande hotbilder som man inte vet hur man ska greppa eller kunna påverka. Den unga generationen präglas av en maktlöshet.

Större påverkningsmöjligheter i skolan kan hjälpa de unga att känna sig tryggare. För visst är de unga engagerade – men det finns missuppfattningar som dämpar det. Eleverna förstår inte alltid att det handlar om saker som di-rekt rör dem.

– Ofta får jag höra i skolorna att ”vi har ingen elevkår för ingen är intresserad av politik”. Men man behöver ju inte vara intresserad av EU:s budgetramar för nästa år för att veta hur man vill ha sina rastutrymmen, säger Böling.

Okunskap hos personalenLagen säger att beslutsfattare måste höra dem som studerar på andra stadiet, men för grund-skolans del finns det än så länge bara en rekommendation om att ele vernas röst måste höras i ären-den som angår dem.

– Skolans uppgift är att fostra eleverna till deltagande. Det be-hövs aktiva medborgare i vårt

samhälle. Man går inte automa-tiskt och röstar bara för att man fyllt aderton, man måste ha en slags uppfattning om demokrati, säger Alina Böling.

Hon säger att skolpersonal inte alltid känner till vilka bestämmel-ser som finns. De studerandes rättsgrund är stadig, men för-verkligandet kräver förändring.

– Det är egentligen inte fråga om pengar, utan hur man priori-terar tiden. I Finland har vi också ett traditionellt auktoritetstän-kande. En rektor tror kanske att

han blir svagare om han delar med sig av makten och låter ele-verna ha en åsikt.

– De bästa besluten fattas av dem som direkt berörs. Så är det

allmänt i vårt samhälle, men när det gäller unga finns inte samma tendens. Det är motsägelsefullt, säger Alina Böling.

Ingela West, text och foto

Unga kan inte påverka

”Man behöver ju inte vara intresserad av EU:s budgetramar för nästa år för att veta hur man vill ha sina rastutrymmen.”

Alina Bölingordförande för Finlands svenska skolungdomsförbund

SPORTLOV

på Idre Fjäll 18-26.2.2011Kom med på sportlovskurs till Idre Fjäll i Sverige!

Resan ordnas för svenskspråkiga högstadieelever i södra

Finland. I priset ingår resa tur och retur, inkvartering,

helpension, försäkringar, instruktörer och ledare.

Pris: 495 euro/person. I priset ingår inte liftkortet.

Avresa fredag 18.2.2011 med buss från Borgå via Helsingfors och Ekenäs

till Åbo. Färja Åbo-Stockholm. Stockholm-Idre Fjäll räcker ca 6 timmar på

lördag. Bussen återvänder hem på lördag 26.2.2011.

För närmare information och anmälningar,

kontakta Kite Lundström tfn 040 5780560.

Läs mer om Idre Fjäll på www.idrefjall.se.

PLOCK UR STATISTIKEN

• Fyra timmar eller mer om dagen tillbringar 33 procent av yrkesstuderandena, 24 procent av åttorna och niorna och 20 procent av gymna-sisterna vid datorn eller en annan skärm. Användningen ökar till helgerna.• 31 procent av åttorna och niorna lider varje vecka av smärtor i nacke och skuldror och/eller huvudvärk.• 50 procent av pojkarna i nian hade minst fem bekanta som testat eller använder nå-gon form av rusmedel. I gym-nasiet och yrkesskolan var motsvarande siffra 62 resp. 66 procent.• 18 procent av åttonde- och niondeklassisterna uppgav att de godkänner att man använ-der cannabis då och då. • I huvudstaden har 15 pro-cent av högstadieeleverna

testat olagliga droger minst en gång, i Grankulla 9 procent. Däremot dricker Grankul-laeleverna sig fulla oftare än övriga unga i huvudstadsregi-onen: 19 procent, jämfört med Vandaungdomarna som super minst (13 procent).• 14 procent av högstadie-eleverna har upplevt sexuellt våld, 21 procent har upplevt fysiskt våld av annan art.• 49 procent av åttorna och niorna borstar tänderna färre än två gånger dagligen. Det gör också 58 procent av yr-kesstuderandena och 39 pro-cent av gymnasisterna.• 20 procent av yrkesstude-randena är överviktiga. Över 60 procent lever i familjer som inte äter kvällsmat till-sammans.• Undersökningen hittas på www.thl.fi/kouluterveyskysely

6 Vi och vår skola

– Stavros heter jag och kommer från Cypern. Så inleder superpedagogen sitt anförande.

Stavros Louca, 56 år, är Rinkebyläraren som blev tv-kän-dis över en natt efter att serien Klass 9 A började rulla på Sveriges tv.

Louca, som är både karismatisk och spontan, berättar att han de-finitivt inte ville bli lärare efter-som han hade blivit illa behand-lad av lärare under sin egen skol-tid. Ödet ville annorlunda och i slutet av 1970-talet kom han till Sverige. I sitt nya hemland ville han börja forska men tog i stäl-let steget in i klassrummet. Och lärare blev han.

År 2006 utsågs Louca till lan-dets bästa mattelärare och hans elever har vunnit den internatio-nella mattetävlingen Kängurun fyra år i rad. Vilka arbetsmetoder använder han då?

– Det gäller att sluta vara lärare och att bli människa, säger han och spänner ögonen i lärarpubli-ken. Ledarskap är A och O, och i klassrummet är läraren ledare.

Han minns sin första arbets-dag. Allt var tusen gånger svå-rare än han tänkt sig och han gav

nästan upp. Vid den tiden gick endast 10 procent av högstadie-eleverna vidare till gymnasiet.

– Om du hör flera gånger att du inte lyckas, då går det så. Vi fokuserar allt för mycket på det negativa. Jag vill att eleverna tror på att de klarar matte.

AvdramatiseraFör att nå målen behövs strategier.

– Ditt ansvar som lärare är att avdramatisera ämnet och nå hjärtat. Hur skulle du vilja att ämnet undervisas för dig? Börja med enklare övningar, gör det långsamt och med många repe-titioner. Uppmuntra, framhåller han.

Med att nå hjärtat avser han flera saker. Han uppmanar lärar-na att visa ett personligt intres-se för sina elever, att lära känna dem och deras kultur.

– Vi måste bjuda på oss själva för att vinna varje individ, då bju-der de också på sig. Ser du indivi-den som arab med slöja eller som afrikan, eller ser du det vackra? Då kan du även ta fram det goda som finns i varje individ.

Allt utgår från dig själv. Ta en titt i spegeln. Finns där en bull-dog så finns det något att för-bättra hos dig själv.

– Jag kollar in spegeln ganska mycket, säger han.

Vi-känslaEn familjär stämning kan man skapa genom att engagera elev-erna i olika aktiviteter utanför skolschemat. Syftet med de klub-bar Louca drivit och som startar i åk 7 är att omforma klassen och utöva grupparbeten.

– De övar att samarbeta och blir samtidigt duktiga ledare.

Via klubbverksamheten har han velat sammanföra olika nationaliteter och sudda ut fördomar.

Respekt är ett annat nyckelord för Louca.

– Den som känner sig respekte-rad är mera motiverad att ta an-svar för sitt eget lärande. Kan du uppskatta olikheterna hos dina elever ökar du chansen att bli en bra ledare. Kräv inte heller mera av dem än vad de kan kräva av dig, säger han.

– Är du en lärare som väcker intresse och hittar det kreativa, frågar han.

Enligt Louca ska undervisning-en innehålla intresseväckande inledningar.

Istället för att tala om x och y kan du räkna frukter. Gör det be-gripligt, och roligt.

– När man skrattar i sko-lan eller på jobbet, tänker man inte på självmord, tillägger han allvarligt.

Marie Sandberg

Nå hjärtat. Se dina elever som individer och uppmuntra dem, säger Stavros Louca, utnämnd till Sveriges bästa mattelärare.

”Våga bjuda på dig själv”

Farväl till Vi och vår skolaDet här är det sista numret av Vi och vår skola, Förbundet Hem och skolas tidning, som i dag har en upplaga på 37 500 exemplar.

Efter 36 år med samma namn är det nu dags att gå vidare. Namnet har varit otympligt.

Tidningen, som utkommer fyra gånger per år, distribueras till de skolor som har en föräldrafören-ing och är medlem i förbundet. De är nu 228.

När tidningen kommer till lä-rarrummet, tar läraren en bunt med sig till sin klass och delar ut den till elevena, som sedan bär hem den.

Skolorna kan beställa en spe-cialtidning åt ettornas föräld-rar. Den delas ut i samband med skolstarten.

Att nu Vi och vår skola går i graven innebär inte ett slut, utan en ny början.

Nästa nummer utkommer i en uppfräschad version i slutet av februari.

Vad den skall heta?Det får du läsa då!

Tua Ranninen

SPERES är ett finlandssvenskt specialpedagogiskt resurscentrum och en viktig kontakt för dig som har ett barn i behov av särskilt stöd.

Ta gärna kontakt!

För närmare information se www.speres.fi

Svenska folkskolans vänner är en mångsidig och livskraftig förening

med över 10 000 medlemmar. Föreningens uppgift är att

stimulera det �nlandssvenska bildningsarbetet, ge möjlighet till

utbildning och kompetens för �nlandssvenskarna, och att

arbeta för det svenska språket i Finland.

Bli medlem! Enklast via webbplatsen sfv.fi eller genom att ringa 09-6844 570. Kansliet har öppet 9–16

Annegatan 12, 4. vån, 00100 Helsingfors • sfv@sfv.f

Bli vän med vännerna!

Vi gör julpynt och gåvor av natur- och återvinnings-material i naturskolans mysiga utrymmen. Med Stures Skogstomtes dag-bok som inspiration strövar vi längs naturstigen, matar djuren i skogen och beundrar vinternaturens mångfald.Pris: vuxna 10€, barn 6-15 år 5€, yngre gratis. Material och fika ingår.Anmälningar: tel. 050 462 9947, naturskolanuttern@naturochmiljo.fi

Ekologiskt julpyssel och sagopromenad Sö 5.12 kl. 14–17, Naturskolan Uttern, Sjundeå

www.naturochmiljo.fi -> Naturskolan Uttern

Kom även ihåg vårt miljödetektivläger på sportlovet 21-25.2.2011!

7Vi och vår skola

Matematiken finns överallt omkring oss, i tre apelsiner på bordet, i en kub i osten. Det är när den fästs på papper som det ibland blir problem.

Matematikläraren Siv Hartikai-nen, som skrivit ett flertal läro-böcker, har utarbetat ett material åt Förbundet Hem och Skola om matematik som utkommer på våren.

Det gäller för det första att lägga sina egna irritationer på hyllan.

– Ibland blir föräldrar besvik-na på att deras barn har det svårt med matematiken, då de själva tycker att det är så lätt. Barnen uppfattar snabbt de negativa känslorna och så är grälet i full gång. Det kan också handla om att föräldern tycker illa om sko-lans sätt att undervisa, man kan ju lära sig på så många olika sätt, säger Hartikainen, som också ansvarar för Mattelandet i Esbo.

Om man som förälder märker att barnet inte riktigt hänger med anser hon att man bör ta kontakt med läraren. Årskurs 2 är ofta en kritisk tidpunkt i ämnet.

– Det är viktigt att få hjälp så tidigt som möjligt. Om man hun-nit långt är det svårt att lappa luckor. Matematik bygger på ti-digare kunskaper.

Som förälder kan man få tips av läraren om hur man bäst stö-der sitt barn. Läroboken har en central roll och det kan behövas någon stödbok till.

– Och framför allt tid. En del barn behöver mycket tid för att lära sig. Därför är lugn och ro i alla åldrar A och O, poängterar Siv Hartikainen.

Man kan också leka sig fram och öva matte till exempel i bu-tiken, typ nu har vi köpt två kilo äpplen och ett kilo potatis, hur många kilo är de tillsammans. Man kan öva datum, adresser, telefonnummer och att kom-ma ihåg dagsprogrammet eller läsordningen.

– Också kortspel och brädspel är utmärkta träningsredskap för koncentrationen och minnet. Memorykort finns det ju i alla familjer, liksom yatzy. Också på internet finns det en hel del att hämta. Personligen anser jag att det är bra om barnen också spelar

med konkreta spel. Ju fler sinnen som är involverade desto bättre lär man sig.

Matematiken är det skolämne som väcker starka känslor – var-för är det så?

– Det påverkar självkänslan mest. Om jag får ett dåligt vits-ord i ett matteprov tycker jag att jag själv är dålig. Därför slår det också gnistor i ämnet hemma. Många föräldrar är också osäkra på sig själva och det är också ett hinder.

Siv Hartikainen rekommende-rar att man ber någon utomstå-ende hjälpa om situationen kring matteläxorna blir för svår.

– Det behöver inte vara en lä-rarstuderande, en god granne du-ger bra eller någon som ger sig tid att hjälpa.

Fler behöver hjälpUnder senare år har det visat sig att allt fler barn behöver stöd i matematik.

– Kartläggningsinstrumenten har blivit bättre. Nu finns det så-dana redan för förskolan, vilket är bra. De som får låga poäng kan få extra hjälp redan då.

Siv Hartikainen har märkt att många elever i dag har svårt att ta till sig information som ges åt många på en gång.

– Inlärningssituationen är job-big också för läraren som måste förklara för många elever.

Hon tror ändå att vettig mat och tillräckligt med sömn är det allra viktigaste.

– Med det kommer man långt. Är man mätt och utvilad kan man koncentrera sig bättre. Att sova tillräckligt har en avgörande in-verkan på inlärningen.

Tua Ranninen

Matte som familjeprojekt

Mikael Nybacka

Lugn och ro. Spola dina egna förväntningar som förälder. Barn behöver tid att lära sig. Marika Andersson hjälper dottern Ellen Salomaa med matematikläxan.

GODA RÅD

• Läxan är barnets. Det är barnet som skall göra den.

• Hjälp barnet genom att se till att den görs när barnet är piggt, på en given trygg plats med möjlighet till lugn och ro.

• Kontrollera att barnet för-stått idén med uppgiften och kommer i gång. Läs vid behov uppgiften högt.

• Intressera dig för barnets lösning, ställ någon fråga för att inspirera/visa upp-skattning, men var inte för ambitiös.

• Vuxna behöver samarbeta för att stödja barnet. Var lojal mot skolan och lära-ren, berätta inte otrevliga minnen som har anknyt-ning till matematik.

Tua Ranninen

Konkret blir abstrakt. Det finns många konkreta hjälpmedel för matematikundervisningen.

8 Vi och vår skola

Robotar, interaktiva tavlor, digitala mikroskop och mycket mer. De nya digitala interaktiva läromedlen skapar nya roller. För lärare, elever – och inte minst för föräldrar.

På marknaden dyker det upp allt fler läromedel som bygger på avancerad informations- och kommunikationsteknik. Ett ex-empel är robotar, som numera finns för alla stadier i skolan.

I förskolan lär sig barnen att använda en enkel ”datalarv”, en robot som med några tryck på pilknappar kan programmeras att gå en enkel rutt på en karta. I högstadiet kan eleverna använda avancerade robotar med fyra dri-vande hjul, flera motorer, senso-rer av olika slag och en mångsidig programvara med vilka robotens funktioner kan programmeras in i minsta detalj.

– Att bygga och programmera robotar lär eleverna logiskt tän-kande och problemlösning. Dess-utom gör de lektionerna mer le-vande. Robotarna ger helt nya infallsvinklar till de traditionella skolämnena, berättar Jyri-Juk-ka Ääri. Han är verkställande di-rektör för Tevella, som är ett före-tag som bland annat säljer robo-tar och andra digitala läromedel till daghem och grundskolor.

Robotarna är inte enbart av-sedda för dataundervisning. De kan användas inom många olika ämnen, till exempel inom mate-matik och fysik. Och tejpar man

fast en penna på en robot, kan man skapa bildkonst med den.

Ääri hävdar att den kommande läroplanen sannolikt kräver att skolorna utvecklar sin undervis-ning så att eleverna i allt högre grad löser problem och utvecklar sitt logiska tänkande självstän-digt, med stöd av läraren.

– Det innebär att användning-en av läromedel som särskilt stö-der detta mål kommer att öka kraftigt inom de närmaste åren, säger han.

Det blir inte svårt för föräldrar-na att acceptera de nya läromed-len, konstaterar Tommi Ollikai-nen, som är produktansvarig för inlärning och undervisning på Tevella.

– De ser nog att eleverna lär sig mycket till exempel med hjälp av robotar. Det är inte helt lätt att bygga och programmera dem, utan det kräver en hel del tanke-arbete, vilket jag tror också att föräldrarna håller med om, säger han.

– När dagens skolelever kom-mer ut i arbetslivet måste de kunna förstå processer och logis-ka kedjor, till exempel i en fabrik eller inom produktutvecklingen i ett företag. Redskap som lär bar-nen grunderna i programmering och logiskt tänkande redan i för-skolan eller i grundskolan hjälper dem att utveckla dessa färdighe-ter även i fortsättningen, säger han.

Leif Pietilä, textMikael Nybacka, foto

Lärare betraktar inte den nya tekniken som något hot. Men deras arbete blir annorlunda.

– Läraren blir nog mindre viktig som den som ger barnen infor-mation. I stället ska läraren sam-ordna, leda och aktivera elev-erna, och det är eleverna som gör lärandet själva, summerar Pernilla Lodenius, lärare för en delad klass i åk 1–2 i Dickursby skola i Vanda.

Hon är en av cirka femtiotalet lärare i grundskolan som bekan-tade sig med interaktiva lärome-del och robotar på ett evenemang på vetenskapscentret Heureka i början av november.

– Vår roll är att ge eleverna dessa nya verktyg, så att de själ-va skapar sig en uppfattning om dem och hålls med i utvecklingen,

säger Dorrit Jaakkola, Lodenius kollega från Dickursby skola.

Jaakkola betonar att det är vik-tigt att den nya tekniken är lätt att använda och informationen kommer i lämpliga portioner. Till exempel Commodore 64, som in-troducerades i Finland på 1980-talet, kunde användas för att programmera en tidig robotmo-dell ungefär på samma sätt som dagens robotar, men det krävde att man redan behärskade ma-tematiska termer och kunde an-vända gradskiva.

– De här nya redskapen gör un-gefär samma saker men är lättare att använda, säger hon.

Enligt Monika Weckström, skolföreståndare för Mårtens-by skola i Vanda, väcker de nya tekniska redskapen elevernas intresse.

– Det går inte längre att under-visa enligt korvstoppningsmeto-den. Det tar eleverna inte emot, utan de slutar lyssna. Eftersom eleverna använder dator också på fritiden är detta något som intresserar dem och uppmuntrar dem att söka efter information själva, säger hon.

Enligt lärarna ger den nya tek-niken många fördelar.

– Eleverna ser hur saker och ting fungerar, säger Per Wian-der, lärare för förskolegruppen i Mårtensby skola.

– Och de lär sig säkert ock-så problemlösning, tillägger Jaakkola.

– Och självständigt tänkande – att själv ta reda på saker och att själv forska, kompletterar Lodenius.

Leif Pietilä

Robotarna rullar in i klassrummet

Stopp! Pernilla Lodenius från Dickursby skola har roboten under kontroll.

ANNORLUNDA KLASSRUM

I framtidens klassrum används bland annat:• programmerbara robotar• interaktiv tavla• bärbara datorer• spelare för podcasts och pod-TV• mobilt bredband• digital utrustning för video, foto och ljud• digital utrustning för omröstningar och prov.

Läraren blir samordnare och ledare

”När dagens skolelever kommer ut i arbets­livet måste de kunna förstå processer och logiska kedjor.”

En närmare titt. Dorrit Jaakkola från Dickursby skola studerar en avancerad robot på en utbildning på vetenskapscentret Heureka. I bakgrunden Monika Weckström och Per Wiander från Mårtensdals skola.

Den elektroniska inlärnings-miljön ger många fördelar. Samtidigt får läroboken en mindre framträdande roll, och det är viktigt att både lärare och föräldrar inser detta.

– Tänk på den traditionella un-dervisningen i kemi, som i stor omfattning bygger på kemiska formler och modeller som ritas på en svart tavla. Men när de kemis-ka strukturerna i stället visas på en dator, där eleverna också kan laborera med dem och om resul-taten sedan visas på en interaktiv tavla får kemiundervisningen en helt ny dimension, säger Matti Rossi, inlärningsdirektör på ve-tenskapscentret Heureka.

Enligt Rossi möjliggör den di-gitala tekniken och datatekniken dessutom arbetsmetoder som bygger på växelverkan i klas-sen. Samtidigt får eleverna en ny roll som producenter av kun-skap och som skapare av själva inlärningssituationen.

– Med hjälp av de nya redska-pen lär sig eleverna att tänka innovativt. De kan försöka göra något helt nytt, försöka, göra misstag, och komma fram till ett slutresultat som sedan redovisas för hela undervisningsgruppen,.

Det ger eleven en ny uppgift, men gör inte läraren onödig. Lä-raren är den som styr processen.

– Lärarens roll är att lämna lä-roboken lite åt sidan – även om läroboken även i framtiden sä-kert är ett viktigt redskap – och leta efter kunskap tillsammans med eleverna. Det är således elev-erna själva som driver processen framåt, konstaterar Rossi.

Den nya tekniken kräver nya attityder också av föräldrarna.

– Det är viktigt att föräldrarna till exempel accepterar att läro-boken får en mindre roll i skolar-betet och inser att det är en viktig del av inlärningsprocessen när eleven själv skaffar information från olika informationskällor på webben, undersöker sin närmil-jö på olika sätt och gör projekt i stället för att läsa sin lärobok och sitt anteckningshäfte.

– Vi måste alla försöka hänga med i utvecklingen. Det är ett livslångt projekt.

Leif Pietilä

9Vi och vår skola

Framtidstro. – De nya läromedlen erbjuder nya sätt att lära sig, säger Matti Rossi, inlärningsdirektör på Heureka.

Stopp! Pernilla Lodenius från Dickursby skola har roboten under kontroll.

Livslångt projekt att hänga med

Tusen euros utmaningFörbundet utmanar sina med-lemsföreningar att skicka in be-skrivningar över verksamhet som de upplever att märkbart förbätt-rat samarbete mellan hemmet och skolan. Speciellt nydanande och kreativa verksamhetsformer som redan förverkligats eller för-verkligas under höstterminen 2010 efterlyses. Fokus är inte på jippon med rent penninginsam-lande funktion, utan på konkreta och lyckade exempel på samar-betsformer mellan föräldrar och skolan. Rapporteringen kan ske på valfritt sätt till e-postadressen hemochskola@hemochskola.fi senast onsdagen den 15 decem-ber. Åtta föreningar kan vinna ett verksamhetsbidrag à 1 000 euro för nästa år!

Barn har koll på pengarnaBarn i lågstadieåldern verkar ha en bra uppfattning om var-ifrån pengar kommer och vilken funktion de har. I en undersök-ning Myntverket låtit göra bland 6–12-åringar svarar de att pengar behövs framförallt för att betala för mat, kläder och räkningar. Största delen sade att man får pengar genom att arbeta.

Flickor verkar ha en mer prak-tisk inställning, de anser att peng-ar i första hand finns för att köpa mat och kläder samt för att betala räkningar. Dessutom ska pengar användas för välgörenhet.

Också pojkarna tycker att pengarna främst ska användas till att leva, men de anser oftare än flickor att pengar finns till för att ha roligt eller för att bli rik.

–Forskning har visat att vuxna kvinnor är mera praktiska och försiktiga än män med hur de an-vänder sina pengar. Vi tolkar det som att det här fenomenet före-kommer redan i lågstadiet, sä-ger vd Tina Wessman vid forsk-ningsinstitutet Qualitems.

Drygt 250 barn i olika delar av Finland deltog i Qualitems djup-intervjuer och en webbenkät i september–oktober.

KORTA FORMULÄRET

10 Vi och vår skola

Ibland kan lite betyda mycket. Filmaren Thomas Weckström gjorde en film i Zimbabwe för finländska skolelever. För varje visning här får ett barn där gå i skola ett år.

– Visst blir man ödmjuk och tack-sam för hur bra vi har det. Ändå orkar barnen vara glada och på gott humör i Zimbawe, säger Thomas Weckström.

I början av året kom han på idén att göra en film i Afrika som elever i finländska skolor mot en avgift kan se på, och samtidigt donera pengar för att ett barn där skall kunna gå i skola under ett år.

Efter kontakter med Suomi-Afrikkaseura fick han ett blyg-samt bidrag och reste till Zim-babwe, för att samarbeta med organisationen Young Achieve-ment Sports for Development, YASD.

– Jag hade kontakter med en regissör tack vare skådespelaren Camilla Hellberg och hennes man Françis Mushonga, som kommer från Zimbabwe, men nog var jag lite spänd, säger han.

Utrikesministeriet rekommen-derar inte finländare att resa till landet och varnar framför allt för att bilen på väg från flygplatsen till Harare kan bli kapad.

Allt gick ändå bra och Thomas Weckström anlände till Hatclif-fe, ett slags internt flyktingläger som hyser 35 000 personer.

– De har alla blivit bortjagade från sina hem av regeringen och vågar inte bygga upp något per-manent, eftersom de när som helst kan tvingas flytta igen.

Trots att människorna var så fattiga och hade så mycket svå-righeter syntes det inte utanpå. Thomas var förvånad över hur glada och vänliga de var.

– En stor del av barnen var för-äldralösa på grund av aids-epide-min som härjar i landet.

Tillsammans med en dans- och teatergrupp gjorde Thomas Weckström en knapp timmes

film baserad på en berättelse med stort humanistiskt bud-skap, som nu finns tillgänglig för de finländska skolorna att visa för sina elever. Den fick namnet Kungens skatt. Här är berättel-sen i centrum och mycket av den röda tråden framförs med hjälp av ener gisk dans.

Filmen kan beställas direkt från webteatern.fi. För grupper under 100 elever betalar man 120 euro, för över 100 betalas 150 euro. Filmen är speakad både till svenska och finska.

– När YASD fått bekräftelse på att visningen är betald skickar de ett brev per e-post med en bild på det barn de valt ut att gå i skola, säger Thomas Weckström.

Han undersöker nu möjlighe-ter för de finländska skolklasser-na att kunna hålla kontakt och brevväxla med sitt ”gudbarn”.

– Jag kommer också att sam-arbeta med Camilla Hellberg och den internationella teatergrup-pen Matiki Magic och filma deras projekt i Sydafrika, säger Thomas Weckström.

– Vi har sökt pengar för att visa vår dubbade föreställning, som handlar om barn och respekt i Sydafrika. Efter visningen skall vi ha en paneldiskussion mellan barn och vuxna om hur de upp-fattar respekt, berättar Camilla Hellberg.

Målet är att skapa ett brevväx-lingsnätverk mellan finländs-ka och Sydafrikanska barn, för att minska avståndet mellan kontinenterna.

– Föreställningen handlar om en 11-årig flicka som undrar hur

hon skall veta att hon är ett barn då hon behandlas som en hund. Hon får olika uppgifter och lär sig småningom leka och inser att de vuxna skall ta hand om sin pro-blem själv – det är inte barnens sak, säger Camilla Hellberg.

Just nu turnerar Matiki Magic i Svenskfinland. Nästa vecka är de i Östra Nyland och därpåföl-jande i Väståboland.

Matiki Magic har samarbetat med en teatergrupp i Sydafrika sedan 2006.

Tua Ranninen

Se på film – hjälp barn gå i skola

Thomas Weckström

Ett skolår. Ett enskilt barn kan dra stor nytta av att finländska barn ser på film.

www.folkhalsan.�

Utbilda dej till

vänelevshandledareDet är viktigt att alla vänelever får en grundutbildning för att klara av sitt uppdrag som vänelev. Folkhälsan har utvecklat en utbildning för vänelevs-handledare så att de skall ha färdigheter att ge sina vänelever ett tillräckligt stöd och en bra grundutbildning. Härtill presenteras verktyg som kan vara till nytta i organiserandet av vänelevsverksamheten samt praktiska exempel på övningar och övrig verksamhet.

Välkommen med på handledarutbildning.Tid och plats: 2–3 februari 2011, ÅboPris: 100 € (i vilket ingår utbildningen, kursmaterial, kost och logi)Målgrupp: Lärare i åk 7–9, elevvårdspersonal och övriga intresseradeKursledare: Maria Lingonblad och Tove Ajalin

Mer information och anmälan: Senast 12 januari 2010 till Tove Ajalin, per e-post: tove.ajalin@folkhalsan.� eller per telefon 050 3042163. Meddela samtidigt eventuella dieter och om du övernattar.

Inspireras på EDUCA På EDUCA 2011 hittar du mera program och flera utstäl-lare på svenska än någonsin förr. Besök oss i svenska kvar-teret 1d21 den 28 och 29 januari 2011 i Mässcentret i Hel-singfors.

På svenska kvarterets mingelarena ordnar vi diskussioner, debatter och utställningar under hela Educa-mässan. Höjdpunkten i det svens-ka mässprogrammet är på lördagen med start kl.10.

Lördagen den 29 januari kl.10-13 i 1d21 10-11 ”Timfördelning idag – konsekvenser imorgon” med Maria

Romantschuk som moderator11-12 Mingel och småskalig traktering12-13 EFTERSNACK med Magnus Londen, Jeanette Björkqvist och

Misha Eriksson

Arrangörer och utställare: Förlag och utbildningssektorns organisationer i Svenskfinland

KORTA FORMULÄRET

Färre lärare i vinstdrivna skolorAntalet lärare per elev är lägre i friskolor som drivs med vinst-syfte än i andra skolor, skri-ver Lärarnas Tidning i Sverige. Enligt statistiken, som har tagits fram av Lärarförbundet, går det 6,8 lärare på 100 elever i skolor med vinstkrav, jämfört med 8,6 i ideellt drivna skolor.

Köpt läxhjälp popI Sverige har det blivit allt popu-lärare att köpa läxhjälp åt sina barn. Kunder är såväl hushåll som skolor.

Enligt läxhjälpsföretaget Up-grades vd Anna Skarborg står skolorna för en tredjedel av fö-retagets omsättning. Hittills har endast friskolor köpt tjänsterna, men nu förhandlar företaget även med kommunala skolor.

11Vi och vår skola

Kom på Solvallas sportlovsläger 21-25.2.2011!

S• lalomläger 260 €/pers. (+ hyra för ev. utrustning)Inn• ebandyläger 180 €/pers. i nya Solvalla Arenan!Pyssel- & motionsläger • 180 €/pers.

I priset ingår helpension, olycksfallsförsäkring, ledare och program. Information och anmälningar: Hanna Hallikainen, tel. (09) 8678 4333 eller hanna.hallikainen@solvalla.fi. Det går också bra att anmäla sig via nätet!

Solvalla idrottsinstitut Nouxvägen 8202820 Esbo www.solvalla.fi

www.solvalla.fi

Vid regionförvaltningsverket i västra och inre Finland tar man hand skolelevers rättsskyddsfall då kommunikationen mellan föräldrar och skolpersonal redan är så infekterad att inga andra medel hjälper.

Regionförvaltningsverket tar itu med en utredning av rättskydds-fall först efter det att officiellt klagomål har lämnats in. Årligen behandlar man mellan tio och femton klagomål.

Tove Saarto är överinspektör för bildningsväsendet vid region-förvaltningsverkets svensksprå-kiga enhet. När hon diskuterar de konflikter som kan uppstå mel-lan föräldrar och skolpersonal kan hon inte nog poängtera hur viktigt det förebyggande arbetet är.

– De klagomål vi får in leder oftast till en lång utredning som

kan ta upp till ett halvt år. Proces-sen är påfrestande för alla parter och barnet hinner gå igenom många svåra händelser innan vi får något beslut, säger hon.

De olika fall som man behand-lar spänner ofta över olika kom-munala sektorer. Många gånger handlar det om elevens rätt till specialundervisning eller till-gången till elevvårdstjänster.

– Fallen kan bli mycket kompli-cerade och under de senaste åren har ärendena i många fall hand-lat om mobbning. När det gäller mobbning ska skolan alltid ingri-pa omedelbart, säger hon.

Det finns flera aktörer inom skolan som hanterar elevens välmående. Ett fall kan behand-las av ett elevvårdsteam, mobb-ningsteam, hälsovårdare, psyko-log och kurator.

– Man måste fatta beslut om vem som har huvudansvaret för de åtgärder som görs i sko-

lan, samt om handlingsstrategi-erna så att föräldrarna är med-vetna om hur ärendet följs upp i skolan.

Olika signaler från olika parter i skolan komplicerar kommuni-kationen och kan leda till miss-förstånd. Ofta har skolorna gjort mycket för barnet, men eftersom kommunikationen mellan föräld-rar och skolan inte fungerar eller är otydlig så vet de helt enkelt inte om det.

Marit Björkbacka

”Var tydliga och förebygg problem”

sover ditt barn?Hur mycket

Delta i vår undersökning och vinn en

Philips väckningslampa!

Tema nr 4/2010: Sömn

www.skolbarn.fi

Marit Björkbacka

Problem. Klagomålen handlar ofta om mobbning, säger Tove Saarto, överinspektör för bildningsväsendet vid regionförvaltningsverkets svenskspråkiga enhet.

”När det gäller mobb­ning ska skolan alltid ingripa omedelbart.”

KORTA FORMULÄRET

Flexibel skolstart i Sverige?Ett 30-tal kommuner i Sverige är intresserade av att delta i en för-söksverksamhet med skolstart på både höst- och vårtermin.

Regeringens utredare Anders Franzén är skeptisk.

– Det är inte säkert att flexibel skolstart är bra för barnen – det finns tvärtom indikationer på att det inte är det, säger han och pe-kar på att homogena grupper kan vara mer gynnsamma för barn.

Bland de kommuner som vill delta finns Örebro. Kommunal-rådet Lennart Bondeson (KD) säger att kommunen har arbetat länge för att få lov att prova olika tidpunkter för skolstart:

– Vi måste spräcka den fyrkan-tiga bilden av skolan – barn är mognar olika snabbt, säger han.

Nej till talkoarbeteKommunen Nummi-Pusula per-mitterar sin personal, även lärar-na, under höstterminen och har uppmanat föräldrarna att göra talkoarbete i skolorna. De skulle till exempel användas som över-vakare under rasterna, måltider-na och i klassrummen.

Det här går inte, anser rektors-delegationen i lärarfacket OAJ. Den säger att utomstående inte är i tjänst i kommunen. Det be-tyder att de inte verkar under tjänsteansvar och inte heller för-fogar över rättigheter som un-dervisningspersonal besitter, till exempel att avlägsna en störande elev från klassrummet, skriver tidningen Läraren.

Delaktighet hjälper inlärningenDemokrati i skolan – En metodbok är ett resultat av ett treårigt pro-jekt i Svenskfinland. I den nyut-komna boken vill man visa på de möjligheter som den demokratis-ka skolan rymmer och de positiva effekterna av delaktighet, både vad gäller elevernas inlärnings-process och trivsel.

Utgångspunkten är att demo-krati är något man lär sig prak-tiskt, genom att uppleva och pröva på.

Konkreta modellerSträvan har varit att skapa kon-kreta modeller för hur demokra-tiarbetet i en skola kan se ut.

I samarbete med flera sko-lor i Svenskfinland har man ut-vecklat verktyg inom ramen för arbetsområdena: Värdegrund, beslutsfattande, undervisning, utvärdering och arbetsmiljö. Dessa verktyg lämpar sig för både grundskolan och på andra stadiet och är därmed av varierande svå-righetsgrad och omfattning.

Hem och Skola-föreningar har nu möjlighet att beställa boken kostnadsfritt. Skicka en e-post till: kansliet @skolungdom.fi

Finlands Svenska Skolung-domsförbund FSS rf fungerade som huvudman, bland andra var också förbundet hem och Skola inkopplat. Svenska Kulturfonden var huvudfinansiär och Petter Wallenius och Antonia Wulff arbetade som projektledare.

12 Vi och vår skola

Genom det virtuella klassrummet Fronter vill man engagera föräldrarna i skolvardagen. Här kan både föräldrar och elever logga in.

– Jag tycker Fronter är ett bra sätt att hålla kontakt till hög-stadiet, något som ofta hamnar i skymundan då barnen börjar i sjuan, säger Carina Svahn.

Hon är en av de föräldrar som är med i pilotprojektet Föräldern som resurs i Korsholm. Det är en kurs vid Korsholms vuxeninsti-tut i samarbete med högstadiet och Hem och Skola-föreningen.

Pilotprojektet utgörs av en åt-tondeklass och dess engelsklek-tioner. Läraren Åsa Båsk valde ut den här klassen eftersom den är rätt heterogen med både starka och svaga elever.

Inga frågorRummet i Fronter är ett slags virtuellt klassrum och Åsa Båsk skriver lite om vad klassen gått igenom på lektionerna och vilka läxor som gäller till följande lek-tion. Hon kan också till exempel lägga ut övningsuppgifter, som eleven kan skriva ut hemma.

– En del föräldrar går nog in där, men jag hade hoppats på bättre kommunikation. Det tar förstås tid att vänja sig vid att kommunicera på det här sättet. Det vore roligt att introducera systemet redan när eleverna bör-jar på sjuan, säger hon.

Ungefär hälften av föräldrarna var deltog i ett introduktionstill-fälle i slutet av augusti, och av dem har de flesta varit inne i det virtuella klassrummet åtminsto-ne någon gång. Möjligheten att ställa frågor och diskutera med elever, andra föräldrar och lära-ren har dock ingen utnyttjat.

– Kanske det helt enkelt inte har funnits behov av det. Det här är ju inte den enda kontakten

föräldrarna har till skolan, utan ska ses som en bonus, säger Åsa Båsk.

Avvaktande användareEn rundfrågning bland elever-na visar att det bara är en enda, Simon Holmberg, som regel-bundet går in på Fronter, och då för att kolla upp läxorna.

– Det är fenomenalt, jag behö-ver aldrig skriva upp vad vi har i läxa längre, säger han.

Ellinor Snåfs har loggat in då hon varit sjuk för att veta vad som hänt på lektionen, men av de andra är det bara några som tveksamt räcker upp handen vid frågan om de använt Fronter.

De flesta tycker inte att det

finns något egentligt behov om de varit med på lektionen, och ingen tycker att föräldrarna be-höver veta vad de håller på med i skolan. Om de behöver hjälp hemma ställer föräldrarna upp, och de uppfattar inte att de skul-le vara för lite engagerade i deras skolgång.

Pilotförsöket pågår under höst-

terminen och ska sedan utvärde-ras av vuxeninstitutet. Åtmins-tone läraren Åsa Båsk, föräldern Carina Svahn och eleven Simon Holmberg, som kollar läxorna, hoppas att det virtuella klass-rummet blir ett bestående inslag i Korsholms högstadium.

Anne Sjökvist

En virtuell inblick i skolvardagen

Anne Sjökvist

Bestående? Simon Holmberg kollar ofta upp läxorna i engelska i det virtuella klassrum i Fronter som engelskläraren Åsa Båsk skapat åt klassen och föräldrarna. De andra eleverna i bild; Ellinor Snåfs, Amanda Björklund, Stefan Norrgrann och Filip Niemonen.

Hur lär man sitt barn att uttrycka sig på ett rikt och varierat språk? Genom att ge barnet ett rikt och varierande inflöde av språk. Det kan börja med litterära amningsstunder redan i ett–två års ålder.

– Till vardags använder väljer vi ofta de vanligaste orden, till exempel ”gå”. Men var stöter man på ord som traska, vandra, ströva, promenera, strosa? Jo, i skönlitteraturen.

Det säger Annika Löthagen, en språk- och utvecklingspeda-gog som tillsammans med kol-legan Jessica Staaf bland annat drivit Läsprojektet i förskolan och grundskolan i Botkyrka se-dan 2000.

Enligt Annika Löthagen ger skönlitteratur, och även faktalit-teratur, kunskap, fantasi, inlevel-seförmåga och kreativitet. Och framför allt språk.

Föräldrar kan börja ge sitt barn språklig och litterär stimulans i ett mycket tidigt skede, redan då

barnet är ett eller två år.– Vi kan amma våra barn med

litteratur. Astrid Lindgren har

berättat att när hon fick den första berättelsen läst för sig, satte den hennes inre i gungning och att den aldrig sedan slutade gunga. Tänk om vi med litterära amningsstunder kan sätta våra barns inre i gungning och väcka hos dem en lust efter språket och litteraturen, säger Jessica Staaf.

Hennes treåriga dotter Selma kom hem från daghemmet och berättade att hon räddat sin kompis Kalle från en klippavsats. Klippavsatsen var kanske inte det som vi vanligen tänker på när vi hör ordet, utan en liten sten i skogen bakom daghemmet. Kalle hade blivit rädd och Selma hade hjälpt honom ner. Några veckor senare stötte Selmas pappa på ordet klippavsats i en bok om de små flodhästarnas äventyr, som föräldrarna läst för Selma som godnattsaga om och om igen.

– Och då slogs jag av en tanke. Tänk – bara genom att ligga bred-

vid mitt lilla barn om kvällen och läsa en bok kan jag ”tanka” barnet med en massa ord och en massa språk, säger Jessica Staaf.

Ska väcka intresseEtt av målen med de litterära amningsstunderna är att väcka barnets intresse för böcker och berättelser. Följande steg är att barnet börjar lära sig att reflek-tera över det lästa. Också det kan börja mycket tidigt.

– Jag läste boken Max kaka av Eva Eriksson för min tvååring, och hon hötte med fingrarna när hunden tog Max kaka. När vi sedan läste en annan bok om en hund som hämtar olika sa-ker och jag frågade ”var är kakan nu”, svarade hon ”borta”. Hon kan alltså tänka sig att hundar tycker att kakor är gott, konsta-terar Jessica Staaf.

Leif Pietilä

”Amma ditt barn med språk”

Aldrig för sent. Föräldrarna kan väcka barnens intresse för berättelser och språk i ett mycket tidigt skede, men det är aldrig för sent för ett barn att hoppa med på läståget, säger språkpedagogerna Jessica Staaf (t.h) och Annika Löthagen.

13Vi och vår skola

För att elevvården skall fungera på bästa sätt bör skolan ha tillräckligt med information om skolbarnen. Därför är det viktigt att föräldrar tar kontakt med skolan om det uppstår problem.

För att det dagliga arbetet i sko-lan skall löpa på bästa sätt krävs ett bra samarbete mellan föräld-rar och skola. För det mesta går allt väl, men ibland händer det att skolans syn på ett problem är annan än föräldrarnas.

– Vi har samma mål, det vill säga barnets bästa, men synsät-tet kan vara olika. Jag förstår nog föräldrarna, det är starka käns-lor involverade när det handlar om ens eget barn, säger Anne Smolander, rektor i Kvarnback-ens skola för årskurserna 1–6 i Borgå.

Hon anser att kommunika-tionen mellan skolans personal och föräldrarna är A och O för att motverka onödiga tvister. Det är viktigt att skolpersonalen kan lyssna till och bemöta föräld-rarna på ett sakligt sätt, även när det handlar om svåra saker.

Insatt i elevärendenRektorn är en del av elevvårds-teamet och är insatt i elevären-

den som berör skolan. Särskilt vid mobbningsfall är det mycket viktigt att föräldrarna får veta om det så snabbt som möjligt.

Såväl mobbningsoffer som mobbare skall få hjälp. För mob-barna innebär hjälpen ett samar-bete mellan föräldrar och skola för att få dem att inse hur man behandlar sina skolkamrater på ett sätt som alla accepterar.

– Mobbning är ett fenomen, och när vi ringer hem till för-äldrarna för att prata om det handlar det inte om att beskylla någon. I stället förklarar vi att barnet har fått en sådan roll i skolmiljön och berättar för dem vad vi redan kommit överens om med barnet.

Föräldrarna är ofta tacksamma över att skolan kontaktar dem och kan på det här sättet tillsam-mans med skolan arbeta med att stöda eleven så att mobbningssi-tuationen skall sluta.

Goda nyheter viktigaBland lärarna är det viktigt att tänka på hurdan respons man sänder till föräldrarna om skoleleverna.

– Föräldrarna kan knäckas om de bara får negativ feedback från skolan. Det är också viktigt att berätta om positiva erfarenheter och framsteg. Jag har hört om fall

i skolor där föräldrarna har blivit avståndstagande efter att de fått för mycket negativ feedback.

För föräldrar är det inte alltid så lätt att ofta tvingas kontakta skolan om det uppstått problem. Få vill vara en besvärlig förälder och i bakhuvudet kan det finnas en rädsla att det till syvende och sist är eleven som får lida av de-ras agerande.

Smolander poängterar att sko-lan önskar att föräldrarna kon-taktar skolan, vilket man bru-kar framhålla bland annat under föräldramöten.

– Om man inte vill ringa kan man ta kontakt via vårt Wilma-nätverk där man tryggt kan kom-municera utan att det läcker ut. Någon rädsla för att eleverna skall bli lidande skall man inte ha. Tvärtom, om inte skolan får veta om problemen, kan man inte ta itu med dem.

Själv föredrar hon att då det krävs, sitta ned med berörda par-ter för att diskutera situationen. När man träffas så minskas ris-ken för missförstånd och om nå-got blir oklart är det bara att fråga och det kan vara en stor skillnad i attityderna från det mötet börjar till det tar slut.

Marit Björkbacka

”Lyssna på varandra”Öppen kommunikation. –Det är viktigt att skolpersonalen kan lyssna till och bemöta föräldrarna på ett sakligt sätt, säger rektor Anne Smolander.

Jag har precis hållit min föreläs-ning om förälderns roll i hög-stadiet och om hur samarbete mellan hem och skola kan se ut när barnen blir äldre. När det är paus i programmet frågar rek-torn mig om jag har några idéer om hur de i hennes skola kunde bli ännu bättre på att samarbeta med föräldrar. Jag småler. Detta är en fråga som endast en rektor som redan gör det alldeles ut-märkt ställer. När man gör något bra vill man oftast göra det ännu lite bättre.

Vi backar lite. Vi befinner oss i den lilla staden Nykarleby. Jag har redan tagit en sväng till ett av lågstadierna där både lärare och föräldrar mött upp.

När jag avslutat tar jag mig till högstadiet. Jag stiger in i festsa-len och möts av tända ljus som är utplacerade på borden. I salen sitter närmare 200 högstadie-föräldrar. Det visar sig att detta är Hem och Skola-föreningens årsmöte.

Det är rektorn som inleder med att hälsa alla föräldrar och lärare, som också är på plats, väl-komna. Sedan tar föreningens ordförande över och håller i trå-darna under årsmötet. Hon pre-senterar förslag på verksamhets-plan som bland annat innehåller ett förslag att utveckla verksam-hetsformer som skapar samhö-righet mellan föräldrarna.

När mötet är klart stiger en dryg handfull elever upp på sce-nen, de är niondeklassister som valt musik som tillval. Vilken njutning. Att få höra dessa be-gåvade unga människor sjunga måste vara en tillräckligt bra orsak att som förälder komma till skolan en tisdag kväll sent i oktober.

Sedan är det min tur. Jag talar om hur föräldrarollen förändras när barnen kommer in i puberteten

och resonerar kring hur vi föräld-rar kan stödja våra barn så att de kan lära sig och må bra. Jag talar också om vikten av att vi föräld-rar talar med varandra, ställer frågor och ger varandra råd. Mås-te medge att jag njuter och tän-ker: VISST är föräldrar intresse-rade, visst vill de samarbeta. Det handlar om att från skolans håll signalera att man värdesätter för-äldrarna och önskar samarbeta med dem. Efter min föreläsning är det dags för kaffe.

Senare läser jag en forsknings-rapport om hur man skapar til-lit mellan hem och skola. Tillit mellan lärare och föräldrar har en avgörande betydelse för hur skolan lyckas i sitt uppdrag. Det handlar om att skapa strukturer och rutiner som möjliggör ett äkta samarbete, det handlar om att man i skolan har en gemen-sam syn på samarbete, att man ser föräldrar som en resurs och det handlar om att stärka kun-skapen om varandra. Ju mindre vi känner till om varandras verk-ligheter desto större är risken för missförstånd och misstro.

Det är möjligt att få föräldrar-na till högstadiebarn att komma till ett Hem och Skola-årsmöte i skolan. Men det kräver att sko-lan signalerar att man värdesät-ter föräldrarna och ser ett värde i den verksamhet och det stöd som Hem och Skola kan erbjuda. Då vi lyckas med detta gör vi en ovärderlig insats för våra barn.

När jag hör att Nykarleby för något år sedan fick titeln Fin-lands lyckligaste stad blir jag inte förvånad. En orsak är säkert skolans positiva inställning till föräldrar! Fritt att kopiera.

Visst är föräldrar intresserade KO

LUM

NEN

Micaela Romantschuk-Pietilä

”Tillit mellan lärare och föräldrar har en avgörande betydelse.”

14 Vi och vår skola

Det behövs vuxna i skolan som lugnar ner oroliga ungdomar. Det anser vaktmästaren Börje Andersson i Borgå.

För både lärare och elever i Strömborgska skolan för klasser-na 7–9 i Borgå är vaktmästaren Börje Andersson den man skall gå till om man behöver hjälp.

Hjälpen till lärarna kan bestå av material som de behöver under lektionen eller hjälp med använd-ningen av kopieringsmaskinen.

Eleverna brukar vända sig till honom om de till exempel har problem med cyklarna eller ko-pieringen. Eftersom han bor i ett av husen på skolgården händer det då och då att en olycklig elev knackar på och berättar att han glömt en viktig bok i skolan.

– Jag är nog ständigt närvaran-de och tar hand om både byggna-

derna och eleverna så gott jag kan, säger han själv.

Han har sedan år 1982 arbetat i skolan, först som kvällsöver-vakare och sedan år 1989 som gårdskarl. Därför har han en bra uppfattning om hur skolmil-jön och framförallt eleverna har förändrats.

Livliga elever– De är annorlunda än tidigare. De är litet oroliga och mycket liv-liga, säger Börje Andersson.

Det behövs vuxna i skolan, för-utom lärarna, eftersom det lug-nar ned ungdomarna, säger han.

Strömborgska skolan är en ganska lugn skola med uteraster. De är viktiga, eftersom ventile-ringen i stort sett består av att fönstren öppnas under rasterna. Därför brukar Andersson under rasterna gå en vända inne i sko-

lan för att se till att alla gått ut. Medan intervjun pågår sit-

ter vi i ett av klassrummen i det gröna huset. Endast en klass har lektioner i huset. Plötsligt hörs ett ihärdigt bankande. Efter en stund återkommer oljudet och Andersson går till korridoren för att se vad som står på. Det visar sig vara några elever som kommit för sent till lektionen och står

och bultar på dörren. Han behö-ver bara visa sig för att eleverna fnissande skall avlägsna sig.

– Man skall komma i tid till lek-tionerna och inte söla, konstate-rar Andersson.

Tar hand om alltEftersom Börje Andersson job-bat så länge i skolan är han äldst i huset och vet hur det mesta fungerar. Om det uppstår ett fel i byggnaderna tar han hand om det direkt.

– Här finns tillräckligt mycket att reparera och hela tiden något att göra. Jag brukar inte ens näm-na om något har gått sönder.

Eftersom han har bara några år kvar till pensioneringen är han inte särskilt bekymrad över sin egen framtid. Men sparkraven i Borgå är stora och man planerar att dra in tjänster. Därtill finns

det planer på att skolornas vakt-mästare från och med årsskiftet skall höra till stadens trafikverk.

– Det var meningen att alla skulle flytta under det nya tra-fikverket men rektorerna i de stora skolorna ansåg att vakt-mästarna ännu skall få vara kvar i skolorna. Om och när ändring-en kommer så betyder det säkert att man får mera jobb och måste hoppa mellan olika skolor, funde-rar Andersson.

Än så länge får han i varje fall syssla med det som är hans stora stolthet. Att ta hand om skolan, se till att där finns vad som be-hövs för att arbetet skall löpa, att få alla att trivas samt att hålla skolan ren och prydlig. Förutom det är han alltid beredd att vid behov ställa upp med en hjälpan-de hand.

Marit Björkbacka

Börje finns alltid till handsMarit Björkbacka

Börje behövs. Strömborgska skolan i Borgå är vaktmästaren Börje Anderssons skötebarn. Här har han jobbat sedan 80-talet.

Lovisanejdens högstadium och Lovisa gymnasium har tillsammans omkring 500 elever. I skolorna saknar man en vaktmästare som ansvarar för skolhusen.

Nu sköter en fastighetsskötare de båda skolorna samt bollhal-len, medborgarinstitutet och busstationen.

– Det behövs vuxna i skolan som har tid och möjlighet att hela tiden finnas till för dem som an-vänder byggnaden, säger Joan Hafrén, rektor, för Lovisanej-dens högstadium.

Känner husetPraktiska saker som att byta lam-por sköts även i dag, men efter-som så många använder skolorna

slitaget stort på byggnaderna. Det gör att skillnaden mellan att ha en heltidsanställd vaktmäs-tare och att vara tvungen att be-ställa hjälp förstärks.

– En person som känner huset och hela tiden är på plats kan ta itu med små reparationer innan felen växer och blir en ekonomisk börda.

En vaktmästare ser också de

ensamma eleverna och kan byta ett ord med dem om de ser ut att behöva det.

– I augusti förlorade också vi vårt skolkök och våra städare. Nu kan man inte längre om morgnar-na smita in i köket för en knäcke-brödssmörgås eller en pratstund. Städpersonalen gör ett gott jobb, men kommer från en städfirma och är inte på samma sätt husets

städare som förut.Skolmaten transporteras till

skolan från stadens centralkök. I början ledde det till att de elever som åt under den senare mat-turen ett par gånger blev utan mat. Efter en knackig början lö-per allt bra men både personal och elever saknar skolköket och personalen.

Marit Björkbacka

Ingen vaktmästare i Lovisaskola

”Jag är nog ständigt närvarande och tar hand om både bygg­naderna och eleverna så gott jag kan.”

15Vi och vår skola

16 Vi och vår skola

Få barn går igenom barndomen utan att drabbas av sorg någon gång. Husdjur dör, äldre släktingar dör, föräldrar skiljer sig och andra händelser inträffar som väcker känslor av sorg hos barn. Ibland kommer sorgen extra nära, till exempel när en förälder dör.

Benita Kavander har under sin dryga fyrtio år som lärare mött barn i alla slags livssituationer, men det var först för fem år se-dan hon upplevde att någon av hennes elever miste en förälder. Då hände det nästan osannolika att tre elever i hennes samman-satta 5–6-klass miste sina pappor inom loppet av ett år.

– Det kan man inte förbe-reda sig för. Det var förstås ett mycket tungt år, men mitt i allt det hemska fanns det också posi-tiva saker. Eleverna kom mycket närmare varandra, och också jag kom dem mycket nära. Vi prata-de mycket, och dessa tunga upp-levelser var något vi alla delade. De drabbade barnen fick visa sig svaga, gråta ibland och det var ingen som tyckte det var kons-tigt. De tragiska händelserna blev ett slags kitt i klassen.

Det här hände före skolskjut-ningarna i Jokela och Kauha-joki, då den finländska skolvärl-den på allvar började göra upp krisplaner.

– Men det hade hänt andra stora katastrofer ute i världen, till exempel tsunamin i Thailand juldagen 2004, som gjorde oss medvetna om att kriser också drabbar barn och att skolan har en roll i krishanteringen.

Lärarkollegiet i Vasa övnings-skola hade haft skolning i kris-

hantering och det fanns ett fun-dament till krisplan.

– Men det handlade mycket om vem som ska ha ansvaret för eleverna i en krissituation. Är det klassläraren, hälsovårdaren, skolpsykologen eller borde det vara ett helt utomstående team?

– Då det första dödsfallet in-träffade kände jag ändå att jag som klasslärare inte kunde fösa över det primära ansvaret för mina elever till någon annan.

Tyst minutBenita Kavander pratade om det som hänt både i klassen och med den drabbade eleven enskilt. Hon fann det viktigt att hitta ritualer kring händelsen. Hon skickade blommor till det drabbade hem-met i klassens namn, och köpte en vacker ljusstake. När eleven kommit tillbaka till klassen tän-de de tillsammans ett ljus och höll en tyst minut för den bort-gångne pappan.

– Inte kunde jag då föreställa mig att jag skulle tända ljuset två gånger till under året.

Att hålla en tyst minut var en ny upplevelse för de flesta i klas-sen och Benita hade lite farhå-gor för att det skulle bli för stor spänning, att någon skulle brista i skratt eller att det skulle brista för den elev som sörjde.

– Jag berättade innan hur det går till när man håller en tyst mi-nut, och varför man gör det; för att tänka på och minnas den som gått bort. Och det blev en mycket värdig och varm stund. Alla var tagna av stundens allvar.

Viktiga ritualerRitualer är viktiga i krissituatio-ner, tror Benita Kavander. Hon införde också traditionen att till-

sammans gå till gravgården fre-dagen före allhelgona och tända ljus på gravarna. Ett ljus från klassen och ett från barnet.

– De som hade släktingars gra-var där tände också ljus på dem, och andra tände vid minnesplat-sen för dem som är begravda på andra orter.

De eventuella farhågor hon hade inför gravgårdsbesöket kom också på skam.

– Besöket blev värdigt och fint, och de drabbade eleverna visade gärna, nästan med en viss stolt-het, sina pappors gravar, säger Benita Kavander.

Hon tog till sunt förnuft och känsla när hon mötte barnens sorg. Alla sörjer på sitt sätt, det

går inte att ha en mall som man följer i sådana situationer. Famil-jesituationerna och dödsfallen i sig var också väldigt olika i de tre fallen. Det var också oundvikligt att de andra barnen funderade på om det kunde drabba också dem.

–Jag låg vaken många nätter

och funderade. Hur mycket ut-rymme ska man ge åt att tala om det som hänt? Hur nära kan man komma eleverna? Det var fråga om en känslig avvägning varje gång.

Att tala om det i lärarrummet krävde också en viss känslighet.

– Givetvis visste alla lärare om vad som hänt, men man får också tänka sig för så att det inte blir någon kafferepsdiskussion i onö-dan. Vi har ju också tystnadsplik-ten att tänka på.

Det som hänt påverkade myck-et av Benitas sätt att arbeta.

– Till exempel dämpade jag ner diskussionerna om vad eleverna ägnat sig åt under lov och helger, jag ändrade lite stil helt enkelt och lyfte inte fram familjerela-terade diskussioner i onödan. Farsdag hade vi faktiskt slutat uppmärksamma redan tidigare, eftersom många familjer i dag är separerade och alla pappor inte är särskilt involverade i familjen längre.

Trots alla svåra saker är detta år något som Benita Kavander inte vill vara utan. Händelserna gav klassen en speciell gemen-skap, och eleverna vågade öppna sig för varandra och visa sig sva-ga, berätta att de vara sorgsna och gråta.

Anne Sjökvist

När sorgen kom till skolan

Anne Sjökvist

Svårt år. Aldrig hade Benita Kavander kunnat föreställa sig att ljusstaken som hon skaffade till sin klass när en elevs pappa dog skulle komma i användning två gånger till under samma år.

Ett modernt alternativ till klassringen

Designa själv

W W W . P I A W E S T E R B E R G . F IW W W . P I A W E S T E R B E R G . F I

-amulett i silver 925 ‰-gravyr (namn och datum)-ekologisk ask-namn lapp -band (svart,vit,röd,blå,brun)

23 eur

Guldsmed / designer

KLASSAMULETT

Luciamärket – det frivilliga engagemangets symbol!

Pengarna från luciamärkesförsälj-ningen används för hälsofrämjande verksamhet i Folkhälsans lokala för-eningar, medan pengarna från den riksomfattande luciainsamlingen används för att hjälpa och stöda ut-satta barn och framför allt barn som sett och upplevt våld i sina hem.

Luciamärket är här igen och tusentals ivriga barn löser ut märken till försäljning i första hand i sin egen skola där lärarna har hjälpt barnen i deras kanske första riktiga sociala uppdrag. Många barn upplever att de gör en god gärning, men provisionen har inte heller varit att förakta.

I dag slåss lärarna med att få tiden att räcka till för undervisningen och barnens tid verkar också vara på kort,

men för Lucia gör man vad man kan för att föra traditionen vidare – man ordnar med luciatåg och engagerar sig i valet av Lucia och säljer lucia-märken. Vi hoppas att så många som möjligt i år igen utrustar sig med 3 euro i reda pengar för att göra en liten luciamärkesförsäljare glad och samtidigt bidra till Folkhälsans verksamhet på den egna orten.

Luciamärket har följt Finlands Lucia från allra första början. År 1949 var märket bara en oval papperslapp, men i dag säljs luciamärken som riktiga små smycken.

”Till exempel dämpade jag ner diskussioner­na om vad eleverna ägnat sig åt under lov och helger.”