Beteckning: Rel C vt 2006:1

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap

Gud i psykoterapin En dialog mellan Carl G Jung och Viktor E Frankl

Frida Sjöqvist Mars 2006

C-uppsats, 10 poäng Religionsvetenskap

Religionsvetenskap C Handledare: Åke Tilander

Religionsvetenskaplig C-uppsats

Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap Av: Frida Sjöqvist Birkagatan 14 A 3 Tr 752 39 Uppsala frieda1979@yahoo.se

Gud i psykoterapin, En dialog mellan Carl G Jung och Viktor E Frankl.

Bild 1: C.G. Jung Bild 2: Viktor E Frankl

Handledare: Åke Tilander

Sidan 2

Innehållsförteckning 1. Inledning 2. Syfte 3. Metod 4. Disposition 5. Redovisning av litteraturen 5.1 C.G. Jung: Den analytiska psykologin

I. Libido II. Typologi

III. Jungs psykologiska metoder a. Ordassociationstesten b. Drömtolkning c. Aktiv imagination

IV. Arketyper a. Projektioner och överföringar b. Persona c. Skuggan – Det personligt omedvetna d. Anima/Animus – kvinnan i mannen och mannen i kvinnan e. Jaget, Självet och individuationen

5.2 Viktor E Frankl: Existensanalysen eller logoterapi

I. Logoterapins eller existensanalysens syn på den mänskliga naturen II. Logoterapi

III. Logoterapins tillämpning och dess metoder IV. Kärleken V. Meningen med lidandet

VI. Religionens roll inom psykoterapin VII. Existensanalysens syn på det yttersta varat, Gud

VIII. Logoterapin i relation till psykoanalysen, individualpsykologin och den analytiska psykologin

6. Sammanfattande diskussion 7. Slutord 8. Litteratur

Sidan 3

1. Inledning Vi har två stora ansikten inom psykiatrin som vågat stå upp för religiositetens hälsobringande relevans i psykoterapin. Den ena är den schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung (1875-1961), grundare av den analytiska psykologin,1 den andre är logoterapins grundare den österrikiske neurologen och sedermera psykiatern Victor E Frankl (1905-1997).2 Det finns mycket som skiljer och förenar dessa herrar, vad som kanske är mest intressant att nämna inledningsvis är att både Jung och Frankl kände Sigmund Freud, psykoanalysens grundare. Så väl att Freud själv, naturligtvis vid olika tillfällen, hade hoppats på en efterträdare i någon av de båda genierna. Dessvärre blev han snuvad på den kakan, sånär som sin professur vid Wiens neurologiska poliklinik, som Frankl faktiskt tillträdde 1948. Men vid den tid då Frankl förärades Freuds professorsstol hade han utvecklat en egen psykologisk skola – existensanalysen och således hade han inga intressen i psykoanalysen.3 När Frankl som 15 åring i början av 1920-t uppsökte Freud led han av en svårartad meningslöshetsproblematik, som han hoppades få hjälp med hos det välkända geniet. Freud såg snabbt till pojkens intellekt och fascinerades av hans skärpa för de psykiatriska grundfrågorna. Men eftersom psykoanalysen inte kan svara på frågor rörande livets mening blev bekantskapen strax en besvikelse för ynglingen och den gamle mannen. Frankl tog till sig insikten och lämnade Freud och psykoanalysen. Frankl sökte istället svar hos Alfred Adler4 för att senare söka och finna svar i den filosofiska existentialismen – grundpelaren i hans existensanalytiska psykologi.5 Trots att Frankl vann Freuds gunst så känner gemene man främst till den långt tidigare relationen Freud/Jung. I sju år, nämligen från 1906-1913, höll Freud och Jung ett livligt och kreativt samarbete, efter denna episod gick de skilda vägar.6 I allmänhet betraktar man ofta Jung som en ursprunglig lärjunge av Freud, vilken han sedermera skulle ha lämnat. Detta är emellertid inte riktigt sant. När Jung i dryga trettioårsåldern uppsökte Freud i Wien, hade Jung redan utvecklat en egen vetenskaplig och högst personlig profil.7 Anledningen till splittringen var deras vitt skilda uppfattning om religionens roll för kulturen och individen. År 1910 reste Freud och Jung tillsammans med båt till U.S.A. Under resan hade Jung en starkt arketypisk dröm, vilken Freud tolkade som att Jung hyste en bortträngd dödsönskan mot honom. Jung kunde i sitt hjärta inte hålla med Freud i hans utlåtande och väl hemma i Schweiz igen kastade han sig över all form av mytologisk litteratur. Denna händelse kom att stå som grund för Jungs tes om ”Det kollektivt omedvetna” – slutligen kom han fram till att myten än mer än sexualiteten är en avgörande faktor i individens liv och med det riktade han skarp kritik mot Freud.8 Så hände det sig att två snillen inom sitt område, C.G. Jung och Viktor E Frankl, barkade väg åt två vitt skilda men kanske inte helt oförenliga håll?

1 Wikipedia, the free encyclopedia. Carl Jung. http://en.wikipedia.org/wiki/Carl_Jung 2006-01-12. 2 Wikipedia, the free encyclopedia. Viktor Frankl. http://en.wikipedia.org/wiki/Viktor_Frankl 2006-01-12. 3 Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. (förord Hans Åkerberg) Sid 9. 4 Alfred Adler, individualpsykologins grundare och en tredje av Freuds gamla lärjungar. 5 Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. (förord Hans Åkerberg) Sid 9. 6 A. Geels, O. Wikström. Den religiösa människan. Sid 367-368. 7 I Alm. Från Freud till Jung. Sid 99. 8 A. Geels, O. Wikström. Den religiösa människan. Sid 366-369.

Sidan 4

2. Syfte Syftet med den här c-uppsatsen är att försöka skapa en filosofisk och religionspsykologisk dialog mellan den analytiska psykologin och existensanalysen. Därför ämnar jag: A, Redogöra för skolorna. B, Ställa skolorna mot varandra och jämföra dem. C, Diskutera resultatet. I diskussionen avser jag svara på följande frågor: 1, Hur gestaltar sig Jungs respektive Frankls syn på människan och Jaget? 2, Vad skiljer och förenar Jungs respektive Frankls syn på kärlek och sexualitet? 3, Hur gestaltar sig Jungs respektive Frankls relation, uppfattning och erfarenhet av det omedvetna? 4, Är det rätt eller fel att använda sig av religion i ett mentalhygieniskt syfte? 5, Vad har de jungska respektive de existensanalytiska upphovsmännen för inställning till människan och hennes relation till det yttersta varat, Gud? 3. Metod I den här uppsatsen för jag en filosofisk dialog mellan den analytiska respektive den existensanalytiska psykologins syn på existentiella frågor rörande människan och hennes relation till det transcendenta. För att möjliggöra dialogen har jag ägnat mig uteslutande åt litterära studier, där primärlitteraturen har utgjort vetenskapliga böcker av C.G. Jung och Viktor E Frankl och sekundärlitteraturen har utgjorts av huvudsakligen biografiska skrifter av Alm och Geels/Wikström samt av information från Internet.9 4. Disposition Denna uppsats kommer efter dessa inledande delar om syfte och metod att innehålla en redovisning av litteraturen som omfattar en del om den analytiska psykologin (5.1) och en del om existensanalysen (5.2). De sista delarna omfattar en diskussion (6) och ett slutord (7). För att jag skall kunna ge en så fullständig bild av filosofierna bakom den analytiska samt den existensanalytiska psykologin som möjligt, har jag ansett det nödvändigt att redovisa för skolorna i sin helhet, samt ge en kortfattad biografisk bild av upphovsmännen. Då jag anser att ett sånt djupgående ämne som detta kräver en förståelse för inte bara teorierna utan även personerna bakom dessa. Jag har vidare ansett det nödvändigt att skriva en sammanfattande diskussion som är strukturerad efter de frågor jag redogjort för i syftet. Varje avsnitt i diskussionen börjar med en sammanfattning av resultatet i frågan, följs av en korrelering mellan teorierna och avslutas med en konklusion. Först i slutordet redogör jag för en mer personlig uppfattning av resultat och diskussion, eftersom jag ifrån början har en övertygelse som inte bör prägla diskussionen allt för mycket.

9 Se litteraturförteckning.

Sidan 5

5. Redovisning av litteraturen 5.1 C. G. Jung: Den analytiska psykologin ”Själ och kropp är inte skilda ifrån varandra utan lever samma liv.”10 I Libido För Jung betydde Libido psykisk energi, han kommer att föredra begreppet psykisk energi framför libido. Alla som är någorlunda insatta i freudiansk psykoanalys vet att Freud med sin definition menade att Libido är av uteslutande sexuell karaktär.11 Jung däremot menade att Libido inte bara omfattar samtliga drifter utan även det transcendenta. Vidare ansåg Jung att Libido bör tolkas utifrån ett bioenergetiskt perspektiv så till vida att Libido, precis som all annan form av energi, följer energilagarna. Det bör inte tolkas som en fysikalisk ”universalenergi” eftersom Libido är bunden till livet och därmed inte existerar utanför det.12 Jung märkte att Libido tar sig uttryck på olika sätt hos olika individer och han lokaliserade två inställningstyper: de individer som riktar sin libido inåt, d.v.s. introverta och de som riktar sin energi utåt, d.v.s. extraverta. Introverta kännetecknas av en dröjande, reflekterande natur medan extraverta kännetecknas av en impulsiv och social natur. Man kan också förklara fenomenen med att hävda att introverta riktar Libido på subjektet, medan extraverta riktar sin Libido på objektet.13 II Typologi I föregående stycke talade jag om introversion kontra extraversion som koncentration av Libido på antingen subjektet, d.v.s. sig själv, kontra objektet, d.v.s. sin omgivning. Här skall vi tala om fyra olika sätt att medvetet kanalisera Libido på vilket individen gör via någon av de fyra funktionerna: Tänkande, kännande, förnimmande eller intuition. Varav tänkande och kännande av Jung omnämns som rationella14 funktioner medan förnimmelse och intuition är irrationella funktioner. Alla människor omfattar dessa funktioner men de är olika differentierade från person till person, därför talar Jung om funktionstyper, d.v.s. om individer som a priori tänkande, kännande, förnimmande eller intuitiva. En av dessa funktioner är individens huvudfunktion, en annan kan fungera som hjälpfunktion medan resterande är förpassade till det omedvetna. Vidare är det viktigt att poängtera att det aldrig går att ha en rationell huvudfunktion och en rationell hjälpfunktion, lika lite som det går att ha en irrationell huvudfunktion och en irrationell hjälpfunktion. Enligt Jung kan man inte medvetet tänka och känna samtidigt och lika lite går det att förnimma nuet samtidigt som man ser runt hörn. Har man en rationell huvudfunktion så bör man ha en irrationell hjälpfunktion och vice versa.

10 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 139. 11 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 65. 12 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 309. 13 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 53-54. 14 Begreppen rationell och irrationell skall förstås efter Immanuel Kants filosofi.

Sidan 6

III Jungs psykologiska metoder Jung slår vakt om relationen mellan analysanden och analytikern. Om inte en god personkemi kommer till stånd gör analytikern bäst i att rekommendera analysanden åt en kollega.15 I den jungianska analysen placeras läkare och patient mitt emot varandra vid sessionerna, att som i freudiansk analys, placera läkaren bakom patienten är ingenting Jung vill rekommendera av det skälet att det avskärmar patienten från läkaren. Om patienten blir avskärmad från läkaren kan det medföra överföring,16 ett tillstånd som Jung helst vill undvika men som utgör psykoanalysens primära instrument.17 A, Orsassociationstesten Ett komplex är enligt Jung en anhopning av associationer; en slags bild av en mer eller mindre komplicerad psykologisk natur, ibland av traumatisk karaktär ibland bara av smärtsam eller starkt känslotonad karaktär.18 När det kommer an på komplex upptäckte Jung att det gick alldeles utmärkt att avslöja en individs komplex via något som han kallade för Ordassociationstestet som går till på följande vis: Man har en lista med ett hundratal ord som man läser upp ett i taget, försökspersonen skall reagera så snabbt som möjligt med det första ord som hon kommer att tänka på när hon har hört stimulus-ordet. När man har avklarat första etappen i testet skall man läsa orden för försökspersonen ännu en gång och personen skall då svara med samma ord som vid första omgången. När minnet sviker och reproduktionen blir ofullständig skall man notera det, ty det har en betydande roll för testet. Detsamma gäller överdrivet lång reaktionstid, som avgörs genom att beräkna försökspersonens genomsnittstid. Då experimentet misslyckas, när människor gör misstag t.ex. genom att inte begripa ordet som läses upp eller genom att reagera väldigt långsamt på det, då avslöjar man ett komplex hos individen ifråga d.v.s. någonting karaktäristiskt och kanske smärtsamt hos individen.19 B, Drömtolkning ”Det är rena galenskapen att tro på färdigsydd, systematisk drömtolkning - Som om man helt enkelt bara behövde gå och köpa en drömbok och slå upp en viss symbol. Ingen drömsymbol kan ses isolerad från den individ som drömmer den och det existerar ingen bestämd eller färdig tolkning av någon dröm!”20 Att tolka drömmar och symboler kräver intelligens, det kan inte förvandlas till ett mekaniskt system och det kräver förmåga till fantasi och intuition. Intuitionen är nästan oumbärlig vid tolkning av symboler, och tack vare den kan symbolerna ofta utan vidare förstås av drömmaren. Trots det är det viktigt att intuitionen återförs till en exakt kännedom om fakta och deras logiska sammanhang.21 Därför uppmanar den jungianska skolan sina terapeuter/blivande terapeuter att lära sig så mycket de någonsin kan om en symbol och sedan ”glömma” bort alltsammans när de ska tolka en dröm. Man skulle kunna se det som att

15 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 54. 16 Se ”Arketyper”. 17 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 235. 18 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 150. 19 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 121. 20 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 53. 21 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 92.

Sidan 7

intuition och fantasi är huvudredskap, men för att analysanden och analytikern fullskaligt skall kunna förstå en dröm är kunskap om symboler högst relevant.22 Det viktigaste i drömtolkning är drömmaren själv - Jung tolkade inte drömmar om han inte kände drömmaren väldigt väl; detta för att ingen drömsymbol kan ses isolerad från den individ som drömmer den. Varje individs omedvetna kompletterar och kompenserar hans medvetna själsliv, vilket skiljer sig så pass mycket från andras att det är svårt att med säkerhet säga i vilken mån drömmarna och deras symboler låter sig klassificeras.23 Vidare så använde inte Jung fria associationer, eftersom han inte var intresserad av att lösa komplex hos patienten via drömtolkning - istället hänvisade han till Ordassociationstestet (se ovan) när han ämnade ta reda på en patients komplex. Drömmens centrala roll är inte att som Freud menar skydda oss från ”oförenliga önskningar”, drömmen fungerar inte som förklädnad åt komplex, ty drömmen tar precis den gestalt som alla impulser naturenligt antar i det omedvetna.24 Jung menade att en dröm aldrig kan förmedla en egentlig tanke, eftersom ”tänkandet” tillhör det medvetnas sfär, inte det omedvetnas. Drömmarnas allmänna funktion är att försöka bidra till drömmarens själsliga balans genom att presentera drömmaterial som återställer den psykiska jämvikten, m.a.o. drömmen kompenserar brister i våran personlighet och varnar på samma gång oss för farorna på den väg vi är inne på.25 Det är väldigt viktigt att det omedvetna och det medvetna ”löper jämnt”, gör det inte det riskerar vi att hamna i neuroser - d.v.s. en psykisk konflikt med oss själva, ett rasande krig mellan instinkterna och förnuftet.26 När man tolkar drömmar bör man först och främst ifrågasätta vad drömmen betyder för den drömmande, utan att för den sakens skull tillåta patienten att ägna sig åt associationer utanför drömmen. Detta kallas inom den jungianska skolan för amplifikation: drömmen förvränger inte någonting, vi förstår bara inte dess språk.27 För att förstå en dröm så måste man granska den från alla sidor, precis som man gör när man tar ett okänt föremål i sina händer och vänder och vrider på det gång på gång till dess man är förtrogen med varje enskildhet i dess företeelse. Endast material som klart och tydligt är en del av drömmen borde komma till användning för att tolka den, därför arbetade Jung enbart med drömmen och ignorerade varje försök ifrån patienten att ta en annan kurs.28 C, Aktiv imagination Den aktiva imaginationen är egentligen ett uråldrigt koncept, tänk bara på den uppsjö av ikoner som nästan alla stora religioner frambringat och dyrkat genom århundradena. Den aktiva imaginationen är ett slags fantiserande meditation, förslagsvis inför ett konstverk, i vilket man avsiktligt försöker komma nära sitt omedvetna och medvetet vill komma i förbindelse med de psykiska skeendena. Det som skiljer den jungska aktiva imaginationen från all annan form av meditation är att denna helt saknar mål och program.29 Genom att 22 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 56. 23 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 53. 24 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 64. 25 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 49. 26 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 52. 27 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 163-164. 28 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 28-29. 29 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 206.

Sidan 8

objektivisera sina personliga bilder och förstå deras inneboende idéer, kan patienten utarbeta alla värden i sitt arketypiska material.30 Jag skall här ge ett exempel ur mitt liv på hur aktiv imagination kan gå till: I Uppsala domkyrka finns ett litet kapell som kallas ”Bönens Kapell”, mitt i rummet har man placerat en ikon föreställandes Kristus, målad av en rysk-ortodox nunna vid namn Syster Tamara. Framför ikonen, som är lågt placerad, finns en bönpall - en sådan som inbjuder oss att gå ner på knä. När man står på knä framför Ikonen ser man den illustrerade Kristusgestalten i ögonen - man befinner sig ansikte mot ansikte med en symbol som för mig som är kristen representerar evigheten, d.v.s. Gud. För mig är detta inte ett möte med ett ting, då jag automatiskt och oavsett vilken sinnesstämning jag befunnit mig i innan, helt plötsligt står öga mot öga med Härligheten. I samma ögonblick som jag knäpper mina händer i bön är det inte penseldrag jag sitter framför utan Jesus Kristus i egen hög gestalt - jag kan till och med ana rörelser i Hans ansikte - jag kan vara övertygad om att sitter jag tillräckligt länge kommer en tår att rinna ner för Hans kind. Detta är aktiv imagination - det är inte en medveten fantasi, som Jung definierar som ”bara nonsens”31 Det är en omedveten produkt, en reaktion som till och med överraskar subjektet, trots att det borde vara subjektet som är upphovet till fenomenet. Eftersom allt material vid aktiv imagination produceras i ett medvetet tillstånd blir resultatet mycket fylligare än drömmarna med sitt osäkra språk. Dessutom kan man bedöma med kännandet och därvidlag är känslovärdena involverade - man är inte hjälplös vid aktiv imagination utan man är med och kan medvetet ta till vara informationen från det omedvetna.32 IV Arketyper ”Varje enskild individ hyser utompersonliga reminiscenser, stora ”urbilder”, de nedärvda möjligheterna till mänskliga föreställningar såsom de varit i alla tider. Existensen av detta arv förklarar det egentliga märkvärdiga fenomenet att vissa sagomotiv och ämnen upprepar sig i identiska former över hela jorden.”33 För att förstå jungiansk drömtolkning och aktiv imagination, måste man vara insatt i det faktum att Jung aldrig såg en nyfödd individs psyke som ett oskrivet blad. Psyket innehåller på ålderdomen mer än vad man lärt, genom sina individuella erfarenheter. Därför delar Jung in det omedvetna i ett personligt omedvetet och ett kollektivt omedvetet. Det kollektivt omedvetna är helt löst från det personliga, det är allmänt, man kan finna dess innehåll överallt - vilket naturligtvis inte är fallet med det personligt omedvetna.34 Om man tänker sig att vårt medvetna och personliga psyke vilar på ett brett fundament för nedärvd och allmän disposition, som är omedveten, samt att vårt personliga psyke förhåller sig till kollektivpsyket på samma sätt som individen till samhället kommer man sanningen närmast. Som de sociala djur vi är speglar även, om inte a priori, vårt omedvetna denna ”kollektivisering” - såtillvida är vi inte bara kroppsligt utan själsligt och andligt kopplade till våra förfäder, psyket går i arv.35

30 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 287. 31 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 275. 32 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 277. 33 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 81. 34 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 81. 35 C.G. Jung. Jaget och det omedvetna. Sid 48.

Sidan 9

”Gudsbegreppet är nämligen helt enkelt en oumbärlig psykisk funktion av irrationellt slag, som överhuvudtaget inte har något att skaffa med Guds existens. Detta problem kan det mänskliga intellektet nämligen aldrig lösa och ännu mindre kan det prestera något bevis på Guds tillvaro.”36 Det kollektivt omedvetna står bakom all form av religiositet. Om man tänker sig att det personligt medvetna avslutas med de tidigaste infantila minnena så omfattar det kollektivt omedvetna den preinfantila tiden, d.v.s. resterna av förfädernas liv.37 Arketypen, ”urbilderna”, eller det som Freud betecknande som ”arkaiska lämningar”, är en instinktiv tendens att bilda förställningar kring ett motiv – föreställningar som kan variera ganska mycket, utan att förlora sitt grundmönster. Arketyperna, det kollektivt omedvetna, ligger till grund för alla religioner eftersom vi byggt upp våra religiösa förställningar kring dessa obegripliga tendenser.38 Detta kan ses i ljuset av den jungianska psykologin som belyser ett slags evolutionärt system hos det omedvetna, där arketyperna reinkarneras i form av symboler från en generation in i nästa.39 Vidare kan man se på religionernas ursprung och betydelse att de står som ett slags förklaring, inte bara till fenomen utanför oss själva, som t.ex. naturfenomen, utan också för våra allmänna psykiska processer – Religionen är en föreställning som förklarar våra omedvetna tendenser.40 En föreställning som Jung i allra högst grad försvarar då han anser det ”klokare att medvetet erkänna Gudsföreställningen, ty i annat fall blir någonting annat Gud – i regel något mycket dumt och otillfredsställande som ett upplyst medvetande kan kläcka”.41 A, Projektioner och överföringar ”På grund av sitt släktskap med de psykiska tingen uppträder arketyperna för det mesta i form av projektioner. Då dessa är omedvetna visar de sig hos personer i den aktuella omgivningen, i regel såsom abnorma under eller övervärderingar, såsom anledningar till missförstånd, stridigheter, svärmerier och galenskaper av alla de slag. – ”Man gör någon till sin avgud” vice versa.”42 Projektionen omvandlar världen till en kopia av sitt eget okända anlete. När man projicerar ser man egenskaper hos andra som egentligen är ens egna, men det är inte det medvetna subjektet som projicerar utan det omedvetna. Man möter en projektion man skapar den inte. Resultatet av projektioner är individens isolering från verkligheten eftersom förhållandet till omvärlden blir illusoriskt och inte verkligt.43 En överföring är en våldsam projektion av emotionell och tvångsmässig natur och precis som projektionen så är överföringen något som bara föreligger.44 Ofta upplever man överföringen som ett obehagligt påhäng, ett klibbigt slags relation.45 I sträng bemärkelse är överföring en projektion som uppstår mellan två individer och de är ofta överväldigande för subjektet eftersom de är ofrivilliga tillstånd som överskuggar jagets avsikter.46 Mycket ofta förorsakas

36 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 87. 37 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 95. 38 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 69. 39 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 67. 40 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 358. 41 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 88. 42 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 115. 43 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 22. 44 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 233. 45 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 232. 46 C.G. Jung Psykets dynamik och struktur. Sid 234.

Sidan 10

överföring av en svårighet att upprätthålla en kontakt, att åstadkomma emotionell harmoni mellan läkare och patient. Detta händer ofta individer som vanemässigt har en motvilja mot andra människor – antingen p.g.a. underlägsenhetskomplex, storhetsvansinne eller andra skäl.47 Man skall aldrig missuppfatta överföring som kärlek, den har överhuvudtaget ingenting att göra med kärlek även om den gladeligen missbrukar kärleken genom att, förslagsvis, göra patienten övertygad om att hon/han är vansinnigt förälskad i sin läkare.48 Motöverföring uppstår när de innehåll som patienten projicerar på sin läkare är identiska med analytikerns eget innehåll. Det består av ömsesidig projektion på varandra och av att fästas vid varandra genom ömsesidig omedvetenhet. Därför är det oerhört viktigt att läkaren själv går i analys och känner sig själv så pass bra att han är medveten om vad som är sant i patientens omdöme om läkaren och vice versa.49 Överföringsproblematiken kräver av läkaren att han inte får vara överlägsen. Han måste sänka sitt medvetande och känna sig fram i situationen för att inte skilja sig för mycket från patienten, annars känner sig patienten väldigt obehaglig till mods och blir mycket bitter efteråt.50 Vi behöver inte överföring, lika lite som vi behöver projektion. Naturligtvis får människor det ändå, de har alltid projektioner. Det är inte överföringen som gör det möjligt för patienten att få fram sitt material, man får allt material man kan önska sig genom drömmar.51 Jag ämnar nedan redogöra för de mest relevanta arketyperna: Personan, Skuggan, Anima/Animus, Jaget och Självet. B, Personan ”Ordet persona är faktiskt ett lämpligt uttryck, ty personan är ursprungligen masken som en skådespelare bar och som betecknade den roll han uppträdde i. Vi måste i grund och botten säga det samma om persona som vi sade om det kollektivt omedvetna, nämligen att det är allmänt.”52 Vi är egentligen inte främmande för det faktum att vi alla spelar en roll och att denna roll kan skifta till en annan beroende på vilken social situation vi befinner oss i. Personan tjänar två syften, det första är att göra ett bestämt intryck på andra människor; att man är flitig och lojal eller trevlig och förstående o.s.v. Vissa människor har ett yrke som kräver ett visst slags persona t.ex. poliser, läkare eller präster. Det andra syftet med personan är att man vill dölja den inre personligheten för andra människors granskande blickar. Personan är, när den är lyckad, ett slags garanti för att man inte blir utstött ur gemenskapen i och med det att man fyller den funktion som samhället förväntar sig att man skall fylla.53 Problem uppstår när vi identifierar oss med vår persona och detta är särskilt tydligt hos de människor som har ett auktoritärt yrke som dessutom står för tryggheten i samhället. Exempel

47 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 241. 48 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 240. 49 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 237. 50 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 248. 51 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 251. 52 C.G. Jung. Jaget och det omedvetna. Sid 48-49. 53 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 287.

Sidan 11

på sådana yrkeskategorier är just poliser, läkare och präster – när man frestas, och ibland t.o.m. nödgas att minimera sin integritet till i det närmaste noll för yrkets skull. Vi måste hela tiden vara medvetna om att vi inte är vår persona utan att personan är ett högst relativt attribut med syfte att tjäna till vars och ens värdighet och heder.54 C, Skuggan - det personligt omedvetna ”Den mänskliga naturen är i själva verket scenen för en obarmhärtig och ändlös kamp mellan jagprincipen och driftprincipen: Jaget är enbart stängsel, driften obegränsad och vardera principen har lika stor makt.”55 Skuggan skulle kunna vara en variant av detet för Skuggan omfattar nämligen det personligt omedvetna. Skuggan står för instinktlivet och personligt bortträngt eller bortglömt material; det omedvetna material som både Freud och Adler blottat i sina psykologier. Enligt Jung så är integrationen av Skuggan människans första steg på vägen mot självförverkligande, eller individuation som Jung kallar det. När en människa blir medveten om sin Skugga ser hon de egenskaper hon inte sett eller helt enkelt inte erkänt hos sig själv, men som hon sett hos andra. Hon inser att även hon gjort och gör sig skyldig till sådana saker som: egoism, andlig lättja, tröghet, dagdrömmeri, beräkning, intrigmakeri, vårdslöshet, feghet, penninglystnad och habegär.56 Att avslöja och förverkliga Skuggan kräver ett stort mått av moralisk beslutsamhet eftersom det gäller att avslöja de dunklaste sidor av sin personlighet. Skuggan är av emotionell art och emotioner är icke-kontrollerbara fenomen som intet har att skaffa med aktivitet, om man inte integrerar Skuggan riskerar man att bli eller förbli ett viljelöst offer för sina affekter och dessutom anmärkningsvärt oförmögen till moraliska omdömen.57 Eftersom Skuggan är det personligt omedvetna och eftersom det personligt omedvetna är något högst relativt kan dess cirkel begränsas och bli så trång att den närmar sig noll och det är målet med integrationen av Skuggan.58 D, Anima/Animus - kvinnan i mannen och mannen i kvinnan ”Bland de tänkbara andarna är föräldrarnas andar viktigast ur praktisk synpunkt. En följd av detta är den allmänt utbredda kulten av förfäderna som ursprungligen var avsedd att blidka ’gengångarna’, men på en högre nivå blev en viktig pedagogisk tradition. Om jag med ett enda ord skall formulera skillnaden mellan man och kvinna: I detta hänseende vad som karaktäriserar Animus i kontrast till Anima, så kan jag bara säga: Liksom Anima frambringar nycker, frambringar Animus åsikter, och liksom mannens nycker framträder ur bakgrunder, så beror kvinnans åsikter på lika A-prioratiska förutsättningar. Animusåsikterna har ofta karaktären av solida övertygelser, som inte är lätt att rubba, eller av principer som skenbart är obestridligt ogiltiga.”59 Integrering av Anima/Animus är den andra etappen på vägen mot individuation.

54 C.G. Jung. Jaget och det omedvetna. Sid 46. 55 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 43. 56 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 168. 57 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 21. 58 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 117. 59 C.G. Jung. Jaget och det omedvetna. Sid 109-110.

Sidan 12

”De (Anima/Animus60) är ett gudapar, där den ena på grund av sin logos-natur kännetecknas av förnuft och intellekt ungefär som den mångskiftande Hermes, och den andra p.g.a. sin eros-natur bär drag av Afrodite, Helena, Persefone och Hekate. Det rör sig om omedvetna makter, just gudar som forntiden mycket ’riktigt’ uppfattade som sådana.”61 Anima är den kvinnliga aspekten av mannens psyke – hon präglas av mannens mor och får de positiva och de negativa aspekter som modern gett. När Anima visar sig uppträder hon personifierad, d.v.s. hon är ett väsen som uttrycker alla de mest framträdande egenskaperna hos kvinnan. Anima är inte ett medvetet påhitt utan en produktion av det omedvetna, det betyder att hon inte är ett surrogat för modern, tvärtom är hon urtypen för allt vad modern heter. Anima reinkarneras i alla gossebarn.62 Anima personifierar alla de feminina tendenserna i mannens psyke, allt från vaga känslostämningar till profetiska ingivelser. Hon står för det irrationella Eros som ger mannen förmåga till personlig kärlek, naturkänsla och sist men inte minst ett förhållande till det omedvetna.63 Anima genomgår fyra olika utvecklingsstadier; 1, Evagestalten, Anima i Evagestalt representerar den primitiva sexualiteten. 2, Batsebagestalten, en romantiskt estetisk kvinnotyp som alltjämnt är präglad av sexualiteten – men här snarast är en prototyp av den unga hustrun. 3, Mariagestalten, representerar Eros, modern upphöjd i de andliga sfärerna. 4, Sofia, visheten som är bortom även det mest rena och heliga.64 65 Animus är de manliga aspekterna av kvinnans psyke, i likhet med Anima som tar sitt uttryck efter mannens mor präglas Animus av kvinnans far. Till skillnad från Anima som visar sig som ett kvinnligt väsen i mannens drömmar, visar sig Animus ofta i ett flertal.66 Jung menar att anledningen till Animus pluralitet finner sitt svar i att kvinnans relationer är mycket färre och således mer exklusiva än mannens – kvinnan tillhör oikos, hemmet eller den privata sfären allt medan mannen tillhör polis, staten eller den offentliga sfären. Eftersom det omedvetna har till uppgift att jämka balans mellan medvetet och omedvetet ter sig därför animus pluralitet som ett korrelat till kvinnans medvetna, exklusiva relationer.67 Animus utvecklingsstadier är följande: 1, Simson, den fysiska styrkan. 2, David, initiativ och handlingskraft. 3, Kristus, ordet – läraren och prästen. 60 Förf. Anm. 61 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 37. 62 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 28. 63 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 177. 64 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 185. 65 De bibliska namnen är delvis förf. egen benämning. Undantagen är Eva och Sofia. 66 C.G. Jung. Jaget och det omedvetna. Sid 110. 67 C.G. Jung. Jaget och det omedvetna. Sid 113.

Sidan 13

4, JHWH, Gudfader, alltings mening.68 69 Animus är logos i motsatts till Anima som är Eros, där Anima ger det manliga medvetandet anknytning och relation ger Animus det kvinnliga medvetandet eftertänksamhet och reflektion.70 Vad som skiljer Anima och Animus från Skuggan är att det inte går att integrera dem, det går bara att medvetandegöra verkningarna av Anima/Animus. En arketyp är medvetandetranscendent och kan därför inte göras till föremål för åskådning, så oavsett om deras innehåll integreras förblir de autonoma och måste därför alltid hållas under uppsikt.71 E, Jaget, Självet och individuationen ”Vad är religion? Religion är psykoterapeutiska system. Vad gör psykoterapeuter? Vi försöker bota människoanden, det mänskliga psykets eller människosjälens lidande och religionerna sysslar med samma problem. Därför är vår Herre själv en helare: Han är läkare, han helar de sjuka och tar i tu med själens problem: och det är exakt vad vi kallar psykoterapi.”72 När en människa kämpat tillräckligt länge med sitt Anima/Animus problem, när hon fått distans till det och inte längre identifierar sig med det, ändrar det omedvetna åter huvudkaraktär och uppvisar nu en ny symbolform, som representerar psykets innersta kärna eller Självet.73 Om Jaget står för den medvetna delen av individen så utgör Självet individen i sin helhet. Jaget utgör medvetandets centrum och är subjekt för alla personliga och medvetna gärningar, Självet ersätter inte Jaget utan omfattar begreppet jag, Självet är nämligen större än jaget.74

Bild 1, Självet75 Bilden ovan ger en hjälplig bild av vad Självet är i förhållande till Jaget. Jaget utgör en liten upplyst punkt på en ocean av omedvetenhet. Freud härledde det omedvetna från det medvetna men Jung menade tvärtom att det medvetna härleder ur omedvetenhet. Det lilla barnet är

68 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 194. 69 De bibliska namnen är förf. egen benämning. 70 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 31. 71 C.G. Jung Psykets dynamik och struktur. Sid 36. 72 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 269. 73 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 169. 74 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 13. 75 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 161.

Sidan 14

omedvetet, de viktigaste formerna av instinktiv natur är omedvetet. Att vara medveten är ett tillstånd som kräver yttersta ansträngning, man blir trött av att vara medveten, det är därför vi sover mellan 8-12 tim per natt.76 Under de optimala 8-12 tim per natt vi sover drömmer vi, vare sig vi kommer ihåg drömmarna eller inte. Enligt Jung så är drömmarna de omedvetnas språk och dess uppgift är att föra oss rätt på individuationens väg, därför ordnar sig drömmarna efter ett visst schema; individuationsprocessen. Under en jungiansk analys blir man, via sina drömmar och en adekvat tolkning av dessa, lotsad genom Skuggan in i Anima/Animus vidare in i Självet – som på en och samma gång utgör alltings mitt och helhet.77 Självet kan, genom sin karaktär av drömbildskälla definieras som en inre vägledande instans och man får grepp om det endast genom att undersöka vad ens drömmar har att säga.78 Självet kan också definieras som ”Guden inom oss”, inte minst i tanke på Självets överlägsenhet i fråga om insikt i relation till Jaget. Jung menade att själva det faktum att vi inte blott är ur stånd att med viljan framkalla fenomen som drömmar och visioner, utan dessutom ingenting vet om dess innehåll och budskap, gör det förmätet av oss att beteckna den faktor som frambringar symboler och röster79 som mitt omedvetna eller min ande.80 Jung uppfattar antagandet om gudomen utanför människan som en systematisk blindhet. Han hänvisar istället till den kristna mysticismen samt andra religioner, som insisterar på den verkliga identiteten mellan Gud och människa, antingen i form av en identitet a priori, eller ett mål som kan uppnås genom vissa övningar eller initiationer.81 Jung poängterar dock att det vore ett beklagligt misstag om någon skulle missuppfatta hans iakttagelser som något slags bevis för Guds existens. Iakttagelserna bevisar blott existensen av en arketypisk bild av gudomen, det är allt vad han kan utsäga om Gud.82 Precis som Anima/Animus gestaltar sig i varelser av motsatt kön i drömmen, gestaltar sig även Självet, med den distinktionen att Självet tar en mängd olika uttryck. Vanligt är att Självet hos kvinnan visar sig i form av prästinna, trollkvinna, jordemor eller natur/kärleksgudinna emedan det hos mannen gestaltar sig i form av manlig initiator och mästare, indisk guru, en vis gammal man ett naturväsen o.s.v.83 Men Självet är inte alls bundet till att visa upp sig i ”mänsklig” skepnad utan kan gott ta helt symboliska uttryck, varav mandalan84 har en alldeles särskilt stor betydelse. En mandala är en symbol som används vid meditation i österlandet. I mandalan ritas åkallande symboler upp och den används sedan som en koncentrationspunkt under meditationen. Mandalan bär formen av en cirkel som är symbolen för den naturliga helheten. Ibland innehåller mandalan kvadrater som representerar helhetens aktualisering i medvetandet.85

76 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 69. 77 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 160-161. 78 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 163. 79 D.v.s. via drömmar och visioner. förf. anm. 80 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 69. 81 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 88. 82 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 89. 83 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 196. 84 Mandalan hänsyftar på ett särskilt sätt till Självet, det är naturligt att bilden av ett centrum framträder på ett

frappant sätt, när individens psykiska liv känns hotat. C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 166 85 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 215.

Sidan 15

Bild 2, Mandala med kvadrater.86 Att den centrala symbolen i kristendomen är korset och inte mandalan förklarar Jung med att man ända in i karolingisk tid använde det liksidiga grekiska korset (+) och därför kom mandalan att indirekt bli inblandad eftersom ett liksidigt kors innehåller ett centrum. Innesluts korset dessutom av en cirkel, tar det ”form” av en mandala.87

Bild 3, Här ser vi det liksidiga korset delvis inneslutet i en lagerkrans.88 Ett viktigt mål i individuationsprocessen är objektivering, vars mål är att skilja medvetandet från objektet så att individer inte längre lokaliserar garantin för sin lycka, eller t.o.m. sitt liv, till faktorer som ligger utanför honom själv, oavsett personer, idéer eller omständigheter.89 Ty det största en människa kan uträtta är att fylla sin bestämmelse, vårt nyttoraseri måste vika för vad vårt omedvetna psyke begär av oss.90 Det lilla barnet äger en känsla av fullständighet, men endast före det första framträdandet av ett jagmedvetande. Den vuxne däremot uppnår känslan av helhet genom att medvetandet kommer i förbindelse med och förenas med själens innehåll. Jung menade att drömsymbolerna fungerade som ett slags katalysator för detta ändamål, de sammanbinder medvetandet med kärnan.91

86Alan Goodwin. 2000. http://www.abgoodwin.com/mandala/past-motw/ 2005-10-11. 87 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 243. 88 Lars Andreasson. Predikstolsklädet i Jörlanda kyrka, allhelgonadagen 2004.

http://www.svenskakyrkan.se/solberga/gunillas.htm 24/10-2005. 89 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 269. 90 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 163. 91 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 149.

Sidan 16

Människor förlorar ofta relationen till Självet och huvudorsakerna till detta är: För det första att en naturdrift eller en känsloladdad föreställning leder till en ensidighet som förstör hennes balans. Hon börjar kanske att, på ett omåttligt sätt, dagdrömma och dagdrömmerier kretsar på ett hemlighetsfullt sätt runt komplex. Dagdrömmar uppstår för att de försätter människan i beröring med hennes komplex, men samtidigt utgör det ett hot mot medvetandets kontinuitet och koncentration. Den andra orsaken till att människan förlorar sin själs skapande medelpunkt är en överkoncentration på jagmedvetandet. Ett vaket medvetande är förvisso nödvändigt för att man skall kunna koncentrera sig på sina sysslor, men har den allvarliga nackdelen att det blockerar mottagligheten för impulser och budskap ifrån centrum.92 Ett komplement till den analytiska insiktspsykologin är själavården. Om vi talar om en protestantisk själavård är det, å andra sidan, av synbar vikt att komplettera den med den analytiska psykologin. Detta för att den protestantiska själavården saknar det rigorösa system av symboler som katolska kyrkan förvärvat i form; bikt, bot och absolution, andra sakramenten, riter och ikoner.93 Jung förordar ett samarbete mellan läkare och präster94 då läkaren på intet vis bör förväntas kunna svara på religiösa frågor.95 5.2 Viktor E. Frankl: Existensanalysen eller logoterapi ”Det är en av livserfarenheternas omedelbara lärdom att drifterna skjuter på människan bakifrån, medan meningen utövar dragningskraft på henne och så att säga drar henne framåt.”96 I Logoterapins eller existensanalysens syn på den mänskliga naturen För att överhuvudtaget förstå logoterapin måste man förklara filosofin som ligger bakom den. Logoterapins postulat är det ”grundläggande antropologiska faktum att tillvaron som människa alltid syftar mot något annat, någonting bortom sig själv”97, d.v.s. människans självtranscendens. Frankl menade att det är först när människan ser bortom sig själv och helt hänger sig åt någon uppgift eller någon människa som skall mötas i kärlek som hon förverkligar sig själv. Det är när hon har (och ser) en mening att fylla och eller människor att älska som hon är i sitt rätta element.98 Vidare så anser existensanalysen att människan är en enhet av kropp, själ och ande och därmed kan man beteckna logoterapin som holistisk, eftersom den tar hänsyn till alla fakta om personen, vare sig de är av somatisk, psykogen eller andlig karaktär.99 Slutligen betonar Frankl den mänskliga naturen som Guds eller det transcendentas avbild, som jag förklarar vidare i del VI som handlar om Frankl och religionen.

92 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 213 93 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 104. 94 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 104. 95 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 103. 96 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 53. 97 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 176. 98 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 183. 99 D.v.s. kroppsligt, psykiskt eller i relation till det transcendenta. Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid

21.

Sidan 17

II Logoterapi Idén för logoterapin fanns egentligen hos Frankl långt före han hamnade i koncentrationsläger i andra världskrigets Nazityskland. Frankl upplevde under sina tonår och tidiga ungdom själv något som han benämner som ett existentiellt vakuum och detta tillstånd skall jag förklara närmare i det följande: Existentiellt vakuum är en känsla av att livet saknar mening samt att man inte kan finna något som är värt att leva för, vilket innebär att man plågas av en inre tomhet. Detta tar sig ofta uttryck i en känsla av tristess. Vi försöker fly från leda och tristess genom att överdrivet ägna oss åt spektakulära fritidssysselsättningar och överkonsumtion. Det existentiella vakuumet härleder Frankl från människans tillvaro; Som människor saknar vi instinkter, vi har drifter men inga tydliga instinkter – en arbetsmyra t.ex. arbetar på ren instinkt, hon följer ett mönster som är genetiskt programmerat hos henne. För det andra så finns det inte heller, i motsats till gångna tider, några konventioner, någon som talar om för henne vad hon borde göra. Ofta vet hon inte ens vad hon skulle vilja göra.100 ”I en tid då 10 Guds bud tycks förlora sin giltighet för många, måste människan få förmågan att uppfatta de 10 000 bud som finns inskrivna i de 10 000 situationer som hennes liv ställer henne inför.”101 Med hänvisning till överstående kunde Frankl så småningom konstatera att ca tjugo procent av alla neuroser är noogena.102 En noogen neuros uppstår när ett existentiellt vakuum har förvärrats till ett tillstånd av depression med ångest och det är ett tillstånd som det tillfaller läkaren att behandla.103 En patient som lider av existentiell förtvivlan behöver logoterapi snarare en psykoterapi och i fall av psykogena neuroser kan logoterapin tillämpas som en ”extrakrycka”.104 Frankl har baserat sin logoterapi på följande tre begrepp: 1, Viljans frihet, där viljans frihet skall förstås som en fråga om determinism105 kontra pandeterminism106. Frankls syn på viljans frihet är av det slag att den frihet vi har som människor handlar om att ta ståndpunkt i de situationer vi befinner oss i eller står inför. Människan är inte fri från villkor utan det är hur hon förhåller sig till villkoren som representerar viljans frihet.107 2, Viljan till mening, där viljan till mening är ett begrepp som distinkt skiljer sig från ”viljan till makt”, som förespråkas av Alfred Adler och viljan till lust, som förespråkas av Sigmund Freud. 3, Livets mening.108

100 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 97. 101 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 88. 102 En noogen neuros (av grekiskans nous som betyder ande) kännetecknas av depression som är orsakad av

andliga, moraliska eller existentiella konflikter. Inte av konflikter mellan drifter och instinkter. Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 114.

103 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 104. 104 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 114. 105 Ödesbestämt. Att viljan inte är fri. Svenska Akademins ordlista över Svenska språket. 106 Den människosyn som inte räknar med människans förmåga att överhuvudtaget välja den hållning hon vill

inta gentemot betingelserna eller hålla stånd mot dem. Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 139. 107 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 26.

Sidan 18

Frankl går i bräschen för att människan skall mötas utifrån sin natur som en unitas multiplex,109 människan är enhet i kropp, hjärna och ande, han motsätter sig därmed kraftigt all form av idealisering av vetenskaper, t.ex. när biologi blir biologism, psykologi blir psykologism eller sociologi blir sociologism.110 Frankl ritar t.o.m. en modell föreställande en cylinder (ett öppet kärl) som projiceras mot en vägg respektive ett golv. På väggen tar cylindern formen av en kvadrat och på golvet tar den form av en cirkel, dessutom talar ingen av projektionerna om för oss att cylindern är ett öppet kärl. Av denna upptäckt drar han slutsatsen att: Olika fenomen som projiceras utom sin egen dimension till en annan lägre dimension än deras egen avbildas så att bilderna blir mångtydiga.

111 Bild 3. En cylinder som projiceras mot en vägg respektive ett golv. III Logoterapins tillämpning och dess metoder I praktiken går logoterapi ut på att konfrontera existensen med logos, d.v.s. mening. I teorin utgår den ifrån att existensen skall motiveras med hjälp av logos.112 Logoterapueten behandlar sin patient med: Sokratiska samtal, drömanalys efter Freuds fria associationsmetod, med modifikation, ty Frankl lät fenomenologiska uppgifter behålla sin rang. Han insåg nämligen ganska snart att de ofta hade så solid verklighetskaraktär att han ansåg det nödvändigt att ta avstånd från ytterligare reduktion. Vidare behandlar logoterapeuten, vid behov, sin patient med psykofarmaka – eftersom terapin måste vara multidimensionellt orienterad.113 Slutligen använder den sig av de tre metoder som Frankl själv har utvecklat som är: Dereflexion, Den paradoxala intentionen114 samt Medicinsk själavård med betoning på parabelmetoden.115 Dereflexion används när patienten lider av hyperreflexion. En person som lider av hyperreflexion ägnar allt för stor uppmärksamhet åt något som generellt sett rör egot, t.ex. kan en person som lider av hyperreflexion vara besatt av tanken på sin sexuella förmåga eller rättare sagt oroa sig för en eventuell oförmåga till detsamma.116 Dereflexionen går ut på att få patienten att glömma sig själv och för att klara av detta måste patienten ge sig hän, d.v.s.

108 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 7. 109 Enhet i diversitet, begrepp myntat av Thomas av Aquino. 110 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 31-33. 111 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 34. 112 Viktor E Frankl. Psykiatern och själen. Sid 92. 113 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 37-38. 114 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 116. 115 Se under rubriken ”Meningen med lidandet”. 116 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 115-116.

Sidan 19

patienten måste sysselsätta sig med något helt annat utanför sig själv för att motverka att sysselsätta sig med hyperreflexionen.117 Frankl har ritat en modell för detta:

118 Bild 4. Bilden föreställer ekorrhjulet som uppstår vid hyperreflexion respektive hyperintention samt de logoterapeutiska formerna för att bryta detta patogena mönster. Den paradoxala intentionen, som används vid fall av fobier, går ut på att patienten uppmuntras att göra just det hon fruktar och/eller önska att just det skall ske. När man behandlar en patient med paradoxal intention så ger det upphov till en omkastning av intentionen.119 Den patogena fruktan120 ersätts av en paradox önskan och samtidigt tar man vinden ur seglen på den antecipatoriska ångesten.121 Den paradoxala intentionen skall alltid framställas med glimten i ögat, humorn är en viktig faktor eftersom att den hjälper människan att ha distans till vad hon än konfronteras med.122 Frankl anser, i motsats till psykoanalytiker, att den fullt utvecklade neurosen orsakas av såväl den primära som den sekundära betingningen. Den sekundära betingningen orsakas i sin tur av den feedback mekanism som är utgörs av den antecipatoriska ångesten, om man vill avbetinga en betingad reflex måste man bryta den onda cirkel som den antecipatoriska ångesten skapar och det är det som den paradoxala intentionen åstadkommer.123 Frankl motsätter sig även den s.k. homeostasprincipen,124 då han anser det vara betecknande för en människa att stå i det polariserande spänningsfältet mellan vara och böra, människan är frisk när hon öppet möter kraven på värden och mening. Att hänge sig åt homeostasprincipen

117 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 186-187. 118 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 186-187. 119 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 116-117. 120 Patogen = sjukdomsframkallande. Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 132. 121 Anticipatorisk ångest, ångest inför ett problem som kan vänta i framtiden, parad med förhöjd sensibilitet.

Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 132. 122 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 122. 123 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 180. 124 Homeostasen; samlingsbegrepp för de mekanismer som tillsammans verkar för att hålla den miljö som omger

organismens celler så konstant som möjligt. http://www.ne.se, se homeostasen.

Sidan 20

är ett neurotisk symptom som närmast går att jämföra med eskapism, därför anser logoterapin det nödvändigt att energiskt motarbeta detta.125 Den friska människan drabbas av leda om hon lever under omständigheter som inte erbjuder henne det lämpliga mått av spänning som kommer sig av att man har en mening att fullfölja.126 Så vad är då en mening? Jo mening enligt Frankl är förankrade i värden och värden tar sig uttryck i tre former: Skapande värden tar sig generellt uttryck i vårt förvärvsarbete men även när vi ägnar oss åt kreativitet utanför förvärvsarbetet t.ex. när vi påtar i trädgården eller gör julfint hemma, vi fullföljer en mening i det att vi gör någonting. Upplevelsevärden tar sig uttryck i att man får njuta av skönhet, natur, kultur och kärlek. Det ädlaste upplevelsevärdet är, enlig Frankl, mötet med livskamraten, att få förmånen att uppleva en människa inifrån och ut, att dela sitt liv med någon. IV Kärleken ”Vi snubblar vidare i mörkret, över stora stenar och genom meterlånga vattenpölar på vägen som leder ut från lägret. Hela tiden ryter vakterna och driver på oss med gevärskolvarna. Den som har mycket såriga fötter, stöder sig på sidokamraten som inte har fullt så ont. Vi växlar knappast ett enda ord. Det är inte tillrådligt att säga någonting i den isande vinden före soluppgången. Men med munnen dold bakom den uppslagna rockkragen mumlar kamraten bredvid plötsligt: ’Du, tänk om våra fruar såg oss nu … Får hoppas att de har det bättre i sina läger. Får hoppas att de inte har en aning om hur vi har det.’ Då står min frus bild levande för mig. Vi vacklar vidare kilometer efter kilometer, vadar i snö eller halkar på is, stöder varandra, hjälper varandra upp och släpar varandra fram, och ingen säger något mera. Men vi vet att var och en av oss just nu tänker på sin fru. Då och då ser jag upp emot himlen där stjärnorna bleknar, eller mot öster där morgonrodnaden anas mot en bakgrund av mörka moln. Med en så livlig och intensiv föreställningsförmåga som jag i mitt tidigare normala liv aldrig har upplevt, håller jag fast min blick vid min hustrus gestalt. Jag samtalar med henne. Jag hör henne svara, jag ser henne le, jag ser hennes uppfordrande och uppmuntrande blick. Låt vara att det är inbillning, men hennes blick lyser starkare än solen som just gått upp. Då far en tanke genom mitt huvud: För första gången i mitt liv upplever jag den sanning som så många diktare har besjungit och så många tänkare har framställt som vishetens krona, nämligen att kärleken är det yttersta och högsta som människolivet kan nå upp till.”127 Frankl ägnade åtskilliga timmar på detta sätt, i ett slags överjordlig, ja andlig, relation till den hustru som senare skulle visa sig vara död. Han beskriver målande hur han frågar och hon svarar vice versa, ibland är han så upptagen av sina ”fantasier” att minsta incident som bryter det omänskligt hårda och monotona lägerlivet uppfattas som små ”underverk”. En fågel som landar alldeles i närheten av honom eller ett ljus som tänds i ett fönster långt borta i den bayerska gryningen ter sig som ”tecken” på att hans andliga gemenskap med hustrun är äkta. Därför får kärlekens mening en alldeles särskild betydelse i den existensanalytiska filosofin.128 Frankl degraderar (av överstående skäl) inte kärleken till en biprodukt av sexualiteten, ty han menar att kärleken är ett primärfenomen precis som sexualiteten. Normalt sett utgör

125 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 92. 126 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 68. 127 Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 51. 128 Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 54-55.

Sidan 21

sexualiteten en uttrycksform för kärleken, den helgas då den är bärare av kärleken, aldrig annars.129 Man skulle kunna dela in kärlekens epitet efter begreppen kropp, själ och ande – där sexualiteten berör kroppen, förälskelsen berör psyket, man blir förälskad i en psykisk kvalitet hos någon och kärleken; den högsta möjliga formen av erotik, berör anden.130 Kärlek är dock inte bara ett känslotillstånd utan en målsökande akt som söker efter kärnan i en annan människas väsen.131 Det innebär att kärleken inte alls är beroende av den älskade i fysisk gestalt, tvärtom betyder en fysisk gestalt så lite att kärleken består och kan växa trots att den älskade dött.132 Frankl förkastar idén om att det är relationen till föräldrarna som skulle vara avgörande för valet av maka/make: ”Så länge det t.ex. är en omedveten bild, en Det-bestämd ’imago’ som bestämmer mitt kärleksval, kan det inte vara fråga om kärlek. Så länge ett jag drivs till ett du av Detet, kan det inte handla om kärlek. I kärleken avgör sig ett jag för ett du.”133 V Meningen med lidandet Slutligen stöter vi på det värdet man kan kalla för Frankls raritet: Attitydvärdet d.v.s. vad man har för inställning till livet och inte minst vad man har för inställning till lidandet.134 Frankl bryter ny mark när han menar att lidandet kan vara meningsfullt: ”Meningen med nöd liksom med tråkighet är att det skall vara ett memento. Redan på det biologiska planet är smärtan en meningsfull väktare och varnare. En liknande uppgift har den på det psykiskt andliga planet. Vad lidandet skall skydda oss emot är apatin, den psykiska likstelheten. I lidandet mognar vi rent av, genom lidandet växer vi, det gör oss rikare och starkare.”135 Först och främst måste vi redogöra för vad för slags lidande Frankl menar kan vara meningsfullt. Frankl delar nämligen upp lidandet i två kategorier: Det Ädla och Det Oädla lidandet. Logoterapin lär nämligen att lidandet måste undvikas så länge man kan undvika det, det är först när man inte kan göra någonting åt lidandet, när man måste acceptera det, som det är ädelt och det är ur en sådan situation man kan finna en mening. Det oädla lidandet, d.v.s. det lidande man av en eller en annan orsak frivilligt försatt sig i eller stannat kvar i, är ett uttryck för masochism snarare än heroism. Ur ett sådant lidande går det inte att pressa någon mening.136 Frankl menar att lidandets fullhet inte alls behöver betyda ouppfylldhet. Tvärtom betyder lidandet mognad och tillväxt, det ger mer än någon annan upplevelse.137 Vare sig lidandet är av biologisk, psykologisk eller sociologisk art så går det att pressa ut mening ur det,138kruxet

129 Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 123. 130 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 151-152. 131 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 154. 132 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 155. 133 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 36. 134 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 81-82. 135 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 134-135. 136 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 136 samt Viljan till mening. Sid 84. 137 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 132. 138 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 119.

Sidan 22

ligger i människans attityd till sitt lidande. I det ögonblick hon inte längre kan skönja ett slut på det provisorium som lidandet utgör, upplever hon det svårt att välja något mål eller ta på sig en uppgift. Med en sådan (förvisso högst normal men inte livsbejakande) inställning så förlorar livet både innehåll och mening. Det som behövs i en sådan situation är en omvänd inriktning mot ett slut samt mot ett framtidsmål eftersom det kan rädda henne från att ge vika.139 Så vad en patient som lider av en sjukdom som inte går att behandla kausalt behöver är en annan inställning140 till sitt lidande och det kan hon behöva hjälp med. Logoterapin kan då erbjuda henne något som Frankl benämner medicinsk själavård.141 Inom den medicinska själavården använder sig logoterapeuten av framför allt parabelmetoden, som går ut på att göra patienten uppmärksam på att ingen människa undgår lidandet, alla är vi underordnade sjukdom och död. Detta gör terapeuten ofta genom att berätta en historia som illustrerar överstående faktum.142 Vidare är det viktigt att terapeuten förmår patienten att förstå att ingenting av det som skett i det förgångna har gått förlorat, allt finns upplagrat, som om det vore tryggt förvarat i ett varumagasin.143 Terapeutens uppgift vid medicinsk själavård är också att upplysa patienten om att hon fortfarande (så länge hon lever) har mening att uppfylla inte bara genom att uthärda lidandet. Det kreativa arbetet behöver alls inte sina (även om det kanske gestaltar sig annorlunda) och upplevelsevärdena kan hon njuta av till sista andetaget.144 VI Religionens roll inom psykoterapin ”Psykoterapins mål är själens hälsa, religionens mål däremot är själens frälsning. Hur skiljda dessa båda målsättningar är ifrån varandra framgår av att prästen ibland i kampen för sin konfidents frälsning helt medvetet tar risken att utsätta honom för ännu starkare emotionella spänningar. Det är omöjligt för prästen att bespara honom detta. Ty egentligen är varje mentalhygiensikt motiv prästen främmande. Religionen är något mer än blott ett medel för att bespara människor magsår, som en jesuitpater från USA en gång skämtsamt uttryckte det.”145 Även om Frankl ansåg att psykoterapin och religionen hade olika intressen i människosjälen, d.v.s. att psykoterapin primärt bekymrade sig om att bota själen medan religionen huvudsakligen vill frälsa själen, så såg han inte något problem med att patient och terapeut ägnade sig åt andliga frågor.146 Dock uppställde han ett kriterium på hur och när sådana frågor fick användas. För det första måste initiativtagaren alltid vara patienten.147 För det andra får en läkare aldrig använda religion ur ett huvudsakligen mentalhygieniskt syfte, därför att man då degraderar religioner till något de inte är – instrument för mentalt välbefinnande,

139 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 129. 140 När man går från fas 1, försöka bota till fas 2, acceptera att det inte går att bota krävs dels anpassning dels

förmåga att finna en mening. Förf. anm. 141 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 133. 142 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 134. 143 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 135-136. 144 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 187-190. 145 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 75-76. 146 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 229. 147 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 67.

Sidan 23

därför tillfaller det bara den religiöse läkaren att diskutera religion med sina patienter.148 En ickereligiös läkare eller en läkare som inte delar sin patients livsåskådning måste visa patienten tolerans och inte försöka dyvla på patienten en uppfattning som inte stämmer överens med dennes livsåskådning.149 Psykoterapin bör aldrig tvinga fram några svar som rör en värdeskala eller någon värdenas rangordning.150 Därför är det inte existensanalysens uppgift att tala om för människan vad hon är ansvarig för, bara att hon är ansvarig. Den enda gången det är legitimt för psykoterapin att tala om tro är när den talar om tro, inte som tro på Gud, utan som tro på mening.151

VII Existensanalysens syn på det yttersta varat, Gud ”Ett anmärkningsvärt faktum är att så länge människan betraktade sig som en skapad varelse, tolkade hon sin existens som en avbild av Gud. Men så snart hon började betrakta sig själv som en skapare, övergick hon till att betrakta sin existens som en avbild av sin egen skapelse, maskinen.”152 Frankl anser att man egentligen inte kan tala om Gud, eftersom det medför att man degraderar varandet till ett ting.153 Existensanalysen diskuterar aldrig Gud istället kan den existensanalytiskt inriktade terapeuten, när tillfälle erbjuds, diskutera människan och hennes förhållande till det transcendenta. Det kan ta sig uttryck i att terapin, som i detta fall har till syfte att leda patienten till insikt om hennes ansvarighet, avtäcker frågan ”men inför vem har jag ansvar?” Existensanalysen varken ställer eller besvarar den frågan men eftersom ordet ”ansvar” är så laddat, så är det mycket möjligt att frågan kommer på tal. Det var genom sådana här samtal som Frankl kom till insikt om att det inte bara finns bortträngt driftsmaterial utan även bortträngd religio, d.v.s. omedvetet andligt material.154 Detta visar sig inte minst i samvetet. Samvetet ”Att vara människa är att vara ansvarig, har jag sagt. Och ansvaret är alltid ett ansvar för att värden förverkligas.”155 Framför allt så handlar samvetet om det spänningsfält som människan alltid befinner sig i, d.v.s. det hon är och det hon bör vara.156 Frankl benämner samvetet vara ett meningsorgan157 av irrationell natur och med det menar han att det för medvetandet uppstår någonting som är, men för samvetet framträder något som bör vara – detta som bör vara är alltså inte verkligt utan något som skall förverkligas, därför är samvetet irrationellt.158 Samvetet är en direkt konsekvens av människans sanna natur som fri och ansvarig och det som människan skall sträva efter är att vara fri från är hennes Det – Då den mänskliga viljans frihet är en frihet från

148 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 69. 149 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 67. 150 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 236. 151 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 230. 152 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 25. 153 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 163. 154 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 47. 155 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 92. 156 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 97. 157 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 86. 158 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 33.

Sidan 24

att vara driven till att vara ansvarig och att vara ansvarig inte bara kräver utan innebär att man har ett samvete.159 Samvetet är enligt Frankl vare sig superegoistisk pseudomentalitet160 eller någon slags instinkt i linje med djurens. Med hänvisning till det förra menade Frankl att just det faktum att djurens instinkter avser något allmänt och enbart fungerar i allmänna sammanhang, så strider det mot hypotesen om samvetet som en mänsklig instinkt. Enligt Frankl är ett liv i enlighet med samvetet alltid ett absolut personligt liv, inriktad på en absolut konkret situation. Detta medför att samvetet måste vara kreativt och flexibelt till skillnad från djurens instinkter som reagerar efter ett stelt, för längesedan fastlagt schema.161 Så vad är då samvetet? Att Frankl var jude och dessutom en troende sådan märks, om inte förr, när han talar om samvetet. Frankl menar att: för att förstå människans ansvarighet måste man hänvisa till samvetets transcendens, samvetet är nämligen det transcendentas röst – Guds röst.162 Vidare säger Frankl att samvetets röst blir begripligt först när man förknippar den med en utommänsklig region, det är först när man som människa kan säga ”Som min viljas herre är jag skapare, men som mitt samvetes tjänare är jag en skapad varelse” som samvetet blir begripligt.163 Religionen och framtiden Frankl trodde inte att vi avlägsnar oss från religionen per se. Däremot trodde han att trenden var ofördelaktig för de religioner, eller de religiösa sekter vilkas representanter främst är sysselsatta med att angripa och kämpa mot varandra.164 Frankl hade en interreligiös inställning till religionen såtillvida att han hade en negativ inställning till det som han kallade för ”konfessionell trångsynthet”,165 d.v.s. en uppfattning om Gud som ett väsen som primärt brydde sig om att ett så stort antal människor som möjligt skulle tro på honom och dessutom göra det på exakt samma sätt.166 Frankl gjorde en romantisk jämförelse mellan religionerna och språken där han menade att liksom det ena språket inte är överlägset det andra är inte heller den ena religionen överlägsen den andra. Som man kan komma fram till sanningen på varje språk, liksom man kan missförstå och till och med ljuga på varje språk, så kan man finna Gud – den ende Guden – genom det medium som varje religion erbjuder.167 Därför förnekar han en eventuell utveckling till en universell religion. Snarare förhåller det sig tvärtom – trenden går mot en djupt personifierad religion. Varje människa kommer oavsett språk, finna sina egna ord när hon vänder sig till det högsta väsendet.168

159 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 160 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 77. 161 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 34-35. 162 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 50. 163 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 51. 164 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 170. 165 Att Frankl var interreligiös är en sanning med modifikation ty han hade en strängt monoteistisk/patriarkal syn

på det yttersta varat. Detta märks inte minst när han laborerade med Freuds definition för samvetet, d.v.s. Överjaget, menade han att fadern inte är en imago av Gud utan tvärtom så är det Gud som är urbilden för allt vad fadern heter. Förf. anm.

166 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 79. 167 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 80. 168 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 170-171.

Sidan 25

”Det är endast resultaten av en fri och oavhängig forskning som kan ha något värde för logoterapin. Om psykoterapin någonsin skall kunna påvisa att själen verkligen är det som existensanalysen anser den vara: anima naturaliter religiosa, så kan detta endast ske om psykoterapin är en scienta naturaliter irreligiosa, alltså en vetenskap som till sin natur inte är religiöst bunden utan som, i och för sig, inte vill vara någonting annat än just vetenskap. Ju mindre psykoterapin nedlåter sig till att bli tjänarinna åt teologin, desto större kommer de tjänster att bli som den i realiteten gör den. Ty man måste inte vara tjänarinna för att kunna tjäna.”169 VIII Logoterapin i relation till psykoanalysen, individualpsykologin och den analytiska psykologin ”I sådana fall där viljan till mening frustreras, är viljan till njutning inte endast ett derivativ av viljan till mening utan också en ersättning för den. Viljan till makt tjänar ett analogt och parallellt ändamål. Endast om ens ursprungliga mål att uppfylla en mening frustreras, inriktar man sig antingen på njutning eller nöjer sig med makt.”170 Frankl ansåg inte på något sätt att psykoanalysen och individualpsykologin hade radikalt fel i sina bedömningar om det mänskliga psyket och de omedvetna processerna. Men han ansåg både psykoanalysen och individualpsykologin som empiriskt otillräckliga. Därför jämför han de tre psykologiska skolorna i Wien med Arthur Schnizlers tre dygder: Saklighet, mod och ansvar. Alfred Adlers individualpsykologi får då stå för modet, då det yttersta syftet med hans terapeutiska arbete är att ingjuta mod i människosjälen för att övervinna mindervärdeskänslor. Freuds psykoanalys, får å andra sidan beteckna sakligheten – då den syftar till att få människan att se sfinxen i ögonen och locka ur honom gåtan trots risken att får veta en del mycket pinsamma sanningar om sig själv. Sin egen existensanalys betecknar Frankl som ansvarskänslan. Existensanalysen uppfattar det djupast sett mänskliga som ansvarighet och sig själv som ”analys med sikte på ansvarighet”.171 Eftersom existensanalysen uppfattar ”det djupast sett mänskliga” som ansvarigt, tar den avstånd från det som Frankl kallar en mekanisk psykologi – en psykologi som grundar sig på den homeostatiska principen, d.v.s. att individen strävar efter minsta möjliga mån av spänning. Den klassiska psykoanalysen med sina efterträdare i individualpsykologin och den jungska analytiska psykologin är mekaniska. Existensanalysen följer istället en humanistisk linje, där man utgår ifrån att människan orienterar sig mot självförverkligande.172 Frankl menar att lust och lycka (avspända tillstånd) inte alls är målet för de mänskliga strävandena, den är snarare, och måste så förbli, ett resultat, och närmare uttryckt ett sekundärt resultat av att nål ett mål. Framgång och lycka måste inträffa och ju mindre man bekymrar sig om dem, desto säkrare kan man vara om att nå dem.173 All form av ett hänsynslöst strävande efter njutning, vare sig det handlar om tillfredställelse i form av sexuell aktivitet eller njutningen i att bli bekräftad med makt, är enligt det logoterapeutiska tankesättet ett bevis på en flykt undan existentiell frustration.174

169 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 70-71. 170 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 110. 171 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 17-20. 172 Viktor E Frankl. Psykiatern och själen. Sid 93. 173 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 45. 174 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 110.

Sidan 26

Frankl ger vidare psykoanalysen och individualpsykologin eloger för att de medvetandegjort det driftmässiga – men hans inställning till driften, som Freud kallar detet, är präglat av att ta detet i besittning och s.a.s. frigöra sig ifrån det. Människan skall frigöra sig från att låta sig drivas, eftersom hennes Jag har frihet gentemot hennes Det och det hon blir fri till är ansvarighet. Den mänskliga viljans frihet är alltså en frihet från att vara driven till att vara ansvarig.175 ”Psykoanalysen kallar samvetet för överjag, och detta överjag härleder den ur en introjektion av fadersbilden. Men lika litet som jaget kan härledas från detet, lika litet kan överjaget härledas från jaget.”176 Vidare beklagar Frankl den psykoanalytiska uppfattningen om fadern som en imago av Gud. En teori som härleder frågan om samvetet, eller Överjaget som Freud kallar det, till en produkt av människans infantila beroende av sina föräldrar. Inom psykoanalysen är alltså samvetet en fråga om Ego, ett resultat av hennes självbevarelsedrift snarare än en inre måttstock för självförverkligande. En tes som den humanistiskt inriktade existensanalysen inte delar.177 ”Bakom människans överjag står inte jaget hos en människa. Bakom samvetet står Guds du.”178 Precis som Jung anser Frankl att det omedvetna inte bara innehåller driftsmaterial utan även andligt material, men han anser att det är viktigt att skilja på det material som å ena sidan är drifts och andra sidan andligt material.179 Han beskriver detta närmare som att där – det andliga – jaget dyker ned i en omedveten sfär, där kan man allt efter omständigheterna tala om samvete, kärlek eller konst. Men när omvänt det psykofysiska detet bryter in i medvetandet, där talar man om neuroser eller psykoser.180 ”I bibelns berättelse som ökenvandringen heter det ju att Gud gick framför sitt folk i en molnstod – och det är knappast långsökt att tyda berättelsen så att: (Den yttersta) meningen (övermeningen som jag brukar säga) gick före varat på det att det senare skall följa det förra och den förra skall dra med sig den senare. Låt oss nu fråga oss vad som hade hänt om Guds härlighet inte gått före Israel utan stannat i dess mitt. Hur det då hade gått säger sig självt: Molnstoden hade aldrig kunnat leda Israel genom öknen och föra folket fram till dess bestämmelse, då molnet skulle ha höljt allt i ett töcken. Ingen skulle ha hittat vägen och Israel skulle ha gått vilse.”181 Enligt Frankl så hade Jung den obestridliga förtjänsten att han urskiljde det religiösa i det omedvetna, men trots detta gjorde han det grundläggande felet att han förlade den omedvetna religiositeten hos detet, d.v.s. han lokaliserade den omedvetne Guden felaktigt.182 Ingenting kan nämligen vara mer fjärran än att påstå att det omedvetna eller detet skulle vara gudomligt. Ty även om det har visat sig att det omedvetna som något ”även andligt” rymmer en omedveten religiositet, så får det därför aldrig någonsin omges med någon gudomlig Nimbus. 175 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 176 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 54. 177 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 56. 178 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 55. 179 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 23. 180 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 38. 181 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 97. 182 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 60.

Sidan 27

Att ha ett omedvetet förhållande till Gud, d.v.s. att ha ett samvete, innebär inte att Gud skulle vara inom oss, att han omedvetet skulle bo inom oss eller fylla vårt omedvetna. Att påstå något dylikt är, enligt Frankl, att hänge sig åt dilettantmässig teologi. Dessutom finns en narcissistisk fara med Jungs tes om arketyperna, nämligen den att man skulle kunna tro att det omedvetna skulle vara allvetande, eller åtminstone veta mer än man själv – att detet skulle veta mer än jaget – alltså så skulle det bara behövas ett djupdyk ner i det omedvetna för att bli allvetande. Frankl anser inte att det omedvetna är gudomligt, det har inte ett enda gudomligt attribut – det är inte allvetande.183 Vidare så kritiserar Frankl Jung för hans syn på religionen som en drift. Att människan skulle drivas till religiositet av detet innebär att det inte är jaget som är religiöst utan att det är detet som driver mig till Gud.184 Existensanalysen betackar sig för en religiositet som skulle bero på en ”religiös drift”. Det som kännetecknar äkta religiositet är inte något driftsmässigt utan en avgörelse och faller därmed med sin karaktär av drift. Religiositeten är nämligen antingen existentiell eller också obefintlig.185 6. Sammanfattande diskussion ”I U. S. A. domineras psykologin av två riktningar; en mekanisk och, som reaktion på denna, en humanistisk. Den förra stöder sig på den homeostatiska principen. Den senare orienterar sig mot självförverkligandets ideal. Även Jungs arketyper uppfattas homeostatiskt: Enligt honom är människan fortfarande en varelse som strävar efter att förverkliga sina på förhand givna, och just arketypiska, möjligheter. Denna strävan motiveras dock endast och allenast av önskan att bryta udden av eller undvika hämnden från – ännu inte förverkligade arketyper och de spänningar som dessa framkallar.”186 Det är genomgående betecknade för den jungianska psykologin att den håller ett introvert förhållningssätt till livet, allt medan existensanalysen håller ett extrovert förhållningssätt till det samma. Letar man efter biografiska skisser över Jung respektive Frankl märker man ganska snart att de som vill gestalta Frankls liv och gärning är långt mer händelserika än de som ämnar behandla desamma om Jung. Frankl är förvisso känd för sitt trettiotal böcker och sitt skarpa intellekt, men han är minst lika känd som psykologen som överlevde tre år i koncentrationsläger och tog flygcertifikat när han var över 60 år gammal.187 Jung är känd som den, under 1900-talet, mest lästa psykologen – han stoltserar med en bibliografi om fyrtiotvå verk och hans intressen för det omedvetna, myten och drömtydning har inspirerat nyandligheten.188 1, Hur gestaltar sig Jungs respektive Frankls syn på människan och Jaget? För att överhuvudtaget kunna behandla den existensanalytiska respektive den analytiska psykologins syn på människan och hennes förhållande till Gud måste man först diskutera för de olika filosofierna om människan och hennes Jag.

183 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 59. 184 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 60. 185 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 61. 186 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 93. 187 Wikipedia, the free encyclopedia. Viktor Frankl. http://en.wikipedia.org/wiki/Viktor_Frankl 2006-01-12. 188 Wikipedia, the free encyclopedia. Carl Jung. http://en.wikipedia.org/wiki/Carl_Jung 2006-01-12.

Sidan 28

Den klarsynte läsaren har förhoppningsvis uppmärksammat att Jung och Frankl har relativt skilda uppfattningar om människan och hennes Jag. ”Jaget har inom räckvidd för medvetandet viljefrihet. Men viljan har sina gränser, bortom medvetandet där den råkar i konflikt med självets fakta. Självet förhåller sig till Jaget som en objektiv realitet som vår viljas frihet inte utan vidare kan ändra.”189 Jung anser Jaget nödvändigt i det att det utgör människans medvetenhet, vi minns att han beskriver Jaget som idel stängsel i förhållande till driften som skulle vara obegränsad.190 Han beskriver Jaget som det lilla ljuset i det stora mörkret av omedvetenhet191 och han förklarar sin övertygelse med att medvetandet, d.v.s. vårt medvetna Jag, ur ett evolutionistiskt perspektiv, är en ganska ny företeelse.192 Jung tänker sig att människan från början inte hade något Ego-medvetande, han drar paralleller till både små barn och djur, som ju har föga medvetande, för att styrka sin tes.193 ”Vad som alltså blev medvetet i existensanalysen är alltså inte det driftmässiga – inte det det-artade utan mitt jag. Här är det jaget och inte detet som kommer till sig själv.”194 Frankl å andra sidan koncentrerar hela sin psykologi på Jaget – ”existensanalysen avser inget annat än att göra människan medveten om sin ansvarighet.”195 Faktum är att logoterapin menar att den mänskliga existensens urkaraktär är ett medvetet och ansvarigt vara196 Frankl menar dock att vår ansvarighet är ändlig, då vi inte är vare sig allsmäktiga eller allvetande. Således måste vi alltid fatta beslut efter bästa förstånd och samvete.197 Om man skulle våga sig på att försöka finna någon gemensam nämnare i Jungs respektive Frankls syn på Jaget, kan man konstatera att Jung tillerkänner Jaget viljefrihet, inom räckvidd för medvetandet. Medan Frankl erkänner att Jaget inte är allsmäktigt, utan att människan är tvungen att lyda bästa samvete och förstånd. Men där slutar de gemensamma nämnarna, helt enkelt därför att den jungianska psykologins målsättning skiljer sig så radikalt från den existesanalytiska. Jung strävar efter att medvetandegöra det omedvetnas psykologiska relevans alltmedan Frankl strävar efter att medvetandegöra människans ansvarighet. 2, Vad skiljer och förenar Jungs respektive Frankls syn på kärleken och sexualiteten? ”Bröllopstemat är en föreställning som är så universell att den också har en djupare innebörd. Den är en godtagbar och nödvändig symbolisk upptäckt av den kvinnliga komponenten i mannens psyke, lika mycket som förvärvandet av en verklig hustru. Man kan därför råka på denna arketyp hos män i vilken ålder som helst, som reaktion på lämplig stimulus.”198

189 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 17. 190 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 115. 191 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 69. 192 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 81. 193 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 69. 194 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 21. 195 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 54. 196 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 57. 197 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 79. 198 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 135.

Sidan 29

Jung talar egentligen överhuvudtaget inte alls om Kärlek. Han talar om överföring och motöverföringsproblematiken,199 han talar om Anima kontra Animus som hos barnet projiceras på föräldrarna för att hos den vuxna individen projiceras på den äkta hälften, åtminstone för en period; vi förälskar oss i de människor som överensstämmer med våra egna själsliga aspekter.200 Sexualiteten berör han endast när han talar om Anima som Eros och då i de första stadierna av Animas utveckling alternativt i sin kritik av Freud som han upplever som alldeles för sexualorienterad.201 ”Liksom samvetet pekar på det enda nödvändiga, pekar kärleken på det unika som är möjligt, de unika möjligheterna hos en person som är föremål för kärleken.”202 När Frankl talar om sexualitet menar han att den helgas då den är bärare av kärleken, aldrig annars.203 Frankl anser kärleken vara det högsta av alla upplevelsevärden, att älska en annan människa innebär att man införlivar dennes potential, det unika och enastående hos denna person med sig själv.204 När han vidare reflekterar över fenomenet kärlek och sexualitet hyser han en med Jung en i viss mån ening uppfattning om dessas uttryck. Han talar om dem i de tre stegen sexualitet detsamma som kroppsligen berörd, förälskelse detsamma som psykiskt berörd och kärlek det samma som andligen berörd,205 en sats som lätt låter sig jämställas med Jungs uppfattning om Animas fyra steg: ”Eva” – sexualiteten, ”Batseba” – den unga hustrun, ”Maria” – den förandligade kvinnan och ”Sofia” – Visheten.206 Det som skiljer Frankl från Jung i detta avseende är att Frankl saknar uppfattning om ett ”högsta kvinnliga väsen”, för Frankl stannar idén om kvinnan hos den jordiska hustrun. Skillnaden i de båda läkarnas förhållande till kärleken är att Jung har en strikt mekanisk syn på den. Till och med kärleken tangerar att uteslutande röra en önskad utjämning mellan motsatser. Frankl avkläder inte kärleken dess emotionella och andliga värde, eller ännu hellre; Han tillåter kärleken att behålla sitt värde, sin nimbus. Å andra sidan så saknar Frankls filosofi en feminin nimbus, det finns ingen Sofia som kan kompensera JHWH. 3, Hur gestaltar sig Jungs respektive Frankls relation, uppfattning och erfarenhet av det omedvetna? ”Människan vill gärna tro att hon är Herre över sin egen själ. Men så länge hon är oförmögen att bestämma över sitt humör och sina känslor, eller genomskåda de myriader av hemliga vägar, på vilka omedvetna faktorer insmyger sig i hennes planer och beslut, är hon förvisso inte sin Herre.”207 Detta citat understryker polariteten mellan Jungs respektive Frankls uppfattning om jaget och det omedvetna. I den existentialistiska psykologin är Jaget den styrande instansen emedan den hos den analytiska psykologin utgörs av det omedvetna.

199 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 233-240. 200 A. Geels och o. Wikström. Den religiösa människan. Sid 376. 201 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 185. 202 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 35. 203 Viktor E Frankl. Livet måste ha mening. Sid 123. 204 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 161. 205 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 151-152. 206 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 185. 207 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 83.

Sidan 30

Vi kommer ihåg att Jung har en evolutionistiskt präglad syn på människan som ännu inte nått kulmen av sin evolution. Detta förklarar det ”dunkel” av omedvetenhet som människosjälen är höljd i.208 Men det är inte ”det omedvetna” som är ofärdigt utan det är, tvärtom, den medvetna aspekten av människan som är ofullständig.209 Jungs omständliga och detaljrika beskrivning av det omedvetna innehåller inte bara ett personligt omedvetet, d.v.s. det av Jung benämnda Skuggan210 utan dessutom kollektiv omedvetenhet. Detta kollektiva omedvetna innehåller arketyper som Persona, Anima/Animus och Självet; den sista och ”allsmäktiga” instansen i vårat psyke som både utgör kärnan och helheten.211 Enligt Jung handlar självförverkligande eller individuation om att integrera innehållen i dessa våra arketyper. Detta sker huvudsakligen via drömtydning och aktiv imagination. Individuationen är en livslång process eftersom det inte går att integrera arketyperna själva, som är ”medvetandetranscendenta”.212 Bristande kontakt med det omedvetna innebär instinkt och rotlöshet, det är just i detta glapp som det transcendenta skall etableras.213 Symbolens och således religionens a prioratiska syfte är just att knyta samman själens innehåll med den medvetna individen. De är manifestationer för libidoöverskott och övergångar från instinktiva naturverksamheter till medvetna kulturverksamheter.214 Existensanalysen och således Frankl, ursprungliga förhållande till det omedvetna överensstämmer med de freudianska/adlerska principerna. För honom omfattar det omedvetna det personligt omedvetna, det som Freud kallar för ”Detet”. ”All frihet gäller ett varifrån och ett vartill. Det människan kan vara fri ifrån är att låta sig drivas. Hennes Jag har frihet gentemot hennes det. Det människan kan bli fri till är ansvarighet. Den mänskliga viljans frihet är alltså en frihet från att vara driven till att vara ansvarig, ha ett samvete.”215 Låt oss dissekera citatet för att utröna vad Frankl menar med det: I Frankls värld utgör den omedvetna aspekt som Freud kallar detet, något som man kan frigöra sig från – ”Människans Jag har frihet gentemot hennes Det”.216 Men han utvecklar detta med att understryka att det handlar om en avgörelse, alltså står vi inte emot våra drifter om vi inte avgör oss för att göra det ”Människan kan vara fri från att låta sig drivas”217 Senare kommer Frankl att erkänna att det även finns omedveten religiositet.218 ”Den mänskliga viljans frihet är alltså en frihet från att vara driven till att vara ansvarig, ha ett samvete.”219 Denna omedvetna religiositet manifesterar sig själv i det som Frankl kallar samvetet, meningsorganet220, den mänskliga intuitionen eller Guds röst.221 208 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 23. 209 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 81. 210 Summa summarum – Freuds sexualorienterade uppfattning om driften samt Adlers maktorienterade

uppfattning om den samma. 211 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 161. 212 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 36. 213 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 139. 214 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 350. 215 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 216 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 217 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 218 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 219 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 220 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 86.

Sidan 31

Om vi således jämför Jungs Skuggan med Frankls Driften/Detet – märker vi att de antar exakt samma karaktär. Vi kan också konstatera att både Jung och Frankl upptäcker att de personligt omedvetna aspekterna av människans psyke går att integreras. Jung säger ju att Skuggans cirkel kan begränsas så att den närmar sig noll222 emedan Frankl hävdar att människan har frihet gentemot sitt Det.223 Frankl tror inte på ett kollektivt omedvetet! Faktum är att han, när han konfronteras den jungianska psykologin, avfärdar det hela med ett, av honom utfört, test som visar att det inte finns något sådant som arketypiska bilder utan ”bara gamla kära bilder från barndomen”.224 Däremot erkänner han att konstnärens inspiration har sina rötter i det andligas omedvetna sfär, ”källor ur vilka han öser och som aldrig kan belysas av medvetandet”. Men det betyder inte att han erkänner några allmängiltiga mönster i form av arketyper.225 4, Är det rätt eller fel att använda sig av religion i ett mentalhygieniskt syfte? För att summera det hela kort anser inte Jung det vara någon skillnad mellan psykoterapi och själavård. Han talar om Gud som en läkare som helar sitt folk, precis som psykoterapin ämnar göra.226 Det som pockar på Jungs religiösa intresse är faktorer som meditation, rit och symbol. Alltså sådana faktorer som kan tjäna ett mentalhygieniskt syfte, således är den rent teologiskt konfessionella aspekten av religion av ringa intresse för den analytiska psykologin.

Jung vurmar särskilt för den katolska kyrkan med sina dogmer och kultsymboler227 samt sitt rigorösa system för bikt och sina andliga vägledare. Därför att dessa symboler har en psykologisk funktion som främjar individuationsprocessen. Men han menar att den trots detta inte kan mäta sig med de arkaiska religionerna i fråga om symbolik och kult.228 I övrigt fascinerades han av de österländska religionerna och således får symbolen mandalan en alldeles särskild betydelse för hans psykologi, han anser den till och med vara en särskild symbol för arketypen Självet.229 Jung anser att ett komplement till den analytiska psykologin skulle kunna vara själavården och då i synnerhet den katolska. Således insisterar han på ett samarbete mellan psykoterapeuter och präster, inte minst i tanke på att en psykoterapeut inte kan svara på religiösa frågor.230 ”Så länge psykoterapin ägnar sig åt fenomenet tro, inte som en tro på Gud, utan som en mer omfattande tro på ett slags mening, kan den helt legitimt befatta sig med trosfrågan. Den hamnar då på samma linje som Albert Einsteins: Att fråga efter livets mening är att vara religiös.”231

221 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 36. 222 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 117. 223 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 49. 224 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 63. 225 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 36. 226 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 269. 227 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 96. 228 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 264. 229 C.G. Jung. Människan och hennes symboler. Sid 86. 230 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 103. 231 Viktor E Frankl. Psykiatern och själen. Sid 229.

Sidan 32

Existensanalysen förnekar å ena sidan inte religionens hälsobringande relevans, som i detta fall skulle kunna hjälpa patienten att komma underfund med inför vad hon är ansvarig.232 Men å andra sidan, får den aldrig använda religion i ett exklusivt mentalhygieniskt syfte, eftersom man då degraderar religionen som är så mycket mer än ett potentiellt läkemedel.233 Psykoterapins mål är att bota själen, religionens mål är att frälsa själen.234 Således uppställde Frankl kriterium på hur och när religiösa frågor fick användas inom logoterapin: 1, Initiativtagaren måste vara patienten. 2, Läkaren får inte använda religionen i ett huvudsakligt mentalhygieniskt syfte, eftersom det innebär att man degraderar religionen till något det inte är: Ett instrument för mentalt välbefinnande. 3, En icke-religiös läkare eller en läkare som inte delar sin patients konfession får inte dyvla på patienten en uppfattning som inte stämmer överens med dennes livsåskådning.235 Där objektet för de religiösa skeendena för Jung utgör individen, utgör det hos Frankl Gud Fader själv. En religiös människa, d.v.s. en människa som tror på en Gud/ flera gudar utanför henne själv, skulle förmodligen tycka att Jung kränker Gud, när han jämför Gud med psykoterapin. Trots att Jung i det här sammanhanget aktivt väljer att betrakta religionen utifrån ett psykologiskt perspektiv. Jag är personligen djupt religiös och erfar samma förolämpning som Frankl över Jungs något vårdslösa entusiasm över religiositetens potentiella psykoterapeutiska verkan som tenderar att profanera Gud.236 En annan aspekt på ovanstående är att det faktiskt många gånger är fel att tillskriva religionen en positiv psykoterapeutisk effekt. Exempelvis har sekterism ett föga mentalhygieniskt syfte, många gånger tjänar sådana religiösa grupper snarast destruktiva ändamål. Vi känner till morden i Knutby som ett inte allt för avlägset exempel och vi översköljs dagligen av händelserna i mellanöstern, självmordsbombare som av islamistiska grupper kallas för ”martyrer”.

Bild: Häxornas Tid237

232 Viktor E Frankl. Psykiatern och själen. Sid 230. 233 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 75-76. 234 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 229. 235 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 67. 236 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 104. 237 TV 4. Häxornas Tid. http://www.tv4.se/tv4/tvguide/episode.aspx?EpisodeID=277057&gid=236 2006-01-31.

Sidan 33

Också ur ett historiskt perspektiv har religionen tjänat, i psykologiskt hänseende, ändamålsvidriga syften. TV 4 har precis sänt en serie om fem delar som hette ”Häxornas Tid” som bygger på Jan Guillous bok ”Häxornas försvarare”. Serien tar upp häxprocesserna, de vill säga de bestialiska massavrättningar som under 1600 talet ägde rum i Sverige och hela Europa. Brotten de dömda gjort sig skyldiga till är ett brott som inte finns: De hade, enligt vittnesmål, ingått en pakt med Satan och ägnade sig åt trolldom och häxeri. Allt i religionens namn, prästerna utgjorde många gånger förhörsledare.238 Följaktligen måste man sluta sig till Frankls tes i överstående: ”Psykoterapins mål är själens hälsa, religionens mål däremot är själens frälsning. Hur skiljda dessa båda målsättningar är ifrån varandra framgår av att prästen ibland i kampen för sin konfidents frälsning helt medvetet tar risken att utsätta honom för ännu starkare emotionella spänningar. Det är omöjligt för prästen att bespara honom detta. Ty egentligen är varje mentalhygiensikt motiv prästen främmande.”239 5, Vad har de jungianska respektive de existensanalytiska upphovsmännen för inställning till människan och hennes relation till det yttersta varat, Gud? ”Självet kan definieras som Guden inom oss”240 Min uppfattning om Jung, efter ett gediget studium, är att han i första rummet är en vetenskapsman och som vetenskapsman är han noga med att betona att det inte går att säga någonting om Guds existens. ”Det enda som finns att säga om Gudsbegreppet är att det är en oumbärlig psykisk funktion.”241 Men att han hänvisar libido, d.v.s. den psykiska energin, till organismen allena242, samt att han faktiskt uttrycker det som ”en systematisk blindhet”243 att tro på en Gud utanför oss ger oss i alla fall en uppfattning om att han måste ha ifrågasatt kristendomen. Jung menar förvisso att vi har ett ”religiöst behov”244, men att detta behov likväl kan tillfredställas bortom konfessionella religiösa institutioner. Vi kan ägna hela vår transcendenta strävan till att tolka drömmar eller ägna oss åt aktiv imagination och således bringa balans mellan våra inre motsatser.245 Egentligen anser Jung att den västerländska religiositeten saknar motstycke i den österländska eller arkaiska, möjligen kan den katolska kyrkan med sitt rigorösa system för riter och symboler, hjälpligt, svara på människans hela religiösa behov. Ett behov som, i Jungs strikt psykologiska förståelse knappast innefattar någon uppfattning om en ”sann konfession” eller om ett personligt liv efter den jordiska döden.246 Det intressanta är att den enda gång Jung talar om religion ur ett existentialistiskt perspektiv, talar han om den om den som en meningsskapande faktor. Han erkänner att en människa kan

238 TV 4. Häxornas Tid. http://www.tv4.se/tv4/tvguide/episode.aspx?EpisodeID=277057&gid=236 2006-01-31. 239 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 75-76. 240 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 88. 241 C.G. Jung. Det omedvetna. Sid 37. 242 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 309. 243 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 88. 244 D.v.s. ett behov att riter, myter och symboler. 245 C.G. Jung. Psykets dynamik och struktur. Sid 269. 246 C.G. Jung. Psykisk energi, drömmar och arketyper. Sid 104.

Sidan 34

utstå de otroligaste vedermödor, när hon är övertygad om att det finns någon mening med det, samt att ett motsatt förhållande bryter ner henne.247 ”Begripligt bli samvetet först om det förknippas med en utommänsklig region, sist och slutligen alltså när vi betraktar människan som skapad och kan säga: Som min viljas Herre är jag skapare, som mitt samvetes tjänare är jag en skapad varelse. Med andra ord: För att förklara den mänskliga friheten räcker det med människans existens, men för att förklara människans ansvarighet måste jag hänvisa till samvetets transcendens.”248 Frankl å andra sidan är uttalat religiös. Faktum är att han ondgör sig över Jungs vårdslösa behandling av gudsbegreppet, att Jung förlägger Gud inom oss.249 Frankls uppfattning om människan är att hon är unik i skapelsen då hon genom sin egenskap av att inneha ett samvete är Guds avbild.250 Samvetet är ett meningsorgan som Gud, s.a.s. talar genom, men som inte utgör Gud själv. Återigen kan vi knyta an till Frankls extraverta förhållningssätt till livet, att transcendera sig, betyder enligt existensanalysen att man går bortom sig själv på jakt efter mening och mål, därför måste alltså Gud själv, den högsta meningen, befinna sig utanför organismen.251 Frankl är förvisso inte heller för en förstockad konfessionell bundenhet, vi minns att han jämförde de olika religionerna med olika språk där det ena språket inte är överlägset det andra,252 men han har en tydligare Gudsföreställning än vad Jung tycks ha. Frankls Gud är inte höljd i ett omedvetet dunkel. Att han är religiös märks tydligast i hans direkta aversion gentemot tanken att Gud skulle härska i och över det som Freud kallar för det Detet, d.v.s. det omedvetna, han avskyr tanken på att människan skulle ha en religiös ”drift”, precis som han överhuvudtaget inte alls vill befatta sig med tanken att människan skulle vara slav under sina drifter.253 Frankl är vidare inte speciellt fascinerad av drömsymbolens betydelse för det mänskliga psyket, när han talar om människans genuina inre kärna talar han om samvetet som det transcendentas röst.254 Vad som förenar Jung med Frankl i fråga om människan och hennes relation till det transcendenta är att både Jung och Frankl är rörande överens om att människan har ett andligt behov. De är också överens om att tro skapar mening, tror man t.ex. på en mening och/eller en Gud så skapar det en förutsättning för människan orka ta sig igenom de mest makabra förhållanden. Vad som skiljer Jung från Frankl och vice versa, i fråga om människan och hennes relation till det yttersta varat, är att Jung ser Självet, d.v.s. människans sanna Själv, det som Frankl kallar Samvetet och som Freud missförstod som ett Överjag som identisk med Gud. Medan Frankl ser samvetet som den instans som Gud talar genom; i samvetet, i hjärtat, stämmer man möte med Gud för självrannsakan och avgörelse. 247 C.G: Jung. Människan och hennes symboler. Sid 89. 248 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 51. 249 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 59. 250 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 25. 251 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 59. 252 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 80. 253 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 60-61. 254 Viktor E Frankl. Gud och det omedvetna. Sid 51.

Sidan 35

En annan radikalt märkbar skillnad är synen på vad det transcendenta ”förväntar” sig av människan. Jung intresserar ju sig som sagt främst för vad Självet, genom drömmar och aktiv imagination, vill säga människan. Han vill förmå sina patienter att blicka inåt och följa de omedvetna processerna som hotar att förr eller senare ställa till med själsliga katastrofer om de inte får sina behov tillgodosedda. Frankl å andra sidan menar med att ”transcendera sig själv” att man hänger sig åt någonting utanför sig själv.255 Vi minns att han talar om mening som är förankrade i värden samt att det finns tre former av värden: Skapande värden – d.v.s. intellektuell eller fysisk prestation, upplevelsevärden – d.v.s. att man får njuta av skönhet, natur, kultur och kärlek256 samt attitydsvärden – d.v.s. hur man förhåller sig till livet och kanske då framför allt till lidandet.257 Jag förstår det hela så att: Gud talar till oss genom samvetet och kräver en insats av oss i form av skapande och attitydsvärden och belönar oss med upplevelsevärden. 7. Slutord Det har varit en stor utmaning att försöka sammanföra Jung och Frankl i en dialog. På resans gång har jag nödgas ändra uppfattning om de båda psykologerna både en och två gånger. Jag började som en hängiven ”franklian” och hyste en näst intill föraktfull inställning till Jung, som jag, efter att ha läst 10 p jungiansk psykologi upplevde som alldeles för abstrakt och inkonsekvent. Men nio böcker senare och klokare inser jag att det finns russin att plocka ur bägge kakorna och att precis som i det mesta, gör sig relativitetsteorin gällande även här. Tankar om människa, mål och psyke Människans grundkonstitution är inte så komplex som Jung vill påskina. Det lilla barnet är för det första väldigt vaket och observerande, medvetet om något. Jag minns att jag förundrades över hur vaken och nyfiken Benjamin var redan som nyfödd och hur han verkligen kämpade för att få vara ”med”. Dessutom är barnet en väldigt behändig liten individ om hon/han får sin omedelbara dödsångest stillad med mat, kärlek, omsorg samt en sund känsla av att vara behövd. När min son, efter att ha varit torr i ett år, började kissa på sig igen drogs en karusell av barnavårdscentral och barnpsykolog igång. Den postfreudianska människoförståelsen tassar som katten kring het gröt och misstror direkta lösningar. Min ”magkänsla”, som inte är speciellt inspirerad av psykoanalysen, sa mig att jag skulle handla totalt tvärtemot etablissemanget av specialister, jag pratade istället med min son om hans sängväta: Inte speciellt dramatiskt och absolut inte anklagande, utan bara med ett klargörande att jag tyckte det var ganska besvärligt att gå promenaden till tvättstugan, som ligger en bra bit ifrån huset där vi bor, med kissiga lakan varenda morgon mitt i smällkalla vintern. Det hela följdes upp med några nätters väckning med toalettbesök och snabbare än jag kunnat tänka mig var problemet ur världen. Ja, vi skall ha ett mål för våra ögon men vi ska inte låta det målet förblinda oss i tron att målet i sig är det som avser och avgör vår existens! Man blir inte bitter av att leva i spänningsfältet mellan vara och böra men man blir bitter om man gör sin föreställning till en lag. Det är som

255 Viktor E Frankl. Psykiatern och Själen. Sid 176. 256 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 81. 257 Viktor E Frankl. Viljan till mening. Sid 82.

Sidan 36

förstagångsföderskan som gör sig en föreställning om hur det är att föda också slutar förlossningen i ett kaos, kanske med ett akut snitt. Ofta blir hon så besviken över att det inte gick som hon hade tänkt sig. Hon känner sig snuvad på upplevelsen och till och med kränkt av omständigheten. Illusionen och rädslan är de största bovarna i en människas liv, förväntar vi oss för mycket blir vi bittra. Är vi rädda får vi ångest får vi ångest blir vi lamslagna och det hjälper ju inte! Således sluter jag mig till Frankl då han menar att vår attityd till det som händer oss är avgörande för vårt mentala (väl)-befinnande, inte händelsen i sig. Tankar om människan och Gud Hos mig väcks en tanke på att Jungs och Frankls filosofier gott kan komplettera varandra. De är som Jungs Eros och Logos: varandras totala motpoler men alls inte oförenliga! Förvisso är det viktigt, och Guds vilja, att vi förhåller oss till livet på ett ansvarsfullt sätt så till vida att vi använder våra gåvor och gör det bästa av våra liv. Men det är också viktigt att vi tar hänsyn till oss själva, att vi ger oss tid till att stämma de där mötena med Gud i enskildhet och tystnad kanske med hjälp av färg och pensel eller med ett skrivblock och penna. Lika lite som jag delar Jungs uppfattning om att Gud enbart skulle vara i oss själva; jag, och förmodligen de allra flesta som är troende, har en föreställning om Gud som ett väsen utanför oss i bemärkelsen oberoende av oss. Lika lite delar jag Frankls uppfattning om att det inte finns någon religiös drift, alltså att det inte finns något som driver oss till tro. Om en religiös övertygelse enbart skulle hänga samman med fostran och den vuxnes avgörelse, så skulle inte jag vara religiös! Jag är uppvuxen i ett sekulariserat socialistiskt hem, gudsbegreppet serverades mig inte med bröstet utan kom som en bekräftelse på vad jag redan ”visste” när jag var fem år gammal. Grannarna var ”religiösa”258 som det hette hemma hos oss och snart var jag lika hängivet religiös. Jag tycker inte heller att jag kan hålla med Frankl i att samvetet allena skulle vara Guds röst, det är långt fler faktorer som är Guds röst och i mitt fall har de ofta varit rent sublima fenomen som bidragit till min övertygelse. Att som Jung, förpassa dessa övernaturliga fenomen till människans psyke och kalla dem för arketyper, urbilder, psykologiska lämningar efter våra förfäder, är förvisso inte ”dillettantmässig teologi”259 men det kan uppfattas som en grov degradering av det transcendenta. Det är att nerklassa Gud till en samling oumbärliga hjärnspöken. Jung gör sig ”skyldig” till att psykologisera, vilket är förståligt eftersom han var psykiater, han var egentligen bara intresserad av religionens mentalhygieniska tillämplighet. Ett förhållningssätt som kan uppfattas som kränkande av den religiösa människan. Den enda sats jag, och många religiösa med mig, kan sluta mig till är att Gud är oändligt mycket mer och oändligt mycket större än både det medvetna och det omedvetna, än både samvete och arketyper. Samt att för Gud är allt möjligt och vi kan inte för ett ögonblick begripa vare sig meningen med lidandet eller livet. Vi kan bara se oss själva som det objekt i livets väv som vi utgör.

258 Det vill säga kristna och kyrkliga. 259 Jung bedriver ö.h. inte teologi utan psykologi.

Sidan 37

7. Litteratur Frankl, Viktor E, 1986a: Livet måste ha mening. Erfarenheter i koncentrationslägren, logoterapins grunder. Stockholm: Natur och Kultur

- 1986b: Viljan till mening. Stockholm: Natur och Kultur - 1990: Psykiatern och Själen. Stockholm: Natur och Kultur - 2000: Gud och det omedvetna. Stockholm: Natur och Kultur

Jung, C.G, 1965, Det omedvetna. Stockholm: Wahlström & Widstrand - 1977: Om psykisk energi, drömmar och arketyper. Stockholm: Wahlström &

Widstrand - 1981: Människan och hennes symboler. Stockholm: Forum - 1994: Psykets dynamik och struktur. Stockholm: Natur och Kultur - 1997: Jaget och det omedvetna. Stockholm: Wahlström & Widstrand

A. Geels, O. Wikström. Den religiösa människan. Sid 367-368 I Alm. Från Freud till Jung. Sid 99 Wikipedia, the free encyclopedia:

– 6/2 2006. Carl Jung. http://en.wikipedia.org/wiki/Carl_Jung 2006-02-07 – 5/2 2006. Viktor Frankl. http://en.wikipedia.org/wiki/Viktor_Frankl 2006-02-07

Bilder På första sidan Bild 1: Wikipedia. Jung.jpg. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Jung.jpg 2006-02-03 Bild 2: Katharina Vesely. 1994. Viktor E Frankl 1994. http://www.onmeda.de/lexika/persoenlichkeiten/frankl.html 2006-02-03 Övriga bilder Alan Goodwin. 2000. http://www.abgoodwin.com/mandala/past-motw/ 2005-10-11 Lars Andreasson. 2004. Predikstolsklädet i Jörlanda kyrka, allhelgonadagen 2004. http://www.svenskakyrkan.se/solberga/gunillas.htm 24/10-2005 TV 4. Häxornas Tid. http://www.tv4.se/tv4/tvguide/episode.aspx?EpisodeID=277057&gid=236 2006-01-31