1

Våra tamdjur i krig

Tysk hund i arbete med att lägga ut telefonkabel 1917, d v s under första världskriget. Originalbilden liksom mängder

av fotomaterial från första och andra världskriget finns på www.bundesarchiv.de (och på många andra sajter).

I Sverige gjordes en del tafatta och halvhjärtade försök att använda hundar inom krigsmakten bland annat som rap-

porthundar. I vanlig ordning föll det mesta av tankarna på grund av långa utredningar, gammalmodigt tänkande och

av rent ointresse på alltför många håll. Visst finns det gröna tjänstehundar! Hemvärnet har olika ”modeller”. Se

lästips nedan.

Bruket av tjänstehundar, utanför krigsmakten, har däremot, i modern tid, ökat lavinartat. Tullens narkotikahundar är

ett bra exempel. Sökhundar, räddningshundar, servicehundar, ledarhundar m fl

I närmare hundra år utbildade försvaret sina hundar vid Hundskolan i Sollefteå. I början av 2000-talet lades verksam-

heten ner men övertogs av ett civilt företag som driver verksamheten vidare samt också utökat den. Det finns mycket att

läsa om tjänstehundar på nätet!

Lästips:

http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmaktens_hundtj%C3%A4nstenhet

http://www.angelfire.com/bc/hundfakta/tjhund.html

http://blogg.forsvarsmakten.se/armebloggen/2012/07/13/en-dag-ur-tjanstehunden-daqirs-perspektiv/

https://www.google.se/#q=hundar+i+f%C3%B6rsvaret

sv.wikipedia.org/wiki/Försvarsmaktshund Mer finns…!

2

FyRtiOtvåbladet

September 2014

FRO GOTLAND

Gotlandsgruppen

Box 2012, 621 26 Visby

E-post: gotland@fro.se

Bankgiro:5982-5372

Orgnr: 834001-3542

Ordförande :

Bertil Olsson

Tfn 070-5812063

Vice ordförande:

Niclas Gylered.

Tfn 212471

Kassör:

Björn Broman

Tfn 070-9797414

Sekreterare:

Lars-Eric Thor

Tfn 248529

Ledamöte:

Kenth Lindholm

Tfn 076-2621209

Ersättare:

Rikard Wärff

Tfn 34268

Ersättare: Andreas Andersson

Tfn 277819

Materialförvaltare

Göran Ekström Tfn: 291840

42-bladets redaktion Christer Wennström

Halsjärnsgatan 8, 62147

Wisby Tfn 0498-493203,

073-9553262

e-post: sm1wxc@telia.com

Nästa 42-blad utkommer i

slutet av oktober 2014

Från ordföranden

Efter en rekordvarm sommar har vi nu fått ganska normala tempe-

raturer och börjar komma in i de vanliga rutinerna. Onsdagsträf-

farna i i FRO-lokalen kan sättas igång igen. Vi startar onsdag den

3 sept. Där finns mycket att ta tag i. Många av våra medlemmar

har aldrig varit i FRO-lokalen som ligger i frivillighuset bakom

miloverkstaden. Vi ser gärna att du kommer ock hälsar på, pannan

står på. Vår antenn har blivit transporterad in till Visby med Clas

Jakobssons försorg och Karin på servicepunkten ställde upp med

en traktorlastare och lyfte av antennen. Nu väntar vi bara på att

avtalet skall bli klart. En öppning kanske är i sikte genom kontak-

ter på Amf 1 som behandlar SL signaler och det är ju bland annat

det som antennen skall användas till. Träffen vid Isaburen på Fårö

kursgård skall vi försöka arrangera en gång till i höst. En del av er

kanske hade annat i görningen i slutet av juni som normalt är se-

mestertider. Det kommer en kallelse med kort varsel framöver.

Vi behöver rekrytera fler signalister till hemvärnet. Målet är 2 nya

signalister per bataljon. Det kommer att köras en GU-F under hös-

ten. Det finns också möjligheter att gå GU-Civil Signalist. Kursen

går under 2 veckoslut till hösten i Hallsberg. Förbunden uppmanas

att medverka med rekryteringen så att kursen kan genomföras.

Även om man inte har några uppdrag just nu ger kursen en bra

grund att stå på i det fortsatta arbetet med uppdrag för kommuner-

na. Sista dag för ansökan är 14 september.

Vår nya hemsida är nu klar men inte släppt ut på nätet. Vi söker en

webbredaktör som kan fylla den med innehåll. Är du intresserad? I

så fall hör av dig till undertecknad.

Hoppas att vi ses på onsdagsträffarna.

Bertil Olsson

Den nya masten (begagnad) har anlänt till Frivillighuset genom Claes i Lindes

försorg. Här transporteras den genom Karins försorg till sin

tillfälliga lagringsplats bredvid amförådet. Foto Bertil Olsson

3

En sådan förtjusande förstasida i dagens GT.

Håller med Håkansson som i artikeln säger att det är ekonomiskt galet att ställa hit luftvärn. Det är

bättre att vi får hit underhåll i form av livsmedel, sjukvård, bränsle, ammunition mm så att förban-

den som skall hit och hjälpa oss vid ett eventuellt ofärdsläge slipper släpa med sig alltsammans! Kan detta månntro bli en verklighet under vår livstid???? /Christer

VERKSAMHETSPLAN 2014 för FRO Gotland

September Onsd.18-21 Verksamhet i FRO-lokalen,

20 Fårömarschen (arr. Försvarsutbildarna)

prel Medlemsträff. ISA-buren Fårö kursgård

_____________________________________________________________________________

Oktober Onsd.18-21 Verksamhet i FRO-lokalen,

24 42-blad manusstopp

Sambandsservice

Medlemsträff-studiebesök

_______________________________________________________________________________

November Onsd.18-21 Verksamhet i FRO-lokalen,

21-23 Military Weekend (arr. Försvarsutbildarna)

________________________________________________________________________________

December 5, 12 kl 18-21 Verksamhet i FRO-lokalen,

2 42-blad manusstopp

Jultallrik

______________________________________________________________________________ Månadstester VHF, T-nät

OBS! Denna plan uppdateras efterhand med nya aktiviteter och datum.

Kom gärna med andra förslag till FRO:s verksamhet. Säg till någon i styrelsen

4

Jag har läst… ”En svensk tiger. Hårda fakta och siffror över

svensk beredskap och upprustning 1939-1945”

Siffror, siffror, siffror och mängder av skräm-

mande fakta hur illa det var i försvaret men

också hur statsmakten började inse att vi nog

måste kunna försvara oss! Läsvärd. Finns bara

hos Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Jag

inriktade mig främst på vad som rörde det got-

ländska försvaret samt det som jag nedan ger

några exempel på; sambandsutrustningen på

den tiden.

Christer

10 watt bärbar radiostation

m/39

Införd

1939. Ut-

gick i bör-

jan av

1960-talet.

Tillverkad

av Signal-

verk-

städerna i

Sundbyberg (SIS).

Bars i fyra bördor (44 kg!!) men kunde också

köras på cykel eller bäras av klövjehäst!

Antenneffekt CW 5-7 watt, räckvidd 50 kmAn-

tenneffekt SSB 6-8 watt, räckvidd 20 km. På

bilden har apparatlådorna travats ovanpå

varandra.

15 watt bärbar radiostation

m/39

Storebror till 10-wattaren ovan. Beskrivning:

Här endast apparatlåda. Komplett station består

av tre bördor, apparatlåda, trampgenerator och

batterilåda och väger hela 81 kg. Antenneffekt CW cirka 15 watt med räckvidd

upp till 60 km.

Antenneffekt SSB 8 watt med räckvidd upp till

30 km.

Under 1941 sattes ett signalkompani upp av

Gotlands Infanteriregemente I18. Kompaniet

var ett av de första i landet. Det bestod av stab,

radio- och kabelgrupper samt en tross. I kom-

paniets ”beväpning” ingick bland annat ett an-

tal stationer av ovan angivna slag. Eftersom det

i första hand var milosambandet som skulle

klaras så fanns det ett antal ”kraftigare” stat-

ioner som exempelvis 25 watts bilradiostation.

Att klara radiosamband till fastlandet var bara

inte att tänka på!

Jag har inte koll på vilka ytterligare stationer

som fanns i det gotländska signalkompaniet vid

den här tiden. Ovanstående apparater tog jag

med för att de är så vackra att se på!!

Boken ”En svensk tiger” behandlar ”det mesta”

om den svenska krigsmakten fram till 1945. I

vissa bitar är det lite skrämmande att läsa om

den ganska lättsinniga försvarspolitiken. Kan

nästan jämföras med det vi upplever idag!

Christer

FRO gratulerar följande ju-

bilarer

29 aug Lars-Inge Pettersson

70 år

7 sept Johan Haikari

50 år

13 sept Matilda Andersson

20 år

.

5

FRO-Gotland visar upp sig

på Högbyskolan i Hemse

Den 10 juni fick FRO-Gotland möjlighet och

visa upp sig på Högbyskolan i Hemse. Det var

vår medlem Monika Splitgren som hade tagit

initiativ till detta genom att årskurs 7- 9 skulle

få prova på nya fritidsaktiviteter. Det var drygt

ett 20-tal elever som hade valt att få veta mer

om FRO.

Vi började med en gemensam infor-mation om

vad FRO-Gotland är för något. Sedan visade vi

också våra 3 informations-filmer om före-

ningen FRO, civila verksamheten och FRO i

hemvärnet. Därefter delades eleverna upp i

grupper som sedan fick rotera på de olika

stationerna som vi hade arrangerat.

Station 1) var Ra 180+380 Dart där Lasse Thor

lärde ut hur man knappade på darten och

En 7 årig grabb som heter Grim kom förbi och blev

väldigt intresserad av våra radiostationer. Han lärde sig

snabbt hur man tar emot och sänder via Ra180+Dart

380 under ledning av Lasse. Vad månde bliva? Han var

dessutom väldigt intresserad av terrängbilen och fick

som belöning åka några varv på skolgården.

skickade iväg meddelandet till station 2) som

fanns i en militär terrängbil 1112, som

bataljonstaben hade ställt till förfogande genom

batchefen Anders Eckerberg. Bilen beman-

nades av Andreas Andersson och Joakim Ek-

ström som också är ordinarie förare på bilen.

Station nr:3 var en Yaesu radiostation som vi

använder vid sambandsuppdrag och var anslu-

ten i en vanlig personbil som bemannades av

Bertil Olsson. Motstationer var Bert Larsson i

Hemse och Stefan Åberg i Hablingbo. Eleverna

fick prata med dem och Bert och Stefan ställde

Andreas programmerar darten för de väntande eleverna

olika frågor till dem som de fick besvara. Vi

tackar Bert och Stefan för att de ställde upp

som motstationer.

Andreas upprättar fälttelefon m/37 som har förbindelse

med Lasse vid terrängbilen

Vi hade också byggt en enkel telefonlinje med

fälttelefon m/37 som de kunde prova på. Vi

hoppas nu att vi har fått några som har blivit

intresserade av radio och samband. Detta var

första gången som vi var ute i en skola och vi

hoppas att få komma ut i fler skolor framöver.

Vi blev också bjudna på en god lunch i deras

matsal som vi tackar för. PC-Dart som kommer

igång framöver kan kanske bli ett dragplåster

för att få med fler ungdomar.

6

Några av eleverna sänder och tar emot meddelanden

som kommer ifrån station nr 1

Djur som ”soldater”

Av Christer Wennström

Djur i krig har alltid förekommit allt från or-

men i paradiset till artikeln nedan om en eng-

elsk minhund i Afganistan!

När Hannibal gick över Alperna hade han ele-

fanter med sig som drag- och stridsdjur. Han

började sin marsch mot Rom med 37 elefanter.

Hannibal nådde Rom 211 f Kr men hade då

endast några elefanter kvar. De flesta strök med

under färden genom Alperna från Spanien. Han

startade 218 f Kr. Det tog 15 dagar att gå ge-

nom de otrevliga passen i Alperna!

Engelsmännen satte upp kamelbrigader under

första världskriget. Även Australien och Nya

Zealand hade kamelburna förband.

I tyska Östafrika (nuvarande Tanzania m fl

områden) försökte forskare avla fram en bra

zebraridhäst! Rasideologin fanns redan då! Nu

lyckades man inte alls bra. Endast ett fåtal

zebror kunde ridas in. De förärades kolonial-

tjänstemännen, som nog hade ett litet h-e när de

skulle rida ut på förrättningar!

Fyra FRO:are i sina västar på väg till varpa-planen under middagsrasten. Kunde inte låta bli att ta denna bild med alla västarna synliga. (PS. De vet inte om det. Taget med teleobjektiv). Fr. v. Monika Splitgren, Andreas Anders-son, Joakim Ekström och Lasse Thor

Bertil Olsson

En New Zealand-kameliär med två av sina kameler.

Bilden är tagen I Sinaiöknen 1916.

Det vanligaste djuret i krig är naturligtvis häs-

ten. Hannibal startade sitt alpäventyr med

12000 hästar men hade bara ett par tusen kvar

när han väl kom in i Italien.

De stackars kusar som hade en medeltida rid-

dare på ryggen var ganska odugliga i strid.

Riddaren kanske vägde 80-90 kilo naken. På-

7

klädd ca 50 kg mer! Tillkommer hästens egna

stridsuniform av plåt och tjockt läder.

Främst under 1700-1800-talen blev dock häs-

ten ett alldeles utmärkt transportmedel för sol-

daterna. Den var snabb, lättmanövrerad, drog

lite bränsle men oerhört sårbar för fiendens eld.

Detta visade sig tydligt under första världskri-

get då man räknade med att 12000000 (tolv

miljoner) hästar dog!

De sista hästburna förbanden får nog anses vara

polackernas kavalleri som skulle försöka mota

Hitlers motorcykelburna anfallsstyrkor 1939

samt ryssarnas kavallerichocker mot tyskt pan-

sar under andra världskriget.

Många hästar användes som packdjur. Här lastas

en häst med sambandsutrustning under slaget vid

Passchendaele 1917.

Duvor var populära budbärare under båda

världskrigen och många är historierna om hjäl-

tedåd de utförde!

Pol- foto/Topfoto

”Vi tjänst- gör också”,

löd texten på den ame-

rikanska duvan "G.I.

dalj. Joe":s me-

Specialbyggd engelsk transportbuss för duvor

Det djur vi kanske tänker mest på som ”krigs-

djur” är nog i alla fall hunden. Se inledningen

på första sidan.

Sjukvårdshund (sanitetshund) tjänstgörande under första

världskriget

Schäfern var bäst, sade många. Se det som en

skröna för man kom snabbt på att det fanns

många raser som var lika bra eller t o m bättre!

Collien (på bilden ovan) var vanlig som sani-

tetshund hos franska armén.

Idag används nästan alla hundraser inom de

flesta områden! Nåja, med en viss urskiljning!

Tunga hundar skolas till tunga jobb medan

småjyckar får de lättare, precis som vi männi-

skor.

Inom US Navy har man under ett tjugotal år

dresserat delfiner främst till minsökning!

Framstegen har varit stora och det finns numer

särskilda delfinförband.

En av de mer berömda insatserna delfinerna

gjorde var att lokalisera minor i Persiska viken

under Irakkriget.

Amerikanernas framgångar lockade både ryssar

och kineser att försöka kidnappa delfiner. Om

8

de lyckades vill nog ingen av de inblandade

uttala sig om! I Japan pågår också träning av

delfiner och japanerna anses ha kommit lika

långt som USA.

Sverige då? Jodå, här utbildas hundar för olika

jobb men det är främst på den civila sidan; ser-

vicehundar, ledarhundar, narkotikahundar, la-

vinhundar, bevakningshundar mm mm mm.

Merparten av detta jobb görs via Brukshunds-

klubbarna. Inom försvaret är det i första hand

aveln som är viktig.

Civil fjällräddningshund i

arbete.

Även polisen har fjäll-

räddningshundar. Dessa

hundar är så effektiva så

att de hittar lavinoffer

mycket snabbt om de

bara sätts in i tid.

Djur i fälttjänst har i alla

tider vårdats med stor

omsorg. I första världs-

kriget fanns det en stor

veterinärorganisation

som gjorde allt för att rädda dem till livet.

Men det fanns ytterligare en aspekt på djur i

fält. Mängder av hundar, katter, fåglar – och t o

m ormar – blev keldjur till soldaterna, antingen

privat eller förbandsmaskotar.

Blev dessa husdjur en tröst för sin ”ägare”, ett

sätt att dämpa hemlängtan? Ja, det är mycket

troligt att det var så. Jämför våra barns kram-

nalle mm som ger dem trygghet!

Oavsett vem som ”ägde” djuret så blev det ett

kollektivt ansvar i förbandet att se till att djuret

fick mat, omvårdnad och rent allmänt en så

dräglig tillvaro som förhållanden tillät!

Boken ”Djur

i krigets öga”

av Hedvig

Rudling gavs

ut i mars i år

och finns på

flera förlag.

Priset är cirka

215 SEK.

Hedvig Rud-

ling är fil.

kand. i littera-

turvetenskap och arbetar som redaktör och bil-

dresearcher. Tidigare projekt inkluderar Au-

gustprisbelönade Regi Bergman och utländska

utgåvor av Peter Englunds Stridens skönhet och

sorg. Hon har samlat ett stort urval bilder från

olika bildarkiv världen runt till denna bok.

”Djur i krigets öga” är en förtjusande bilder-

bok, helt i svart-vitt, med bilder på djur i olika

situationer. Varje bild åtföljs av en kort text.

Man kan inte undvika att bli gripen av det man

läser och av bilderna. De är gulliga och

grymma om vart annat. Boken är avgjort ingen

bilderbok för barn!

Jag rekommenderar boken!

Avslutningsvis kan Du läsa nedanstående arti-

kel och den belgiska vallhunden (?). Obs att

författaren nog har blandat ihop korten om

”otrogna hundar”. Dessa ”hundar” är ju folk

som inte bekänner sig till islam!

Saxat ur Dagens Nyheter 2014-02-07

Talibanernas senaste krigs-

fånge: en hund

Talibaner i Afghanistan visar upp en krigs-

fånge i en video. Och det är inte någon väst-

soldat det handlar om, utan en hund, trolig-

en en specialtränad vovve som tillhör en

brittisk elitstyrka.

9

”Krigsfången”, enligt The Telegraph troligen en belgisk

vallhund, visas upp i en video som en talibangrupp

postat.

Videon lades upp på internet i onsdags. Den

visar en lite vilsen hund, iklädd en slags väst

med remmar som hundar i militär tjänst ofta

förses med, för att snabbt kunna hissas in och

ut ur helikoptrar vid insatser i svårtillgänglig

terräng, skriver brittiska tidningen The Tele-

graph.

Talibanerna påstår att hunden rövats bort

från amerikanska trupper och hävdar att den är

”uppkallad efter en överste” och att den bar en

ficklampa och en gps-sändare när den påträffa-

des.

”Fångvaktarna” uppger att hunden fångades in

den 23 december förra året i Laghmanprovin-

sen. Uppgifter från amerikanskt och brittiskt

håll tyder på att det kan stämma, då en brittisk

styrka runt det datumet var på uppdrag öster

om Kabul. En av britternas hundar ska då ha

försvunnit.

Av videon att döma behandlas vovven väl,

den är definitivt mer välnärd än lokala ”kolle-

ger”. Talibanskt tal om att ”jaga otrogna hun-

dar” tycks därmed inte gälla denna – som det

troligen handlar om – belgiska vallhund. En ras

som militären gärna använder sig av för dess

uthållighet.

Kalle Holmberg kalle.holmberg@dn.se

(Redaktör´ns första fundering: jaha, och hur är

det med islams otrogna hundar? Här ligger det

onekligen en hund begraven!)

(Redaktör´ns andra fundering: vad skall de

islamiska hjältarna i ISIS ta tillfånga för djur?

Kanske en åsna? Lika barn leka ju, som bekant,

bäst!)

(Redaktör´ns tredje fundering: jycken påstås

vara namnad efter en överste. Jag tror det är fel. Han har nog ett namn som

börjar på ”M” och som är en omåttligt populär

rondellhund i Sverige och Danmark!)

Pressmeddelande

21 augusti 2014

Försvarsdepartementet

Regeringen förstärker ansla-

gen till Kustbevakningen

Försvarsminister Karin Enström presenterar

idag en förstärkning av anslaget till Kustbe-

vakningen i syfte att skapa balans i verksam-

heten. Kustbevakningen får tillskott om 20 mil-

joner kronor för 2015 och 123 miljoner kronor

för 2016. Sedan Kustbevakningen aviserat

kommande ekonomiska underskott har rege-

ringen arbetat för att hitta en lösning.

- Kustbevakningen genomför varje dag viktiga

insatser längs Sveriges kust och i våra sjöar.

Jag är glad att vi nu kan presentera förstärk-

ningar som säkerställer verksamheten, säger

Karin Enström.

Tack vare initiativet från besättningen kom

räddningsarbetet med helikoptrar igång be-

tydligt snabbare än vad det hade gjort an-

nars, säger Ulf Landgren om Försvarsmak-

tens stöd vid branden i Västmanland.Foto:

Klas Johansson/Försvarsmakten

”Vi tummar inte på flygsä-

kerheten”

Efter Aftonbladets artikel om att Försvarsmak-

tens helikopter inte medgavs delta i släcknings-

arbetet när de passerade området utanför Sala,

kommenterar nu chefen för Helikopterbataljo-

nen, överste Ulf Landgren händelsen.

10

Överste Ulf Landgren, chef för helikopterbataljonen.

Foto: Johan Lundgren/Försvarsmakten

Besättningen var på väg hem till Luleå efter att ha bekämpat en brand i Rimforsa i Östergöt-

land under dagen, när de upptäckte branden i

Västmanland. Besättningen hade börjat arbeta

kl 04:00 på torsdagsmorgonen 31 juli och var

uppe i 13,5 timmars arbetstid. På eget initiativ

landade de för att informera brandmännen om

brandens omfattning och att de borde begära

helikopterstöd.

- Flygtiden var då slut både för besättningen,

som bara får jobba 14 timmar i sträck, och för

helikoptern som skulle in på service. Därför

flög man hem. Samtidigt startades en larm-

kedja så att tekniker kom in under natten och

servade helikoptern, och så att en ny besättning

fanns på plats och kunde starta redan 04:30 den

1 augusti. Parallellt förbereddes ytterligare he-

likoptrar och besättningar för att kunna stödja

räddningsledaren. Tack vare initiativet från

besättningen kom räddningsarbetet med heli-

koptrar igång betydligt snabbare än vad det

hade gjort annars, säger Ulf Landgren.

Reglerna säger att personalen inte får arbeta

mer än 14 timmar i sträck och helikoptrarna

måste in på service enligt bestämda tidsinter-

valler.

- Att brandbekämpa med helikopter i rök är en

krävande uppgift. Reglerna om arbets- och

flygtid finns till på grund av att vi måste kunna

garantera flygsäkerheten. Den tummar vi aldrig

på, säger Ulf Landgren.

22 augusti 2014 Högkvarteret

För kalenderbitare!

Lite intressanta siffror om personalläget inom

försvaret. Läs och lär!

Men, men, nog var det bättre förr!

Försvarsmakten i siffror

Personalsiffor

Försvarsmakten är en stor organisation bestå-

ende av både heltidsanställda, deltidsanställda

och Hemvärnets personal med hemvärnsavtal.

Här presenteras personalsiffror utifrån hela

Försvarsmakten.

Totalt Kvinnor Män

50 385 6 685 43 700

Civil personal

5 365 2 183 3 247

Hemvärnets avtalspersonal

20 596 2 946 17 650

Antalet kontinuerligt tjänstgörande

19 995 3 297 16 698

Kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän

5 391 570 4 821

Officerare (heltid)

7 837 411 7 426

Specialistofficerare (heltid)

1 340 128 1 212

Antal tidvis tjänstgörande

9 227 364 8 863

Tidvis tjänstgörande

gruppbefäl, soldater och sjömän (deltid)

2 666 197 2 469

Reservofficerare

6 459 158 6 301

Reservspecialistofficerare

102 9 93

Andra kategorier

Antal rekryter och officersaspiranter

502 65 437

Civila: timanställda och arvoderade

65 13 52

Alla siffror från 2013-12-31. Från försvarets

hemsida.

Totalt Kvinnor Män

Alla anställda inklusive hemvärnsavtal

11

Sista sidan…

Skriven den 24/8 2014

NEJ, NEJ, NEJ, jag är

INTE feminist – inte ens

feminin!

Jag är INTE en HEN.

Jag är ett MASKULI-

NUM – en KARL!

Jag vägrar att acceptera

att politikerna ger mig

epitet feminist. Det är en

förolämpning.

Vill en och annan karl tassa omkring i velour-

byxor, skitig sticktröja, palestinaschal och

jesussandaler och kalla sig feminist så må han

göra det. Men tvinga inte in mig i samma bås.

Jag är jag och det är jag nöjd med – fast det

finns nog en och annan som inte är nöjd –

med mig! Skiter jag i!

Apropos feminister –

vad tysta skogsmul-

larna i Ojnareskogen

blivit. Har de kanske

insett verkligheten?

Rädda grisen istället!

Tidningarna har översvämmats av roliga

rubriker och korta notiser i sommar. Vad sägs

om den här:

INGA SPÅR EFTER STULEN BÅT. Jamen vaddå, följ kölvattnet så hittas den!

FYRA FINNAR ÅKER FLOTTE HEL-

SINGFORS-TALLIN Men för tusan, ta båten istället! Då hade de i

alla fall kommit till Tallin. Nu fick sjörädd-

ningen hjälpa dem iland.

Felparkering av

mig! Handlade vid

ICA Wisborg. So-

len sken när jag

gick in. Skyfall när

jag gick ut. Bilen

stod i två decimeter djupt vatten – bredvid en

dagvattenbrunn!

Sens moral: parkera aldrig vid gatubrunnar!

Ingen storm i ankdammen. Trots att det är

valtider så håller sig våra politiker ganska

lugna. Det är bara regionråd Åke som gläfste

till lite när han inte fick vara med i

skeppsmäklare Ekmans

sandlåda. Åkes jobb som

regionens frälsare ligger nog inte på samma plan som

hans frälsare däruppe – Han

jobbar på ett högre plan!

Floskler. Trots att jag inte är det minsta road

av fotboll så tittade jag på några matcher un-

der VM. Fotboll fördummar ju folket, som

bekant, fostrar huliganer och referenterna

saknar all insikt i svenska språket. Som det

mest korkade hördes följande i en dålig match

där Sverige förlorade:

”…bollen är rund, spela bollen grabbar…!

Har jag inte hört den förut…?

Tips till husmor (eller den som sköter tvät-

ten hemma hos Dig): om ni förvarar kläd-

knäppena i en tygpåse, så släng ALDRIG ner

den i tvättkorgen! Jag skulle vara feministisk

och hjälpa hustrun att lägga i tvätten i den ena

maskinen i tvättstugan. Rationell som jag är,

vräkte jag in alla tvätten på en gång och satte

igång maskinen. Det uppstod ett oherrans

oväsen; skramlade, gnisslade och bråkade.

Med ett elakt flin konstaterade hustrun att jag

slängt i påsen med knäppena!! Nå, det var

inget annat att göra än att vänta tills tvätten

var klar. Och vilket jäkla jobb att sedan

plocka ut knäppe för

knäppe, de flesta noga

invirade i olika plagg.

Men – det blev en mycket

ren tygpåse för att inte tala

om hur rena och fina alla

knäppena blev. Inga plast-

knäppen här inte – de är inte tvättbara!

Det är fullbordat. Nu är vi

på plats i lägenheten med

helrenoverade sovrum och

och ett nymålat och upp-

snofsat kök.

Vi har lämnat stadiet ”ur-

baniserade lantisar” och

blivit fullfjädrade stass-

boar! Känns faktiskt riktigt

trevligt.

Lev väl och ha en skön höst! Christer