Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 1 Vastsahara · Nr 2/2006 pris 30:- NORDENS ENDA TIDSKRIFT OM VÄSTSAHARA Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 1. 2 Västsahara 2 2006 2 2006

VastsaharaSvenskt nej

till EU:s fiskeavtal med Marocko

Aminatou Haidarpå besök i Sverige

Nr 2/2006 pris 30: - NORDENS ENDA TIDSKRIFT OM VÄSTSAHARA

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 1

Västsahara 2 20062

2 2006juni

Utges av Föreningen Västsahara

och utkommer med

fyra nummer per år.

ISSN 1652-2052

Ansvarig utgivare och redaktör:

Lena Thunberg

Redaktionsråd: Kristin Ivarsson,

Victoria Rixer, Jan Strömdahl, Martin

Wikström och Monica Zak.

Layout: Ulla-Karin Karlson

Adress: Västsahara

c/o Afrikagrupperna

Linnégatan 21

413 04 Göteborg

tel 031 - 24 72 30

Hemsida: www.natverkstan.net/

vastsahara/

E-post: [email protected]

Prenumerationer:

tel 0158 - 139 59

Privatperson: 100:-

Organisation: 125:-

Stödprenumeration: 125:-

Utländsk prenumeration: 175:-

pg 20 40 03 - 8

Föreningen Västsahara

c/o Jan Strömdahl

Mälarvarvsbacken 5

117 33 Stockholm

tel 08 - 668 88 41

070 - 438 88 41

Tryckeri: Markaryds grafiska

Omslagsbilder:

Framsida: Aminatou Haidar besöker

Medelhavsmuseet i Stockholm.

Bild: Jan Strömdahl

Baksida: Öknen blommar.

Bild: Lars Björk

Nästa nummer utkommer

oktober 2006

TIDSKRIFTEN VÄSTSAHARA

Sah

ara

Pre

ss S

erv

ice

”Skammens mur, ett brott mot mänskligheten.”

En 200 mil lång mur delar Västsahara och dess folk i två delar.

Västsahara är till två tredjedelar ockupe-rat av Marocko sedan 1975. De västsaha-rier som lyckades fly bor sedan dess i flyk-tingläger i Algeriet.

Västsahara, som var en spansk koloni,står på FN:s lista över länder som ska

avkoloniseras. Sedan 1991 finns en FN-styrka på plats i Västsahara för att genom-föra en folkomröstning om självständig-het för Västsahara. Sedan 1991 rådervapenvila mellan Marocko och den väst-sahariska befrielserörelsen Polisario.Någon folkomröstning har dock inte ägtrum på grund av Marockos vägran att full-följa fredsplanen.

Marocko är sedan länge västvärldensallierade i arabvärlden. Frankrike och USAhar särskilt goda förbindelser.

Marocko är en av EU:s största motta-gare av ekonomiskt stöd. I juli 2005 teck-nade EU dessutom ett sensationellt fiske-avtal med Marocko, där de västsahariskavattnen är inkluderade. Detta strider motinternationell lag.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 2

3Västsahara 2 2006

All heder åt Sveriges fiskeminister Ann-Christin Nykvist somröstade nej till EU:s fiskeavtal med Marocko. Därmed har densvenska regeringen visat att man inte accepterar att de ekonomiskaintressena inom EU:s fiskeindustri går före internationell lag ochfolkrätt. Det häpnadsväckande är naturligtvis att Sverige är det endaland som försvarar dessa självklara rättigheter i denna fråga.

Inför fiskeavtalsförhandlingarna i juni 2005 fick Sverige garantierav EU-kommissionen att de västsahariska vattnen inte skulle varainkluderade i avtalet. Det löftet hölls inte, men den svenskaregeringen höll den folkrättsliga fanan högt in i det sista.

Tack vare att ett antal riksdagsledamöter från olika partier ställtde svenska ministrarna mot väggen genom flera interpellationer iriksdagen det senaste halvåret har Västsaharafrågan fått den politiskauppmärksamhet den förtjänar.

Även i EU-parlamentet har frågan tagits upp av svenska ledamöter.18 av 19 röstade nej till avtalet i EU-parlamentets omröstning. All hederockså åt dessa aktiva parlamentariker och riksdagsledamöter.

Svenska fiskares riksförbunds ordförande Henrik Svenbergdäremot har högljutt i media uppmanat svenska fiskebåtar att fiska ivästsahariska vatten. Representerar han verkligen svenska fiskares synpå folkrätt, internationell lag och ockupation av andra länder?

Nu gäller det att gå vidare och sprida informationen inte bara omdet skandalösa EU-avtalet utan om nödvändigheten av ett svenskterkännande av den västsahariska staten SADR. Flera politiker hartagit upp den stafettpinnen.

Förföljelser och övergrepp mot den västsahariska civilbefolk-ningen i de ockuperade delarna fortsätter – trots FN:s närvaro.Aminatou Haidar, denna kroppsligen så bräckliga symbol förvästsahariskt motstånd, besökte Sverige under en vecka. Fysiskt märktav sin långa hungerstrejk i Svarta fängelset i El Aaiún hösten 2005,fortsätter hon med styrka att informera om västsahariernas situationtrots uppenbara fara för livet.

Det är mycket modigt.

EU legitimerarstöld

redaktören har ordet

Lena Thunberg, redaktör för Västsahara

EU:s ministerråd godkände fiskeavtalet medMarocko den 22 maj, men Sveriges fiskemi-nister Ann-Christin Nykvist röstade nej.Hon var ensam bland EU:s ministrar om attvägra godkänna avtalet.

– Marocko har ingen rätt att bestämmaöver naturresurserna i Västsahara, säger hon.

Det nya fiskeavtalet som ska gälla till2010 ger EU rätt att fiska utanför Marockoskust mot en ersättning på 144 miljoner euro.Även kusten utanför det ockuperade Västsa-haras kust ingår. Sverige anser att avtalet stri-der mot folkrätten.

De tio EU-länder som kommer att fåfiskekvoter i de marockanska och västsaha-riska vattnen är främst Spanien och Portugal.Övriga länder är bland annat Irland, Polen,Tyskland, Lettland och Nederländerna. Sve-rige får inga fiskekvoter.

Fiskeministrarna från Finland, Irland ochNederländerna beskrev i en deklaration sinoro för fiskeavtalets effekter för Västsaharasbefolkning, men Irland och Nederländernaröstade ändå ja till avtalet. Finland la ned sinröst.

Enligt EU-parlamentarikern Daniel Vare-la Suanzes-Carpegna är det nu Marocko ochinte EU som har ansvar för att betalningenför licenserna kommer det västsahariska fol-ket till godo. Detta litade inte Ann-ChristinNykvist på.

Mohammed Abdelaziz, Västsaharas presi-dent, tackade i ett brev till statsministerGöran Persson den svenska regeringen fördess försvar för ”rättvisa, mänskliga rättighe-ter, självbestämmande och internationell lag”.

Svenskt nej till fiskeavtal

Insamling till naturkatastrofenEn check på 5.000 euro (cirka 47.000:-)kommer att överlämnas till VästsahariskaRöda Halvmånen i början av juni. Då resertvå representanter från biståndsorganisatio-nen Praktisk Solidaritet till de västsahariskaflyktinglägren för att följa upp sitt bistånd avbland annat begagnade kläder.

Med sig på resan har de pengar som sam-lats in till stöd för de flyktingar som drab-bades av den stora översvämningskatastrofeni början av februari.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 3

Under våren har en rad frågor om

Västsahara ställts av riksdagsleda-

mötena till statsråden. Det är leda-

möter från Folkpartiet, Vänsterpar-

tiet och Miljöpartiet som varit mest

aktiva och sammanlagt har sju frå-

gor berört Västsahara.

Gunnar Nordmark (fp) och Alice Åström(v) har ställt frågor både om hur Sverigeagerar för att bekämpa människorätts-kränkningarna i ockuperat område samtom bistånd till de västsahariska flykting-arna. De tar båda upp att reservförrådenpå mat och mediciner håller på att ta slutoch att flyktinglägren i februari drabbadesav de värsta skyfallen på över tio år. Dåva-rande utrikesminister Carin Jämtin sva-rade att Sverige ger bistånd till WorldFood Programme (WFP) och FN:s Flyk-tingkommissarie (UNHCR) och att det ärupp till dessa organisationer att i den upp-komna katastrofsituationen prioritera devästsahariska flyktingarna.

Miljöpartister har på flera sätt engage-rat sig i fiskefrågan. De är nöjda med attSverige drivit ståndpunkten att vattnenutanför Västsaharas kust ska undantas idet avtal EU är på väg att sluta medMarocko. De anser dock att det faktum,att tre svenska fiskebåtar redan nu fiskarpå västsahariskt vatten undergräver Sveri-ges linje och strider mot Sveriges politikför global utveckling. Fiskeriverket, som

ger tillstånd till de svenska fiskebåtarna,har sagt att de kommer att fortsätta attgodkänna fiske i västsahariskt vatten tillsutrikesdepartementet ger andra direktiv.Därför frågade Lotta Hedberg vad utri-kesminister Jan Eliasson avser att göra föratt Fiskeriverket ska agera i linje med Sve-riges politik för global utveckling. Elias-son svarade, att UD informerat Fiskeri-verket om den folkrättsliga analys somgjorts men att regeringen inte kanbestämma hur myndigheterna ska beslutai enskilda ärenden. Dåvarande utrikesmi-nister Carin Jämtin och jordbruksministerAnn-Christin Nykvist har även fått mottabrev från EU-parlamentarikern CarlSchlyter (mp), där han beskriver varförfiskeavtalet som det nu är utformat stridermot internationell rätt och hur man kangå tillväga för att förändra avtalet.

I mars ställde Birgitta Ohlsson (fp) frå-gan om regeringen kommer att verka fören förändring av Sveriges utrikespolitikoch ett erkännande av Västsahara. CarinJämtin svarade att ”så länge FN-processenatt hitta en slutstatus för Västsahara fort-går, menar regeringen att det vore olämp-ligt med ett erkännande. Ett ensidigterkännande i dagsläget skulle inte helleröverensstämma med den praxis förerkännande av nya stater som Sverige till-lämpar.”

Kristin Ivarsson

Västsahara 2 20064

Aktiv vår i riksdagen

Västsaharas flagga vajar i flyktinglägren.Bild: Johan Franzon

Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (s) talade vid en manifestation på Mynttorget i Stockholm den 6 april. Bild: Jan Strömdahl

Protestmöte motmarockanskt ministerbesökRiksdagsledamoten Hillevi Larsson (s)talade vid en manifestation på Mynttor-get i Stockholm den 6 april inför etthundratal åhörare med anledning avMarockos premiärminister Driss Jettousbesök i Sverige. Huvudbudskapet varErkänn Västsahara! som samma dag varinfört i Svenska Dagbladet som debatt-artikel (se sidan 7).

Utöver Hillevi Larsson talade blandandra Birgitta Ohlsson från FolkpartietLiberalerna och representanter för Sveri-ge Socialdemokratiska Ungdomsför-bund, Ung Vänster och Liberala Ung-domsförbundet.

Samtidigt träffade den marockanskepremiärministern statsminister GöranPersson på en arbetslunch.

– Sverige vill förbättra handelsförbin-delserna med Marocko, meddeladeGöran Persson senare på en presskonfe-rens.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 4

Sommaren 2005 tecknades ett nytt

fiskeavtal mellan EU och Marocko

efter några års avtalslöst tillstånd.

Det smögs fram på kort tid mitt

under semestern. Snart restes frå-

gan om det också inkluderade det

ockuperade Västsaharas vatten och

hamnar.

Ett fiskeavtal mellan EG och Marockotecknades redan innan Sverige blev med-lem. Det gav främst spanska, franska ochportugisiska fartyg rätt att fiska i marock-anska vatten och Marocko en bra ersätt-ning. Västsahara inkluderades utan att detsärskilt nämndes.

När frågan om det nya avtalet ocksåinkluderade det ockuperade Västsaharasvatten och hamnar ville de ansvariga medfiskekommissionär Joe Borg i spetsen intesvara direkt utan gömde sanningen bak-om:

– Västsahara är inte nämnt. Det är ett svar som behagar Marocko

eftersom Marocko betraktar Västsaharasom sina sydliga provinser. Eftersom var-ken FN eller något annat land erkännerMarockos rätt till Västsahara, kände sigBorg & co tvungna att smyga och bluffaom avtalets omfattning. De försökte ock-så få det att framstå som en ren fiskefrågautan kopplingar till folkrätt och utrikes-politik.

Ratificeringen gick dock inte så snabbtoch enkelt som fiskebröderna hade tänkt

sig. Allt fler europaparlamentariker ochsolidaritetsaktivister krävde klara besked:Hur överensstämmer avtalet med interna-tionell rätt och FN:s inställning att det ären avkoloniseringsfråga?

Sverige tog tidigt ställning för att fiske-avtalet inte skulle omfatta Västsahara.Lobbyister från Europa och USA sam-lades på nyåret i Bryssel for att lägga uppstrategin för en kampanj och motstånds-lobbying. Jag deltog från Sverige. Därlades grunden for Fish elsewhere medNick Dearden från engelska War on Wantsom motor. Kampanjen har haft egnafolkrättsexperter som granskat avtal ochEU:s juridiska utlåtanden.

Kampanjen har hela tiden haft godakontakter med byråkrater inom EU ochkunnat samspela med svenska politikeroch tjänstemän. Fiskebrödernas försök attfå avtalet folkrättsligt godkänt har punk-terats. Man har försökt lansera kompro-misser som innebär att avtalet kan bli OKom den västsahariska befolkningen drarnytta av det. Detta har dock med kraftavvisats av bland annat Polisario, obero-ende jurister och MR-aktivisten Amina-tou Haidar vid besök på svenska UD.

Kampanjen har tagit kontakt mednyckelpersoner i respektive land och EU.Man har sänt ett flertal e-postmeddelan-den till europaparlamentariker. Det harblivit en omfattande debatt om Västsaha-ra i parlamentets partigrupper och med-lemsländer. Fiskeutskottet har haft huvud-ansvaret och sagt ja till avtalet, men det

har mer och mer blivit en folkrättsfråga.Nar detta skrivs (i början av maj) är parla-mentets ställningstagande en öppen fråga.Parlamentets beslut är rådgivande i förhåll-lande till Ministerrådet, som består av rege-ringsrepresentanter från medlemsländerna.Den amerikanske oljejätten Kerr McGeehar lämnat Västsahara och det amerikanskafrihandelsavtalet med Marocko undantarvaror från Västsahara. Trycket ökar där-med.

Hur det än går så har kampanjen ochdebatten satt Västsahara på Europas kar-tor. Mycket tyder på att motståndet motSpaniens, Frankrikes och Portugals egen-intressen inte får tillräckligt stöd, men attdet inte heller blir sista ordet.

Jan Strömdahl,Föreningen Västsahara

5Västsahara 2 2006

Debatten om ett fiskeavtalethar väckt EU-parlamentet

EU godkände fiskeavtaletEuropaparlamentet röstade den 16 majför ett godkännande av det starkt kritise-rade fiskeavtalet mellan EU och Marocko.Avtalet ger Marocko ersättning för fiske-licenser inte bara i sina egna vatten, utanockså i det ockuperade Västsahara, trotsatt varken EU, FN eller något annat landerkänner Marockos suveränitet överområdet. Avtalet omfattar ett bestämtantal båtar från främst Spanien, Portugaloch Frankrike. Politiker från flera parla-mentsgrupper hade lagt fram ändringsför-slag som skulle undanta Västsahara ochparlamentet hade tidigare under intryckav kritiken avslagit en s.k. ”snabb behand-ling” av ärendet. Alla partigrupper utomDe gröna och Vänstern var splittrade.Nästan alla svenska EU-parlamentarikerröstade för undantag men flertalet syd-och östeuropeiska Konservativa och Soci-alister röstade för avtalet. Styrkeförhållan-det var ungefär 2/3 för avtalet och 1/3 förundantag.

Avtalet förväntas bli slutgiltigt godkäntav Ministerrådet den 22 maj trots pro-tester från främst Sverige och Finland.

El Aaiúns hamn har byggts ut av den marockanska ockupationsmakten. Bild: Martin Wikström

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 5

Aminatou Haidar är en av Västsaha-

ras mest kända människorättsakti-

vister och har nyligen släppts ur

marockanskt fängelse. På besök i

Sverige varnar hon för att situatio-

nen i hennes hemland riskerar att

förvärras. Besvikelsen är stor över

att FN inte tar i med hårdhand-

skarna med Marocko.

Aminatou Haidar besökte Stockholm iveckan, inbjuden av bland andra Amnestyoch Svenska FN-förbundet för att vittnaom vad som pågår i Västsahara, ditutländska media inte får åka.

Hon berättar om åren efter 1975, dåSpanien lämnade Västsahara ochMarocko ockuperade landet: kidnapp-ningar, försvinnanden, tortyr, massmord,förgiftade brunnar och förstörda skördar.Själv kastades hon i fängelse, utan rätte-gång – ”och med mat som man inte ensger till djur”.

Där satt hon i drygt tre år, till 1991 dåhon och 300 andra saharawis frigavs, vil-ket var en del av FN:s fredsplan för Väst-sahara. Fyra år senare bildade hon en MR-kommitté tillsammans med tidigare med-fångar. Sedan dess står de under ständigbevakning från marockansk polis ochsäkerhetstjänst, som stämplar detta somkriminell verksamhet.

Därför greps hon igen i somras ochsattes i ”det svarta fängelset” i El Aaiún,Västsaharas huvudstad. Där satt hon i sjumånader – släpptes i januari – tillsam-mans med andra som kämpar för ett frittVästsahara. De hungerstrejkade i 51 dagarför att få bli erkända som politiska fångar.

– Vi har betalat ett mycket högt pris.Men det har inte stoppat oss, förklararHaidar, 40-årig litteraturforskare ochensamstående tvåbarnsmamma.

Det råder nu varken krig eller fred, ensituation som har skapat stor frustrationhos det västsahariska folket, förklarar hon.Detta ledde till stora demonstrationer imaj 2005 i Västsahara.

– Fredliga demonstrationer, betonarHaidar. Men reaktionerna från Marockovar mycket brutala. De gick in i folks

hem, förstörde ägodelar, torterade oskyl-diga, män, kvinnor, barn och gamla.

– Allt detta informerade vi om medstöd av stora MR-organisationer somAmnesty och Human Rights Watch. Viskickade rapporter, med detaljer ochchockerande bilder – till FN, bland annat.Trots det har Kofi Annan inte lyft ett fing-er.

Protesterna ledde till en våg av gripan-den, men i mars benådade Marockoskung 30 fångar, och i förra veckan frigavsytterligare 48.

– Men då var marockansk polis där. Deslog och torterade vänner till frigivna ochfamiljer som höll välkomstfester.

Nu finns det tio politiska fångar kvar –under mycket svåra förhållanden, betonarhon.

Den 20 april presenterade FN-chefenen rapport till säkerhetsrådet om situatio-nen i Västsahara.

– För första gången har Kofi Annansatt på papper att det förekommer MR-brott i de ockuperade områdena, menförst efter ett år av kontinuerliga över-grepp. Fortsätter det så här kan det ledatill en massaker, varnar hon.

Annan föreslår också att Marocko,Polisario och Algeriet ska sätta sig ner ochförhandla. Polisario sade nej direkt ochAminatou Haidar anser att förslaget ärdödfött.

– Kungen accepterar aldrig att Västsa-haras folk får självbestämmande. Vi somvanliga saharawis, anser att Kofi Annanförsöker två sina händer.

Inte en enda regering har godkänt attMarocko har överhöghet över Västsahara.Det gjorde FN-chefen helt klart, betonarhon. Och påpekar att det redan finns en

lösning på bordet, en som stöds avomvärlden.

– FN borde använda sin käpp på denpart som vägrar att acceptera det interna-tionella samfundets syn. Annars finns detrisk att FN ses som partiskt. I våra ögonhar FN börjat tappa trovärdighet.

Det finns fortfarande fosfat, olja, gas,mineraler och fisk i Västsahara – natur-resurser som tillhör vårt folk, betonarAminatou Haidar.

– Men den som, tillsammans medMarocko, utvinner dessa befattar sig medstulet gods.

Därför är hon glad att Sverige sätter sigpå tvären när EU nu förhandlar om ettfiskeavtal med Marocko. Men hon befararatt de gamla kolonialmakterna Frankrike,Spanien och Portugal ändå får sin viljaigenom, och får ”rätt” att fiska även utan-för Västsahara.

Håkan Forsberg, Svenska Dagbladet 30 april

Västsahara 2 20066

Aminatou Haidar till SverigeI slutet av förra året, medan hon fortfa-rande satt i det ökända Svarta fängelset iEl Aaiún, tilldelades Aminatou Haidardet spanska människorättspriset JuanMaria Bandres för sitt enträgna arbete förvästsahariernas rätt till självbestämmandeoch självständighet.

I april kunde hon äntligen, tack vareett direkt ingripande från den spanskeutrikesministern, kvittera ut ett pass ochresa till Europa. Den 8 maj mottog honpriset i Madrid och har dessförinnan ochefteråt rest runt i Spanien för att vittnaom förhållandena i de ockuperadedelarna av Västsahara.

Dessutom besökte hon Sverige underen vecka, inbjuden av Amnesty Interna-tional, Svenska FN-förbundet och För-eningen Västsahara. Hon träffade företrä-dare för regeringen, de politiska riksdags-partierna, frivilligorganisationer ochmedia.

Aminatou Haidar besviken överomvärldens passivitet

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 6

Sverige får besök av den marockan-

ske premiärministern Driss Jettou

den 6 april. Han vill sannolikt korri-

gera Sveriges inställning till den

brutala marockanska ockupationen

av Västsahara. Självklart skall han

tas emot, men han måste också få

tydliggjort att vi håller fast vid

demokratiska fri- och rättigheter

och folkens självbestämmande. Nu

är tiden mogen för ett erkännande

av Västsaharas självständighet!

Afrika är ännu inte avkolonialiserat. PåFN:s lista över 16 ännu inte avkolonise-rade territorier står Västsahara kvar somdet största och enda i Afrika. Spanien ärden formella kolonialmakten ochMarocko den reella. Mot internationellrätt ockuperar Marocko sedan 1975 tvåtredjedelar av landet – hela kustremsanmot Atlanten. Befrielserörelsen Polisariokontrollerar ökendelen.

En majoritet av Västsaharas befolkninglever sedan 30 år i självförvaltade flykting-läger i ett algeriskt ökenområde. Marockohar byggt en mur längre än Sverige genomlandet bevakad av 150 000 soldater ochmiljontals minor. Ingen stat har erkäntMarockos överhöghet över Västsaharamedan 82 stater har erkänt den SahariskaArabiska Demokratiska Republiken,

SADR. SADR är också fullvärdig medlemi Afrikanska Unionen.

FN är förlamat, liksom EU, till följd avFrankrikes stöd för Marocko. Frankrikekräver att inga sanktioner används motMarocko. EU har än så länge accepteratFrankrikes hållning och ligger lågt. USA ärvankelmodigt i FN och vill varken stöta sigmed Frankrike, Marocko eller Algeriet.

Politiken hittills har inte fungerat ochdärför behövs nya initiativ för att sättapress på Marocko och Frankrike. En godbörjan är Sveriges pågående försök iBryssel att förhindra fiskeavtalet mellanEU och Marocko att omfatta ockuperadehamnar och vatten. En ännu starkare mar-kering vore att erkänna SADR, med för-hoppningen att fler länder följer Sverigesexempel.

Folkrättsligt finns ett västsahariskt folk,ett territorium och en parlamentariskorganisation som administrerar en stor delav folket och har dess stöd. I folkrätten harkontrollkriteriet försvagats efter det kallakrigets slut och ett fjärde kriterium harstärkts, demokrati och mänskliga fri- ochrättigheter. Sverige erkände de baltiska sta-terna och Kroatien innan de hade fullkontroll över sina territorier.

Att stärka SADR:s ställning skullebidra till ökad säkerhet då SADR är denenda garanten i området mot att terro-rister kan utnyttja folks desperation.Marockos agerande har skapat instabilitet

i nordvästra Afrika. För fred, utvecklingoch säkerhet i området krävs ett brott medden nuvarande politiken. Ett erkännandeav SADR skulle vara en handling i linjemed Sveriges utrikespolitiska traditioner.

Sverige har tidigare brutit med Frankri-kes kolonialpolitik i samma område. Föratt inte bidra till att den algeriska befriel-serörelsen FLN skulle bli helt beroende avSovjet, röstade Sverige mot Frankrike1958 i FN och började ge stipendier tillFLN-studenter. Det var en framsynt ochklok realpolitik. Fortsatt passivitet i fråganom Västsahara skulle bara gynna Marock-os och Frankrikes intressen i nordvästraAfrika och urholka förtroendet för EUsom säkerhetspolitisk aktör.

Därför bör Sverige ta strid för folkrät-ten och ansluta sig till de 82 stater, somredan erkänt SADR. Ett svenskt erkän-nande skulle vara en uppföljning av densvenska anti-koloniala traditionen och stö-det för koloniernas frigörelse. Det skulleskapa respekt och goodwill i Afrika förbåde Sverige och folkrätten.

Hillevi Larsson, riksdagsledamot(s),Agne Hansson, riksdagsledamot(c),

Lotta Hedström, riksdagsledamot(mp),Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot(fp),Anders Wijkman, europaparlamentari-

ker(kd), Alice Åström, riksdagsleda-mot(v), Kjell Fransson, ordförande

Afrikagrupperna, Jan Strömdahl, ord-förande Föreningen Västsahara

7Västsahara 2 2006

Riksdagsledamöter och EU-parlamentariker kräver:

ERKÄNN VÄSTSAHARA!

Bild: Lars Björk

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 7

– Jag föddes fri. Jag vill leva fri,

säger Salek med emfas. Hans tält

står i Flyktinglägret 27 februari,

mitt ute i öknen i västra Algeriet.

För drygt 30 år sedan flydde 38-

årige Salek och hans familj från

Västsahara undan marockansk och

mauretansk invasion.

Det är i början på året, men värmen ärredan påtaglig. Till sommaren stiger tem-peraturen till outhärdliga 45-50 grader.

Salek var bara barnet när familjen läm-nade Västsahara, men han minns havet,berättar han över några koppar sött mint-te. I dag bor omkring 160 000 barn ochvuxna i lägren.

Alltsedan krigets början har Algerietstött Polisario i kampen för ett självstän-digt Västsahara, och har skänkt ett områdei öknen till befrielserörelsen; där upprät-tades den 27 februari 1976 Sahariska ara-biska demokratiska republiken (SADR).

På årsdagen samlades ett par tusensaharier och några hundra utländskagäster i byn Tifariti, i en del av Västsaha-ra som kontrolleras av Polisario – endastsju mil från en 200 mil lång marockanskförsvarsmur som klyver Västsahara i tvådelar.

SADR har erkänts av omkring 80 län-der och dess flaggor vajar i den bitandevinden. Bland dem finns inget EU-land.

Förstör minor. Vid sidan av en militäruppvisning med cirka 2 500 soldater, tillfots och till kamel, förstörs delar av Polis-arios minförråd. Polisario har underteck-nat Ottawa-avtalet om förbud mot per-sonminor.

Minor skördar dödsoffer ännu 15 årefter det att en vapenvila inleddes. Eftervapenvilan 1991 inrättades FN-styrkanMinurso för att övervaka och genomföraen folkomröstning som Polisario ochMarocko kommit överens om, men somännu inte har hållits då Marocko vägrartillåta att Västsahara blir en självständigstat.

– Avtalet om eldupphör är en vapen-vila, det är inte en fred. Fred får vi när detorganiseras en folkomröstning om själv-bestämmande för det sahariska folket,säger Mhamed Khadad, medlem i Polis-

arios verkställande utskott, till TT i Tifa-riti.

Khadad är även minister och Polisarioskoordinator i kontakterna med Minurso.Han understryker att så länge folkomröst-ningen inte har hållits finns det hela tidenrisk för instabilitet i regionen, och attansvaret för det är Marockos och FN:s.

Vill ha folkomröstning. – Att Marockonu presenterar ett projekt för autonomi,eller vad det nu blir, saknar mening. Saha-ra tillhör inte Marocko och Marocko kandärför inte erbjuda större eller mindreautonomi, säger Khadad och uppmanardet internationella samfundet att se till attden utlovade folkomröstningen hålls.

– Vi ber inte om det omöjliga. Ge ossmöjlighet att rösta. Inget mer.

Den officiella marockanska linjen äratt 160 000 flyktingar i fem läger är ”kid-nappade” eller ”fångar” hos Polisario.Ingunde Fühlau, chef vid Minursos kon-tor i Tindouf, delar inte den åsikten.

– Jag besöker lägren ofta, och de är var-ken instängda eller omringade, och detfinns inga restriktioner för människor attröra sig fritt. Sedan är det en annan frågaom de har de ekonomiska möjligheterna.

– Lägren är flyktingläger, slår hon fast.Fühlau avfärdar också kritik om att

Polisario är en totalitär organisation.– Diskussioner äger rum, och män-

niskor ger fritt uttryck för sina åsikter.2005 släppte Polisario de sista marockan-ska krigsfångarna, men båda parter upp-ger att de fortfarande saknar soldater ochanklagar varandra för tortyr av gripna.

Varken Marocko eller Polisario harställt någon misstänkt krigsförbrytareinför rätta.

I februari i år förlorade 38-årige Salekoch drygt 60 000 andra sitt hem i öknen– och större delen av sina tillgångar – iskyfall. Husen är byggda av torkad lera,som smälte i regnet. Det tält han bor i nuhar han fått av algeriska armén. Hanssyster har just dött, så han tar även handom hennes fem söner: två familjer i ett tältpå 20 kvadratmeter. Att bygga ett förstarum där familjen kan söka skydd motsommarhettan kostar cirka 7 000 kronor,och Salek har knappt någon inkomst.

– Jag har det inte som förut, men jag ärok, säger han och ler försiktigt.

Bild och text: Lars BjörkJournalisten Lars Björk besökte flyk-

tinglägren i samband med firandet avSADR:s 30-årsjubileum

den 27 februari.

Västsahara 2 20068

Västsaharier på kameler paraderar vid firandet av republiken SADR, 30 år. Bild: Lars Björk

30-årsjubileum i öknen

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 8

Min resa till Västsahara började för

tre år sedan då jag läste en bok om

en gasellpojke, alltså ett förvildat

människobarn som levde bland

gaseller. Författaren berättade att

han själv sett denna pojke i en väst-

saharisk öken i början av 1960-talet.

Jag blev väldigt fascinerad av histo-

rien. Det här kan bli en bra teater-

pjäs, tänkte jag och började skriva.

Med tiden blev min egen gasellpojke gan-ska självständig i förhållande till denursprungliga inspirationskällan. Mångaberättelser om vilda barn dök upp längsvägen och satte avtryck i texten, samtidigtsom jag också ville ge spelrum åt minegen föreställningsförmåga. Men en sakvidhöll jag: denna pjäs utspelar sig i Väst-saharas öken. Punkt.

Därför kändes det nödvändigt för migatt förr eller senare göra ett besök. Detblev senare. När pjäsen nästan var färdig-skriven kom ett erbjudande från Polisarioi Stockholm som jag inte kunde tacka nejtill. I samband med trettioårsfirandet avVästsahariska demokratiska arabrepubli-ken (SADR), skulle resor till Tifaritiarrangeras från många platser i världen.Jag kunde hänga på om jag ville.

Och den 26 februari 2006 passerade jagäntligen gränsen till den befriade delen avVästsahara i den nordöstra Zemouröknen.Det skedde i en skumpig jeep tillsammansmed reskamrater från Belgien, Spanienoch Australien. Efter att ha blivit kring-slängd bak i bilen i fem timmar var minkropp lite mör, men inombords var jagmycket upprymd över att slutligen vara påplats.

Även om jag från början kom till Väst-sahara för att studera naturen och vissakulturhistoriska detaljer (kamelsadlar!),tog intrycken från den politiska och soci-ala verkligheten nästan över när jag väl varframme. Omedelbart på resans förstaanhalt, flyktinglägret El Aaiún, blev detvästsahariska folkets belägenhet så påtag-lig. Inte nog med att de befann sig i flyk-

tingläger sedan 30 år, nu hade de dessut-om drabbats av regn som förstört hälftenav alla hus.

Skyfallen som föregick vår ankomstorsakade också en annan dramatisk förän-dring. Stora delar av öknen stod i blom!På hemvägen från Tifariti körde vår bilgenom ett till synes oändligt hav av vaj-ande gula blommor. Den overkliga synenfinns nu inskriven i pjäsen. För mig är bil-den av en öken som blommar trotsigthoppfull, även om orsaken till blomning-en haft ödesdigra konsekvenser (vilket reg-net även har i min berättelse).

Denna mix av fruktansvärda omstän-digheter och trotsigt hopp, upplevde jagför övrigt som typisk för resan. Utifrån

min trygga svenska horisont var det svårtatt förstå hur jag kunde mötas av idelgenerositet från människor som förlorat såmycket. Det jag oftast tänker på när jagåterkallar resan i minnet är mina värd-familjers omsorger och frikostighet.

Och hur gick det med pjäsen? Jo, tackvare resan har den nu blivit klar. Nu åter-står för Dockteater Sesam i Göteborg attgöra teater av den. Sesam är en ensemblesom är specialiserad på dock- och skugg-spel, vilket passar bra eftersom det kanvara svårt för människor att gestalta gasel-ler. Regissören Nasrin Barati kommer attpåbörja sitt arbete redan i maj, men pre-miär blir det först i februari nästa år.

Text och bild: Johan Franzon

Västsahara 2 2006

”Teaterpjäsen tog mig tillVästsahara”

Johan Franzonberättar om en

resa som lämnatdjupa avtryck.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 9

Västsaharas befrielserörelse Front

Polisario har förstört sina förråd av

landminor, i närvaro av internatio-

nella inspektörer.

Det var i november 2005 som Front Polis-ario och SADR, Västsaharas regering, somden 27 februari firade 30 år, anslöt sig tillOttawakonventionen mot personminor.Nu har Polisarios sammanlagt 3221 per-sonminor förstörts genom kontrolleradeexplosioner, vilket antiminorganisationenGenèveappellen (Geneva Call) bekräftarmed ett skriftligt uttalande och fotografi-er från tillfället.

Västsahara är ett av världens värst min-drabbade områden. Både Polisario ochMarocko, som ockuperar Västsaharasedan 1975, använde minor i det krigsom hejdades först 1991. Marockoberäknas ha spritt närmare två miljonerminor runt den mur som delar Västsaha-ra i nord-sydlig riktning, och flera dödsfalloch allvarliga skador rapporteras varje år.Polisario uppger sig ha skaffat sina förrådhuvudsakligen genom att gräva utmarockanska minor från murområdet ochåteranvända dem.

Känslig fråga i Marocko. Sammanlagt154 stater har skrivit under Ottawakon-ventionen, däribland Sverige. Marockohar hittills vägrat ansluta sig, och kritise-rades av FN förra året för att ockupa-tionsarmén ytterligare befäste sina posi-tioner längs Västsaharamuren, i strid motvapenvileavtalet. Den avtalade folkom-röstningen om Västsaharas självständighethar ännu inte hållits, och Marocko med-delade för några år sen att man inte tänkeruppfylla löftet.

Västsahariska organisationer som kam-panjar mot landminor i de ockuperadedelarna av Västsahara och försöker arran-gera rehabilitering av minoffer, tillåts interegistrera sig som lagliga organisationerhos de marockanska myndigheterna.Medlemmarna utsätts ofta för gripandenoch polistrakasserier. Kraven på ett förbudmot minor uppfattas nämligen som kritikmot den marockanska muren och del-ningen av Västsahara. All kritik av regi-mens politik i Västsahara är strikt förbju-den enligt marockansk lag.

Aron Lund

Västsahara 2 200610

Polisario förstör landminor

”Västsahara är ett minfält”Det norska varvsföretaget Selfa Arc-

tic drar sig ur Västsahara. VD Erik

Ianssen beskriver Västsahara som

"ett minfält" och berättar att han

inte kunnat föreställa sig att situa-

tionen skulle vara så dålig som den

är.

De marockanska myndigheterna överva-kade hela tiden företagets verksamhet ochförsökte skyla över situationen, berättarhan, men beskriver de kravaller som ska-kat det ockuperade området sen maj 2005som ”rena gatustrider mellan befrielserö-relsen Polisario och marockanska väpnadestyrkor”. Företaget anser nu att Västsaha-ra är för osäkert att arbeta i, och har där-för lagt verksamheten på is – den kaneventuellt återupptas om ett fredsavtal

sluts mellan Västsahara och Marocko.I Norge pågår dessutom samma debatt

om fiskeriföretags rätt att fiska i de ocku-perade områdena som i Sverige.

Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR)stödjer dock fiskeriföretagens samarbetemed ockupationsmakten, med detbesynnerliga argumentet att man inte villta ställning ”till Västsahara i förhållandetill Marocko. Det är en utrikespolitisk frå-ga.” Men SFR:s neutralitet i Västsahara-frågan visar sig vid närmare påseende rättytlig: i en intervju med Sveriges Radiouppger ordföranden Henrik Svenberg atthan tänker uppmuntra fler svenska fiskareatt åka till Västsahara, och fördömer rege-ringens krav på att internationell lag ska fågälla också Västsahara.

Aron Lund

Polisario spränger upphittade minor. Bild: Johan Franzon

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 10

Den 27 februari firade SADR,

Västsahariska demokratiska

arabrepubliken, 30 år. Förening-

en Västsahara uppmärksam-

made detta med ett lunchsemi-

narium på ABF i Stockholm.

Det bjöds på tårta och diskuteradesskyfall i öknen, bistånd, fiske, oljejät-tar och framför allt frågan om Sverigeska erkänna staten SADR.

– Jag var i flyktinglägren underperioden då de stora skyfallen kom.Det var fullständigt skyfall i två heladagar. Det läckte i husen och räm-nade i väggarna och stor osäkerhetrådde. Det var en egendomlig känslaatt vara ute i Saharaöknen och se hurdet bildades floder, annars är det jualltid torrt där, sade Sonja Gardefjordfrån Kommittén för Västsaharaskvinnor.

Regnen, som beskrivs som de kraf-tigaste skyfallen sedan 1994, orsakadestor förödelse i flyktinglägren. Polisa-rio beräknar att cirka 50 procent avlägren förstördes. 80 000 människorförlorade allt när tältdukar brast ochderas hus, byggda av lera, raserades.

Sidas representant på seminariet,Maria Gunnarsson, kunde meddelaatt Sida alldeles nyligen beviljat enhalv miljon kronor i stöd efter skyfal-len.

Argument för ett erkännande. Frå-gan om Sverige ska erkänna den Väst-sahariska republiken var den mestbrännande under seminariet. IngvarFlink från Föreningen Västsahara ochAfrikagrupperna tog upp de olikafolkrättsliga kriterier som finns föratt en stat ska erkännas. Det krävs attdet finns ett folk, ett territorium ochen regering, som har full kontroll iområdet, som man gör anspråk på.

– Västsaharierna har inte full kon-troll i SADR, men just det kriteriethar försvagats genom åren. Istället har

man lagt till ett fjärde kriterium somhandlar om att demokratin och demänskliga rättigheterna i området skastärkas vid ett erkännande, sadeIngvar Flink.

Anledningen till att befintliga sta-ter ofta är försiktiga med att erkännanya stater är att det kan finnas en hot-bild mot utrikespolitiska målsätt-ningar. Sverige väntade till exempellänge, innan vi erkände Östtysklandeftersom Västtyskland motsatte sigett erkännande. Eftersom den väst-tyska marknaden var viktig för Sveri-ge valde vi att sätta relationen medVästtyskland i första hand.

– Men ett erkännande av SADRutgör inga hot mot Sverige, menadeIngvar Flink. Det finns egentligeninga folkrättsliga hinder för det ochdet är inget brott mot FN:s eller EU:sregelverk heller. Att erkänna SADR:ssjälvständighet är en logisk följd avatt vi redan har erkänt det västsaha-riska folkets rätt till självbestäm-mande. Det skulle innebära ett stödtill den globala säkerheten och stabi-liteten i nordvästra Afrika.

Ingvar Flink underströk att detfaktiskt finns ett FN-beslut, somsäger att kolonialism är ett hot motvärldsfreden. Därför måste vi se tillatt bli av med Afrikas sista koloni,som idag utgörs av Västsahara.

– Sverige kan gå i spetsen för andraEU-stater i Europa och visa vägen.Det enda som fattas för ett erkän-nande av SADR är den politiska vil-jan, fastslog Ingvar Flink.

Utdrag ur en artikel i AmnestyPress

7 mars av Lisa NordenhemBild: Agnes Franzén

11Västsahara 2 2006

Födelsedagskalasmed förhinder Lördagen den 8 april ägnade P1:s

program Konflikt en timme åt

Västsahara.

Deltog gjorde bland andra riksdagsledamotenGunnar Nordmark (fp), som i en delegationfrån Liberala Internationalen nyligen besöktbåde ockuperat område och flyktinglägren ochAnn Linde, internationell sekreterare i Social-demokraterna. Ann Linde besökte flykting-lägren samtidigt som de våldsamma skyfallendrabbade området i februari.

– Västsaharierna spränger inga bomber. Dehar i stället valt den fredliga, anständiga ochdemokratiska vägen. För detta drabbas de avett medialt ointresse, menade Gunnar Nord-mark.

Han kunde också meddela att spåren avskyfallen, som Ann Linde berättade om, fort-farande syns med raserade byggnader.

Han påpekade också att frustrationenbland ungdomar i lägren ökar i takt med attomvärldens ointresse fortsätter.

Från den ockuperade huvudstaden El Aai-ún kunde han rapportera en påtaglig marock-ansk militär närvaro.

– Medan vi var där greps två västsahariskaflickor som inte ens var 18 år. De anklagadesför sympatier med Polisario och förhördes i12 timmar, innan de släpptes.

Den engelske journalisten Toby Shelleykonstaterade att FN-styrkan Minurso i Väst-sahara enbart övervakar vapenvilan. De skick-ar inga observatörer till demonstrationerna,besöker inte fängelserna eller oppositionella.

– Marocko har tillåtits blockera processenoch hoppas att omvärlden till slut helt enkeltska acceptera ockupationen, menade Shelley.

Programmet kan avlyssnas på webbradionPI, Konflikt, Arkiv.

Lena Thunberg

Västsahara i Konflikt

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 11

Mariem Salek Mohamed Yahdih, 6 år ”Jag är född den fjärde april 1998. Efteren vecka fick jag mitt namn. Jag har fyrasyskon. De är alla tvillingar. Min mammaheter Raaboub Nadjem Salma.

Jag har gått på dagis. Nu går jag i förstaklass. Min mamma är lärare och hon sat-te mig i skolan tidigt, för jag är på någotsätt intelligent.

Jag gillar att titta på tecknad film ochleka med mina vänner. På kvällen pratarjag och mamma om vad jag lärt mig pålektionerna. I min klass finns några som ärlika gamla som jag och några som är äldre.Men jag är van vid det. Om det är någotjag inte förstår, förklarar min mamma detför mig. Min pappa är borta nästan jämt.Han arbetar så att jag kan få pennor,papper, böcker, skrivböcker och kläder.”

Ajla Hamma Nafaa, 12 år ”Min pappa är krigsoffer. Han blev avmed sitt ben, innan jag var född. Idag harhan bara ett ben. Min mamma är lärare påmin skola.

Mitt liv är väldigt vanligt. Efter skolangår jag med min faster och matar getterna.Sen hjälper jag mamma med olika sakerhemma.

Jag tycker om att läsa och skriva ochmin dröm är att bli lärare i arabiska. Jaggår i skolan varje dag utom fredagar ochlär mig många saker, som jag inte kundeinnan.

Eftersom min pappa har förlorat sittben, så hatar jag det här kriget som mittfolk tvingats till.

En annan dröm är att se mitt hemland,

för jag har aldrig sett det. Det finns ingenfrihet utan ett hemland.”

Nweiha, 9 år”Varje dag går jag till skolan, som liggernära min daira för att lära mig saker somska hjälpa mig när något blir svårt.

Jag hjälper min mamma för att hon är

ensam. Min pappa kommer väldigt sällantill vårt tält, eftersom han är så upptagen.Min pappa heter Sidi Abella. Minmamma heter Mariem Mohamed Salem.

Jag tycker om att leka med mina vän-ner och att laga mat. Att åka till Spanienoch ha sommarlov med min spanskafamilj är också kul.


Västsahariska flyktingbarn berättI oktober 2005 reste journalisten

Fredrik Quistbergh och fotografen

Malin Korkeasalo tillsammans med

Clowner utan gränser till de västsa-

hariska flyktinglägren. De passade

på att dela ut engångskameror till

några barn i flyktinglägret Auserd.

– Vi bad dem ta ett självporträtt och

bilder av vardagen. Vi bad dem ock-

så skriva lite om vardagen, dröm-

mar, hat, kärlek, glädje och sorg,

berättar Fredrik.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 12

Jag vill lära mig engelska snabbt. Konflikter, förtryck och stöld tycker jag

inte om. Gud straffar dem som gör sånt. Jag skulle vilja se det riktiga Västsahara,

eftersom det är mitt land. Hoppas att situationen löser sig snart,

för det är tråkigt att vara flykting. Jag vill lära mig att använda dator, men

jag vill inte glömma hur jaganvänder en penna.”

Meina Abdelmaati, 10 år”Jag slutade skolan för fem årsen, för min mamma behövdehjälp. Hoppas att jag lär mig brasaker hemma. Alla tjejer i minålder går i skolan. Jag är ensamhemma i tältet. Det är inte roligt.

Jag gillar att laga mat. Jag villlära mig allt om handarbete så attjag kan göra min mamma glad.

Kärlek är att se optimistiskt på saker.Hat är tvärtom. Kärlek är att visa respektmot alla, både vuxna och barn.

Jag har fem systrar, fyra av dem är yng-re än mig. Min familj är mitt hem ochmitt hemland är alla västsahariers familj.Jag hoppas att vi kan återvända snart ochlämna flyktinglägren så fort som möjligt.”

Mehidi Zein Mohamed Salem, 7 år”Jag går i tredje klass. I min familj finnsdet fem personer. Min pappa, minmamma, mina två bröder och minensamma syster. Så här ser en vanlig dagut för mig: Jag går upp tidigt på morgo-nen och tvättar mig och ber. Sen äter jagfrukost och går till skolan. Jag går hemoch äter lunch och sen går jag tillbaka tillskolan.

Klockan sex går jag hem och leker, ätermiddag och går och lägger mig. Jag tyck-er om att läsa och att spela fotboll. Jaglängtar efter lovet så att jag kan leka medmina vänner. Jag önskar alla det bästa.

Kärlek är att vara med någon hela tidenoch att skicka brev till honom när han ärborta. Hat är inte att besöka någon somgjort elaka saker.

Kärlek är att prata med en tjej.”


gbarn berättar om sin vardag

Barnens bilder:Den stora bilden plus

den översta till vänsterhar tagits av Meina, 10

år. Skolbilden ärNweihas, 9 år och

Mariem 6 år har tagitbilden med den läsande

flickan. Ajla 12 år hartagit bilden på flickan

på mattan och Mehidi 7år bilden med barnen

och vattenkannan.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 13


NYHETER I KORTHET

11 februariRumsfield till Maghreb

USA:s försvarsminister på etttvådagarsbesök i Tunisien,Marocko och Algeriet, villstärka det militära samarbetetmed länderna i Maghrebsamt bekämpa ”terrorismen”.USA har en militärbas iTamanrasset, där de kanövervaka all telekommunika-tion på mobil och fast telefoni södra Afrika.

13 februariFish elsewhere!

Kampanjen Fish Elsewhere -No EU fishing in WesternSahara, som består av repre-sentanter från 19 europeiskaländer, har som mål attstoppa godkännandet av ettfiskeavtal mellan Marockooch EU. Se sid 5.

20 februariForum for Truth and Justice

Den marockanska människo-rättsorganisationen Forumfor Truth and Justice haråteruppväckt sin västsaha-riska gren, som tvingadesupplösas i mars 2003.

22 februariParlamentariker avvisade

En grupp spanska parlamen-tariker hindrades från att gåombord ett marockansktplan till El Aaiún på Kanarie-öarna.

26 februariTazmamart

De marockanska myndig-heterna förstörde två veckortidigare de två fängelserna iTazmamart ”som varit gravarför 30 konspiratörer i tvåmilitärkupper 1971 och1972”.

27 februariSADR 30 år

Trots de svåra översvämning-arna i början av månaden,genomfördes firandet avrepubliken SADR:s födelseenligt planerna i Tifariti ibefriat område i Västsahara.Flera hundra gäster från 40länder, som anlänt någradagar tidigare, kunde självase förödelsen i flyktinglägren,innan de forslades till Tifariti35 mil västerut från Tindouf.I Tifariti genomfördes blandannat militärparader medsoldater på 150 kameler.President Abdelaziz för-kastade i sitt tal det förslag påautonomi som den marock-anska regimen nyligen lagtfram. ”Det är ännu en man-över i helt motsatt riktningtill FN-stadgan och säker-hetsrådets resolutioner”, sapresidenten. Se artikel sid 8.

28 februariSahara Maraton

200 löpare från 17 länderdeltog i det nu traditionellamaratonloppet i flykting-lägren. Loppet vanns av enspanjor på tiden tre timmaroch sex minuter.

8 marsInternationellakvinnodagen

Aichatou Chafii, Ali SalemTamek, inledde en 24-tim-mars hungerstrejk i protestmot kränkningarna av demänskliga rättigheterna iVästsahara.

Autonomiförslag

De marockanska myndig-heterna tillkännager att dekommer att presentera ettautonomiförslag i april. Politiska partier har kallats

till det kungliga palatset förkonsultationer.Ennahdj Eddimocrati-partiet( Den demokratiska vägen)vägrade att delta i mötet,eftersom man anser att lös-ningen på konflikten barakan ske genom en folkom-röstning.

16 marsOljekontrakt

SADR:s regering meddelaratt man skrivit åtta avtal omolje- och gasutvinning med 9företag.– Avtalen har skrivits som enförberedelse inför det ögon-blick då det västsahariska fol-ket får full kontroll över sittland och full självständighet,sa Emhamed Khadad, råd-givare till presidenten.

17 marsKatastrofhjälp

En spansk solidaritetsbilkara-van med katastrofhjälp är påväg mot flyktinglägren. Denföljs av en algerisk karavanmed 250 ton mat och filtarfrån algerisk allmänhet.

23 marsKritisk juristrapport

Tortyr, fördomsfulla domare,soldater och poliser somframträdde i rättssalen samtbrott mot rättsordningenförekom under rättsproces-serna mot västsaharier undernovember och december2005, skriver en spanskjuristgrupp i en rapport.Juristerna beklagar ocksåFN-styrkans passivitet infördet faktum att marockansk

En ung västsaharier rusar längs gatan i El Aaiún den 17 maj.Bild: Sahara Press Servic

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 14


straffrätt används i ett icke-självstyrande område.

25 marsPolitiska fångar friges

30 av 67 västsahariska poli-tiska fångar friges.

25 marsMarockos kung tillVästsahara

Marocko kommer inte attsläppa så mycket som ettsandkorn av sitt kära Sahara,sa Marockos kungMohammed VI, när hanlämnade Västsahara efter femdagars besök. Han medde-lade också att Corcas (Detkungliga konsultativa rådetför sahariska frågor) ska åter-uppstå. Det inrättades 1981av Hassan II, som ett mario-nettorgan. Det nya rådet har141 medlemmar, som utsesav kungen. (Se artikel sid18).

10 aprilParlamentariker avvisades

En spansk parlamentariker-grupp på väg till El Aaiún föratt informera sig om läget iområdet förhindrades lämnaplanet, som omdirigeradestill Agadir.

20 aprilFN-rapport

I sin rapport nämner general-sekreteraren demonstratio-nerna i ockuperat område,den marockanska militärensingripande samt brott mot demänskliga rättigheterna. Hanbegär också hjälp för upp-byggnad av flyktinglägrenefter översvämningarna samten utvidgning av familjebesö-ken mellan ockuperat områdeoch flyktinglägren. 48 ”illega-la” migranter från Bangladeshsom hittats i öknen och tagitsom hand av Polisario sedan2004 har repatrierats. 35 afri-kaner återstår.Direkta förhandlingar mellanMarocko och Polisario före-slås för att bryta dödläget,samtidigt som frågan betrak-tas som en oavslutad avkolo-

nisering utan större vikt förstormakterna. Kofi Annankonstaterar också attMarocko till slut har gett till-stånd för FN:s människo-rättskommission att besökade ockuperade delarna avVästsahara.Polisario meddelar dagen efteratt ”eftersom Marocko inteaccepterar självbestämmandeför västsaharierna är dessa för-handlingar meningslösa”.

1 majVästsaharafosfat säljs

Fosfat från Västsahara säljsillegalt av Marocko över helavärlden, hävdar WesternSahara Resource Watch, somhar identifierat transaktionersedan 2004.En artificiell strand påMadeira har förstärkts medsand från El Aaiún.

2 majKerr-McGee drar sig ur

Det amerikanska oljebolagetKerr-McGee kommer inte attförnya det oljeletningskon-trakt man haft med denmarockanska staten, och somgick ut den 30 april. Skälet äratt Västsaharaområdet ”intebevisligen innehåller olja ochgas”.

Corcas på turné

Ordförande för Corcas, detråd för sahariska frågor, somMarockos kung själv har till-satt, tas inte emot av ameri-kanska myndigheter. Franskamyndigheter tvekar medanden spanske utrikesmi-nistern, socialistpartiet ochdelar av utrikesutskotten taremot honom den 8 maj.

4 majMarockopropaganda mot Kuba

FN:s flyktingkommissariatUNHCR tillbakavisar allapåstående från Marocko omatt västsahariska barn ochungdomar har ”deporterats”,utsatts för ”misshandel” och”sexuella trakasserier” påKuba.

FN-kommission till VästsaharaFrån 14 till 23 maj besökte en FN-delegation Marocko, Väst-sahara och flyktinglägren för att undersöka eventuella brottmot mänskliga rättigheter. I november 2005 skulle delegatio-nen ha besökt det ockuperade Västsahara men förhindrades avMarocko.

Delegationen besökte Svarta fängelset i El Aaiún samt före-trädare för västsahariska människorättsorganisationer.

7000 marockanska säkerhetsagenter, klädda i västsahariskakläder, samt militär placerades ut i El Aaiún vid skolor och ivästsahariska kvarter.

Den 17 maj ingrep marockansk polis med batonger motvästsaharier som fredligt demonstrerade för självständighet i ElAaiúns västsahariska kvarter. 22 personer greps och femtio ska-dades.

Amnesty-rapport om våldI sin årsrapport för 2005 skriver Amnesty International atthundratals västsaharier gripits och misshandlats av polis frånmaj till december i samband med demonstrationer. Två perso-ner dog troligen till följd av polisvåld, rapporterar AmnestyInternational.

Dussintals personer har uppgett att de torterats i polisloka-lerna samt tvingats underteckna bekännelser

”Blunda inte för Västsahara”

Under en vecka i januari besökte en delegation från KristnaFredsrörelsen flyktinglägren. Resan var början på ett mer aktivtarbete i Västsaharafrågan. Kristna Fredsrörelsen har sedan fle-ra år tillbaka samarbetat med den västsahariska människorätts-organisationen AFAPREDESA. Nu har Kristna Fredsrörelsenbildat ett Västsaharautskott och har flera planer för det fort-satta arbetet.

– Det som står på spel är inget mindre än respekten för folk-rätten och en fredlig internationell ordning. Om vi blundar förvad som händer i Västsahara riskerar vi att bidra till att accep-tera en värld där våld de facto belönas, skriver Kristna Freds-rörelsens generalsekreterare Anna Åkerlund i en debattartikel iKyrkans Tidning.

Kristin Ivarsson

8 majBarn gripna

Mohamed Ali Mohamed ochNajem Mohamed AhmedSalem, 11 år gamla greps avpolis och misshandlades i enpolisbil och på polisstationeni El Aaiún. Polismännen för-sökte ta reda på vem somdelade ut västsahariska flag-gor.

15 majElever förföljs

Vid El Aaiúns gymnasium nr3 har elever misshandlats ochgripits. Marockansk polisstår ständigt på vakt utanförskolbyggnader. Ibland går deäven in på skolområdet ochtill och med in i klassrum föratt trakassera västsahariskaelever.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 15

Stellan Johansson från Halmstad

cyklade sommaren 2005 från Casa-

blanca i Marocko till Nouakchott i

Mauretanien. Han är en biten

cyklist, som har avverkat många

långa sträckor runt om i världen.

Den här turen tog tre månader. Här

följer utdrag ur hans dagbok, som

handlar om när han passerade Väst-

sahara.

5 september. På eftermiddagen var detsista passet avverkat och där låg den förstapolis-checkpointen som jag hade sett iMarocko. De stoppade mig. Det enda defrågade var vad jag jobbade som. Jag lyck-ades svara rätt för att slippa fler frågor.Antagligen ska man inte svara att manjobbar som journalist utan som någotannat och att man är i landet som turist.

Anledningen är att jag börjar kommalångt söderut i landet och närmar migVästsahara, som är under marockanskockupation. Egentligen vill inte Marockoha landet om man frågar folk, utanMarocko har skickat dit 160 000 soldatermest för att kunna se till att Algeriet intetar landet…

Samtidigt får Marocko tillgång till debra fiskevattnen längs kusten, stora fosfat-gruvor och olja, men naturligtvis är detinte för naturtillgångarna man försvararVästsahara, utan det är som sagt för attstoppa de onda algerierna från att ta lan-det. Folket som bodde där tidigare, närområdet låg under spanskt styre, har fåttflytta ut i den algeriska öknen, men derasland hamnar i alla fall inte under algerisktstyre, så de ska vara lyckliga om man frå-gar en marockan. Skulle vara kul att ställasamma fråga till en västsaharier men jagfick aldrig möjligheten.

Jag passerade två checkpointer tillunder dagen, innan jag slog upp mitt tältför natten.

6 september. Jag fortsatte som dageninnan och landskapet blev torrare ochtorrare och började sakta övergå till öken.Cyklingen gick bra och det hände inte såmycket under dagen. Lugn cykling genomett relativt platt landskap och på kvällenkom jag fram till Tan-Tan som är en hyf-sat stor stad. Hela staden luktade rutten

fisk. Den dominerande industrin för sta-den är att konservera fisk, till största delensardiner eller makrill. Åker ni till Marockoså köp inte konserver av märket Tan-Tanför de är sämst av de jag har testat i landet.Men de är billigast så visst kan det varlockande att köpa... Jag stannade i stadenöver natt och tog in på hotell.

7 september. Lämnade staden och fort-satte vidare sydväst mot havet. Jag möttemånga lastbilar fullastade med fisk på vägmot Tan-Tan. Efter två mils cyklande varjag framme vid havet och där låg en stör-re hamn och fler fiskkonserverings-fabriker.

Ute i havet syntes flera trålare, som varpå väg mot hamnen. Fiskindustrin är enav de viktigaste i Marocko och för den ärdet bra att Marocko försvarar Västsaharafrån att bli ockuperat av Alge-riet, dvs. ockuperar områdetsjälva. På så sätt får trålarnamöjlighet att även tömmaVästsaharas vatten från fisk.

Jag cyklade aldrig ner tillhamnen utan svängde avsöderut. Framför mig väntadelånga öde sträckor. Vid skym-ningen, efter ytterligare 8mil, kom jag fram till fyrabensinstationer, som låg väggi vägg.

Naturligtvis olika bolag så konkurren-sen var god. Fyllde på vatten och fortsattenågra kilometer till. Slog inte upp tältetdenna natt utan jag la mig direkt på mar-ken och sov.

8 september. Fortsatte söderut somdagen innan. Cyklade ofta inom hundrameter från havet men hade inga möjlig-heter att ta mig ner till det. Marken varplatt och bestod av kalksten och närmasthavet slutade kalkstenen med ett stup runt50 m rakt ner till vattnet. Det var flerasmå tältläger längs kusten, där fiskarebodde. De fiskade från klipporna ovanförstupet.

Landskapet höll sig konstant och jagpasserade en liten by på förmiddagen.Därefter blev det åter cykling längs klipp-kanten. På kvällen passerade jag Tarfayamen stannade inte där utan det blev återen natt på marken.

9 september. Cyklade vidare som dageninnan och kom fram till Tah Centre somär ”gränsstaden” mellan Marocko ochVästsahara. En liten by som är knapptvärd att stanna till i. Det ligger visserligenen restaurang i centrum ”Cafe Centre”,som har gott kaffe. Har man gått utanförrestaurangen har man även lämnat byn.Det finns även en polischeckpoint där.Polisen tänkte först stoppa mig, men närde förstod att jag inte pratade franska,fick jag fortsätta utan att svara på någrafrågor.

Det blev att cykla 5 mil till, innan jagkom fram till nästa by Dawra Centre somförutom restaurang och polisstation ävenhade en djuraffär med en del burfåglar tillsalu. När jag såg djuraffären började jagdirekt undra, varför man öppnar en djur-affär när man har drygt 4 mil till närmaste

tänkbara kund... Förutom restaurangen,

polisstationen och djuraffärenfanns det ingen bebyggelse,men det verkar som om manhar planerat att anlägga ettbostadsområde där. Troligtvisför att flytta dit folk frånMarocko och på så sätt ökarandelen marockaner i Västsa-hara. Om det blir en folkom-röstning i framtiden om Väst-sahara självständighet, så är

det en fördel för Marocko, om mångamarockaner bor där, som vill att Västsa-hara blir en del av Marocko.

På eftermiddagen kom jag fram tillLaâyoune, som är den sista stora stadeninnan Mauretanien, som jag kommer attpassera. Jag hade tänkt stanna där, menefter att ha besökt fyra olika hotell som varför dåliga och dyra, bestämde jag mig föratt åter bo ute i vildmarken. Lämnadestaden och cyklade ut och stannade ett parmil söder om staden.

10 september. Fortsatte som dageninnan. Hittade för all del inte fler djur-affärer, men jag kom i alla fall fram tillBoujdour, som är en by som på min kartaär utmärkt för att vara av samma storleksom Tah och Dawra. Väl där såg jag attdet var en mindre stad. Verkar för all delinte vara någon gammal stad utan troligt-vis byggd under de senaste åren. Alla


På cykel genom Västsahara

”På så sätt får

trålarna möjlig-

het att även

tömma Väst-

saharas vatten

från fisk.”

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 16

byggnader såg nya ut och var byggda isamma färg och efter samma modell. Jagstannade där och tog in på hotell. Gjordeäven ett besök på Internet för att kolla upplite info om Västsahara och se vad det varför område jag befann mig i.

11 september. Stannade kvar i byn underförmiddagen och satte mig på ett café ochpratade lite med folk, som var där. Inte detlättaste med tanke på språket. Det blev ialla fall de vanliga frågorna och skämten,som jag har fått höra sedan första dagen iMarocko: När de till exempel bjuder påte, så är det marockansk whiskey. Jag sa,att det inte var marockansk whiskey utanvästsaharisk whiskey. Något som gick hembland de äldre männen där, men att degillade det försökte de dölja. När jag läm-nade caféet och hade tänkt lämna staden,blev jag stoppad av en man jag inte hadesett tidigare. På dålig engelska förklaradehan för mig, att jag skulle ta det väldigtlugnt i södra Marocko och inte skämtaom Västsahara för man vet inte vem somlyssnar. Jag skulle även vara försiktig, när

jag kollade på Internet, för det finns kollpå vilka sidor som besöks och man vet intevem som kollar och när. Jag frågade vemhan var, men fick inget svar. Han sa bara,att jag skulle vara försiktig och ”lycka till”på resan. Ibland blir man förvånad övervilken koll ”polisen” har på en.

Lämnade staden och försökte cykla sålångt som möjligt. När detbörjade skymma hade jagklarat av 15 mil, fast jag intehade börjat förrän efter ett.

12 september. Det blev somdagen innan, men landskapetförändrades lite. Det var intelika platt längre utan merböljande. Korsade en deluttorkade wadis (flodfåror) och nere därvattnet hade runnit var det fullt av lök-växter i blom. Tydligen hade det regnatnyligen och alla vinterblommor var pågång. Jag hittade lite roliga växter, som jagtog med mig och som jag tänkte skicka tillSverige när tillfälle finns.

Förutom fler nya växter under dagen

var det en händelselös dag. Passerade ing-en bebyggelse under dagen förutom Ech-toucan, som bestod av en stängd bensin-station.

13 september. Fortsatte vidare längskusten. Vissa områden var relativt grönaoch många av de små buskarna, som fanns

överallt, var i blom. Efterfem mil var jag framme vidden första riktiga vägkors-ning sedan Tan-Tan. Därkunde jag välja att svängahöger och följa kusten tillDakhla eller vänster motMauretanien. Jag väldevänster.

Norr om korsningen vardet en poliskontroll, som blev den sista ilandet. Söder om korsningen hade militä-ren sin kontroll. Polisen stoppade mig,men militären bara vinkade förbi mig.Framför mig väntade drygt 30 mil öde-mark ned till gränsen till Mauretanien.

Jag fortsatte drygt fem mil till nästamilitärkontroll, som inte heller orkade bry


Överst från vänster: Torget är färdigbyggt. Nu är det bara resten av staden som saknas... Marockos sätt att locka folk till Västsahara...., Kräftans vändkrets, Dipcadi sp, Där Västsahara tar slut....

Ibland blir man

förvånad över

vilken koll "poli-

sen" har på en.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 17

sig att jag var där utan bara vinkadeförbi mig. Strax söder om kontrollenpasserade jag kräftans vändkrets ochsöderut var det militärområde och ing-en vanlig bebyggelse. Jag fortsattevidare tills jag stannade för natten. Jagkollade lite extra denna gång för attvälja stället att sova på. Vissa områdenär minfält och inga skyltar säger var.Minorna är från kriget då Västsaharaförsökte göra sig självständiga frånMarocko. Det jag gjorde för att hittaen säker plats var att kolla efter deställen där man har tagit grus och stentill den nya vägen, som jag följer. Omman har grävt på ett område, bordealla minor ha löst ut eller så har dethela tiden varit ett säkert område.Båda alternativen är bra för mig.

14 september. Det blev som dageninnan, några militära checkpointer attpassera där jag aldrig blev stoppad.Mellan checkpointerna var det inte såmycket mer att göra än att cykla, så detblev många mil avklarade underdagen. Trafiken var nästan helt borta.Den som fanns kunde lätt räknas in ien av följande grupper:1: Militärfordon, som helt klart var

det övervägande största antalet.2: Lastbilar, fullastade om de var på

väg söderut, nästan tomma på vägnorrut.

3: FN-fordon, har uppgiften att hållakoll på grupp 1, så att de är snällamot västsaharierna.

4: Turister, oftast från Frankrike, somär på väg söderut. Man kör söderutså långt man vill. Sedan skickarman hem bilen till sitt hemland,med båt eller säljer den. Vissaturister har nya fina fyrhjulsdrivnabilar, som kommer att tas med till-baka. Andra har dåliga, som antag-ligen bara kommer att dumpasnågonstans på vägen ner. …

Text och bilder: Stellan JohanssonDu kan följa Stellans resa som nu

pågår genom Sahara på www.sandstorm.se


Den marockanske kungen

Mohammed VI besökte provokativt

Västsahara under fem dagar i mars.

Därvid släpptes plötsligt 216 fångar,

de flesta av dem marockaner. 30 av

dem var dock västsahariska poli-

tiska fångar. Två dagar efter kung-

ens avresa slog militär och polis till

i Smara och arresterade 130 västsa-

harier. 80 personer skadades.

Polisvåldet i Smara utlöste en seriedemonstrationer i det ockuperade Västsa-hara, i södra Marocko samt på universite-ten i Agadir, Marrakesh och Rabat vilka isin tur ledde till ny polisbrutalitet ochfängslanden. I bland annat El Aaiún greps40 personer den 31 mars.

Riksdagsledamot Gunnar Nordmark,som för Liberala Internationalens räkningbesökte El Aaiún i början av april, vittnarom massiv marockansk militär närvaro ide västsahariska kvarteren.

Även barn och gamla har gripits, miss-handlats och fängslats av marockanskpolis. Vuxna har också avskedats från sinaarbeten eller hotats på olika sätt.

Inför kungens besök slogs en järnringav soldater runt El Aaiún och Boujdor.Tusentals säkerhetspoliser patrulleradegatorna. Vägspärrar upprättades för attförhindra västsahariska studenter iMarocko att återvända till Västsahara.

Västsahariska familjer med hus närahuvudgatorna i El Aaiún vräktes. Maatal-lah-kvarteret i El Aaiún tömdes till hälf-ten. Två gymnasieskolor var bokstavligttalat ockuperade av poliser.

När kungen anlände var gatorna kan-tade av marockaner klädda i de västsaha-riska traditionella kläderna, som köptsupp i tusental av de marockanska myn-digheterna.

Kung Mohammed VI invigde underbesöket flera utvecklingsprojekt som vat-tensystem, utbyggnad av hamnen i El Aai-ún och en nybyggd hamn i Boujdour.Trots ett stort polispådrag i Boujdorsprang västsahariska ungdomar med flag-gor och flygblad längs huvudgatan.

Den 4 april transporterades 17 västsa-hariska samvetsfångar från Svarta Fängel-set i El Aaiún till domstolen för rättegång.De misshandlades svårt under transportenoch i rättssalen på grund av att de sjöngmotståndssånger. Försvarsadvokaternakrävde omedelbar sjukvård och en utred-ning. Domaren ansåg att skadorna upp-kommit vid en bilolycka. De 17 nekadetill samtliga anklagelser. Advokaternakrävde frisläppande, vilket rätten vägrade.

Amnesty International riktade skarpkritik mot rättegången. Protester motövergreppen fortsatte under hela april.

Alla fångar släppta. Den 22 april benå-dade den marockanske kungen samtligavästsahariska fångar i fängelser i Västsaha-ra och Marocko. Bland de politiska fång-arna fanns bland andra Ali Salem Tamek.Även denna gång misshandlade marock-ansk polis vänner och släktingar till fång-arna när välkomstceremonier anordnadesi El Aaiún, Boujdor, Smara, Dakhla ochAssa.

Lena Thunberg

Övergreppen fortsätter idet ockuperade Västsahara

Ali Salem Tamek och andra västsahariska fångar släpptes 22 april och hyllas vid hemkom-sten till Assa i södra Marocko. Bild: Sahara Press Service

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 18

Våldtäkt används systematiskt mot

västsahariska kvinnor av den

marockanska säkerhetspolisen för

att bryta ned motståndet bland

män och kvinnor.

Aichatou Ramdan Chafii, fru till

människorättsaktivisten Ali Salem

Tamek, och numera politisk flykting

i Spanien, berättar sin historia:

”Med anledning av den internationellakvinnodagen vill jag uppmärksamma ochtacka för den hjälp jag fått av kvinnoorga-nisationer, vissa parlamentariker ochmedia, såväl som av intellektuella, förfat-tare och artister, med att avslöja den våld-täkt jag utsattes för av marockanska säker-hetspoliser.

Detta är mitt vittnesmål, också citerat ien artikel av den berömda marockanskajournalisten Ali Lambret, som publiceratsi den spanska dagstidningen El Mundo ijuni förra året.

Min man Ali Salem Tamek greps iaugusti 2002 och fängslades, anklagad förmedlemskap i den västsahariska befrielse-rörelsen Polisario Front. Han hade straxinnan dess avskedats från sitt jobb, för atthan vägrat gå med på att tvångsförflyttasfrån sitt arbete i Assa till Meknes Al Man-zah.

Vår dotter Thawra var bara två år gam-mal och mitt liv var miserabelt av tvåanledningar: för att jag hade svårt att för-sörja oss och för att den marockanskasäkerhetspolisen besvärade mig. De för-följde mig varje gång jag besökte min mani fängelset och försökte övertala mig attsamarbeta med dem. Andra gånger för-sökte de ”förföra” mig och ytterligareandra hotade de mig med att starta enrättsprocess och åtala mig för prostitu-tion, om jag inte gick med på att spionerapå min man och hans kamrater.

I juni 2003, efter att jag och Thawrabesökt min man i fängelset Ait Melloul(ett fängelse långt från vårt hem, där hanför tillfället satt), blev vi omkörda och

stoppade av tre marockanska säkerhets-poliser. Jag och min dotter – som båda varskräckslagna och grät – tvingades in ideras bil och kördes till ett hus, där flerpoliser väntade. Jag kände igen flera avdem från tidigare förhör och vet vad deheter.

De började förhöra mig: om min mansprivatliv, hans matvanor, hans beteendemot mig och andra närstående. De visademig en lista på hans kamrater och frågadeut mig om dem. De ville också ha reda påsaker om mitt och min mans sexliv, lik-som om hans aktivism i fängelset, detaljeromkring hans hungerstrejkande och hanssamröre med Polisario.

De hotade att döda min dotter, tog avmig mina kläder, våldtog mig – alla irummet – och urinerade på mig. De gjor-de också andra saker som jag inte klarar avatt berätta om. De förödmjukade mig,helt enkelt. De försökte också kräva avmig att jag skulle ha sex med två av minmans kamrater (båda sitter nu i det ”Svar-ta fängelset” i El Aaiun), för att därefterkunna åtala mig för prostitution.

Efter att min man släpptes från fängelseti början av år 2004 försökte jag att resa tillMauretanien för att få hjälp att vittna omdet jag utsattes för. Med detta misslyck-ades jag dock.

Det som hände mig har hänt mångavästsahariska kvinnor. Flera har varit medom värre tortyrmetoder än jag. Våldtäktär en av dem och det är mycket svårt attprata om denna form av tortyr i ett såkonservativt samhälle, som det vi lever i.

Min uppfattning är att de försökerhämnas det faktum att min man försvararen övertygelse, som skiljer sig från denmarockanska statens om hur konfliktenom Västsahara bör lösas. Jag har själv intevarit politiskt aktiv, så jag är övertygad omatt de använde mig för att komma åt minman.

Jag tvingades fly till Spanien för attundgå fortsatt förföljelse, eventuellt åtaloch hämndaktioner. Där har jag fått hjälp

att bearbeta det som hänt mig och jaghoppas nu också på att kunna dra de somvåldtog mig inför rätta.

Den 8 mars, på internationella kvinno-dagen, hungerstrejkar jag för att upp-märksamma och protestera mot det jagoch andra västsahariska kvinnor utsättsför av den marockanska staten, som kon-sekvent fortsätter att bryta mot mänskligarättigheter i det ockuperade Västsahara.”

Aichatou Ramdan Chafii, Arbetaren Översättning från spanska:

Victoria Rixer


Våld mot kvinnor är en marockansk strategi

Ny förlängning avFN:s mandat

I början av april besökte SADR:s presi-dent Mohammed Abdelaziz FN:s gene-ralsekreterare Kofi Annan. Abdelazizbudskap var att FN bör lämna Västsaha-ra, om inget agerande för den utlovadefolkomröstningen sker. Svaret från FN:ssäkerhetsråd kom i en resolution den 28april. Då förlängdes återigen FN-styr-kan MINURSO:s mandat till 31 okto-ber. Familjebesöken mellan ockuperatområde och flyktinglägren ska fortsätta.

I generalsekreterarens rapport omsituationen i Västsahara från den 19 apriluppmanade Kofi Annan de båda par-terna Polisario och Marocko att ingådirekta förhandlingar med varandra.Förslaget skulle innebära att FN tar ettsteg tillbaka om det behövs. Polisario haravvisat uppmaningen till direkta för-handlingar, som de anser innebär en legi-timering av Marockos anspråk på Väst-sahara. Västsahariernas krav på en folk-omröstning om självständighet liggerfast.

Kristin Ivarsson

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 19


Dag 6, 20 oktober, DakhlaÄnnu en natt i det fria. Frukost och iväg.Fredrik åker iväg med en engelsk tolk föratt intervjua en familj. Vår lastbil är lagad,så vi packar på den.

Första showen spelar vi i skuggan fören mycket ung publik. Vi tar ner bådeenergin och tempot och gör vår bästashow hittills. Dessutom bjuds vi på enfransk toalett. Jag finner det ganska bramed tanke på att magen känns lite oro-lig… diarré!? Tror det var dieselånga frånvår lastbil! Stod på flaket med Täng ochhöll i alla våra grejer - tills den säckadeihop igen!

Andra showen måste vi jobba hårt föratt inte bli uppätna. Men vi klarar detgalant. Jag är svimfärdig igen. Helt slut,däckar i skuggan i väntan på Mustafa ochskjuts hem. Hemma möts vi av en utsla-gen Fredrik som spytt mängder och är heltur form. Vi bjuds in i familjens tält, därkvinnorna i familjen bjuder på te. Vi sam-talar och sover om vartannat. När matenserveras är jag ganska illamående och svag.Får bara i mig lite cola och sallad. Eftermiddagen blir jag hennamålad på hän-derna. Sultana heter dottern i huset som

tar sig an mina händer. Jag drar mig till-baka till vår lilla gård och mår riktigtdåligt. Försöker somna men tänker mestpå att spy! Nalle blöter en handduk ochlägger på min panna… skönt. Men jagnästan yrar. Lyckas få fram en spyhinksom också är rakhink. 1,2,3 och uppkommer hulken, 1 1/2 liter grönsaks-soppa. Faller in i dvala igen och när detryktas om bröllopsfest avböjer jag. Efternågra timmar av feberyra stegar jag uppoch följer med för att svetsa ihop trum-fästen till Täng.

Precis innan vi ger oss av från svetsarnfrågar han på ren svenska ”Kommer niifrån Sverige?” Resans surprise! Han harbott i Sverige, Stockholm, i fem år. Hanssvenska är tre gånger bättre än någon eng-elsk eller fransk tolk vi träffat hittills! Värl-den är bra liten. Han pluggade svetsningpå någon ABF-utbildning. Tydligen inteså bra, för innan vi kommer hem harfästena släppt igen. Daniel är lite orolig,för han misskrediterade svetsarns arbeteduktigt, innan vi visste att han taladesvenska.

Husets kvinnor kommer till vår lillagård. Vi förstår, att vi skall ge oss av tidigtnästa morgon. Dom delar ut gåvor till oss.Tjejerna får en liten bönematta och etthalsband. Killarna får ett halsband och enPolisario-ring. Angela och Åse har styrtupp med presenter till barnen Duda ochLud. Sen dansas det lite inför bröllopet.Dom vill lära oss lite danssteg och ha kul.Bandaren och lysröret drivs av batterier.Men det glappar ibland och både ljus ochljud kommer och går.

Dom andra ger sig iväg. Jag somnar ini dvala och lätt feber. Har fått naturmedi-cin av Mustafa som verkar hjälpa. Ser utsom en grönalgsgegga.

Dag 7, 21 oktober, 12 oktoberskolanTidig morgon – uppe vid femtiden föravfärd. Tängman, Nalle och Malin har kal-vat hela natten. Dom har kräkts runtvarandra och huset. Vi har definitivt åkt påturistsjukan… Men Fredriks tillstånd ärmycket bättre och jag känner mig lite bätt-re också. Vi kommer inte iväg förrän halv

sju, inte så många som orkar bära och ta i.En tre till fyra timmars bilfärd genomskumpig öken väntar oss. Elva personer iden trånga och hårt slitna Landcruisern. Viär på väg till 12 oktoberskolan. En inter-natskola cirka 17 kilometer från Smara.

Efterhand som vi tuffar på, tilltarmängden gräshoppor. Snart befinner vioss mitt i en fullkomlig storm. Riktigtläskigt blir det när vi passerar ett mental-sjukhus mitt i ”nowhere” Ser bilden avfastkedjade människor översållade av gräs-hoppor… man kan bli galen för mindre.Gräshopporna är stora, cirka sju centime-

Hösten 2004 besökte nycirkus-

gruppen Clowner utan gränser

de västsahariska flyktinglägren i

Algeriet. Under några veckor

uppträdde de för västsahariska

skolbarn för att sprida skratt som

bistånd. Våren 2005 turnerade de

med den magiska föreställning-

en NoMad på svenska skolor för

att sprida information om Väst-

saharafrågan. I maj 2006 återvän-

der de till de västsahariska flyk-

tinglägren för att utveckla kon-

takterna.

Här kommer andra delen av tre

av Wille Christianis dagbok från

resan 2004.

En clowns dagbok, andra

Hösten 2004 reste Clowner utan gränser till de västsahariska flykti

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 20


ter och kräftröda! Fler börjar må dåligt.Nalle börjar blekna, Daniel ser svag ut.Den här dagen kommer att bli tuff!”Stopp Mustafa!” Tängman rullar ur bilenoch spyr som en gris. På alla fyra, mycketkomisk bild! Alla sträcker på benen. Plöts-ligt jagar Tängman Åse med spya i skägg-get och sträckta armar. Vi asgarvar alliho-pa… några minuter innan såg det ut somom han skulle dö! Några kilometer till ochNalles tur… Daniel diarréar i ett hål… viär helt fuckade, men humöret är underomständigheterna bra.

Stormen tätnar och inne på skolan är

det tjockt av gräshoppor, när vi stiger urbilen. Vi stapplar ur och faller ihop blandmadrasser och kuddar. Halva gruppen ärhelt väck. Klockan är runt ett och vi skahan en föreställning klockan fyra. Nalle ärhelt ur funktion och knappt nåbar. Vi fåri honom lite Ipren och hoppas att han skabli tillräckligt bra för att släpa sig igenomshowen.

Jag mår så pass bra att jag kan få i miglite mat. Daniel kämpar mot diarrén,Täng är ok men trött. Vi har lite kul medatt kasta gräshoppor på varandra. Vi stry-ker Nalle ur showen. Lägger om den, vil-

ket innebär att jag, 20 minuter innanshow, lär mig Nalles maginummer medDaniel.

Vi spelar inomhus på en upphöjd scen.Showen blir riktigt bra med tanke på attDaniel höll på att göra på sig hela showen.Mitt huvud var helt väck, Cissi spydde tvågånger under show och Tängman sågknappt trummorna! Vi kör lite mingelinnan show och hittar lite nya grejer. Vipackar ihop, trötta men glada att vi gjor-de vårt jobb. Vi sticker på en gång: motSmara och vila.

Gräshoppsstormen har lagt sig lite.Mindre än en timma tar det till Smara. Vikommer fram vid mörkrets inbrott. Viska bo hos lastbilschaufförens familj –Badin. Smara är mer storstad. Ser likadantut- samma hus, tält, getter etc. Men merrörelse och bilar.

Vi kommer in och hälsas välkomna.Trötta inväntar vi middag med kyckling.Svårt att äta när magen fortfarande är liteorolig. Jag bäddar i tältet och somnar in!Morgondagen är fredag och Ledig! Detbehövs!

Dag 8, 22 oktober, SmaraVi sover ut! Äntligen… vi behöver tid attsmälta alla intryck och landa ordentligt.Nybryggt kaffe till frukost!

Jag är mycket imponerad av hur väl-

gbok, andra delen

östen 2004 reste Clowner utan gränser till de västsahariska flyktinglägren för att sprida skratt som bistånd. Bild: Malin Korkeasalo.

Trots extrem hetta, ramadan och svårmagsjuka genomförde clownerna sitt pro-

gram. Bild: Malin Korkeasalo

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 21

strukturerade alla lägren är. Ingen svälter,sjukvård, fungerade skolor etc. Sahariernaär trevliga och mycket gästvänliga. Enligttradition frågar man inte en främling, somkommer in i ens tält var hon/han kommerifrån. Man ger dom mat, sovplats ochumgänge. Först den tredje dagen frågarman personen om ärendet!

På eftermiddagen tar vi en tur ner pålokala marknaden. Jag hittar en kaftanoch ett tyg till en turban. Ett par coolashorts och en vacker pipa. Allt under 200kronor totalt.

Mer mat och vila. Maten är betydligtmer varierad och lyxig här än i Dakhla.Det finns toalett i huset och vi känner osshemma. Tidig sänggång och mycket sömninför morgondagen.

Dag 9, 23 oktober, SmaraUtvilad med minst 10-12 timmar i bing-en! Sugen på föreställning. Tog ett snackmed alla i gruppen. Beslutade att vi skaskärpa våra morgonritualer och kommaiväg på utsatt tid. Lång frukost med gottkaffe, nutella, marmelad och ost. Endusch och iväg.

Daniel är fortfarande orolig i magen.

Nalle verkar återställd. Men nu börjar Åsevekna och Angelas mage är ur form. Vimeddelas, att kvällen kommer att spende-ras på ännu en getfest i dynerna. Vi beslu-tar att ta oss ut tidigare för att filma.Klockan 17 verkar vara en bra tid. Resantill dynerna ska bara ta 10 till 20 minuteroch solen går ner vid 18.30. Vi är alla liteoroliga för getköttet! Men mest troligt äratt vi har för dålig handhygien och fått ioss deras vatten som, enligt Ridbik, tarupp till ett år att vänja sig vid. Till ochmed djur dör, om dom dricker uteslu-tande det lokala vattnet. Men dessa män-niskor klarar det! Slås hela tiden av hurabsurd hela denna situation är! Ett heltfolk som är fast i en ”moment 22” situa-tion. Dom sitter låsta i en öken därdagstemperaturen på vintern är 38°C!Hur orkar dom vänta och hålla uppehumöret? Stolthet, tålamod, tvång, nöd-vändighet…? Försöker klura ut det…Dom är ett nomadfolk som inte kan ellerfår röra på sig. Försöker ändå upprätthåll-la sina traditioner och föra dom vidare tillnästa generation. Att dom dessutom utö-var Ramadan i en hel månad då dom var-ken äter, dricker eller röker är helt otroligt.


Mängder av västsahariska skolbarn i flyktinglägren fick en upplevelse de troligen aldrig glömmer; svenska clownersom rest ända från Sverige för att roa dem. Bild: Malin Korkeasalo

Ramadan satte få spår hos ungdomarna.Bild: Malin Korkeasalo

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 22

En liten pojke smyger förbi de kvinnligapoliserna vid biografens ingång på OlofPalme-skolan i El Aaiun. Han kilarsnabbt in bland stolarna i biomörkretoch sjunker ner mellan några äldre ung-domar. Han gör sig osynlig och tittar påfilmen. Några minuter senare blir hanupptäckt av en polis som bestämt menleende föser honom mot utgången förfemte gången.

Utanför frågar vi honom varför hanblir utkastad gång på gång, han svarar attfilmen innehåller väldigt dåligt språk. Viundrar hur han vet det, filmen är ju påengelska. Han svarar att han såg det påbilderna, han såg en man ligga ovanpå enkvinna där inne på filmduken. Vi frågarom han kanske vill se någon annan filmi stället, en film där han kan lära sigsaker. Han svarar att han absolut inte villlära sig någonting alls, idag vill han barase just den här filmen.

Det är filmfestival i de västsahariskaflyktinglägrena för tredje året i rad.Utrustningen fraktas hit från Spanien;det är två filmprojektorer på 100kg/styck, ett tjugotal filmer på 25 kg var-dera samt många stora högtalare, kablaroch så vidare. Arrangemanget är enenorm apparat. Första dagen räcker inteelektriciteten till så alla visningar blir

inställda, men dagen efter rullar filmerbåde inomhus och utomhus.

Enligt spanjorskan Leida, biografma-skinist, har filmfestivalen flera syften:dels att påminna världen om konflikten iVästsahara genom att skapa uppmärk-samhet kring festivalen och filmerna somvisas här, dels att skapa ett möte och endialog mellan västsaharier och andrafestivalbesökare. En mycket viktig del ärockså de workshops i filmskapande somanordnas under hela veckan. Där lär sigunga västsaharier om filmfoto, redige-ring och dramaturgi. Tanken är att väst-saharierna själva ska ha tillgång de verk-tyg som behövs för att berätta omverkligheten istället för att deras situationalltid skildras ur ett amerikanskt ellereuropeiskt perspektiv. Vid den grandiosaavslutningsceremonin får samtliga work-shopdeltagare diplom och alla kortfilmersom producerats under veckan visas påstor duk. Publiken jublar.

Åse Fougner, dokumentärfilmare(på filmfestivalen tillsammans medMalin Korkeasalo för att visa kort-filmen ”Väntan utan gränser” om

Clowner utan Gränsers turné i flyk-tinglägrena 2004.

Mer info om filmfestivalen finns påwww.festivalsahara.com)


Sahara International Filmfestival, 4–9 april 2006, El Aaiun

Föreställningarna gick bra. Den förstavar på en liten skola. Vi passade på att fil-ma när barnen kom och satte sig. Helascenen var en lutande sandbank! Men bar-nen satt bra och vi hade riktigt kul! Ivägtill nästa, där vi hamnar i en otydlig kon-flikt med en puckad rektor… Jag förstårinte riktigt vad problemet är. Först verkardet handla om att vi är sena, trots att vi ärute i god tid enligt vårt schema. Sen villdom inte att vi spelar där jag vill etc. Menjag ger mig inte och vi spelar där jag vill.Men barnen hamnar i alla fall inte i skug-gan! Kommunikationen suger och vi bör-jar alla ruttna på det.

På eftermiddagen lär vi oss att lagaderas te enligt alla regler! Anka skriver nerallt. Men huvudsakligen handlar det omatt umgås, snacka och till viss del lugnaner sig och reflektera. Vi får hela schematför resten av vår vistelse. Angela av Ridbikoch Fredrik av Mustafa. Dom stämmerinte!!! Typiskt…

Sömn och vila. Sen drar vi igång medförberedelser för filmning i sanddynerna.Vi ska åka i kostymer och med full make– komma till sanddynerna och filmaschyssta bilder. Men återigen dålig kom-munikation med clownen! Eller som Fre-drik så väl uttryckte det: ”Det kanske inteär det bästa valet att låta en clown admi-nistrera andra clowner!”. Nåja, vi kommeriväg 45 minuter för sent men hoppashinna filma lite ändå. Det ska ju bara ta10-20 minuter. Men det tar närmare entimma innan 12 personer och massa pack-ning är framme. Ingen filmning och enjobbig men absurt rolig resa! Men väl värdall möda. Dynerna är magiska. Sanden ärmjuk, tystnaden total och närvaron heltotrolig. Vandrar runt och bara ligger ochser på solnedgången.

Sen brakar generatorn igång, lysrörenflimrar till och en elak elgitarr drar igång!Vi skall bjudas på sång, musik och dans.Men gitarrkillen är helt puckad och hansgitarr tar över allt! Man hör inte vadkvinnorna sjunger och allt blir bara ettlångt gitarrsolo blandat med soundcheck!Jag klarar inte av det till slut och måste dramig undan. Går bort i sanddynerna ochnjuter av öknen. Tänker på föreställning-en vi ska göra, när vi kommer hem ochvad jag sett och upplevt här. Allt känns såmycket nu och jag får inget perspektiv.Till slut äter vi, inte mycket då vi alla hartaskiga getminnen! Vi river av en eldshowsom vi lovat, så att vi kan åka hem. 14 per-soner i bilen = trångt och jobbigt.

Sömn…Wille Christiani Workshopdeltagare som just fått diplom gör sig redo för fotosession vid filmbolagets

lastbil.Bild: Åse Fougner

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 23

BLOMMANDE ÖKEN MEDDOLDA FAROR

Öknen blommar! Så långt ögat kan se är det sto-ra fält av kamomill och andra kryddväxter, ochkamomilldoften är påtaglig överallt i östra Väst-sahara. Grönskan är fantastisk men döljer ävenstora faror, som landminor.

De kraftiga skyfallen i februari som skapade såstor förödelse i de västsahariska flyktinglägren ivästra Algeriet har här gett liv i oanadutsträckning. Många beger sig nu ut från lägrenför att njuta av det tillfälliga naturundret iöknen. Till sommaren har det mesta torkat bort.Men bakom den vackra idyllen lurar även storafaror. Efter kriget mellan Marocko och befrielse-rörelsen Polisario finns tusentals minor kvar iöknen.

Med solen och blommorna kommer lekandebarn. Barn som inte vet vad en mina eller granatär för något, och som plockar upp eller - sombarn gärna gör - sparkar på ett annorlundametallföremål. Sedan förvandlas skönheten tillsmärta och lidande för resten av livet.I det center för minoffer som upprättats vid flyk-tinglägren i Algeriet vårdas 63 personer som harförlorat kroppsdelar, över 18 är förlamade avsina skador. Bland offren finns både kvinnor ochmän. Totalt har över 500 personer skadats avminorna och varje månad blir det nya offer.

Lars Björk, frilansjournalist som besökte flykting-lägren för TT i februari/mars.

Västsahara 2-06 06-06-01 09.59 Sida 24

Documents

Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 1 Vastsahara · Nr 2/2006 pris 30:- NORDENS ENDA TIDSKRIFT OM VÄSTSAHARA Västsahara 2-06 06-06-01 09.58 Sida 1. 2 Västsahara 2 2006 2 2006