tema: VA

68 VVS-FORUM #8 AUGUSTI 2009

Det ser ut ungefär som ett vanligt reningsverk med sina vattenfyllda bassänger, kan-ske är anläggningen bara en

aning mera färggrann. Avsaltningsver-ket El Atabal reser sig på en höjd ovanför Malaga med utsikt över Medelhavet som ändlöst breder ut sig utanför storstads-kusten. Men det är inte från havet som råvaran till just den här av Spaniens alla avsaltningsfabriker hämtas. Här utnyttjas i stället bräckt vatten från en vattenreservoar belägen i bergen ovan-för staden. Men resultatet är detsamma: klart, rent och smakrikt vatten.

Laboratoriechefen Rocío Recureda sträcker fram ett glas. Det är förvånans-värt gott, kallt och uppfriskande i vär-men.

Liknar mineralvatten

Faktum är vattnets kvalitet så bra att det mer liknar mineralvatten än det vatten som tidigare fanns i kranarna. Det är inte heller så hårt och har inte så högt kalkinnehåll, vilket innebär att hushål-len nu inte behöver använda lika mycket tvättmedel som tidigare.

– Livslängden på många hushållsap-parater har också blivit längre tack vare det bättre vattnet, framhåller Rocío Recureda medan hon fortsätter att visa det, för en svensk, ganska märkliga vat-tenverket.

Genom ett virrvarr av rör och behål-lare forsar det bräckta vattnet och når slutligen, efter att först ha renats ke-miskt, själva hjärtat av anläggningen. Här tar processen med så kallad omvänd

Utan havsvatten klarar inte Spanien sin vattenförsörjning. Allt sedan början av 1960-talet har landet använt sig av

avsaltning för att klara de ökade behoven av färskvatten. Idag är Spanien det land som efter Gulfstaterna förbrukar mest avsaltat vatten i världen.

Vatten i överfl öd men inte en droppe att dricka

Playa de las Muertos i Carbonera vid Medelhavskusten, där en av de största avsaltningsanläggningarna i Spanien fi nns. FOTO: LARS MAGNELL

UA

Barcelona

Madrid

Malaga

VVS-FORUM #8 AUGUSTI 2009 69

tema: VA

osmos vid. Metoden innebär enkelt be-skrivet att vattnet med hjälp av eldrivna pumpar under högt tryck pressas genom ett membran så att vattenmolekylerna tar sig igenom men inte saltjonerna. På det här sättet tillförs Malagaborna varje dygn 165 000 m3 dricksvatten. Anlägg-ningen är därmed en av de största i värl-den för just dricksvatten.

Det fi nns globalt ett växande behov av avsaltningsanläggningar, inte minst i Spanien. I Sverige är ju av naturliga skäl avsaltning ingen stor sak men i världen i övrigt pågår en kamp om krympande sötvattenresurser. En växande världs-befolkning och ett överutnyttjande av vatten tär på många grundvattenföre-komster. Särskilt tydligt blir det förstås i solrika länder med liten nederbörd. Många bedömare vill sträcka sig så långt som att jakten på rent och drickbart vat-ten kommer att utgöra grogrunden för stora konfl ikter i en nära framtid.

Samtidigt fi nns ju vattnet där i över-fl öd. Mer än 70 procent av jordens yta täcks av vatten. Det är bara det att det varken går att dricka eller kan användas för bevattning. Så tanken att rena havs-vattnet från salt är inte långsökt och den har också sysselsatt mänskligheten un-der århundraden.

Avsaltning först i Mellanöstern

Tidiga avsaltningstekniker utgick från det faktum att vatten som kokar eller

avdunstar skiljs från sitt saltinnehåll. De första avsaltningsanläggningarna bygg-des i Mellanöstern med sådan destilla-tionsteknik under 1950- och 1960-talen. Den energikrävande processen att destil-lera vatten passade bra i dessa trakter med sina stora oljetillgångar men alltför begränsade sötvattenresurser.

Alltsedan början av 1900-talet har det också pågått forskning med syfte att avskilja salt från havsvatten genom att använda fi lter eller membran. Denna forskning ledde så småningom fram till en teknik som utnyttjar omvänd osmos. De första avsaltningsanläggningarna som använde denna metod var dock även de mycket energikrävande och därför dyra att driva. Men på senare år har tek-niken förfi nats och blivit betydligt bil-ligare. Idag kan vatten avsaltas med om-vänd osmos till kostnader som närmar sig dem för att rena vatten i ett vanligt reningsverk.

Spanien störst på avsaltat vatten

Den första avsaltningsanläggning som byggdes i Spanien, och i Europa, uppför-des på Kanarieön Lanzarote 1964. Idag är Spanien det land i världen som efter Gulfstaterna är den största användaren av avsaltat vatten. Varje dag året runt, producerar de 700 vattenfabrikerna i landet omkring 1,6 miljoner m3 avsaltat vatten vilket ungefär motsvarar behovet hos 8 miljoner människor.

Och vattnet går åt, för det är inte bara Kanarieöarna som har ont om vatten. Hela den spanska Medelhavskusten är utsatt för långvariga perioder av torka samtidigt som den ska förse Europa med odlade grönsaker. Det framgår inte minst av alla växthus som trängs i änd-lösa rader längs den soldränkta kusten. Lägg till detta en smärre befolkningsex-plosion som skett i takt med att alltfl er turister söker sig till landet där solen alltid skiner och där man året runt kan spela golf på de ständigt gröna banorna.

Även om de fl esta bara kommer hit på semestern är det alltfl er nordeuropéer som valt att bosätta sig i Spanien, hela eller delar av året. Visserligen har den byggboom som bara under 2005 ledde till uppförandet av 800 000 nya bostäder nu mer eller mindre kollapsat som en effekt av fi nanskrisen och en ohejdad spekula-tion. Men det är ändå lätt att konstatera att det bor och vistas betydligt fl er män-niskor i södra Spanien idag än för 20–30 år sedan. Och som alla förstår skapar det här ett enormt tryck på de naturliga före-komsterna av färskvatten.

– Det här är förstås något av en para-dox: Tack vare det varma klimatet och alla soltimmar under året har vi mycket turism och ett produktivt jordbruk. Och just på grund av dessa förhållanden har vi ont om vatten. Så bara genom avsaltning kan turismen och jordbruket överleva i nuvarande omfattning, säger

Genom ett virrvarr av rör och behållare forsar

det bräckta vattnet och når slutligen, efter att

först ha renats kemiskt, själva hjärtat av an-

läggningen. Här tar processen med så kallad

omvänd osmos vid. På det här sättet tillförs

Malagaborna varje dygn 165 000 m3 dricksvat-

ten. FOTO: LARS MAGNELL

Laboratoriechefen Rocío Recureda bjuder på ett glas avsaltat vatten som mer smakar som mine-

ralvatten än vanligt kranvatten. FOTO: LARS MAGNELL

tema: VA

70 VVS-FORUM #8 AUGUSTI 2009

Claudio Klynhout, informationsansvarig på AcuaMed, ett regeringsorgan med an-svar för det spanska vattenförsörjnings-programmet.

Men det har funnits andra planer på hur man ska lösa vattenproblemet i Spanien. Innan det stora vattenprogram-met med fokus på avsaltning inleddes, fanns en storstilad plan på att avleda den stora fl oden Ebros lopp med 1 miljard m3 vatten årligen för bevattningsändamål i södra Spanien. Men efter våldsamma protester från miljöorganisationer, jord-brukare och invånare i nordöstra Spa-nien, varifrån den mäktiga fl oden tar sin början för sin färd mot Medelhavet, lades planerna slutligen på hyllan i samband med regeringsskiftet 2004.

Spanien bestämde sig för att i stället bygga 20 nya avsaltningsanläggningar längs Medelhavskusten. Dessa beräknas kunna stå för 50 procent av vattenbeho-vet i regionen. Återanvändning av av-loppsvatten och effektivare bevattnings-metoder plus ett antal andra åtgärder ska trygga resten av vattenförsörjningen.

Den massiva satsningen på nya an-läggningar har inneburit ett uppsving för spanska företag som sysslar med avsaltning och närliggande tekniker som vattenrening. I dag är spanska företag som Pridesa, Inioma, Befesa, Cadagua med fl era ledande på området och har en stor del av världsmarknaden.

Saltet ett miljöproblem?

Men det är inte alla som hyllar den här utvecklingen. Inom delar av miljörörel-sen anser man att avsaltning, vare sig det sker genom destillation eller omvänd os-mos, är allt för energikrävande. Metoden fl yttar också fokus från andra åtgärder som inte påverkar miljön alls, som en mera effektiv användning av vatten och rena sparåtgärder. En annan invändning rör den saltlösning som blir kvar efter att havsvattnet skiljts från sitt saltinnehåll. För varje liter havsvatten som avsaltas lämnas en halvliter med fördubblat salt-innehåll som pumpas tillbaka till havet. Detta skulle enligt bedömare kunna vara ett problem men är det inte i praktiken menar Claudio Klynhout.

– Man måste ha kännedom om hur pass tåligt det marina livet är för olika salthalter och man måste känna till vil-ka förhållanden som råder på den plats där saltlösningen kommer ut i havet. För att försäkra sig om att det marina livet inte tar skada planeras varje ny anlägg-ning noga med hänsyn till detta. Faktum

är att det inte fi nns några fall rapporte-rade, trots ingående forskning, som visar att utsläppen av saltlösning är skadliga.

Dock kvarstår det faktum att avsalt-ning av havsvatten är en energikrävande process, även om den har blivit betydligt effektivare under senare år. Tidigare, när avsaltning med omvänd osmos var en ny teknik, krävdes ungefär 12 kilowattim-mar för att producera 1 m3 vatten. Idag klarar man samma volym med 3–4 kilo-wattimmar energi, vilket med svenska elpriser alltså betyder kostnader på om-kring 3–4 kronor per m3 vatten.

Det fi nns dock uppgifter från USA* som redovisar en energiåtgång på enbart 1,7–2 kilowattimmar per m3 vatten för nya anläggningar. Klart är i alla fall att omvänd osmos är mera kostnadseffektiv än avsaltning genom destillation, varför denna teknik numera dominerar.

Energieffektivare processer

För att ytterligare reducera energiåtgång-en och därmed kostnaden för avsaltning forskas bland annat kring nya typer av membran. Men det anses allmänt att av-saltning med osmos nu är nära den gräns där det inte går att effektivisera proces-sen ytterligare.

En intressant möjlighet är annars att utnyttja förnybara energikällor, vilket testas på Kanarieöarna, där det statsun-derstödda tekniska institutet ITC uppfört såväl vinddrivna som solcellsförsedda avsaltningsanläggningar. Tekniken lämpar sig särskilt väl på platser där det saknas elnät och den skulle kunna bli ett viktigt medel för att försörja fattiga och isolerade områden med rent vatten, tror forskarna.

Man kan sammantaget konstatera att avsaltning är en växande industri. Inte

bara Spanien investerar i tekniken. En rad nya anläggningar byggs i bland an-nat Nordafrika, Mellanöstern, Australien och inte minst i USA som har stora vat-tenförsörjningsproblem i framför allt Kalifornien och Texas.

Totalt fi nns i världen omkring 15 000 anläggningar som varje dag avsaltar mer än 13 miljarder liter vatten, och de blir allt fl er.

Lars Magnell

* Montellano, N West Basin Municipal Water District Press Release, November 15, 2004.

Fakta/Avsaltning

Två metoder för avsaltning av havsvatten el-ler bräckt vatten dominerar: Destillation och omvänd osmos.> Destillation innebär enkelt uttryckt att vat-ten hettas upp över kokpunkten så att det av-dunstar och därmed skiljs från sitt saltinne-håll. Fördelen med denna metod är att den går att använda även med starkt nedsmutsat vat-ten och att den kräver mindre förbehandling jämfört med membranbaserade metoder.

Nackdelen är att processen är mycket ener-gikrävande, vilket gör att metoden framför allt används i Mellanöstern där det fi nns gott om billig fossil energi.> Genom omvänd osmos pressas vatten un-der högt tryck genom semipermeabla (delvis genomsläppliga) membran som släpper ige-nom vattenmolekylerna men inte saltjonerna. Även föroreningar och mineraler med mera hindras från att komma igenom membranet, därför måste vattnet berikas innan det kan an-vändas som dricksvatten. Innan vattnet pres-sas genom membranet renas det kemiskt från föroreningar.

Fördelen med omvänd osmos är framför allt att den kräver mindre energi än destilla-tion och att metoden därmed är billigare.

Avsaltningsverket El Atabal ovanför Malaga vid den spanska Medelhavskusten. FOTO: LARS MAGNELL