(WIEN)KLASSICISMEN

1750-1824

KLASSICISMEN

Under barocken: Naturvetenskapliga revolutionen

I mitten av 1700-talet hade det gått så långt att kyrkan och hovets privilegier/maktbefogenheter började försvagas. Vilket ledde till Upplysningstiden.

Man trodde på uveckling, förnuft & förstånd, inte sed och tradition, var den bästa guiden att leda människor.

Man ifrågasatte starkt adelns och kyrkans privilegier vilket ledde till formandet av medelklassen och dess kamp för sina rättigheter.

Upplysningstidens ideér påverkade och användes av flera härskare under 1700-talet.

Emperor Joseph II av Österrike (Amadeus-filmen), avskaffade träldom, stängde kloster och avskaffade adelns speciella status i straffrätt. Bestämde att begravningar skulle hållas enkla. Mozart begravdes I en omarkerad gemensam grav.

Den franska och amerikanska revolutionen! Revolutionen hade förberetts genom upplysningens samhällskritik.

Revolutionens ledare såg antikens samhälle som ett ideal. De ville skapa ett samhälle där jämlika medborgare tog ansvar för samhällets väl och utsåg sina ledare efter duglighet och inte efter börd eller samhällsställning.

Industrialiseringen – borgarna blev den ekonomiskt ledande gruppen I samhället.

NYKLASSICISMEN

Den klassiska stilen

Bach’s söner.

Enkelhet och klarhet.

Melodiösa melodier till enkelt akompanjemang framför polyfoni.

Vid 1800-talets första årtionde hade det system som dominerade under renässansen och barocken, när kompositörerna försörjdes av antingen kyrkan eller hovet, till stor del försvunnit och börjat ersättas av de inkomster från framföranden inför större publik.

Förändringen av melodin till en fungerande komponent i harmoni.

Rytm i basen till skillnad från barocken. Offentliga framföranden.

INSTR UMENTAL MU SIKEN DOM INERAR

Symfoni

Stråkkvartetten

Pianosonaten

Utvecklingen av instrument bidrog till många av de förändringar i komposition som uppstod mellan barocken och klassicismen. Framväxandet av den klassiska orkestern beror mycket på förnyelsen i utformning och teknik när det gäller instrument.

Den största förändringen: den mekaniska utvecklingen av trä- och bleckblåsinstrument. –Fler klaffar (underlättade spelet och intonationen). Oboer fick smalare borrning, vilket underlättade spelet I det högre registret. Klarinetten började synas.

STAN DAR DSÄT TNINGSLUTET AV 1700 -TALET

Dubbelt träblås (två av varje instrument)

2 trumpeter

4 horn

Pukor

Stråkar

Ytterligare ett tillägg gjordes senare med 3 tromboner

PIANO VS. CEMBALO

Cembalons strängar knäpptes med ett plektrum när tangenterna trycktes ner. Pianot använder återstudsande hammare som slår an strängen med större försiktighet, mer enhetligt ljud och större dynamik, hammarens återstuds säkerställer också att tonen kan hållas.

Crescendo och diminuendo

SONAT

En komposition I flera satser för ett eller flera instrument

4 satser, 1a satsen är snabb, har normalt sonatform; 2a satsen är långsam, har variationsform eller tredelad visform; tredje satsen är en menuett eller ett scherzo (satsen utelämnas I allmänhet I solokonserten); 4e satsen är snabb och har sonatform.

SYMFONI

Stort upplagt verk för symfoniorkester.

Växte fram ur overtyren.

4 Satser, snabb, långsam, menuett eller scherzo, snabb (1700-1900). Kontraster mellan olika delar blev viktiga!

Nutida symfonier styrs inte av några formella regler…

SONATFORMEN

Den mest betydelsefulla kompositionsformen i musikhistorien.

Verk som har sonatform är vissa satser I sonaten, stråkkvartetten, symfonin och solokonserten.

Tonsättarna ville uppnå kontrastverkan.

Exposition – Genomföring – Repris - Coda

TEMA MED VARIATIONER

Antingen som ett enskilt verk eller som en sats i en symfoni, sonat, eller stråkkvartett.

A A’ A’’ A’’’…

MENUETT OCH TRIO

Ofta som 3e sats i en klassisk symfoni, stråkkvartett…

För lyssning inte dans.

A B A-form

Menuett (A) Trio (B) Menuett (A)

Trio, fick sitt namn från barocken. 3 instrument

RONDO

En kompositionsform med ett huvudtema (A) som återkommer flera gånger och alterneras med andra teman, ex. A B A C A eller A B A C A B A.

Rondo är ofta den sista satsen i klassiska symfonier, stråkkvartetter och sonater.