Ett liv i_lagom_storlek

  • View
    236

  • Download
    0

Embed Size (px)

Text of Ett liv i_lagom_storlek

  • B E R T T E L S E R O M U P P S K A N D E U N G D O M S A R B E T E

    E t t l i v i l a g o m s t o r l e k

  • Innehll

    FRORD

    PROFFS P ATT MTAS Ingen grdag, ingen morgondag 5

    EN UPPSKARE FR SITT ELDDOP En syster och hennes bror 6

    UPPSKARE BERTTAR OM SITT ARBETE I begynnelsen var gatan, patrullen och uppskaren 8 Det sista halmstret 8 Ska jag vara frmyndaraktig eller slppa taget? ... 10 En uppskares kunnande 11

    DEN MNGKUNNIGA UPPSKAREN: I BYRKRATINS LABYRINTER Fallet Sara 13 Uppskarens tankar om fallet Sara 13

    TRE OLIKA FALL Ngonting hnde med Thomas d skolan slutade... 15 Internatfl ickan Lena 16 Nono blev kvar i natten 18

    UPPSKAREN SOM PERSON Mod att kasta sig ut 20

    NR JMVIKTEN RUBBAS - utdrag ur en uppskares dagbok Nr psyket inte hller 23 Ung och ensam i glesbygden... 24 Deprimerad gymnasiefl icka 27 Med familjevld i bagaget 28 Tonrsgraviditet 31 Vld och rdsla i uppskarens arbete 32

    UPPSKANDE ARBETE R ETT LAGSPEL Speciallraren tog kontakt 34 Tytti tnkte avbryta fr tredje gngen 34 Flicka 20 r ... 34 Stil hr till ungdomarnas grundrttigheter 35 Livet i vergngsskedet och eftert 36 Ingen fr frsvinna... 36 Uppskande ungdomsarbete i samarbete med skolan 36

    2

    REDAKTIONENS ANMRKNING:

    DE UNGA PERSONERNA P

    BILDERNA HAR INGET

    SAMBAND MED BERTTELSERNA I

    PUBLIKATIONEN

  • 3Nr man inte ser ngot bra i sig sjlv, r

    det andra som ser, och nr de andra bert-

    tar vad de ser, brjar ens egna gon pp-

    na sig. S skriver en av mnga uppskan-

    de ungdomsarbetare om sitt mte med en

    ung person.

    Den hr publikationen har uppkom-

    mit p initiativ av uppskande ungdoms-

    arbetare och med hjlp av texter som de

    har skickat in. Uppskarna trffar rligen

    ver 8 000 unga personer och med unge-

    fr 3 000 av dem fortgr arbetet under en lngre tid. Arbetet inne-

    br att ge rd och vgledning, att uppmuntra och delta. Det vikti-

    gaste r nd nrvaro i den ungas liv och diskussioner om livet!

    Vrlden omkring oss har frndrats och uppskande ungdoms-

    arbete har frndrats med den. Tidigare kunde vi bttre observera

    ungdomarnas problem i de ungdomsgrupper och gng som bil-

    dades i gathrn, vid kiosker och i nrheten av skolor och idrotts-

    platser. Nufrtiden har de ungas problem allt mera frsvunnit frn

    gatan och hittas istllet bakom neddragna persienner. Samtidigt

    har problemen individualiserats. Gnget el-

    ler gruppen som tidigare kunde inge en

    falsk trygghetsknsla har splittrats och den

    unga mter sina problem ensam med n-

    got forum i den virtuella vrlden som sitt

    kanske enda std.

    Uppskande ungdomsarbete med be-

    toning p individen hller p att lsa vr

    tids paradox. Samtidigt som ungdomsar-

    betarens och den ungas mte grundar sig

    p inbrdes respekt och frtroende, grun-

    dar sig det lngsiktiga arbetet allt mera p de ntverk som omger

    dessa tv och vars kraftresurser tas i anvndning. Det individuella

    arbetet grundar sig i bsta fall p en stark grupp. Den frsta fr-

    troendefulla relationen ger den unga individen kraft att ocks li-

    ta p strre ntverk, utan vilka man inte klarar sig i dagens vrld.

    Hur vet vi att vi r p rtt vg i vrt arbete? Till exempel nr

    det kommer ett tack frn en ung person, mitt i natten, som ett

    sms till ungdomsarbetaren: tack s jttemycket, det r svrt att

    frklara, typ, men tack.

    I Tavastehus den 1 juni 2010

    Redaktionen

    Drfr r detbra med ett

    liv som r i lagom storlek

    fr just en sjlv.

    FRORD

  • 4Mod

  • PROFFS P ATT MTAS

    Ingen grdag, ingen morgondag

    Vi fr telefonsamtal varje dag. Ib-land frn myndigheter, ibland frn en mamma eller pappa, me-ra sllan frn ungdomarna sjlva. Men al-

    la som ringer berttar samma historia, de

    r oroliga fr en ung person som de kn-

    ner, oroliga fr personens liv.

    Om vi trffar den unga personen frsta

    gngen genom tidsbestllning via myndig-

    hetsntverket r det en strre utmaning

    att skapa en kontakt. Den unga kan va-

    ra aningen p sin vakt eller helt nonchalant. Mnga har levt hela

    sitt tjugoriga liv i olika myndighetsntverk och de har ingen ga-

    ranti fr att livet just denna gng skulle frndras till det bttre.

    Om vi har kommit verens om vrt frsta mte per telefon,

    med den unga sjlv, trffas vi i en avslappnad milj ngon annan-

    stans, i ett ingenmansland. I vilket fall som helst, senast under vrt

    andra mte p tumanhand brukar den unga ppna sig fr mig, en

    helt oknd mnniska, och bertta hela sitt levda liv utan att ute-

    lmna pappas supande eller mammas mentala problem. Men inte

    fr att f medlidande. Mnga av ungdomarna i projektet har redan

    i ett tidigt skede lrt sig att defi niera sig sjlva genom diagnoser,

    genom socialarbetares och andra myndigheters rapporter och fr-

    vntningar. De har inte endast fallit ut ur servicesystemet, utan de

    har ocks fjrmats frn sig sjlva och sitt eget liv.

    De hr ungdomarna har ingen grdag, och morgondagen r

    inte nnu tillgnglig. De lever hr och nu, vilket ena sidan kunde

    vara beundransvrt, om det inte hindrade dem frn att bygga upp

    vgen till framtiden. De ser p vrlden frn vldigt olika utgngs-

    lgen och bakgrunder. Gemensamt fr dem alla verkar vara fr-

    trngda knslor och en ovana att blunda fr svra problem. De har

    bristande frmga till vardagshantering och klarar inte av att enga-

    gera sig i planeringen av sitt eget liv eller att genomfra planerna.

    En stor del av vra ungdomar har redan i ett tidigt skede

    5

    De hr ungdomarnahar ingen

    grdag, och morgondagen r

    intennu tillgnglig.

    skapat sig egna verlevnadsstrategier,

    av vilka den starkaste verkar vara fr-

    trngning av knslor. Med hjlp av den

    strategin har de klarat av att leva i vl-

    digt kaotiska och otrygga frhllanden,

    men nr de blir vuxna vnder sig strate-

    gin mot dem sjlva. De kan inte frst att

    det skulle kunna hnda ngot som r bra

    fr dem, eller att de faktiskt kanske har

    ett vrde eller att de kunde vara till gld-

    je fr ngon annan. Nr det inre hemmet

    ser ut s hr, r det skert att den unga personen upple-

    ver besvikelser, brist p motivation, hinder fr utvecklingen,

    inlrningssvrigheter och svrigheter att engagera sig.

    Mnga av ungdomarna har redan tidigare prvat p att bo en-

    samma, med vrkning som resultat. I ungdomens gld har de fre-

    stllt sig vara fria, men de har inte klarat av att ta ansvar. Alla har

    inte haft en egen familj som std i vgen mot sjlvstndighet. Det

    r s mnga som inte vet hur man tvttar klder eller lagar mat.

    Det har ocks varit frbryllande att de som har ftt en ny egen l-

    genhet har glatt sig under sjlva fl ytten, men sedan fortsatt att bo

    hos kompisar och bekanta de fljande mnaderna. Hur skrmman-

    de kan det inte knnas att pltsligt mrka att man r helt ensam?

    Men hur vet jag d att jag har gjort framsteg tillsammans med

    en ung person? Hur vet jag att han eller hon har ftt krafter och

    brjat tro p sig sjlv? Nr han frsta gngen p fem mnader v-

    gar ta av sig mssan som dittills har varit lngt neddragen ver

    gonen, nr hon redan fr andra gngen har klarat av att g en-

    sam till den frberedande utbildningen, nr jag ser skymten av ett

    leende p hans lppar fr allra frsta gngen, nr hon p eget in-

    itiativ frgar nr vi ska trffas nsta gng, nr han har ftt en in-

    sikt om sig sjlv och r vldigt ivrig ver upptckten, eller nr hon

    mitt i natten skickar ett sms: Tack s jttemycket, det r svrt att

    frklara, typ, men tack. D vet jag att vi r p rtt vg.

  • 6EN UPPSKARE FR SITT ELDDOP

    En syster och hennes bror

    En unken trappuppgng hur ska jag orka nnu en vning upp, till den femte? Jag frgar Allt-s, vad ska vi sga nr de ppnar drren?

    Mitt arbetspar konstaterar Det fr vi se,

    vi sger det som behver sgas (??) Vi

    ringer p drrklockan och drren ppnas,

    dr str familjens mamma. Vi presenterar

    oss och berttar varfr vi r dr. Dottern

    har inte tagit emot sin studieplats. Studie-

    handledaren r orolig. Vi trffar henne fr

    frsta gngen en blek fl icka med svart

    hr. Vi presenterar oss. Mitt arbetspar med

    sin egen otvungna stil och jag litet mera

    lgmlt. Som svar fr vi ett gnyende ljud... En snabb blick in i l-

    genheten, fl yttldor i hrnen och ocks annars litet halvfrdigt in-

    rett. Vi berttar fr mamman varfr vi har kommit. Mamman ver-

    kar njd och pratar mycket. I samma andetag konstaterar hon att

    i det andra rummet fi nns en pojke ocks hade inte kommit in i

    skolan p ellinjen och sedan har det inte blivit till ngonting. Det

    kommer fram att pojken r 19 r och att han efter grundskolan

    bara har varit hemma. S brjade ett arbete som skulle komma att

    ta mnader och r.

    Diskussionerna brjade lngsamt. Nr vi frgade ngonting

    kunde vi f vnta i fl era minuter p ett svar, eller s mste vi fr-

    klara nrmare, och nr svaret sedan kom, kunde det vara ngon-

    ting mellan n och vet inte. S fortsatte vi. Vi hade matlag-

    ningskvllar tillsammans med syskonen, vi vade att g i affrer

    och vi gick p bio. Vi pratade om saker som de var intresserade av.

    Flickan var intresserad av djur, s vi red och sktte hstar tillsam-

    mans. Den fordiga fl ickan brjade s smningom ppna sig och

    i stllet fr vet inte brjade hon sga si-

    na sikter. Genast i brjan gick vi frsts

    med bd