View
25
Download
11
Category
Preview:
DESCRIPTION
Swedish RPG
Citation preview
1Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Madenburg – undrens stad
Madenburg är huvudstad i furstendömet Telbir, och känt
över Vidonia som ”Undrens Stad”. Det är en stad i stän-
dig ombyggnad och förnyelse; en stad av knarrande kvar-
nar och fl åsande ångventiler; av mosaiker i alla färger och
glittret i fontänernas vatten; av halvbyggda monument och
oavslutade fresker; av stinkande rök och kväljande oljeång-
or; den försvaras av fj ättrade moln och fångna solstrålar.
Ingen annan stans har mekanurgin och den moderna vi-
doniska vetenskapen påverkat
till och med det dagliga livet
så mycket.
MekanurgfurstenTelbirs furste Urvin tem-
Barat ran-Ymad älskar konst
och arkitektur. Han är fram-
synt och fascinerad av den
nya tiden – nya tider, nya
moral, ny kunskap. Religiöst
tillhör han den bakanistiska
inriktningen inom ekoman-
tin. Urvin är också en skicklig
mekanurg. Hans stora kärlek
är byggnadskonsten, där han
gillar det som är storslaget.
Vetenskapsmän och konstnä-
rer fl ockas till hans hov, och
i enlighet med en termalisk
furstes traditionella heders-
kodex anser Urvin att han
skall tjäna sitt folk, och alltså
har han satt sitt kännetecken
på staden. Furst Urvin är
kring fyrtio och besteg tro-
nen för femton år sedan. Han
studerade, framförallt matematik och arkitektur, vid Blå
Akademin och Academia Magna i sin ungdom, och ar-
betade också inkognito på ett av sin fars skepp på en färd
till Wantale.
Hans far, furst Barat, var nämligen en av de första
att etablera en handelsrutt till Wantale. Ledaren för den
regionens största och mest civiliserade rike, mansa1 Chan-
de, hade redan tidigare bundit upp handeln med wantaliskt
guld till frekriska mercatorer, men Barat tog kontakt med
köpmän utanför mansans domäner. Dessa handlade med
kola, kakao och tobak, grödor som visserligen var värdefulla
men inte kunde mäta sig med mansans monopol på guld,
järn och salt. När man kunde sälja dem till Vidonia blev de
plötsligt värdefullare, och Barat och hans lokala kontakter
1 Mansa är den wantaliska titeln för en mäktig härskare. Det översätts ibland med storfurste eller det ålderdomliga drott, efter ett högterma liskt ord för en mäktig hövding under Svärdseran.
tjänade gott på detta. Handelshuset Ymad dominerar idag
importen av tobak, kolanötter och kakao till Vidonia, även
om den mesta hanteringen numera sker via fi rmans kontor
i Tekeburg, som sköts av furstens syster Alirda tar-Barat.
Barats skepp gick under med man och allt under hans sista
handelsresa. Urvin styrde redan då staden och hade påbör-
jat byggandet av den stora akvedukt som försörjer staden
med vatten. Hans skapariver kunde dock utvecklas på all-
var först efter faderns död.
Madenburgs stora un-dertingStadens vattenförsörjnings-
system drivs av sex stora vä-
derkvarnar med specialdesig-
nade vingar. Dessa kvarntorn
sätter tydligt sin prägel på
stadsbilden, då de är placera-
de vid stadens murar runt om
staden. Kvarnarna pumpar
upp vatten till stora cisterner,
som dels fyller stadens brunn-
nar och fontäner, dels driver
diverse mekanismer när vin-
den inte blåser. I stadens mitt
fi nns ett torn, utbyggt från
ett gammalt kärntorn, vari-
från man kan överblicka och
styra vattensystemet. På dess
topp sitter en cirkel med åtta
speglar, som kan skicka ljus-
signaler, på natten förstärkta
med lampor, till rikets alla
hörn. Detta signalsystem är
hittills utbyggt i ungefär en
fj ärdedel av riket, men växer varje år. (Liknande system
med fyrbåkar har funnits tidigare, t.ex. i Imperium Azul
under Kejsareran.)
År 719 AS anfölls staden av en numerärt överlägsen
här från Galbreburg. Den kejserlige guvernörens krigsfö-
revändning var att rövare från Telbir hade skövlat kejser-
lig egendom. En eff ektivt försvarad hamn uppehöll dock
örlogsskeppen med märkliga mekanurgiska apparater som
kunde kapsejsa ett skepp med väldiga kranarmar eller slå
hål i det med mekaniska murbräckor som kom upp från
havsbotten Landtrupperna å sin sida fl ydde när deras artil-
leri förstördes av Madenburgs inte särskilt hemliga vapen:
de åtta speglarna kan kombineras med en nionde och av-
fyra en stråle av koncentrerat solljus. Vapnet är nog mer
dramatiskt än eff ektivt, men det inger respekt, och det kan
Furst Urvin tem-Barat ran-Ymad
Av Erik Sieurin & Anders Blixt
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 2
sätta eld på skepp, trossvagnar och, som den galbreburgiska
hären fi ck erfara, kruttunnor.
Furst Urvin har också byggt upp Madenburgs brand-
försvar, unikt i Vidonia. Vattensystemet gör att vatten fi nns
tillgängligt överallt i staden, och särskilda pumpvagnar
bemannade av vältränade professionella brandmän kan
snabbt bege sig till eldsvådor. Att vara brandman ger stor
prestige, och kåren bekostas genom liturgier av stadens
patricier. De fl esta brandmän har rekryterats från familjer
med militär tradition.
Fursten har ett halvdussin andra projekt på gång i varje
stund. Just nu vill han dika ut de stora sankmarkerna väster
om staden, Maden, och förvandla dem till åkermark. Detta
skulle minska den frossa (se appendix 1) som varje år drab-
bar massor av madenburgare, och göra slut på ett tillhåll
för stråtrövare och illgärningsmän. Han har ökat sitt stöd
bland stadens fattigaste genom att utlova en jordreform,
liknande de som förekommit i Vertiod, samtidigt som han
utlovat jord till stadens patricier. Med Maden omvandlad
till åkermark skulle han kanske ha råd med bägge. Det
fi nns dock invändningar:
• En grupp mystagoger hävdar att detta skulle störa fl ux-
en och kunna orsaka missväxt.
• Sankmarkerna utgör faktiskt en del av stadens försvar
mot Galbreburg, eftersom man inte kan leda en armé
eller en fl otta genom dem.
• Om de egendomslösa kring Madenburg tilldelades
jord skulle detta göra att man skulle ställa sådana krav
även i övriga riket. Även ledarna i grannstaterna anser
att detta skulle kunna locka deras plebejer till revolt.
• De som bor i sankmarkerna har inte lust att fl ytta. De
är varken många eller ansedda, men har svurit att göra
väpnat motstånd mot utdikningen.
Andra av furstens projekt inkluderar:
• En ombyggnad av det stora templet i staden, med en
enorm mosaik i taket som pedagogiskt åskådliggör
Profetens liv. Fursten spelar under täcket med försam-
lingens äldste och har lovat att bekosta det om han får
bestämma mer över vad barnen lär sig i tempelskolan.
• En ny och fullständig tidvattenstabell för Vidonia. För
detta ändamål avlönar han en astronom och en optiskt
kunnig mekanurg som bygger instrument åt denne.
(Tidvattnet i Gondica är annorlunda än vårt, eftersom
det fi nns två små månar istället för en stor.)
• Raketorniptrarna (se mer nedan) är bara det senaste ex-
emplet på olika fl ygande maskiner som fursten stödjer.
Hans största dröm inom detta område är att Maden-
burg ska ha en luftfl otta precis som det har en vanlig
fl otta, både för handel och krigföring.
• Urvin är också särskilt intresserad av mekanurgiformer
som övertrumfar aristosofernas och ekomantins fram-
steg. Han har således understött alkemister som påstår
sig kunna bota sjukdomar med metallsalter och hant-
verkare som byggt sofi stikerade proteser till krymp-
lingar.
Furstens följeslagareFurstehovet drar till sig vetenskapsmän och konstnärer från
hela Vidonia, men han har varken tid eller råd att ta emot
alla. Väldigt många av dem arbetar därför som diskare, sjå-
are eller dylikt i väntan på Det Stora Klippet. Urvin delar
också varje år ut stipendier åt välartade plebejer som önskar
studera, och han är känd för att bara bry sig om talang, inte
börd, när han väljer ut folk. Det fi nns alltid extra mycket
jobb för hantverkare i staden, i synnerhet grovsnickare,
grovsmeder, murare och stenhuggare.
Bland hans skyddslingar fi nns ett dussintal mekanur-
ger som arbetar med Urvins idéer. Det vanliga är att han
utlovar dem utrymme, material och tid att arbeta med sina
egna projekt en fj ärdedel av tiden mot att de utför hans
egna resten av tiden. Ett par av dem har dock imponerat
så mycket på Urvin med sina konster att han helt försörjer
deras arbete. Mekanurgerna och en del andra skyddslingar
– som vetenskapsmän, hantverkare och konstnärer – har
sina arbetsplatser i Vishetens Hus, en närmast slottslik-
nande byggnad strax utanför Madenburg. (Den ligger ut-
anför staden eftersom mycket som produceras här tenderar
att bullra, lukta illa eller fl yga i luften.) Huset är fullt av
magiker som avundsjukt håller på sitt, och de förklarar bara
sina olika upptäckter för varandra på furstens anmodan.
En sådan anmodan kommer då och så, eftersom Urvin
är expert på att se nya vinklar på andras idéer och sam-
manföra dem. Ett exempel är att Erirba, en mekanurg som
experimenterat med orniptrar och kommit fram till ett
nytt, lätt och hållfast tyg, som dessutom är mycket brand-
tåligt, har börjat arbeta med en tillverkare av olika raketer
vid namn Perimon Deras raketorniptrar kan starta från en
mycket lägre höjd, genom att få fart med en raket, och den
mest utvecklade modellen kan hålla höjden längre genom
två separata rakettuber som kan startas när man börjar för-
lora höjd. Än så länge är de mycket osäkra och ”vingmän-
nen” som fl yger dem rekryteras från livdömda brottslingar,
men fursten hoppas att de ska kunna användas som spa-
nare och bombare i framtida krig. På liknande sätt kan han
kombinera andras idéer med varandra på sätt som annars
inte skulle varit möjligt på grund av mekanurgers allmänna
paranoia.
Mer om de mekanurgiska underverk som kan återfi n-
nas i Madenburg fi nns i Appendix 2, Regler.
Furstens bekymmerTrots sin bild av sig själv som en upplyst furste fi nns det
delar av styret som Urvin struntar i. Han bryr sig t.ex. inte
om hur han får alla de pengar han behöver. Han överlå-
ter skötseln av handelshuset till sin syster Alirda och av
furstendömets fi nanser till sin hustru Nira tar-Sirkit, som
sköter sysslan med den äran. Folk säger att furstinnan upp-
fostrats till en ren lyxhustru och att hon gifte sig med Ur-
vin mest för att hon visste att han skulle låta henne verkli-
gen uträtta något.
Folk säger också att Urvin aldrig besovit Nira sedan
hon väl fött honom hans enda son, och att hon därför
3Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Furstinnan Nira tar-Sirkit
sökt sig älskare bland de många lycksökare som svärmar
kring hovet. Hennes yngre bror, hetsporren Lardir tem-
Sirkit ran-Vets, brukar dock ta sådana anklagelser som
en anledning att utmana vederbörande på duell. Han har
ännu aldrig förlorat. Däremot brukar Lardir inte göra an-
nat än rycka på axlarna om någon nämner de rykten som
löper kring fursten själv: att han har en älskarinna, att han
föredrar män framför kvinnor, eller till och med att han
och hans magiker håller på att bygga honom den Perfekta
Hustrun, en kvinna av ädelsilver, kristall och orikalk, dolda
i Vishetens Hus’ källare.
Sonen, Tener tem-Urvin, har å sin sida redan visat att
han har sin fars talang för mekanurgi, framförallt alkemi,
och en dag kommer han antagligen att spränga borgen
i luften. Han har fritt tillträde överallt i Vishetens Hus,
något som är få andra förunnat utom fursten, och visar
en sällsam insikt i innevånarnas
olika projket, samtidigt som han
hittills aldrig spridit deras hem-
ligheter. Vissa av mekanurgerna
anser att pojken är en lycko-
bringare av närmast magiskt slag,
som ger dem inspiration. Tener
är också fascinerad av automater,
och hans gemak är fyllt av ur-
verksdrivna sångfåglar, trumsla-
gare och dansöser. Hans favorit
bland faderns anhängare är mäs-
ter Giddir tem-Vikrat som kon-
struerar just automater – han har
bland annat byggt en fl ock fåglar
i furstens matsal som vandrar
omkring och serverar mat och
vin på kommando.
Ekomantiska grupper och
patricier som månar om traditio-
nerna har bägge utmanat furstens
styre. De fl esta inom den första
gruppen kommer från köpingarna på Telbirs landsbygd,
vilka inte har kunnat dra nytta av furstens dyra projekt,
utan tvärt om har fått bekosta dem via skatter och tull-
avgifter, och som har skrämts av predikanter som ogillar
Urvins strikta mekanurgiska världssyn. De fl esta inom den
andra gruppen är sådana ädlingar som har följt pennans
eller stolens väg, och känner sig slagna ur brädet av fö-
retagsamma plebejer, eller de som följt svärdets väg, och
som anser att Urvin litar alltför mycket på att magiker och
magiska maskiner skall skänka honom segrar och därför
ignorerar sina offi cerare. De ser ofta Galbreburgs guvernör
som ett direkt hot mot riket.
Livet i Madenburg
Grundläggande faktaMadenburg är som sagt huvudstad i furstendömet Telbir,
som ligger öster om Blå kejsarinnans arvland Galbreburg.
Telbirs areal är ca 40 000 kvadratkilometer och riket har
ca 1,1 miljoner invånare. Ungefär 19 000 av dessa bor i Ma-
denburg, vars areal är ca 1,3 kvadratkilometer. Näst största
stad i riket är Kaervik med 14 000 innevånare. Resten av
befolkningen bor i ett dussintal köpingar och ett tusental
byar. Av de förra kan nämnas Irrholm, Palaburg, Telfort
och Ulenburg, vilka alla är befästa garnisoner. Dessa, lik-
som Kaervik, är anknutna till heliografsystemet som möj-
liggör att man skickar meddelanden med hjälp av solre-
fl exer mycket snabbt. På ett par timmar kan en meddelan-
de spridas över hela riket. Systemet är främst för militären
och den furstliga administrationen men kan utnyttjas av
andra mot en avgift. Alla meddelanden måste dock spa-
ras, så furstens censorer kan gå tillbaka och läsa dem, och
de är förbjudna att skicka meddelanden som verkar vara
kodade.
Sova, äta och drickaDet fi nns ett femtiotal tavernor i
Madenburg, men bara 10 genuina
värdshus. På en taverna kan man
bara äta och dricka. Många stads-
bor har inte en tillstymmelse till
kök hemma utan äter på taver-
nor eller köper mat av försäljare
på torgen. På värdshus, däremot,
kan man också övernatta, och de
betjänar mest resande. Hamnen
har fl est tavernor och även fl est
värdshus – sex av dem ligger där,
varav två vägg i vägg, Hönan och
Ägget. (Det lokala skämtet är
givetvis vilket av dem som bygg-
des först – vilket faktiskt ingen
minns.)
På grund av Madenburgs le-
dande roll i importen av lyxva-
rorna tobak, kolanötter och kakao
är dessa billigare i staden än annorstädes (dubbla priserna
nedan utanför Madenburg), och fl era av de lyxigare taver-
norna är ”rökstugor” där man kan inmundiga dessa varor.
Dessa är populära tillhåll för patricier och rikare plebejer,
och mycket politik och aff ärer görs upp över en kritpipa
(en pipa kostar 2 sekiner eller mer, ett pipstopp 1-3 ertugar
beroende på kvalitet)och ett mugg choklad eller en brygd
på kola och kakao (4 ertugar för en kopp av vardera). Det
förnämsta av dessa är Trenne Bladknippen, vars ägare är
wantaliern Tabele Umande. Den som inte är van vid dessa
säregna stimulantia kan dricka vanlig chai eller för den de-
len öl och cider på någon av de mindre kostsamma taver-
norna istället.
Lag och ordningMadenburg har en vaktstyrka, inklusive brandkåren och
furstens garde, på ca 125 man. En grupp, stadsvakten, håller
ordning i staden, vilket betyder att de stoppar uppenbara
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 4
brott och oroligheter, reder upp trafi kproblem och håller
utkik efter bränder. Deras tillhåll är i källaren till rådhuset,
och där fi nns också en fängelsehåla. En annan, murvakten,
bemannar stadsmuren, och har sitt högkvarter vid Norra
Porten, den största porten in i staden. De är soldater, och
kallas bara in i staden i krissituationer. Soldater som anses
behöva en belöning eller uppmuntran förläggs gärna till
murvakten, eftersom den sällan behöver uträtta något. En
tredje är hamnvakten, som håller ordning i hamnen, och
är ansvarig för kajavgifter och tull som betalas av fartyg.
Slottet och Vishetens Hus vaktas av gardisterna, som bor i
ett fl ott hus utanför palatset. Gardisterna är av patricierätt
och den förnämsta gruppen av vakter, och sänds ut på spe-
cialuppdrag när furstens säkerhetstjänst behöver fältarbete
eller för att skydda något av de hemliga projekten i Vishe-
tens Hus.
Alla dessa grupper lyder under fursten, givetvis, men
ingen har auktoritet över den andra. Murvakten står t.ex.
under polemarken Tabart tem-Tybald ran-Firnen, medan
stadsvakten leds av en plebej (och före detta madenrö-
vare) vid namn Matas tem-Dan. Hamnvakten å sin sida
leds av den gamle sjöbusen Ymon tem-Ekrit ran-Nethuns.
Ymon var en sjökapten i den gamle furstens tjänst, och är
en gammal vän till furst Urvin själv. Fursten har försökt
samordna alla grupperna och ”rationalisera” deras arbete,
som han kallar det, men det är lättare sagt än gjort. Tabart,
Matas och Ymon kommer inte alls överens och har olika
bakgrund och åsikter om vad som är viktigt.
Kött och andeVad gäller folks andliga välbefi nnande fi nns det ca 25 men-
torer i staden och ett tiotal mystagoger. Detta är mindre än
vanligt, men furstens kyliga inställning till ekomantin gör
att många heliga kvinnor hellre utövar sitt yrke annorstä-
des. De mentorer som fi nns kvar är ofta bakanister (se Ap-
pendix 1), d.v.s. de tillhör samma gren av ekomantin som
furstefamiljen. Förutom de gillestempel några gillen håller
sig med fi nns sex ekomantiska församlingar med tillhö-
rande tempel i staden, uppdelade efter stadsdel. Den för-
nämaste är den i centrala staden. De fl esta rika plebejer och
nästan alla stadens patricierfamiljer är medlemmar, oavsett
var de bor, och många religiösa ceremonier drar folk från
hela staden till templet. Församlingen har stort infl ytande
över de andra. Nästan alla världsliga beslut i staden fattas
av dess medlemmar.
De mentorer som inte undervisar i någon församling
eller vid gillenas tempel är anställda som privatlärare åt de
rikas barn. Vita Rosen har ett hospital uppe på Lakker-
kullen. De har specialiserat sig på att rädda patienter från
att dö i frossan. Hälften av stadens mystagoger arbetar där
som helare. Resten fi nns nästan alla verksamma på privat
basis – i motsats till mentorerna är de inte bakanister, och
en mystagog behöver på intet vis vara knuten till ett tempel
utan lyder bara under Kosmokrator.
På grund av stadens speciella status bland mekanurger
fi nns åtminstone 75 stycken här, vilka inkluderar furstens
skyddslingar och deras lärlingar, samt många andra som
hoppas på furstens gunst. Att agera meccenat till me-
kanurger är ett bra sätt att skaff a sig status i Madenburg, så
många magiker lever på gåvor från patricier i utbyte mot
leksaker och förevisningar. Andra tar tillfäliga uppdrag
– även om det fi nns ringa behov av underting är mekanur-
ger oöverträff ade som hantverkare. De återfi nns i fl era av
stadens hantverkarskrån.
Tillgången på mekanurger gör att enklare mekanismer
och föremål tillverkade av alkemiska substanser är mycket
vanliga i staden, framförallt bland de välbärgade. Det fi nns
till exempel ett halvdussin unga sprättar som roar sig med
att stiga upp i ballong! (En jämförelse skulle antagligen
vara en storstad i dag som hade sin egen förening för att
skjuta upp satelliter.) Dessutom kan även vanliga handels-
män, hantverkare eller till och med madrövare besitta nå-
gon mekanism eller dylikt, kanske eftersom en mekanurg
blivit skyldig dem pengar när han var pank. Således är ma-
denburgare jämförelsevis blasé när det kommer till under-
verk och underligheter, medan främlingar stöter på sådana
där de minst anade det. Stadens tillnamn är välförtjänt.
Madenburgs patricierOm de viktigaste patricierätterna i Madenburg, och därmed
de mäktigaste i riket; det fi nns ett tjugotal familjer av
patriciervärdighet i staden.
Ätten ran-PesannHeraldik: Ett svart berg (en pyramid) mot blå botten; en
röd eldsfl amma framför berget.
Motto: Ur djupet mot höjderna
Överhuvud: Tigon tem-Bardus ran-Pesann.
Huvudnäringar: Gruvdrift, järnbruk, jordbruk och bo-
skapsskötsel.
Ran-Pesann har framförallt tjänat sitt patricierskap på
sina stora gods. De kan inte tävla med ran-Hekars, men in-
kluderar järnfyndigheter och fl era stenbrott. De säljer inte
bara malm utan förädlat järngods, och äger furstendömets
främsta, största och mest betydande kanongjuteri. Liksom
det Svarta Städets Gille har de dragit nytta av furstens af-
färer, men det började redan på den förre furstens tid, när
gamle Tigon sålde stålgods till Wantale via dennes han-
delshus.
Ran-Pesann äger också storjordbruk och några av de få
skogar som fi nns kvar i landet. Många yngre män i ätten
har följt Svärdets Väg och tillhör furstens mer lojala sol-
dater. De hyser stort begär till Irekens kolgruvor, och Ti-
gon har öppet uttalat att Ireken kan man bara kliva in och
ta över. Furstens defensiva politik i nuläget irriterar dem.
Ran-Pesann har länge försökt köpa ran-Hekars skogsmar-
ker, som är mer vidsträckta än deras, men ran-Hekar har
vägrat. ”Ni skall inte göra kol till furstens fördöma troll-
konster av mina ärvda fäderneskogar!” vrålade en uppretad
Olram tem-Palast ran-Hekar och slängde en ölsejdel på
Tigon senast de träff ades. Stämningen är numera tryckt
när de möts.
5Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Ätten ran-HekarHeraldik: Ett grönt tjurhuvud mot röd bakgrund.
Motto: Styrka ger framgång; envishet ger styrka.
Överhuvud: Olram tem-Palast ran-Hekar
Huvudnäringar: Jordbruk och boskapsskötsel, militära
poster.
Ran-Hekar äger närmare en sjättedel av hela Telbirs yta,
uppdelat på ättens olika familjer. Åtminstone de senare ge-
nerationerna är kända för sin stora kroppshydda, och ran-
Hekar är mycket stolta över att man en gång var bönder.
Övriga ätter försöker ofta spåra sitt ursprung tillbaka till
azlisk tid; ran-Hekar är stolt över släktsagan som säger att
deras förfader var en barbarisk hövding som svor trohet
åt kejsaren en gång för länge sedan. Många av de stora
och starka sönerna och brorsönerna till Olram, den väl-
dige patriarken, har gjort tjänst som soldater i Telbirs och
andra länders arméer. Mod och styrka är drag som släkten
uppskattar; fi nesser har man inte mycket till övers för. Ol-
ram ogillar öppet furstens skattepolitik som betonar Ma-
denburg framför landsbygdens socknar och hans förlitan
på modern teknologi istället för den hederliga massan av
kanonmat ledda av trogna offi cerare.
Olrams son, Yserk, är ett kapitel för sig. Han har okarak-
teristiskt nog gått Pennans Väg och undvek sin fars förakt
enbart genom en mängd våldsamma studentfester och äm-
net för hans studier. Yserk är övertygad om den överlägsna
moraliska och mentala naturen hos primitiva, barbariska
samhällen, jämfört med dagens dekadenta värld. Han har
besökt Mirak och Digerveden; det är ifrågasatt om hans
intryck av deras folk överensstämmer med dessas egen bild
av sig själva, men han uttalar sin djupaste beundran för
dem. Ysker har till sin förvåning fått en gåva av fursten
för att skriva Telbirs fornhistoria om de ädla högtermaliska
barbarerna; han vill gärna gräva ut en serie gravdösar i ut-
kanterna av Maden. Med en del bekanta från festlivet har
han också grundat De Vördnadsfulla Ättlingarnas Loge,
som i stort sett går ut på diverse alkoholindränkta ceremo-
nier där man klär ut sig i ”genuina” barbardräkter (SL har
tillåtelse att lägga in så fåniga hjälmar han vill), äter stora
mängder illa kokt kött och sjunger folkvisor.
Ätten ran-FirnenHeraldik: En stegrande röd hjort mot vit bakgrund, som
vänder sig mot en röd stjärna.
Motto: Handling och tanke – ett.
Överhuvud: Ersirka tar-Tybald ran-Firnen
Huvudnäringar: Off entlig tjänst som offi cerare eller tjäns-
temän
Ran-Firnen är mer infl ytelserika än rika, även om fa-
miljens många män och kvinnor i furstlig tjänst gett dem
värdefulla kontakter för de som följt Guldets Väg istället
för Svärdet eller Stolens. I fyra generationer har Maden-
burgs polemark varit en ran-Firnen; i två generationer har
dess överdomare varit en ran-Firnen. Ersirka själv leder
Rådsförsamlingen, en oavlönad men ansedd tjänst. Än så
länge har inte ran-Firnen förlorat några viktigare tjänster
till uppstickande plebejer. Dessutom hoppas Ersirka på att
hennes landsfattiga ätt skall kunna dra nytta av exploate-
ringen av Maden. Skulle dock detta bli en muta till ple-
bejerna, eller ran-Firnen börja förlora höga offi cersposter
och förvaltningsämbeten till furstens ”valpar”, så skulle
stödet smälta bort som glass på en het spis. Sedan gam-
malt konkurrerar man med ran-Hekar om militära poster
och med ran-Kesan om civila. Fejden med ran-Hekar har
av tradition varit illasinnad, den med ran-Kesan godmodig.
I modern tid har ännu inte Olram kommit över att Ersirka
tackade nej till hans frieri i deras ungdom.
Ätten ran-KesanHeraldik: Ett svart bläckhorn med en gyllene tupp som
sitter på det, mot grön bakgrund.
Motto: Sinnets skärpa överträff ar svärdets.
Överhuvud: Tarlisa tar-Pilandor ran-Kesan
Huvudnäringar: Off entlig tjänst, varvsindustri, akade-
miska uppdrag
Få ätter har en mer passande vapensköld – nedbläcka-
de fi ngrar och tuppstolthet är vanliga drag hos ran-Kesan.
Även om man inte håller lika viktiga poster som den gamla
rivalen ran-Firnen har man brukat hålla desto fl er, och ät-
ten är känd för sin snarstuckenhet liksom för sina många
medlemmar som valt Pennans Väg. Resultatet av det se-
nare är att akademiska debatter avgörs med dueller. Det
senare ledde till att Tarlisa tar-Pilandor miste sin make till
furstens svåger (hur är det nu, kommer varat före väsen-
det?). Hennes personliga vendetta har förankrat hennes ätt
bland furstens belackare, fastän familjens skeppsrederier
går bra, och fastän ättens mentors-falang är stolta bakanis-
ter (akademiker kan man bli som världslig student eller re-
ligiös mentor, och ran-Kesan har alltid sett till att några av
dess döttrar får mentorstjänster i landets mer prestigefyllda
tempel). En gammal fejd med ätten ran-Deber har gjort
det svårt att bilda en vettig allians; det har nu glunkats om
att ett lämplig giftermål kunde lösa den saken.
Ätten ran-DarusHeraldik: En helt röd sköld med en vit spets, med ett gyl-
lene panterhuvud.
Motto: Listig som en räv, tapper som en panter.
Inoffi ciellt motto: ”Dolkar passar bäst strax under vänstra
skulderbladet på en fi ende.” Leon tem-Isar ran-Darus, när
någon frågade om hans åsikt vad gäller modet för bärande
av vapenbälten.
Överhuvud: I teorin Leon tem-Isar ran-Darus, i prakti-
ken Ulaf tem-Isar ran-Darus.
Huvudnäringar: Handel, sjöfart, döttrar
Ran-Darus sticker inte under stol med att ändamålen
helgar medlen när de gör aff ärer. Däremot talas det tyst om
den höga frekvensen dödsfall bland de som står i vägen,
inom och utom ätten. Framförallt talas det tyst om Leon
tem-Isar ran-Darus lägliga blodpropp, som lämnade ho-
nom så förlamad att hans yngre bror styr ätten i praktiken.
Just nu går det bra för fursten, och således är ran-Darus
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 6
ytterst lojala – och ytterst kapabla – undersåtar. Man har
funnit en ny allierad i den nyligen adlade ran-Aspi, som
inte skulle kommit dit han kommit med sitt repslagargille
idag om det inte varit för Ulaf tem-Isar ran-Darus. Annars
är en av ran-Darus viktigaste handelsvaror sina döttrar,
som man gifter in i både rika plebejfamiljer och
andra patricierätter. Informella, familjära
påtryckningar kan vara nog så viktiga.
Ett behov av att dominera alla po-
tentiella äktenskapsmarknader
har också gjort ran-Darus till le-
dande inom mode,kvickhet och
hovstalanger.
Ätten ran-DeberHeraldik: En grön bägare på
ett vitt fält.
Motto: Att Inse, Att Handla,
Att Förädla, Att Undervisa (tra-
ditionellt ordspråk från Kosmo-
krator, som defi nierar en mystagogs
plikter, och i vidare överföring vilken
god ekomantikers som helst).
Överhuvud: Retor tem-Ilon ran-
Deber.
Huvudnäringar: Jordbruk, textil-
handel.
Den förste Ran-Deber fi ck sin patriciertitel för sina
dristiga dåd och för sin fromhet, sägs det. Han nedkämpade
i alla fall inte bara sin härskares fi ender utan också rövare
och odjur i allmänhet; han återförde reliken Smaragdkal-
ken till Agapia-templet i norra Madenburg. Ran-Debers
stamfar var en vandrande jarlason under Svärdseran som
utförde en mängd tappra dåd efter att ha omvänt sig till
den ekomantiska läran. Nuförtiden är det länge sedan man
hade något militärt infl ytande; man håller sig fl ytande på
ättens sedan urminnes tider befästa rykte och omfattande
linodlingar. Retor tem-Ilon ran-Deber är inte heller han
någon kämpe, men han är känd som en from och givmild
man; han är ytterst populär bland stadens plebejer, och har
öppet uttalat sitt stöd för Hieroforen i Vertiod, som han
besökt och haft långa samtal med.
Ran-Deber är inte glada i furstens försök att lägga sig i
templens göranden och låtanden, och ogillar hans gudlösa
mekanurgiska spekulationer. Retor är dock en så varm an-
hängare av ekomantisk moral att han är en dålig intrigör;
han kan inte ljuga och har till och med svårt att vara arg på
folk, och man förändrar inte politiken genom att se djupt
sårad ut och förklara hur besviken man är på den man talar
med. Skulle hans son Rolar gifta sig med någon av ran-
Kesans döttrar skulle det antagligen bli annat ljud i skällan;
alla vet att han bara v äntat på att Rolar skall ”stadga sig”
för att dra sig tillbaka till ett stilla kontemplativt liv. Rolar
delar sin fars ideal men är betydligt bryskare och barskare.
Smaragdkalken är berömd över hela Vidonia. Den-
na gamla ekomantiska relik verkar snarast vara en mortel
av djupgrönt, skrovligt glas. Den tillskrivs mystiska kraf-
ter över vad som nu hälls i den och användes i galeniska
ritualer av matriarkerna i Agapia-templet i många gene-
rationer, innan Agapias nexus ebbade ut och kalken kom
att hamna i Madenburgs Stora Tempel i slutet av det som
nu kallas Agapia-allén. Enligt legenden skall den
heliga matriarken Agapia ha använt morteln
i sin dagliga gärning. När hon dog vid
hög ålder transmuterades stenen till
något som liknar smaragd. Fursten
tilltvingade sig reliken, och han
har varit tvungen att erkänna att
hans mekanurgiska perception
inte kan säga vad den är gjord
av. Den är varken en smaragd
eller grönt glas, men ett mate-
rial okänt för vetenskapen. Den
stals från Agapia-templet av mi-
notauriska rövare under Svärdse-
ran, men ran-Debers stamfar åter-
erövrade den och straff ade missdå-
darna.
Ätten ran-SolonHeraldik: Ett träd med röd stam och
grön krona mot en vit bakgrund.
Motto: Från ollonet eken; från ambitionen storheten.
Överhuvud: Kassandra tar-Ulaf ran-Solon
Huvudnäringar: Jordbruk, byggsten, handel (främst med
pälsverk)
Ran-Solon är uppstickare. Deras stenbrott var bara en
binäring till ättens stora sädesfält, till dess man för några
generationer sedan kom att skaff a sig makt i Lodets Kolle-
gium. Ingen har nått längre än Kassandra tar-Ulaf ran-So-
lons yngre bror, och detta samtidigt som den nya regimen
ledde till en byggboom. Allt mer av ättens ökande inkomst
har investerats i pälstraden med Digerveden; man funderar
på att öka timmerimporten också, och etablera skogshug-
gare därvid. Kassandra måste dock ofta lugna landsbyg-
dens ättemedlemmar, som drabbats av furstens skattepo-
litik, som drar in medel till huvudstaden och utarmar de
mindre städerna och landsbygden. Hon har börjat lägga
ut sina krokar för Tigon tem-Bardus ran-Pesann för att
försöka få stöd för en skatteutjämning; i utbyte skall hon
stödja hans krigsvilliga politik gentemot Ireken.
Ätten ran-AspiHeraldik: Tre rep i silver över en blå sköld
Motto: Inget rep är starkare än sin svagaste fi ber.
Inoffi ciellt motto: ”Det fi nns mer än en sak man kan göra
med en snara.”
Överhuvud: Pylast tem-Lauk ran-Aspi
Huvudnäringar: Hampaodling, repslageri, handel, orga-
niserad brottslighet (givetvis inte offi ciellt)
Pylast köpte sin patriciertitel; hans gåvor till det all-
männa överträff ade någon liturgi som de existerande patri-
Ulaf tem-Isar ran-Darus
modelejon och mecenat
7Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
cierfamiljerna ålagts på lång tid. Han kontrollerar oroliga
element som kan störa furstendömets utveckling; fursten
ville ha honom på sin sida. Å andra sidan är han nu i skuld
till ran-Darus, men vad gör det i utbyte mot att vara den
mäktigaste av Telbirs ”små” patricierfamiljer? En av hans
senaste (lagliga)aff ärer är att gå runt furstehusets monopol
på lumppapperstillverkning; man kan göra papper av ham-
pa också, och priset har ökat. För ökad eff ektivitet (och sitt
goda renommé bland de furstetrogna) har han engagerat
en mekanurg i saken, en gammal aff ärsbekant, som tyvärr
inte gör så stora framsteg än. Han kallar sig Sabri tem-
Bamdur men är i kriminella kretsar mer känd som ”Bir-
fi laren”; han är inte van vid mekanismer som inte dräper
och mördar, men han tar lätt på saken. Det fi nns många
mekanurger i det här landet att bestjäla på sina upptäckter
– det var ju ändå därför han kom hit! (Mer om Birfi laren
fi nner du i ett dokument på Rävspels hemsida)
Gillen i Madenburg.Gillena i Madenburg organiserar många av dess infl ytelserika
plebejer och en del patricier. Här är en del information om
dem.
Den Blodiga Knivens GilleDen Blodiga Knivens Gille är inte något lönnmördargille
(men låt gärna rollpersoner tro det); de organiserar slaktare
och garvare. Av hygienskäl krävs särskilt tillstånd för att
syssla med dessa stinkande hantverk, och det ges enbart åt
gillesmästare. 15 slaktar- och 10 garvarmästare utgör gillets
ledning. Däremot täcker deras privilegium inte in slakt och
försäljning av fj äderfä. Detta sker dock sällan i bulk, och
oftast utanför stadsmurarna i vilket fall. Elastovatos heter
den väldige minotaur som är den enda icke-människan
bland stadens gillesmästare. Större delen av gillet tillhör
hans folk. De försöker hjälpa minotaurer som kommer till
Madenburg att få hederliga arbeten och att inte bli lurade
av människor.
BrödbrödernaBrödbröderna är ofta systrar; det förenar vanliga bagare
med socker- och pastejbagare. De har inte lyckats utverka
någon formell regel som säger att man måste vara medlem
för att få tillstånd av stadens råd att sätta upp en verksam-
het som kräver en bakugn, men i praktiken får man inte
ett sådant tillstånd utan ett mästarbrev från gillet. Gillet
har 62 erkända mästare, de fl esta som sagt mästarinnor.
Stränga regler säger hur mycket bröd får kosta, men ädlare
bakverk får man ta ut vad pris man kan för.
Bårdskärarnas Gille Bårdskärarnas Gille förenar barberare och badare, men
också många simpla fältskärer – dessa yrken tenderar att
falla samman. Det enda gillesprivilegium de utverkat är
att endast badarmästare (av vilka det fi nns 10 i staden) får
driva badinrättningar, i utbyte mot kontroll av hygienen
och att de ser till att badhusen inte är förtäckta bordeller.
En av dessa badmästare är mystagogen Ulirna tar-Karst.
Gillet har försökt få någon sorts standard för utövande av
kirurgi, men trots uppvaktande av Vita Rosen (bland an-
nat genom donationer och att gesäller måste arbeta som
tjänare vid hospitalet) och andra ekomantiska auktoriteter
har det inte lyckats. Gillets skylt, med rakkniven och bor-
sten, intygar dock för många att innehavaren kan förväntas
dra ut tänder, skära bort vårtor eller spjäla ben utan att ta
livet av patienten.
DragarbrödernaDragarbröderna är en fullständigt inoffi ciell sammanslut-
ning av dragare (professionella bärare), kuskar, sjåare och
andra ”transportarbetare”. De har inte utverkat furstlig rätt
att kalla sig ett gille (många dragare har gillen i andra stä-
der), men beter sig i mycket som ett. Bland annat har man
faktiskt ett gillestempel, ett tempel i hamnen uppbyggt av
medlemmarnas svett som utgör en egen församling över
stadsblocksgränserna. Medlemmarna tar också upp ”kol-
lekt” för att hjälpa skadade kamrater. Sedan Månglarna fått
sitt gille har dessa skador mer och mer ofta uppstått i bråk
med muskler inhyrda från Repslagargillet (ofta arbetslösa
sjömän). Dragarbröderna har därför mer och mer börjat
söka hjälp hos stadens andra fraktioner. Detta kan bli blo-
digt.
Det Gyllne StädetDet Gyllne Städet förenar de hantverksmästare som ar-
betar med ädelstenar och ädla metaller. Gillet har hela 26
mästare, och av viss tradition inkluderas optiker, urmakare
och instrumentmakare i deras skara, och bland dem fi nns
fyra aktiva mekanurger. Gillet har ett monopol på handeln
med ädla metaller i staden, och sex av mästarna är patricier.
Däremot får man sälja smycken, husgeråd av ädla metaller
etc. fritt, och mycken kram säljs utanför gillets kontroll.
Gillets makt beror dels på att medlemmarna är rika och
förnäma, dels på det infl ytande de har över fursten. Det
Gyllne Städet var nödvändiga för att skapa Spegeltornet,
och i utbyte fi ck medlemmarna extra privilegier – bland
annat äger gillet rättigheterna att slå Madenburgs mynt.
Det Gyllne Städet arbetar för att Madenburg skall skaff a
sig en koloni i Digerveden, för att skaff a guld till billigare
priser. De försöker i gengäld stoppa utdikningarna av del-
tat, som de anser kostar mer än de smakar. Istället skall de
fattiga erbjudas ett nytt liv i Digerveden!
Lodets KollegiumLodets Kollegium är kanske det mäktigaste gillet i Ma-
denburg; det organiserar stenhuggare och murare, och
ingen byggnad får uppföras utan deras medlemmar. De
ständiga off entliga byggnationerna har lett till att det fi nns
runt 60 mästare i staden vid varje givet tillfälle. Kollegiet
räknar stolt sina anor till azulisk tid och anser att de be-
varar det azuliska imperiets stolta byggnadskonst. Genom
att så många av dess mästare befi nner sig på språng fi nns
en mer utarbetad tradition av utbyte med andra städers
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 8
gillen, och regler och ceremonier är många och långa. En
unik företeelse är att ett examensbevis från en akademi i
ämnet arkitektur eller ingenjörskonst räknas som ett ge-
sällbrev, även om många mästare som arbetat sig upp med
händerna ser ned på ’akademikerna’. Gillets stormästare,
patriciern Tegar tem-Ulaf ran-Solon, har gjort båda, och
är därför en populär och uppskattad ledare. Genom gillets
infl ytande över fursten (och vice versa) är han också en av
Madenburgs mäktigaste och rikaste män.
KrämarkollegietKrämarkollegiet aff ekterar att
de är ett gille, men är främst
ett handelsbolag som förenar
de som handlar med kryddor,
ljus, parfymer, tobak, chai och
mycket annat. Genom sin be-
tydelse som återförsäljare inom
furstens handel har de fi kat åt
sig privilegier för försäljning av
många av dessa varor, fast det
sägs att fursten också försöker
kontrollera stadens ekoman-
tiska organisationer på detta
sätt – Krämarkollegiet kan styra
tillgången på örter och andra
medicinska ingredienser, vilka
fursten utverkat prisstopp på
”av humana skäl”. Parfymören
och mystagogen Eona tar-Pilas
är en av få ekomantiska aukto-
riteter inom staden som står på
furstens sida.
Körsnärgillet Körsnärgillet har 45 mästare, varav en del bereder pälsverk
till plagg av olika slag, medan andra förädlar skinn till päl-
sar som används av andra hantverkare, t.ex. hattmakare
och pungstickare. Råmaterialet kommer i stor utsträckning
som import, främst från Digerveden. Flera av mästarna
kan mer adekvat beskrivas som pälshandlare som exporte-
rar pälsverk över hela landet och utanför; två av dem är av
patricierätt. Körsnärsgillet arbetar aktivt för att en koloni
av Nygaards typ upprättas i Digerveden; detta skulle göra
deras råvaror billigare. I detta syfte arbetar de med Det
Gyllne Städet.
Månglarnas Enade SkråMånglarnas Enade Skrå är ett annat exempel på en in-
tresseorganisation maskerad som hantverksgille. Medlem-
marna säljer varor som fi sk, vatten (jo, vattenbärning är
ett yrke), ved, kol och hö och halm. Skrået är ett försök
att skapa privilegier och öka priserna (samt att sänka lö-
nerna för kuskar och dragare), som ännu inte lyckats. Man
samarbetar med Repslagargillet för att komma någon vart,
eftersom man ofta förser skepp med varor. Månglarna för-
söker också importera ”gästarbetare”, ofta minotaurer, som
kan ha svårt att få andra jobb och kan utnyttjas för en billig
penning. Den Blodiga Knivens gille har därför av etniska
skäl kommit i konfl ikt med Månglarna.
Möllarnas KollegiumMöllarnas Kollegium är litet – enbart tolv medlemmar i
staden, och ett tiotal andra i de omkringgivande köping-
arna och byarna. De är ett försök att organisera inte bara
stadens utan hela rikets mjölnare. Detta sker dels för att
konstruktionen av stora arbets-
maskiner är något som ligger
fursten varmt om hjärtat (och
två medlemmar driver fl ogis-
tonmöllor, varav en som kan
förfl yttas för att driva kvarnar
och sågar på platser där det
behövs), dels för att försöka
minska makten hos de stor-
godsägare som hittills kontrol-
lerat odlingen av brödsäd.
Penslarnas SkråPenslarnas Skrå organiserar
ungefär 25 mästare på målning,
rappning och liknande proce-
durer. Det är det tredje av byg-
gargillena i staden, och eftersom
de alltid behövs vid byggnatio-
ner har de kommit att vara våg-
mästare mellan timmermännen
och murarna. Gillesmästarin-
nan Birba tar-Paran gör sig
bästa för att förbli neutral och
spela ut alla mot varandra. De
saknar egentliga privilegier, dock, utan förlitar sig på sitt
professionella rykte. Sådana privilegier, liknande de andra
byggmästarnas, är Birbas egentliga mål.
Repslagarnas GilleRepslagarnas Gille har egentligen bara 10 mästare som är
repslagare; genom en uppluckring av medlemskraven har
man kommit att organisera stadens skeppsfurnerare (om-
kring ett tjugotal), och skaff a sig monopol på försäljning av
mer än en typ av förnödenhet på samma plats. Denna fi f-
fi ga lag, antagligen genomdriven via skeppsredare genom
de facto-monopolet på pålitligt tågvirke, förhindrar att
fl era typer av varor säljs i samma lokal om inte säljaren är
mästare i repslagargillet. Flera av medlemmarna har blivit
mycket rika. Fastän han inte är gillesmästare, är den mäk-
tigaste Pylast tem-Lauk ran-Aspi, som inte bara köpt sig
en patriciertitel utan också enorma hampaodlingar, för att
försörja och dominera marknaden på tågvirke. Repslagarna
är kända för sina rena maffi ametoder – som ran-Aspi säger:
”Det fi nns mer än en sak man kan göra med en snara.”
Lodets kollegiums gillesmästare
Tegar tem-Ulaf ran-Solon
9Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Den Resta Stolens SkråDen Resta Stolens Skrå är ”lodarnas” främsta konkurren-
ter och vedersakare, med runt 70 mästare. De organiserar
timmermän, takläggare och liknande yrkesmän och har
samma privilegier som stenhuggarna. De började som en
organisation för att hjälpa medlemmar som förolyckats i
arbetet, och deras familjer, och har tydliga religiösa för-
tecken, vilket inkluderar att de har stadens största och ståt-
ligaste gillestempel. Fromhet har länge varit en väsentlig
egenskap för att avancera i gillet, och detta gör att de försö-
ker sätta ideologisk press på fursten. Ibland tar sig de bägge
byggargillenas fi endskap sig våldsamma uttryck, vilket of-
tast innebär att gäng av lärlingar och gesäller bestämmer
sig för att ge varandra stryk. Gillets stormästare, Hakun
tem-Sant, är en mycket gammal man, men fortfarande en
skicklig talare.
Sadel- och seltygsmakarnaSadel- och seltygsmakarna saknar också formella privi-
legier; gruppens 29 mästare säljer mer än andra eftersom
deras namn garanterar kvalitet, inte på grund av några
stadslagar.
Skyttelns SkråsystrarSkyttelns Skråsystrar organiserare vävare, mattvävare, tält-
makare och färgare av bägge könen, trots namnet. Med-
lemmar har monopol på import och export av kläde, ull
och lin, och fl era infl ytelserika medlemmar är därför pa-
tricier som främst sysslar med klädeshandel. Däremot har
de inget monopol på att väva eller färga tyg. Utanför gillet
har några mekanurger – efter en dusör från fursten – för-
sökt etablera ett väveri där fl ogistondrivna automater utför
vävandet, men Skråsystrarna har utnyttjat sitt monopol för
att driva dem av fältet. De har ännu inte gett upp, men fur-
sten stödjer dem inte aktivt längre. De rika skråmästarna
har därför börjat stödja furstens ekomantiska vedersakare.
Skräddargillet Skräddargillet har inte mycket infl ytande; många medbor-
gare syr sina plagg själva (eller snarare, familjens kvinnor
gör det) och deras varor är inte av nödvändighet dyrbara.
De har inte lyckats få exklusiva gillesprivilegier, och de 36
mästarna behåller sin ställning enbart genom hävdandet
av hög kvalitet. De försöker med brist på framgång stödja
utvecklandet av fl ogistonvävstolar, i konfl ikt med Skyttelns
Skråsystrar.
Skrået för Hatt- och HandskmakareSkrået för hatt- och handskmakare har enbart ett trettio-
tal medlemmar, men är främst en vänförening som håller
nere priset på skinn och kläde. Gillesmästarinnan Ylirba
tar-Korba har utverkat furstligt privilegium såtillvida att
”staten” aldrig köper annat än från skråets medlemmar.
Detta beror främst på att modisten är en av furstinnans
förtrogna.
Skrået för Tunnbindare och SvepareSkrået för Tunnbindare och Svepare har inte lyckats få
några egentliga privilegier, men enbart medlemmar i gil-
let kan bränna in gillesstämpeln på sina varor, och det är
inoffi ciellt ett märke på att tunnan faktiskt rymmer det den
ska. Gillet har 35 mästare, och är upptaget med att förse
handelsmän, sjökaptener och byggnadsindustrin med tun-
nor, remmare och dylikt.
Det Svarta StädetDet Svarta Städet grundades samtidigt som Det Gyllne
Städet. De är ett gammalt gille; de organiserar alla de olika
smeder som krävs för att framställa redskap och husgeråd
av icke ädla metaller. De har gamla privilegier som gör det
olagligt att arbeta som grovsmed, låssmed, knivsmed etc.
utan att vara medlem, och ett femtiotal mästare. Gillet har
ett dussintal aktiva mekanurger, och är mycket involverade
i furstens aff ärer. Fursten själv är mästare i gillet, och hans
mästarprov hänger i taket i gilleshallen: en höj- och sänk-
bar ljuskrona av blankpolerat stål.
Sylens gilleGehäng-, bältes- och spännesmakarnas med Pungstickarna
Gillesbröder har mycket längre namn (och mycket bisar-
rare gillesskylt; det antas vara en syl men ser ut som något
snuskigare) än de har infl ytande. Sammanslagningen av
mästare inom många olika discipliner (för närvarande 53)
har inte förlänat dem några furstliga privilegier, men har i
viss mån hindrat att de som handlar i gross med läder och
pälsverk inte drivit upp råvarupriserna.
De Två Rankornas Gille De Två Rankornas Gille har monopol på bulkförsäljning
av öl (humleranka) och vin (vinranka) i staden; genom
detta kontrollerar man också stadens 10 värdshus, medan
ingen kvalitetskontroll eller gilleslag fi nns för tavernor och
enklare ställen. Endast medlemmar av gillet får erbjuda
sovplatser åt resenärer, för att upprätthålla brand- och sä-
kerhetsföreskrifter. Man bryr sig sällan om änkor som hyr
ut rum per natt eller dylikt, men driver sedan länge hetsjakt
på tavernaföreståndare som gör detsamma. Efter midnatt
och till gryningen får därför ingen vistas i en lokal som säl-
jer mat eller dryck, förutom vid de 10 egentliga värdshusen.
Frikostiga gratismåltider och fri sprit till stadsvakten gör
att denna lag uppehålls väldigt nitiskt. Brännvinsbränning
och dito försäljning är ett furstligt privilegium; det är inte
bara lönsamt utan en militär angelägenhet, eftersom till-
verkning av bra krut förbrukar stora mängder ren alkohol.
BokbranschenBokbindare och –tryckare är inte organiserade, men man
får inte sälja, binda in eller trycka böcker eller annat utan
en furstlig licens, och papperstillverkning är ett furstligt
monopol i hela riket. 13 tryckpressar och 8 bokbindare har
givits tillstånd än så länge, och de måste lämna en kopia
av allt som trycks till det furstliga biblioteket, som också
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 10
fungerar som censurmyndighet (inte ovanligt i Vido-
nia, utan standardprocedur). Furstens bibliotekarie är en
av hans gamla lärare från Akademin, metafysikern Ekrit
tem-Ulaf ran-Striga. Ekrit trodde han fått en sinekur där
han kunde lata bort sin giktbrutna ålderdom, och har till
sin förvåning och irritation funnit att han är centrum för
furstens informella men omfattande säkerhetstjänst. Han
fullgör sin uppgift med viss framgång; på sin hustrus för-
frågan varför han satte gubbstrutten där han satte honom
lär fursten ha svarat: ”Han är inte 100 kompetent, men
han är 100 lojal.” Givetvis har det gjorts försök att trycka
saker i smyg i staden, men de som ägnar sig åt eventuellt
samhällsomstörtande verksamhet har funnit sig i att trycka
pamfl etter och dylikt utanför Telbir och smuggla in dem
istället.
Mer om gillesväsende i Vidonia i allmänhet fi nner du i
Appendix 1: Fakta.
Den Undre världen i Undrens StadSom alla städer i Vidonia har Madenburg sina utstötta, fattiga
och smutsiga invånare. Furst Urvins dröm om en skinande
ren och vit drömstad är långt ifrån verklighet. Ännu.
De kranka och de uslingarDet fi nns ganska många tiggare och lösdrivare i staden.
I Madenburg har fursten gett stadens centrala tempel på
Borgbacken och Vita Rosens hospital på Lakkerkullen
rätt att utfärda tiggarbrev, förutom domsbetjänterna som
kan återfi nnas i Rådhuset. De ekomantiska auktoriteterna
har rykte om sig hos vanligt folk att vara mer milda än
domsbetjänterna, men det är en sanning med modifi ka-
tion: tiggarna själva säger att det går på ett ut. I synnerhet
hospitalsystrarna har en mycket realistisk syn på vem som
kan arbeta och inte, och den som försöker vinna sympati
genom falska åkommor (när det fi nns de som är sjuka och
handikappade på riktigt) vinner mycket lite sådan från
hospitalet. Församlingsäldste vid det centrala templet be-
står av mycket förnäma medborgare som aldrig konfronte-
ras med tiggarnas realitet annat än när någon ber om tig-
garbrev, medan domsbetjänterna är plebejer.
Ungefär hälften av Madenburgs tiggare är lagliga. En
tredjedel är olagliga men under kontroll av en av många
bossar; resten opererar fritt och riskfyllt. Den mest efter-
traktade platserna att tigga på är Rådhustorget och längs
Agapiaallén. I synnerhet på Sol- och helgdagar fi nns där
ofta många människor som rent rutinmässigt sticker till
tiggarna en slant. Rådhustorgets tiggare råder under Pole-
marken Tegur och Agapiaalléns under Irda Benlös. Dessa
tiggarbossar rapporterar sedan till Trasfursten, som numera
är sängliggande i sitt kyff e på Barats Backe.
Alla stadens tiggare är inte direkt beroende av denna
skrämmande fi gur, men det är mycket större ordning i sta-
den sedan han dök upp för åtta år sedan. Trasfursten bärs
av fyra medhjälpare varje vecka till palatset, där han dricker
chai med mäster Ekrit, furstens censor och bibliotekarie
(som grimaserar illa bakom sin parfymerade näsduk, men
vad gör man). En skrivare antecknar där alla rykten, lögner
och skvaller som Trasfurstens anhang snappat upp under
veckan. I utbyte låter stadsvakten och fattighusen Trasfur-
sten domdera som han vill över stadens tiggare. Den som
inte överlämnar sin förtjänst till tiggarbossarna blir slagen
eller, än värre, man ser till att stadsvakten ignorerar hans
tiggarbrev och haff ar den stackars tiggaren för lösdriveri.
I de sämre kvarteren för tiggeri (vilket i stort sett är de
sämre kvarteren i staden i allmänhet – dess invånare har
inte råd att ge lika mycket allmosor) är tiggeriet heller inte
lika organiserat. Tiggarna har alltså att välja mellan pest
och kolera. Den som håller sig till de bästa stråken måste
ge upp det mesta av sitt levebröd till översittare, medan
den som sitter i stadens skrymslen och tigger kanske inte
får något.
Tiggarna i hamnkvarteren har den bästa av alla världar.
Där fi nns ofta sjömän som blir sentimentala när de just
fått löning, och ingen boss har kunnat växa sig alltför stor.
De brukar få påhälsning av Tuppen, en lösdrivande individ
som de fl esta hävdar är en mystiker, fastän man har sett ho-
nom slåss. Många hävdar också att han är tossig, eftersom
man ser honom gala vid solens uppgång. Mystiker-ryktet
och hans öknamn kommer dels från att han brukar göra
det från tacknockar och murkrön, dit det verkar omöjligt
för vanliga dödliga att klättra, dels från att de översittare
som hamnat i bråk med honom brukar sluta med näsan
före i hamnens vatten eller någon gödselstack, och oftast
inte riktigt fattar hur de förlorade slagsmålet. I vilket fall
är Tuppen många tiggares idol. Han är noterad som ”miss-
tänkt” i mäster Ekrits rullor och ”fridsstörare” i hamnvak-
tens papper.
Agápia-templet i Madenburg, sett från Agápia-allén
11Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
I Madenburg fi nns tre off entliga fattig-
stugor. En drivs som en liturgi av patricier-
familjen ran-Elamad (Kalkens Hugsvalel-
se), en drivs av hamnens ekomantiska tem-
pel (bara kallad ”Fattighuset”), och det sista
är en nybildad institution som skapats på
furstens initiativ, Furst Barats Arbetshus.
I motsats till andra liknande ställen
tar denna bara emot arbetsföra männis-
kor, medan sjuka kan få en omild men inte
ovänlig skjuts till Vita Rosens hospital på
Lakker-kullen. Kvinnor sätts i arbete med
att riva upp trasor till lumppapperstillverk-
ning, män med att stampa trasor med vat-
ten. ”Lönen” är anspråkslös mat och hus-
rum, och säckiga kläder som är hela och rena men klart
utmärker en som ett fattighjon. Även om det måhända är
bättre än att svälta är det mer likt ett fängelse än något an-
nat (fattighjonen släpps inte ut hursomhelst).
Det råder tvist mellan fattighusets föreståndare och
det församlingstempel på Tryckarbrinken dit hjonen travar
varje Soldag. I templet anser de äldste att det är fel att man
separerar man från hustru på fattighuset, medan förestån-
darna säger att det är för att hindra kvinnorna från att bli
gravida. Barn till omhändertagna familjer hamnar på ett
barnhem i Kaervik som drivs av stadens ekomantiska för-
samling. Detta innebär inte att de juridiskt skiljs från sina
föräldrar men väl att de rent fysiskt inte får träff a dem.
Tjuvar och löskefolkDet fi nns fl era mindre ligor av fi cktjuvar i staden, och ett
halvdussin inbrottstjuvar. De är inte det minsta organise-
rade, även om deras ledare oftast vet vilka de andra är och
lyfter respektfullt på hatten om de möts på gatan eller på
någon krog. Polemarken Tegur ”hyr ut” tiggare som stör
off er för fi cktjuvar och utkikar till den som vill gå in i hus
där han inte hör hemma, och detsamma gäller fl era mindre
mäktiga tiggarbossar, men Irda Benlös anser sig ha en viss
standard att upprätthålla eftersom de som ger hennes tig-
gare allmosor betraktas som fromt folk; den som envisas
med att fråga henne om sådant brukar få påhälsning av
lagens långa arm.
Många av stråtrövarna i Madenburgs omnejd har dä-
remot en viss gemenskap. Telbirs vägar är numera gan-
ska säkra, eftersom furstens vakter systematiskt letade
upp kända hälare i samband med kampanjen mot olaglig
värdshusverksamhet under de senaste åren och helt sonika
hängde eller stympade de fl esta av dem. De få ”patricier”
(som slumrävarna kallar beridna rånare) vilka forfarande
är aktiva är de som avyttrade sitt stöldgods hos skeppsfur-
neraren och diversehandlaren Terirk tem-Huril, en promi-
nent medlem av Repslagarnas gille. Terirks kontakter med
ätten ran-Aspis gör att han hållit lagen borta från sina
operationer. De fl esta stråtrövare som inte håller till i Ma-
den syns därför i Terkirks butik, och känner varandra till
utseendet och namnet. De försöker nu ar-
beta över gränsen mot Galbreburg istället.
I Maden, träskdeltat väster om staden,
bor klaner av herdar som lever mer eller
mindre utanför samhället. Ingen av dessa
familjer accepterar utomståendes inbland-
ning i deras angelägenheter, så de lämnar
inte gärna ut brottslingar som de är släkt
med. En del av dem har t.o.m. uppmunt-
rat dem, och det fi nns fl era ligor av beridna
banditer som har sina baser på öar i deltat.
Andra av dem opererar från små fl odbåtar
och kan väl närmast räknas som anspråks-
lösa sjöhundar. Madenrövarna är inte allt
för sams inbördes utan är uppdelade i olika
klaner, men de avslöjar inte varandra för furstens soldater
och bemöter de ensamma beridna rövarna med professio-
nell artighet. I tjuvslang är de ”besuttna” patricier.
Dessa rövare syns i städerna när de behöver omsätta mer
svårsålda varor. Enklare byten avyttras i Maden; många har
som sagt släktingar där som tar emot sådant som kreatur,
småbåtar, vapen eller kläde. Dyrbarheter som juveler eller
fi na viner säljs dock inne i staden, allt som oftast i Terkirk
tem-Hurils butik. Det han inte kan sälja själv kan han av-
yttra via någon kontakt.
Kringstrykare är lika illa sedda i Telbir som på många
andra håll, även om man behöver deras tjänster. Eftersom
det Gyllne Städet har sådant infl ytande över fursten försö-
ker man hålla efter de som bryter mot deras privilegier, och
det inkluderar många silversmeder bland kringstrykarna.
Ätten ran-Tulk, känd för sitt smide, har råkat illa ut och
är nu i princip bannlysta ur staden. De har därför börjat
samarbeta med grupper som är missnöjda med fursten, och
bär meddelanden åt dem över Telbirs landsbygd. Andra
kringstrykarätter värda att nämna är ran-Elan (hästhandel,
köper mycket hästar som madenborna ”importerat” från
Galbreburg), ran-Asak (också hästhandlare och gamla
rivaler till ran-Elan), ran-Reta (fauner, som egentligen är
lantarbetare, men som övervintrar i Madenburg när inget
arbete fi nns, och då mest försörjer sig som musiker) och
ran-Tuvar (också fauner, en liten ätt som säljer ved och kol,
och har en pakt med Dragarbröderna om ömsesidigt för-
svar mot Månglarnas trakasserier).
Mer om hur fattiga och kriminella har det i Vidonia
fi nner du i Appendix 1.
Individer av intresseHär följer information om några madenburgare som kan
vara intressanta att känna till. Här avslöjas också en och
annan hemlighet – den som bara ska spela i Madenburg kan
vilja sluta läsa nu!
Argentos DendreArgentos Dendre är en åldrad och ärrad minotaur. Hans
familj har i några generationer levt i människornas länder,
Tiggargosse
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 12
och för det mesta jobbat som legosoldater. Argentos själv
föddes på ett slagfält, och gav sig tidigt in i familjesysslan.
Hans första framgång kom i Dendren, där han arbe-
tade sig upp till att bli befälhavare för furstens livvakt, som
oftast utgjordes av minotaurer. Där tränade han upp re-
kryter – inklusive, ibland, mänskliga sådana. Argentos kom
därvid att etablera en fi x idé: Att minotaurer i allt för hög
grad överskattade sin arts teknologiska underlägsenhet vi-
savis människan. Han tyckte de hade ett rent mindervär-
deskomplex gentemot sina mänskliga kollegor, som ledde
till att de övertog mänskliga stridstekniker och vapen i
onödig omfattning. I vidare utsträckning ledde det till att
minotauriska soldater såg ned på sig själva.
Argentos började själv träna med klassiska minotau-
riska vapen – inte bara hillebarden, som egentligen är ett
människopåfund, utan också olika tyngre svärd och yxor.
Han ville visa att dessa kunde vara nog så eff ektiva vapen
som de nya, lättare och smidigare vapnen, som vidoniska
fäktsvärd. Argentos reste vida omkring, och besökte fl era
gamla vapenmästare på Mirak. Enligt ryktet ville Kimon
Megalos till och med att han skulle stanna och lära upp
hans män, men Argentos avböjde.
Han slog sig därefter ned i Galbreburg som vapen-
mästare, och tränade framförallt minotaurer i vad han lärt
sig själv. Argentos tvekade dock aldrig att utsträcka sin
undervisning till människor eller fauner. I samband med
detta stötte han på många som hänvisade till manualer i
fäktning, dvs. böcker om den teoretiska sidan av svärds-
konsten. Argentos tog detta som en personlig utmaning,
och vid trettioåtta års ålder lärde han sig läsa och skriva så
han kunde författa sin egen bok, Om Fäktning för Alla Folk.
Han hävdade där att de böcker i vapenkonst som fanns ig-
norerade att såväl den som skulle lära sig slåss som de han
kunde möta inte nödvändigtvis var människor. Han häv-
dade också överlägsenheten för många gamla vapenformer,
i synnerhet i händerna på minotaurer.
Boken trycktes vida, lästes mycket, såldes mycket – och
Argentos fann sig plötsligt möta en tunn men ändå strid
ström av fäktmästare som såg hans bok som en utmaning.
Han besegrade dem, en efter en, men han blev inte yngre!
Till slut dödade han en man i vad som inte var en for-
mell duell, och anklagades således för mord. Han fl ydde
Galbreburg för Telbir och Madenburg; det var strax efter
det senaste kriget, och det verkade opportunt att anklaga
Galbreburg för justitiemord just då.
Argentos har levt i Madenburg sedan dess. Han
har försökt hålla en låg profi l, men likt de fl esta minotaurer
har han svårt att inte säga vad han tycker, och det enda
han kan är att slåss och lära andra slåss. Därför driver han
fortfarande en skola för fäktare, samtidigt som han skri-
ver på en ny bok, som handlar om svärdskampens historia.
Den ständiga duellerandet mot utmanare har inte kommit
igång (än?), men han har fått andra bekymmer.
Stadens mest välbärgade minotaurer är alla garvar- och
slaktarmästare i Den Blodiga Knivens Gille, och fl era av
deras söner har därför tränats av Argentos. Den Blodiga
Knivens Gille har själv inget direkt fuff ens för sig, men
hjälper sina artfränder om de råkar illa ut. På grund av
detta har Argentos dragits in i de bråk mellan slaktargesäl-
ler och minotauriska gästarbetare å ena sidan, och Mång-
largillets och Repslagargillets hyrda busar å andra sidan.
Flera gängledare har fallit för Argentos’ eller hans lärling-
ars svärd eller knytnävar.
Nu fi nns det de som vill peka ut Argentos som ledaren
för en minotaurisk ”maffi a”. Själv försöker han bara ligga
lågt och i värsta fall försvara sitt och de sina, men plöts-
ligt har han fått påhälsningar från stadens olika vaktstyr-
kor (som, tacka Björnen, i vanlig ordning inte samarbetar).
Varför lämnade han Galbreburg? Är det sant att han för-
fattat böcker om hur minotaurer är överlägsna människor?
Och så vidare.
Argentos är knappast en skurk i ordets vanliga bemär-
kelse. Han är dock utmålad som en sådan, och blir mer och
mer pressad. Det är snart så, att skulle någon av Månglarnas
eller ätten ran-Aspis’ fi ender behöva muskler – gamla och
lätt giktbrutna, men mycket starka och vältränade muskler
– så fi nns Argentos fäkthall på Tryckarbrinken.
Mer om Argentes’ fäktmetoder fi nner du i Appendix
2, Regler.
Aspektofagen (”Sikrat tem-Vasant”)”Aspektofagen” är ganska genomskinligt kodnamn; i Ma-
denburg går han under namnet Sikrat tem-Vasant. Han
startade sin karriär som en luminat under stormästaren
Vetus; hans första stora uppdrag var att stjäla från en kon-
kurrerande stormästare, och infi ltrera Metamorbius gröna
skepp Sofi a. Han kom därifrån med receptet på en aris-
togalenisk metod som Vetus’ agenter använt sedan dess.
Mannen som kallas Aspektofagen var den förste att an-
vända den, och den skickligaste. Han var också den förste
att drabbas av dess miasma. Metamorbius hade utvecklad
en pasta, baserad på en svampinfektion, som kunde använ-
das som ett falskt skinn. Man smetar den över huden, och
efter bara ett litet tag växer den ihop med huden och köt-
tet. Med behandling med vissa aristogaleniska droger dör
svampen sakta och ersätts med riktigt skinn och kött; på så
sätt kan man hjälpa folk med mycket svåra sår att läka dessa
utan men, och temporärt stoppa svåra blödningar. Svam-
pen måste förvaras i en trögfl ytande genomskinlig vätska
och skyddas för solljus innan den används; utan tillsatser av
ultravitalum dör den utanför ett ultravitaliserat nexus.
Vetus, vars mål var mer politiska än magikern/läkaren
Metamorbius’, fann snabbt ett annat användningsområde.
Med falskt skinn kan man göra perfekta masker, som ser
ut som levande hud. Man kan fullständigt dölja sitt ut-
seende, och med lite träning till och med totalt kopiera
en annan person. Som belöning för sitt lyckade uppdrag,
eftersom han redan var en så skicklig infi ltratör, och efter-
som Vetus utgick från att han kunde försökt bluff a och ge
honom något diaboliskt vapen, så blev mannen som kallas
Aspektofagen den förste att skaff a sig ett falskt ansikte på
detta sätt.
13Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Han utförde många uppdrag för Vetus och utvecklade
sin talang till fantastiska nivåer. Han har förvrängts så att
hans ögons irisar kan byta färg, så att han fått ett foto-
grafi skt minne för gester och tonlägen, och så att han kan
kontrollera sina stämband bättre än en vanlig dödlig. På
de senaste åren har han dock drabbats av en fruktansvärd
miasma. Skinnet på hans ansikte och allt hår har fallit av.
Kvar fi nns en grå hinna.
Hans ständiga träning i att vara någon annan gjorde
också att han började glömma sin egen bakgrund. En dag
vaknade han upp och kunde inte länge minnas sitt eget
namn. Därför reagerade han oväntat när Vetus skickade
honom till Madenburg för att spionera dels inför ett ter-
roruppdrag mot själva staden, dels på konkurrenter som
Vetus antog fanns där. Mannen som kallas Aspektofagen
blev Sikrat tem-Vasant.
Han arbetar som perukmakare och barberare (tja, han
kunde redan yrket) och har en liten våning på Teaterga-
tan. Han har i princip förrått sin mästare på alla plan, även
om Vetus inte insett det än. De övriga luminaternas första
uppdrag var att sprida en ytterst virulent form av tyfus i
Madenburgs vattensystem; det var Aspektofagen som för-
rådde dem så att furstens garde kunde stoppa dem. De in-
såg aldrig detta, och det meddelande som de smugglade ut
gick via Aspektofagen, som skyllde misslyckandet på andra
luminater i staden. Två andra grupper har på liknande sätt
satts ur spel. En tredje, som bara hunnit vara här några
veckor, är nu mycket misstänksam, men Aspektofagen kan
ju byta identitet mycket snabbt, så han var redan känd för
att överleva fi askon.
Aspektofagen vet ganska mycket om de andra aristoso-
fi ska grupperna i staden. Han har upprättat en allians med
Pirdan och hans bas i Maden för att förse sig själv med
sitt falska skinn och ultravitalum. Deras överordnade kän-
ner inte till deras nonaggressionspakt, men det struntar de
bägge aristosoferna i. Han har däremot inget att göra med
Iona och Sestan och deras terrorbestar, men han avslöjade
en av Vetus’ grupper för dem. Förutsägbart nog fi ck detta
gruppen att bli sönderslagen.
Som Sikrat tem-Vasant är han en oförarglig fi gur.
Han njuter av sitt nya liv som en ytterst vanlig civilperson.
”Sikrat” har utarbetat sin falska historia i detalj on inkor-
porerat så många av sina riktiga minnen han kan, även om
de blivit färre och färre. Han har äntligen skapat sig ett
riktigt liv, och tänker inte låta någon ta det ifrån honom.
Aspektofagen hoppade inte av från den aristosofi ska rö-
relsen för att han fått skrupler eller inte längre höll med
om deras mål; han tyckte att han gjort så mycket som man
kunde begära av honom, och dessutom tycker han hjärtligt
illa om Vetus. Han tvekar därför inte ett ögonblick att göra
vad som helst för att skydda sin nya identitet.
”Sikrat tem-Vasant” är därför också känd bland sina
kunder – däribland många förnäma personer som vill dölja
sin fl int eller ändra sin hårfärg – som en stark motståndare
till furstens mekanurgiska sympatier. Han har uppfunnit
en farfader som en gång bodde i staden och berättade om
hur bra allt var förr, och hänvisar ofta till denne. Perukma-
karens gnäll skiljer sig därvid inte från mycket annat knorr
i staden, och inget han säger är egentligen förrädiskt, men
skulle läget i staden bli mer spänt – t.ex. om några av de
andra luminaterna lyckas med sina planer – kan han ligga
illa till.
Erirba och Perimon och raketornipternErirba tar-Retorbri ran-Kesan är från en av Madenburgs
största och rikaste ätter. Hennes far var en skeppsbygga-
re och mekanurg som gifte in sig i ätten. Hon har alltid
drömt om att fl yga och förbättrade som ung designen av
orniptern, fallskärmen och luftballongen.
Perimon tem-Pylari är från Dendren, son till en kolare.
Han är en skicklig alkemist och Vidonias ledande pyrotek-
niker. Han hade av andra skäl utvecklat idén med raketer
som avlossas i fl era steg.
På furstens inrådan började det omaka paret att ut-
veckla en ornipter som får ”skjutshjälp” av raketer. Testfl yg-
ningarna utfördes av livdömda fångar, och sakta och med
många explosioner förfi nade de designen.
Erirba och Perimon kommer sällan överens om sa-
ker utanför sitt konstruktionsarbete. Erirba tillbringar sin
fritid med att rita av fågelvingar och stirra upp i himlen.
Perimon är inte glad om inte dagen innehåller minst en
explosion och gör invecklade ritningar av olika explosiva
vapen. De har dock utvecklat en sorts avancerad hatkärlek,
som gör att de förstår den andre mycket väl, och att de är
de som är bäst bland furstens mekanurger på att samarbeta
och inte hemlighålla saker.
De är bland furstens mest prisade följeslagare. Erirba
har också hjälpt till att konstruera de hypereff ektiva ae-
rodynamiska väderkvarnsvingar som driver stadens pump-
system; Perimons kunskaper var viktiga för stadens frukta-
de artilleri. Raketornipterprojketet är furstens mest synliga
framgång, näst Spegeltornet, och viktigt för att imponera.
Erirba tillhör som sagt en av rikets förnämsta ätter.
Ran-Kesan är i vanliga fall negativt inställd till furstens re-
gim (se ovan) men Erirba har i stort sett välkomnat chan-
sen att slippa sina släktingar som inte är intresserade av
aerodynamik, meteorologi eller fågelskådning. Vissa gre-
nar av familjen vill dock gärna ändra på inställningen till
fursten. De anser att om man bara kunde sluta fred med
honom skulle man ha mycket att vinna. Ledare för denna
falang är juristen Pelor tem-Ukas. Han kan inte själv göra
anspråk på att leda ätten, men fi ck han bara Tarlisa ur vä-
gen på något sätt, eller kunde pacifi cera henne, kunde han
utnyttja hennes systerdotter – dvs Erirba. Tyvärr (ur Pelors
synvinkel) är Erirba ointresserad av makt och svår att mo-
tivera. Å andra sidan gör det nog att hon skulle bli lättare
att manipulera än Tarlisa...
Mer om raketornipterns tekniska egenskaper och an-
dra av det omaka parets uppfi nningar fi nner du i Appendix
2 nedan.
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 14
Iona och Sesta och PalanternaIona tar-Palant och Sesta tem-Palant kommer från en gam-
mal Maden-familj. Deras far var en ökänd pirat med bas i
Maden, som kom att samarbeta med aristosofen Perchtan
och dennes gröna skepp Vyrolaukas. Hans bägge barn blev
fullfj ädrade luminater. Perchtan är död sedan länge, men
en del av hans anhängare till lands letade upp varandra. I
bristen på ett nytt grönt skepp har de sitt hemliga labora-
torium på en gömd befäst gård i Maden, där Palant Piraten
brukade gömma sina mannars familjer och byten.
Syskonen Palant ägnar sig fortfarande åt sin fars gamla
syssla, men deras gömda lilla fäste tjänar också som bas för
omstörtande aktivitet i Madenburg med omnejd. Ingen av
dem är aristosof, utan då och då smugglar deras medlumi-
nater in någon förföljd magiker som utövar grönkonst i
utbyte mot en säker plats att ligga lågt på.
Palanterna använder sig i sitt arbete främst av djur som
de antingen kontrollerar direkt med telepatum och en do-
cilator, eller med en variant på en docilator som gör att
ett djur drabbas av bärsärkaraseri efter ett tag, aggravatorn.
Sesta är en vältränad jägare och boskapstjuv och skicklig
på att skaff a levande byte man kan släppa lös där man vill
destabilisera saker och ting.
Syskonens organisation har inga klara mål – ingen
stormästare leder egentligen den, utan styret består av en
käbblande grupp ledare för små celler av avfällingar längs
Vidonias sydvästra kust. Själva vill de dock i första hand
stoppa utdikningen av Maden och i andra hand avsätta
ran-Ymad från Telbirs tron. Deras resurser varierar storli-
gen från en årstid till en annan, beroende på tid och möj-
lighet hos deras allierade: sjöhundar, andra rövare i Maden,
missnöjda intellektuella, aristosofi ska magiker på fl ykt.
Gistor tem-Rogran ran-Rus i Atreburg (se kapitlet om
Atreburg i grundboken, s.162) stödjer Palanternas destabi-
liserande åtgärder, framförallt attacker mot furstlig egen-
dom. En av hans agenter i staden ger dem regelbundet
pengasummor. Han vet inte att de är aristosofer och bryr
sig inte nämnvärt vad de egentligen vill. Han vill själv ska-
da handelshuset ran-Ymad så att de misslyckas med sina
skulder gentemot sina kunder i Wantale, och han därmed
kan ta över deras fantastiskt lönsamma kontrakt. Diverse
sabotageräder har utförts och lyckats, men vad Gistor allra
helst skulle vilja är att Palanterna och deras mannar skulle
kapa några av ran-Ymads handelsskepp eller kanske sänka
dem.
Tyvärr är dessa skepp så stora, så välbestyckade och så
väleskorterade att det krävs saftigare skepp för att ta dem
än Palanternas små fl odbåtar – och sådana skepp kan inte
ta sig så långt upp i deltat och gömma sig! Palanterna är
därför mycket intresserade av att skaff a sig ett rejält pirat-
skepp. Som en sidospår har de börjat fundera på att sätta
det furstliga skeppsrederiet i brand eller dylikt. Detta torde
dock kräva att man också saboterade brandförsvaret...
Palanterna har försökt närma sig Pirdan tem-Ugrit,
men magikern är inte särskilt intresserad av något de kan
erbjuda och avböjde ett samarbete. Dessutom anser han
att deras sabotage och terrorverksamhet är under hans vär-
dighet som en av de upplysta och bildade Kollegiaterna,
och underlät inte att visa sitt förakt. Palanterna och en del
stadsbusar de samarbetar med slog till mot en av stormäs-
taren Vetus grupper av luminater efter det att en okänd väl-
görare avslöjat deras planer på att (igen) smitta staden med
tyfus. De har allierade grupper av tiggare, kringstrykare
och dissidenter i staden som de behöver och även uppskat-
tar som medmänniskor; de har ingen lust att förlora allt
detta i en epidemi. Dessutom är Vetus för dem bara en av
de stormästare som vägrade att ta Perchtans luminater till
sig när dessa befann sig på fl ykt, och syskonen är inte ens
så insatta i aristosofi sk politisk teori att de riktigt fattar vad
Vetus hade emot deras gamle mästare.
Pirdan tem-UgritPirdan tem-Ugrit är en av aristosofen Metamorbius’ lär-
lingar (se artikeln om Aristosofi ska stormästare på Räv-
spels sajt, avsnittet om Skuggornas Kollegium), och som
sin mästare är han beredd att göra vad som helst för att
reformera den medicinska magin och vetenskapen. Inklu-
sive off ra liv.
Pirdan började sin karriär som en vanlig mystagog.
Hans läshuvud gjorde att han fi ck goda kunskaper även i
akademisk medicin. Studier av immunitet hos boskap mot
kokoppor gjorde att han började utveckla en metod för
vad han kallade ”resistansympning” och vad vi skulle kalla
vaccinering. Han hade dock baserat sina teorier på zagro-
siska texter vars religiösa innehåll inte stämmer särskilt bra
med Profetens lära, varför hans mystagog-kollegor vägrade
lyssna på honom, i synnerhet som han var man – alla vet
att alla stora mystagoger är kvinnor. Han försökte då få
gehör hos de världsliga akademierna, men eftersom deras
medicinska teorier följer en nymodig atomistisk tradition,
stämde de inte överens med hans rön. Dessutom: vilken
bildad man av patricierätt lyssnar på en kodoktor?
Hans motgångar gjorde det ytterst lätt för Skuggor-
nas Kollegium att rekrytera honom. Där har han förfi nat
och utvecklat en icke-magisk metod för att vaccinera mot
kopporna... men tyvärr har Kollegiet ännu inte hittat ett
sätt att sprida hans idéer. I sin frustration har han övergått
till att försöka hitta ett botemedel för frossan. Pirdan har
en egenhet: han föredrar metoder som inte förlitar sig på
mental perception. I detta stadium arbetar han dock med
aristogalenik.
Pirdan har gjort viktiga framsteg: han har insett hur
frossan sprids (med myggor, inte genom förgiftade ångor
eller dålig vitalis). Han har också insett att den frossa som
drabbar kreatur är en annan sort än den som drabbar män-
niskor. Han lever dock i tron att man ska kunna vaccinera
folk mot sjukdomen. Det stämmer visserligen att den som
en gång drabbats är benägen att inte drabbas lika hårt igen,
men tyvärr är inte denna metod framgångsrik, och Pirdan
kommer antagligen att misslyckas.
Han framhärdar dock i sina experiment. Pirdan har en
bas ute i Maden. Flera av Kollegiets agenter är verksamma
15Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
i Madenburg, även om ingen av dem inser att Kollegiet
är en aristosofi sk organisation. En av dem är till och med
mekanurg! En av dessa är Ysert tem-Olar ran-Darus, en
astronom som vill stiga i furstens aktning och via Kollegiet
fått lysande introduktionsbrev från akademiker som Kol-
legiet har hållhakar på. Yserts familj har många kriminella
kontakter – bland annat med familjer i Maden som ägnar
sig åt smuggling och stråtröveri.
Dessa familjer har ingen egentlig koll på vad en ”aristo-
sof ” är, utan tror att Pirdan är en mystagog. Hans lysande
kunskaper i magisk och vanlig medicin har hjälpt fl era av
dem, så de är lojala mot aristosofen och hans halvdussin
tjänare, och förser honom med mat, nyheter och varningar
om folk rör sig i närheten.
De skulle antagligen överge honom om de visste att
han utför experiment på människor. I vad som ser ut som
en lada är sex individer instängda; de är unga tiggare och
landstrykare som rövats bort av busar i ran-Darus tjänst.
Ingen har hittills saknat dem. Pirdan har infekterat dem
med frossan och försöker komma fram till ett sätt att ska-
pa ett eff ektivt vaccin. Han använder sina aristogaleniska
kunskaper för att de inte ska avlida i onödan, men har ändå
mist tre av sina ”försökskaniner”.
Pirdan är lika hänsynslös som sin mästare, men det
existerar en möjlighet att få honom att samarbeta. Flera
av hans upptäckter är ju inte heller några aristometoder,
och skulle faktiskt kunna rädda liv. Dock är de fl esta så
misstänksamma mot aristosofer att man skulle behöva för-
falska hans bakgrund rejält för att han skulle kunna sprida
sina rön bland folk. Dessutom är Pirdan själv bitter och
hämndlysten mot det religiösa och akademiska etablisse-
manget i Vidonia.
En annan sak som skulle kunna få Pirdan att bli en (till-
fällig) allierad till rollpersonerna är om Vetus’ anhängare
försöker sig på sina förgiftningsplaner igen. Metamorbius
anhängare har en lätt irrationell motvilja mot krigföring
med sjukdomar, trots sin övriga skrupelfrihet. Dessutom
är Vetus känd för att stjäla från andra stormästare hellre än
att skapa något själv, och han och Metamorbius är konkur-
renter. Trots detta samarbetar Pirdan vid behov med den
före detta luminaten Aspektofagen. Pirdan förser honom
med aristogalenik i utbyte mot uppdrag – inklusive even-
tuella lönnmord Pirdan kan behöva utförda.
Tabele UmandeTabele Umande är ägare till rökstugan Trenne Bladknippen,
Madenburgs dyraste och förnämsta taverna. Även om man
kan dricka dyra och utsökta vinsorter och spritdrycker där
också är tavernans främsta tillgång tobak, choklad och ko-
lanötter, exotiska stimulantia från Wantale. Det faktum att
Tabele Umande själv är wantalier, och således borde veta
vad han gör när han domderar i köket, är den ena anled-
ningen att folk dras dit. Den andra är att han synes ha
kontakter med furstehuset, och står väl till i såväl furstens
som hans svågers gunst.
Det går diverse romantiska rykten om att Tabele fl ytt
sitt avlägsna hemland på grund av olycklig kärlek eller ett
ospecifi cerat brott. Det sägs också att han ska vara mycket
rik – Wantale är känt som ett guldrikt land, och en del sä-
ger att han hade kistor fulla när han kom. Spioner för yttre
och inre grupper brukar se till att ha någon man posterad
på Trenne Bladknippen för att hänga med i det senaste
skvallret. Det stämmer att Tabele är rik, men det har han
i stort sett blivit sedan han kom. Han har professionella
kunskaper i att hantera dyrbara varor, och det lönar sig.
Dessutom har han ett hemligt och än mer lönsamt upp-
drag.
”Trenne Bladknippen” syftar på bladen av kakaoträdet,
kolaträdet och tobaksbusken. I Wantale skulle folk blivit
förvånade om någon döpte en taverna till det, för där är det
en politisk och religiös påtryckningsgrupp. De Tre Blad-
knippena är en organisation för storbönder som odlar de
tre grödorna, och för grioter (wantaliska magiker – en sorts
mystagoger) som specialiserat sig på att hjälpa den ömtå-
liga grödan och att bereda elixir från dem. Deras primära
mål är att öka profi ten från sin handel. Deras sekundära
(och hemliga) är att störta det nuvarande väldet i Wantale
och avsätta mansan.
Mansorna av Wantale har alltid behållit sin makt ge-
nom ekonomisk dominans: de kontrollerar handelsvägarna
och produktionen av guld, järn och salt, de tre viktigaste
handelsvarorna i Wantale. De Tre Bladknippenas pro-
Mäster Tabele Umande
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 16
dukter blev dock enormt värdefulla när Vidonia började
handla med Wantale, och de organiserade sig för att kunna
utnyttja situationen. Många kommer från de mer under-
utvecklade delarna av det civiliserade Wantale (det fi nns
primitiva stammar och barbarfolk i Wantale också, men
mer om dem en annan gång) eller tillhör folkgrupper som
känner sig utnyttjade av mansan. Om man frågar Tabele,
påpekar han att hans föräldrar äger
kakaoplantager och att de tillhör
organisationen; det var tack vare
den han kunde studera vid ett av
Wantales högsta lärosäten och
kunde resa tvärs över jorden. Därav
namnet på tavernan.
Tabele Umande arbetar som
agent för De Tre Bladknippena.
Handelshuset Ymad är en av de-
ras viktigaste bundsförvanter, och
de ville ha någon som kunde hålla
ett öga på saker och ting. Så pass
mycket vet medlemmar av furste-
huset och agenter för handelshu-
set, liksom en del insatta wantalier.
Vad få känner till är att Tabele är en
griot, en trollkarl. Den ekomantiska
magin i Wantale är minst lika sofi s-
tikerad som i Vidonia eller Dodjab,
men har inget med den ekoman-
tiska religionen i dessa länder att
göra. Grioter kan visserligen ha respekt för sitt hemlands
religioner, men de är själva respekterade som magiker, inte
som heliga män och kvinnor.
Tabele är i hemlighet furstlig leverantör av galeniska
droger som skärper sinnena, gör en snabbtänkt och upp-
märksam, och minskar sömnbehovet – allt förstärkta ef-
fekter av tobak, kakao och kolanöt. Furst Urvin stötte på
drogerna för första gången när han reste till Wantale. Han
bad specifi kt om att få köpa mer av dem, och hans handels-
partners sände iväg Tabele. Under deras infl ytande skulle
en vanlig mekanurg kunna bli ett geni, temporärt – men
Urvin är redan ett geni. Han blir rent övermänsklig – han
kan utföra hyperkomplicerade beräkningar i huvudet sam-
tidigt som han skriver tal eller blixtsnabbt skissa upp rit-
ningar till nya mekanismer födda ur drogdrömmar.
Urvin försökte hålla det hemligt för sin familj (han vill
inte att hans syster och hustru ska veta varför han insisterat
på att ge wantalierna förhållandevis fördelaktiga anbud),
men hans svåger Lardir fann ut det hela och utpressade
honom till att avslöja källan. Lardir har fått två elixir av
Tabele: ett som blixtsnabb klarar huvudet från resultatet av
hans ivriga festande, och en som snabbar upp kroppen lika
mycket som Urvins snabbar upp sinnet. Lardir är liksom
Urvin på den mänskliga toppen, i hans fall som fäktare.
Med Tabeles elixir har han gått över toppen. Tyvärr har
han inte lika mycket sans och måtta som Urvin, och har på
snabb tid utvecklat ett beroende av dem. Än så länge har
han inga problem med att betala i tid, och Tabele är glad
att leverera sin vara, men det behöver inte vara så i evighet.
Dessutom kan Tabele hamna i den situationen att han be-
höver en av Vidonias skickligaste duellanter till något, och
Lardir skulle få ytterst svårt att säga nej...
Vad hans handelspartners i Vidonia inte känner till,
men väl hans uppdragsgivare i Wantale, är att Tabele har
ett tredje uppdrag. Mansa Chande
kommer från en ätt av skickliga sme-
der, och hans folks järnhantering var
vad som ursprungligen ledde dem
till tronen. I generationer har ättens
huvudmän haft mekanurgisk talang,
fast de bara sett den som en talang
för metallhantering. I och med
kontakten med Vidonia har man
lärt sig om mekanurgin som konst
och vetenskap, och mansan sände
sin son Espiru Akande till Vidonia
för att lära sig främlingarnas magi.
Bladknippena hoppas på att han ska
dyka upp i Telbir, tack vare landets
rykte, och Tabele är under stränga
order att i sådana fall bevaka prinsen
och, om möjligt, försöka få kontroll
över honom, i värsta fall kidnappa
honom. Prinsen reser inkognito, och
Tabele har aldrig sett honom, men
det fi nns bara ett par dussin wanta-
lier i Vidonia, så han borde vara lätt att identifi era.
Tabele gillar sitt uppdrag. Hans privata aff ärer går med
lysande förtjänst, han är en man med mer anseende och
infl ytande än i Wantale, där hans familj betraktades som
nyrika uppkomlingar och andra grioter såg ned på honom
som en halvbildad lantis. Tabeles överordnade i Wantale
har naturligtvis mycket svårt att hålla koll på vad han gör,
vilket passar honom utmärkt. Han sympatiserar naturligt-
vis med Bladknippenas mål, men gör inte mer än nödvän-
digt för att uppnå dem. Han har mer intressanta saker för
sig – Tabele är inte direkt lat (fråga dem som arbetar på
hans taverna!), men hatar att slösa energi.
Tabele har alltid sett sin magi som ett medel, inte ett
mål. Han är visserligen välutbildad, men hans motsvarig-
het till en vidonisk akademiska examen rörde geografi och
främmande språk, något som varit honom till stor fördel i
hans värv som spion. Hans kunskaper i medicin och eko-
mantisk magi (främst galenik) är dock tillräckliga. Tabele
har tillgång till en samling galeniska recept och teorier,
men han har memorerat dem, på wantaliskt vis (de fl esta
grioter tränar upp sitt minne till fotografi sk nivå). I övrigt
är han en social och belevad person, och klara sig mycket
bra både som kaféägare och hemlig agent.
Tabele hyser inga onda planer mot Madenburg eller
Telbir – tvärtom, landets framgång är hans uppdragsgivares
framgång. Däremot är han själv girig, ärelysten och hän-
synslös, och kan vilja utnyttja sin position till diverse otyg.
Erkandra tar-Ulator ran Bakan
17Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Å andra sidan har han kunskaper som kan vara intressanta
för rollpersonerna. Wantalisk medicin känner t.ex. till hur
man behandlar frossa med kinin (som en medicin, inte en
galenisk drog) men ingen har frågat Tabele om saken. Om
frågan kom upp vad wantalier gör mot frossa skulle han
antingen försöka utnyttja sina kunskaper till att etablera
handel med kinabark, efter att ha hjälpt några personer
på lagom spektakulärt sätt. Han har dock inte visat några
kunskaper i medicin off entligt, så han skulle ta det försik-
tigt till en början för att inte avslöja för mycket. Däremot
skulle han inte tveka att behandla en sjuk person som blivit
hans vän eller som han skulle ha nytta av.
Mer om Tabeles galenik fi nner du i Appendix 2, Reg-
ler.
Tack till: Andreas ”Walium” Williamsson, Johan ”Hybris”
Broman, ”Kerrin Azazel”, Th e League of Extraordinary
Game Designers, Viktor Rydberg, John Wick, Stanley
Lieber, Jacob Kurzberg och alla som spelade Döden i Ma-
denburg på Tärningen Avgörs spelhelg den 14 till 16 maj
2004. Heders!
Appendix 1: FaktaDetta appendix innehåller faktatexter om Vidonia i
allmänhet.
BakanisternaBakanisterna är en liten men infl ytelserik gren av ekoman-
tin som följer mentorn, politikern och akademikern Er-
kandra tar-Ulator ran-Bakan (649 – 719 AS) och hennes
teorier. Ran-Bakan var en högättad kvinna som började
studera vid en världslig akademi, men trots lysande fram-
gångar var hon inte nöjd. Efter en själslig kris gav hon upp
sina studier och fl yttade till ett mentorskollegium där hon
tog examen som mentor. Hennes upplevelser av ”de två
världarna” inom Vidonias intellektuella liv (dvs. mekanurgi
och ekomanti) fi ck henne att ägna sitt liv åt att väva sam-
man de bägge, något hon ansåg båda skulle bygga på. Hen-
nes främsta framgångar var som fysiker och metafysiker:
i hennes Principes Filosofi c presenterade hon en teori som
väver samman ekomantisk och mekanurgisk metafysik.
Ran-Bakan var också politiskt verksam som efor i
Kronenburg i Frekre och var därvid ganska radikal, något
som gjorde henne populär bland stadens plebejer. I sin bok
Nove Coronopolis presenterar hon en fi ktiv idealstat som
sägs ligga på en ö långt ute i oceanen. Den styrs på samma
sätt som en ekomantisk församling, dvs. genom en sorts
direktdemokrati. Hennes studier i metafysik spred ryktet
att hon i hemlighet var mystagog, mekanurg eller bägge-
dera samtidigt, och hon kallas därför mentor mirabile (”den
fantastiska mentorn”).
Bakanisterna är akademiker eller intellektuella, från
patricierståndet eller från de plebejer som ägnar sig åt kö-
penskap eller är verksamma inom administrationen. De är
få men de mentorer som utbildas vid det kollegium ran-
Bakan lät grunda i Kronenburg får ofta jobb antingen som
guvernanter till mycket rika eller som mentorer i presti-
gefyllda församlingar vars medlemmar gillar hennes idéer.
Därför har de ganska stor infl ytande då många unga män-
niskor lär sig om ran-Bakans idéer.
Riktningens starka sidor är att den låter medlem-
marna förena ekomantisk fromhet med den mer moderna
vetenskapliga bilden av världen och mer individualistiska
moral, som blev populär hos överklassen efter mekanur-
gins snabba utveckling det senaste århundradet. En del är
världsvana statsmän och -kvinnor, andra akademiska ku-
far. Dessutom gör dess mer radikala politiska tankar att
den attraherar de som anser att det vidoniska samhället är
orättvist, inklusive många plebejer som fått arbeta sig upp
i den akademiska världen. Det fi nns få bakanister bland de
fattiga och obildade klasserna, utom i Kronenburg, där folk
fortfarande ömt minns den gamla kvinnan som en överhet
man verkligen kunde lita på. Många bakanister talar ty-
värr över huvudet på folk. Mer konservativa ekomantiker
upprörs ofta över vad de ser som bakanismens fl ört med
mekanurgi, aristosofi eller bäggedera
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 18
Fattigdom och kri-minalitet i VidoniaI många av Vidonias stä
der (och på landsbygden)
är tiggeri en accepterad
om än föraktad syssel-
sättning. En person som
är tvungen att ta till tig-
garstaven kan uthämta
ett s.k. tiggarbrev från
en lokal rättstjänare – en
liktor på landsbygden,
en domsbetjänt i en stad
– och detta berättigar
tiggaren till att tigga.
Det är en på sitt sätt bil-
lig form av ”socialvård”
– det berättigar inte tig-
garen att faktiskt få nå-
got, men allmosor är en
viktig del av ekomantiskt trosväsen, så många människor
sticker till en tiggare en slant eller en brödbit. Följaktligen
överlever de.
En som tigger utan tiggarbrev kan haff as för lösdriveri.
Lösdrivare på landsbygden blir oftast körda ur socknen av
en liktors hantlangare efter en omgång stryk, men i städer-
na brukar man sätta dem i lämpligt straff arbete, eftersom
de ofta betraktas som ”lata”. (Tänk på att detta är ett sätt på
vilket auktoriteter kan besvära dan-ši-mystiker, som ju ofta
beter sig som lösdrivare.)
Olagliga tiggare har det svårt. Dels kan de i större ut-
sträckning trakasseras av ordningsmakten (de är brotts-
lingar) och dels gillar inte de lagliga tiggarna dem. Många
lagliga tiggare har lokala ledare som tagit på sig att ”hålla
ordning” vilket ofta innebär att de bestjäl svagare tiggare på
deras inkomst förutom maten. Detta ser överheten genom
fi ngrarna med, eftersom de håller oorganiserade tiggare
borta från gatorna och fungerar som tjallare och informa-
törer för stadsmakten. Det fungerar si och så: många tig-
garbossar tillåter en viss mängd olagliga tiggare att operera
mot samma ”avgift” som andra inom deras ”område”.
Ett tiggarbrev säger inte i var någonstans man får tigga
– annat än t.ex. ”i Madenburg” – med ett undantag: en tig-
gare får inte störa ordningen, man kan inte sätta sig i vägen
för folk. Exakt var man kan stöta på tiggare beror alltså på
vad tiggarbossarna gjort upp, och detta gör de sällan upp
helt fredligt. Synligt våld, även mot fattiga stackare, bru-
kar dra åt sig uppmärksamhet från stadsvakten (en tigga-re
som ertappas med brott förlorar sitt tiggarbrev). Där-för
tar man det piano i sådana här lägen; man skapar inga lik
som syns i dagsljus.
Tiggarna får en detaljerad behandling eftersom de är
den största gruppen rekryter till all brottslig verksamhet,
och eftersom man måste ta hänsyn till dem som tjuv. Ris-
ken är ju stor att en tiggare är ett åsyna vittne till vad du
gör. Lyckligtvis är de lätta att muta. Många tiggare drar sig
inte för att fungera som
utkikar eller liknande för
olika tjuvar. De är fattiga
och svultna och dessut-
om har tjuvar paradoxalt
sett högre status än tig-
gare bland slumfolket.
Tjuvar har ju ett jobb
och gör rätt för sig!
Det är härifrån den
fantasifulla idén om
”tjuvarnas gille” kom-
mit bland icke insatta;
på många platsers tjyv-
mål och rackarslang,
däribland Madenburgs,
refererar man till en pro-
fessionell (dvs. pålitlig)
brottsling som en ”gil-
lesmedlem”, ”gesäll”, etc.
Slangen tjänar dels till att skilja dem från tillfälliga tjuvar
och är ett uttryck för respekt, dels kan man ju prata om
”gillet” (gömstället), ”mäster” (ledaren för en liga”) och sina
”lärlingar” (ungar man har som hantlangare) och andra ”af-
färer” tan att nyfi ket folk förstår vad man menar.
Högre än vanliga tjuvar och skyhögt högre än tiggare
står stråtrövare. En stråtrövare är, för att vara korrekt, en
beriden bandit som opererar på landsbygden och rånar re-
sande. Det kräver bättre utrustning från början och viss
rid- och vapenträning, och betalar sig bättre i längden.
Stråtrövare kallas ”patricier” på tjuvslang, och en del börja-
de som det; många är legoknektar eller lägre adelsmän som
kommit på obestånd. En del opererar i gäng, men många
är ensamma. Man drar inte så mycket uppmärksamhet åt
sig på det sättet.
Kringstrykare har många sätt att försörja sig: hantverk,
handel med krimskrams, diversearbete, underhållning och
taskspeleri. I vissa fall hindras de av gillesregler från att
utöva sina yrken inom stadsgränserna. Det fi nns kring-
strykare som stjäl, men de nedlåter sig inte till att tigga.
Varje kringstrykarklan har ett klannamn, likt patrici-
ers ättnamn (och de ser likadana ut). Vissa utomstående
påstår att det beror på att de är för stolta för att bete sig
som vanligt folk. Det fi nns många kringstrykare som anser
att deras livsstil är överlägsen de fastboendes, men anled-
ningen är långt mer prosaisk: med deras kringfl ackande liv
är familjen utanför den närmaste livsnödvändig för kring-
strykare, och klanens identitet är viktig för dem.
De fl esta kringstrykarätter har en sysselsättning – lä-
derhantverk, hästhandel, skördearbeten – som är familjens
huvudnäring. Ofta anspelar deras ättenamn på det. Kring-
strykare brukar ibland påstå att det fi nns andra kringstry-
karätter vars huvudnäring är stöld och bedrägeri, men de
brukar alltid peka ut ätter de ogillar eller ligger i fejd med
härvidlag. Sant är att tjuvnad är mer ovanligt bland kring-
strykare än de fastboende tror. Den som stjäl blir inte av-
Ett exempel på Kringstrykare:
en faun äter hos en människofamilj
medan han berättar en saga.
19Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
slöjad, men får antagligen stryk och utskällning första och
andra resan och vid tredje resan kastas han ur klanen.
De vanligaste brotten är birfi leri (att bryta mot gilles-
privilegier), häleri, smuggling och att underlåta att meddela
stadens myndigheter om andra brott. Kringstrykare får lida
mycket elände av såväl liktorsbetjänter som stadsvakter, ef-
tersom de anses störa lokala privilegier och är ovälkomna
annat än under högsäsonger som marknader och skördetid.
Sål edes undviker de att varna dem om de ser nåt fuff ens.
På liknande sätt är kring-strykande handelsmän notoriska
för att inte fråga varifrån varor kommer eller om man be-
talt tull för dem. Handelslagar anses ändå bara vara ett sätt
för lokala makthavare att sno kringstrykarna på deras dag-
liga bröd.
Kringstrykare utgörs dels av människor, dels av fau-
ner. Många kringstrykarätter, särskilt de som sysslar med
hästhandel och liknande näringar som valackeri (kastrerar
hästar) och slakt, härstammar ursprungligen från Tegern.
Det ger dem en något annorlunda dialekt och utseende
än högtermalierna – ljusare hy och mörkare hår. Kring-
strykare har särskild respekt för dessa ätter, eftersom de
såsom hästhandlare ofta är välbärgade och till och med har
anseende hos de fastboende. Fauner har också hög status
hos mänskliga kringstrykare eftersom det fauniska tempe-
ramentet passar bra med deras livsstil; fauner är bättre på
det här än människor, så deras familjer är oftare rena, hela
och mätta.
Anledningen till att kringstrykarna hamnar här är dels
att många tjuvar handlar med dem, dels att utstötta kring-
strykare ofta slår sig på brott. Många av de senare vågar
inte använda sina ättenamn (de är ju ättelösa) utan lägger
till sig med namnet ”ran-Pard”. Ätten ”ran-Pard” skall en-
ligt kringstrykarlegenderna ägna sig enbart åt tjuvnad och
rackarknep för att överleva; ett sätt att skaff a sig reklam i
den undre världen. Många fastboende tror att klanen exis-
terar i sinnevärlden, men det är alltså ett missförstånd.
FrossanDen ”frossa” man lätt ådrar sig i trakten av Madenburg är
samma sjukdom som vi kallar malaria. Den återfi nns över
hela Pangaia men är värst i varma områden. Den som in-
sjuknar i frossa får mycket plötsliga, periodiska feberan-
fall som varar i några timmar och sedan återkommer med
ett par dygns mellanrum. Anfallen hänger samman med
livscyklen hos parasiten som orsakar sjukdomen, och vill
det sig illa kan man ha fl era parasitgenerationer som lever
samtidigt i kroppen; då får man mycket täta feberanfall.
I förlängningen kan sjukdomen leda till blodbrist och
skador på lever och mjälte, som leder till döden. Om fe-
beranfallen kommer tätt och oregelbundet är det svårare
att återhämta sig från dem och döden är då mer viss.
Frossa kan bli kronisk, i det att man regelbundet drabbas
av anfall. Sjukdomen är farligast för små barn och gravida
kvinnor. Den som fått frossan som liten och överlevt kan
utveckla resistans; man blir inte lika sjuk när man får den
igen. Människor, kentaurer och fauner kan få sjukdomen,
men minotaurer och tritoner är immuna.
Sjukdomen är svårast i varma områden, värst om som-
rarna och sprids snabbast i områden med myckna sank-
marker. Det beror på att sjukdomen sprids mellan sjuka
människor med myggbett, men det känner man inte till
i Vidonia; man vet bara att sankmarker är ohälsosamma.
Teorierna varierar; en ekomantisk teori hävdar att fl uxen
i sådana områden blir stillastående och ”sjuk”, medan me-
kanurgiskt anstuckna naturvetare istället menar att träsk
ger upphov till giftiga ångor, som förgiftar folk. Maden-
burg är ökänt för sjukdomen eftersom det är en stor stad
som ligger mycket nära en smittokälla, men pandemisk
frossa har ibland orsakat stora epidemier.
Den medicinska vetenskapen, inklusive ekomantisk
magi, kan dämpa febern och hjälpa patienten att återhämta
sig, men man har inget sätt att ta död på parasiten, som
inte är synlig för blotta ögat, och faktiskt bota sjukdomen.
Det sägs att vissa wantaliska läkare har botemedel, men
inte ens i Madenburg har man vidare koll på wantalisk ve-
tenskap, eftersom det är ett så avlägset land.
Madenborna tycks immuna, men det är en sanning
med modifi kation. Bland herdefolket, fi skarna och rövarna
i träskmarkerna bor enstaka mystagoger, som behandlar
sina grannar som vilken mystagog som helst behandlar
sina grannbönder. De har spritt ett medel som fördriver
myggor mycket eff ektivt och som används allmänt; detta är
inte en galenisk drog, utan mycket lätt att tillverka. Nästan
alla madenbor använder ”styggsmörja” som den kallas. En
del folk som handlar med dem, och brottslingar som göm-
mer sig i träsket, har köpt eller bytt till sig styggsmörja från
nämnda kloka gummor.
Gillen och skrån i VidoniaGillesväsendet i Vidonia går tillbaka till Kejsareran. Ut-
trycket ”gille” motsvaras av collegium på äldre azuli, så en
del gillen kallar sig ”kollegier”, och en del använder ut-
trycket ”skrå”, men det är ungefär samma typ av organisa-
tion... även om gillen kan skilja sig åt ganska mycket både i
form och funktion. På en del platser kan man inte upprätta
ett gille utan tillstånd från höga vederbörande (medbor-
gare som organiserar sig kan ju göra det för att konspirera
mot stadsmakten).
Rollspelare är vana vid begreppet ”gille” från rollspels-
fantasy med medeltida drag, men ett vidoniskt gille mot-
svarar inte alltid den bild man får där av en sorts kombina-
tion av fackförening och monopolföretag. Det termaliska
ordet ”gille” betyder egentligen ”fest”. Många yrkesorgani-
sationer är i princip kamratföreningar. Man är medlem för
att upprätta sociala kontakter, dels för att det är viktigt rent
ekonomiskt sett, dels helt enkelt för att det är roligt. De
fl esta gillen ”håller gille” vid en eller fl era tillfällen om året,
då man har stora fester för medlemmarna. För mäktiga gil-
len är detta mycket viktiga sociala tillställningar, och om
man bjuder in utomstående, försöker dessa få en inbjudan.
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 20
Många, men inte alla gillen har ett eller fl era privi-
legium. Detta innebär att enbart medlemmar har rätt att
göra vissa saker. Ett vanligt exempel är att bara gillesmed-
lemmar kan utöva ett visst yrke mot betalning, men oftast
fi nns förbehåll. Ett privilegium rörande tyger kan t.ex. säga
att ingen som inte tillhör ett visst gille får väva tyg och sälja
det, men lika gärna att ingen som inte tillhör ett visst gille
får äga mer än en vävstol. Privilegium är något som bestäms
av de styrande i den stad eller det rike där gillet verkar.
Ett gille kan visserligen uppehålla ett de facto-privilegium
även om det inte fi nns något furstligt eller liknande dekret
som stödjer det, men det är inte samma sak.
Statsmakten upplåter inte privilegier utan anledning.
En sådan kan vara att man vill ha en kvalitetskontroll. Ett
exempel är gillen som uppför byggen. Om en furste ger
dem privilegium kan han kräva att de håller fast vid vissa
standarder när de bygger; det minskar mängden fuskbyg-
gen och olyckor, vilket är lönsamt för fursten. Ett annat är
att man vill reglera priser. Gillen vill ju gärna hålla så höga
priser som möjligt, men de styrande kan vilja hålla nere pri-
serna (t.ex. på bröd eller mjöl, för att förhindra hamstring
vid missväxt). I utbyte mot ett privilegium (som försäkrar
dem om en viss vinst, eftersom de får mindre konkurrens)
går gillet med på reglerade priser. Ett tredje är att man vill
kunna beskatta en viss verksamhet enklare. Beskattning
kan vara nog så trassligt i förindustriella ekonomier, och
man kan helt enkelt säga att ett gille får en liturgi, d.v.s.
har som plikt att bekosta något allmännyttigt, precis som
en patricier. Detta bekostas med interna pålagor som gillet
sköter själva. Furstens eller eforernas tjänstemän behöver
bara veta att rådhuset faktiskt står kvar eller att det faktiskt
fi nns så och så många knektar i en garnison, de behöver
inte ta upp några skatter Ett fj ärde, slutligen, är att gillets
medlemmar redan har visst infl ytande och genom lock och
pock får statsmakten att göra som de vill.
Andra gillen stödjer sig på sitt rykte, och det är viktigt
även för de som har privilegier. Till exempel har många
gillen regler för när en person kan accepteras som mästare,
hur mycket eller lite man får betala en gesäll, etc. De som
köper gillets varor eller tjänster förlitar sig på att en viss
standard upprätthålls, och vänder sig bara därför till den
som är medlem i ett visst gille. Även om det inte fi nns
någon standard som är spridd över hela Vidonia, är lärling-
gesäll-mästare-systemet i olika former ganska vanligt, och
det är därför också vanligt att en mästare inte anställer en
person som inte kan uppvisa ett gesällbrev från ett existe-
rande gille, allra helst ett han känner till.
En del gillen har också en religiös dimension och fung-
erar som ekomantiska organisationer med särskilda mål.
Detta är delvis kopplat till att många gillen funkar som
pensionskassor för medlemmarna om dessa skulle dö el-
ler råka ut för en olycka (däremot inte om de helt enkelt
blir för gamla att arbeta). Den vanligaste funktionen är att
ett gille upprätthåller ett tempel. När ekomantin började
spridas i det ursprungliga Blå Kejsardömet var de profes-
sionella klasserna i städerna de första att acceptera den nya
religionen, och många collegia blev ekomantiska försam-
lingar. Spåret av detta i nutiden är att många gillesmed-
lemmar är medlemmar i två ekomantiska församlingar.
Den ena är samma som för vilken vidonier som helst – en
geografi sk enhet, så att alla som bor i en by eller köping
eller en stadsdel är med i samma församling. Den andra
är gillets församling, vars medlemmar är de som tillhör
ett gille och deras tjänare och familjer. De fl esta alternerar
mellan gudstjänster i de bägge templen, men i vissa gillen
går man bara till gillestemplet.
Oavsett deras bakgrund, kan gillen försöka reglera pri-
ser. Om alla bagare i staden vägrar att köpa mjöl som kos-
tar mer än en viss summa per manslyft kan inte möllare
sälja mjöl till högre priser. Om alla bagare i staden vägrar
att sälja bröd till ett lägre pris än en viss summa per limpa
kan ingen köpa billigare bröd. En stads lagar kan ibland
hindra sådant, men i andra fall kan ett gilles privilegium
göra det lättare att behålla priskontrollen. Gillen kan sällan
kontrollera verksamheten utanför en viss stad. I små städer
fi nns få eller inga gillen och i byar inga alls. En del gillen
försöker kontrollera den kringliggande landsbygden, men
det är oftast svårt. Om det bara fi nns en enda medlem i
en by kan man ju inte lika lätt kontrollera vad hon sysslar
med, och byns enda smed eller enda krukmakare har ju
redan ett monopol.
På samma sätt samarbetar gillen ytterst sällan över
stadsgränserna. Vissa större städer inom samma rike har
oftast liknande gillen, genom utbyte av traditioner, men
gillena är separata organisationer. Ibland kan det bli en all-
män lag i hela riket att vissa verksamheter automatiskt är
privilegium, men varje stad har då sin grupp som får det
privilegiet, och de behöver inte ha något gemensamt.
Begreppet ”borgare” som fanns i vår världs historia ex-
isterar egentligen inte i Vidonia. I vissa gillen fi nns inget
som säger att medlemmarna inte kan vara patricier. Gil-
lesmedlemskap på vissa håll har utvecklats från yrkeskon-
troll till att vara sällskap för att organisera viss handel, t.ex.
med ädla metaller eller kryddor, och dess mästare är oftast
rika handelsmän med patriciervärdighet. Däremot kan en
patricier inte verka som gesäll eller motsvarande under en
plebej; han måste fi nna en mästare med patriciervärdig-
het.
De fl esta gillen organiserar hantverkare, men så behö-
ver inte vara fallet. Bland annat är det vanligt att dragare,
professionella bärare, har gillen som reglerar deras verk-
samhet, och detsamma gäller barberare och badare. Däre-
mot har akademiska professioner, som jurister och läkare,
sällan regelrätta gillen. Å andra sidan har vidoniska akade-
mier ofta ”kollegier” som motsvarar studentföreningar eller
nationer, och de fungerar socialt på liknande sätt som ett
gille. Medlemmarna hjälper varandra informellt, om inte
annat, även sedan de lämnat akademin.
21Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Appendix 2: ReglerDetta appendix innehåller regler för en del ny magi och
färdigheter som är relevanta för äventyr i Madenburg. Det
är upp till SL vad av detta som är säker läsning för spelare.
AristometoderHär beskrivs några metoder som används av lumina-
terna i trakten av Madenburg. Naturligtvis kan de ha fl er
tricks i rockärmen. Se Gondica Bestiarium för såväl nor-
mal träskfauna som aristosofi ska styggelser.
Aggravator
En docilator gör off ret lugnt, medgörligt och väldigt kor-
kat. En aggravator bygger på samma principer, men gör
off ret aggressivt, våldsamt och väldigt korkat.
Liksom docilatorn är aggravatorn en parasitväxt som
implanteras i skallbasen på off ret, som kan vara vilket rygg-
radsdjur som helst. Ett off er som kan komma åt platsen där
den sitter kan under den första dagen lätt riva bort den;
sedan har den rotat sig. Den orsakar ingen smärta, men
man blir nervös, aggressiv och lättirriterad. Efter 1 till 5 da-
gar (beroende på hur stort off ret är, hur långt hår man har,
etc.) är den uppenbar; annars behövs ett SYN-slag mellan
S4 till S24 för att uppfatta den.
När aggravatorn rotat sig förändras personligheten
hos off ret. Om man hotar eller retar det måste det göra
ett VIL-slag för att inte anfalla fysiskt. Om det blir skadat
går det omedelbart bärsärk. S-slag för att gå bärsärk med
avsikt har en bonus på +1/dag som off ret haft aggravatorn
fastvuxen.
Varannan dag som man har en aggravator fastvuxen
sjunker alla mentala egenskaper, alla färdigheter som base-
ras på dem, och alla färdigheter som kräver sapiens med 1
snäpp När UTS sjunker till 0 blir ett sapient off er närmast
autistiskt och kan inte längre tala eller kommunicera mer
komplexa känslor. När VIL sjunker till 0, dör man.
Man kan operera ut en aggravator om det görs innan
off ret dör. Slå ett S-slag för Medicin mot en S som ges
nedan. Om slaget blir perfekt, återhämtar man förlorade
egenskaper och färdigheter med en hastighet av 1 poäng
var tredje dag. Annars är förlusten permanent. Oavsett re-
sultat, tar patienten 2T+2 i skada i huvudet.
Antal dagar: S för Medicin:
1 S8
2-3 S12
4-6 S16
7-10 S24
11-15 S32
16+ S40
Falskt skinn
Falskt skinn av den typ som används av Vatus’ och Meta-
morbius’ luminater ger +2T på färdighetsslag för kirurgiska
ingrepp för att hjälpa den som fått svåra, öppna sår, om
man har tillgång till aristogaleniska droger för att döda
svampen. Läkningstiden halveras. Har man inte dessa dro-
ger, har man bara +1T på att behandla skador och läknings-
tiden påverkas inte.
Om man fått det förevisat för sig, ger svampen +2T
på Förklädnad, +4T om det kombineras med hyggliga pe-
ruker/lösskägg. Dessutom kan man utföra sådant som att
förklä sig till en ganska exakt kopia av en annan individ,
något som annars är omöjligt.
Galeniska droger av wantaliskt urspungFöljande dekokter används av De Trenne Bladknippenas
agent, grioten Tabele Umande. I den form som nämns här
är de spridda bland andra av dess grioter, av vilka ingen
annan är verksam i Vidonia. Andra wantaliska grioter kan
känna till liknande droger. Motsvarigheter till dem har
publicerats i Vidonia i andra galeniska sammanhang, men
med lägre POT (De Trenne Bladknippena har arbetat länge
på att förbättra den, och har särskilt eff ektiva ingredienser),
andra ingredienser (vidoniska mystagoger har inte tillgång
till wantaliska resurser och vice versa) och andra bi- och ef-
terverkningar (oftast saknar de den beroendeframkallande
eff ekten, men har allvarligare temporära eff ekter).
Inspirerande drog
Koncept: Känt
Teori: 2T år, S24
Ingredienser: 3 mark kakao, 1 mark kolanötter, 2 mark av
den wantaliska svampen spökhjärna som växer i myrmicas
nästen, 1 mark zagrosisk rödpeppar.
Recept: 1T år, S16
Förbättring: 1T år, S16
Bryggtid: 1 sats, som kan innehålla valfritt antal doser, tar
en hel årstid att mogna – ungefär som öl eller vin. Den
måste förvaras i en lufttät behållare av ädelmetall, glas el-
ler keramik – brygden löser upp oädel metall vilket leder
till giftiga utfällningar (muskelgift POT 2T/dos). Själva
bryggningen tar 1T veckor. Detta kan minskas till 1 vecka
med bonuseff ekten dubblera.
Form: Rödskimrande genomskinlig vätska som smakar
kryddad choklad. En dos är ungefär en handsfull.
Väntetid 1: 1T timmar.
Verkningstid: Potensslag x 1 timmar.
Verkan: Eufori och kreativa infall. Hjärnan går på högvarv,
man blir inspirerad och släpper sina hämningar. Under
drogens infl ytande har man +1T på alla konstnärliga fär-
digheter och liknande slag. Om man tar en dos om dagen
under hela den tid som krävs för forskning, ekomantisk
eller mekanurgisk, får man +1T på slag för att utveckla teo-
rier, recept, ritningar etc. (dessa bonusar kan ökas till +2T
med bonuseff ekten dubblera). Istället kan SL låta spelaren
förklara ett problem han har, och slå ett K-slag för Poten-
sen. Eff ekten visar hur bra lösning på problemet man får.
Biverkningar: För det första blir den påverkade sällskaps-
sjuk. Detta är mest en fråga om rollspel, men det är oerhört
irriterande att ha en person på drogen i närheten, om man
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 22
inte tycker det är sjukligt roligt att lyssna på hans stän-
diga babbel om sina egna idéer. För det andra är drogen
beroendeframkallande. Biverkningar börjar redan under
väntetiden.
Väntetid 2: Ingen.
Efterverkningstid: Som verkningstiden.
Efterverkning: Djup sömn. Om man tvingas hålla sig va-
ken har man –2T på alla slag pg. av dåsighet.
De Trenne Bladknippenas version har en Teori som ger
en POT på 6 snäpp, och ett Recept som ger en POT på 3
snäpp. Potensslaget för att undvika Beroende minskas till
en fj ärdedel på grund av bonuseff ekter.
Klarhetsdrog
Koncept: Känt
Teori: 1T år, S12
Ingredienser: 1 mark kakao, 1 mark tobak, 3 handsfullar
rom.
Recept: 1T år, S12
Förbättring: 1T år, S16
Bryggtid: 1 sats, som kan innehålla valfritt antal doser, tar
1T timmar att brygga.
Form: Svart grynig vätska som drickes i ett svep, oftast
sköljs den ned med chai.
Väntetid 1: 60 minuter minus Potensslaget x 5 minuter,
lägst 1 minut.
Verkningstid: Omedelbar
Verkan: Drogen klarar upp hjärnan. Man blir uppenbart
nykter om man är berusad genom alkohol. Eventuella av-
drag på grund av Fylla eller Bakfylla försvinner. Andra sin-
nesförsämrande droger drivs ur kroppen om drogens POT
övervinner deras POT.
Biverkningar: Inga.
Väntetid 2: Ingen.
Efterverkningstid: Ingen
Efterverkning: Ingen, men den som använder den ofta
tenderar att börja dricka för mycket.
De Trenne Bladknippenas version har en Teori som ger
en POT på 6 snäpp, och ett Recept som ger en POT på
6 snäpp.
Sinnesskärpande drog
Koncept: Känt
Teori: 1T år, S24
Ingredienser: 5mark tobaksblad, 2 mark zagrosisk rödpep-
par, 5 uns hjärna från en wantalisk rovtrana.
Recept: 1T år, S24
Förbättring: 1T årstider, S16
Bryggtid: 1 sats, som kan innehålla valfritt antal doser, tar
1T dagar att brygga. Detta kan minskas till 1 dag med bo-
nuseff ekten dubblera.
Form: Rökelse som skall inandas, antingen genom att man
bränner den i en panna eller igenom att den bränns i en
pipa. En dos innehåller ungefär 3 uns rökelse.
Väntetid 1: 1T minuter
Verkningstid: Potensens snäpp timmar.
Verkan: Alla sinnen hos den påverkade förstärks. Han får
+1T en bonus på alla perceptiva grundegenskaper och där-
på baserade färdigheter. Jo, MEP(e) och MEP (m) är per-
ceptiva grundegenskaper… Om man tar en dos om dagen
under hela den tid som krävs för forskning, ekomantisk
eller mekanurgisk, får man +1T på slag för att utveckla teo-
rier, recept, ritningar etc. (dessa bonusar kan ökas till +2T
med bonuseff ekten dubblera).
Biverkningar: Paranoia och hallucinationer. Varje timme
skall SL i hemlighet slå ett Potensslag som ett T-slag mot
användarens VIL. Om det misslyckas får man hallucina-
tioner och då bör SL smygande beskriva saker för den på-
verkade som inte fi nns där. Detta bör ske utan att man vet
vad som är illusion eller verklighet. SL kan också beskriva
saker som verkligen händer eller fi nns från den påverkades
paranoida horisont (”Han tittar elakt på dig”, ”Han smuss-
lade ned något i ryggsäcken – tror du”, ”Hennes bröst rör
sig häftigt med hennes andetag, som om hon sprungit hit,
fastän hon försöker dölja det” osv. )
Den som har MEP(e) förstärkt av drogen extra mycket
risk av drabbas av hallucinationer, och har –2T på VIL för
att motstå den bieff ekten. Detta gäller dock ej MEP(m).
Väntetid 2: Ingen.
Efterverkningstid: Potensslag x 1 timmar.
Efterverkning: Som biverkningarna, fast man har +1 snäpp
på VIL-slaget för var timme efter den första.
De Trenne Bladknippenas version har en Teori som ger
en POT på 4 snäpp och halverar Potensslaget på grund
av Efterverkningarna, och ett Recept som ger en POT på
5 och halverar Potensslaget på grund av Biverkningarna.
Dock är den beroendeframkallande, även om en bonusef-
fekt halverar Potensen för att se om man utvecklar bero-
ende (se Beroendeframkallande eff ekter nedan).
Snabbhetsdrog
Koncept: Känt
Teori: Medicin, 1T år, S16
Ingredienser: Ryggmärgen från en wantalisk mamba, 50
gram fett från en wantalisk ichneumon (ett mungoliknan-
de som även kallas ”mansaråtta” i vidoniska skrifter) och 5
hg kolanötter.
Recept: 1T år, S16
Förbättring: 1T årstider, S24
Bryggtid: En sats (som kan innehålla valfritt antal doser)
tar 1T dagar att brygga (kan minskas till 1 dag med bonus-
eff ekten dubblera).
Form: Trögfl ytande, fet grön vätska som drickes. En dos
är ca 2 dl.
Väntetid 1: 2T-1 minuter.
Verkningstid: Potensslag x 10 minuter.
Verkan: Personens reaktionsförmåga ökas kraftigt genom
att de vitalisfl öden som förmedlar information genom
nervsystemet förstärks. Man får +1T på REF och SMI och
alla därpå baserade färdigheter, och +1 snäpp på FIN och
alla Perceptiva egenskaper, liksom alla färdigheter som ba-
seras på dem.
23Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Biverkningar:–2T på alla chockslag, och alla andra slag
på att motstå att ens sinnen överväldigas av något (t.ex. ett
slag för att inte kräkas av en starkt äcklande doft).
Väntetid 2: Ingen.
Efterverkningstid: Samma som verkningstiden.
Efterverkning: Personen förlorar känseln i hela kroppen
och blir som förlamad. SMI, REF, KÄN och alla därpå
baserade färdigheter får ett avdrag på –2T. Å andra sidan
får man +1T på alla chockslag eftersom man inte känner
smärta.
De Trenne Bladknippenas version har en Teori som
ger en POT på 6 snäpp och halverar avdraget på grund av
Efterverkningarna, och ett Recept som ger en POT på 4
och halverar avdraget på grund av Biverkningarna. Dock är
den beroendeframkallande, även om en bonuseff ekt halv-
erar Potensen för att se om man utvecklar beroende (se
Beroendeframkallande eff ekter nedan).
Beroendeframkallande eff ekter
Den som använder en beroendeframkallande drog måste
slå ett T-slag med sin VIL mot drogens Potens för varje
dos han tar av drogen. Om han misslyckas, bygger han upp
en snäpps Beroende (BER) av drogen. Varje dag utan dro-
gen måste han slå ett T-slag mellan sin BER och sin VIL,
eller ta en dos av drogen. Om han misslyckas med att göra
endera blir han nervös och har –1T på alla tärningsslag
under hela dagen. En månad utan att ta drogen minskar
BER med 1 snäpp. Varje gång han försöker använda dro-
gen, minskas dess Potens för allt utom slaget för beroende
med BER – han utvecklar resistans mot den. Med bonus-
eff ekten dubblera kan man halvera Potensslaget för att se
om man bygger upp Beroende.
Det här är en ytterst förenklad eff ekt av hur beroende-
framkallande substanser fungerar i verkligheten. Den som
SL så önskar kan låta det påverkas av användarens psykiska
och sociala situation – antingen kan man låta processen
helt baseras på rollspelande, eller ge bonusar och avdrag på
VIL-slagen som används.
Anledningen till att så många av De Trenne Bladknip-
penas droger är beroendeframkallande är att deras grioter
använder sig av substanser som är beroendeframkallande
från första början. De har dock försökt arbeta bort den ef-
fekten.
Mekanurgiska undertingDetta är bara ett litet urval av de mekanismer och sub-
stanser som Madenburgs många magiker framställt. Alla
sådana som hittills presenterats i artiklar och moduler till
Gondica kan tänkas dyka upp här i någon form, utom möj-
ligtvis Okända Koncept. Räkna med att alla Publicerade
Teorier och Ritningar till sådana går att få tag på i Ma-
denburg.
Axelmörsare
Ytterligare färdigheter: Fyrverkare (12 snäpp)
Koncept: Känt (i Madenburg, åtminstone)
Teori: 1T årstider, S16
Ritning: 1T årstider, S16
Materialinsamling: 1 block krut, 1 block alträ, 1 kvarts-
block lumppapper, 1 kvartsblock bly
Konstruktion: 1T dagar, S16, +1 dag för varje ny raket
Förbättring: 1T dagar, S24 (raketer kan inte repareras;
bygg en ny raket)
Grundegenskaper: TIL, TÅL 1
Användarfärdighet: Kanonjär
En axelmörsare är en raket som antänds och avfyras
från en speciellt avvägd trähylsa som hålls på höger axel.
Raketen exploderar när den träff ar sitt mål genom en sinn-
rik mekanism i nosen. Explosionen ger 2T+2 poäng krut-
vapenskada på alla kroppsdelar på alla inom 3 meter från
målet, 1T+2 inom 4-6 meter, och 2 poäng inom 7-9 meter.
En direktträff gör 8T i skada på en kroppsdel. En axelmör-
sare gör 1T kanonskadepoäng i sjöslag.
Att förbereda avfyrning är en d-handling. Att avfyra är
också en d-handling. Axelmörsaren har samma räckvidd
som en musköt (kan ökas till jaktbössans räckvidd genom
bonuseff ekten dubblera), men man har +4 på S på att skju-
ta mot mål mindre än en häst.
Vid avfyrning måste man slå ett S-slag för TIL med
minst S4, mer om raketen blivit fuktig eller utsatts för ska-
da; miss innebär att raketen inte fungerar. Vid fummel, slå
1T: antingen (1-3) exploderar den på kanonjärens axel eller
(4-6) så skjuts den iväg men exploderar inte – träff ar den
gör den 4T krutvapenskada på målet (1 poäng i sjöslag).
Bakgrund: Axelmörsaren är den mest praktiska av alke-
misten Perimon tem-Pylaris militära uppfi nningar. Han
har experimenterat med hela batterier av större raketer för
användning i fältslag, men deras fördelar gentemot kano-
ner är mest psykologisk. För närvarande har han övergivit
den forskningsgrenen. Teori och ritning för axelmörsaren
fi nns i två exemplar: en i furstens privata bibliotek, en på
Perimons kontor, författade med en hemlig kod han själv
utvecklat. Teorin har TIL 3. Ritningen har TIL 2 och bo-
nuseff ekten dubblera: ökad räckvidd. Det fi nns ett halv-
dussin axelmörsare i Madenburgs arsenal med en TIL på 7
till 10 och nämnda bonuseff ekt.
Extralilac bläck (elixir)
Koncept: Okänt
Teori: 1T veckor, S12
Metod: 1T veckor, S16
Materialinsamling: 6 uns extralilac bläck kräver 12 uns
galla (svingalla är bäst), 5 uns svavelsyra och 1 uns kvick-
silver.
Framtagningstid: Mekanurgen kan framställa 6 uns ex-
tralilac bläck om dagen (nog för att fylla ett vanligt bläck-
horn).
Form: Extralilac bläck är en halvt genomskinlig, grågrum-
lig vätska. När man skriver (eller målar) med den märks
knappt några märken på pappret när det väl torkat. Dock
återkastar det extralilac ljus, och den som betraktar papp-
ret (eller en annan yta man skrivit eller målat på) genom
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 24
ett par ljusvrängare (jmf denna mekanism) ser texten lika
tydligt som annars.
Extralilac bläck är inte allmänt känt som koncept, men
det används av diverse hemlighetsfulla organisationer. Tel-
birs minimala men mekanurgiskt välutrustade säkerhets-
tjänst förser regelbundet sina kunskapare med ljusvrängare,
och en sådan hittade av en ren slump en detaljerad beskriv-
ning av garnisonsstädernas hamnar, med vattendjup utsatt
och allt, skrivet med extralilac bläck på papper som ytligt
hade en helt annan text med vanligt bläck. Upphovsman-
nen och deras metod är inte identifi erad.
Järnsilke (substans)
Koncept: Okänt utanför den närmaste kretsen i Vishetens
Hus; andra mekanurger som känner till en del av de upp-
fi nningar som tillverkas där känner till att man tillverkar
extra hållfasta grejer men inte Konceptet bakom dem.
Teori: 1T år, S16
Metod: 1T år, S16. För att framställa tyg krävs färdigheten
Väva; för att framställa rep krävs färdigheten Repslagning.
Materialinsamling: För att tillverka en kvadratmeter järn-
silkestyg eller tjugo meter järnsilkesrep krävs 1 kvartsblock
silkesstoff (ännu ej spunnen till tråd), 1 kvartsblock stenkol
och ½ kvartsblock silver.
Framtagningstid: Mekanurgen kan tillverka en kvadrat-
meter järnsilkestyg eller sextio meter järnsilkesrep per års-
tid.
Form: Järnsilke är tunna fi brer med en kärna av vanlig sil-
kestråd (så de är lite tjockare) som är segt som stål. Det är
svart och skimrar svagt av silver. Rep och tyg tillverkat av
järnsilke kan belastas en tredjedel så mycket som vanligt
silke innan det sträcks eller skadas, och det är mycket svårt
att skära eller klippa dess fi brer. Järnsilkestyg har dock den
obehagliga egenskapen att inte släppa igenom fukt alls men
all värme – man blir iskall när det är kallt ute, och glödhet
när det är varmt ute, och i det sista fallet stängs all svett
inne så det blir som en portabel bastu. Att bränna dem är
enda sättet att skära av fi brerna på dem, så den skräddare
som arbetar med järnsilke måste använda en glödgad sax
eller kniv, och den knepiga proceduren ger –2T på hans
färdighet.
Kläder av järnsilke skyddar 3 poäng mot huggskada
men inget mot annan skada. Vadderade kläder skyddar
som läderrustningar, plus 6 poäng extra mot huggskada.
Ballonger, orniptrar, segel etc. som har tyg och linor av
järnsilke ökar sin TÅL med 25 och sin TIL med 1 till 3
poäng.
Bakgrund: Järnsilke är Erirba tar-Retorbri ran-Kesans
uppfi nning. Det används i raketorniptrarna och andra lik-
nande uppfi nningar. Hon har lämnat en beskrivning till
fursten och har en egen gömd. Hennes kollegor, som Pe-
rimon, har ingen aning om hur det tillverkas. Istället får
de lämna exakta mått till henne så tillverkar hon linor och
tygstycken med öglor och märlor där det behövs.
Ljusvrängare
Ytterligare färdigheter: Optiker (12 snäpp)
Koncept: Känt
Teori: 1T år, S24
Ritning: 1T årstider, S16
Materialinsamling: Ett steg mässingstråd, två bergkristal-
ler om minst två uns vikt vardera, ett steg läderremmar.
Konstruktion: 1T veckor, S24
Förbättring: 1T veckor, S24
Grundegenskaper: SYN 6, TIL, TÅL 1
Användarfärdighet: Ingen
Bakgrund: Akademikern Aker tem-Vikrat från Tekeburg
bevisade 688 AS i sin bok Super lumine att vitt ljus består av
fl era färger, och förklarade därmed bland annat hur regn-
bågar uppkommer. Förutom de sju ”synliga” färgerna – lila,
indigo, blått, grönt, gult, brandgult och rött – defi nierade
han två ”osynliga” färger som kunde refl ekteras från särskilt
behandlat material såsom lila respektive rött, men som var
osynliga för de fl esta sapienter, och som han kallade extra-
lilac och extraubero. Extralilac ljus strömmar främst från
himlen och gör en mörk natt klar som en månljus natt, om
man bara kan se det. Om extralilac ljus passerar genom
särskilt slipade stycken bergkristall, dämpas alla färger till
ett gråvitt töcken, men det extralilac ljuset blir då synligt.
En ljusvrängare är ett par glasögon med bergkristalllin-
ser, vilket låter en se i mörker om man befi nner sig utom-
hus om natten – extralilac ljus genomströmmar moln men
inte väggar och tak. De är ofta utformade som fastspända
lädergoggles, eftersom vanliga läsbrillor i Vidonia inte sit-
ter kvar på näsan vid rörliga manövrar utomhus, vilket är
när man använder ljusvrängare. Det går dock att forma
dem hur som helst, även om det är mycket svårt att slipa
dessa linser så de också förstorar eller förminskar bilden.
Samma teori kan användas för en tubkikare e. dyl., men de
kräver en egen ritning med S24. Avdrag för dålig sikt p.g.a.
dåligt ljus försvinner helt, men användarens SYN med
ljusvrängare begränsas av ljusvrängarens.. Om SL anser att
man måste kunna se färger för att utföra något, fungerar
detta icke med ett par ljusvrängare på näsan.
De första ljusvrängarna skapades av Serina tar-Ke-
larbart, Aker tem-Vikrats mekanurgikunniga hustru, en
optiker från Tekeburg, som också uppfann ljusskiftaren.
Ljusvrängare är vanliga bland furstens (och andra) agenter,
men sällsynta annars.
Luftskruv
Ytterligare färdigheter: Timmerman (12 snäpp), Klen-
smed (12 snäpp), Segelsömmare (12 snäpp)
Koncept: Känt
Teori: 1T år, S24 (Publicerat: 3 snäpp)
Ritning: 1T årstider, S24 (Publicerat: 2 snäpp)
Materialinsamling: Segelduk, sexton meter silkesrep, två
kvartsblock skruvar, beslag och hjul av mässing, två block
chuisk bambu, plus en motor med 50 STY som inte väger
mer än 2 block.
Konstruktion: 1T årstider, S24
25Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Förbättring: 1T årstider, S24
Grundegenskaper: TIL, TÅL 8
Användarfärdighet: Fordon <luftskruv>, en färdighet som
ingen levande varelse på Gondica behärskar i dagsläget
Bakgrund: Luftskruven är en plattform på vilken det sitter
en spiralformad vinge av fi nast spindelsilke. Hela plattfor-
men är en enda ställning kring maskinen som får vingen
att rotera sitter. Denna måste kunna utveckla en STY på
minst 50 för att lyfta mekanismen, som ju väger minst
tre block, plus en kusk på ca 20 block, plus själva motorn
– som inte får väga mer än 2 block. Med denna design kan
nämligen maskinen lyfta om den och dess last inte väger
mer i block än dess STY/2.
Erirba tar-Retorbri ran-Kesans har designat en ”heli-
kopter” som, enligt alla experiment, borde fungera – om
hon bara kunde få en tillräckligt eff ektiv motor. Flogiston-
maskiner går inte, och hon har inte lyckats skapa ett till-
räckligt eff ektivt fj äderverk än – hon tror det kanske skulle
gå, men den urverkssinnade mekanurg som furst Urvin
befallt hjälpa henne håller avundsjukt på sina hemligheter,
och bägge två pressas dessutom av fusten att syssla med an-
dra projekt han är mer intresserad av. Erirba är övertygad
att det skall gå att göra fl ygtyg tyngre än luften – frågan
är bara hur!
Det bästa fj äderverk Erirba har pysslat med har vis-
serligen STY 50, men för att väga så lite som 2 block måste
den ha en UTH på sisådär 0,15 (!) dvs. den kan hålla sig
i luften i 2,5 minuter. Om det byggs i spindelkoppar och
orichalkon skulle det kunna ha en UTH på 0,6 och fl yga i
10 minuter, men det kräver mycket mer pengar från Urvin.
Och om urmakaren kunde hosta fram ett bättre fj äderverk
(speltekniskt, bonuseff ekten halv vikt), skulle den kunna
komma upp i 20 minuters fl ygtid…
Erirba har varit mer off entlig än mången annan me-
kanurg med sin sagolika upptäckt, i hopp om att någon,
någonstans, har de upptäckter som kombinerade med hen-
nes skulle göra luftskruven möjlig, så många mekanurger
känner till den och betraktar den som ett intressant projekt
– men de fl esta anser att det är dödfött.
Ovädersraket
Ytterligare färdigheter: Fyrverkare (12 snäpp)
Koncept: Okänt
Teori: 1T år, S32 – mekanurgen måste använda det lägsta
av Mekanurgi och Alkemi.
Ritning/Metod: 1T årstider, S24 – mekanurgen måste an-
vända det lägsta av Mekanurgi och Alkemi.
Materialinsamling: 3 block krut, diverse salter och mine-
raler som kostar 200 s och väger 1 block, 2 block lumppap-
persmassa. En ställning för raketen byggs av plankor av
hårt och lätt trä som väger 1 manslyft.
Konstruktion: 1T veckor, S16 – mekanurgen måste använ-
da det lägsta av sin färdighet i Mekanurgi och sin färdighet
i Alkemi.
Förbättring: 1T årstider, S24 – mekanurgen måste använ-
da det lägsta av sin färdighet i Mekanurgi och sin färdighet
i Alkemi. Man kan inte ”reparera” en raket som sprängts i
luften.
Grundegenskaper: TIL, TÅL 5
Användarfärdighet: Mekanurgi
Ovädersraketen är en två manslängder hög, smal fl er-
stegsraket som är avsedd att skjutas upp mot molnen. Den
innehåller en märklig blandning alkemiska salter som, när
raketen exploderar, påverkar balansen mellan luftens och
vattnens element genom att tillföra ett fi nt stoft med hög
halt av jord. Generellt sett leder en lyckad uppskjutning
(vanligtvis S16 på Mekanurgi, S4 för raketen TIL) till att
moln börjar regna, dimma upplöses, och att klart väder
mulnar på. SL avgör den exakta eff ekten. Regnet tenderar
att lukta svavel och kan mycket väl vara giftigt (eff ekten
kan minskas från farlig för gröda till otrevlig med bonusef-
fekten dubblera). Vädret påverkas på detta sätt inom 1T km
(2T km med bonuseff ekten dubblera). Förändringen tar 1T
timmar (kan minskas till 1T x 10 minuter med bonusef-
fekten dubblera).
Bakgrund: Ovädersraketen är Perimon tem-Pylaris främ-
sta uppfi nning enligt honom själv. Fursten är intresserad
av dess eventuella eff ekt inom lantbruket, men den första
uppskjutningen gav inga entydiga resultat om dess eff ek-
tivitet. Perimon använder nu sin egna arbetstid med att
förbättra sin uppfi nning, och har därtill försnillat medel
från andra projekt… Perimon har gett fursten en kopia på
Teorin, men Ritningen/Metoden var inte ordentligt ned-
skriven då. Den har bara Perimon själv tillgång till. Teorin
har TIL 2, Ritningen/Metoden TIL 4. Perimon har inte
lyckats med någon förbättring än. (Ett elakt tips till SL,
som spioner kan ha listat ut: Spegeltornet är värdelöst som
vapen i mulet väder eller regn, och detsamma gäller Ma-
denburgs förträffl iga artilleri…)
Pussellås
Ytterligare färdigheter: Låssmed (12 snäpp)
Koncept: Känt
Teori: 1T veckor, S8 (Publicerad: 6 TIL)
Ritning: Beroende på hur komplicerat man vill att låset
skall vara. S för ritningen anger S för att försöka öppna
låset. Tidsåtgången beror på hur stor S är:
S8 1T dagar
S12 2T dagar
S16 1T veckor
S24 2T veckor
S32 1T årstider
S40 2T årstider
Samma Teori kan användas för alla olika slags pussel-
lås, oavsett Ritning.
Materialinsamling: Lika mycket som låset behöver väga;
ett pussellås tillverkas oftast av järn, och det krävs minst
en mark järn för ett eff ektivt pussellås. Pussellås kan också
tillverkas av andra metaller.
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 26
Konstruktion: S är densamma som för ritningen. Tiden
är som följer:
S8 – S12 1T dagar
S16 – S24 2T dagar
S32 – S40 1T veckor
Förbättring: Samma som för Konstruktion
Grundegenskaper: TIL, TÅL 5 x vikten i mark om till-
verkat av järn.
Användarfärdighet: Ingen
Ett pussellås har ingen nyckel; istället fi nns ett antal lås-
kolvar med rattar på. Dessa måste vridas ett visst antal varv
i en viss ordning för att öppna låset. Det är med andra ord
en sorts kombinationslås. Koden till pussellåset bestäms
när det byggs.
Det går inte att dyrka upp ett pussellås på vanligt sätt.
En mekanurg kan försöka öppna det med ett S-slag för
färdigheten Mekanurgi eller egenskapen MEP(m), där S
avgörs av den S som sattes för Ritning och Konstruktion,
genom att känna hur kolvarna rör sig inne i låset. Detta tar
1T minuter.
TIL används för att lyckas öppna låset om man kan
koden om det blir smutsigt, rostigt, etc. S sätts av SL.
Inställbart pussellåsEn del mekanurger har konstruerat inställbara pussellås.
Där kan man byta kod genom att skifta kolvarna på bak-
sidan. Ett sådant lås utvecklas med en egen Teori som har
S16 och tar 1T årstiders arbete, annars fungerar den som ett
vanligt pussellås.
Bakgrund: Pussellås är ganska vanliga bland mekanurger.
I Madenburg är de en specialitet för låssmeden Derba tar-
Vikrat, en av det Svarta Städets mästare. Hon har konstru-
erat vanliga pussellås för många värdefulla kistor och vik-
tiga dörrar i staden och även resten av riket. Derbas pus-
sellås har en TIL på 12 eller mer, eftersom hon utfört fl era
Förbättringar och har tillgång till en Teori på 9. Inställbara
pussellås är mer sällsynta, men Derba kan tillverka dessa
också. Elaka SL bör notera att Derba känner till hur man
tar sig in till många av Madenburgs största dyrbarheter.
Hon är visserligen en hederlig kvinna och klyftig nog att
inte ha skrivit upp dem någonstans, men om någon rövar
bort henne skulle de kunna få tag på värdefull information
med hjälp av, säg, glödande järn och tumskruvar (eller en
docilator).
Raketornipter
Ytterligare färdigheter: Fyrverkare (12 snäpp), Segelsöm-
mare (12 snäpp)
Koncept: Känt
Teori: 1T årstider, S16 (man måste ha tillgång till teorin för
en vanlig ornipter)
Ritning: 1T år, S24 (man måste ha tillgång till ritningen
för en vanlig ornipter)
Materialinsamling: Som för en ornipter, plus 2 block krut
och 2 kvartsblock lumppappersmassa.
Konstruktion: 2T veckor, S24
Förbättring: 1T veckor, S24
Grundegenskaper: TIL, TÅL 5
Användarfärdighet: Raketornipter (<Fordon>)
En raketornipter har ett batteri seriekopplade raketer på
ryggen. Om ”vingmannen” redan fl yger, kan han avfyra en
eller fl era raketer, och stiga 30 m per raket avfyrad – max
3. Detta kan ökas till 50 m per raket med bonuseff ekten
dubblera. Han får svårt att stiga rakt upp, utan måste färdas
minst 5 m framåt för varje meter uppåt. Han måste göra ett
S-slag för Raketornipter med S12 för att klara detta utan
att komma ur kurs på farligt vis, -1T för varje raket över
den första. Om han befi nner sig på marken, är S-slaget
S16.
Vid varje raketavfyrningen måste man slå ett TIL-slag
– S4 för en raket, S8 för två och S12 för tre. Misslyckas
slaget händer följande (slå 1T6): 1-2 ingen raket avfyras, 3-4
en raket avfyras inte, 5-6 vild avfyrning – -2T på slaget för
att styra. Fumlar slaget händer följande (slå 1T6): 1 ingen
raket avfyras, 2 en raket avfyras inte, 3 en raket exploderar,
4 alla raketer exploderar (varje raket gör skada som en träff
med en axelmörsare), 5 orniptern fattar eld, 6 raketerna slits
lös från orniptern – vingmannen störtar!
Genom att avfyra sina raketer kan alltså vingmannen
starta från en låg höjd, eller vidmakthålla sin fl ygtid längre
än vanligt. I övrigt fungerar en raketornipter som en vanlig
ornipter.
Bakgrund: Raketorniptern är kanske det bästa exemplet
på furst Urvins förmåga att kombinera olika idéer. Den
aerodynamiskt begåvade mekanikern Erirba tar-Retorbri
ran-Kesan skapade vingstommen och fyrverkaren Peri-
mon tem-Pylari raketerna. Erirba hade utvecklat ett ytterst
starkt syntetiskt tyg, kallat järnsilke. Perimon hade realise-
rat idén om ett impregneringsmedel som gör att tyg inte
kan brinna, kallat salamandersvett.
Raketorniptrarna som används av fursten ”vingmän” har
en TIL på 12-15, och har alla bonuseff ekten dubblera: ökat
avstånd för raketerna och sin vikt minskad med 10. De är
tillverkade av orichalk och järnsilke och har impregnerats
med salamandersvett.
Vingmännen är alla livdömda fångar som fått sitt straff
förändrat till livstids straff arbete som testpiloter. Livstiden
var i början ganska kort, men ett par tre av dem har över-
levt så länge att de utvecklat ganska hög färdighet i Rake-
tornipter, och i vissa fall en förtjusning i att fl yga.
Repeterbössa
Ytterligare färdigheter: Bössmed (12 snäpp), Urmakare (12
snäpp)
Koncept: Okänt
Teori: 1T årstider, S16
Ritning: 1T årstider, S16, +4/pipa utöver de första två (max
6 pipor) (men man måste göra en ny ritning för varje antal
pipor)
Materialinsamling: Varierar med vapnet, men minimum
ett kvartsblock järn, ett kvartsblock mässing och ett kvarts-
block ädelträ.
27Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Konstruktion: 1T årstider, S16 +4/pipa utöver de första två
(max 6 pipor)
Förbättring: 1T veckor, S16, S16 +4/pipa utöver de första
två (max 6 pipor)
Grundegenskaper: TIL, TÅL 4 +1/pipa
Användarfärdighet: För att avfyra, Musköt. Kan ej snabb-
laddas med Omladda.
Detta är ett fl intlåsvapen baserat på en grov musköt, som
har en serie pipor som roterar runt en central axel, drivna
av en urfj äder. Efter varje skott hoppar nästa pipa fram till
fl intlåsmekanismen, klar att avfyras. Det gör att man kan
avfyra fl era skott i följd utan att ladda om, ja, t.o.m. i sam-
ma runda! Detta är dock förknippat med risker.
Att ladda vapnet tar 6 rundor, +2^antal pipor rundor
(dvs. en bössa med 3 pipor tar 6+ 2 x 2 x 2 = 6+8 = 14 run-
dor att ladda). Bössan måste svalna i 1 runda/pipa efter en
salva, annars riskerar man en explosion när man laddar (slå
1T per pipa; vid ojämnt resultat exploderar den pipan, för-
stör vapnet och ger 9 +3/redan laddad pipa /Skj i skada
i handen på den som laddar). Man måste också ”spänna”
bössan genom att vrida upp den som en kronometer med
en mässingsnyckel. Fjädern tål inte att den är spänd jämt
– slå TIL-slag vid första skottet om man går omkring med
vapnet laddat någon längre tid (SL avgör S, från S4 och
uppåt). Bössan väger 1,5 mer än ett vanligt vapen av den
typen, +0,25 av originalvikten för varje pipa utöver de två
första, och varje pipa över 2 ökar STY-kravet med +2 från
grunden på 13 (kan minskas till +1/pipa om vikten halveras
som en bonuseff ekt). Om man stödjer bössan mot ett im-
proviserat stöd (a-handling) sänks STY-kravet med 2; an-
vänder man en pinne med klyka, som för en del gamla ar-
kebuser, sänks det med 4 (tar en d-handling att sätta upp);
använder man en riktig bipod eller tripod (tar 3 rundor att
sätta upp) sänks det med 8.
För varje skott man avfyrar samma runda (en a-hand-
ling), måste man slå ett S-slag för TIL. Det första skottet
är S4, det andra S8, det tredje S12 osv. Ett misslyckande
innebär att bössan hakar upp sig och inte kan skjuta mer
innan den reparerats. Ett fummel innebär att bössan explo-
derar. Skytten tar 9 +3/oavfyrad pipa /Skj i skada i handen,
och vapnet är förstört.
Bakgrund: Furst Urvin utarbetade själv Teorin till det-
ta vapen som ett av sina första mekanurgiska projekt, och
när han blev furste var det ett av det första projekten han
satte en inhyrd mekanurg på att utveckla, sin lärare Sten-
tor tem-Sabat. Denne jobbade på en sexpipors musköt (en
”bärbar orgelbössa” som han kallade det), när han dödades
av en explosion. Fursten tog det hårt – han stod inte bara
nära Stentor, utan mekanurger står också nära det arbetar
med – och han gav därför upp projektet. Papprena ligger
nu inlåsta i hans privata kammare.
En okänd tredje part (SL väljer; Madenburg är fullt
av kandidater) har nu fått tag på Ritningen som Stentor
jobbade med. Denne utger sig för att vara en av furstens
utsända som arbetar med ett ”hemligt projekt” av ”stort
militärt värde” och svär därför sina anställda till tystnad.
Rollpersonerna kan bli involverade på detta sätt (kanske
mutade med ett löfte om några provexemplar) eller så rå-
kar de se För Mycket och blir jagade. Arbetet kräver en hel
del smygande. Om inte en av rollpersonerna är en inhyrd
mekanurg eller hantverkare fi nns det dylika civilister som
måste skyddas mot våld, spionage och kidnappning, och
som man dessutom måste hålla ett öga på så att de inte
pratar bredvid mun.
Röstskrivare
Ytterligare färdigheter: Träsnidare (12 snäpp), Instru-
mentmakare (12 snäpp), Vaxgjutare (12 snäpp)
Koncept: Känt
Teori: 1T år, S16 (Publicerad: TIL 4)
Ritning: 1T årstider, S16 (Publicerad: TIL 3)
Materialinsamling: Tre kvartsblock trä, ett kvartsblock
mässing. Varje vaxrulle väger ett mark, plus ett mark trä.
Konstruktion: 1T veckor, S16. En vaxrulle tar två timmars
arbete.
Förbättring: 1T veckor, S16
Grundegenskaper: TIL, HÖR 3, TÅL 1
Användarfärdighet: Ingen
En röstskrivare är en trälåda med en kugghjulsmekanism,
driven av en vev eller ett urverk (STY 3 krävs, måste kon-
strueras separat) som för en nål över en vaxrulle som rote-
rar kring en axel. Kopplad till mekanismen är en vid tratt
som fångar upp och får nålen att vibrera på ett visst sätt
vilket ristar in ett viss mönster i vaxrullen.
Om man sedan sätter in vaxrullen i röstskrivaren och
vevar rullen åt motsatt håll, fortplantas vibrationerna ut i
tratten och efterapar det ljud som maskinen fångade upp.
Slå ett Q-slag för maskinens HÖR när ljudet spelas in
– det avgör hur bra ljudet blir. För varje m som ljudkällan
befann sig från röstskrivaren har HÖR ett avdrag på ett
snäpp (kan ökas till 1 snäpp per två m med hjälp av bonus-
eff ekten Dubblera).
Bakgrund: Röstskrivare är kända sedan ett tag tillbaka,
men har enbart fungerat som leksaker för uttråkade pa-
tricier. Instrumentmakaren Sitorana tar-Lant har dock
fått hjälp av fursten för att utveckla en mer kompakt röst-
skrivare som ska kunna användas dels vid förhör, dels som
avlyssningsapparat. Rent speltekniskt behövs dels bonusef-
fekten ökad HÖR för exakthet, dels bonuseff ekten dubb-
lera för att minska vikten. Sitorana har lyckats med det
första men inte med det andra. Hennes apparat har HÖR
6 men är fortfarande för stor och klumpig. Mekanurgen
skulle helst vilja att hennes uppfi nning användes för att
registrera musik, och har börjat få kalla fötter vid tanken på
att den kan användas för att kontrollera folk.
Salamandersvett (elixir)
Koncept: Känt. Perimon har ofta visat upp det, eftersom
det är ett eff ektivt ”trick”, och hans gamle mästare förkla-
rade det hela i många brev till kollegor.
Teori: 1T år, S16 (Publicerad)
Metod: 1T år, S16
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 28
Materialinsamling: En kanna salamandersvett kräver 1
kvbl bergssalt, 2 kannor vatten, 3 jungfrur svavelsyra och
½ kvbl asbestfi brer.
Framtagningstid: Mekanurgen kan tillverka en kanna sa-
lamandersvett per årstid.
Form: En salamander är ett vidoniskt sagodjur, en liten
hårig ödla som bara kan leva i eld. Tills helt nyligen trodde
man att salamandrar verkligen existerade, och att asbest var
hår från dem. Nuförtiden anser vidoniska lärda att sala-
mandrar bara är sagofi gurer. Vanligt vidskepligt folk tror
dock fortfarande att de existerar.
Salamandersvett är en ljust röd, tjockfl ytande vätska,
som svider om man får den på huden och känns svalare
än omgivningen. Det släcker eld sex gånger eff ektivare än
motsvarande mängd vatten. Om man impregnerar trä el-
ler tyg eller annat poröst organiskt material med salaman-
dersvett (en kanna räcker till fem balar tyg eller ett block
trä) blir det fullständigt skyddat mot eld. Impregneringen
försvinner efter 1T till 3T år beroende på hur mycket fö-
remålet nöts.
En nackdel med salamandersvett är att vätskan och
ångorna från det är giftiga. Den mekanurg som tillver-
kar salamandersvett måste slå ett slag för Alkemi med S12
varje årstid han ägnar sig åt att destillera fram elixiret. Om
han misslyckas blir han utsatt för ångorna och måste slå
ett UTH-slag. Vid fummel blir han svårt sjuk av ångorna
och hela årstidens arbete går förlorat. Han förlorar 1 snäpp
SYN, 1 snäpp LUK och 1 snäpp UTH permanent på grund
av skador på lungor och slemhinnor. Vid misslyckande blir
han också sjuk och årstidens arbete går åt pepparn, men
minskningen av SYN, LUK och UTH varar bara årsti-
den ut och den nästa. Lyckas han, händer inget annat än
att han mår tjyvens. Vid ett perfekt slag händer inget. En
dunstmask skyddar (se Abyssos).
Av samma anledning kan man inte impregnera kläder
som ska bäras nära inpå kroppen med salamandersvett. Då
får man ruskiga utslag och klåda (-1T på SMI, KÄN och
FIN). Varje vecka ska man slå ett UTH-slag med S12; när
man lyckas försvinner utslagen. Att dricka vätskan är direkt
livsfarligt, ungefär som att hälla i sig Klorin. Dess doft och
smak gör det omöjligt att använda den för att förgifta nå-
gon, dock.
Bakgrund: Perimon tem-Pylari utvecklade framställ-
ningsmetoden för salamandersvett, men teorin hur mans
skulle kunna fungera kommer från hans mästare.
Spegeltornet
Spegeltornet är en plot device. Den kräver konstruktionen
av en hel byggnad och samarbetet mellan minst ett halv-
dussin mekanurger skolade i optik och klensmide för att
fungera. De existerande Teorierna och Ritningarna fi nns
enbart hos furst Urvin, även om de mekanurger från sta-
dens gillen som hjälpte honom skulle kunna pussla sam-
man något om de hjälptes åt. Chansen att en spelarme-
kanurg ensam skulle kunna duplicera den är obefi ntlig.
Därför presenteras här inga exakta värden.
Skulle spelarna använda den mot ett fi entligt skepp el-
ler en byggnad, eller befi nna sig på nämnda skepp, tar det
en skeppsstridsrunda att rikta in den och anfalla. Slå för
Spegeltornets TIL på 14/4T+2 mot en S på 4 eller hö-
gre beroende på avståndet; den är eff ektiv upp till 800 m
bort och fungerar inte inom 100 m. Nästa runda tar målet
1 snäpp skada på skeppsskalan, rundan därpå 3 snäpp, run-
dan därpå 6 snäpp, och så vidare. Skadan åstadkoms delvis
genom den brännande strålen, delvis genom att den startar
bränder. Är målet inte brännbart, kan det inte skadas på
detta sätt. Skulle attacken avbrytas fortsätter ändå målet
att ta samma skada varje runda, även om den inte ökar, till
dess att någon släcker elden. Detta kräver heroiska insat-
ser från dess besättning (vilket i och för sig kan simuleras
genom slag för Ledarskap från deras befälhavare om SL så
önskar). Ett skepp med lämpliga mekanurgiska eller aris-
tosofi ska pumpar kan klara sig bättre.
Dimma eller rök minskar inte bara chansen att rikta in
Spegeltornets stråle på grund av försämrad sikt, utan också
skadan. För varje 10 minskning av sikten, minska skadan
med 20. Om det är mulet, minska skadan med 20 för
varje 10 molntäcke.
Spejarballong
Spejarballongen är ännu en av furst Urvins kombinationer
av olika mekanurgiska projekt. Det rör sig om en mycket
liten varmluftsballong som lyfter en ornipter med vid-
hängande spanare. Innovationen är ett mycket litet fyrfat
laddat med fl ogistonelixir som skapar varmluften till bal-
longen (ett sinnrikt hantverksföremål, inte en mekanism).
Spejaren kan hissas upp och ned med långa sälskinnsrep,
fl yga fritt med ballongen, eller släppa och glidfl yga från
ballongen till en lämpad punkt, t.ex. för att landa bakom
fi endens linjer, släppa en bomb, eller ha en rendezvous med
andra trupper. En lina löper i öglor längs sälskinnsrepet;
genom att rycka i den kan man kommunicera med marken
och ens chefer. I motsats till raketorniptrarna fl ygs spejar-
ballongerna av fria soldater med viss death wish.
Nya färdigheter och övriga regler
Argentos-fäktning
Strid
Se stridskapitlet
Egenskap: SMI
EP-multipel: 1,25
Det här är den fäktkonst användande långsvärd och två-
handssvärd som Argentos Dendre lär ut. Förutom den
grundläggande kunskapen att slåss tvåhänt med långa
svärd, lär den ut färdigheten Avväpning (med svärd) och
specialmanövern Avancerad Motattack. När en Argentos-
fäktare möter någon som använder samma sorts vapen som
han själv, och som inte använder Argentos-fäktning, anses
hans vapen vara längre än hans motståndarens för att avgö-
ra om han får göra en Motattack. Han får heller inget av-
drag för att han använder en huggattack som Motattack.
29Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
Motattack – b-handling
Om man blir anfallen av någon som man ser komma, som
inte lyckats med att anfalla en i innevarande runda och
som är beväpnad med ett vapen med kortare räckvidd än
en själv (och räckvidd är inte detsamma som längden på
vapnet – den som använder ett fäktsvärd har längre räck-
vidd än den som svingar sin musköt som en klubba) kan
man anfalla som en b-handling. Attacken funkar som en
vanlig attack, och eff ekten beräknas innan motståndaren
får attackera. Motståndaren får bara försvara sig om han
avbryter sin egen attack, och om han blir träff ad har han
–1T på att fullfölja attacken. Däremot har man själv inget
annat försvar om motståndaren fortfarande står upp efter
den genomförda motattacken. Om man inte kan sticka
med ett vapen har man –1T på att göra motattacker.
Om man har ett förberett, laddat avståndsvapen kan
man också använda det för en Motattack (man skjuter ho-
nom i bröstet innan han når en). Det ger ett avdrag på –1T
på attackslaget. Motattacker är mycket eff ektiva mot de
fl esta djurs attacker. Ett ganska säkert sätt att försäkra sig
om en motattack är att slåss med spjut eller stridsstav.
Nya hantverksfärdigheter:
Fyrverkare (FIN, EP-multipel: 1): Tillverkar raketer och
fyrverkeripjäser.
Vaxgjutare (FIN, EP-multipel: 0,25): Kan tillverka vaxfi -
gurer och även vaxljus.
<Signalering>
Vildmark
S-slag, Q-slag
Egenskap: SYN (eller i vissa fall, annan perceptiv egen-
skap, som HÖR för lursignaler)
EP-multipel: 0,25
Kunskap i att skicka och ta emot signaler – röksignaler,
spårmärken, hornsignaler, etc. Varje signaltyp är en färdig-
het, och liknande typer av signalsystem som använder olika
koder är också de separata – två system för röksignaler kan
ju säga saker på olika sätt.
Den som sänder ett meddelande slår ett Q-slag. Det
avgör hur svårt det är för mottagaren att avläsa meddelan-
det med ett S-slag. Bägge slagen kan förstås modifi eras av
omständigheterna, t.ex. dålig sikt för ljus- eller röksignaler.
Ett fummel på S-slaget ger ett missförstånd.
Q-resultat: S-värde:
QX S4, men man skickar fel meddelande.
Q4+ S32
Q8+ S24
Q12+ S16
Q16+ S12
Q24+ S8
Q32+ S4
Q40+ Alla som har färdigheten och använder
den lyckas automatiskt
Tre lämpliga <Signalerings-färdigheter> i Madenburg
med omnejd:
• Heliografsignaler, som används för att blinka fram med-
delanden längs det nätverk av speglande semaforer vars
centrum är Spegeltornet. Det baseras på ett gammalt
signalsystem som använts av trupper i Madenburg i ett
par generationer, så många som arbetat i Madenburgs
armé kan det också.
• Tiggartecken, som är ett symbolspråk där tecknen ritas
på husväggar, i marken, etc. och ger enkla upplysningar
om vem som brukar använda ett ställe, hur bra det är,
varningar om faror, osv.
• I Maden använder många ett system av patteraner –
stenrösen, speciellt bundna kärvar av vass, etc. – för att
markera säkra vägar genom träsket, bra jaktmarker, etc.
Få icke-Madenbor behärskar detta.
Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt 30
Appendix 3: Äventyr i Madenburg
Furstens tre gardisterAndan från De tre musketörerna passar bra här. Låt gär-
na några av spelarrollerna vara sprättiga och rappkäftade
ädlingar inom det furstliga gardet. Fursten gillar deras
okonventionella sätt att tampas med problem och skickar
dem på olika uppdrag. Mot sig får de då höga offi cerare
som inte gillar den politik som fursten får; givetvis kan de
inte vända sig mot sitt statsöverhuvud personligen, men
om några av hans underhuggare råkar illa ut – tough luck.
Dueller, fl addrande kappor, vida hattar och hårda ritter i
nattmörkret – allt fi nns här.
Furstens gardister har dessutom god chans att få till-
gång till mekanurgiska manicker vare sig de behöver det
eller inte. Ungefär som hos James Bond, fast Q och M är
samma person. – ”Och den här gången vill vi ha tillbaka den
i ett stycke, 007!”).
Mekanurger och ”mekanurger”Madenburg och mekanurgi går hand i hand. Här sam las
därför seriösa magiker och charlataner från hela Vidonia i
syfte att sälja sina idéer, stjäla andras koncept och ritningar,
snylta på furstens välvilja eller lura pengar av blåögda in-
vesterare. Den äventyrare som behöver specifi k utrustning,
till exempel för en expedition ned till Abyssos eller in i
Digerveden, har nog bättre chanser att hitta den här än an-
norstädes. Men alla mekanurger är inte äkta vara; köparen
må ta sig i akt.
Aristosofiskt hatBaksidan på denna ansamling av mekanurger i Maden-
burg är att hatiska aristosofer också ägnar staden osedvan-
ligt stor uppmärksamhet. Under år 726 AS mördades fem
mekanurger på bestialiska sätt utan att gärningsmännen
kunde gripas och det går därför rykten om att aristosofi ska
mördarbestar stryker runt i mörkret. Luminater sägs dess-
utom sprida propaganda bland den oroliga landsbygdsbe-
folkningen, och det ryktas att man också försökt sprida
sjukdomar. Bland ”Intressanta individer” ovan berättas om
viktiga luminater och aristosofer i Madenburg med om-
nejd.
Träskets utdikningFurstens planer kring träsket kräver att lantmätare och in-
genjörer beger sig dit, och de behöver vägvisare, båtkarlar
och livvakter. Madenborna kan ju vara ganska ruskiga mot
inkräktare (så det fi nns alla möjligheter att man hamnar
i en sorts Sista Färden-situation). Träsket är också ett bra
gömställe för aristosofi ska styggelser.
Dessutom vållar utdikningsplanerna oro inne i själva
staden. Både höga offi cerare och ledande mystagoger tyck-
er att det är ett dåligt påhitt.
De förstnämnda kan frestas att tillgripa lömska åt-
gärder för att sätta stopp för furstens planer, gärna på ett
sådant sätt att skulden kastas åt ett helt annat håll, till ex-
empel mot madenborna (de fl esta ädlingar ser ju ändå med
stor avsmak på dessa), aristosofer eller Galbreburg.
Stadens mystagoger är mer aktiva än dess mentorer
mot utdikningen; de är ju experter på agronomi och medi-
cin, och de är rädda att så stora förändringar ska förstöra
vatten- och vitalisbalansen i trakten kring träsket, och där-
med lantbrukarnas levebröd. Deras anhängare inbegriper
många räddhågade bönder, och dessa kan tillgripa våld el-
ler list för att trassla till det för spelarna. De kanske inte
är så farliga var för sig, men om hela befolkningen i en by
vänder sig mot en, fi nns ingen hjälp och inga vittnen.
Galbreburgs porösa gränsBlå kejsarinnans guvernör Ugrit tem-Vikrat ran-Dirro i
Galbreburg tillträdde sin post år 721 AS. Under hans styre
har räderna från stråtrövare i Telbir förvärrats på grund
av det företagsamma gäng som leds av rövarhövdingen
Svartvarg; de utför allt värre dåd för var dag tycks det.
Guvernörens primära uppdrag är att försvara själva staden
Galbreburg, en av Blå kejsarinnans vikti gaste hamnar, men
han blir alltmer irriterad över intrången över gränsen och
vill gärna göra ”något konstruktivt” mot dem. Därför re-
kryterar han kunskapare som ska undersöka förhållandena
i grannlandet och föreslå åtgärder. En avskräckande räd
med kejserliga soldater är också fullt möjlig, förutsatt att
den inte vållar ett fullskaligt krig.
Hieroforens hetsporrarDe politiska händelserna i Vertiod påverkar dess grannlän-
der. Hieroforens entusiastiska anhängare ser gärna att hans
reformatoriska infl ytande sprids vida omkring, något som
furst Urvin inte gillar alls. Han tycker nämligen att hiero-
for Lardir är en virrpanna utan begrepp om fursteskapets
plikter och heder. Eventuella predikanter från grannlandet
skickas därför summariskt tillbaka dit. Lardir vill gärna
veta mer om sitt grannland och ”dess ogine mekanurgfur-
ste”. Här fi nns öppningar för äventyr med mystagoger i
huvudrollerna.
Tänk dock på att här fi nns goda möjligheter att lösa
just dessa dispyter med fredliga medel. Ingen av de två
statscheferna vill egentligen ha en våldsam konfl ikt med
motparten och båda vill genomföra stora jordreformer
hemmavid, om än av olika skäl. Om man kan få dem att
förstå sig bättre på varandra, fi nns det goda möjligheter till
förhandlingslösningar.
Fursten av Frekes långa armDet fi nns en part som har ett personligt intresse av att stör-
ta Telbir i krig och kaos, nämligen Frekres hårdföre furste.
Telbir är ju en medtävlare på handelstraden med Wantale.
Där är det möjligt att många av de bekymmer som jäser i
Telbir härstammar från frekriska agenters skumraskverk-
samhet.
Till exempel kan rövarhövdningen Svartvarg och hans
folk vara frekrier. Man kan även tänka sig att frekriska
agenter utger sig för att vara predikanter från Vertiod och i
31Madenburg – undrens stadCopyright © 2006
Erik Sieurin & Anders Blixt
den rollen hetsar de skattetyngda bönderna mot furst Ur-
vins styre. Urvin-fi entliga offi cerare kan säkert få stöd på
olika sätt av andra agenter. Frekre har tagit sig mödan att
stationera en ambassadör i Madenburg, lite märklig med
tanke på Telbirs ringa storlek, men det fi nns nog goda
skäl.
Barnen från KaervikEn annorlunda men intressant kampanj kan man få om
rollpersonerna alla är barn som skilts från sina föräldrar
och placerats på barnhemmet i Kaervik medan föräldrarna
hamnat på arbetsstugan i Madenburg. För att få komma i
kontakt med föräldrarna – barnhemmet är en välmenande
men hemsk miljö måste de rymma, ta sig till Madenburg,
undvika att bli utnyttjade av dess tiggarbossar och andra
som vill barn illa, etc. Sedan är frågan vad de ska göra när
de väl kommit i kontakt med sina föräldrar…