View
2
Download
0
Category
Preview:
Citation preview
Sociologiska Institutionen
Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.
Inriktning: Sociologisk Samhällsanalys
Ht 2016
Handledare: Martin Hällsten
Sociala band och
socioekonomisk
bakgrund som orsak till
ungdomsbrottsligheten
En kvantitativ studie om brottslighet bland
ungdomar
Moa Halvars & Fanny Karlsson
Sammanfattning
För många ungdomar är just ungdomen den mest brottsintensiva perioden i livet.
Samtidigt är det ett fåtal individer som står för det mesta av brottsligheten. Många har
försökt att förklara vad som ligger bakom ungdomsbrottsligheten och vad som orsakar
att vissa unga väljer att begå brottsliga handlingar och andra inte. Utifrån Mertons teori
om ”strain” undersöker vi om ungdomars socioekonomiska bakgrund har något
samband med deras brottsliga beteende? och utifrån Hirschis teori om sociala band
undersöker vi hur ungdomars sociala relationer till föräldrar och vänner har samband
med deras brottsliga beteende. Tidigare forskningen pekar på just familjerelationer och
socioekonomisk bakgrund som orsak till brottslighet. För att testa sambandet mellan
sociala band, socioekonomisk bakgrund och ungdomsbrottslighet används i denna
uppsats linjär regression som metod. Studiens baseras på Stockholms stad
självdeklarationsundersökning från 2014 med elever från årskurs nio samt andra året på
gymnasiet, totalt var det 8997 respondenter. Resultaten visar att det finns ett samband
mellan att begå brott som ungdom och ha svaga sociala band till sina föräldrar. Detta
samband är signifikant för både pojkar och flickor. Resultatet visar även att vännerna
som ungdomarna har spelar en stor roll för vidare de väljer att begå brottsliga
handlingar eller ej. Resultaten i denna studie visar även att socioekonomisk bakgrund
inte har ett samband med brottslighet, även om det stora interna bortfallet är en
osäkerhetsfaktor här. Slutsatserna är att många faktorer påverkar ungdomarnas
brottsliga beteende men vår studie finner främst stöd för att banden till föräldrarna och
vilka vänner de har omkring sig är viktiga förklaringar av brottsligt beteende.
Nyckelord
Ungdomsbrottslighet, sociala band, socioekonomisk bakgrund, kvantitativ metod
Innehållsförteckning
1.Inledning ............................................................................... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ................................................................. 2
1.2 Disposition ........................................................................................ 2
2.Teori och tidigare forskning ...................................................... 2
2.1 Teori .................................................................................................. 2
2.2 Tidigare forskning ............................................................................. 5
2.2.1 Socioekonomisk bakgrund .......................................................... 5
2.2.2 Sociala band ............................................................................... 7
2.2.3 Hypoteser ................................................................................... 8
3. Metod .................................................................................. 8
3.1 Material och urval.............................................................................. 8
3.2 Validitet och reliabilitet .................................................................... 9
3.3 Etik .................................................................................................. 10
3.4 Variabler och operationalisering ..................................................... 10
3.4.1 Beroende variabel ..................................................................... 10
3.4.2 Demografiska bakgrundsvariabler ............................................ 11
3.4.3 Socioekonomisk bakgrund ........................................................ 11
3.4.4 Sociala band ............................................................................. 12
3.4.5 Sociala relationer ...................................................................... 12
3.4.6 Föräldrars kontroll .................................................................... 13
3.4.7 Statistisk metod ........................................................................ 14
4. Resultat ............................................................................. 17
4.1 Resultat pojkar ................................................................................ 18
4.2 Resultat flickor ................................................................................ 21
5. Analys och diskussion ........................................................... 23
5.1 Socioekonomisk bakgrund ............................................................... 23
5.2 Sociala relationer ............................................................................ 23
5.3 Föräldrars kontroll .......................................................................... 26
5.4 Vidare forskning .............................................................................. 27
6. Referenslista ....................................................................... 28
1
1.Inledning
Det är enligt Ring, Nelander och Skarp (2013), Sarnecki (1993) och Polisen (2016) vanligt att
ungdomar vid något tillfälle begår brott, och ungdomen är för de flesta tonåringar den mest
brottsintensiva perioden i livet. Samtidigt är det endast ett fåtal individer som står för det
mesta av brottsligheten bland ungdomar. Trots samhällets alla försök att förhindra brottslighet
anger nästan hälften av ungdomarna som ingick i Ring, Nelander och Skarps (2013) studier
att de under de senaste 12 månaderna begått någon typ av brottslig handling. De unga som
begår flertalet brott har ofta problem både hemma och i skolan, de har ibland även kriminella
familjemedlemmar. Andersson och Stattin (2001) menar att ungdomstiden är kritisk och
familjen är under denna period en viktig del av tillvaron. Beroende på föräldrarnas
uppfostringsmetoder, ekonomiska förutsättningar och närhet till individen ser den personliga
utvecklingen olika ut. Föräldrarnas förmåga att skapa en trygg och tillitsfull miljö för
ungdomen under den här tiden är central för den fortsatta personliga utvecklingen, moralen
och vidare om personen väljer att begå brott. Forskning visar att den känslomässiga relation
som finns mellan den unge vuxna och föräldern ofta påverkar utvecklingen av antisocialt
beteende.
Brottsliga handlingar kan förklaras av både individuella och sociala faktorer. Bland annat kan
uppmärksamhetsstörningar leda till kriminalitet hos ungdomar (Polisen 2016) men även
individens förmåga till självkontroll ses enligt Gottfredson och Hirschi (1990) som en faktor.
Förmågan till självkontroll grundas i barndomen och ökar om de sociala banden är starka. En
annan förklaring till kriminellt beteende är styrkan hos de sociala band individen har till
familj, samhället, normer och andra individer (Hirschi 2002). Om banden brister ökar risken
för avvikande beteende hos människor och även risken att begå brottsliga handlingar.
En ytterligare förklaring till kriminalitet är en obalans mellan individens möjligheter och krav
och förväntningar på individen. Om individen inte har de förutsättningar som krävs för att
uppnå samhällets gemensamma mål och förväntningar kan det leda till att individen begår
brottsliga handlingar (Merton 1938). Även rent genetiska orsaker till brottsligt beteende finns.
Den senaste forskningen som fokuserar på genetik diskuterar en MAO-gen som påverkar
individens signalsubstanser och därigenom individens förmåga till impulskontroll (Andersson
& Stattin 2001). Den tidigare forskningen visar blandade resultat gällande socioekonomisk
2
bakgrund och dess påverkan på brottsligt beteende. Loeber och Dishion (1983) menar att det
finns svaga samband mellan brottslighet och socioekonomisk bakgrund. Samtidigt visar
Stattin och Magnusson (1991) i sina studier att socioekonomisk bakgrund faktiskt påverkar
brottsligheten. För att kunna förstå vilka faktorer som ligger bakom vilka individer som blir
kriminella och på så sätt minska brottsligheten behövs ytterligare forskning kring ämnet.
Därför har vi valt att studera om det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund,
sociala band och ungdomsbrottsligheten. Avgränsningar som gjorts är att inte vidare förklara
ungdomars uppmärksamhetsstörningar och genetiska orsaker som förklaringar till brottslighet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är alltså att studera om sociala band och socioekonomisk bakgrund
samverkar med ungdomars kriminella beteende genom en kvantitativ studie grundad på
material från Stockholmsenkäten.
Frågeställningarna är 1) Har ungdomarnas socioekonomiska bakgrund något samband med
deras brottsliga beteende? 2) Finns det ett samband mellan ungdomars brottsliga beteende och
deras sociala band?
1.2 Disposition
Studien inleds med en genomgång av relevanta teorier som berör ämnet samt tidigare
forskning inom området. Vidare framförs val av metod och studiens resultat. Avslutningsvis
förs en diskussion kring resultaten, vilka styrkor och begränsningar föreliggande studie kan
tänkas ha samt vilken framtida forskning som kan vara aktuell.
2.Teori och tidigare forskning
2.1 Teori
Hirschi (2002) förklarar brottslighet med att kriminellt beteende grundar sig i bristen på
sociala band, vilket är den anknytning en person har till familj, vänner, arbete och samhället.
3
Ju mer integrerad en individ är i samhället desto starkare är de sociala banden. Integrering
innebär också att samhället har en form av social kontroll över individen. Enligt denna teori
kommer de sociala band individen har med andra i sin omgivning vara det som hindrar en
brottslig bana. När dessa band gentemot samhället försvagas frikopplas kraften, som tidigare
hållit tillbaka individen från att begå brott, och risken för brott ökar. Teorin om sociala band
har fyra övergripande delar. Första faktorn är den anknytning som individen har till andra
människor i sin omgivning. Exempel på detta kan vara att relationen till familjen är så pass
stark att hen inte vill svika dem genom att begå ett brott. Punkt två och tre handlar om social
kontroll där den andra punkten är individens åtaganden i samhället där familj och arbete är
viktigt. Genom brottsligt beteende riskeras dessa vilket gör att individen avstår. Den tredje
punkten är involvering, alltså den tidsmässiga upptagenheten någon har i olika aktiviteter. När
arbete och fritidsaktiviteter kräver mycket av den vakna tiden finns det ej någon tid att lägga
på brottsliga handlingar. Den sista punkten behandlar övertygelse och moralisk tro på
systemet. Alltså om individen anser att det är viktigt att följa de lagar och regler som finns i
samhället. När en eller flera av ovanstående utgångspunkter är svaga minskar den sociala
kontrollen över individen vilket innebär mer “frihet” och frigörelse från samhället då hen ej
berörs av andras reaktioner. Detta leder ofta till ett större avvikande beteende och fler
brottsliga handlingar. Vidare menar Hirschi att en låg självkontroll leder till svårigheter i att
motstå stundens frestelse. Enligt Gottfredson och Hirschi (1990) är självkontroll inte något
medfött utan något som grundar sig i individens barndom genom föräldrarnas uppfostran. De
sociala banden barnet har till sina föräldrar och andra i sin omgivning påverkar alltså
självkontrollen. Låg självkontroll uttrycks genom impulsivitet, okänslighet, risktagande, kort
tidsperspektiv och icke-verbalitet och är delvis ett resultat av svaga band till omgivningen.
Wikströms (2005, Wikström & Treiber 2007, 2009a, 2009b) situationella handlingsteori
innehåller delar, bland annat idén om att självkontroll, som påminner om Gottfredson och
Hirschis (1990) teori. Teorin (Wikström 2005) beskriver brott som moraliska handlingar. Det
som anses vara brottsligt är alltså det som strider mot samhällets normer. Under givna
förhållanden styrs handlingar av en uppfattning om vad som är rätt och fel. Att begå brott är
då ett moraliskt ställningstagande. Om individens moraliska uppfattning är densamma som
samhällets kommer hen inte att begå brott på grund av skam och skuldkänslor. Teorin
beskriver även hur individer ofta handlar vanemässigt och ibland mer eftertänksamt.
Anledningen till att de begår brott är för att de ser brottsliga handlingar som ett möjligt
handlingsalternativ. Den självkontroll individen har kan ses som förmågan att handla efter
4
sina moraliska värderingar i de situationer där de överväger att begå en brottslig handling.
Wikström och Treiber (2007) menar alltså att de som har en hög självkontroll inte begår brott
även om tillfälle ges. Utgångspunkten är sedan att individens moral och självkontroll avgör
om den brottsliga handlingen skall genomföras. Individens självkontroll präglas delvis av den
moraliska fostran som individen får men påverkas även av de miljöer som individen vistas i.
Om de jämnåriga kompisarna begår brott bidrar det till att den miljö som individen uppehåller
sig i främjar brottsliga handlingar. Genom att påverka ungdomarnas moralbildning kan
brottsligheten minskas eftersom det leder till ökad självkontroll hos individerna och alltså
mindre brottslighet. Föräldrar och lärare har en central roll vid bildandet av moraliska
värderingar och är en del av grunden till ungdomarnas självkontroll. De sociala banden
ungdomarna har till andra i sin omgivning påverkar alltså deras självkontroll, om banden är
starka ökar chansen för att självkontrollen är hög. Brottsbenägenheten hos människor
påverkas även av de miljöer och situationer individen utsätts för och vistas i. Kriminogena
miljöer kan vara frestande och provocerande vilket, tillsammans med brottsbenägenheten, kan
leda till att brott begås. Hur tvingande miljön är beror på vilka moraliska normer som finns.
Merton menar i sin strainteori (1938) att det är strukturen i samhället som är grunden till att
människor väljer ett avvikande beteende och begår brottsliga handlingar som bryter mot
samhällets normer. Han beskriver strain som en frustration över att inte ha de legitima medel
som krävs för att kunna uppnå de mål som samhället har. Frustrationen leder till att man
istället begår brott för att uppnå samma livsmål som de andra i samhället. Merton hävdar
vidare att strain uppstår när det finns en motsättning mellan mål och medel i samhället. I
samhällen med för stort fokus på etablerade livsmål kommer kriminalitet och andra sociala
problem att utvecklas. Detta eftersom livsmålen bygger på medelklassvärderingar och är
samma för alla människor oavsett klass. Möjligheten att nå livsmålen är skevt fördelade i
samhället, de lägre samhällsklasserna har mindre ekonomiska möjligheter och därför har
svårigheter med att lyckas i utbildningssystemet som i sin tur leder till sämre arbeten och
lägre lön. Detta resulterar i att spänningar uppstår och leder därför till strain. Merton
introducerar fem möjliga utfall när individen upplever strain. De mest relevanta utfallen i
detta sammanhang är konformitet, innovation och uppror. Det vanligaste alternativet är
konformitet, där möjligheten och medlen finns för att uppnå samhällets mål. Vid innovation
försöker individer uppnå de samhälleliga målen men har ej rätt medel och använder därför
kriminella handlingar för att uppnå dem. Det sista alternativet är uppror, där individen gör
revolt mot existerade mål och medel. Svårigheter, begränsningar eller fattigdom som vissa
5
samhällsgrupper är utsatta för behöver inte leda till kriminalitet. Utan endast i relation till de
samhälleliga målen, så som ekonomiska framgångar, kan strain utvecklas vilket då kan öka
risken för brottsligt handlande eller asocialt beteende. Enligt Mertons teori om strain kommer
individens sociala bakgrund påverka vidare brottsliga handlingar ses som ett alternativ eller
inte. Individer med sämre socioekonomisk bakgrund kommer uppleva strain och därför välja
att begå brott.
2.2 Tidigare forskning
2.2.1 Socioekonomisk bakgrund
Socioekonomisk bakgrund är en frekvent term vid förklaringar till kriminellt beteende och
innebär t ex föräldrarnas utbildning, inkomst och sysselsättning. Flertalet studier, bland annat
Nye, Short och Olson (1958); Cottle, Lee och Heilbrun (2001) har under årtionden försökt att
testa sambandet mellan brottslighet och socioekonomisk bakgrund. De studier som gjorts
visar blandade resultat. Loeber och Dishion (1983) menar att det finns svaga eller inga
samband mellan socioekonomisk bakgrund och brottslighet och kritiserar hur tidigare studier
testat detta samband. Wright, Caspi, Moffitt, Miech och Silva (1999) visar att det finns ett
svagt samband men att riktningen inte är självklar. Deras studie visar både ett negativt och ett
positivt samband mellan socioekonomisk bakgrund och brottsligt beteende. Andersson och
Stattin (2001) menar att om man studerar brott på individnivå finner man att socioekonomiska
bakgrundsfaktorer, t ex föräldrarnas utbildning, påverkar ungdomars brottslighet. Dessa
samband är dock ofta relativt svaga.
Cottle, Lee och Heilbrun (2001) visar genom sin studie att det finns ett signifikant samband
mellan att begå brott och ha en låg socioekonomisk bakgrund. Stanfield (1966) visar i sin
studie att de pojkar som har en far med låg socioekonomisk status begår fler brott än de som
har en far med hög socioekonomisk status, socioekonomisk bakgrund påverkar alltså
pojkarnas kriminella beteende. Stattin och Magnusson (1991) studerade män under tre
tidsperioder av deras liv. Resultatet visar att de män som aldrig begått ett brott och de som
endast begått brott som vuxna tenderar att ha högre utbildade föräldrar än individerna i övriga
grupper. Dock visar resultaten att inga signifikanta skillnader, gällande föräldrarnas
utbildning, fanns mellan de män som alla någon gång begått ett brott. I en studie författad av
Braithwaite (1981) jämförs resultaten från olika studier gällande sambandet mellan kriminellt
6
beteende, socioekonomisk bakgrund och klass. Resultaten som baseras både på egen klass och
socioekonomisk bakgrund visar att individer som har en lägre klass begår fler brott än de med
en högre klass och vidare menar han att de ungdomar som har en lägre klass visar tecken på
en väsentligt högre brottslighet än de som är medelklass. Vidare menar tidigare studier
(Agnew, Matthews, Bucher, Welcher & Keyes 2008) också att de individer som är oförmögna
att uppnå de ekonomiska mål som finns i samhället oftare begår kriminella handlingar än de
som har förmågan att uppnå målen. Nilsson och Estrada (2009) visar att en hög andel av de
brottsbelastade personerna har vuxit upp med en outbildad far, i ett trångbott hem eller med
en splittrad familj. Socioekonomisk bakgrund som förklaring till brott är begränsad men det
har visat sig att mer än hälften av de ungdomar eller vuxna som registrerats för brott har vuxit
upp i en familj som fått socialbidrag. Vidare har mer än en tredjedel av dessa varit
återkommande eller långvarigt fattiga under sin uppväxt. I Nilssons (2002) studie undersöks
bland annat fångars uppväxtvillkor och levnadsförhållanden. Resultatet visar att majoriteten
av fångarna kommer från dåliga uppväxtförhållanden, ofta fattigdom. Merparten av fångarna
har en låg utbildning och hade under året innan svårt att betala hyra, räkningar, mat och
liknande (Nilsson 2002). Resultatet i studien kan tänkas vara applicerbart på även
ungdomsbrottsligheten och ge en bild av hur uppväxten varit för de som begått kriminella
handlingar.
Trots signifikanta resultat i flera studier som pekar på att socioekonomisk bakgrund spelar roll
för brottsligheten finns det också kritiker (Braithwaite 1981) som menar att resultatet skall
tolkas med försiktighet då studierna baseras på självdeklarationsundersökningar som ofta
skiljer sig från brottsstatistiken. Det finns även problem med att dra slutsatser om
socioekonomisk klass och bakgrund då den ofta mäts på olika sätt i olika studier. Forskning
(Ring, Nelander & Skarp, 2013; Steffensmeier & Allan, 1996) visar även att pojkar begår
brott i högre utsträckning än flickor. Bland de vanligast förekommande brottstyperna skiljer
sig andelarna lite bland delaktigheten i brottsliga beteenden mellan pojkar och flickor. Dock
blir skillnaderna mellan könen mer markanta när det gäller allvarligare brottshandlingar. Även
Andersson och Stattin (2001) beskriver skillnader i brottslighet mellan könen. Pojkar som
uppvisar normbrytande beteenden som barn begår dubbelt så mycket brott när de blir vuxna
om man jämför med flickorna.
7
2.2.2 Sociala band
Sociala band kan vara både relationen till föräldrar och relationen till institutioner i samhället.
I en brittisk studie av Wikström och Butterworths (2006) framkom det att de ungdomar som
endast bor med en förälder, jämfört med dem som bor med båda föräldrarna, i högre
utsträckning har begått något brott. Dessa ungdomar begår i sin tur färre brott än de som bor
med fosterföräldrar eller på fosterhem. Resultatet visar också att ju svagare banden till
familjen är, desto högre är risken för att ha begått brottsliga handlingar. I studien har
Wikström och Butterworths analyserat sambandet mellan föräldraövervakning och brottsliga
handlingar och resultaten visar att sämre övervakning leder till högre risk för att bli
involverad i brottslighet. Analysen visar också att ju svagare bandet till familjen är desto
sämre övervakning har föräldrarna över sina barn. Brottsförebyggande rådet (Ring, Nelander
& Skarp 2013; Shannon & Ring 2009) visar i studier att de ungdomar som är brottsbelastade
ofta har en omfattande kompiskrets som vanligtvis inkluderar andra brottsbelastade personer,
samtidigt som umgänge med prosociala kamrater ofta kan fungera som ett skydd. Vidare
framgår det i rapporterna att de brottsbelastade ungdomarna i högre utsträckning har en låg
grad av självkontroll, alltså förmågan att kontrollera sina handlingar, och att relationen till
föräldrar upplevs vara mindre bra. Dessa föräldrar saknar ofta vetskap om vilka deras barn
umgås med eller träffar. Evans, Cullens, Burton, Dunaway och Benson (1997) visar att de
individer som har en låg självkontroll också har sämre kvalitet i sina vänskapsrelationer och
en lägre kvalitet i sin relation till familjen än de med en hög självkontroll. De individer som
har låg självkontroll är också mer benägna att vistas i oorganiserade stadsdelar samtidigt som
de mer ofta har kriminella medarbetare vilka de tillsammans med, internaliserar kriminella
värderingar.
Ring (1999) studerade orsaker till ungdomsbrottslighet. Studien baserades på två
riksrepresentativa undersökningar med elever i nionde klass från 250 stycken svenska skolor.
Resultatet visar att ungdomarnas umgänge har en inverkan på brottsligt beteende. Ungdomar
som ofta träffar vänner på kvällar samt träffar en vän som är äldre tenderar att vara mer
brottsbelastade. Vidare visade resultatet att en mindre bra känslomässig kontakt till
föräldrarna leder till en ökad brottslighet. Likväl ungdomar som anser att deras föräldrar har
liten vetskap om var de befinner sig samt vilka de umgås med tenderar att begå brott i högre
utsträckning. Vad det gäller socioekonomiskt status hos ungdomarnas föräldrar visade
resultatet att de med föräldrar som har en hög socioekonomisk status tenderar att ha en lägre
8
brottsbelastning. Detta samband var dock svagt, vilket även gäller sambandet mellan splittrad
familj och andelen brott. Andersson och Stattin (2001) visar även dem samband mellan
splittrade familjeförhållanden och unga lagöverträdare, sambandet var vanligast hos flickorna.
De visar även på signifikanta samband mellan pojkar som begår brott och splittrade familjer
under ungdomen.
2.2.3 Hypoteser
Med den tidigare forskning som bakgrund har två hypoteser formats. Dessa lyder:
H1 Låg socioekonomisk bakgrund hos ungdomar leder till ett ökat brottsligt beteende.
H2 Svaga sociala band leder till ökad brottslighet hos ungdomar.
3. Metod
Studien utgår från en deduktiv ansats då den är teori- och hypotestestande utifrån Hirschi och
Gottfredson, Wikströms samt Mertons teorier. Då studiens frågeställning angående hur
sociala band och socioekonomisk bakgrund påverkar ungdomars kriminella beteende är av
kvantitativ karaktär krävs en kvantitativ metod för att genomföra studien. Vidare var ett av
målen även att kunna generalisera resultatet vilket då kräver en kvantitativ metod.
3.1 Material och urval
Materialet som används i studien baseras på data från Stockholmsenkäten år 2014, detta är en
självdeklarationsundersökning beställd av socialförvaltningen i Stockholm.
Självdeklarationsundersökningar innebär att respondenterna själva får svara på frågorna och
definiera sina svar. I undersökningen (Stockholmsstad, 2014) deltog 161 skolor med en
svarsfrekvens på 76 procent. Enkäten besvarades av 8997 ungdomar bosatta i
Stockholmsområdet. Undersökningen genomförs vartannat år och riktar sig till samtliga
elever i Stockholm som går i årskurs nio och andra året på gymnasiet. Enkäten berör frågor
som levnadsförhållanden och brottslighet. Enkäten består av 101 frågor där majoriteten av
frågorna är fasta svarsalternativ. Deltagandet är anonymt men sker under skoltid under
9
övervakning av lärare. För att kunna genomföra denna studie används alltså sekundärdata som
är insamlat av någon annan. I detta fall är sekundärdata en förutsättning för genomförandet av
studien, då det inte finns tid eller pengar för insamling av eget material. Sekundärdata ger i
detta fall en möjlighet att undersöka ett stort urval där samband kan testas men också i bästa
fall generaliseras. Vid användandet av sekundärdata måste författarna förhålla sig till redan
befintliga frågor, vilket kan tänkas vara problematiskt eftersom de då nödvändigtvis inte är
anpassade efter studien. I detta fall har enkätens frågor studerats noggrant för att sedan kunna
välja ut de som är mest passande och sakliga för denna studie.
3.2 Validitet och reliabilitet
Validitet innebär att studien mäter det som avses att mäta (Ejvegård 2003). Då denna studie
genomförs vartannat år och är en etablerad undersökning kan det tänkas att frågorna är tydliga
och enkla att förstå för respondenterna vilket i sin tur gör risken för feltolkningar liten och
svaren mer tillförlitliga. Eftersom studien är baserad på en självdeklarationsundersökning
finns det risk för att svaren inte är helt ärliga och därför är missvisande, då ungdomarna
kanske väljer att inte svara sanningsenligt. Att svara på frågor om brott kan tänkas vara
känsligt och incitament för ungdomarna att ljuga kan tänkas påverka svaren. Reliabilitet avser
tillförlitlighet, alltså att användbarheten av studien och mätinstrumenten är tillförlitliga
(Ejvegård 2003). Målet är att kunna upprepa studien och få resultat som är liknande. Då
svarsalternativen på frågorna i studien är fasta gör det enkelt för framtida forskning att
upprepa studien. Svarsfrekvensen är hög vilket gör studien användbar, dock faller
observationer bort i den linjära regressionen vilket minskar reliabiliteten. Det är i regressionen
många observationer som slås samman vilket innebär att många faller bort då varje
observation med bortfall i någon fråga exkluderas. Ring, Nelander och Skarp (2013) beskriver
överrapportering och underrapportering som problematiskt när man tolkar resultat från
självdeklarationsundersökningar. Överrapportering innebär att ungdomarna anger fler
handlingar än de begått och underrapportering innebär att de inte anger handlingar de begått.
Detta kan vara bra att ha med sig vid tolkningen av den tidigare forskningen som finns om
fältet. I denna studie kan det vara så att ungdomarna underrapporterar kring frågor om brott
som anses vara känsliga och om de är rädda för att deras svar kan få konsekvenser. Det kan
även tänkas att de tar handlingar de begått på för stort allvar och istället överrapporterar
genom att säga att de begått brott som egentligen inte var så allvarliga.
10
3.3 Etik
I en studie är det viktigt att utgå från de fyra etiska ställningstagandena: nyttjandekravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt informationskravet (Vetenskapsrådet 2002).
Respondenterna i denna undersökning har informerats om syftet kring studien samt att
deltagandet i undersökning är anonymt och frivilligt. Genom att svara på enkäten är
samtyckeskravet också är uppfyllt. Datamaterialet har behandlats i enlighet med de riktlinjer
som finns och alltså behandlats konfidentiellt av uppsatsförfattarna och handledaren. Det var
även avidentifierat när de mottogs av författarna och deltagarna är alltså anonyma.
Eftersom vi inte själva utfört undersökningen och samlat in datan behövde vi inte ta ställning
till respondenternas unga ålder och inte heller förhålla oss till etiska aspekter som rör ålder.
3.4 Variabler och operationalisering
3.4.1 Beroende variabel
Den variabel som mäter brottsliga beteendet är baserad på 18 frågor gällande brottsliga
handlingar. Frågan lyder “Hur många gånger har du gjort följande saker under de senaste 12
månaderna?” med svarsalternativen: ingen gång, 1-2 gånger, 3-5 gånger, 6-10 gånger och mer
än 10 gånger. Påståendena som besvaras är: snattat, klottrat olaglig graffitti, stulit en cykel,
stulit en moped eller motorcykel, stulit en bil, tvingat någon att ge dig pengar, mobiltelefon
eller något annat värdefullt, med avsikt förstört saker som inte var dina, använt annans/ falsk
legitimation, tagit pengar hemma som inte var dina, smitit från betalning, tvingat någon att ha
sex med dig, stulit ur någons ficka, stulit något annat som vi inte frågat om, köpt något som
du vet var stulet, sålt något som var stulet, gjort inbrott i bil, affär, kiosk eller annan byggnad,
med avsikt slagit någon så att du tror eller vet att han/hon behövde sjukvård och till sist burit
vapen.
Ett skalreliabilitetstest visar om svaren på frågorna kan bilda ett index. I detta fall visar
skalreliabilitetstestet ett Chronbach’s alpha på 0.8851, vilket kan anses adekvat (Tavakol &
Dennick, 2011). Därefter skapas ett index genom de 18 frågorna och svaren om brottsliga
handlingar. Individerna får en poäng mellan 0 och 18 som anger hur många olika brottstyper
1 Till en början testades två separata index för att särskilja personbrott och egendomsbrott men vid
skalreliabilitetstestet var dock cronbach alpha för lågt (0,48 och 0,79).
11
de begått. De med 0 poäng har aldrig begått någon typ av brott och övriga har minst en gång
begått någon brottstyp.
Tabell 1. Deskriptiv tabell Index brott
Minsta värde Andel som svarat 0 Högsta värde Medelvärde Std
Pojkar 0 54,3 18 1,4 2,6
Flickor 0 59,8 12 0,7 1,3
3.4.2 Demografiska bakgrundsvariabler
Årskurs mäts genom frågan, ange årskurs, där respondenterna kan välja grundskolan årskurs
nio eller årskurs två på gymnasiet. En dummyvariabel skapas där årskurs nio kodas som 0 och
årskurs två på gymnasiet som 1. Kön mäts genom en enkätfråga om respondenten är en pojke
eller flicka. En dummyvariabel konstrueras sedan som kodas pojke (1) och flicka (0).
För att kontrollera för migrationserfarenhet har vi mätt tid i Sverige genom frågan “Hur länge
har du bott i Sverige?” svarsalternativen var: Hela mitt liv, 10 år eller mer, 5-9 år samt Mindre
än 5 år. Denna variabel kodas så den mäter vidare individen bott i Sverige mindre än fem år
(1) eller mer än fem år (0) eftersom vi vill se om en kortare tid har någon påverkan på
brottsligt beteende.
3.4.3 Socioekonomisk bakgrund
Föräldrarnas utbildning mäts genom frågan ”Vilken högsta utbildning har dina föräldrar?”.
Svarsalternativen är folkskola/grundskola, gymnasium, universitet/högskola och vet inte.
Variabeln kodas så att den enbart mäter den förälder med högst utbildning, sedan kodas den
till en dummy med tre kategorier där folkskola/grundskola är referenskategori. Vet inte kodas
som missing.
För att mäta boende frågades “Vad bor du i för typ bostad?”. Där svarsalternativen
bostadsrätt, radhus och villa kodas 0 och hyreslägenhet som 1. Denna dummy används som en
indikator på föräldrarnas socioekonomiska klass där hyreslägenhet kan tänkas vara låg klass
och övriga boendeformer en högre klass.
12
För att undersöka vilka ungdomarna bor med frågas “Vilka personer bor du tillsammans
med?” där de anger ett eller flera alternativ. Svarsalternativen de kunde välja är mamma,
pappa, styvpappa/styvmamma, mamma och pappa växelvis, syskon, fosterföräldrar, annan
eller jag bor ensam. Denna variabel kodas som en dummy som indikerar på att man bor med
båda eller någon av sina föräldrar (1) (mamma, pappa eller mamma och pappa växelvis) och
om man bor ensam eller med någon annan (0).
Föräldrars arbetsmarknadsanknytning mäts genom två dummyvariabler för om mamma
respektive pappa är sysselsatta, utifrån “Vad gör dina föräldrar?” med svarsalternativen
arbetar, studerar, tjänstledig/föräldraledig, arbetslös eller annat. Med sysselsatt menas att
föräldrarna arbetar, studerar och är tjänstlediga från sitt arbete vilket kodas som 1 och ej
sysselsatt som 0.
3.4.4 Sociala band
Sociala band operationaliseras i två dimensioner: dels som relationer till vänner och relationer
till föräldrar, dels som graden av social kontroll som föräldrar utövar på sina barn.
3.4.5 Sociala relationer
För att mäta relationen till ungdomens föräldrar ställs frågan “Hur väl stämmer följande
påstående in på hur dina föräldrar/vårdnadshavare är mot dig?” Med följande påståenden: de
ger mig beröm när jag gör något bra, de brukar uppmuntra och stötta mig, jag vet inte hur de
reagerar när jag gjort något de inte gillar, de märker när jag gör något bra, jag bryr mig om
vad mina föräldrar/vårdnadshavare säger, mina föräldrar/vårdnadshavare är en förebild för
mig. Respondenten kan välja på svarsalternativen stämmer mycket dåligt (1), stämmer ganska
dåligt (2), stämmer ganska bra (3) samt stämmer mycket bra (4). För den variabel som går i
motsatt riktning, dvs. jag vet inte hur de reagerar när jag gjort något de inte gillar, är skalan
omvänd så att stämmer mycket dåligt har värdet (4) och stämmer mycket bra värdet (1).
Denna variabel har namnet “Band till föräldrar” och är ett index med värden mellan 1 och 4,
där 1 innebär ett svagt band till föräldrarna och 4 ett starkt band. För att mäta om individen
kan be sina föräldrar/vårdnadshavare om hjälp vid ett personligt problem används frågan “Om
du har ett personligt problem, kan du be någon av dina föräldrar/vårdnadshavare om hjälp?”
Med svarsalternativen ja, nej och vet inte. Denna variabel dummy kodas med namnet “Prata
om personligt problem” där svarsalternativen ja antar värdet 1 och svaret nej antar värdet 0.
För att mäta kompisars icke avvikande beteende används frågan “Hur många av dina kamrater
13
(inom och utom skolan)” med nio påståenden: Har snattat/klottrat/vandaliserat? Är med i
någon förening? (sport, hobby, musik eller någon annan förening) Röker tobak? Slåss? Är
duktiga i skolan? Dricker sig berusad på alkohol? Använder narkotika? Skolkar? Har rånat,
gjort inbrott eller stulit en bil? Respondenterna kan välja på svarsalternativen ingen (4), någon
enstaka (3), ungefär hälften (2), de flesta (1) och vet inte. De två frågorna som går i motsatt
riktning, är med i någon förening och är duktiga i skolan, kodades ingen (1) och de flesta (4).
Denna variabel “kompisar med icke avvikande beteenden” konstruerades till ett index med
värden mellan 1 och 4, där 1 innebär att kompisarna har ett avvikande beteende och 4 innebär
att de inte har ett avvikande beteende.
3.4.6 Föräldrars kontroll
Som en del i att mäta ungdomarnas sociala band användes variabler som speglar föräldrarnas
kontroll. Föräldrarnas kontroll angående skolk mäts med frågan “Hur skulle dina föräldrar
reagera om du skolkat?” med svarsalternativen de skulle reagera mycket kraftigt, de skulle
reagera ganska mycket, de skulle inte reagera så mycket, de skulle inte reagera alls samt
alternativet vet inte. Denna variabel har dummy kodats med namnet ”Kontroll skolk” där
svarsalternativen reagera mycket kraftigt och reagera ganska mycket antar värdet 1 och
svarsalternativen inte reagera så mycket och inte reagera alls antar värdet 0. Vet inte kodas
som missing, vilket gäller samtliga variabler. Föräldrarnas kontroll mot kamrater på kvällen
mäts med frågan “Vet dina föräldrar/vårdnadshavare var du är när du är ute med kamrater på
kvällar?” med svarsalternativen alltid, ibland, sällan, aldrig samt vet inte. Denna variabel har
dummy kodats med namnet “kontroll kväll” där alternativen alltid och ibland antar värdet 1
och svarsalternativen sällan och aldrig antar värdet 0. Föräldrars kontroll gällande individens
umgänge på fritiden mäts genom frågan “Vet dina föräldrar/vårdnadshavare vilka kamrater du
umgås med?” Med svarsalternativen ja alla, ja de allra flesta, ja några, nej ingen samt vet inte.
Denna variabel har dummy kodats med namnet “kontroll umgänge” där ja alla och ja de allra
flesta antar värdet 1 och svarsalternativen ja några och nej ingen antar värdet 0. Föräldrars
kontroll gällande individens pengar mäts med frågan “Vet dina föräldrar/vårdnadshavare vad
du spenderar dina pengar på?” Där respondenterna får välja mellan ja helt och hållet, ja till
större delen, ja en liten del, nej inte alls samt vet inte. Denna variabel dummy kodas med
namnet “kontroll pengar” där alternativen ja helt och hållet och ja till större delen antar värdet
1 och ja en liten del och nej inte alls antar värdet 0.
14
3.4.7 Statistisk metod
Hypoteserna testas genom linjär regressionsanalys. Linjär regressionsanalys valdes eftersom
att beroende variabeln är approximativt kontinuerlig2. Resultatet för flickor och pojkar
testades separat eftersom den tidigare forskningen (Ring, Nelander & Skarp, 2013;
Steffensmeier & Allan, 1996) indikerar att det finns skillnader mellan könen.
2 Man kan betrakta indexet som tillhörande ordinalskala eller räkneskala, där ordinal logit respektive
poissonregression vore naturliga analysmodeller. Emellertid är sådana modeller avancerade och ingår inte
på kandidatnivå inom sociologin. Således kan den linjära modellen vi använder kan ses som en förenklad
analys.
15
Tabell 2. Variabelöversikt
Variabler N Bortfall Medelvärde Standardavvikelse
Brott index 6947 2050 1,2 2,32
Årskurs 8997 0 0,48 0,5
Bott i Sverige mer än 5 år 8870 327 0,95 0,22
Socioekonomisk bakgrund
Föräldrars högsta utbildning,
Folkskola, grundskola= Ref
Gymnasium 6478 2519 0,17 0,37
Universitet, högskola 6478 2519 0,76 0,43
Bor i hyreslägenhet 8447 550 0,37 0,48
Mamma sysselsatt 8997 0 0,88 0,33
Pappa sysselsatt 8997 0 0,84 0,37
Sociala band
Kompisar med icke avvikande
beteenden Index 5704 3293 3,1 0,52
Band till föräldrar Index 7670 1327 3,25 0,55
Bor med mamma och/eller pappa 8997 0 0,96 0,2
Prata om personligt problem 7436 1561 0,88 0,33
Föräldrarnas kontroll
Kontroll skolk 7473 1524 0,82 0,28
Kontroll kväll 8345 652 0,92 0,26
Kontroll umgänge 8434 563 0,83 0,37
Kontroll pengar 8451 546 0,73 0,44
Samtliga variabler 2290 7697
16
I variabelöversikten, tabell 2, kan vi se att de variablerna med störst bortfall är beroende
variabeln Index brott och oberoende variablerna föräldrarnas utbildning och kompisar med
icke avvikande beteende index. När en variabel bygger på flera underliggande frågor ökar
bortfallet, vilket syns tydligt i båda variablerna som är ett index, brott index och kompisar
med icke avvikande beteende index. Variabeln band till föräldrar index har ett lägre bortfall
men fortfarande anmärkningsvärt stort. När alla variabler kombineras ökar bortfallet
betydligt, vilket framgår av den sista raden i tabellen. Här förlorar vi större delen av urvalet.
Dessa bortfall påverkar i sin tur resultaten i studien, men vi har inte utrett exakt vilka det är
som svarar vet ej i hög utsträckning.
17
4. Resultat
Tabell 3. Linjär regression över sambandet mellan sociala
band, socioekonomisk bakgrund och pojkars brottslighet
Modell
1
Modell
2
Modell
3
Modell
4
Modell
5
Gymnasiet (Åk9=Ref) −0,236 −0,236 -0,915* -0,885* −0,897*
Bott i Sverige mer än 5 år 0,116 0,201 −0,27 −0,246 −0,205
Socioekonomisk bakgrund
Föräldrars högsta utbildning (Folkskola,
grundskola= Ref)
Gymnasium −0,06 −0,082 −0,153 −0,194
Universitet, högskola −0,578 −0,189 −0,192 −0,225
Bor i hyreslägenhet 0,392* 0,288 0,261 0,263
Mamma sysselsatt 0,213 0,274 0,415 0,237
Pappa sysselsatt −0,34 −0,326 −0,223 −0,239
Sociala relationer
Index Kompisar med icke avvikande
beteenden
-2,569* -2,515* -2,302*
Index Band till föräldrar -0,348* −0,231
Bor med mamma och/eller pappa -1,678* -1,612*
Prata om personligt problem −0,177 −0,075
Föräldrarnas kontroll
Kontroll skolk −0,341
Kontroll kväll -0,777*
Kontroll umgänge 0,052
Kontroll pengar -0,500*
R2 (justerat) 0 0,012 0,243 0,254 0,267
N 1249 1249 1249 1249 1249
*=P< 0,05
18
4.1 Resultat pojkar
I första modellen i tabell tre testas sambanden mellan utfallsvariabeln delaktighet i brott och
årskurs samt migrationshistorik. Resultatet visar att brottsligheten tenderar att vara högre på
gymnasiet och att brottsligheten är större för de som bott i Sverige mer än 5 år, men dessa
skillnader är inte statistiskt signifikanta.
I modell två adderar vi variablerna för social bakgrund: föräldrars högsta utbildning, om de
bor i hyreslägenhet, och variabeln som anger om föräldrarna är sysselsatta. Resultatet visar att
brottsligheten tenderar att vara lägre bland ungdomarna när föräldrarnas utbildning är högre,
men denna skillnad är inte signifikant. För boendeform finner vi dock en signifikant skillnad,
de pojkar som bor i hyreslägenhet begår brottsliga handlingar i högre utsträckning än övriga.
Skillnaden är ca 0.4 typer av brott (av 18), vilket inte är någon stor skillnad. Föräldrarnas
sysselsättning uppvisar olika samband för mamma och pappa, men dessa är inte signifikanta.
Sammantaget visar våra modeller på att socioekonomisk bakgrund inte har något starkt
samband med brottsliga handlingar, men man ska också ta i beaktande att urvalet är litet och
det intern bortfallet är stort, så det går inte att dra någon definitiv slutsats.
I modell tre skiftas fokus till sociala band. Här adderas indexet för kompisar med icke
avvikande beteende till modellen. Variabeln är signifikant och pekar på att de ungdomar som
har kompisar med ett icke avvikande beteende tenderar att begå färre brott. Om kompisarnas
icke avvikande beteende ökar från att någon enstaka kompis begår brottsliga handlingar till
ungefär hälften av kompisarna begår ungdomar generellt 2,5 färre brottstyper. När vi jämför
de med högst och lägst värden på variabeln blir skillnaderna i antal brottstyper 7,7. (max 4
och min 1, skillnad=3 som ger 3* 2,569= 7,7). Kompisarnas beteende har alltså ett stort
samband med om ungdomarna begår brott av olika slag. Vi kan notera att koefficienten för att
bo i hyreslägenhet försvagas när vi kontrollera för kompisars icke avvikande beteende. Den
koefficienten är inte längre signifikant i modell 3. En del av sambandet mellan att bo i
hyreslägenhet och brottsliga handlingar förklaras alltså av egenskaper hos vänner.
I modell fyra adderar vi variablerna som mäter sociala band till föräldrar: vårt index för
sociala band samt en indikator om man bor med mamma och/eller pappa och variabeln prata
om personligt problem. Resultatet visar att brottsliga handlingar är färre om pojkarna har ett
19
starkt band till sina föräldrar eller om de bor tillsammans med sin mamma och/eller pappa. De
flesta resultaten är signifikanta och går i hypotesens riktning med undantag för personligt
problem som inte är signifikant men går i hypotesens riktning. De pojkar som kan prata om ett
personligt problem med sina föräldrar begår färre brottsliga handlingar. Resultatet visar även
signifikanta värden som innebär att de ungdomar som bor med sin mamma och/eller pappa
begår 1,7 färre brottstyper än resterande ungdomar. En enhets skillnad i indexet för band till
föräldrar leder till 0,35 färre antal brottstyper för pojkarna. Här betyder en enhet att
ungdomarna t ex angett att något positivt påstående gällande relationen till deras föräldrar
stämmer mycket bra istället för stämmer ganska bra. När vi jämför de med högst och lägst
värden på variabeln blir skillnaderna i brottstyp 1,05 (max 4 och min 1, skillnad=3 som ger 3*
0,35= 1,05).
I den sista modellen i tabell tre adderar vi variabler för föräldrarnas sociala kontroll: dvs.
indikatorer på kontroll över skolk, aktiviteter på kvällen, umgänge och pengar. Resultatet
visar överlag att om kontrollen hos föräldrarna ökar så minskar brottsligheten. Men, det är
bara kontroll över vad ungdomarna gör med sina pengar och var de befinner sig på kvällarna
som visar på signifikanta resultat. Detta innebär att om föräldrarna vet vad ungdomarna gör
med sina pengar så minskar brottsligheten med en halv brottstyp (b ≈ .5). Om föräldrarna har
kontroll över var ungdomen befinner sig på kvällen är delaktigheten i brott med 0,8
brottstyper lägre. Ungdomar begår alltså nästan en brottstyp mindre om föräldrarna har
kontroll över var de befinner sig på kvällen. Vidare visar resultatet fortfarande signifikanta
värden för kompisar med icke avvikande beteende och om hen bor med mamma och/eller
pappa. I sista modellen är inte längre variabeln band till föräldrar signifikant, även om
resultatet för variabeln går i hypotesens riktning. En del av sambandet av sociala band
förklaras av den kontroll föräldrarna har över sina barn.
Sammantaget visar resultatet för pojkarna att hypotesen om sociala band stämmer och att
socioekonomisk bakgrund inte har något starkt samband med brottsliga handlingar, men
viktigt att ta i beaktande att urvalet är litet och det intern bortfallet är stort, det går inte att dra
någon definitiv slutsats. I modell fem kan vi förklara 27 procent av variansen gällande brott.
Den största ökningen i R2 kommer från när vi inkluderar mått på vänners brottslighet.
20
Tabell 4. Linjär regression över sambandet mellan sociala band,
socioekonomisk bakgrund och flickors brottslighet
Modell
1
Modell
2
Modell
3
Modell
4
Modell
5
Årskurs (Åk9=Ref) −0,173* 0,167* −0,432* -0,390* -0,385*
Bott i Sverige mer än 5 år 0,299 0,301 0,119 0,130 0,083
Socioekonomisk bakgrund
Föräldrars högsta utbildning, Folkskola,
grundskola= Ref
Gymnasium −0,289 −0,191 −0,156 −0,142
Universitet, högskola −0,299 −0,168 −0,131 −0,120
Bor i hyreslägenhet 0,051 0,031 0,029 0,02
Mamma sysselsatt 0,217 0,125 0,154 0,173
Pappa sysselsatt −0,09 0,013 0,052 0,038
Sociala relationer
Index Kompisar med icke avvikande
beteenden
-1,280* -1,199* -1,177*
Index Band till föräldrar -0,209* -0,175*
Bor med mamma och/eller pappa 0,216 0,318
Prata om personligt problem −0,329* -0,273*
Föräldrarnas kontroll
Kontroll skolk −0,007
Kontroll kväll -0,791*
Kontroll umgänge 0,198
Kontroll pengar −0,095
R2 (justerat) 0,004 0,006 0,203 0,215 0,23
N 1041 1041 1041 1041 1041
*=P< 0,05
21
4.2 Resultat flickor
Modell ett i tabell fyra visar att flickor som går på gymnasiet begår färre brott än de i årskurs
nio, detta samband är signifikant. Resultatet för variabeln bott i Sverige mer än 5 år visar att
migrationshistorik har ett positivt samband med brott, dock inte ett signifikant samband.
I modell två lägger vi till variablerna föräldrars högsta utbildning, bor i hyreslägenhet och om
mamma och pappa är sysselsatta. Resultatet visar att desto högre utbildning flickornas
föräldrar har desto färre brott begår dem. Flickor som bor i en hyreslägenhet begår mer brott
än dem som bor i annan typ av bostad. Variabeln gällande sysselsättning skiljer sig för
mamma och pappa. Flickor vars mammor är sysselsatta begår i högre utsträckning brott och
de brottsliga handlingarna minskar om pappan är sysselsatt. Resultaten är inte signifikanta
men går i hypotesens riktning bortsett från variabeln som mäter om mamman är sysselsatt
som går i motsatt riktning. Sammanfattningsvis visar modell två att social bakgrund inte har
ett starkt samband med ungdomarnas brottsliga handlingar. Men man bör ta hänsyn till det
lilla urvalet och det stora interna bortfallet.
För att testa om sociala band påverkar ungdomarnas brottsliga handlingar används en del av
sociala relationer så vi adderar i modell tre variabeln kompisar med icke avvikande beteende.
Om flickornas kompisar består av personer med icke avvikande beteende minskar deras
brottsliga handlingar. Resultatet är signifikant och innebär att om flickorna angett att ungefär
hälften istället för de flesta av deras kompisar brukar begå en viss typ av brottslig handling
minskar deras brottsliga handlingar i genomsnitt med 1,3 brottstyper. När vi sedan jämför
med högst och lägst värden på variabeln blir skillnaderna i brottstyp 3,9 (max 4 & min 1,
skillnad 3 som ger 3*1,3= 3,9). Vilka vänner flickorna umgås med påverkar alltså deras
brottslighet. I modell tre förändras även riktningen på sambandet mellan brott och om pappa
är sysselsatt. Sambandet är inte längre negativt utan de flickorna med en sysselsatt pappa
begår fler brott. En del av variansen i pappa sysselsatt förklaras alltså av kompisar med icke
avvikande beteende.
I modell fyra lägger vi till variablerna gällande relation till föräldrar samt boende med
mamma och/eller pappa. Här adderas alltså variabler som mäter sociala band till föräldrarna.
Variabeln som mäter kompisar med avvikande beteende är fortfarande signifikant och visar
att sambandet kvarstår även om den visar ett aningen svagare samband. Detta kan tänkas bero
22
på att en del av variansen i kompisar med avvikande beteende förklaras av sociala band till
föräldrarna. Resultatet visar även att brottsliga handlingar minskar desto bättre relationen är
till föräldrarna. En flicka som har ett starkt band till sina föräldrar begår 0,2 brottstyper färre
än resterande flickor, detta samband är signifikant. Om relationen till föräldrarna ökar, alltså
att flickorna angett att ett positivt påstående om deras föräldrar ökar från stämmer ganska
dåligt till stämmer ganska bra, minskar brottsliga handlingarna i snitt med 0,2. När vi sedan
jämför detta genom högsta och lägsta värdet på variabeln blir skillnaderna i brottstyp 0,6.
Detta samband visar inte lika stark påverkan på brottsligheten som sambandet med de icke
avvikande vännerna som var 3,9 mellan max och minvärde. Vilka vänner flickorna har
påverkar alltså brottsligheten mer än deras sociala band till föräldrarna. Flickornas resultat
visar vidare att om de känner att de kan prata med sina föräldrar om ett problem så minskar
brottsligheten med 0,3 brottstyper. Även hos flickor finns alltså ett signifikant samband som
beskriver sociala band som en faktor vid brottsliga handlingar där relationen dels beskrivs av
att de kan prata om personliga problem.
I modell fem i tabell fyra inkluderades indikatorer på föräldrarnas kontroll över skolk, kväll,
umgänge och pengar, alltså variabler som vi tänker mäter föräldrarnas sociala kontroll.
Resultatet visar att om föräldrar har kontroll över skolk, fritid och pengar minskar brottsliga
handlingar. Om föräldrarna har kontroll över var flickorna befinner sig på kvällen sjunker
brottsligheten med 0,8 brottstyper och resultatet är signifikant. Detta verkar alltså vara den
typen av kontroll som har störst samband med variabeln brott. Resultatet för variabeln som
mäter om föräldrarna har kontroll över vilka som ungdomen umgås med på sin fritid visar att
om föräldrarna har kontroll så ökar brottsligheten. Detta går emot vår hypotes men sambandet
är inte signifikant och det kan tänkas att det påverkas av det stora interna bortfallet i studien.
Variablerna kompisar med icke avvikande beteende, band till föräldrar och prata om
personligt problem är även i modell fem signifikanta.
Sammanfattningsvis visar resultaten i modell fem att sociala band har en påverkan på
flickornas brottslighet medan föräldrarnas sociala kontroll inte verkar vara lika viktig.
Variabeln kompisar med icke avvikande beteende är i alla modeller den tillämpas signifikant.
Detta indikerar att just kompisar har en stor påverkan på flickorna och deras brottsliga
beteende och att hypotesen (H2) om sociala band stämmer. Resultaten i tabell fem visar att
hypotes ett (H1) kan förkastas eftersom socioekonomisk bakgrund inte verkar påverka
23
flickornas brottsliga beteende. I modell fem kan vi förklara 23 procent av variansen gällande
brott.
5. Analys och diskussion
5.1 Socioekonomisk bakgrund
Resultatet av denna studie visar blandade utfall gällande socioekonomisk bakgrund. H1 kan
förkastas då inga signifikanta resultat visar att ungdomarnas socioekonomiska bakgrund
påverkar deras brottsliga beteende. Dock visar riktningen på resultaten att brottsligheten
sjunker ju högre utbildning deras föräldrar har. Dessa resultat är inte signifikanta men går i
linje med tidigare forskning som exempelvis pekar på att personer med lågutbildade pappor
begår brottsliga handlingar i större utsträckning. En del av resultaten går i motsatt riktning än
den tidigare forskningen. Bland annat resultaten som säger att om föräldrarna är sysselsatta
begår ungdomarna mer brott, resultatet är dock inte signifikant. Tidigare forskning indikerar
att om föräldrarna har ett bättre jobb och en bättre socioekonomisk ställning begår
ungdomarna färre brott. Att resultatet för denna studie visar motsatsen kan tänkas bero på att
många observationer fallit bort i regressionerna. Resultatet visar även att brottsligheten ökar
för både pojkar och flickor om deras mamma är sysselsatt. Detta kan tänkas bero på att det
ofta är mamman som har det huvudsakliga ansvaret att uppfostra barnen och i de fall där
mamman är sysselsatt hinner hon inte med denna uppgift och de sociala banden blir svagare
vilket leder till att ungdomarna begår fler brott. Det kan tänkas att resultatet fått ett annat
utfall om andra variabler inkluderats som också mäter socioekonomisk bakgrund, såsom
föräldrars inkomst eller område som individen vuxit upp i. Det bör även uppmärksammas att
de regressioner som gjorts inneburit att många observationer fallit bort i resultatet. Detta
påverkar tillförlitligheten i studien och innebär även att resultaten bör tolkas med försiktighet.
5.2 Sociala relationer
Sociala relationer är en del av teorin om sociala band. Resultatet som studien visar ger stöd
för den hypotes (H2) som säger att svaga sociala band påverkar ungdomarnas brottsliga
24
beteende negativt. Resultatet för flickor och pojkar visar inte helt oväntat blandade resultat,
precis som den tidigare forskningen också gör (Ring, Nelander & Skarp, 2013 och
Steffensmeier & Allan, 1996). Ungdomarnas vänner och deras vanor gällande brottsliga
handlingar visar signifikanta resultat för både pojkar och flickor. De ungdomar som har
vänner med ett icke avvikande beteende begår färre brottstyper. Vännerna verkar spela en stor
roll för ungdomars brottslighet och detta samband förklaras även i teorin. Wikström förklarar
hur miljöerna där ungdomarna vistas påverkar dem och om de jämnårig begår brott främjar
det ungdomsbrottsligheten. Även den tidigare forskningen (Brå 2013; Shannon & Ring 2009)
diskuterar detta samband och visar att prosociala vänner ofta kan fungera som skydd mot att
begå brottsliga handlingar. Den visar även att de ungdomar som begår brott ofta har vänner
som är brottsbelastade vilket den här studiens resultat också bekräftar.
Det kan dock tänkas att sambandet mellan vänner och brott förklaras av andra saker. Vi tror
att variabeln vänner kan tänkas mäta andra faktorer som egentligen är lika viktiga. De
kompisar som finns i umgängeskretsen under ungdomen kan ha ett starkt samband med vilket
område individen växt upp i eller vilken skola denne har gått i. Det kan vidare tänkas att
området och skolan för de flesta mer eller mindre speglar föräldrarnas arbetssituation, lön och
bakgrund vilket kan jämföras med klass. Det skulle då vara den socioekonomiska bakgrunden
som till stor del bestämmer vilka vänner ungdomarna har och det signifikanta sambandet
mellan vänner med icke avvikande beteenden och brott förklaras egentligen av
socioekonomisk bakgrund som i denna studie inte fick signifikanta resultat. Precis som
tidigare studier säger (Braithwaite 1981) är klass och socioekonomisk bakgrund en komplex
term och svår att mäta men det finns ett samband mellan variabeln och brottslighet. Vi tror
även att det finns en stor del av ungdomarna som väljer sina vänner baserat på hur de själva
beter sig. Vännerna kan tänkas spegla de moraliska ställningstaganden som ungdomarna gör
och de moraliska värderingar deras föräldrar har. Är detta fallet är det inte ungdomarnas
vänner som hindrar eller förvärrar det brottsliga beteendet utan snarare att individen väljer
vänner med ett beteende som är liknande sitt eget.
Vidare säger den tidigare forskningen (Ring 1999) att en mindre bra känslomässig kontakt till
föräldrarna kan leda till ökad brottslighet. Precis som denna studie som även den visar
signifikanta resultat som just säger att bättre sociala band till föräldrar leder till mindre
brottslighet bland ungdomar. Detta kan förklaras och kan lättare förstås genom Hirschis teori
om sociala band. Teorin menar på att anknytningen individen har till andra människor i sin
25
omgivning t ex föräldrarna kan hindra ungdomar från att begå brott eftersom det skulle göra
föräldrarna besvikna. Det kan även tänkas att de band individen har till vänner och föräldrar
hjälper till att stärka tron på systemet och därför avstår från brottsliga handlingar. Vi tror dock
att just sociala band är komplexa och svåra att mäta. Denna studie utgår endast från
ungdomarnas perspektiv och hur de ser på relationen till sina föräldrar. Vi tror att sambandet
mellan svaga sociala band och brott hade varit ännu starkare om vi i studien inkluderat
området ungdomarna bor i, deras fritidsaktiviteter och andra viktiga vuxna i deras närhet. De
sociala band de har till föräldrarna ger inte alltid tillräckligt med incitament till att inte begå
brott, och inte heller en tillräcklig förklaring till varför de begår brott. Vi tror precis som
Hirschi (2002) att anknytningen till och åtagandena i samhället är viktiga. Om sociala banden
till föräldrarna är starka behövs inte skolan och andra vuxna. Men i de fall där banden är
svaga eller föräldrarna till och med är kriminella själva behövs en stark relation mellan den
unge och t ex skolan och lärarna som finns där. Att mäta de ungas relation till skolan hade
förstärkt tillförlitligheten i studien och gett sociala band en ytterligare dimension även om just
föräldrarna kan tänkas vara viktigast i ungdomen.
Resultatet innebär att brottsligheten bland unga skulle kunna begränsas genom att stärka
banden mellan ungdomar och deras föräldrar. Resultatet ger oss en hint om att resurser för att
minska brottsligheten hos unga borde koncentreras till hemmet. Om banden till familjen är
viktiga är det sannolikt minskad risk för ungdomsbrottslighet om ungdomar får bo med sina
familjer eller de personerna de känner sig trygga med. Detta är bara ett av många exempel på
hur resultaten från studien kan användas och vad det säger oss.
Flickornas resultat om att bo med mamma och pappa går emot tidigare forskningen.
Andersson och Stattin (2001) visar att flickor med splittrade familjer ofta begår fler brott.
Resultatet för pojkar visar dock att de som bor tillsammans med mamma och/eller pappa
begår färre brott jämfört med de som har en annan boendeform. Detta resultat går i linje med
tidigare forskning av Wikström och Butterworths (2006) som menar att ungdomar som bor
tillsammans med sina föräldrar begår färre brott jämfört med de som till exempel bor med
fosterföräldrar. Detta kan också förklaras genom Hirschis teori om anknytning till familjen.
En ungdom som flyttat från sin biologiska familj har troligen svaga band till dem vilket enligt
teorin kan leda till ökad brottslighet.
26
5.3 Föräldrars kontroll
Den kontroll föräldrarna har över sina barn tänker vi i denna studie speglar de sociala band
ungdomen och dess föräldrar har. Resultaten visar blandade resultat gällande kontroll hos
föräldern/ föräldrarna. Signifikanta resultat för att kontroll kväll påverkar brottsligt beteende
finns för både pojkar och flickor. Variablerna kontroll skolk och kontroll pengar visar icke
signifikanta resultat men som går i hypotesens riktning. Tidigare forskning visar att
brottsbelastade ungdomar ofta har föräldrar som saknar vetskap om vilka deras barn umgås
med eller träffar. Detta går i motsatt riktning mot denna studie. Tidigare forskning visar även
att ungdomar som anser att deras föräldrar har liten vetskap om var de befinner sig tenderar
att begå brott i högre utsträckning. Precis som den tidigare forskningen visar även denna
studie signifikanta resultat gällande hur ungdomars brottslighet minskar om föräldrarna vet
var de är på kvällarna. Resultatet gäller både pojkar och flickor och detta kan tänkas bero på
att om relationen mellan föräldern och barnet är bra har barnet mer incitament att inte begå
brott och riskera att göra föräldrarna besvikna. Det kan även tänkas att de barn som har nära
relationer till sina föräldrar precis som teorierna säger har bättre självkontroll och därför inte
begår brott. Vi tror även att det som i denna studie mäter kontroll över ungdomarna och
styrkan på de sociala banden speglas av tiden som föräldrarna spenderar med sina barn. Vi
tror att om en/båda föräldrarna spenderar lite tid med sitt barn minskar de sociala banden
mellan dem. Kontrollen de vuxna har måste finnas för att på något sätt kunna styra när de inte
finns tid att umgås och prata. Variabeln kontroll mäter alltså inte nödvändigtvis starka sociala
band utan tvärt om, kontrollen måste öka när de sociala banden är svaga. Det kan även tänkas
att samhällets kontroll genom normer och lagar styr ungdomars handlingar. Vi kan heller inte
dra för stora slutsatser av studiens resultat då den inte förklarar de många fall där ungdomar
har starka sociala band till familjen men ändå väljer att begå brott. De ungdomar som
upplever skilsmässa mellan föräldrarna borde enligt Hirschis (2002) teori få mindre starka
sociala band till föräldrarna men det finns många ungdomar som har skilda föräldrar som
ändå inte väljer att begå brott. Vi tror att det kan vara ytterligare en aspekt av sambandet
mellan sociala band och ungdomsbrottslighet, relationen mellan föräldrarna och inte enbart
relationen mellan ungdomen och föräldrarna. Undantagen från regeln gör det svårt att helt
begränsa sig till dessa resultat och teorierna som tagits upp.
Resultaten i studien kan delvis förklaras genom de teorier som beskrivits. Dock vill vi göra
läsaren uppmärksam på vissa begränsningar för detta teorier. Hirschis teori (2002) om sociala
27
band utgår endast från empiriska studier gjorda på pojkar. Den förklarar alltså inte
nödvändigtvis orsakerna till den brottsligheten som flickorna begår. Våra resultat visar dock
att den även är applicerbar på flickor och förklarar deras kriminella beteende lika bra som
pojkarnas. Även om teorin är utvecklad utifrån en grupp kan vi se att den är giltig och
förklarar brottslighet gällande andra grupper. Wikströms teori ger övergripande bra
förklaringar till brottslighet. Teorin brister dock i att närmare förklara flera bakomliggande
orsaker. Bland annat varför någon hamnat i en situation som leder till en brottslig handling
och vad som egentligen påverkar moralen och självkontrollen hos individer, mer än att det
sker under barndomen. Detta anser vi vara relevant då det vid forskning gällande
ungdomsbrottslighet kan ses som extra viktigt att förstå bakomliggande orsaker då
ungdomarna är just unga.
5.4 Vidare forskning
Avgränsningar som gjordes i studien var bland annat att ta med vänner för att mäta sociala
band, dock inkluderades inte variabler som mäter de sociala band ungdomarna har till skola
och fritidsaktiviteter. Detta kan ha påverkat resultatet och styrkan i sambandet mellan sociala
relationer och brottsligt beteende Att undersöka huruvida ungdomars band till skola och
fritidsaktiviteter påverkar deras brottsliga beteende skulle vara intressanta variabler att
vidareutveckla studien med. Då många studiers resultat är angående ungdomars
socioekonomiska bakgrund går i olika riktning är det viktigt att mer forskning görs kring
ämnet för att förstå hur det påverkar ungdomsbrottsligheten och på så sätt kunna förhindra
den.
28
6. Referenslista
Tryckta källor
Agnew, R, Matthews, S. K. Bucher, J. Welcher, A. N. & Keyes, C. (2008). “Socioeconomic
Status, Economic Problems, and Delinquency”. Youth & Society, vol 40(2), s.159-181.
Andersson, T. & Stattin, H. (2001). Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och
förebyggande insatser (Rapport 2001:15). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Braithwaite, J. (1981). “The myth of social class and criminality reconsidered”. American
Sociological Review, vol 46(1), s. 36-58.
Cottle, C. C. Lee, R. J. & Heilbrun, K. (2001). ”The Prediction of Criminal Recidivism in
Juveniles,A Meta-Analysis”. Criminal Justice and Behavior, vol 28(3), s. 367-394.
Ejvegård, R. (2003). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
Evans, D. T. Cullen, F. T. Burton, V. S. Dunaway, G. R. & Benson, M. L. (1997). “The social
consequences of selfcontrol: testing the general theory of crime”. Criminology, vol 35(3), s.
475-504.
Gottfredson, M. R. & Hirschi, T. (1990). A General Theory of Crime. Stanford University
Press.
Hirschi, Travis (2002). Causes of delinquency. New Jersey: Transaction Publishers.
Loeber, R. & Dishion, T. (1983). “Early predictors of male delinquency: A review”.
Psychological Bulletin, vol 94(1), s. 68-99.
Merton, R. K (1938). “Social Structure and Anomie”. American Sociological Review, vol
3(5), s. 672-682.
Nilsson, A. (2002). “Fånge i marginalen: Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i
brott bland fångar”. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, Kriminologiska Institutionen
Nilsson, Anders & Estrada, Felipe (2009) “Kriminalitet och livschanser: Uppväxtvillkor,
brottslighet och levnadsförhållanden som vuxen”. (Rapport 2009:20) Stockholm: Institutet för
Framtidsstudier
29
Nye, F. I. Short, J. F & Olson, V. J. (1958). “Socioeconomic Status and Delinquent
Behavior”. American Journal of Sociology, vol 63(4), s. 381-389.
Ring, J. (1999). Hem och Skola, Kamrater och Brott. Kriminologiska Institutionen,
Stockholms Universitet, Stockholm: Avhandlingsserie 2.
Ring, J. Nelander, K. och Skarp, A. (2013). “Brott bland ungdomar i årskurs nio” (Rapport
2013:3). Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.
Sarnecki, J. (1993). “I Samhällets reaktion på brott av unga: Reaktion mot ungdomsbrott, del
B” (SOU 1993:35). Stockholm: Justitiedepartementet.
Shannon, D. och Ring, J. (2009). “Orsaker till brott bland unga och metoder att motverka
kriminell utveckling”. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Stanfield, R. (1966). “The Interaction of Family Variables and Gang Variables in the
Aetiology of Delinquency”. Social Problems, vol 13(4), s. 411-417.
Stattin, H. & Magnusson, D. (1991). “Stability and change in criminal behaviour up to age
30”. The British journal of criminology, vol 31(4), s. 327-346.
Steffensmeier, D. & Allan, E. (1996). “Gender and Crime: Toward a Gendered Theory of
Female Offending”. Annual Review of Sociology, vol 22, s. 459-487.
Tavakol, M. & Dennick, R. (2011). “Making sense of Cronbach’s alpha” International
Journal of Medical Education vol 2, s. 53-55.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Wikström P-O H, Butterworth D A, (2006). Adolescent crime: Individual differences and
lifestyles. Cullompton, UK: Willan Publishing.
Wikström, P-O. H. (2005). The Social Origins of Pathways in Crime: Towards a
Developmental Ecological Action Theory of Crime Involvement and Its Changes. I:
Farrington, D. P. (red.), Integrated Developmental & Life-Course Theories of Offending. New
Brunswick: Transaction Publishers.
Wikström, P-O. H., och Treiber, K. (2007). “The Role of Self-Control in Crime Causation:
Beyond Gottfredson and Hirschi’s General theory of Crime”. European Journal of
Criminology, vol 4(2), s. 237–264.
Wikström, P.-O. H. och Treiber, K. (2009a). “What drives persistent offending? The
neglected and unexplored role of the social environment”. I: Savage, J. (red.), The
development of persistent criminality. Oxford: Oxford University Press.
30
Wikström, P.-O. H. och Treiber. K. (2009b). “Violence as Situational Action”. International
Journal of Conflict and Violence, vol 3(1), s. 75-96.
Wright, B. R. E. Caspi, A. Moffitt, T. E. Miech, R. A. och Silva, P. A. (1999). “Reconsidering
the relationship between ses and delinquency: causation but not correlation”. Criminology, vol
37, s. 175–194.
Elektroniska
Polisen (2016). Lagar och regler om olika brott, fakta om ungdomsbrott. Nedladdad 2016-11-
16 från Polisens hemsida, https://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/Fakta-om-
ungdomsbrott/
Stockholms stad (2014). Stockholmsenkäten 2014. Nedladdad 2016-11-16 från Stockholms
stads hemsida, http://www.stockholm.se/Fristaende-
webbplatser/Fackforvaltningssajter/Socialtjanstforvaltningen/Utvecklingsenheten/Prevention/
Stockholmsenkaten/Stockholmsenkaten-2014/
Recommended