Sociologiska Institutionen

Kandidatuppsats i sociologi, 15 h.p.

Inriktning: Sociologisk Samhällsanalys

Ht 2016

Handledare: Martin Hällsten

Sociala band och

socioekonomisk

bakgrund som orsak till

ungdomsbrottsligheten

En kvantitativ studie om brottslighet bland

ungdomar

Moa Halvars & Fanny Karlsson

Sammanfattning

För många ungdomar är just ungdomen den mest brottsintensiva perioden i livet.

Samtidigt är det ett fåtal individer som står för det mesta av brottsligheten. Många har

försökt att förklara vad som ligger bakom ungdomsbrottsligheten och vad som orsakar

att vissa unga väljer att begå brottsliga handlingar och andra inte. Utifrån Mertons teori

om ”strain” undersöker vi om ungdomars socioekonomiska bakgrund har något

samband med deras brottsliga beteende? och utifrån Hirschis teori om sociala band

undersöker vi hur ungdomars sociala relationer till föräldrar och vänner har samband

med deras brottsliga beteende. Tidigare forskningen pekar på just familjerelationer och

socioekonomisk bakgrund som orsak till brottslighet. För att testa sambandet mellan

sociala band, socioekonomisk bakgrund och ungdomsbrottslighet används i denna

uppsats linjär regression som metod. Studiens baseras på Stockholms stad

självdeklarationsundersökning från 2014 med elever från årskurs nio samt andra året på

gymnasiet, totalt var det 8997 respondenter. Resultaten visar att det finns ett samband

mellan att begå brott som ungdom och ha svaga sociala band till sina föräldrar. Detta

samband är signifikant för både pojkar och flickor. Resultatet visar även att vännerna

som ungdomarna har spelar en stor roll för vidare de väljer att begå brottsliga

handlingar eller ej. Resultaten i denna studie visar även att socioekonomisk bakgrund

inte har ett samband med brottslighet, även om det stora interna bortfallet är en

osäkerhetsfaktor här. Slutsatserna är att många faktorer påverkar ungdomarnas

brottsliga beteende men vår studie finner främst stöd för att banden till föräldrarna och

vilka vänner de har omkring sig är viktiga förklaringar av brottsligt beteende.

Nyckelord

Ungdomsbrottslighet, sociala band, socioekonomisk bakgrund, kvantitativ metod

Innehållsförteckning

1.Inledning ............................................................................... 1

1.2 Syfte och frågeställningar ................................................................. 2

1.2 Disposition ........................................................................................ 2

2.Teori och tidigare forskning ...................................................... 2

2.1 Teori .................................................................................................. 2

2.2 Tidigare forskning ............................................................................. 5

2.2.1 Socioekonomisk bakgrund .......................................................... 5

2.2.2 Sociala band ............................................................................... 7

2.2.3 Hypoteser ................................................................................... 8

3. Metod .................................................................................. 8

3.1 Material och urval.............................................................................. 8

3.2 Validitet och reliabilitet .................................................................... 9

3.3 Etik .................................................................................................. 10

3.4 Variabler och operationalisering ..................................................... 10

3.4.1 Beroende variabel ..................................................................... 10

3.4.2 Demografiska bakgrundsvariabler ............................................ 11

3.4.3 Socioekonomisk bakgrund ........................................................ 11

3.4.4 Sociala band ............................................................................. 12

3.4.5 Sociala relationer ...................................................................... 12

3.4.6 Föräldrars kontroll .................................................................... 13

3.4.7 Statistisk metod ........................................................................ 14

4. Resultat ............................................................................. 17

4.1 Resultat pojkar ................................................................................ 18

4.2 Resultat flickor ................................................................................ 21

5. Analys och diskussion ........................................................... 23

5.1 Socioekonomisk bakgrund ............................................................... 23

5.2 Sociala relationer ............................................................................ 23

5.3 Föräldrars kontroll .......................................................................... 26

5.4 Vidare forskning .............................................................................. 27

6. Referenslista ....................................................................... 28

1

1.Inledning

Det är enligt Ring, Nelander och Skarp (2013), Sarnecki (1993) och Polisen (2016) vanligt att

ungdomar vid något tillfälle begår brott, och ungdomen är för de flesta tonåringar den mest

brottsintensiva perioden i livet. Samtidigt är det endast ett fåtal individer som står för det

mesta av brottsligheten bland ungdomar. Trots samhällets alla försök att förhindra brottslighet

anger nästan hälften av ungdomarna som ingick i Ring, Nelander och Skarps (2013) studier

att de under de senaste 12 månaderna begått någon typ av brottslig handling. De unga som

begår flertalet brott har ofta problem både hemma och i skolan, de har ibland även kriminella

familjemedlemmar. Andersson och Stattin (2001) menar att ungdomstiden är kritisk och

familjen är under denna period en viktig del av tillvaron. Beroende på föräldrarnas

uppfostringsmetoder, ekonomiska förutsättningar och närhet till individen ser den personliga

utvecklingen olika ut. Föräldrarnas förmåga att skapa en trygg och tillitsfull miljö för

ungdomen under den här tiden är central för den fortsatta personliga utvecklingen, moralen

och vidare om personen väljer att begå brott. Forskning visar att den känslomässiga relation

som finns mellan den unge vuxna och föräldern ofta påverkar utvecklingen av antisocialt

beteende.

Brottsliga handlingar kan förklaras av både individuella och sociala faktorer. Bland annat kan

uppmärksamhetsstörningar leda till kriminalitet hos ungdomar (Polisen 2016) men även

individens förmåga till självkontroll ses enligt Gottfredson och Hirschi (1990) som en faktor.

Förmågan till självkontroll grundas i barndomen och ökar om de sociala banden är starka. En

annan förklaring till kriminellt beteende är styrkan hos de sociala band individen har till

familj, samhället, normer och andra individer (Hirschi 2002). Om banden brister ökar risken

för avvikande beteende hos människor och även risken att begå brottsliga handlingar.

En ytterligare förklaring till kriminalitet är en obalans mellan individens möjligheter och krav

och förväntningar på individen. Om individen inte har de förutsättningar som krävs för att

uppnå samhällets gemensamma mål och förväntningar kan det leda till att individen begår

brottsliga handlingar (Merton 1938). Även rent genetiska orsaker till brottsligt beteende finns.

Den senaste forskningen som fokuserar på genetik diskuterar en MAO-gen som påverkar

individens signalsubstanser och därigenom individens förmåga till impulskontroll (Andersson

& Stattin 2001). Den tidigare forskningen visar blandade resultat gällande socioekonomisk

2

bakgrund och dess påverkan på brottsligt beteende. Loeber och Dishion (1983) menar att det

finns svaga samband mellan brottslighet och socioekonomisk bakgrund. Samtidigt visar

Stattin och Magnusson (1991) i sina studier att socioekonomisk bakgrund faktiskt påverkar

brottsligheten. För att kunna förstå vilka faktorer som ligger bakom vilka individer som blir

kriminella och på så sätt minska brottsligheten behövs ytterligare forskning kring ämnet.

Därför har vi valt att studera om det finns ett samband mellan socioekonomisk bakgrund,

sociala band och ungdomsbrottsligheten. Avgränsningar som gjorts är att inte vidare förklara

ungdomars uppmärksamhetsstörningar och genetiska orsaker som förklaringar till brottslighet.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är alltså att studera om sociala band och socioekonomisk bakgrund

samverkar med ungdomars kriminella beteende genom en kvantitativ studie grundad på

material från Stockholmsenkäten.

Frågeställningarna är 1) Har ungdomarnas socioekonomiska bakgrund något samband med

deras brottsliga beteende? 2) Finns det ett samband mellan ungdomars brottsliga beteende och

deras sociala band?

1.2 Disposition

Studien inleds med en genomgång av relevanta teorier som berör ämnet samt tidigare

forskning inom området. Vidare framförs val av metod och studiens resultat. Avslutningsvis

förs en diskussion kring resultaten, vilka styrkor och begränsningar föreliggande studie kan

tänkas ha samt vilken framtida forskning som kan vara aktuell.

2.Teori och tidigare forskning

2.1 Teori

Hirschi (2002) förklarar brottslighet med att kriminellt beteende grundar sig i bristen på

sociala band, vilket är den anknytning en person har till familj, vänner, arbete och samhället.

3

Ju mer integrerad en individ är i samhället desto starkare är de sociala banden. Integrering

innebär också att samhället har en form av social kontroll över individen. Enligt denna teori

kommer de sociala band individen har med andra i sin omgivning vara det som hindrar en

brottslig bana. När dessa band gentemot samhället försvagas frikopplas kraften, som tidigare

hållit tillbaka individen från att begå brott, och risken för brott ökar. Teorin om sociala band

har fyra övergripande delar. Första faktorn är den anknytning som individen har till andra

människor i sin omgivning. Exempel på detta kan vara att relationen till familjen är så pass

stark att hen inte vill svika dem genom att begå ett brott. Punkt två och tre handlar om social

kontroll där den andra punkten är individens åtaganden i samhället där familj och arbete är

viktigt. Genom brottsligt beteende riskeras dessa vilket gör att individen avstår. Den tredje

punkten är involvering, alltså den tidsmässiga upptagenheten någon har i olika aktiviteter. När

arbete och fritidsaktiviteter kräver mycket av den vakna tiden finns det ej någon tid att lägga

på brottsliga handlingar. Den sista punkten behandlar övertygelse och moralisk tro på

systemet. Alltså om individen anser att det är viktigt att följa de lagar och regler som finns i

samhället. När en eller flera av ovanstående utgångspunkter är svaga minskar den sociala

kontrollen över individen vilket innebär mer “frihet” och frigörelse från samhället då hen ej

berörs av andras reaktioner. Detta leder ofta till ett större avvikande beteende och fler

brottsliga handlingar. Vidare menar Hirschi att en låg självkontroll leder till svårigheter i att

motstå stundens frestelse. Enligt Gottfredson och Hirschi (1990) är självkontroll inte något

medfött utan något som grundar sig i individens barndom genom föräldrarnas uppfostran. De

sociala banden barnet har till sina föräldrar och andra i sin omgivning påverkar alltså

självkontrollen. Låg självkontroll uttrycks genom impulsivitet, okänslighet, risktagande, kort

tidsperspektiv och icke-verbalitet och är delvis ett resultat av svaga band till omgivningen.

Wikströms (2005, Wikström & Treiber 2007, 2009a, 2009b) situationella handlingsteori

innehåller delar, bland annat idén om att självkontroll, som påminner om Gottfredson och

Hirschis (1990) teori. Teorin (Wikström 2005) beskriver brott som moraliska handlingar. Det

som anses vara brottsligt är alltså det som strider mot samhällets normer. Under givna

förhållanden styrs handlingar av en uppfattning om vad som är rätt och fel. Att begå brott är

då ett moraliskt ställningstagande. Om individens moraliska uppfattning är densamma som

samhällets kommer hen inte att begå brott på grund av skam och skuldkänslor. Teorin

beskriver även hur individer ofta handlar vanemässigt och ibland mer eftertänksamt.

Anledningen till att de begår brott är för att de ser brottsliga handlingar som ett möjligt

handlingsalternativ. Den självkontroll individen har kan ses som förmågan att handla efter

4

sina moraliska värderingar i de situationer där de överväger att begå en brottslig handling.

Wikström och Treiber (2007) menar alltså att de som har en hög självkontroll inte begår brott

även om tillfälle ges. Utgångspunkten är sedan att individens moral och självkontroll avgör

om den brottsliga handlingen skall genomföras. Individens självkontroll präglas delvis av den

moraliska fostran som individen får men påverkas även av de miljöer som individen vistas i.

Om de jämnåriga kompisarna begår brott bidrar det till att den miljö som individen uppehåller

sig i främjar brottsliga handlingar. Genom att påverka ungdomarnas moralbildning kan

brottsligheten minskas eftersom det leder till ökad självkontroll hos individerna och alltså

mindre brottslighet. Föräldrar och lärare har en central roll vid bildandet av moraliska

värderingar och är en del av grunden till ungdomarnas självkontroll. De sociala banden

ungdomarna har till andra i sin omgivning påverkar alltså deras självkontroll, om banden är

starka ökar chansen för att självkontrollen är hög. Brottsbenägenheten hos människor

påverkas även av de miljöer och situationer individen utsätts för och vistas i. Kriminogena

miljöer kan vara frestande och provocerande vilket, tillsammans med brottsbenägenheten, kan

leda till att brott begås. Hur tvingande miljön är beror på vilka moraliska normer som finns.

Merton menar i sin strainteori (1938) att det är strukturen i samhället som är grunden till att

människor väljer ett avvikande beteende och begår brottsliga handlingar som bryter mot

samhällets normer. Han beskriver strain som en frustration över att inte ha de legitima medel

som krävs för att kunna uppnå de mål som samhället har. Frustrationen leder till att man

istället begår brott för att uppnå samma livsmål som de andra i samhället. Merton hävdar

vidare att strain uppstår när det finns en motsättning mellan mål och medel i samhället. I

samhällen med för stort fokus på etablerade livsmål kommer kriminalitet och andra sociala

problem att utvecklas. Detta eftersom livsmålen bygger på medelklassvärderingar och är

samma för alla människor oavsett klass. Möjligheten att nå livsmålen är skevt fördelade i

samhället, de lägre samhällsklasserna har mindre ekonomiska möjligheter och därför har

svårigheter med att lyckas i utbildningssystemet som i sin tur leder till sämre arbeten och

lägre lön. Detta resulterar i att spänningar uppstår och leder därför till strain. Merton

introducerar fem möjliga utfall när individen upplever strain. De mest relevanta utfallen i

detta sammanhang är konformitet, innovation och uppror. Det vanligaste alternativet är

konformitet, där möjligheten och medlen finns för att uppnå samhällets mål. Vid innovation

försöker individer uppnå de samhälleliga målen men har ej rätt medel och använder därför

kriminella handlingar för att uppnå dem. Det sista alternativet är uppror, där individen gör

revolt mot existerade mål och medel. Svårigheter, begränsningar eller fattigdom som vissa

5

samhällsgrupper är utsatta för behöver inte leda till kriminalitet. Utan endast i relation till de

samhälleliga målen, så som ekonomiska framgångar, kan strain utvecklas vilket då kan öka

risken för brottsligt handlande eller asocialt beteende. Enligt Mertons teori om strain kommer

individens sociala bakgrund påverka vidare brottsliga handlingar ses som ett alternativ eller

inte. Individer med sämre socioekonomisk bakgrund kommer uppleva strain och därför välja

att begå brott.

2.2 Tidigare forskning

2.2.1 Socioekonomisk bakgrund

Socioekonomisk bakgrund är en frekvent term vid förklaringar till kriminellt beteende och

innebär t ex föräldrarnas utbildning, inkomst och sysselsättning. Flertalet studier, bland annat

Nye, Short och Olson (1958); Cottle, Lee och Heilbrun (2001) har under årtionden försökt att

testa sambandet mellan brottslighet och socioekonomisk bakgrund. De studier som gjorts

visar blandade resultat. Loeber och Dishion (1983) menar att det finns svaga eller inga

samband mellan socioekonomisk bakgrund och brottslighet och kritiserar hur tidigare studier

testat detta samband. Wright, Caspi, Moffitt, Miech och Silva (1999) visar att det finns ett

svagt samband men att riktningen inte är självklar. Deras studie visar både ett negativt och ett

positivt samband mellan socioekonomisk bakgrund och brottsligt beteende. Andersson och

Stattin (2001) menar att om man studerar brott på individnivå finner man att socioekonomiska

bakgrundsfaktorer, t ex föräldrarnas utbildning, påverkar ungdomars brottslighet. Dessa

samband är dock ofta relativt svaga.

Cottle, Lee och Heilbrun (2001) visar genom sin studie att det finns ett signifikant samband

mellan att begå brott och ha en låg socioekonomisk bakgrund. Stanfield (1966) visar i sin

studie att de pojkar som har en far med låg socioekonomisk status begår fler brott än de som

har en far med hög socioekonomisk status, socioekonomisk bakgrund påverkar alltså

pojkarnas kriminella beteende. Stattin och Magnusson (1991) studerade män under tre

tidsperioder av deras liv. Resultatet visar att de män som aldrig begått ett brott och de som

endast begått brott som vuxna tenderar att ha högre utbildade föräldrar än individerna i övriga

grupper. Dock visar resultaten att inga signifikanta skillnader, gällande föräldrarnas

utbildning, fanns mellan de män som alla någon gång begått ett brott. I en studie författad av

Braithwaite (1981) jämförs resultaten från olika studier gällande sambandet mellan kriminellt

6

beteende, socioekonomisk bakgrund och klass. Resultaten som baseras både på egen klass och

socioekonomisk bakgrund visar att individer som har en lägre klass begår fler brott än de med

en högre klass och vidare menar han att de ungdomar som har en lägre klass visar tecken på

en väsentligt högre brottslighet än de som är medelklass. Vidare menar tidigare studier

(Agnew, Matthews, Bucher, Welcher & Keyes 2008) också att de individer som är oförmögna

att uppnå de ekonomiska mål som finns i samhället oftare begår kriminella handlingar än de

som har förmågan att uppnå målen. Nilsson och Estrada (2009) visar att en hög andel av de

brottsbelastade personerna har vuxit upp med en outbildad far, i ett trångbott hem eller med

en splittrad familj. Socioekonomisk bakgrund som förklaring till brott är begränsad men det

har visat sig att mer än hälften av de ungdomar eller vuxna som registrerats för brott har vuxit

upp i en familj som fått socialbidrag. Vidare har mer än en tredjedel av dessa varit

återkommande eller långvarigt fattiga under sin uppväxt. I Nilssons (2002) studie undersöks

bland annat fångars uppväxtvillkor och levnadsförhållanden. Resultatet visar att majoriteten

av fångarna kommer från dåliga uppväxtförhållanden, ofta fattigdom. Merparten av fångarna

har en låg utbildning och hade under året innan svårt att betala hyra, räkningar, mat och

liknande (Nilsson 2002). Resultatet i studien kan tänkas vara applicerbart på även

ungdomsbrottsligheten och ge en bild av hur uppväxten varit för de som begått kriminella

handlingar.

Trots signifikanta resultat i flera studier som pekar på att socioekonomisk bakgrund spelar roll

för brottsligheten finns det också kritiker (Braithwaite 1981) som menar att resultatet skall

tolkas med försiktighet då studierna baseras på självdeklarationsundersökningar som ofta

skiljer sig från brottsstatistiken. Det finns även problem med att dra slutsatser om

socioekonomisk klass och bakgrund då den ofta mäts på olika sätt i olika studier. Forskning

(Ring, Nelander & Skarp, 2013; Steffensmeier & Allan, 1996) visar även att pojkar begår

brott i högre utsträckning än flickor. Bland de vanligast förekommande brottstyperna skiljer

sig andelarna lite bland delaktigheten i brottsliga beteenden mellan pojkar och flickor. Dock

blir skillnaderna mellan könen mer markanta när det gäller allvarligare brottshandlingar. Även

Andersson och Stattin (2001) beskriver skillnader i brottslighet mellan könen. Pojkar som

uppvisar normbrytande beteenden som barn begår dubbelt så mycket brott när de blir vuxna

om man jämför med flickorna.

7

2.2.2 Sociala band

Sociala band kan vara både relationen till föräldrar och relationen till institutioner i samhället.

I en brittisk studie av Wikström och Butterworths (2006) framkom det att de ungdomar som

endast bor med en förälder, jämfört med dem som bor med båda föräldrarna, i högre

utsträckning har begått något brott. Dessa ungdomar begår i sin tur färre brott än de som bor

med fosterföräldrar eller på fosterhem. Resultatet visar också att ju svagare banden till

familjen är, desto högre är risken för att ha begått brottsliga handlingar. I studien har

Wikström och Butterworths analyserat sambandet mellan föräldraövervakning och brottsliga

handlingar och resultaten visar att sämre övervakning leder till högre risk för att bli

involverad i brottslighet. Analysen visar också att ju svagare bandet till familjen är desto

sämre övervakning har föräldrarna över sina barn. Brottsförebyggande rådet (Ring, Nelander

& Skarp 2013; Shannon & Ring 2009) visar i studier att de ungdomar som är brottsbelastade

ofta har en omfattande kompiskrets som vanligtvis inkluderar andra brottsbelastade personer,

samtidigt som umgänge med prosociala kamrater ofta kan fungera som ett skydd. Vidare

framgår det i rapporterna att de brottsbelastade ungdomarna i högre utsträckning har en låg

grad av självkontroll, alltså förmågan att kontrollera sina handlingar, och att relationen till

föräldrar upplevs vara mindre bra. Dessa föräldrar saknar ofta vetskap om vilka deras barn

umgås med eller träffar. Evans, Cullens, Burton, Dunaway och Benson (1997) visar att de

individer som har en låg självkontroll också har sämre kvalitet i sina vänskapsrelationer och

en lägre kvalitet i sin relation till familjen än de med en hög självkontroll. De individer som

har låg självkontroll är också mer benägna att vistas i oorganiserade stadsdelar samtidigt som

de mer ofta har kriminella medarbetare vilka de tillsammans med, internaliserar kriminella

värderingar.

Ring (1999) studerade orsaker till ungdomsbrottslighet. Studien baserades på två

riksrepresentativa undersökningar med elever i nionde klass från 250 stycken svenska skolor.

Resultatet visar att ungdomarnas umgänge har en inverkan på brottsligt beteende. Ungdomar

som ofta träffar vänner på kvällar samt träffar en vän som är äldre tenderar att vara mer

brottsbelastade. Vidare visade resultatet att en mindre bra känslomässig kontakt till

föräldrarna leder till en ökad brottslighet. Likväl ungdomar som anser att deras föräldrar har

liten vetskap om var de befinner sig samt vilka de umgås med tenderar att begå brott i högre

utsträckning. Vad det gäller socioekonomiskt status hos ungdomarnas föräldrar visade

resultatet att de med föräldrar som har en hög socioekonomisk status tenderar att ha en lägre

8

brottsbelastning. Detta samband var dock svagt, vilket även gäller sambandet mellan splittrad

familj och andelen brott. Andersson och Stattin (2001) visar även dem samband mellan

splittrade familjeförhållanden och unga lagöverträdare, sambandet var vanligast hos flickorna.

De visar även på signifikanta samband mellan pojkar som begår brott och splittrade familjer

under ungdomen.

2.2.3 Hypoteser

Med den tidigare forskning som bakgrund har två hypoteser formats. Dessa lyder:

H1 Låg socioekonomisk bakgrund hos ungdomar leder till ett ökat brottsligt beteende.

H2 Svaga sociala band leder till ökad brottslighet hos ungdomar.

3. Metod

Studien utgår från en deduktiv ansats då den är teori- och hypotestestande utifrån Hirschi och

Gottfredson, Wikströms samt Mertons teorier. Då studiens frågeställning angående hur

sociala band och socioekonomisk bakgrund påverkar ungdomars kriminella beteende är av

kvantitativ karaktär krävs en kvantitativ metod för att genomföra studien. Vidare var ett av

målen även att kunna generalisera resultatet vilket då kräver en kvantitativ metod.

3.1 Material och urval

Materialet som används i studien baseras på data från Stockholmsenkäten år 2014, detta är en

självdeklarationsundersökning beställd av socialförvaltningen i Stockholm.

Självdeklarationsundersökningar innebär att respondenterna själva får svara på frågorna och

definiera sina svar. I undersökningen (Stockholmsstad, 2014) deltog 161 skolor med en

svarsfrekvens på 76 procent. Enkäten besvarades av 8997 ungdomar bosatta i

Stockholmsområdet. Undersökningen genomförs vartannat år och riktar sig till samtliga

elever i Stockholm som går i årskurs nio och andra året på gymnasiet. Enkäten berör frågor

som levnadsförhållanden och brottslighet. Enkäten består av 101 frågor där majoriteten av

frågorna är fasta svarsalternativ. Deltagandet är anonymt men sker under skoltid under

9

övervakning av lärare. För att kunna genomföra denna studie används alltså sekundärdata som

är insamlat av någon annan. I detta fall är sekundärdata en förutsättning för genomförandet av

studien, då det inte finns tid eller pengar för insamling av eget material. Sekundärdata ger i

detta fall en möjlighet att undersöka ett stort urval där samband kan testas men också i bästa

fall generaliseras. Vid användandet av sekundärdata måste författarna förhålla sig till redan

befintliga frågor, vilket kan tänkas vara problematiskt eftersom de då nödvändigtvis inte är

anpassade efter studien. I detta fall har enkätens frågor studerats noggrant för att sedan kunna

välja ut de som är mest passande och sakliga för denna studie.

3.2 Validitet och reliabilitet

Validitet innebär att studien mäter det som avses att mäta (Ejvegård 2003). Då denna studie

genomförs vartannat år och är en etablerad undersökning kan det tänkas att frågorna är tydliga

och enkla att förstå för respondenterna vilket i sin tur gör risken för feltolkningar liten och

svaren mer tillförlitliga. Eftersom studien är baserad på en självdeklarationsundersökning

finns det risk för att svaren inte är helt ärliga och därför är missvisande, då ungdomarna

kanske väljer att inte svara sanningsenligt. Att svara på frågor om brott kan tänkas vara

känsligt och incitament för ungdomarna att ljuga kan tänkas påverka svaren. Reliabilitet avser

tillförlitlighet, alltså att användbarheten av studien och mätinstrumenten är tillförlitliga

(Ejvegård 2003). Målet är att kunna upprepa studien och få resultat som är liknande. Då

svarsalternativen på frågorna i studien är fasta gör det enkelt för framtida forskning att

upprepa studien. Svarsfrekvensen är hög vilket gör studien användbar, dock faller

observationer bort i den linjära regressionen vilket minskar reliabiliteten. Det är i regressionen

många observationer som slås samman vilket innebär att många faller bort då varje

observation med bortfall i någon fråga exkluderas. Ring, Nelander och Skarp (2013) beskriver

överrapportering och underrapportering som problematiskt när man tolkar resultat från

självdeklarationsundersökningar. Överrapportering innebär att ungdomarna anger fler

handlingar än de begått och underrapportering innebär att de inte anger handlingar de begått.

Detta kan vara bra att ha med sig vid tolkningen av den tidigare forskningen som finns om

fältet. I denna studie kan det vara så att ungdomarna underrapporterar kring frågor om brott

som anses vara känsliga och om de är rädda för att deras svar kan få konsekvenser. Det kan

även tänkas att de tar handlingar de begått på för stort allvar och istället överrapporterar

genom att säga att de begått brott som egentligen inte var så allvarliga.

10

3.3 Etik

I en studie är det viktigt att utgå från de fyra etiska ställningstagandena: nyttjandekravet,

samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt informationskravet (Vetenskapsrådet 2002).

Respondenterna i denna undersökning har informerats om syftet kring studien samt att

deltagandet i undersökning är anonymt och frivilligt. Genom att svara på enkäten är

samtyckeskravet också är uppfyllt. Datamaterialet har behandlats i enlighet med de riktlinjer

som finns och alltså behandlats konfidentiellt av uppsatsförfattarna och handledaren. Det var

även avidentifierat när de mottogs av författarna och deltagarna är alltså anonyma.

Eftersom vi inte själva utfört undersökningen och samlat in datan behövde vi inte ta ställning

till respondenternas unga ålder och inte heller förhålla oss till etiska aspekter som rör ålder.

3.4 Variabler och operationalisering

3.4.1 Beroende variabel

Den variabel som mäter brottsliga beteendet är baserad på 18 frågor gällande brottsliga

handlingar. Frågan lyder “Hur många gånger har du gjort följande saker under de senaste 12

månaderna?” med svarsalternativen: ingen gång, 1-2 gånger, 3-5 gånger, 6-10 gånger och mer

än 10 gånger. Påståendena som besvaras är: snattat, klottrat olaglig graffitti, stulit en cykel,

stulit en moped eller motorcykel, stulit en bil, tvingat någon att ge dig pengar, mobiltelefon

eller något annat värdefullt, med avsikt förstört saker som inte var dina, använt annans/ falsk

legitimation, tagit pengar hemma som inte var dina, smitit från betalning, tvingat någon att ha

sex med dig, stulit ur någons ficka, stulit något annat som vi inte frågat om, köpt något som

du vet var stulet, sålt något som var stulet, gjort inbrott i bil, affär, kiosk eller annan byggnad,

med avsikt slagit någon så att du tror eller vet att han/hon behövde sjukvård och till sist burit

vapen.

Ett skalreliabilitetstest visar om svaren på frågorna kan bilda ett index. I detta fall visar

skalreliabilitetstestet ett Chronbach’s alpha på 0.8851, vilket kan anses adekvat (Tavakol &

Dennick, 2011). Därefter skapas ett index genom de 18 frågorna och svaren om brottsliga

handlingar. Individerna får en poäng mellan 0 och 18 som anger hur många olika brottstyper

1 Till en början testades två separata index för att särskilja personbrott och egendomsbrott men vid

skalreliabilitetstestet var dock cronbach alpha för lågt (0,48 och 0,79).

11

de begått. De med 0 poäng har aldrig begått någon typ av brott och övriga har minst en gång

begått någon brottstyp.

Tabell 1. Deskriptiv tabell Index brott

Minsta värde Andel som svarat 0 Högsta värde Medelvärde Std

Pojkar 0 54,3 18 1,4 2,6

Flickor 0 59,8 12 0,7 1,3

3.4.2 Demografiska bakgrundsvariabler

Årskurs mäts genom frågan, ange årskurs, där respondenterna kan välja grundskolan årskurs

nio eller årskurs två på gymnasiet. En dummyvariabel skapas där årskurs nio kodas som 0 och

årskurs två på gymnasiet som 1. Kön mäts genom en enkätfråga om respondenten är en pojke

eller flicka. En dummyvariabel konstrueras sedan som kodas pojke (1) och flicka (0).

För att kontrollera för migrationserfarenhet har vi mätt tid i Sverige genom frågan “Hur länge

har du bott i Sverige?” svarsalternativen var: Hela mitt liv, 10 år eller mer, 5-9 år samt Mindre

än 5 år. Denna variabel kodas så den mäter vidare individen bott i Sverige mindre än fem år

(1) eller mer än fem år (0) eftersom vi vill se om en kortare tid har någon påverkan på

brottsligt beteende.

3.4.3 Socioekonomisk bakgrund

Föräldrarnas utbildning mäts genom frågan ”Vilken högsta utbildning har dina föräldrar?”.

Svarsalternativen är folkskola/grundskola, gymnasium, universitet/högskola och vet inte.

Variabeln kodas så att den enbart mäter den förälder med högst utbildning, sedan kodas den

till en dummy med tre kategorier där folkskola/grundskola är referenskategori. Vet inte kodas

som missing.

För att mäta boende frågades “Vad bor du i för typ bostad?”. Där svarsalternativen

bostadsrätt, radhus och villa kodas 0 och hyreslägenhet som 1. Denna dummy används som en

indikator på föräldrarnas socioekonomiska klass där hyreslägenhet kan tänkas vara låg klass

och övriga boendeformer en högre klass.

12

För att undersöka vilka ungdomarna bor med frågas “Vilka personer bor du tillsammans

med?” där de anger ett eller flera alternativ. Svarsalternativen de kunde välja är mamma,

pappa, styvpappa/styvmamma, mamma och pappa växelvis, syskon, fosterföräldrar, annan

eller jag bor ensam. Denna variabel kodas som en dummy som indikerar på att man bor med

båda eller någon av sina föräldrar (1) (mamma, pappa eller mamma och pappa växelvis) och

om man bor ensam eller med någon annan (0).

Föräldrars arbetsmarknadsanknytning mäts genom två dummyvariabler för om mamma

respektive pappa är sysselsatta, utifrån “Vad gör dina föräldrar?” med svarsalternativen

arbetar, studerar, tjänstledig/föräldraledig, arbetslös eller annat. Med sysselsatt menas att

föräldrarna arbetar, studerar och är tjänstlediga från sitt arbete vilket kodas som 1 och ej

sysselsatt som 0.

3.4.4 Sociala band

Sociala band operationaliseras i två dimensioner: dels som relationer till vänner och relationer

till föräldrar, dels som graden av social kontroll som föräldrar utövar på sina barn.

3.4.5 Sociala relationer

För att mäta relationen till ungdomens föräldrar ställs frågan “Hur väl stämmer följande

påstående in på hur dina föräldrar/vårdnadshavare är mot dig?” Med följande påståenden: de

ger mig beröm när jag gör något bra, de brukar uppmuntra och stötta mig, jag vet inte hur de

reagerar när jag gjort något de inte gillar, de märker när jag gör något bra, jag bryr mig om

vad mina föräldrar/vårdnadshavare säger, mina föräldrar/vårdnadshavare är en förebild för

mig. Respondenten kan välja på svarsalternativen stämmer mycket dåligt (1), stämmer ganska

dåligt (2), stämmer ganska bra (3) samt stämmer mycket bra (4). För den variabel som går i

motsatt riktning, dvs. jag vet inte hur de reagerar när jag gjort något de inte gillar, är skalan

omvänd så att stämmer mycket dåligt har värdet (4) och stämmer mycket bra värdet (1).

Denna variabel har namnet “Band till föräldrar” och är ett index med värden mellan 1 och 4,

där 1 innebär ett svagt band till föräldrarna och 4 ett starkt band. För att mäta om individen

kan be sina föräldrar/vårdnadshavare om hjälp vid ett personligt problem används frågan “Om

du har ett personligt problem, kan du be någon av dina föräldrar/vårdnadshavare om hjälp?”

Med svarsalternativen ja, nej och vet inte. Denna variabel dummy kodas med namnet “Prata

om personligt problem” där svarsalternativen ja antar värdet 1 och svaret nej antar värdet 0.

För att mäta kompisars icke avvikande beteende används frågan “Hur många av dina kamrater

13

(inom och utom skolan)” med nio påståenden: Har snattat/klottrat/vandaliserat? Är med i

någon förening? (sport, hobby, musik eller någon annan förening) Röker tobak? Slåss? Är

duktiga i skolan? Dricker sig berusad på alkohol? Använder narkotika? Skolkar? Har rånat,

gjort inbrott eller stulit en bil? Respondenterna kan välja på svarsalternativen ingen (4), någon

enstaka (3), ungefär hälften (2), de flesta (1) och vet inte. De två frågorna som går i motsatt

riktning, är med i någon förening och är duktiga i skolan, kodades ingen (1) och de flesta (4).

Denna variabel “kompisar med icke avvikande beteenden” konstruerades till ett index med

värden mellan 1 och 4, där 1 innebär att kompisarna har ett avvikande beteende och 4 innebär

att de inte har ett avvikande beteende.

3.4.6 Föräldrars kontroll

Som en del i att mäta ungdomarnas sociala band användes variabler som speglar föräldrarnas

kontroll. Föräldrarnas kontroll angående skolk mäts med frågan “Hur skulle dina föräldrar

reagera om du skolkat?” med svarsalternativen de skulle reagera mycket kraftigt, de skulle

reagera ganska mycket, de skulle inte reagera så mycket, de skulle inte reagera alls samt

alternativet vet inte. Denna variabel har dummy kodats med namnet ”Kontroll skolk” där

svarsalternativen reagera mycket kraftigt och reagera ganska mycket antar värdet 1 och

svarsalternativen inte reagera så mycket och inte reagera alls antar värdet 0. Vet inte kodas

som missing, vilket gäller samtliga variabler. Föräldrarnas kontroll mot kamrater på kvällen

mäts med frågan “Vet dina föräldrar/vårdnadshavare var du är när du är ute med kamrater på

kvällar?” med svarsalternativen alltid, ibland, sällan, aldrig samt vet inte. Denna variabel har

dummy kodats med namnet “kontroll kväll” där alternativen alltid och ibland antar värdet 1

och svarsalternativen sällan och aldrig antar värdet 0. Föräldrars kontroll gällande individens

umgänge på fritiden mäts genom frågan “Vet dina föräldrar/vårdnadshavare vilka kamrater du

umgås med?” Med svarsalternativen ja alla, ja de allra flesta, ja några, nej ingen samt vet inte.

Denna variabel har dummy kodats med namnet “kontroll umgänge” där ja alla och ja de allra

flesta antar värdet 1 och svarsalternativen ja några och nej ingen antar värdet 0. Föräldrars

kontroll gällande individens pengar mäts med frågan “Vet dina föräldrar/vårdnadshavare vad

du spenderar dina pengar på?” Där respondenterna får välja mellan ja helt och hållet, ja till

större delen, ja en liten del, nej inte alls samt vet inte. Denna variabel dummy kodas med

namnet “kontroll pengar” där alternativen ja helt och hållet och ja till större delen antar värdet

1 och ja en liten del och nej inte alls antar värdet 0.

14

3.4.7 Statistisk metod

Hypoteserna testas genom linjär regressionsanalys. Linjär regressionsanalys valdes eftersom

att beroende variabeln är approximativt kontinuerlig2. Resultatet för flickor och pojkar

testades separat eftersom den tidigare forskningen (Ring, Nelander & Skarp, 2013;

Steffensmeier & Allan, 1996) indikerar att det finns skillnader mellan könen.

2 Man kan betrakta indexet som tillhörande ordinalskala eller räkneskala, där ordinal logit respektive

poissonregression vore naturliga analysmodeller. Emellertid är sådana modeller avancerade och ingår inte

på kandidatnivå inom sociologin. Således kan den linjära modellen vi använder kan ses som en förenklad

analys.

15

Tabell 2. Variabelöversikt

Variabler N Bortfall Medelvärde Standardavvikelse

Brott index 6947 2050 1,2 2,32

Årskurs 8997 0 0,48 0,5

Bott i Sverige mer än 5 år 8870 327 0,95 0,22

Socioekonomisk bakgrund

Föräldrars högsta utbildning,

Folkskola, grundskola= Ref

Gymnasium 6478 2519 0,17 0,37

Universitet, högskola 6478 2519 0,76 0,43

Bor i hyreslägenhet 8447 550 0,37 0,48

Mamma sysselsatt 8997 0 0,88 0,33

Pappa sysselsatt 8997 0 0,84 0,37

Sociala band

Kompisar med icke avvikande

beteenden Index 5704 3293 3,1 0,52

Band till föräldrar Index 7670 1327 3,25 0,55

Bor med mamma och/eller pappa 8997 0 0,96 0,2

Prata om personligt problem 7436 1561 0,88 0,33

Föräldrarnas kontroll

Kontroll skolk 7473 1524 0,82 0,28

Kontroll kväll 8345 652 0,92 0,26

Kontroll umgänge 8434 563 0,83 0,37

Kontroll pengar 8451 546 0,73 0,44

Samtliga variabler 2290 7697

16

I variabelöversikten, tabell 2, kan vi se att de variablerna med störst bortfall är beroende

variabeln Index brott och oberoende variablerna föräldrarnas utbildning och kompisar med

icke avvikande beteende index. När en variabel bygger på flera underliggande frågor ökar

bortfallet, vilket syns tydligt i båda variablerna som är ett index, brott index och kompisar

med icke avvikande beteende index. Variabeln band till föräldrar index har ett lägre bortfall

men fortfarande anmärkningsvärt stort. När alla variabler kombineras ökar bortfallet

betydligt, vilket framgår av den sista raden i tabellen. Här förlorar vi större delen av urvalet.

Dessa bortfall påverkar i sin tur resultaten i studien, men vi har inte utrett exakt vilka det är

som svarar vet ej i hög utsträckning.

17

4. Resultat

Tabell 3. Linjär regression över sambandet mellan sociala

band, socioekonomisk bakgrund och pojkars brottslighet

Modell

1

Modell

2

Modell

3

Modell

4

Modell

5

Gymnasiet (Åk9=Ref) −0,236 −0,236 -0,915* -0,885* −0,897*

Bott i Sverige mer än 5 år 0,116 0,201 −0,27 −0,246 −0,205

Socioekonomisk bakgrund

Föräldrars högsta utbildning (Folkskola,

grundskola= Ref)

Gymnasium −0,06 −0,082 −0,153 −0,194

Universitet, högskola −0,578 −0,189 −0,192 −0,225

Bor i hyreslägenhet 0,392* 0,288 0,261 0,263

Mamma sysselsatt 0,213 0,274 0,415 0,237

Pappa sysselsatt −0,34 −0,326 −0,223 −0,239

Sociala relationer

Index Kompisar med icke avvikande

beteenden

-2,569* -2,515* -2,302*

Index Band till föräldrar -0,348* −0,231

Bor med mamma och/eller pappa -1,678* -1,612*

Prata om personligt problem −0,177 −0,075

Föräldrarnas kontroll

Kontroll skolk −0,341

Kontroll kväll -0,777*

Kontroll umgänge 0,052

Kontroll pengar -0,500*

R2 (justerat) 0 0,012 0,243 0,254 0,267

N 1249 1249 1249 1249 1249

*=P< 0,05

18

4.1 Resultat pojkar

I första modellen i tabell tre testas sambanden mellan utfallsvariabeln delaktighet i brott och

årskurs samt migrationshistorik. Resultatet visar att brottsligheten tenderar att vara högre på

gymnasiet och att brottsligheten är större för de som bott i Sverige mer än 5 år, men dessa

skillnader är inte statistiskt signifikanta.

I modell två adderar vi variablerna för social bakgrund: föräldrars högsta utbildning, om de

bor i hyreslägenhet, och variabeln som anger om föräldrarna är sysselsatta. Resultatet visar att

brottsligheten tenderar att vara lägre bland ungdomarna när föräldrarnas utbildning är högre,

men denna skillnad är inte signifikant. För boendeform finner vi dock en signifikant skillnad,

de pojkar som bor i hyreslägenhet begår brottsliga handlingar i högre utsträckning än övriga.

Skillnaden är ca 0.4 typer av brott (av 18), vilket inte är någon stor skillnad. Föräldrarnas

sysselsättning uppvisar olika samband för mamma och pappa, men dessa är inte signifikanta.

Sammantaget visar våra modeller på att socioekonomisk bakgrund inte har något starkt

samband med brottsliga handlingar, men man ska också ta i beaktande att urvalet är litet och

det intern bortfallet är stort, så det går inte att dra någon definitiv slutsats.

I modell tre skiftas fokus till sociala band. Här adderas indexet för kompisar med icke

avvikande beteende till modellen. Variabeln är signifikant och pekar på att de ungdomar som

har kompisar med ett icke avvikande beteende tenderar att begå färre brott. Om kompisarnas

icke avvikande beteende ökar från att någon enstaka kompis begår brottsliga handlingar till

ungefär hälften av kompisarna begår ungdomar generellt 2,5 färre brottstyper. När vi jämför

de med högst och lägst värden på variabeln blir skillnaderna i antal brottstyper 7,7. (max 4

och min 1, skillnad=3 som ger 3* 2,569= 7,7). Kompisarnas beteende har alltså ett stort

samband med om ungdomarna begår brott av olika slag. Vi kan notera att koefficienten för att

bo i hyreslägenhet försvagas när vi kontrollera för kompisars icke avvikande beteende. Den

koefficienten är inte längre signifikant i modell 3. En del av sambandet mellan att bo i

hyreslägenhet och brottsliga handlingar förklaras alltså av egenskaper hos vänner.

I modell fyra adderar vi variablerna som mäter sociala band till föräldrar: vårt index för

sociala band samt en indikator om man bor med mamma och/eller pappa och variabeln prata

om personligt problem. Resultatet visar att brottsliga handlingar är färre om pojkarna har ett

19

starkt band till sina föräldrar eller om de bor tillsammans med sin mamma och/eller pappa. De

flesta resultaten är signifikanta och går i hypotesens riktning med undantag för personligt

problem som inte är signifikant men går i hypotesens riktning. De pojkar som kan prata om ett

personligt problem med sina föräldrar begår färre brottsliga handlingar. Resultatet visar även

signifikanta värden som innebär att de ungdomar som bor med sin mamma och/eller pappa

begår 1,7 färre brottstyper än resterande ungdomar. En enhets skillnad i indexet för band till

föräldrar leder till 0,35 färre antal brottstyper för pojkarna. Här betyder en enhet att

ungdomarna t ex angett att något positivt påstående gällande relationen till deras föräldrar

stämmer mycket bra istället för stämmer ganska bra. När vi jämför de med högst och lägst

värden på variabeln blir skillnaderna i brottstyp 1,05 (max 4 och min 1, skillnad=3 som ger 3*

0,35= 1,05).

I den sista modellen i tabell tre adderar vi variabler för föräldrarnas sociala kontroll: dvs.

indikatorer på kontroll över skolk, aktiviteter på kvällen, umgänge och pengar. Resultatet

visar överlag att om kontrollen hos föräldrarna ökar så minskar brottsligheten. Men, det är

bara kontroll över vad ungdomarna gör med sina pengar och var de befinner sig på kvällarna

som visar på signifikanta resultat. Detta innebär att om föräldrarna vet vad ungdomarna gör

med sina pengar så minskar brottsligheten med en halv brottstyp (b ≈ .5). Om föräldrarna har

kontroll över var ungdomen befinner sig på kvällen är delaktigheten i brott med 0,8

brottstyper lägre. Ungdomar begår alltså nästan en brottstyp mindre om föräldrarna har

kontroll över var de befinner sig på kvällen. Vidare visar resultatet fortfarande signifikanta

värden för kompisar med icke avvikande beteende och om hen bor med mamma och/eller

pappa. I sista modellen är inte längre variabeln band till föräldrar signifikant, även om

resultatet för variabeln går i hypotesens riktning. En del av sambandet av sociala band

förklaras av den kontroll föräldrarna har över sina barn.

Sammantaget visar resultatet för pojkarna att hypotesen om sociala band stämmer och att

socioekonomisk bakgrund inte har något starkt samband med brottsliga handlingar, men

viktigt att ta i beaktande att urvalet är litet och det intern bortfallet är stort, det går inte att dra

någon definitiv slutsats. I modell fem kan vi förklara 27 procent av variansen gällande brott.

Den största ökningen i R2 kommer från när vi inkluderar mått på vänners brottslighet.

20

Tabell 4. Linjär regression över sambandet mellan sociala band,

socioekonomisk bakgrund och flickors brottslighet

Modell

1

Modell

2

Modell

3

Modell

4

Modell

5

Årskurs (Åk9=Ref) −0,173* 0,167* −0,432* -0,390* -0,385*

Bott i Sverige mer än 5 år 0,299 0,301 0,119 0,130 0,083

Socioekonomisk bakgrund

Föräldrars högsta utbildning, Folkskola,

grundskola= Ref

Gymnasium −0,289 −0,191 −0,156 −0,142

Universitet, högskola −0,299 −0,168 −0,131 −0,120

Bor i hyreslägenhet 0,051 0,031 0,029 0,02

Mamma sysselsatt 0,217 0,125 0,154 0,173

Pappa sysselsatt −0,09 0,013 0,052 0,038

Sociala relationer

Index Kompisar med icke avvikande

beteenden

-1,280* -1,199* -1,177*

Index Band till föräldrar -0,209* -0,175*

Bor med mamma och/eller pappa 0,216 0,318

Prata om personligt problem −0,329* -0,273*

Föräldrarnas kontroll

Kontroll skolk −0,007

Kontroll kväll -0,791*

Kontroll umgänge 0,198

Kontroll pengar −0,095

R2 (justerat) 0,004 0,006 0,203 0,215 0,23

N 1041 1041 1041 1041 1041

*=P< 0,05

21

4.2 Resultat flickor

Modell ett i tabell fyra visar att flickor som går på gymnasiet begår färre brott än de i årskurs

nio, detta samband är signifikant. Resultatet för variabeln bott i Sverige mer än 5 år visar att

migrationshistorik har ett positivt samband med brott, dock inte ett signifikant samband.

I modell två lägger vi till variablerna föräldrars högsta utbildning, bor i hyreslägenhet och om

mamma och pappa är sysselsatta. Resultatet visar att desto högre utbildning flickornas

föräldrar har desto färre brott begår dem. Flickor som bor i en hyreslägenhet begår mer brott

än dem som bor i annan typ av bostad. Variabeln gällande sysselsättning skiljer sig för

mamma och pappa. Flickor vars mammor är sysselsatta begår i högre utsträckning brott och

de brottsliga handlingarna minskar om pappan är sysselsatt. Resultaten är inte signifikanta

men går i hypotesens riktning bortsett från variabeln som mäter om mamman är sysselsatt

som går i motsatt riktning. Sammanfattningsvis visar modell två att social bakgrund inte har

ett starkt samband med ungdomarnas brottsliga handlingar. Men man bör ta hänsyn till det

lilla urvalet och det stora interna bortfallet.

För att testa om sociala band påverkar ungdomarnas brottsliga handlingar används en del av

sociala relationer så vi adderar i modell tre variabeln kompisar med icke avvikande beteende.

Om flickornas kompisar består av personer med icke avvikande beteende minskar deras

brottsliga handlingar. Resultatet är signifikant och innebär att om flickorna angett att ungefär

hälften istället för de flesta av deras kompisar brukar begå en viss typ av brottslig handling

minskar deras brottsliga handlingar i genomsnitt med 1,3 brottstyper. När vi sedan jämför

med högst och lägst värden på variabeln blir skillnaderna i brottstyp 3,9 (max 4 & min 1,

skillnad 3 som ger 3*1,3= 3,9). Vilka vänner flickorna umgås med påverkar alltså deras

brottslighet. I modell tre förändras även riktningen på sambandet mellan brott och om pappa

är sysselsatt. Sambandet är inte längre negativt utan de flickorna med en sysselsatt pappa

begår fler brott. En del av variansen i pappa sysselsatt förklaras alltså av kompisar med icke

avvikande beteende.

I modell fyra lägger vi till variablerna gällande relation till föräldrar samt boende med

mamma och/eller pappa. Här adderas alltså variabler som mäter sociala band till föräldrarna.

Variabeln som mäter kompisar med avvikande beteende är fortfarande signifikant och visar

att sambandet kvarstår även om den visar ett aningen svagare samband. Detta kan tänkas bero

22

på att en del av variansen i kompisar med avvikande beteende förklaras av sociala band till

föräldrarna. Resultatet visar även att brottsliga handlingar minskar desto bättre relationen är

till föräldrarna. En flicka som har ett starkt band till sina föräldrar begår 0,2 brottstyper färre

än resterande flickor, detta samband är signifikant. Om relationen till föräldrarna ökar, alltså

att flickorna angett att ett positivt påstående om deras föräldrar ökar från stämmer ganska

dåligt till stämmer ganska bra, minskar brottsliga handlingarna i snitt med 0,2. När vi sedan

jämför detta genom högsta och lägsta värdet på variabeln blir skillnaderna i brottstyp 0,6.

Detta samband visar inte lika stark påverkan på brottsligheten som sambandet med de icke

avvikande vännerna som var 3,9 mellan max och minvärde. Vilka vänner flickorna har

påverkar alltså brottsligheten mer än deras sociala band till föräldrarna. Flickornas resultat

visar vidare att om de känner att de kan prata med sina föräldrar om ett problem så minskar

brottsligheten med 0,3 brottstyper. Även hos flickor finns alltså ett signifikant samband som

beskriver sociala band som en faktor vid brottsliga handlingar där relationen dels beskrivs av

att de kan prata om personliga problem.

I modell fem i tabell fyra inkluderades indikatorer på föräldrarnas kontroll över skolk, kväll,

umgänge och pengar, alltså variabler som vi tänker mäter föräldrarnas sociala kontroll.

Resultatet visar att om föräldrar har kontroll över skolk, fritid och pengar minskar brottsliga

handlingar. Om föräldrarna har kontroll över var flickorna befinner sig på kvällen sjunker

brottsligheten med 0,8 brottstyper och resultatet är signifikant. Detta verkar alltså vara den

typen av kontroll som har störst samband med variabeln brott. Resultatet för variabeln som

mäter om föräldrarna har kontroll över vilka som ungdomen umgås med på sin fritid visar att

om föräldrarna har kontroll så ökar brottsligheten. Detta går emot vår hypotes men sambandet

är inte signifikant och det kan tänkas att det påverkas av det stora interna bortfallet i studien.

Variablerna kompisar med icke avvikande beteende, band till föräldrar och prata om

personligt problem är även i modell fem signifikanta.

Sammanfattningsvis visar resultaten i modell fem att sociala band har en påverkan på

flickornas brottslighet medan föräldrarnas sociala kontroll inte verkar vara lika viktig.

Variabeln kompisar med icke avvikande beteende är i alla modeller den tillämpas signifikant.

Detta indikerar att just kompisar har en stor påverkan på flickorna och deras brottsliga

beteende och att hypotesen (H2) om sociala band stämmer. Resultaten i tabell fem visar att

hypotes ett (H1) kan förkastas eftersom socioekonomisk bakgrund inte verkar påverka

23

flickornas brottsliga beteende. I modell fem kan vi förklara 23 procent av variansen gällande

brott.

5. Analys och diskussion

5.1 Socioekonomisk bakgrund

Resultatet av denna studie visar blandade utfall gällande socioekonomisk bakgrund. H1 kan

förkastas då inga signifikanta resultat visar att ungdomarnas socioekonomiska bakgrund

påverkar deras brottsliga beteende. Dock visar riktningen på resultaten att brottsligheten

sjunker ju högre utbildning deras föräldrar har. Dessa resultat är inte signifikanta men går i

linje med tidigare forskning som exempelvis pekar på att personer med lågutbildade pappor

begår brottsliga handlingar i större utsträckning. En del av resultaten går i motsatt riktning än

den tidigare forskningen. Bland annat resultaten som säger att om föräldrarna är sysselsatta

begår ungdomarna mer brott, resultatet är dock inte signifikant. Tidigare forskning indikerar

att om föräldrarna har ett bättre jobb och en bättre socioekonomisk ställning begår

ungdomarna färre brott. Att resultatet för denna studie visar motsatsen kan tänkas bero på att

många observationer fallit bort i regressionerna. Resultatet visar även att brottsligheten ökar

för både pojkar och flickor om deras mamma är sysselsatt. Detta kan tänkas bero på att det

ofta är mamman som har det huvudsakliga ansvaret att uppfostra barnen och i de fall där

mamman är sysselsatt hinner hon inte med denna uppgift och de sociala banden blir svagare

vilket leder till att ungdomarna begår fler brott. Det kan tänkas att resultatet fått ett annat

utfall om andra variabler inkluderats som också mäter socioekonomisk bakgrund, såsom

föräldrars inkomst eller område som individen vuxit upp i. Det bör även uppmärksammas att

de regressioner som gjorts inneburit att många observationer fallit bort i resultatet. Detta

påverkar tillförlitligheten i studien och innebär även att resultaten bör tolkas med försiktighet.

5.2 Sociala relationer

Sociala relationer är en del av teorin om sociala band. Resultatet som studien visar ger stöd

för den hypotes (H2) som säger att svaga sociala band påverkar ungdomarnas brottsliga

24

beteende negativt. Resultatet för flickor och pojkar visar inte helt oväntat blandade resultat,

precis som den tidigare forskningen också gör (Ring, Nelander & Skarp, 2013 och

Steffensmeier & Allan, 1996). Ungdomarnas vänner och deras vanor gällande brottsliga

handlingar visar signifikanta resultat för både pojkar och flickor. De ungdomar som har

vänner med ett icke avvikande beteende begår färre brottstyper. Vännerna verkar spela en stor

roll för ungdomars brottslighet och detta samband förklaras även i teorin. Wikström förklarar

hur miljöerna där ungdomarna vistas påverkar dem och om de jämnårig begår brott främjar

det ungdomsbrottsligheten. Även den tidigare forskningen (Brå 2013; Shannon & Ring 2009)

diskuterar detta samband och visar att prosociala vänner ofta kan fungera som skydd mot att

begå brottsliga handlingar. Den visar även att de ungdomar som begår brott ofta har vänner

som är brottsbelastade vilket den här studiens resultat också bekräftar.

Det kan dock tänkas att sambandet mellan vänner och brott förklaras av andra saker. Vi tror

att variabeln vänner kan tänkas mäta andra faktorer som egentligen är lika viktiga. De

kompisar som finns i umgängeskretsen under ungdomen kan ha ett starkt samband med vilket

område individen växt upp i eller vilken skola denne har gått i. Det kan vidare tänkas att

området och skolan för de flesta mer eller mindre speglar föräldrarnas arbetssituation, lön och

bakgrund vilket kan jämföras med klass. Det skulle då vara den socioekonomiska bakgrunden

som till stor del bestämmer vilka vänner ungdomarna har och det signifikanta sambandet

mellan vänner med icke avvikande beteenden och brott förklaras egentligen av

socioekonomisk bakgrund som i denna studie inte fick signifikanta resultat. Precis som

tidigare studier säger (Braithwaite 1981) är klass och socioekonomisk bakgrund en komplex

term och svår att mäta men det finns ett samband mellan variabeln och brottslighet. Vi tror

även att det finns en stor del av ungdomarna som väljer sina vänner baserat på hur de själva

beter sig. Vännerna kan tänkas spegla de moraliska ställningstaganden som ungdomarna gör

och de moraliska värderingar deras föräldrar har. Är detta fallet är det inte ungdomarnas

vänner som hindrar eller förvärrar det brottsliga beteendet utan snarare att individen väljer

vänner med ett beteende som är liknande sitt eget.

Vidare säger den tidigare forskningen (Ring 1999) att en mindre bra känslomässig kontakt till

föräldrarna kan leda till ökad brottslighet. Precis som denna studie som även den visar

signifikanta resultat som just säger att bättre sociala band till föräldrar leder till mindre

brottslighet bland ungdomar. Detta kan förklaras och kan lättare förstås genom Hirschis teori

om sociala band. Teorin menar på att anknytningen individen har till andra människor i sin

25

omgivning t ex föräldrarna kan hindra ungdomar från att begå brott eftersom det skulle göra

föräldrarna besvikna. Det kan även tänkas att de band individen har till vänner och föräldrar

hjälper till att stärka tron på systemet och därför avstår från brottsliga handlingar. Vi tror dock

att just sociala band är komplexa och svåra att mäta. Denna studie utgår endast från

ungdomarnas perspektiv och hur de ser på relationen till sina föräldrar. Vi tror att sambandet

mellan svaga sociala band och brott hade varit ännu starkare om vi i studien inkluderat

området ungdomarna bor i, deras fritidsaktiviteter och andra viktiga vuxna i deras närhet. De

sociala band de har till föräldrarna ger inte alltid tillräckligt med incitament till att inte begå

brott, och inte heller en tillräcklig förklaring till varför de begår brott. Vi tror precis som

Hirschi (2002) att anknytningen till och åtagandena i samhället är viktiga. Om sociala banden

till föräldrarna är starka behövs inte skolan och andra vuxna. Men i de fall där banden är

svaga eller föräldrarna till och med är kriminella själva behövs en stark relation mellan den

unge och t ex skolan och lärarna som finns där. Att mäta de ungas relation till skolan hade

förstärkt tillförlitligheten i studien och gett sociala band en ytterligare dimension även om just

föräldrarna kan tänkas vara viktigast i ungdomen.

Resultatet innebär att brottsligheten bland unga skulle kunna begränsas genom att stärka

banden mellan ungdomar och deras föräldrar. Resultatet ger oss en hint om att resurser för att

minska brottsligheten hos unga borde koncentreras till hemmet. Om banden till familjen är

viktiga är det sannolikt minskad risk för ungdomsbrottslighet om ungdomar får bo med sina

familjer eller de personerna de känner sig trygga med. Detta är bara ett av många exempel på

hur resultaten från studien kan användas och vad det säger oss.

Flickornas resultat om att bo med mamma och pappa går emot tidigare forskningen.

Andersson och Stattin (2001) visar att flickor med splittrade familjer ofta begår fler brott.

Resultatet för pojkar visar dock att de som bor tillsammans med mamma och/eller pappa

begår färre brott jämfört med de som har en annan boendeform. Detta resultat går i linje med

tidigare forskning av Wikström och Butterworths (2006) som menar att ungdomar som bor

tillsammans med sina föräldrar begår färre brott jämfört med de som till exempel bor med

fosterföräldrar. Detta kan också förklaras genom Hirschis teori om anknytning till familjen.

En ungdom som flyttat från sin biologiska familj har troligen svaga band till dem vilket enligt

teorin kan leda till ökad brottslighet.

26

5.3 Föräldrars kontroll

Den kontroll föräldrarna har över sina barn tänker vi i denna studie speglar de sociala band

ungdomen och dess föräldrar har. Resultaten visar blandade resultat gällande kontroll hos

föräldern/ föräldrarna. Signifikanta resultat för att kontroll kväll påverkar brottsligt beteende

finns för både pojkar och flickor. Variablerna kontroll skolk och kontroll pengar visar icke

signifikanta resultat men som går i hypotesens riktning. Tidigare forskning visar att

brottsbelastade ungdomar ofta har föräldrar som saknar vetskap om vilka deras barn umgås

med eller träffar. Detta går i motsatt riktning mot denna studie. Tidigare forskning visar även

att ungdomar som anser att deras föräldrar har liten vetskap om var de befinner sig tenderar

att begå brott i högre utsträckning. Precis som den tidigare forskningen visar även denna

studie signifikanta resultat gällande hur ungdomars brottslighet minskar om föräldrarna vet

var de är på kvällarna. Resultatet gäller både pojkar och flickor och detta kan tänkas bero på

att om relationen mellan föräldern och barnet är bra har barnet mer incitament att inte begå

brott och riskera att göra föräldrarna besvikna. Det kan även tänkas att de barn som har nära

relationer till sina föräldrar precis som teorierna säger har bättre självkontroll och därför inte

begår brott. Vi tror även att det som i denna studie mäter kontroll över ungdomarna och

styrkan på de sociala banden speglas av tiden som föräldrarna spenderar med sina barn. Vi

tror att om en/båda föräldrarna spenderar lite tid med sitt barn minskar de sociala banden

mellan dem. Kontrollen de vuxna har måste finnas för att på något sätt kunna styra när de inte

finns tid att umgås och prata. Variabeln kontroll mäter alltså inte nödvändigtvis starka sociala

band utan tvärt om, kontrollen måste öka när de sociala banden är svaga. Det kan även tänkas

att samhällets kontroll genom normer och lagar styr ungdomars handlingar. Vi kan heller inte

dra för stora slutsatser av studiens resultat då den inte förklarar de många fall där ungdomar

har starka sociala band till familjen men ändå väljer att begå brott. De ungdomar som

upplever skilsmässa mellan föräldrarna borde enligt Hirschis (2002) teori få mindre starka

sociala band till föräldrarna men det finns många ungdomar som har skilda föräldrar som

ändå inte väljer att begå brott. Vi tror att det kan vara ytterligare en aspekt av sambandet

mellan sociala band och ungdomsbrottslighet, relationen mellan föräldrarna och inte enbart

relationen mellan ungdomen och föräldrarna. Undantagen från regeln gör det svårt att helt

begränsa sig till dessa resultat och teorierna som tagits upp.

Resultaten i studien kan delvis förklaras genom de teorier som beskrivits. Dock vill vi göra

läsaren uppmärksam på vissa begränsningar för detta teorier. Hirschis teori (2002) om sociala

27

band utgår endast från empiriska studier gjorda på pojkar. Den förklarar alltså inte

nödvändigtvis orsakerna till den brottsligheten som flickorna begår. Våra resultat visar dock

att den även är applicerbar på flickor och förklarar deras kriminella beteende lika bra som

pojkarnas. Även om teorin är utvecklad utifrån en grupp kan vi se att den är giltig och

förklarar brottslighet gällande andra grupper. Wikströms teori ger övergripande bra

förklaringar till brottslighet. Teorin brister dock i att närmare förklara flera bakomliggande

orsaker. Bland annat varför någon hamnat i en situation som leder till en brottslig handling

och vad som egentligen påverkar moralen och självkontrollen hos individer, mer än att det

sker under barndomen. Detta anser vi vara relevant då det vid forskning gällande

ungdomsbrottslighet kan ses som extra viktigt att förstå bakomliggande orsaker då

ungdomarna är just unga.

5.4 Vidare forskning

Avgränsningar som gjordes i studien var bland annat att ta med vänner för att mäta sociala

band, dock inkluderades inte variabler som mäter de sociala band ungdomarna har till skola

och fritidsaktiviteter. Detta kan ha påverkat resultatet och styrkan i sambandet mellan sociala

relationer och brottsligt beteende Att undersöka huruvida ungdomars band till skola och

fritidsaktiviteter påverkar deras brottsliga beteende skulle vara intressanta variabler att

vidareutveckla studien med. Då många studiers resultat är angående ungdomars

socioekonomiska bakgrund går i olika riktning är det viktigt att mer forskning görs kring

ämnet för att förstå hur det påverkar ungdomsbrottsligheten och på så sätt kunna förhindra

den.

28

6. Referenslista

Tryckta källor

Agnew, R, Matthews, S. K. Bucher, J. Welcher, A. N. & Keyes, C. (2008). “Socioeconomic

Status, Economic Problems, and Delinquency”. Youth & Society, vol 40(2), s.159-181.

Andersson, T. & Stattin, H. (2001). Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och

förebyggande insatser (Rapport 2001:15). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Braithwaite, J. (1981). “The myth of social class and criminality reconsidered”. American

Sociological Review, vol 46(1), s. 36-58.

Cottle, C. C. Lee, R. J. & Heilbrun, K. (2001). ”The Prediction of Criminal Recidivism in

Juveniles,A Meta-Analysis”. Criminal Justice and Behavior, vol 28(3), s. 367-394.

Ejvegård, R. (2003). Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.

Evans, D. T. Cullen, F. T. Burton, V. S. Dunaway, G. R. & Benson, M. L. (1997). “The social

consequences of selfcontrol: testing the general theory of crime”. Criminology, vol 35(3), s.

475-504.

Gottfredson, M. R. & Hirschi, T. (1990). A General Theory of Crime. Stanford University

Press.

Hirschi, Travis (2002). Causes of delinquency. New Jersey: Transaction Publishers.

Loeber, R. & Dishion, T. (1983). “Early predictors of male delinquency: A review”.

Psychological Bulletin, vol 94(1), s. 68-99.

Merton, R. K (1938). “Social Structure and Anomie”. American Sociological Review, vol

3(5), s. 672-682.

Nilsson, A. (2002). “Fånge i marginalen: Uppväxtvillkor, levnadsförhållanden och återfall i

brott bland fångar”. Diss. Stockholm: Stockholms universitet, Kriminologiska Institutionen

Nilsson, Anders & Estrada, Felipe (2009) “Kriminalitet och livschanser: Uppväxtvillkor,

brottslighet och levnadsförhållanden som vuxen”. (Rapport 2009:20) Stockholm: Institutet för

Framtidsstudier

29

Nye, F. I. Short, J. F & Olson, V. J. (1958). “Socioeconomic Status and Delinquent

Behavior”. American Journal of Sociology, vol 63(4), s. 381-389.

Ring, J. (1999). Hem och Skola, Kamrater och Brott. Kriminologiska Institutionen,

Stockholms Universitet, Stockholm: Avhandlingsserie 2.

Ring, J. Nelander, K. och Skarp, A. (2013). “Brott bland ungdomar i årskurs nio” (Rapport

2013:3). Stockholm: Brottsförebyggande Rådet.

Sarnecki, J. (1993). “I Samhällets reaktion på brott av unga: Reaktion mot ungdomsbrott, del

B” (SOU 1993:35). Stockholm: Justitiedepartementet.

Shannon, D. och Ring, J. (2009). “Orsaker till brott bland unga och metoder att motverka

kriminell utveckling”. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.

Stanfield, R. (1966). “The Interaction of Family Variables and Gang Variables in the

Aetiology of Delinquency”. Social Problems, vol 13(4), s. 411-417.

Stattin, H. & Magnusson, D. (1991). “Stability and change in criminal behaviour up to age

30”. The British journal of criminology, vol 31(4), s. 327-346.

Steffensmeier, D. & Allan, E. (1996). “Gender and Crime: Toward a Gendered Theory of

Female Offending”. Annual Review of Sociology, vol 22, s. 459-487.

Tavakol, M. & Dennick, R. (2011). “Making sense of Cronbach’s alpha” International

Journal of Medical Education vol 2, s. 53-55.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Wikström P-O H, Butterworth D A, (2006). Adolescent crime: Individual differences and

lifestyles. Cullompton, UK: Willan Publishing.

Wikström, P-O. H. (2005). The Social Origins of Pathways in Crime: Towards a

Developmental Ecological Action Theory of Crime Involvement and Its Changes. I:

Farrington, D. P. (red.), Integrated Developmental & Life-Course Theories of Offending. New

Brunswick: Transaction Publishers.

Wikström, P-O. H., och Treiber, K. (2007). “The Role of Self-Control in Crime Causation:

Beyond Gottfredson and Hirschi’s General theory of Crime”. European Journal of

Criminology, vol 4(2), s. 237–264.

Wikström, P.-O. H. och Treiber, K. (2009a). “What drives persistent offending? The

neglected and unexplored role of the social environment”. I: Savage, J. (red.), The

development of persistent criminality. Oxford: Oxford University Press.

30

Wikström, P.-O. H. och Treiber. K. (2009b). “Violence as Situational Action”. International

Journal of Conflict and Violence, vol 3(1), s. 75-96.

Wright, B. R. E. Caspi, A. Moffitt, T. E. Miech, R. A. och Silva, P. A. (1999). “Reconsidering

the relationship between ses and delinquency: causation but not correlation”. Criminology, vol

37, s. 175–194.

Elektroniska

Polisen (2016). Lagar och regler om olika brott, fakta om ungdomsbrott. Nedladdad 2016-11-

16 från Polisens hemsida, https://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/Fakta-om-

ungdomsbrott/

Stockholms stad (2014). Stockholmsenkäten 2014. Nedladdad 2016-11-16 från Stockholms

stads hemsida, http://www.stockholm.se/Fristaende-

webbplatser/Fackforvaltningssajter/Socialtjanstforvaltningen/Utvecklingsenheten/Prevention/

Stockholmsenkaten/Stockholmsenkaten-2014/