Den grekisk-fielleizistiska civilisationen fördes vidare till eftervärlden av Rom. När deu klassiska kulturen Liten nådde sin höjdpunkt på 400-talet f.Kr. var Rom bara en liten obetydlig stad vid 77-ben:. Men 200 år senare hade Rom lagt under sig hela Italien och börjat intressera sig pr den hellenistiska världen. De närmare kontakterna med grekerna skulle snart innebära att romarna sög åt sig den överlägsna hellenistiska kulturen. Sedan förde de vidare en latinsk bearbetning av grekisk konst, vetenskap och filosofi till det medeltida Europa.

Arvet från romarnaNu består inte arvet från antiken bara av ro-marnas omformade grekiska kultur. Romarna talade latin, och latinet fortsatte att vara hyr-kans

och den lärda världens språk långt efter Romarrikets fall. Dessutom Fördes latinet vidare som folkspråk. Italienska, franska, spanska, portugisiska och rumänska är alla varianter av romarnas språk. Våra egna skandinaviska språk liksom engelskan, tyskan och holländskan innehåller massor av latinska låne-ord och termer.

Der mest påtagliga är annars lämningarna efter de romerska ingenjörernas arbeten. Överallt i det gamla Romarriket finns vägar. broar, akvedukter och andra byggnader som

Runt om i Romarriket finns dn hur låmnin . ar etc akt rdukter som fönåg ståderne med turren från källor; bergen. Hår är "on: du Gård; .Sydfrankiike mint Mitts.

:i2

ibland fortfarande används. Inte lika tydligt men av större betydelse är arvet i våra rättsliga system. Kanske är der den romerska rätten sort är Roms viktigaste och mest originella bidrag till eftervärlden. Därtill kommer kristendomen. Den uppstod visserligen i en judisk-grekisk miljö, men växte sig stark i Romarriket. Den kristna kyrkan är ett romerskt arv. Slutligen måste vi också nämna drömmen om ett enat Europa som finnits medeltiden igenom och ända fram till idag. Den hade varit otänkbar utan Rom.

Rom blir republikRomarna tillhörde ett folk som kallas ftir lati-nare. Latinarm bodde i Mellanitalien på den stora slätten väster om Appenincrna. I Italien var flera olika folk bosatta, och de flesta talade närbesläktade språk. Dessutom fanns ett folk som romarna kallade errurke. När staden Rom började växa fram på 600- och Soo-talen f.Kr. hade etruskerna redan skapat en högtstående kultur i Mellanitalien.

Det var mäktiga grannar som larinarna hade i norr. Den lilla staden som växte upp vid Tiberns östra strand var också starkt påverkad och tidvis styrd av etruskerna. Staden

Italien kring 5001.Kr. Etrurien

'jjI Etruskiska eråringar 600— 0G talen r.Kr. Greker

.12

hade ett idealiskt läge. Den låg vid det ställe där handelsvägen från Etrurien söderut stot det bördiga C ainpanicn och de grekiska städerna passerade floden. Där gick också vägen från sillagren vid Tiberns mynning inåt landet. Slätten runtom var lämplig både till jordbruk och boskapsskötsel, och kullarna som staden anlagts på var lätta att försvara.

Rom var en stadsstat, en p6lis av samma typ som de grekiska och etruskiska städerna. Roms tidiga historia påminner också om de grekiska sradsstaternas utveckling. Troligen styrdes Rom under soo-talet f.Kr. av kungar, några av dem etrusker. Men kring år Soo var det slut mcd etruskernas herravälde i Rom. Rom blev republik och Förblev så de kommande 5oo åren. "Republik" kommer från latinets m pub/fra ("det allmänna") och betecknade staten eller samhället.

Från och med den här tiden var det romer-ska folket uppdelat i två helt skilda grupper, som kallas pant/er och plebejer. Patricierna, "de som har (kända) förfäder", var ett femtiotal av de mäktigaste och rikaste släkterna. De utgjorde en ärftlig adelsgrupp om mindre än en tiondel av romarna. Plebejerna kommer av plebs, "massa"; och där ingick både småbönder, köpmän, hantverkare och egendomslösa. Patricier och plebcjcr var strikt åtskilda och fick inte ens gifta sig med varandra.

All politisk makt i den tidiga republiken fanns hos patricierna. De 300 främsta av dem bildade en sena: och varje år utsågs två patricier till konsuler. Konsulerna fungerade både som regering i fred och generaler i krig, men de behövde hela tiden senatens stöd.

De följande århundradena utmärktes av en ständig kamp mellan plebejer och patricier. Plebejerna lyckades steg för steg få del av makten genom att nya ämbetsmän och till och med församlingar inrättades som utsågs bland dem. Till slut fick de också rätt att utses till konsuler.

Vid början av zoo-talet f.Kr. upphörde den formella skillnaden emellan patricier och ple-

EtruskernaI Etrurien (Toskana) och på den når-belägna ön Elba fanns det gott om järn, koppar, tenn och silver. Det var framför allt järnet som gjorde etruskerna rika. Från 700-talet f.Kr. och några sekler framåt bröts och bearbetades metallerna. Det mesta ex-porterades till grekerna. Det var det etruskiska järnet som lockade de första grekiska kolonisatörerna till Italien.

Etruskerna hade en enorm betydelse för romarna. Många av de kulturdrag som vi tycker år typiskt romerska hade de övertagit från etruskerna. Men eftersom etruskerna inte lämnade efter sig någon litteratur, är det främst arkeologiska utgrävningar som gett oss vår kunskap om dem. Det år alltid segrarna som skriver historien, och därför känner vi till så mycket mer om romarna ån om etruskerna.

bejer. Det betydde act dc rikaste plebejfamil-jerna växte ihop med patricierna till en ny överklass. Men i praktiken förändrades inte så mycket. Makten låg fortfarande hos senaten.

PaterfamiliasDet romerska samhället var uppbyggt kring familjen, inte individen. En familiavar något mer än vår lilla familj. Det var snarare en släkt med hushåll och andra underlydande personer. I spetsen stod fadern, parerfirmilias. Han Ilade under hela republiken obegränsad makt över alla andra i familjen och hade till och med rätt att döda sina barn eller sälja dem som slavar (1 verkligheten hände det nog ytterst sällan.) Först när fadern dog blev söner na överhuvud för sina egna hushåll. Antalet

lhuiktnta målade gärna 1g2llU i ?i l : : g l : : kanttur.

Den bar målningen mur en dansande par och är friin {oo-rakts början. Dm är från Tarquinia i Turkana.

familjer ökade då gradvis, men dc hölls ihop i en klan med gemensamt namn. Fick ett gift par inga söner adopterade fadern Sr det mesta någon annan, för familjeöverhuvudet måste alltid vara en man.

I familjen ingick även frigivna slavar. När en slav frigavs blev han eller hon ofta uppta-gen i den forne ägarens familia och fick dennes namn. Dessutom fanns det kring dc förnämare familjerna alltid en grupp som kallades kliemu. Klienterna var inte direkt medlemmar av familjen, men dc fick del iv familjens eller klanens framgångar. En klient var skyldig familjefadern, som i der här faller kallades för parron, fullkomlig trohet l gengäld fick han beskydd och hjälp när han behövde. Den patron som svek sin klient ansågs inre mycket värd. De mäktigaste patricierna kunde ha flera tusen klienter som de kunde uppbåda vid behov. Det här typiskt romerske klientsystemet lever fortfarande kvar på många håll i Syditalien. Förmodligen är det här vi finner ursprunget till dagens maffia på Sicili-

Antiken 43

ye t i Z ~ G ~ sr •~ o

en.

MaterfamiliasDet fanns också en marafirnilias. Hon var underkastad paterfamilias precis som alla an-dra i hushållet. "Kulnnorskall, på grund av sin littsimtr, varit mrder.Rnnyuderi, även om de är vuxna", stod det i den äldsta nedskrivna la-gen. Först under Augustus i början av kejsar-tiden stiftades en lag om att den kvinna som Födde tre barn slapp förmyndare. Ändå hade kvinnan en mer respekterad ställning än hus-mödrarna i Grekland, och även en mycket fri-are ställning. Elon kunde ha egendom, fick delta i religiösa ceremonier och hade sin soci-ala frihet. Kvinnorna hölls inte i avskildhet i huset som i Aten. Det fanns dessutom flera olika former av äktenskap. En av dem tillät hustrun att slippa mannens förmynderi om hon höll sig borta från hans hus tre nätter var-je år. Men då behöll förstås hennes gamla pa-terfamilias förmyndarrollen.

Kvinnor fick naturligtvis inte delta i politi-ken eller inneha några ämbeten. Ändå finns det en hel del exempel från senrepubliken (ungefir r;g—;t f.Kr.) och kejsartiden på kvin-nor med stor politisk makt, men då var den informell. Mot slutet av republiken hade kvinnorna fått en starkare ställning än tidiga-re. Det kan bero på att många av de ledande familjerna blivit enormt rika genom Roms er-övringar. Då ökade hemgifterna och därmed kvinnornas ekonomiska roll. Dessutom var det nog många kvinnor som fick sköta desto-ra förmögenheterna när männen var i fält el-ler hade dött i de ständiga krigen. Men under senrepubliken minskade paterfamilias makt över hela familjen, inte bara över hustrun.

Vad gäller det stora flertalet kvinnor som inte tillhörde överklassen vet vi mindre, efter-som de så sällan lämnar spår efter sig. Säkert hade de ansvaret för barn och hushåll precis som i patricierfamiljema. Men de fattiga kvinnorna var troligen mer emanciperade. De flesta av dem måste ha arbetat utanför hem-met för att kunna överleva, och de var inte lika bundna av gamla regler.

Claudias gravskrift

-van, jag har inte mycket att såga, stanna och lås. Hennes föräldrar gav henne namnet Claudia. Hon älskade sin man av hela sitt hjärta. Hon föd-de två söner, en som hon lämnade på jorden, den andre under den. Hon var behaglig att tala med och gick sti-ligt. Hon höll huset i ordning och ar-betade med ull. Det år allt. -Denna gravskrift från 100-talet f.Kr. har Claudia förstås inte skrivit själv. utan hennes man eller son. Man kan verkligen undra vad hon själv skulle ha skrivit om hon fått chansen.

44 Antiken

Id

En materfmnilias m.rrenkar sina <btrran toalett. vdggmålni:gen dr fnln Herr.:laneum s&r'rr om. Area-prL Staden brgracda liksom Pompeji vid Vmvius :irbmn Jr yp e. Kr. --

De romerska namnenDe romerska männen hade minst tre namn: Gaius Julius Caesar. Det väsentligaste var klannamnet, som stod i mitten. Efter klannamnet fanns ett tillnamn, som markerade familjen eller en grupp av familjer inom klanen. Förnamnet var däremot inte så viktigt.

Flickorna fick inte egna individuella förnamn förrän ganska sent i Roms historia. Namn som Claudia, Julia och Cornelia var bara klannamn med en feminin ändelse. Systrar fick samma förnamn med tillägget 'den äldre- eller 'den yngre-, eller också fick den andra heta just Secunda och nästa Tertia. Det

Rom växerSedan

romarna brutit sig loss från etruskerna ägnade de sig åt ständiga krig både mor dc etruskiska städerna i norr och mor bergsborna i öster. Detta pågick i zoo Ar tills grannfolken i Mellanitalien var besegrade. Grannarna blev antingen bundsförvanter eller medborgare i Rom, och de behandlades för der mesta väl. Vid zoo-talets början återstod bara der grekiska området i södra Italien. Efter några decennier hade även de grekiska stadssratema givit upp. IIcla den italienska halvön söder om Poslätten var under Roms kontroll.

Vid zoo-talets min gav sig romarna för första gången utanför den italienska halvön. Det gick till på samma stegvisa sätt. 1 en serie krig mot Kartago och sedan i Grekland och Mindre Asien besegrade de den ena motståndaren efter den andra. Vid mitten av ioo-talet £Kr. hade romarna införlivat Sicilien, Kartagn, stora delar av Spanien, Grekland och Mindre Asien i sitt rike.

Kartago

Inrum Romanum, mamlingipl ram i sta-den Rom. Derfanns ettflum i alla romer-ska städer. or gippen plats med tempel orh andas offentliga bjgg-nnder nrnr om. Här syns Inrum Romanum genom en triumfbågs från 20; e. Kr.

Romarna ödelade många städer på sin väg till herraväldet över Medelhavet. År 146 f.Kr. var ett särskilt ödesdigert år. Då förstördes både den stora grekiska hamnstaden Korint och den mäktiga handelsstaden Kartago i det nuvarande Tunisien.

Drygt hwtdra år tidigare hade stora delar av den västra Medelhavskusten behärskats av karragerna. Rum kände sig hotat, och dec utmynnade i tre häftiga krig. Det andra av dem (zi8—zot f.Kr.) utspelades till största delen på romarnas egen mark. Kartagos härförare Hannibal tågade från Spanien och över Alperna in i Italien. I)är höll han sig kvar i över tio 3r, men trots att Hannibal vann tre stora slag lyckades han inte besegra romarna. De följde sedan efter Hannibal till Nordafrika, där hans arme krossades.

A n t i k e n 4 5

Romarna erövrar medelhavsområdet•2.63 f. Kr• Er3trtlwar 264 - 201 f. Kr. • ErövritVår a Erövringar W -44 f. Kr

Romarna bin' snsttare på att inrar hrfdsat städer. //dr är en an deras bcUgrir gtn:askirrr, en karapuk.

En samptiterkrg.re. samnitmra : ar ett av dt hal/ska folk rom långt stod emot romarna.

Ränago brtrgnaL också rillfjöu.

\-7

~S~IT

(

1/era av Rumr/rrnderanundtetridv4-fanter. Kartagot /MrJJrart Hannibal hade till och med med tig elfamn rår lan

gick ntrr Alperna it: i Italien.

46 Astiken

Otmtlh anlade romarna befästa hägn av ungefdr $amma ryp. Många av 47gren nåxre xdart ut till viktiga stdt rom lett ktur ån& till idag.

En mmmk lak/at under senrepubliken. Ud hade bonderoldarwma börjat endnat avrrkersoldater som kunde tum bona från sina hem-trakter i åratal

Krigens följderKrigen mot Kartago och framför allt mot de hellenistiska staterna förändrade Rom i grundcn. Krigsbytet var enormt. Det fattiga Rom blev på kon tid mycket rikt. Största delen av bytet hamnade i adelsmännens fickor, och av resten gick det mesta till staten. Det användes till stora offentliga byggnader i staden Rom, men också till vägar, broar och akvedukter.

Dcn enkle romerske soldaten fick däremot sällan särskilt mycket att stoppa i egen ficka. Tvärtom fann han ofta, när han till slut kom hem, att han inte hade någon jord att bruka. Den romerska armen hade alltid bestått av bondesoldater, och de ständiga krigen långt hemifrån gjorde att soldaterna inte kunde sköta sin jord. Genom erövringarna fick Rom också tillgång till billig säd från Sicilien och så småningom från Nordafrika och Egypten. Då lönade sig inte längre spannmålsodlingen i Italien. De stora godsägarna kunde lägga om sin produktion till vin, olivolja och grönsaker som det lönade sig att sälja. Det var mycket svårare för småbrukaren, och mer och mer jord hamnade i storgodsägarnas händer. Ofta förvandlades den då till betesmarker.

Dct gamla systemet med småbönder sons soldater fungerade inte längre. Istället utvecklades en armé med yrkessoldater som värvades bland de egendomslösa. Sådana soldater var ofta mer lojala till sin general än till den romerska staten — soldaterna blev klienter till generalen. Det bäddade för kamp om makten mellan härförarna.

1 bytet från de erövrade länderna ingick också mängder av krigsfångar. Ofta såldes alla invånarna i en stad eller en region sors slavar. När till exempel Epirus i nordvästra Grekland besegrades år 167

eewtn 'Rom inas beTömde valan. Cicero mmr medlem av Senaten som trytde Rom under npu-bliken, men lan mötda-der i zn68rdttkriger efter i ;;rtatr död dr {q f.Kr.

'i

0

An t i ken 4 7

f.Kr. togs 150 000 Fångar, som sedan gjordes till slavar. Så hade inte romarna gjort i Italien, men nu släppte häm-ningarna. Italien översvämmades av billig slavirberskrifr.

En del av slavarna var greker. Bland dem ingick många högt bildade män, som förde med sig den hellenistiska kulturen till Rom. Macsor av hellenistisk konst och litteratur fördes också med som krigsbyte. Den romerske härförare som erövrade \fakedonien (167 f.Kr.) tog med sig zso vagnslaster med målningar och statyer jämte kungens bibliotek om 20 000 bokrullar. Knappt too år senare kom en annan general hem från Aten med Aristoteles bibliotek.

Även om en del romare ur den gavla patricierklassen Försökre stå emot, genomsyrade grekernas kultur snabbt Rom. Romarriket helleniserades, eller som den romerske poeten Horarias uttryckte der strax före Kristi födelse: "Det besegrade Grekland övervann sina besegma och förde sin konst till det bondska Larirtnr." På det sätter fördes den grekisk-hellenistiska kulturen vidare.

Republiken fallerDe ston erövringarna följdes av ett sekel av inre strider. Senatens medlemmar vägrade att dela med sig av sina ofintliga vinster. Krigen hade gjort att massor av fattiga romare hade svårt att försörja sig, medan senatorerna ägde nästan all jord i Italien. Alla försök att dela ut jord hindrades

effektivt av senatorerna.Soldaterna höll sig till sina

generaler. då det verkade vara enda möjligheten att f3 hjälp. Några av de främsta generalerna utnyttjade krisläget. Dc var själva senatorer, men dc ville ha mer politisk makt för egen del. En av dessa var Gaius Julius Grenar. Caesar hade varit konsul år 59 f.Kr. Det var sed att konsuln efter sitt ämbetsår fick befälet över någon av provinserna utanför Italien. Dcr brukade denne utnyttja till att pressa ut mesta trtöjliga skatter ur invånarna.Caesar fick ansvaret för det romerska Gallien, som motsvarade Italien norr

om floden Po och franska Rivieran. Under åtta år ägnade han sig år att erövra resten av Gallien, ungefär dagens Frankrike och Belgien. Bytet blev enormt, och uppåt i miljon av Galliens kanske 8 miljoner invånare kom ur på slavmarknaden. En del av inkomsterna an-vände Caesar till att belöna sina soldater, vilket knöt dem ännu hårdare till honom.

Till slut blev senaten orolig och kallade hem den alltför populäre generalen. Caesar lydde, men tog mot alla regler med sig sin armé. Det blev inbördeskrig och Caesar segrade.

Efter segern satte Caesar igång veed en rad reformer som skakade om senatorerna. Dc kände sin makt hotad och en sextiotal av dem sammangaddade sig. De menade själva att dc försvarade republiken mot en envåldshärskarc. Den 15

mars 44 f.Kr. kom Caesar till senaten, som vanligt utan livvakt. Dc samman-svurna drog fram sina dolkar exat högg ner honom. Det betydde början på ett

48 Antiken

nytt och mycket våldsammare inbördeskrig, och slutet pi republiken.

Senatorerna rom mördade Gissar präglade det hår myntet. På ena sida', syns Brvtur, en ve ledarna, och på den andra mördrrnar dolkar oc/, datum för marrått, den tf man.

Det romerska kejsardömetDet inbördeskrig som följde på Caesars dön vanns till slut av adoptivsonen Octavianus Han är mest känd under namnet Augustw som är ett hedersnamn och betyder ungefä "den upphöjde". Under Augusuts regering in

Den julianska kalendernPå Caesars tid hade kalenderåret kommit alldeles ur gängorna. Caesar införde då en ny kalender, som brukar kallas för den julianska efter hans släktnamn. Den omfattade ett solår på 365 dagar med ett skottår vart fjärde år, och började i januari. Själv fick Caesar månaden juli uppkallad efter sig. Den julianska kalendern an. vändes i det katolska Europa till 1582 och i Sverige ända till 1753. Då hade vi hamnat efter med 11 dagar, eftersom Caesars år var lite för långt.

Gallerna1 större delen av centrala och västra Europa bodde ett folk som romarna kallade galler, men som vi brukar kalla keller. De hade spritt sig från sina boplatser i Mellaneuropa från slutet av brons$Idern. ca 1000 f.Kr. Kring år 400 gick de över Alperna och in i Ita-lien, där de drev bort etruskerna från Podaten. Några av dem fortsatte söderut och plundrade Rom. Det var den största katastrofen i Roms tidigare historia.

Kelterna hade på den tiden en minst lika högstående kultur som romarna. De bildade däremot aldrig något samlat rike, utan var indelade i en mängd mindre stamstater. Det var orsaken till att kelterna inte kunde stå emot romarna när Caesar gav sig på dem.

Augussus och en liten Amor. Augtutm tillhörde genom sin adoptivfar Caesar den juliarukn sLiktsn somansågs härstamma från Verus, kddiksqudirnran. Anmr tvr son till Ventes och statyn ska visaAugunus slåkukap mcdgudama.

Antiken 49

leddes Roms storhetstid. 1 zoo år upplevde Romarriket inre fred, ekonomisk stabilitet och tidvis kulturell blomstring. Augustus regerade i hela 4S år (;r f.Kr.—i4 e.Kr), så han hade tid att genomföra det han ville.

Augustus var envåldshärskare. Han införde en monarki, som vi i efterhand brukar kalla kejsardöme. Augustus upprätthöll ett sken av att ha återupprätrat republiken och behöll se-naten och de gamla ämbetena. Han lät sig väljas till princeps, den främste i senaten. Ännu viktigare var att han tilldelades imperirvn på livstid. Imperium innebar rätten att befalla över krigsmakten, vilket tidigare till-

de de flesta människor mycket torftigt och klyftorna mellan rika och fattiga var enorma, men det var ingen nyhet.

1 staden Rom började man dela ur gratis bröd till alla medborgare. Rom hade ungefär i miljon invånare vid den här tiden, medan hela rikets befolkning var Fo miljoner. "Bröd och skådespel" blev en nödvändig form av socialhjälp om stallens befolkning skulle hålla sig lugn. Skådespelet bestod i första hand av hästkapplöpningar och gladiatorspel, och de bekosrade% av kejsaren eller någon annan rik person. Augusrus gav vid ert rillfillc spel med 10 000 gladiatorer inblandade.

1 der enhetliga riket blomstrade handeln. Medelhavet hade blivit ert romerskt innanhav och sjöfarten var säker. Handeln skapade en välmående medelklass i städerna. Precis som i det klassiska Aten var der till stor del Ingivna slavar och invandrande köpmän som ägnade sig dr den lönande verksamheten.

Romarriket var uppbyggt kring städer. Stä-derna var naturligtvis inte längre fria stadssta-

--- ter, men de skötte sig själva i stor utsträck-ning. Städerna uppbar den romerska kultu-ren, de var säte för förvaltningen och med tiden också för den kristna kyrkan.

F ---i Erövrade områden 14- 117 e. Kr. (Mat för erövringen. områden som råtrades senast 117 markerat med två årtal.)

MIn Viktiga st der anlagda 3+ romarna understrukna

ARMQII£N1 1 4 1 : / T. q

Pax romanaRum lick fred för lång tid framåt.

Det före-kom hela tiden smärre krig vid gränserna, men de påverkade inte vardagen i rikets centrala delar. Väldet blev lite större, men i det stora hela var det ganska srahilr till zoo-talet.

Folk hade det relativt bra under "den ro-

merska freden", Pax romana. Der har annars varit sällsynt med längre fredsperioder i historien. Den skapade möjligheter arr hålla produktionen på en Lortdon

Lordinilem (Lor.-dotd anLuks at' ro-mama korr efor n-o•rinent av Britart-nrmdr43e-Kr. Ddr de stå hutudgatorna motrc tie ett fann.Adr de vikrrgure nj frnrliga b,ggnaderna Giq. & kie tet ur r de Årta romerska nä-der.

i

a

,74~.YOnc

BRITANNI Eli43, London

40=.

50

. 9Tanger

Krukskårvsberget

Rom var under pax romana en jättestad. Det ställde oerhörda krav på matfbrsörjningen och vattentillförseln, men var det något romarna kunde så var det att organisera. Spannmål fördes dit från Egypten och

Nordafrika, och vin och olivolja frän bland annat Spanien. Varorna kom till hamnstaden Ostia vid Tiberns mynning. Där lastades de över på pråmar som drogs de 2,5 milen till Rom. Varorna lagrades i enorma magasin vid kajerna. Den kanske allra märkligaste lämningen från det antika Rom är en hög kulle nere vid floden, som kallas för Monte Testaccio, "krukskärvsberget- Det är ett berg av krukskärvor, lämningarna efter 40 miljoner stora förvaringskärl som slängts vid magasinen.

I likhet med grekerna grundade romarna städer överallt. Redan pi 300-talet £Kr. hade de börjat anlägga kolonier i Italien. Der var både ett sätt arr ge jord till den egna befolkningen och att hålla ordning pi urinvånarna. Dessutom blev det på sikt det bästa sitter arr romanisera provinserna. De romerska kolonierna och de fasa romerska militärlägren ur-vecklades ofta till livskraftiga städer. Många av dagens städer i Väst- och Mellaneuropa är från början romerska läger eller kolonier.

Antikens slavsamhälleDet klassiska Grekland och Rom var de första riktiga slavsamhällena i historien. Slavar är egendom som ägaren kan göra vad han vill med. Visst hade det funnits slavar tidigare, men inte i sådan omfattning. I Grekland från 5oo-talet och i Italien från zoo-talet f.Kr. ersatte slaveriet andra former av beroende ar-betskraft. Så var det inte i Mellanöstern. Bön-

1 stom delar av Romarriket undre k4sartiden ägdes jorden av normån, som bedde p8 sin, lang rdar. En iiIa'som da lxnte prf latin lade en nu d olika ekonomiö +mdrr fosvenm det forndma bosradåu wr.

dcma där var undertryckta och arbetade knappast frivilligt, men de var inte slavar.

Hur många slavar som fanns är väldigt svirr arr säga. I Italien kan det under Caesars tid ha funnits 3 miljoner slavar, medan den fria befolkningen var kanske 7-3 miljoner. På den stora slavmarknaden på den grekiska ött Delos kunde då under en enda dag to 000 slavar säljas.

Slavarna användes till nästan allting. Dc var ytterst vanliga i hushållen. På 300-talet e.Kr. bad en rektor i Antiokia i Syrien att hans lärares löner skulle höjas. Dc var nämligen så fattiga att dc inte hade räd med mer än två eller tre slavar var. Vid den tiden hade ändå antalet slavar börjat minska.

Antiker 51

staden. l Pedanius hushåll ingick bland sia-varna också lokhållare, förvaltare och lärare. I)e grekiska lärare sant undervisade de rika romarnas barn var för det mesta slavar.

Dc flesta slavarna i Rom arbetade i jordbnikct. Med början under republiken övertog slavarna mer och mer de fria böndernas roll i Italien. De stora gods som senatorerna lade tender sig drevs med slavarbetskraft. Det gällde även boskapsskötseln. Storgodsägarett Claudius Tridorus ägde när han (log 4111 sla-var, som skötte hans 7200 kor och 157000 Får.

Sniker att använda slavar till det mesta fick Hera konsekvenser. Der gjorde att många greker och romare såg ned på kroppsarbete. Kanske bidrog inställningen till art så pass Pa tekniska framsteg gjordes underantiken. Kroppsarbete var slavarbete och inre värt fria tänkande människors ansträngningar. Jordbrukets tekniska nivå förändrades knappast alls under romartiden. Muskelkraften var den helt dominerande energikällan under antiken.

En annan följd var att andelen ättlingar till frigivna slavar efter hand blev mycken stor. Romarna frigav ofta sina hushållsslavar efter lång och trogen tjänst. Den som varit slav till en romersk medborgare blev automatiskt själv medborgare när han frigavs. De frigivna

hade stor betydelse inom förvaltningen och inom handel och hantverk Under det senare romerska kejsardömet hände det till och med att kejsarna härstammade från frigivna slavar.

Gladiatorerna mr för der mala slatw. . coli dstur Jr faktiskt en gravvten ötro en frrigitrn knånnliggkt-diamr rom heter Achrllra. Arhrllia till höger slåss 'no: en kvinnlig krigare, en amazon.

Vi kan jämföra med de amerikanska sydstaterna på igoo-talet. Där avvek alltid slavar och frigivna genom sin hudPdrg. Så var det inte under antiken, eftersom egentligen vem som helst sent hade otur kunde bli slav Slaveri sågs som något naturligt, men det gick inte att motivera med att slavarna tillhörde en underlägsen ras.

Ändå minskade antalet slavar från 3oo-talet. Det berodde i första hand på att de fattiga både i städerna och på landsbygden fick det svårare. Många sökte skydd hos någon storgodsägare för att undkomma skatterna. Då minskade skillnaden mellan slavar och fria, och godsägarna fick tillgång till arbetskraft utan att behöva hålla så enånga slavar.

Spartacus-upproretSlavarna gjorde sällan uppror underantiken. Det finns knappast något ex-empel från Grekland. Men under de70 åren mellan 140 och 70 f.Kr. före-kom tre mycket stora slavuppror i Italien och på Sicilien. Det är ingen tillfällighet. Det var en rå och orolig tid i Roms historia, och många hade blivit slavar under krigen.

Det sista av de tre upproren var det allvarligaste. Det leddes av en gladiator från norra Grekland som hette Spartacus. Gladiatorerna var för det mesta slavar och revolten startade i ett statt träningsläger för gladiatorer i Capua nåra Neapel. Spartacus fick stöd av tiotusentals gladiatorer och andra slavar. Upprorsmännen besegrade flera romerska arméer som sändes ut mot dem. Men i längden var de chanslösa.;.' : Efter två år krossades upproret år;`.r71 f.Kr. 6 000 av slavarna lår ha kors., fästs långs Via Appa, vågen som

forY`s-¥ farande leder in i Rom söderifrån.<f'

ludar och kristna)cn romerska religionen var en angelägenhet ör hela samhället. Genom att offra till gudar-ta och följa de påbjudna riterna uppfyllde nan deras krav. I gengäld fick människorna röd från gudarna. Religionen påminde om tt kontrakt, där bägge parter hade skyldigheer och rättigheter. Men den var inte särskilt yra på att ge tröst och hopp för den enskilda nänniskan när tiderna var svåra. Många vän-le sig då istället till andra religioner.

I de östra delarna av riket blomstrade flera :uller, där död och uppståndelse spelade en tor roll. De brukar kallas för ntysteriereligio~er, där de troende invigda i gudomliga upenbarelser och livets och dödens hendigheer. Den mysteriereligion som skulle avgå ied segern var kristendomen. Kristendomen ände sig till alla människor, hög som låg. illa hade samma möjlighet att nå frälsning,

Den populäraste av de mysteriereligioner ,om konkummde med

krinendo men tur Mitbnu-kuben. Den kom frän Iran, orl, der centrala i kulten tvr då guden Mirhmr offrade en Tjur viikergav liv och frälsning. Der finns massor av sddana hår g veliknande kapell baurade. Delarfinns under kyrkan San C4menre i Rom.

även kvinnor och slavar som ofta var utestängda från dc officiella kultema. Framför allt hade kvinnorna stor betydelse för den tidiga kristendomens spridning. Jesus hade ju lika gärna talat till kvinnorna som till männcn. Till bilden hör arr kvinnorna i kejsartidens Rom efter hand började få en starkare ställning inom överklassen. Det bidrog Rirmodligcn till deras möjligheter att spela en framträdande roll i den tidiga kristendomen.

Kristendomen var från början en sekt inom judendomen, men när de kristna ledarna bestämde art de även skulle vända sig till andra än judar började en ny religion anas. Redan tinder första århundradet fick kristen-

Antiken 53

domen så stor spridning att det började oroa kejsarna. Men de började inte för%lja de kristna förrän vid wo-talets mitt. Den romerska staten var tolerant mot andra gudar och religioner. Däremot hände det ibland att ann-kristna känslor blossade upp lokalt i oli-ka delar av riket. De flesta tidiga kristna martyrer föll offer för sådana lokala förföljelser.

Jämfört med vad judarna fick stå ut med tår förföljelserna ändå inte särskilt ornfattande. Både kristna och judar avvek från de flesta andra instare i riket genom att de höll så hårt pi sin egen enda gud. Den särskilt fientliga inställningen till judarna berodde på att de flen gånger gjort uppror mot romarna. Der första stora upprorcr slutade med att Jerusalem förstördes år 70 c-Kr. Der andra bröt ut på 130-talet och ändade i en ännu värre katastrof. De judar i Judecn, den centrala delen av Palestina, som överlevde kriget förflyttades. I hela Palestina bodde der efter kriget kanske trekvarts miljon judar, dc flesta i Galileen i norr. På Jesu tid hade siffran varit ungefär . miljoner. Ytterligare nästan 3 miljoner fanns i andra delar av Romarriket.

De kristna blev systematiskt förföljda först vid zoo-talets mitt och sedan vid början av 300-talet. Syftet var att få de kristna arr vid sidan av sin egen gud också offra till den romerska statsreligionen. Det var ett försök att skapa en gemensam kult i hela riket under dc oroliga tiderna. Den kristna kyrkan hade en så stark organisation och så trogna anhängare att den kändes som ett hot. Men förföljelserna misslyckades.

Istället kom en helomvändning under kejsar Konstantin (den store). Från och med 3zo-talet blev kristendomen i praktiken statsreligion, trots att bara tio till tjugo procent av befolkningen var kristen.

54 Antikar

HypatlaMånga av de tidiga kristna martyrerna var kvinnor. Men det fanns kvinnliga martyrer även i den hedniska religionen och filosofin som kyrkan ihärdigt bekämpade. En sådan person var matematikern och filosofen Hypatia, som levde i jättestaden Alexandria ca 370-415.

Hypatia var lärare och forskare, och mycket beundrad av sina många elever. Hon hade studerat naturvetenskapliga ämnen och skrivit flera matematiska avhandlingar, men mest berömd blev hon för sina filosofiska läror. Hur Hypatias filosofi var utformad vet vi inte i detalj. Troligen bygg-de hennes uppfattning på Platon. Men det år bekant att hon själv var öppen och tolerant mot andra åskådningar. Det var däremot inte kyrkan i Alexandria. som inte kunde tolerera att Hypatia höll fast vid sina gamla ideal. Det slutade med att hon blev lynchad av den kristna pöbeln i staden.

/ Fåypun foraane nwn att bilkimera sina dkda ärra under /xlleniiiisk och romsnk tid. /barnarr av denna mmenk-njpnska kvinna Jr målar på sux och lagt i kistan oranå he nna rnurnie, troligen på too-ra/est Kr.

kom nya sjukdomar vid Zoo-talets mitt. Vid samma tid blev germanerna i norr och perserna i öster allt aggressivare, och i riket slogs olika generaler om makten. Arméerna utropade egna kejsare och de flesta satt bara en kort tid på tronen.

Mor århundraders slut stabiliserades läget. Några dugliga kejsare fick makten, och de organiserade om armén och förvaltningen. Det hade visat sig svårt att hålla ihop det väldiga riket när der angreps från flera håll, så riket delades upp i mindre regioner som styrda av olika kejsare. Men germanerna var inte kuvade. Mot slutet av 300-talet återupptog dc an- greppen. Gränserna kunde inte längre hållas och flera germanska folk tog sig in. År 395 delades det romerska riket för gott i en östlig och en västlig del. Der östromcrska riket återhämtade sig, malan det västromerska under 400-talet upplöstes mer och mer.

Romarrikets delning 395 e.Kr.

)marriket delasn lyckliga tiden under pax rontaua varade i i år. Under slutet av mo-talet blev det pro-m, då olika germanska folk i norr bröt upp n sina boplatser. Ännu värre var att riket .bbades av en stor epidemi, sunt minskade blkningen med kanske en tredjedel. Man • gissat på mässling och smittkoppor, som inte fanns någon motståndskraft emot. r befolkningen börjat hämta sig igen

Skolan i RomEn skola i vår mening är ett ganska sent påfund. Utbildningen för barnen under antiken gavs för det mesta i hemmet eller i arbetet. l det republikanska Rom kunde de förmögnare familjerna anställa en egen lärare för sönerna. Tanken att sönernas utbildning och uppfostran skulle överlämnas till en allmän skola utanför hemmets väggar var i det närmaste otänkbar. För döttrarna var det sällan aktuellt med någon boklig utbildning överhuvudtaget.

Under kejsartidens två första år-hundraden började det dyka upp skolor i de större städerna. Så småningom övertogs de av dessa och finansierades av de lokala myndigheterna. Under senantiken fick undervisningen ett enhetligt utseende. Man undervisade i vad som kallades de sju fria <onsterna. Dessa var indelade i två grupper. Den förberedande gruppen oestod av grammatik, retorik (konsten att tala väl) och dialektik (logik), nedan den följande innehöll geome:ri, aritmetik (matematik), astronomi ich musik. Den hår studiegången levie kvar i Europa hela medeltiden igeiom och ända till 1600-talet.

Anrikar 55

Romarriket var stabilt i zoo år. Der är en lång tid för crr så stort välde. Der var ett samhälle i balans. Befolkningen producerade ungefär lika mycket som den konsumerade. Problemen uppstod när jämvikten rubbades. Dec var en följd av både yttre och inre förhMllan deii. Hade riket inte utsatts för några allvarliga angrepp utifrån kunde kanske jämvikter ha bevarats. Men omvärlden förändrades. 1 öster växte

sig Perserriker starkare, och i non fanns gcrmansrammar som tryckte på mot gränserna. Från zoo-talet blev dc allt aggressivare. Romarna kunde inre längre försvara gränserna titan att reformera försvaret. Det gick, men der nibbadc balansen.

Armen bestod av ungefär 300 000

soldater. Der var inre särskilt många för ett sådant jätrcrike, men der hade räckt förut. Når behovet ökade miste staren ra ur högre skatter. Det drabbade småbönderna och medelklassen i städerna. Samtidigt minskade befolkningen kraftigt genom epidemierna, så färre invånare skulle bära en ökad börda. Många småbönder gav upp och lämnade sina gårdar.

De kejsare som i slutet av zoo-talet lyckades Återställa lugnet ökade armén till det dubbla. För art kunna ta ut de skatter som krävdes införde de ett mycket hårt styre. Vi skulle idag kalla det militärdiktatur. Det gjorde att ännu fler bönder flydde, och skatterna ruinerade städernas medelklass. Det gick att hålla stånd mot de germanska angriparna ytterligare ett tag, men i längden höll det inte. Det var bara den östra rikshalvan som kunde räddas.

Rnmmka arnbetrmän drirrr in skatter i proritunna. Gmerrn,, troligen från zoo talet.

j6 Ant iken

Ruinmra på forum Rotnauron fri,i ett annat hall an fornt på:. 4 1bakgrattden till höger synt .ramma niumjbdge.

Delar av en giganrisk sea y av Konsranrin den :norr.

Konstantlnopel

Staden Rom låg mitt i det romerska ri-ket. Det var långt till de oroliga grän-serna i norr och öster. På 200-talet uppehöll sig därför kejsarna närmare gränserna, där också armén fanns. Det slutliga steget togs på 320-talet av Konstantin, som beslöt sig för att bygga en ny huvudstad på platsen för den gamla grekiska staden Byzantion vid Bosporen. Det var ett idealiskt läge. Staden låg mitt emellan de ho-tade gränserna vid Donau och mot Perserriket. Den behärskade över-gången mellan Balkan och Mindre Asien och sjövågen mellan Medelha-vet och Svarta havet. Platsen var lått att försvara och kunde alltid försörjas sjövägen. Den nya staden planerades som ett andra Rom. Den fick samma administration och samma rättigheter med bröd och skådespel. Staden be-folkades med förnäma familjer både från Rom och den östra delen av ri-ket, men blev i huvudsak en grekisk stad. Vid hovet och i förvaltningen ta-lades latin, men annars grekiska. Den nya huvudstaden fick namnet Konstantinopolis. Konstantins stad.

SammanfattningKring Soo f.Kr. blev den lilla stadsstaten Rom vid 'l fibern republik. Makten låg hos ett litet antal rika familjer sons kallades patricier, medan de flesta romarna tillhörde pleb97erna. Staden styrdes av en senat som bestod av pa-triciska män, oclt varje är valdes två konsuler som ledare. Rom fick aldrig samma medbor-garstyre som de grekiska stadsstaterna, även om de fria romerska männen bland plebejerna efterhand fick en begränsad del av makten. Der fick däremot aldrig kvinnorna, men de hade ändå en friare ställning än kvinnorna i Grekland.

Romartia förde ständigt krig med sina grannar. Vid wo-talets början var större de-len av Italien underkuvat, och vid mitten av too-talet f.Kr. även Spanien, Grekland, Min-dre Asien och Kartago i Nordafrika. Eröv-ringarna gjorde att Rom översvämmades av rikedomar och mängder av slava, och den hellenistiska kulturen började övertas av ro-marna. En del härförare blev så mäktiga att de inte längre lydde senaten. Efter nästan ett se-kels inre strider tog Julius Caesar makten innan han mördades är 44 f.Kr. lett nytt inbördeskrig segrade dennes adoptivson Augustus, som i praktiken avskaffade republiken och införde ett kejsardöme.

De följande två seklen var en relativt lugn tid med en stabil ekonomi. Ront behärskade hela Mcdclhavsvärldcn sedan också en stor del av Mellanöstern erövrats, riten i norr och öster fanns aggressiva folk. Zoo-talet e.Kr. blev en period med både inre och yttre oro. Vid 3o0-talets början stabiliserades läget air en tid. 03 hade också kristendomen vuxit sig stark. Men armen kostade nu så mycket och skatterna hade blivit så höga, att många bön-der gav tipp sin fria ställning och sökte skydd hos mäktiga godsägare. Vid århundradets slut gick riket inte att hålla ihop längre, och år 395 delades det i 0-3 delar. Bara Ostrom överlevde 400-talets invasioner.

Antiken 57