0000 290462 SF Nordisk Østforum 0904399 Replik till Erik Kulavigs recension av Tankograd: Den ryska hemmafrontens dolda historia, 1917–1953 404 Replik til Lennart Samuelsons replik

[4] Innhold

Forord

329 Status ved årets slutt

Artikler

331 Felttoget i Georgien: En katalysator for russiske militærreformerKarsten Jakob Møller

355 Medieförändring och samhällsförändringGlasnost, massmedier och sociala rörelserLinus Andersson

373 Å løse Russlands gåteNikolaj Berdjajevs publistikk under første verdenskrigBjørn Ditlef Nistad

Velkommen til Internett

391 Historiske markeringer på nettet

Debatt

399 Replik till Erik Kulavigs recension av Tankograd: Den ryska hemmafrontens dolda historia, 1917–1953

404 Replik til Lennart Samuelsons replik

Bokomtaler

407 Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – ambitioner och utmaningar 2008Omtalt af Flemming Splidsboel Hansen

0000 290462 SF Nordisk Østforum 0904.indb 3270000 290462 SF Nordisk Østforum 0904.indb 327 15.12.09 13.4215.12.09 13.42

410 Småstat og energistormakt. Norges sikkerhetspolitiske rolle i nordRecenserad av Ingmar Oldberg

413 Gränsfall. Utväxlingar och gränstrafi k på Karelska näset 1918–1920Recenserad av Anders Björnsson

417 Pathways – A Study of Six Post-Communist CountriesOmtalt av Kjetil Duvold

420 The Democratisation of Eastern Europe 1989–2004Recenserad av Joakim Ekman

424 Polske paradokser. Polens nyere socialhistorieOmtalt av Jørn Holm-Hansen

426 Hva skal vi med frihet? Fortellinger fra Moldova før, under og etter SovjetunionenRecenserad av Marie-Louise Sandén

429 Islamic Activism in Azerbaijan: Repression and Mobilization in a Post-Soviet ContextOmtalt av Julie Wilhelmsen

432 How Women’s Movements Matter. Women’s Movements’ Strategies and Infl uence on Gender Policy Formation in Post-communist Croatia and Slovenia Recenserad av Sanja Obrenovic-Johansson

435 Koden til det russiske hodet. Russerne: Væremåte, tradisjoner, mentalitetOmtalt af Galina Starikova

439 Nye bøker i Norden

443 Bidragsytere


Forord

Status ved årets slutt

Så går 2009 ubønnhørlig mot slutten, og det er på tide å gjøre opp status for året som nå ebber ut. For Nordisk Østforum har dette vært et spennende og utfordrende år. På tampen av 2008 inngikk vi et sam-arbeid med Universitetsforlaget om produksjonen av tidsskriftet. Ved å sette ut produksjon og oppfølging av abonnenter til en profesjonell aktør var målet at redaksjonen i større grad kunne fokusere på det vi mener vi er best til, å sikre den faglige kvaliteten på bidragene.

Ved årets slutt kan vi allerede trekke noen foreløpige konklu-sjoner. Den kanskje mest gledelige sett fra redaksjonens side er at vi i dag har en større artikkelrestanse enn vi har hatt noen gang etter at vi innførte fagfellevurdering av artiklene. Avslagsraten for innsendte/foreslåtte artikler har i 2010 ligget på 50 prosent i forhold til antall trykte artikler, og pågangen av nye bidrag er god. Dette lover bra for året som kommer.

Samtidig står programerklæringen vår fast: Nordisk Østforum skal være et tidsskrift som favner vidt. Dette gjelder ikke bare tematisk og med hensyn til faglig fokus (områdestudiets empiri-nære tilnærming vs. mer teoretisk drevne artikler), men også hva gjelder bidragsytere. For det første ønsker vi å presentere en blan-ding av ferske og mer etablerte forskere innenfor vårt geografi sk avgrensede forskningsfelt. Vi ønsker at tidsskriftet skal være en arena hvor unge og lovende forskere kan teste ut sine hypoteser i vitenskapelige artikler forfattet på morsmålet før de kaster seg ut i internasjonal publisering. For det andre ser vi fortsatt behovet for å opprettholde en nordisk arena for utveksling av forsknings-erfaringer. Måten vi tilnærmer oss regionen som står i fokus for vår forskning, rommer både nordiske fellestrekk og nasjonale sær-


egenheter. Dette skal vi komme tilbake til i 2010: Neste vår plan-legger vi et temanummer om nordiske perspektiver på Russland.

Men tilbake til foreliggende nummer: Tro mot den ovennevnte programerklæringen bringer vi også denne gang en blanding av empirisk fokuserte og mer teoretisk orienterte artikler og bidrags-ytere både fra de yngres og de mer etablertes rekker. Vi starter opp med en oversiktsartikkel over forsøkene på å reformere Russlands væpnede styrker. Debatten i vestlige medier har de siste årene vært preget av krigstyper og en «tilbake til den kalde krigen»-retorikk. Samtidig avdekket det russiske felttoget i Georgia høsten 2008 at det russiske forsvaret til tross for store investeringer de siste årene fortsatt hadde betydelige problemer med å gjennom-føre en «moderne» krig. Karsten Jakob Møller gjør opp status for de utallige forsøkene på å modernisere det russiske forsvaret etter 1991, med hovedvekt på lærdommene fra Georgia-krigen, og dis-kuterer samtidig realismen i de nåværende planene for reformer av personell, struktur og materiell.

Fra Møllers empirifokuserte analyse beveger vi oss i neste bidrag over til en mer teoretisk artikkel forfattet av Linus Andersson. Han har tatt utgangspunkt i den polske sosiologen Piotr Sztompkas kri-tiske tilnærming til tradisjonell forståelse av samfunnsmessig end-ring (endring som evolusjonistisk, dialektisk eller syklisk). Sztompka har forsøkt å omgå aktør–struktur-problematikken og en determi-nistisk forståelse av endringsprosesser gjennom å la endringen i seg stå i sentrum. Denne tilnærmingen har tidligere blitt anvendt på sosiale bevegelser og revolusjoner. I artikkelen tester Andersson ut om Sztompkas teori også kan brukes på en fruktbar måte for å utsi noe om medieforandring i Baltikum fra perestrojka til i dag.

Vi runder av årgangen i det fi losofi ske hjørnet med nok en artikkel om det evige spørsmålet om Russlands identitet og «kall». Bjørn Ditlef Nistad har tatt for seg en så langt lite påaktet del av Nikolaj Berdjajevs forfatterskap, krigstidspublistikken fra perio-den 1914–18. Her diskuterer Berdjajev det han identifi serer som en permanent spenning i russisk kultur mellom anarkisme og hang til autoritære løsninger og mellom det allmennmenneskelige og sneversynt nasjonalisme – spenninger som også gjenfi nnes i dag. Nistad viser på en overbevisende måte hvordan denne delen av forfatterskapet peker fremover mot Berdjajevs senere og mer anerkjente verker.

Så står det bare igjen å ønske alle våre trofaste lesere et godt nytt år og velkommen tilbake til en spennende 2010-årgang.

Redaksjonen


Nordisk Østforum | nr. 4 2009

Nordisk Østforum | 23 [4] 2009: 331–354 | ISSN 1891–1773


Artikler

Felttoget i Georgien: En katalysator for russiske militærreformerKarsten Jakob Møller

Abstract: The Military Campaign in Georgia: A catalyst for Russian military reformThe Russian-Georgian war in 2008 revealed serious weaknesses in the Russian Armed Forces. In the wake of the war the political leadership in Russia seized the opportunity to push forward with a number of reforms which had been underway for quite some time, but which had been met with stubborn resistance by the mili-tary leadership. In October 2008 Minister of Defence Anatolii Serdiukov launched a comprehensive initiative to reduce the numbers of offi cers dramatically and to enhance the intake of professional soldiers, thus in effect transforming the army from a huge mobilization army to a smaller, professional army. The most important task ahead will be to equip the armed forces with armaments suited for modern warfare. The article discusses the various elements of the current reform initiative in light of the experiences from former attempts to reform the armed forces, as well as the main obstacles to the current reform: the continued resistance within the offi cer corps and the cost of modernizing the army in the midst of an economic crisis.

Keywords: defence budget, equipment, military reform, personnel, Russia

Chefen for Generalstaben meddelte, at Hæren kun kunne stille 55.000 mand og de skulle skrabes sammen fra hele landet. Vi havde en væbnet styrke på 1.400.000 mand, men der var ingen, der var klar til at kæmpe. Vi sendte utrænede drenge i kamp. Jeg vil aldrig glemme det. Vi må tilsikre, at dette aldrig gentager sig.

(Vladimir Putin om det chok han fi k, da han som premier-minister planlagde operationen i Tjetjenien; Putin 2006).

Rusland er tilbage som stormagt, også som militær magt. Det er i alt fald det budskab den russiske politiske elite systematisk kommunikerer til omverdenen og – måske først og fremmest – til den russiske befolkning. Genoptagelsen af patruljefl yvninger

Karsten Jakob MøllerSenioranalytiker, Dansk

Institut for Internationale Studier (DIIS)


332 Karsten Jakob Møller


med strategiske bombefl y, som Rusland ophørte med ved afslut-ningen af Den Kolde Krig, samt besøg af russiske fl åde enheder i Det Caribiske Hav, har vakt betydelig opsigt i den vestlige presse. Dertil kommer, at den russisk-georgiske krig i august 2008 demonstrerede, at Rusland under bestemte omstændigheder er rede til at anvende væbnet magt. Det har udløst bekymring, ikke mindst i de tidligere sovjetrepublikker og de tidligere medlemmer af Warszawapagten, men også i den vestlige offentlighed, hvor der spores bekymring for, hvorvidt Rusland igen er ved at udvikle sig til en klassisk militær trussel (jf. Ellemann-Jensen 2009a, 2009b, 2009c).

Der kan næppe herske tvivl om, at Rusland har globale ambi-tioner. Det fremgår eksplicit både af Ruslands nugældende uden-rigspolitiske koncept og den nationale sikkerhedsstrategi (Kont-septsija 2008; Strategija 2009). Allerede ved Putins tiltrædelse som fungerende præsident den 31. december 1999 beskrev han i artiklen «Rusland ved årtusindskiftet», også kaldet «Putins mani-fest», de tiltag, som skulle gennemføres, for at Rusland kunne genvinde sin status som stormagt (Putin 1999). Under valgkam-pen i forbindelse med Duma-valget i 2007 og præsidentvalget i 2008 var det tydeligt, at Putin ønskede at kommunikere det bud-skab til befolkningen, at missionen var fuldført: Rusland var ble-vet genrejst som stormagt.

Ikke desto mindre konkluderer den danske militære efterret-ningstjeneste i sin netop offentliggjorte uklassifi cerede risikovur-dering således vedrørende «truslen» fra Rusland:

Rusland søger en stormagtsrolle og udfordrer Vesten. Den russiske ledelse giver høj prioritet til en modernisering af forsvaret, men den økonomiske krise forsinker reformplanerne, og Rusland udgør ikke nogen militær trussel mod Vesten, selv på lang sigt (Forsvarets Efter-retningstjeneste 2009).

Formuleringen «Rusland søger en stormagtsrolle» er interessant, idet den kan tolkes som et implicit spørgsmålstegn ved Ruslands status som (global) stormagt.1 Formålet med denne artikel er imidlertid ikke at gennemføre en analyse af, hvorvidt Rusland opfylder krite-

1. En global stormagt kan defi neres som en magt, der har kapacitet til og ønske om at udøve global indfl ydelse. Den skal anses og behandles som stormagt af det internatio-nale systems øvrige stormagter, blandt andet ved at der tages hensyn til stormagten under udarbejdelsen af egen politik. Økonomiske, militære, diplomatiske og kultu-relle ressourcer er de fi re centrale elementer, der udgør grundlaget for stormagtsstatus. Forelæsning ved Peter Viggo Jacobsen, Kastellet, 16. december 2008.


333Felttoget i Georgien: En katalysator for russiske militærreformer


rierne for en global stormagt, men derimod at undersøge den mili-tærpolitiske dimension. Artiklen vil gennem en beskrivende analyse undersøge de reformplaner, som Ruslands politiske ledelse har sat iværk i lyset af erfaringerne fra krigen mod Georgien i august 2008. Planerne omfatter personel, struktur og materiel og disse tre elemen-ter vil blive behandlet i særskilte afsnit. Dernæst vil den betydelige interne modstand mod planerne blive omtalt og endeligt vil reformer-nes økonomiske fundament blive undersøgt. Afslutningsvis vurderes planernes muligheder for at blive realiseret.

Baggrund: Krigen i Georgien og det militære instruments tilstandDe russiske væbnede styrker trak sig som bekendt sejrrigt ud af krigen mod Georgien i august 2008. Men den efterfølgende hyl-dest af styrkerne var betinget. Den politiske ledelse anerkendte på det specifi kke plan den «tapre indsats», men på det generelle plan blev der givet udtryk for en sønderlemmende kritik af tilstanden i de væbnede styrker. Nok havde Rusland vundet, men i visse faser af krigen var de små marginaler på russisk side, for nu at anvende et udtryk fra sportsverdenen; det kunne være gået rigtig galt. Først da man havde fået et stort antal styrker gennem Roki-tunnelen og kunne angribe massivt efter de «gode gamle» sovjetiske principper (og havde åbnet en 2. front i Abkhasien) fi k man slået de georgiske styrker tilbage (Mouritzen et al. 2009). Kort sagt havde krigen afsløret en række betydelige mangler i de russisk væbnede styrker, både hvad angår materiellet og personellets uddannelse.

Af disse mangler fremhæves først og fremmest kommunika-tionsudstyr (C4ISR, eller «command, control, communications, computers, intelligence, surveillance and reconnaissance») på såvel strategisk, operativt som taktisk niveau (IISS 2008). Hærens, fl yvevåbenets og fl ådens kommunikationssystemer er ikke ind-byrdes kompatible, hvilket blandt andet har den konsekvens, at fl y og kamphelikoptere ikke kan levere close air support til hæren-hederne. Tilsyneladende er der akut mangel på forward air con-troller teams med det fornødne materiel. Såvel hær som fl ystyr-ker mangler desuden mørkekampudstyr, og fl yvevåbnet mangler moderne præcisionsvåben, der kan affyres fra stor afstand til målet og elektronisk krigsførelsesudstyr, der kan jamme fjendes luftfor-svarssystemer. Det sidste fi k den konsekvens, at man mistede syv fl y i Georgien, herunder et strategisk bombefl y, der var indsat i en (taktisk) rekognosceringsoperation.




Det russiske artilleri er ikke i besiddelse af moderne præcisions-ammunition og råder heller ikke over UAV’er (unmanned arial vehicles), UCAV’er (unmanned combat arial vehicles) eller andre moderne «target acquisition» eller «target designator» systemer. UAV’er er i moderne krigsførelse af afgørende betydning for den taktiske efterretningstjeneste og her var de russiske enheder dårligt stillet i Georgien. Det gjaldt også for den strategiske efterretnings-tjeneste, hvor der ikke fandtes det fornødne satellitovervågnings-udstyr, der kunne have givet et varsel om den georgiske opmarch til angrebet på Tskhinvali. En anden vigtig komponent i moderne krigsførelse er satellitbaseret navigations- og stedbestemmelses-udstyr, eksempelvis det amerikanske system NAVSTAR. Det tilsvarende russiske, GLONASS, var kun delvis operativt, idet der ikke var et tilstrækkeligt antal satellitter i omløb; og desuden manglede enhederne den nødvendige datakomponent til systemet (Vendil Pallin & Westerlund 2009).

Dette er et repræsentativt udpluk af konstaterede mangler, som enhver med et vist kendskab til de russiske væbnede styrker vil være bekendt med; mangler, som er resultatet af mange års under fi nansiering, moralsk forfald, herunder udbredt korruption, samt ikke mindst manglende vilje til at gennemføre nødvendige reformer. Det umiddelbart overraskende var imidlertid, at såvel forsvarsminister Anatolij Serdjukov som generalstabschef Niko-laj Makarov førte an i den sønderlemmende kritik. Ikke mindst lagde man vægt på at understrege, at disse mangler havde kos-tet 71 soldaters liv og ca. 340 sårede. Ved at udstille forsvarets svagheder fi k man et middel til at fremme den reformering af de væbnede styrker, som Putin i sine to præsidentperioder har for-søgt at gennemføre, trods indædt modstand fra generalerne med den tidligere generalstabschef Jurij Balujevski i spidsen. Refor-merne skulle så at sige sælges i offentligheden, og generalernes modstand skulle tydeligvis brydes. Her kom krigen i Georgien i så henseende belejligt.

I en tale til cheferne for militærdistrikterne i slutningen af september tilkendegav præsident Medvedev, at der måtte fokuse-res på moderniseringen af våbensystemer og andet materiel. Han udnævnte det til statens første prioritet og krævede, at der forelå en konkret plan for gennemførelsen af fornyelsen i december 2008. Han fremhævede fem prioriterede områder:

• Alle kampenheder skal have permanent beredskabsstatus,• kommando- og kontrolsystemer skal effektiviseres,




• offi cersuddannelserne skal forbedres og effektiviseres og den militære videnskab styrkes og udvikles,

• de væbnede styrker skal udrustes med de mest moderne våbensystemer, idet præcisionsvåben og -ammunition har sær-lig prioritet, og

• lønningerne, boligforholdene og sociale forhold i de væbnede styrker skal forbedres (Medvedev 2008).

Dermed var der lagt op til en tiltrængt modernisering af de væb-nede styrker, ikke kun på materielsiden, men også inden den ope-rative struktur og de militære uddannelser. Den 14. oktober 2008 bekendtgjorde forsvarsminister Serdjukov, at der ville blive påbe-gyndt en ny fase i reformeringen af de væbnede styrker. Refor-men ville omfatte alle områder i de væbnede styrker og reducere personelstyrken, rationalisere strukturen og indebære indfasing af nyt og moderne materiel. Samlet set ville reformerne indebære de mest omfattende ændringer i de væbnede styrker siden 1945. Man havde allerede arbejdet med disse planer før krigen med Geor-gien, men begivenhederne her havde påvirket den endelige plan – Roger McDermott kalder meget rammende efterdønningerne i det russiske forsvar af krigen i Georgien for «et seismisk chok» (McDermott 2009). Før vi ser nærmere på reformernes indhold, skal der imidlertid først gives et kort tilbageblik på tidligere for-søg på at reformere de russiske væbnede styrker.

Militærreform under Jeltsin og PutinDa Sovjetunionen brød sammen i december 1991, bestod de væb-nede styrker af mere end 3 millioner mand. Denne styrke og dens meget store arsenal af våbensystemer, bortset fra de nukleare, som alle blev tildelt Rusland, skulle fordeles mellem de tidligere sovjetrepublikker. Dertil kom, at en væsentlig del af styrkerne var deployeret i de tidligere Warszawapagtlande.2 Disse styrker skulle bringes tilbage til russisk territorium, en logistisk og planlæg-ningsmæssig opgave af gigantiske dimensioner.3

2. Warszawapagten ophørte som bekendt den 1. juli 19913. Det er ikke hensigten med dette afsnit at give en blot tilnærmelsesvis fyldestgørende

fremstilling af de mange tiltag til gennemførelse af militærreformer i De Russiske Væbnede Styrker i perioden 1992–2008. Det ville sprænge denne artikels rammer og ville blandt andet indebære en diskussion af den russiske defi nition og forståelse af begrebet militærreform; her må henvises til Carolina Vendil Pallins dybtgående analyse (Vendil Pallin 2008).




I juli 1992 fremlagde daværende forsvarsminister Pavel Grat-jev et reformprogram, der bestod af tre faser. I første fase, der planlagdes gennemført i 1992, skulle der skabes et overblik over det eksisterende militære materiel; der skulle udarbejdes planer for en tilbagetrækning af enheder stationeret uden for Rusland, og der skulle gennemføres reduktioner af såvel materiel som perso-nel. Endelig skulle der udarbejdes den fornødne lovgivning for de væbnede styrker og deres fremtidige udvikling.

Den næste fase skulle gennemføres inden 1995. Den forudså ikke en egentlig omkalfatring af de væbnede styrker; det blev anset for at være for kostbart. Men der skulle opstilles nye operativ-strategiske styrker, d.v.s. mobile styrker, der tilgodeså Ruslands nye sikker-hedsbehov efter ophøret af Den Kolde Krig. Endvidere skulle man ændre sammensætning af personelstyrken, således at kontraktansat personel fremover skulle besætte et større antal stillinger.

Tredje og sidste fase af Gratjevs reform, som omfattede peri-oden efter 1995, forudså en omstrukturering af de væbnede styr-ker, herunder en reduktion i det samlede styrketal til 1,5 millioner mand. Der skulle endvidere udvikles en koncept for mobilt forsvar af Den Russiske Føderation, og hærens struktur skulle ændres fra at basere sig på arméer og divisioner til en korps- og brigadestruktur. De operative og administrative organer skulle også adskilles: For-svarsministeriet skulle reorganiseres og generalstaben skulle fore-stå den operative planlægning og føre kommando over de væbnede styrker i fred og krig (Vendil Pallin 2008; Golts 2004).

Generelt må det konstateres, at planen for tilbagetrækning blev gennemført, mens Gratjevs øvrige tiltag for en stor dels vedkom-mende strandede på grund af mangel på ressourcer, uenighed om mål og midler i den øverste politiske og militære ledelse og ikke mindst præsident Jeltsins manglende interesse for de væbnede styrker (Golts 2004).4 I 1996 overtog Igor Rodionov forsvarsmi-nisterposten. Rodionovs korte embedsperiode blev præget af stri-den med Forsvarsrådets sekretær, Jurij Baturin, over den videre reform. Baturin ønskede blandt andet personeltallet reduceret fra 1,7 millioner til 1,2 millioner over 5 år, mens Rodionov til gen-gæld krævede, at der blev afsat 15 procent af BNP til forsvaret.

4. Under præsidentvalgkampagnen i 1996 udstedte Jeltsin to dekreter vedrørende for-svaret. Det første fastslog, at de væbnede styrker skulle overgå til udelukkende kon-traktansat personel inden år 2000. Denne beslutning blev i 1998 udsat på ubestemt tid. Det andet dekret forbød deltagelse af værnepligtige i operationer i konfl iktzoner. Dette blev ophævet i 1999 i forbindelse med den anden tjetjenske krig.




Rodionov blev ikke overraskende fyret i 1997 og erstattet af Igor Sergejev, der kom fra de strategiske raketstyrker.

I juni 1997 fremlagede Sergejev en ny reformplan, der var opdelt i to faser. Første fase, der skulle gennemføres i perioden 1997–2000, indledtes med en sammenlægning af de strategiske missilstyrker med de militære rumstyrker og raketvarslings-tropperne. Luftforsvaret og fl yvevåbnet blev også lagt sammen. Endvidere blev hærstyrkernes hovedkommando nedlagt og antall militærdistrikter reduceret til syv.5 Det var også planen, at perso-neltallet skulle reduceres til 1,2 millioner mand med virkning fra 1. januar 1999, men denne del af planen standsede i august 1998 i forbindelse med den økonomiske nedsmeltning (Golts 2004). Fase to omfattede perioden 2000–05 og forudså en treværnsstruktur bestående af hær, fl åde og fl y- og rumstyrker. Investeringerne i nyt materiel skulle tredobles fra 2001 og fi redobles fra 2005. Nyt og moderne materiel skulle indfases fra 2005 og den proces forudsås afsluttet 2025 (Vendil Pallin 2008).

Sergejevs periode som forsvarsminister var præget af de store økonomiske problemer, som Rusland oplevede sidst i 1990’erne. I perioder fi k for eksempel forsvarsministeriet ikke tilført de mid-ler, der rent faktisk var afsat på fi nansloven, hvilket ikke gjorde reformarbejdet lettere. Dertil kom en bitter strid mellem Sergejev og chefen for generalstaben, Anatolij Kvasjnin, om prioriterin-gerne i de væbnede styrker. Sergejev ønskede, at hovedparten af ressourcerne skulle gå til de strategiske nukleare afskrækkelses-styrker, mens Kvasjnin forlangte en prioritering af land- og fl y-styrker for at kunne gennemføre «anti-terroroperationer», et krav han fi k delvist gennemført i forbindelse med den anden tjetjenske krig (Golts 2004).

I marts 2001 blev Sergej Ivanov udnævnt til forsvarsminister. Han var den første russiske forsvarsminister, der ikke havde en egentlig militær baggrund. Der er ikke tvivl om, at han var sat ind på posten af Putin for at få politisk kontrol med de væbnede styr-ker og ikke mindst forsvarsmidlerne. Med sig fi k han en vicefor-svarsminister fra fi nansministeriet, Ljubov Kudelina, der blandt andet havde til opgave at få styr på forsvarsøkonomien samt sætte en stopper for korruptionen, der fl orerede i den øverste militære ledelse (Golts 2004).

5. De nye militærdistrikter fi k status som strategisk-operative kommandoer med ansvar for hver sin strategiske retning.




Ivanov erkendte, at begrebet militærreform gennem årene var blevet miskrediteret. I oktober 2003 udgav forsvarsministeriet dokumentet «Prioriterede opgaver for udviklingen af de væbnede styrker». Her bekendtgjordes, at militærreformen som sådan var gennemført og at der i de kommende år skulle lægges vægt på en udvikling af de væbnede styrker gennem en modernisering. Tyng-den skulle lægges på uddannelse samt materielanskaffelser. Doku-mentet er blevet døbt «Ivanov-doktrinen» og kan siges at bestå af fi re faser. Første fase, der var påbegyndt i 2001, fortsatte de struk-turelle ændringer og indebar en delvis relancering af Sergejevs reform. De strategiske raketstyrker fi k nedjusteret deres status fra at være et selvstændigt værn til blot en våbenart, og raketvars-lingstropperne og rumtropperne blev igen udskilt og sammenlagt til en egen rumstyrke. Fra 2002 var der kun være tre værn: hæren, fl yvevåbnet og fl åden. Hærstyrkernes hovedkommando blev også genoprettet og Volga og Ural militærdistrikter blev lagt sammen og gjort ansvarlig for den centralasiatiske strategiske retning.

Fase to skulle gennemføres i perioden 2001–10 og bestod først og fremmest i forbedringer af det militære personels sociale vil-kår. Der blev desuden lanceret et forsøg ved den luftbårne divi-sion i Pskov, hvor man rekrutterede soldater og specialister på kontraktbasis. Baseret på erfaringer herfra, var det hensigten at konvertere en række værnepligtsenheder til professionelle enhe-der med højt beredskab. Fase tre forudsås gennemført fra 2006 og bestod først og fremmest i en stigning af materielanskaffelses-delen til at udgøre 30–40 procent af forsvarsbudgettet. I fjerde og sidste fase, som skulle påbegyndes i 2011, skulle materielanskaf-felsesdelen stige til 50 procent (Vendil Pallin 2008).

I 2007 blev Ivanov forfremmet til første vicepremierminister, dog uden at have lykkedes med reformerne. Kort opsummeret har den militære reformproces i de 15 år fra Sovjetunionens opløsning frem til Ivanovs afgang været præget af en betydelig uenighed i den politiske og militære ledelse om størrelsen og strukturen af de væbnede styrker. Denne uenighed udsprang blandt andet af diver-gerende og skiftende syn på, hvilke opgaver de væbnede styrker skulle løse i lyset af potentielle trusler mod landet. Man har haft en tendens til at sætte sig mellem to stole: Den nukleare afskræk-kelsesstyrke kræver betydelige investeringer for at kunne opret-holdes som en troværdig styrke, og dermed underbygge Ruslands positon som stormagt. På den anden side er de alvorligste trusler mod Rusland oprør, terrorisme, grænseoverskridende kriminalitet m. m., der primært har sit udspring i Ruslands sydlige grænse-




egne, Kaukasus og Centralasien, hvorfor, som Kvasjnin påpegede, det var nødvendigt at prioritere hær og fl yvevåben. Dertil kom-mer, at den militære ledelse fra midten af 1990’erne anså USA og NATO som den egentlige trussel, hvorfor det efter generalernes opfattelse var vigtig at opretholde en stor mobiliseringsstyrke, baseret på almindelig værnepligt. Derfor har man gennem årene opretholdt en alt for stor og kostbar struktur med tilhørende perso-nel, der ikke har kunnet fi nansieres af de tildelte ressourcer.

Ydermere faldt Sovjetunionens sammenbrud sammen med «The Revolution in Military Affairs», således som det kom til udtryk i Golfkrigen 1990–91. I det meste af den vestlige verden har man i lyset af denne revolution moderniseret materielparken. Ruslands forsvar er imidlertid fortsat i hovedsagen baseret på en materielpark fra sovjettiden. I Jeltsin-perioden ville den politiske elite kun ofre det mest nødvendige på forsvaret. Putin har i takt med Ruslands økonomiske fremgang ladet forsvarsudgifterne stige, men har til stadighed betonet, at Rusland ikke vil lade sig lokke ind i et nyt rustningskapløb (Golts 2004).

De nye reformtiltagI lyset af problemerne med at implementere tidligere reformfor-søg, er det interessant at følge reformplanernes videre skæbne efter krigen med Georgien. I det følgende undersøges de vigtigste ele-menter i reformen – reduktionen af personelstyrken, strukturelle ændringer og modernisering af materielparken – samt modstan-den mod reform i offi cerskorpset og de økonomiske forudsætinger for genemføringen.

PersonelFor det første skal personelstyrken reduceres fra dagens 1,2 mil-lioner til 1 million i 2012. De væbnede styrker (først og fremmest hæren) skal samtidig omstilles fra at være et mobiliseringsforsvar til et forsvar, der fortrinsvis vil bestå af professionelle enheder på permanent kampberedskab. Der vil dog fortsat blive opretholdt en mobiliseringsstyrke på ca. 700.000 mand, der kan indkaldes i til-fælde af krig, hvorfor den etårige værnepligt bibeholdes indtil videre.

Dernæst skal antallet af offi cerer reduceres kraftigt. I dag er det et «overforbrug» af offi cerer, der skyldes, at en lang række stillinger, der i de vestlige forsvar bestrides af personel fra ser-gentgruppen eller af civile, er besat med offi cerer. I efteråret 2008




var der ca. 355.000 offi cersstillinger i det russiske forsvar. Efter planen skal antallet af offi cerer over de næste år skæres ned til 150.000, hvilket betyder, at der i det fremtidige forsvar vil være en offi cer pr. 15 mand, i modsætning til nu, hvor der er 1 offi cer pr. 2,5 mand.

Antallet af generaler skal reduceres fra 1.107 til 886. Denne reduktion vil først og fremmest fi nde sted i den logistiske struk-tur, hvor mange hidtidige militære stillinger vil blive konverte-ret til civile. Antallet af oberster vil blive reduceret fra 25.665 til 9.114, antallet af majorer fra 99.550 til 25.000 og antallet af kaptaj-ner fra 90.000 til 40.000. Dertil kommer, at 80 procent af samtlige militærjurister vil blive afskediget, og at antallet af militære læger reduceres fra 7.967 til 2.200. Gruppen af specialoffi cerer (russisk: praporsjtjiki), ca. 140.000 mand, vil blive helt afskaffet. En lang række offi cersfunktioner på de lavere niveauer vil desuden blive varetaget af befalingsmænd af sergentgruppen, som vi kender det i den vestlige verden (Herspring 2008).

«Reformpakken» på personelsiden er omfattende, men det måske mest ambitiøse projekt er nok forsøget på at få reel civil kontrol med de væbnede styrker. Et af de bebudede reformtiltag er en reduktion af generalstaben og forsvarsministeriet, hvis sam-lede personelstyrke vil blive skåret ned fra 21.873 til 8.500, hvil-ket har sendt chokbølger gennem systemet. En række stillinger i forsvarsministeriet, der hidtil har været besat af generaler og andre offi cerskategorier er ved at blive besat med civile, ofte fra fi nansministeriet. Ikke mindst forvaltningen af de væbnede styr-kers økonomi er ved at overgå til civile (Nezavisimoje vojennoje obozrenije 20. oktober 2008).

Målet med personelreformen er at skabe et mindre offi -cerstungt forsvar, der samtidigt er bedre forberedt på at udføre de opgaver, de bliver pålagt. Chefen for generalstaben, general Nikolaj Makarov, holdt i december 2008 en tale på Det Russiske Militærvidenskabelige Akademi, i hvilken han beskrev de bety-delige planlægnings- og operative problemer samt det lave kamp-beredskab, som havde vist sig under krigen med Georgien:

For at fi nde en oberstløjtnant, oberst eller general som ville være i stand til at føre enheder med sikker hånd, var det nødvendigt at udvælge dem enkeltvis fra hele forsvaret, fordi de karriereoffi cerer, der havde kom-mando over «papirregimenter og -divisioner»6 simpelthen ikke kunne

6. Det er tale om de såkaldte kadreenheder, der kendes fra ethvert mobiliseringsforsvar.




løse de pålagte opgaver (Makarov i Nezavisimoje vojennoje obozrenije 18. december 2008).

Makarov beskrev også, hvordan de pågældende, når de havde fået tildelt personel og materiel, hurtigt demonstrerede deres inef-fektivitet og «tabte hovedet» eller i enkelte tilfælde nægtede at gennemføre de stillede opgaver (Nezavisimoje vojennoje obozre-nije 18. december 2008). Han gjorde samtidigt opmærksom på, at 83 procent af hærens enheder enten var «papirenheder» eller ikke fuldt enkadrerede, og kun 17 procent kunne siges at være på kampberedskab. Men heller ikke fl yvevåbnet og fl åden gik ram forbi: Af 150 regimenter i fl yvevåbnet er det kun 5, der er på kampberedskab, og i fl åden er det kun halvdelen af skibene, der i det hele taget sejler (Nezavisimoje vojennoje obozrenije 18. december 2008).

Reformens helt overordnede mål er således at opstille profes-sionelle og permanent kampklare enheder. I hæren er målet, at alle enheder skal være fuldt bemandet og på permanent kamp-beredskab ved udgangen af 2012. Det er en udbredt vurdering, at man på fl ere områder faktisk er kommet ganske langt. Enheder i områder i og omkring Kaukasus og Centralasien er ved at blive fyldt op med kontraktansat personel (russisk: kontraktniki) og er på kampberedskab, og der er taget hul på personelreduktionerne, der dog ikke bliver afsluttet i 2012, men formentlig først i 2016 henset til den økonomiske recession (Gorenburg 2009).

Strukturelle reformerParallelt med nedskæringen i personelstyrken gennemføres der en ændring og rationalisering af kommando- og kontrolstrukturen, blandt andet gennem en ændring af den operative struktur, som hidtil har bestået af fi re niveauer: militærdistrikt, armé, division og regiment. Herefter vil der være tre niveauer: militærdistrikt, operativ kommando og brigade. Divisions- og regimentsniveauet forsvinder dermed helt, hvilket givetvis skaber dønninger, idet divisionerne og regimenterne har været bærere af de stolte tra-ditioner fra den gamle Røde Hær, specielt i forhold til Den Store Fædrelandskrig.7 Derudover gennemføres en omstrukturering af de luftbårne styrker, bl.a. ved at fordele luftbårne brigader til alle

7. Det drejer sig blandt andet om de stærkt symbolladede faner. Enhver, der har oplevet en sådan proces, hvad enten det er i Danmark eller Rusland, vil vide, at der er tale om hjerteblod, der kan udløse forespørgsler i parlamenterne m.m.




seks militærdistrikter. Formålet er at tildele hvert enkelt militær-distrikt en «hurtig reaktionsstyrke» af elitetropper, der kan ind-sættes overalt i militærdistriktet med kort varsel.

Der gennemføres også en reform af indhold og struktur i det militære uddannelsessystem. I kølvandet af krigen i Georgien kom generalløjtnant Vladimir Sjamanov, der på det tidspunkt var chef for generalstabens Hoveddirektorat for kamptræning og uddannelse, med alvorlig kritik af både den grundlæggende og højere uddannelse. Han bekendtgjorde, at der ville blive udarbej-det nye feltreglementer samt uddannelsesbestemmelser, hvor erfa-ringerne fra krigen i Georgien, krigene i Tjetjenien samt de sov-jetiske erfaringer fra krigen i Afghanistan ville blive indarbejdet (McDermott 2009). Det betyder i al sin enkelhed, at de væbnede styrker skal uddannes systematisk til moderne krigsførelse. Det gælder ikke mindst de kommende chefer, der gennemgår general-stabsuddannelsen, hvor grundlaget for den operative uddannelse hidtil har været armé- og frontoperationer baseret på erfaringerne fra Den Store Fædrelandskrig.

Der vil også ske en reduktion af antallet af uddannelsesinsti-tutioner. Man er i færd med at nedskære antallet fra 65 til en ny struktur bestående af tre militære uddannelsescentre, seks mili-tærakademier og et militært universitet. En nyskabelse er opret-telsen af et uddannelsescenter ved de luftbårne styrker i Rjazan, der skal forestå uddannelsen af den sergentgruppe, der vil få en vigtig rolle i de reformerede væbnede styrker.

En anden strukturel ændring, som i sig selv er nok så interes-sant, gælder Hoveddirektoratet for den militære efterretningstje-neste (Glavnoje razvedyvatel’noje upravlenije, GRU). Chefen for GRU rapporterede tidligere direkte til generalstabschefen, der derefter rapporterede til det politiske niveau, som kunne være sikkerhedsrådet, forsvarsministeren, premierministeren eller præsidenten. Det gav generalstabschefen en afgørende indfl ydelse på hvilke efterretningsvurderinger, der skulle rapporteres til det politiske system og hvornår. Nu skal der rapporteres direkte til forsvarsministeren – igen et tiltag for at styrke civil kontrol med de væbnede styrker.

Modernisering af materielparkenEndelig gennemføres en faseinddelt modernisering af materiel-parken; hvor 30 procent af materiellet skal udskiftes frem til 2012, og de resterende 70 procent er planlagt udskiftet inden 2020.




Under en høring i Dumaens forsvarsudvalg i september 2008, kort efter krigen i Georgien, fremhævede forsvarsminister Serd-jukov, at der var et påtrængende behov for at modernisere materi-ellet: Køretøjerne, ikke mindst de pansrede, er forældede, og det samme gælder for en stor del af våbensystemerne. Kommando- og kontrolsystemerne er håbløst forældede; hele den måde de er organiseret på egner sig ikke til moderne krigsførelse. Systemer til indhentning af efterretninger er utilstrækkelige, GLONASS, det globale navigationssatellit system, er endnu ikke i fuld drift, og samarbejde og koordination mellem værnene, først og frem-mest hæren og fl yvevåbnet, er helt utilstrækkeligt (RIA Novosti 9. september 2008).

Problemerne skyldes, at det russiske forsvar i hele Jeltsin-peri-oden var præget af underfi nansiering og dermed også manglende ressourcer til vedligeholdelse, investering i nyt materiel, opdate-ring samt opretholdelse af en forskning og udvikling på det mili-tærteknologiske område. Forsvaret modtog rigtignok en del nyt materiel frem til midten af 1990’erne, men det var leverancer, der var bestilt tilbage i sovjettiden (Andresen & Bukkvoll 2009: 9). De stærkt reducerede forsvarsbevillinger indebar, at nyt materiel kun i meget begrænset omfang blev indfaset efter 1996. Der blev i 1996 godkendt et våbenprogram for 1996–2005, men det blev som så mange andre planer ikke gennemført, blandt andet på grund af forholdene i forsvarsindustrien, hvor ekspertisen i stort omfang var ved at gå tabt, og hvor fi nansieringsbehovet ikke kunne tilgo-deses. Den politiske og militære ledelse valgte i den situation at prioritere de strategiske kernevåben, symbolet på Ruslands stor-magtsstatus, på bekostning af de konventionelle styrker (hæren, fl åden og fl yvevåbnet). Ved indgangen til år 2000 vurderedes det, at andelen af opdateret materiel udgjorde ca. 20 procent af mate-rielparken, mens 30–50 procent vurderedes at være «ikke-krigs-brugbart» (Andresen & Sendstad 2007: 44).

Fra omkring årtusindskiftet frem til efteråret 2008 oplevede Rusland en betydelig økonomisk fremgang, og under Putins to præsidentperioder har forsvarsbudgettet igen været præget af vækst. På grund af forholdene i forsvarsindustrien, har der imid-lertid kun i begrænset omfang været tale om anskaffelse af nyt materiel (Andresen & Bukkvoll 2009: 11). Den politiske og mili-tære ledelse har derfor sat sig det mål, at en betydelig del af for-svarsbudgettet fremover skal anvendes til det formål. I henhold til FFI-forskerne Rolf-Inge Vogt Andresen og Tor Bukkvoll må den russiske materielpark «gjennom drastisk oppdatering og moder-




nisering om landet skal kunne realisere de ambisiøse målene som er satt for Russland som militærmakt» (ibid.).

Målsætningen kommer til udtryk i det Statslige Program for Udvikling af Våben 2007–15 (Gosudarstvennaja programma razvitija vooruzjenij na 2007–2015 gg., forkortet GPV-2015), der beskriver Ruslands planlagte investeringer i forsvarsmateriel i perioden. Der er afsat 4.939 milliarder rubler (2006-værdi), hvoraf ca. 80 procent tilføres de væbnede styrker, mens de sidste 20 pro-cent går til indenrigsministeriets styrker, MVD, samt FSB m.fl .8 Ved præsentationen af GPV-2015 blev det understreget, at opret-holdelse og modernisering af den strategiske atomslagstyrke sta-dig har første prioritet. Det vurderes, at ca. en femtedel af bevilg-ningerne til GPV-2015 vil gå til atomslagstyrken, idet målet er, at 60–80 procent af alle enhederne skal have nye våbensystemer i programperioden (Andresen & Sendstad 2007).

Der skal ikke gås i detaljer med anskaffelsesplanerne, som kun kendes i omrids fra sekundære kilder, da planerne er fortrolige. Den strategiske atomslagstyrke forventes dog tilført 5–8 strate-giske ubåde af Borej-klassen samt 100 Topol-M interkontinentale missiler. Af de øvrige tre værn forventer Hæren blandt andet at modtage ca. 700 nye kampvogne (fordelt på 22 bataljoner), Iskan-der raketsystemer, Luftværnsystemet S-400 samt over 100.000 køretøjer såvel pansrede som hjulkøretøjer. Flyvevåbnet forventes at få tilført ca. 60 nye kampfl y af typen SU-34 (18 er allerede leve-ret), ca. 70 MI-28N kamphelikoptere samt et antal træningsfl y af typen JAK-130. Endelig er Flåden planlagt tilført omkring 30 far-tøjer, herunder 3–5 dieselubåde af LADA-klassen, 5–7 fregatter af Steregusjtjij-klassen og et antal fregatter af Admiral Gorsjkov-klassen (Andresen & Sendstad 2007: 42–43).

Imidlertid er det en kendsgerning, at GVP-2015 fortsat i hoved-sagen er rettet ind mod produktion af våben, der blev udviklet alle-rede i sovjetperioden. Eftersom materiellet har en forventet tjenes-tetid på 20–30 år vil det indebære, at det russiske forsvar i 2030–40 vil være udrustet på samme måde som i forrige århundrede:

Materiell som blir presentert som nytt er ofte ikke annet enn modifi -kasjoner av gamle modeller. I stedet for å stimulere til innovasjon vil

8. Programmets midler udmøntes gennem den årlige forsvarsordre, der blandt andet angiver rammerne for bevillinger til nyanskaffelser, opdatering og forskning og udvikling af nyt materiel. I perioden forud for vedtagelsen af GVP-2015 (se neden-for) blev mellem 44 % og 55 % af forsvarsordren anvendt til materielanskaffelser: vedligeholdelse og modernisering af materiel stod for 8–18 %, mens forskning og udvikling udgjorde 35–40 % (Andresen & Sendstad 2007: 40).




GPV-2015 kunne resultere i stagnasjon. Det blir hevdet at programmet i første rekke tjener interessene til forsvarsindustrien, ikke til forsvaret (Andresen & Sendstad 2007: 42–43).

Den russiske forsvarsindustri befi nder sig i en permanent krisetil-stand: Dens teknologi er mere eller mindre forældet, dens tidligere så veluddannede arbejdsstyrke svinder hastigt ind, lønningerne er lave og designerne enten forlader sektoren eller går på pension. Effektiviteten er generelt faldende, og kapaciteten til at udvikle moderne våbensystemer derfor også svindende (jfr. Nezavisimaja gazeta 15. september 2008). Direktøren for den føderale tjeneste for våbeneksport, Mikhail Dmitrijev, har kommenteret, at der er mange potentielle købere til russiske våben i Asien, Afrika og Latinamerika, men at den russiske våbenindustri ikke har reserve-kapacitet for yderligere produktion, så derfor må køberne (og for-mentlig også det russiske forsvar) «stille sig op i køen» (RIA Novo-sti 5. august 2008). Det har ført til – i russisk sammenhæng – helt usædvanlige overvejelser om at købe militært materiel i udlandet, først og fremmest UAV’er (unmanned aerial vehicles) i Israel og et (helikopter-)hangarskib af Mistralklassen fra Frankrig.

Myndighedernes ambitiøse plan om at fremskaffe alt det mate-riel forsvaret ønsker gennem at genrejse den russiske forsvarsin-dustri er desuden problematisk set i forhold til muligheden for effektiv anvendelse af investeringerne: «Man ønsker å oprettholde produksjon på alle felt for å bevare kompetanse og kapasitet, men en slik tilnærming vil virke fordyrende og videreføre ineffekti-vitet» (Andresen & Sendstad 2007: 43).9 Hvis satsningen skal omfatte alle typer materiel, vil der blive vanskeligt at skifte ud eller modernisere så meget som 45 procent inden 2015.

Problemer med gennemførelsenSom nævnt oven, har fl ere tidligere forsøg på at reformere Rus-lands væbnede styrker efter 1991 slået fejl. I det følgende skal vi se på to udfordringer, der er knyttet til gennemførelsen af den nye reform: modstand inden for offi cerskorpset og de økonomiske omkostninger.

9. Når de to FFI-rapporter (Andresen & Sendstad 2007 og Andresen & Bukkvoll 2009) citeres så fyldigt i dette afsnit, skyldes det, at der er tale om to grundige rapporter af en meget høj kvalitet, der er på linie med The Military Balance, hvem de i et vist omfang baserer sig på, men graver adskillige spadestik dybere.




Modstand inden for offi cerskorpsetDa Anatolij Serdjukov blev udnævnt til forsvarsminister i februar 2007 var det noget af en overraskelse. Han havde ingen militær baggrund overhovedet. Det havde hans forgænger, Sergej Ivanov, for så vidt heller ikke, men han havde i det mindste en baggrund i sikkerhedsapparatet, KGB/FSB. Der er næppe tvivl om, at Ivanov i sin tid blev sat ind på posten som forsvarsminister for at rydde op i de væbnede styrker og frem for alt sikre, at de nødvendige refor-mer blev gennemført. Han mødte imidlertid massiv modstand fra generalerne og blev hen ad vejen «systemets mand» (Barany 2008: 597–600),10 eller «systemets gidsel», som Carolina Vendil Pallin (2008) kalder ham.

Serdjukov kom fra en stilling i det føderale skatteinspektorat og er bestemt ikke en «Hr. hvem som helst». Det var faktisk Serd-jukov, der forberedte anklageskriftet mod Mikhail Khodorkovskij i den berygtede YUKOS-sag.11 Serdjukov har helt tydeligt såvel Putins som Medvedevs fulde opbakning til at «banke generalerne på plads» (Nezavisimoje vojennoje obozrenije 20. oktober 2008). Siden sin tiltræden har han systematisk skiftet ud i de væbnede styrkers øverste ledelse og fået indsat folk, der støtter reformerne. For eksempel blev generalstabschef Jurij Balujevskij afskediget i forsommeren 2008 og placeret i en mindre betydningsfuld stilling som første vicesekretær for sikkerhedsrådet. Han blev erstattet af den tilsyneladende mere reformvenlige Nikolaj Makarov. Også chefen for GRU gennem 11 år, general Valentin Korabelnikov, trådte i april 2009 tilbage som følge af sin modtand mod refor-merne og blev erstattet af sin næstkommanderende, generalløjt-nant Aleksandr Sjljakhturov.

Der er tilsyneladende også en bølge af udskiftninger på vej i det næste niveau i det militære hierarki. Der er ikke tvivl om, at modstanden mod reformerne er massiv i store dele af de væbnede styrker, hvor man ikke unaturligt frygter at miste jobbet i en tid med stigende arbejdsløshed. Der er tillige betydelig politisk modstand, først og fremmest i Kommunistpartiet, men i virkeligheden langt ind i Det Forenede Ruslands rækker. Dog har præsidenten og premi-erministeren indtil videre givet deres fulde opbakning til projektet.

10. Ivanov blev som bekendt udnævnt til første vicepremierminister i 2007 og blev i en periode betragtet som en potentiel afl øser for Putin. Det gik imidlertid ikke sådan, og det kan muligvis skyldes, at han ikke løste opgaven i forsvarsministeriet.

11. Hans svigerfar er i øvrigt Viktor Zubkov, der er første vicepremierminister i Putins regering.




Præsident Medvedev gav i en tale den 14. juli udtryk for, at hovedli-nierne i reformen skal være tilendebragt den 1. december 2009:

Vort mål er mobile og effektive væbnede styrker udrustet med våben-systemer og materiel, som er egnede til at imødegå de moderne trusler. Det er, hvad vi vil arbejde for de næste par år. Jeg vil gerne under strege, at de væsentligste reformer skal være gennemført den 1. december [2009]» (citeret af Itar-Tass 14. juli 2009).

Medvedev betonede, at man i de kommende år ville tilføre de væbnede styrker moderne materiel, og han forudså, at 80 procent af materielparken ville være udskiftet i 2020. Det er lidt mindre ambitiøst end den oprindelige plan, men skal ses i lyset af den økonomiske krise. Han lagde vægt på, at man gjorde en ekstra-ordinær indsats for at løse de katastrofale boligproblemer for de tjenestegørende og pålagde forsvarsministeriet at bygge 45.000 lejligheder i indeværende år på trods af krisen. Endelig understre-gede han, at lønstigninger og sociale ydelser stadig var en vigtig prioritet (Itar-Tass 14. juli 2009). Den politiske ledelse har tilsy-neladende valgt en taktik, der går ud på at gennemføre de struktu-relle reformer så vidt muligt i «et hug» for på den måde at sikre at reformen ikke afspores, som det har været tilfældet med så mange reformforsøg i Rusland, ikke kun i de væbnede styrker, men sam-tidigt at sukre pillen ved at tilbyde stigende lønninger og sociale ydelser samt fl ere boliger.

ForsvarsøkonomiDen anden akilleshæl er som allerede nævnt økonomien. Rusland er for øjeblikket i økonomisk recession med negativ vækst, og det bliver derfor vanskeligt at gennemføre de ambitiøse mål for forny-else af materielparken for slet ikke at tale om de andre forsvarspo-litiske tiltag i kølvandet på krigen i Georgien.

Som bekendt tog det noget tid før den politiske ledelse erkendte alvoren i den økonomiske krise. Umiddelbart efter afslutningen af krigen i Georgien kom der fl ere udmeldinger om forøgelse af forsvarsbevillingerne. Medio september offentliggjordes det, at Dumaen behandlede et forslag til forsvarsbudget for 2009, der indebar en udgiftsstigning fra 1017 milliarder rubler i 2008 til 1278 milliarder rubler i 2009 (d.v.s. fra ca. $40 milliarder til ca. $50 milliarder), en stigning på 25,7 procent. De to følgende år i den treårige budgetplan 2009–12 forudså stigninger til 1391 mil-




liarder rubler i 2010 ($54,5 milliarder) og 1481 milliarder rubler i 2011 ($58 milliarder), hvilket kan lyde af meget, men tallene blegner, når de sammenlignes med Pentagons budget på omkring $500 milliarder (Associated Press 19. september 2008).12

Ligeledes medio september meddelte vicepremierminister Ser-gej Ivanov, der har det overordnede ansvar for tilsynet med det militærindustrielle kompleks og er formand for den militærindu-strielle kommission, at forsvarsordren ville blive forøget med 70 milliarder rubler mere end oprindelig planlagt til det rekordhøje niveau 1200 milliarder rubler ($47.9 milliarder). Premierminis-ter Putin meddelte tillige, at han havde godkendt en forhøjelse af udgifterne til det føderale rumprogram på 45 milliarder rubler over de næste tre år samt godkendt en tillægsbevilling på 67 mil-liarder rubler til satellitnavigationssystemet GLONASS (Moscow Times 15. september 2008).

Et år senere var den økonomiske virkelighed en helt anden. På et regeringsmøde den 20. august 2009 redegjorde Ivanov for det forslag til forsvarsordre for 2010, som den militærindustrielle kommission havde fremsendt til fi nansministeriet. Forsvarsorden for den samlede sikkerhedsstruktur (herunder også MVD, FSB m.fl .) beløb sig til 1109 milliarder rubler. Ivanov understregede, at det var et højere beløb end den nuværende forsvarsordre, hvilket ikke stemmer overens med de tal, han offentliggjorde i septem-ber 2008, men det skyldes formentligt, at den økonomiske krise medførte en 15 procent besparelse på forsvarsbudgettet i februar 2009. De øvrige sikkerhedsorganers (der ikke hører under for-svarsministeriet) andel af forsvarsorden for 2010 er 64,4 milliar-der rubler, hvilket ifølge Ivanov er en stigning på 6,7 milliarder rubler – bemærkelsesværdigt i en krisetid, men næppe helt uventet på grund af situationen i Nordkaukasus.

Ivanov redegjorde for, hvordan kommissionen nøje havde levet op til de seks prioriteter for materielanskaffelser, som Putin havde udstukket på et møde mellem de to i Sotji primo juni:

• Tilvejebringelse af de fornødne ressourcer til de strategiske raketstyrker samt nuklear sikkerhed,

• udvikling af rumbaseret udstyr samt rumbaseret missilforsvar,

12. Forsvarsudgifterne udgør ca. halvdelen af de britiske og er på størrelse med Saudi-Arabiens. I denne opgørelse er dog ikke medregnet udgifterne til de interne sikker-hedsorganer MVD, FSB m.fl . (IISS 2009).




• tilsikring at forsvarsministeriet opfylder de langtidskontrakter, der er indgået i 2008–09, herunder en kontrakt om levering af kampfl y frem til 2015,

• sikring af det tekniske beredskab ved de konventionelle styrker og samlet indfasning af materiel i «batches» for hver enhed,

• styrkelse af den militære infrastruktur og styrkerne i permanent kampberedskab i de strategiske retninger, først og fremmest mod syd, samt forstærkning af Sortehavsfl ådens forsvarskapacitet, og

• gennemføring af præsidentens, premierministerens og den mili-tærindustrielle kommissions anbefalinger vedrørende anskaffelse af udstyr til fl yvevåbnet såvel som anskaffelse af kommunika-tions- og efterretningsindhentningsudstyr til styrkerne i perma-nent kampberedskab (Sajt Predsedatelja 20. august. 2009).

På baggrund af de seks prioriteter er der på forsvarsordren bevil-liget 470 milliarder rubler til de væbnede styrkers materielindkøb. Dertil kommer 64,9 milliarder til logistik samt 124 milliarder til boligbyggeri til tjenestegørende i de væbnede styrker, et meget presserende område (Sajt Predsedatelja 20. august 2009).13

Såvel de hyppigt citerede FFI-forskere som The Military Balance er rimeligt enige om udviklingen af det russiske forsvars-budget: De sidste 10 år er det er i princippet steget i takt med stigningen i BNP (Andresen & Sendstad 2007: 25–26; IISS 2009: 213–16).14 De væbnede styrkers dagblad, Krasnaja zvezda, bragte i maj 2007 en oversigt over den forventede udvikling i det russiske forsvarsbudget 2007–10.

Tabell 1. Udvikling i det russiske forsvarsbudget 2007–10.(Kilde: Krasnaja zvezda 31. maj 2007)

2007 2008 2009 2010

Forsvarsbudget (i milliarder af rubler) 822,0 959,6 1061,5 1191,0

Procentdel af det samlede statsbudget 15,0 14,6 14,6 15,5

Procentdel af BNP 2,63 2,74 2,67 2,66

Indekseret i forhold til 2007 budgettet (2007=100 %) 100,0 116,7 129,1 144,9

13. Det skal for god ordens skyld nævnes, at Ivanovs offentliggjorte redegørelse ikke angav alle hovedposterne i forsvarsorden, der er klassifi ceret, hvilket også gælder visse dele af forsvarsbudgettet på fi nansloven. Det skal også bemærkes, at der er en vis diskrepans mellem præsidentens fem prioriteter og premierministerens seks prioriterede områder.

14. Begge kilder giver desuden en grundig redegørelse for problemerne med at gennem-skue de russiske forsvarsbudgetter, men det er ikke denne artikels tema.




Tallene er tilnærmelsesvis identiske med de offi cielle, som er beskrevet ovenfor, og tæt på de tal, som FFI og The Military Balance er nået frem til. Det tyder på, at den russiske ledelse i det store og hele følger de fastlagte planer på trods af den økonomiske krise. Forsvaret er – på trods af vanskelige tider – et prioritetsom-råde.

Planerne for en modernisering indebærer, at de russiske væb-nede styrker allertidligst i 2020 vil være «et skarpt redskab» i hånden på den russiske stormagt. Formentlig vil tidshorisonten være endnu længere. Derfor satser man samtidigt bevidst på at modernisere de strategiske kernevåbenstyrker, som både udgør den ultimative afskrækkelse for en eventuel aggressor og tillige er symbolet på Rusland som en betydende stormagt.

KonklusionDen 12. maj 2009 offentliggjorde præsident Medvedev en ny national sikkerhedsstrategi, der er karakteriseret af en meget bred tilgang til Ruslands sikkerhedspolitiske situation (Strategija 2009).15 Dokumentet viser, at den russiske politiske ledelse vur-derer, at Rusland eksterne sikkerhedspolitiske situation er gunsti-gere end den har været i mange år, men at man er bekymret for, hvorvidt denne tilstand vil vare ved. På trods af afsnit om den trussel, som NATO og USA opfattes at udgøre, viser de – efter forholdende – relativt lave forsvarsudgifter, at Ruslands først og fremmest er fokuseret på «det nære udland», samt ikke mindst på den interne sikkerhed. Ruslands militærreform sigter på at opbygge en militær kapacitet, der kan håndtere mindre, lokale krige, kombineret med en nuklear afskrækkelseskapacitet. Stra-tegien anser Ruslands interne problemer for at udgøre de største trusler mod landets sikkerhed. Den politiske ledelse frygter – med god grund – en optrapning af volden og urolighederne i Nordkau-kasus. Af samme grund er der siden 2005 sket en betydelig forøg-else af de ressourcer, der bevilliges det interne sikkerhedsapparat (indenrigsministeriets styrker, FSB m.fl .).

15. Dokumentet beskriver blandt andet Ruslands sociale problemer, sundhedstilstanden og det demografi ske problem (der i sidste ende måske er den største sikkerhedstrus-sel mod Rusland), behovet for investeringer i uddannelsessystemet, i civil infra-struktur, samt i diversifi cering af økonomien for på sigt at sikre den økonomiske udvikling – alle emner, der var centrale i det program, som Medvedev og Putin gik til valg på i 2008.




Kritikerne af militærreformen hævder, at den nationale sikker-hedsstrategien ikke kan stå alene; der er behov for en ny militær-doktrin, som tydeliggør, hvilke trusler de væbnede styrker skal kunne håndtere.16 Det er forudsætningen for at ændre sammensæt-ningen af de væbnede styrker. Der har gennem længere tid været arbejdet med at formulere doktrinen, men en offentliggørelse af et færdigt dokument er blevet udsat gentagne gange. Nu forventes, at doktrinen vil blive godkendt af den politiske ledelse ultimo 2009. Doktrinen er de gamle generalers sidste håb for at stoppe refor-merne; hvis den fortsat fremstiller USA og NATO som hoved-fjenden frem for at fokusere på de reelle trusler i Kaukasus og Centralasien, kan de muligvis få afsporet reformplanerne – endnu en gang.

Ruslands militære kapacitet er blevet forbedret de sidste 8 år. De øgede forsvarsudgifter har betydet, at der har kunnet afsæt-tes ressourcer til udvidelse af uddannelses- og øvelsesaktiviteten. Krigen med Georgien demonstrerede for den russiske politiske ledelse, at de senere års øgede forsvarsbudgetter har ført til, at styrkerne er bedre uddannede og dermed i stand til i højere grad at løse operative opgaver end tidligere, men også at man hæmmes af håbløst forældet materiel og teknologi. Det har man forsøgt at løse med de nye reformplaner og de forøgede materielbevillinger. Imidlertid bygger planerne næppe på et holdbart grundlag. Alene problemerne med den manglende kapacitet og effektivitet i for-svarsindustrien vil sætte begrænsninger i materielleverancerne, med mindre man vælger den langt dyrere løsning at købe materiel i større omfang i udlandet. Det sidste er nok mere tvivlsomt og i alle fald i strid med russisk tradition. Endelig vil blot oprethol-delse af det nuværende niveau på forsvarsudgifterne forudsætte, at Rusland forholdsvis hurtigt kommer ud af den nuværende øko-nomiske recession, og det er igen forudsætningen for reformens gennemførelse.17

16. Interview med Leonid Ivasjov (Nezavisimoje vojennoje obozrenije 26. november 2008).

17. Intet tyder imidlertid på, at den politiske ledelse ønsker yderligere forøgelser af for-svarsbudgettet. Vremja Novostej (5. juni 2009) citerer Sergej Ivanov for følgende udtalelse: «Det betyder ikke, at vi skal producere lige så mange kampvogne, fl y osv. som i Sovjetunionens dage. Det er ikke vores stil. En militarisering ville simpelthen forårsage et sammenbrud af vort økonomiske fundament og statens stabilitet. Histo-rien viser, at våbenkapløb ikke har ført til noget positivt. Vi har behov for netop det antal våben og af den type, som kan garantere vores sikkerhed i ethvert sandsynligt scenarie.»




De russiske væbnede styrker står imidlertid også over for en lang række udfordringer, som ikke nødvendigvis løses gennem øget ressourcetildeling. Der vil fortsat være behov for omfattende strukturtilpasninger, hvis de væbnede styrker skal kunne måle sig med for eksempel NATOs styrker. Dertil kommer, at den sovje-tiske mentale «arv» i de væbnede styrker er solidt forankret, og det vil formentlig kræve mindst et generationsskifte samt ænd-ringer i det omgivende samfund, før man har lagt denne arv bag sig. En rapport fra det svenske Totalforsvarets Forskningsinstitut formulerer en ganske barsk konklusion, som efter min opfattelse stadig gælder ved udgangen af 2009:

Vid utgången av 2008 utgör de ryska Väpnade Styrkorna alltjämt i huvudsak en nedbantad version av sin sovjetiska föregångare och kommer troligen att förbli det under överskådlig tid. De förändringar avseende strukturen för personal, materiel, ledning, organisation samt övningsverksamhet som genomförts utgör i fl ere fall steg mot en mer genomgripande transformation, men de Väpnade Styrkorna har ännu inte förmått utveckla i grunden nya förmågor. De under hösten 2008 aviserade reformer lovar väsentligen mer i detta avseende, men det åter-står att se om dessa förändringar kommer att kunna genomföras i den planerade takten (Leijonhielm et al. 2008: 178).

Det er forhåbentligt blevet dokumenteret i det foregående, at den russiske stormagts militære instrument i dag langt mere beskedent og betydelig mindre effektivt end det jævnligt fremstår i den vest-lige presse. Rusland har kun i begrænset omfang global militær kapacitet. Man besidder ikke evnen til at projicere militær magt af betydning uden for det post-sovjetiske rum. Lidt populært sagt kan Rusland affyre missiler og bekæmpe guerillastyrker – men ikke meget midt i mellem.18 Man kan derfor undre sig over, her 20 år efter Den Kolde Krigs ophør, hvor længe tankemønstre og ryg-marvsreaktioner fra den Kolde Krig kan overleve – hos alle parter.

LitteraturAndresen, Rolf-Inge Vogt & Cecilie Sendstad (2007) Russisk forsvarsmakt

og forsvarsøkonomi – mål og midler. FFI-rapport 2007/02564. Kjeller: Forsvarets Forskningsinstituttt.

Andresen, Rolf-Inge Vogt & Tor Bukkvoll (2009) Russisk våpenutvikling frem mot 2020. FFI-rapport 2008/01957. Kjeller: Forsvarets Forsk-ningsinstitutt.

18. Forelæsning ved Peter Viggo Jacobsen, Kastellet, 16. december 2008.




Barany, Zoltan (2008) Civil-Military Relations and Institutional Decay: Explaining Russian Military Politics. Europe–Asia Studies 60 (4): 581–604.

Ellemann-Jensen, Uffe (2009a) De tre abers politik over for Rusland. Ber-lingske Tidende 27. januar.

Ellemann-Jensen, Uffe (2009b) Kold krig i Arktis. Berlingske Tidende 1. april.

Ellemann-Jensen, Uffe (2009c) Del og hersk: Hvordan skal Vesten hånd-tere Rusland? Berlingske Tidende 7. mai.

Forsvarets Efterretningstjeneste (2009) Efterretningsmæssig risikovurde-ring 2009. København: Forsvarets Efterretningstjeneste.

Golts, Aleksandr (2004) Armija Rossii: 11 poterjannykh let. Moskva: Sakharov.

Gorenburg, Dmitry (2009) Tracking Developments in the Russian Military. Russian Military Reform 14. august 2009. Tilgængelig på http://russia-mil.wordpress.com. Læst 13. oktober 2009.

Herspring, Dale R. (2008) Russia’s Military in the Throes of Change. Radio Free Europe/Radio Liberty 16. december.

IISS (2008) Russia’s Rapid Reaction. Strategic Comments 14 (7): 1–2.IISS (2009) The Military Balance 2009. London: Routledge.Kontseptsija vnesjnej politiki Rossijskoj Federatsii (2008) Tilgængelig på

http://archive.kremlin.ru/text/docs/2008/07/204108.shtml. Læst 29. oktober 2009.

Leijonhielm, Jan, Jakob Hedenskog, Jan T. Knoph, Robert L. Larsson, Ingmar Oldberg, Roger Roffey, Maria Tisell & Fredrik Westerlund (2008) Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – ambitioner och utmaningar 2008. Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitutt.

McDermott, Roger M. (2009) Russia’s Armed Forces: The Power of Illu-sion. Russie.NEI.Visions No 37. Paris: IFRI.

Medvedev, Dmitrij (2008) Vstupitel’noje slovo na vstretje s komando-jusjtjimi vojennymi okrugami. Prezident Rossii. Tilgængelig på www.kremlin.ru/transcripts/1535. Læst 15. oktober 2009.

Mouritzen, Hans, Karsten Jakob Møller & Jørgen Staun (2009) Krigen i Kaukasus 2008. Baggrund, dynamik og internationale perspektiver. DIIS Working Paper 2009:12. København: DIIS.

Putin, Vladimir (1999) Rossija na rubezje tysjatjiletija. Nezavisimaja gazeta 30. december.

Putin, Vladimir (2006) Poslanije Federal’nomy Sobraniju Ros-sijskoj Federatsii. Tilgængelig på http://tours.kremlin.ru/appears/2006/05/10/1357_type63372type63374type82634_105546.shtml. Læst 29. okotber 2009.

Sajt Predsedatelja Pravitel’stva Rossijskoj Federatsii V.V. Putin (2009) Rabotjij den’ 20. august. Tilgængelig på www.premier.gov.ru/events/3457.html. Læst 14. oktober 2009.




Strategija natsional’noj bezopasnosti Rossijskoj Federatsii do 2020 (2009)Tilgængelig på http://archive.kremlin.ru/text/docs/2009/05/216229.shtml. Læst 13. oktober 2009.

Vendil Pallin, Carolina (2008) Russian Military Reform. A Failed Exercise in Defence Decision Making. Abingdon: Routledge.

Vendil Pallin, Carolina & Fredrik Westerlund (2009) Russia’s War in Georgia: Lessons and Consequences. Small Wars & Insurgencies 20 (2): 400–24.





Medieförändring och samhällsförändringGlasnost, massmedier och sociala rörelserLinus Andersson

Abstract: Media change and social change: Glasnost, mass media and social movementsThe article applies Piotr Sztompka’s theory of social becoming on a discussion of media change in the Baltic region. Concentrating on three recurrent categories in the literature on the transformation of the Baltic media landscape – glasnost, mass media and social movements – the article seeks to explore how these categories contributed to shaping the current media landscape. Sztompka’s model of social becoming is an attempt at developing a tool for studying social change without being historically deterministic and at the same time getting round the dichotomisation of structure and actor in social theory. Previously, the model has been applied on analyses of social movements and revolutions. In the article, it is attempted to extend the use to the study of mass media in the Baltic states. It is argued that media change in the Baltic states was an event that drew on external factors such as glasnost and public involvement in social movements, but that the impact of these external factors cannot be separated from each other or from developments inside the media system itself.

Keywords: the Baltic states, glasnost, mass media, media change, social change, social movements

De senaste åren har förhållandet mellan samhällsförändring och medieutveckling i Östeuropa uppmärksammats genom ett antal publikationer (Jakubowicz 2007; Jacubowicz & Sükösd 2009).1 Tjugoårsjubileet av Berlinmurens fall aktualiserar intresset för social och kulturell förändring i Öst- och Centraleuropa och motiverar inte bara nya publikationer utan också nya läsningar av transformationslitteraturen. För en samtida betraktare verkar det inte vara mycket som skiljer medielandskapen kring Östersjön åt. Bortsett från språket och vissa regionala variationer av program-

1. En bidragande orsak till detta är forskningsprogrammet «East of West: Setting a New Central and European Media Research Agenda» som avslutas 2009.

Linus AnderssonDoktorand, Baltic

and East Euro-pean Graduate

School, Södertörns högskola


356 Linus Andersson


former är aktörer och utbud i stor utsträckning verksamma över landsgränserna. Det kan vara svårt att se att här för 20 år sedan löpte en skarp gräns mellan två mediesystem. Den skiljde mellan två sätt att organisera och reglera massmedierna och den funktion som medierna fyllde i samhället. På västra sidan om Östersjön fanns den liberala blandformen av offentliga (huvudsakligen eter-medier) och kommersiella (huvudsakligen tryckta) medier, och i öst statligt ägda och kontrollerade massmedier. Det är uppen-bart att mediesystemen på de här 20 åren har genomgått en stor förändring och man kan tala om en homogenisering i regionen där samma bolag är verksamma på båda sidor om Östersjön och där samma format dominerar etermediernas utbud (Bengtsson & Lundgren 2005; Forsman & Stiernstedt 2007).

Hur kan vi förstå och studera denna förändring av medieland-skapet? Vilken hjälp har man av modeller för att förklara sam-hällsförändring, medieförändring och förhållandet dem emellan? Denna artikel syftar till att göra två saker: Först att ge en kort-fattad presentation av sociologiska försök att förstå social och kulturell förändring med fokus på den polske sociologen Piotr Sztompkas teoretiska modell för samhällsförändring. Därefter, genom den begreppsapparat som detta tillhandahåller, att appli-cera denna på litteratur om medieförändring i det estniska medie-landskapet.

Bakgrund: medialisering och medielandskapMediernas roll i kommunismens sammanbrott och Sovjetunio-nens upplösning har lyfts fram av fl era forskare (se till exempel Lauristin & Vihalemm 1993). På ett internationellt plan har också mediernas betydelse för kultur och samhällsliv, identitet och poli-tik uppmärksammats alltmer under efterkrigstiden. Denna bety-delse beskrivs ibland i termer av «medialisering». Detta begrepp, medialisering, omfattar två parallella utvecklingar: Den första utvecklingen går ut på att olika instanser i samhället i allt högre grad anpassar sig efter vad man kallar en medielogik. Denna logik syns till exempel i hur politiska och kulturella händelser, eller för den delen sportevenemang, planeras, regisseras och framförs uti-från televisionens fl öde eller dagstidningarnas debattsidor. Den andra delen av samhällets medialisering pekar på hur medierna befäster sin position som en egen institution i samhället, en insti-tution med befogenheter att utöva makt (Hjarvard 2008). Samti-digt har medierna under dessa decennier genomgått en intensiv


357Medieförändring och samhällsförändring


globalisering och man talar om en globaliserad mediekultur där samma biofi lmer, samma programformat och samma nyhetsby-råer utgör en textuell väv ur vilken många av oss skapar mening i vardagen, oberoende av vår geografi ska position.

Parallellt med denna världsomfattande trend av homogenise-ring kan man hävda att det fi nns regionsbundna «medielandskap» där regleringsformer, kommunikationsteknisk infrastruktur samt politisk och kulturell historia bidrar till regionala accenter och variationer av medieglobaliseringen. Begreppet medielandskap ska inte förväxlas med «mediesystem», ett begrepp som är tätt för-knippat med användningen hos Daniel C. Hallin och Paolo Man-cini (2004), där mediesystem främst är en fråga om struktur och reglering som sammanfattas i modeller över pressens organisation och funktion. Istället ansluter den här artikeln till Göran Bolins beskrivning av medielandskap: «The concept of media landscape rather points to the spatial dimensions of media societies and cul-tures, and how individuals and groups orient themselves in the landscape surrounding them (much in the same way as Bourdieu’s [1979/1989] concept of fi eld does)» (Bolin 2003: 20). Begreppet låter oss se på medierna både i dess makrofunktion i samhället och som interna processer på mikronivå.

Ett landskap ger upplysning om förhållandet mellan männis-kan och hennes omgivning; där går att utläsa sociala relationer och hur samhällets organisering inverkar på och omvandlar natu-ren samtidigt som naturen skapar förutsättningar för hur denna organisering och produktion kan utvecklas. Landskapet kan också sägas positionera betraktaren som en utomstående observatör, landskapet framträder först på avstånd, avståndet ger perspektiv där proportioner, former och färger framträder på ett annat sätt än de gör för den som rör sig genom landskapet. Däremot förmedlar det inte erfarenheten som den direkta närvaron medger.

Vi kan studera medielandskapet på två sätt: komparativt och historiskt. Det komparativa jämför aspekter på två (eller fl era) geografi skt avgränsade medielandskap.2 Det historiska perspek-tivet syftar till att ådagalägga förändringar och lyfta fram en his-torisk förståelse för nutida fenomen. Det komparativa perspek-tivet har styrkan att kunna ge en tydlig bild av medielandskaps sammansättning men riskerar också att bli deskriptivt. Det his-

2. För ett exempel på ett komparativt perspektiv, se Bengtsson & Lundgren (2005) där mediekonsumtion i Sverige och Estland jämförs.


358 Linus Andersson


toriska angreppssättet kan visa på förändringsprocesser men är komplicerat eftersom förändring alltid är svårt att gripa.

Vid en överblick av den litteratur som behandlar medier kring Östersjön är det tydligt hur en stor vikt läggs vid förändringen av medielandskapet och begrepp som «transition» och «transforma-tion» är återkommande. Därför blir själva konceptet «förändring», eller mer precist medieförändring, ett intressant studieobjekt i sig själv. Trots den utbredda användningen av förändringsbegreppet, är det ett av de svåraste fenomenen att systematisera, beskriva, belysa och förstå. Därför är det värdefullt att titta på något av de försök som gjorts att på allvar utveckla redskap för att analysera förändring.

Teori: En sociologi om samhällsförändringMycket av östeuropaforskningen är intresserad av samhällelig och kulturell förändring. Flera studier tar sin utgångspunkt i att en förändring har ägt rum (eller ännu pågår) och temat föränd-ring blir därmed ett sätt att motivera en studies relevans. Få har låtit förändring i sig stå i centrum som studieobjekt. Ett undantag är Piotr Sztompka som undersökt just samhällelig och kulturell förändring genom kritik av en deterministisk syn på samhälls-utveckling och av struktur-aktör-problematiken (se till exempel Sztompka 1991, 1993). Sztompka är troligen mest känd för sina arbeten om kollektiva, kulturella trauman och den postkommu-nistiska erfarenheten (Sztompka 2004). Men i denna artikel är det alltså hans teori om samhällsförändring och modellen för samhäl-lelig tillblivelse som får stå i centrum.

Samhällen förändras. I detta enkla konstaterande återfi nns sociologins kärna – ämnets motivation ligger i den acceleration i hastighet varmed det moderna samhället ständigt omvandlar sig. Intensiva perioder av förändring, som revolutioner, är tydligare att se än de skiftningar och förskjutningar som kontinuerligt äger rum i vårt förhållande till natur och teknologi; till produktion och reproduktion; i sociala relationer och mentala föreställningar. Dessa förändringar framträder tydligast då de betraktas utifrån ett historiskt perspektiv.

När vi betraktar den historiska utvecklingen och i vår iver söker efter de mekanismer som fungerar som förändringens motorer är det lätt att förväxla utvecklingens mekanismer med ett slags historisk lagbundenhet, eller en deterministisk förståelse av samhällsutveckling. Här är Sztompka kritisk till hur samhällsve-




tenskapens förståelse av förändringsprocesser traditionellt har hämtat näring ur modeller som presenterat evolutionistiskt fär-gade förklaringsmodeller för hur samhällen utvecklas (Sztompka 1993: 3). Han pekar på tre modeller av denna typ som infl uerat samhällsforskningen:

1. Det första exemplet är vad man kan kalla den evolutionistiska modellen som utgår från en uppfattning om att mänskliga sam-hällen genomgår en ständig evolution: en succession av fram-steg (politiska, tekniska, ekonomiska, sociala, etc).

2. En andra modell är den dialektiska processen där utveckling inte beskrivs som linjär – en rörelse följs i stället av en motsatt rörelse – men den är ändå progressiv, jämför klasskonfl ikten hos Marx.

3. Slutligen har vi den cykliska modellen som antyder att histo-rien upprepar sig och att samhällen genomgår vågor av föränd-ring, till exempel genom vågor av politisk radikalisering och stabilitet som avlöst varandra med några decenniers mellan-rum i Europa.

Genomgående för dessa modeller är att de, om än outtalat, verkar under förespeglingen att kunna förutsäga framtiden. Genom att spåra de mekanismer som styr samhällsutvecklingen arbetar sam-hällsvetenskaperna på ett mandat att sia om framtiden, det vill säga grundat på antagandet att samhällen kommer att förändras enligt en förutbestämd riktning. De gör sig på så sätt skyldiga till en felaktighet som Karl Popper angriper i sin kritik av historicism: tron på att det fi nns en historisk lagbundenhet för hur samhällen utvecklas (Popper [1957] 1964, citerad i Sztompka 1993: 181).

En sådan kritik kan vara nyttig att hålla i minnet då det kom-mer till att studera redogörelser för och teoretiska generaliseringar av social- och samhällsförändring i Östeuropa. Kanske kan man i titlar som Return to the Western World (Lauristin et al. 1997) och Towards a Civic Society (Høyer et al. 1993) se ett mått av ett sådant antagande om historiens riktning som Sztompka varnar för?

I den postkommunistiska litteraturen fi nns annars framförallt två begrepp som ofta återkommer i försöken att förklara vad som hänt och händer på samhällelig, kulturell och politisk nivå i postkommunistiska länder. Det ena ansluter till moderniserings-begreppet och tanken att det socialistiska östblocket utgjorde en abnorm avart av det moderna projektet som innebar att moder-niseringen hindrades och stympades under kommunistisk regim.


360 Linus Andersson


Den postkommunistiska situationen skulle sålunda innebära att det «efterblivna» öst ska komma ikapp med det moderniserade väst.

Det andra förklaringsförsöket använder transitionsbegreppet som bygger på idén att man genom att importera modeller och institutioner för till exempel styrelseskick och ekonomi från väst så blir de postkommunistiska länderna alltmer lika väst. Som Marju Lauristin påpekat är transitionsbegreppet ett koncept som tagits fram, inte av deltagarna, utan av observatörerna som inbil-lar sig att de på förhand vet vad utgången kommer att bli (Lauris-tin 1997: 25).

Det är lätt att se hur båda förklaringarna har rötter i en evoluti-onistisk, deterministisk tanketradition, där de sociala framstegen följer på varandra. Ett sätt att komma bort från deterministiska konnotationer har varit att använda begreppet «transformation» för att beskriva samhällsförändringen (se Jakubowicz 2007). I likhet med transition refererar detta till en pågående omvandling av samhället men utan att säga något om processens förmodade riktning.

En modell för samhällsförändringÄven om vi på ett vardagligt plan begriper och erkänner att det som vanligtvis benämns som «struktur» och «aktör» i själva ver-ket är ett komplex samspel mellan förhållanden, dispositioner och relationer är det svårt att systematisera erfarenheten av denna inbyggda motsägelse: Att vi, som Marx uttrycker det, själva ska-par vår historia men inte utifrån eget gottfi nnande utan «under omständigheter, som är omedelbart för handen givna och redan existerande» (Marx [1852] 1971: 33).

Det fi nns exempel från sociologin på försök att fånga erfaren-heten av detta komplex, till exempel Bourdieus teori om sociala fält och fält för kulturell produktion (Bourdieu 2000). Ett annat exempel är Sztompkas modell för samhällelig tillblivelse (social becoming) som presenteras i boken Society in Action (Sztompka 1991). Syftet med modellen är att utveckla verktyg som på ett dynamiskt sätt kan förhålla sig till det komplexa området sam-hällsförändring och kringgå uppdelningen i struktur och aktör.

In the model of social becoming, the levels of structure in operation and agents in actions will be treated neither as analytically separable nor as mutually reducible. Instead a third, intermediate level will be postula-




ted, and it will be claimed that it represents the only true substance of social reality, the specifi c social fabric (Sztompka 1991: 91).

I sin teori diskuterar Sztompka tre välkända dualiteter, eller diko-tomier, som ofta återkommer i vår förståelse av samhället: individ och totalitet; stabilitet och förändring; potential och realitet. Han argumenterar för att uppdelningen av den sociala verkligheten i dessa motsatspar är illusorisk och vilseledande. Vägen ur dikoto-miseringen fi nner Sztompka genom att rikta vår uppmärksamhet mot händelsen: den sociala verklighetens minsta beståndsdel.

Händelser, skriver han, har förmågan att syntetisera och sam-manföra dessa dikotomier: «In their own constitution social events fuse individualities and totalities, persistence and change, poten-tiality and actuality. Events always have this synthetic quality, comprising three dimensions of being» (Sztompka 1991: 96). Det som ger modellen dynamik och som länkar samman individ med totalitet är, förutom att fokusera på händelsen, introduktionen av en historisk dimension. Sztompka hänvisar till historisk sociologi där man menar att förhållandet mellan struktur och aktör blir för-ståeligt först då man på allvar tar med tidsdimensionen i analysen.

När Sztompka själv ska operationalisera sin teori väljer han att applicera modellen på vad han kallar ett «strategiskt under-sökningsmaterial» (Sztompka 1991: 150) i form av två områden: sociala rörelser och revolutioner. Sociala rörelser får exemplifi era hur den individuella dimensionen smälter samman med en social helhet för att driva fram förändring i samhället och revolutioner representerar själva udden av samhällelig tillblivelse, dess klimax.

I linje med detta ska vi i det följande rikta uppmärksamhet mot ett område som också kan sägas sammanföra individuella dimensioner med samhället som helhet och som bidrar till att reproducera men också reformera sociala strukturer: massmedier. Det fi nns vissa skillnader mellan detta område och Sztomp kas strategiska urval: Mediekanalerna uppstår sällan spontant och organiseras oftast uppifrån och ned medan sociala rörelser uppstår mer eller mindre spontant (jämför Eyerman 1992: 1) och för det mesta bygger sin interna struktur successivt. Medieförändringen i Baltikum torde ändå lämpa sig för Sztompkas perspektiv då dess historia innehåller både sociala rörelser och en revolution, områ-den som han själv lyfter fram som strategiska forskningsobjekt för sin teori.

Samtidigt är medieförendring ett betydligt mer konkret ana-lysobjekt än de tämligen abstrakta kategorier (sociala rörelser,


362 Linus Andersson


revolutioner) som Sztompka diskuterar. Detta ställer en inför en del utmaningar: Det fi nns en risk för «anekdotisk bevisföring» då enskilda exempel används för att illustrera generella resonemang, och kategorisering och urval kan komma att bli alltför deduktiv och reduktionistisk. Strategin har därför varit att strukturera min analys utifrån tre områden som förekommer i så gott som all lit-teratur om medieförändring i Baltikum: glasnost, massmedier och massrörelser. En del av den litteratur som refereras är skri-ven i nära anslutning till den sjungande revolutionen (det vill säga under 1990-talets första halvlek) medan en annan har fördelen av att ha tillkommit senare och får därmed den historiska distansen som låter oss se och studera förändringen.

Samhällsförändring och medieförändringMedierna i det forna östblocket utgör ett särskilt intressant under-sökningsområde i förhållande till samhällsförändring. Länge utgjorde Sovjetunionen exemplet på «det andra mediesystemet» med en struktur som skilde sig från den i Västeuropa och USA. Massmedierna var statsägda och statskontrollerade och fungerade som ett verktyg för att förankra en kommunistisk ideologi (Lauk 2005). Idag är det i de baltiska staterna vanligare med en typ av blandformer likt den nordiska modellen med både kommersiella aktörer och public servicemedier. Det ligger därför nära till hands att utgå från att de baltiska staterna byggt sin mediepolitik uti-från västeuropeisk modell (den höga närvaron av skandinaviska medieföretag i Baltikum stöder en sådan uppfattning). Men det är en förenklad bild som behöver problematiseras. Det är sant att Sovjetunionen förde en totalitär mediepolitik med tydlig styrning av press och etermedier. Inte desto mindre innehöll dess medie-landskap andra kanaler i form av alternativa medier, utländska radiosändningar och underjordiska nätverk för information och kultur som inte saknar betydelse då vi studerar det medielandskap vi ser idag.

Mediernas förändring är tätt sammankopplat med de samhäl-leliga och politiska förändringarna som hänger ihop med Sov-jetunionens fall. Det fi nns en traderad standarduppsättning med förklaringar till kommunismens kollaps: det kommunistiska systemets ekonomiska misslyckande; avsaknaden av legitimitet och samhällets motsättning mot kommunism; de successivt för-bättrade relationerna mellan öst och väst; etc (Holmes 1997: 24). En faktor återkommer i de fl esta försöken att förklara östblockets




sammanbrott, nämligen Michail Gorbatjovs betydelse. Enligt Leslie Holmes (1997) består denna betydelse i Gorbatjovs radi-kala reformpolitik och en stark övertygelse som ledde till märk-bara beslut (jämför Gorbatjov 2002: 11). Bland dessa reformer och beslut fi nns ett begrepp som förtjänar särskild uppmärksam-het i detta sammanhang: glasnost. Jag ska inte ge mig in på någon utförlig genomlysning av begreppet (för en sådan, se till exempel Petrov 2006). Det är emellertid en ofrånkomlig företeelse då man studerar medieförändring i Östeuropa. Glasnost har kallats en av de mest intensiva och dramatiska mediefrågorna under 1900-talet (Downing 1996: 81). Men vilken grad av betydelse bör vi till-skriva glasnost som enskild faktor för medieutvecklingen i de bal-tiska staterna? Och vad kan härledas till andra sociala och kom-munikativa faktorer?

Glasnost Glasnost har ofta (tillsammans med perestrojka) fått stå symbol för den politik som ledde fram till Sovjetunionens slutgiltiga kol-laps. En vanlig översättning av begreppet är «öppenhet». Kristian Petrov (2006) pekar i en idéhistorisk studie av begreppen glasnost och perestrojka på hur västerländska medier till en början hade svårt att hitta en passande översättning och prövade sig fram med begrepp som «public disclosure», «candour», «advertisment», «accessibility» och «freedom of information» (Petrov 2006: 77). Men även om man haft problem med att hitta en korrekt översätt-ning har betydelsen av den politik som konceptet representerade blivit förankrat i historien: ett mått av yttrandefrihet tilläts där det tidigare saknats. Hos Marju Lauristin och Peteer Vihalemm (2002: 19) heter det att «[Glasnost politics] provided a legitimate opportunity for Baltic people to express their disagreement with Soviet rule and to reclaim their independence». De baltiska län-derna var kanske lyckligt lottade då glasnost fi ck större effekt där än på andra ställen i Sovjetunionen: Utanför de stora städerna var annars effekterna av glasnost tämligen osynliga (Downing 1996).

Enligt Lauristin och Vihalemm (1993: 223) förde glasnost med sig uppkomsten av en offentlighet i de baltiska länderna. Under 1980-talet, berättar de, kunde man i estnisk tv se diskussionspro-gram där intellektuella samtalade kring sociala frågor istället för att enbart hålla sig till kulturvärldens angelägenheter. Sådana pro-gram kunde enligt uppgift vara upp till två, tre timmar och gästa-des inte av några ur kommunistpartiet. De beskrivs som exempel


364 Linus Andersson


på en medieoffentlighet – en plats för ett öppet, rationellt samtal som genom sin plats i medierna gör medborgarna delaktiga i form av åhörare. Här kunde aktivister från frihetsrörelsen komma till tals och massmediernas roll i den sjungande revolutionen grund-läggs. Man skulle kunna säga att glasnost lägger grunden för övergången till och konsolideringen av medierna som autonom institution. Genom den legitimitet de fi nner hos den aktiva publi-ken underbyggs förutsättningen för en mediemakt.

För att placera glasnost i vår modell kan vi konstatera att det utgör en tydlig och avgränsad händelse som får praktiska konse-kvenser. Det är en politisk förändring som bidrar till en sfär av nya möjligheter som påverkar de strukturella villkoren och förut-sättningarna för hur massmedierna verkar. Glasnost utgör därmed en extern faktor som inverkar på medieutvecklingen från vad man kan kalla ett «uppifrån-och ned»-perspektiv.

Massmedier och alternativ off entlighetAlternativa offentligheter och alternativa medier brukar få en framskjutande plats i historieskrivningen om kommunismens fall. Open Society Archives i Budapest har till exempel en stor samling samizdat-publikationer insamlade från Öst- och Cen-traleuropa och det fi nns stöd för att påstå att dessa underjordiska skrifter hade effekt på den allmänna opinionen i republiker som exempelvis Ungern och Polen (Jakubowicz 2007: 140). När det kommer till de baltiska staterna framhålls istället massmedier-nas roll framför alternativa oppositionella medier. De alternativa medierna var svaga i dessa republiker. Här var det istället mass-medierna som fi ck förändringens vindar att blåsa:

It is possible to argue that the mass media was the chief mechanism responsible for the shift by the Baltic societies from the Soviet period in 1987 to the transition to independence in 1990 (…). The mass media became the network through which political resistance was concentra-ted (Lauristin & Vihalemm 1993: 226).

Förklaringen till varför det såg ut på detta sätt är inte tydlig. En del menar att just eftersom massmedierna kunde kanalisera och upprätthålla kommunikationen mellan olika motståndsgrupper, fanns inget behov av att etablera några alternativa kommunika-tionskanaler (Høyer et al. 1993). På annat håll heter det att mass-medierna tog sig an denna roll just därför att det inte fanns någon




stark alternativpress: «Estonia did not have a strong underground press – samizdat. Instead ‘system challenging’ and ‘system oppo-sing’ contents surfaced in the offi cial media» (Lauk 2005: 319). Denna oenighet är intressant eftersom det handlar om var vi ska placera agens. Men båda perspektiven förutsätter att villkoren för att medierna ska fungera som offentlighet fi nns.

Epp Lauk har beskrivit (åter)upprättandet av en demokratisk diskurs i den estländska pressen under perioden 1987–90 och framhåller hur mediediskursen avspeglade maktrelationer men också förändringen av tolkningen och förståelsen av betydelse-fulla händelser (Lauk 2005). Lauk visar på olika språkliga stra-tegier för till exempel att polarisera nationella (estniska) intres-sen mot Sovjetunionens, vilket öppnade för introduktionen av en demokratisk diskurs. Till en början var det inom den kultu-rella pressen som oppositionella röster trädde fram.3 Epp Lauk och Halliki Harro (2003) framhåller hur de kulturella medierna, såsom litterära tidskrifter och konsttidskrifter, från 1960-talet och framåt spelade en viktig roll i skapandet av en alternativ offentlig-het i Estland. De kulturella publikationernas funktion som offent-lighet återfi nns också i Lettland, där kulturtidskriften Literatura un Maksla nämns som ett exempel på en tidning som, sitt spe-cialiserade innehåll till trots, fann stor spridning och spelade en betydande roll för befolkningen (Škapars 2005).

Det fi nns också exempel på hur utländska radiostationer såsom Radio Liberty eller Vocie of America i vissa fall fungerade som kommunikationsventil för dissidenter i exil och som genom denna verksamhet gavs möjlighet att delta i en underjordisk offentlig-het (Downing 2001; Andersson 2004). Kanalerna fungerade ut över sin roll som informationskällor också som inspiration och förtröstan åt dem som närde drömmar om en framtid utan kom-munism (Škapars 2005: 173). Genom Radio Libertys sändningar kunde en alternativ spegling av verkligheten erbjudas, ofta till-handahållna av landsmän i exil. Lauristin och Vihalemm (2009) lägger till detta möjligheten i Estland att ta del av alternativa informationskällor från Finland.

Lauks diskursanalys (2005) visar hur en intern faktor (jour-nalisters sätt att arbeta) kunde bidra till utvecklingen av medi-

3. Det fi nns exempel från fl era länder på hur kulturella offentligheter just har fått denna roll av att utgöra alternativet till den dominerande diskursen. I de marknadsliberala samhällena i väst blir den kulturella offentligheten en plats inte bara för en kritisk granskning av statens förehavanden utan också av marknadssystemet (se till exem-pel Fornäs 1995).


366 Linus Andersson


ernas roll som offentlighet. Förändringen sker på ett mikroplan där mediernas funktion går från att ha varit att konstruera det kommunistiska samhället (eller genom censur och andra styrme-del den idealiserade bilden av detta) till att spegla och kanalisera reella problem, frågeställningar och önskemål hos befolkningen (en medborgerlig offentlighet). Lyfter vi in detta i Sztompkas modell får vi följande dynamik: En händelse utanför medierna (glasnost) påverkar de strukturella villkoren för hur medierna kan fungera. Samtidigt pågår en intern process i medielandskapet. Dels har denna process tagit sin början före glasnost (alternativa offentligheter i kulturpressen), dels är den parallell med glasnost. Resultaten är upprättandet av en demokratisk diskurs.

Sociala rörelserSom redan angetts så spelar sociala rörelser en viktig roll i Sztomp-kas förståelse för förändring i det moderna samhället. De initierar och genomdriver ändringar i sociala förhållanden och människors levnadsvillkor. De baltiska staternas frihetskamp involverade ett folkligt stöd som var större än man kanske vanligtvis brukar se bland sociala rörelser. Enligt Lauristin och Vihalemm (2009) var ca 70 procent av Estlands befolkning ansluten till sociala rörelser under slutet av 1980-talet.

Redan i en tidig översikt över de baltiska ländernas frigörelse från Sovjetunionen (Gerner & Hedlund 1993) lyfts tre områden fram som viktiga för populariseringen av motståndet: ekologi, etnicitet och historia. Lauristin och Vihalemm (2002) utvecklar detta och visar hur de olika typerna av proteströrelser uppstod ur olika bakgrunder i Estland på 1980-talet: En första grupp var mil-jörörelsen som motsatte sig stora industriprojekt styrda från Mos-kva. En andra grupp bestod av dissidentgrupper med fokus främst på illegitimiteten hos Sovjetunionens ockupation. En tredje typ av rörelse återfanns bland intellektuella och studenter som proteste-rade mot russifi eringen av kulturen.

I andra sammanhang har 1980-talets miljörörelser studerats och beskrivits i termer av alternativa offentligheter (Downing 1988). Ett sådant perspektiv vore möjligen rimligt att anlägga på protesterna mot planerade fosforgruvor i Estland på 1980-talet, som lade grunden för Estlands miljörörelse. Miljörörelserna i Bal-tikum fyllde också en funktion i och med att de upprättade ett socialt nätverk vars struktur kunde återanvändas av andra rörel-ser. Enligt Škapars (2005: 176) skapade motståndet mot damm-




bygge i Dauguva och mot tunnelbana i Riga ett, som han kallar det, «system av kapillärer» – en social infrastruktur som underlät-tade för den folkliga oavhängighetsrörelsen i Lettland.

Med den stora anslutningen till sociala rörelser och det utbredda politiska intresse som denna anslutning medförde fanns förutsättningen för medierna att utvecklas mot att bli en offentlig-het. Deltagande i denna medieoffentlighet skedde på så sätt att rörelsens åsikter och frågor kanaliserades genom massmedierna och i form av en aktiv publik.

Pelle Åberg, som studerat samarbeten mellan Sverige och Est-land på folkbildningsområdet (Åberg 2008) noterar att Estlands självständighet förde med sig en fragmentisering av massrörel-serna och ett sjunkande intresse för politik bland medborgare överlag. Om den folkliga inblandningen genom sociala rörelser i massmedierna var en bidragande orsak till att där kunde upprät-tas en form av offentlighet i slutet av 1980-talet, kan man också anta att det sjunkande intresset eller medborgarnas avsteg från att delta i detta offentliga samtal öppnade ett utrymme för medierna att snarare uppfylla rollen som marknad än som offentlighet, det vill säga en utveckling lik den man har sett i de nordiska länderna.

Sociala rörelser är liksom glasnost en extern faktor som bidrar till mediernas förvandling genom att befolka och delta i medie-offentligheten. Men till skillnad från glasnost påverkade de sociala rörelserna utvecklingen ur ett «nedifrån-och-upp»-perspektiv. De representerade ett behov som medierna kunde uppfylla. Med de sociala rörelserna har vi också lagt ytterligare en nivå till Sztomp-kas modell och har på så sätt placerat medieförändring mellan strukturell och aktörsnivå.

Medielandskapet då och nu: förändring över tidSom tidigare nämnts så är tidsdimensionen en viktig beståndsdel i Sztompkas modell, det är denna som han menar skänker dynamik åt modellen. Den förändring som den här artikeln studerat har pågått under två decennier men fokus har legat på de händelser eller den situation som var för 20 år sedan.

Om man går tillbaka till tiden för transformationen ser vi ett läge där en klar majoritet av Estlands befolkning var delaktiga i massrörelsen för frihet och där glasnost gav massmedierna möjlighet att kanalisera åsikterna hos denna rörelse. Den breda, folkliga, anslutningen i kampen för ökad självständighet kunde stödja medierna i rollen som offentlighet. Den sjungande revoluti-


368 Linus Andersson


onen är exempel på hur händelsen (the event) kopplar strukturella villkor i form av lagstiftning (glasnost) med individer/kollektivs agerande (massrörelsen).

Medielandskapets omvandling kan beskrivas som övergången från ett totalitärt system med statsmedier till en liberal mediemark-nad. Svennik Høyer et al. (1993) beskriver hur demokratiseringen av de estländska medierna skedde i tre steg i slutet av 1980-talet: Först kom glasnostinitierad växande frihet inom de offentliga, statskontrollerade medierna; därnäst gavs aktivister ökad möjlig-het att uttrycka sig i massmedierna; och till slut uppstod nya medie-kanaler med förankring i de breda massrörelserna. Under de 20 år som följer upprättas mediernas roll som offentlighet.

Med öppenheten kommer demokratisering och kommersiali-sering. När vi tittar på det samtida medielandskapet är det svårt att bortse från frågan om ägarförhållande och kontroll. Inom medie- och kommunikationsområdet har ägandemakten ägnats en hel del uppmärksamhet. Man kan konstatera att den västliga domi-nansen som kännetecknar den internationella mediemarknaden även återfi nns i det baltiska medielandskapet: Norska Schibsted äger 92,7 procent av Estlands största medieföretag, och svenska Bonnier kontrollerar Lettlands största dagstidning (Lauk 2009: 201). Till detta kan läggas en liberal mediereglering som får till konsekvens att den kommersiella logiken hotar att styra mediein-nehållet. Medielandskapets utveckling och eventuella hot diskute-ras idag i relation till denna marknadslogik och vad den gör med den journalistiska kulturen (Balčytienė 2009). Samma diskussion som förs i fl era europeiska länder gäller även här: Håller mass-medierna på att förlora sin position som arena för ett offentligt samtal?

AvslutningsvisPiotr Sztompkas modell för samhällsutveckling är en variant av Marx’ dialektik men där den historiska determinism som hos Marx tillskrivs klasskampen har ersatts av sociala rörelser som förändringens agenter. De sociala rörelserna uppstår inte ur his-torisk nödvändighet utan kräver en aktiv mobilisering. På så sätt skriver sig Sztompka fri från samhällvetenskapens determinism. Liksom ofta inom forskningen om sociala rörelser fi nns en ten-dens att fokusera på de demokratiska revolutionerna eller de pro-gressiva rörelserna. För att på allvar pröva modellen skulle den




kanske appliceras på exempel på samhällsutveckling som gått i en mer repressiv riktning.

Det säger sig också självt att den här typen av analyser kräver ett stort material, större än vad som redogörs i den här artikeln, för att vinna giltighet. Ambitionen har emellertid varit att undersöka modellens användningsområde snarare än att leda den i bevis. Med sitt fokus på den historiska dimensionen och understrykan-det av hur struktur och aktör påverkar varandra i samhällsproces-ser har tanken varit att modellen kan ge vidare kunskap om hur medielandskap utvecklas.

Vi har placerat medierna i rummet mellan strukturella villkor och aktörers handlande. Förändringen av medielandskapet sker i samspelet mellan externa och interna faktorer. De externa fak-torer som kan sägas ha drivit fram utvecklingen har verkat både uppifrån (strukturella förutsättningar) och nerifrån (på aktörs-nivå). Införandet av glasnost i det baltiska medielandskapet med-förde ett ökat utrymme för en medierad offentlighet. Rollen för massmedierna som offentlighet möjliggjordes också genom ett stort folkligt engagemang på gräsrotsnivå. Men om dessa yttre faktorer speglar sammanstrålning av struktur och aktör så före-kommer det inom medierna en realisering av de potentialer, den sfär av möjligheter, som de yttre villkoren sätter. Detta exemplifi -eras genom Lauks (2005) beskrivning av hur en demokratisk dis-kurs utvecklas inom pressen.

LitteraturAndersson, Linus (2004) US-Governed Radical Media: Radio Free

Europe in Eastern Europe. Huddinge: Mediestudier vid Södertörns högskola 2004:1.

Balčytienė, Auksė (2009) «Changing Journalistic Discourse in the Baltic States – How to Deal with Cheap Journalism» i Karol Jakubowicz & Miklos Sükösd (red.) Finding the Right Place on the Map: Central and Eastern European Media Change in a Global Perspective. Bristol: Intel-lect (213–26).

Bengtsson, Stina & Lars Lundgren (2005) The Don Quixote of Youth Cul-ture: Media Use and Cultural Preferences among Students in Estonia and Sweden. Huddinge: Södertörn Academic Studies.

Bolin, Göran (2003) Variations, Media Landscapes, History: Frameworks for an Analysis of Contemporary Media Landscapes. Huddinge: Medi-estudier vid Södertörns högskola 2003:1.

Bourdieu, Pierre (2000) Konstens regler. Det litterära fältets uppkomst och struktur. Stockholm: Symposion.


370 Linus Andersson


Downing, John (1988) The Alternative Public Realm: The Organization of the 1980s Anti-Nuclear Press in West Germany and Britain. Media, Culture & Society 10: 163–81.

Downing, John (1996) Internationalizing Media Theory: Transition, Power, Culture. London: Sage.

Downing, John (2001) Radical Media: Rebellious Communication and Social Movements. London: Sage.

Eyerman, Ron (1992) «Social Movements: A Cognitive Approach» i Jan Carle & Abby Peterson (red.) Social Movements and Social Change. Göteborg: Department of Sociology (1–8).

Fornäs, Johan (1995) Cultural Theory and Late Modernity. London: Sage.Forsman, Michael & Fredrik Stiernstedt (2007) «The Decoding of a For-

mat: Examples from Music Radio Productions in Sweden and Estonia» i Stanislaw Jedrzejewski (red.) The Medium With a Promising Future: Radio in Central and Eastern European Countries. Lublin: Wydaw-nictwo KUL (123–40).

Gerner, Kristian & Stefan Hedlund (1993) The Baltic States and the End of the Soviet Empire. London: Routledge.

Gorbatjov, Mikhail S. (2002) «Prologue: Journalism is Freedom to Explore» i Kaarle Nordenstreng, Elena Vartanova & Yassen Zassour-sky (red.) Russian Media Challenge. Helsinki: Aleksanteri Institute. (11–19).

Hallin, Daniel C. & Paolo Mancini (2004) Comparing Media Systems: Three Models of Media and Politics. Cambridge: Cambridge Univer-sity Press.

Hjarvard, Stig (2008) The Mediatization of Society: A Theory of the Media as Agents of Social and Cultual Change. Nordicom Review 29 (2): 105–34.

Holmes, Leslie (1997) Post-Communism: An Introduction. Cambridge: Polity.

Høyer, Svennik, Epp Lauk & Peeter Vihalemm (red.) (1993) Towards a Civic Society: The Baltic Media’s Long Road to Freedom. Tartu: Nota Baltica.

Jakubowicz, Karol (2007) Rude Awakening: Social and Media Change in Central and Eastern Europe. Cresskill, NJ: Hampton Press.

Jakubowicz, Karol & Miklos Sükösd (red.) (2009) Finding the Right Place on the Map: Central and European Media Change in a Global Per-spective. Bristol: Intellect.

Lauk, Epp (2005) «Restoring Democratic Discourse in The Estonian Press (1987–1990)» i Göran Bolin, Monica Hammer, Frank-Michael Kirsch & Wojciech Szrubka (red.) The Challenge of the Baltic Sea Region: Culture, Ecosystems, Democracy. Huddinge: Södertörn Academic Studies 29 (307–22).

Lauk, Epp (2009) «How Will it All Unfold? Media Systems and Journa-lism Cultures in Post-Communist Countries» i Karol Jakubowicz &




Miklos Sükösd (red.) Finding the Right Place on the Map: Central and Eastern European Media Change in a Global Perspective. Bristol: Intellect (193–212).

Lauk, Epp & Halliki Harro (2003) «A Landscape in the Storm: Develop-ment of the Estonian Media in the 1990s» i David Paletz & Karol Jaku-bowicz (red.) Business as Usual: Continuity and Change in Central and East European Media. Cresskill, NJ: Hampton Press (145–76).

Lauristin, Marju (1997) «Contexts of Transition» i Marju Lauristin, Peeter Vihalemm, Karl Erik Rosengren & Lennart Weibull (red.) Return to the Western World: Cultural and Political Perspectives on the Estonian Post-Communist Transition. Tartu: Tartu University Press (25–40).

Lauristin, Marju & Peeter Vihalemm (1993) «The Awakening (1987–1990)» i Svennik Høyer, Epp Lauk & Peeter Vihalemm (red.) Towards a Civic Society: The Baltic Media’s Long Road to Freedom. Tartu: Nota Baltica.

Lauristin, Marju & Peeter Vihalemm (2002) «The Transformation of Esto-nian Society and Media: 1987–2001» i Peeter Vihalemm (red.) Baltic Media in Transition. Tartu: Tartu Univeristy Press (17–64).

Lauristin, Marju & Peeter Vihalemm (2009) The Political Agenda During Different Periods of Estonian Transformation: External and Internal Factors. Journal of Baltic Studies 40 (1): 1–28.

Lauristin, Marju, Peeter Vihalemm, Karl Erik Rosengren & Lennart Wei-bull (red.) (1997) Return to the Western World: Cultural and Political Perspectives on the Estonian Post-Communist Transition. Tartu: Tartu University Press (25–40).

Marx, Karl ([1852] 1971) Louis Bonapartes 18:e Brumaire. Göteborg: Arbetarkultur.

Petrov, Kristian (2006) Tillbaka till framtiden. Modernitet, postmodernitet och generationsidentitet i Gorbačevs glasnost’ och perestrojka. Hud-dinge: Södertörn Doctoral Dissertations 11.

Popper, Karl ([1957] 1964) The Poverty of Historicism. New York, NY: Harper & Row.

Škapars, Jānis (2005) The Baltic Way to Freedom: Non-Violent Struggle of the Baltic States in a Global Context. Riga: Zelta Grauds.

Sztompka, Piotr (1991) Society in Action: The Theory of Social Becoming. Chicago, IL: University of Chicago Press.

Sztompka, Piotr (1993) The Sociology of Social Change. Oxford: Blackwell.Sztompka, Piotr (2004) «The Trauma of Social Change: A Case of Post-

communist Societies» i Jeffrey C. Alexander, Ron Eyerman, Bernhard Giesen, Neil J. Smelser & Piotr Sztompka (red.) Cultural Trauma and Collective Identity. Berkeley, CA: University of California Press (155–95).

Åberg, Pelle (2008) Translating Popular Education: Civil Society Coope-ration between Sweden and Estonia. Stockholm: Stockholm Studies in Politics 124.





Å løse Russlands gåteNikolaj Berdjajevs publistikk under første verdenskrigBjørn Ditlef Nistad

Abstract: To solve the Russian riddle. Nikolai Berdyaev as a Publicist during the First World WarThis article presents the thoughts on Russia, Russian culture, nationalism and impe-rialism that were formulated in the polemical works written by the Russian philosop-her Nikolai Berdyaev during the First World War. In these works, Berdyaev claims that Russian culture is characterized by certain tensions, i.e. the tension between anarchism and state authoritarianism, and between anti-nationalistic humanism and crude nationalism. To explain these tensions, Berdyaev points to what he considers to be the dominance of «female» primordial forces and the lack of a «male» sense of personal responsibility in Russian culture. Berdyaev also contends that all great peoples are messianic, i.e. they have a mission to fulfi l; and he emphasizes that it is time for Russia to «say its word» to the world. The article further discusses how Berdyaev’s polemical works from this period have been evaluated by scholars who have studied the life and thoughts of Berdyaev and traces how ideas that were for-mulated in Berdyaev’s war-time works re-appear in his later writings. Finally, it con-tains a criticism of Berdyaev’s concepts and way of thinking.

Keywords: Nikolai Berdyaev, imperialism, messianism, nationalism, Russia

«Verdenskrigen spissformulerer spørsmålet om russisk nasjo-nal selverkjennelse. Den russiske nasjonale tanke føler behovet og forpliktelsen til å løse Russlands gåte, forstå Russlands idé, bestemme dets oppgave og plass i verden. Alle føler (…) at Russ-land står foran store, globale oppgaver. Men denne dype følelsen er ledsaget av bevisstheten om ubestemmeligheten, den tilnær-mede ubestemmeligheten, til disse oppgavene. Siden fjerne tider har det eksistert en forutanelse om at Russland er forutbestemt til et eller annet stort, at Russland er et spesielt land, ikke likt noe annet land i verden. Den russiske nasjonale idé livnærte seg av følelsen av at Russland var utvalgt av Gud og bar Gud. Dette

Bjørn Ditlef Nistadph.d., førstelektor ved Institutt for lit-teratur, områdestu-dier og europeiske språk, Universitetet i Oslo


374 Bjørn Ditlef Nistad


går igjen fra den gamle ideen om Moskva som det tredje Roma, via slavofi lien, til Dostojevskij, Vladimir Solovjov og dagens ny-slavofi ler. Til denne type ideer heftet det seg mye falskhet og løgn, men i dem gjenspeilte seg også noe ekte folkelig, ekte russisk. Et menneske kan ikke hele livet føle et eller annet særskilt og stort kall og være seg dette klart bevisst i perioder av den største ånde-lige oppløftethet, om dette mennesket ikke er kallet og forutbes-temt til noe betydningsfullt. Dette er biologisk umulig. Og også i livet til et helt folk er dette umulig» (Berdjajev 2007: 21).1

Sitatet er hentet fra Sudba Rossii (Russlands skjebne) (1918), en samling artikler om Russlands nasjonale identitet og misjon i verdenspolitikken, skrevet under første verdenskrig av fi losofen Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Temaet for foreliggende artikkel er Berdjajevs tanker i Sudba Rossii og andre skrifter forfattet i krigs-årene 1914–18 om Russland, det russiske folks egenart og russer-nes nasjonale og imperialistiske oppgaver.2 Artikkelen vil også kortfattet omtale fi losofen Vladimir Solovjovs (1853–1900) tanker om russisk nasjonalisme, ettersom disse utgjorde en viktig inspi-rasjonskilde for Berdjajevs betraktninger om Russland og det rus-siske folks historiske oppgaver. Målsetningen er å vurdere betyd-ningen av Berdjajevs publistikk under første verdenskrig – som knapt har blitt omtalt i sekundærfremstillinger av Berdjajevs liv og tenkning – ved å plassere krigstidspublistikken innenfor rammen av hans totale forfatterskap, og å vise hvordan temaer som behand-les i denne perioden dukker opp igjen i senere skrifter. Avslut-ningsvis presenteres en kortfattet kritikk av Berdjajevs teorier.

Berdjajevs krigstidspublistikk i sekundærlitteraturenBerdjajev, som ble forvist til Vest-Europa av bolsjevikregimet i 1922, er først og fremst kjent som forfatteren av skrifter som Istoki i smysl russkogo kommunizma (Den russiske kommunis-mens opphav og mening) (1937) og Russkaja ideja (Den russiske idé) (1946), der han presenterer sin oppfatning av de åndelige/mentale forutsetningene for opprettelsen av det kommunistiske regimet i Russland i 1917.3 Berdjajev er også kjent for sine mange

1. Alle sitater av Berdjajev og Solovjov i artikkelen er oversatt av forfatteren.2. Berdjajevs publistikk under første verdenskrig – som foruten Sudba Rossii omfatter

cirka 90 artikler – er trykket i Berdjajev (2007).3. Istoki i smysl russkogo kommunizma er gjenopptrykket i Berdjajev (1997) og Rus-

skaja ideja i Berdjajev (2004b).


375Å løse Russlands gåte


skrifter om religionsfi losofi ske spørsmål. Artiklene han skrev under første verdenskrig tillegges derimot knapt noen betydning av forfattere av studier av Berdjajevs liv og tenkning.

Donald A. Lowrie erklærer i Rebellious Prophet. A Life of Nicolai Berdyaev (1960) at Berdjajevs artikler under første ver-denskrig er abstrakte og ikke spesielt interessante. Han innrøm-mer imidlertid at Sudba Rossii er en bemerkelsesverdig bok som inneholder mange treffende karakteristikker av den russiske nasjonalkarakter og Russlands plass i verden. Lowrie påpeker også at Berdjajev hadde forutsett revolusjonen i 1917 lenge før den brøt ut, uten å dele intelligentsiaens illusjoner om at den ville utvi-kle seg på en fredelig måte (Lowrie 1960: 141–44).

I An Apostle of Freedom. Life and Teachings of Nicolas Ber-dyaev (1960) skriver Michel Alexander Vallon at Berdjajev under første verdenskrig hadde tiltro til Russlands skjebne og frelsende rolle for den slaviske rase. Denne tiltroen ble imidlertid dempet av følelsen av at en korrumperende sykdom hadde angrepet den russiske sjel. Revolusjonen i 1917 oppfattet Berdjajev ifølge Vallon som en nødvendig moralsk renselse, samtidig som han forholdt seg skeptisk til den (Vallon 1960: 106–07).

I Dilemmas of Reaction in Leninist Russia. The Christian Response to the Revolution in the Works of N. A. Berdyaev 1917–1924 (2003) behandler Christian Gottlieb Berdjajevs reaksjon på Oktoberrevolusjonen og etableringen av det kommunistiske ett-partiregimet i Russland. Gottlieb opplyser at Berdjajev publiserte et stort antall artikler fra utbruddet av Februarrevolusjonen i 1917 til sommeren 1918, og at disse er interessante da de avdekker hans syn på revolusjonen slik den utviklet seg fra dag til dag. Gottlieb tar imidlertid ikke for seg innholdet i disse artiklene (Gottlieb 2003: 149–51).

Også Nikolaj Poltoratskijs Berdjajev i Rossija (Berdjajev og Russland) (1967) behandler Sudba Rossii, herunder Berdjajevs tanker om den russiske kulturs spaltethet og russernes kvinnelig-het. Berdjajevs øvrige publistikk under første verdenskrig kom-mer Poltoratskij ikke inn på. Denne boken er dessuten et forsøk på å sammenfatte Berdjajevs tanker om Russland i et slags altomfat-tende system, og ikke en kronologisk gjennomgang av Berdjajevs skrifter.4

4. Unntaket er Berdjajevs Russkaja ideja (1946), som forfatteren prøver å vise bryter med Berdjajevs tidligere historiske skrifter ved å være mer «nihilistisk» og «anarkis-tisk».




Til tross for dette fraværet av oppmerksomhet i sekundærlit-teraturen, er Berdjajevs lite påaktede krigstidspublistikk verdt et nærmere studium. Blant annet fremsetter han her en rekke provo-serende tanker om russisk kultur og historie som senere går igjen i hans mer kjente skrifter. I det følgende skal vi se nærmere på Berdjajevs tanker om krigens nødvendighet, betydning av nasjo-nalitet, spenningene i russisk kultur, russernes kvinnelighet og russisk messianisme slik de presenteres i denne perioden.

Krigens nødvendighetAlt som skjer i vår fysiske verden er kun et uttrykk for en dypere-liggende åndelig virkelighet, fastslår Berdjajev i Sudba Rossii: «Alt som i dag foregår i krigen materielt og i det ytre, er kun symboler for det som foregår i en annen, dypere, åndelig virke-lighet» (Berdjajev 2007: 50), og: «En kan si at krigen foregår i himmelen, i andre lag av tilværelsen, i åndens dyp, og synlige på det materielle plan er kun de ytre tegn på det som foregår i dypet» (ibid.: 156). Krigens vold er med andre ord kun et uttrykk for vold og oppløsning på det åndelige plan: menneskehetens ånde-lige oppløsning og den bestående borgerlige verdens falskhet og forfall. Og denne oppløsningen har alle mennesker et kollektivt ansvar for.

Å tro at krigen kan bekjempes ved hjelp av pasifi sme og andre jordisk-rasjonelle tiltak, er imidlertid en illusjon. Inntil historien når sin avslutning ved Dommedag og Kristi gjenkomst, vil til-værelsen være preget av kampen mellom lys og mørke, godt og ondt – og følgelig også av krig (Berdjajev 2007: 156–61). Å ville påtvinge vår ufullkomne verden en absolutt moral basert på total avvisning av vold og krig er hykleri, hevder han. En ansvarlig holdning til krigen er å erkjenne at den er nødvendig, slik vår verden er innrettet, og å kjempe for sitt lands interesser – samtidig som en innser at krig fundamentalt sett er galt.

Betydningen av nasjonalitetNasjonalitet i betydningen nasjonal identitet er et av tilværelsens grunnleggende prinsipper, fremhever Berdjajev i Sudba Rossii. På samme måte som et individ har en personlighet, har et folk en nasjonalitet. Og på samme måte som det er meningsløst å fore-stille seg menneskehetens forening som avskaffelse av all indivi-dualitet, er det like meningsløst å forestille seg menneskehetens




forening som avskaffelse av alle nasjonale forskjeller. Individ, nasjonalitet og menneskehet er kun ulike former for individualitet. Menneskehetens forening er kun mulig gjennom dannelsen av og kampen mellom forskjellige nasjonaliteter og folkeslag (Berdjajev 2007: 91–94). Å tro at det er mulig å befri seg fra sin nasjonalitet, er en illusjon – å fl ykte fra det nasjonale fellesskapet slik de rus-siske vandrerne og Tolstoj forsøkte, var kun et uttrykk nettopp for deres russiskhet.

Nasjonalitet er noe langt mer grunnleggende enn klasser og politiske partier, fremhever Berdjajev. Han unnlater imidlertid å presisere nøyaktig hva nasjonalitet består i; verken rase, territo-rium, språk eller religion er i seg selv tilstrekkelig for å defi nere hva en nasjon er. I likhet med alt annet som har en individuell eksistens, er nasjonalitet noe mystisk og irrasjonelt. Like absurd som å tro at menneskeheten kan erstatte nasjonalitet, er det imid-lertid å tro at nasjonalitet kan erstatte menneskeheten. På samme måte som menneskeheten forutsetter nasjonaliteter, forutsetter nasjonaliteter menneskeheten (Berdjajev 2007: 94–97).

Den vestvendte intelligentsiaen gjorde ifølge Berdjajev aldri noe forsøk på å presisere hva russernes nasjonale identitet og misjon i verdenspolitikken består i – den var utelukkende kosmo-politisk orientert. Og det tsaristiske regimet og slavofi lene repre-senterte hver på sin måte en sneversynt, eksklusiv nasjonalisme uten et universelt perspektiv (Berdjajev 2007: 36–37, 120, 126–32). Den pågående verdenskrigen gjør det imidlertid nødvendig for russerne å tenke gjennom hva deres nasjonale identitet består i, og hvilken oppgave forsynet har utpekt dem til å utføre.

Russlands gåteRussland er en gåte, erklærer Berdjajev. Vesteuropeerne erkjen-ner Russlands militære makt, men forstår ikke russernes kultur. Heller ikke russerne selv forstår hvem de er og hva deres nasjo-nale oppgave består i. For å fi nne svar på disse spørsmålene, er det ifølge Berdjajev nødvendig å ta utgangspunkt i spaltetheten i russisk kultur – en spaltethet som kommer til uttrykk ved spen-ningsforholdet mellom frihet og undertrykkelse og mellom all-menneskelighet og sneversynt nasjonalisme.

Russerne er verdens mest anarkistiske folk, hevder Berdjajev. Alle russiske forfattere, tenkere og publisister av betydning har vært mot staten. Slavofi lene og Dostojevskij var like mye anar-kister som Bakunin og Kropotkin. Tolstoj utformet en egenartet




religiøst begrunnet anarkisme. Den russiske agrarsosialismen var anarkistisk. For det russiske folk var statlig makt alltid noe frem-med det ikke ønsket å ta del i. Men samtidig har russerne skapt verdens sterkeste og mest byråkratiske stat. Fra middelalderfyr-sten Ivan Kalitas tid og frem til i dag har mesteparten av russernes krefter gått med til å styrke staten og bygge opp et imperium, og et sivilt samfunn har knapt nok fått rom til å utvikle seg. Russerne er også verdens minst nasjonalistiske folkeslag, påstår Berdjajev. Mens tyskere, engelskmenn og franskmenn er nasjonale sjåvinis-ter, skammer russerne seg nærmest over sin nasjonalitet, og den russiske intelligentsiaen har alltid bekjent seg til allmenneskelige idealer. Men samtidig er Russland verdens mest nasjonalistiske land, preget av brautende selvforherligelse, undertrykkelse av nasjonale minoriteter og russifi sering. Og det «hellige Russland» fremstilles som verdens eneste kristne land (Berdjajev 2007: 23–27).

Denne spaltetheten i russisk kultur – hvorfor verdens mest fri-hetselskende folk har skapt verdens mest undertrykkende stat, og hvorfor russerne både tar avstand fra og bekjenner seg til nasjonal eksklusivitet – har verken slavofi lenes eller de vestvendtes his-toriefi losofi ske teorier kunnet forklare, fremhever Berdjajev. For å forstå spaltetheten mener han det er nødvendig å ta for seg det særegne forholdet mellom «kvinnelighet» og «mannlighet» i den russiske folkekarakteren.

Russernes kvinnelighetIfølge Berdjajev har det ordnende mannlige prinsipp aldri kun-net overvinne de kaotiske kvinnelige elementærkreftene i russisk kultur. Et ordnende og disiplinerende mannlig prinsipp var aldri noe russerne selv utviklet, men noe de mottok utenfra. Russeren er som jomfruen som venter på ridderen som skal frelse henne – en franskmann, tysker eller, i tidligere tider, en greker. Russerne har alltid befunnet seg i et avhengighetsforhold til det mannlige Vesten, men har aldri tatt til seg og blitt en del av Vestens kultur. Enten underordner russerne seg servilt Vesten, eller så fordøm-mer de det i rabiat nasjonalisme. Denne mangelen på mannlighet – det dionysiske elements fortrengning av det apollinske – mener Berdjajev er årsaken til de krasse motsetningene og svingningene i russisk kultur. Anarkisme avføder byråkratisk statlighet, frihet avføder slaveri og kosmopolitisme avføder ytterliggående nasjo-nalisme. Også i andre land fi nnes det slike motsetninger, men




kun i Russland springer anti-tesen direkte ut av tesen (Berdjajev 2007: 32).

Russernes kvinnelighet er delvis geografi sk betinget, reson-nerer han. Det vestlige menneske føler seg undertrykket av det begrensede geografi ske området det befi nner seg på og søker å befri seg ved hjelp av egne krefter. Russeren føler derimot at de endeløse russiske slettene beskytter ham, og at han selv ikke behøver å anstrenge seg. Det vestlige menneskets ordenssans og småborgerlighet – som er frembrakt av mangelen på livsrom – har russeren alltid foraktet. Tyskeren tror at han må redde Tysk-land; russeren tror at Russland vil redde ham (Berdjajev 2007: 41, 71–72).

Også i deres forhold til religion kommer russernes kvinnelig-het til uttrykk. Fremfor å utvikle en moralsk personlighet søker russerne tilfl ukt i det religiøse kollektivet, «i moderjord, i de kol-lektive nasjonale elementærkreftene, i dyrisk varme» (Berdjajev 2007: 28). Alt den russiske kirken krever av de troende, er at de er ydmyke. Og fremfor å utvikle det hellige i seg selv, satser russerne på at hellige personer går i forbønn for dem. Russeren tror ikke at han kan frelse seg selv, men at han vil bli frelst fordi det store Russland har så mange hellige, skriver Berdjajev (ibid. 28–29, 78–81).

Skal Russland kunne virkeliggjøre sine nasjonale oppgaver, må imidlertid russerne utvikle mannlige karaktertrekk som kan motvirke dette sterke kvinnelige innslaget i kulturen, fremhever Berdjajev. Ikke minst mener han det er viktig at russerne utvikler en «mannlig» moral basert på personlig ansvar.

Russlands imperialistiske oppgaverRusserne har ifølge Berdjajev av det guddommelige forsyn blitt gitt en imperialistisk oppgave. Men denne imperialistiske oppga-ven er fundamentalt forskjellig fra Vestens imperialisme, som er styrt av sneversynte nasjonale interesser. Russernes oppgave er ikke å undertrykke andre folk, men å forene Vest og Øst, Europa og Asia. Russlands imperialisme må derfor være basert på aner-kjennelse av ethvert folks individualitet, hevder Berdjajev. Et stort land som Russland kan ikke basere sin nasjonalitetspolitikk på nasjonal undertrykkelse – da vil imperiet falle fra hverandre. Sne-versynt nasjonalisme og nasjonal undertrykkelse er et kjennetegn på svake stater som frykter for sin eksistens, ikke på imperier (Berdjajev 2007: 108–09).




Verken det tsaristiske regimets «offi sielle nasjonalisme» – altså den ideologien som var basert på formelen ortodoksi, autokrati og patriotisme – eller slavofi lene forstod ifølge Berdjajev at Russland kunne virkeliggjøre sin imperialistiske oppgave bare gjennom å respektere alle folks rett til en egen nasjonal identitet. Ikke minst kom dette tydelig frem i forhold til polakkene, som både tsarregi-met og slavofi lene ville russifi sere (Berdjajev 2007: 109, 128–29).

Konkret kan russisk utenrikspolitikk kun ha to målsettinger, skriver han: erobring av Konstantinopel («herredømme over stre-dene») og befrielse av undertrykte folkeslag, det vil si de under-trykte sørslaverne i Habsburg-imperiet. Men forutsetningen for at Russland skal kunne befri undertrykte folkeslag, er ifølge Berd-jajev at russerne selv slutter å undertrykke andre nasjonaliteter i sitt imperium. Russlands forhold til polakkene er et «universelt spørsmål» som må løses på en «frigjørende måte», understreker han. Og også det jødiske, fi nske, armenske og andre nasjonalitets-spørsmål må løses i en «frigjørende ånd» (Berdjajev 2007: 110). Hva han legger i en slik «frigjørende» løsning på nasjonalitets-konfl iktene, utdyper han imidlertid ikke.

Russerne – et utvalgt folkTanken om at ett folk skulle være utvalgt av Gud til å utføre en stor oppgave, er en jødisk forestilling som er uforenlig med kris-tendommen. Men det betyr ikke at messianisme er noe som må forkastes, understreker Berdjajev. Alle folk har fått en oppgave av Gud, alle har de noe å tilføre menneskeheten, og alle er de der-for messianistiske. Alle store folk gjennomlever en messianistisk periode, en tid da historien har utpekt dem til å utføre noe stort og nytt for verden, en epoke da de opplever sin høyeste åndelige opp-blomstring, erklærer Berdjajev. Den tyske messianismen utfoldet seg på begynnelsen av 1800-tallet. Men i skrivende stund var det åpenbart for Berdjajev at den tyske messianismen befant seg ved sitt endepunkt, at den tyske kulturen hadde brukt opp sine ånde-lige krefter. Samtidig hadde en «profetisk følelse» vokst frem i det russiske folk, en følelse av at timen hadde kommet da Russland skulle åpenbare sin ånd for verden – at Russland var kallet til «å si sitt nye ord til verden, slik den latinske verden og den germanske verden allerede har sagt det» (Berdjajev 2007: 35–36).

For at den russiske messianismen skulle bli en kristen mes-sianisme – og ikke en sneversynt «jødisk» messianisme – var det imidlertid ifølge Berdjajev nødvendig at den frigjorde seg fra




slavofi le forestillinger om at russerne er det eneste virkelig kristne folk, at Vesten representerer en ugudelig, råtten sivilisasjon etc. Slike forestillinger var ikke kun knyttet til det tsaristiske regi-mets «offi sielle» slavofi le doktrine, men også til folkelige slavofi le tankemønstre (Berdjajev 2007: 36–37). Som et eksempel på en person som maktet å overvinne russernes «jødiske» messianisme, trekker Berdjajev frem den religiøse mystikeren Vladimir Solov-jov; Solovjovs messianisme var ikke sneversynt nasjonalistisk, men universell (se nedenfor) (ibid. 29, 37).

Øvrig krigstidspublistikkI sine øvrige artikler forfattet under første verdenskrig utdyper Berdjajev tankene i Sudba Rossii. De fl este av disse artiklene ble publisert i det liberale organet Birzjevye vedomosti (Børstiden-der), men enkelte ble også trykket i liberaldemokratiske aviser som Russkaja mysl (Den russiske tanke), Russkaja svoboda (Den russiske frihet) og Narodopravstvo (Folkets rett).

Også i fl ere av disse artiklene kritiserer Berdjajev russernes «kvinnelighet», som han mener er årsaken til at hans landsmenn verken har en forståelse av individet som moralsk subjekt eller av staten som et organ som står over partier og gruppeinteresser, men i stedet søker tilfl ukt i diverse kollektiver (Berdjajev 2007: 277–78, 290, 521–22). Han behandler også betydningen av patriotisme og russernes mangel på sådan. Han fremhever at patriotisme er vik-tigere enn klasseinteresser, og at det ikke er noen motsetning mel-lom patriotisme og kosmopolitisme. Nasjoner er noe som virkelig eksisterer, mens klasser er konstruerte størrelser; og menneske-hetens forening er kun tenkbar i form av en forening av de indi-vidualitetene de ulike nasjonene utgjør (ibid. 323, 394, 520, 699).

Verken høyresiden eller venstresiden i Russland har utviklet en sann patriotisme, hevder Berdjajev. Høyresiden tror at patrio-tisme er det samme som oppslutning om tsarregimets «offi sielle nasjonalisme» og undertrykkelse av den «samfunnsnedbrytende» venstresiden. Samtidig gir venstresiden høyresiden monopol på patriotisme ved instinktivt å avvise alle former for fedrelands-kjærlighet som støtte til den bestående samfunnsorden (Berdja-jev 2007: 330–31, 396–97). Resultatet, skriver han i artikkelen «Novaja Rossija» (Det nye Russland) (1915), er en destruktiv runddans der høyresidens undertrykkelse frembringer venstre-sidens revolusjonære opprørsforsøk, venstresidens revolusjonære opprørsforsøk resulterer i enda hardere undertrykkelse fra høy-




residen, som igjen øker venstresidens opprørsvilje, og så videre (ibid. 276–81). En virkelig patriotisme kan dermed ifølge Berd-jajev verken baseres på de vestvendtes eller slavofi lenes teorier da begge disse tankeretningene fremstår som provinsielle og forel-dede (ibid. 252, 291–92).

Russlands misjon i verdenspolitikken er å forsvare undertrykte folk, erklærer Berdjajev i artikkelen «Imperializm svjasjtsjennyj i imperializm burzjuaznyj» (Hellig imperialisme og borgerlig imperialisme) (1914). Mens den borgerlige imperialismen, som Tyskland er den mest utpregede representanten for, går ut på å undertrykke og utbytte andre folk, er Russlands oppgave å fri-gjøre undertrykte nasjoner og å forsvare ideen om en forening av menneskeheten der alle nasjoner beholder sine individuelle særtrekk. For å kunne fullføre denne historiske oppgaven må russerne frigjøre seg fra alle «partikulære» hensyn, det vil si fra sneversynt nasjonalisme (Berdjajev 2007: 265–70). I en annen artikkel advarer Berdjajev mot å tilføre det russiske folk en «vest-lig», eksklusiv nasjonalfølelse eller imperialistisk ideologi: «Hele Russlands nasjonale egenart består i at dets nasjonale individua-litet utelukker nasjonalisme. Russland er mest nasjonalt når det er minst nasjonalistisk» (ibid. 299). Samtidig erklærer han imid-lertid at Russland ikke bare må befri undertrykte slaviske folk fra deres tyske og østerrikske herrer – og sørge for en rettferdig løsning på det polske spørsmål – men også erobre Konstantino-pel for å sikre seg adgang til Middelhavet (ibid. 300–03). Og i fl ere artikler fremhever han at den slaviske rase ennå ikke har sagt menneskeheten «sitt ord» (ibid. 245, 427, 434).

Februarrevolusjonen i 1917 og tsarismens sammenbrudd er Berdjajev i utgangspunktet positiv til. I en artikkel skrevet i april 1917 betegner han således Februarrevolusjonen som nasjonal, patriotisk og hevet over alle klasseinteresser (Berdjajev 2007: 501–07). Og i en artikkel skrevet i mai samme år, roser han den provisoriske regjeringen for ikke å være drevet av egoistiske hen-syn eller maktlyst, men ha fedrelandets redning som mål (ibid. 534–37). I senere artikler blir han imidlertid stadig mer kritisk til revolusjonen, som han nå mener innebærer at menneskets frihet og verdighet ofres til fordel for likhet. Til slutt ender han opp med å betegne Februarrevolusjonen som et galehus og en illustrasjon til Dostojevskijs roman Besy (De besatte) (ibid. 579–84, 611–17, 648–54).

I artikkelen «Svobodnyj narod» (Et fritt folk), skrevet i juni 1917, beskriver Berdjajev demokratiet som et positivt alternativ til




klassediktatur (Berdjajev 2007: 555–60). I diverse andre artikler er han imidlertid særdeles kritisk til demokratiet, som han mener innebærer at kvalitet ofres til fordel for kvantitet. Helt uavhen-gig av deres klassemessige posisjon er det de beste individene – og ikke massen – som skal styre, fremhever han (ibid. 505, 621, 630–35). Lenin og bolsjevikene er Berdjajev kategorisk negativt innstilt til. I en artikkel sidestiller han dem med Sorte hundre-tilhengere, i en annen erklærer han at bolsjevismen representerer en germanisering av Russland (Berdjajev 2007: 555–60, 661–66).

Samtidig som Berdjajev er kritisk til måten revolusjonen kom til å utvikle seg, er han imidlertid klar på at en tilbakevending til det før-revolusjonære samfunnet verken er mulig eller ønskelig. Og i den ovennevnte artikkelen hvor han roser Februarrevolusjo-nen for å være hevet over klasseinteresser, tar han endog til orde for «dristige reformer» for å innføre en eller annen form for stats-sosialisme. Så lenge hensikten er å fremme hele folkets og statens interesser, og ikke snevre klasseinteresser, er slike reformer legi-time og nødvendige, mener han (ibid. 504).

Berdjajev i Vladimir Solovjovs fotsporBerdjajevs betraktninger om russisk nasjonal identitet og Russ-lands oppgave i verdenspolitikken i Sudba Rossii og andre skrifter forfattet i krigsårene 1914–18, er – slik han selv påpeker – påvir-ket av den religiøse fi losofen Vladimir Solovjovs tanker om rus-sisk nasjonalisme, nærmere bestemt av Solovjovs artikkelsamling Natsionalnyj vopros v Rossii (Det nasjonale spørsmål i Russland) (utgitt i to bind i 1884 og 1891). Her erklærer Solovjov at en må skille mellom nasjonalitet og nasjonalisme på samme vis som en må skille mellom personlighet og egoisme. Alle kristnes mål må være menneskehetens organiske forening i «gudemenneskeheten»,5 skriver han. De enkelte menneskene er cellene i en slik organisk forening. Og nasjonene er det som binder menneskene sammen – slik organene i en organisme holder cellene sammen. Men nasjonal selvutfoldelse må alltid være underordnet hensynet til menneskehetens felles beste – på samme måte som organene i en

5. «Gudemenneskeheten» er et sentralt begrep hos Solovjov og går ut på at møtet mel-lom Gud og menneskene ikke var en engangshendelse knyttet til Kristi tilsynekomst, men er en pågående prosess som leder hele menneskeheten frem til frelse. En del av denne prosessen er at menneskene forvandles til frie og tenkende personligheter, tar avstand fra det onde i seg og erkjenner sin enhet med alle mennesker og hele skaper-verket.




sunn organisme ikke får utvikle seg på bekostning av hverandre (Solovjov 2007: 14–21, 36–37).

Russernes nasjonale oppgave er ifølge Solovjov å forene Øst og Vest, Øst-kirken og Vest-kirken. Denne oppgaven er i samsvar med russernes nasjonale egenart – en egenart som ikke kommer til uttrykk i form av streben etter makt, ære og rikdom, men i forestillingen om Det hellige Russland (Solovjov 2007: 69–72). Solovjov er samtidig svært kritisk til slavofi lenes teorier. Slavo-fi lene hadde, ifølge Solovjov, utviklet seg fra å dyrke det russiske folk som legemliggjører av en universell sannhet til å dyrke fol-ket som naturkraft, for til slutt å ende opp med å dyrke de nasjo-nale ensidigheter og historiske anomalier som adskiller det rus-siske folk fra den dannede menneskehet (ibid. 236–37, 282–83, 300–02).

I Natsionalnyj vopros v Rossii kritiserer Solovjov også – nær-mest på samme måte som Berdjajev noen tiår senere – det han betegner som russernes manglende respekt for lover og regler og russiske nasjonalisters forsøk på å bortforklare denne utilstrek-keligheten. Om det virkelig er slik russiske nasjonalister hevder, at russerne har en mer utviklet moralfølelse enn folkene i Vest-Europa, bør denne moralfølelsen komme til uttrykk i form av etterlevelse av lover og regler, ikke ved at de skjødesløst settes til side, skriver han (Solovjov 2007: 445–47). Ei heller kan russernes religiøse kall og deres mange hellige personer brukes til å forsvare manglende respekt for juridiske prinsipper:

Om vår «moralitet» virkelig svinger mellom hellighet og uærlighet i det den unnviker den nødvendige moralske middelvei som kjennetegnes ved et samvittighetsfullt forhold til egne plikter og andres rettigheter, om det hos oss virkelig er lettere å møte en hellig person enn rett og slett et ærlig menneske (slik jeg hørte det fra noen slavofi ler), så er jo dette en nasjonal utilstrekkelighet som en må vedgå, og ikke et fortrinn som en kan skryte av (ibid. 448).

Betydningen av Berdjajevs publistikk under første verdenskrigTil tross for at Berdjajevs artikler forfattet under første verdens-krig har vært lite omtalt, er de som nevnt interessante i den for-stand at de for første gang presenterer ideer som senere dukker opp i mer kjente skrifter av Berdjajev. I det følgende presenteres noen eksempler på dette.




I Dukhi russkoj revoljutsii (Den russiske revolusjons ånder) (1918) – Berdjajevs bidrag til Iz glubiny (De profundis), en påtenkt, men ikke utgitt essaysamling der en gruppe russiske intellektuelle ønsket å ta et oppgjør med revolusjonen i 1917 – erklærer Berd-jajev at Gogol, Dostojevskij og Tolstoj hver på sin måte hadde foregrepet revolusjonen i 1917: Gogol avdekket mangelen på indi-vider i betydningen moralske personligheter i Russland; Dosto-jevskij avslørte at medlemmene av den russiske revolusjonære intelligentsiaen var tilhengere av en apokalyptisk kvasi-religion, samtidig som de aldri gjorde noe konkret for å gjøre livet til sine medmennesker bedre; Tolstoj umuliggjorde med sin kategoriske avvisning av enhver sivilisasjon utviklingen av moralske indivi-der i Russland (Berdjajev 2007: 779–81, 785–88, 800–03). Det er ikke vanskelig å se at disse tankene har klare berøringspunkter med Berdjajevs betraktninger i Sudba Rossii om russernes kvin-nelighet og mangelen på mannlige karaktertrekk i russisk kultur.

I Filosofi ja neravenstva (Ulikhetens fi losofi ) – kampskrif-tet han skrev i 1918 rettet mot «mine fi ender, folk av en for meg fi endtlig ånd» – behandler Berdjajev nok en gang russernes kvin-nelighet og de etter hans mening skjebnesvangre følger denne kvinneligheten har fått for russisk kulturutvikling. I motsetning til i Vest-Europa klarte ikke den mannlige, disiplinerende ånd i Russland å underkue de kvinnelige, spontane livskreftene, skriver Berdjajev. Resultatet ble at russerne alltid har måttet kalle frem-mede til å herske over seg, det være seg varjager (vikinger) eller tyske byråkrater. Denne fremmedheten i forhold til herskerne bidro både til at russerne skapte et eneveldig, undertrykkende statsapparat og til at de kastet seg ut i tøylesløse, anarkistiske opp-rør mot makthaverne (Berdjajev 2004a: 489–90). Striden mellom slavofi ler og vestvendte og den mangefasetterte russiske popu-lismen (narodnitsjestvo) var etter Berdjajevs mening et resultat av at russerne manglet en klar nasjonal identitet, noe som igjen skyldtes det uavklarte forholdet mellom mannlige og kvinnelige prinsipper i russisk kultur (ibid. 492–95). Kvinneligheten bidro dessuten til at individet druknet i kollektivet, og at moralisme for-trengte juridiske prinsipper (ibid. 495–96).

I Smysl istorii (Historiens mening) (1923) erklærer Berdjajev at viljen til «liv» – forstått både som vilje til sosial rettferdighet og som vilje til en religiøst basert omdanning av det jordiske liv – for russerne alltid var sterkere enn viljen til kultur (Berdjajev 1969: 268–69). Renessansens avslutning og humanismens krise, to av de sentrale temaene i Smysl istorii, kommer ifølge Berdjajev dertil




sterkere til uttrykk i Russland enn i Vest-Europa – uten at Russ-land selv kan sies å ha opplevd renessansen og humanismen (ibid. 219–21). I Novoje srednevekovje (En ny middelalder) (1924) – en bredt anlagt studie av samtidens kulturkrise som omhandler både Vest-Europa og Russland – behandler Berdjajev konfl ikten mel-lom den europeiserte eliten og de uopplyste, udisiplinerte folke-massene i Russland, en konfl ikt som førte til det gamle Russlands undergang i det øyeblikk troen på en guddommelig tsar ikke len-ger maktet å holde folket i age (Berdjajev 2004c: 585–89). Berd-jajevs betraktninger om kulturens svake stilling i Russland i disse verkene kan relateres til hans tanker i Sudba Rossii om hvordan et mannlig kultiverende og disiplinerende prinsipp hos russerne aldri klarte å temme de kvinnelige elementærkreftene.

I Istoki i smysl russkogo kommunizma, opprinnelig utgitt på engelsk i 1937 med tittelen The Origin of Russian Communism, erklærer Berdjajev at russisk kultur er full av kontraster. Det rus-siske folk er både statsforherligende og anarkistisk, nasjonalistisk og allmenneskelig, grusomt og usedvanlig menneskelig. Disse kontrastene skyldes konfl ikten mellom ønsket om statlig storhet og folkets lengsel etter frihet og rettferdighet – og de må relateres til russernes maksimalistiske natur, hevder han (Berdjajev 1997: 255–56). Videre fremhever Berdjajev at det knapt eksisterte sosi-ale klasser i vestlig forstand i det før-revolusjonære Russland, og at det lille sjiktet av opplyste og dannede mennesker som faktisk fantes, intelligentsiaen, var adskilt fra både myndighetene og fol-kemassene (ibid. 255). Og han påpeker at møtet med Vesten ikke tilførte russerne sivilisasjonsbyggende verdier, men tvert imot fri-gjorde opprørske, dionysiske og demoniske krefter (ibid. 316–17). Bolsjevikene nyttiggjorde seg alle konfl iktene i det før-revolusjo-nære Russland for å komme til makten, men innførte samtidig et nytt despotisk styre. Dette var ifølge Berdjajev et uttrykk for russernes kvinnelige natur – de har alltid latt seg lede av et frem-med mannlig prinsipp, i dette tilfellet bolsjevikene (ibid. 360–61).

I Russkaja ideja (1946) gjentar Berdjajev påstanden om at den russiske kultur er preget av skarpe motsetninger – og henviser samtidig til sin beskrivelse av disse motsetningene i Sudba Rossii. Han beskriver russisk kultur som preget av motsetningen mellom despotisme og anarkisme, grusomhet og menneskelighet, indivi-dualisme og kollektivisme, nasjonalisme og allmenneskelighet, søken etter Gud og militant gudløshet. Disse motsetningene må, slik Berdjajev ser det, relateres til den grenseløse russiske jorden som gjorde at også den russiske folkesjelen ble grenseløs og søkte




mot det ekstreme. Til forskjell fra i Vest-Europa, der menneskene levde i en verden preget av overleverte kulturelle verdier, og der kontrastene var langt mindre, oppstod det i Russland verken et virkelig aristokrati eller et virkelig borgerskap – noe som gjorde at den historiske utviklingen i Russland skulle komme til å avvike fra historien til det stadig mer borgerliggjorte Vest-Europa (Berd-jajev 2004b: 13–18, 213–14).

Berdjajev fremhever også hvordan kampen mot imperiet var et hovedmotiv i russisk idéhistorie fra slutten av 1700-tallet frem til revolusjonen i 1917, og at det var et sterkt anarkistisk innslag i nesten alle politiske og kulturelle strømninger – fra slavofi lene til den revolusjonære intelligentsiaen – i denne perioden (Berdjajev 2004b: 143–45). Og han påpeker at det er en konfl ikt mellom den germanske aggressive, mannlige ånd og russernes mer kvinnelige sjel – samtidig som han nå anklager tyskerne for å ha overdrevet russernes kvinnelighet (ibid. 246–47).

Berdjajevs teorier i et kritisk perspektivBerdjajevs tanker om russisk nasjonal identitet og Russlands his-toriske misjon er fengslende lesning – ikke minst takket være hans evne til å formulere dem på en elegant måte. Men de er også kontroversielle, og det kan reises fl ere innvendinger mot dem. Er det for eksempel nødvendigvis slik at russisk historie er preget av større kontraster og svingninger enn historien til andre nasjo-ner? Et nærliggende tilfelle å sammenligne med er tysk historie. På 1700-tallet ble tyskerne betraktet som livsfjerne drømmere og kosmopolitter. På 1800-tallet gjennomlevde tyskerne en mislyk-ket folkerevolusjon; deretter samlet Bismarck Tyskland «oven-fra» ved hjelp av tre kriger. På 1900-tallet skapte tyskerne både verdens mest demokratiske forfatning (Weimarforfatningen) og Hitler-diktaturet; i tillegg gjennomlevde de to verdenskriger og delingen av sitt fedreland. I dag er tyskerne forfatningspatrioter og tilhengere av grønne verdier. Er ikke tysk historie minst like full av kontraster og svingninger som den russiske? Eller hva med fransk historie med dens mange revolusjoner og konfl ikten mel-lom det sekulære og det katolske? Eller hva med engelsk historie med dens strid mellom konge og parlament, religionskriger og bitre klassemotsetninger?

Man kan også spørre om det russiske folks evne til å avfi nne seg med sin situasjon ikke er et minst like fremtredende trekk ved russisk historie som opprørskhet. Fremtredende medlemmer




av intelligentsiaen i Tsar-Russland var utvilsomt anarkister, men gjaldt dette også de russiske bøndene, slik Berdjajev hevder? Kan russiske bønder på 1800-tallet som trodde på Gud og tsaren og utleverte revolusjonære agitatorer til politiet, betraktes som opp-rørere? Eller er det slik at når Berdjajev skriver om den «russiske idé», er det i realiteten den russiske intelligentsiaen, og ikke det russiske folk, han skriver om?

Videre er det grunn til å spørre hva Berdjajevs forsøk på å for-klare spenningene og konfl iktene i det før-revolusjonære Russ-land gjennom å trekke inn mannlighet og kvinnelighet, egentlig tilfører. Er ikke faktorer som Peter den stores vestliggjørende reformer, opprettholdelsen av livegenskapet frem til 1861, en hur-tig industrialisering og fremveksten av en rotløs arbeiderklasse tilstrekkelig for å forklare disse spenningene og konfl iktene? Har i det hele tatt begreper som mannlighet og kvinnelighet noen forklaringskraft i denne sammenheng? Er det ikke like umulig å forholde seg til en påstand om at et folks kultur og historiske utvikling skyldes «blandingsforholdet» mellom mannlighet og kvinnelighet, som til Berdjajevs påstand om at alt som skjer i vår fysiske verden, kun er et uttrykk for en dypereliggende åndelig virkelighet?

Hva gjelder Berdjajevs syn på nasjonalitet som noe mystisk og irrasjonelt, slik han fremhever det i sine historiefi losofi ske betraktninger forfattet under første verdenskrig, representerer dette knapt noe originalt – denne type oppfatninger gav publisis-ter i alle de krigførende land uttrykk for. Berdjajevs tilnærming til russisk nasjonalisme, imperialisme og messianisme og hans kri-tikk av både den «offi sielle nasjonalismen» og slavofi lenes teorier viser at han – til tross for den pågående verdenskrigen – ikke var noen rabiat nasjonalist eller panslavist, men en moderat nasjona-list. Hans holdninger til disse temaene var imidlertid primært en videreutvikling av Vladimir Solovjovs tanker om russisk nasjo-nalisme.

Den kanskje viktigste innvendingen mot både Berdjajevs publistikk under første verdenskrig så vel som hans historiefi lo-sofi ske skrifter i sin alminnelighet, er imidlertid at hans teorier og begreper er så abstrakte at det knapt er mulig å argumentere mot dem. I sine historisk-fi losofi ske utlegninger foretar Berdjajev et «sveip» gjennom russisk historie der han velger ut de perso-nene og begivenhetene som støtter opp under hans teorier. Og i sin publistikk under første verdenskrig kommer Berdjajev knapt inn på krigens faktiske utvikling og hvilken politikk russiske




myndigheter konkret burde føre,6 men nøyer seg med abstrakte utsagn om forskjellen mellom kristen og jødisk messianisme og Russlands plikt til å forsvare undertrykte folkeslag. Heller ikke Berdjajevs kommentarer til hvordan den russiske revolusjon kom til å utvikle seg er preget av en vilje til å analysere revolusjonens faktiske utvikling, men kretser i stedet rundt slike abstrakte for-hold som russernes kvinnelighet og kollektivisme, hvorfor patrio-tisme er viktigere enn klasseinteresser og tanker om demokratiet som en trussel mot individets frihet.

Til tross for alle innvendingene man kan ha – og kanskje også bør ha – mot Berdjajevs teorier og begreper, er det imidlertid for-friskende å lese hans skrifter. Og krigstidspublistikken forsvarer etter min mening sin plass i lesingen av Berdjajevs samlede forfat-terskap.

LitteraturBerdjajev, Nikolaj (1969) Smysl istorii. Opyt fi losofi i tsjelovetsjeskoj sudby.

Paris: YMCA-PRESS.Berdjajev, Nikolaj (1997) Filosofi ja svobody/Istoki i smysl russkogo kom-

munizma. Moskva: Svarog i K.Berdjajev, Nikolaj (2004a) Filosofi ja svobody. Moskva: Izdatelstvo Folio.Berdjajev, Nikolaj (2004b) Russkaja ideja/Samopoznanije. Moskva: Izda-

telstvo Folio.Berdjajev, Nikolaj (2004c) Smysl tvortsjestva. Moskva: Izdatelstvo Folio.Berdjajev, Nikolaj (2007) Padenije svjasjtsjennogo russkogo tsarstva.

Publitsistika 1914–1922. Moskva: Izdatelstvo Astrel.Gottlieb, Christian (2003) Dilemmas of Reaction in Leninist Russia. The

Christian Response to the Revolution in the Works of N. A. Berdyaev 1917–1924. Odense: University Press of Southern Denmark.

Lowrie, Donald A. (1960) Rebellious Prophet. A Life of Nicolai Berdyaev. New York, NY: Harper & Brothers.

Poltoratskij, Nikolaj (1967) Berdjajev i Rossija. New York, NY: Obsjtsje-stvo druzej russkoj kultury.

Solovjov, Vladimir (2007) Natsionalnyj vopros v Rossii. Moskva: Izdatels-tvo Khranitel.

Vallon, Michel Alexander (1960) An Apostle of Freedom. Life and Teachings of Nicolas Berdyaev. New York, NY: Philosophical Library.

6. Unntaket er hans tilslutning til tsarregimets primære krigsmål: å erobre Konstanti-nopel og ta kontroll over stredene.




Velkommen til Internett

Historiske markeringer på nettet

Denne utgaven av «Velkommen til Internett» presenterer nettesteder som ble opprettet i forbindelse med markeringen av ulike historiske jubi-leer i 2009. Når man ser tilbake på hvordan internett og andre medier har dekket disse jubileene, og også på måten de fysisk har blitt markert på, oppdager man raskt at historien bak disse jubileene er omstridt. De ulike tolkningene har av og til vært med på å forsure forholdet mellom land som har historiske aksjer i de aktuelle jubileene. I denne presentasjonen skal vi først gå kort gjennom noen av de viktigste historiske markeringene i «vår» del av verden i 2009. Deretter skal vi se nærmere på hvordan noen nøkkeldatoer i tilknytning til 1939 og 1989 har blitt markert i Polen, Tysk-land og Russland, og hva måten de ulike markeringene ble gjennomført på, kan fortelle oss om hvordan disse landene forholder seg til sin egen – og ikke minst andres – historie.

Mulige markeringer i 2009Året 2009 er – som alle år før og etter – fullt av datoer hvor man kan velge

Jakub M. Godzimirskiinternettmedarbeider

å minnes viktige historiske begiven-heter. Hvilke begivenheter man vel-ger ut og hvordan man markerer dem, er en helt annen sak. 2009 peker seg i dette henseende ut som et år med store variasjoner. I fl ere tilfeller har sentrale aktører tatt i bruk internett for å spre informasjon om sitt syn på begivenhetenes historiske – og mer dagsaktuelle – betydning.

Enkelte nettsteder er nyopprettede i anledning det aktuelle jubileet, i andre tilfeller er det snakk om bruk av eksisterende nettsteder for å kaste nytt lys over viktige historiske hendelser. Et eksempel på det siste er i forbin-delse med 2000-årsmarkeringen av slaget i Teutoburger-skogen, hvor den germanske hæreføreren Hermann i år 9 beseiret de romerske styrkene. Her har man brukt de to følgende nettste-dene for å spre informasjon om slaget samt til å invitere folk til å delta i mar-keringen:

www.hermannsdenkmal.de

www.hermannsschlacht.de


392 Velkommen til Internett


En lignende strategi ble valgt i for-bindelse med 300-årsmarkeringen for slaget mellom Karl XII og Peter den store ved Poltava, et av de viktig-ste slagene i den store nordiske krig (1700–21):

www.battle-poltava.org/rus

Et eksempel på en historisk markering som derimot er nesten usynlig på net-tet, er 150-årsdagen for imam Sjamils kapitulasjon til de russiske styrkene 25. august 1859. Sjamil ledet en koa-lisjon av kaukasiske stammer i deres kamp mot den russiske tsarmakten fra 1834 og frem til han ble tatt til fange i 1859. Selv om krigen formelt varte frem til 1864, regnes Sjamils kapi-tulasjon ofte som slutten på de store kaukasuskrigene.

Jo nærmere vi kommer vår egen tid, jo mer komplisert blir ofte marke-ringen av historiske begivenheter. Et godt eksempel på hvor vanskelig dette kan bli, er markeringen av 70-årsda-gen for undertegnelsen av Molotov-Ribbentrop-traktaten, som med sin hemmelige del bidro til å forandre Øst-Europas politiske kart. Da Euro-paparlamentet valgte å fordømme denne pakten i krasse ordelag, rea-gerte Russland meget kraftig. Euro-paparlamentets uttalelse fi nnes på

www.europarl.europa.eu/sides/

getDoc.do?reference=P6_

TA(2008)0439&language=EN

OSSEs parlamentarikerforsamling prøvde seg på noe tilsvarende, og valgte å likestille nazisme og stali-nisme som kilder til andre verdens-krig:

www.oscepa.org/images/stories/

documents/activities/1.Annual%20

Session/2009_Vilnius/Final_Vilnius_

Declaration_ENG.pdf

Dette fi kk den russiske politiske eliten til å se rødt. For noen eksempler på de russiske reaksjonene, se

http://lenta.ru/news/2009/07/03/osce

www.kommersant.ru/doc-y.

aspx?DocsID=1196402

http://lenta.ru/news/2009/08/21/pakt

På tampen av 2009 vil man også mar-kere vinterkrigen – et lavmål i rus-sisk-fi nske relasjoner. Kun få måneder etter undertegnelsen av Molotov-Rib-bentrop-traktaten gikk Sovjetunionen til krig mot sin lille nabo i vest. Fin-nene kjempet tappert, men måtte til slutt godta harde sovjetiske betingel-ser og avstå om lag 10 prosent av terri-toriet. Denne historiske erfaringen er en viktig byggekloss i fi nsk identitet og har vært med på å forme dagens Finland. Mange internettressurser er viet 70-årsminnet for vinterkrigen. En russisk variant er å fi nne på

www.winterwar.ru

En fi nsk variant har nesten samme adresse:

www.winterwar.com

For et par samlinger av bilder og annen informasjon om Vinterkrigen, se

www.sodatkuvina.cjb.net/

TalvisotaMain.htm

www.svenskafrivilliga.com


393Velkommen til Internett


En annen historisk hendelse som defi nitivt har satt sitt preg på dagens Europa, er etableringen av den vest-lige forsvarsalliansen NATO i 1949. NATOs 60-årsjubileum er behørig markert på nettet:

www.nato.int/60years/index.html

En av de viktigste oppgavene NATO står overfor i dag, er å stabilisere situa-sjonen i Afghanistan. En av årsakene til dagens kompliserte virkelighet i Afghanistan er den sovjetiske beslut-ningen for 30 år siden om å invadere landet. I desember 1979 rykket sov-jetiske styrker inn i Afghanistan, noe som resulterte i økt spenning mellom øst og vest og et stort antall døde på begge sider av den usynlige frontlinjen i Afghanistan. Ti år senere, i februar 1989, måtte sovjetarmeen foreta en ydmykende tilbaketrekning. Mange mener at den sovjetiske innmarsjen i Afghanistan bidro til å forsterke en rekke politiske, sosiale og økonomiske problemer innad i Sovjetunionen og dermed også å fremskynde unionens oppløsning.

At dette kapitlet i sovjetisk og russisk historie fortsatt utgjør et åpent sår, er tydelig i den offi sielle russiske infor-masjon om forholdet mellom Russland og Afghanistan. På det russiske uten-riksdepartementets hjemmeside er den sovjetiske invasjonen og dens tragiske følger ikke nevnt med et eneste ord i beskrivelsen av de bilaterale relasjo-nene. I stedet hopper man bukk over perioden fra 1978, da man underteg-net en avtale om vennskap, naboskap og samarbeid, og 1992, da Moskva ble tvunget til å stenge sin ambassade i Kabul. Denne selektive historiefrem-stillingen fi nnes på adressen:

www.mid.ru/ns-rasia.nsf/1083b7937a

e580ae432569e7004199c2/9258c824

737051ca43256d9700331b25?OpenDo

cument

På samme nettsted vises det indirekte til den vanskelige historien når sjefen for utenriksdepartementets 2. Asia-avdeling, Aleksandr Marjasov, i et intervju, på spørsmål om sovjetiske soldatgraver i Afghanistan, svarer: «Av forståelige grunner fi nnes det ingen monumenter for russiske falne soldater i dagens Afghanistan.» Hele intervjuet kan leses på adressen

www.mid.ru/ns-rasia.nsf/1083b7937a

e580ae432569e7004199c2/432569d8

0021985fc325729500291eb7?OpenDo

cument

I februar 2009 markerte den rus-siske Statsdumaen 20-årsdagen for den sovjetiske tilbaketrekningen fra Afghanistan med en erklæring hvor de mintes de sovjetiske styrkenes inn-sats:

www.duma.gov.ru/search/

kmpage/80200048/obrash_Afgan.htm

Sammen med den russiske organisa-sjonen for krigsinvalider organiserte Statsdumaen også en utstilling, se

www.duma.gov.ru/search/

kmpage/80200015/news/news/

afganistan.htm

Også president Dmitrij Medvedev hil-ste Afghanistan-veteranene på 20-års-dagen for tilbaketrekningen:

www.kremlin.ru/text/

news/2009/02/212927.shtml

For å lære mer om dette triste kapittelet i sovjetisk og russisk historie, kan man besøke sider opprettet av Afghanistan-




veteraner og deres organisasjoner. Her er noen smakebiter:

Den russiske forbund av Afghanistan-veteraner:

www.rsva.ru

Nettstedet Afganskaja vojna (Afgha-nistan-krigen):

www.afgan.ru

På det sistnevnte av disse nettste-dene fi nnes en imponerende samling av russiskproduserte nedlastbare og svært detaljerte topografi ske kart over Afghanistan:

http://afgan.ru/pages/maps.htm

Nettstedet «Art of War» presenterer seg selv som en «militærhistorisk lit-terær portal»:

www.artofwar.net.ru

Det siste nettstedet, Afghanistan.ru, er et bredt anlagt, russiskspråklig nett-sted (men også med sider på farsi og engelsk) med både historisk og opp-datert informasjon om Afghanistan:

www.afghanistan.ru

De sovjetiske grensestyrkene spilte en viktig rolle i krigen med Afghanistan, selv om deres oppdrag kanskje ble enda viktigere etter tilbaketreknin-gen. Grensestyrkenes krigsbidrag er dekket av de følgende to nettstedene, som etter alt å dømme er opprettet av veteraner:

http://pv-afghan.ucoz.ru

http://pv-afghan.narod.ru

I tiden etter tilbaketrekningen fra Afghanistan begynte Sovjetunionen for alvor å knake i sammenføynin-

gene. Den 9. april 1989 satte sovjet-myndighetene inn væpnede styrker for å slå ned antisovjetiske demon-strasjoner i Georgias hovedstad Tbi-lisi. Denne datoen er blitt en viktig del av Georgias nye, postsovjetiske identitet og høytidligholdes hvert år med en offi siell markering. I april 2009, kun åtte måneder etter krigen mellom Russland og Georgia, fi kk denne markeringen en ny dimensjon. For å lære mer om demonstrasjonene i Tbilisi, hvor et tjuetalls mennesker ble drept og fl ere hundre såret, kan man studere den offi sielle sovjetiske rap-porten om hendelsen. Denne er ført i pennen av ingen ringere enn Putins og Medvedevs politiske gudfar, Anatolij Sobtsjak. Adressen er

http://sobchak.org/rus/docs/

zakluchenie.htm

2009 – slaget om det historiske minnetSom tidligere nevnt har enkelte av merkedagene og markeringene i 2009 åpnet opp for spesielt stor grad av tolkningsvariasjon og dermed en form for (om)kamp om det historiske minnet. Vi skal se nærmere på to slike (om)kamper: Først spørsmålet om når og hvor kommunismen ble beseiret i Øst-Europa. Var det gjennom det pol-ske parlamentsvalget 4. juni 1989, det første (delvis) frie valget i et østblokk-land etter andre verdenskrig, eller ved Berlinmurens fall 9. november 1989? Dernest de ulike tolkningene av hvilke krefter som bidro til å utløse andre verdenskrig.

I forkant av 20-årsjubileet for det polske parlamentsvalget satte pol-ske myndigheter i gang en omfat-




tende informasjonskampanje for å få omverden til å ta Polens «parti» og defi nere 4. juni som datoen for kom-munismens fall. Blant annet tok man i bruk internett for å spre denne his-torieforståelsen. Her følger en kort oversikt over polske nettesteder som ble opprettet i forbindelse med marke-ringen av dette valget, og mer generelt for å understreke Solidaritets bidrag i kampen mot kommunismen.

Gitt at det var snakk om et parla-mentsvalg, er det ikke overraskende at det polske parlamentet har etablert egne sider viet denne viktige datoen. Underhuset, Sejmen, dekker jubile-umsdatoen på følgende adresse:

www.sejm.gov.pl/wybory1989/rok1989.

htm

Også overhuset, Senatet, har en egen side tilegnet jubileet:

www.senat.gov.pl/k7/agenda/

demokracja/index.htm

I tillegg er det opprettet mange sider med informasjon om disse historiske begivenhetene rettet mot både det pol-ske og det internasjonale publikum. Her er noen eksempler på dette:

www.1989.edu.pl

www.rok1989.pl

www.year1989.pl

www.wylaczsystem.pl

På selve jubileumsdagen 4. juni ble Lech Walesa, Solidaritets heroiske leder og senere omstridt president i Polen, invitert til å være med på en happening i Gdansk – han skulle dytte en stor rød dominobrikke overende og dermed få alle de andre røde brikkene

til å falle. Denne markeringen fi nnes dokumentert en rekke steder, blant annet via følgende lenke, som viser det hele fra en tilskuers perspektiv:

www.youtube.com/watch?v=RgHtacIqq

QE&feature=related

Tjue år etter dette historiske valget er imidlertid det polske samfunnet fort-satt delt i sin oppfatning av hva det var som egentlig skjedde. De fl este polakker synes å være enige om at valgresultatet 4. juni 1989 beseglet kommunismens skjebne i Polen, men et mindretall mener at gamle kommu-nister og deres støttespillere i Solida-ritet forhandlet frem en løsning som førte til at kommunistene i stor grad kunne beholde posisjoner og innfl y-telse. Denne uenigheten har påvirket måten dagen ble markert på. I forbin-delse med jubileet ble det imidlertid opprettet fl ere initiativgrupper som prøvde å bygge broer mellom de ulike synene og få til felles markeringer. Et slikt initiativ var bevegelsen Razem (Sammen), som har hjemmeside på adressen

www.razem89.pl

Også enkelte tyske journalister ved-gikk at veien til murens fall og gjen-foreningen av Tyskland ville ha vært mye lengre uten utviklingen i Polen i perioden 1980 til 1989. Et eksempel på dette er artikkelen «Who Deserves Credit for the 1989 Revolution?» i Der Spiegel, som tar for seg den større his-toriske konteksten:

www.spiegel.de/international/

europe/0,1518,640562,00.html

Der Spiegel dekker naturlig nok også Berlinmurens fall grundig:




www.spiegel.de/international/

germany/0,1518,k-7540,00.html

Det har blitt etablert en rekke nett-steder som tar for seg både selve Ber-linmuren og dens fall. Her følger et knippe:

For presentasjon av muren i bilder og tekst, samt hvilke spor etter den som fortsatt fi nnes, se for eksempel:

www.die-berliner-mauer.de/en

www.berlin.de/mauer/index.de.html

Et nettsted viet 20-årsjubileet for murens fall:

www.mauerfall09.de

For offi siell informasjon om murens fall og kampanjen «Freedom with-out Walls», se blant annet den tyske ambassaden i Washingtons sider:

www.germany.info/Vertretung/usa/

en/10__Press__Facts/03__Infocus/04__

Without__Walls/__Main__S.html

Hvis vi beveger oss over til det andre stridsspørsmålet, hendelsene rundt utbruddet av andre verdenskrig, er det igjen naturlig å fokusere på Polen. Hvis man ser bort fra Anschluss og innmarsjen i Sudetenland, var Polen Hitlers første offer, og polakkene valgte å markere dagen for krigsut-bruddet på en storstilt måte. Hitler-Tyskland angrep 1. september og den 17. september rykket den røde hær inn fra øst. Her er en kort oversikt over polske sider som er opprettet med det formål å minne både polakker og omverdenen om hva som skjedde i september 1939:

www.1wrzesnia39.pl

www.17wrzesnia39.pl

www.3989.pl

www.muzeum1939.pl

Det viktigste minnearrangementet ble organisert på Westerplatte i Gdansk, stedet hvor krigens første salver ble avfyrt. Blant de utenlandske gjes-tene var både Tysklands forbunds-kansler Angela Merkel og Russlands statsminister Vladimir Putin. Særlig sistnevntes besøk i Polen ble sett på som en viktig politisk milepæl og en mulighet til å klare opp i det vanske-lige polsk-russiske forholdet. Mange håpet på forhånd at Putin ville bruke denne anledningen til å beklage Russ-lands samarbeid med Hitler-Tyskland og mordet på polske offi serer i Katyn-skogen i 1940. Men det var også dem som i likhet med tidligere statsminis-ter Jaroslaw Kaczynski mente det var grunnleggende feil å invitere Putin som representant for det postsovje-tiske Russland.

Dagen før markeringen på Wester-platte publiserte Putin et brev til polske lesere i landets største avis, Gazeta Wyborcza. Her tok han delvis avstand fra den sovjetiske politikken, men hevdet samtidig at Stalin under de gitte omstendigheter, med Vestens ettergivenhet for Hitler og manglende vilje til å inngå samarbeid med Sov-jetunionen, ikke hadde noe annet valg enn å inngå en avtale for å utsette det tyske angrepet. En engelsk versjon fi nnes på

www.premier.gov.ru/eng/

events/3514.html

At russisk historie, og spesielt histo-rien rundt andre verdenskrig, ikke er til å spøke med, ble klart allerede noen måneder tidligere, da Statsdu-




maen vedtok en lov mot historiefor-falskning. Hovedformålet med denne loven er å forsvare den offi sielle rus-siske fortolkningen av andre verdens-krig og Sovjetunionens rolle i seieren over Hitler-Tyskland. Mer om denne prosessen kan man fi nne på sidene til lenta.ru:

http://lenta.ru/news/2009/05/19/ukaz

En følge av dette er at det har blitt nedsatt en egen kommisjon under den russiske presidenten som skal under-søke påståtte forsøk på å forfalske russisk historie:

http://document.kremlin.ru/doc.

asp?ID=52421&PSC=1&PT=3&Page=1

Utspillet i forkant av Putins besøk i Polen er samtidig ledd i en bevisst mediestrategi for å promotere det offi -sielle russiske synet på krigshistorien. Noen eksempler på hva slags virke-midler man tar i bruk for å formidle dette synet er å fi nne på følgende adresser:

www.historyfoundation.ru

www.rian.ru/trend/Molotov_

Ribbentrop_pact_19082009

http://lenta.ru/articles/2009/08/24/pact

Også utenriksminister Sergej Lavrov har bidratt i denne strategien med artikkelen «Den andre verdenskrigs tragedie: Hvem er skyldig?» som sto på trykk i den offi sielle avisen Ros-sijskaja gazeta 1. september i år:

www.rg.ru/printable/2009/09/01/

voyna.html

Likeledes behandler general Leonid Ivasjov opptakten til andre verdens-krig i Nezavisimaja gazetas militær-bilag:

http://nvo.ng.ru/

history/2009–09-04/1_ww2.html

For å styrke Russlands argumenter i debatten tok man også i bruk materi-ale fra sovjetisk etterretning. Omtrent samtidig med Putins pressekonferanse i Gdansk publiserte en pensjonert general fra utenlandsetterretningen (SVR), Lev Sotskov, en bok om polsk utenrikspolitikk i perioden 1933–45 sett med sovjetiske agenters øyne. For-målet var å underbygge den offi sielle russiske oppfatningen av at en polsk, antisovjetisk konspirasjon var en av årsakene til krigen. Sotskovs bok, Sekrety polskoj politiki 1933–45, kan lastes ned i pdf-format fra adressen:

http://militera.lib.ru/docs/da/

poland2009/poland2009.pdf

Boken fi kk mye omtale i russiske medier, blant annet på:

http://nvo.ng.ru/news/2009–09-

04/100_svr.html

http://victory.tass-online.ru/?page=arti

cle&aid=6098&categID=6

http://rian.ru/

pressclub/20090831/182288166.html

Putins polske verter, representert ved det nasjonale sikkerhetsbyrå, svarte med å publisere en rapport om russisk politisk (mis)bruk av historie. Heftet kan lastes ned i polsk, engelsk eller russisk versjon på

www.bbn.gov.pl/portal/pl/501/1841/

Analiza_BBN_quotPropaganda_

historyczna_Rosji_w_

latach_20042009quot.html

Kampen om historien er ikke over.




Debatt

Replik till Erik Kulavigs recension av Tankograd: Den ryska hemmafrontens

dolda historia, 1917–1953

Erik Kulavigs anmälan av Tankograd: Den ryska hemmafrontens dolda historia, 1917–1953 (Nordisk Østforum 3–4/2008: 372–75) genomsyras lika mycket av en emotionell reaktion på vad han uppfattar som mina sympatier för sovjetsystemet och för namn-givna amerikanska historiker som på de analytiska refl exioner man kunde förvänta sig av en person som själv skrivit om Stalins hjemmefront 1941–1945. Denna replik är således föranledd av att Kulavig tillskriver mig åsikter och ståndpunkter som inte fi nns i boken. Han efterlyser moraliseringar om «det sovjetiske systems umenneskelighed» (s. 373). I grunden fi nns en skillnad mellan Kulavigs moralism och min strävan efter historism. Förutom presentation och analys av fakta om det förgångna, utöver mina debatter och polemiker mot tidigare framställningar och tenden-tiösa skrönor, skulle jag enligt Kulavig dessutom ha klargjort för läsarna «den ufattelige lidelse» (ibid.) som människorna i jord-kulor och baracker, i dragiga verkstäder och utan skyddskläder måste utstå på 1930-talet och under krigsåren. I alla Kulavigs exempel anser jag, med samhällsvetaren Gunnar Myrdals ord, att «fakta sparkar». Historievetenskapen bör främst begripliggöra gångna tiders människor utifrån deras egna villkor och i deras tidsperspektiv.

Lennart Samuelson docent, Stockholm

Institute of Transitional Economics (SITE)


400 Debatt


Jag tillvitas av Kulavig en naiv klockartro på sovjethistoriker-nas böcker om denna epok. Hans påstående bygger på ett stycke som är ryckt ur sitt sammanhang och är därför absurt. Desto mer som jag ägnar hela kapitel 10 till att visa hur vi, det vill säga histo-riker i Väst och i Ryssland, sedan 1992 fått möjlighet att på allvar göra upp med de otaliga förvanskningar som förelåg i den offi -ciella sovjetiska historieskrivningen. Kulavigs reaktion mot min framställning av källäget och litteraturen grundar sig måhända på att jag inte bara avslöjar de sovjetiska militär- och ekonomhisto-rikernas tendentiösa skrivsätt, utan dessutom påvisar att det kalla krigets banerförare i Väst gjort minst lika uppseendeväckande förfalskningar?

Han skriver vidare att «[T]vangskollektiviseringen fylder ikke mange sider i bogen» (s. 374). Jag har tvärtom tämligt ingående förklarat skeendena i södra Ural för de läsare som trott på äldre litteratur om hur kulakerna «likviderades». Inget är enklare än att som Kulavig föra «kontrafaktiska» resonemang om att sov-jetledningen borde ha genomfört kollektiviseringen av jordbruket «uden at deportere hundrede tusinder af driftige bønder til den mere eller mindre sikre død i fjerne og ugæstfri egne» (s. 374). Man kan naturligtvis resonera om vilka alternativ – kooperativ eller privatjordbruk – som kunde förverkligats under andra regi-mer, eller med någon annan än Stalin i spetsen för trettiotalets «revolution uppifrån».

Mer paradoxalt är att Kulavig ansluter sig till en förlegad bild av deporteringarna 1930–33: att de fl esta av drygt 1,8 miljoner bönder med familjer skulle ha omkommit i «specialbyarna» i norra Ryssland och Sibirien. Att journalister och litteraturvetare i Solzjenitsyns efterföljd alltjämt skriver om att 15 miljoner bönder förintades i Sibiriens tundror är mindre ägnat att förvåna än att Kulavig förefaller obekant med den bild som det ryska forskar-samhället (Viktor Danilov, Nikolaj Ivnitskij, Ilja Zelenin, Sergej Krasilnikov med fl era) nått fram till. «Specialbyarna», både de i närheten av hemtrakterna i Ural och i avlägsna delar av Sov-jetuniuonen, blev möjliga att studera med arkivmaterial och vitt-nesmål på 1990-talet. Därför skildrar jag arbets- och levnadsvill-kor i dessa bosättningar för före detta «kulaker» och deras barn i Tjeljabinsks län. Givet hur felaktigt denna del av sovjethistorien framställts i västliga handböcker har min redovisning om var de deporterade bönderna anvisades arbete – i gruvorna, skogsav-verkningen eller på byggena av fabriker – sitt berättigande.


401Debatt


Kulavig vanställer dessutom vad jag behandlat i kapitlet «Stag-nation och uppstramning i terrorns strömvirvlar». Kulavig skriver att «Samuelsons rationaliseringbestræbelser» (s. 374) här skulle ha nått sin höjdpunkt. För läsarna har jag tvärtom framhållit hur terrorn 1936–38 måste ses som ett mångfacetterat fenomen – såväl i hela Sovjet som i södra Ural. Därför gör jag en pedagogisk tredelning av terrorn: mot politiska eliter, mot de administrativa kadrerna och som så kallade massoperationer mot sociala och etniska grupper. NKVD hade i uppgift av Politbyrån att granska ekonomiska förehavanden. Jag visar med fl era exempel just det som Kulavig efterlyser, nämligen hur NKVD förvanskade eko-nomiska rapporter så att slarv, försummelser, tekniska brister och annat kunde framställas som sabotage eller spionuppdrag. De blodiga utrensningarna fi ck däremot sällan det resultat man förväntade sig på högsta nivå. Därför är det notabelt vad NKVD faktiskt sysslade med – i största hemlighet – efter 1938, nämligen en utrensning av de egna tjekister som drivit rena häxprocesser.

Även detta kapitel har Kulavig uppenbarligen totalt missför-stått: «Fra og med Berija, hævdes det, tævede det hemmelige politi ikke længere tilståelser ud af uskyldige mennesker, nu skulle der foreligge beviser» (s. 375). Vad jag skriver är emellertid tvärtom, att från vintern 1938–39 då Lavrentij Berija tar över NKVD gör militärjurister rannsakningar av de säkerhetspoliser som 1937–38 anklagat otaliga personer för fi ktiva brott (till exempel enkla järnvägsarbetare som påstods ha haft uppdrag för Japans gene-ralstab). I stort sett var denna interna uppgörelse okänd före öpp-nandet av säkerhetstjänsternas arkiv i Ryssland under glasnost. Dessa dokument ger en annan bild av NKVD än den gängse – att förövarna av och vittnena till den stora terrorn eliminerades. Det var naturligtvis så att NKVD (senare NKGB) förvisso dömde dem som Kulavig – med rätta – kallar «oskyldiga», särskilt enligt den ökända paragraf 58:s artiklar. Men till skillnad från 1937 års terror riktades statssäkerhetens aktioner tiden närmast före det tysk-ryska kriget, under krigsåren och efter 1945 mot dem som kunde sägas vara systemets politiska motståndare och deras hand-lingar, allt enligt tyranniets perversa logik.1

Tvärtemot Kulavig menar jag dessutom att de hundratals och i slutänden tiotusentals personer som deltog i massmötena på fabri-

1. Den intresserade hänvisas till den bok som jag skrivit tillsammans med en av Ryss-lands främsta experter på säkerhetstjänsternas historia, Vladimir Chaustov (Chaus-tov & Samuelson 2008). Boken är under översättning till engelska för utgivning på Yale University Press.


402 Debatt


kerna och institutionerna under den stora terrorns år, som uppma-nades till kritik av direktörer och specialister eller som instämde i fördömanden av utpekade «folkfi ender som nästlat sig in i partiet», att dessa otaliga arbetare, kontorsanställda och mindre potentater i Tjeljabinsk ingalunda kände den i många handböcker betonade skräck som påstås ha genomsyrat hela sovjetsamhället.

Kulavigs förundras över hur jag skriver om de arbetsmobili-serade sovjettyskarna. Stalin och Röda arméns chefer litade inte på lojaliteten hos sovjettyskarna, vars anfäder bott i Ryssland sedan 1700-talet, men som bevisligen varit föremål för nazityska agenters sonderingar sedan 1933. Givet vad vi vet om hur många Röda armé-soldater som deserterade till eller kapitulerade för den framryckande Wehrmacht sommaren 1941, kan vi bara gissa hur eventuellt sovjettyska soldater i främsta leden skulle agerat. Men från krigsutbrottet förfl yttades de vuxna sovjettyskarna i stäl-let till arbetsbataljoner för att utföra tvångsarbete. Det är dock värt att hålla i minnet att de inte var formellt dömda för något brott. Förhållandena för sovjettyskarna i arbetslägret i Tjeljabinsk från 1941 och framåt skildrar jag baserat på ett källmaterial som återspeglar arbetsledningens världsåskådning, och räknar med att läsarna ser just detta. Utan att skriva läsaren på näsan vad han eller hon skall tycka om lägercheferna Zavenjagin eller Rapoport låter jag deras rapporter tala sitt tydliga språk.

På samma sätt har jag låtit «stridsvagnskungen» Isaak Zalts-mans dramatiska levnadsöde framträda genom de direktiv som han skrev till fabrikens närmare 50 000 anställda och genom de drakoniska beslut som fattades i Moskva om hans uppgifter. På samma sätt har jag låtit även de «vanliga människorna» komma fram genom dåtida dokument och vissa minnesuppteckningar, och förhoppningsvis gett läsaren en föreställning om hur Tjeljabinsk och södra Ural präglades inte bara av fruktan och förtvivlan, som Kulavig tycks mena var tidens främsta tecken, utan också av för-hoppningar och påtagligen upplevda framsteg, vad vi i Skandina-vien och med historiens facit till hand än anser om sovjetsystemet som sådant.


403Debatt


LitteraturChaustov, Vladimir & Lennart Samuelson (2008) Stalin, NKVD i repres-

sii, 1936–1938. Moskva: Rosspen.Kulavig, Erik (2004) Stalins hjemmefront 1941–1945. Odense: Syddansk

Universitetsforlag.Lennart Samuelson (2007) Tankograd: Den ryska hemmafrontens dolda

historia, 1917–1953. Stockholm: SNS Förlag.




Replik til Lennart Samuelsons replikLennart Samuelson er en meget vidende og fl ittig historiker, hvis lige, når det handler om indsigt i førstehåndskilder om økono-miske og militærindustrielle forhold i Sovjetunionen under Sta-lin, jeg ikke kender. Alligevel måtte jeg i min anmeldelse af hans seneste bog Tankograd: Den ryska hemmafrontens dolda historia, 1917–1953, konkludere, at forfatteren på en række områder har misbrugt sit krudt.

Kernen i hans anke over min anmeldelse er, at jeg skulle være moralist og han selv historist. Samuelson vil «främst begriplig-göra gångna tiders människor utifrån deras egna villkor och i deras tidsperspektiv», mens moralisten Kulavig – i bagklogska-bens spejl med løftet pegefi nger vil fortælle læseren, at Stalin var ond, og at regimet var forfærdeligt. Samuelson kunne også have betegnet mig som traditionalist, for de bliver ofte skældt ud for det samme, men det gør han desværre ikke.

Jeg har stor sympati for Samuelsons bestræbelser og mener i al beskedenhed selv at være drevet af samme ideal, men over-drives metoden, havner man helt ude på det overdrev, som den såkaldte «selvforståelsesmodel» drev folk ud i i halvfjerdserne, og som førte til, at man stort set blot oversatte sovjetiske tekster: Sådan forstod de jo sig selv! Så langt ud kommer Samuelson og andre moderne revisionister ikke – men indimellem nærmer de sig kanten, og det sker, at de kommer ud over den. Samuelsons bog er naturligvis meget bedre end dem, der blev udgivet i Sov-jetunionen under Stalin. Hvis han havde levet den gang og skrevet det samme, ville han ikke have overlevet.

Men, når det er sagt, er Samuelson, Stalin og hans historieskri-vere enige om, at det sovjetiske system bestod testen med sejren over Hitlers Tyskland. Det er dette «succesfulde bundlinjeresultat» Samuelson rejser tilbage i historien med, og som han bevidst og ubevidst udvælger kilder og tilrettelægger sin analyse efter. Det er det, der får ham til næsten triumferende at fastslå, at de tyske tvangsarbejdere under krigen på trods af deres elendige levevil-kår og terror fra vagtpersonalets side «fi k bygget jernværket». Der var med andre ord en slags mening i Stalins galmandsværk, og det

Erik Kulavig centerleder, Center for koldkrigsstudier, Syd-dansk Universitet


405Debatt


er denne grundopfattelse, der støder mig mest. Vores kontrovers udspringer, tror jeg, af den grund, at Samuelson er mest interesseret i de mekanismer, der fører frem til slutresultatet, mens jeg er mere interesseret i omkostningerne, herunder især de menneskelige.

Samuelson mener, at min anke over hans valg af litteratur og kilder skulle hænge sammen med, at han også kritiserer vestlige forvanskninger af sovjetisk historie. Det har intet på sig. For det første kritiserer jeg ikke hans valg af hverken litteratur eller kil-der, men jeg er skeptisk over for den måde, han læser det på. For det andet synes jeg, det er fi nt, at han kan påpege fejl hos vestlige historikere, også selv om det går ud over mine gamle helte som for eksempel Robert Conquest. Jeg vil dog anbefale ham, at tøjle sit raseri mod de såkaldte traditionalister og være lidt mindre skole-mesteragtig. Det er naturligvis rigtigt, at de var børn af Den Kolde Krig, og at det påvirkede deres opfattelse af sovjetisk historie. Det er også rigtigt, at de ikke tilnærmelsesvis havde den samme adgang til kilder, som vi har fået efter Sovjetunionens sammen-brud. Så meget desto mere bemærkelsesværdigt er det imidlertid, at deres hovedteser holder. Det er muligt, at Stalin kun tvangsfor-viste to millioner kulakker og deres familier og ikke 15 millioner, som Solzjenitsyn hævdes at påstå, at de ikke alle sammen døde af sult, og at nogle sågar fi k arbejde og deres børn blev sendt i skole, men det forandrer ikke efter min bedste opfattelse regimets natur.

Samuelson behøver ikke belære mig eller ret mange andre om, at Stalins udsagn om at likvidere kulakkerne som klasse ikke må sammenlignes med nazisternes Endlösung for jøderne. Jeg vil dog mene, at når – og så lad os bare nøjes med – hundrede tusinder omkom, som resultat af den politiske kurs, så er vi på den vej. Regner vi dernæst ofrene for den store sult i 1932–33 med (omkring fem millioner fortrinsvis bønder), der også var et direkte resultat af Kremls politik, kommer vi måske endnu tættere på, selv om man dybest set skulle holde sig for god til den salgs sammenligninger.




Bokomtaler

Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv – ambitioner och utmaningar 2008Jan Leijonhielm (projektledare), Jakob Hedenskog, Jan T. Knoph, Robert L. Larsson, Ingmar Oldberg, Roger Roff ey, Maria Tisell & Fredrik WesterlundStockholm: FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut 2009304 sider. ISSN 1650–1942Omtalt af Flemming Splidsboel HansenOmtalt af Flemming Splidsboel Hansen [ph.d., forskningskoordinator, Forsvarsakademiet]

Her er tale om et mammutværk skrevet af et kollektiv på i alt otte forskere fra FOI, heriblandt fl ere velkendte og stærke navne. Bogen tilbyder et grand vue over de næste ti års udvikling i det russiske samfund generelt og det russiske forsvar specifi kt. Der er tale om en velskrevet, veldokumenteret og detaljerig præsentation af den «russiske fremtid», og bogen vil være til gavn for en bred kreds af Ruslandsinteresserede. Der er i en vis udstrækning tale om genbrug af tidligere FOI-rapporter; i et par enkelte tilfælde oplyses dette åbent, mens det i andre tilfælde kun er klart, hvis man – som jeg – før har haft fornøjelsen af at læse de pågældende rapporter. Der er dog ikke noget overraskende i dette – det er kun naturligt, at medarbejderne trækker på deres tidligere arbejder.

Bogen er inddelt i i alt ti hovedafsnit. Groft sagt behandler de første fem afsnit den bredere russiske kontekst, mens de sidste fi re er forsvarsspecifi kke; det sjette afsnit, som på en måde markerer en tematisk overgang, diskuterer udviklingen i den russiske øko-nomi såvel som i forsvarsøkonomien. Niveauet er ganske ensartet


408 Bokomtaler


rapporten igennem, og ingen af afsnittene skiller sig rigtig ud, for så vidt angår deres kvalitet.

Blandt bogens mange interessante konklusioner vil jeg gerne fremhæve følgende: For det første at FOI ser den største trussel på energiområdet i manglende evne – snarere end manglende vilje – til at levere (ss. 97–107). De manglende investeringer i energisek-toren vil sandsynligvis betyde, at Rusland om få år ikke vil kunne levere de ønskede mængder af især gas til resten af Europa. For Rusland selv vil det medføre et tab af indtægter og indfl ydelse. Og for resten af Europa må læren være, at vi skal til at se os om efter alternativer til den russiske energi.

For det andet at reduceringen af værnepligtstjenesten til 12 måneder risikerer at svække kvaliteten af det russiske forsvars personel (ss. 153–54); med en kortere tjenesteperiode skal man have et større optag for at fylde strukturen ud, og risikoen er, at man bliver nødt til at tage de mindre egnede. En sådan negativ udvikling forudsætter dog, at man i dag tager de bedst egnede, og at man så at sige «vælger fra toppen». Det er dog tvivlsomt, og muligheden er måske, at man faktisk vil kunne få fl ere af de bedst egnede til at aftjene værnepligt, blandt andet ved at afskaffe fl ere af de undtagelser, som gør det muligt at undslippe værnepligt. Det vil blive spændende at følge denne udvikling.

Og for det tredje, at det russiske forsvar står overfor et afgø-rende valg: enten at være selvforsynende men med mindre end state-of-the-art teknologi, eller helt fremme teknologisk men afhængig af udenlandske leverandører (s. 267). Dét er et spørgs-mål, som vil skabe voldsom hovedpine og omfattende kampe internt i de ledende politiske og militære kredse i Rusland.

Som allerede nævnt er der tale om en stærk publikation, men jeg har dog alligevel et par kritikpunkter eller forslag til den næste udgave af dette værk. Mest generelt savner jeg et indblik i de meto-diske overvejelser; eftersom dette er et prognostisk arbejde (med en horisont på ti år) burde forfatterne have forklaret, hvorledes de danner sig et billede af Rusland i 2018. Der er ofte en uheldig tendens til, at man «bare» forstærker eksisterende tendenser, såle-des at man skaber et lidt mere ekstremt eller forvrænget billede af nutiden. Jeg mener, kort sagt, at forfatterne skylder sig selv og læserne at forklare, hvilken metode fra futurologien de benytter og hvorfor; det vil gøre det nemmere for læseren at danne sig en mening om troværdigheden i projekteringen.

Derudover fi nder jeg, at værket til tider går lidt i tomgang. Man skal helt hen omkring s. 125, før man kommer til det for-


409Bokomtaler


svarsspecifi kke. Den samfundsmæssige kontekst burde, efter mit skøn, beskrives kortere og mere præcist. I denne del kan man bedre tillade sig at udelade enkelte mellemregninger. Det ville også gøre den samlede publikation kortere og mere læse-venlig.

Til sidst vil jeg påpege enkelte felter, som jeg savner i vur-deringen af det russiske forsvar i 2018. Det er småting, men de vil have en indfl ydelse på det russiske forsvars fremtidige grund-lag, formåen og status. For det første doktrinudvikling; ikke på strategisk niveau men mere i form af for eksempel oprørskrig (counterinsurgency eller COIN), effektbaserede operationer (EBO) og samtænkning mellem militære og civile institutioner. Det er begreber, som for eksempel alle de nordiske forsvar bruger mange ressourcer på at udvikle, og en tilsvarende proces fi nder utvivlsomt sted i det russiske forsvar. Det er dog ikke noget, som er særlig godt belyst, blandt andet, vil jeg tro, fordi det tilgænge-lige materiale er sparsomt. Men rapporten kunne så have forsøgt at stykke et billede sammen.

For det andet det normative grundlag for våbeneksporten; rap-porten påpeger, at den russiske våbeneksport vil blive trængt ud af visse af dens markeder. I denne situation kunne det være fris-tende at sælge til stater, som man i dag handler mere kritisk med eller helt undgår (for eksempel mere avancerede luftværns- eller missilsystemer til Iran eller Syrien eller eksport via «omveje» til sanktionsbelagte stater).

Endelig savner jeg et forsøg på at vurdere spredningen af nye normer i og til Rusland. De seneste år er den russiske patriotisme blevet styrket, og det er en proces, som alt andet lige også vil styrke forsvaret. På samme tid er spredningen af ideer – internt i Rusland såvel som fra Vesten til Rusland – også taget til i fart og omfang, og det er en proces som kan svække forsvarsviljen. For eksempel har russiske boghandlere nu militære «selvhjælpsbøger», hvor den unge værnepligtige sammen med sine bekymrede forældre kan læse om sine rettigheder: Hvorledes og under hvilke forhold man kan aftjene værnepligt, men også hvorledes man lovligt kan undgå værnepligten. Samlet vil denne udvikling – dvs. befolkningens vilje til at tjene i forsvaret og til at støtte det – have betydning for blandt annet forsvarets evne til at rekruttere og til at sikre sig øko-nomiske ressourcer. Og hvis processen også medfører en større risikoaversion i det russiske samfund, hvad der er sandsynligt, vil det også have betydning for den måde, hvorpå det russiske forsvar kan kæmpe fremtidens kampe.


410 Bokomtaler


Disse forslag ville dog kun marginalt højne informationsvær-dien i en læseværdig rapport, som jeg varmt kan anbefale alle med interesse i det russiske samfund og det russiske forsvar. Som altid kan bøgerne fra Totalförsvarets Forskningsinstitut bestilles eller downloades på www.foi.se.

Småstat og energistormakt. Norges sikkerhetspolitiske rolle i nordSvein Vigeland Rottem, Geir Hønneland & Leif Christian JensenBergen: Fagbokforlaget 2008136 sidor. ISBN 9788245005370Recenserad av Ingmar OldbergRecenserad av Ingmar Oldberg [forskare, Utrikespolitiska institutet, Stockholm]

Denna bok är skriven av tre forskare vid Fridtjof Nansens Institutt och är den tredje i en serie om norsk nordområdespolitik efter en om norsk-ryska relationer och en om aktuell, generell utveckling i Norges Barentspolitik. Risken för överlappningar är uppenbar.

Boken presenteras anspråkslöst som en introduktions- och debattbok, som inte syftar till teoriutredning och djupgående ana-lys. Den innehåller inga noter med primärkällor utan har bara en litteraturlista med forskningslitteratur och lästips. Dock refereras en rad offentliga dokument i texten och boken bygger uppenbarli-gen också på författarnas egna forskningsresultat.

I mitt tycke är dock boken nog så teorianknuten och analy-tisk, på gränsen till det subtila. Värdet av teorier framhålls och analysen utgår från tre tankeskolor med fl era hänvisningar till statsvetenskapliga portalfi gurer som Kenneth Waltz, Joseph Nye och Barry Buzan. Slutsatserna är mycket försiktiga och nära den offi ciella linjen och lär inte provocera mycket debatt. Boken bör ändå lämpa sig väl för högre militär och civil utbildning som det står på bokomslaget.

Författarnas syfte är att analysera Norges maktutövning i norr, dess resurser och de utmaningar landet står inför utifrån en bred förståelse av vad makt och säkerhet innebär. Först presen-teras den realpolitiska, den liberala och den konstruktivistiska tankeskolans maktbegrepp, varvid distinktionen mellan hård och mjuk makt betonas. Därefter presenteras aktörer, intresse-områden (den militära sektorn, fi skeri och energi) och nationella


411Bokomtaler


och internationella samarbetssträvanden. Avslutningsvis dras slutsatser om Norges makt och infl ytande utifrån de olika tan-keskolorna, som ses som komplementära, i ljuset av de senaste årens utveckling.

I anslutning till realisterna, som betonar staten som aktör och militär makt, hävdas att det kalla krigets bipolaritet efterträddes av ett unipolärt system där USA dominerade och små stater fi ck mer utrymme. Nu ser de dock en tendens till multipolaritet med ett snabbt växande Kina och ett Ryssland som åter gör anspråk på att vara en stormakt. Indien och andra stater kunde också nämnas. Boken hann dock inte beröra effekterna av den globala ekono-miska krisen från 2008, vilken försvagat både USA och Ryssland.

Det konstateras att Arktis på senare år fått ökad strategisk uppmärksamhet och betydelse tack vare ökad konkurrens om råvarutillgångarna och klimatförändringarna. Nato och EU har åter börjat visa intresse för Arktis, även om USA avvecklat Kefl a-viksbasen, men författarna lämnar frågan öppen om detta leder till ökad spänning. Vidare har Ryssland i kraft av ekonomisk till-växt kraftigt höjt sina militärutgifter och dess fl yg och fl otta har blivit alltmer närvarande utanför Norges kuster. Författarna vill dock inte se detta som primärt riktat mot Norge utan som natur-ligt för en stormakts geopolitiska ambitioner. Angående en rysk övning i Nordsjön 2007 accepteras en teori att denna inte var cen-tralstyrd utan enskilda aktörers verk. Föga troligt.

Norges utrikespolitik beskrivs som en balansgång mellan USA, Europa och Ryssland, och Norge kallas i en rubrik rentav för en ambivalent allierad. Förhållandet till grannlandet Ryssland beskrivs med rätta som ett centralt problem. Visserligen ser Norge efter det kalla kriget inte något invasionshot från Ryssland och har fungerande militärt samarbete med Ryssland inom ramen för Nato. Samarbetet om undanröjning av Nordfl ottans atomsopor (AMEC) ses som en lovande desekuritisering av en säkerhets-fråga. I det nya läget har också det norska försvaret inriktat sig mer mot internationella insatser och blivit «desekuritiserat». Kyst-vakten (kustbevakningen) är en del av försvaret, men ägnar sig mest åt civila uppgifter som att övervaka fi skezonerna.

Samtidigt ser det norska försvaret nya uppgifter i norr. I 2009 blev försvarets operativa högkvarter fl yttat norrut til Bodø. Natoövningar har börjat hållas i Nord-Norge, vilket motiverats som ett sätt att markera närvaro. Enligt författarna är övningarna ett sätt att både avskräcka eventuella fi ender och lugna «det inter-nationella samfundet» med att man inte önskar militarisera områ-


412 Bokomtaler


det vidare. Men det är ju Ryssland som behöver lugnas, och Ryss-land väljer som bekant att se övningarna som ett hot.

När det gäller fi ske redogör boken förtjänstfullt för relatio-nerna med Ryssland angående uppdelningen av Barents hav och fi skevärnzonen runt Svalbard. Samarbetet inom den norsk-sovje-tiska/ryska fi skerikommissionen anses ha fungerat relativt bra. Geir Hønnelands bok om kystvaktens inspektioner under 1980- och 1990-talen, Kvotekamp og kyststatssolidaritet (2006), visade att de ryska fi skarna för det mesta respekterade överenskomna begränsningar, vilket kan förklaras med de norska sanktions-möjligheterna i sin ekonomiska zon och gråzonen, men inte i fi skevärn zonen där sådana saknas. Andra förklaringar är att regleringarna fått legitimitet genom att fi skeorganisationerna medverkat i att fastställa kvoter och att fi skarna insett behovet av begränsningar. Kystvakten utövar vidare inte bara kontroll utan ger också gratis hjälp vid sjönöd och sjukvård. Ett slags gemen-skap sjömän emellan tycks ha uppstått, vilket konstruktivister kan se som belägg för normsystemens betydelse.

På senare år tycks dock en förändring ha skett. Den ryska miss-tänksamheten mot väst har ökat och Norge har anklagats för att diskriminera ryska fi skare. År 2001 uppbringades för första gån-gen ett ryskt fartyg i fi skevärnzonen. Då Kystvakten 2005 bor-dade den ryska trålaren Elektron, som tjuvfi skade i zonen, greps två norska inspektörer och fördes till Murmansk, och kaptenen hyllades. Våren 2008 upprördes norska medier över att Ryssland utrustade egna kontrollfartyg som skall skydda ryska fi skare mot norrmännen i fi skevärnzonen.

Boken visar vidare att medan Norge är en småstat i fråga om hård makt så är det en stormakt i fråga om petroleum (olja och gas). Norge intar tredje plats i världens petroleumexport, och genom ökande produktion beräknas det bli den näst störste gasex-portören och stå för 15 procent av hela Europas gasförsörjning år 2010. Petroleumverksamheten är som bekant Norges viktigaste näring, och tyngdpunkten förskjuts alltmer mot Arktis. Men Norge överskuggas här av energisupermakten Ryssland, som är världens främste producent av olja och gas och faktiskt är ännu mer beroende därav för skatteintäkter och exportinkomster än det lilla Norge. Det fi nns alltså risk för ökad konkurrens och skärpta konfl ikter om zoner och transportvägar, men boken ser också möj-ligheter till samarbete, eftersom norska företag har stor erfarenhet av utvinning till havs till skillnad från Ryssland. Att StatoilHydro skall delta i utvecklingen av det ryska Stokmanfältet ses som ett


413Bokomtaler


lovande steg som kan bidra till att integrera ekonomierna och sta-bilisera förhållandet mellan länderna.

I liberal och konstruktiv anda fi nner boken att Norge har lättast att samarbeta med andra demokratier inom Nato, Europa och Norden, med vilka man har gemensamma normer och värderin-gar. Den ambitiösa stormakten Ryssland däremot fortsätter att se utrikespolitiken som ett geopolitiskt nollsummespel och tenderar att sekuritisera olika frågor. Boken konstaterar att Norge här står inför ett dilemma och är försiktig med att kritisera Ryssland för kränkningar av demokratiska och mänskliga rättigheter. Också författarna är dock försiktiga med att påtala Rysslands aukto-ritära utveckling under senare år. De stöder Norges strävan att lugna Ryssland och inte sekuritisera fi ske- och energifrågorna och hoppas att Norge med mjuk makt skall kunna påverka Ryssland i frågor som det inte anser vara vitala. Norge bör stödja folkrätts-liga regimer och ekonomisk interdependens. I detta sammanhang efterlyser boken ett komparativt studium av hur andra länder löser liknande problem. Sverige borde då vara ett intressant exempel genom sina relationer med Ryssland i Östersjön.

Som slutomdöme om boken kan sägas att trots ovannämnda synpunkter och faktum att uppläggningen leder till många upprepningar, handlar det om en sofi stikerad och nyanserad ana-lys av en rad intressanta och/eller viktiga frågor. Boken kan rentav användas som modell för analyser av andra länder.

Gränsfall. Utväxlingar och gränstrafi k på Karelska näset 1918–1920Max EngmanHelsingfors/Stockholm: Svenska litteratursällskapet i Finland/Bokförlaget Atlantis 2008538 sidor. ISBN 9789173532235Recenserad av Anders BjörnssonRecenserad av Anders Björnsson [chefredaktör för kvartalstidskriften Baltic Worlds]

Sedan den gamla ordningen i Ryssland brutit totalt samman med bolsjevikernas maktövertagande behövde Finland i liten utsträckning kämpa för sin självständighet. Att säkra den vunna suveräniteten blev åtskilligt svårare. Ett inbördeskrig bröt strax ut som hotade den nya statsenheten, och det var bara efter ingripande


414 Bokomtaler


från den tyska krigsmakten som landets lagliga regering kunde rida ut stormen. Under ett halvårs tid, fram till Kejsartysklands krigsnederlag, var den unga republiken i praktiken en tysk vasall-stat, och därefter tvangs den politiska eliten, övervägande tysk-orienterad, att förankra sig hos ententemakterna för att känna sig någorlunda trygg inför en befarad sovjetrysk expansion. Saken var inte okomplicerad. England och Frankrike intervenerade som bekant på de vita härförarnas sida i ett utdraget ryskt inbördeskrig, och fi nska regeringar deltog villigt i ansträngningarna att politiskt isolera och ekonomiskt svälta ut den unga sovjetstaten. Men hade de ryska vita segrat, skulle de med säkerhet ha försökt ta Finland, det forna storfurstendömet, åter. Det var därför Mannerheim aldrig tågade mot Petrograd. Han tillät inga framstötar i den riktningen – det oaktat hans pro-kejsarryska, pro-engelska orientering.

Under närmare tre års tid, fram till freden i Dorpat i oktober 1920, rådde latent krigstillstånd mellan Finland och Ryssland. Det vill säga det var så makthavarna i Helsingfors såg saken, medan sovjetregeringen, angelägen om att bryta inringningen och bli erkänd som likaberättigad part i det internationella umgänget, hade alla skäl i världen att sudda ut konfl iktytorna, i all synner-het som de interna motsättningarna var tillräckligt besvärande. Bolsjevikernas terror mot politiska motståndare, inledd på allvar hösten 1918, var i det perspektivet kontraproduktiv, eftersom den gav en fi entlig omvärld givna propagandafördelar och grannlän-derna goda förevändningar att motsätta sig varje närmande till det kommunistiska våldsregementet.

Situationen utlöste sina egna paradoxer. Finska politiker kunde vinnlägga sig om ett västerländskt demokratiskt sinnelag, men detta riskerade att förvandlas till polityr i samma mån som nitisk statsnytta tog överhanden, och inskränkningar i den medborger-liga friheten företogs så snart fara ansågs vara på färde. Psykolo-giskt är saken lätt att förstå. Statligheten var en öm planta. Den nationella existensen krävde att individuella lidelser hölls på mat-tan. Finlands tillblivelse som stat bland stater må ha varit ett till-fälligheternas spel. Statens etablering blev emellertid i hög grad en ideologisk process. Republiken höll vakt i öster – mot barbari och politiskt rövarvälde. Kommissariemakten stred synbarligen mot all anständighet; kommunister, ryssar, judar var alla väsens-främmande element, de utgjorde smittorisker som det gällde att skydda sig mot.

Sådan var själv- och fi endebilden, omsorgsfullt dokumenterad i Max Engmans grandiosa bok om gränslandets utsatthet och kon-


415Bokomtaler


vulsioner. Ingen forskare är så förtrogen med fi nsk-rysk interak-tion under de två föregående århundradena som han. Engman har i en rad verk av monografi skt slag, men också i mera fl yktiga och impressionistiskt betonade arbeten, studerat Finlands förhållande till en rysk övermakt – men också fi nnars plats i rysk ekonomi och på rysk arbetsmarknad, deras ställning i kejsarstaden Sankt Petersburg och roll inom rysk armé och statsförvaltning. Med sin kännedom om det ryska rikets säregenheter, dess karaktär av despotiskt styrd men samtidigt svårbemästrad konglomerat-stat, har han bedrivit ett slags jämförande imperieforskning, där fallna kejsardömen fått bilda en betydelsebärande bakgrund till hur moderna imperier – som det sovjetiska – har kunnat bestå och sedermera upplösas och vilka följder sådana epokala händelser har haft för senare arvtagar- eller efterföljarstater.

Engmans bok koncentrerar sig på de första tre självständig-hetsåren. De var nog så kaotiska. Det gällde att hantera fl ykting-strömmar och bevaka den nya statsgränsen mot Sovjetryssland. Båda länderna hade medborgare som «blivit kvar» i det andra landet; några hade rentav bott där under större delen av sitt liv. Där fanns dessutom en krigsfångeproblematik som resultat av första världskrigets vinster och förluster, och även om fångut-växling, när den blev aktuell, inte nödvändigtvis berörde enbart fi nska och ryska medborgare eller fi nska och ryska statsintres-sen direkt, så blev gränsövergångarna vid Karelska näset ofta en naturlig transportled också för repatrierande av annan nationali-tet eller från andra länder (Tyskland, England, Frankrike). Under krigsliknande förhållanden var sådan trafi k inte alldeles lätt att upprätthålla, och det fanns tillräckligt många i ledande ställning på ömse sidor som fann den icke önskvärd för att komplikationer hela tiden skulle uppstå. Karantänsinhysning och gisslantagande var vardagsföreteelser i detta småskaliga kalla krig som hade en kristallisationspunkt i gränsbron över Systerbäck.

Smuggling av människor och varor pågick oförtrutet; det gamla riket levde en skuggtillvaro. Den politiska klassen i Fin-land ansåg allmänt bolsjevikregeringen vara ett obehagligt fak-tum som snart skulle bortfalla genom själva sin inre ruttenhet. Varje erkännande av dess legitimitet vore att förlänga pinan för berörda betryckta. Dämpa den revolutionära regimens extremism och excesser genom affärsförbindelser och utbyggda mänskliga kontakter tycks i Finland ha varit minoritetsståndpunkt vid denna tid. Huvudlinjen var avskärmning, de metoder som tillgreps inte sällan utstuderat provokativa.


416 Bokomtaler


Sin bok har Engman byggt upp som tematiskt grupperade fallstudier, resultat av drygt 30 års forskarmöda till och från. Framställningssättet är narrativt snarare än teoretiskt och syn-tetiserande; historiesynen genomgående icke-förhärligande och icke-fördömande, ironisk närmast, varvid författaren tillåter sig talande tystnad för egen del istället för att hänge sig åt pekpin-neaktig moralism, en trist praktik som har insmugit sig här och var i sentida moderhistorisk forskning, särskilt då vederstyggliga system och individer är på tapeten. Engman kan göra detta i kraft av sin suveräna behärskning av arkivkällor, av tidningspress, av en väldig primär- och sekundärlitteratur som gör hans berättelse till både drama och symfoni.

Fallstudierna griper på ett intrikat sätt in i varandra. Kända namn som bolsjevikledarna Maksim Litvinov och Lev Kamenev, ibland på villovägar och i fängsligt förvar, ibland mitt uppe i eko-nomiska realförhandlingar med en främmande motpart, samsas om utrymmet med en olycklig schweizisk tågklarerare, Fritz Plat-ten, som satte Lenin och hans följe i det plomberade tåget från Zürich och som på hösten 1918 räddade Lenin från en attentat-mans kula, men lika visst greps på väg hem från ett Komintern-möte i Moskva av fi nska myndigheter såsom «en allmänfarlig person, som sprider bolscheviksmitta överallt». Emma Goldman samman med 248 andra amerikanska anarkister («kommunister») utvisades efter strejkoroligheter i USA ur landet, sattes på fartyg som först hamnade i fi nsk hamn, Hangö, innan deportationen till Ryssland fullbordades. Amerikanska journalisten John Reed blev kvar hos Åbo-polisen sedan han förgäves försökt ta sig därifrån till Stockholm gömd i kolboxen på ett ångfartyg, med ädelstenar och politisk propaganda i bagaget.

Ett myller av personer och institutioner passerar revy. Den grundliga utredning Engman ägnar Danska röda korset och dess Rysslandschef, läkaren Camillo Martiny, skapar förståelse och respekt för de villkor under vilka humanitärt arbete måste bedri-vas när verksamheten bemöts med allmän misstro, inte bara av landets myndigheter utan också ute av dess vedersakare.

Engman har också blick för det udda och undanskymda. Majo-ren och monarkisten Georg Elfvengren – hälften fi nne, hälften polack, «vars fi nska var dålig och hans svenska sämre, inte heller hans ryska eller franska var felfria» – engagerade sig i Lavr Kor-nilovs kuppförsök i september 1917, kämpade med krimtatarerna mot bolsjevikerna och ställde sig i spetsen för en ingermanländsk utbrytarrepublik som han i juli och oktober 1918 ledde i miss-


417Bokomtaler


lyckade angrepp på Petrograd, trots uttryckliga förbud från den fi nska arméledningen. Hos Engman blir Elfvengren inte en galen äventyrare utan ett ganska normalt uttryck för den samhälleliga förvirring som ett besinningslöst mördande under första världs-kriget lämnat efter sig. Terrorist. Skjuten i Moskva som spion.

Till bokens förtjänster hör vackert tecknade kortbiografi er, rikligt illustrationsstoff, fylliga bildtexter. Man slås – med tanke på bokens långa konceptionshistoria – också av att så gott som inga upprepningar förekommer.

Pathways – A Study of Six Post-Communist CountriesLars Johannsen & Karin Hilmer Pedersen (red.)Århus: Aarhus University Press 2009170 sider. ISBN 9788779344341Omtalt av Kjetil DuvoldOmtalt av Kjetil Duvold [post.doc. ved CBEES, Södertörns högskola]

I Fyrsten skriver Machiavelli at «det er intet tiltak som er så risi-kofylt, og som har større usikkerhet for suksess, enn det å introdu-sere en ny måte å gjøre ting på. Nyskaperen har heftige motstan-dere fra alle dem som profi terer på det eksisterende systemet, og bare lunkne tilhengere fra dem som kan profi tere på et nytt sys-tem». Det var knapt noen som ante omfanget av de forandringer Europa sto overfor da samtlige kommunistregimer raste sammen for omtrent 20 år siden. Aldri tidligere hadde så mange land påbe-gynt en så grunnleggende og mangebunnet transformasjon som da. Det skulle også snart vise seg at Europas «kommunistblokk» slett ikke var like ensartet som mange kanskje hadde forestilt seg under den kalde krigen.

Antologien Pathways – A Study of Six Post-Communist Coun-tries tar utgangspunkt i det mangfold av politiske endringer som gjerne går under benevnelsen «postkommunistisk transisjon». Nettopp av den grunn følger ikke utvalget av land som plasseres under lupen et helt tradisjonelt mønster. Den gjengse fremgangs-måten har vært å studere for eksempel Sentral-Europa, Balkan, Baltikum, Russland eller det postsovjetiske området. I Pathways har man derimot valgt å fokusere på Kasakhstan, Georgia, Est-land, Slovenia, Tsjekkia og Polen. Et litt overraskende utvalg, som enten kan refl ektere en mer eller mindre tilfeldig sammenstilling av interessante bidrag, eller et spennende og genuint forsøk på å


418 Bokomtaler


bryte velkjente mønstre og opptråkkede stier. I praksis er det kan-skje litt av begge deler? De seks landene er valgt ut på grunnlag av 15 opprinnelige studier som ble gjennomført og publisert ved Institut for Statskundskap ved Aarhus Universitet. Vi får nesten gå ut fra at utvalget er gjort av hensyn til både kvalitet og mang-foldet i bidragene.

Redaktørene, som begge har utmerket seg med fl ere solide studier om administrative reformer, statskapasitet og korrupsjon i Øst-Europa, har i alle fall utvilsomt hatt en klar målsetting med dette utvalget. De har nemlig søkt å skape maksimal variasjon i den uavhengige variabelen, altså i utvalg av land. «Å sammen-ligne det usammenlignbare» synes å være programerklæringen her. Dette skal de ha stor honnør for, og det er bare å håpe at fl ere komparative studier skal ta eksempelet til følge. Samtidig er det et ganske så ambisiøst utgangspunkt, med mange mulige fallgruver, store krav til et disiplinert begrepsapparat og et nøye gjennom-tenkt utvalg av indikatorer.

Det analytiske rammeverket som bidragene i Pathways hvi-ler på, er det redaktørene kaller den «kvadruple utfordringen» som samtlige av landene stod overfor: utvikling av de politiske og institusjonelle byggeklossene, privatisering og innføring av markeds økonomi, statsbygging og demontering av de gamle partistatene og nasjonsbygging og utvikling av kriterier for medlemskap i de nye nasjonale fellesskapene. Disse fi re proses-sene er verken uttømmende eller gjensidig utelukkende, men de representerer et godt og ryddig utgangspunkt for bokens tema-tikk og perspektiv.

De seks casestudiene gir informative og velinformerte analyser av overgangen fra kommunisme til mer eller mindre konsolidert demokrati (Estland, Polen, Tsjekkia og Slovenia), semi-demokrati (Georgia) eller mer eller mindre konsolidert diktatur (Kasakh-stan). For å starte i motsatt rekkefølge: Vi får vite at utviklingen i Kasakhstan har blitt preget av president Nursultan Nazarbajevs manøvrering mellom landets ulike klaner, hjulpet ad av landets enorme naturressurser – en taktikk som ikke helt overraskende har ført til en kronisk korrupsjonskultur (i og for seg et mønster som heller ikke var ukjent under kommunisttiden).

Om korrupsjonen fl orerte i Kasakhstan, fi kk den et eksplo-sjonsartet preg i Georgia. Etter en kaotisk innledning som selv-stendig stat under Zviad Gamsakhurdia (1991–92), klarte Eduard Sjevardnadze – Gorbatsjovs høyre hånd under Sovjetunionens tilbaketrekning fra Øst-Europa – å skape en slags stabilitet. Men


419Bokomtaler


prisen var usedvanlig høy i form av det forfatterne kaller «det absurde marked», hvor korrupsjon ikke bare var en fristelse, men en tvingende nødvendighet for å overleve. Det hele endte i tårer før gnisten ble tent på ny med Roserevolusjonen i 2003. Men gle-den var kortvarig: Landet opplevde nye uroligheter, fragmente-ring og en tragisk krig med Russland. Siste kapittel om Georgias vei fra kommunisme er langt fra skrevet ennå.

De fi re siste casestudiene beskriver en helt annen virkelighet: en rask og ganske ukomplisert ferd fra kommuniststyre til med-lemskap i EU. Men det var ikke en gitt utvikling. Estland, for eksempel, var en sovjetrepublikk med en eksplosivt høy andel minoriteter – de fl este av dem russiske innvandrere fra sovjet-tiden. Estland kunne fort ha endt opp med tilsvarende problemer som Ukraina, for ikke å snakke om Moldova. Slovenia slapp unna med en tidagers krig med resten av Jugoslavia. Resten av det tid-ligere Jugoslavia har ikke sluppet like pent fra det. Tsjekkia inn-gikk en «fl øyelsskilsmisse» med Slovakia – fredeligere enn selv unionsoppløsningen mellom Sverige og Norge. Polen på sin side hadde ingen nasjonalitetsproblemer å stri med – rent bortsett fra å bli venner med sine gamle naboer i øst, vest og nord. Men kontras-ten til mellomkrigstidens Polen kunne ikke ha vært større.

Så er spørsmålet om redaktørene holder hva de lover. Vi må først spørre oss hvor fruktbart det egentlig er å sammenligne for eksempel Kasakhstan og Slovenia. Er en felles kommunistisk for-tid et tilstrekkelig utgangspunkt for å gjøre sammenligninger? Dette er land som ikke nødvendigvis har mye til felles – og anta-gelig ikke følte mye slektskap under kommunismen heller. Men om ikke annet så viser sammenligningene hvilken enorm varia-sjonsbredde som fi nnes – og fantes – i det tidligere Sovjetunionen og dets satellittstater.

Noen av kapitlene følger den kvadruple malen som ble skissert i introduksjonskapitlet. Men hvorfor gjør ikke alle det? Et klas-sisk problem som mange bokredaktører kjenner altfor godt til, er at bidragsyterne ikke holder seg til rammeverket. I denne boken fører dette til at det ofte er vanskelig å lese informasjon på tvers av kapitlene. Et mer helhetlig og gjennomført opplegg, kanskje med samme overskrifter i alle kapitlene, ville ha vært til hjelp – selv-sagt med en viss fare for at boken ville ha blitt kjedeligere å lese. Selv om de ulike kapitlene byr på mye interessant analyse, spriker de også ganske mye. Noen legger for eksempel stor vekt på par-tier, andre ikke. Den internasjonale konteksten er fremtredende i enkelte kapitler og mer tilbaketrukket i andre. Det kunne også ha


420 Bokomtaler


vært nyttig med en kronologi over viktige hendelser og tabeller med sammenlignbar informasjon.

Avslutningskapitlet gir en fi n oversikt og legger dessuten frem et spennende skjema, hvor politisk stabilitet trekkes frem som nøkkelfaktor. Men redaktørene klarer aldri helt å nøste opp alle trådene og fi nne en åpenbar logikk når det gjelder elitenes valg av strategier og hvorfor de seks postkommunistiske landene har endt opp på så forskjellige stier. Machiavelli hadde nok rett i at regimeendring er risikofylt. Men kanskje heller ikke han kunne ha forklart hvorfor motstanden er heftigere i noen land enn andre.

The Democratisation of Eastern Europe 1989–2004: A closer look at how Latvia, Poland, Slovakia, Hungary and Bulgaria have handled the challenges of economic development, good governance, nationalism and xenophobiaTerje KnutsenBergen: Institutt for sammenliknende politik, Universitetet i Bergen 2009327 sidor. ISBN 9788230808207Recenserad av Joakim EkmanRecenserad av Joakim Ekman [docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola]

Terje Knutsen försvarade framgångsrikt sin doktorsavhandling vid Institutt for sammenliknende politikk, Universitetet i Bergen, i juni 2009. Det handlar om en jämförande analys av demokra-tiseringsprocesserna i fem länder – Lettland, Polen, Slovakien, Ungern och Bulgarien – under tidsperioden 1989 fram till EU:s första östutvidgning 2004, med särskild fokus på den ekonomiska utvecklingen, de nya politiska institutionernas funktionssätt, nati-onalismen och främlingsfi entligheten.

Rent tematiskt kan man inte ha mycket att invända mot avhand-lingen. De senaste 20 åren har två frågor framstått som särskilt centrala i Europa. Den ena är just den demokratiska utvecklingen efter kommunismens fall, den andra är frågan om europeisk inte-gration. Frågorna är tätt sammanlänkade, på det viset att den ena kan ses som en förutsättning för den andra. Knutsen fördjupar sig i den första frågan.

Valet av ansats kan dock diskuteras. Studien är en retrospektiv granskning av den redan förhållandevis väl utforskade tidsperio-den 1989–2004. Den empiri som avhandlingen bygger på består


421Bokomtaler


av sekundärdata i form av fl ernationella opinionsundersökningar, offentlig statistik och olika slags internationella länderranknin-gar. Den komparativa strategin – att inkludera fem länder i ana-lysen – medger inte någon «intensiv» granskning av särdrag i de olika ländernas politiska historia eller specifi ka förutsättningar. Det handlar istället om en «extensiv» strategi: att fokusera på mer ytliga likheter och skillnader i de fem ländernas utveckling under 1990-talet och framåt.

Flera tänkbara invändningar ligger nära till hands. Områdes-experter på de enskilda länderna skulle antagligen påpeka brister i presentationen av de olika länderna. Metodologiskt orienterade samhällsvetare kunde påpeka det problematiska med att använda opinionsmätningar som Central and Eastern Eurobarometer (CEEB) och Candidate Countries Eurobarometer (CCEB) för att ge en bild av den postkommunistiska utvecklingen. Vid sidan av tänkbara osystematiska mätfel vid själva datainsamlingen, tillkommer även problemet med att antalet länder som ingick i CEEB och CCEB skiftade avsevärt över tid, och de frågor som var inkluderade om demokratistöd var behäftade med vissa svag-heter. Samma uppsättning frågor användes dessutom inte konse-kvent från år till år.

Författaren är inte omedveten om dessa problem. Likväl tar han på sig jobbet att med hjälp av data som fi nns tillgänglig – bristfäl-lig eller inte – försöka ge en bild av hur samhällsomvandlingarna i det postkommunistiska Europa har gått. Vad var utmärkande för länder där demokratin snabbt konsoliderades, och varför handlade det i andra fall om en betydligt mer utdragen och komplicerad process? Opinionsundersökningarna – förutom CEEB och CCEB även New Democracies Barometer (NDB) och efterföljaren New Europe Barometer (NEB) – kompletteras med olika slags mått på ländernivå om den politiska, sociala och ekonomiska utvecklin-gen (EBRD-rapporter, Nations in Transit, Världsbankens statistik samt Transparency Internationals korruptionsindex).

Vad visar då Knutsen med sin avhandling? Förutom att ge en övergripande bild av demokratiutvecklingen i det postkommunis-tiska Europa, handlar det kanske särskilt om att lyfta fram det historiska arvet som ett tema – det fi nns redan från början i denna avhandling en förväntan om att länder med ett auktoritärt eller ett post-totalitärt arv skulle ha lyckats bättre i en allmän demokra-tiutveckling än länder med ett utgångsläge som låg närmare ett «rent» totalitärt arv. I praktiken innebär detta att Knutsen visar på ett mer framgångsrikt demokratiskt resultat i Polen och Ungern


422 Bokomtaler


och ett något sämre resultat i Bulgarien. Lettland och Slovakien hamnar någonstans däremellan.

Valet av fall kunde ha tydliggjorts i detta sammanhang. Det fi nns en tanke om att urvalet av länder ska baseras på Linz och Stepans ofta citerade typologi från 1996, men det handlar inte om någon fullständig täckning av denna, då den sultanistiska regim-typen lämnas utanför analysen. Det handlar inte heller om något försök att täcka in hela det geografi ska «Östeuropa», även om det ju fi nns en sådan logik i urvalet. Den komparativa strategin går snarare ut på att se på skillnader mellan «postkommunistiska» länder med olika förutsättningar i utgångsläget: Polen var vid tidpunkten för kommunismens fall närmast att betrakta som en auktoritär regim, medan de övriga fyra länderna vid samma tid-punkt representerade olika varianter av den totalitära regimtypen. Frågan som Knutsen är intresserad av är hur pass mycket detta arv från det förfl utna egentligen var avgörande för demokratins möjligheter under 1990-talet. Utan en tydlig motivering av urva-let av länder kommer dock läsaren oundvikligen att fundera på invändningar: Om syftet är att identifi era en framgångsrik väg mot demokrati, varför inte också inkludera fall som avviker, som har gått mot auktoritärt styre snarare än demokrati på senare år?

Knutsens avhandling aktualiserar på vissa sätt också frågan om östeuropaforskningens framtid. Bör kunskapsbildningen om samhällsutvecklingen i östra Europa präglas av områdesforskar-nas detaljkunskap om enskilda länder och regioner samt specifi ka historiska och kulturella särdrag, eller bör de postkommunistiska länderna inkluderas i den generella teoribildningen inom exem-pelvis demokratiseringsforskningen? Vi känner igen diskussionen från 1990-talet, där områdesforskarna företrädde den ena hållnin-gen – med ett önskat fokus på den djupa specialkunskapen om länderna i öst, och där ofta statsvetarna och nationalekonomerna företrädde den andra hållningen och argumenterade för värdet av att kunna placera den östeuropeiska empirin i relation till allmän-giltiga teoretiska modeller.

En refl ektion i detta sammanhang är att Knutsen hade haft möjlighet att utveckla en sådan diskussion i sin avhandling genom att relatera sin egen valda ansats till aktuella trender inom demo-kratiseringsforskningen. Han hänvisar indirekt till debatten om «transitionsparadigmet». Lite förenklat handlar det om i ljuset av 2000-talets «avstannade» demokratiseringar, inte minst i den postsovjetiska regionen, att retrospektivt kritisera de modeller och antaganden som man under 1990-talet arbetade med. Man säger


423Bokomtaler


nu att det funnits, om än inte alltid explicit uttryckt, ett antagande om att det handlade om just demokratiseringar, alltså förändrings-processer som rörde sig mot demokrati. Med utgångspunkt i ana-lysmodeller som Linz och Stepans «arenor» ägnade man sig sedan utifrån ett slags checklistetänkande åt att dokumentera framsteg och bakslag i vägen mot demokrati. Och i vissa fall fungerade det. Det är inget fel, menar jag, att analysera exempelvis Polen 1989–2004 utifrån transitionsparadigmets antagande om en utveckling i distinkta faser, från transition till konsolidering av demokratin.

Problemet kommer istället när man använder samma model-ler för att analysera länder där det inte nödvändigtvis sker någon rörelse mot demokrati alls. Vi fokuserar då på fel saker. Om vi analyserar ett land som Ryssland utifrån transitionsparadigmets dominerande analysmodeller, kan vi egentligen bara på punkt efter punkt dokumentera att demokratin i Ryssland har «stött på hinder», «avstannat» eller «förblivit ofullbordad». Vårt språkbruk antyder då att vi redan tagit för givet att utvecklingen i Ryssland var att betrakta som just en «demokratisering». Och det är just detta som är svagheten med transitionsparadigmet. Vi ställer fel frågor. Kritikerna menar därför att det är bättre om vi mer förut-sättningslöst fokuserar på den dynamik som mycket väl kan fi nnas i ett land som Ryssland, där fl erpartisystem och val kombineras med en icke-demokratisk praktik. Det är just detta som de senaste årens diskussion om «hybridregimer» eller «electoral authorita-rianism» har handlat om. Knutsen hade i sin avhandling haft en utmärkt möjlighet att problematisera diskussionen om transiti-onsparadigmets brister, genom att också visa på dess förtjänster, vilket skulle fungera fi nt med tanke på det aktuella länderurvalet.

Två årtionden efter kommunismens fall präglas kunskapsbild-ningen om Central- och Östeuropa och de postsovjetiska länderna av teoretisk och metodologisk mångfald. Historiker, kulturfor-skare, samhällsvetare och ekonomer analyserar olika aspekter av utvecklingen i den postkommunistiska regionen. Förändringen från tiden före 1989 är i detta avseende dramatisk: då var intresset för länderna i öst en angelägenhet för ett fåtal områdesforskare. Det fi nns all anledning att fortsätta diskussionen om hur skilda akademiska discipliner har bidragit till studiet av Östeuropa de senaste 20 åren, men också vilka brister som funnits i olika dis-cipliners ansatser. Knutsens avhandling kan i ljuset av detta ses som ett lärorikt exempel på den statsvetenskapliga demokratise-ringsforskningens villkor: vilken typ av empiriskt material som kan användas, vilka forskningsfrågor som kan formuleras och vil-


424 Bokomtaler


ken typ av lärdomar vi kan komma fram till. Hur denna kunskaps-bildning ska värderas i relation till annan slags forskning om de postkommunistiska länderna är en vidare fråga. Min avslutande refl ektion här är helt enkelt att Knutsens avhandlingen fungerar fi nt som utgångspunkt för en sådan diskussion.

Polske paradokser. Polens nyere socialhistorieJens Jørgen NielsenKøbenhavn: Frydenlund 2008330 sider. ISBN 9788778876423Omtalt av Jørn Holm-HansenOmtalt av Jørn Holm-Hansen [dr. polit., seniorforsker ved Internasjonal avdeling, Norsk institutt for by- og regionforskning]

Polske paradokser. Polens nyere socialhistorie er dels en bok om arbeidslivets Polen, dels en bok om Polen sett fra en arbeidstaker-vinkel. Jens Jørgen Nielsen, som selv er konsulent i dansk fagbe-vegelse og snakker både polsk og russisk, får denne kombinasjo-nen til å fungere. Boken fungerer nærmest som en faktaspekket reiseskildring inn i polsk hverdagsliv, det vil si arbeidsliv. Språket er livlig og humoristisk. Forfatteren er åpenbart glad i å snakke med dem han møter, og han er tidvis sylskarp i observasjonene.

Sammen med storslagen romantisk nasjonalpatos og intens folkereligiøsitet er det gjerne arbeidsmigrasjon, arbeideropprør og kappløp-mot-bunnen-arbeidsliv andre europeere forbinder med Polen. Mange er blitt kjent med polakker i arbeidslivet enten som konkurrenter om jobber og oppdrag eller som kolleger. Polske arbeidsmigranter har vi hatt her i verdensdelen i mer enn hundre år. Partisjefen fra 1970-tallet, Edward Gierek, var medlem av det franske kommunistpartiet før han sluttet seg til de polske kame-ratene. Foreldrene til den legendariske franske fagforeningskjem-pen Henri Krasucki forlot Polen på 1920-tallet. I det tyske Ruhr-området har innvandrede polakker utgjort en vesentlig del av arbeiderklassen siden 1880-tallet. Etter hvert utgjorde de 400 000 med egne foreninger, banker og aviser.

Den polske folkerepublikken (1948–89) var i navnet arbeider-klassens egen stat, men ble gang på gang utfordret av opprør med utgangspunkt blant de ansatte i de store bedriftene. Det skjedde i 1956, 1970–71, 1976, 1980–81, og mange vil hevde også i 1987. Hendelsene i 1980–81 var intet mindre enn en arbeiderledet revolt,


425Bokomtaler


der de kommunistiske myndighetene i praksis måtte gå med på å fi re på helt sentrale kommunistiske dogmer. De mistet rett og slett maktmonopolet i en 16 måneders periode. Utfordrerne var en bevegelse av uavhengige fagforeninger organisert nedenfra og på tvers både av de offi sielle bransjeinndelingene og regionsgren-sene. Det hele ble slått ned i desember 1981, og all fagforenings-virksomhet ble forbudt.

Da fagforeninger ble tillatt igjen i 1982–83, ble det lagt opp til at fagforeningene skulle vokse opp nedenfra. Faktisk beholdt de nye, offi sielt godkjente fagforeningene benevnelsen som Soli-daritet hadde hatt, nemlig NSZZ («uavhengige, selvstyrte fag-foreninger»). Etter hvert slo disse fagforeningene seg sammen i landssammenslutningen OPZZ. De ble aldri «drivreimer» etter leninistisk mønster, men faglig orienterte og temmelig populis-tiske interesseorganisasjoner for medlemmene. Dette har Nielsen ikke helt fått med seg. OPZZ og medlemsforeningene tålte over-gangen til kapitalisme godt, og har hele tiden siden 1989 hatt fl ere medlemmer enn Solidaritet.

Nielsen kunne med fordel ha dvelt litt mer ved den helst spe-sielle arven Polen har etter statssosialismen. Her skiller Polen seg fra de andre landene som i sin tid tilhørte «Østblokken», i og med at arbeideropprør og uavhengig fagorganisering utgjør en vesent-lig del av landets historiske minne. Den særegne populismen som feide over Polen i 1980–81, og ikke minst slo inn i kommunistpar-tiet der én av tre medlemmer meldte seg inn i de nye, uavhengige Solidaritetsfagforeningene, er verd noen refl eksjoner. Det dreide seg i all hovedsak om en godartet populisme som gikk ut på at makten skulle komme nedenfra, noe som var helt uhørt i en kom-munistisk statsmodell.

Behandlingen av den umiddelbare omleggingen etter 1989 er grei, men ikke spesielt spennende lesning. Boken er absolutt best der den tar for seg nåtiden, der forfatteren har førstehånds kontakt med det han skriver om. Dette gjelder for eksempel framstillin-gen av initiativene for å fagorganisere nye arbeidstakergrupper, som de ansatte i de store super- og hypermarkedene. Dette temaet kunne vært behandlet enda mer omfattende.

Et annet interessant tema er de europeiske samarbeidsut-valgene som skriver seg fra et EU-direktiv fra 1996. Direktivet omfatter bare bedrifter med over ett tusen ansatte og med aktivitet i minst to EU-land. Minst en gang i året skal ledelsen møte repre-sentanter for de ansatte og informere om framtidige planer for bedriften. Dette er en av mange byggesteiner et sosialt Europa vil


426 Bokomtaler


bli reist ved hjelp av. Nielsen besøker noen utenlandskeide bedrif-ter i Polen som omfattes av ordningen. Hans konklusjon er at sam-arbeidsutvalgene begynner å fungere.

Forfatteren får godt fram at det først var den sosialdemokra-tiske regjeringen tidlig på 2000-tallet som virkelig ga «nylibera-lismen» fotfeste i Polen. Inntil da hadde nyliberale virkemidler preget den umiddelbare overgangen etter 1989, men hadde blitt moderert av de fagforeningsnære Solidaritet-regjeringene på 1990-tallet.

Nielsen har skrevet en reportasjebok med lav terskel for nye Polen-interesserte. Den litt pompøse undertittelen «Polens nyere socialhistorie» bør ikke skremme lystlesere fra å skaffe seg boken. Kapittelet fra gruvenes, ølfestenes, fotballkampenes og de tekniske høyskolenes Schlesien er ypperlig. Stedvis er boken fry-defull lesning, og det er lesning til å bli klok av.

Hva skal vi med frihet? Fortellinger fra Moldova før, under og etter SovjetunionenElisabeth L’orange FürstOslo: Abstrakt forlag 2009235 sidor. ISBN 9788279352730Recenserad av Marie-Louise SandénRecenserad av Marie-Louise Sandén [bitr prof, Institutionen för beteen-devetenskap och lärande, Linköpings universitet]

Bokens ämne är både centralt och intresseväckande: Vad har hänt i en före detta sovjetrepublik, som i västvärlden tycks vara mest känd för att vara det fattigaste landet i Europa? Boken ger en inblick i de svåra val som uppstår för enskilda personer vid stora samhälleliga förändringar. Här framkommer dilemman som till exempel syns redan i bokens titel: valet mellan frihet och ekono-misk trygghet.

Boken har som syfte att nå både fackfolk och en bredare publik. Elisabeth L’orange Fürst gör en kort beskrivning av sin egen bakgrund och sitt intresse för de frågeställningar som boken tar upp. Fyra generationer kvinnors liv skildras utifrån deras egna berättelser. Kvinnorna tillhör samma familj, men har olika bak-grund både religiöst och etniskt. Fürst visar ett starkt engagemang i sitt skrivande och boken blir mycket gripande när hon skildrar de fyra kvinnornas livsöden, som omfattar deras liv i Moldavien


427Bokomtaler


och även i viss mån tidigare perioder i Ukraina liksom i Frank-rike. Det empiriska materialet består av intervjuer, gjorda under en 10-årsperiod, med de fyra kvinnorna och deras anhöriga och i viss mån vänner. De intervjuade tillhör i princip enbart den rysk-talande gruppen i Moldavien.

Författaren skriver att Moldaviens identitet förmodligen har uppstått genom regionens historiska bakgrund som fl erkulturell. En viktig faktor i detta är Moldaviens geopolitiska läge. I Mol-davien fi nns nu i huvudsak fyra olika modersmål: moldaviska/rumänska, ryska, ukrainska och bulgariska. Författaren betonar att tolkningarna av Moldaviens egentliga identitet är helt bero-ende av vem man lyssnar på. De olika tolkningarna av Moldavi-ens historia har bidragit till våldsamma motsättningar inom lan-det, och Fürst presenterar den tillbakablick över regionens historia som ligger till grund för hennes tolkning av konfl ikter som rör språk och etnicitet. Den stora stridsfrågan gäller framför allt om Moldavien ska räknas som rumänskt eller som ett land med en egen historia präglad av mångkulturell påverkan.

Transnistrien (ett litet geografi skt område på gränsen till Ukraina, där huvudorten är Tiraspol och som också inkluderar staden Bender) behandlas i ett särskilt avsnitt och benämns «en kärnkonfl ikt». Ur politisk synvinkel är Transnistrien en viktig fråga och utnyttjas av både öst och väst i propagandasyfte. Fürsts analys av frågan är något problematisk eftersom den grundar sig på relativt gamla källor och enbart västliga sådana. När vi får följa två kvinnors berättelser om hur det är att leva i Tiraspol, blir emellertid det hela mycket intressant. De två berättar till exempel om konfl ikten som en etnisk konfl ikt som styrs av Igor Smirnov (ledaren i Transnistrien). Fürst återkommer senare till den kon-fl ikt som åter blossade upp i Transnistrien i slutet av 2007. Här framskymtar en analys av konfl ikten som för första gången utgår från olika perspektiv och inte enbart det etniska. De två kvinn-orna berättar också om hur de ser på tiden då de levde i Sovjet-unionen. De beskriver ett fritt land där det inte fanns några grän-ser och där de fritt kunde besöka de olika republikerna. Nu är de i stället i stort sett inlåsta och kan inte resa någonstans även om de hade haft ekonomiska förutsättningar.

Flera av informanterna berättar om att den kulturella bakgrun-den var av underordnad betydelse under sovjettiden. Däremot beskriver de att orsaken till att den ekonomiska utvecklingen har avstannat eller till och med gått tillbaka beror på att det bor så många olika folkslag i Moldavien. Ingen av informanterna för-


428 Bokomtaler


klarar dock varför det nu är så viktigt med gemensam kulturell bakgrund när detta var oviktigt tidigare, och Fürst tycks inte hel-ler ha frågat om detta. De refererade författarna ställer inte heller denna fråga utan betonar att en viktig anledning till den ekono-miska krisen i landet beror på etniska konfl ikter. En av infor-manterna, Valentina, menar att den nya tonvikten på etnicitet är olycklig. Detta skulle kunna ge en uppslag till ett nytt forsknings-projekt: Varifrån kommer betoningen på etniska motsättningar som orsak till den situation som nu råder i Moldavien?

En viktig fråga som Fürst berör vid några olika tillfällen är frivilligorganisationernas verksamhet i Moldavien. Här beskrivs allt från organisationer som i väst samlar in kläder till Moldavi-ens fattigaste till organisationer som på olika sätt driver «väst-lig propaganda». Klädinsamlingarna tas i övrigt ofta omhand av organisationer inom Moldavien som i sin tur säljer kläderna på den öppna marknaden och stoppar vinsterna i egen fi cka. Den västliga propagandan sker till exempel genom stöd till nyinrättade organisationer för att «utveckla frihet och demokrati av västlig, marknadsliberal typ».

Den senare delen av boken handlar om hur de unga fl yttat till Norge och ger en mycket levande bild av både de för- och nackdelar som migranter uppfattar, liksom hur de kvarvarande uppfattar migrationen. I detta avsnitt får vi följa migranternas svårigheter att bli accepterade både på arbetsmarknaden och som privatperso-ner/medmänniskor. Till exempel beskriver informanterna hur de blir uppfattade som ryssar och att detta är något negativt i Norge. I avslutningsdelen berör Fürst arbetsmigrationen och är kritisk till det abstrakta begreppet «fritt fl yt». Författaren menar att arbets-kraften har «både kropp, känslor och relationer». Istället är det kapitalet som vill ha den rörliga arbetskraften.

I avslutningen återkommer Fürst till etnicitetsfrågan. Här drar hon något snabba slutsatser utifrån sina få informanters kommen-tarer om sitt förra fädernesland, Sovjetunionen, där enligt infor-manterna alla, oavsett bakgrund, hade samma rättigheter. Detta anser jag är att gå för långt i slutsatserna – en anledning till de fortgående konfl ikterna i Tjetjenien bottnar exempelvis i de nega-tiva idéerna om folken i Kaukasus som rådde i Sovjetunionen.

Hva skal vi med frihet? är en välskriven bok. Uppfattningen om frihet bland människor i olika delar av världen skulle kunna vara ett centralt forskningsområde. Boken ger en inblick i män-niskors situation då de lever i spänningen mellan öst- och väst-världen. Jag rekommenderar varmt en läsning av denna bok och


429Bokomtaler


efterlyser samtidigt mer forskning om migrationssituationen för dem som lämnar sitt land, för dem som blir kvar och för dem som befi nner sig i mottagarlandet.

Islamic Activism in Azerbaijan: Repression and Mobilization in a Post-Soviet ContextSofi e BedfordStockholm Studies in Politics 129Stockholm: Statsvetenskapliga institutionen 2008229 sider. ISBN 9789171558008Omtalt av Julie WilhelmsenOmtalt av Julie Wilhelmsen [forsker, Avdeling for Russland og Eurasia, NUPI]

Sofi e Bedfords bok Islamic Activism in Azerbaijan handler om betingelser for sosial mobilisering i det postsovjetiske området og tar utgangspunkt i Aserbajdsjan som studieobjekt. Boken behand-ler det viktige spørsmålet om hvordan en stat med en tung ateis-tisk og autoritær arv responderer på oppblomstringen av religiøse sosiale bevegelser den selv ikke har kontroll over. Dessuten gir den et nyansert bilde av hvordan sosial mobilisering faktisk har artet seg i islamske miljøer i Aserbajdsjan. Gjennom anvendel-sen av teorier om sosial mobilisering bidrar studien dermed til å teste og utvide gyldighetsområdet for denne type teorier til ikke-demokratiske samfunn.

Dette er en doktorgradsavhandling, og fremstillingen følger derfor et gitt mønster og har et sterkt akademisk preg. Første del presenterer en gjennomgang av defi nisjoner og teorier om sosiale bevegelser. Denne delen synes kanskje å være av begrenset inter-esse for den allmenne leser, men er likevel viktig fordi den plas-serer islamsk aktivisme på like fot med andre former for sosiale bevegelser verden over. Slik søker forfatteren å avdekke den felles logikk som gjør seg gjeldende i mobilisering av sosiale bevegelser enten det dreier seg om borgerrettighetsbevegelser, fascistbeve-gelser eller islamistbevegelser. Bedford spenner opp et bredt teo-retisk rammeverk som gjør det mulig å vurdere betingelser for mobilisering ikke bare internt i de islamske bevegelsene, men også i den nasjonale og den internasjonale konteksten. Dette er et viktig og godt grep fra forfatterens side gitt dagens tendens til å fremstille islamske bevegelser som unike og negative. I denne


430 Bokomtaler


boken fremstår disse bevegelsene som spirer til det vestlige analy-tikere så ofte etterspør i det postsovjetiske området: et sivilt sam-funn og pluralisme.

Bokens viktigste bidrag er imidlertid ikke av teoretisk, men empirisk karakter. Det skrives mye om islam i dette området, men det er langt mellom analyser basert på intervjuer og deltagende observasjon. Bedford presenterer inngående studier av de to mest dynamiske muslimske bevegelsene i Aserbajdsjan, den ene med utspring i den sjiamuslimske Juma-moskeen, den andre knyttet til den sunnimuslimske Abu Bakr-moskeen, begge i Baku. Vi får innsikt i forskjellige aspekter ved sosial mobilisering i tilknytning til disse to bevegelsene. Hva er det for eksempel som gjør at unge mennesker slutter seg til dem? Svaret synes å være at de fyller et åndelig og moralsk behov, dette er ikke mobilisering drevet av økonomisk misnøye. Den nye staten er ikke bare ute av stand til å dekke disse behovene, men forsterker dem gjennom åpenbar kor-rupsjon og nepotisme. Videre viser moskeene seg å fungere som «frie rom» i den aserbajdsjanske konteksten. På linje med kjøkke-nets funksjon i sovjettiden, fungerer moskeene som et fristed for artikulering av alternative ideer og verdier. Et interessant innspill til vår egen hijabdebatt er Bedfords observasjon av at sløret for mange aserbajdsjanske unge kvinner er et uttrykk for frihet. Å ta på seg sløret er et uttrykk for brudd med den ateistiske fortiden og frihet til å være annerledes.

Et viktig poeng ved Bedfords studie er at religiøs sosial mobi-lisering i Aserbajdsjan ikke analyseres isolert, men sees i sam-menheng med den respons staten gir. Det er selve interaksjonen mellom bevegelsen og staten som skaper dynamikken i mobili-seringen. Her spiller den sovjetiske arven en sentral rolle. Boken inneholder et historisk bakgrunnskapittel som skisserer sovjetsta-tens frykt for og demonisering av religion og dens utallige forsøk på å nøytralisere denne trusselen gjennom opprettelsen av «offi -sielle religiøse institusjoner». Oppfatningen ledelsen i det nye, uavhengige Aserbajdsjan har av dagens islamske bevegelser er fremdeles sterkt farget av dette sovjetiske synet på religion som en trussel. Politikken tar form av en streng sekularisme, og religiøs mobilisering møtes først med forsøk på institusjonell kooptering av samme art som i sovjettiden, dernest med undertrykkelse. Det er et interessant funn at den demokratisk orienterte Juma-mos-keen har fått langt hardere behandling fra myndighetenes side enn den mer puritanske og fundamentalistiske Abu Bakr-moskeen. Årsaken synes å være at sistnevne i motsetning til Juma-moskeen


431Bokomtaler


har valgt ikke å bruke sin sosiale mobiliseringskraft som utgangs-punkt for politisk aktivitet.

Statens forsøk på å undertrykke de islamske sosiale bevegel-sene i Aserbajdsjan har imidlertid så langt vært kontraproduktive. Bedford fi nner at myndighetens svertekampanje har bidratt til å styrke disse miljøenes identitet. Gjentatte arrestasjoner og sten-gingen av Juma-moskeen i 2004 har bare bidratt til å øke kamp-lysten. Medlemmene er mer overbevist enn noen sinne om sin rett og plikt til å kjempe for sine rettigheter. Slik er den autoritære staten i ferd med å skape sin egen opposisjon.

Islamic Activism in Azerbaijan vurderer ikke bare statens inn-fl ytelse på mobilisering av bevegelsene, men også den internasjo-nale konteksten. Konklusjonen er at den interne dynamikken er langt viktigere enn ekstern innfl ytelse. Dette er for så vidt et vik-tig poeng gitt at eksterne aktørers innfl ytelse (det være seg Iran, Tyrkia eller al-Qaida) ofte overdrives og brukes som et påskudd for undertrykkelse. Jeg er imidlertid i tvil om studien egentlig gir grunnlag for å trekke sterke konklusjoner på dette området, gitt at forskningsfokus og feltarbeid i liten grad synes å ha vært rettet mot å undersøke dette aspektet. Det synes også å være en viss uover-ensstemmelse mellom studiens sterke betoning av ideenes makt som utgangspunkt både for bevegelsenes mobilisering og statens respons, og samtidig underkjennelsen av ideenes makt i den globa-liserte verden Aserbajdsjan nå er en del av. Islam som et alternativ til sekularisme er en sentral idé på den globale arena. Islamske bevegelser i Aserbajdsjan er ikke uberørt av denne.

Når det gjelder fremtidsperspektiver for Aserbajdsjan, indike-rer Bedford at det sittende regimet står overfor et valg. Fortsetter man en såkalt «myk undertrykkelse» av de islamske bevegelsene, en som tar i bruk institusjonelle begrensninger og retoriske stra-tegier fremfor direkte bruk av vold, gir det bevegelsene et visst rom for manøvrering og en mulighet til å velge bort voldelig aksjon. Velger man derimot å ta i bruk «hard undertrykkelse» som umuliggjør disse bevegelsenes lovlige eksistens, kan dette spore medlemmene til radikal aksjon. Når det er sagt, er det grunn til å minne om at idégrunnlaget de to bevegelsene bygger på, slik det fremstilles i studien, ikke synes å åpne for denne type aksjoner.


432 Bokomtaler


How Women’s Movements Matter. Women’s Movements’ Strategies and Infl uence on Gender Policy Formation in Post-communist Croatia and Slovenia Andrea ŠpeharGöteborg Studies in Politics 106Göteborg: Department of Political Science, Göteborg University 2007294 sidor. ISBN 9789189246317Recenserad av Sanja Obrenovic-JohanssonRecenserad av Sanja Obrenovic-Johansson [doktorand, BEEGS, Söder-törns högskola]

När transformationsprocessen inleddes i Östeuropas kommunis-tiska länder möjliggjordes inte bara ett systemskifte från kom-munism till demokrati utan också en chans till utveckling av ett civilt samhälle. En del av detta (ofta svaga) civila samhälle var kvinnorörelsen. Eftersom allmän organisering utanför kommu-nistpartiet uppfattades som en provokation mot systemet var de existerande kvinnoorganisationerna få och deras politiska aktivi-teter begränsade. Under transformationen blev det däremot lättare för kvinnor att organisera sig och etablera olika organisationer. Kvinnoorganisationerna uppstod i en situation då man strävade efter genomgripande sociala samhällsförändringar. Man insåg att kvinnors intressen bäst kunde uppnås genom kollektiv handling, eftersom detta var enda sättet att få politikernas, statens och sam-hällets uppmärksamhet kring frågor rörande jämlikhet.

Špehars avhandling handlar om kvinnorörelsens strategier och dess infl ytande på utformningen av jämställdhetspolicyn i Kroa-tien respektive Slovenien. Dessa två post-kommunistiska länder hade tidigare utgjort två av republikerna i den jugoslaviska staten. Med sin studie önskar Špehar visa på den roll kvinnoorganisatio-nerna spelade: deras inverkan, samarbete med andra aktörer samt på vilken nivå i policyprocessen de kunde utöva påverkan. Sam-tidigt vill hon bidra till en teori om effektiviteten av kvinnorörel-sens olika strategier, vilken ska leda till större förståelse för den roll kvinnorörelsen har spelat inte bara i Kroatien och Slovenien, utan även i Östeuropa i stort.

För att kunna göra analysen och sedan jämförelsen delar Špehar in kvinnorörelsens påverkan och infl ytande i tre katego-rier: 1) agendasättning, 2) formulering av lagarnas innehåll eller reformprogram samt 3) antagande av lagar. För sin studie har hon valt att undersöka fyra jämställdhetspolicies: våld mot kvinnor, antidiskriminering, föräldraledighet och jämställdhetsdimensio-


433Bokomtaler


nen av pensionssystemet. Med hjälp av «process tracing» byg-ger hon successivt en kedja av bevis länkat till kvinnorörelsens medverkan i processen och effekterna av denna. Sedan bryter hon ned de olika aktionerna i mindre beståndsdelar genom att analy-sera kvinnorörelsens historiska arkiv och intervjuer. Špehar har genomfört 52 semi-strukturerade intervjuer. Av dessa är 25 gjorda med experter från kvinnorörelsen (13 i Kroatien respektive 12 i Slovenien) och 27 med statliga representanter och policyexperter (15 i Kroatien och 12 i Slovenien). Syftet är att kunna förklara i vilken omfattning varje medverkan och aktivitet överensstämmer med den existerande teoretiska kunskapen om kvinnorörelsens infl ytande och påverkan.

Utifrån Špehars analys av de fyra jämställdhetspolicies som nämnts ovan kan man sammanfattningsvis konstatera att kvinno-organisationernas samarbete med politiker, parlamentariker, jämställdhetsexperter, konsulter samt internationella aktörer var betydande för kvinnorörelsens framgång. Det som också var betydande var användningen av olika kombinationer av strategier beroende på den politiska kontexten; exempelvis de nära och fre-kventa kontakterna mellan kvinnor som arbetar i olika statliga institutioner.

Špehar konkluderar att det saknas välutvecklad teori och att det är viktigt att i analysen av kvinnoorganisationernas aktiviteter och aktioner också inkludera andra politiska aktörer som politiska partier och regeringen. Hon gör en mycket utförlig och genomgri-pande analys av kvinnorörelsen som allmänt begrepp. Jag saknar dock en redogörelse i analysen för vilka organisationer som döljer sig bakom begreppet «kvinnorörelsen» i Kroatien och Slovenien. Hur länge har de funnits? Var de aktiva under kommunismen? Hur ser åldersstrukturen ut? Att utläsa av intervjuerna får jag en känsla av att det fanns medlemmar som var aktiva feminister redan under jugoslavienepoken. Det för mig till ämnet om skill-nader mellan dessa organisationer och kvinnoorganisationer i till exempel Serbien som också var en av republikerna i Jugoslavien, men där kvinnorörelsen inte har haft samma framgång.

I Serbien var kvinnors organisering under transformationen relaterad till de politiska och ekonomiska aspekterna av social förändring. Under denna period förändrades kvinnornas ställning och status i samhället. Förändringarna medförde att kvinnorna i högre grad, jämfört med förhållandena under den socialistiska perioden, blev utsatta för olika former av diskriminering, särbe-handling och utanförskap. I samband med att statligt ägda fabri-


434 Bokomtaler


ker, affärer, varuhus, banker och kontor stängdes helt eller delvis, blev kvinnorna den grupp som utan större arbetsrättsliga moti-veringar först fi ck lämna sina arbetsplatser eller bli omplacerade med lägre lön. I parlamentet försökte de politiskt aktiva kvinno r-na att problematisera den negativa utvecklingen men möttes av stark opposition. De kvinnliga politikerna hade svårt att få gehör eftersom de ekonomiska och sociala förändringarna som påver-kade kvinnorna samtidigt innebar påfrestningar för hela samhäl-let. Fallet Serbien skiljer sig därför något från de kroatiska och slovenska.

Špehars val av Kroatien och Slovenien påverkar med andra ord hennes resultat. Eftersom allmän organisering inte var förbju-den hade Jugoslavien jämfört med andra kommunistiska länder i regionen mer aktiva kvinnoorganisationer under kommunismen. Kvinnoorganisationernas kamp för kvinnors rättigheter slock-nade därmed aldrig. Även om de var passiva var de ändå mer aktiva än i andra kommunistiska länder. Därför var det lättare för kvinnoorganisationerna i Kroatien och Slovenien att agera under transformationen: De fanns redan på den politiska scenen. Verk-ligheten för kvinnoorganisationer i andra post-kommunistiska länder var en annan. Exemplet Serbien visar samtidigt på att det kunde fi nnas skillnader inom den jugoslaviska staten.

Jag ser vissa likheter mellan Špehars resultat och Georgina Waylens studie Women and Democratization (1994), om kvinno-organisationernas betydelse för transitionen i Sydamerika och de före detta kommunistiska staterna i Östeuropa. Waylen menar att kvinnoorganisationerna i Sydamerika har haft större betydelse vid transformationen än i Östeuropa på grund av den omgivande kontexten. Den omgivande kontexten är en viktig faktor för vad kvinnoorganisationerna betytt i de olika länderna. Genom att jämföra studierna ser man också att de regionala skillnaderna inom Östeuropa var viktiga.

Špehars avhandling innehåller för forskningen nya och väsent-liga resultat. Författaren är mycket väl inläst vilket gör att avhand-lingsarbetet rymmer viktiga teoretiska bidrag. Samtidigt sitter styrkan med avhandlingen onekligen i den empiriska analysen. Hon hanterar data både metodiskt och kreativt.


435Bokomtaler


Koden til det russiske hodet. Russerne: Væremåte, tradisjoner, mentalitetAlla SergejevaOversat til norsk af Espen FremmingKirkenes: Barentsforlag 2008214 sider. ISBN 9788292562192Omtalt af Galina StarikovaOmtalt af Galina Starikova [ph.d., studielektor, Afdeling for Østeuropa-studier, Institut for Historie og Områdestudier, Aarhus Universitet]

Den nationale mentalitets særegenhed og forskellige folkeslags traditioner og normer er et tema, der plejer at vække levende interesse hos læserne. Nu, i globaliseringens æra, bliver det sær-ligt aktuelt: De økonomiske, politiske og kulturelle forbindelser mellem mennesker i hele verden udvikler sig dag for dag, hvilket øger nødvendigheden af at stifte bekendtskab med nye kulturer. Interessen vokser også for Rusland, der i de sidste tyve år har gennemlevet betydelige forandringer. Rusland i dag er ikke blot et land med en rig kultur og en tragisk, men lærerig historie. Det er et land med utrolige muligheder, en højrøstet aktør på den interna-tionale politiske scene og et gigantisk marked som tiltrækker vest-lige forretningsfolk, der derfor ønsker at udvide deres kendskab til Rusland. Og med dette vokser nødvendigheden af nye bogud-givelser, der svarer på spørgsmålet: Hvad er disse russere egentlig for nogen?

Bogen Koden til det russiske hodet. Russerne: Væremåte, tra-disjoner, mentalitet af Alla Sergejeva – specialist i russisk som fremmedsprog – er netop en af disse bøger. Her beskrives det særegne ved russernes mentalitet, deres kulturelle traditioner og almenmenneskelige værdier. Bogen henvender sig til en bred gruppe af læsere, og den kan, som forfatteren selv bemærker, hjælpe udenlandske forretningspartnere til at undgå «fejl», når et samarbejde skal etableres, og når man ønsker at opnå gensidig for-ståelse med russerne. Den indeholder mange nyttige og praktiske råd til dem, der ønsker at rejse i dette spændende – og på mange måder gådefulde – land, eller til dem, der vil etablere handelskon-takter med russiske partnere.

Derudover vil bogen, som Alla Sergejeva også bemærker i ind-ledningen, være nyttig for alle, der lærer russisk som fremmed-sprog. Den kan «utdype forestillingene om den russiske sivilisa-sjonens særegenheter, om kultur, skikker, etnopsykologiske trekk og det russiske folks mentalitet. Til slutt kan den også si noe om


436 Bokomtaler


hvordan den ‘russiske arketypen’ endret seg i løpet av 80 år med sovjetmakt og hvilke endringer som skjer med folket som følge av de historiske omkalfatringene etter perestrojkaen i det moderne Russland» (s. 7).

Bogen er hovedsagelig baseret på iagttagelser gjort af forfatte-ren selv – hun er russer, men har i mange år arbejdet i forskellige lande rundt om i verden og lever i dag i Paris – og er ikke i streng forstand en videnskabelig undersøgelse. Men der anvendes arbejder af både russiske og ikke-russiske forfattere, fi losoffer, kulturologer og forskere i litteratur og russisk sprog (litteraturlisten omfatter 69 værker), og der anføres interessante eksempler fra russisk litteratur, fra russiske ordsprog, bevingede ord og talemåder, som kan tjene til at illustrere forfatterens slutninger.

Bogen består af fi re dele. I første del behandler forfatteren de forestillinger om grundlæggende basale, almenmenneskelige værdier, som er fælles for både russere og andre nationaliteter, først og fremmest europæiske, og som kan tjene som udgangs-punkt i relationerne mellem dem. Det er værdier som agtelse for intellektet, humoristisk sans, kærlighed til fædrelandet og ønsket om at være lykkelig. Men samtidig bemærker Sergejeva, at en og samme værdi kan have forskelligt indhold i forskellige kulturer; for eksempel mener hun, at begreberne lykke og livsglæde for rus-sere ikke nødvendigvis er forbundet med materiel velstand eller bekvemmelighed. En tung historie med kolossale samfundsmæs-sige rystelser og katastrofer, en besværlig social virkelighed og det kolde klima aktiverer en kompensationsmekanisme, som udtryk-ker sig i et naturligt behov for at glæde sig over livet her og nu og ikke udsætte denne mulighed til senere, og uden at der tænkes særligt over omkostningerne ved denne glæde. «Derfor», skriver Sergejeva, «skal en ikke la seg forbause over russernes stadige hang til støyende fester og markeringer, som kan vare fl ere dager, med lange bordsetninger, sang og dans» (s. 29).

Anden del af bogen, der omhandler russernes traditionelle etnokulturelle særegenheder, indeholder følgende kapitler: «Rus-sernes materielle kultur og livsstil», «Russernes væremåte i dag-liglivet. Levesett» og «Russernes tradisjonelle bevissthetsinnstil-linger og sosiale oppførsel». I denne del behandles den russiske nationalkarakter, hvis oprindelse forfatteren forbinder med lan-dets historie, dets geografi , klima og geopolitiske placering. Den er blevet formet under indfl ydelse af både europæisk og østlig kultur, hvad også har bestemt nationalkarakterens væsentligste særtræk og givet anledning til en messiansk bevidsthed – forestil-


437Bokomtaler


lingen om Ruslands særlige rolle i menneskehedens historie. Rus-lands geopolitiske placering har påvirket dannelsen af en speciel kulturel arketype, som viser sig i nogle detaljeret beskrevne ste-reotyper i den materielle kultur: særtræk ved boligen, påklædnin-gen og maden, ved levevis, dagligdags og social adfærd, offentlig moral og folks personlige etik, i overtro og i forestillingerne om livet generelt. Særligt interessant er efter min opfattelse de dele, som beskriver russernes forhold til personlig frihed og til magt-haverne, deres forhold til begrebet tid og tidens organisering og endelig analysen af det russiske drikkeri som fænomen.

I tredje del beskrives særtræk ved russernes forretnings-mæssige omgang, som ikke sjældent er et irritationspunkt for forretningspartnere. Denne kendsgerning forklarer Sergejeva i øvrigt med, at der endnu ikke er opstået faste forretningsmæs-sige omgangsformer. Forfatteren bemærker desuden, at russerne forventer, at udenlandske partnere indretter sig efter russiske særtræk og vaner – og ikke omvendt. Især generes vestlige for-retningsfolk af kombinationen af «en mangel på punktlighet, nøy-aktighet, pedantisme og nøktern profesjonalisme, samtidig med en viss omtrentlighet, for mye følelser [og] for sterk avhengighet av humør og personlige forhold til kolleger» (s. 176–77). Hvordan løses disse problemer? Dette og mange andre spørgsmål besvares både i bogens tredje del og i den fjerde, afsluttende del, hvor for-fatteren giver en hel række praktiske råd.

Sergejeva har forsøgt at gå objektivt til værks overfor mange komplicerede problemer og analyserer såvel positive som nega-tive træk ved den russiske kulturelle arketype, og det forekom-mer mig, at det i mangt og meget er lykkedes for hende. Mange russere vil være enige med hende i en hel række af de ideer, som hun fremsætter – mens andre påstande muligvis ikke vil fi nde tilslutning. Men Sergejevas bog vil uden mindste tvivl være nyttig for enhver, som ønsker at stifte nærmere bekendtskab med russisk kultur og med Ruslands indbyggere. Jeg håber, at hun også vil få opmærksomhed fra de skandinaviske læsere, som interesserer sig for det moderne Rusland.




Nye bøker i Norden

DANMARK:

Englert, Anton & Athena Trakadas (red.)Wulfstan’s Voyage: the Baltic Sea Region in the Early Viking Age as Seen from ShipboardRoskilde: Viking Ship Museum 2008374 s. ISBN 9788785180568

Frei, Norbert1968, ungdomsrevolte & global protestOversat fra tysk af Jens Ellekær, tillæg: Steven L.B. Jensen & Thomas Ekman JørgensenSlagelse: Ellekær 2008315 s. ISBN 9788792173058

Jakubowski, Elke & Albena Arnaudova10 Health Questions about the Caucasus and Central AsiaCopenhagen: World Health Organization, Regional Offi ce for Europe 2009192 s. ISBN 9789289041690

Jerkø, SidselIncreased Exchange in the Building Sector. Building Legis-lation in Balticum and PolandKøbenhavn: Nordisk Ministerråd 2009163 s. ISBN 9789289317429

Mouritzen, Hans, Karsten Jakob Møller & Jørgen StaunKrigen i Kaukasus 2008. Baggrund, dynamikk og interna-tionale perspektiverDIIS working paper 2009: 12København: Danish Institute for International Studies, DIIS 200950 s. ISBN 9788776053321

Spidsø, Tor Krisitan & Ole Jakob Sørensen (red.)The Last Large Intact Forests in Northwest Russia: Protection and Sustainable UseTemaNord 2009: 523København: Nordisk Ministerråd 2009214 s. ISBN9789289318488

FINLAND:

Baschmakoff , Natalia & Mari Ristolainen (red.)The Dacha Kingdom: Summer Dwellers and Dwellings in the Baltic AreaAleksanteri Series 3/2009Helsinki: Aleksanteri Institute 2009508 s. ISBN 9789521051456

Gerasimov, Yuri & Timo KarjalainenAssessment of Energy Wood Resources in Northwest RussiaWorking Papers of the Finnish Forest Research Institute 108Vantaa: Metla 200952 s. ISBN 9789514021473




Kahla, Elina (red.)The Unlimited Gaze: Essays in Honour of Professor Natalia Baschmakoff Aleksanteri Series 2/2009Helsinki: Aleksanteri Institute 2009365 s. ISBN 9789521041020

Karjalainen, Timo, Timo Leinonen, Yuri Gerasimov, Markku Husso & Sari Karvinen (red.)Intensifi cation of Forest Management and Improvement of Wood Harvesting in Northwest RussiaWorking Papers of the Finnish Forrest Institute 110Vantaa: Metla 2009151 s. ISBN 9789514021497

Laihonen, PetteriLanguage Ideologies in the Romanian Banat: Analysis of Interviews and Academic Writings among the Hungarians and GermansJyväskylä Studies in Humanities 119Jyväskylä: University of Jyväskylä 2009137 s. ISBN 9789513935856

Mikkonen, Anna (red.)Threats and Prospects in Combating Terrorism: A Challenge for Domestic or Transnational Cooperation?Maanpuolustuskorkeakoulu, strategian laitos 41Helsinki: Department of Strategic and Defence Studies, National Defence University 200982 s. ISBN 9789512520008

Oittinen, Vesa (red.)Aleksandr Bogdanov RevisitedAleksanteri Series 1/2009Helsinki: Aleksanteri Institute 2009329 s. ISBN 9789521041013

Sirén, TorstiState Agent, Identity and the «New World Order»: Recon-structing Polish Defence Identity after the Cold War EraMaanpuolustuskorkeakoulu, strategian laitos 26Helsinki: Department of Strategic and Defence Studies, National Defence University 2009362 s. ISBN 9789512519798

NORGE:

Aune, Sverre J.Forholdet mellom Russland og Vesten under Glasnost og PerestrojkaBodø: Licentia 200976 s. ISBN 9788292906620

Gjølme, Anne Marie (red.)Frå vikingtokt til oljefat: handel og kulturkontakt mellom Rogaland og Russland gjennom 1000 årHå: Hå gamle prestegard 2009131 s. ISBN 8290813317

Johansen, Jahn OttoMitt liv med Moder RusslandOslo: Aschehoug 2009304 s. ISBN 9788203291821

Knutsen, TerjeThe Democratisation of Eastern Europe 1989–2004: A Closer


441Nye bøker i Norden


Look at How Latvia, Poland, Slovakia, Hungary and Bulgaria Have Handled the Challenges of Economic Development, Good Governance, Nationalism and Xenophobia Bergen: Universitetet i Bergen 2009327 s. ISBN 9788230808207

Maximova-Mentzoni, TatianaMarketization of the Russian University: Origins, Features and OutcomesBodø: Handelshøgskolen i Bodø 2009339 s. ISBN 9788292893104

Mjør, Kåre JohanReformulating Russia: The Cultural and Intellectual Historiography of Russian First-Wave Émigré WritersBergen: Universitetet i Bergen 2009342 s. ISBN 9788230807712

Montefi ore, Simon SebagPotemkin og Katarina den storeOversatt av Jorunn og Arne-Carsten CarlsenOslo: Cappelen Damm 2008668 s. ISBN 9788202298654

Opeide, GunnarRussisk historie fra Rjurik til Gorbatsjov: fakta og resonnementOslo: Solum 2009231 s. ISBN 9788256016341

Paulsen, MartinHegemonic Language and Literature: Russian Metadiscourse on Language in the 1990sBergen: Universitetet i Bergen 2009194 s. ISBN 9788230808214

Stuvøy, KirstiSecurity under Construction:

A Bourdieusian Approach to Non-State Crisis Centres in Northwest RussiaTromsø: Faculty of Social Sciences, Department of Political Science, University of Tromsø 2009215 s. ISBN 9788282440035

SVERIGE:

Almgren, BirgittaInte bara Stasi – Relationer Sverige DDR 1949–1990Stockhom: Carlsson 2009320 s. ISBN 9789173312530

Blicharska, MalgorzataPlanning Processes for Transport and Ecological Infrastructures in Poland: Actor’s Attitudes and Confl ictDepartment of Forest Products 13Uppsala: Swedish University of Agricultural Sciences 200958 s. ISSN 1654–1383

Hedström, Katarina (red.)Vems är du? Svenskbyborna 80 år i SverigeKlintehamn: Gotlandica förlag 2009158 s. ISBN 9789186103064

Hoas, Kristina (red.)Banditer i byn och andra texter om GammalsvenskbyStockholm: Alvina 2009171 s. ISBN 9789186391003

Kragh, Martin & Håkan Lindgren (red.)Studies in Russian Economic and Social HistoryStockholm: Stiftelsen för ekonomisk-historisk och




företagshistorisk forskning 200953 s. ISSN 1654–7942

Sundberg, Anna & Anna UtterströmPolen, Spanien och ESFP – infl y-telserika aktörer i unionens utkantStockholm: Försvarsanalys, FOI 200989 s. ISSN 1650–1942



Bidragsytere

Linus Andersson (f. 1979) är doktorand i medie- och kommuni-kationsvetenskap vid Baltic and East European Graduate School, Södertörns högskola. Han har publicerat arbeten om alternativa medier och sociala rörelser, bland annat «What Linus Reckons: Does Indymedia Have a Future?» i Martin Hirst & John Harri-son (red.) Communication and New Media: From Broadcast to Narrowcast (2007) och «Mediemaktens utmanare: Alternativa medier och sociala rörelser» (Locus 2/2006).

Anders Björnsson (f. 1951) är publicist och historiker, sedan 2008 chefredaktör för kvartalstidskriften Baltic Worlds. Tidigare verk-sam som vetenskaplig medarbetare i Sveriges Radio och Svenska Dagbladet. 2001–03 chefredaktör för Dagens Forskning. Under 2009 utgivit Palatset som Finland räddade – en bok om Repu-bliken Finlands residens i Stockholm. Tillsammans med Tapani Suominen redaktör för antologin Det hotade landet och det skyd-dade. Sverige och Finland från 1500-talet till våra dagar (1999).

Kjetil Duvold (f. 1971) er doktor i statsvitenskap. Han er for tiden post.doc. på CBEES ved Södertörns högskola. Han har blant annet skrevet Making Sense of Baltic Democracy: Public Sup-port and Political Representation in Nationalising States (2006), Where Does Europe End? Borders, Limits and Directions of the EU (2009; med Sten Berglund, Joakim Ekman og Carsten Schy-mik) og Nationella minoriteter som utmaning (2010; med Sten Berglund).

Joakim Ekman (f. 1970) är docent i statsvetenskap och verk-sam vid Södertörns högskola. De senaste åren har hans forskning fokuserat på demokratisering och politisk utveckling i Europa. Hans senaste publikation är «Political Participation and Regime Stability: A Framework for Analyzing Hybrid Regimes» (Inter-national Political Science Review 1/2009).

Jørn Holm-Hansen (f. 1960) er dr. polit. i statsvitenskap og for-sker I ved Internasjonal Avdeling på Norsk institutt for by- og regionforskning (NIBR). Han har blant annet bidratt med Polen-


444 Bidragsytere


kapittelet i læreboka Politikk i Europa (2008). Han har i den senere tid gjennomført en rekke evalueringer av utenlandskfi nan-sierte programmer i Russland og på Balkan.

Flemming Splidsboel Hansen (f. 1968), PhD i russisk uden-rigspolitik, er forskningskoordinator på Forsvarsakademiet. Nye publikationer er bl.a. «The Moscow Patriarchate and the Right to Conscientious Objection» (Religion, State & Society 4/2009), «Ruslands ontologiske sikkerhed» (Udenrigs 1/2009) og «Russian Power and the South Ossetian Confl ict» (Royal Danish Defence College Brief, 2009).

Erik Kulavig (f. 1953), lic.phil., er leder af Center for Koldkrigs-studier og Center for Russiske Studier ved Syddansk Universitet. Hans seneste publikationer er KGB: de russiske sikkerhedstjenes-ter fra Ivan den Grusomme til Vladimir Putin (2007), Det røde tyranni: Stalin, magten og folket 1879–1953 (2005) og Stalins hjemmefront (2004).

Karsten Jakob Møller (f. 1947), generalmajor (pens.), er senior-analytiker og leder af forskningsenheden Forsvars- og sikker-hedspolitiske studier ved Dansk Institut for Internationale Studier (DIIS). Har bl.a. gjort tjeneste som kompagni- og bataljonschef ved den Kgl. Livgarde, chef for 1. Jyske Brigade (1995–97) og Den Nordisk-Polske Brigade i Bosnien (1997). Har gjort stabstje-neste i Forsvarets Efterretningstjeneste (1979–82), været kontor-chef for Forsvarsministeriets NATO-kontor (1990–92), direktør for Forsvarets Forskningstjeneste (1993–95) og Forsvarstataché i Rusland, Belarus og Ukraine (1998–2000). Fra 2001–07 chef for Forsvarsakademiet. Han er forfatter bl.a. til bogen Fra kaos til Putin. Brudstykker af det moderne Ruslands historie (2008).

Bjørn Ditlef Nistad (f. 1964), ph.d., er førstelektor i russisk kul-turkunnskap ved Universitetet i Oslo. Han har blant annet publisert «Forræder eller patriot? General Vlasov og Den russiske frigjø-ringsbevegelse» (Nordisk Østforum 3/1999), Russisk idéhistorie fra opplysningstiden til idag (2004) og Petr Tkačev og V. I. Lenin – to representanter for en russisk «jakobinsk»-«blanquistisk» politisk tradisjon? (2008).

Sanja Obrenovic-Johansson (f. 1974) är doktorand i sociologi med anknytning till Baltic and East European Graduate School


445Bidragsytere


(BEEGS) på Södertörns högskola. Hon skriver en avhandling om kvinnlig organisering och kvinnoorganisationer i Serbien.

Ingmar Oldberg (f. 1942) var forskningsledare vid Totalförsva-rets forskningsinstitut (FOI) till april 2009 och är numera associe-rad forskare vid Utrikespolitiska institutet med rysk utrikespolitik som huvudinriktning.

Lennart Samuelson (f. 1948) är docent i ekonomisk historia och forskare vid Stockholm Institute of Transitional Economics (SITE). Han har bl.a. publicerat Röd koloss på larvfötter: Ryss-lands ekonomi i skuggan av 1900-talskrigen (1999) och Plans for Stalin’s War-Machine: Tukhachevskii and Military-Economic Planning, 1925–1941 (2000) och medverkat i redaktionen för Sovetskaja derevnja glazami OGPU-NKVD, 1930–1934.

Marie-Louise Sandén (f. 1941), professor emeritus, bitr prof vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet. Utvalda publikationer: Introduction of Serum-alpha-fetoprotein Screening at Swedish Antenatal Clinics. Attitudes and knowledge of expectant mothers and midwives (1988); «Depart-ments of social sciences in CEE countries» i Marek Szymonski & Iwona Guzik (red.) Research at Central and East European Universities (1997); «Students’ Values on and Attitudes towards Higher Education with Citizenship Education in Focus» i Marie-Louise Sandén & Zdanevicius Arnas (red.) Democracy, Citizen-ship and Universities (2007).

Galina Starikova (f. 1954) har ph.d.-graden i faget russisk som fremmedsprog fra Skt. Petersborgs Universitet (1985). Hun er studielektor i russisk ved Aarhus Universitet og er forfatter/med-forfatter til en række publikationer, bl.a. Russisk-Dansk Erhvervs-ordbog (2001; med Joel Nordborg Nielsen) og Russisk Øvebog (1996; med Annie Christensen).

Julie Wilhelmsen (f. 1969) er doktorgradsstipendiat ved NUPI og skriver for tiden på avhandlingen «When global confl ict fuels local war: The changing pattern of Russian-Chechen enmity». Hun har ellers publisert en rekke artikler om russisk sikkerhets-politikk, menneskerettigheter og konfl ikten i Tsjetsjenia.



Documents

0000 290462 SF Nordisk Østforum 0904399 Replik till Erik Kulavigs recension av Tankograd: Den ryska hemmafrontens dolda historia, 1917–1953 404 Replik til Lennart Samuelsons replik