Den ryska soldatens utbildning. - Lessons Identified?...2013-06-02 N. D. Edlunds rapporter från kriget 1904-05 ~ 1 ~ Bilaga 97 Den ryska soldatens utbildning. (Edlund uppger i slutrapporten

2013-06-02

N. D. Edlunds rapporter från kriget 1904-05

~ 1 ~

Bilaga 97

Den ryska soldatens utbildning. (Edlund uppger i slutrapporten att den följande redogörelsen gjordes i ett föredrag vid K.H.S. ett år

före krigets utbrott. Det framgår inte om det var Edlund själv som var föredragshållare, men det är

troligt med tanke på att han då var nyligen hemkommen från sina studier i Ryssland.)

När jag under loppet af förra vintern

uppehöll mig i Moskva, märkte jag, att i no-

vember antalet och storleken af de männi-

skohopar som under bevakning af polis och

gendarmer drefvos fram genom gatorna,

betydligt ökades. Det kunde icke vara de

vanliga notvarpen af passlösa. Därtill voro

de tydligen för många och dessutom ge-

nomgående unge män i åldern af omkring

20 år. Icke heller kunde det vara upp-

rorsmakare på väg till förvaringshäktet, då

just vid den tiden man hvarken hört talas

om några särskildt betydande strejker eller

upplopp. På framställd förfrågan fick jag

lösningen på gåtan.

Det var värnpliktige, som nu skulle in

till tjänstgöring. Från angränsande trakter

samlades de till guvernementsstaden för att

därifrån spridas öfver land och rike till möj-

ligast långt bort förlagda trupper, liksom

från fjärran orter hit kommo liknande sänd-

ningar till stadens garnison.

Tysta och undergifna knogade dessa

ryska arbetare och mussjiker i smuts och

trasor med säcken på ryggen och lindade

ben vägen fram ett okändt öde till mötes. Jag

kunde ej underlåta att göra jämförelser med

vår beväring. Där hördes minsann intet af

det skrål och skrän, som här hemma på

långt håll underrättar den fredlige medbor-

garen, att hans och fosterlandets försvarare

äro i antågande. Hade vi dylikt folk att göra

med, skulle beväringsfrågan ej längre vara

samma kritiska prof på unga löjtnanters

förmåga att taga befäl. Man tyckte sig ha

skäl att afundas sina ryska kamrater, som ha

ett så lätthandterligt material att ta itu med.

Men medaljen skall alltid ha en från-

sida. Frågar man den ryske officeren, hvad

han tycker om den nya sändningen, blir sva-

ret det typiska ”dranj”, det är uttrycket

smörja för att icke säga något värre.

Man undrar, hur detta här stå i

öfverensstämmelse med det myckna lof-

ordandet af det ryska soldatmaterialet. Man

går naturligtvis hem till sitt orakel, den för-

träfflige Rediger (den framstående general-

stabsprofessorns vidtberömda arbete

”Stridskrafternas organisation”) och finner

sedan bakom hans siffror och officiella stil

en förklaring.

Den vanlige turisten, som sett gardet,

grenadiererna, dragonerna och special-

vapnen med deras utvalda folk, torde nog ha

svårt att tro, att medellängden för den ryske

soldaten är mindre än minimumlängden för

våra stamsoldater, eller 1.61 cm. Medel-

längden för våra värnpliktige åter är ej

mindre än 1 dm. större än den ryska, eller

1,71 cm. Detta kan man ju kalla siffror, som

tala. Fortsätter man sitt studium, finner

man, att Rediger visserligen med stolthet

talar om den stora hänsyn, man tagit till

befolkningens intressen, som synes däraf,

att på grund af familjeskäl frikallas icke

mindre än 48% af årsklassen. Här ser han

ett nytt bevis på hela organisationens fred-

liga natur, en, som det tyckes, temligen

tvifvelaktig förtjenst, om den äfven skulle

2013-06-02


~ 2 ~

vara i stil med dess höge krigsherres all-

mänt bekanta fredsvänliga sinnelag.

Förtjusningen är också mera dämpad,

då han visar, att på grund af dessa sociala

hänsyn kassationsprocenten måste inskrän-

kas till 17%. En framstående militärläkare

Isherskij klagade i Vojensyj Sbornik 1895 nr

6, att man som kassationsorsak rent ut

glömt att upptaga flere viktige sjukdomar

särskildt hvad ögonen beträffar som t.ex.

trachoma, hvilken till på köpet är smittsam.

Att man under sådana förhållanden måste

helt och hållet bortse från bristfällig och

försenad kroppsutveckling, är naturligt.

Antalet till krigstjänst mer eller mindre

oduglige, som på detta sätt kommo med i

årskontingenten uppgår enligt officiella siff-

ror till 10% (procent) af densamma. (Be-

räknar man enligt Rediger antalet uteblifna

till 3% skulle den årliga kontingenten ”nyut-

skrifne”, uppgå till 32% af årsklassen, ej

43%, som uppgifves på en del håll.)

Efter ett par månader sker visserligen

en efterbesiktning då ”på protest” af veder-

börande militärbefälhafvare en del odugliga

befrias, och ehuru antalet sålunda kasserade

är i ständigt stigande (1887 – 1,19%, 1899 –

6,5% af de nyutskrifne) är antalet, som ve-

derbörande få behålla, trots ”protesten”

fortfarande betydande. Detta utöfvar natur-

ligtvis ett synnerligen ofördelaktigt infly-

tande på hela utbildningen, och man märker

t.o.m. vid reglementenas affattande, att hän-

synen till dessa ”svagstarka” som de kallas,

spelat en rol.

En del af dessa stackare dö rätt snart,

och anser man detta lyckligast, både för dem

själfva och armén. En annan del befolkar

sjukhusen under sin tjänstgöringstid och

återkommer sedan till hemorten, fullstän-

digt nedbruten för att ligga fattigvården till

last. Hela volymer hafva skrifvits om detta

elände. (Uspjenskij, Smolenskij, Archimof

m.fl.) Dr Schapinof beräknar den årliga för-

lust, som på detta sätt förorsakas armén till

3 millioner rubel, och samhället i sin helhet

till 18 millioner. Äfven om detta kan synas

öfverdrifvet, medger dock själfva Rediger,

att sakernas nuvarande ställning inger all-

varliga farhågor. ”Det finnes”, skrifver han,

”anledning befara att med hänsyn till den

kroppsliga utvecklingen vår armé blir sva-

gare än de andra.”

Äfven Isherskij, som med mera optim-

ism påvisat, huru ofantligt helsotillståndet

inom armén förbättrats under senare år,

erkänner, att tillståndet är sämre än i alla

andra europeiska stormaktsarméer. Orsa-

kerna anser han ligga i den genomgående

svaga fysiska utvecklingen, som utmärker

den ryska ungdomen, beroende på oländig

kost och usla bostadsförhållanden under

uppväxten.

Lustigt nog ser en författare i Russkij

Vjastneks februari nr 1897 just häri grunden

till att den ryska armén öfverträffar alla

andra tänkbara arméer. ”Den ryska bondens

kost består af kålsoppa och bröd när det är

som bäst, men ofta endast vatten med bröd,

hvar till kommer som en särskild lyx litet

rifven rättika i hvass.” På detta sätt anser

han fostras ”den exempellösa uthållighet i

ansträngningar och ståndaktighet i mödor

och försakelser af olika slag”, som gör att

”den ryske soldaten är färdig från begynnel-

sen, och för befälet endast återstår att icke

fördärfva detta material genom hvarjehanda

falskt humant liberala åtgärder.” Han kon-

staterar med bekymmer en tendens i denna

riktning, som tar sig uttryck i servering af te

3 gånger i veckan, ja till och med hvarje dag,

i utlemning af tofflor och ylletröjor till man-

skapet m.m. dylikt.

Isherskij som läkare och vetenskaps-

man tror dock icke, att man ens i Ryssland

kan frigöra sig från de enkla fysiologiska

lagar som säga att kraft icke kan tänkas utan

näring och underhåll. Han anser att den

2013-06-02


~ 3 ~

svaga fysik, som utmärker de värnpliktige

vid inträdet i tjänsten, gör man föga för att

höja och förbättra. Kosthållet, säger han, är

dåligt och otillräckligt. Bostäderna äro un-

der all kritik. Det kan ha sitt intresse att

höra, hvad han säger om dessa: ”Man be-

höfver blott gå in i första bästa kasern för att

öfvertyga sig, att luften är instängd, för-

skämd, full af tobaksrök, kolos, dam, stin-

kande gaser och utdunstningar. Väggar, pa-

neler och utsprång äro betäckta med dam,

eftersom det ej är på modet att aflägsna

detsamma. Ventilerna äro alltid otillräckliga,

ofta fastrostade, stundom saknas de alldeles.

Sällan ser man dem öppna, och då endast

därför, att någon befälhafvare är i närheten,

som håller på öppnade ventiler. Denna för-

summelse har sin rot i den traditionella

fruktan för förkylning. I många om icke alla

kaserner, åtminstone i norra Ryssland, har

man i ventilen en bleckplåt istället för glas,

och denna är sedan för luftvexlingen ge-

nomborrad af en mängd hål. Utom dålig

ventilering får man härigenom mindre ljus.

Vid regnväder silar vattnet igenom och drar

med sig smuts från de nästan igengrodda

hålen, sprider den öfver hela fönstret och

tar sålunda bort än mer ljus, men ger fuktig-

het istället. Golfven äro fullspottade och

betäckta med upphostningar, då spottlådor

icke bestås. Skulle dylika ha anskaffats på

något ställe äro de fulla af smuts och torkadt

slem; sanden ombytes icke på månadetal.

Golfven kunna icke rengöras, då de

enligt reglementet för inre tjänsten skola

skuras med svabbar, hvarigenom smutsen

endast omformas från torr till våt och

fastsmetas vid golfvet – den del däraf som

kommer ifråga vid den så kallade rengö-

ringen. En del af vattnet sila ned genom

springorna, framkallande fuktighet, svamp-

bildning o.s.v.”

Betecknande är den möda han gör sig

att vederlägga dem som påstå, att renlighet

och snygghet skulle verka skadligt och för-

vekligande på den ryske soldaten. Emeller-

tid har under den sista krigsministerns,

Kuropatkins, tid arbetats oförtrutet på för-

bättrandet af truppernas qvarter och un-

derhåll, äfven om de dåliga finanserna, den

trots allt bristfälliga kontrollen, och de för

våra begrepp svindlande massorna gjort allt

för att försvåra detta arbete. För öfrigt bör

man vid bedömande af ryska uttalanden

såväl i ena som andra riktningen komma

ihåg, att ryssen älskar öfverdriften, och att

uppgifterna vanligen måste reduceras högst

betydligt, om de skola komma i någon

öfverensstämmelse med verkliga förhållan-

det.

Den årliga kontingent värnpliktige,

som nu enligt författningen först den

1.december, men i praxis redan i november

rycker in till sin tjänstgöring vid ett vanligt

4bataljonsregemente, uppgår till en 5-600

man, hvaraf 75% ryssar och 25% andra

nationaliteter. Att denna bristande homoge-

nitet hvad ras, språk och religion beträffar,

icke blott utöfvar inflytande på truppens

moraliska halt, utan äfven måste försvåra

utbildningen är naturligt. De nyutskrifna få

nu emellertid genomgå en grundlig rengö-

ringsprocedur. De själfva skickas direkt i

badstun och deras kläder i desinfektions-

ugnen. Rakad, klippt och putsad som en ny

människa får den ryske musjiken kanske för

första gången i sitt lif krypa in i en ren

skjorta och så draga på sig uniformen. Till

yttermera visso får han därpå undergå en

noggrann sundhetsmönstring, hvarpå slut-

ligen följer revaccination. Att allt detta i

Ryssland som en bjudande nödvändighet

framgått ur omständigheternas tvång, gör

saken icke mindre efterföljansvärd.

Hvad däremot den nya uniformen an-

går, lär det icke vara stort bättre än hos oss.

Åtminstone klagas från en del håll, att plag-

gen hvarken reparerats, tvättats eller des-

inficerats efter senaste innehafvaren, och

man har många exempel på att särskildt

2013-06-02


~ 4 ~

könssjukdomar, som där ute äro både mer

utbredda och elakartade än här hemma, på

detta sätt gått i arf från den ena generation-

en till den andra.

Liksom den nyutskrifne nu bytt om

skinn, byter han äfven om namn. Hädanefter

kallas han ”ung soldat” – rekryter känner

man ej till i Ryssland – och detta namn får

han behålla, tills han efter krigsmannaedens

afläggande vid slutet af vinteröfningarne i

april månad räknas med som ”karl i ledet”.

Den ryske Musjiken som förr fann sig väl

ihvilka trasor som helst, är nu som en annan

människa. Han tillegnar sig i regel med för-

vånande lätthet en viss hållning och yttre

puts, egnad att göra det mesta möjliga af de

företräden, han kan hafva att komma med.

De unga soldaterna fördelas nu efter

längd på de 16 kompanierna. Att de sista af

dessa, som sålunda få det minsta och svag-

aste folket, äro föga belåtna med denna ord-

ning, är naturligt, och många klagovisor

häröfver får man läsa i den militära pressen.

Men någon ändring torde man dock ej ha att

vänta, då ju enligt gammal tradition utseen-

det spelar första fiolen.

Rekrytutbildningen Hvad de närmare detaljerna af utbild-

ningen angår så fastställdes genom prikas af

den 25 januari 1902 ett förslag till nya be-

stämmelser för infanteri, kavalleri och ar-

tilleri. De trädde i kraft nu i höstas och skola

gälla på försök i 5 år. De gamla instruktion-

erna för infanteriet af år 1882 med änd-

ringar och tillägg af år 1885 och 1889, de af

1894 och 1896 för kavalleriet och de af

1884 för artilleriet äro därför ej upphäfda,

utan gälla ännu i vissa delar, särskildt hvad

trupputbildningen angår.

Dylikt är nu ingen sällsynthet i Ryss-

land men, att det icke gör saken bättre,

torde kunna förutsättas. Att den nya in-

struktionen på mångfaldiga ställen kommit i

strid med andra reglementen och instrukt-

ioner är en så vanlig sak, att det icke bör

förvåna någon. Man bör alltid komma ihåg,

att där ute massan af dylika gör det nästan

omöjligt för en människa att beherska dem

alla. Shugarenski roar sig att i sina ”Skizzer

och anteckningar” räkna upp alla, som den

vanliga infanteriofficeren har att ställa sig

till efterrättelse, och kommer till den lilla

nätta siffran af 161 stycken.

Som nu årligen dessutom tillkomma

förändringar och tillägg, förstår man kan-

hända den ständiga klagan i pressen, att

officerarne ej bry sig om att inlära ens de

viktigaste af sina reglementen och att äfven

dessa kommittéer af uteslutande generaler

vid hopskrifvande af ett reglemente visa sig

vara i den djupaste okunnighet om bestäm-

melserna i andra dylika.

En obestridlig fördel är dock, att man

nu skilt de olika kategorierna åt, hvarige-

nom vinnes större reda och öfversikt än

förr. Till yttermera visso har man äfven

uppgjort tabeller för tidens indelning, som

gälla till ovillkorlig efterrättelse. Endast om

rekryterna ej kunna följa undervisningen,

får man taga längre tid på sig, än tabellen

föreskrifver, något som man tycker faller af

sig själf. Tempot är i alla händelser ej öfver-

drifvet. Genomgående kan iakttagas den

hänsyn, man måst taga till folkets låga ut-

bildningsgrad. Uttryckligen föreskrifves, att

undervisningen endast får omfatta det allra

nödvändigaste.

Omfattningen af kurserna är ungefär

den samma som förut. Den normala rekryt-

utbildningen tar dock nu i anspråk en tid af

5 månader mot 4 förr. I händelse af mobili-

sering på 1½ månad.

Första veckan kunna de ”unga solda-

terna” sammanhållas i ett särskildt kom-

mando, om utrymme därför finnes. Denna

föreskrift har till syfte att förekomma

”lifning” från äldre kamraters sida. Den be-

2013-06-02


~ 5 ~

skedlige, oerfarne musjiken låter lätt

skrämma och lura af sig allt, hvad han ser.

Sedan skola de emellertid fördelas på

halfkompanierna och plutonerna. Dessa är

dock endast i och för förläggningen. För

öfrigt har plutonchefen intet att göra med

sitt folk och följaktligen ej heller något an-

svar för detsamma.

Kompaniets ”unga soldater” samman-

slås hvad utbildningen angår genast till,

hvad vi skulle kalla en rekrytskola på i regel

omkring 35 man, och till befälhafvare för

densamma beordras ”den lämpligaste” af

kompaniets subalterner. Enligt hvad jag

längre fram skall visa, blir för de återstå-

ende af dessa ej mycket att göra. Man tycker,

att instruktionen åtminstone kunde låtit bli

att stämpla dem som mindre lämpliga. Det

hade nämligen ledt till samma arrangement,

om det blott medgifvits, att en af kompani-

ets subalterner kunde få sig rekryternas

utbildning anförtrodd. I förut gällande in-

struktion vore den nu föreskrifna anord-

ningen rent ut förbjuden, men trots förbu-

det utbildade sig en praxis i denna riktning.

Visserligen påvisades i pressen, att öfrige

subalterners intresse för tjänsten på detta

sätt dödades men bruket är dock mäktigare

än pressen. Nu har man tydligen äfven på

högsta ort fogat sig därefter och på samma

gång genom de mindre lyckliga ordalagen

gjort sitt till att ytterligare skärpa den redan

påvisade skadliga verkan af detsamma.

Till sitt biträde får rekrytofficeren 5-7

underofficerare eller jepejtrar. Mindre vik-

tiga ämnen, som innanläsning och gymnas-

tik kunna anförtros åt de andra subalter-

nerna. Kompanichefen skall själf omedelbart

leda utbildningen i de ämnen, som ”tjäna till

en fast moralisk grund för de unga soldater-

nas uppfostran i blifvande skyldigheters

anda”. En förklaring af dessa vackra ord har

man ej utan skäl ansett erforderlig. Därför

framgår, att hit räknas: ”förklaring af bety-

delsen af eden, fanan, tjänsteplikten och

diciplinen, jämte utläggning af innehåll och

betydelse i det militära af garnisons- inre-

och fälttjänsten”.

De biträdande lärarne frånhändas

egendomligt nog all diciplinär myndighet

öfver soldaten, för så vidt de icke äro hans

afdelnings- eller plutonchefer. Genom denna

bestämmelse har också instruktionen kom-

mit i strid med både diciplinstadgan och

reglementet för inretjänsten.

Själfva tjänstgöringen tar icke mucken

tid. Instruktionen förbjuder rent ut att här-

för taga i anspråk mer än 5 timmar den

1.månaden och sedan 6. Detta förbud har jag

ännu aldrig hört talas om, att man öfver-

trädt. Klockan 6 på förmiddagen rår reveljen

(Dagordningen är tagen ur ”Samling af be-

stämmelser och förordningar rörande

öfningar, arbeten, besiktningar och kontroll

vid infanteriets truppförband.”) Man gör sig

ingen brådska. Kl. 7 förrättas morgonvisi-

tation och klockan 8 serveras te. Man

öfveranstränger sig sålunda ej på morgon-

passet, men så får man också reda sig så

godt som utan föda i vår mening till mid-

dagen. Kl. 8.30 eller 9 förmiddagen börja

öfningarne vanligen med 1-1½ timmes för-

beredande målskjutningsöfningar.

Så följer 1-½ timmes instruktion och

så 1 timmes exercis eller gymnastik, i allt 3

timmar sålunda. Kl.12 serveras middagen,

som vanligen består af bröd och kål- eller

rödbetssoppa. Kl. 2 eftermiddagen börja

åter öfningarne med 1-½ timmes instrukt-

ion, därpå följer 1 timmes exercis, så ½

timme gymnastik och så till sist ännu ½-1

timme instruktion, sålunda ytterligare 3

timmar, denna gång ”lättare öfningar”. Lör-

dag eftermiddagar äro helt och hållet fria.

Kl. 5.15 serveras te och kl. 7 eftermiddagen

qvällsvard, vanligen bestående af gröt. Kl. 9

eftermiddagen går tapto, hvarpå förrättas

aftonbesiktning, och kl. 9.15 sker

2013-06-02


~ 6 ~

1.eldsläckning till nattbelysning. Egendom-

ligt nog behöfver ej manskapet gå till kojs

förrän kl. 11 eftermiddagen, då

2.eldsläckningen skall ske. Man kan tycka,

att på detta sätt skulle dels karlarne ej få

tillräckligt med sömn, och dels den myckna

fritiden förleda till ofog af hvarjehanda slag.

Men folkets natur är därute en annan, man

behöfver ej tvinga till sömn, och för det

andra är godmodigheten och stillsamheten

så stor, att det ej visat sig nödvändigt genom

strängare bestämmelser inskränka denna

frihet.

Behandling Den ”unge soldaten” får nu taga de

första stegen af sin militära bana på kasern-

gården. Så småningom bibringas honom de

första militära begreppen af ”farbror-kor-

pralen”.

Länge dröjer det dock innan man vå-

gar släppa honom på egen hand ut i den

stora garnisonsstaden med alla dess farliga

blindskär. Huru bra han än kan rabbla alla

storfurstarne, dabbar han sig vanligen och

gör halt och front för någon poliskommi-

sarie. Det är också ingen lätt sak att klara

alla uniformer då enligt Rädecker hvar

10.människa man möter är utstyrd i dylik af

100 tals olika typer. För öfrigt kan ej den

unge soldaten klaga öfver det nya lif, han

kommit in i. Underhållet är ju icke synner-

ligen rikligt eller omvexlande, dock i alla fall

bättre, än han är van vid. Och för öfrigt

fordras ju ingen kraftansträngning af ho-

nom. Ovett och skäll får han hålla till godo

med, med det är ej så farligt eller illa ment.

Befälet skriker vanligen endast för att höja

kuraget hos sig själf och respekten hos un-

derlydande. Det är han för öfrigt van vid

från det civila lifvet. Intet språk är så rikt på

skällsord som det ryska och ingenstädes är

konsten att använda dem så utvecklad som

här. Rosvjädtjik 1901 nr 560 omtalar, också,

att de unga officerarne t.o.m. anse sig böra

taga lektioner för att kunna ”skälla” med

smak. Det hör nu en gång till pjäsen och gör

ingen ondt, blott lifvar stämningen en

smula. Rosvjästjik anser dock, att det går för

långt, när högre befälhafvare inför fronten

använda sådana ord mot underlydande offi-

cerare, att de icke kunna nämnas i anstän-

digt sällskap, under det att vederbörande

familjer boende inpå öfningsplatsen lätt

kunna höra hvarje ord.

Kroppsstraffet åter är visserligen icke

afskaffadt och krigslagarne äro kanske till

ordalydelsen onödigt stränga, men ej heller

här är det så farligt, som det låter, och

många röster hafva höjts för deras reforme-

ring i en mera human anda. Som ett af

hufvudskälen har man anfört att finnarne nu

kommit under de ryska krigslagarne. Då

man annars aldrig försummar att framhålla

de ryska lagarnes modernitet gentemot de

finska, ”efterblifna minnen från svenskväl-

dets tid”, duger det ju icke att jäfva detta

genom föråldrade strafformer.

Men äfven extra judiciel handgriplig

tillrättavisning har man försökt inskränka

till det minsta möjliga. Visserligen är det så

godt som en trosartikel att fruktan är den

enda säkra grunden för diciplinen trots alla

nymodiga idéer som nu bland andra äfven

instruktionen kommer med. Man litar dock

på att denna ”helsosamma skräck” ligger så

djupt rotad i nationalkaraktären, att man

icke behöfver tillgripa detta urgamla ultima

ratio, käppen eller knytnäven, och därige-

nom riskera att jämte fruktan äfven väcka

hat.

Från officerens sida torde också svå-

rare handgripligheter numera sällan ifråga-

komma. Underofficeren och farbror gefrei-

tern kunna dock möjligen ännu hafva en

mera patriarkalisk uppfattning.

Dragomirof, som alltid velat spela

folktribunens rol, har strängt förbjudit allt

dyligt inom sitt distrikt. Men att icke ens han

lyckats helt genomdrifva sin vilja, såg jag på

2013-06-02


~ 7 ~

en resa därute i närheten af Kief. För att lära

känna folket reste jag i 3.klass (och jag kan

intyga att intresset bör vara mycket stort,

om man skall framhärda i företaget). Emel-

lertid kom jag därvid i samma vagn som 1

underofficer och 4-5 man. Dessa senare

voro polacker och redan på denna grund

föga tillgängliga. Så mycket meddelsammare

var då underofficeren (deras underoffice-

rare motsvara ungefär våra korpraler). Han

hade fått i uppdrag att föra dessa stackare

till Varschau. De dugde icke till ryske solda-

ter. På dem hjälpte hvarken stryk eller

Gudsord (korstecken). Att man försökt allt

möjligt, kunde då han intyga.

En af dem hade också på grund af

misshandel blifvit obotligt vansinnig, och en

annan hade af samma anledning försökt att

skära halsen af sig. Denne var nu visserligen

nödtorftligen hoplappad, men såret dock så

illa läkt, att min vän underofficeren hade ett

stort nöje af att linda upp förbandet, för

hvem som ville se, och sedan få den olyck-

lige att tala, då det hvisslade genom såret af

den utströmmande luften.

Dylikt är dock naturligtvis undantag.

Möjligen hade ock härvid nationaliteten

spelat någon rol. I regel är förhållandet

mellan befäl och trupp godt, ofta nog i bästa

mening patriarkaliskt på de orter, där den

revolutionära propagandan ännu ej hunnit

så sin draksådd. Att de många reglemen-

tena, strafflagen och diciplinstadgan ibland

kunna låta kitsliga nog, gör föga till saken.

Man har funnit sitt modus vivendi1 i all ge-

mytlighet och gör till gemensam trefnad en

konst i både andan och bokstafven.

En egendomlighet för den ryska ar-

mén som nog utöfvar ett större inflytande

på utbildningen, än man skulle tro, är uttag-

andet af beställningsmän och tilldelandet af

särskilda befattningar, som här finnas i

1 Latin – ”sätt att leva”. Min anm.

större mängd än i någon annan armé. Enligt

de nya bestämmelserna sker den definitiva

placeringen först efter sommaröfningarne,

men enligt gammal praxis får soldaten gen-

ast från början en aning om hvad, som

komma skall. I Rosvjädtjik 1901 nr 560 läm-

nas en rätt lustig skildring af, huru de unga

soldaterna redan under första månaden

skickas omkring till de olika verkstäderna

för utrönande af en hvars specialitet. Snick-

are, smeder, svarfvare, tunnbindare, ge-

värshandtverkare, vagnmakare, hjulmakare,

sadelmakare, kuskar, musikanter, skrifvare,

sångare m.fl. göra nu sitt bästa att påvisa

fördelarne af att ”den unge soldaten” sedan

blefve tilldelad de ”icke stridande”. ”Här

kommer du alltid att ha pengar, då du som

karl i ledet icke ens har att lappa stöflarne

med.” Dylika skäl göra alltid verkan, och

karlen försöker naturligtvis att ställa sig

därefter. Intresset för den militära utbild-

ningen ökas då ej därigenom.

Infanteriets rekrytskola För att gifva en närmare föreställning

om denna utbildning, vill jag här i korthet

genomgå de olika ämnena vid infanteriets

rekrytskola.

I kristendomen genomgås Herrens

bön, Fader vår, bön för zaren och fädernes-

landet, samt de 10 budorden. Läraren läser

före, eleverna upprepa. Fader vår och tros-

bekännelsen sjungas unisont eller i stäm-

mor.

Till ”allmänna grunder” räknas solda-

tens uppgift, fanans och edens betydelse,

som läras utantill och samtalsvis förklaras af

kompanichefen. Härvid sparas icke på

starka fraser, och för den, som icke själf kan

frambringa dem tillräckligt saftiga, finnas

åtskilliga hjälpredor af hvilka Dragomirofs

bekanta ”minnesord för soldaten” är den

mest typiska. En profbit kan vara nog:

2013-06-02


~ 8 ~

”Dö för den rätta tron, för lille far za-

ren, för det heliga Ryssland; kyrkan ber för

dej; fördärfvar du din själ, blir den helig.

Den som blir kvar, ära och pris.”

Denna metod kan vara bra, om veder-

börande förstår ingjuta en smula anda i all

denna svada, men faran ligger nära till

hands att genom dagligt upprepande döda

allt innehåll i den myckna grannlåten, så att

till slut återstår endast tomma ljud.

I ett fall förtjänade dock dessa försök

att uppamma de moraliska elementen att

lända till föredöme äfven på andra håll, och

det är hvad angår betonandet af regemen-

tets och fanans betydelse. Med den redan

omtalade sammansättning truppen har, är

kanske behofvet häraf också större än hos

oss. Fanan visas här verkligen för rekry-

terna, och kring den samlas alla regemen-

tets bedrifter, som framhållas och firas på

alla sätt. Afbildningar af de mera min-

nesvärda skola finnas i alla kompanier, och

särskildt framhållas enskildas bedrifter, ej

blott i krig utan äfven i fred, såsom höga

exempel, vederbörligen belönade med pen-

ningar och utmärkelsetecken af alla slag,

samt sålunda kraftigt manande till allas ef-

terföljd.

Diciplinstadga och krigslagar kunna

icke meddelas en föga utvecklad människa

på teoretisk väg, säger instruktionen. Me-

ningen är dock ej, att den stackars rekryten

skall praktiskt få pröfva dem i en mera ut-

sträckt grad, utan man skall samtalsvis un-

der hänvisning till det dagliga lifvet inom

kompaniet förklara de svårfattliga begrep-

pen.

Ur reglementet för inre tjänsten skall

likaledes hufvudsakligen praktiskt genom-

gås hvad soldaten bör ha reda på om ord-

ning och puts. Instruktionen kommer härvid

med en hel del praktiska råd och vinkar. Af

intresse är dess i mera pessimistiska orda-

lag affattade föreskrifter för nykterheten

och rådet att permission bör meddelas sol-

daten i största möjliga utsträckning.

Likaså ur reglementet för garnisons-

tjänst genomgås honnörsgöring och vakt-

tjänst mest praktiskt och med större nog-

grannhet. Med det slöseri på poster, man ser

öfverallt i Ryssland, kommer också en stor

del af karlens tjänstgöringstid att tillbringas

på vakt. Det är sålunda helt naturligt, att på

denna detalj lägges största vikt.

Ur skjutinstruktionen meddelas re-

kryten en kort beskrifning på geväret. Man

får icke fordra, att han genast skall lära sig

alla smådelar. Betecknande nog får han ej

taga sönder sitt eget gevär, utan detta visas

honom med särskild åskådningsmaterial.

För öfrigt kan man märka, att skjut-

ningen ej längre är på modet. Det var unge-

fär samtidigt med denna utbildnings-

instruktions utgifvande, som skjutinspek-

törens befogenhet så betydligt inskränktes

(i enlighet med de officiella uppgifterna i

Russkij Invalid 1902 nr 80). Då denna på

höjdpunkten af sin verksamhet i rapporten

af 1902 klagar öfver, att de förberedande

målskjutningsöfningarna endast vid 26% af

truppen bifvit tillfredsställande genom-

gångna, kan man förstå, hvad verkan det nu

skall ha, att denna instruktion tvärtemot

skjut instruktionens föreskrifter tillbaka-

flyttat dessa öfningar till 2.3. och följande

veckor.

Instruktionen tyckes för öfrigt vara i

okunnighet om, att redan dessförinnan man

anbefallts kammarskjutning med förmins-

kad laddning och celluloidkula i enlighet

med den belgiska kaptenen Marquis system.

Man låter nämligen rekryten börja med lös

ammunition för att vänja sig vid smällen

under 18.veckan, då han redan hållit på med

kammarskjutning i 7 veckor, hvars smäll är

minst lika hård som den lösa ammunition-

ens. En annan egendomlighet i strid med

skjutinstruktionen är föreskriften, att sikt-

2013-06-02


~ 9 ~

ning och affyrning skola ske snabbt. Visser-

ligen tillägges ”men icke brådskande”, men

man kan dock utan svårighet häri se ett ut-

slag af den allt större vikt, man i finessen

börjat fästa vid ”kastskottet”. Redan 1898

omtalas i Vojemnyj Sbornik nr 4 och 5, att

man vid en del jägarkommandon trots för-

bud vid all skjutning uppför geväret lodrätt

tills venstra handen kommer i höjd med

axeln och där svänger det ”som på gångjärn”

in i anläggningsställning med afgifvande af

kastskott. Nu har man gifvit ett slags offici-

ellt stöd åt denna skjutning. Man har räknat

ut, att vid vanlig reglementerad skjutning

åtgår 2 sekunder till laddning, 5 sekunder

till anläggning, riktning och aftryckning.

Under en timme skulle sålunda 43

minuter åtgå till mera tröttande muskel-

arbete. Man har nu velat förkorta detta till

minsta möjliga. Det torde observeras, att här

alltid beräknas skjutning i stående ställning.

I skjutinspektörens rapport klagas också

öfver att alla andra skjutställningar,

knäställning, liggande, bakom beteckning

etc. försummas på dennes bekostnad. Ett

prof på, huru man på åtskilliga håll tänkt sig

användningen af denna skjutning med kast-

skott, kan man få i Russkij Invalid nr 85, där

det anföres, huru ett kompani genom oaf-

bruten framryckning från 1000 meter under

afgifvande af dylik eld fick vida mer träff,

hade mindre patronåtgång och kom hasti-

gare till målet än ett annat, som gjorde sin

anryckning på det reglementerade sättet.

Exercisen börjar redan 1.veckan un-

der gevär. Handgreppen inöfvas på det

gamla viset med afdelningsräkning, dock

skola de för striden afsedda inläras före

parad och honnörshandgrepp. Marschen

skall upparbetas till största möjliga frihet

och steglängd (0,71-0,89 m). Den lång-

samma marschen som utbildningsmetod är

rent förbjuden. För inlärande af takten an-

vändes trumma och sång, och sedan har

man det lilla knepet med högra fotens

tryckning i marken, som i hög grad under-

lättar hållande af en jämn takt. Vid inlärande

af den spridda ordningen kommer in-

struktionen i strid med exercisreglementet,

som anser, att endast kompanichefen själf är

värdig leda denna detalj. Men äfven till ho-

nom tycks förtroendet vara klent, ty regle-

mentet lemnar de mest minutiösa föreskrif-

ter för utbildningens gång. En nyhet att

uppmärksamma är öfning i att gräfva ner sig

under eld. På bajonetten lägges fortfarande

mycken vikt, men öfvas nästan uteslutande

inrusning med stöt. Den gamla stöten med

utfall bibehålles dock vid kavalleriet (som i

Ryssland som bekant är beväpnadt med

både gevär och bajonett.)

Gymnastiken är i Ryssland i hög grad

försummad. Den utgör en efterapning af

vårt svenska system utan något begrepp om

systemets grundläggande idé och fysiolo-

giska principer. Också klagas allmänt öfver,

att tiden, som egnas denna detalj, är full-

komligt bortkastad. En nyhet är, att in-

struktionen vill ha den enskilda utbild-

ningen genomförd äfven på detta område,

antagligen i enlighet med den tyska meto-

den af specialrörelser för hvar karl efter

recept af plutonchefen. På inöfvandet af och

träning i språngmarsch lägges mycken vikt.

Den räknas till gymnastiken, men omtalas

äfven i exercisen, hvarvid naturligtvis de

båda reglementena kommit i strid med

hvarandra. Exercisreglementet vill ha ste-

gens längd uppdrifven ända till 1,09 m.,

gymnastikreglementet åter, korta men has-

tiga steg. Karakteristiskt är den stora försik-

tighet, som iakttages vid den vidlyftiga trä-

ningen. Slutresultatet, som ej får öfverskri-

das, är ej heller vidareimponerande, eller

med packning 2 minuter språng – omvex-

lande med 5 minuter vanlig marsch under

sammanlagdt 16 minuter, hvarigenom till-

ryggalägges 1867 meter. Hos oss är ju denna

detalj totalt försummad, men förutsätter

dock 1898 års instruktion för rekrytutbild-

ningen, att man utan vidare skall kunna pre-

2013-06-02


~ 10 ~

stera ”minst 2411 meter under samma tid

eller 30% mer än ryssarne.

Läsningen börjar först i januari, och

här fordras som slutresultat hjälplig innan-

läsning af enklare satser med förstående af

det genomlästa, skrifning ur bok och enklare

satser efter diktamen utan så grofva fel att

de helt och hållet vanställa betydelsen, samt

slutligen de 4 räknesätten med enklare tal.

Här kommer nu instruktionen med en re-

form, som äfven har sin stora sociala bety-

delse. Allmänt känd är folkbildningens låga

ståndpunkt (61,7 % icke läskunnige mot 0,9

% hos oss), den skräck man å högsta ort

visat för arbetet på dess höjande, och hur

man på alla sätt sökt hålla tillbaka såväl en-

skildes som guvernementens nit i denna

riktning. Då man för utbildningen af un-

derofficerare behöft folk, som kunde läsa

och skrifva har man hittills ur kompaniets

rekrytkontingent uttagit endast de 12 mest

försigkomne för vidare utbildning i dessa

stycken. Det har dock visat sig, att man på

detta sätt fått sina underofficerare nästan

uteslutande ur stads- och fabriksarbetare-

befolkningen. Då dennas moraliska halt icke

visat sig förstklassig, har man nu ingen an-

nan utväg än att söka höja bonderekryter-

nas ståndpunkt och sålunda meddela

undervisning i dessa ämnen åt alla. Om man

på den korta tiden skall kunna nå något re-

sultat, torde vara svårt att säga.För att

sporra intresset till arbete på fritid har man

utfäst belöningar för gjorda framsteg. Att i

alla händelser denna ändring i uppfattning

på högsta ort kommer att hafva sin bety-

delse äfven utom det rent militära, torde

kunna antagas. Vi hafva också just i dessa

dagar sett nya utslag af en mera reformvän-

lig riktning å högsta ort. Emellertid torde

dock verkningarna först om en tio år göra

sig märkbara bland den värnpliktiga ung-

domen.

Hvar 5.vecka egnas åt repetition af det

genomgångna. För att ej störa utbildningens

gång är det förbjudet för vederbörande

högre befälhafvare att inspektera förrän vid

afslutningen af vinteröfningarne, då hela

20.veckan egnas åt, hvad vi skulle kalla re-

kryternas approbation.

Regementets och bataljonens chefer

är sålunda helt makade åt sidan och kunna

ej göra sig gällande på något sätt, förrän

karlen är ”färdig”. Egendomlig är äfven före-

skriften, att inspektionen kan förrättas af en

kommitté under ordförande af regements-

chefen. Man kan just icke kalla denna in-

struktionens uppfattning af befälsförhållan-

dena militärisk.

Jämförelse af rekrytutbildningen i

Ryssland och Sverige Att göra en jämförelse af rekrytut-

bildningen i Ryssland och Sverige torde

hafva sina vanskligheter. Att göra det exakt

går naturligtvis ej. Vissa faktorer låta dock

bestämma sig i siffror och hafva därför sitt

stora intresse. Af mycket stor betydelse är

naturligtvis grunden, från hvilken man har

att bygga utgångspunkten, och har jag redan

med statistiska siffror visat, att denna synes

vara till vår fördel, såväl hvad fysik som

skolbildning angår. Ser man sedan på själfva

utbildningsarbetet, låter ju detta delvis mäta

sig i timantalet, som disponeras.

2013-06-02


~ 11 ~

Enligt ofvanstående har man i Ryssland med frånräknande af sön- och helgdagar:

Månad Antal dagar À tim. Antal tim. Därifrån lördagar Afgår för tim. Dec. 19 5 95 4 12 Jan. 18 6 108 2 6 Febr. 20 6 120 3 9 Mars 24 6 144 4 12 Apr. 19 6 114 4 12

100 dagar 581 - 51 tim Sålunda 530 timmar.

Jag har förutsatt att hvarje arbetsdag

utnyttjas till föreskrifvet maximum, och

vidare har jag icke beräknat något afdrag för

alla regementets helger, hvilka icke äro så

få. Utom regementets hedersdagar har vi

nämligen här födelse- och namnsdagar för

chefen, hans fru och andra högre befäl-

hafvare. För en jämförelse med svenska

förhållanden böra dock frånräknas 80 tim-

mar för läsning och 30 timmar för kristen-

dom, och återstår sålunda endast 420 tim-

mar. Den svenske värnpliktige får förnärva-

rande en rekrytutbildning på 112 dagar;

frånräknas 19 sön- och helgdagar, återstår

93 dagar á 8 timmar, hvilket gör 736 timmar

eller nära dubbelt mot den ryska. (Den

svenska stamrekryten vid den icke garniso-

nerade armén, som gör särskild rekrytskola,

kommer upp i 1819 timmar.)

Kavalleriet

Vid de andra vapenslagen ställa sig

förhållandena knappast bättre. Vid kavalle-

riet delas rekrytutbildningen i 2 perioder,

den 1. 1.december - - 15.april, hvarpå de

unga soldaterna få aflägga eden och installe-

ras i skvadronen, den 2. efter höstöfningar-

nes slut 1.oktober - 1–december. Under de

första 2 månaderna få endast användas 4

timmar om dagen, sedan 5.

Läsningen är här ej obligatorisk, utan

på gamla sättet uttages 10-12 per skvadron

att förberedas till underofficersutbildning.

Som vid uttagande af manskap såväl till gar-

det som specialvapnen tages hänsyn äfven

till läskunnigheten, spelar detta dock

mindre rol.

Ridningen börjar 1.veckan med stig-

byglar och träns, den 3.veckan får rekryten

lägga bort den förra, den 4. de senare, som

återtages först den 7.veckan. Att på den

korta tiden ridskickligheten ej kan bli stor,

är naturligt. Fältridning förekommer ej alls.

Förberedande målskjutningsöfningar

börja först den 5.veckan, i direkt strid med

skjutinstruktionens föreskrifter, att de skola

börja redan från 1.dagen.

Enligt samma beräkningsgrund som

ofvan skulle timantalet som disponeras för

den ryska rekrytutbildningen blifva 338

timmar för 1.perioden. För hela samman-

lagda rekrytutbildningen blir det 520 tim-

mar eller 480 timmar om kristendomen

frånräknas, då det för den svenske värnplik-

tige detta år blir 912 timmar eller för stam-

rekryten 2000 timmar.

Artilleriet

Hvad artilleriet angår kan man äfven

där särskilja 2 perioder, af hvilka den första

egentligen pågår i 16 veckor, från den

1.december – 1.april, med högst 5 timmar

om dagen under 1.månaden och sedan högst

6, eller tillsammans 81 dagar eller 428 tim-

mar. Sedan få de aflägga krigsmannaeden

och insättas i ledet, men fortsätta sin utbild-

ning, hufvudsakligen teoretiskt såsom delvis

2013-06-02


~ 12 ~

särskildt kommando äfven under

2.perioden, april, maj och juni med summa

580 timmar eller 460, om kristendom och

läsning frånräknas. (sålunda ej nära hela

året, som uppgifves i Mil. Wochenblatt.)

Undervisning i ridning börjar först

den 7.veckan, när sålunda nära halfva tiden

gått af 1.perioden. Körning nämnes ej alls

förrän under 2.perioden. Läsning är obliga-

torisk, fastän man vid artilleriet liksom vid

kavalleriet får folk med någon kunskap i

detta hänseende.

För jämförelses skull kan anföras, att

rekrytutbildningen för den svenske värn-

pliktige i år är 912 timmar och för stamre-

kryten omkring 1800 timmar.

Den enskilda utbildningen är härmed i

hufvudsak afslutad. Under sommaröfning-

arne fortsättes den egentligen endast, hvad

skjutning med gevär, afståndsbedömning

och fälttjänst angår. Men då truppens ut-

bildning torde utöfva en viss återverkan på

och ej blott betingas af den enskilda, anser

jag det ej urvägen att i en hastig öfverblick

följa öfningarnes fortgång äfven under

denna tid.

Sedan nu de ”unga soldaterna” aflagt

det stora profvet på de färdigheter och kun-

skaper, de tillegnat sig under vinterperi-

oden, få de under stora högtidligheter, un-

der messning, rökelse och bestänkande med

vigvatten, aflägga krigsmannaeden. Hädan-

efter räknas de nu med som ”karlar i ledet”.

Lägeröfningarne Man gör sig derpå i ordning att bryta

upp ur vinterkvarteren. Den 1.Maj lemnar

man så garnisonsstaden och rycker in på

sommarlägret. I allmänhet samlas här minst

1 division infanteri med sin artilleribrigad

och 1 brigad kavalleri, men man sträfvar allt

fortfarande till större sammammassning af

trupperna, och redan nu äro mer än 50% af

armén hopade i än högre förband. Utanför

Petersburg har man sålunda vid Krasnoje

Selo gardet, I. och XVIII armékårerna jämte

flere krigsskolor och en del finska trupper,

eller tillsammans öfver 50.000 man. Att

detta kan hafva sina fördelar ur det högre

befälets synpunkt för inspektion och kon-

troll, är naturligt. Vidare har man härigenom

tillfälle att alltemellanåt arrangera lysande

parader, defileringar o.d. samt att till lyst-

mäte drifvaden nu därute moderna presen-

teringen af trupperna för hvarandra, men

säkert är, att utbildningen af den enskilde

soldaten och de lägre förbanden blir i hög

grad lidande härpå.

Sedan man nu användt några dagar på

att ordna qvarteren, börjar man så små-

ningom komma sig in i den gamla tabulatu-

ren.

De första 12 veckorna skola enligt

programmet vid infanteriet egnas åt de spe-

ciella truppöfningarne och komma därvid 6

veckor på kompaniet, 4 veckor på bataljo-

nen, och 2 veckor på regementet. Enligt fö-

reskrifterna skall hvarje dag arbetas 4-6

timmar, men enligt samstämmiga uppgifter

anses detta som ett maximum som sällan

uppnås. Nattliga öfningar skola dock fortsät-

tas i 12 timmar i sträck.

2013-06-02


~ 13 ~

Tidens användning framgår ur följande tabell:

Tjänstegren Antal öfningar Sum.

Komp 6 veckor

Bataljon 4 veckor

Regemente 2 veckor

1. Skjutning 19 12 4 35 2. Afstånds-bedömn. 4 3 - 7 4. Exercis 7 3 4 33 5 Takt.övn.utan motståndare 11 8 Fälttjänstöfn. med mot-ståndare - 6 3 9 7. Fält-befästning 3 - - 3 3. Tillämpad gymnastik 4 - - 4 6. Exercis i fältstarka förband - 2 2 4 8. Fältvakt-tjänst 4 - - 4 9. Do med motståndare - 2 - 2 10. Do nattetid - 2 - 2 Summa 52 38 13 103

Som här synes, har skjutningen fått

mer än 1/3 af samtliga öfningar på sin del

eller om afståndsbedömning medtages, nära

halfva tiden. Ser man åter på timantalet,

kommer mer än hälften på denna detalj. Den

har ock under en följd af år varit föremål för

det hufvudsakliga intresset inom armén.

Genom skjutinspektörens minst hvartannat

år återkommande besök och det regel-

bundna offentliggörandet af hans iakttagel-

ser och resultat vid inspektionsskjutningen,

som åter utöfvat ett märkbart inflytande på

befordringarne, har man så småningom

föranledts att med vanlig öfverdrift kasta sig

nästan uteslutande öfver denna detalj och

drifva den på alla öfrigas bekostnad. Kla-

gomålen öfver, huru andra tjänstegrenar

och särskildt fälttjänsten försummades,

blefvo dock allt mer högljudda. Den nation-

ella taktiken, bajonettanfallets målsmän

med Dragomirof i spetsen vunno slutligen

också en afgörande seger öfver de s.k. mo-

derna idéerna, då som redan nämnts, i fjol

skjutinspektionens rol reducerades till en

obetydlighet. För framtiden har den i

hufvudsak endast att kontrollera fältskjut-

ningen och öfvervaka vapenvården inom

riket.

Med skjutinspektionen kommer ock

skjututbildningen, dess skötebarn, att gå

tillbaka. Man kan likväl ej säga, att dess re-

sultat någonsin varit öfverväldigande.

Opraktiska anordningar, på banan och vid

öfningarnes utförande hafva gjort det omöj-

ligt att ens vid infanteriets skjutkurs med-

gifna mer än 90 skott (kavalleriets omfattar

45, artilleriets 10), då vår beväringsrekryt

utom alla omskjutningar afgifver 200, vår

stamrekryt 250 skott, vid infanteriet och 75

vid kavalleriet eller 2-3 gånger mer.

Här har jag gjort en grafisk framställ-

ning af den vid inspektionsskjutningen

nådda medel %-s stigning under senare år.

Som källorna, som så ofta är fallet i Ryssland

befinna sig i uppenbar strid med hvarandra,

har jag ansett riktigast anföra båda lägrens

uppgifter. Inspektionens anhängare hafva

varit angelägna att framvisa en lugn och

jämn utveckling af skjutfärdigheten, mot-

ståndarne åter hafva velat framhålla den

med konstlade medel framtagna onaturliga

stegringen sen 1898. Sanningen torde som

vanligt ha fått sitta emellan och befinna sig

någonstädes i midten. Enligt officiella källor

skulle den s.k. ”inspektions %” för år 1901

vara ”mycket god+7,9”, hvilket motsvarar

2013-06-02


~ 14 ~

37,9% skjutkursens öfning nr 4 (helfigur å

284m). Resultatet kan icke kallas öfverväl-

digande. Jämför man det med den svenska

skjutinstruktionens fordringar, finner man,

att vår rekryt på 400 m mot helfigur skall

hafva 40% träff för att blifva godkänd, hvil-

ket reduceradt till samma 284 m och ryske

helfigur gör 55% d.v.s. samma siffrasom den

bästa delen af ryska armén, skytteregemen-

tena, nått enligt icke officiella ytterlighets-

rapporter.

Eller om man går in i vår skjutin-

struktions tab.4 och räknar ut, hur den

ryska arméns skjutning bör benämnas efter

våra fordringar, finner man den falla under

rubriken försvarlig dock ungefär halfvägs

upp på väg till medelmåttlig.

Till yttermera visso har jag för att

mera direkt få en siffra på vår armés stånd-

punkt i jämförelse med den ryska gjort ut-

drag ur fjolårets mötesrapporter, för

öfningen nr 14, som närmast motsvarar den

ryska skjutkursens Nr 4 stam- och bevä-

ringsrekryter och funnit 62,5% godkända i

öfningen. Räknar man på denna grund ut

medelträff% och reducerar till samma

afstånd och mål som de ryska, får man en

medelträff% af 58,5% eller en s.k. inspekt-

ions% = utmärkt+18,5.

Den försämring i resultatet, som

skulle blifvit en följd, om alla stamgubbar

och 2.årets beväring deltagit i skjutningen,

motvägs fullkomligt af det faktum, som på-

visas i skjutinspektörens rapport, att trots

upprepade anmärkningar allt flere hållas

undan vid inspektionen, så att 1901 medel-

talet frånvarande utgjorde ej mindre än

15%, och afdelningar funnos, med ända till

42% frånvarande, hvilka naturligtvis helt

visst icke skulle hafva höjt medelresultatet

om de varit närvarande.

Af intresse kan vara att här anföra re-

sultatet vid en täflingsskjutning mellan de

olika stormakternas garnisonstrupper i

Shanhaihivan i slutet af förra året. Afstånd

200 m, mål helfigur, 5 skott stående och 5

skott liggande, skyttar 15 man. Priset togs af

engelsmännen med 84,6% träff, därnäst

kommo tyskarne med 79,2%. Frånräknar

man de italienska matroserna voro ryssarne

sämst med endast 66,9% och det fastän de

representerades af 5.ostsibiriska skyttere-

gementet, som enligt inspektionsrapporten

hör till de bästa inom armén.

Afståndsbedömningen föreskrifver

skjutinstruktionen, skall öfvas med största

energi vid alla möjliga tillfällen året om.

Skjutinspektören klagar, att den likväl står

mycket lågt inom armén. Huru detta kan

komma sig, förstår man, om en insändare i

Russkij Invalid 1902 nr 57 icke öfverdrifver

allt för mycket:

”De anslagna timmarne” skrifver han

”raskar man undan så fort som möjligt, 2-4

kompanier åt gången. Protokollen föras

mycket fritt, och det är vackert så, om 1-2

öfningar äro rätt införda. Hufvudsaken är att

få så många protokoll, som öfningarne före,

skrifvits på order. Mål och siffror skrifvas af

från föregående års protokoll, med någon

ändring eller fullkomligt lika från början till

slut. Det smäller lika högt, pappren kon-

trolleras ingenstädes.”

Gymnastiken är ingenting att tala om.

Om den förberedande under vintern var

underhaltig, så är den tillämpade på som-

maren bedröflig. Men så äro de också själfa

öfvertygade att sport och idrott ej äro det

ryska folkets starka sida.

Exercisen däremot går t.o.m. utmärkt,

om man tar i beaktande den korta tid, som

man i själfva verket disponerar för dess in-

öfvande. Men uppträdande i massa, i skock

ligger särskildt för den ryske naturen.

Sämre är det naturligtvis med den enskilda.

I Russkij Invalid 1902 nr 28 skrifver Lasar-

jevitz: ”En grundlig enskild utbildning med-

hinnes aldrig hos oss, och därför åtgår äfven

2013-06-02


~ 15 ~

hela första tiden af kompaniutbildningen att

arbeta igenom och klistra öfver bristerna

från vinterperioden.” Där lyckas man också

mycket bra, och en ytlig åskådare har all

anledning anse den ryska truppen som en af

de förnämsta i världen.

Sämre blir det, när man börjar öfvergå

till fälttjänsten. Då kommer det schablon-

mässiga fram. Så öfvas t.ex. vid fältvakts

utsättande enligt gällande instruktion under

kompaniperioden endast posternas utsät-

tande formellt. Patrullerna skola ej öfvas

förrän under bataljonsperioden! Och när

sedan instruktionen går i denna riktning,

kan man tänka, hur det ska bli vid tillämp-

ningen. Om sålunda den enskilda utbild-

ningen i fälttjänst är bedröflig, kan man

näppeligen säga att truppens är mycket

bättre. Detta beror åter hufvudsakligen på

befälsföringen och till den skall jag åter-

komma på annat ställe.

Trots sitt ogenerade sätt att umgås

reglementen och instruktioner i allmänhet

är ryssen, när det gäller något, som han an-

ser af vikt, där sålunda initiativ och ansvar

träda i förgrunden, bokstafsträl i högre grad

än någon annan.

Här torde kanhända äfven vara på sin

plats att nämna några ord om den form,

öfningarne har tagit i finsk terräng, den

enda, som kan sägas likna vår.

I Vojemnyj Sbornik 1896 No 4 redogö-

res för de rön, man gjort. Marschkolonner

och bivacker äro mycket utsatta för öfver-

rumpling. Till säkrande af de förra kan ej

kavalleriet användas, utan endast en tät

kedja af infanteripatruller på 3-400 m.

afstånd från marschvägen. Som dessa har

svårt att komma fram i den oländiga ter-

rängen, nedgår kolonnens marschhastighet

till 2 km. i timmen. Bivacker kunna endast

tryggas genom en postlinie rundt om de-

samma. Jägarkommandona få stor använd-

ning. Beridna ordonnanser likaså (infan-

teri). Fältartilleriet är för det mesta död vikt,

då inga ställningar och skjutfält finnas.

Bergsartilleri och kulsprutor kunna däremot

göra god tjänst. Kavalleriattacker kunna

sällan göras i större förband, då däremot

mindre afdelningar kunna ställa till stor

oreda. Öfverste Alexejefs fältkittlar hafva

visat sig vara till stor nytta.

I Finljandskaja gaseta refereras allte-

mellanåt förloppet af de smärre manövrer

som företagas, och framgår af dessa, att man

nu, om en marschkolon blir beskjuten från

ett skogsbryn eller en höjd på sidan af

vägen, låter tätkompaniet utveckla sig och

öppna eld, under det att kolonnen fortsätter

marschen bakom detsamma. Den

11.februari beskrifves, huru man forcerade

en bro, som låg under fiendens eld, med en

stormkolon i halftroppskolon. Man anser

tydligen ingenting omöjligt för den ryske

soldaten.

Fältbefästningen är i allmänhet för-

summad. Löjtnant Gyllensvärd berättar i sin

rapport, att trots den fans med på både pro-

gram och order, den dock aldrig öfvades

under de sommaröfningar han tjänstgjorde

vid Semjenofska regementet.

Inspektioner utfördes vid slutet af de

2 första perioderna af regementschefen, vid

den sista af fördelningschefen. Den göres

schablonmässigt enahanda, men åtföljas

vanligen af de vackraste loford.

De speciella truppöfningarne vid ka-

valleriet fördelas så, att 4-6 veckor komma

på skvadron, 4 på regementet med 2 veck-

ors uppehåll för gräsbete.

Vid artilleriet har man 8 veckors för-

beredande taktisk utbildning, hvarpå följer

2-3 veckors skjutöfningar.

Så komma öfningar i högre förband

(общіе oборѵѕ) under 4 veckor, som afslutas

med s.k. rörliga möten (xxxx), då trupperna

2013-06-02


~ 16 ~

få tillfälle att öfva sig i olika terräng. Dock

får nära hälften af armén i vanliga fall ej

deltaga i dessa senare. Under denna tid före-

tages den så mycket omtalade ”presentat-

ionen” af vapenslagen för hvarandra. Sär-

skildt tyckes infanteriet och artilleriet hafva

fått smak för hvarandra, så att under förra

året t.o.m. upplifvades den i Ryssland gamla

metoden att utbilda enskilda infanterister

och artillerister i att servera kanoner. Där-

emot tyckes man på grund af inträffade

olyckshändelser å ömse sidor draga sig för

en närmare bekantskap med kavalleriet, i

synnerhet i den ytterliga form, som Drago-

mirof tänkt sig det. Han vill nämligen att

kavalleriet slutligen i marschmarch genom-

bryter infanteriet, som med 1X luckor öpp-

nade led under afgifvande af eld, slående på

trummor och blåsande på horn mottager

detsamma.

I slutet af augusti och början af sep-

tember kommer slutligen för en del af ar-

mén de stora manövrerna i hvilka deltaga

50.000-100.000 man.

Härmed är nu årets utbildningsserie

afslutad 8utom vid kavalleriet, där som re-

dan nämnts, nu rekrytutbildningen åter tar

vid i 3 månader.)

En egendomlighet kvarlefva från

gångna tider är kvalleriets och artilleriets

utfodring af hästarne på gräsbete. Vid ka-

valleriet skall midt på sommaren, då gräsbe-

tet är som bäst, göras ett uppehåll på 2

veckor och likaså skola hästarne efter hö-

stöfningarnes slut i september föras på bete

i ytterligare 2 veckor. Vid artilleriet åter har

detta numer vanligen den formen att häs-

tarne i september och en del af oktober,

trosshästarne ända till i december, ställas på

höstfodring och placeras å sommarstallar då

reservhästarne samtidigt inkallas och upp-

taga ordinarie stallarne. Emellertid är det

klart att bägge metoderna måste menligt

inverka på utbildningen, och då klagomålen

på senare tid blifvit allt talrikare, är det väl

troligt, att ”gräsbetets” tid snart är förbi.

En annan egendomlighet för den

ryske armén, som man just nu håller på att

söka afskaffa, är seden att i september

släppa äfven folket på bete eller ”fria arbe-

ten” som det heter. De söka sig då arbete

hos godsegarne i trakten och kunna därige-

nom i någon mån förbättra sin ekonomi;

som på det underhåll, kronan består, lång-

samt men säkert mineras, efter hvad Sygojef

bevisar i Rasjädtjik 1901 nr 538-550. Han

påstår, att genom ett förbud af dessa fria

arbeten skulle hvarje karl komma på ett

deficit af i medeltal 19 rubel, 86 kopek, eller

för hela armén 20 millioner rubel. Siffran

låter öfverväldigande, men han framdrar, att

ännu 1900 med dåvarande inskränkning

inbetalades i daglöner 517.531 rubel, af

hvilka 329.542 rubel, kom manskapet direkt

till godo, och 150.087 rubel till kassorna

ensamt i Warschaudistriktet. För öfrigt visar

han, att ledigheten väl behöfves, då en del af

befälet är sysselsatt med reservisternas

utbildning, som då inkallas, en annan del

med en kurs för befäl och underbefäl till

vinterns skolor. Kompani-, skvadron- och

batterichefer behöfva mer än väl denna frist

för att ordna allt till vinteröfningarnas bör-

jan.

Då dessa lägre befälhafvare äro starkt

intresserade af de fria arbetenas bibehål-

lande, och en stark opinion genom pressen

tar sig uttryck härför, torde det vara mycket

ovisst, om vederbörande lyckas genomföra

den ifrågavarande reformen.

Jämförelse med svenska förhål-

landen För att fortsätta jämförelsen med

svenska förhållanden har jag med ledning af

löjtnant Gyllensvärds rapport öfver tidens

användning vid Semenofska gardesrege-

mentet, fått ett timantal af 309 timmar un-

der hela sommarperioden. Siffran förefaller

2013-06-02


~ 17 ~

förvånande liten, men har jag dock för

hvarje verklig manöverdag beräknat 8 tim-

mar. Lägger man åter till grund instruktion-

ens föreskrifter om maximitid 4-6 timmar

om dagen blir siffran 280-420 timmar. Jag

har nu beräknat, att man i regel arbetar

mera intensivt än på gardet, och sålunda, till

grund för mina beräkningar lagt ett medel-

tal af 350 timmar. Å svenska sidan har jag

för regementsöfningarne fått 208 timmar.

För kavalleriet motsvarande siffror,

som synes af tablån, 300- och 240 samt för

artilleriet 375 och 240 timmar. Man ser

sålunda den ryska trupputbildningen dispo-

nera ett något större timtal än den svenska,

vexlande mellan 60 och 142, men detta dock

ej så öfverväldigande som man skulle kunna

tro och på långa vägar ej tillräckligt att upp-

väga den så betydligt svagare rekrytutbild-

ningen i hvilken ju äfven ingår en del trupp-

utbildning under de 22 sista dagarna.

För hela året öfvertfräffar i alla fall

den svenska värnpliktiges utbildning i timtal

den ryska med 23,4% vid infanteriet, 47,7%

vid kavalleriet och 37,9% vid atrilleriet och

stamrekryternas är genomgående nära 3

gånger större än den ryske.

Dessa siffror kunna ju vara tröstande

nog för oss, men de kunna dock ej anses som

en tillförlitlig mätare på de båda arméernas

relativa ståndpunkt. Till ryssarnes favör

måste ju räknas, att de i ytterligare 3-4 år få

utbilda sitt folk, då vi åter endast vid infan-

teriet få återse beväringsrekryten vid ännu

en repetitionsöfning, och stamsoldaterna

med sin fortsatta utbildning endast vid ka-

valleriet utgöra hufvuddelen af truppen och

vid artilleriet nära hälften ad densamma,

men vid infanteriet i en betydande minori-

tet..

Utbildningstimmar under öfningsåret 1902-1903

De svenska siffrorna äro afrundade nedåt, sedan jul- och påskpermission frånräknats. För de ryska är ingen dylik frånräkning gjord.

X) Om skolan fortsätta till 1.sept. XX) Om kristendoms- och innanläsningstimmar frånräknas. XXX) Om kristendom frånräknas. Innanläsning är här ej obligatorisk.

Fördelning af manskapet vid ett ryskt infanteriregemente under vinterperioden.

Fredsstyrka stridande och icke stridande 1939 man

Däraf:

Infanteri Kavalleri Artilleri Sverige

Ryssland Sverige

Ryssland Sverige

Ryssland Beväring Stam Beväring Stam Beväring Stam

Rekrytutbildning 736 1800 (530) 420 XX)

912 2000 (520) 480 XXX)

912 1800 (580) 460 XX)

Trupputbildning 208 208 350 240 240 300 240 240 375 Summa

944 2008 770 1152 2240 780 1152 2040 835

Korpralsskola - 1300 (2000) X)

- - 2000 - - 1800 -

Underofficersskola - 1700 (1120) - 1800 (900) - 1800 (800) Summa

- 3000

(3700) X) 1000 XX) - 3800 790 XX) - 3600 720 XX)

Jägarekommandots (patrullryttare o eklärörer)

- - 800 - - 500 - - 700

2013-06-02


~ 18 ~

1 kommando underofficersskola 116 man ” jägare 68 ” ” beridna ordonnanser 13 ” ” skrifvare i regementsexpeditionen 25 ” ” skräddare 130 ” ” skomakare 80 ” ” bagare och kockar 40 ” ” trängmanskap, kuskar och gårdskarlar 35 ” ” hvarjehanda yrkesmän 45 ” ” fältskärer och fältskärselever 30 ” ” musikelever 55 ” ” kyrkosångare 16 ”

Hornblåsare och trumslagare 74 ” Vaktmästare och betjänte 50 ” Kalfaktorer 90 ” Kommenderade utom regementet 50 ” Summa 917 man

Återstå sålunda 1022 man på 16 komp., eller per komp. 64 man Däraf:

Underofficerare 6 man Gefreite 8 ” Sjuka (medeltal) 4 ” Rekryter 35 ” Summa 53 man

Återstå sålunda 11 man för servis, handräckningar, vakt och kompaniets öfningar.

För ett rätt bedömande häraf bör man

emellertid se till, huru dessa år användas. I

P.U. 1902 nr 262 kan man få en del intres-

santa upplysningar i detta hänseende. Ett

infanteriregemente har en fredsstyrka på

1939 man. Under vinterperioden fördelas

dessa på sätt som synes å bifogad tablå.

Af regementets 1939 man freds-

styrkaundandragas sålunda ej mindre än

917 man från kompaniernas dagliga

öfningar. Återstå sålunda endast 1022 man

på 16 kompanier, eller per kompani 64 man.

Däraf: Underofficerare 6 man Gefreite 8 ” Sjuke (medeltal) 4 ” Rekryter 35 ”

Summa 53 ”

Återstå sålunda per kompani 11 man i

ledet. Af dessa skall nu tagas servis,

handräckningar, vakt o.dyl. Man förstår

kanhända hvar kompaniets öfningar taga

vägen.

Det är faktiskt endast vid de s.k. ”vin-

teröfningarne” i inskränkt bemärkelse som

kompanichefen ser sitt folk samladt. Dessa

skola företagas minst 2 gånger à månaden

med hela styrkan och utgöras af en fält-

marsch möjligen i förening med bevaknings-

tjänst eller fältskjutning, som endast 3

gånger om vintern utströckes till 6-8 tim-

mar hvarunder tillryggalägges ”icke mer än

20 kilometer”.

För öfrigt få de från kompaniet ”vilse-

gångna” i bästa fall ½-1 timme per dag

öfning, som vanligen hittills plägat utgöras

af uteslutande anläggningsöfningar för att

stärka armarnas muskler till den stora

pröfvodagen vid inspektionsskjutningen.

2013-06-02


~ 19 ~

Vid kavalleriet och artilleriet äro för-

hållandena ungefär lika det vid infanteriet.

Man kan sålunda säga att i stort sedt

är det endast underofficersskolan, jägarne

och de beridna ordonnanserna, som få nå-

gon vidare utbildning. Dessa senare utgöras

af 13 man per infanteriregemente, jägarne,

eklärörerne åter af 4 man per kompani, 20

per skvadron och 4-6 per batteri.

De 3-4 gånger upprepade som-

maröfningarne blifva sålunda det företräde

utbildningen af en vanlig rysk soldat har att

uppvisa gentemot vår bevärings.

När vår nya härordning blir genom-

förd kommer sålunda skillnaden att bli obe-

tydlig, vid kavalleriet och artilleriet 12 och 4

(20%) samt endast vid infanteriet uppgå till

30% af den ryska siffran. Vår stam åter har

genomgående en utbildning som med 20-

50% öfverträffar den ryske jägarens, som

framgår af nedanstående tabell:

Härvid har jag förden vanlige ryske

soldaten under 2. Och följande vintrar be-

räknat 1 timme dagliga öfningar och två

gånger i månaden fältmarsch om 4 timmar.

Skulle man nu för ro skull försöka

göra ett öfverslag, huru det kommer att

ställa sig med timtal utbildning vid vår mo-

biliserade trupp, kan man anse, att stam-

mens öfverskott mer än väl uppväger bevä-

ringens minus vid infanteriet. Vid kavalle-

riet åter kommer vår öfverlägsenhet att

blifva synnerligen stor, och äfven vid artille-

riet kunna vi sägas sitta inne med en bety-

dande öfvervikt. Att hos en stor del af våra

värnpliktige en längre tid förlupit sedan de

öfvades har ju motvägts af den ryske solda-

ten, som här synes, ingalunda fått sin ut-

bildning i concentrerad form.

Befälet

Här har nu öfverallt endast varit en

fråga om timtal, som disponeras för utbild-

ningen. Hvad dennas resultat angår, blir det

naturligtvis i lika hög grad beroende af, huru

detta timtal användes. Detta åter beror i

hufvudsak på befälets förmåga och nit att

drifva öfningarne samt truppens mottaglig-

het för utbildningen. Att den ryske underof-

ficeren står tillbaka för den svenske, torde

med all önskvärd klarhet framgå ur det re-

dan anförda, hans utbildning är blott 1/3 –

1/5 af den senares. Han kan icke ens ställas i

jämnbredd med våra korpraler.

Hvad officeren åter angår, torde hans

utbildning i genomsnitt kunna jemställas

med den svenskes. Men af ojämförligt

mycket större vikt än bildningsgraden är

här intresset hvarmed arbetet utföres. Jag

har redan antydt, huru man vårdslösat

detta, hvad angår plutonchefen, och då

samma förhållande äger rum vid artilleriet

och kavalleriet, blir ju detta den stora mas-

san af officerskåren. Beträffande denna sak

skrifver en ung officer i Rasvjädtjik 1901 nr

562:

”Är det alldeles omöjligt att ge oss ett

eget, för oss afpassadt arbete – med ansvar å

Inf. Kav. Art. i Art. ? Ryssland vanlig sold. 2.400 2.600 2.400 2.900 jägare etc. 2.400 4.100 4.000 5.000 Sverige beväring nu 1.156 1.152 1.152 beväring 1911 1.600 2.300 2.300 stamsoldat 4-6.000 6.000 6.000

2013-06-02


~ 20 ~

ena sidan och å den andra möjlighet för be-

fälhafvarna att belöna en hvar efter för-

tjänst. Hvilken ofantligt uppfostrande bety-

delse skulle ej detta ha för att af oss göra

själfständiga, energiska, initiativkraftiga

truppförare. - - - och så dag efter dag

samma enahanda, utan hvarje system, som

det faller kompanichefen in. Så småningom

börjar man förstå, att det endast är för att

den unge officeren skall vara sysselsatt, om

en högre befälhafvare skulle komma till-

städes.

3.året är han redan en man, som

rycker på axlarne åt sig själf och sin tjänst.

Daglönare från begynnelsen, främmande för

kompaniet, släpar han för dagpenning och

är medveten om sitt elände. Får han en or-

der, tar han densamma vårdslöst, med en

undertryckt känsla af opposition. Utföran-

det sker lojt och formelt. Vid hvarje anled-

ning söker han smita undan. Under öfning

gäller det att döda tiden. Med utledsen upp-

syn vankar han af och an, med möda åter-

hållande en ilsken protest mot ett så ab-

surdt tidsfördrif.”

Det torde ej vara af nöden att här på-

visa öfverdriften eller varna för den före-

ställningen, att det öfverallt skulle vara lika

illa. Men detta uttalande ger dock en bild af

stämningen, och det är en känd sak, att den

ryske genomsnittsofficerens nit i tjänsten ej

är vidare att skryta med. Visserligen finns

det godt om s.k. ”karriärister” som på hvarje

sätt söka komma fram, och befordringarne

till regementsofficerare och högre grader

ske vanligen vid unga år, men man tänke sig

de öfrigas läge. Att alltför tidigt beröfvas

hoppet och illusionerna är ej bra.

Karakteristik

Kommer så till den andliga och fysiska

lättja, som utmärker hela nationen skulle

utbildningen med den jämförelsevis ringa

tid som verkligen disponeras, blifva alldeles

underhaltig, om ej hos ryssen funnes en

mottaglighet, som betydligt öfverträffar de

flesta andra nationers. I intellektuell smi-

dighet, i lätthet att fatta och sätta sig in i det

fullkomligt nya kan vår beväring icke på

långa vägar mäta sig med honom. Den rent

ryske soldatens fosterlandskärlek är höjd

öfver hvarje tvifvel, hans tro på Guds moder

och lille far, den hvite tsaren, ännu på

många håll orubbad, han är lätt att leda, lätt

att entusiasmera, och under en befälhafvare,

som tilltalar hans fantasi och förstår vinna

hans förtroende och hängifna dyrkan har

man sett honom utföra bedrifter, som skulle

pryda hvilken krigshistoria som helst.

Men denna mottaglighet för intryck är

dock en lös grundval att bygga på. Å ena

sidan har det en gång inhemtade lika lätt att

åter försvinna, å andra sidan ligger han lika

öppen för dåliga intryck, skadliga inflytelser.

Den revolutionära propagandan, som nu

söker smyga sig in öfverallt, är sålunda där

en farligare fiende än annorstädes, oafsedt

den extra spännkraft som här finns i skri-

ande missförhållanden äfven om den i all-

varets stund ej torde betyda så mycket, som

man på somliga håll tyckes tro. Värre är

stämningsmänniskors svaghet för de första

intrycken. Motgångar i början af ett krig

kunna med det hastiga förlopp, dessa hafva i

våra dagar, få ett afgörande inflytande på

dess utgång. Och slutligen är en dylik trupp

som den ryska i hög grad utsatt för de oför-

klarligt smittsamma andliga sjukdomsfall,

som kallas paniker. Den ryska krigshistorien

är rikare på dylika än någon annan, och

t.o.m. nu i djupaste fred, på dessa stora ma-

növrar ser man dem gripa hela divisionen,

som nu senast vid Kursk.

Skulle en gång vårt folk kallas att mäta

sig med vår östra granne, är det mycket,

som tyder på att vi i stort som smått skulle

nöja oss med att passivt afvakta hans anfall.

Härför talar den allmänt utbredda ryssfruk-

tan, grundad på kunskapen om de öfverväl-

2013-06-02


~ 21 ~

digande massorna och föreställningen om

deras utmärkta beskaffenhet.

Med vanlig beskedlighet äro vi genast

färdiga att tro ryssarnes eget skrävel,

fransmännens smicker af bundsförvandten

och kanske allra mest tyskarnes kloka in-

stämmande häri. Men det är att märka, att

tyskarne äro mycket väl underrätade om

verkliga förhållandet och just på denna

grund rädda för att väcka ryssarnes upp-

märksamhet härå.

Min afsikt har varit att söka i någon

mån skingra de oriktiga föreställningar, som

hos det stora flertalet här hemma är rå-

dande om den ryska arméns militära stånd-

punkt och med några påtagliga fakta och

statistiska siffror visa, att vi icke hafva att

frukta en jämförelse, åtminstone hvad ut-

bildningen angår. Vi hafva sett grundvalen

här hemma vara mera solid hvad såväl den

kroppsliga som andliga utvecklingen be-

träffar, vi hafva sett rekrytutbildningen

dubbelt så stor, vi ha sett hela första

öfningsåret, det ojämförligt viktigaste, be-

tydligt öfverträffa det ryska. Den långa

tjänsttid, som de kunna annotera till sin

fördel, se vi så illa tillgodogjord, att det dis-

ponibla timantalet visar en öfverraskande

liten summa, som hos oss kan sägas mer än

väl uppvägas af den större intensiteten i

arbetet som och framgår däraf att öfverallt,

där prestationerna kunna mätas i siffror, vi

kunna anteckan en betydande öfverlägsen-

het. Slutligen hafva vi sett den egendomliga

begåfning, som utmärker det ryska folket,

visserligen göra sitt till att ersätta öfriga

brister, men likväl genom sin mottaglighet

för intryck af hvarjehanda art mycket väl i

det afgörande ögonblicket, om vi förstå att

rätt begagna detsamma, kunna kallas vår

bästa bundsförvandt.

När därtill kommer kännedom om att

de ryska massorna äro bundna på skilda

håll, så att den nummeriska öfverlägsen-

heten, som disponeras mot oss, aldrig kan

blifva så stor, särskildt i början af ett krig,

vore det väl, om man här hemma komme till

klarhet om, att ett passivt afvaktande gent

emot den ryske soldaten är den sämsta me-

tod, som kan tänkas och att här om någonsin

vi hafva att se vår räddning i en energisk

offensiv.

Documents

Den ryska soldatens utbildning. - Lessons Identified?...2013-06-02 N. D. Edlunds rapporter från kriget 1904-05 ~ 1 ~ Bilaga 97 Den ryska soldatens utbildning. (Edlund uppger i slutrapporten