1889.52:e årgången.

Häfte N:r 1

TIDSI\ H IFT

KONGL. ÖRLOGSMANNASÅLLSKAPET

CARLSKRONA.

Fem timtd eand m ål'gåugen.

1889.

Al\IIRALITETS-BOKTRYCKERIET.

1889.

lllllehåll:

Flottan under sistförflutna året ..... . ..... . . . ..... Sid. l.

Årsberättelse af föredraganden i artilleri . . . . . . . . . . , 25.

Kunna nu gällande bestämmolser angående signaler

för undvikande af ombordläggning anses uppfylla ändamålet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , 33.

Företeelser inom Europas handelsmariner. Engelska eskaderöfningar sommaren 1888

. . ...... "

Le Gymnate .... ..... . ...... .. . ... . .. . " Kanonsprängningen å "Amiral Duperre" . . .. "

56. 69. 95. 99.

H varjehanda . . . . . . . . . . . . ... . .... .

:Bokanmälan ... ...... .. . . . .. .... ..... .

" 103, 160, 233, 367 .

. Sid. 109.

Literatur . . . . . . .. . ..... . .... " 111, 1G7, 303, 378.

K ontrollinstrument för :fingerad minskjutning . . . . . Sid. 113 ..

Jndersökniugar rörande Llet iu:B.ytamle, Rom. (1yuamo-;.::.askiner och de för elektriska belysningen ombonl

erforderliga kabelledningar hafva . på kompassen . .. rl'venne torpedos . . . . . . . . . . . . . . ..

Förolyckade franske minbåtarue N:ris 102 och 110 . Om forcerarit drag .......................... .

Harald af C ristieruins in validinrättning Om undervattens-minering

Tankar om personalutbildningen vid . :flottan . . . ...

Engelska eskaderöfningarua år 1888, bedömda af "the

Committee on the naval manamvres" ..... . .

Något om minbåtar och deras utveckling under de

senaste åren . ...

" 119_

" 138.

" 145 ..

" 153.

" 169 ..

" 176r 352.

" 185.

" 214.

" 241.

Lifräddningsräcket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sid.

Franska et>kaderöfningarna 1889 . . . . . . . .... . . . Engelska eskaderöfningarna 1889 . .. .. . . . Förhandlin;;ar på Kongl. Örlogsmannasällskapets hög-

tidsdag den 15 N o vember 1889 JVIinnesteckningar öfver under året aflidne ledamöter

af Kongl. Örlogsmannasällskapet. . . . . ... Ordningsmannens årsber~i.ttelse vid Kongl. Örlogs-

mannasällskapets högtidsdag den 16 Nov. 1889 Anförande vid presidii nedläggande i Kongl. Örlogs-

mannasällskallet . . . . . . . . .. . · · · .. Årsberättelse inom Kongl. Örlogsmannasällskapets 4:de

" "

"

"

,,

"

268. 273. 285.

305.

306.

331.

335.

vetenskapsklass . . . . . . . . . . . . . . . . , 341. Kongl. Örlogsmannasällskapets prisfrågor för år 1890 , 377.

Följande bihang hafva åtföljt årgången :

()fficiela underrättelser (Utdrag af generalorder, kongl. bref,

embetsskrifvelser m. m.) Grunddragen till Internationel sjörätt (P ag. 1- 24). Sk]'utnino-ar under flottans öfningsexpeclitioner 1888.

• b

Flottan under sistförflutna året.

Tyst och stilla, liksom nästan alla dess föregångare umler detta sekel, har för oss år 1888 gått ur tiden. Dess svunna till va ro skall icke i historien röjas vare sig genom nmna se-grar, eller förlorade sjödrabbningar, svenska krigsskepp skola icke kunna räkna sina anor från 1888 såsom byggnadsår; inga nya eller för oss ovanliga vapen, inga uppfinningar hafva fun-nit tillämpning inom vår marin under detta år, ja, man Yore rent af frestad tro att detta år betecknar ett stillastående i svenska flottans utveckling. Likväl har detta år kanske sett ett långt betydligare arbete för flottans framåtgående än något af dess nyssnämnda föregångare, och om riHtvisan tillåtes föra historieskrifvarens penna, skola säkert dessa tvenne sista år, 1887 och 1888, gemensamt intaga ett framstående rum i flottans häfcler; icke, såsom ofvan nämnts, på grund af vittnesbörd om utförda stordåd, eller på grnnd af skapande kraft, ntan genom personalens, d. v. s. elen andliga materielens påbegynta för-stärkande, omdaning och tidsenligare utbildning. Det var 1887 års riksmöte förbehållit att fatta de vigtiga beslut om officers-kårens ökning, utbildande af reservbefäl och sjömansk:hens omorganisation, hvilka.~ genomförande hufvudsakligen påbe-gynts uneler 1888. Afvenlecles påbörjades uneler 1887, på grund af tidigare riksdagsbeslut, de länge försummade vapen-öfningarne med sjöbeväringen.

Måtte cle fosterländska tänkesätt, som omsider tagit form i omhuldande af det för vårt land viatiga S].öva1met länge

.. b • '

lefva! Ann u lir icke dess tillstånd det tänkbarast bästa. Per-sonalen har på ett för vapnets målsmän tillfredsställande s~itt ordnats; återstår att genom ökade anslag skaffa denna samma personal tillfälle till en vidsträcktare öfning. Fartygsmateri-

rNdskr. i Sjöl·. 1889. 1

-2-

elen, jemte mycket annat, är långt ifrån att tillfl·edsställa tidens kraf; må man blott betänka att, om minbåtarue frånses, elen flytande materielen seelan 1880 endast ökats med 3 fartyg. Det är visserligen beklagligt att fredens upprätthållande skall vara så dyrbar som elen är, men det i:Lr nu en gång så, och flå för andra nationer, den gällande grundsatsen numera sy11es vara "utan krigsrustning - ingen fred!" få vi väl antaga att Ramma grunclsats äfven gäller oss.

Till sjöförsvaret bevi ljade anslag för år 1888.

Ordinarie anslag . .. ..•.......•.... .. ...... . kr. 6.069937: E xtra " ........................... , 912563:

Summa för 1888 beviljade anslag kr. 6.972500:

5:e hufvudtiteln vid 1888 års Riksdag.

I K. M:ts proposition till RiksclR,gen 1888 angående an-slagen till riksstatens femte hufvucHitel gjordes f(iljancle fram-ställningar rörande

Ordinarie anslag: 1:o) Afiöuiug fur flottans kåre r och state1 ·: dels att det i nu gällande riksstat till aflöning för flottans

kårer oeh sLater anvisade anslag å kr. 1.312734: - måtte förhöjas med det för år 18S9 till förändrad organisation af sjömanskåren erforderliga belopp, kr. 67000: - , eller till ];:r. 1.379734: -;

dels att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rust-hållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar hLn icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut borde inräknas bland · tillgångama till aflöning för flottan s kårer och stater, måtte likasom föregående år för fylland e af behofvet under denna anslagstitel under 1889 användas;

dels ock att i öfrigt ett anslag af 50000 h . måtte å extra stat for år 1889 anvisas, att gemensamt med anslaget till afli"l-ning för flottans kårer och stater redovisas.

Samt.liga dessa framställningar vunno Riksdagens bifall.

l l

l ~·

-3-

:d:o) Pl!u ~Jio 11 e-ring af reser obcfiil: att det af senaste Riksdag beviljade anslagsbelopp 6400

kr. till pensionering af reservbefäl måtte i 1889 års riksstat uppföras me

4-

d) att lektorerna vicl sjökrigs~kolan förklarades berätti-gade att från allmänna indra.gningsstaten erhålla pension till enahanda belopp och på enahanda vilkor, som för närvarande vore bestämda för deras vederlikar i motsvarande lönegrad vid de allmänna läroverken~

allt med viikor att den, som ville komma i åtlcjntande af dessa förbättrade löneförmåner, icke finge, jemte sin lärare-befattning vid sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid nå-gon privat unc1ervisningsansta.lt för inträde i nämnda skola;

att för beredam1e af denna löneförbättring dels det å ordi-narie stat uppförda anslag för sjökrigs:okolan måtte förhöjas med 1860 kr. eller från 3l040 kr. till 32900 kr., dels ock af kadetternas terminsai:g;ifter måtte fft användas, ntöfver hvad cleraf redan blifvit till löneförbättring åt lärarn e an visad t, yt-terligare 1300 kr.; äfven:"om

att förenämnda löneförm{mer äfven måtte få utgå för år 1888, uneler vilkor att den a± sjökrigsskolans lärare, som deraf ville komma i åtnjutande, icke finge, jemte sin lärarebefattning vid nämnda skola, utöfva lärareverksamhet vid någon under-visningsanstalt för inträde i sjökrigsskolan, efter det att nu pågående lärokurs i s. k förberedande sjökrigsskolan blifvit instundande vår afslntad, samt att de för denna löneförbätt-rings genomförande under år 1888 erforderliga medel måtte få till den del kadetternas terminsafgifter dertill icke kunde lemna tillgång, dock ej till högre belopp än 1860 kr., utgå af fe·mte hufvudtitelns allmänna besparingar.

Riksdagen biföll på det sätt K. M:ts framställning, att af kadetternas terminsafgifter, så vidt de dertill lemna tillaåna

b bl

finge använJas ett belopp af 1300 kr., hvarjemte ett extm an-slag å 1860 kr. för år 1889 anvisades.

7:o) Anslagen titt durclunarscltkostnader och titt rese- oclt traktamentspenning a r:

att i riksstaten för år 1889 anslaget till clurchmarsch-ko:stnader måtte nedsättas med 4000 kr., eller från 30000 kr. till 26000 kr., samt anslaget till rese-· och traktamentspennin-

-5-

gar förhöjas med ett denna neds~tttning motsvarande belopp, eller från 15000 kr. till 19000 kr.; hvilken framställning på sätt K. M:t föreslagit vann Rikselagens bifall.

8:o) Lots- och f.yrinrättnin.gen med lifräddningsanstaltenw: att Riksdagen måtte godkänna den vid statrådsprotokollet

den 12 Januari 1888 fogade stat för lotsstyrelsen och lotsver-ket jemte de likaledes der upptagna vilkor för åtnjutande af de i staten uppförda aflöningar;

att Riksdagen i fråga om pensiouering af lotsstyrelsens embets- och tjenstemän samt befäl, underbefäl och gemenskap vid lotsverket, hvilka ieke blifvit på öfvergångs- oeh indrag-ningsstat förflyttade, måtte besluta öfver i K. M:ts proposition föreslagna grunder för denna pensionering; samt

att för lotsstyrelsen och lotsverket måtte i riksstaten upp-föras såsom reservationsanslag, att af fyr- oeh båkmedlen direld utgå, enahanda bdopp som det, hvartill inkomsttiteln "fyr-och båkmedel" för statsregleringsperioclen beräknats uppgå, eller, med inberäkning af de i anslaget ingående friheter och ersättningar, UW0409 kr., med K. M:t fortfarande förbehållen rätt såväl att för det med anslaget afsedela ändamål använda det öfverskott, som å inkomsterna kunde uppstå, som ock att i- staten viclta.ga de jemkningar, h vilka kunde blifva af inträf-fande omständigheter, såsom nya säkerhetsanstalters inrättande och dy likt, påkallade.

I Riksdagens skrifvelse till Konungen, hvarigenom dess beslut i denna fråga meddelades, anföres, efter en längre utre-dande motivering, att

-- - - - liksom Rikselagen alltid ansett, att fyr- och båkafgifterna icke äro att betrakta såsom en inkomstkälla för tillgodoseende af statellS allmänna behof, utan såsom en sär-skild, af en viss rörelse utgåmede afgift, uteslutande afsedel för underhåll och förbättrande af de för denna rörelses uncler-lättan~le inrättade anstalter, så har Rikselagen också synts vara af den mening, att dessa afgifter skulle afvägas så, att de, utan något statens bidrag, blefve för dessa ändamål tillräckliga.

-Ii-

Riksdagen anser derför det vara bäst, att Eders Kongl. .l'IIaj:t, med bibehållande af sin konstitutionella rätt att bestämma (yr- och båkafgiften, också sjelf, utan Riksdagens inblandande, tillser, att med dessa medel icke blott säkerhetsanstaltema underhållas och ntYecklas, utan jemväl för personalen de aflö-uings- och pensionsförmåner beredas, på lwilka elen kan anses hafva skäligt anspråk - - -- -- - - -

På grund af det anförda och utan att ingå i pröfning af h vad K. M:t föreslagit i fråga om pensionering af lotsstyrelsens och lotsverkets personal, beslöt Riksdagen, att det till lots-och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag skulle upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsttiteln "fyr- och båkmedel" för statsregleringsperioden beräknats uppgå, eller 1.200000 kr. och följaktligen anslaget med in beräkning af cleri ingående friheter och ersättnin o-ar

b ' utföras med 1.200409 kr., samt att de å inkomsttiteln uppkom-mande öfverskott finge an vänelas för de med berörda anslag afseelda ändamål.

.9:o) Skrifinateria/ier och expense1·, ved 1·11. m.:

att för jernnande af hufvudtitelns slutsumma anslaget till skrifmaterialier rn. m. måtte förhöjas med 3 kr.

Med anledning af att hufvudtitelns slutsumma af mellan~ kommande orsaker under Riksdagen förändrades, sänktes i stitllet detta anslag med 33 kr. 75 öre eller till 46965 kr. 25 öre för åstadkommande af ut]'emnino-o·

stutsumman för alla de arelinewie anslagen till 5:e hufvud-titeln med deri ingående friheter och ersättningar uppfördes

riksstaten med 6.113303 kr. 25 öre.

Extra anslag: 1U:o) Pcwtygsmateriel:

att Riksdagen måtte för år 188!:) anvu;a 728000 kr. till fortsatt byggande af pansarbåten Göta. -- Beviljades.

11:o) Artillerimateriel:

att Rikselagen måtte för år 1839 an visa 50000 kr. till an-skaffning af artillerimaterieL

-7-

Framställningen bifölls under uttalande af önskvärdheten, att artillerimaterielen, så vid t ske kunde, måtte till verkas inom

landet. 1.2:o) Min väsendet:

att följande anslag måtte för år 1889 beviljas: till anskaffande af sjelfgående minor 45,000 kr., för fullbordande af syft- och tändstationer vid o~car-

Fredriksborg och Vaxholm 28300 kr., samt till minväsendets utveckling m. m. 5600 kr., hvilka samtliga framsti:illningar vunno Riksdagens bifall. 18:o) Ersättning o rh anskaff'ningw· fiir jörsvm·ft et{ Färösund. Härtill beviljades af K. M:t äskade 25100 kr. I en till Riksdagen senare aflåten proposition föreslog K. M:t

anvisande af ett extra anslag för år 1889 af 83436 kr. 75 öre till ersättande af den för monitorn Tltm·dön utbetalta bergare-lön med ränta m. m. hvilket belopp äfvenlecles blef af Riks-dagen beviljadt.

Tillsammans med det för lönsregleringens genomförande fömt omnämnda extra anslag af 50000 kr. utgjorde hela belop-pet af de för år 1889 sålunda beviljade extra ansla,q 1.017296 kr. 75 öre, samt summan af de ordinarie och extra anslag, som för år 1889 uppfördes, 7.130600 kr. eller 158100 kr. mera i:in samtliga anslag till 5:te hufvudtiteln tör år 1888.

Flottans militära personal.

Officerskåren.

Officerarnes antal vid Kongl. flottan har m1der året l Okt. 1887-1 Okt. 1888 blifvit öl.:rtdt med från Kong l. sjökrigs-skolan utgångna underlö.itnanter. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. och nu:nslmdt genom:

afsked från lön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. afsked med pension med döden afgången

.. .. ...... 3. l. 6.

- H-

Kougl. jlottaus permanenta och Kougl. Jl:Ic(j:ts flottets 'lt.'}(t 1·eservstater, hvilka den l Oktober 1887 rälmade 47 officerare, hafva under året minskats med:

afsked med pension . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. med döden afgångne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. 5.

och utgör således å nämnda bihla stater den l Oktober 1888 antalet officerare 42.

Följande befordringar inom officerskåren hafva nnder samma tid egt rum, nemligen:

vid Kong l. flottan: till kommendörer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ...... . ... . . . .. .

" kommendörkaptener af 1:a gra

-10-

2:a klassens sjömän 3:e klassens sjömän . . . . . . . . . . . . ... .. . . . . . ... .

Elclareafclelningen har uneler året ökats med: genom öfverflyttning från matroskomp. . . . . . . . . ...

" ,

" " " "

båtsmanskomp. . . . . . .... hancltverlmreafclelningen ..

från privat befattning

samt minsketts med : genom befordran till underofficerare . . . . . . . . . . . . .

" afskecl .. . .. . . . . . . . . . . . . . ...... . .... .

" rymmng . . . . . . . . . . . . . . . . ..... . utstrykning ur rnllorntt ....... . . . . . .

" dödsfall . . . . . ..... ... ... . ...... . . .

Jvledelåldei'Jl inom elclareafclelningen är:

19. 32. 171.

l. 3. 2.

31. 37.

2. l. l. l. l. G.

frn~ l:a klassens sjömän, underofficerskorporaler . .. . . 347/12 år. l:a klassens sjömän, öfrige . ...... ... ... .. . ... .

, 2:a klassens sjömän . ... . ..... . ... ......... .. . , 3:e klassens sjömän ............ ....... . . .

Handtverkareajdelningen:

l:a kla::;sens SJömän, underofficerskorporaler 1 :a klassens sjömän, öfrige . . .. .. ... . . . . ..... ... . . 2:a klassens sjömän . . . . . . . . . . . .......... . ..... . 3:e klR.ssens sjömän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vakante . . . ... . .. . . .... . . . .. .. . ... ... . ....... .

29 1/1~ 23R/I~

. 20M/12

14. 31. 1 7. 18.

G.

HR.nd tverkareafdelningen har under året likats med: från skeppsgossekåren karlskrifne . ........ . . . ... .. .

" båtsmanskomp. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . .. .

" pr i va t befR.ttuing .. ... .. . . .. . . . . .... . .. .

och mi·askats med: genom befordran till underofficerare . .... .. .. .

Mverflyttning till matroskomp. . . . . ,, , . eldareafdelningen . . . ... . .

" afsked.

3. l. 5.

2. 4. 2. l.

" " "

8G.

!J.

9.

-11 -

Jvledelåldern inom hancltverkareafclelningen är: för l :a klassens sjömän, underofficerskorporaler .. . .. 33°/12 år. , l :a klassens sjömän, ö frige. . .. . ............... 37 11/12 , , 2:a klassens sjömän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 10112 , , 3:e klassens sjömän .. . ....................... 22ö/12 ,

]!finörkontpanierna bestå af: 1 :a klassens sjömän, underofficerskorporaler . . • . . . . . 4. l:a klassens sjömän, öfrige ....................... 21. 3:e klassens sjömän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 l. 5G.

Afqången sedan komp. bildades: genom befordran till unelerofficer. . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.

Medelåldern inom minörkompanierna är: för l :a klassens sjömän, underofficerskorporaler ...... 27 år. , l :a klassens sjömän, öfrige ........•.... ......... 242/ 12 , , 3:e klassens sjömän .....................•....... 20:1/ 12 ,

Fästningsm·tilleristkompanierna bestå af: l :a klassens sjön1än . . . . . . . . . . . . ........•........ 4. 2:a klassens sjömän ............................. . 3. 3:e klassens sjön1än .......................•...... 39. 4f! .

Afgån,qne sedan kom p. bildades: genom öfverflyttning till matroskomp ............ . . 1.

" afsked .................................. . 4. 6.

J.l1.edeläldern inom fästningsartilleristkom p. är: för l:a kla:ssens sjömän ........................ , ..... 28 år.

" 2:a klassens sjö1nän ..... .. ....................... 27

" 3:e klassens sjö1ni:tn .............................. 20 , Båtsmanskompanierna bestå af :

l:a klassens sjömän ........................... 189. 2:a klassens sjömän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . • . . . 995. 3:e klassens sjömän ............................ 1963. I{ekryter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .... • 13i:i. Varfsklass ............. . ................... . •. 437. Vakante, tillfällige . . . • . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 409.

" 10-års och ständige ....•.............. 1555. 5G83.

- 12-

Jleclelälclern inom båtsmanskompanierna är: r l l l "'.l·o··r11a··r1 ... .. ............. . ... .. ... 4~ 3/1 2 år. .Lör :a { assens ~

9 kl ·.. .. 37 1/ , .. :a - assens SJOn1an . . . . .....•. · · · · · · · · · · · · · · 12 '' , 3:e klassens sjömän .... . .... . ........ ... ..... 82 5/12 , , rekryter •.......•....... · . . . . . ... · ... · .. . · .. 21 10 /1 2 ,

" varfsklass ........... · . · · . · · · · · · · · · · · · · · · · · · · 46~/1 2 ,

SlcepzJsgossekåren består af 286 gossar. Ajqångne under året äro :

88. genom karlskrifning ...........................• . . afsked på målsmans begäran ........... .. .. 21. ,

, , för sjnkdon1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. , , för dåligt uppförande ... . .•. - . . . . . . . 3.

" dödsfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..... ~

Af de karlskrifne hafva anstälts: på kompanierna vid Carlskrona station . . . . . . . . . . . . 38.

komrJanierna vid Stockholms station . . . . . . ... _:__50. , Antagne skeppsgossar :

virl Carlskrona station .....•..... . ............. · · 63.

" Stockholms station . . . . . . . . . . . . .......... · . ·_: 32.

117.

SH.

95.

Antalet inlemnade ansölmingar om antagning till skepps-gosse utgjorde 281 stycken, och blefvo således af do söh:ar!.de 33

1ö {1 /u antagne.

Flottans öfningar och undervisningsverk.

Följande nr officie]a rapporter gjon1a utdrag öfver de viLl fi.ottan ntförda öfningar samt om nndervisningsverhens verk-,.;amhet unclervisnings- och öfningsåret 1887-1888 torde lem n a nöjaktig öfversigt, af ln-acl som unc1er året uträttats för per-sonal ens utbildning.

Under senaste med den 30 September ti1läm1alnpua nmler-vjsnings- och öfningsår vid flottan hafva följande iifningsfartyg, afdelningar och eskader utgått, nemligen,

- 13-

a) Fartyg tillhöraiHle skolorna. Fregatten VrrnacHs för öfning med sjökrigsskolans kadetter,

och manskn.p vid Stockholms stations exercisskola, i 4 mån. 14 dagar, uneler h vilken t id fregatten besökte Gibraltar, Alger, Plymouth, Torekow, H elsingborg, Carlskrona, .J ernavik och :M:atvik, hvarefter elen efter fullgjorda hamn- och sj ömätnings-öfningar återkom till CarlsJuona den 3 1. Augusti.

Befälsteclmet hissades den l Maj; freg~ttten inmönstrades elen 12 i samma månad, inspekterades af stationsbefälhafvaren i Carlskrona elen 3 September samt afmönstracles den 11 i samma månad.

Korvetten Non·köpiu_cf för öfning under första delen af expeditionen med manskapet vid Carlskrona stations exercis-skola samt. för pröfning af 20 aspiranter till kongl. sjökrigs-skolan och 5 extra kadetter. Uneler denna tid besökte kor-vetten Göteborg, Köpenhamn, Helsingborg, Malmö, Danzig och :E'årösund . Efter återkomsten den 26 .J n ni till O ariskrona inspekterades korvetten den 28 samma månad af stationsbefäl-hafvaren rl erstäcles, hvarefter 195 man rekryter och 3:e kl. sjömän afpolletterac1es samt ersattes med 193 man af den värf-vade stammen från båda stationerna, för öfning under den andra delen af expeditionen. Äfvenledes ersattes ofvannämnda 25 aspiranter och extra kadetter med 22 andra extra kadetter . Under denna senare expedition besökte korvetten Malmö, Mar-strand, Göteborg, Kallund borg, N y borg och Mat vik, i h vilken sistnämnda hamn skjut- och landstigninge::öfningar ut fördes, hvarefter korvetten återkom den 20 September till Carlskrona, h varest inspektion förrättades af inspektören för flottans prak-tiska öfningar den 21 och 22 September.

Befälstecknet hissades den 20 April. Korvetten inmön-strades den 2 Maj och afrnönstrades den 29 September. Expe-ditionernas längd 5 månader 13 dagar.

Slcepps,qosseafdelnin,qen, bestående af briggame Gladan, Fal-ken, Skime1· och SnazJpopp, för skeppsgassames öfning ombord,

3 månader 16 dagar. Öfningarna fortgingo till början af

- 14-

J nli mån[l,d, för el e tre sistnämncb briggame i Carlskron[t skär-

gård och närgräns[tnde farvatten samt för briggen Gladan, som

varit det[tcheracl, för kryssning i Östersjön. Efter sistnämnda

tid fortsattes öfningarna med alla fyra briggame förenade

till afclelning, lwa.rnncler Kalmar och åtskilliga hamnar och

ankarsättningar i Smålanrls, Östergötlands och Blekinge skär-

gårdar besöktes. Afdelningen återkom till Carlskrona den 7

Angu:::ti. Befälstecknet hissacles den 7 Maj och briggame in mön-

c;tracles den 15 samm[t månad, inspekterades af stationsbefäl-

hafvaren i Carlskron[t den 27 Angnsti och afrnönstrades elen

30 i samma månacl.

S~jzttskoleajdelningen, bestående af skolfartyget Stoclclwlm,

kanonbåtarue Skiiggald och Gunhild, för skjutskolans öfningar

i 2 månader 12 dagar . Afrlelningen var förlagd i Carlskrona

skärgård (Bollösuncl).

Befälstecknet hissades den 20 April. Afdelningens fartyg

inmönstrades den 2 Maj, inspekterades af inspektören för :flot-

tans praktiska öfningar den 22 J n ni · samt afmönstracles den

30 .Juni. Minafclefnin,r;en , beståemle [l,f logementsfartyget Lagerbjellce,

Blendct, jemte 4 st. l :a klass minbåtar, 2:a klass kanonbåtarue Siyrid, Ast1·id och Aslög samt minöfningsfartyget Ran, jemto 4 st. 2:a klass minbåtar, utförde rekognoserings- och krigs-öfningar samt minbåtsanfall m. m. i Södermanlands och Öster-götlands skärgårdar under Juli och Augusti månader.

Högste befälhafvarens befälstech:en hissades den 5 Juli

och nedhalades den 3 September. Tiden för befälstecknens hissande samt in- och afmön-

stringsdagar för eskaderns öfriga fartyg synes af nedanstående

tabell:

Bcfälsteekcn Inmönstring;;- Afmönstrings-hiSRcldt.

- 18-

Uudervisningsverkens verksamhet har forLgått i e1llighet

mecl derför gällande reglementen.

Kongl. sjökrigsskolan räknade den l Oktober 1887 70

kadetter, af hvilka 5 den 18 Oktober utexaminerades och blefvo

utnämnde till unclerlöjtnanter, 3 i Kongl. flottan och 2 i Kongl.

flottans reserv; 15 ynglingar hafva efter förutgå11gen pröfning

som aspiranter vunnit inträde i skolan elen l Oktober 1888

och har l kadett på målsmans begäran blifvit entledigad

under året. Kadetternas an tal utgör för närvarande 68.

S);::eppsgosseskolan har meddelat undervisning åt 246 skepp::;-

go::;sar, af hvilka, enligt föreg., 88 nt.skrifvits till sjömanskåren.

Exercisskolan i Carlskrona har lenmat undervisning å t

sammanlagclt 6:->0 man, hvaraf 27G approberats. Vid Stock-

holms exercisskola hafva at 30l man, som åtnjutit undervis-

ning, 233 approberats. Dessutom hafva vid Carlskrona stations

exercisskoJg 3 underlöjtnanter geuomgått befälskurs och 10

reservofficersaspiranter militärknrs. Uti underbefälsskolorna å Carlskrona och Stockholms

stationer hafva undervisats resp. 63 och 52 man, af hvilka

47 approberats å hvardera stationen.

Vid minskolan i Carlskrona hafva undervisats: 2 officerare,

G unelerofficerare och 14 man gemenskap. Vid minskolan i

Stockholm hafva 4 officerare och 15 man gemenskap erhållit

undervisning. Af clesse hafva alla godkänts, utom 4 man ge-

menskap i Carlskrona och 2 man i Stockholm.

Utveckling och underhåll af flottans materiel under 1888.

J

- 20-

del::; vid Liudholmem; verkstad vid Göteborg. D et vid G ö te-borgs mekaniska verkstad för sjökarteverkets räkuing bo,; t~lcl.a nya sjömätningsfartyget Falken har uneler sam ma år bhfv1t levererad t.

Artiller i materiel.

Under år 1888 hn,r för kongl. flottans räkning följande artillerimateriel anskaffats: Kanone1': 12 om. M/81 ....... · · .. · · · · · · · · · · · · · · · · · · 9 st. Kulspruto1'.' 25 mm. fyrpipig JYI/77. · · · · · · · · · · · · · · · · · · · ; "

25 mm. tvåpipiga l\1.184 .......... . .... · · · · 3 ,. Tubkanone1·: af olika slag . .......... .... · · · · .. · · · · · · · · · 10 " RcvoluraJ·: 1884-års . . . .......... · · ... · · · · · · · · · · · 1000 " Lavettage: 17 om. vall-, l\1. ;79 ... · . · · .. · · · · · · · · · · · · · · 2 "

17 cm. vall-. änclradt, M/81 ..... · .. · . · · · · · 2 , l~ cm. batteri-, Mi85 ............... · · · · · 2 , 65 mm. båt-, M/86 ............... ·. · · · · l "

I'rojekti{eJ·: 25 cm. granater .M:/85 ... · ... · · · · · · · · · · · · ·50 " 15 cm. , JYI/84 . . . . . . . . ......... 1020 , 15 om. granatkartescher M/84 ......... · · 180 , 12 cm. granater M179 ................... 2160 " 65 mm. , M/86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 200 ,

900 ö5 mm. granatkartescher ~V86 .... · · · · · - , Brunt prismatiskt . ............ . . · . · · · · 5000 kg.

' ·ooo 15 m1n ...... · · · • • • • • · · · · · • · • • · • • · · · • · .6 " Krut:

5 lTil11. . . . . . . . . . . . . . . . . . . ............ 1000 "

l t · n 1884 års revolvrar ....•. 70000 st. Patroner m. m.: s mrpa 1 25 mm. kuls1wuta ....... 20000 ,

" " m. fl. Vid Carlskron(t stations varl företagna arbeten: Till verk-

. f 4 t 12 cm ö st F> cm och 3 st. 27 cm. tubkanoner, mug a s . ., · · · . h l-2 st. 17 cm. vallavettage och förändnng af 2 st . 17 cm: e. kursörla vetta ge till valla vettage. Till verkn~ng af -~r~llle~·linventarier för fregatten Vanadis ~::. ed anledmn~ ~f for~nchad b l · . t af 9·ne 19 cm lavettaO'e M/Sb 1emte mven-estyc \:nll1g, sam .... "' · · o ·

- 21 -

tarier för korvetten Saga. Fortsatt skottställningen af 1867 års gevär. Kompletterat och reparerat inventarier såväl å en del fartyg, som å sjöfästningarne samt utfört diverse arbeten såväl för Kongl. marinförvaltningen, som för Kongl. arme-förvaltningens artilleridepartement m. fl. andra arbeten och transporter.

Vid Stocklzolms stations vm:f har kanonbåten Blencla försedts med 2 st. 25 mm. kulsprutor; diver::;e artilleriinventarier hafva till verkats för befästning::trne vid F årösund m. fl. arbeten.

Vid skjutbanan å Carlskrona varf hafva under året föl-jande skjutningar utförts:

profskjutning af 15 cm. pansargranater af stål mot stål-plåt med hård yta från Bofors;

prof.->kjntning af 2 st. 17 cm. vana,·ettage lVI/79; profskjutning af 1000 st. revolvrar l\II/84; profskjutning af 10 st. 12 cm. batterilavettage J\1) 85 (Va-

nadis' J; profskjutning af 35 mm. krut i 27 cm. k. l\1;76; skjutning med 17 cm. k. M:;69 med lång granat och exer-

cisladdning; profskjutning af 35 mm. krut från Torsebra i 27 cm. k. M;76; profskjutning af brunt prismatiskt krut från W etteren ; profskjutning af 15 mm. krut i 12 cm. k. l\1,'81 för utrö-

nande af lämplig strids- och exercisladdning ; profskjutning af 27 cm. pansargranater af stål mot smidd

stålplåt; profskjutning af ammunition till 25 mm. kulspruta ; profskjutning af ammunition till 1884 års revolver; profskjutning af 2 st. 17 cm. vallavettage, ändrade, J\1)81; profskjutning af 15 cm. pansargranater af stål mot pl ~it

af osmiclt martinstål från Bofors ; prof.;;kjutning af ammunition till 38 mm. maskinkanon; profsl;:jutning af ändrade 12 cm. granater; prof.;;kjutning af 23 mm. brunt krut i 27 cm. k. M/76; profskjutning af granater, ladrlFtele meJ nyare sprängämnen;

-22 -

fria sprängningar af dito dito;

profskjutning af 23 mm. brunt krut 15 crn. k. lVIi83;

profskjutning med repetergevär.

nii mnatericlen.

FrAn firma i Berlin hafva 21 st. 35 cm. sjelfgåenc1e minor

:M;88, jemte reservdelar och verktyg levererats.

Utom diverse mindre kompletteringar och iståndsättnings-

arbeten hafva, vid Carlskrona station, det elektriska kabe1för-

rfu1et flyttats till f. d. hammarsmedjan, ångkranpråmen .Jti. 5

klai·gjorts och afle vererats till Stockholms station och lyRma-

skinen .;fi. 3 förändrats för användning af såväl båg- som glöL1-

lampor. Vid Stocklwlms station har arbetet med förändring af

25 st. 38 cm. vVhitehead-minor, (deraf 8 för norsim marinen)

forto·ått och äro af dessa 6 svenska och 4 norska under året

b

fullbonlade och inskjutna, hvarjemte diverse mininventarier

till befästningarne vid Fårösund tillverkats.

Hus- och byggnatlsarl1eten m. m.

Vid Oartskrona station: Byggnadsarbetet å minkontors-,

sjöinstrument- och sjökarteförrådshuset har afslutats, äfvensom

inredningen af förrådshuset för elektriska lysapparater; en

spårväg till minetablissementen har börjat anläggas; kungs-

huset har iordningstälts, ,nytt trapphus uppförts, nya rum in-

redts m. m.; nya portar, ursprungligen afsedela för dockan .M

5 hafva tillarbetats och deras uppsättande för dockan .A1. 2

har påbegynts; ångmaskin med panna och flägt har anskaffats

för artilleri-departementets verkstäder, hvarjemte en mindre

byggnad för maskin med panna uppförts; kanonskjulet mellan

båda flyglame af vestra fyrkanten å artillerigården har blifvit

inrer1t och fullt afslutadt; å fästningen Kungsholmen har an-

lagts frostfri underjordisk ledning för distilleradt vatten; pan-

Rartaflor med backningar hafva vid olika tillfällen uppstälts

å skjutbanan m. fl. arbeten.

- 2;)-

Vid Stocklwlms 8f({tion hafva bland andra ntförda arbeten

en skjutbro, för inskjutning af vVhitehead-minor, uppförts vid

Brandalsund.

Sjökarteverket.

Sjömätnin,r;ar hafva under året blifvit utförda:

i Stocklwlms läns norm slcc'i? ·gård, der desamma från före-

gående års slutpunkter vid Sladdarö i Öregrunds skärgård,

Söderbodaviken vid östra sidan af Gri:lsön, Gåsgrunden och

Norrskär forts at tes nord vart hän till något söder om Norrboda

vid östra sida!! af Gräsön samt i Öregrundsgrepen till Klockar~

bådan och Glupudden, omfattande en areal af 7 geografiska

q.Yadr~tmi~ uppmätta i skalan l : 2CXJOO, hvarjemte lodningar

till R.Jös, l skalan l : 50000, utfördes på en areal af 5 '/

2 geo-

grafiska q vadratmil; samt

vid Boltusläns kuster och slcä?·.ifårdar, der granskningen och

kompletteringen af sjömätningskartorna fortsattet: nordvart hån

föregående års slutpunkter vid Väderöarue och afslutades vid

norska gränsen.

Vid sjömätningsexpeditionerna detta år hafva tjenstajort.

6 ffi 4 ' b,

o cm·are, underofficerare, hvaraf 2 såsom mätningsförrät-

tare, 4 maskinister och 52 man gemenskap eller tillsammans

66 personer.

Graverin,r; aj sjökort. Under året äro i koppar färdiaoTa-

verade två kustkartor öfver Finska viken i skalan 1 : 200000

en specialkarta öfver Hallands och Bohusläns kust samt två

milit~r-specialkartor öfver Öregrunds skärgård i skalan 1 : 50000,

hvar.J emte 14 förtoningsplåtar till en ny seglingsbeskrifn ing

blifvit etsade i koppar. U n der arbete äro en specialkarta

öfver Bohuskusten och en militär-specialkarta öfver Öregrnnr1s

skilrgård i skalan l : 50000 samt förtoningsplåtar till ofvan-

nämnda seglingsbeskrifning. Sjökarteverkets kartplåtar hafva

under året erhållit omfattande rättelser och förämlringar.

I Sjökcwteverkets paZvanoplastiska labomtorium hafva nnder

året 32 kart p låtar blifvi t förjernade.

·- 24-

I Sjökarteverkets koppart1'ycke1'i hafva under året blifvit tryckta 7100 sjökort och korrektnrblad, 650 tilläggsblad och

1380 militär-specialkartor.

Lotsverket.

En större fyrbyggnad har under 1888 påbörjats på norra. hamnarmen vid Helsingborg på grund, som af staden upplåtits.

Ett nytt fyrskepp, försedt med ångmaskin, ängmistsiren och öfverbygdt däck har under året blifvit färdigt och utla~dt vid grundet Kopparstenarne i st. f. det der förut befintl~ga, mindre fyrskeppet, som befunnits för platsen mindre lämphgt.

På kronans bekostnad hafva i öfrigt anordnats nya fyrar på ett skär vid Grimskalle udde utanför Oskarhar:;n, på Ekö i Smålands skärgård, vid Burgsvik i närheten af Oja på G0t-land samt på Eckerö . i Bohus läns skärgård, h varförutom smärre ändringar vidtagits med vissa andra fyrar.

På kommuners bekostnad hafva följande fyrar anordnats: en fyr på Ovädersudden vid Oskarshamn jemte 2 hamnlyktor, i nämnda stad, två inseglingsfyrar vid K i vik på Skånes östra knst, hamnfyrar vid fiskelägena Vikhög och Borstahusen vie: Öresund, ±yra hamnlyktor vid Falkenberg, en fiskarefyr pa Krokstads udde vid Bi'tte~jorden i Halland samt en hamnfyr på den nya vågbrytaren vid Halmstad. .

Hönö lotsplats i Bohus län har indragits och en tillfällig ny lotsplats inrättats vid Ekenäs, söder om Kalmar. Ny far-led har utprickats till Blankaholm å småländska kusten och

en del nya prickar i öfrigt utsatts. Ny lifräddningsstation, med raketapparat, har anordnats

vid Laxvik söder om. Halmstad; Visby lifrädclningsstation, h var-est förut endast befunnits raketapparat, har förändrats till

fullständig sådan station. Flera för sjöfarten farliga skeppsvrak hafva, genon'< lots-

verket blifvit nnc1anröjda.

- 2G-

Arsberättelse af föredraganden i artilleri. (F0rt~. fr. iil:a arg., p~g. 382.)

Vid försök i England har Maxims knlsprnta gifviL till-fret'l.ssLälla11tlo re;

- ~ti -

gjorde mell 33-4 patroner omkring :•;! af karlar och hästar och llerefter med samm

-28-

ej brinner af, ::;ker OJ någon rekyl, oeh utan denna fort::;ätter

ej vapnet att skjuta. Endast detta utgör en ej obetydlig öf\'erlägsenhet öfver andra kulsprutor. H vad vapnets styrka och uthållighet angår, må nämnas, att den kulspruta, som be-gagnades vid de fi"n·sök, som för italienska flottans rälming

utfördes vid Spezzia, hade i Schweitz sk,iutit 4000 skott, hvilka jemte 3200 skott vid Spezzia och 4000 på ett annat ställe

( Cirie) lemnar en t0talsumma af 11200 skott. Spezziaförsöken visade vapnets enkelhet, styrka, lätthet och skjuthastighet. Skjutningen vid Cirie hade till änl1amål att pröfva dess träff-säkerhet, både när pipan var ren och efter uthållancle skjut-

nino- och verkstäides sålunda: IJå 500 m. afståud v oro 2 rader bl

taflor, 3 m. höga och 24 m. breda, stälda. bredvid hvarandra; ::;edrm rigtning skett, af-lossades 100 skott mot venstra tahel-raden och träffarne riilmades; straxt derefter skötos 1000 skott mot högra raden och seelan utan att sta.nna, elden, 100 skott

]JtL vmistra raden. De resnltat, som erhöllos, voro:

i l:a, senen om 100 skott . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ö2 träffar 2:a , , 1000 , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 613 ,

l. 3 10() " . . " ' " 64 :e " , ' ,, . . . . . . . . . . . . . , Vid detta tillfälle skötte::; vapnet af uppfinnaren sjelt'. Sctmma försök utförde::; på 1000 m. afståml, meLl den ::;kil-

nad att taflorna i stället för att stå i en rad voro uppstälda ~ p~t hvar sida, den ena bakom elen andra och sköttes Jå vap-

net af en ledamot af skjutkomrnissionen. l:a serien 100 skott gat 47 trä,ffar i l:a taflan och 56 i den andra

än ::;kytt.

- 2()-

Tiden, som behöf-:; att på en rem::;a in::;ätta 333 patroner M gan::;ka lang och skulle verkligen ej vara en lätt sak umlor strid. Men då remsorna kosta obetydligt och fylda taga litet rnm, torde elen olägenheten kunna öfvervinnas genom att ord-na tillgängliga förråd, så att tillräoklio· ammunition för 1 clao·

b b

alltid finnes inlagd i remsor.

Maxims kulspruta kan skjuta 1320 skott. i minnten; en remsa med 333 patroner väger 1,2:, kg., ett magasin till Nor-denfelts 5-pipiga kulspruta, merl 50 patroner viiger 2 kg.

Såsom förut är nämnclt, måste Maxims pipa alltid vara omgifven af vatten, emedan den annars till följrl af den stora skjuthastigheten, snart skulle kunna blifva röd varm. Af denna anledning tro många, att rlet ej är ett praktiskt vapen, men

så är nog e.i förhållandet. Hylsan, som omgifver pipan, rym-mer mera än 2 liter vatten, h vilket, merlolst en kautschukslang påfylles på mindre än 1/ 2 minut. Om 400 skott skjutas i ha-stig följd börjar vattnet blifva kokvarmt och går bort i form af ånga genom sir1ohålet lJå hvlsan. Om sk]'utnino·en fortsätte::;

,J ' b " '

befinnes det, att efter 1000 skott mera än hälften af vattnet har öfvergått till ånga. Unrler antagande att 2 liter vatten skulle behöf\'as för 1000 skott och att patronförrådet utgjorde 20000, skulle man ju behöfva omkring 40 liter v?,tten för hela den medförda ammunitionens förbrukning. Vapnet med ::;in trefot väger enelast omkrinQ: 60 ko·. så att med tilläo·o· af GO ko·

~ b' bb b'

för vigten af vatten och för detsamma erforderliga kärl, fås en totalvigt af omkring 120 kg. eller vigten af en 2-pipig Gardners kulspruta, h vilken väger mindre ii.n N onlenfelts 5-pipiga.

Med af-:;eende på elen omst~incligheten att vatten erfordras och behöfver er.~ättas, torde här få anföras de ord, hvarmotl rapporten af:,;] u tas: i betraktande af denna kulsprutas utmärkta egenskaper i taktiskt, mekaniskt och ballistiskt hänseende, i förening med dess utomordentliga lätthet, synes det som om den lilla olägenhet, som bruket af vatten medför icke bonle

' vara af tillräcklig vigt för att tagas mecl i räkningen.

-30-

I Juli 1887 försökte en militärkomite 1 Ö::;terriko 2 :;t. 11 mm. Maxims kulsprutor, och ådagalades clervicl deras öh·er-läg::;onhet öfver alla andra hittills pröfvacle kulsprutor i af::;e-ende pft a) skjuthastighet, b) lätthanclterlighet, c) frånvaro af mu::;kelansträngning hos skytten: l1) den om::;tändigheteu att till föl.id af den automatiska matningen från siclan endast en man erfordras för vapnets begagnande.

Österrikiska krigsstyrelsen befalde, att uttömmande för-::;ök skulle anställas med en lilmcb ,n Maxims kulspruta, men placerad. p

dess trefot af 2 kulis, och ammunitionslådorna voro fördelade ,

11.; o·ra anclr-1 O'ående i rad efter h varandra. Guvernören 1?a nb c:: c ( ' b . - . ' o .,

öfver Senegambien Hay åtfölJde de vVmton och bada maste ofta begagna f:'ina gevär. Vägen genom junglet var endast 4 engelska mil, men det tog 7 timmar att passer~ det, ~vare~ter lanelskapet blef mera fritt och fästet. Roban blef synhgt. N u gjordes ett uppehåll och hela kolonnen,. bestående af _200 soldater 15 man af sjöbrigaden och 50 af S1mTa Leonepoh~en sfLmlacle~. På en dominerande plats uppstälcles såväl Maxuns kulspruta som kanonen på 450 yards afståncl. Svän~a~' af fienden voro i trätornen och på vallarne. Kanonen borJade elden men granaterna gingo in i lervallame och gjorde föga nytta'. U n der ticlen gjordes kulsprutan i ordnin.g, och sl~öt~ af de vVinton sjelf, slungade den en förskräckhg salva n: l c1et nitrmaste tornet. Kulorna regnade in genom rlörröppnm-garna och emellan plankormt, dödande många fiender. Bröst-värnet och andra torn behandlades på samma sätt, och efter nåoTa minuter såg man, att hela gm·nisonen lemnade fästet, och flydde för lifvet. Sådrm var den häpnad, ::;om v~ck: .. es af kulsprutans lutstiga och noggranna eld, att den fornamsta b·igsstaden äfvensom andm byar af samma slag utrymdes; a.nförame gåfvo sig och äro nu inspärrade .. De hade vaua.~1 att oförmodadt anfalla. engelska undersåtar 1 c1eras byar, c1o-dande de gamla männen och qvinnorna samt tagaude med

sig gossarna och flickornrt si'tsom slafvar."

(Meddelad t.)

Kunna nu gällande bestämmelser angående sig-naler för undvikande af ombordläggning

anses uppfylla ändamålet? (Förrtlrag J (\et Rbm(lina.1·iska sjiifartsmiitet i Köpenhamn den 4 Juli 1888.)

Allmänt torde vara erkändt, att det införda internationela nn gällande signalsystemet jemte dermed hörande styrnings-regler varit de sjöfarande en god hjelp och förhindrat mången bllision.

Allt menskligt är dock ofullkomligt och kan förbättras, och så äfven härvidlag. Det skulle nemligen höra till raden af de "lysande undantagen" om ett signalsystem, införd t för omkring 30 år sedan, och som sedan dess undergått så godt som ingen förändring, med en g{mg sprungit fram så full-färdigt och fnllko;:~ligt att det skulle för alla tider motsvara behofvet, oaktadt de i flera afseenelen förändrade förhållanden

' h,·arunder sjöfarten numem bedrifves; att detta signal:oystem skulle vara det enda fullkomliga, det enda oföränderliga, det enda, som icke skulle behöfva "följa med tiden", och detta just under tider, då en rastlös verksamhet, pådrifven af en växande konkurrens gör sig gällande inom industriens alla grenar att åstadkomma förändringar till det bättre.

Inom sjöfarten hatva under dessa 30 år dessa anstränO'-. b

nmgar framkallat förvånande resultat. Inom skeppsbyggnadsområdet har det med oväntad fram-

gång arbetats på utvecklandet af stor kraft mel s~t liten bränsleåtgång som möjligt, fartygens såväl storlek som ha-stighet hafva vuxit till en icke anad höjd, resor, som fi'1rr rälmaeles i veckor, rälmas m1 i lika många dagar, och oak-

'lulskr. 1, Sjö1·. 1889. 3

taLlt man skulle tycka, att af-;tåmlen förkortats t ill de t mit1sta

möJ·lio·a ])t\,o-å dock allt fortfarand~ ett rastlöst striifvamle efter • b ' b

att uppclrifva fartygen till allt större och större ha;:;tighet.

Varuutbytet och personbefordringen hafva mångdubblats , och

på linier , förr tra.fikerade af fartyg, räknade i tiotal, räknar

man dem nu i hundratal. l\Ien med dessa snabbgående och

stora fartyg har ock med nöd vändighet följt en brådska och

ett J·iio-tande så att SJ. öfarten nu ter si bo· mera som en vild • b ' •

kapplöpning än som en sansad och lugn samfärdsel. D e st-,ora

utliiggen måste nemligen ersättas genom besparing i ticl.

H vartill de snabba fartygen, om de icke drifvas med den

största möjliga fart till t:jös och med den största möjliga

despatch i hamn r Fram /JUtste man i hvacl viider som helst, i tjocka som i klart väder, i storm som i stilt-je.

Besparing måste också iakttagas :t amlra områden; besätt-ningsnumerären minskas till ett minimum och ofta wtder detta,

om man med ett minimum menar det. minsta uödoäncli.r;a och

tillriicldiga; de större och mäk tigare bolagens fartyg dock här-

ifrån undant:tgna. Och huru förhåller det sig nu med de med all sjöfart

förenade farorna·( Att dessa vuxit i bet-.ydlig grad kan man

väl t ryggt påstå, och Lletta isynnerhet i fråga om kollisioner.

Öppet erkännes att man öfverträder författningen.

Post och passagerare måste fram, heter det; äran af de

snabbaste resorna måste vinnas och äran måste bibehållas.

Följden af allt detta, ligger i öppen aag. Kollisionerna

blifva fl era, och hvad värre är , de blifva ödesL1igmre.

I afseende på förlust af egendom och menniskolif kan on

kollision numera mäta sig med tio, j a meLl tjugo i fordua

tider; exempelvis Oreyons m. fl. anara . Och uwler allt detta

äro siikerhetssignalerna oförtinderligen desamma, styrnings-

reglerna desamma. J ag tror clerföre, att man icke silger för

mycket, om mau på:::t~n·, att ~:~ignal sy:Stemet icke hållit .iemna

steg mocl de i ~jiifarten intr~i.clda fö1·ändracle förhållandena.

Det hn.r också framlvUlits att kollisionernas antal ijkats i

en förfManr1e grarl och att många menniskolif dervid spilLts,

-:35-

och skulden kastas ofta på ofullständiga, och otydliga signaler,

men ligger beklagligen ofta nog i brist på vaksamhet, försig-

t ighet och sinnesnärvaro.

Svaret på den uppstälda frågan beror naturligtvis på de

fordringar man uppställer, och böra vi kanske derföre först

klargöra, hvad man bör kunna vänta sig af signalapparater

och styrningsregler.

Om vi då uppställa idealet, det vi böra sträfva efter, så

böra signalerna: för att vara fullkomliga, vara · af sådan be-

skaffenhet att de, så snart de blifm synliga, genast angifva

fartygets läge, samt att de blifixt synliga i så god tid att efter -

tanke, beslut och manöver medhinnas.

Stymin.r;sreglenta böra vara så få som möjligt, så enkla,

tydliga och klara att misstydningar eller tveksamhet om rätta

manövern ej må ega rum, samt medgifva handlingsfrihet åt båcht parter.

Med ledning häraf skall j ag bedja att först f~'t. gransim

signalapparaterna och derefter styrningsreglerna.

Det fall er clå genast i ögonen, att de nu föreskrifna signal-

lanternorna pit ett ganska ofullständigt sätt angifva ett far-tygs läge.

Det är väl bekant, att då man en mörk natt får sigte på

en ensam gi'Öit eller röd lanterna, eller en sådan jemte en topp-

lanterna, man är oviss om det mötantle fartygets kurs på 10 streck.

T. ex.: Om tvenne ångfartyg mötas och det ena ser en

röd lanterna och en toppla.nterna 4 str. på styrb. bog, så kan

det andra fm·tyget st-.ym nära nog rätt på det förra eller en

kurs, som emlast mecl 2 str. afviker från en knrs paraHel med

det förms, eller hvilken kurs som helst emellan dessa bå(1a.

De först- och sistnämnda kurserna äro minst farliga, men

allteftersom kurserna niirma sig till riit vinkel mot hvarandra

Växer faran fur ombordläggning.

Om ett segelfartyg mecl vinden tvitrs in om babord - -

rtntag vestlig vincl och non11 i g h: urs - so r en ensam grön

lanterna 4 st-,r. på babords bog, så vet det alltså, att clet andra

-- ;)l) --

fartyget äfvon är ett segelfartyg, som kctn styr~ en k:us emel-. lan SO och NNO, således antiugen styra rätt 1m det forra ellm nära nOO' paraHelt med de:::s kurs; men icke nog h ärmed: styr ll et sedn:re fartyget en ]mrs emellan SO och O:::t, s~ hafvr~ båda fartygen vinden in på olika sidor , det förra vmde1: 111 om babord, det sednare om styrbord, båda med öppen vmd, och det förra skall alltså enligt styrningsreglermt hålla unelan; styr Mer. det sednare en kurs emellan Ost och NNO, så hafva b.åda fartygen vinelen in på samma sida, båda 1~ erl öp]~en vmd, men nu är llet :::ednare till lofvart och har cla skyld1ghet att

hålla undan. . o Osäkerh eten är alltså mycket stor, såväl 1 aft::eencle pa

det mötam1e fartygets kurs, so m på h vilkens skylcligl~et det är att hålla uuc1an, och faran för om bon1litggning är l detta

fallet mycket stor. Att denna sjelfva :signalernas ofullkomlighet ar g~nska

allmänt insedel och b~m1 visar :oig nogsamt af ·a·ll·a :le for~lag till förbättrade signaler, som tid efter annan bh~Vlt ±rams t aldR och flera exempel kunde vara öfverftödigR, men ,1ag beder dock n,tt få Rnföra ett konkret kolli:oionsfall emellan segelfartygen 'l'. J-1 . Rond och State:;mau, som härvidlag är af ganska märk -lig beskaffenhet, enär den felande parten fr~kännes från RnsvRr just på grund Rf signRlsy:otemets ofullkomlighet.

H ändelsen vRr följande:

S lf t t 'L' H Hand bidevind för bRbords lmlsar, eo·e M' yge . · ., o

fick si;te på .ett röd t ljus c:R 3J • :o t r. på :otyrbords bog och . p~ omkring 1

12 eng. mils af:otånd. Den valdh~fvRm1e antog, .sedan

hm1

under någm sekunder gifvit akt på l,1uset och fnnmt,. att clet icke ~tndmcle läge, att det t illhörde ett segelfartyg b!de-vincl för styrbords habar, och lade följaktligen rodret hardt

f .. · tt 'f lla af Olycklig tvis hacle det mötRnde fRrtyget upp or R R ' . 'l l l

öppen vind med några streck i :oe.glen och l~l:e h ~a ec es upp rodret med elen oundvikliga fölJden ~f kolh:~~n .och det ona fRrtygets s~~nkande samt förlu:oten aJ o menmi:ll'-~h:.

DettR mM behanclbcles först Rf tlt e wreclc cmnHu:;staJJer ul WrshnillsfPr, som väl fann, Rtt den befälhafvanc1e å Rond h ade

-37-

handhtt fe laktigt, euär han icke hade fiiljt författningou s före-skrift, men afböjdc Rtt stmffR honom, på elen grnm1 att det begångna felet under fö rhanden vammle omständigheter vRr brist.ande omdöme (error of judgement) och icke ofö'l'låtligt.

Derefter kom målet inför jnstice ChRrles Puker Butt of A.dmimlty conrt, som dömde Bond felaktig, då han handlat i strid mot författningen, samt yttrade: "om tvenne fartyg: "båda bidevind, styra kurser , som skära h varandra, så h Rr fRr-''tyget för babords halsar skyldighet Rtt hålla undan, men om "fartyget för babords halsar styr bidevind och fartyget för styr-"bords halsar har öppen vind, så har fartyget för babords hal-"sar skyldigheL Rtt hållR sin kurs.

"Alltså, om J en befälhafvande å fartyget för babords hal-"sar icke är i stånd att bedömR om det mötande fartyget för "styrbords hRlsar är bidevind eller rumskots, så lmn han icke veta, "huru han slmll hancllR. I ena och andra fallet har han alldeles "motsatta föreskrifter att följa, och han försättes i tveksam-"het. De enda hj elpmeclel till bedömamle nattetid af fRrtygs-"kurser äro signalljusen, men ingen menniska, som ser enelast "ett enda fä7',CJadt ljns, kan med noggrannhet bedöma hvilken "kurs fartyget styr. Derföre har ett fRrtyg bidevind för ba-"bords halsar, som nattetid nRlkas ett annat fartyg för st.yr-"bords halsar, svårighet, en mycket stor svårighet, under så-''Llana omständigheter, då det sednare fartyget kan ligga bide-" vind eller segla för öppen vin el. Der är ytterst svårt att "förstå, huru en mcon skall under Rlla omständigheter kunna "veta hvilken lagparagraf han skall följa."

Emot denna dom vädjRdes till högre instans, och saken kom inför lonl justices BagRllRy, Lindley och Sir James I-hn-uan, och unelerrättens dom upphäfdes, på den grund att Rond icke hade några medel att bestämmR elen kurs, som det andra fartyget styrde.

Lord justice Bagallay, efter att hafvR citerat förenämnda yttrande af justice Butt, sade : "jag instämmer fullkomligt i ,': justice Butts åsigt om beslmffenheten R± svårigheteu: och till-lade derefter: författningen anser jag böra gifvas en förnuftig

-38-

"Lolkning, och om elen, som har befälet å ett fartyg, är lem-

"n ad i ovisshet om det verkliga hi.get af det andra fartyget,

"och gör sitt bästa för att. und vi lm h:ollision, så är jag af do u

"åsigt, att det fartyg han kommemlerar icke kan anses fel-

"aktigt." Sir James Hannan uttalade sig ännu bestämdare. Hau

sade: "frågan gäller icke: "hoad var dess (Statesman's) hiqe,"

"utan "lwilka medel hade de ombord p ä '1'. JI. Bo11cl fiir att z,e.

"(luma hvacl Statesman yjorde." Hade de medel att bollöma om

,, statesman seglade för öppen vind, och försummade de att bo-

" gagna sig af dessa hjelpmec1el? och längre fram sade han:

"det var omöjligt att af Uuset ensmnt kunna bedöma dess kurs.

"Förändring i ljusets läge skulle kunna visa om fa!'tyget scg-

"lade för öppen vind eller låg billevind, men det är klart, att

"Lletta beror på den fart, som clet mötande fartyget gör, och

"pi andra omsLändigheter, okä;l(la för den, som observerar

"ljuset." Det anförda torde tillr~ickligt tydligt ådagalägga, att vårt

t>ignalsystem är i behof af att förbättras.

Flera förslag hafva, som jag nämnde, framstälts; så har

det af \V. P. Stretton, commander, pilot brig Guide, Rangoon,

föreslagits att ångfartyg skulle, förutom topplanternan, föra

2:ue gröna sidoljus på elen ena sidan och 2:ne röda vå den

andra, på c:a 100 fots afståncl ifrån hvarandra, två och tvtt p:'\.

en linie parallel med fartygets köl och dessutom högre öfver

vattnet än det nu är brukligt. De främsta sidalanternorna

skulle lysa öfver 8 str., från rätt förut till tvärs ut, och de

båda aktra öfver 16 str., från rätt förut till rätt akterut.

Den olika ställning dessa lanternor få till h varandra vid

kursförändring skulle angifva fartygets kurs.

Henry v. Littrow, kapten i österrikiska flottan och sju-

inspektor i Finme, föreslår äfven 2:ne sidolanternor på llYar-

clera sidan, de främre afskännade till 50, förifrån.

Sjökaptenen Jacob Holm, Köpenhamn, föreslår jemte topp-

lanternan, och under denna en annan lanterna, som skulle

vara så af.-;kärmacl, att elen vi:>ar g1·önt ljns i vinkeln 3-G sk

-:m-

om styrbord, och röd t l ju,.; i viukeln 3--ö str. om babord,

samt hoitt ljus på båda sidor vinkeln emellan 6 och lU str.

förifrån.

En annan föreslår 3 gröna och 3 röda sidalanternor s~L af-

skärmade, att från rätt förut intill 3 str. åt Ridan synes ett fär-

gadt ljus, från 3 till G str. tv1l ljns och från G till 10 str. frp,

lj ns.

Fr. Hopfgartner, k.k N antisober Adjunkt ller Seebehördo

iu Triest, föreslår att nuvarande sidalanternorna sättas upp i

höjd med topplanteman och ::;å at.t de tillsammans med denna

bilcla en triangel med topplanternan i främsta spetsen och don

gröna och röda i de båda andra spetsarne och Llessa senare så

af.'lkärmade att de synas från 2 streck akter om tvärs å ena

sidan intill G str. förifrån å den andra. Lanternornas olika

ställningar till hvanmclra Rlmlle vid kurshndringar angifva far-

tygets knrs.

Slutligen torde ]'ag här få omuänma det förslao· som 1·arr • b) ' b

tagit mig friheten öfverlemna till mötets ledamöter.*)

I fråga om signalsvstemer och styrnirwsreO'ler för und-.J • b b

vikande af ombordläggning är det i högsta grad vigtigt att

sil litet som möjligt ändra bestående signaler och gällande för-

fattningar, m. e. o. att man härvid går ytterst försigtigt t ill

väga med förändrinbo·ar och förbättrino·ar att dessa onmda:,; b ' b och byggas på förut befintliga, och att man hellre söker in-

skränka och förenkla styrningsreglerna, än att införa flera och

nya, hvilka i stället för att förtydliga, möjligen skulle tvärt-

om inveckla och försvåra.

För att inskränka den ofvannämmla osäkerheten vid be-

dömandet af ett fartygs kurs, en osäkerhet af c:a 10 streck,

föreslås att j emte de nu föreskrifna lanternorna, å såväl segel-

som ångfar tyg, akterom de förra placera en grön lantema om

St!Jrbord och en röd lanterna om babonl af samma ljusst!Jrka

som de förra, och så r!fshinnade att deras ljus synas i vinkeln

Ji·ån 4 str. för om tviirs till 2 str. akte1· om tvärs.

*) Utdrag ur ,,l

- 40 -

Alltså ::;kulle ett ångfartyg kommet att föra l hvit topplant0ma, 2 grömt ::;iclolanternor oeh 2 röda cl:o

och ett segelfartyg tiamma lanternor, med undantag af topp-lanternan.

T-------\ \ \

·-- ., \ / \ \ ."" " / \ \

' ~-------~- - · _..:._....) ..,__ -~ / \ - -----

/ \ \ / l

'*// \ l ~" J l ..___ ..........

......___"" --...... J -....__j

Fig. l.

Afståndet emellan samma siLlas lanternor bör vara till-räckligt stort för att ljusen skolet kunna säkert särskiljas frän hvarandra, hvartill ett afstånd af 25 a 30 fot torde vara till-fyllestgörande.

Antag, exempelvis, att en ångare A, som styr N ord, ser en röd lanterna jemte en hvit topplanterna nära 4 str. på

-41-

styrborels bog (Fig. l); A vet det genast, att det mötande far-tyget är en ångare, sum styr en kun; emellan SV och V est; ty om B styr en kurs sydligare än SV, så ::;ynes endast en r!Jl(lct _r;rön lanterna jemto topplanternan, och om B ::;tyr en kurs N ord om V est, så skola de !Jåda röda lemtemarna jemte topplanternan synas; B måste alltså styra en kurs emellcm SV

Fig. 2.

ooh V est, A har B om tityrbord och måste alltså hålla undan. B ser en grön lanterna jemte topplanternan i någon rigtning emellan rätt förut och 4 str. på babords bog, vet alltså genast att A är en ångare, som måste styra någon kurs emellan kontrastrecket till pejlingen och 4 str. derifrån eller en kurs emellan NO och N ord, har A om babord och skall hålla sin kurs.

- -±2-

Antag åter att de båda segelfartygen i exemplet å ::;id. 36 fört nu föreslagna lanternor. I så fall vet A (Fig. 2), då hau ::>er enelctst en grön lanterna att B iir ett segelfartyg, som måste styra en kurs emellan SO och Ost, och B, som ser endast e11 röd lanterna, vet uneler för handen varande vindförhållanden, att A är ett segelfartyg, som måste styra en kurs emellan NNV och N ord, båda inse genast, att de hafva vinelen in på olika sidor, B vinelen in om styrbord och A vinden in om ba-bord, och att elen sednare slmll hålla unelan uch elen förre hålla sin kurs.

I allmänhet kw nn den regeln uppställas: "::;ynas sa/11-"tidi,qt 2 _q1·öna eller 2 röda ljns, så är faran för ombonllitgg-"ning mindre och man har tid till eftertanke och man ö ve r. "8er man i11om 4 str. förifrån eltdetst ett grönt ljus om ba(;onL "eller enelast ett rödt ljus om styl'l;ol'!l, med eller utan topp-"lanterna, så är faran stor, och man mftBte ofönlr~jhgeu fatta "beslut och utföra manövern."

Då erfarenheten tillräckligt tydligt och klart visat, att det vill fara för ombordläggning, då stor :::iunesnärvaro, klar U]Jp-fattning, hastigt beslut och ett ögonblickligt utförande kräf-ves, är en stor olägenhet, som kanske just bidragit till mån-gen kollision, att hafva aiteruativ(t föreskrifter att följa; att i det kritiska ögonblicket nödgas väl;ja emellan tyenne Stitt, af h vilka det ena kan medföra unelergång för så väl fartyg som menniskolif, så måste det vara i högsta grad önskvärdt, att kumHt uppställa en enda regel, tillämplig och tillfyllestgörande vid alla förekommande fall af omedelbm· · fara för ombord-läggning.

Med införandet af de föreslagna lanternorna och den far-liga vinkelns inskränkning till 4 str. på hvarclera bogen torde följande enkla regel motsvara ändamålet: "synes ett em;mnl "grönt ljus hö,qst 4 str. på babords bog, eller ett ensamt röd! "ljus högst 4 str. på styrborels bog, gira genast styrbord hän, "och, om behö:fligt, minska fart, stoppa och backa."

Härigenom skulle den föreskriften "att den ene skall hålla sin lnws" bortfalla.

-±3-

Dcttn, bör äfven bidraga till ökad säkerhet. Allt för ofta h~tr det nomligen visat sig att elen, som är berättigad att hålb ::;in kurs, väl sett det mötande fartyget i god tid, men i med-vetandet af ::;in rätt stadigt hållit sin kurs intill sista ögon-blicket och clå företagit en manöver till undvikande af deu omedelbara faran, samt att rlet anclra fartyget, som under tiden, fastän sent, fått sig te på el et för n t, i samma ögonblick äfven företagit en manöver, som utförd i god tid varit rigtig, meu nu lecl

-44-

att hålla sin kurs, måste naturligtvis göra ::;ig don fragau:

"::;er han mig"?" "h vad ä muar han företaga r" ocl1 denna fråga gör han det ena ögonblicket efter det andra, men hvem ::;kall

och kan gifva svar på frågan, när är sista ö.r;on!Jlicket inne, när

skäll han öfverflytta ansvaret på egna skuldror och öfvergii

från overksamhet till handling? Håller han sin kur::; för länge,

::;å blifver han sannolikt påseglad, har visserligen då ett slags

skydel af förordningen, men går kanske till botten ; företager

han en manöver, och denna misslyckas, så hägrar för honom

utsigten att dömas "skyldig", derföre att han icke hållit ::;in kurs.

Vid omPClelbar fara för ombordläggning bör regeln vara c-n och endast en enda f

En särdeles vigtig omständighet är vid det föreslagna

::;y::;temet att beakta, nemligen: "Om å ett fartyg inom 4 st1-.

"förifrån synes en enda .r;rön lanterna om babonl, eller en enda

"röcl lanterna om styrbord, med eller utan topplanterna, så

"måste äfven förhållandet vara liknande om bord å det andra "fartyget."

Vid utarbetandet af detta förslag hade jag icke någon

kännedom om v. Littrows, men har sedan funnit dem båda

så lika, att de nästan kunna sägas vara samma förslag, och

ehuru det icke kan vara meningen att mötet skulle uppställa

några positiva förslag angående signaler, så har jag dock icke

tvekat att på sätt, som skett, fästa mötesdeltagames uppmärk-samhet på det nu omnämnda.

Angifva ljussignalerna ett fartygs läge och kurs på ett

otullkomligt sätt, så är detta ännu mera fallet med ljudsig-

nalerna eller de s. k. mistsignalerna, och härvid möta - r;ynes

det - så godt ~::om oöfvervinneliga svårigheter mot införandet

af signaler, som med någon grad af säkerhet ::;kulle kunna an-

gifva mötande fartygs lägen. Äro misstydningar och misstag

vis a vis ljussignalerna, lätta att göra, då i trånga farvatten flera fartyg äro samlade och styra kursar i olika rigtningar,

- J:)-

,;å tycke,; det, då tjocka tillkommer, vara helt enkelt omöjligt,

att med tillhjelp af mistsignaler, med trumpetstötar och ång-

h v .issel pi por af alla tonarter ljudande i alla rigtningar, med

någon säkerhet bedöma de andra fartygens lägen.

All den nytta, som de nn föreskr.ifna mistsignalerna kunna

uträtta, reducerar sig till att tjena som underrättelse om att annat fartyg finnes i närheten.

Det har icke saknats förslag om uya mistsignalers infö-

rande, såsom: vissa signaler för fartyg, gående ut från hamn,

och andra för ingående fartyg ; kurssignaler med bash vissla och diskanthvissla, m. fl .

Frågan om kollision i tjocka och om mistsignalers infö-

rande har åtminstone blifvit i England ganska grundligt be-

handlad af den komite, som "the society of arts" för detta

ändamål tillsatte, år 1883; men oaktaclt komiten erhöll c:a 69

förslag, och af dessa flera särdeles sinnrikt och väl uttänkta,

så ansåg den ::;ig likväl icke kunna förorda något af dessa till

införande. Komiten kom uemligen efter noggrant öfvervä-

gande till elen öfvertygeben, att införanuet af ett internationelt

mi::;tsignal::;ystem för hamlebfartyg skulle snarare förorsaka

förvirring och olyckor än bidraga till säkerhet, för det första

tillfölje af elen stora ::;vårigheten att kunna gifva säkert och

httt förstådda signaler i tjocka och för det andra, emedan ett

sådant system skulle kunna åstadkomma en inbillad säkerhet

och förleda till att i tjocka och under farliga omstämligheter gå med alltför stor fart.

I afseende på ljussiynalenws ~;l"ytbru·lwt etta l!Jsvidd är det naturligtvis nöd vändig t, att deras lj us::;tyrka är så stor, att de

kunna, upptäckas i tid får att eftertanke, beslut och manöver

må kunna medhinnas. N u gällande föreskrift bestämmer, att

topplanternan skall synas p~t minst 5' afstånd och sidolanter-norna på minst 2' aJstånd.

Är detta numera en tillräcklig ly::;vicld ( och är be::;täm-

melsen i öfrigt sådan, att den medför sitkerhet för att signal-ljusen verkligen synas på f1etta af':ltånr1 (

- 40 -

Då förordningeu skref.-s för c:a 30 år sedan , var lO knop

en ganska respektabel fart, och de ångare, som den tiden

gjorde större fart, voro lätt räknade. Stöne lastångare gå nu-

mera sällan med mindre ~Ln 9 knops fart, och passagerare-

fartygen drifvas upp ända till 17 a 18 knops medelfart, och man sträfvar efter och hoppas att inom kort uppnå lie 20

knopen . Då tvenne :fartyg med 10 knops fart ga emot hvarandra,

så närma de sig hvarandrP. l eng. mil på 3 tidsminnter, och

om de få sigte af h\' arandras sidalanternor på 2 en g. mils af-

stt'md, så hafva de alltså 6 minuters tid på sig till besinning

och manöver. Detta synes alltså, vid tiden för signalsyste -

mets införande, hafva ansetts vara en både beltöflig och ti/1-

nlr:ldi_q tid. Antaaer man att 6 minuters tid för rådrum och manöver

b '

·är behöflig och tillräcklig äfven i dessa tider, så måste deraf

följa, att lanternorna 11Ul11era, meLl en fartygsfart af 15 a 20 knop, borde ega en lysvidd af minst 3' b, 4'. Ta.ger man der-

jemte hänsyn till det stora moment, som nutidens kolosser

ega, och den tillfölje deraf långa tid, som behöfve:o för att.

hej

--18 -

'1vara ute å öp]Jen sjö efter mörkrets inbrott. Om det ~ir möj-

"ligt att hafva en lanterna klar att visas vid behof, så är det

"också möjligt att föra den fästad ofvan ledstången, alltid

"synlig. "Följden af nu gällande bestämmelse är, att de sällan

"visas, sannolikt ej tändas, och möjligen ej finnas ombord.

"J ag mötes kanhända med, att anskaffandet af l:a kl. lanternor

"skulle för kustträdare och fiskare blifva alltför kostsamt.

"Härpå vill jag svara: om de icke kunna hålla sjön utan

"att vara till fara för andra fartyg, så må de gå hem före

"solnedgången. Detta kan synas vara hårdt, men man må

"betänka. att författningen ålägger ångfartyg att alltid hål]a

"undan för segelfartyg och fi.~kare.

"J ag hemställer, om el et kan vara rätt att ålägga en pas-

"sagerareångare att föra l:a kl. lanterna och tillåta småfarty-

"gen att föra lantemor af :oämre beskaffenhet. Detta kan väl

"icke tillåtas på grund deraf att det skulle vara vigtigare för

"det minclre fartyget att se det större, än det är för det större

"att se det mindre. De bättre lanternorna å Oregon förhin-

"chacle icke en skonare att sänka henne, men om Oregons lan-

"ternor varit ombord å skonaren och dennes om bord å Oregon,

"så skulle denna sannolikt ännu i dag flyta på vattnet."

§ 8. Fartyg, e h vad det är ångfartyg eller segelfartyg,

när det ligger till ankars, skall å plats hvarifrån

ljus bäst kan synas, men icke mer än 6 meter högt

öfvflr fartygets skr·of, föra ett ljus med hvitt sken

i globformig lanterna med minst 20 centimeters dia-

meter, hvilken lanterna skall vara så inrättad att

den visar ett klart, likformigt och oafbrutet sken,

synligt omkring hela harizonten på minst en minuts

afståncl. Härvid har anmärkts, att då ett fartyg till ankars förer

enelast en lanterna, så kan denna lätt skymmas i vissa rigt-

ningn,r och har Llet föreslagits, att fartyg till an1mrs Lorcle fi\ra

2:ne lanternor, en fijrnt, såsom hittills, och en akterut.

-40-

Det lärer t. o. m. redan vara ett ganska allmänt bruk att

till ankars på ofvannämnda siitt föra tvenne ankarlanternor ' ett bruk, som de engebka sjörätterna icke synes ogilla.

§ 11. Fartyg, som upphinnes af ett annat fartyg, skall

akterifrån mot det ,;enare fartyget visa ett ljus med

h vitt sken eller ett blossande sken.

Deuna § är icke fullt tydlig, och åsigterna äro delade

hmuvida den hsr omtalade akterlanternan slcalt vara en fast

lanterna, som i likhet med de öfriga skall föras från solned-

gång till solnppgåug, eller om den icke fär vam fast, utan en-

llast tidtals skall visas mot ett upphinnande fartyg, eller slut-

ligen, om §:s ordalydelse medgifver frihet att efter omständig-

heterna föra l j u set fast eller visa det tidtals.

Såsom stöd för den första åsigten, den att akterlanternan

skall föras fast, har framhållits att i § 2 upptages det i § 11

omnämnda ljus bland dem, som "skola föras i alla väder från

solnedgång till soluppgång".

Såsom stöd för åsigten att lanternan icke får föras fast.,

utan endast skall ticHals visas, anföres den i § l l begagnade

särskilda ordställningen. D~~ nemligen i föregående §§ det

föreskrifvit::;, att de eller de ljusen skola föras, så kommer i §

1 l till motsats, att a Herljuset skall visas mot ett upphinnande

fartyg. För den sista tolkningen, den att det må vara optio-

nelt att föra ljuset eller vi~>a det, finnes, synes det mig, de mest

talande skäl.

§ 11 föreskrifver atL "fartyg, som upphinnes af ett annat

"fartyg, skall akterifrån mot det senare fartyget visa ett ljus

"med h vitt sken eller ett blossande sken," och ändamålet är

naturligtvis att varna det upphinnande fartyget, att göra det

uppmärksamt på, att det finnes annat fartyg förom detsamma.

Om det hvita ljuset föl'es /itst, så kan det väl ej förnekas,

att det äfven visas, och det visas permanent och är alltså vi-

saclt mer än ett temportlit sken kan visas, och m;}ste då äfven

i starkt. trafikerade farvatten i högre grad bidraga till s~iker

heten, än ett t.emporärt lju~ kan giira. Det har dessutom elen

'J.'irlskr. i Sjut. JSS!J . 4

-50--

fördelen att det, om det vederbörligen afskärma;,;, i0ke synes i annan elirektion än det är afsedt, hvaremot en tillfälligt upp-hängel lanterna eller ett visadt bloss sannolikt alltid kommer att synas i rigtningar, der det icke bör visas.

Om ett upphinnande fartyg skulle segla på det upphunna och skulle söka ursäkt, deruti att det öfverseglade fartyget för-de ett f'ast hvitt akterljus, så skulle det väl dock icke kunna falla någon domstol i verlclen in att godtaga en så fräck ur-säkt, eller rättfärdiga ett så lättsinnigt och vårelslöst hand-

lingssätt. Föres ett f'ast, vederbörligen afskärmadt, hvitt akterljus,

och i närheten finnes fartyg, som se ljuset, så är det ju som rlet bör vara; akterljuset visas mot det upphinnande fartyget.

Finnas inga fartyg i närheten, så kan väl ljuset icke vara till skada eller förargelse.

Det blossande skenet kan deremot icke vara fast, och är väl mest afseett för mindre fartyg, som i svår sjö skulle hafva svårt att föra ett fast ljus.

Författningel1 synes alltså meclgifva antingen fast ljns, eller temporärt.

Såsom betecknande för §:s tvetydighet skall jag anföra ett par yttranden af engelske domare.

Holländske postångaren Prins Hendrilc påseglades akter-ifrån af engelske ångaren Hubbuck, och i sin argumentation till domen yttrar Sir Charles Parker Butt bland annat:

"Jag tviflar mycket på att § 11, huru man än söker tolka "den, verkligen menar att ljuset skall föras såsom ett fast ljus, "d:'\, ordalydelsen är - ett fartyg, som upphinnes, skall akter-" ifrån visa - o. s. v. J ag tror snarare, att det menas, att "ljuset skall hängas öfver aktern för tillfället eller visas, men "lmnt hänned iin må vara" o. s. v.

Justice Butt är alltså osi:Lker om rätta meningen, men sy-nes luta åt det temporära ljuset.

I ett annat lwllisionsmål emellan skeppet. R. F. SmryPr och ångaren Palinm·us yttrar ju d ge Hann an:

-51-

"Det har å ena t> idan påstått:::, att det är stridmule mot för-" fattningen att föra ett fast ak~erljus, och på elen andra sidan "att det icke är olayli.r;t. .Ja.r; afluuter mig ifn1n att siiga att "clet t'ir ola.r;li.r;t, men det måste ihågkommas, att ändamålet med "akterljnset är att hjelpa upphinnande fartyg, och om det föres "på något annat sätt än som är behöfligt härför, så synes clet "mig vara ett öfverskriclande af författningen. Akterljusets "synvidd får aldrig gå in på sidoljusens, och om det är fast, "så måste det under alla omständigheter vara så afskärmaclt, "att dess ljus icke går in på sidoljusens. I det föreliggande "fallet hyser jag icke något tvifvel om, att E. F. Sawyers "akterljus var synligt till någon del in på det gröna sido-"ljnset, och detta var egnaclt att bedraga och missleda ångaren," o. s. v.

J nclge Hannarr gifver ej heller någon bestämd åsigt, men ;,ynes icke anse det fasta ljuset ola.r;li,qt.

§ 13. H varje fartyg, ehvacl det är segelfartyg eller ång-fartyg, skall uneler tjocka, mist eller snöfall gå mecl saktad fart.

Det finnes ingen § i hela förordningen, som så ofta och så öppet öfverträdes som denna. J ag vill också fa,tta mig helt kort om denna § och enelast antöra något, af hvacl den förut omnämnda af "the society of arts" 1883 tillsatta komitEm yttrat narom. Denna komite kom genom de förklaringar och upp-lysningar, som vunnvs vid de und8l·sökningar elen verkstälde, till elen åsigten, att man i allmänhet bröt mot lagen och i rnm sjii gick med full fart uneler tjocka.

'rrenne alternativa förslag ansågos föreligga lagstiftningen: l:o) att behålla status qvo; 2:o) att göra straffen för brott mot lagen strängare och

mera aft>kräckande, samt att tydligare bestämma ordet "saktad fart"; t. ex. icke öfverstigancle 6 knop, eller den minsta hastig-

• het med bibeh;tllancle ttf styrförmåga, om i något fall clenntt fart. sknlle behöfvFt vara större än 6 knop;

3:o) att ändra lagen och befria kaptenerna fnin tvånget att

- 5;J-

minska farten i tjocka på öppna hafvet, med tillämpande af nuvarande lag å fartyg i trängre farvatten.

KomitEm insåg, att det fans svårigheter å alla tre vägarne, men var fullkomligt enig uti att det första alternativet, att be-hålla status qvo, hade de flesta skälen emot sig, och utan att gijra något positivt förslag var komitEm mera för det 3:e alLer-nativet, än det 2:a, enär komit(m icke såg någon så särdeles stor fara uti att från elen allmänna lagen unelantaga vissa ::;törre öppna trakter af hafvet, t. ex. alla trakter utanför iJO eng. mil från land.

§ 22. När, enligt föregående bestämmelser, det ena af två fartyg är skyldigt att hålla undan, skall det andra behålla sin kurs.

Om rigtighflten af denna §:s bestämmelse hafva menin-garue varit mycket delade.

Om fartygen se hvarandra i god tid, i så god tid, så att faran för ombordläggning ännu icke inträdt, och så att till-räcldig tid finnes till att iakttaga det mötande fartyget och att ,·inna klarhet om huru det stäfvar, samt tid till att der· efter utföra behöflig manöver, så kan ju regeln vara både god och rigtig, men om deremot fartygs kur::;ar skära hvarandra och fartygen redan äro hvarandra så nära, att omedelbar fara. för omb0rdli1ggning redan uppstått, så kan regeln rättvisligen icke längre tillämpas.

Visserligen medgifver § 23 att under särskilda omständig-heter göra afvikelse från författningen, men den stora svårig-heten härvidlag är att kunna bestämdt afgöra, uär den tidpuukt iir kommen, då den, som har skyldighet tttt hålla sin kurs, är benUtigael att öfvergå från passivitet till aktivitet. Har han till und vikande af ombordläggning af vikit från författningen och manövem lyclmLs, så är nog allt goclt och väl, men miss-lyckas återigen manövern, så mötes han genast af motparten med: "h varföre följde ui icke författningen?" "h varföre höll ni ieko Eder kurs?" och han måste beoiso, att faran var så öfverhängancle, att han var berättigad att afvika från förfa.tt-

-53-

ningen, men ju::;t denna Levisning torde i de flesta fall vara omöjlig att åstadkomma.

Kollisionen uppt>tår nemligen i de flesta af dessa fall der-igenom att båda i sista ögonblicket och samtidigt företaga manövern att vilja hålla unelan akter om den andre, och i de flesta fall skulle väl också kunna visas, att kollisionen hade undvikits om elen, som var skyldig att hålla sin kurs, hade gj•Jrt detta ännu några ögonblick, d. v. s. det kan visas att det verkligen allra. sista ögonblicket iinuu icke var kommet.

Huru kan det öfver hufvud taget vara möjligt för den ene att veta hvacl den andre ämnar göra; om han ämnar göra något för att und vika den fara, som nalkas, eller niir han tän-ker utföra manövern?

I England har "the Pri vy Council" fasthållit: "om ett "fartyg, som har skyldighet att hålla sin kurs, vill rättfärdiga "sin afvikelse från regeln, så påtager det sig skyldigheten att "visa såväl att afvikelsen, vid den tid den gjordes, var nöd-"vlindiy för att undvika omedelbar fara, som att den mauöver, "::;om företogs, påtagligen var egnad att förhindra faran."

I "the la w of collisions at sea" af Marselen heter det äfven: "denna regel är kanhända för sjömannen den allra svåraste af ''alla reglerna att följa; elen stränghet, med h vilken domsto-"lama till ä m p a den, gör det nödvändigt för den befälhafvancle "att föra sitt fartyg till elen allra största närhet af ett annat "fartyg, så nära att risk för kollision är uppenbar" o. s. v.

Hegeln är otvifvelaktigt den allra svåraste att följa; och h vilka medel hafva an visats för att kunna följa den? H villm medel har det fartyg, som har skyldighet att hålla sin kuri>, att få veta, hvacl det andra fartyget ämnar göra, om der finnes vaksam utkik och påpassligt befiiJ, om det i sista ögonblicket kommer att hålia undan, eller ej? Absolut intet enda!

Är det rättvist att pålägga en sådan regel och icke an-visa något medel, h varigenom man sättes i stånd att följa den? Mig synes det vara ett olidligt tyranni, att i farans ögonblick, eller åtminstone allt intill farans ögonblick, tvinga den ene

-54-

till overksamhet, att göra honom med fartyg, last och passa-

gorare helt och hållet beroende af en annan, om h vilken han

icke ens vet, huruvida han är vakande eller sofvande.

Signaler måste fön eller senare införas, som ögonblickligen

angifva när fara är på färde, och :::om tillstädja att i farans

ögonblick /;c/cla må, hanrlla, och detta efter en enda regel, sa

enkel så att ingen tvekan eller något misstag må uppstå.

I Norge hafva ockst't röster höjt sig ganska skarpt mot.

~.lenna regel, och jag kan icke underlåta att citera ett sådant

fr å u "N ors k rriclsskrift for S0vesen", så lydande:

·'I stället för att bestämmelserna borde tydligen och klart

"angifva huru jag skall bära mig åt, pålägger elen mig aLt.

"handla i kompaniskap med den första jag möter på min väg.

"Detta kan gå an, då jag är i det lyckliga tillfäll et att vara

"elen aktiYa parten; men när bestämmelsen ålägger mig att.

"vara elen passiva, då skall jag anförtro mitt fartyg, min bor-

"gerliga ställning, mitt eget och manskapets lif i händerna

"på en person, som jag aldrig sett, icke kn.n få tala med, ja

"mången gång ej vet, h vilken nation han tillhör, detta är i san-

"ning gan::>ka hårdt. .Tag kan ej föreställa mig, att detta är

"en rigtig princip. Man har också rik erfarenhet af, att on

"sådan tillit icke är den rätta. "För min del har jag alltid gjort motsatsen, och betrak-

"tar hvarje mötande fartyg merl största misstänb;amhet merl

"hänsyn till dess manöver. Kommenderar jag en ångbåt och

"skall t. ex. passera en kryssande jakt, är jag alltid förberedd

"på, att elen skall stagvända rätt framför bogen, för att jag

·',;kall gå öfver honom och skaffa honom ett ny tt och bättre

"fartyg, och möter j ag en ångbåt, så föreställer jag mig, att

"der antingen icke fi nnes någon pa kommandobryggan, eller " "t l' " . l l . . t . en ung rec.Je styrman , som w {e 1ar en amng om s yrmngs-"reglerna."

Att författningen icke är så enkel och klar skulle man

t. o. m. utan vidare kunna taga för gifvet, då en engelsk rätts-

hird, efter att under en månad::; tid h af va studerat handlin-

garna i ett kollisionsmiU, fann sig föranlåten förklara, att han

ändock icke var fullt säker på, hpru vederbörande borde ha

gått till väga för att handla i full öfverensstämmelse med "the

rules of the road at sea", tilläggande, "huru kan man clå tänka

"sig att en fartygsbefälharvare på några minuter skall fatta

"det rätta beslutet."

Och vidare, då det uneler handläggning af ett sjörättsmil

vid tysk domstol kunnat inträffa att rättsledamöterna tagit

ett par timmar för att rådslå om lwad befälhafvaren borde

hafva gjort för att undvika sammanstötning, och likväl alla

ledamöterna blefvo af olika tankar, h varvid en af ledamöterna

uppstått och yttrat: "Mine Herrar! Då det tagit oss två

"timmar att öfverväga, hvad befälhafvaren borde hafva gjort

''på den minut, o>om var lenmad honom att bestämma sig på,

"kan jag för min del icke finna, att man kan döma honom "skyldig."

H vad jag haft äran anföra, tror jag lemnar mig stöd för

uttalandet :

att de för närvarande föreskrifna signalerna på ett alltför

ofullkomligt sätt angifva ett fartygs läge;

att signalljusen i allmänhet hatva otillräcklig lysvidd, och

att denna icke är underkastad tillräcklig kontroll, samt

att styrningsreglerila icke äro så enkla, klara och lätt-

fattliga, som behöfligt är,

oeh vågar j ag föreslå följande resolution:

Erkännande värdet af nu gällande bestämmelser om

signaler, och styrniugsregler för undvikar:cle af ombord-

hggning, och det gagn de medfört, anser dock mötet

att, med de förändrade förhållanden, som inträdt inom

sjöfarten, dessa bestämmelser icke motsvara nutidens

kraf, samt att förbättringar i signalerna och förenklin-

gar i styrningsreglerna äro starkt påkallade.*)

J. 111. L - 11.

''') Denna resullttiun h\cf al' >