EN ARKITEKTURTIDSKRIF T #10 2014INTERVJU: MARKUS FORM AV EMMA MAGNUSSON

4 ARK – Berättande 28

Emma Magnusson Andreas Friberg Lundgren & Kalle Sanner

Markus FormIntervju:

köpte Åke och Alva Nydén en hylla form-given av Bruno Mathsson för 110 kronor och 66 öre. Några dagar senare levererade brevbäraren ett handskrivet tackkort signerat företagets VD, tillika Bruno Mathssons vapendragare, Henry

-het. Över femtio år senare sitter jag i en designbyrås mötesrum med möbelskaparen M arkus Nydén, som tillverkar möbler av hög kvalitet. Bokhyllan hans farmor och farfar köpte står idag i sam-

Redan när Nydén var sju år gammal visste han att han skulle arbeta med form när han blev vuxen. Han skulle obevekligen bli

arki tekt. Vrid fram klockan 18 år och Nydén stud-erar arkitektur i Norge och hamnar via en rad andra platser slutligen på arkitektutbildningen i Lund. När han plötsligt inser att han knappt greppat skissblocket på nära två år, och att arbetet som arkitekt troligen skulle komma att kräva en

till stor del administrativ roll, tar hans yrkesbana en annan väg. E�er att ha arbetat som försäljare inom inrednings- och byggbranschen, samt som inredare i egen regi, började Nydén själv formge och producera möbler. Här kunde han få utlopp för sin kreativitet och sitt öga för detaljer. ▶

”Börjar du tumma på saker, använda standardlösningar för att det är billigare, då går det snabbt utför”

4 ARK – Berättande 29

4 ARK – Berättande 30

Vi pratar vidare om att vara konsekvent och Nydén förklarar vikten av att ha ett

kunna försvara sina beslut. Hans bakgrund har gett honom den erfarenhet och kun-skap han behöver för att kunna tänka på nya sätt och driva ett projekt hela vägen. När en producent, som inte känner till Nydéns bakgrund, säger: ”Det går inte”, kan han på ett konstruktivt sätt ifrågasät-

-tiskt att genomföra.

M: Jag har en tendens att vara totalt

positivt som negativt. Jag tror det är en viktig egenskap, att det håller i längden när det gäller möbeldesign likaväl som arki-tektur. Börjar du tumma på saker, använda standardlösningar för att de är billigare, då går det snabbt utför. Snart så har det blivit en helt annan produkt, och du förväntas fortfarande stå för den. Jag tänker så i alla projekt, även när det handlar om arkitektur, att jag måste kunna stå för resultatet. Är det mitt namn på projektet eller på produkten, då ska det vara på mitt vis.

Det krävs självklart ganska mycket kunskap för att stå på sig och förklara sina beslut. Som arkitekt kan du behöva tala för l ös-ningar som kanske inte omedelbart behövs. Gäller det att fuktsäkra och dränera en byggnad, då vet alla att det behövs och ingen ifrågasätter kostnaden. Gäller det dä-remot andra, kreativa val kan du bli ifråga-satt och måste motivera dina förslag som kan leda till större kostnader. Problemet kan då vara att du inte alltid är säker själv, att du vill testa och gör vissa val utifrån en känsla. De roligaste projekten är de där det

att experimen-tera och testa lite grann. Får man prova nå-got nytt kan det bli ett jättebra resultat , och kanske något

Det är också viktigt att man litar på sin för-måga och känsla för form. Möbelbranschen

har blivit oerhört generisk. Det handlar om

logistik än om produkten i sig. Kan man exempelvis få ner priset per stol med någon procent så är det bra. Följaktligen får man på en möbelmässa se 200 stycken mer eller mindre identiska stolar.

-ifrån de förutsättningarna, de vill först och främst försöka sticka ut från den likriktade massan. För mig har det varit väldigt viktigt att inte heller göra på det sättet. Jag vill att

utveckla en viss möbel. Att produkten är ett intelligent och genomtänkt svar på en obe-svarad fråga. Att lansera ännu en 7:an-lik stol känns inte etiskt rättfärdigat och bidrar snarare till konsumtionssamhället. Många

-ket matbord ska du ha i höst?” Jag vill skapa något som håller över tid, det är just den tidshorisonten som är fascinerande.

En bok som du läser som känns relevant även 50 år senare - det är en bra bok. Möbel-

att de kan, eller inte.

-

M: Jag har alltid fascinerats av tidlösa bygg-nader. Under min tid på arkitektutbildning-

en var det mycket fokus på tillfälliga strukturer och transportabla kon-struktioner såsom pavil-jonger och katastrofar-kitektur. Jag var snarare intresserad av roman-ska katedraler, kyrkoar-kitektur och Palladios

villor. De byggnaderna har helt andra pro-portioner, även i detaljerna, och de är bygg-da av tunga solida material som kommer stå länge och få en historia.

M: Arkitektyrket har många gånger redu-cerats till en administrativ roll där skapan-det inte får ta lika stor plats, det har blivit ett annan typ av yrke. Som arkitekt ham-

själv begränsad erfarenhet som byggnads-arkitekt, jag kom i stället tidigt in på inred-ning och möbler tack vare mitt stora intres-se för detaljer och material.

Jag vill kunna bestämma över alla delar av det jag skapar, vilket idag blir allt svårare inom arkitekturen. Tidigare var det annor-lunda, som när Arne Jacobsen ritade SAS

från byggnaden till möbler och bestick. Pro-jekten där du får göra på det viset är inte många idag. Du får snarare en manual där

-vända, vad det får kosta och när det ska

-me för att skapa.

För mig är det skapandet och experiment-erandet som är det givande. Jag vill testa, fun-dera och bestämma. Vad blir det exempelvis för skillnad om stolsryggen är fem mm eller sex mm och vad händer om jag istället gör den 5,5 mm? Är det kanske det ultimata måttet?

M: Ja, Lewerentz är en av mina förebilder. Han var mycket speciell och kompromisslös in absurdum med sitt detaljarbete och sina projekt som nästan alltid drog ut på tiden.

såväl byggarbetare som beställare och poli--

tet med Sankt Petri-kyrkan i Klippan, där han instruerar murarna att variera tjock-leken på fogar för att undvika att klyva byggstenar, med hänvisning till att männis-kan duger att användas av Gud även om hon är ”udda, ojämn och icke till huggen”. Av samma anledning väljer Lewerentz att använda kasserat tegel från tillverkningen, människor är inte perfekta.

Jag tycker egentligen att vi lever lite för kort tid. För kunskapsöverföringens skull hade det varit fantastiskt om vi blev 130 år eller så.

4 ARK – Berättande 31

Trots att vi lever i ett samhällssystem där -

tresse för att köpa kvalitet och produkter med patina och historia. Den yngre genera-tionen kan nästan hugga av sig höger arm för att få tag i Arne Jacobsens Ägget i kon-jaksfärgat patinerat läder. Vilka produkter

många. Möjligtvis har Apple skapat lite av detta i sitt varumärke. Människor står och köar för att få tag i deras nya produkter, ibland bara för att det är just Apple. Jag tycker det är talande, det säger att möbler från 40-, 50-, och 60-talet är så otroligt mycket bättre än de som produceras idag.

-

M: Jag tror att det har med berättande att göra. Saker man lever med under en lång tid, de får patina och den själ man kan säga att ett objekt har. Slagmärken, solblekning, smuts - allt det här som berättar en histo-ria. Produkter av idag får inte alltid ett så långt liv och går inte igenom en utvecklings-process - något som leder till avsaknad av djup, av själen.

Historien berättades för mig om när Alvar Aalto utvecklade sin numera ikoniska pall E60. Det första Aalto gjorde varje morgon var att ta prototypen och kasta den in i väggen med all sin kra�. E�er att ha gjort detta under ungefär två års tid konstaterade han: ”Ja, det fungerar nog!” I dag hade man gjort beräkningarna på datorn för att testa hållfastheten, tagit en genväg för att spara pengar och forcera produktionen och lanseringen.

-

M: Tyvärr så anser jag att den mest re-levanta och intressanta formgivningen i dag inte kommer från Skandinavien, utan

snarare Centraleuropa och Asien. Vi börjar tappa mark inom möbeldesignen där vi stått starka under så lång tid. Den skandinaviska möbelbranschen har tappat lite av sin identitet och sitt självförtroende och vi har börjat snegla alltför mycket på vad andra håller på med. Kanske är det ett utslag av en blygsam hemmamarknad? Kanske är det ett typisk svenskt beteende, att inte vilja bli motsagd och höra att man gör fel?

Självklart kommer inte alla att hålla med

inget självändamål i att det ska vara kon--

misk kris och pressade priser kan man nu se en ny backsourcing-trend. Företag som förlagt produktionen utomlands, speciellt i Asien, börjar nu återvända och tillverka sina produkter på hemmaplan igen. I detta fall kan det gynna oss i Sverige att vi är långsamma i starten. Vi drog inte till Kina direkt, som många andra nationaliteter gjorde medan vi stod kvar på kajkanten och undrade vad som hände. Nu ska många till-baks igen, men vi är kvar.

Har vi möjlighet att se det och utnyttja det, då har vi ett fördelaktigt läge. Vi måste lära oss att ta vara på det vi har, arvet och erfaren-heten. Jag tycker egentligen att vi lever lite för kort tid. För kunskapsöverföringens skull hade det varit fantastiskt om vi blev 130 år

generationer och få ett spännande kun-skapsutbyte. Min gammelmorfar var modell-snickare på ett järnbruk och tillverkade

För att tala om framtiden så har Markus Form en rad spännande produkter under

-lutionerande inslag.

Först ut är som sagt Buddy, som jag ser mer som en förvaringsmöbel än ett bord, vilket kanske är den första referensen man tänker på när man ser produkten. Jag tänker på Buddy lite som ett ”utropstecken”, en stolt produkt som utan att skrika har en tydlig när-varo och pondus. Buddy kommenterar och ifrågasätter vår tids konsumtionsmönster ge-nom att istället erbjuda ett mycket begränsat

utrymme för att förvara dina saker och dess-utom gör det visuellt och tydligt - du tvingas stå för vad du samlar på dig.

Jag kommer alltid vara trogen mitt sätt att ta fram nya produkter, det ska vara genom-arbetade produkter som får ta sin tid i utveck-lingen, så som vi gjorde det förr.

Vi pratar mycket om tid, att låta en kreativ process och en produkts utveckling få ta den tid den kräver och om detta är möjligt idag, inte minst ekonomiskt. Produkter som utvecklats över tid och håller en så hög kvalitet att de får möjlighet att berätta en historia.

Nydén förklarar att ambitionen är att skapa möbler som kan höja den kollektiva ambi-

som hjälper brukaren att berätta sin his-

stark känsla av demokrati och rättvisa i att erbjuda god design. ■