UPPSALA UNIVERSITET Mats DahllöfInstitutionen för lingvistik och filologi mats.dahllof@lingfil.uu.se

Februari 2014

Akademiska uppsatsers uppbyggnadDetta är en elementär introduktion till genren ”akademisk uppsats”. Den är i första handriktad till studenter som skall författa eller bedöma en kandidat- eller masteruppsats. Tex-ten har vuxit fram under ett antal år i anslutning till handledning och metodseminarierför uppsatser i språkteknologi. Råden är dock relativt allmängiltiga. Jag har i synnerhettagit med sådana saker som jag ofta får anledning att betona som uppsatshandledare.Detta kompendium försöker främst förklara ”hur man tänker” när man författar ochstrukturerar sin uppsats. Texten är lite vacklande i ambitionsnivå: Vissa saker behandlasbara ytligt, andra punkter utvecklas mer. (Den är inte något gott exempel på akademisktskrivande.) Sänd gärna kommentarer och tips till min e-postadress ovan!

Innehåll

1 Inledning 2

2 Uppsatsens syfte och grundläggande struktur 32.1 Huvudsakliga komponenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32.2 Uppsatsens disposition . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32.3 Andra textkomponenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52.4 Olika specifika krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

3 Vem är din läsare? Hur kommer läsaren att läsa? 6

4 Den akademiska uppsatsens grundkomponenter 74.1 Syftet/frågan/problemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74.2 Resultatet/svaret/lösningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84.3 Argumenten (utvärderingen) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94.4 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

5 Allmänna krav 105.1 Inriktning mot forskningsresultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105.2 Stringens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105.3 Objektivitet och saklighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115.4 Precision . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115.5 Ärlighet och ”rakhet” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115.6 Källhänvisningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125.7 Språkbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135.8 Begrepp och terminologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145.9 Självreferens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

1

6 Mer om uppsatsens innehåll 146.1 Vetenskaplig metod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146.2 ”Självklarheter” . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156.3 Tyngden hos argument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166.4 Hur mycket argumentation? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166.5 Friare komponenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

7 Olika funktioner hos utsagor 167.1 Allmänt om argument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177.2 Data . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177.3 Bemötande av motargument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177.4 Exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187.5 Läshjälpskommentarer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Akademiska uppsatsers uppbyggnad

1 Inledning

Akademiska uppsatser är det främsta instrumentet för redovisning och spridning avvetenskaplig och akademisk kunskap. De definierar också forskningsinsatser eftersomforskning har en sådan komplex logisk struktur att resonemangen måste fästas påpapper för att kunna hanteras. Utan sådan dokumentation kan de som medverkar iforskningen knappast samarbeta. Och en enskild individ kan knappast hålla reda påsina forskningsplaner och -resultat enbart genom att ha dem i huvudet.

Akademiska uppsatser och forskningsartiklar har alltså en struktur som är motive-rad av ett målmedvetet och kritiskt sökande efter kunskap. Detta innebär att vi har attgöra med en speciell genre, som kännetecknas av bestämda innehållsliga drag. Dessatexter har en konventionell disposition som gör deras struktur tydlig. Det här är engenomgång av dessa drag, med betoning på hur en sådan uppsats bör vara utformad.(Med ”uppsats” kommer här endast att avses detta slag av akademisk uppsats.)

Denna redogörelse handlar om akademiska uppsatser som färdiga texter, och foku-serar inte på det forskningsarbete och den skrivprocess som leder fram till en uppsats.Eftersom detta är en genre som definieras av strikta normativa krav, kommer författa-ren i de flesta fall att revidera presentationsordning, gruppering av enskilda punkteroch formuleringar i flera steg. Ju bättre formulerade enskilda punkter blir, desto bättrekan man organisera helheten, och vice versa. Dessutom är skrivandet en del av forsk-ningen, och texten måste ofta kontinuerligt anpassas till utfallen av experiment ochobservationer. När du formulerar dina slutsatser och argument blir det lättare att seoch avhjälpa de svagheter som finns i dem.

Som akademisk författare får du normalt hjälp av kritiska läsare, t.ex. handleda-re, lärare, bedömande sakkunniga och arbetskamrater, som pekar ut vilka delar ochaspekter av innehåll och framställningsform som kan vinna på att omarbetas.

Du känner dig säkert kreativ när din text får allt fler sidor, och börjar bli lika tjocksom en färdig uppsats. En viktig och typisk del av det akademiska skrivandet är dockatt stryka meningar och stycken, som efter hand visar sig irrelevanta, upprepande ellerfelaktiga. Du bör känna dig lika produktiv när du slänger bort onödiga stycken somnär du skriver nödvändiga bitar.

Förståelse för strukturen hos uppsatser är givetvis viktig också när man läser dem.Och genom att läsa akademiska uppsatser lär man sig genrens principer och att be-trakta kunskap och argumentation på ett vetenskapligt sätt. Detta är en förutsättningför att man skall kunna bli bra på att skriva vetenskapliga uppsatser. En god författareär alltid en god läsare. En skarp läsare blir man genom att läsa texter med uppmärk-samhet och eftertanke.

2

2 Uppsatsens syfte och grundläggande struktur

2.1 Huvudsakliga komponenter

En akademisk uppsats (eller forskningsartikel) redovisar en forskningsinsats (ett mål-medvetet, kompetent och framgångsrikt sökande efter ny kunskap). Denna normativautgångspunkt gör att följande fyra komponenter kommer att vara de mest centrala:

• En enhetlig frågeställning (ett syfte), som bör vara så klart och bestämt sommöjligt. I en mer praktiskt inriktad uppsats utgår man från ett problem, och denbakomliggande frågan är då hur problemet kan eller bör lösas.

• Ett klart resultat/svar (som dock kan inkludera alternativa möjligheter), somuppsatsen tar ställning för. Även detta svar bör vara så precist som möjligt. Omvi tänker i termer av ett problem, så är svaret en lösning på detta.

• Goda argument, som stödjer det svar som ges. Dessa utgår ofta från empiriskaobservationer. (Man bör också redovisa med vilken grad av säkerhet argumentenstöder svaret.) I en mer praktiskt inriktad uppsats hittar vi en utvärdering, sominnebär att lösningen på problemet värderas.

• Förankring i tidigare forskning (bakgrund): Akademisk forskning bygger påtidigare etablerad kunskap. Det är viktigt att klargöra denna förankring.

En vetenskaplig uppsats skall på ett så rakt sätt som möjligt förmedla dessa fyraaspekter. Dess struktur skall alltså vara så ”normal” som möjligt. Du skall som författareunderlätta för läsaren genom att placera varje stycke information där vederbörandeförväntar sig att finna den. (Personlig kreativitet vad gäller strukturen är nästan alltidtill nackdel.)

Kompetenta läsare – förhoppningsvis får din uppsats många sådana – kommerfrämst att vara intresserade av dessa fyra innehållsaspekter.

2.2 Uppsatsens disposition

Dispositionen av en diskurs är det konkreta ordnandet av materialet, d.v.s. hur detgrupperas och i vilken följd det placeras. Kravet på begriplighet ger naturliga begräns-ningar. Exempelvis:

• Frågeställning kommer före svar.

• Begrepp införs innan de används.

• Motargument formuleras innan det används.

• Bakgrundsmaterial presenteras innan det behövs.

• Metodpresentation kommer innan data redovisas och analyseras.

• Exempel kommer efter exemplifierad utsaga.

En generell princip för en god disposition är att man skall skriva om en sak i tagetoch att varje enskild punkt skall diskuteras på ett ställe. Om du behöver återkomma

3

till en sak som redan har behandlats bör du tydliggöra för läsaren att och varför dugör det.

Standardsekvensen av huvudavsnitt (som kallas kapitel i längre uppsatser och av-handlingar) är följande. Hakparentester markerar sådant som eventuellt kan vara från-varande. (Denna översikt följs av en mer detaljerad diskussion.)

• INLEDNINGSAVSNITT (nummer 1)Rubrik: Inledning. Detta avsnitt är ofta relativt kort.

– [Inledande passage.]

– Frågeställning/syfte. Klart! Tydligt! Specifikt!

– [Motivation. Diskussion om frågeställningens relevans.]

– [Översikt över uppsatsens struktur.]

• BAKGRUNDSAVSNITT (ett eller flera avsnitt)Tar upp den teoretiska bakgrunden. (Rubrik: Bakgrund, eller något mer specifiktberoende på innehållet. Denna del är ofta med substantiell till omfånget.)

Den bakgrund som behövs! Inte mer, inte mindre!

• [METODAVSNITTTar upp en genomgång av metoden. Obligatoriskt vid empiriska undersökningar.(Rubrik: Metod.)]

• UNDERSÖKNING/RESULTAT (ett eller flera avsnitt)Här redovisar du den empiriska eller teoretiska undersökningens utförande ochresultat. Hur samlade du in dina data mer konkret? Hur har du bearbetat dem?Vilka resultat har du därmed kommit fram till och sammanställt? Dessa resultatkan vara omfattande och innehålla måttligt intressanta detaljer. Rubrik beroendepå innehållet. Detta är normalt den tyngsta delen av en uppsats.

Här hamnar det utförliga, men osovrade och delvis otolkade, svaret påforskningsfrågan.

• AVSLUTANDE DISKUSSIONRubrik: Diskussion eller Slutsatser. Detta är ofta ett relativt komprimerat av-snitt.

– Värderande sammanfattning av resultaten/lärdomarna och bedömning avstyrkan i dessa. Vad har vi lärt oss som är intressant? Alltså: Vad är detviktiga? Och vad betyder det ur ett vidare perspektiv?

– [Avslutande, eventuellt mer fri diskussion, förslag om framtida forskning.]

• KÄLLFÖRTECKNING/REFERENSLISTA (onumrerat avsnitt)Innehåller de fullständiga litteraturreferenserna, enligt speciella konventioner.

Eventuella bihang kommer, separat numrerade, före eller efter litteraturlistan. Föresjälva uppsatsen kommer normalt titelsida, abstract, innehållsförteckning, förord, alladessa med onumrerade rubriker.

4

2.3 Andra textkomponenter

• TITELUppsatsens titel bör ge en komprimerad karaktäristik av innehållet, d.v.s. ankny-ta till arbetets syfte. Det normala är att den är strikt saklig. Ofta består titeln aven huvud- och en undertitel. Ibland förekommer mer ”litterära” titlar, som kanvara nog så ogenomskinliga.

Det är bra att skriva med en titel i åtanke!

• ABSTRACTEtt abstract är en fristående komprimerad sammanfattning av hela verket. Vit-sen med ett abstract är att det snabbt skall ge en saklig överblick över vad ver-ket handlar om. Abstracts publiceras ofta separat i t.ex. översikter över utgivenforskning, i bibliografiska databaser, eller i seminarieinbjudningar. Ett ”abstract”skall alltså vara en helt självständig text. Den är egentligen inte en del av självauppsatsen, utan en karaktäristik av dess innehåll. Således får den inte innehållahänvisningar till uppsatsens avsnitt. I de flesta fall kräver tidskrifter, konferen-ser och lärosäten att författaren skall producera ett abstract. Detta kommer medstörsta sannolikhet att vara det mer läst än själva uppsatsen och bör författasmed stor omsorg.

Det är en bra arbetsmetod att hålla abstract uppdaterat under arbetet med upp-satsen. Ditt abstract klargör då med ett litet antal ord vad du verkligen vill sägamed din uppsats.

• FÖRORDUppsatser har ofta ett förord. I detta kan man klargöra i vilket sammanhangden redovisade forskningen gjorts. Du bör tacka dem som på olika sätt stöttditt arbete. På så sätt visar du att du är en hövlig person som kan samarbetamed andra, och vilka professionella kontakter du har knutit i arbetet med dinuppsats. Tacksägelserna placeras ibland i ett eget avsnitt (Acknowledgements, påengelska) eller i en fotnot.

• BIHANG (APPENDIX)Sådant material som är relevant att placera i anslutning till en uppsats, men sominte direkt passar in i själva uppsatsen, kan placeras i ett bihang (appendix). Påså vis markerar man att man anser att läsaren kan tillgodogöra sig uppsatsenutan att läsa bihanget. Ett bihang vänder sig alltså typiskt till enbart vissa läsare.Materialet i ett bihang är normalt för omfattande för att placeras i en fotnot,men för begränsat för att bilda en egen artikel. Bihang används t.ex. ofta fördatasamlingar, omfattande tabller och redogörelser av mer teknisk karaktär.

• FOTNOTERFotnoter används för ”halvviktiga” saker. Man skall kunna läsa uppsatsen utanatt läsa fotnoterna, men de skall ändå vara av potentiellt1 värde. De måste vara

1Onödiga fotnoter bör alltså undvikas.

5

lagom omfattande. Korta inskott kan lika gärna arbetas in i texten och långautläggningar2 passar inte i fotnoter.

• AVSNITTSSTRUKTUR OCH -RUBRIKEREn text har en uttrycklig struktur som skapas av meningsbyggnad, styckeindel-ning och uppdelning i avsnitt på olika nivåer. Den primära uppdelningen i av-snitt följer normalt en standardiserad modell. I fråga om böcker kallar man deprimära avsnitten för ”kapitel”. Dessa är i sin tur uppdelade i underavsnitt (el-ler kapitelavsnitt). Man kan ha ytterligare en nivå i kortare uppsatser, i böckereventuellt två. Texten får alltså på detta sätt en hierarkisk struktur. En modellför rubriknumrering är i det närmaste standard. T.ex. står då ”3.2.4” för fjärdeunderunderavsnittet till andra underavsnittet till tredje (huvud)avsnittet (ellerkapitlet). Varje avsnitt (oavsett nivåer) skall ha en lämplig rubrik. Avsnittsindel-ning och rubriksättning är det mest påtagliga sättet att informera läsaren omtextens struktur. Dessa medel bör alltså utnyttjas på ett omsorgsfullt sätt.

Indelning i avsnitt med rubriker är också ett hjälpmedel under skrivprocessenför att hålla reda på hur man planerar sin text.

2.4 Olika specifika krav

Läroanstalter, redaktörer, lärare och förlag ställer ofta speciella krav på textens ut-formning. Se till att följa de instruktioner som givits! Olika ämnen kan också ha olikakonventioner. Dessa specifika krav brukar i synnerhet vara inriktade på följande saker:

• Utformning av litteraturhänvisningar och -referenser.

• Typografisk utformning.

• Utformning av självreferenser.

• Regler för stavning och förkortningar.

3 Vem är din läsare? Hur kommer läsaren att läsa?

Skriv utifrån en föreställning av vilka typer av läsare uppsatsen vänder sig till till!Akademiska uppsatser riktar sig ofta till läsare som är ungefär på samma kunskapsnivåsom författaren.

Uppsatser skrivs nästan alltid för sammanhang där de skall bli kritiskt bedömda.Kursuppsatser och examensavhandlingar är kunskapsprov. Forskningsartiklar granskasav sakkunniga som bedömer deras förtjänster. Den akademiska kunskapskulturen äralltså till sin natur värderande. Bara de teorier som tål en kritisk granskning kan göraanspråk på att ha ett vetenskapligt värde. En forskningsartikels uppgift är just att läggafram fakta i målet om ett stycke föregiven kunskap, att sammanställa och utvärderaargumenten för och emot. Du bör därför i första hand rikta dig till en tänkt skeptiskoch kritisk läsare. Direkt eller indirekt är det också du som författare som skall blibedömd.

2Mer omfattande material kan man med fördel placera i ett bihang.

6

I akademiska sammanhang vill man ofta skaffa sig en överblick över vad olikaforskare håller på med, ibland inom områden som man själv inte är expert på. Manbehöver också titta på många skrifter för att hitta just dem som är så relevanta fören själv att de förtjänar att läsas mer ingående. Detta innebär att ett vanligt sätt attläsa en uppsats är att skumma igenom den för att finna dess viktigaste poänger. Somakademisk författare bör man alltså skriva på ett sådant sätt att man lyfter fram justde insikter man nått fram till: De skall både vara lätta att hitta och presenterade på ettkoncist och lättbegripligt sätt. Räkna med att läsare av detta slag i första hand tittar ibörjan (syftet) och i slutet av uppsatsen (slutsatserna).

En läsare med djupare intresse är antagligen mer fokuserad på uppsatsens pro-blemställning, metodval, eller den lösning som läggs fram. Dessa punkter måste därförutvecklas på en mer detaljerad nivå. Detta slag av material hamnar typiskt i de inrekapitlen.

Läsning från pärm till pärm, som man läser en deckare, är ett otypiskt sätt att till-godogöra sig en akademisk uppsats. En akademisk artikel skall heller inte vara spän-nande på samma sätt som en dramatisk berättelse, utan svaret på frågan får gärnaavslöjas redan från början. Om man vet vilken slutsats som skall försvaras så är detlättare att förstå argumentationen.

4 Den akademiska uppsatsens grundkomponenter

Även om normerna för akademiska uppsatser är relativt stränga, så tillåter de ändå enmångfald av möjligheter. Uppsatsers omfång och originalitet kan variera. I ena ändenav skalan finns några sidor långa kursuppsatser vars frågeställning är intressant relativtkursens nivå. I skalans andra ände finns hela böcker (monografier) som redovisar fleraårs ”spjutspetsforskning”. Monografiavhandlingar för doktorsgraden bör vara av detslaget. Vanliga forskningsartiklar är kortare och mer specialiserade.

Det finns också akademiska texter som inte fullt ut följer normen för akademis-ka uppsatser, t.ex. läromedel, polemiska artiklar och populärvetenskapliga framställ-ningar. Dessa har ett mer indirekt förhållande till det vetenskapliga arbetet än reguljäraforskningsartiklar.

4.1 Syftet/frågan/problemet

Syftet med en uppsats är alltid att besvara en intressant, bra och i någon mån ny frå-ga. Det är i detta avseende som vetenskaplig-akademisk kunskapsbehandling skiljersig från ett rent registrerande av (föregivna) sanningar av det slag som t.ex. nyhets-journalistik, uppslagsverksartiklar, bruksanvisningar och läromedel i vanliga fall – ochmed rätta – exemplifierar.

Frågeställningen måste vara av sådan omfattning och natur att ett bra svar kan gesoch försvaras inom de givna ramarna. Detta innebär för det första att frågan överhu-vudtaget måste vara så specifik och precis att man kan angripa den på ett akademisktsätt. För det andra måste frågeställningen vara av en sådan svårighetsgrad att dettakan göras givet den praktiska ramen, d.v.s. de begränsningar som utgörs av tillgångenpå tid, arbetskraft och utrustning och det textutrymme som argumentationen får ta i

7

anspråk.Dessa krav kan leda till att frågeställningen måste formuleras på ett ganska kom-

plicerat sätt. Vissa begrepp kan behöva preciseras (operationaliseras). Speciella förut-sättningar måste kanske nämnas. Ofta bestämmer man sig för att göra vissa antagan-den, d.v.s. för att argumentera som om dessa vore givna sanningar. (På så sätt frånsägerman sig ansvaret för att visa att dessa antaganden bör betraktas som sanna.)

Frågeställningen skall också vara tillräckligt intressant (med tanke på samman-hanget). Ofta, men inte alltid, innehåller en uppsats ett resonemang om varför fråge-ställningen är intressant. En viktig aspekt av intressegraden är nyhet. Bra forskningtar fram svar som inte tidigare var kända eller lägger fram nya och bättre argumentför gamla slutsatser. Frågeställningen kan också vara av teoretiskt intresse på så vis attsvaret stöder eller försvagar en annan teori (som kan vara svaret på en ännu viktiga-re frågeställning). Problemet kan alltså gälla en liten del av ett större teoribygge. Enuppsats kan också gälla ett problem som är av mer direkt praktiskt intresse. Detta ärdet vanliga fallet i s.k. tillämpad vetenskap. Många frågeställningar är givetvis bådeteoretiskt och praktiskt viktiga.

Frågeställningar kan i princip motsvara både ja-och-nej-frågor och frågeordsfrågor.I det första fallet får man en uppsats som prövar om en hypotes (teori eller sats somär under vetenskaplig prövning) är korrekt eller inte. I andra fallet är frågeställningenav det slag som svarar mot frågeord som hur, varför, hur mycket, var, när, eller vem.Exempel på ja-och-nej-frågeställningar är Använder män och kvinnor, vad gäller svens-ka språket, konjunktionella adverb på samma sätt? och Finns det skäl att tro att flitiganvändning av svordomar tyder på en bristande social eller kommunikativ kompetens?Exempel på frågeordsfrågeställningar är Hur beskriver man bäst svenska huvudsatsersordföljd i en viss grammatisk teori? och Hur utvecklas tempusanvändningen vid första-språkstillägnande av franska?

Observera (igen) att syftet skall överensstämma med det man verkligen uppnått.Det kan vara så att man planerat sitt forskningsarbete utifrån ett visst syfte och att detman verkligen uppnått måste dokumenteras under att annat syfte.

4.2 Resultatet/svaret/lösningen

Det svar som en uppsats ger måste givetvis vara just ett svar på den frågeställningsom formulerats. En akademisk uppsats redovisar förvärvad kunskap som är direktrelevant med tanke på syftet. Forskningsinsatsens upplägg (metod) ger ofta en rikskörd av resultat. Om dessa är kvantitativa, så brukar de presenteras i tabeller.

En uppsats innehåller också en sammanfattande diskussion i slutet, ofta med ru-briken ”Slutsatser”. I denna framhålls de överordnade intressanta slutsatserna och detviktiga i argumentationen. Detta ställningstagande skall vara ett svar på den fråge-ställning som formulerats i uppsatsens början och det skall vara den slutsats som upp-satsens argumentation verkligen leder fram till. I relation till de samlade resultatenkan denna diskussion innebära en sovring och betoning av det viktiga. Resulten kanha presenterats i omfattande tabeller, och diskussionen kan då lyfta fram det som ärintressant i den rikedom av data som tabellerna innehåller. Diskussionen bör ocksåinnehålla en bedömning av med vilken säkerhet slutsatsen kan dras. Slutsatsavsnittetskall alltså binda samman uppsatsens delar och anknyta till de viktiga punkter som

8

tagits upp tidigare i uppsatsen.

4.3 Argumenten (utvärderingen)

I en uppsats skall man, som sagt, ta ställning för ett svar på den formulerade frågeställ-ningen. Argumentationen för det givna svaret är normalt den tyngsta och mest centralakomponenten i en uppsats. Det som kännetecknar akademisk och vetenskaplig kun-skapsbildning är att svaret stöds av goda, objektiva argument. Reproducerbarhet är enviktig aspekt av denna objektivitet. En annan person skall i princip kunna göra sammastudie som författaren och på så sätt pröva resultatet.

Förmågan att hitta och värdera argument är en avgörande del av all vetenskap-lig och akademisk kompetens. Teorin om denna aspekt av vetenskapligt arbete bru-kar kallas vetenskaplig metod. Särskilt betonas metodfrågor när det gäller empiriskforskning.

Förhållandet mellan frågeställning och svar, å ena sidan, och argumentation ochsäkerhetsgrad, å den andra, är en svår avvägningsfråga. Generella, allmängiltiga slut-satser är i sig mer intressanta, men betydligt svårare att försvara. En inskränkt, spe-cialiserad slutsats kan ofta försvaras med en mycket bättre argumentation, men ensådan slutsats kan vara relativt ointressant. Att finna fruktbara kompromisser i dettaavseende är en viktig del av det vetenskapliga arbetet.

4.4 Bakgrund

En uppsats måste också innehålla en hel del material av bakgrundskaraktär, som intedirekt utgör frågeformulering, besvarande eller argumentation, utan snarare redovi-sar kunskaper som uppsatsens bidrag vilar på. En akademisk forskningsinsats byggerpå tidigare forskning, och denna anknytning måste klargöras i uppsatsen. Bakgrunds-material som är av allmän relevans för hela uppsatsen samlas nästan alltid i (ett)separat(a) bakgrundsavsnitt. Mer specialiserat bakgrundsmaterial kan också placerasalldeles innan det kommer till användning, t.ex. som en inledning till huvuddelen avett visst argument. Det skall alltid vara tydligt vad som är bakgrund och vad som är”nyheter”. En genomgång av den vetenskapliga metod undersökningen baseras på ärockså en typ av bakgrundsmaterial. (Metodfrågor behandlas ofta separat.)

Bakgrunden ger en översikt över tidigare relevant forskning för att dels ange vilkendenna är och för att ge en sammanfattning som hjälp åt läsaren. Urvalet av bakgrunds-material måste därför ta hänsyn till den tänkta läsekretsen och uppsatsens utrymmes-begränsningar. Genom att förutsätta vissa kunskaper riktar man som författare in sigpå ett bestämt slag av läsare. Normalt finns det begränsningar på hur mycket platsman kan upplåta åt bakgrunden. Man är därför ofta tvungen att förutsätta betydandeförkunskaper hos läsarna. Det är samtidigt meningslöst att skriva introduktioner tillsådant som andra redan skrivit bra introduktioner till. I sådana fall är litteraturhän-visningar bättre. I alla händelser skall bakgrundsmaterialet vara en bakgrund till upp-satsens huvudsakliga innehållskomponenter, d.v.s. vara motiverat av frågeställningen,resultatet och argumentationen.

I ett sådant sammanhang kan det också vara lämpligt att införa (definiera) ochdiskutera viktiga mer ”tekniska” begrepp. Ett annat syfte kan vara att framhålla re-

9

levansen och aktualiteten hos den frågeställning som behandlas. Bakgrundsmaterialskall normalt vara neutralt refererande. Det återger typiskt ”gamla” sätt att argumen-tera. Dina egna ställningstaganden är viktiga, men de hör hemma bland metodval,resultat och diskussionsavsnitt.

Ett allmänt krav är att bakgrundsmaterial skall vara relevant. Det skall finnas därdärför att det gör det möjligt för läsaren att bedöma huvudargumentationen, t.ex. ge-nom att introducera begrepp som används, eller genom att belysa en hypotes genomatt jämföra den med alternativa hypoteser. Ju större arbete, desto mer bakgrundsma-terial kan ges plats. I en mindre uppsats, t.ex. en typisk kandidatuppsats, bör barai direkt relevant bakgrund ges. I en doktorsavhandling (monografiavhandling) bru-kar dock bakgrundsavsnittet utgöra en ambitiös översikt över forskningen inom detaktuella forskningsområdet. En lärobok, kan man säga, skiljer sig från en akademiskuppsats genom att bara innehålla ”bakgrundsmaterial”.

5 Allmänna krav

5.1 Inriktning mot forskningsresultat

Allt innehåll i en akademisk uppsats skall vara motiverat av dess huvudsyfte, som äratt ge ett av argument underbyggt svar på en huvudsaklig frågeställning. Uppsatsensdelar skall formuleras och presenteras utifrån ett resultatperspektiv. Uppsatsen läggeralltså fram det slutliga och lyckade resultatet av en forskningsprocess.

En akademisk uppsats skall alltså inte vara en berättelse om forskningsarbetetspsykologiska och tidsliga dramatik. Givetvis handlar själva denna process om att mant.ex. inspireras till att undersöka saker, söker efter litteratur, löser tekniska problem,väljer nytt ämne eller byter handledare. Sådana händelser, som ofta är avgörande ochlärorika tilldragelser i forskarens (examensarbetarens, doktorandens) arbete, är dockirrelevanta ur det resultatperspektiv som en akademisk uppsats bör anlägga.

5.2 Stringens

En uppsats skall vara mycket målmedvetet och tydligt strukturerad. Varje del i uppsat-sen skall vara motiverad av en genomtänkt plan för hur frågeställningen skall angripasoch svaret motiveras. Sådan logisk följdriktighet kallas stringens. Stringensen inne-bär att uppsatsens alla delar hänger ihop på ett bestämt sätt. Frågeställningen somformulerats skall besvaras. Argumenten som ges skall stödja just det svar som ges.Argumentationen skall hänga ihop. De premisser som argumentationen vilar på skallvara ”självklarheter” (se nedan), resultat som försvarats av andra (se nedan) eller au-tentiska data (se nedan). Lösa påståenden skall inte förekomma. Bakgrundsmaterialskall bara ingå i den mån det verkligen behövs för att frågeställningen eller argumen-tationen skall bli begriplig. Sammanfattningar skall vara just det.

Varje sak som sägs i uppsatsen skall uppfylla följande krav:

• Det behöver sägas givet den överordnade planen för uppsatsen.

• Det skall vara uppenbart för läsaren hur det passar in i planen.

10

• Bakgrunden till det som sägs skall vara given i den föregående texten, om deninte kan förutsättas ingå i målgruppens kunskaper. Ett alternativ kan vara atthänvisa till ett annat arbete som ger den nödvändiga bakgrunden.

• Uppenbara frågor som väcks av det som sägs bör kommenteras.

Ofta innehåller en uppsats kommentarer om strukturen, så att läsaren så lätt sommöjligt skall kunna se hur varje del passar in i helheten.

5.3 Objektivitet och saklighet

Frågeställningar, svar och argument skall formuleras på ett objektivt sätt. Detta inne-bär att resonemangen inte skall baseras på författarens personliga förhållanden ochåsikter. Det som sägs skall vara begripligt och argumenten hållbara även från andrapersoners synvinkel. Detta förhindrar inte att man tar ställning för ett svar på uppsat-sens frågeställning.

Istället för ett personligt perspektiv i stil med t.ex. jag tycker att. . . föredras ettopersonligt i stil med t.ex. detta argument talar för att . . . . Man kan notera att formoch innehåll kan skilja sig åt på denna punkt: Subjektiva åsikter kan formuleras satsersom låter objektiva och vice versa. Den akademiska uppsatsen skall på det stora helataget både vara och låta objektiv.

5.4 Precision

Stringens och objektivitet förutsätter i hög grad precision. Detta innebär att det somsägs skall vara så precist som möjligt, d.v.s. att man så långt möjligt undviker sådanvaghet och tvetydighet som gör frågeställningar, svar och argument obestämda. Denmöjliga graden av precision beror givetvis på vilken fråga man har ställt. Vissa frågorkan bara avhandlas på ett vagt sätt, och detta kan vara akademiskt acceptabelt. (Så-dana saker kan man diskutera för att upplysa läsaren och klargöra sin medvetenhetom svårigheten.)

5.5 Ärlighet och ”rakhet”

En uppsats, liksom god akademisk forskning överhuvudtaget, skall tjäna det ärligakunskapssökandets syften. Det viktiga är att redovisa en god argumentation. Even-tuella data skall vara autentiska. Denna aspekt måste vila på ett förtroende för denenskilde forskaren, ett förtroende som inte får missbrukas.

En uppsats skall ta ställning. Författaren skall ha nått fram till en ståndpunkt: Enfråga skall ha fått ett svar, som framstår som det mest troliga i ljuset av de data ochden analys som redovisas i uppsatsen.

Sannolikt vill författaren också framhålla värdet i det som han eller hon åstad-kommit, både av intresse för ämnet och för sin egen meriterings skull. En akademiskuppsats skall dock inte vara en propagandaskrift. Hållbarheten hos argumenten är vik-tigare än deras emotionella slagkraft. Retoriska knep bör därför inte användas för attförhöja övertalningskraften, i alla fall inte på ett sådant sätt att objektiviteten, klarhe-ten och stringensen får stå tillbaka.

11

Man bör inte heller vara överdrivet försiktig i sitt uttryckssätt. Det är ingen fördelatt undervärdera säkerheten i de slutsatser man drar eller att vara överdrivet blygsamnär man bedömer förtjänsterna hos det man åstadkommit. Det är givetvis en smaksaki vilken mån man vill följa Jantelagen, men den gyllene medelvägen är antagligen detbästa alternativet.

5.6 Källhänvisningar

Vetenskapliga resonemang utgår nästan alltid från befintliga teorier och andras slut-satser. En källhänvisning skall i varje sådant fall visa vilka källor man på detta sättförlitar sig på. Förekomsten av noggranna källhänvisningar i den löpande texten ochfullständig information om källorna i källförteckningen är ett typiskt drag hos akade-miska texter. Källhänvisningar skall ges till alla verk från vilka man tar sådana idéersom man ”använder” eller bemöter i sin egen argumentation. Det finns många skäl tilldetta:

• Först och främst skall man visa att utsagan ifråga har försvarats på ett annatställe och att det inte bara är ett löst påstående utan grund.

• Källhänvisningarna klargör att och hur ens egen forskning anknyter till andraforskares arbete. Och de visar (förhoppningsvis) att man är inläst på litteraturen.

• ”Äras den som äras bör” är också viktigt. Ens kunskapsmässiga skuld till källanskall erkännas. (När man ”stjäl” så att en annan författares text sätts in som ensegen begår man den försyndelse som kallas plagiat. Detta kan räknas som fuski examinationssammanhang.)

• Genom en källhänvisning visar man att man själv inte tar på sig hela ansvaretför utsagan. Man har litat till någon annans ord.

• Hänvisningar till litteraturen ger läsaren användbara läsanvisningar.

När det gäller ”allmängods”, d.v.s sådana begrepp och idéer som i stort sett al-la tänkta läsare känner till, behövs inte hänvisning till en källa. Om man vänder sigtill formella syntaktiker eller datorlingvister kan man t.ex. förutsätta att ”kontextfrigrammatik” är ett känt begrepp med välkänt ursprung (se avsnitt 6.2).

Hänvisningar till tidigare forskning kan vara av olika slag. Omodifierade sådanaanger att en utsaga stöds av källan. Markeringen se (eller cf) visar att källan inne-håller en relevant, men ej nödvändigtvis stödjande diskussion. Man bör även ge käll-hänvisningar till åsikter man bemöter eller på annat sätt diskuterar. Det är viktigt attkällhänvisningarna som ges är baserade på en god förståelse för vad som verkligensägs i källorna. Om man t.ex. anför en källa som stöd för en sats skall källan verkli-gen utgöra ett sådant stöd, annars uppstår ett hål i argumentationen, som kan luramottagaren. Att vara en god läsare ingår alltså i de akademiska plikterna.

Det vanliga sättet att referera till andras slutsatser är att återge dem på sitt egetspråk och – med viss försiktighet – med sin egen terminologi. Ibland är det viktigtatt man exakt återger vad källan säger. Källans formulering kan också vara så bra attman vill återge den. I sådana fall kan man citera, d.v.s. återge källans text ordagrant.

12

Ett citat skall alltid markeras med citationstecken (kortare citat) eller indraget stycke(längre citat). Man ger alltid en sidhänvisning när man citerar.

Hur mycket källhänvisningar man bör ha kan i de enskilda fallen diskuteras. Allahänvisningar bör givetvis vara klart relevanta. Om en utsaga stöds av många källorbör man hänvisa till de bästa. Denna bedömning måste grunda sig på sådant som käl-lornas ålder, spridning och utförlighet. Skrifter som inte är publicerade av förlag elleruniversitet, t.ex. föreläsningsanteckningar och utkast, liksom muntliga källor, hänvisarman endast till om de är viktiga och ingen någorlunda likvärdig publicerad källa finns.Mycket www-material är också av detta slag.

Ens källhänvisningar visar, som sagt, hur bra inläst på ett område man är. I mångafall (t.ex. doktorsavhandlingar och vid publicering) ställs stora krav på att källhän-visningarna skall avspegla kompetens och beläsenhet.

Ett vanligt system är att man använder förkortade källhänvisningar (t.ex. namnplus årtal plus eventuell särskiljande bokstav) i texten och en fullständig lista med re-ferenser som ett eget avsnitt i slutet av uppsatsen. I så fall skall alla källor som manhänvisar till finnas fullständigt specificerade i referenslistan. Och alla verk i referens-listan skall det finnas en hänvisning till. Detta bör man ha noggrann koll på. Sidhän-visningar är alltid värdefulla, särskilt om man har att göra med längre verk (och, somsagt, obligatoriska vid citat).

5.7 Språkbruk

En uppsats har ofta ett ”svårt” innehåll. Detta motiverar en viss grad av språklig kom-plexitet, d.v.s. tekniska ordval och avancerad satsfogning. Den allmänna regeln är dockatt man skall uttrycka sig så att texten blir så lätt att läsa som möjligt. Allmänt settföredras en ganska torr, formell stil i uppsatser, vilket delvis är en konsekvens av degrundläggande normerna.

Språket i en uppsats skall följa etablerad skriftspråksnorm. Ordvalet, syntaxen ochstilen skall normalt vara av sådana slag som man förknippar med sakprosa. Man skallanvända begrepp som man behärskar. Texten skall vara oklanderlig i dessa avseenden.Författaren skall alltså ha läst sin text noggrannt och rensat bort språkliga brister.

Att skriva riktigt bra är förstås svårare än att skriva korrekt. När du formulerar dintext är det viktigaste att du underlättar för läsaren att begripa vad du menar. Baradet är en utmaning. Komplicerade konstruktioner och svårbegripliga ord är därfören stilistisk brist, om de inte är motiverade av innehållet. Ovana författare tenderaratt skriva onödigt långa meningar. Skälet till detta är antagligen att samordning ochunderordning ligger nära till hands som medel att skapa sammanhang. Det är nästanalltid lämpligt att försöka dela upp långa meningar. En god text undviker också diverseestetiska skavanker, som fula upprepningar och omotiverad stilistisk ojämnhet.

Om du verkligen vill bli bra på att skriva så måste du vinnlägga dig om det och övapå saken. Och så måste du se till att läsa mycket och uppmärksamt, så att du kan dranytta av goda förebilder och avskräckande exempel.

I ett bihang har några ord som är viktiga vad gäller presentation av akademiskargumentation samlats.

13

5.8 Begrepp och terminologi

På det stora hela skall man sträva efter att så långt möjligt använda etablerade termerför tidigare kända begrepp. Följ auktoriteterna! Viss terminologi kan man räkna somallmängods. Använder man icke allmänt kända begrepp från andra författare skall manange källorna där begreppet definieras och/eller klargörs. Dessa nycklar till begreppetsinnehåll behöver kanske också återges i uppsatsens text.

Om man skriver på t.ex. svenska, så måste man kanske finna lämpliga motsva-righeter till engelskspråkig terminologi. Enligt konventionell språklig estetik bör mananvända svenska motsvarigheter till de engelska orden. Givetvis bör man då leta uppoch använda etablerade översättningar så långt sådana finns att tillgå. I många fallkan man själv göra bra översättningar, men det kan fordra en del eftertanke. Det ärdock bättre att låna in ett engelskt ord i den svenska texten, än att använda en dåligöversättning som försvårar för läsaren.

Man kan också införa egna tekniska begrepp. Detta skall motiveras av att tillgångenpå begreppet gör framställningen bättre strukturerad. Välj term med omsorg! Normaltkrävs en definition av det nya begreppet.

I vissa sammanhang måste man operationalisera begrepp, d.v.s. sätta upp kriteri-er för hur de skall tillämpas i det konkreta forskningsarbetet. Detta gäller främst vaga,allmängiltiga begrepp. De preciseras för att möjliggöra den aktuella studien, men manundviker att hävda att denna precisering är en allmängiltig definition. En dålig opera-tionalisering leder till tveksamma resultat.

Om man exempelvis skall göra en jämförande studie av användningen av svor-domar i några olika språk, är man tvungen att precisera hur man skall avgöra vilkauttryck som är svordomar, eftersom begreppet i sig är relativt vagt.

5.9 Självreferens

Konventionerna för självreferens – till textens jag – varierar mellan olika ämnen ochstilar. Användning av pronomen i första person singularis (jag/mig/min) är i mångafall att rekommendera, men man bör se till att deras frekvens blir måttlig. När fleraforskare är inblandade blir pronomen i första person pluralis (vi/oss/vår) naturliga,och dessa accepteras i fler sammanhang än vad första person singularis gör.

Det är också vanligt att ett objektivt perspektiv skapas med hjälp av passiva ochopersonliga konstruktioner. I stället för jag tycker att hypotesen X bör avvisas, eftersommina data visar. . . . skriver man hypotesen X bör avvisas, eftersom data visar. . . . Gene-rella rådet: Gör det så lätt som möjligt för din läsare att begripa vad du menar.

6 Mer om uppsatsens innehåll

6.1 Vetenskaplig metod

Inom ämnet vetenskaplig metod går man teoretiskt igenom hur olika typer av kun-skapssökande och argumentation fungerar. I en uppsats diskuterar man ofta ingåendede metodologiska aspekterna av den forskning som presenteras. Ett ”metodavsnitt”förbereder alltså då den konkreta argumentationen utifrån en forskningsprocess, där

14

datainsamling och -bearbetning ingår.En stor del av forskningen, både inom naturvetenskap och humaniora, är empi-

risk. Detta innebär att argumentationen utgår från uppgifter om verkliga konkretaförhållanden, s.k. empiriska data. Dessa kan ha kommit både från ”passivt” obser-verande (fältstudier) och från experiment. Behandlingen av data är en mycket viktigfaktor i empiriska studier. Man skall noggrannt redovisa hur man samlat in, bearbetatoch analyserat sina data.

Det vetenskapliga värdet av empiriska undersökningar beror bl.a. på hur mycketdata som samlats in och hur representativa data är. Om man har för lite data kan desamband man hittar bero på slumpen. Om de gäller ett snävt urval av fall finns riskenatt de inte belyser den fråga man har ställt. Stora empiriska undersökningar som gäller”svaga” samband förutsätter sofistikerade statistiska resonemang och beräkningar.

En uppsats kan vara baserad enbart på andras resultat, utan att redovisa någon nyempirisk undersökning. Dess originalitet kan ligga i att den klargör samband och nårfram till nya, intressanta slutsatser. Det finns även uppsatser (inom t.ex. matematiken,logiken och datorlingvistiken) som är rent teoretiska studier av formella system ochutan direkta empiriska anspråk.

6.2 ”Självklarheter”

De utsagor som argumentationen utgår ifrån kommer att vara av olika slag. Data kom-mer från observationer av själva fenomenet man studerar. Andra påståenden kan stöd-jas av i texten redovisade argument. Stödet kan också ges i en annan källa, till vilkenman hänvisar. Förutom satser för vilka olika typer av stöd redovisas, måste det finnassådana som man bara tar för givna, utan att ge eller hänvisa till stödjande argument.Om en sådan sats i sammanhanget rimligen kan ifrågasättas, så föreligger en lucka iargumentationen. Sådana ”lösa” påståenden visar att argumentationen är bristfällig.

Man undviker lösa påståenden genom att ge egna argument eller hänvisa till and-ras. Om detta inte går, kan man försvaga frågeställningen genom att deklarera att mangör ett visst antagande. På så sätt sänker man ambitionsnivån till att besvara en fråga,under förutsättning att antagandet är korrekt. Därmed ställer man s.a.s. antagandetutanför diskussionen.

Normalt vilar givetvis en argumentation i viss mån på satser för vilka inget stödredovisas. Diskutabla, lösa påståenden bör, som sagt, undvikas, men man måste tillåtasig att räkna med att vissa utsagor är ”självklarheter”. Sådana bör vara så säkert sannaatt det – i sammanhanget – är relativt meningslöst att problematisera dem. Dessutombör det vara så att den avsedda läsekretsen sannolikt håller med om detta. Det somi ett sammanhang är en ”självklarhet” kan dock i ett annat sammanhang vara denhypotes vars sanningshalt prövas.

Exempel: I grammatiken räknar man det ofta som självklart att fraser och satserbestår av ord som står i syntaktiska relationer till varandra. Det är vanligt, när manskriver om formell semantik, att man räknar det som självklart att naturligt språkär kompositionellt. Båda dessa antaganden kan i andra sammanhang diskuteras ochifrågasättas.

15

6.3 Tyngden hos argument

Det är viktigt att vara medveten om att argument har olika styrka. Många frågor kanbara ges svar som stöds av relativt svaga argument. Svaren blir alltså tentativa, vil-ket innebär att man erkänner att vidare studier kanske kan kullkasta ens slutsatser. Iakademiska sammanhang bör man alltid bedöma arguments styrka.

I den sammanfattande diskussionen i en uppsats bör man ta ställning till de vikti-gaste argumentens styrka och vilken säkerhetsgrad man bör tillmäta uppsatsens argu-mentation i sin helhet.

Bedömningen av arguments styrka skall vara realistisk. Man skall dra slutsatsermed den grad av säkerhet som argumenten stödjer. Man skall varken vara överdrivet”självsäker” eller ”blygsam”.

Det är, som sagt, bara i undantagsfall som man kan bevisa sin sak, d.v.s. föra framså bra argument att det svar man ger kan betraktas som säker kunskap. Riktiga bevisförekommer främst i deduktiva vetenskaper, som logik och matematik. I empiriskavetenskaper är det ofta så att man bara kan peka på omständigheter som utgör ettbegränsat stöd för det svar man tar ställning för.

6.4 Hur mycket argumentation?

En annan bedömningsfråga är hur många argument man bör ta upp och vilka, ifallman måste sovra. Den generella principen är givetvis att starka argument är viktigareän svaga. Om det finns starka argument kan de svaga vara ganska ointressanta. Omdet endast finns relativt svaga argument, kan de ändå ibland tillsammans tydligt pekaåt ett håll. I så fall kan det vara relevant med ganska många argument.

I en uppsats är det viktiga att ärligt och tydligt redovisa sin argumentation. Starkaargument först, svaga senare (om de är relevanta) är den naturliga ordningen. Reto-riska knep, som att försöka drämma till med sitt trumfkort mot slutet, och liknande,bör undvikas.

6.5 Friare komponenter

En uppsats kan inledas av en kort lite friare passage, som leder fram till formuleringenav den huvudsakliga frågeställningen. (Man kan också börja lite ”torrare” med attdirekt ange frågeställningen.)

En uppsats kan avslutas med en kortare friare betraktelse över det man lärt sig. Ettvanligt inslag är att man diskuterar vilka viktiga obesvarade frågor som ”står i tur” förforskningen att angripa.

I övrigt skall parentetiska anmärkningar förekomma i mycket liten utsträckningoch bara i de fall de inte stör och verkligen tillför något av värde. (Fotnoter är en braplats för inte direkt nödvändiga inskott.)

7 Olika funktioner hos utsagor

Detta avsnitt handlar om några olika typer av delvis överlappande funktioner somsatserna (i logisk mening) i en uppsats kan ha. Det är viktigt att hela tiden ha klart

16

för sig varför man skriver det man gör och varför man placerar det i den ordning mangör. Det är också viktigt att detta är uppenbart för den tänkte läsaren.

7.1 Allmänt om argument

De argument som ges i en uppsats skall alla ytterst stödja det svar som ges på denhuvudsakliga frågeställningen. En argumentation har ofta en hierarkisk struktur, d.v.s.vissa argument utgår från satser som i sin tur stöds av underordnade argumentationer.

Förmågan att analysera, bedöma, bemöta, förbättra och producera argument ärsjälva kärnan i all akademisk kunskapsbildning. Detta är inte platsen för en ordentligöversikt över ämnet. Det bör dock framhållas att det i varje enskilt fall är viktigt attha en förståelse för vilken typ av argumentation man använder och hur den typenfungerar. Olika slag av argument leder till olika slag av säkerhet och kräver olika typerav försiktighet.

7.2 Data

Data är utsagor om hur det förhåller sig med enskilda fall. Man utgår från att de verk-ligen avspeglar sanningen. Detta antagande bör ha underbyggts i metoddiskussionen.Data härrör normalt från olika typer av observationer, ens egna eller andras. I systema-tisk empirisk vetenskap hanteras data ofta på ett mycket strikt sätt. I alla sammanhangbör det klart framgå vad som är data. Vad gäller data är forskningsetiken mycket viktig,eftersom utomstående vanligen inte i efterhand kan kontrollera hanteringen bakomdem. Det hänger på alltså på forskarens heder att de verkligen tagits fram på det sättsom redovisats.

Exempel: I lingvistiken är autentiska språkprov från autentiska samtal och texteren viktig typ av data. I många delar av lingvistiken anses språkbrukares intuitionervara viktiga data. I en syntaxargumentation utgår man ofta från (s.k. intuitiva) dataav typen ”X är en grammatisk sats i språket Y ” och ”X är inte en grammatisk sats ispråket Y ”.

7.3 Bemötande av motargument

Om man vet att andra författare argumenterat mot det man själv argumenterar för,eller om man själv kan tänka ut intressanta motargument, så kan det vara lämpligt attta upp några av dessa motargument (hänvisa!). Diskussionen av motargument kom-mer att belysa den egna ståndpunkten och visa hur ens eget resonemang är relaterattill andras resonemang och till annan forskning. Bemötande av motargument är etteffektivt medel för att visa sin egen beläsenhet och bristerna i ”motståndarlägrets”resonemang.

Ett motargument bemöts vanligen genom att man redogör för hur det ser ut ochsedan förklarar varför det inte är tillräckligt starkt eller vad som är fel med det. Denhuvudsakliga frågeställningen i en uppsats kan vara om ett visst argument för en vissståndpunkt är hållbart. Själva bemötandet kan då bli huvudargumentet i uppsatsen.

Relevansen av att bemöta motargument beror på hur intressanta de är och på hursannolikt det är att den tänkte läsaren skulle låta sig övertygas av dem.

17

Innan man bemöter ett motargument skall man hitta dess bästa form, d.v.s. denform hos argumentet som ger det mest styrka och alltså gör det så svårt som möjligt attbemöta. Det är alltså fel att underlätta sitt bemötande genom att angripa en försvagadform av motargumentet ifråga.

7.4 Exempel

Förståelsen av definitioner eller andra typer av generella utsagor kan ofta underlättasgenom att man ger exempel, d.v.s. illustrerar deras konsekvenser för enskilda fall.Det skall alltid vara uppenbart vad ett exempel är ett exempel på. Definitioner ochgenerella utsagor skall dock alltid vara fullständiga och begripliga utan exempel.

7.5 Läshjälpskommentarer

Kommentarer i en uppsats som gäller dess egen struktur kan vara till hjälp för att orien-tera läsaren (och författaren) i texten. Det är vanligt att en ”översiktsplan” ges i börjanav uppsatsen (i slutet av huvudavsnitt/kapitel 1). Mindre kommentarer kan skjutas invar som helst i textmassan. Exempelvis kan man använda adverbet exempelvis för attvisa att man ger ett exempel. Interna hänvisningar kan också hjälpa läsaren.

18

Bihang: Några vanliga skavanker

Spretigt syfte: Uppsatsen skall struktureras utifrån ett bestämt syfte. Ett vanligt ochgrundläggande fel är att flera syften framträder. Läsaren får då intrycket att duinte riktigt vet vad du vill åstadkomma.

Avvikelser från syftet: Uppsatsen följer inte det syfte som du har angivit.

Ej underbyggda påståenden: Författaren gör påståenden vars sanningshalt är tvivel-aktig och utan underbyggnad.

Inledande blaj: Inled inte din uppsats med blaj, t.ex. allmänna observationer. Man serofta inledningsavsnitt där författaren närmar sig sitt ämne via trivialt allmängods(t.ex. en översikt över IT-utvecklingen under de senaste decennierna). Sådantmaterial gör givetvis störst skada om det placeras just där man kan förvänta sigmaximal uppmärksamhet från läsarens sida. Ett gott råd är alltså att man redaninledningsvis snabbt kommer in på det som är uppsatsens verkliga ärende.

Irrelevant bakgrund: Bakgrunden inför begrepp och teorier som inte kommer tillanvändning.

Dokumentation av övergivna planer och arbetsmoment: En akademisk uppsats re-dovisar en färdig insats. Diverse övergivna planer och arbetsmoment som intebidragit till det färdiga resultatet skall normalt inte beskrivas i uppsatsen.

Dokumentation av diversearbete: Man skall alltså inte bara bunta ihop en samlingdisparata arbetsuppgifter och dokumentera dem. Det är mycket vanligt att enpersons arbetsuppgifter inom ett projekt eller på ett företag tjänar olika syften,och att flera av dessa inte är lämpliga att bygga en uppsats på.

Återkomster till samma sak: Om du återvänder till en viss punkt, så bör du övervägaom inte texten kan förbättras genom att diskussionen av denna sak samlas påett ställe.

19

Bihang: Några viktiga ord

Det finns ett antal mycket viktiga begrepp som handlar om data, teorier och veten-skapliga resonemang. Dessa bör användas på ett strikt sätt. Detta är en lista på någraviktiga ord, som delvis används på ett annat sätt än i vardagslag (t.ex. förklaring).

Teori: Ett organiserat system av utsagor (om en viss sak).

Data: Se avsnitt 7.2.

Hypotes: Utsaga som någon hävdat och/eller som man själv skall bedöma. Det läm-nas öppet huruvida en hypotes är sann eller falsk. Skillnaden mellan en teorioch en hypotes är att teorin är större och mer allmängiltig. En hypotes är oftaen utsaga som skall förstås mot bakgrund av en teori.

Premiss: En utsaga som man betraktar som en given utgångspunkt för ett resone-mang.

Konsekvens/följd: En utsaga/förhållande som följer ur en uppsättning andra utsa-gor (teori)/förhållanden. Relativt vagt begrepp. Logisk konsekvens är ett viktigtspecialfall.

Slutsats: En utsaga som följer ur ett antal premisser. Termen används dock oftast ibetydelsen ”huvudsaklig konsekvens” av ett resonemang.

Bevis: Argument som ställer en utsaga utom tvivel. Se avsnitt 6.3.

Belägg/evidens: Argument som talar för att en utsaga är sann. Denna typ av argu-ment är mycket vanligare än bevis, eftersom bevis endast kan anföras i speciella,oftast formella, sammanhang.

Förklaring: Förklaringen till ett faktum (som kan vara ett datum) är en redogörelseför hur detta faktum är en (logisk) konsekvens av mer generella principer (teori).(Ordet förklaring används i vardagslag dock mest i betydelsen klargörande, t.ex.i uttrycket ”förklara vad man menar”.)

Klargörande/explikation: Ett klargörande är en utsaga som hjälper till att göra bety-delsen hos ett ord eller en utsaga mer begriplig eller mer precis. (Man förklararalltså vad man menar.) När man klargör (eller explikerar) en utsaga eller ettbegrepp minskar man alltså dess oklarhet eller vaghet.

Definition: I vetenskapliga sammanhang brukar man med definition mena ett klar-görande av ett visst begrepp i form av var för sig nödvändiga och sammantagettillräckliga villkor. Detta är ett medel för att eliminera onödig vaghet.

Kriterier: Praktiskt tillämpbara villkor som någonting måste uppfylla för att falla un-der ett visst begrepp. En uppsättning kriterier är besläktade med en definition,men mer ”praktiskt” inriktade, och ofta formulerade utan anspråk på att fångakärnan i ett begrepps innebörd. Man kan också tänka sig att kriterier ger säm-re än 100 %:s korrekthet, medan en definition aldrig får släppa igenom någramotexempel.

20

Exempel: Ett konkret fall (kan vara ett datum) i vilket en generell utsagas konsekven-ser visar sig.

Motexempel: Ett konkret fall (kan vara ett datum) i vilket en generell utsaga visarsig ha osanna konsekvenser.

Precision och ”recall”: Utvärderingar av tekniska lösningar brukar baseras på expe-rimentella data. Man provar lösningen ett visst antal gånger under olika förhål-landen eller på olika fall och jämför utfallet med något slags facit. Värderingari termer av precision och recall är ett exempel på detta. De tillämpas då manskall utvärdera procedurer för att finna objekt av ett visst slag. Proceduren pe-kar alltså ut föregivna exempel på en viss kategori. Precision är då andelen avutpekade objekt som är av den avsedda kategorin, medan recall är andelen avde verkliga objekten ur kategorin som pekas ut. Ett mer konkret exempel: Vi harkonstruerat en metod för att hitta egennamn och applicerar den på texten ”Pelleoch Lisa träffade honom hos Kalle”. Om då ”Lisa” och ”honom” pekas ut, så ärprecision 50 % (ett verkligt egennamn av två utpekade) och recall ca 33 % (ettegennamn av tre pekas ut). Givetvis måste man ha större textmängder för att påett mengsfullt sätt testa en sådan procedur. Mer sofistikerade mått används ofta,t.ex. sådana som sammanväger precision och recall.

Tränings- och utvärderingsdata: En viktig sak, då man utvärderar procedurer ge-nom att testa dem på en samling data, är att dessa data är ”osedda”. Dettainnebär att procedurkonstruktören inte får ha utgått från dessa data, eller attproceduren har tränats automatiskt på dem (träningsdata). Ofta utgår man fråndata vid konstruktionen av en teknisk lösning, och då fungerar den ju särskiltbra just för dessa. När man sedan skall utvärdera lösningen, så måste man hanya, fräscha data, som är representativa för det problem man avsett att lösa.

21