ALPACKA NYTTNR 3 / SOMMAR 2012FRÅN SVENSKA ALPACKAFÖRENINGEN

Svenska Alpackaföreningen är rikstäckande. Den är ideell och medlemsstyrd. Föreningen arbetar med utbildning, rådgivning, seriös avel och god djurhållning. Vidare med relationer mellan alpackaägare samt svensk och internationell expertis och arrangerar utställningar.

Ordförande har ordet

Våren och sommaren har för föreningens del dominerats av diskussioner utifrån misstankar om TB hos en svensk alpackabesättning.

Fakta är att två alpackor avlivats, efter test hos en av våra medlemmar. Vi vet nu, efter att alla analyser redovisats, att de avlivade djuren inte var TB – smittade.

Låt oss först slå fast att allt måste göras för att förhindra att TB kommer till våra alpackor. Men det förutsätter säkerhet i alla bedömningar och tester. Det är oacceptabelt att alpackor riskerar att avlivas på grund av otillförlitliga testmetoder.

En synnerligen intensiv och befogad debatt pågår nu, om tillförlitligheten hos använd testmetod. En fråga som kraft-fullt har engagerat flera medlemmar. Involverade i denna diskussion är Jordbruksverket, Statens Veterinärmedicinska anstalt, Svenska Djurhälsovården, Alpackaföreningen och en grupp av våra uppfödare som importerat alpackor från England.

Sverige har i år introducerat en ny testmetod för att upptäcka TB hos alpackor. En mängd fakta om de den nya testmetoden har kommit fram efter det drastiska avlivningsbeslutet.

För egen del kan jag konstatera att mina kunskaper på området är små. Men det är ett omfattande faktamaterial som jag fått del av under sommaren. Enligt min bedömning kräver det en ingående granskning, diskussion och ett ifrågasättande av testmetoden. Referenser från motsvarande tester i England visar på att ett betydande antal alpackor, som reagerat positivt med samma testmetod, har avlivats och i nästan samtliga fall visat sig vara TB – fria.

Jordbruksverket aviserar nu test av samtliga alpackor importerade från England. Om de fakta som kommit fram under sommaren stämmer kan det innebära att ett större antal alpackor i Sverige kommer att avlivas. En förklaring till att de reagerar positivt på det nya testet kan vara den metod som tidigare tillämpats med hudtester. Den kan ge antikroppar som den nya metoden reagerar på genom att ge positivt utslag. En för mig helt ohållbar situation om den stämmer.

Alpackaföreningen arbetar nu för nya överläggningar med berörda parter. Vederhäftiga fakta måste fram och liggatill grund för val av framtida åtgärder. Redan nu råder i princip importstopp från alla länder. Det är en situation vi kan leva med om den är klart tidsbegränsad och kopplad till att kunskapen om sådana testmetoder utvecklas som gör att vi kan förlita oss på att allt gjorts för att undvika felbedömningar.

Alpackor får inte avlivas på osäker grund. Ulf ÅbergOrdförande

Bild sid 1 Ack, dessa varma augustidagar, den som ändå kunde ta av sig kappan

Rapporter från arbetsgrupperAvelsgruppen

Vi arbetar mot målet att kunna presentera ett konkret förslag till registreringsrutiner på kommande årsmöte.

Det är väldigt många detaljer som ska vridas och vändas på för att se vad som blir bäst för oss här i Sverige.

Vi kommer att träffa en representant för den engelska registraturen under tidig höst för att kunna borra mer i för- och nackdelar med det engelska registret och deras rutiner.

Vi tittar också på hur DNA-proverna ska hanteras rent praktiskt och vilka regler som ska gälla. Som sagt, det är väldigt många detaljer som ska gås igenom och det gäller också att försöka tänka både på kort och lång sikt.

Ullgruppen

Nytt grepp vid nästa alpackautställning:

Vi kommer att samordna ullutställningen och den sedvanliga alpackautställningen.

Ullutställningen, icke publik, kommer att genomföras dagen innan.

På alpackautställningen kommer fällarna att visas upp, med utställningsresultat och rosetter.”Se men inte röra” kommer förstås att gälla.Det här ger möjlighet att inte bara se på djurens vackra exteriör i ringen utan att även på nära håll studera dess ull.

Passa på att visa upp din alpacka lite extra. Inte för sent att anmäla sig, se vår hemsida.

Styrelsen angående information

Den öppna diskussionen är en viktig fråga för föreningen. Styrelsen har beslutat att kraftsamla dialogen till det egna diskussionsforumet. Förhoppningsvis skall det kunna sättas i drift under hösten. Det som återstår är några delar i den tekniska lösningen.

Hemsidans medarbetare behöver förstärkningVi söker förstärkning till Nadine Olsson som håller i tekniken bakom hemsidan. En engagerad person som redan har kunskaper eller vill satsa på att utveckla dem inom områden som Wordpress, Javascript och Html- kodning. Hör av dig till Nadine ……

Till Alpacka Nytt behöver vi hjälp med inspirerande och intressanta artiklar.

Alpackor och Pyreneerhundarav Ann o Janne Rosendahl KarlssonLitslena Hallarby Grillby Vi köpte 2010/2011 en avstyckad gård ca. 12 km väster om Enköping där det fanns en maskinhall och en loge. Vi byggde bostaden och flyttade in mars 2011.Har ett gemensamt intresse för djur. När vi flyttade in på gården fanns 2 hundar med. På våren 2011 kom Ann hem en dag och meddelade att nu ska VI skaffa Alpackor. Vad är det för djur??En arbetskamrat till Ann berättade att hon gått en kurs på Österlen ang. Alpackor och skötsel. Vi blev direkt intresserade och insåg att vi hade vad som krävs för att några alpackor ska få det bra.

Till en början ville vi ha dessa vackra betesdjur som lite av livets krydda, lite vardagslyx för ögonen och själ på vår gård och hålla landskapet öppet, mer än till avel, ull och försäljning. Vi blev mer övertygade om våra möjligheter efter att vi fått kontakt med en uppfödare i Skåne. I all hast, fram med verktyg och material. Byggde ett stall i en del av maskinhallen. Stängslade och så var allt klart. Nu saknades bara djuren. For ner tidig höst till Skåne (en resa på ca 60 mil, enkel) med bil och lånad hästtransport av större modell.Vi togs emot med varm hand. Blygsamt efter att ha iakttagit hur fint ordnat det var på gården, ville vi se ut 3 hingstar. Med ett vänligt skratt fick vi veta att, med så stor transport har ni ledigt plats för 8 djur. Resultatet 5 hingstar 2-3 år gamla lastades och hemåt det bar. Vi kände att de får vara hingstar så länge deras umgänge med varandra går bra. Hittills har allt gått bra och vi har inte observerat några större konflikter. De brottas och omväxlande under en kort tid jagar de varandra utan att någon får stryka på foten. Vi har utrymme och har förberett om problem skulle uppstå så man måste sära på dom i olika hagar och stall. Vi är inte heller främmande för en kastrering.  Vi stormtrivs med våra alpackor och på kvällar och helger nu under sommarmånaderna har de även möjlighet att komma upp från hagen och vara med oss runt huset. Det känns som om det är gården och alla där boende som är omgärdade tillsammans. 

Under vår ännu korta tid med djuren (hundarna + alpackorna) har vi funderat över rovdjursangrepp. På en gård några km bort har lodjur rivit får. Vi läste mycket om olika hundraser och konstaterade att Pyreneérhunden har goda egenskaper så som boskaps-vaktande hund. Även här inför inköp läste vi mycket och kontaktade olika uppfödare inför beslut. Hundstall och hundgård byggdes. 2 st. 9 veckor gamla ”pyrrar” bröder hämtades från trakten av Norrköping. Hundarna kom hem i mitten av maj.

Jag bodde i hundstallet med hundarna i 3 veckor. Allt för att befästa ledarskapet och socialisera hundarna.

Valparna vägde 9 kg. och i skrivande stund väger de 25 kg. Växer så det knakar. Kommer fullt utväxta att väga ca 60 kg. Vi började omgående inskolning hund/alpacka. Från början utan fysisk kontakt. Alpackorna var från början reserverade men ej rädda. De var redan innan vana med våra sällskapshundar som alltid har varit med vid utfodring och skötsel. Man tycker att en lekfull valp som sedan får den första fysiska kontakten skall börja jaga/driva ett djur som drar sig undanmen det hände aldrig. När det gäller pyreneerhunden har den inte den egenskapen utan uppträder med lugn inför möten med andra djurslag.

Vi har fortfarande kontroll över hur inskolningen fortlöper och skiljer djuren när vi inte finns till hands. Målet är att de innan höstens slut skall känna sin roll som boskapsvaktare samt även ha den sociala kontakten och närvaron med hela familjen och vara en gårdshund.

Att de börjar känna sin uppgift fick vi kvitto på en natt vid Halvtvå-tiden; Kraftiga skall från hundgården som ligger i anslutning till alpackorna. Yrvaket kikar jag ut. Vad är det på gång? Det var en nyfiken räv utanför hägnet som fick bråttom bort över åkrarna. Vi kan redan efter vår korta tid som alpackaägare varmt rekommendera dessa jättehärliga djur för andra som har möjligheten. Den arbetstid för djuren som krävs finns, det är bara att strukturera dagen. Djuren ger så mycket tillbaka så arbetstiden är försumbar.

Inför inköp läsa och titta så mycket som möjligt.

Försöka hitta en uppfödare som man känner förtroende för, som kan förklara och ge råd och stöd hur man bäst sätter samman olika djur beroende på vad man har för tanke bakom det hela.

Vi tycker att vi har en trygghet i supporten vi får av vår uppfödare. Ann & Jannes Ark är under ständig förändring och planer för framtiden finns för fler och större hagar, fler djur, på tur och först ut blir nog Löparankor och Hedemorahöns.

Var det slutar till sist vet ingen, allra minst vi själva.Vem vet om och när de första stona kommer.  

Svenska Alpackaföreningen: www.alpackaforeningen.se info@alpackaforeningen.sePlusgiro nr. 30 47 93-3 Organisationsnummer: 868401-2522Ordförande: Ulf Åberg 0415-150 51 ulf@continuum.seV ordförande: Hans Sternerup 0505-313 67 hans.sternerup@telia.comKassör: Hans Sternerup 0505-313 67 hans.sternerup@telia.comSekreterare: Peter Leijon 0455-61 99 88 peter@hogalund.se Webbansvarig: Nadine Olsson 073-831 81 87 vowwen@hotmail.com

Alpacka NyttCopyright © alpackanytt

Redaktion: Bitte Åbergbitte@continuum.seÅsa Svensson asahelen@telia.com

Nästa nummer av Alpacka Nytt – HöstDetta nummer kommer att handla om;Stängsel, vatten, stallar samt övriga behov för en alpackaägare.

Föreningen har inga praktiska möjligheter eller önskemål att utöva kontroller på plats. Men det bör finnas en möjlighet att återta en certifiering. Det kan aktualiseras om köpare visar att säljaren inte följer sitt åtagande och föreningen vid kontakt med säljaren finner att så är fallet.

Det finns medlemmar som har invändningar mot en certifiering. En sådan är att föreningen varken kan eller skall involveras i bedömningar av enskilda uppfödare. Konkurrensen är fri och det är upp till uppfödare/säljare att själva ta ansvar för djurhållning och försäljning. Vidare att föreningen saknar möjligheter att kontrollera den praktiska tillämpningen av en certifiering.

Uppdraget från årsmötet var att hantera detta skyndsamt. Tidsperspektivet är att det skall vara färdigt under 2012 och introduceras från 2013.

Nu pågår arbetet med att omforma koderna/rekommendationerna till ett sammanhållet kvalitetsprogram. Det skall kompletteras med den praktiska hanteringen av en certifiering och de regler som skall gälla för detta.

Vi förstår att det kan finnas flera åsikter om detta förslag. Det gäller inte minst ambitionsnivån på kvalitetsprogrammet och tillämpningen av en certifiering. Vi välkomnar alla tips som hjälper oss att finna en framkomlig väg som kan accepteras av våra medlemmar. Kontakta eller maila snarast till styrelsen. Tack på förhand.

Styrelsen söker support En av föreningens större åtaganden är den nationella utställningen. En viktig verksamhet som också är mycket resurskrävande. Detta gäller personella insatser från inledande planering till start och genomförande, men också finansieringen.

En utvärdering pågår och arbetet med att välja framtida upplägg har inletts. Det finns ett antal frågor på agendan:

- Nationell utställning varje eller vartannat år. Arrangemangets längd, skall det vara mer än en dag? Hur många alpackor kan hanteras? Möjligheter för domaren att ge utlåtanden om fler alpackor. - Ullutställning och alpackautställning i kombination- Regionala utställningar.- Fysisk plats/platser för utställning. - FinansieringUtmaningen för 2013 är förutom vägvalen att få fram betydligt mer av insatser för finansiering, upplägg, arrangemanget i alla dess delar, före, under och efter utställningen.  Idag är det många som hjälper till men det räcker ändå inte. I synnerhet om vi skall ha kraft att göra mer inom andra delar av föreningens verksamhet

Etiska koder med certifieringUlf Åberg

Alpackaföreningen introducerade för fyra år sedan”Etiska koder - rekommendationer vid försäljning av alpackor”. De är kopplade till föreningens ” Råd & Rekommendationer” om alpackahållning”.

Föreningen vill med denna typ av material;- vägleda den växande grupp av personer som funderar på att äga alpackor; ge råd när de står inför ett sådant beslut och planerar/genomför köp.- stimulera säljare av alpackor till att erbjuda köpare kvalificerad rådgivning; det gäller tydlighet i de många frågor som rör köp och djurhållning.

Så här långt har detta material enbart presenterats på hemsidan som information.

När de etiska koderna utarbetades var tanken att säljare skulle verifiera att de tillämpade koderna. Det skulle vara ett steg i riktning till certifiering. Denna idé har aldrig fullföljts. Ett motiv var ett tydligt motstånd mot certifiering.

Vid föreningens årsmöte i våras ställdes krav på att utveckla de etiska koderna kompletterat med en certifiering av uppfödare. Ett frivilligt åtagande för uppfödare. En väg till att säkra kvalitet i både djurhållning och försäljning. Också en möjlighet att successivt vidareutveckla djurhållningens kvalitet.

Diskussionen på årsmötet aktualiserades av ett antal aktuella fall som bl.a. rörde åldern på sålda föl och sammansättning av flocken på kort och lång sikt. Men också av den brist på vägledning som enstaka säljare givit köpare.

Certifiering inom djurhållning används frekvent, dels av medlemsorganisationer men också av enskilda uppfödare. Ambitionsnivån varierar starkt. Ett av de mer utvecklade regelverken finns hos Svenska Kennelklubben.

För alpackaföreningen finns flera motiv att ta ytterligare ett steg inom etiska koder och certifiering. Alltfler vill äga alpackor. Många har erfarenhet från annan djurhållning men begränsade kunskaper om alpackor. För föreningen är det viktigt att ett köp föregås av god kännedom om att äga alpackor. Det gäller hela spektret från kunskap om alpackor samt om bete, stängsel, foder, hantering, sjukdomar och transporter mm.

Säljare skall vara förebilder och kunskapsförmedlare. Ett naturligt steg blir då att sammanföra Råd och Rekomen-dationer med de Etiska koderna för försäljning till ett samman-hängande och tydligt kvalitetsprogram.

Nästa etapp blir att introducera ett frivilligt certifieringsprogram för alpackaägare. En vägledning och checklista som verifieras via ett skriftligt undertecknande av uppfödaren. För de som väljer att göra ett sådant åtagande erbjuder föreningen någon form av ”sigill” som presenteras i medlemsförteckningen. Det kan även användas i uppfödarens egen marknadskommunikation. Ambitionen är att dessa rekommendationer och krav skall vara en given bas i dialogen mellan säljare och köpare.

Alpackor, Pyrineér och människor trivs tillsammans

Affe o Charlie

En flicka i hagen

Vi vill in till våra vänner