EXAMENSARBETE Institutionen för humaniora Språk- och läsutveckling

GOX 198 Svenska, VT 2007

Lillemor Svensson

Anna Nimmersjö

Att finna

glädjen i sagoläsning och berättandet En undersökning av hur pedagoger i förskola/förskoleklass inspirerar barn till att

upptäcka glädjen kring berättandet och sagoläsningen.

Handledare: Desirée Fristedt

Examinator: Åsa Nilsson - Skåve

Examensarbete 10 poäng inom Institutionen för humaniora

GOX 198 Vårterminen 2007 Sammanfattning

Anna Nimmersjö & Lillemor Svensson

Att finna glädjen i sagoläsning och berättandet En undersökning av hur pedagoger i förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen kring

berättandet och sagoläsningen.

Antal sidor: 25

Syftet med vår uppsats var att skapa oss en bild om hur förskollärare inom

förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt

berättande. Vi genomförde en undersökning med hjälp av kvantitativa enkäter och kvalitativa

intervjuer och observationer av lärare i förskolan. Av de nio utskickade enkäterna fick vi in

åtta svar. Det blev alltså bara ett bortfall på våra enkäter.

Slutresultatet visar att samtliga förskolor använde sig av sagor eftersom det många gånger ses

som ett självklart inslag i de dagliga rutinerna på en förskola. Förskollärarnas inställning till

barnlitteraturen är både ett lärande och en mysfaktor. I de flesta fall användes boken som

hjälpmedel till sagostunden men även andra former förekommer såsom sagopåse, drama,

flano, CD-skiva eller kassettband. När det gäller miljön kring sagoläsandet är det ingen

förskola/förskoleklass som har något givet läsrum utan soffan dominerar, däremot finns det

förskolor som använder sig av ex. kuddar, sagomatta och koja. Alla förskolor/förskoleklasser

har böckerna tillgängliga för barnen så att de själva kan bläddra i dem när de vill.

Postadress Gatuadress Telefon Fax

Växjö Universitet Universitetsplatsen 0470-70 80 00 0470-83217

1

Innehållsförteckning

1. Inledning......................................................................................................................... 3

2. Syfte/Problemformulering..................................................................................... 4

2.1 Syfte ................................................................................................................................. 4 2.2 Problemformulering ......................................................................................................... 4

3. Bakgrund ........................................................................................................................ 5

3.1 Styrdokument ................................................................................................................... 5 3.1.1 Lpfö 98........................................................................................................................... 5 3.1.2 Lpo 94............................................................................................................................ 5 3.2 Sagans historia.................................................................................................................. 6 3.3 Miljöns betydelse ............................................................................................................. 7 3.4 Sagornas betydelse ........................................................................................................... 8 3.5 Sagans pedagogiska syfte............................................................................................... 10

4. Metod............................................................................................................................... 12

4.1 Val av metod .................................................................................................................. 12 4.2 Urval............................................................................................................................... 12 4.3 Genomförande................................................................................................................ 13 4.4 Tro- och tillförlitlighet ................................................................................................... 13

5. Resultat .......................................................................................................................... 15

5.1 Resultat av enkätsvaren.................................................................................................. 15 5.2 Intervju ........................................................................................................................... 19 5.3 Observation .................................................................................................................... 19 5.3.1 Observation 1 .............................................................................................................. 19 5.3.2 Observation 2 .............................................................................................................. 20

6. Diskussion .................................................................................................................... 21

6.1 Styrdokument ................................................................................................................. 21 6.2 Resultatdiskussion.......................................................................................................... 21 6.3 Eftertanke ....................................................................................................................... 24 6.4 Fortsatt forskning ........................................................................................................... 24

7. Källförteckning.......................................................................................................... 25

Bilaga Enkät till förskollärare

2

1. Inledning Kan man gå månntro

över regnbågens bro

och komma till sagans land,

där troll och prinsessor

går hand i hand? (Dejke 2006:insidan av bokens pärm)

Vi är två blivande förskollärare som själva bär med oss egna positiva erfarenheter av

sagoläsandet. Vi älskar att läsa sagor och vill överföra detta positiva till barnen. Sagor,

läsandet, gemenskapen, miljön och allt runt omkring oss har ett värde i många avseenden när

det gäller hur vi framför våra sagor och böcker för barnen. Kanske är det så att många av oss

inte alltid tar tillvara på detta, utan låter sagostunden bli något som vi gör av gammal vana,

eller för att barnen ska få en lugn stund efter maten.

Under kursen svenska/matematik läste vi om barns språkutveckling och blev då inspirerade av

att fördjupa oss och få ännu mer kunskap om vad litteraturen, miljön och framförandet har för

inverkan på barns språkutveckling och intresse för läsning. Språket är en stor del av barns

utveckling och identitet. Genom att arbeta med litteratur i olika åldrar kan vi säkert stimulera

och utveckla barns språkliga förmåga samtidigt som vi kan introducera eleverna till att

upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande.

Böcker ska blänka som solar

och gnistra som tomtebloss

Medan vi läser böckerna

läser böckerna oss

Kan böcker läsa människor?

Det kan de förstås!

Hur skulle de annars veta

allt om oss? Lennart Hellsing

(Granberg 1996:21)

3

2. Syfte/Problemformulering

2.1 Syfte Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur förskollärare inspirerar barnen inom

förskola/förskoleklass till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt berättande. Vi

tror att miljön runt omkring oss och framförandet kan ha en stor betydelse, lyckas vi

pedagoger väcka läs- och berättarglädje hos barnen i tidig ålder kan det förhoppningsvis leda

till att barn själva blir intresserade av att läsa böcker och berätta sagor.

2.2 Problemformulering

• Hur inspirerar pedagogerna barnen till att upptäcka glädjen med sagoläsning och

muntligt berättande?

• Hur och i vilken miljö framförs sagorna?

4

3. Bakgrund

3.1 Styrdokument 3.1.1 Lpfö 98

Enligt Lpfö 98 har förskolan som uppdrag att lägga grunden till ett livslångt lärande. Den ska

erbjuda en pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. ”Barnen

skall få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens

och utveckla nya kunskaper och insikter” (Lpfö 98 2000:6).

Mål

”Förskolan skall sträva efter att varje barn

• utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina

uppfattningar,

• utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra

och uttrycka sina tankar,

• utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord, sitt intresse

för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner”

(Lpfö 98 2006:9).

3.1.2 Lpo 94

Enligt Lpo 94 är skolans uppdrag att främja lärandet där individen utvecklas och stimuleras

till att inhämta kunskaper. ”Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje

elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga

förmåga”(Lpo 94 2006:5).

Mål att sträva mot

”Skolan skall sträva efter att varje elev

• utvecklar ett rikt och nyanserat språk samt förstår betydelsen av att vårda sitt språk.

• lär sig lyssna, diskutera, argumentera och använda sina kunskaper som redskap för att

kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden” (Lpo 94 2006:9-10).

5

Mål att uppnå

”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola

• behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar

i tal och skrift” (Lpo 94 2006:10).

3.2 Sagans historia

I boken Börja berätta (2004) skriver Söderblom att man i allmänhet brukar börja med att

skilja på folksagor och konstsagor, konstsagorna har en namngiven författare medan folksagor

har ett okänt ursprung. De första skrivna sagor som man känner till nedtecknades på

papyrusrullar med hieroglyfer redan för mellan fyra och fem tusen år sedan.

Enligt Lena Edman Kjersén (2002) har det alltid funnits muntliga berättartraditioner över hela

världen. I sin bok Barn- och ungdomsböcker genom tiderna upplyser hon läsaren om att

Sveriges första barnbok Jungfruspeglen finns i Lennart Hellsing - rummet på Svenska

Barnboksinstitutet i Stockholm. Boken är liten och oansenlig med titeln Een sköön och

härligh jungfrw speghel. Boken skrevs av den tyske prästen Conrad Porta och Jungfruspeglen

översattes till svenska av Laurentius Johannes Laelius och endast ett fåtal böcker trycktes i

Sverige år 1591. Boken var tillägnad Karls dotter Katarina en flicka på sex och ett halvt år.

Innehållet i boken bestod av höviska levnadsråd för unga kvinnor av ädel börd. Ingen kan

säga hur många läsare denna bok fick, men så mycket vet man att utgivandet av Sveriges

första barnbok hade inte någon betydelse för de allra fattigaste barnen i Sverige. Anledningen

till detta var att i det gamla bondesamhället fick barnen börja arbeta så fort de fyllt sju år så

någon tid för läsning gavs ej. Först från och med år 1899 fick vanliga svenska barn råd att läsa

böcker och anledningen till det var att Barnbibliotekets Sagas små röda böcker började sprida

sina böcker via folkskolorna.

Rigmor Lindö (1986) nämner i sin bok Sagoskolan att under slutet av 1700 – talet var allt som

hörde till fantasins värld bannlyst i den europiska barnlitteraturen. Barnen skulle fostras i

Herrens tukt och förmaning. Det ansågs att sagorna kunde jaga upp barnens fantasi och hindra

dem från att insamla nyttiga kunskaper, något som var barnets första plikt näst lydnad och

underdånighet.

6

I boken Börja berätta (2004) skriver Söderblom vidare att efter upplysningen kom

romantiken och gemene man började inse att sagor och fantasi var ett viktigt inslag i

barndomen och man var övertygad om att fantasin behövdes för barnens utveckling. Sagorna

behövdes inte längre smygas med in i barnkammaren utan berättades återigen i salongerna.

Språkforskarna Jacob och Wilhelm Grimm var vetenskapsmännen som höjde sagornas status i

mitten av 1800-talet genom att samla in det muntliga berättandet av sagor i skriftliga

sagosamlingar. Under samma period som bröderna Grimm gav ut sina sagosamlingar föddes

en fattig pojke i Odense i Danmark som kom att revolutionera sagoberättandet. Hans

Christian Andersen kom att betyda mycket för barnlitteraturen. ”Han skapade en ny sagovärld

men också en ny sagostil som stod den muntliga berättartraditionen nära. Hans språk var friskt

och fräscht, men gick aldrig över barnens huvud, och han tog barnen till sig och tog emot

impulser från dem, och han kände med dem och för dem” (Bibliotekstjänst 2004:23). Sagan

blev anpassad till barnen och inte bara till de vuxna.

3.3 Miljöns betydelse

Enligt Susanna Ekström (2004) är ostördhet en förutsättning för att kunna genomföra en bra

lässtund. I boken Läs och berätta ges praktiska råd om hur läsmiljön bör vara när den är som

bäst. Den ska vara neutral, helst inga leksaker eller bilder ska konkurrera med berättelserna

eller de bilderböcker som man läser och samtalar kring. Det ska finnas en bra belysning och

alla ska sitta bekvämt. Insyn i fönster eller dörrar kan störa koncentration hos deltagarna, för

att undvika detta kan man hänga för gardiner eller papper. Finns det inte möjlighet till att

disponera ett eget rum kan man skärma av med tygskärmar eller bokhyllor. Bokhyllorna bör

vara vända ut mot det stora rummet så att det blir som en liten läshörna och baksidan av

bokhyllan kan kläs med ett lugnt och vackert tyg. Det är den engelske författaren och

litteraturpedagogen Aidan Chambers som rekommenderar den här bokhylleplaceringen i

boken Läs och berätta.

Ekström (2004) anser även att lässtundens tidpunkt, barngruppens storlek och övriga

aktiviteter är andra faktorer man bör ta hänsyn till för att det ska bli en trevlig och

inspirerande lässtund. ”Barn erövrar kunskap också om språk i en komplicerad process, som

kräver insatser från oss vuxna och en kreativ miljö med utmanande språkmöjligheter”

(Ekström 2004:13).

7

I boken Småbarns sagostund uppmanar Ann Granberg (1996) läsaren om hur viktigt det är att

inte glömma bort barnens eget läsande. Hon påpekar att det är viktigt att litteraturen finns

tillgänglig så att barnen själva kan hämta en bok och inspireras av den. Granberg hävdar

också att barn själva kan återberätta en saga för varandra när pedagogen berättat en och

samma saga många gånger för barnet (upp till ca. 8 veckor), detta gäller framför allt barn

mellan 1 och 3 år.

3.4 Sagornas betydelse

Helèn Dejke (2006) skriver i sin bok Berätta för barnen att sagor behöver vi alla, de ger oss

skratt, tårar och spänning. Sagorna utspelar sig någonstans i en obestämd tid där sagans lagar

gäller. Hon menar att ingredienser som är viktiga i sagan är fantasi och magi. Det finns också

vackra och ovanliga ord - ord som vi inte använder till vardags. Dessa ord och begrepp hjälper

barnen att bygga upp sitt språk och berika det för vårt prat i det vardagliga livet som ofta kan

domineras av uppmaningar som: ”Sitt ner!” ”Ät upp!” ”Skynda på!”

Dejke (2006) menar även att sagor ger oss en inblick och förståelse för andra människor,

människor som inte är precis som vi själva. ”Genom sagorna blir vi en del av en gemensam

kultur; vi känner tillhörighet” (Dejke 2006:9). Sagorna skapar gemenskap mellan generationer

och ger oss inblick i andra tider och andra kulturer och i sagor behandlas moral och etik för i

dem finns tydliga karaktärer, rätt eller fel, ont eller gott.

Enligt Granberg (1996) kan språksvaga barn få hjälp att utveckla sitt språk genom

sagoberättandet, ännu bättre är det om pedagogen använder sig av dockor figurer eller andra

konkreta saker för att illustrera sagan. På detta sätt kan även pedagogen nå de barn som har

invandrarbakgrund och svårt med språket eller avskärmat sig på andra sätt. Sagostunden

stimulerar språket och ger barnen ett verktyg att sätta ord på saker eller känslor.

Dejke (2006) anser också att i vår högteknologiska tid känns det ännu mera viktigt med

högläsning och muntliga berättande. Det ges inte tid till att fundera eller ställa frågor, än

mindre svar när vi ser på TV med filmer som har högt tempo och snabba klipp skriver hon.

Sagorna utvecklar barnens förmåga att lyssna och förstå ett längre händelseförlopp, de lär sig

att lyssna vidare eftersom de vet att det kommer något intressant. Genom sagoläsning och

8

berättande väcker vi intresse och uppmärksamhet för språket, ord som redskap för vår

kommunikation skriver hon.

Dejke (2006) framhåller även att det är viktigt att skapa sagostämning för det ger närhet och

styrka i berättandet. Den fångar upp stämningar hos lyssnarna på ett sådant sätt som kan vara

svårare än när man är uppbunden till en text. Utan text har berättaren bättre ögonkontakt med

barnen och genom det kan man välja saga i samma ögonblick som man ser barnens

förväntansfulla blickar anser hon.

Enligt Granberg (1996) ses sagor oftast som självklara inslag i förskolan men pedagogerna

kanske inte ställer sig frågan varför. Det ses inte som något pedagogiskt inslag i verksamheten

utan används till att lugna barnen och kanske samla barngruppen till en lugn stund. Det blir en

envägskommunikation där pedagogen blir förmedlare och barnen passiva mottagare eller

lyssnare.

I boken Berätta för barnen frågar sig Dejke (2006) om det finns det tid för sagor när så

mycket praktiska saker ska hinnas med. Hon vill uppmana oss till att vi ska ta tillfället i akt

när det uppstår. Vi kan skapa tillfällen och berätta en saga t ex när vi väntar på något, när

barnet ska slå sig till ro, när någon behöver tröst och närhet eller lite mer spänning än vad

verkligheten erbjuder. Dejke anser att det är viktigt att pedagoger även uppmuntrar och tar

tillvara på barns vilja att berätta. Barnen stärks genom att pedagogerna tillåter barnen att

berätta för en grupp. De växer en smula och självförtroendet stärks skriver hon.

Barnpsykologen Bruno Bettelheim (1975) ger i boken Sagans förtrollade värld en

psykoanalytisk tolkning av våra folksagor. Han menar att de klassiska sagorna inte bara roar,

de berättar också något viktigt. Han skriver att barn inte är medvetna om att de kan ha några

psykiska problem därför är det viktigt att låta dem höra på sagor. Genom sagorna ser barn på

sig själva och sin omvärld, vilket kan hjälpa barnet att mogna och må bättre psykiskt. Samma

saga kan betyda olika saker för olika barn, beroende på deras utveckling och omständigheter.

Samma saga kan få en helt ny innebörd när den läses om i en annan ålder. För den skull

menar Bruno Bettelheim att det är bättre att låta barnen bestämma vad för saga de vill höra än

att berättaren gör det. Sagor sätter deras fantasi i rörelse och de får större kraft att själva

upptäcka, bearbeta och lösa sina problem skriver han.

9

Enligt Granberg (1996) har barn som tidigt får höra sagor och berättelser lättare att känna

empati, medkänsla och inlevelse. ”Dessa barn utvecklar sin föreställningsförmåga och fantasi

samtidigt som de blir verbalt försigkomna och får lättare att förstå abstraktioner. Allt detta

främjar den intellektuella utvecklingen” (Granberg 1996:41).

3.5 Sagans pedagogiska syfte Susanna Ekström & Britt Isaksson (1997) tar i sin bok Bildglädje & Läslust upp vikten med

språkstimulans. De uppmanar i sin bok till läsaren att högläsning bör ske dagligen i förskolor

under en kvart eller mer för att få en god effekt och grundlägga läsvanor hos barn. Kan man

även få till stånd ett samarbete med föräldrarna till att läsa högt för sina barn så ger det en

ännu bättre effekt skriver de. ”Den språkliga utvecklingen kan försvagas och försenas om den

s.k. lingvistiska medvetenheten, som bl. a omfattar förmågan att skilja mellan språkets

innehåll och dess form, inte utvecklas hos barn i åldern två till fyra år.” (Ekström & Isaksson

1997:39). Att använda sig av högläsning som språkstimulans påverkar även kommande

språkinlärning skriver de.

Ekström & Isaksson (1997) hävdar också att tidpunkten är av stor betydelse för daglig

högläsning. Barnen bör vara pigga och sugna på högläsning, lyssnandet är en krävande

aktivitet särskilt om det sker i grupp skriver hon. När barn lyssnar till barnböcker innebär det

att de kopplar på och öppnar passagen till minnet, sinnesupplevelser och erfarenheter.

Böckerna öppnar upp för tankar och frågor. De skriver också att det är viktigt att vuxna tar på

sig sina möjlighetsglasögon när de läser för genom det blir det roligare, alla kan lättare haka

på varandras impulser till lek och fabulerande.

I boken Barnet, språket och miljön skriver Ann-Katrin Svensson (1998) att läsinlärningen

faktiskt börjar när barnen är riktigt små och kanske sitter i sina föräldrars knän och bläddrar,

pekar och känner på boken. Lässtunderna utvecklas och leder till att barnet förstår hur en bok

ska hanteras, det leder vidare till att barnet förstår att bilden i boken inte är föremålet utan en

symbol för föremålet. Vidare skriver hon att texten ska kännas intressant och viktig för barnet,

innehållet i texten är starten för att lära sig att känna igen ord. Den vuxne och barnet kan

tillsammans samtala om texten och när den vuxne dessutom ställer relevanta frågor till texten

så vänjer sig barnet till skolans sätt att arbeta och bearbeta text. Genom denna lästeknik får

barnet förståelse för vad det är de läser, s.k. läsförståelse.

10

Enligt Dejke (2006) ska sagor och berättelser vara anpassade efter barnens åldrar och intresse.

Sagorna får inte vara för långa. Istället är det bättre att läsa en kortare saga så att alla kan sitta

kvar och ha roligt och lyssna till sagans slut. Som berättare ska man tänka på att tala tydligt.

Barnen ska kunna höra vad ett ord slutar på och vad ett annat ord börjar på. ”Berättarspråket

blir som en bro mellan talspråk och skriftspråk” (Dejke 2006:68).

11

4. Metod

4.1 Val av metod

Vi har valt att göra en kvantitativ och en kvalitativ vetenskaplig undersökning med hjälp av

enkäter (bilaga 1). Där har vi studerat hur förskollärare inom förskola/förskoleklass inspirerar

barn till att finna glädjen i böcker och sagoläsning och förhoppningsvis väcka barnens lust till

att själva läsa och berätta sagor när de själva blir läskunniga. Information vi inhämtat till vår

uppsats består av enkäter, intervjuer, observationer och litteraturbearbetning. Vi valde enkäter

för att få in så många svar som möjligt och för att vi tror att det är ett smidigt sätt för

respondenten att svara på de frågor vi hade. Bo Johansson & Per Olov Svedner (2001) skriver

i sin bok Examensarbetet i lärarutbildningen att enbart använda sig av en enkätundersökning

kan vara förrädiskt. Det kräver mer arbete än det ser ut att vara från början. Även Alan

Bryman (2002) nämner problematiken kring enkäter i sin bok Samhällsvetenskapliga

metoder, han skriver att svaren från respondenten blir lätt entydiga och skeva. Som intervjuare

finns inte utrymmet att ställa följdfrågor och få respondenten att ytterligare utveckla sitt svar.

Efter att vi fått in enkätsvaren så valde vi att kontakta två respondenten för att få vissa av

svaren förtydligade och mer utvecklade genom personlig intervju.

För att ännu mera förtydliga våra enkätfrågor så valde vi att göra ett kvalitativt forskningssätt

genom att delta och observera vid pedagogers sagoframföranden. Bryman (2002) nämner

också om i Samhällsvetenskapliga metoder genom att studera pedagogerna på ett kvalitativt

forskningssätt gör man sig en bild av den sociala verkligheten som påverkas av individens

skapande och konstruerande förmåga. Här fångade vi även röstläge, kroppsspråk och miljö.

Runa Patel & Bo Davidson (2003) skriver i sin bok Forskningsmetodikens grunder att

observationer kan användas som ett komplement om insamlingen av information har skett

med annan teknik.

4.2 Urval Enkäterna i vår undersökning består av frågor med utrymme för egna kommentarer. Vi valde

att skicka ut enkäterna till nio olika förskolor/förskoleklasser. Utav dessa nio enkäter blev det

ett bortfall. Arbetslagen har tillsammans svarat på enkätfrågorna. I varje arbetslag ingår det

två till fyra pedagoger. Vid intervjun deltog en respondenten från två förskolor och de har

svarat enskilt.

12

Arbetslagen jobbar i Vetlanda kommun som är en relativt liten kommun, två av förskolorna

ligger i centralorten och de resterande i ytterområdena. Vi valde att delta och observera vid

våra förskolor där vi gjort vår VFU. Bryman (2002) kallar detta urval för bekvämlighetsurval.

Eftersom bristen på manliga pedagoger är påtaglig så har det fallit sig så att samtliga

respondenter har varit kvinnor förutom vid den ena observationen.

4.3 Genomförande Vi kontaktade berörda förskolor/skolor genom telefonsamtal och även personlig kontakt då

betonade vi vikten av deras deltagande. Enkäten delades ut personligen till vissa, de andra

skickades i internkuvert till respektive avdelning. Däremot så klargjorde vi att enkäten var

frivillig. Nio enkäter skickades ut till fem förskolor och fyra förskoleklasser, åtta besvarade

enkäter kom tillbaka. Eftersom det fanns några tveksamma svar som vi inte riktigt förstod i

enkätsvaren så valde vi att kontakta dessa två förskolor för att få ett förtydligande av svaren

de gett. Vid två tillfällen har vi även observerat två pedagoger som ej deltog i enkätfrågorna,

när de genomförde sin sagostund för barnen. Vid våra observationstillfällen var det en manlig

och en kvinnlig pedagog som läste sagor för en större barngrupp i ungefär en halvtimma

vardera.

Vi har dels använt oss av litteratur från tidigare kurser i vår utbildning och även lånat litteratur

från Vetlanda Bibliotek som berör detta ämne. Vi valde att skicka enkäterna med internposten

med senaste datum för inlämning. En kort presentation av oss själva fanns också med i början

av enkäten. För att göra det så smidigt som möjligt för respondenten bifogade vi också ett

tomt papper för att fylla i svaren på. Vi har inte valt att göra en anonym undersökning i den

bemärkelsen att svaren kommer utan att vi vet vem som fyllt i den, däremot valde vi att

informationen stannar hos oss och inte kommer vidare i själva uppsatsen. Sammanställningen

blir därmed anonym.

4.4 Tro- och tillförlitlighet

Anledningen till att vi valde enkäten som metod var för att det är ett enkelt sätt att få ut frågor

och respondenten har möjlighet att svara på dem när de finner det lämpligt. Vi valde att göra

vår undersökning under maj månad. Det var enklast för oss men kanske en nackdel för att

många förskolor/förskoleklasser finner denna tid som väldigt intensiv då mycket ska avslutas

och färdigställas inför semestern och avslutningar. Johansson & Svedner (2001) menar att

13

enkäten är bred men kanske inte så djupgående och har sina brister när det gäller

fullständigheten i svaren. Därför har vi också valt att komplettera enkäten med att ta

personliga kontakter med vissa respondenter för att få mer djup i en del svar. Under två

tillfällen gick vi in och observerade två pedagoger när de genomförde sin sagostund för en

större grupp barn.

14

5. Resultat 5.1 Resultat av enkätsvaren

Enkäterna handlade om hur förskollärare i förskola/förskoleklass inspirerar barnen till att

upptäcka glädjen med sagoläsning och berättelser, vilket pedagogiskt syfte de har och i vilken

miljö de framför sagorna. Svarsresultatet av enkäterna redovisas i diagramform. Diagrammets

värdeaxel representerar de tillfrågade arbetslaget inom förskola/förskoleklass, vi har numrerat

dem med siffrorna 1-10. Kategoriaxeln (staplarna) visar resultatet av deras svar.

Fråga 1: Lästider inom förskola/förskoleklass.

0

2

4

6

8

10

Fasta läst. Spontana läst.

Arb

etsl

aget

Resultatet visar att förskollärarna inom förskola/förskoleklass använder sig av både spontana

och fasta lästider under dagen. När pedagogerna läser för barnen inom förskolan på de fasta

lästiderna är barnen oftast indelade i mindre grupper. I förskoleklasserna läser pedagogerna

under tiden barnen äter den medtagna frukten. De spontana lästillfällena styrs av intresse från

barnen och antal barn i barngrupperna.

Fråga 2: Användning av fler former än böcker vid sagoläsning.

02468

10

Böcker Flano Drama CD el.band

Sagopåse

Arb

etsl

aget

15

Resultatet här visar att förskollärarna använder sig mest av böcker och flanosagor vi

sagoläsningen. Vid flanosagorna används bilder som sätts upp på en tavla och det blir ett

friare berättande från pedagogens sida. Under avslappning används CD - skiva och

sagokassetter. Drama och sagopåsar förekommer vid speciella tillfällen. Dramat kan ske i

form av att pedagogerna dramatiserar en saga för barnen eller så är barnen med och

dramatiserar tillsammans med pedagogerna. Sagopåsarna innehåller en saga i form av konkret

material, det kan vara dockor eller leksaker som symboliserar berättelsen och pedagogen har

även här ett friare berättande i jämförelse med bokläsning.

Fråga 3: Miljön kring sagoläsningen.

02468

10

Soffa

Stolar

Dynor

Golv Koja

Sagom

atta

Arb

etsl

aget

Utav resultatet kan vi se att de flesta förskollärarna använder sig utav en soffa som är placerad

på en lugn plats när de läser för barnen. Stolar används främst i förskoleklassen, barnen sitter

då i sina bänkar. Ingen har något givet läsrum. På en förskola har man en koja uppbyggd uppe

vid taket där pedagogerna har gjort det stämningsfullt med belysning och kuddar där

pedagogerna sitter och läser för barnen. På samma förskola finns det också en rund stor matta

som delvis används vid sagoläsning och berättandet för att få ett ”rum” för stämningens skull.

16

Fråga 4: Antal barn vid lässtunderna.

0

2

4

6

8

10

Stor grupp Liten grupp

Arb

etsl

aget

Av vad resultatet visar så läser de flesta förskollärarna för stor grupp vilket kan innehålla sex

till trettiotvå barn samtidigt. Liten grupp representerar max fem barn. Förskoleklassen läser

bara för stora barngrupper vid fasta lästider. Finns det möjlighet inom förskolorna så delar de

som regel upp barnen i mindre grupper vid de fasta lästiderna. Enkätsvaren visade också att

inom förskolorna så är det bara två förskolor som har fem eller mindre barn i sina grupper vid

de fasta lässtunderna detta på grund av dagens stora barngrupperna inom förskolorna. Vid de

spontana lässtunderna kan det vara allt från en till flera barn både inom

förskola/förskoleklasserna.

Fråga 5: Förvaringen av barnlitteraturen.

0123456

Bokhylla Korg Skolbibl. Plastback

Arb

etsl

aget

Resultatet visar att böckerna finns i de flesta fall stående i en bokhylla både inom

förskola/förskoleklass. Förskollärarna har uppgett att alla har sina böcker tillgängliga för

barnen, så att de själva kan ta en bok och sätta sig med och titta eller läsa i. Det är i första

hand förskoleklasserna som använder sig av skolbiblioteket.

17

Fråga 6: Förskollärarens inställning till barnlitteraturens användning.

02468

10

Mysigt

Avslap

pnan

de

Arb

etsl

aget

Att döma av resultatet är förskollärarna inom både förskola/förskoleklass överlag eniga om

inställningen till barnlitteraturens användning. Förskollärarna anser att det är ett lärande och

en skriver att det absolut inte är ett måste, medan en skriver att det är ett måste. Med ett

”måste” menar hon att det innefattar sådant mångfald av lärande i sagoläsningen att det inte

ens bör ifrågasättas. Böcker är ett bra hjälpmedel för att ge barnen ett rikt språk, fantasin

stimuleras och väcker förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket skriver en

förskollärare. Alla är överens om att det kan vara en mysfaktor.

Fråga 7: Används sagor som bearbetning i olika ämnen eller vid olika tema.

0

2

4

6

8

10

Ämnen Tema

Arb

etsl

aget

Resultatet visar att både inom förskola/förskoleklass använder sig förskollärarna utav böcker

till olika tema. När förskollärarna bearbeta olika saker inom förskola/förskoleklass

förekommer det en viss användning av sagor också men inte i så stor omfattning skriver de.

18

5.2 Intervju

Det framkom av intervjun att alla pedagoger läser barnlitteratur för barn/elev dagligen. Vid

val av barnlitteratur får barnen som regel turas om att välja bok om det inte ska användas till

tema eller bearbetning av något specifikt ämne. I de fall då pedagogen valt boken introduceras

den genom att pedagogen visar framsidan och nämner lite om bokens innehåll. Några

pedagoger läser gärna kapitelböcker för den skull att barn/elev ska kunna bilda sig en egen

uppfattning av bokens händelse i huvudet. Efter den lässtunden brukar barn/elev få rita själv

hur de tror att det såg ut i sagan.

Pedagogerna anser att lässtunden ska ge barn/elev en lugn stund på dagen. Syftet med

lässtunden är bl. a att utvidga barn/elevs ordförråd, fantasin stimuleras och väcker

förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket. Pedagogerna påpekar också att samtidigt

lär sig barn/elev att sitta still och vara koncentrerade. Båda pedagogerna är överens om att

högläsning ger barn ett intresse för läsning och skrivning. Det är inte för alla barn givet att få

höra en bok uppläst hemma av sina föräldrar och därför är det ändå mer viktigt att vi gör det

inom förskolan säger en förskollärare.

5.3 Observation

Vid de båda sagostunderna observerade vi hur förskolläraren introducerade boken som

hon/han skulle läsa och hur pedagogen bjöd in barnen i sagoläsningen. Vi studerade också

barnens intresse och koncentration för högläsningen under stunden som pedagogen läste.

5.3.1 Observation 1

Den kvinnliga förskolläraren började med att läsa en ramsa för att öppna upp sagoläsningen.

Därefter fick barnen välja en bok utav tre böcker som hon valt ut själv. När förskolläraren

läste boken höll hon boken vänd mot barnen så att de kunde se bilderna. Hon bjöd även in

barnen i berättelsen vilket gjorde att barnen var väldigt koncentrerade. Barnen fick höra ännu

en saga som de själva valde och efter det avslutade hon sin sagoläsning med ännu en ramsa.

Barnen var väldigt koncentrerade och intresserade under lässtunden. De levde sig in i sagans

värld och var ivriga att hjälpa till när de fick tillåtelse till det. Det syntes på dem att de förstod

och levde sig in i de olika känslorna som fanns hos huvudpersonen i boken och de var ivriga

19

att svara om hon frågade om något under läsningens gång. Ramsornas öppning och stängning

hade även en inverkan på barnen, man såg att de liksom gick in i en annan värld, den så

kallade ”sagovärlden” för att sedan komma tillbaka ur den.

5.3.2 Observation 2 Den manliga förskolläraren började sin sagostund med att låta barnen berätta om vad de hade

gjort för speciellt de senaste dagarna när sommarvärmen kommit. Pedagogen hade själv valt

ut två böcker som han sedan läste för och med barnen. Han hade hela tiden boken riktad mot

barngruppen och förde en ständig dialog om händelseförloppet i boken med barnen. Barnen

var oerhört engagerade och delade med sig av sina egna erfarenheter relaterat till bokens

innehåll. Pedagogen ställde också frågor gällande texten eller bilderna och barnen höll

koncentrationen trots att det var ett tjugotal barn närvarande. Efter att pedagogen läst de båda

böckerna gav han barnen tillfälle till att bläddra och känna på böckerna.

20

6. Diskussion 6.1 Styrdokument

I våra styrdokument för förskolan och förskoleklassen finns inga tydliga riktlinjer för

bokläsandet eller berättande i sig, däremot utgår vi från att det vi lär oss i böckernas och

berättandets värld skall vi sträva mot enligt styrdokumenten. Lyssnandet, berättandet och

reflektionerna kring det barnet får uppleva i sagornas värld ger barnen större förutsättningar

till ett nyanserat talspråk och intresset för skriftspråket. Barnet ser också vad skriftspråket kan

användas till och vad de själva kan ha för användning av läsandet i framtiden. Detta kan vi se

i de strävansmålen som vi nämner i bakgrunden.

6.2 Resultatdiskussion

Vårt syfte med uppsatsen var att skapa oss en bild om hur förskollärare inom

förskola/förskoleklass inspirerar barn till att upptäcka glädjen med sagoläsning och muntligt

berättande. Framförandet av sagor och miljön kan säkert ha en stor betydelse för att

grundlägga goda läsvanor hos varje barn. Genom sagoläsning och berättande väcks intresse

och uppmärksamhet för språket och att använda sig av högläsning som språkstimulans

påverkar även barnens kommande språkinlärning. Dejke (2006) påminner oss om att i dagens

teknikburna samhälle är det viktigt med högläsning och muntligt berättande, för genom

högläsning och berättande ger vi barnen den tid de behöver till att ställa frågor på det de

funderar över och vill ha svar på. Barnen har inte en chans till detta vid t ex. TV - tittandet.

I vår undersökning har vi använt oss av enkäter och intervjuer. Vi gjorde även två

observationer för att få svar på hur pedagogerna inspirerar barnen till att upptäcka glädjen

med sagoläsning och muntligt berättande. Innan vi skickade ut enkäterna hade vi en

föreställning om hur sagostunder skulle kunna se ut på förskolorna. Det som förvånade oss

mest var att många fortfarande lever kvar i soffan med boken i handen istället för att bjuda in

barnen i sagans värld. Bara ett fåtal pedagoger använder sig av en mer inbjudande sagomiljö

och det friare berättandet. Vikten av högläsning ur en bok är naturligtvis inte att förakta utan

det viktigast är ändå rutinen kring det dagliga läsandet. Rutinerna och det dagliga läsandet ger

en god effekt för att grundlägga läsvanor och för att den språkliga utvecklingen inte ska

försvagas eller försenas skriver Ekström & Isaksson (1997).

21

När det gäller att använda boken som redskap tycker vi att pedagogerna har kommit lite

längre i jämförelse med resan in i sagans värld. Vid intervjuerna kom det fram att samtliga

pedagoger ansåg att genom boken får barnen en inblick i hur andra människor lever, deras

kulturer och i sagorna lär sig barnen även vad moral och etik står för. Dejke (2006) skriver att

boken är viktig den ska kunna användas som ett redskap för lärandet om barnens och andras

vardag och enligt Granberg (1996) har barn som tidigt får höra sagor och berättelser lättare att

känna empati, medkänsla och inlevelse.

För att nå ett steg längre i användandet av sagor och berättelser är vår tanke att utveckla

sagostunden till en upplevelsestund, ett resande ut i sagans värld som trollbinder varje barn.

Magin och fantasin är en viktig ingrediens i sagan menar Dejke (2006). Hon skriver att i

sagan hittar vi ord som inte används till vardags och detta hjälper till att utveckla barnens

ordförråd. Genom att använda sig av andra former och illustrera sagan med konkret material

kan vi lättare utveckla kommunikationen med språksvaga barn t.ex. med invandrarbakgrund

skriver Granberg (1996).

Om vi ser till vår egen erfarenhet så upplever vi att vi får en annan kontakt med barnen genom

att illustrera sagan med konkreta material i det fria berättandet. Vi känner att det öppnar upp

för en kommunikation med barnen, framförallt om sagan är bekant för barnen, barnen blir då

genast medberättande och sagan blir en gemensam upplevelse. Denna gemensamma

upplevelse stimulerar barnen till att sätta ord på saker och känslor och självförtroendet växer

de vågar öppna upp sig och prata inför de andra barnen.

Vid sagoframförande finns det två viktiga aspekter att tänka på nämligen tidpunkten och

möjlighetsglasögonen skriver Ekström & Isaksson (1997). Vid våra observationer, som

gjordes vid två förskolor som ej deltog i våra enkätundersökning, kände vi att dessa aspekter

hade pedagogerna anammat. Tidpunkten var väl vald (förmiddag) och båda pedagogerna läste

med en inlevelse och sinnesnärvaro, de tog sig även tid till frågor och tankar som kom upp

hos barnen under sagostunden. Sagorna de valt var inte långa och pedagogerna läste tydligt

och böckerna de valt var anpassade efter barnens ålder. Dejke (2006) påminner oss om att det

är viktigt är att tänka på är att sagorna måste läsas tydligt och med inlevelse så att barnen inte

tappar koncentrationen och intresset för sagan. Barnen ska kunna höra vad ett ord slutar på

22

och ett annat ord börjar på. ”Berättarspråket blir som en bro mellan talspråk och skriftspråk”

(Dejke 2006:68).

Vi pedagoger är ofta snabba på att välja böcker till sagostunden men detta är inte alltid så

positivt om man ser till vad barnpsykologen Bettelheim (1975) skriver om i sin bok Sagans

förtrollade värld. Han menar att det är av största vikt att barnet själva får välja vilken saga de

vill höra. Hans förklaring till detta är att sagorna sätter barnens fantasi i rörelse de hjälper till

att bearbeta känslor och problem som barnen har. Av undersökningen har vi sett att barnen på

förskolorna säkert har en möjlighet till detta. Detta behov kan säkert tillgodoses vid det

spontana läsandet och när de väljer böcker som finns tillgängliga för eget läsande.

Ostördhet är en förutsättning för en god sagostund. Vi anser att soffan kan vara ett gott

alternativ, bara den har en strategisk placering. Det är viktigt att kunna stänga in sig och

avskärma sig tillsammans med barnen för att få en lugn och ro. Platsen ska vara neutral med

bra belysning, inga distraherande föremål bör finnas och barnen ska kunna sitta bekvämt

skriver Ekström (2004). Med tanke på detta anser vi att det är viktigt att tänka på är att

barngrupperna inte är för stora, då kan det genast bli svårare för pedagogerna att fånga alla

barn. Det är lättare att kommunicera med fem barn än med tjugo barn. I undersökningen kom

det fram att vid de fasta lästiderna var barngrupperna alldeles för stora, framförallt i

förskoleklasserna. Här anser vi att risken är stor för pedagogen och det enskilda barnet att

tappa koncentrationen. I den lilla gruppen skapas det även en närhet som inte går att uppnå i

en större grupp och i den mindre gruppen ges också en möjlighet till ögonkontakt med varje

barn.

Av erfarenhet vet vi också att det går att skapa en enkel och god sagostämning genom att läsa

ramsor vid öppning och stängning av sagostunden. Detta inverkar på barnen, de bjuds in till

en annan värld, den så kallade ”sagovärlden”. Vid den ena observationen användes ramsor.

Här såg vi att ramsornas öppning och stängning även hade en inverkan på barnen, vi upplevde

att barnen liksom gick in i en annan värld, den så kallade ”sagovärlden” för att sedan komma

tillbaka ur den.

För att grundlägga läsvanor hos barn bör högläsning ske dagligen inom våra förskolor skriver

Ekström & Isaksson (1997). Att döma av våra enkätresultat ser vi att förskolorna använder sig

av daglig högläsning och att pedagogerna har rätt inställning till bokens användning.

23

Pedagogernas inställning var att böcker är ett bra hjälpmedel för att ge barnen ett rikt språk,

fantasin stimuleras och väcker förhoppningsvis också nyfikenhet till skriftspråket.

6.3 Eftertanke

I vår enkät ställde vi frågan om förskolläraren använde sig av fler former än böcker vid

sagoläsningen. Denna fråga kunde vi kanske ha ställt annorlunda eftersom den var lätt att

tolka fel eller inte förstå. Vi borde kanske ha förtydligat oss om att det fria berättandet även

ingår i frågan om sagoläsningen till pedagogerna. Vi fick dock de svar som vi förväntat oss i

denna fråga så därför förutsatte vi att den hade blivit förstådd.

6.4 Fortsatt forskning Det vore intressant om någon gjorde en liknande men större undersökning och under en

längre tid. I undersökningen skulle man kunna jämföra barn som kommer från förskolor som

medvetet jobbat med sagor och dess betydelse för barnens språkutveckling och förskolor som

inte gjort det, i en större och djupare omfattning.

24

7. Källförteckning

Bibliotekstjänst. (2004) Börja Berätta. Lund: Grahns Tryckeri AB. Bryman, Alan. (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber Ekonomi.

Bettelheim, Bruno. (1975) Sagans förtrollade värld, Uppsala: Almqvist & Wiksell Förlag.

Dejke, Helén. (2006) Berätta för barnen! Malmö: Runa förlag.

Ekström, Susanna & Isaksson, Britt. (1997) Bildglädje och läslust. 3:e uppl. Stockholm: En

bok för alla.

Ekström, Susanna. (2004) Läs och berätta. Stockholm: Allofset.

Granberg, Ann. (1996) Småbarns sagostund. Stockholm: Liber AB.

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov. (2001) Examensarbete i lärarutbildningen –

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.

Kjersen, Edman Lena. (2002) Barn- och ungdomsböcker genom tiderna. Stockholm: Natur

och Kultur.

Lindö, Rigmor. (1986) Sagoskolan. Lund: Liber AB.

Lpfö 98. (2006) Läroplan för förskolan. Utbildningsdepartementet, Stockholm: Fritzes AB.

Lpo 94. (2006) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och

fritidshemmet. Utbildningsdepartementet, Stockholm: Fritzes AB.

Patel, Runa & Davidsson, Bo. (2003) Forskningsmetodikens grunder Lund: Studentlitteratur.

Svensson, Ann-Katrin. (1998) Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur.

25

Enkät Vi är två distansstuderande elever som läser till förskolelärare på Växjö universitet och ska göra ett examensarbete om sagoläsning. Tack på förhand för att ni ställer upp och hjälper oss med att besvara dessa frågor. Det går bra att svara på frågorna gemensamt inom arbetslaget. Fyll gärna i svaren på ett separat papper.

1. Hur ofta under dagen läser ni sagor? Har ni fasta lästider och/eller

spontana lästider?

2. Använder ni er av fler former än böcker vid sagoläsning t.ex. flanosagor,

drama, sagopåsar?

3. Hur ser miljön ut kring er när ni läser sagor?

4. Hur många barn brukar ni läsa för? Delar ni upp barnen?

5. Hur förvaras barnlitteraturen? Är den tillgänglig för barnen?

6. Hur är din inställning till barnlitteratur? Är det ett ”måste”, ett lärande

eller ”bara” en mysig stund för att barnen ska varva ner?

7. Använder ni er av sagor för att bearbeta olika ämnen eller teman?

Tack på förhand Lillemor Svensson och Anna Nimmersjö

26