Att förebygga våld mot kvinnor i nära relationer

LOKALT BROTTSFÖREBYGGANDE ARBETE

IDÉSKR IFT # 9 FRÅN BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET

RAPPORT 2002:8

DE

NN

A R

AP

PO

RT

KA

N B

ES

TÄLLA

S H

OS

BO

KH

AN

DE

LN

ELLE

R H

OS

FR

ITZ

ES

KU

ND

SE

RV

ICE

, 10

6 4

7 S

TOC

KH

OLM

.

TE

LEF

ON

08

-69

0 9

1 9

0 FA

X 0

8-6

90

91

91

E-P

OS

T O

RD

ER

.FR

ITZ

ES

@LIB

ER

.SE

PR

OD

UK

TIO

N

BR

OT

TSF

ÖR

EB

YG

GA

ND

E R

ÅD

ET, IN

FO

RM

AT

ION

OC

H F

ÖR

LAG

BO

X 1

38

6, 1

11

93

STO

CK

HO

LM

TE

LEF

ON

08

-40

1 8

7 0

0 FA

X 0

8-4

11

90

75

E-P

OS

T IN

FO

@B

RA

.SE

BR

Å P

Å IN

TE

RN

ET

WW

W.B

RA

.SE

ISS

N 1

10

0-6

67

6 IS

BN

91

-38

-31

92

8-4

FÖ

RFA

TTA

RE

ME

RIK

E LID

HO

LM

ILLUS

TR

AT

ION

LAR

S E

SS

ELIU

S

LAY

OU

T O

CH

GR

AF

ISK

PR

OD

UK

TIO

N B

RIT

TON

& B

RIT

TON

TR

YC

K IN

TE

LLEC

TA D

OC

US

YS

20

02

© B

RO

TTS

FÖ

RE

BY

GG

AN

DE

RÅ

DE

T

2

IDÉ

SK

RIF

T #

9ID

ÉS

KR

IFT

#9

Barn i utsatta fam

iljer får behandling51

Gruppbehandling för barn och föräldrar

52

SÄ

RS

KILT

UT

SA

TTA

GR

UP

PE

R55

En tryggare bas i det svenska sam

hället57

Kvinnors N

ätverk – stöd till invandrarkvinnor58

Våld i lesbiska relationer

59V

åld mot kvinnor m

ed funktionshinder60

Våld m

ot äldre kvinnor62

Våld m

ot kvinnor med m

issbruksproblem63

Jour- och stödgrupp för missbrukande kvinnor

64

AT

T U

PP

MÄ

RK

SA

MM

A R

EL

AT

ION

SV

ÅL

D P

Å A

RB

ET

SP

LA

TS

ER

67

MA

NL

IGA

NÄ

TV

ER

K, K

RIS

CE

NT

RA

OC

H

BE

HA

ND

LIN

GS

PR

OG

RA

M F

ÖR

MÄ

N73

Gruppbehandling för att hitta alternativ

75K

riscentra där män kan söka stöd och hjälp

78M

anliga nätverk för att motverka våld

78

RÄ

TT

SP

RO

CE

SS

EN

VID

VÅ

LD

OC

H H

OT

MO

T K

VIN

NO

R

I NÄ

RA

RE

LA

TIO

NE

R81

Samordning av kom

petens i Malm

ö83

Samordnare och prioritering i V

ästra Götaland

84Å

tgärder för snabbare lagföring85

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N F

ÖR

KV

INN

OF

RID

89N

ågra exempel på sam

verkan91

Frideborg – stöd, utbildning och samverkan

92K

onsekvent ingripande i Utväg

94Sam

syn och samtidiga insatser i M

almö

96O

peration Kvinnofrid – sam

verkan, opinionsbildning och utbildning

97

ME

R IN

FO

RM

AT

ION

102

AN

NA

N L

ITT

ER

AT

UR

1035

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Innehåll

FÖ

RO

RD

6

INL

ED

NIN

G8

ÅT

GÄ

RD

ER

FÖ

R U

NG

DO

MA

R13

Våga bryta m

önstret! –Jämo m

ot könsmobbning i skolan

15K

vinnojourer och skolor samarbetar

16T

jejer stöttar tjejer17

Särskilt för killar19

Undervisning för lärare och elever

20

SO

CIA

LTJÄN

ST

EN

S A

NS

VA

R O

CH

AR

BE

TE

FÖ

R K

VIN

NO

FR

ID23

Resurspersoner

25Socialtjänsten har ett tydligt ansvar

25Specialkom

petens för våldutsatta kvinnor26

Opinionsbildning, utbildning och stöd

27

HÄ

LS

O- O

CH

SJU

KV

ÅR

DE

N M

ÖT

ER

MIS

SH

AN

DL

AD

E K

VIN

NO

R31

Policydokument och handlingsplaner

33Ö

kad uppmärksam

het inom prim

ärvården34

Personal vid akutmottagningar får kontinuerlig utbildning

35A

tt fråga kvinnor om utsatthet för våld

36

KO

MM

UN

AL

A K

RIS

CE

NT

RA

OC

H S

AM

TAL

SG

RU

PP

ER

F

ÖR

KV

INN

OR

SA

MT

IDE

EL

LA

KV

INN

O- O

CH

B

RO

TT

SO

FF

ER

JOU

RE

R39

Kriscentrum

för skydd, stöd, rådgivning, handledning och utbildning

41V

åldsutsatta kvinnor får stöd i samtalsgrupper

42K

vinno- och tjejjourer samt brottsofferjourer

45

INS

AT

SE

R F

ÖR

BA

RN

OC

H U

NG

A I F

AM

ILJE

R M

ED

VÅ

LD

47K

artläggning, samtal, gruppverksam

het och utåtriktad inform

ation49

Uppsökande verksam

het och stöd i grupp50

4

IDÉ

SK

RIF

T #

9

6

IDÉ

SK

RIF

T #

9

exempel som

rör omhändertagande och stöd till de drabbade sam

tsam

ordning av insatser från olika aktörer. Flertalet insatser gällerdock inform

ation eller utbildning. Am

bitionen har varit att få med

olika aktörer samt att fokusera på specifika grupper som

kan behö-va riktade insatser eller tenderar att glöm

mas bort. E

xemplen har

således valts för att ge bredd, men urvalet är begränsat och därför

inte heltäckande – många fler insatser görs. D

et pågår glädjande nogm

ycket arbete i stort och smått för att skapa ökad kvinnofrid i lan-

det, intensivt på vissa håll och mer i sin linda på andra.

Skriftens författare

är M

erike L

idholm,

projektanställd vid

Brottsförebyggande rådet ( brå

). Värdefulla synpunkter har läm

natsav E

va Tiby, Stockholm

s universitet. Projektet har genomförts under

ledning av Erik G

revholm, tf. enhetschef vid brå

.

Stockholm i m

ars 2002

Ann-M

arie Begler

Jan Andersson

Generaldirektör

Enhetschef

7

föro

rd

Förord

Våld och kränkningar m

ot kvinnor är ett allvarligt och till storadelar dolt problem

. Ofta är det ett stort steg för en kvinna att träda

fram och berätta om

sin situation, till exempel genom

att polisan-m

äla en man som

är far till hennes barn. Det kan också vara svårt

att veta vart man ska vända sig och vilket stöd som

finns att få.D

et finns många som

har till uppgift att hjälpa utsatta kvinnor.D

et är myndigheter som

polis, åklagare, socialtjänst, hälso- och sjuk-vård,

men också kvinno- och brottsofferjourer och andra frivilliga

organisationer. Allt för sällan är dock insatserna högt prioriterade,

tillräckligt samordnade och kända för dem

som behöver hjälpen.

I denna skrift har vi samlat exem

pel på olika typer av verksam-

heter som syftar till att förebygga, bem

öta och minska våld m

otkvinnor. Syftet är att stim

ulera till fler initiativ på det lokala planet.M

ålgruppen är alla som kom

mer i kontakt m

ed kvinnor som kan

vara utsatta för våld och som på olika sätt kan bidra till att före-

bygga och motverka våldet.

I skriften ges exempel på insatser inom

en rad olika områden,

från allmänt förebyggande arbete riktat till ungdom

ar, till informa-

tion och medvetandegörande riktat till allm

änheten. Det finns också

bevarar m

äns våld,

exempelvis

patriarkala strukturer,

ojämlika

maktförhållanden m

ellan könen, negativa attityder mot kvinnor och

glorifiering av våld.För att en förändring ska kom

ma till stånd m

åste många olika

aktörer ta sitt ansvar och bilda en kedja med höjd m

edvetenhet ochkom

petens. Det behövs alltså sam

verkan med ett tydligt sam

ord-ningsansvar. På så sätt ökar förutsättningarna för att gränser skaöverbryggas, både av praktiskt slag och när det gäller synen på pro-blem

en. D

å kan

fördelarna m

ed kom

pletterande kom

petenser,arbetsuppgifter och synsätt tas till vara, i stället för att utgöra hin-der för sam

arbetet. En sam

finansiering av verksamheter, som

berörflera parter och tydliggör det gem

ensamm

a ansvaret, har visat sigvara en fördel. M

ånga av de projekt för kvinnofrid som har kom

mit

längst och permanentats har från början drivits av eldsjälar. M

eninsatsernas fortlevnad och utveckling är m

ånga gånger beroende avatt de blir en del i de ordinarie verksam

heterna. E

n central fråga är utbildning. Kontinuerlig utbildning behövs

för yrkesgrupper som kom

mer i kontakt m

ed våldsutsatta kvinnoroch deras barn och m

ed männen som

tillgriper våld. Det finns anled-

ning att se över vilka yrkesgrupper som får ta del av utbildningen,

så att kretsen inte blir alltför smal. Ö

kad kunskap och uppmärk-

samhet i fler verksam

heter kan också bidra till att minska det stora

mörkertalet när det gäller våld m

ot kvinnor. Exem

pel på ”annor-lunda” aktörer som

finns representerade i samverkansgrupper för

kvinnofrid är:■

primärvården

■vuxenpsykiatrin

■barn- och ungdom

spsykiatrin■

elevvården■

familjerådgivningen

■tandvården

ST

ÖD

TIL

L K

VIN

NO

R S

OM

ÄR

UT

SA

TTA

FÖ

R V

ÅL

D

Åtgärder m

ot våld mot kvinnor i nära relationer kan dels syfta till

att lindra konsekvenserna av våldet och kränkningarna, dels före-bygga fortsatta våldshandlingar och övergrepp. D

et gäller därför att9

inle

dn

ing

Inledning

Våld och hot i en nära relation är en vardagsverklighet för m

ångakvinnor. D

et är ett allvarligt, utbrett och till stora delar dolt brott.M

äns våld och hot mot kvinnor är brott som

ofta upprepas ochm

ånga av de kvinnor som utsätts känner ständig otrygghet. D

ärförbehövs det om

fattande och kraftfulla insatser för att motverka och

förebygga dessa problem. I denna skrift används för enkelhets skull

begreppet våld, både om våld, hot om

våld och kränkningar av olikaslag.N

umera finns en bred enighet om

att våld mot kvinnor är ett

komplext problem

med sam

mansatta orsaker, på såväl strukturell,

kulturell som individuell nivå. Ä

n så länge är kunskapen begränsadom

varför vissa män tar till våld m

ot sina närmaste. E

rfarenhet ochforskning visar att dessa m

än inte utgör någon homogen grupp. E

ttvanligt m

önster är att de förnekar och förringar sina handlingar ochskyller på offret.

En kvinna som

blir utsatt för våld och hot av sin partner tar oftasjälv på sig skulden. Perioder av m

isshandel följs ofta av försoning,tills våldet återigen upprepas. På grund av hot, rädsla för upptrapp-ning och en gradvis nedbruten självkänsla, kan det vara svårt attbryta upp från ett m

isshandelsförhållande. Ett uppbrott innebär inte

heller säkert att våldet och trakasserierna upphör. En separation är i

regel en

lång process,

där kvinnan

behöver stöd

och skydd.

Kom

binationen av

beroende och

förhoppningar om

en

positivutveckling av förhållandet gör att kvinnan inte sällan trots allt väl-jer att stanna hos sin partner ännu en tid.

MÅ

NG

A O

CH

GE

ME

NS

AM

MA

ÅT

GÄ

RD

ER

Åtgärder för att förebygga våldet och dess konsekvenser behöver

vidtas i skilda samm

anhang och på olika nivåer. De bör riktas till

såväl drabbade kvinnor och barn, förövare, personer som yrkes-

mässigt m

öter problemen som

till allmänheten. Insatserna kan inrik-

tas på att förhindra att våld överhuvudtaget används i nära relatio-ner, eller på att våldshandlingar inte ska upprepas. På strukturellnivå handlar det om

att förändra de förutsättningar som skapar och

8

IDÉ

SK

RIF

T #

9

lighet att finna andra lösningar än våld i krissituationer. Det kan

även vara att tidigt upptäcka om det förekom

mer våld. D

ärför är detönskvärt m

ed insatser som ökar förutsättningarna för att unga kvinnor

och män ska utveckla en trygg identitet, god självkänsla, förm

åga tillem

pati, komm

unikation och goda relationer. Ett sätt kan vara att

erbjuda möjligheter att diskutera etik, värderingar och attityder.

NÄ

TV

ER

K M

OT

VÅ

LD

ET

Ett förhållandevis nytt inslag i arbetet för kvinnofrid är initiativ till

debatt och attitydpåverkan män em

ellan och att män i organiserad

form tar avstånd till våld m

ot kvinnor. Sådant arbete bedrivs blandannat i olika m

anliga nätverk. Samtal m

än emellan om

dessa frågor,till exem

pel på arbetsplatser, i idrottsföreningar och under värn-pliktsutbildningen, kan bidra till att kunskapen och m

edvetenhetenökar. E

n grund till avståndstagande från våld kan också läggasgenom

insatser som riktar sig direkt till unga pojkar.

I denna skrift ges en rad exempel på insatser för kvinnofrid. D

etfinns dock fortfarande luckor som

behöver fyllas ut, bland annat närdet gäller särskilda grupper av våldsutsatta kvinnor. E

xempel på

grupper som är i beroendesituation och därför extra sårbara är

funktionshindrade och missbrukande kvinnor. På några om

rådenhar m

an här komm

it längre i andra länder; till exempel i N

orge närdet gäller våld m

ot äldre och i USA

när det handlar om våld i les-

biska relationer. Det finns således m

ycket att lära genom ett fortsatt

utbyte av erfarenheter, såväl inom landet som

internationellt.

11

IDÉ

SK

RIF

T #

9

ta hand om, stödja och hjälpa alla parter när våldet väl har inträffat.

Yrkesgrupper som

möter kvinnor, som

kan vara utsatta, måste ha

kunskap och våga fråga för att kunna upptäcka problemen och ge stöd

i ett tidigt skede. Kvinnorna m

åste förutom skydd, stöd och hjälp

med bearbetning få ett adekvat bem

ötande inom rättsväsendet, social-

tjänsten, hälso- och sjukvården etc. Männen som

utsätter sina kvinnorför våld behöver behandling för att få ökad insikt, förändra attitydersam

t för att kunna bryta våldsmönstret. B

arn och unga som vuxit upp

med rädsla, våld och hot m

åste få hjälp att bearbeta dessa trauman,

avlastas skuldkänslor och bygga upp en trygg identitet. O

m arbetet m

ed att motverka våldet m

ot kvinnor ska nå fram-

gång behöver maktfördelningen m

ellan könen synliggöras, debatte-ras och förändras m

ot ökad jämställdhet. D

et handlar också om atti-

tydförändringar i vid bemärkelse och om

att ta avstånd från alla for-m

er av kränkningar och övergrepp. Maktm

issbruk i relationer kanockså förebyggas i arbete m

ed att påverka barns och ungas själv-känsla och förm

åga till empati. D

eras föreställningar om kvinnligt

och manligt och relationen m

ellan könen bör också påverkas. Hit

hör det arbete som görs i förskola, skola och fritidsverksam

heter närdet

gäller värderingsfrågor,

kamratstöd,

konflikthantering etc.

Många insatser görs, m

en allt för ofta i form av punktinsatser av

eldsjälar eller med krafter utifrån. I större utsträckning behöver

åtgärderna permanentas.

BA

RN

OC

H U

NG

DO

MA

R V

IKT

IGA

MÅ

LGR

UP

PE

R

Först under senare år har fokus riktats mot situationen för de barn

och unga som bevittnar våld i fam

iljen. Många barn har en skräck-

fylld uppväxt med upplevelser som

de ofta inte kan, vill eller vågartala om

. Konsekvenserna kan bli bristande tillit till vuxenvärlden,

skam- och skuldkänslor, en erfarenhet av den starkes rätt och att

konflikter löses med våld. V

erksamheter som

inriktar sig på att gebarnen tillfälle att bearbeta sådana upplevelser ger barnen en chansatt gå vidare, utan risk för att de upprepar våldet i sina kom

mande

relationer.A

tt förebygga våld mot kvinnor kan också vara att förbereda

ungdomar för fram

tida nära relationer och ge par och individer möj-

10

IDÉ

SK

RIF

T #

9

13

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 1.

Åtgärder

för ungdomar

15

ÅT

GÄ

RD

ER

FÖ

R U

NG

DO

MA

R

Våld som

maktm

edel vittnar om respektlöshet och brist på förm

åga attfinna alternativ. I jäm

bördiga fungerande relationer mellan kvinnor

och män kan konflikter i regel lösas i öm

sesidig respekt. Separationerkan genom

föras utan att besvikelse leder till våld. Att arbeta förebyg-

gande för kvinnofrid handlar därför till stor del om att ge barn och unga

förutsättningar att bygga upp såväl självrespekt som respekt för andra.

Det gäller att påverka attityder och värderingar som

grund för jäm-

ställdhet och jämbördighet i relationer. E

n annan aspekt är att såvälflickor som

pojkar måste få lära sig att uttrycka känslor och värna

om sin integritet. D

e ska kunna hävda sin uppfattning och respekteraandras. U

ngdomar m

åste få ifrågasätta snäva föreställningar om vad

som är kvinnligt och m

anligt. De m

åste också bli medvetna om

denm

aktobalans mellan könen som

generellt sett fortfarande råder idagens sam

hälle och få diskutera hur den kan motverkas.

Barn får sina förebilder i synen på kvinnor och m

än och relationenm

ellan könen såväl i familjen som

i förskolan, skolan, på fritiden, ikam

ratgruppen och inte minst genom

medier och reklam

. I de miljöer

där barn och ungdomar vistas och fostras behövs insatser för att stärka

jämställdheten och m

otverka könsdiskriminering och könsstereotypa

föreställningar. I m

ånga förskolor, skolor och fritidsverksamheter pågår ett sådant

arbete, som också kan bidra till att förebygga våld i nära relationer.

För att det förebyggande arbetet ska bli långsiktigt är det väsentligtatt sådana insatser införlivas i de ordinarie verksam

heterna.Insatserna för att stärka självkänslan, sam

tala om livsfrågor etc.

riktar sig vanligtvis främst till flickor. M

ed tiden har ambitionerna

att också erbjuda pojkar sådana insatser ökat, till exempel genom

att ge dem tillfälle att diskutera alternativa uttryck för m

anlighet tillsådana som

ofta är förknippade med våld och dom

inans. Det är vik-

tigt att inte glömm

a pojkarna och de unga männen när det gäller

frågor om relationer, självkänsla och integritet.

Våg

a bryta m

önstret! – Jäm

O m

ot könsm

obb

ning i skolan

Jämställdhetsom

budsmannen (Jäm

O) verkar för ökad jäm

ställdhet iskolan. U

tgångspunkten är ett försöksarbete mot könsm

obbning

Våld förekomm

er även i förhållandenm

ellan unga.

Det språkliga klim

atet mellan

ungdomar är ofta hårt och kvinno-

förnedrande.

Grunden för öm

sesidig respekt och jäm

bördiga relationer måste

läggas tidigt.

Hallands K

vinnojourers Länsförbund bedriver ett ungdom

sprojekti sam

arbete med bland annat närpolis, skolkuratorer, ungdom

smot-

tagningar, kvinnojourer och studieförbund. Syftet är att hjälpa ungaatt skapa bättre relationer m

ed ömsesidig respekt, tillit och hänsyn.

Ytterligare ett syfte är att upptäcka och stötta ungdom

ar som lever i

familjer där det förekom

mer våld. D

e personer som på deltid arbetar

med projektet har alla erfarenhet av arbete m

ed ungdomar och är

verksamm

a i de lokala kvinnojourerna, antingen som anställda eller

som frivilligarbetare.

Projektet inleddes med att unga flickor tillfrågades om

vilkainsatser de såg behov av. Flickorna önskade bland annat självför-svarskurser, att någon skulle kom

ma ut i skolorna och prata om

relationsvåld och sexuella trakasserier samt att det skulle införas en

jourtelefon dit den som hade problem

kunde ringa. Med dessa resultat

som grund utvecklades projektet. E

xempel på delar som

ingår är:

■Inform

ation och utbildning för personal som arbetar m

ed barn och ungdomar

inom förskola, skola och fritid.

■I sam

band med föreläsningar sam

t i tjej- och killgrupper i skolorna ges ung-dom

ar tillfälle att diskutera attityder och värderingar.

■Jagstärkande grupper, lägerverksam

het och självförsvarskurser för unga tjejer.

■Jourtelefon dit unga som

behöver stöd och hjälp kan ringa, till exempel för att

de lever i familjer där det förekom

mer våld.

■E

n hemsida där ungdom

ar kan ställa frågor.

Gensvaret och intresset från såväl elever som

personal har varit starkt.D

et finns ett stort behov av att prata om och agera m

ot till exempel

ett sexualiserat språkbruk och sexuella trakasserier i skolan.B

landplanerna för fram

tiden ingår att utbilda kamratstödjare i klasserna.

Tjejer stöttar tjejerM

ånga olika insatser och metoder behövs när det gäller att m

edver-ka till att unga kvinnor blir trygga i sig själva och kan freda sinagränser när det är nödvändigt. K

omm

unernas ungdomsm

ottagning-ar får genom

möten m

ed ungdomarna inblick i de m

ånga gångertuffa villkoren i deras uppväxtm

iljöer. Ofta används kunskapen i

utåtriktat arbete, inte minst gentem

ot skolan.

17

ÅT

GÄ

RD

ER

FÖ

R U

NG

DO

MA

R

och sexuella trakasserier i skolan. Målet är att skolan ska ha ett

arbetsklimat som

ger flickor och pojkar en positiv självbild och stär-ker deras självkänsla. Flickorna ska kunna bli starka och självstän-diga kvinnor som

ställer krav på en fredad livssituation och pojkar-na ska kunna bli socialt ansvarstagande vuxna m

än. E

nligt JämO

:s analys grundläggs bristen på jämställdhet i traditio-

nella föreställningar om m

anligt och kvinnligt. Genusteorier och idéhis-

toria bör därför lyftas som kunskapsäm

nen i skolan. Även personal från

olika yrkeskategorier i skolan behöver kunskap om hur de kan m

ötaelevernas behov av inform

ation och diskussioner om relationer, m

aktoch kön. D

et betyder också att alla som ska arbeta m

ed jämställdhets-

frågor måste skärskåda sina egna värderingar och föreställningar.

I två skolor har JämO

har bedrivit ett utvecklingsprojekt där allpersonal och alla elever i några årskurser på högstadiet och gym

nasietfått utbildning i följande: sex och sam

levnad, könsmobbning, sexu-

ella trakasserier, komm

unikation och om jäm

ställdhet som ideal och

verklighet. Med dessa erfarenheter som

grund har JämO

utarbetatett styrdokum

ent för skolans utvecklingsarbete i jämställdhetsfrågor.

Det är en jäm

ställdhetsplan som innefattar eleverna och en handbok

mot könsm

obbning i skolan. Handboken innehåller både teorier och

metoder för arbetet m

ot könsmobbning och för ökad jäm

ställdhet.D

en tar upp frågor om kropp och känslor, m

edie- och reklamanalys,

skönhetsideal, heterosexualiteten som norm

samt sex och sam

levnadi ett jäm

ställdhetsperspektiv. Handboken beskriver också hur m

ankan kartlägga skolans arbetsm

iljö och ta fram jäm

ställdhetsplaneroch handlingsplaner m

ot sexuella trakasserier. Det betonas att en

jämställd skola bara kan åstadkom

mas genom

ett ständigt föränd-ringsarbete, som

måste få ta tid. Jäm

O har också tagit fram

en vide-ofilm

om sexuella trakasserier som

underlag till diskussioner.

Kvinnojourer och skolor sam

arbetar

Många kvinno- och tjejjourer bedriver utåtriktad verksam

het, blandannat i skolor. A

tt föra ut kvinnojourernas kunskap och erfarenhetom

kvinnors utsatthet och att ge ungdomar tillfälle att reflektera

över dessa frågor, är ett viktigt arbete i sig. I många fall kom

binerasdetta m

ed aktiviteter för att stärka ungdomarnas självkänsla.

16

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Särskilt för killar

Det finns flera exem

pel på aktörer som söker kontakt m

ed pojkar. Socialtjänstens O

mrådesgrupp i R

osengård i Malm

ö samverkar

med skolorna och m

edverkar bland annat i undervisningen i socialkom

petens, som finns på schem

at i några skolor. Socialsekreterareleder också grupper för pojkar, där de får m

öjlighet att tala om käns-

lor och relationer. Vid en del skolor får pojkar i åldrarna 10–15

årlära sig hantera konflikter och kontrollera sin ilska genom

så kalladart-träning. art, som

står för Aggression R

eplacement T

raining, ären utvärderad am

erikansk metod som

anpassats till svenska förhål-landen. D

en syftar till kontroll av ilska samt till alternativ konflikt-

lösning genom social färdighetsträning och träning i m

oralutveck-ling. I rollspel och diskussioner tränas ungdom

arna att ta ställningtill m

oraliska dilemm

an, öka sin självkontroll och lära sig stå emot

grupptryck. De tränar även på att finna konstruktiva alternativ till

att lösa konflikter med våld sam

t att leva sig in i andras situation.D

e får

också övning

i grundläggande

sociala färdigheter,

i att

uttrycka känslor och hantera pressade situationer. N

ätverket för Manligt A

nsvar är ett gemensam

t nätverk för flerapolitiska ungdom

sorganisationer. Man ger inform

ation i skolor omm

ansrollen, känslorelationen till flickor, sexualitet, jämställdhets-

problemen i sam

hället i stort och våldsproblematiken i synnerhet.

Utgångspunkten är att pojkar har lika stort behov av att prata om

relationer, känslor och sexualitet som flickor. D

e har dock inte någotnaturligt forum

för detta. De får till stor del sina föreställningar om

kvinnor och sexualitet från pornografin och mediernas m

ånga gång-er förenklade och ibland råa bilder av m

anlighet. Nätverket vill

genom opinionsbildning skapa ett m

er ansvarsfullt beteende hospojkar i förhållande till flickor.

Fritidsforum är en intresseorganisation för landets fritidsgårdar.

Den arbetar på olika sätt för att utveckla fritidsgårdarnas verksam

-het ur jäm

ställdhetsperspektiv. Utgångspunkten är att den traditio-

nella mansrollen och den m

anliga hierarkiska ordningen inte baragör flickor utan även m

ånga pojkar till förlorare. Fritidsforumbedriver särskilda projekt för att lyfta fram

flickor och deras behov.

19

ÅT

GÄ

RD

ER

FÖ

R U

NG

DO

MA

R

I Partille i Göteborg har ungdom

smottagningen prövat ett annor-

lunda sätt att arbeta. I stället för att arbeta probleminriktat tar ung-

domsm

ottagningen fasta på det positiva och flickornas egna kun-skaper om

sina livsvillkor. Syftet är att stärka deras självkänsla, gedem

förutsättningar att hantera sin tillvaro och se mening och sam

-m

anhang. Detta görs genom

att skapa mötesplatser för högstadie-

och gymnasieflickor för m

entorskap.U

ngdomsm

ottagningen har länge haft ett bra samarbete m

edgym

nasieskolans elevvård. Man har också tidigare positiva erfaren-

heter av att utbilda gymnasieungdom

ar för att möta yngre ungdom

ar,exem

pelvis i samlevnadsundervisningen och i kam

ratstödjande verk-sam

het. Förebilden för arbetet har man häm

tat från Irland, där detfinns lång erfarenhet av det som

på engelska kallas Peer education.U

nder några år har intresserade flickor i gymnasieskolan fått

utbildning till tjejgruppsledare för flickor på högstadiet. Flickornarekom

menderas av sina lärare och väljs sedan ut genom

personligaintervjuer. U

ngdomsm

ottagningen utbildar flickorna i bland annatledarskap, grupprocesser och pedagogik. Som

tjejgruppsledare fårde också kontinuerlig handledning, stöd och uppm

untran från ung-dom

smottagningen.

Under ledning av flickorna från gym

nasieskolan i Partille träffashögstadieflickorna under kvällstid, i gym

nasiets eller fritidsgårdenslokaler. D

e äldre tonårsflickorna fungerar som förebilder. G

ruppernaarbetar m

ed teman som

vänskap och kamratskap, självförtroende

och självkänsla, fritidsintressen, utseende och mode, förälskelse och

sexualitet. Metoder som

används är bland annat jagstärkande akti-viteter och värderingsövningar. Flickorna genom

för också gemen-

samm

a aktiviteter som kafé-, bio- och teaterbesök, eller träffas

hemm

a hos någon av ledarna. Personal från ungdomsm

ottagningenfinns m

ed under inledningen och avslutningen av gruppverksamheten.

För att få respons från de inblandade genomförs m

untliga och skrift-liga utvärderingar under arbetes gång. D

essutom har en kurator från

ungdomsm

ottagningen utvecklingssam

tal m

ed ledarna.

Den

bildsom

framträder av utvärderingarna beskrivs som

mycket positiv.

18

IDÉ

SK

RIF

T #

9

hetsplan för arbetet med våld m

ot kvinnor. Informatörer från olika

yrkesgrupper utbildas och komm

er i sin tur att hålla i utbildningaroch vara kontaktpersoner inom

sina respektive områden. D

et är ettsätt att steg för steg öka m

edvetenheten om våld m

ot kvinnor i deolika delarna av kom

munens verksam

het. Det finns också förslag

om att införa en lektionstim

me i veckan i så kallad livskunskap.

Arbetet för kvinnofrid skulle då bli långsiktigt och m

an skulle kunnafå in frågor om

relationer, känslor och integritet i skolundervisning-en. V

idare finns det förslag om att starta tjej- och killgrupper i sko-

lorna samt att utbilda intresserade gym

nastiklärare, så att de kanlära eleverna självförsvar.

Viktig

a erfarenheter:■

Behovet är stort bland unga att tala om

relationer, respekt och integritet.

■Insatserna behöver rikta sig till både flickor och pojkar.

■Förebyggande insatser inriktade på unga bör ingå i den ordinarie verksam

heten och inte ges i form av punktinsatser.

21

ÅT

GÄ

RD

ER

FÖ

R U

NG

DO

MA

R

Projekten syftar också till att utveckla kvaliteten i verksamheter för

killar utifrån en ökad medvetenhet om

hur uppfattningar om m

an-lighet och kvinnlighet skapas. Fem

fritidsgårdar ingår i ett projektdär all personal deltar i erfarenhetsutbyte och utbildningar i köns-perspektiv ur kulturell, psykologisk och sociologisk synvinkel. D

ehar också utbytt erfarenheter av olika m

etoder. Num

era finns det enhel del erfarenhet inom

fritidsgårdarnas verksamhet av att arbeta

med sam

talsgrupper för flickor, men det har tidigare upplevts svårt

att nå pojkar. Därför har m

an lockat med någon attraktiv aktivitet

för att få dem att delta. E

rfarenheten från projektet visar att det isjälva verket finns ett påtagligt intresse bland pojkar att sam

tala med

varandra och vuxna om livsfrågor. D

etta intresse behöver vuxen-världen m

öta.

Und

ervisning för lärare och elever

Det är m

ånga aktörer som kan bidra till insatser i skolan, för att på

ett tidigt stadium m

otverka våld mot kvinnor.

Länsstyrelsens jäm

ställdhetsenhet på Gotland bedriver i nära

samarbete m

ed Barn- och ungdom

sförvaltningen och polismyndig-

heten ett projekt i förskolor och skolor för att diskutera värde-grundsfrågorna i ett köns- och relationsperspektiv. Syftet är attgrundlägga goda relationer m

ellan flickor och pojkar samt öka sko-

lans ansvar och kompetens. I projektet ingår utbildning och praktisk

pedagogisk handledning för lärarna. Undervisningen och relationer-

na mellan barnen ses i könsperspektiv. D

etta gör att sambanden lyfts

fram m

ellan strukturella förhållanden och relationer mellan flickor

och pojkar samt m

ellan kvinnor och män. E

fter utbildningen kanarbetslagen fortsätta i studiecirkel eller genom

att få handledning iarbetet

med

barnen, bland

annat genom

värderingsövningar.

Personal som genom

gått utbildningen kan delta i nätverksträffar föratt utbyta erfarenheter och utveckla sina kunskaper och m

etoder.A

rbetet dokumenteras i form

av en metodbok för förskola, skola

och fritidshem. G

enom m

etodboken kan erfarenheterna spridas tillfler arbetslag.

I Sundbybergs stad har komm

unfullmäktige antagit en trygg-

20

IDÉ

SK

RIF

T #

9

23

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 2.

Socialtjänstens

ansvar och

arbeteför

kvinnofrid

Socialtjänstens särskilda ansvar för stöd till våldsutsatta kvinnorinfördes i socialtjänstlagen 1998

(och ändrades i ordalydelsen den 1juli 2000

). V

id en

nationell uppföljning

år 2000konstaterade

Socialstyrelsen att lagändringen inte i någon nämnvärd utsträckning

påverkat socialtjänstens arbete, rutiner eller utbildningsinsatser närdet gäller våldsutsatta kvinnor. D

e flesta komm

unerna förlitade sigpå kvinnojourerna.

Även från flera breda sam

verkansprojekt kring kvinnofrid rap-porteras att socialtjänstens organisation och arbete ofta är den svagalänken. R

elativt få av dem som

komm

er till särskilda verksamheter

för våldsutsatta kvinnor och barn eller våldsbenägna män hänvisas

dit av socialtjänsten. B

ehovet av kunskapsutveckling och medvetenhet om

problemen

är alltså stort inom socialtjänsten, även om

det också finns exempel

på komm

uner där socialtjänsten bedriver ett väl strukturerat arbete.

Resursp

ersonerI Stockholm

pågår en utbildning av särskilda resurspersoner för attöka kom

petensen och fokusera ansvaret för frågor om våld m

otkvinnor. E

n tvådagarsutbildning genomförs för ett nätverk m

ed tretill fem

resurspersoner i varje stadsdelsförvaltning. Resursperson-

erna ska kunna ge stöd och konsultation till personal inom social-

tjänst, förskola, skola, fritidsverksamhet m

ed mera. D

e komm

er attfå återkom

mande utbildning på om

rådet. Inom dessa sektorer har

också ett tusental personer genomgått två halvdagsutbildningar m

edfakta om

våld mot kvinnor. E

n grupp socialsekreterare får dessutomi sam

verkan med M

anscentrum särskild utbildning för att kunna

motivera våldsbenägna m

än till behandling.

Socialtjänsten har ett tyd

ligt ansvar

I Södertälje pågår ett arbete med att stärka socialtjänstens insatser

för våldsutsatta kvinnor och barn. Socialtjänsten ska också ta ansvarför kontakt m

ed de våldsbenägna männen. E

n bred samverkans-

grupp – med representanter för polis, åklagare, socialtjänst, prim

är-

25

SO

CIA

LT

JÄ

NS

TE

NS

AN

SV

AR

OC

H A

RB

ET

E F

ÖR

KV

INN

OF

RID

Socialtjänsten har enligt social-

tjänstlagen ett uttalat ansvar för att ge stöd och hjälp till brotts-offer, särskilt våldsutsatta kvinnoroch deras barn.

Kvinnomisshandel förekom

mer i

många av de fam

iljer som social-

tjänsten komm

er i kontakt med.

Barn i fam

iljer där mannen m

iss-handlar kvinnan har behov av attuppm

ärksamm

as och få stöd.

27

SO

CIA

LT

JÄ

NS

TE

NS

AN

SV

AR

OC

H A

RB

ET

E F

ÖR

KV

INN

OF

RID

vård, sjukhus samt kvinno- och brottsofferjour – finns gem

ensamt

för Södertälje och grannkomm

unerna. Arbetet bygger på ett hand-

lingsprogram

som

antogs av

komm

unfullmäktige

år 2000,

därhuvudansvaret lades på socialtjänsten. N

u finns en samordnare

inom socialtjänstens enhet för förebyggande vård och behandling.

Samordnaren ska ansvara för insatser, sam

verkan och utbildning försam

tlig personal inom socialtjänsten. E

n grupp av resurspersonerfrån de olika enheterna inom

socialtjänsten fungerar som referens-

grupp. Den har också till uppgift att hålla frågor kring kvinnofrid

levande i sina arbetsgrupper. E

nligt planerna ska våldsutsatta kvinnor få samtalsstöd indivi-

duellt och i grupp. Socialsekreterare med särskild utbildning ska

leda grupper för barn som bevittnat våld. E

n socialsekreterare haransvar för sam

tal med m

ännen, såväl enskilt som så sm

åningom i

gruppverksamhet.

Inom

familjerätten

pågår ett

projekt där

nyaarbetsm

etoder utvecklas för att tillmötesgå separerade föräldrars

önskan om sam

arbetssamtal om

barnen då det förekomm

it våld irelationen.

Sp

ecialkomp

etens för våldsutsatta kvinnor

Inom socialtjänsten i R

osengård, som har en hög andel invandrare i

befolkningen, finns två och en halv tjänst inom individ- och fam

ilje-om

sorgen avsatta för arbete med våldsutsatta kvinnor. E

n av tjänsternaär vikt för utåtriktat arbete m

ed information i föreningar, skolor

etc.Specialiseringen innebär flera fördelar. D

els uppnås kontinuitet ikontakten – kvinnan kom

mer ofta flera gånger i olika om

gångar underuppbrottsprocessen – dels förenklas uppbyggnaden av kunskaper,kom

petens, kontakter och förtroende i området.

Individ- och Familjegruppen startar också arbete m

ed barn somi grupp ska få m

öjlighet att bearbeta sina upplevelser av våld i famil-

jen. En särskild arbetsgrupp inom

stadsdelen Rosengård har utarbe-

tat förslag till ett brett samarbete för att förebygga våld m

ot kvin-nor. I arbetsgruppen finns representanter för skolan, socialtjänstensolika delar sam

t stadsdelens arbete med dem

okrati- och integra-tionsfrågor. B

land annat är det tänkt att varje skola ska ta fram en

26

IDÉ

SK

RIF

T #

9

handlingsplan och utse särskilt ansvariga för att arbeta förebyggandeför kvinnofrid.

I stadsdelen Södra Innerstaden i Malm

ö finns två socialrådgivarei Fam

iljens Hus, som

är en samlokalisering och ett sam

arbete mellan

mödra- och barnhälsovård sam

t öppen förskola. Syftet med social-

rådgivarna är bland annat att kunna erbjuda lättillgängliga samtal,

stöd och rådgivning för våldsutsatta kvinnor. Mellan 60

och 70procent

av kvinnorna som kom

mer för sam

tal lever eller har levt med våld i

familjen. E

rfarenheten visar att om kvinnorna ska kunna berätta om

utsatthet för våld är det avgörande hur personalen förhåller sig ochatt de vågar ställa frågor. N

är kvinnan ser att personalen har beredskapatt tala om

problemen och ta em

ot hennes berättelse kan hon vågabe om

hjälp. Personalens egen kunskap och möjligheten att kunna

hänvisa eller följa med kvinnan in till socialsekreteraren i sam

ma

lokaler har visat sig vara betydelsefull.

Op

inionsbild

ning, utb

ildning

och stöd

I Blekinge län finns sedan länge fungerande sam

verkansgrupperrörande våld m

ot kvinnor och i samtliga fem

komm

uner finns ocksåhandlingsprogram

fastlagda. I Karlsham

ns samverkansgrupp i kvinno-

misshandelsfrågor, kallad sesam

, ingår socialtjänsten, polismyndig-

heten, sjukhusets akutmottagning, m

ödravården, frivården, domstols-

väsendet och kvinnojouren. Gruppen driver utvecklingen på om

rådetoch

medlem

marna

samverkar

också kring

enskilda ärenden.

Ansvaret för sam

verkan ligger på socialtjänsten. Socialtjänstens personal har fått utbildning och kom

munen utbildar

även kontaktpersoner för stöd till våldsutsatta kvinnor och barn.G

enom tem

adagar om kvinnom

isshandel och Öppet H

us görs kom-

muninnevånarna m

er aktiva och upplysta. Karlsham

ns socialtjänstbedriver gruppverksam

het i studiecirklar för kvinnor som utsatts för

våld och övergrepp. Grupperna är också öppna för kvinnor, som

i sittarbete eller i sin närm

aste omgivning, kom

mer i kontakt m

ed våldsut-satta kvinnor. Syftet är att ge ökad insikt och kunskap

om kvinno-

misshandel och att bilda nya nätverk. Tanken är också att de utsatta

Viktig

a erfarenheter:■

En ökad m

edvetenhet krävs inom socialtjänsten om

våld som ett

vanligt problem i fam

iljer.

■S

ocialtjänstens ansvar och metoder för stöd till alla berörda i fam

iljer m

ed våld behöver utvecklas.

■Ä

ven i små kom

muner finns det m

öjligheter att organisera för särskild kom

petens och verksamhet för våldsutsatta och förövare.

29

SO

CIA

LT

JÄ

NS

TE

NS

AN

SV

AR

OC

H A

RB

ET

E F

ÖR

KV

INN

OF

RID

kvinnorna med rätt form

av stöd kan bli en resurs för andra kvinnori en liknande situation. D

et har varit positivtatt blanda kvinnor m

edolika utgångspunkter i sam

ma grupper – för de

utsatta kvinnorna hardet blivit en bekräftelse på att de inte är annorlunda än andra och förövriga kvinnor har förståelsen för problem

en ökat. Genom

gruppernarekryteras kvinnor till kvinnojouren och kontaktfam

iljer samt som

kontaktpersoner.Sedan några år tillbaka har socialtjänsten i K

arlshamn också

gruppverksamhet för våldsbenägna m

än. En utom

stående terapeutm

ed adekvat kunskap och erfarenhet anlitas för uppgiften. Männen

erbjuds enskild kontakt med terapeuten och sedan en gruppbehandling

om 10–12

träffar. Därefter kan de m

än som så önskar delta i en års-

lång gruppbehandling. Syftet är att förhindra fortsatt misshandel.

Männen ska också bli m

edvetna om barnens situation. D

et ställsbland annat krav på att m

ännen i umgänget m

ed barnen ska erkännavad de gjort och bekräfta att det var fel. U

mgänget sker ofta i när-

varo av kontaktperson eller behandlingsassistent.I K

arlshamn inleder socialtjänsten alltid en utredning när det före-

komm

er våld i familjer där det finns barn. E

n socialsekreterare pratarm

ed barnen och remitterar vid behov till barn- och ungdom

spsykiatrin.Stöd till barnen kan också ges via särskilt utbildade kontaktfam

iljeroch ibland i bearbetande grupper. Socialtjänsten m

edverkar också ioch bidrar till att anordna tem

adagar om kvinnom

isshandel förgym

nasieelever och vårdskoleelever, föreläsningar för olika yrkes-grupper och för allm

änheten.

28

IDÉ

SK

RIF

T #

9

31

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 3.

Hälso-och

sjuk-vården m

öterm

isshandladekvinnor

Det faktum

att många kvinnor lever m

ed våld, hot och kränkningarär ett om

fattande folkhälsoproblem m

ed stort lidande och svåra per-sonliga konsekvenser för alla inblandade. A

tt uppmärksam

ma detta

är en angelägen uppgift, inte minst för hälso- och sjukvården.

Undersökningar visar att m

ånga kvinnor utsätts för våld, ävenom

andelen skiljer sig åt mellan olika undersökningar. D

e flesta avdem

har dock inte gjort någon polisanmälan eller tagit kontakt m

ednågon m

yndighet – många gånger av rädsla eller på grund av skam

-känslor. D

äremot söker kvinnorna ofta hjälp indirekt, bland annat

inom sjukvården – för olika fysiska, psykiska eller psykosom

atiskasym

tom. M

ånga som kom

mer till prim

ärvården kan således ha varitutsatta för våld. A

tt få kännedom om

detta är en förutsättning föratt kunna ge adekvat stöd och hjälp. E

rfarenheten visar att det oftaär först på en direkt fråga som

kvinnorna berättar om sin utsatthet.

Med ökad lyhördhet och ett insiktsfullt bem

ötande kan sjukvårdenupptäcka m

er av det dolda våldet mot kvinnor. För kvinnor som

komm

er med skador efter m

isshandel är ett sakkunnigt utfärdandeav rättsintyg också av väsentlig betydelse i rättsprocessen.

Ansvaret

för hälso-

och sjukvårdens

samverkan

med

andrainstanser kring våld m

ot kvinnor har i regel legat på akutmottag-

ningar och kvinnokliniker. Ökad m

edvetenhet är minst lika viktig

inom prim

ärvården, psykiatrin, mödrahälsovården, företagshälso-

vården, tandvården etc. Detsam

ma gäller den hälso- och sjukvård

som m

öter barn och ungdomar inom

barnhälsovården, skolhälso-vården, barn- och ungdom

spsykiatrin med m

era. Här har m

etoderoch struktur för arbetet ännu inte utvecklats i sam

ma utsträckning.

Erfarenheten från flera sam

verkansprojekt är att det ofta är svårtatt engagera hälso- och sjukvården i frågor om

kvinnofrid. Även om

det finns handlingsprogram får dessa inte alltid genom

slag i verk-sam

heten. På sina håll pågår dock satsningar på att öka kompeten-

sen och förbättra omhändertagandet.

Policyd

okument och hand

lingsp

lanerI Jönköpings län har m

an tagit fasta på att sjukvårdspersonal kanupptäcka m

isshandel genom att våga fråga kvinnan om

hon utsatts

33

HÄ

LS

O-

OC

H S

JU

KV

ÅR

DE

N M

ÖT

ER

MIS

SH

AN

DL

AD

E K

VIN

NO

R

Kvinnor som är utsatta för våld har

många hälsoproblem

.

Hälso- och sjukvården m

öter många

våldsutsatta kvinnor som söker för

olika somatiska och psykosom

atiskasym

tom.

Prim

ärvård, mödrahälsovård,

elevvård, ungdomsm

ottagningar,psykiatri, företagshälsovård, tand-vård m

ed flera har en viktig uppgift i att upptäcka och stödja kvinnorsom

varit utsatta för våld.

Sjukvården är inte alltid tillräckligt

uppmärksam

på att en kvinna kanskelever i en relation där det förekom

-m

er våld och kränkningar, inte ensnär hon söker för akuta skador.

vården har varit med i den projektgrupp som

tagit fram handlings-

programm

et. Landstingets personal ska få återkom

mande utbildning.

Personal vid

akutmottag

ningar får

kontinuerlig utb

ildning

På akutmottagningen vid Södersjukhuset i Stockholm

skapas förut-sättningar för att bättre ta hand om

misshandlade kvinnor genom

attitydförändringar, handlingsprogram och utbildning. E

n tvärpro-fessionell grupp, m

ed kurator, sjuksköterskor och undersköterskor,har särskilt ansvar för intern inform

ation och utbildning. Gruppen

har ett gott stöd från ledningen och arbetet är prioriterat.E

rfarenheten är att kunskapen ständigt måste aktualiseras och

förstärkas, varför personalen vid mottagningen erbjuds kontinuerlig

utbildning i att möta kvinnor som

varit utsatta för våld. Även över-

läkare, verksamhetschefer och politiker har utbildats. V

arje veckaerbjuds också undersköterskor och sjuksköterskor vid m

ottagningenreflekterande sam

tal under kuratorernas ledning. Möjligheten att dela

erfarenheter och reflektera tillsamm

ans ger avlastning och är starktefterfrågad bland personalen. D

en ger en bättre beredskap att möta

kvinnorna.

Handlingsprogram

met innehåller följande:

■inform

ation om våld m

ot kvinnor ur ett teoretiskt perspektiv

■stegen i bem

ötande och omhändertagande på akutm

ottagningen

■en skadejournal

■anvisningar för läkarundersökningen

■uppgifter om

olika skyddsåtgärder

■beskrivning rättsprocessen

■inform

ation om sekretesslagens bestäm

melser

■uppgifter hjälpinstanser och hur de nås

■övriga råd

35

HÄ

LS

O-

OC

H S

JU

KV

ÅR

DE

N M

ÖT

ER

MIS

SH

AN

DL

AD

E K

VIN

NO

R

för våld. Kvinnan kan även m

otiveras att förändra sin livssituation.H

älso- och sjukvårdens ansvar för ett adekvat medicinskt och psyko-

socialt omhändertagande av våldsutsatta kvinnor preciseras i hand-

lingsplaner i de tre sjukvårdsområdena, som

också har lokala arbets-grupper m

ed kuratorer, läkare och sjuksköterskor. En utredare

vidlandstingets kansli har ett övergripande ansvar för kvinnofridsfrågor.Sjukvården sam

verkar även med andra m

yndigheter.I L

änsgruppen för kvinnofrid finns representanter för landstinget,länsstyrelsen,

åklagarkamm

aren, landstinget,

polismyndigheten,

Kom

munförbundet sam

t kvinno- och brottsofferjourerna. Gruppen

har tagit fram ett policydokum

ent för frågor som rör våld m

ot kvinnori länet sam

t genomfört sem

inarier och utbildningsinsatser för personalinom

sjukvården. Länsgruppen har också arrangerat en utbildnings-

dag för länets gymnasieskolor. I policydokum

entet anges att varjem

yndighet förväntas följa upp och utvärdera sin egen verksamhet

kontinuerligt, samt vid behov revidera och följa upp lokala handlings-

planer och åtgärdsprogram.

Ökad

upp

märksam

het inom p

rimärvård

enInom

Tyresö primärvårdsom

råde i Stockholms län finns ett hand-

lingsprogram för om

händertagande av kvinnor utsatta för misshan-

del, våldtäkt eller andra övergrepp. Kortfattat och konkret beskrivs

ett adekvat bemötande och om

händertagande, vikten av dokumen-

tation, anm

älningsplikt enligt

socialtjänstlagen om

kvinnan

harbarn, skyddsaspekter, eventuell polisanm

älan med m

era. K

urator vid vårdcentralen för samtal m

ed de våldsutsatta kvin-norna. K

urator utbildar också personalen för att öka dess uppmärk-

samhet och beredskap att ställa frågor om

relationsvåld och möta

problemen. D

et finns även en folder som riktar sig till våldsutsatta

kvinnor med hänvisningar till var m

an kan få ytterligare hjälp. I G

ävleborgs län har landstinget i Gästrikland ett handlingsprogram

när det gäller våld mot kvinnor. D

är har det också gjorts bredautbildningssatsningar för olika yrkesgrupper inom

hälso- och sjuk-vård sam

t tandvård. Bland annat har läkare, distriktssköterskor och

socionomer inom

primärvården utbildats. Ö

verläkaren inom prim

är-

34

IDÉ

SK

RIF

T #

9

socialtjänst, kvinnojour, polis etc. Kvinnorna är generellt positiva

tillatt bli tillfrågade om

de varit utsatta för våld och de som har sådana

erfarenheter upplever det ofta som en lättnad att få berätta.

Viktig

a erfarenheter:■

Det finns behov av kunskap och handledning/tillfälle till

reflektion om m

ötet med våldsutsatta kvinnor för personal inom

hälso- och sjukvården.

■För att kunna se om

en kvinna är utsatt för våld i sin relation m

åste personalen ha adekvat kompetens. För att kunna stödja henne

måste de dessutom

ha någonstans att hänvisa för hjälp och stöd.

37

HÄ

LS

O-

OC

H S

JU

KV

ÅR

DE

N M

ÖT

ER

MIS

SH

AN

DL

AD

E K

VIN

NO

R

36

IDÉ

SK

RIF

T #

9

UT

VE

CK

LA

T O

MH

ÄN

DE

RTA

GA

ND

E

Det m

edicinska omhändertagandet och dokum

entationen av skadorär centralt i handlingsprogram

met. Ä

ven om kvinnan inte vill göra

någon polisanmälan för tillfället är dokum

entationen betydelsefullom

det skulle bli aktuellt längre fram. K

vinnan ska informeras om

att det är ett brott hon blivit utsatt för och om hon vill kan m

an kallapå polis som

tar upp en anmälan. O

m det finns barn m

ed i bildengäller

anmälningsskyldigheten till socialtjänsten. E

n viktig uppgift är att setill att kvinnan har skydd – kan hon gå hem

eller behöver hon skyddatboende?

Mottagningen har som

rutin att alltid tala om för anhöriga att de

får stanna i väntrumm

et under undersökningen, så att personalenfår tillfälle att tala m

ed kvinnan i enrum. D

et gäller alla patienter,och brukar därför inte vara svårt att hävda när kvinnan som

sökerför skador har sin partner m

ed. Om

kvinnan insisterar på att part-nern ska följa m

ed in söker man andra m

öjligheter att få tala med

henne ostört – i sällsynta fall genom inläggning. D

et är också rutinatt tala om

för kvinnan som blivit m

isshandlad att hon komm

er attbli kontaktad av kurator för ett sam

tal. Sedan är det upp till kvinnanom

hon vill ha fortsatt kontakt. E

rfarenheterna visar att utbildning och reflekterande samtal gör

personalen kunnigare i sitt bemötande av kvinnan. M

ånga våldsut-satta kvinnor fångas upp och får genom

kuratorssamtalen både ett

kortsiktigt och långsiktigt stöd. Den grupp som

varit svårast att nåoch fånga upp är m

issbrukande kvinnor.

Att fråg

a kvinnor om utsatthet för våld

För att utveckla hälso- och sjukvårdens insatser på om

rådet harSocialstyrelsen tagit initiativ till ett försöksprojekt m

ed screening,det vill säga rutinm

ässig förfrågan om våld. Projektet gäller m

ödra-hälsovården sam

t ungdomsm

ottagningarna i tre län. Personalen vidde aktuella m

ottagningarna har fått utbildning och samverkar m

edett kontaktnät av hjälp- och stödinsatser för våldsutsatta kvinnor. Ifoldrar på m

ottagningarna finns information om

vart man kan

vända sig för att få hjälp. De som

vill får stöd i att kontakta kurator,

38

IDÉ

SK

RIF

T #

9

39

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 4.

Kom

munala

kriscentraoch

samtalsgrupper

förkvinnor sam

t ideella kvinno- och brottsofferjourer

Våld och kränkningar som

utövas i det egna hemm

et av någon som står

en nära rubbar grundvalarna i tillvaron. Att bli fysiskt och psykiskt

kränkt, att i en relation leva i en form av undantagstillstånd m

ed rädslasom

ständigt inslag, kanske vara hotad till livet, innebär en stor psykiskpåfrestning. L

iksom traum

atiska upplevelser i andra hotfulla situa-tioner kan detta ge upphov till posttraum

atiska stressyndrom.

Det har länge huvudsakligen varit frivilliga krafter i ideella kvinno-

jourer som stått för stöd och skydd åt m

isshandlade kvinnor – med

ekonomiskt bidrag från stat och kom

muner. På senare tid har em

eller-tid m

edvetenheten ökat om att det behöver byggas upp kom

munala

kriscentra där våldsutsatta kvinnor och deras barn kan få kvalificeradprofessionell hjälp. K

riscentra, som drivs av kom

muner eller lands-

ting, finns nu på några håll i landet (till exempel i G

öteborg,Stockholm

, Lund, M

almö). I en del kom

muner finns andra m

öjlig-heter till stöd och bearbetning – enskilt eller i grupp – i kom

munal

eller landstingsregi.

Kriscentrum

för skydd

, stöd, råd

giv-

ning, hand

ledning

och utbild

ningI sam

band med att M

almö stad antog ett handlingsprogram

för arbetetm

ed våldsutsatta kvinnor beslöt man att inrätta ett kriscentrum

förprofessionellt stöd och skyddat boende. K

riscentrum i M

almö erbju-

der också utbildning och handledning till olika yrkesgrupper somm

öter misshandlade kvinnor. V

erksamheten är kom

mungem

ensamoch

anslagsfinansierad. Den har gott sam

arbete med polis, socialtjänst,

sjukvård och den ideella kvinnojouren.D

e tolv anställda kvinnorna har socionom- och socialpedagog-

utbildning, är i olika åldrar, har olika kulturell bakgrund (samm

an-lagt talar de tolv olika språk) och har m

ångsidig erfarenhet av att möta

människor i kris. K

riscentrum är också ett kunskaps- och resurscentrum

i frågor om våld m

ot kvinnor. Efterfrågan på inform

ation är stor frånolika yrkesgrupper inom

socialtjänst, hälso- och sjukvård med flera.

Till K

riscentrum kan kvinnor ringa dygnet runt på vardagar och

komm

a till tidsbeställd, kostnadsfri mottagning, såväl individuellt

som i grupp eller anonym

t om de så vill. C

entret tar emot ett drygt

41

KO

MM

UN

AL

A K

RIS

CE

NT

RA

OC

H S

AM

TA

LS

GR

UP

PE

R

40

IDÉ

SK

RIF

T #

9Våldsutsatta kvinnor och deras barn är i behov av akut skydd och stöd,såväl m

edmänskligt som

professionellt.D

e behöver både praktisk, juridisk och m

edicinsk hjälp.

Det behövs också ett m

er långsiktigtstöd i form

av hjälp till bearbetning avde traum

an som m

ånga våldsutsattaoch hotade kvinnor sam

t deras barnvarit m

ed om.

självkänsla. Utväg i Skaraborg är ett exem

pel på samverkan för

kvinnofrid. Våldsutsatta kvinnor som

gjort polisanmälan (eller själva

tar kontakt) erbjuds samtalskontakt enskilt och i grupp. E

n särskildsam

ordnare ringer upp kvinnan efter polisanmälan och erbjuder och

motiverar henne att träffas för sam

tal. Om

kvinnan i det skedetavböjer ytterligare sam

tal görs i regel en överenskomm

else om att

samordnaren hör av sig igen lite längre fram

.U

ngefär hälften

av kvinnorna

väljer att

komm

a till

samtal.

Hälften tackar nej, beroende på den am

bivalens de oftast känner ochvar de befinner sig i en eventuell uppbrottsprocess. O

fta finns det endiger våldshistoria bakom

den aktuella polisanmälan och sam

talenkan vara en hjälp för kvinnorna att börja berätta även om

sådantsom

har hänt tidigare. Samordnaren och kvinnan bedöm

er gemen-

samt om

gruppsamtal är den insats hon behöver. I annat fall får

kvinnan stöd i att söka andra kontakter – med kurator på vårdcentral,

inom psykiatrin eller liknande – och i vissa fall kan hon ha fortsatt

enskild kontakt med sam

ordnaren. Även de kvinnor som

börjar igrupp kan regelbundet träffa sam

ordnaren i enskilda samtal, och alltid

i ett uppföljande samtal efter avslutad gruppbehandling.

ST

ÖD

I ÖP

PN

A G

RU

PP

ER

Tre öppna stödgrupper kan ta em

ot cirka 45kvinnor varje år.

Behovet är dock större och kvinnor står på kö för att få delta.

Grupperna träffas under knappt två tim

mar, en gång i veckan, under

terminstid. V

arje kvinna deltar i femton träffar, oavsett när hon

komm

er in i programm

et. För de kvinnor som så önskar finns också

en möjlighet att fortsätta under sam

manlagt 23

veckor. Fördelenm

ed en öppen grupp är att kvinnorna befinner sig i olika skeden iprocessen och kan stötta varandra.

AT

T F

ÖR

STÅ

VÅ

LD

SP

RO

CE

SS

EN

OC

H Å

TE

RU

PP

RÄ

TTA

SIN

SJÄ

LVK

ÄN

SL

A

Syftet med grupperna är att kvinnorna ska återupprätta sin själv-

känsla. Våldet och våldsprocessen, m

akt och kontroll, lagstiftningm

ed mera är tem

an som behandlas både i ett individuellt och generellt

perspektiv under fem av träffarna. E

tt pass om tre träffar rör vardags-

psykologi, naturliga reaktioner på stress, hot, kroppssymtom

, känslo-

43

KO

MM

UN

AL

A K

RIS

CE

NT

RA

OC

H S

AM

TA

LS

GR

UP

PE

R

hundratal telefonsamtal per m

ånad och ett stort antal besökande.I akuta situationer finns det m

öjlighet till skyddat boende med

personal till hands dygnet runt för upp till tio kvinnor och deras barn.B

oendet är kostnadsfritt men kvinnorna sköter själva m

atlagning,städning etc. D

en genomsnittliga boendetiden är beräknad till två–tre

månader. U

nder tiden får kvinnan hjälp att reda ut sin situationsåväl känslom

ässigt som praktiskt, juridiskt och säkerhetsm

ässigt.För m

issbrukande våldsutsatta kvinnor ordnas boende via socialajouren och när det gäller psykiskt sjuka kvinnor finns ett bra sam

-arbete m

ed det mobila team

et för psykiskt sjuka. De flesta boende

komm

er via polis, socialtjänst och sjukvård.B

åde boende kvinnor och de som kom

mer till den öppna m

ot-tagningen erbjuds stödjande sam

tal och krisbearbetning av relations-problem

och upplevelser av att ha varit utsatt för fysiskt, psykiskt ochsexuellt våld. K

vinnorna stöds i att göra polisanmälan. V

id eventuellaseparationer och rättsprocesser, som

ofta är psykiskt krävande, fårkvinnorna psykosocialt stöd. D

e kan också få rådgivning i umgänges-

och vårdnadstvister och andra juridiska och sociala frågorsam

t praktiskoch personlig hjälp. M

ålet är att kvinnorna ska bli stärkta och att deska börja se barnens behov tydligare.

Barnens situation lyfts fram

särskilt och har präglat planeringenav hela verksam

heten. Personalen samtalar m

ed barnen som får rita,

leka och berätta om upplevelser av pappans/styvfaderns våld m

otm

amm

a och det våld de själva kan ha blivit utsatta för. För barn iolika åldrar – både för dem

som bor tillfälligt på K

riscentrum och

för dem som

komm

er utifrån – finns också en bearbetande grupp-verksam

het och alla får en kontaktperson. Det betonas att barnen

bör få behålla sitt ordinarie daghem och gå kvar i sin vanliga skola

när de vistas på Kriscentrum

. Kontaktpersonen träffar kvinnorna

och barnen även efter det att de lämnat centret.

Våld

sutsatta kvinnor får stöd

i samtalsg

rupp

erPå flera håll i landet erbjuds kvinnor som

varit utsatta för våld, attdelta i sam

talsgrupper för stöd och bearbetning och för att stärka sin

42

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Kvinno- och tjejjourer sam

t b

rottsofferjourerE

n stor del av arbetet för skydd, stöd och hjälp åt kvinnor, somutsätts för våld i fam

iljer, görs ideellt av frivilliga krafter inom kvinno-

och brottsofferjourer. De första kvinnojourerna i landet startades

i slutet av 1970-talet. Å

r 1984bildades R

iksorganisationen förK

vinnojourer i Sverige ( roks) och sedan 1996

är en del av jourernaorganiserade i Sveriges K

vinnojourers Riksförbund ( skr

). Samm

an-lagt finns det cirka 150

kvinno-/tjejjourer i landet. Brottsoffer-

jourernas Riksförbund organiserar ett hundratal lokala brottsoffer-

jourer, som ger stöd åt personer som

utsatts för olika slags brott ochdär stöd till m

isshandlade kvinnor utgör en stor del av verksamheten.

Riksorganisationerna får statliga bidrag. D

e lokala kvinno- och brotts-offerjourernas arbete bygger på ideella insatser och kom

munala

bidrag av varierande omfattning.

Kvinno- och tjejjourerna och brottsofferjourerna har jourtelefoner

och erbjuder olika former av stöd och rådgivning. ro

kshar en

nationell jourtelefon där våldsutsatta kvinnor kan få hjälp på 20olika

språk. Vid kvinnojourerna finns dessutom

i de flesta fall möjlighet

till skyddat

boende för

våldsutsatta kvinnor

och deras

barn.Jourerna arbetar också m

ed opinionsbildning, utbildning och utåt-riktad inform

ation. Under senare år har det inom

kvinnojourernasram

startats allt fler tjejjourer med unga kvinnor som

stödpersoneroch som

hjälpsökande. Det har också i ökad utsträckning vuxit fram

en kunskap och insikt vid kvinnojourerna om att de m

edföljandebarnen behöver egna insatser.

Viktig

a erfarenheter: ■

Villkoren för kvinnor som lever i relationer där de utsätts för våld är individuel-

la och varierande och det behövs flera olika slags hjälpinsatser.

■A

tt förändra eller bryta upp från en relation med våld är ofta en lång process,

där kvinnan i olika skeden vill ha olika former av stöd.

■D

et finns ett stort behov av professionella och komm

unala verksamheter till

stöd och skydd åt våldsutsatta kvinnor och deras barn. Frivilliga verksamheter

behövs som alternativ och kom

plement.

45

KO

MM

UN

AL

A K

RIS

CE

NT

RA

OC

H S

AM

TA

LS

GR

UP

PE

R

liv, komm

unikation i relationen med m

era. Fyra gånger ägnar gruppenåt kvinnohistoria, kvinnans ställning i sam

hället och reflexioner kringden egna kvinnohistorien i fam

iljen. Tre träffar tar upp barnens situ-

ation och utsatthet. För att återupprätta sin självkänsla i mam

ma-

rollen diskuteras även hur kvinnorna kan hjälpa sina barn. D

e kvinnor som inte gjort någon polisanm

älan får i gruppen till-fälle att utforska sina tankar kring detta – hur m

ycket de ska tålafrån m

annens sida, vad som hindrar dem

från att göra anmälan och

hur de kan skydda sig. För några kvinnor handlar det om en reell

riskbedömning – de vågar inte anm

äla för att de befarar ännu värrevåld. E

n del bestämm

er sig genom arbetet i gruppen för att göra

polisanmälan. D

et är kvinnans eget val men erfarenheten från verk-

samheten är att den tydliga m

arkering och gränssättning som en

polisanmälan är gör det lättare för kvinnan att bearbeta sin situa-

tion. När hon får klart för sig att det finns hjälp att få även för m

an-nen blir det lättare för henne att polisanm

äla honom.

En del av kvinnorna har brutit m

ed de våldsbenägna männen,

andra är kvar i relationerna och deltar med eller utan m

ännens vet-skap. För några fungerar gruppen som

ett stöd också för att mannen

vet att andra har insyn i vad som händer i fam

iljerna. En del kvin-

nor och män deltar sam

tidigt i olika grupper.D

et har även funnits försök att bilda en pargrupp till stöd för dekvinnor och m

än som redan genom

gått behandling var för sig ochsom

vill fortsätta att leva tillsamm

ans. Tanken är att de inte ska lämnas

ensamm

a i sina försök att bearbeta det som hänt och bygga upp ny

tillit i förhållandet. Även om

intresse har funnits, har det hittills intevarit tillräckligt stort för att få igång en grupp. D

et finns också ett visstm

otstånd att som par träda fram

inför andra med sina svårigheter.

I samarbete m

ed kvinnojourerna finns också möjlighet till efter-

grupper för de kvinnor som vill ha fortsatt stöd. V

erksamheten har

lett till att kvinnor bildat nätverk som genom

insamlingar och andra

aktioner stöttar våldsutsatta kvinnor. En grupp bildade skrivarverk-

stad, vilken i sin tur resulterade i en teaterföreställning om kvinnor

i våldsrelationer. Pjäsen spelas i fortbildningssamm

anhang.

44

IDÉ

SK

RIF

T #

9

47

IDÉ

SK

RIF

T #

9

46

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 5.

Insatserförbarn

ochunga

ifamiljerm

edvåld

49

INS

AT

SE

R F

ÖR

BA

RN

OC

H U

NG

A I F

AM

ILJ

ER

ME

D V

ÅL

D

48

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Våldet i fam

iljerna drabbar även barnen, ofta direkt (många blir

själva utsatta för våld och övergrepp) och indirekt, i form av otrygg-

het, rädsla och skräck, ansvars- och skuldkänslor. Barnen är därm

edockså brottsoffer som

behöver skyddas. Det är först på senare år

som barnens situation har uppm

ärksamm

ats på allvar. Fortfarandefinns det bara i begränsad om

fattning organiserat stöd för barn ochunga

med

våldserfarenheter i

hemm

et. Ä

ven där

verksamheter

byggts upp är de långt ifrån tillräckliga för att kunna nå alla somberörs.

Rädda B

arnen har utvecklat en modell kallad T

rappan för stöd-jande och bearbetande lek sam

t gruppsamtal för barn som

upplevtvåld i fam

iljen. Barnen behöver få gå igenom

följande steg: att kännaförtroende, att sätta ord på det som

hänt, att förstå de egna käns-lorna och reaktionerna och att få veta vad som

ska hända härnäst.R

ädda Barnen bedriver utbildning i m

etoden, och den används ikom

munala och landstingsdrivna verksam

heter. M

yndigheter och andra som i sin yrkesverksam

het komm

er ikontakt m

ed familjer där det förekom

mer våld har skyldighet att

anmäla till socialtjänsten när det finns risk för att barn far illa.

Socialtjänsten ska utreda och ge barnen adekvat stöd. Kunskapen

inom socialtjänsten är på m

ånga håll ännu inte tillräcklig, men det

finns exempel på socialförvaltningar som

har byggt upp särskildkom

petens och speciella rutiner för att hjälpa barnen. Ä

ven inom elevvård, barn- och ungdom

spsykiatri, vid ungdoms-

mottagningar etc. behövs en större m

edvetenhet om att det bakom

olika bekymm

er och symtom

som barn och unga söker hjälp för kan

ligga erfarenheter av våld i hemm

et. Insikt om fam

iljevåldets omfatt-

ning är nödvändig, liksom om

barnens utsatthet samt vilka stöd-

möjligheter som

finns att tillgå. I några komm

uner har särskildatjänster som

barnsamordnare inrättats.

Kartläg

gning

, samtal, g

rupp

verksamhet

och utåtriktad inform

ationInom

samverkan för kvinnofrid, kallad Frideborg, i N

orrköping finnsen särskild barnsam

ordnare som tar kontakt m

ed barn och unga i

Barn och unga som

bevittnar våld ochväxer upp m

ed hot i familjen lever

under stark psykisk press, med risk

för hälsoproblem och allvarliga konse-

kvenser för deras utveckling.

Barn tar ofta på sig skuld och ansvar

för föräldrarnas svårigheter, försökeratt på olika sätt skydda den m

iss-handlade m

amm

an samt vara lojala

och bevara familjehem

ligheten.

Barn som

utsätts för våld i sin upp-växtm

iljö känner sig ofta svikna ochriskerar att tappa förtroendet förvuxna.

Efter en tid går de gem

ensamt igenom

sina tidigare svar för att sevad som

har förändrats och förbättrats. I gruppsamtalen tas våldet

upp – vad barnen har sett och märkt, om

de själva blivit utsatta, omde dolt situationen för andra och om

de tyckt att alltsamm

ans varitderas fel. B

arnen får berätta vad de har gjort när det blivit bråk ochvem

de har att gå till för att söka skydd och trygghet. Rädsla är ett

viktigt tema i gruppen. B

arnen ritar en familje- och kom

piskarta ochsam

talar kring denna. De får också prata om

sin besvikelse och ilskagentem

ot både pappa och mam

ma.

Efter att gruppen avslutats har barnen och ungdom

arna möjlighet

att ta enskild kontakt med gruppledaren om

de behöver ytterligarestöd och hjälp. D

e som deltagit i grupperna har varit nöjda och

mödrarna har rapporterat att barnen blivit lugnare och m

ått psy-kiskt bättre.

Barn i utsatta fam

iljer får behand

ling

Upplevelser av våld i hem

met kan allvarligt skada barns utveckling.

Traumatiska upplevelser kan ligga bakom

symtom

hos barn som tolkas

som personlighetsstörning, uppförandestörning, ad

hd

med flera

diagnoser. Erfarenhet från M

askrosen i Uppsala är att de i stor utsträck-

ningkan återhäm

ta sin normala utveckling om

de får adekvat stödtidigt. M

askrosen är en enhet inom barn- och ungdom

spsykiatrin.D

en erbjuder i samverkan m

ed förskola, skola och föräldrar enom

fattande utredning, kvalificerat stöd och behandling för trauma-

tiserade barn i utsatta familjer. Personalen består av läkare, psykolog

samt fritidspedagog, sam

tliga med lång erfarenhet och särskild kom

-petens i behandling av traum

atiserade barn.M

askrosen tar emot barn på rem

iss från socialtjänsten, barnkli-niken, skolan sam

t övrig barn- och ungdomspsykiatri. M

erpartenkom

mer från fam

iljer där det förekomm

er våld, med föräldrar som

är missbrukare, psykiskt, intellektuellt eller socialt handikappade.

I en omfattande diagnostisk utredning undersöks om

posttraumatiskt

stressyndrom ( ptsd

) kan ligga bakom sym

tom som

depressioner,ångest, uppförandestörningar etc. ptsd

påverkar den intellektuellaoch m

otoriska utvecklingen, den verbala förmågan sam

t empati-

51

INS

AT

SE

R F

ÖR

BA

RN

OC

H U

NG

A I F

AM

ILJ

ER

ME

D V

ÅL

D

familjer m

ed våld. Samordnaren erbjuder dem

hjälp och stöd samt

samtalar m

ed föräldrarna. En gruppverksam

het byggs upp. Totaltfår m

yndigheterna kännedom om

cirka 400barn per år m

ed sådanvåldserfarenhet. U

nder sitt första år hade barnsamordnaren kontakt

med cirka 30

av dem.

Barnsam

ordnarens kontakter med barnen har m

ottagits positivtav både barn och föräldrar. B

arnen vet i regel mycket m

er om m

iss-handeln än vad föräldrar anar och barnen tror ofta att de är ensam

-m

a om sina upplevelser. D

e har sällan pratat med någon om

våldetoch den rädsla, skuld, skam

och hopplöshet som de känner. D

e tap-par lätt sin tillit till vuxna som

inte kan skydda dem. A

tt föräldrar-na ofta förringar eller förnekar det som

hänt gör dessutom barnen

osäkra på sin egen tolkning av verkligheten. Barn i m

isshandelsfa-m

iljer tvingas ta för stort ansvar. Många har glöm

t hur det är attleka. D

e behöver någon som lyssnar på deras berättelser och hjälper

dem att förstå att vad de sett och hört inte är deras fel.

Up

psökand

e verksamhet och

stöd i g

rupp

Barn- och ungdom

spsykiatrins stödgrupper inom U

tväg i Skaraborgsyftar till att barn och unga ska få träffa andra i sam

ma situation

och bearbeta sina upplevelser. Såväl någon av samordnarna i U

tvägsom

socialtjänsten och kvinnojourerna kan hänvisa barn till stöd-gruppsverksam

heten. Det finns endast utrym

me för en grupp per

termin, varför det kan bli en viss väntetid.

Barnsam

ordnaren tar kontakt med barnen och m

otiverar dem att

ta emot stöd. För varje barn bedöm

s om sam

talsgrupp är lämplig,

eller om enskild behandling är att föredra. N

ågra tackar nej tillerbjudandet, m

en möjligheten finns kvar om

de är beredda att taem

ot hjälpen senare. Barnens m

amm

or deltar oftast själva i Utvägs

stödgrupper. Gruppen har fasta deltagare m

ed barn i ungefär samm

aålder och träffas en gång i veckan, tolv gånger. K

ontinuitet och attskapa trygghet är viktigt och därför finns också utrym

me för lek och

positiva gemensam

ma aktiviteter. A

rbetet inleds med att barnen får

svara på frågor om sin situation, hur de ser på den och hur de m

år.

50

IDÉ

SK

RIF

T #

9

barnen får en samm

anhängande bild av sin familj och sin egen situ-

ation. Om

den förälder som m

isshandlat förnekar det inträffadeinför barnen hindras eller försvåras den processen.

Trots att de barn som

komm

er till Bågen har m

ycket svåra upp-levelser bakom

sig är erfarenheten att många kan dra stor nytta av

en begränsad behandlingsinsats. Svårast är det att hjälpa de barnsom

fortsätter att leva i en miljö där hot eller våld förekom

mer och

där socialtjänstens och rättsväsendets skyddsåtgärder förblir otill-räckliga.

Viktig

a erfarenheter: ■

Det finns stort behov av utökat stöd till barn och unga som

växer upp med

upplevelser av otrygghet, hot och våld i familjen.

■A

lla verksamheter som

möter fam

iljer, barn och unga behöver ökad m

edvetenhet om våldsutsatta barns situation.

■S

ärskilda barnsamordnare kan bidra till ökad kunskap och m

edvetenhet bland berörda yrkesgrupper, söka upp och stödja enskilda barn och unga sam

t verka för förebyggande insatser i förskola/skola, fritidsverksamhet

med m

era.

53

INS

AT

SE

R F

ÖR

BA

RN

OC

H U

NG

A I F

AM

ILJ

ER

ME

D V

ÅL

D

och kontaktförm

åga och

barnen fastnar

ofta i

patologisk lek.

Förutom en m

ångsidig utvecklingsbedömning görs en undersökning

av barnens känsla av samm

anhang och meningsfullhet sam

t socialkom

petens och skolsituation. Centrala livshändelser och traum

atiskaupplevelser för såväl barn som

föräldrar gås igenom.

Barnen har på grund av sina upplevelser ofta skapat sig en m

ärkliguppfattning om

världen. Det är viktigt att hjälpa dem

sortera sinaupplevelser och erfarenheter sam

t sätta ord på dem. Barnen får traum

a-behandling m

ed flera olika inslag. Målet är att lindra barnens sym

-tom

, att främja en fortsatt gynnsam

utveckling och att hjälpa dematt tillgodogöra sig sin skolgång.

Det finns såväl individuell som

gruppbehandling med flera olika

metoder. T

ill exempel används strukturerad kognitiv lekterapi, fokuse-

rad träning med pedagogiskt innehåll (orientering i tid och rum

, övningi att kom

municera, vänta på sin tur etc.) och bem

ästring av trauma

(copingstrategier). En speciell teknik – em

dr

(Eye M

ovement D

esensi-tization

and Reprocessing) – används för att den är dokum

enterateffektiv

för traum

abearbetning. D

e traum

atiska m

innesbildernafram

kallas med hjälp av ögonrörelser och blir då tillgängliga för en

känslomässig och kognitiv bearbetning. E

n vetenskaplig studie, därbarn som

fått behandling vid Maskrosen jäm

förs med en kontroll-

grupp, ska ge ökad kunskap om hur behandlingen fungerar.

Grup

pb

ehandling

för barn

och föräldrar

Till pbu

Bågen rem

itteras barn och unga från hela Stockholms län.

Vid enheten erbjuds gruppbehandling för såväl barn som

mam

mor

eller pappor. Konsultation ges till barn- och ungdom

spsykiatrin iövrigt, till socialtjänsten och till andra sam

arbetspartners. T

ill Bågen kom

mer barn individuellt, tillsam

mans m

ed föräldrareller i grupp m

ed jämnåriga. G

emensam

t för behandlingsinsatsernaär strävan att barnen öppet ska kunna berätta om

sina upplevelserav våld och uttrycka de tankar, känslor och reaktioner som

våldetväcker. A

tt bryta hemlighetsm

akeriet kring våldet i familjen är ofta

en värdefull behandlingsinsats i sig. Det är ett första steg m

ot att

52

IDÉ

SK

RIF

T #

9

55

IDÉ

SK

RIF

T #

9

54

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 6.

Särskiltutsatta

grupper

En del kvinnor är m

er beroende än andra av sin omgivning/partner

och kan därmed lättare utsättas för våld och kränkningar. D

et gällertill exem

pel invandrarkvinnor som inte funnit sin plats i det svenska

samhället, kvinnor m

ed funktionshinder, äldre kvinnor som lever

isolerat samt i vissa fall lesbiska kvinnor som

lever i hemliga förhål-

landen. Unga kvinnor som

växer upp i det svenska samhället m

en ifam

iljer präglade av patriarkala kyskhetskulturer kan hindras –ibland m

ed hot och våld – från att leva efter de normer de själva vill,

från att välja livspartner, utbildning och yrke etc. Missbrukande

kvinnor tros vara bland dem som

är mest utsatta för våld och som

samtidigt har svårast att både söka och få hjälp av sam

hället.G

enerellt sett finns det dock lite kunskap och medvetenhet om

dessagruppers specifika problem

och därför också brist på insatser riktadespeciellt till dem

och anpassade efter deras behov.

En tryg

gare b

as i det

svenska samhället

Familjecentralen i K

ista i Stockholm har integrerad m

ödra- ochbarnhälsovård, kvinnohälsa, barnom

sorg, svenskundervisning samt

tre kuratorer från socialtjänsten som ger råd och stöd. D

en bedriverdock inte m

yndighetsutövning. Samverkan m

ellan de olika delarna iverksam

heten är intensiv och metoderna att nå fam

iljerna i området

mångsidiga och okonventionella. A

ndelen invandrarfamiljer i om

rådetär stor och en tredjedel av barnhälsovårdens besökare är beroendeav tolkhjälp. M

ånga invandrarkvinnor lever isolerat. De har kom

mit

till Sverige efter sina män, har snabbt fått barn och inte kom

mit in i det

svenska samhället. För att förebygga isolering, beroende och utsatthet

för våld samt öka invandrarkvinnornas delaktighet och kunskap arbetar

familjecentralen m

ed nätverk och kursverksamhet. V

id familjecentralen

ges också stöd och råd till kvinnorna.A

tt erbjuda

kvinnor svenskundervisning

i anpassade

former,

orientering i det svenska samhället, göra gem

ensamm

a utflykter ochskapa ett kontaktnät ser m

an på familjecentralen som

viktiga hälso-främ

jande och förebyggande insatser. Dessa ger kvinnorna en starkare

ställning och ökat självförtroende. För att skapa ett stödjande nätverk57

SÄ

RS

KIL

T U

TS

AT

TA

GR

UP

PE

R

56

IDÉ

SK

RIF

T #

9Kvinnor som är starkt beroende av sin

omgivning/partner är m

er sårbara förvåld och kränkningar.

I många fall är våld och kränkningar

mot särskilt utsatta grupper svåra att

upptäcka och (på grund av beroendet)svårare för den drabbade att anm

äla.

Det saknas till stor del kunskap om

omfattningen av våld och kränkningar

mot till exem

pel äldre, funktionshindradesam

t lesbiska kvinnor.

Våld

i lesbiska relationer

Våld i nära relationer handlar inte alltid om

att det är en man som

slår,trakasserar eller våldtar en kvinna. L

ikadana former av kränkningar

som i vissa heterosexuella relationer finns enligt am

erikansk forskningi ungefär sam

ma utsträckning i hom

osexuella förhållanden. Trots att detinternationellt sett sedan länge finns såväl forskning om

som insatser

mot våld i lesbiska och m

anliga homosexuella relationer har problem

ethittills inte uppm

ärksamm

ats i någon större utsträckning i Sverige.N

ågra av orsakerna kan vara att detta våld sannolikt är ännu mer dolt

och skambelagt (för både offer och förövare)än m

äns våld mot kvinnor.

Det har inte förrän på senare tid blivit psykologiskt och ideologiskt

möjligt att tala om

problemen inom

de homosexuellas organisationer.

Regeringen har tagit initiativ till att forskning ska bedrivas på om

rådetäven i Sverige.

Situationen för en lesbisk kvinna som blir utsatt för våld i sin

relation kan vara särskilt utsatt och ensam. Förhållandet är ibland

hemligt, vilket kan betyda ett begränsat socialt nätverk och att det

inte finns någon möjlighet att få stöd från fam

iljen. En del lesbiska

kvinnor som blivit utsatta för våld av sin partner söker sig till kvinno-

jourerna och brottsofferjourerna, men kunskapen och beredskapen

att ta emot dem

på ett adekvat sätt varierar. I Stockholm finns som

försöksprojekt en

särskild brottsofferjour

för hom

osexuella.B

rottsofferjourerna i Stockholm och G

öteborg får särskild utbildningom

hom

osexuellas brottsutsatthet.

I sam

arbete m

ed Sveriges

Kvinnojourers R

iksförbund ( skr) har R

iksförbundet för SexuelltL

ikaberättigande ( rfsl) utarbetat en broschyr om våld i lesbiska

relationer. Den tar bland annat upp likheter och skillnader m

ellanvåld i hetero- och hom

osexuella relationer.

SA

MM

A M

ÖN

ST

ER

SO

M I H

ET

ER

OS

EX

UE

LL

A R

EL

AT

ION

ER

Mönstren när det gäller våld i lesbiska relationer liknar till stor del

det vi känner till om våld i heterosexuella relationer. T

ill kuratorernavid rfsl

i Stockholm (rådgivning finns också i G

öteborg och Malm

ö)söker sig m

ånga som har varit utsatta. C

irka 40procent av sam

talentill rfsl:s brottsofferjour rör relationsvåld. D

et handlar ofta om en59

SÄ

RS

KIL

T U

TS

AT

TA

GR

UP

PE

R

motiveras föräldrar att fortsätta i föräldragrupper efter ett barns

födelse. Kuratorerna håller sam

hällsorienterande kurser för kvinnordär de kan ha sina barn m

ed och få stöd, råd och undervisning närdet gäller kontakten m

ed myndigheter och praktiska frågor. A

ndraverksam

heter vid familjecentralen är gym

nastik, dramakurs, sykurs

med m

era – olika aktiviteter som också syftar till att m

an kan umgås,

samtala och knyta kontakter under avspända form

er. Det finns

också en verksamhet m

ed stöd för kvinnor i den tidiga anknytningentill barnen, m

ed omvårdnad, struktur i vardagen och gem

enskap förkvinnor som

annars är isolerade. De har inte den kontakt m

ed sinaegna m

ödrar eller sociala nätverk som de skulle ha haft i sitt hem

-land. I sam

verkan med såväl svenska kyrkan som

den muslim

skaförsam

lingen bedrivs verksamhet för att stärka självkänslan hos

barn till krigs- och tortyrskadade föräldrar. Familjecentralen ingår

också i lokala samverkansgrupper där en rad olika aktörer följer vad

som händer i om

rådet, utvecklar idéer och gemensam

t griper tag iproblem

på ett så tidigt stadium som

möjligt.

Kvinnors N

ätverk – stöd

till invand

rarkvinnorFöreningen K

vinnors Nätverk är en fristående ideell förening, m

edm

edlemm

ar i hela landet, som arbetar m

ot kulturellt och sexuelltförtryck av invandrarkvinnor och ungdom

ar. Nätverket har verk-

samhetsbidrag från socialtjänstförvaltningen i Stockholm

s stad samt

projektbidrag från Brottsofferm

yndigheten. N

ätverkets uppgift är att främja jäm

ställda relationer mellan

kvinnor och män sam

t stärka kvinnors ställning genom kontakter,

information, kunskap och debatt. N

ätverket deltar aktivt i samhälls-

debatten om kvinnofrågor och invandrarkvinnor i bland annat radio-

program, sem

inarier, öppna föreläsnings- och diskussionskvällar ochkonferenser. D

et finns också stödgrupper för våldsutsatta kvinnoroch unga kvinnor som

är i konflikt med sina fam

iljer. Nätverket har

stödpersoner och kan förmedla kontakt m

ed advokater, myndigheter,

kvinnojourer etc.

58

IDÉ

SK

RIF

T #

9

situation. Kvinnojourernas båda riksorganisationer uppm

ärksamm

ardock frågan och anordnar till exem

pel somm

arkurser för kvinnorm

ed funktionshinder som har varit utsatta för våld.

Det finns ingen kunskap om

hur stor andel av de kvinnor somutsätts för våld som

också har ett funktionshinder, eller omvänt, hur

vanligt det är att kvinnor med funktionshinder blir utsatta för våld

och kränkningar. Internationellt, och även i Sverige, anses det docktroligt att det är vanligare m

ed misshandel bland funktionshindrade

kvinnor än bland icke funktionshindrade. Det beror dels på att de

funktionshindrade kvinnornas situation i sig ofta är mer utsatt på

grund av att de är mycket beroende och isolerade, dels på att det är

svårare för dem att både söka och få hjälp. Skam

och rädsla hindrardem

också från att berätta om sin belägenhet och deras trovärdighet

kan vara ifrågasatt, till exempel när det gäller förståndshandikappade

kvinnor.För den kvinna vars funktionshinder också är ett kom

mu-

nikationsproblem blir det särskilt svårt att redogöra för vad hon

varit utsatt. Vissa funktionshindrade vistas dessutom

i miljöer (insti-

tutioner och sjukhus) som underlättar övergrepp, och m

ånga behöverhjälp i intim

asituationer. N

är våldet och övergreppen begås av enperson som

kvinnan är beroende av i sin vardag är situationen särskiltgrym

och utsatt, antingen det är fråga om partner eller personal.

Forum K

vinnor och Handikapp är en förening som

arbetar med

frågor som rör kvinnor m

ed funktionshinder. Den verkar bland annat

för att motverka alla form

er av diskriminering och våld riktade

mot dem

.I en nyligen publicerad kartläggning konstateras att våld och kränk-ningar

mot kvinnor m

ed funktionshinder förekomm

er i hemm

et,på

institutioner samt i offentlig m

iljö. Förövarna är oftast män – nära

anhöriga, personal (tjänstemän, läkare, vårdpersonal – även kvinnlig

–,personliga assistenter, chaufförer), m

edpatienter/andra boende, till-fälliga bekanta och okända. V

åld förekomm

er också mellan funk-

tionshindrade, exempelvis utvecklingsstörda par.

Internationellt har man delat in våld och kränkningar m

ot funk-tionshindrade i två kategorier – aktiva och passiva. A

ktiva kränk-ningar är fysiskt och sexuellt våld, känslom

ässiga kränkningar somhån, förlöjligande, trakasserier etc. T

ill aktiva kränkningar hör ocksåm

edvetet felaktig medicinering, begränsning av rörelsefrihet och61

SÄ

RS

KIL

T U

TS

AT

TA

GR

UP

PE

R

tidigare partner som förföljer, trakasserar och hotar. Situationen har

inte sällan föregåtts av återkomm

ande misshandel och sexuellt våld

i förhållandet. Svårigheterna att ta sig ur ett lesbiskt misshandels-

förhållande kan bero på ett stort mått av självförakt och nedbruten

självkänsla, kanske efter lång tid av trakasserier. Det kan vara svårt

att berätta för någon utomstående, till exem

pel på grund av rädslanför ryktesspridning i den lilla krets som

man ingår i. E

tt annat hinderkan vara hot från partnern om

ett avslöjande för familj eller arbets-

kamrater. Ä

ven en del förövare söker sig till rfsl:s rådgivning. I sam-

band med att kuratorerna föreläser om

problemet i olika sam

manhang

brukar såväl offer som förövare ta kontakt för sam

tal efteråt. Precis som

i heterosexuella förhållanden är det sällan fråga omöm

sesidigt våld – vilket ofta är en felaktig föreställning hos myndig-

heter – utan en maktobalans där den ena är förövare och den andra

blir utsatt. Det finns från internationell forskning en del kunskap om

förövarna, som ofta själva varit utsatta för kränkningar såväl under

uppväxten som i vuxenlivet, och inte sällan haft psykiska problem

och självmordstankar.

Utbildning och kunskap om

våld i lesbiska relationer behövs i allainstanser – hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättsväsende etc. D

etförekom

mer till exem

pel inom hälso- och sjukvården att skador från

våldtäkt i ett lesbiskt förhållande inte tolkas som sådana. Personal

inser inte alltid vid samtal m

ed en misshandlad kvinna att den ”väninna”

som följt henne till m

ottagningen kan vara förövaren. Vad som

också behöver uppmärksam

mas är att det även i lesbiska förhållanden

finns barn som kan fara illa på grund av våld i relationen.

Våld

mot kvinnor m

ed funktionshind

erV

åld mot kvinnor m

ed funktionshinder har hittills inte uppmärk-

samm

ats i någon större utsträckning i Sverige. Det kan delvis bero på

att det finns ett psykologiskt motstånd m

ot att ta in att personer somredan är i en särskilt sårbar position också utsätts för kränkandehandlingar. E

n del kvinnor med funktionshinder söker sig till kvinno-

jourer och brottsofferjourer, men det finns hinder i form

av bristandetillgänglighet och otillräcklig kunskap om

det specifika i dessa kvinnors

60

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Den som

utsatte den gamla för övergrepp var ofta en m

anligfam

iljemedlem

, även om det i parförhållanden också kunde vara

kvinnan som utsatte sin m

ake för övergrepp eller vanvård av olikaslag. E

n missbrukande son, som

utsatte sin mam

ma för hot och våld,

var en vanlig konstellation. Det vanligaste skälet till hot och våld var

att tilltvinga sig pengar eller något annat från den gamla. A

ndraorsaker till övergreppen var fam

iljekonflikter. Socialstyrelsen togockså upp följande aspekter: tidigare våld från m

annen riktat mot

kvinnan kan fortsätta upp i hög ålder och vuxna barn som själva

under uppväxten blivit utsatta för kränkningar av en förälder kanhäm

nas då föräldern åldras. V

åld och övergrepp mot äldre är till stora delar ett dolt problem

.I rapporten föreslogs ökad kunskap för att den personal som

möter

äldre ska lära sig upptäcka när övergrepp förekomm

er samt kunna

hantera detta på ett adekvat sätt. Vidare föreslogs ökad inform

ation,stöd till anhöriga sam

t olika möjligheter för gam

la att söka och fåhjälp – kontaktpersoner för äldre, krisgrupper, jourplatser, telefon-jour m

ed mera.

Våld

mot kvinnor m

ed m

issbruks-

prob

lemM

issbrukande kvinnor far illa på många sätt. D

e utsätts ofta för våldm

en har svårt att begära och få hjälp och gör sällan polisanmälan.

Det finns internationella undersökningar och erfarenheter från m

iss-brukarvården i Sverige som

pekar på att kvinnor med m

issbruk ärde som

utsätts för det grövsta våldet. De har också starkast beroende

till de män som

misshandlar och är dessutom

den grupp som får

minst stöd från sam

hället. K

vinnor med aktivt m

issbruk kan oftast inte få hjälp med skyddat

boende i komm

unala kriscentra för misshandlade kvinnor eller vid

ideella kvinnojourer, eftersom de kan vara störande för andra kvinnor

och barn som vistas där. Ä

ven om m

edvetenhet om behovet finns på

flera håll i landet, är det svårt att hitta metoder och lösningar. O

ftaär underlaget inte tillräckligt för att en kom

mun ska kunna driva en

egen verksamhet för dessa kvinnor. I Stockholm

planeras dock en63

SÄ

RS

KIL

T U

TS

AT

TA

GR

UP

PE

R

ekonomisk kontroll/utnyttjande. Passiva kränkningar är fysisk för-

summ

else och känslomässig negligering etc.

HA

ND

IKA

PP

AD

OC

H M

ISS

HA

ND

LA

D –

DU

BB

ELT

PR

OB

LE

M

För en funktionshindrad kvinna kan våldet och förödmjukelsen

sägas drabba dubbelt. Det förstärker den känsla av underläge som

hennes handikapp kan innebära och riskerar att underminera hennes

självkänsla. I de exempel som

återges i den svenska undersökningenförekom

mer att de m

än som utövar våldet riktar det m

ot kvinnanssvagaste punkter, där hennes funktioner är nedsatta. D

e tvingarhenne utföra sådant hon inte kan, läm

nar henne utan hjälp, tar ifrånhenne rullstolen, flyttar om

så att kvinnan som är synskadad blir

desorienterad, får kvinnan med balansproblem

att tappa balansenetc. K

vinnan tar kanske själv på sig skulden för att hon med sitt

funktionshinder är till ”besvär” för mannen och inte kan leva upp

till hans förväntningar. Ett förslag, som

förs fram i rapporten, är att det borde finnas särskil-

dastödpersoner som

våldsutsatta kvinnor med funktionshinder kan

vända sig till för att få råd och hjälp. Information om

var man kan söka

hjälp måste också vara tillgänglig för personer m

ed funktionshinder.D

et påpekas att noggrannhet i valet av personliga assistenter ärav stor

betydelse och att det kan vara klokt att den funktionshindrade alltid harm

inst två assistenter. Det är också viktigt att det görs uppföljningar

av hur kontakten fungerar, i synnerhet om en nära anhörig anställs

som assistent. V

idare tas upp att det behövs stöd i relationen ochom

ställningen för par där någon av de tidigare friska parternagenom

sjukdom eller olyckshändelse blir funktionshindrad.

Våld

mot äld

re kvinnorI början av 1990

-talet gjorde Socialstyrelsen en undersökning om våld

och övergrepp mot äldre. E

nkäter besvarades av personal inom hem

-tjänsten, vårdcentraler, akutm

ottagningar, dagcentraler för dementa

samt överförm

yndare. Enligt enkäten var de gam

la som utsatts för

övergrepp av olika slag ofta kvinnor med fysiska och/eller psykiska

handikapp som bodde ensam

ma och hade få kontakter m

ed andram

änniskor.

62

IDÉ

SK

RIF

T #

9

65

SÄ

RS

KIL

T U

TS

AT

TA

GR

UP

PE

R

sådan, i ett samarbete m

ellan frivilligorganisationen Länkarna och

den ideella kvinnojouren Alla K

vinnors Hus.

Jour- och stödg

rupp

för m

issbrukand

e kvinnorFöreningen L

änkarna i Johanneshov i Stockholm bygger upp ett

säkerhetsprogram för våldsutsatta kvinnor som

består av tre delar:en kvinnojour för m

issbrukande kvinnor, en kurs för utsatta kvinnorsam

t ett utbildningsprogram för m

än som brukar våld i sina relationer.

Kursen ”N

yckelknippan” riktar sig till våldsutsatta kvinnor somdiskuterar hur den våldsam

ma relationen är uppbyggd och vilka

möjligheter som

finns att ta sig ur den. Kursm

aterialet bygger på”M

akt- och kontrollcirkeln”, som är en sam

manfattning av 400

våldsutsatta kvinnors analys av sin egen situation. I Södertälje arbetar socialtjänsten m

ed särskild gruppverksamhet

för missbrukande m

isshandlade kvinnor. Inom enheten för m

iss-brukarvård har ett kvinnoperspektiv lyfts fram

, vilket även innebärm

er fokus på misshandlade kvinnor m

ed överkonsumtion eller m

iss-bruk av alkohol och droger. H

är finns en stödgrupp som syftar till

drogfrihet och nykterhet samt stärkt självkänsla och höjd livskvalitet.

64

IDÉ

SK

RIF

T #

9

67

IDÉ

SK

RIF

T #

9

66

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 7.

Attuppm

ärk-sam

ma

relationsvåld påarbetsplatser

Att på arbetsplatser uppm

ärksamm

a effekterna av våld i hemm

etborde vara av intresse för både arbetsgivare och fackliga organisa-tioner. R

elationsvåld svarar för en hel del sjukskrivningar och skaparproblem

för såväl den enskilde som m

edarbetarna på arbetsplatsen.För en del våldsutsatta kvinnor kan det bli en ytterligare börda ochbelastning att upprätthålla skenet och käm

pa för att klara sitt arbete,trots återkom

mande frånvaro och stark press. I sådana situationer

kan det vara en lättnad att få stöd och förståelse på arbetsplatsen. Ien kanadensisk intervjuundersökning näm

ns problem som

brist påkoncentration och kreativitet, ständig frånvaro på m

åndagar efterm

isshandel under helgen och ständig trötthet beroende på sömn-

brist. Kvinnan har också lätt för att falla i gråt och visar aggressivi-

tet som går ut över m

edarbetare och underställda. Hon har också

ständiga skuldkänslor för jobbet. Ett annat problem

är uteblivenkarriär på grund av att m

annen ”märker” henne inför utvecklings-

samtal eller arbetsintervjuer och hon kan också ha svårigheter att

tala på möten som

effekter av misshandeln.

I Sverige har det hittills inte gjorts några samlade insatser för att

ta upp det ansvar som arbetsgivare och fackliga organisationer kan

och bör ta för att bidra till att förebygga problemen och ge stöd när

de uppstått. Sådana insatser har däremot under senare år gjorts i

bland annat USA

och Kanada. D

e federala myndigheterna i U

SA har

publicerat handböcker och riktlinjer riktade till statliga och andraarbetsplatser. B

öckerna innehåller fakta och upplysningar om hur

arbetsgivare och kollegor kan bemöta och stödja kvinnor som

ärutsatta för våld i hem

met. B

land annat konstateras att tystnad kringproblem

et våld mot kvinnor är liktydigt m

ed ett accepterande.H

andböckerna innehåller också information och uppm

aningar tillde drabbade.

Arbetsgivare uppm

anas att anordna utbildning och information

om våld i nära relationer för chefer och övrig personal. G

enom att

sätta upp anslag med inform

ation om var m

an kan söka hjälp ochgenom

artiklar i personaltidningar kan man sprida inform

ation omproblem

et. Frågan om relationsvåld bör alltid beröras när m

an tar uppfrågor om

stresshantering. Det påpekas att m

an bör vara medveten

om att det kan finnas såväl drabbade som

förövare närvarande då

69

AT

T U

PP

MÄ

RK

SA

MM

A R

EL

AT

ION

SV

ÅL

D P

Å A

RB

ET

SP

LA

TS

ER

68

IDÉ

SK

RIF

T #

9Våldsutsatta kvinnor kan få problemm

ed att sköta sitt arbete, med hög

sjukfrånvaro, svårigheter att koncentre-ra sig, psykisk belastning etc.

Chefer och m

edarbetare kan tidigtupptäcka tecken på problem

och gestöd.

Arbetsplatsen är ett viktigt forum

fördiskussioner om

jämställdhet och m

änsvåld m

ot kvinnor.

71

AT

T U

PP

MÄ

RK

SA

MM

A R

EL

AT

ION

SV

ÅL

D P

Å A

RB

ET

SP

LA

TS

ER

man tar upp dessa frågor.

När det gäller det personliga stödet till våldsutsatta kvinnor

poängteras att det inte finns några enkla lösningar samt att m

an somutanförstående m

åste granska sina egna värderingar, attityder ochfördom

ar. I mötet m

ed den drabbade gäller det i första hand att haoch visa tilltro till kvinnans berättelse och egna bedöm

ningar, attlyssna, stärka och bekräfta. H

on behöver få veta att hon är en värde-full m

edarbetare, att våldet inte är hennes fel samt att det råder full

sekretess. Hon behöver m

ötas med om

sorg och förståelse, men inte

få några direkta råd. Kvinnans egna beslut ska respekteras och stödjas,

hon ska inte klandras eller fördömas och stöd och hjälp ska inte vill-

koras. Det sägs vidare att kvinnan också behöver få stöd i form

avflexibilitet i sin arbetssituation, sam

tidigt som problem

en i arbetetbehöver diskuteras.

70

IDÉ

SK

RIF

T #

9

73

IDÉ

SK

RIF

T #

9

72

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 8.

Manliga nätverk,

kriscentraoch

behandlings-program

förmän

Trots strävan efter jäm

ställdhet mellan kvinnor och m

än samt för-

ändrade innebörder i manlighet och kvinnlighet finns traditionella

manlighetsideal och en m

aktobalans mellan könen kvar i sam

hället.Inte m

inst i medierna förm

edlas till pojkar och unga män att m

an-lighet är förknippad m

ed makt, råhet och fysisk styrka. D

et saknasnaturliga sam

manhang där m

än samtalar om

relationer, manlighet,

självbilder, livskriser etc. N

ågra projekt har tagit fasta på detta och försöker skapa dialogom

manlighetens innebörder, krav och m

öjligheter. På flera håll startasockså särskilda centra dit m

än kan söka sig för krisbearbetning ochpsykologisk hjälp. D

et finns behandling för män som

brukat våldm

ot sina närmaste.

När det gäller de våldsbenägna m

ännen och möjligheterna att

påverka dem i positiv riktning finns en del kunskap och erfarenhet

från forskning och praktisk verksamhet i så kallade påverkansprogram

och liknande. Programm

en bygger ofta på kognitiva teorier och ärpedagogiska till sin uppläggning.

Grup

pb

ehandling

för att hitta alternativE

tt antal så kallade påverkansprogram arbetar efter förebild från

norska, amerikanska och kanadensiska behandlingsprogram

. Några

exempel är Frideborg i N

orrköping, Fredman i M

almö och U

tväg iSkaraborg, i sam

verkan mellan frivården och socialtjänsten respektive

landstinget. Även frivilligorganisationen L

änkarna i Stockholm bedriver

sådan behandling i samarbete m

ed frivården.

BE

HA

ND

LIN

G IN

OM

FR

ED

MA

N

Fredman är ett påverkansprogram

inom frivården i M

almö för m

än somär döm

da för våld mot kvinnor. M

ännen kan vara dömda till skydds-

tillsyn, med eller utan föreskrift, villkorlig frigivning under övervakning,

intensivövervakning med elektronisk fotboja eller behandling som

alternativ till fängelse. Under de senaste åren har sam

arbete etableratsm

ellan frivården och socialtjänsten, så att också män som

inte ärdöm

da får tillgång till behandlingen. Män som

deltar på eget initiativhar ofta hört av sig efter tidningsartiklar om

behandlingen eller har

75

MA

NL

IGA

NÄ

TV

ER

K, K

RIS

CE

NT

RA

OC

H B

EH

AN

DL

ING

SP

RO

GR

AM

FÖ

R M

ÄN

74

IDÉ

SK

RIF

T #

9För att förebygga mäns våld m

ot kvinnor m

åste manlighetens innebörder

och uttryckssätt samt m

aktfördelningenm

ellan kvinnor och män i sam

hället diskuteras och förändras.

Unga m

än måste tidigt få tillfälle att

reflektera över föreställningar om

manlighet och öva upp sin em

patiskaförm

åga.

Män som

utövar våld behöver hjälp att finna alternativ.

totalt ett års tid. Nya deltagare kom

mer successivt in och andra

avslutar och detta innebär att männen är i olika faser i sin behand-

ling. Det har visat sig ha terapeutiska fördelar. D

e som har kom

mit

längre i sin bearbetning kan förmedla hopp och perspektiv till dem

som just börjat och sam

tidigt få bekräftelse på att de själva har komm

iten bit på väg i sin förändring.

UT

BIL

DN

ING

SP

RO

GR

AM

HO

S L

ÄN

KA

RN

A

Föreningen Länkarna i Johanneshov i Stockholm

bedriver i samarbete

med frivården ett psykopedagogiskt utbildningsprogram

med nam

net”V

erktygslådan” för män som

använder våld och förtryckande bete-enden i sina nära relationer. Program

met har sin förebild i K

anadam

en har anpassats efter svenska förhållanden. Det är öppet för såväl

missbrukare som

icke missbrukare, döm

da som frivilliga, och bedrivs

i öppna grupper med ett rullande schem

a. Unikt för program

met är

dels att det tar emot personer m

ed missbruk, dels att det – likt före-

bilden i Kanada – också har kontakt m

ed och ger stöd till de kvinnorsom

männen har en pågående relation m

ed, med betoning på kvinnor-

nasskydd och säkerhet.

MÄ

N S

OM

SL

ÅR

ÄR

EN

HE

TE

RO

GE

N G

RU

PP

Gem

ensamt för Fredm

an och Utväg är att behandlingsgrupperna

består av många olika slags m

än, från olika omständigheter, m

edolika utbildningsnivå och i olika åldrar. E

n del av männen lever i

början av behandlingen kvar i den relation där de brukat våld, men

många separerar under och efter behandlingen. A

tt blanda frivilligaoch döm

da har visat sig ha en positiv pedagogisk verkan. För de män

som deltar frivilligt blir allvaret tydliggjort när de m

öter män som

dömts till fängelse för kvinnovåld. För de döm

da minskar m

otståndetm

ot att gå i behandling när de ser att det finns män som

frivilligtsöker sig dit.

Enligt erfarenheter från behandlingen handlar våldet om

bådem

akt och vanmakt. D

e flesta män inser att de kan förhindra våld

genom att prata om

känslor och konflikter. För en mindre del av

männen kan våldsbeteendet betraktas som

befäst i personligheten.Förändringsprocessen går i vågor, m

ed framgångar och bakslag.

77

MA

NL

IGA

NÄ

TV

ER

K, K

RIS

CE

NT

RA

OC

H B

EH

AN

DL

ING

SP

RO

GR

AM

FÖ

R M

ÄN

tagit del av en broschyr som bland annat finns på socialkontoren.

Frivården och socialtjänsten står gemensam

t för kostnaderna. För attfå delta m

åste männen avhålla sig fullständigt från alkohol. N

ärvaronär obligatorisk och eventuell m

isskötsamhet vad gäller m

än dömda till

kontraktsvård rapporteras till åklagare, domstol och övriga berörda

myndigheter.

Behandlingen i Fredm

an sträcker sig över ett år, med en grupp-

träff i veckan och uppehåll över jul och nyår och en del av somm

aren.G

rupper startar fyra gånger per år, med upp till nio deltagare i varje

och två gruppledare (en man och en kvinna, frivårdare m

ed socionom-

utbildning och vidareutbildningar) som får psykologhandledning. I

behandlingen ingår en introduktionsdel med föreläsningar på olika

teman och en fördjupningsdel som

går mer in på m

ännens personligaattityder, beteenden och förhållningssätt. U

nder introduktionen tasföljande

teman

upp: våld

och aggressivitet,

alkohol, relationer,

kvinnligt, manligt, m

änskligt samt sex och sam

levnad.

BE

HA

ND

LIN

G IN

OM

UT

VÄ

G

Inom U

tväg i Skaraborg tar samordnaren för m

än kontakt med m

änsom

polisanmälts för våld m

ot kvinnor för samtal som

syftar till attbedöm

a deras vilja och förmåga till förändring och m

otivera dem till

fortsatt kontakt och behandling. Parallellt med detta pågår polisut-

redning och frivårdens personutredning till tingsrätten. Tingsrätten

kan på förslag från frivården döma m

annen till skyddstillsyn under ettår, kom

binerat med särskild behandlingsplan, så kallad kontraktsvård.

Mannen döm

s då att delta i Utvägs behandlingsprogram

, men har ett

alternativt fängelsestraff

som

kan verkställas

om

han m

issköterbehandlingen. N

är det gäller dömda m

än ska frivården anmäla even-

tuell misskötsam

het till åklagare och Övervakningsnäm

nden. Män

som döm

s till fängelse kan komm

a ifråga för utvägsprogramm

etgenom

särskilda permissioner om

de är placerade på den närbelägnaanstalten. N

är männen går i grupp kan de parallellt ha enskilda sam

talm

ed samordnaren en gång i veckan. Ä

ven män som

inte blivit dömda

eller polisanmälda kan delta i påverkansprogram

met.

Männen i U

tväg träffas i en psykologledd öppen grupp en gång iveckan vid 20

behandlingstillfällen samt tre uppföljande träffar under

76

IDÉ

SK

RIF

T #

9

ning som bildades år 1993

på initiativ av män i R

ädda Barnens styrelse,som

en reaktion mot våld och övergrepp utförda av m

än. Nätverkets

medlem

mar m

enar att det är avgörande att männen deltar i arbetet m

otvåld och för ökad jäm

ställdhet. Män har en m

aktposition i samhället

och våld är starkt förknippat med den m

anliga kulturen.M

anliga Nätverket vill främ

ja jämställdhet genom

att skapa enbred och öppen diskussion kring m

ännens sätt att leva. Man vill

inspirera män att reflektera över sig själva som

män och könsvarelser

och utveckla det positiva i manligheten. N

ätverket vill öka kunskapernaom

hur den bristande jämställdheten i sam

hället bidrar till att pojkaroch m

än tar till våld. Det arbetar också för att m

än ska bli medvetna

om

våldets utbredning,

orsaker och

destruktiva konsekvenser.

Nätverket uppm

anar alla män att delta i arbetet m

ot våld, att sägaifrån vid hot om

våld och att ingripa mot övergrepp.

I Rosengård i M

almö finns ett M

anligt Nätverk bland invandrar-

män m

ed medlem

mar som

representerar femton invandrarorganisatio-

ner i stadsdelen. Nätverket ingår i Storstadssatsningens utvecklings-

arbete för folkbildning, ökad demokrati och delaktighet, och verkar

för diskussioner om fam

iljestruktur, våld i familjen m

ed mera. Syftet är

bland annat att få till stånd en dialog mellan de boende och tjänste-

männen i stadsdelen och skapa större delaktighet bland befolkningen.

Arbetet m

ed att öka integrationen innebär också att öka kunskapenom

det svenska samhället, dess norm

er och värderingar. Nätverket

anordnar sem

inarier om

utanförskap,

familjestruktur,

könsrolls-tänkande, m

annens roll, fadersidentiteten i Sverige i förhållande tilli ursprungslandet etc. Ä

ven mäns våld m

ot kvinnor behandlas i diskussioner m

ellan män och kvinnor.

Viktig

a erfarenheter: ■

För att förebygga mäns relationsvåld är det nödvändigt att ifrågasätta stereo-

typa mansideal, att synliggöra våldet sam

t lyfta fram m

äns eget ansvar – bådegenerellt och bland de våldsbenägna m

ännen.

■M

än som tar till våld är inte någon hom

ogen grupp – såväl orsaker som m

öj-ligheten till förändring varierar.

■D

et finns i dag framgångsrika behandlingsm

etoder och det är viktigt att nåvåldsbenägna m

än så tidigt som m

öjligt för att förändra deras beteende.

■D

et finns ett generellt behov av möjlighet till krisbearbetning för m

än ochsam

tal om relationer, existentiella frågor m

.m.

79

MA

NL

IGA

NÄ

TV

ER

K, K

RIS

CE

NT

RA

OC

H B

EH

AN

DL

ING

SP

RO

GR

AM

FÖ

R M

ÄN

Erfarenheten visar att ju tidigare behandlingen sätts in, desto lättare

är det att bryta våldsbeteende.

Kriscentra d

är män kan söka

stöd och hjälp

Flera komm

uner har kriscentra för män, som

erbjuder ett professionelltstöd i sam

tal, individuellt och i grupp. Sådana finns bland annat iG

öteborg, Gävle, Stockholm

, Haninge, L

und och Malm

ö. De drivs

i stiftelseform eller i kom

munal regi.

I Lund finns ett “H

andlingsprogram m

ot våld i nära relationer”som

omfattar tre olika kriscentra – för kvinnor, barn respektive

män. D

e drivs i samverkan m

ellan de sju komm

unerna i Mellersta

Skånes polisdistrikt och Svenska kyrkan i Lund. K

riscentrum för m

äni L

und riktar sig bland annat till män som

har svårt att kontrollerasin ilska, m

ed fokus på våld mot partner och barn. A

ndra målgrupper

är män i livskriser, separationskriser, vårdnads- och um

gängeskonflikter,fäder som

vill förändra sitt föräldraskap samt m

än som är aktuella

i barnavårdsärenden. Kriscentrum

för män arbetar under sträng

sekretess och med m

öjlighet för besökande män att vara anonym

a.K

riscentrum ingår också i ”N

ätverket mot våld i fam

ilj” i Lund, som

består av personal från professionella och ideella verksamheter som

möter offer och förövare när det gäller våld i fam

iljen. Via nätverket

hänvisas män till kriscentrum

. Personal från centret bedriver dessutom

ett omfattande utåtriktat

arbete för att etablera samverkan m

ed myndigheter och organisationer

som m

öter män i kris. V

idare erbjuds handlednings- och utbildnings-insatser. K

riscentrum sam

verkar också med öppenvårdspsykiatrin

iL

und som rem

itterar män till K

riscentrum. M

än som inte kan få

hjälp vid kriscentrum tas em

ot vid öppenvårdspsykiatrin.

Manlig

a nätverk för att motverka våld

U

nder senare år har det bildats flera manliga nätverk för att m

arkeram

äns generella avståndstagande till våld.M

anliga Nätverket är en partipolitiskt och religiöst obunden före-

78

IDÉ

SK

RIF

T #

9

81

IDÉ

SK

RIF

T #

9

80

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 8.

Rättsprocessen

vidvåld

ochhot

mot kvinnori

nära relationer

Under senare år har en rad förändringar i lagstiftningen införts för

att underlätta bekämpningen av så kallade kvinnofridsbrott. Stöd

till brottsoffer är prioriterat av statsmakterna och våldsutsatta kvin-

nor ska prioriteras högt inom rättsväsendets olika instanser.

Effektiva ingripanden mot våld och hot m

ot kvinnor i nära relationerbygger på sam

verkan och en välfungerande rättskedja, alltifrån tydligdokum

entation av skador, brottsplats och förhör, till snabba skydds-åtgärder, utredningar och lagföringar. För att öka kom

petensenoch

effektiviteten i handläggningen har polisen på flera håll organiseratsärskilda enheter för utredningar om

våld i familjen. Syftet är att fler

utredningar ska kunna leda till åtal än vad som hittills har varit fallet.

Stora satsningar görs också för fortbildning av poliser.

Sam

ordning

av komp

etens i Malm

ö I M

almö polisdistrikt finns en särskild fam

iljevåldsenhet. Enheten

har hand om utredning av alla m

isstänkta fall av våld eller hot mot

kvinnor i nära relationer, våldtäkter samt sexuella övergrepp m

otbarn. U

tredarna får särskild utbildning och kvalificerad handledningoch har tät sam

verkan med andra instanser. Sam

verkan med social-

tjänsten har inneburit en större ömsesidig förståelse för varandras

respektive roller och uppgifter.M

ånga utredningar avskrevs tidigare med m

otiveringen ”brottkan ej styrkas”. M

ålsättningen är nu att öka andelen polisanmälda

kvinnofridsbrott som leder till åtal, från tidigare 18

procent, till överdagens riksgenom

snitt. Det ska ske genom

förbättrade förstahands-åtgärder, bevissäkring, effektivare utredningsarbete och snabbarelagföring. Sedan enheten startade har antalet polisanm

älningar ökatoch den andel som

leder till åtal har också blivit större.A

nmälan om

kvinnomisshandel behandlas m

ed förtur. Några av

metoderna är att använda ett uppföljningssystem

i samband m

edutryckning till brottsplatsen (kallat varningsklockan), digitalkam

era,åtgärdskort, särskilda blanketter för registrering av skador, för begäranom

besöksförbud samt för anm

älan till socialtjänsten om barn som

kan fara illa. E

rfarenheten visar att ärenden som rör relationsvåld skiljer sig

83

RÄ

TT

SP

RO

CE

SS

EN

VID

VÅ

LD

OC

H H

OT

MO

T K

VIN

NO

R I N

ÄR

A R

EL

AT

ION

ER

82

IDÉ

SK

RIF

T #

9Endast en m

indre del av våldet m

ot kvinnor i nära relationer leder till polisanm

älan.

Mindre än hälften av dessa

polisanmälningar går till åtal.

betingat våld mot kvinnor. K

vinnofridssamordnare finns både centralt

och lokalt i varje närpolisområde. D

e ska inom sina respektive

ansvarsområden självständigt och inom

ramen för handlingsplanen

driva frågor som rör våld m

ot kvinnor. Polisen i Utväg i Skaraborg

prioriterar utredningar om m

isstänkta kvinnofridsbrott, gör en nog-grann dokum

entation samt återkom

mande hot- och riskbedöm

ningarm

ed uppföljande kontakter av ansvarig polis. Statistiken över kvinno-fridsbrott har förbättrats genom

att alla relationsbetingade våldsbrottm

ot kvinnor vid dataregistrering förses med sökordet ”våld m

otkvinna”. U

ppgift om i vilket närpolisom

råde brottet har begåtts angesockså.

Direktiven i handlingsplanen ska genom

syra all polisiär verk-sam

het. I planen fastställs vilka åtgärder som ska vidtas på brotts-

platsen och i handläggningen samt vikten av noggranna hot- och

riskbedömningar. K

vinnan ska också informeras om

sina rättigheteroch de skyddsåtgärder som

samhället har att erbjuda. D

å misstanke

om brott inte föreligger upprättas ändå en m

innesanteckning somförs in i en särskild liggare i respektive närpolisom

råde. Handlings-

planen följs noggrant upp kvartalsvis av kvinnofridssamordnarna.

Risk- och hotbilden m

ot kvinnan prövas och dokumenteras fort-

löpande av den polis som handlägger ärendet. O

m besöksförbud

utfärdas eller om kvinnan får ett så kallat trygghetspaket har utredan-

depolis ansvar för att var tredje vecka följa upp och stäm

ma av m

edkvinnan hur det fungerar. D

et leder ofta till fler anmälningar om

brott mot besöksförbud.

Åtg

ärder för snab

bare lag

föringPå flera håll i landet har sam

verkan intensifierats och utredningstidernakortats för att kvinnofridsbrott snabbare ska kunna föras till dom

-stol. E

xempelvis har m

an inom rättsväsendet i H

aninge gett våldm

ot kvinnor högsta prioritet, därefter komm

er övriga våldsbrottsam

t i tredje hand brott med kortare fängelsestraff i straffskalan. E

nsnabb och effektiv handläggning sker hos polis och åklagare sam

t avpersonutredare i frivården. A

rbetet bygger på ett samarbetsavtal

mellan de olika m

yndigheterna i rättsprocessen. Det finns en tät

85

RÄ

TT

SP

RO

CE

SS

EN

VID

VÅ

LD

OC

H H

OT

MO

T K

VIN

NO

R I N

ÄR

A R

EL

AT

ION

ER

väsentligt från andra brottsutredningar. Mötet m

ed såväl offer somm

isstänkt gärningsman kräver särskilda kunskaper och en djupare

förståelse av problematiken. O

ffret lägger ofta skulden på sig självoch kan vara am

bivalent till att medverka i utredningen. A

tt skapaen förtroendefull kontakt är en förutsättning för att hon ska vågaberätta. U

tredaren måste också kunna ställa svåra och personliga

frågor. Många gånger kan det vara först vid det tredje förhöret som

offret eller förövaren är beredd att berätta vad som har hänt och då

kan det komm

a fram m

er fakta som i sin tur kräver vidare utredning.

Det tar ofta lång tid innan en kvinna berättar om

det förekomm

itvåldtäkt i relationen.

Ju effektivare och mer lyhört en utredning görs, desto längre tid tar

den. Det är inte bra om

utredningarna går för fort – kvinnan som blivit

utsatt är kanske inte mogen att på en gång m

edverka i utredningen.O

m hon inte vill det kan polisens uppgift vara att dokum

entera såm

ycket som m

öjligt, så att uppgifterna finns som underlag om

kvinnansenare återkom

mer. A

rbetet är många gånger tungt, och det är lätt

att misströsta om

man inte har starkt stöd från ledning

och arbets-kam

rater. Det är också viktigt att få m

öjlighet att genom handledning

få avlastning och ökad kunskap om bem

ötandet. Fam

iljevåldsenheten är också ett kunskapscentrum och har sam

-arbete m

ed andra polismyndigheter. Sam

tliga 50poliser inom

enhetenhar fått två veckors utbildning som

hållits av sociologiska institutionenvid L

unds universitet. Utbildningen har tagit upp kvinnom

isshandelur historiskt och teoretiskt perspektiv, bem

ötandet och det konkretaarbetet i enskilda ärenden sam

t egna upplevelser i samband m

eddetta. K

unskap om lagstiftning och rättsväsende har också ingått.

Påbyggnad sker med en fördjupningskurs om

10högskolepoäng.

Utredarna vid fam

iljevåldsenheten bedriver också utbildning omvåld m

ot kvinnor för de poliser som gör utryckningar.

Sam

ordnare och p

rioritering i

Västra G

ötalandM

ed anledning av kvinnofridspropositionen utarbetade Polismyndig-

heten i Västra G

ötaland en handlingsplan för bekämpning av relations-

84

IDÉ

SK

RIF

T #

9

87

RÄ

TT

SP

RO

CE

SS

EN

VID

VÅ

LD

OC

H H

OT

MO

T K

VIN

NO

R I N

ÄR

A R

EL

AT

ION

ER

IDÉ

SK

RIF

T #

9

samverkan m

ellan polis, åklagare, frivård och tingsrätt, socialtjänstoch sjukvård sam

t kvinno- och mansjourer.

När en polisanm

älan om kvinnom

isshandel komm

er in hållerpolisen inom

någon dag förhör med parterna och m

eddelar social-tjänsten. Polisutredningen ska vara klar inom

en vecka. Sjukvården gören undersökning och utfärdar rättsintyg om

kvinnans skador inom fem

dagar. Åklagaren tar snabbt beslut om

åtal på grundval av polisut-redningen sam

t har delegation från domstol att begära personutredning

och kalla till huvudförhandling. Frivården utför personutredninginom

fem dagar, alternativt längre tid om

det gäller kontraktsvårds-utredning. T

ingsrätten har inrättat en särskild rotel för dessa ärendenoch håller rättegångstider fria för dem

. Det innebär att när ett kvinno-

fridsmål kom

mer upp till huvudförhandling i tingsrätten har det inte

gått mer än högst fyra veckor sedan det m

isstänkta brottet begicks,och såväl bevisningen som

vittnesuppgifterna är färska. E

rfarenheten visar att det med snabbare handläggning är lättare

att få fram uppgifter från de båda parterna. G

enom det snabba age-

randet från samhällets sida m

arkeras också allvaret i brottet. Sedanprojektet startade har anm

älningarna om kvinnofridsbrott m

inskati distriktet. O

rsakerna är inte kända, men en teori är att den snabba

lagföringen möjligen också kan ha en brottsförebyggande effekt.

Viktig

a erfarenheter:■

Satsning på särskild kom

petens, tillgång till handledning och återkomm

andeutbildning för poliser som

utreder familjevåld leder till effektivare handlägg-

ning och att fler anmälningar om

våld mot kvinnor går till åtal.

■D

et blir fler fällande domar för kvinnofridsbrott om

det inte har gått för långtid m

ellan brottet och domstolsprocessen.

86

IDÉ

SK

RIF

T #

9

89

IDÉ

SK

RIF

T #

9

88

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kapitel 9.

Bred

samverkan för

kvinnofrid

Ofta är polisen, hälso- och sjukvården eller kvinno-/brottsofferjouren

den första instans som får kännedom

om kvinnom

isshandel. De delar

av rättsväsendet som berörs är polis, åklagare och dom

stol samt kri-

minalvård och frivård. R

ättsväsendet har möjlighet att vidta olika

åtgärder för att skydda kvinnan, såsom häktning av m

annen, fäng-else, besöksförbud och trygghetspaket. Inom

frivårdens regi (och isam

arbete med kom

muner) finns på några håll påverkansprogram

för våldsbenägna män. Inom

hälso- och sjukvården undersöks kvin-nan och hennes skador dokum

enteras, rättsintyg utfärdas och möj-

lighet ges till rådgivande och bearbetande samtal. Socialtjänstens

ansvar är att sörja för skydd och stöd för såväl kvinnan som barnen.

Oavsett vilken instans som

först komm

er i kontakt med problem

etska en anm

älan göras till socialtjänsten när det finns barn i familjen.

Inom socialtjänsten finns ibland m

öjlighet till stödjande och bearbe-tande gruppsam

tal för kvinnor och barn och i vissa fall för män. I

några komm

uner finns Kriscentra för kvinnor m

ed hjälp och stödsam

t skyddat boende. Ofta ges det konkreta stödet i ett akut skede

av ideella kvinnojourer. Bred och effektiv sam

verkan mellan alla

dessa instanser är av stor betydelse för bästa möjliga om

händerta-gande och handläggning.

Någ

ra exemp

el på sam

verkanI rapporten beskrivs exem

pel på erfarenheter från bred myndighets-

samverkan i N

orrköping (Frideborg), en del av Västra G

ötaland(U

tväg), Malm

ö stad och Stockholms län (O

peration Kvinnofrid).

Fler goda exempel på bred sam

verkan hade kunnat ges, men de som

har valts finns med för att de har olika fokus och inriktning.

Det finns både likheter och skillnader m

ellan de beskrivna sam-

verkansprojekten när det gäller initiativ, organisation och inriktning.G

emensam

t är att de hade sin upprinnelse i Socialstyrelsens satsningpå m

yndighetssamverkan i början av 1990

-talet. Samtliga har också

satsat på en eller flera tjänster som sam

ordnare för kvinnofrid, men

med

olika organisatorisk

placering och

olika huvuduppgifter.

IStockholm

s län

finns sam

ordnaren hos

polisen, i

Malm

ö och

Norrköping är sam

ordnarna knutna till den komm

unala förvaltningen91

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N F

ÖR

KV

INN

OF

RID

90

IDÉ

SK

RIF

T #

9Våld mot kvinnor i nära relationer

är ett folkhälsoproblem såväl som

ettsocialt och juridiskt problem

.

Socialtjänsten, hälso- och sjukvården,

rättsväsendet samt kvinno- och brotts-

offerjourer berörs. Även elevvården,

psykiatrin, familjerådgivningen m

edflera kom

mer ofta i kontakt m

ed problem

et och dess konsekvenser.

Kartläggningar har visat att sam

arbetetm

ellan berörda instanser ofta inte fungerar sam

t att det finns okunskapom

varandras uppgifter, arbete ochansvarsom

råden

Fortlöpande utbildningsinsatser anordnas för personal inom förskola/

skola, socialtjänst, polis och hälso- och sjukvård. Det finns grupp-

verksamhet för utsatta kvinnor och deras barn sam

t för våldsbenägnam

än.

FL

ER

A S

AM

OR

DN

AR

E

Socialtjänsten finansierar en tjänst som sam

ordnare inom Frideborg

och bekostar gruppverksamheten för kvinnorna m

ed gruppledarefrån vuxenpsykiatrin. E

n halvtidstjänst som sam

ordnare för män

bekostas av frivården. Kostnaderna för behandlingsgrupperna för m

ändelas av frivården och socialtjänsten. E

n tjänst som barnsam

ordnarebekostas till hälften av kom

munen och till hälften av länsstyrelsen.

Det finns också planer på att tillsätta en särskild sam

ordnare förkontakten

med

unga våldsutsatta

kvinnor. B

akgrunden är

attFrideborg kom

mit i kontakt m

ed många unga kvinnor ( 16-24

år)som

blivit utsatta för våld i sin första längre relation med en m

an.D

e unga kvinnorna har ofta ett större behov av männens bekräftelse

och känner en större osäkerhet i sin identitet än de äldre kvinnorna.I sam

ordnarens uppgifter ska också ingå att arbeta utåtriktat med

information till skolor, fritidsgårdar, universitet och ungdom

smot-

tagningar.

ST

ÖD

TIL

L K

VIN

NO

R, M

ÄN

OC

H B

AR

N

Kvinnosam

ordnaren i Frideborg tar kontakt med kvinnor i sam

bandm

ed polisanmälan om

kvinnofridsbrott, misshandel, olaga hot,

ofredande, hemfridsbrott och olika sexuella brott. Å

r 1999ville 36

procent av samtliga berörda kvinnor ha någon form

av kontakt med

Frideborg. Det kom

mer relativt få hänvisningar till Frideborg från

socialtjänsten och sjukvården.D

et enskilda stödet till kvinnorna kan vara att förmedla kontakt

med olika instanser inom

socialtjänst och rättsväsende. Det handlar

också om kris- och stödsam

tal samt att m

otivera kvinnorna att deltai gruppverksam

het. Det finns två parallella slutna kvinnogrupper

med åtta deltagare i vardera, som

träffas 15gånger. G

ruppledarnakom

mer från en psykiatrisk öppenvårdsm

ottagning och får konti-nuerlig handledning. Inom

Frideborg finns det även ett behandlings-

93

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N F

ÖR

KV

INN

OF

RID

direkt under komm

unstyrelsen och i Skaraborg finns samordnare

med anknytning till K

omm

unförbundet och frivården. Stockholms

län och Malm

ö stad kan tas som exem

pel på delvis olika utgångs-punkter. I Stockholm

har arbetet med O

peration Kvinnofrid drivits

på från högsta ledningen inom staden, länet och polisen, m

edansam

verkan i Malm

ö framförallt vuxit fram

på initiativ av dem som

i de olika verksamheterna m

öter de våldsutsatta kvinnorna. E

rfarenheterna visar att utarbetande, förankring och politisktfastställande av handlingsplaner för arbetet m

ed kvinnofrid inomrespektive m

yndighet är en central utgångspunkt för samverkan.

Denna process är värdefull när det gäller att bygga upp nätverk och

för att myndigheterna ska kunna ta del av och kom

plettera varan-dras kom

petens på området.

Gem

ensamt för flera av dessa sam

verkansprojekt är att de tagitfasta på behovet av stöd och insatser till alla parter – kvinnan, barnenoch m

annen – i familjer där det förekom

mer våld. Tonvikt har lagts

vid snabba

informationsvägar,

ett sam

ordnat sam

t konsekvent

bemötande och agerande av m

yndigheter. Centralt är också kom

petens-höjning genom

utbildningsinsatser till berörda yrkesgrupper. I någraav projekten konkretiseras det gem

ensamm

a ansvaret i en deladfinansiering av insatserna m

ellan berörda myndigheter. A

lla harockså opinionsbildning som

ett viktigt inslag i verksamheten.

Frideb

org –

stöd, utb

ildning

och sam

verkanN

orrköping har sedan länge haft aktiv samverkan m

ellan myndig-

heter och organisationer kring kvinnofrid. Frideborg är en permanent

verksamhet inom

Norrköpings polisdistrikt, m

ed samverkan m

ellansocialtjänsten, frivården, polisen, sjukvården, åklagare och det ideelltdrivna K

vinnohuset. Arbetet leds av en styrgrupp m

ed representanterför kom

munen, polisen, krim

inalvården och landstinget. I en arbets-grupp ingår polis, åklagare, landsting kom

munens socialtjänst och

Kvinnohuset. D

et finns handlingsplaner för socialtjänsten och polisenoch för alla arbetsplatser inom

sjukvården ska sådana utarbetas.

92

IDÉ

SK

RIF

T #

9

anmälningar ska leda till åtal, bland annat genom

snabb och effektivhandläggning

inom

rättsväsendet sam

t utbildning

av poliser.

Grundtanken är att en snabb reaktion gentem

ot de våldsamm

a männen

– med förhör, gripande och inform

ation om m

öjligheter till positivförändring – ökar deras m

otivation att ta emot hjälp för sitt beteende.

Handlingsprogram

finns utarbetade för polis och åklagare, inomsocialtjänsten i en del kom

muner sam

t inom vissa delar av hälso-

och sjukvården. Inom socialtjänstens och sjukvårdens olika enheter

ska det

finnas särskilt

utbildade ansvariga

kontaktpersoner för

våldsutsatta kvinnor.

TÄT

SA

MV

ER

KA

N M

ED

PO

LIS

EN

De tre sam

ordnarnas arbete sker i nära samarbete m

ed polisdistriktetskvinnofridssam

ordnare. Den m

anliga samordnaren bekostas av fri-

vården, medan kostnaderna för den kvinnliga sam

ordnaren delas mellan

komm

unerna i komm

unförbundets länsavdelning i Skaraborg. Sam-

ordnaren för barn finansieras under tre projektår med externa m

edel.K

ostnaderna för gruppverksamheten för m

än betalas gemensam

t avlandstinget och frivården, m

edan landstinget bekostar grupperna förkvinnor och barn (de senare inom

ramen för ordinarie bu

p-verk-sam

het). Att alla berörda instanser tar ekonom

iskt ansvar för såvälsam

ordning som verksam

het är en styrka – det ger uttryck för att detär ett sam

hällsproblem som

alla måste ta på största allvar och dela

ansvaret för. Alla m

yndigheter svarar också för kunskaps- och metod-

utveckling och för att påverka attityder inom sin egen verksam

het. E

n gång i veckan träffar samordnarna polisen och går igenom

vilka anmälningar om

våld i nära relationer som har kom

mit in

(varje år görs det mellan 250

och 300sådana polisanm

älningar idistriktet).

GR

UP

PE

R F

ÖR

ST

ÖD

OC

H B

EH

AN

DL

ING

Grupperna för både kvinnor och m

än leds av handplockade ledare(psykologer/socionom

er med terapeutisk vidareutbildning, två ledare

per grupp) som arvoderas per tim

me. D

e får gemensam

handledning,vilket ses som

en viktig princip. Det har betydelse bland annat för

att vidga perspektiven och för att eventuella parallellprocesser, där

95

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N F

ÖR

KV

INN

OF

RID

program för m

än med två parallella grupper. D

et finns också indivi-duellt stöd och grupper för barn som

lever i familjer m

ed våld. V

erksamheten m

ed stödgrupper för kvinnor och behandlings-grupper för m

än inom Frideborg utvärderades år 1997

. Både kvinnor

och män uttryckte i utvärderingen behov av fortsatt stöd efter

genomgångna program

. De önskade ytterligare bearbetning och m

erförståelse för sig själva och bakom

liggande orsaker till misshandels-

förhållandet. I de fall där kvinnan och mannen fortsatte att leva till-

samm

ans hade de också behov av hjälp med relationen.

De flesta av kvinnorna hade innan de deltog i gruppverksam

hetenm

ått mycket dåligt, såväl fysiskt som

psykiskt. De led av depression,

nervositet, mardröm

mar, söm

nsvårigheter, rädsla, ångest, kramper,

magsm

ärtor, viktminskning m

ed mera. D

e ansåg också att barnenpåverkats negativt av situationen. Sam

tliga intervjuade kvinnor upp-gav att de efter gruppsam

talen sov bättre och inte var lika nervösa,rädda och deprim

erade, även om de på olika sätt – psykiskt och

fysiskt – ändå led av sviter efter misshandeln. D

e tyckte att de orkadem

ed barnen mer och även barnen m

ådde enligt mödrarna något

bättre.För m

ännens del hade deltagandet i behandlingsprogramm

etenligt utvärderingen över lag varit positivt. D

e intervjuade uppgavatt det hade m

edfört att våldet upphört, att deras självkänsla hadeökat sam

t att deras relation till kvinnor var bättre. De ansåg också

att de hade fått bättre relationer till sina barn.

Konsekvent ing

ripand

e i Utväg

Utväg är en perm

anent verksamhet, m

ed Kom

munförbundet Skaraborg

som huvudm

an, för samverkan m

ellan komm

unernas socialtjänst,polis, åklagare, frivård, hälso- och sjukvård och ideella kvinnohusoch kvinnojourer. O

lika verksamheter för kvinnofrid sam

finansierasav kom

munerna, landstinget och staten/krim

inalvården. Utväg leds

av en styrgrupp med chefer från berörda m

yndigheter. De teoretiska

utgångspunkterna och de olika delarna i arbetet finns dokumenterade

i en antologi.Strävan i U

tväg är att fler kvinnor ska göra polisanmälan och fler

94

IDÉ

SK

RIF

T #

9

kvinnor har varit involverade i arbetet med stadens handlingsprogram

.D

essa är socialsekreterare, poliser, kuratorer från sjukvården, kriminal-

vården, åklagare, advokater, kvinnojour, brottsofferjour, brism

edflera organisationer, forskare sam

t enskilda professionella från olikaländer. A

tt så många engagerade personer deltagit har varit grund-

läggande även för det fortsatta arbetet med att genom

föra handlings-program

met.

En sam

verkansgrupp för kvinnofrid med bred sam

mansättning

träffas regelbundet minst tre gånger per halvår för fortbildning, dis-

kussioner och

erfarenhetsöverföring. G

ruppen består

av 35-40

representanter för socialtjänst, sjukvård (primärvård, kvinnoklinik,

barnpsykiatri och vuxenpsykiatri), utbildning, polis, kriminalvård,

åklagare, kriscenter för kvinnor, kvinnojouren och brottsofferjouren.D

en har också ansvar för genomförande av handlingsprogram

met i

sina olika delar. Socialtjänstens representanter i gruppen (två social-sekreterare från varje stadsdel sam

t socialjouren och familjerätten)

fungerar som kontaktpersoner gentem

ot andra myndigheter. Inom

polisen finns en familjevåldsenhet som

har hand om utredningen av

alla fall av våld i familjen sam

t sexuella övergrepp. E

n yrkesgemensam

handbok har också tagits fram på grundval

av diskussioner i ett tiotal arbetsgrupper med företrädare för m

ångaberörda verksam

heter. I handboken beskrivs olika yrkesgruppersprofessionella ansvar och yrkesroll sam

t olika verksamheters m

ål,arbetsuppgifter och rutiner, när det gäller våld m

ot kvinnor. Den

breda representationen har varit en fortbildnings- och utvecklings-process som

tagit till vara de medverkandes kunskap och erfarenhet.

Det ger också en bred förankring för frågorna i de berörda verk-

samheterna.

Op

eration Kvinnofrid

– sam

verkan, op

inionsbild

ning och utb

ildning

Operation K

vinnofrid är en samverkan m

ellan Stockholms stad,

Stockholms läns landsting, polism

yndigheten i länet samt länsstyrelsen.

Projektet syftar till opinionsbildning och kompetenshöjning i arbetet

avseende våld mot kvinnor.

97

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N F

ÖR

KV

INN

OF

RID

gruppledarna kan tendera att starkare identifiera sig med ena parten,

kan tas upp till bearbetning och diskussion. Grupperna för barn

ingår i barn- och ungdomspsykiatrins ordinarie verksam

het. Det

stora flertalet män som

har genomgått behandlingen har enligt upp-

följning i brottsregistret inte återfallit i anmälda kvinnofridsbrott.

Sam

syn och samtid

iga

insatser i Malm

öI M

almö har initiativ till sam

verkan mellan olika berörda instanser

tagits från olika håll – från kuratorerna inom kvinnosjukvården,

socialtjänsten, polisen och kriminalvården. E

n kartläggning visadeatt det fanns brister och öm

sesidig misstro i sam

arbetet myndigheter

emellan i dessa frågor. D

e drabbade kvinnorna fick inte tillräcklighjälp och det saknades också ett barnperspektiv i arbetet. På grundvalav kartläggningen gav V

älfärds- och folkhälsokomm

ittén år 1998stadens förvaltning i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram

förinsatser vid våld m

ot kvinnor, som sedan antagits av kom

munfull-

mäktige. För att leda genom

förandet tillsattes en styrgrupp med chefer

inom socialtjänst, polis, krim

inalvård och sjukvård. En sam

ordnarem

ed placering i en stadsdelsförvaltning har hållit i trådarna. Handlings-

program har form

ulerats även inom polisen och åklagarväsendet. I

samtliga program

ligger en stark betoning på vikten av helhetssynoch sam

verkan, förebyggande åtgärder och kunskapsutveckling påom

rådet.

KR

ISC

EN

TR

A

I Malm

ö finns ett komm

unalt Kriscentrum

för våldsutsatta kvinnoroch deras barn. Stöd till barnen ges också i en gruppverksam

het somvuxit fram

ur erfarenheter av arbete med barn till m

issbrukande för-äldrar. K

riscentrum för m

än i komm

unal regi ska erbjuda professionellrådgivning, krisbearbetning och sam

talsbehandling. Inom frivården

finns också påverkansprogramm

et Fredman.

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N

Ett stort antal aktörer m

ed erfarenhet av mötet m

ed misshandlade

96

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Stockholms stad. O

peration Kvinnofrid har tagit fram

skriftligt material

om våld m

ot kvinnor, såväl mer om

fattande faktamaterial riktat till

personal, som broschyrer, foldrar och tidningsbilagor riktade till all-

mänheten. E

n särskild folder riktar sig till tonårsflickor. O

peration Kvinnofrid har genom

fört flera annonskampanjer.

Temat för den första kam

panjen var att våld mot kvinnor är ett brott

som ska bekäm

pas. Den andra kam

panjen fokuserade på att våldm

ot kvinnor är alla mäns ansvar. B

arnen och deras situation då pappaslår m

amm

a var temat för den senaste kam

panjen. Kam

panjerna harfått relativt stor uppm

ärksamhet, inte m

inst i medierna, och i viss m

ånockså lett till starka polariseringar i debatten rörande hur budskapethar utform

ats och förts fram. Telefonintervjuer m

ed ett representativturval stockholm

shushåll visade att 78procent uppm

ärksamm

at densenaste kam

panjen. En fem

tedel av de tillfrågade ansåg att deraskunskap och m

edvetenhet om problem

et hade ökat. Lika m

ångaansåg att deras handlingsberedskap på om

rådet hade höjts till följdav kam

panjen. Inom

stadsdelsförvaltningarna sker en omfattande utbildning av

resurspersoner. Staden har ett komm

unalt Kriscentrum

för våldsutsattakvinnor och deras barn. Inom

polismyndigheten har ett tusentalpoliser

fått en dags utbildning om kvinnofrid. Förutom

tjänsten som central

samordnare finns också i polism

ästardistrikten ett nätverk av sam-

ordnare för frågor om kvinnofrid, vilka har ansvar för fortsatta

utbildningsinsatser. Interna kartläggningar har visat att arbetssättenoch kom

petensen fortfarande varierar starkt mellan polisdistrikten

och olika organisatoriska och andra lösningar diskuteras. Inomlandstinget har intresserad personal fått ansöka om

att få fortbildningpå om

rådet och mellan 400

och 500personer har deltagit i R

iks-kvinnocentrum

s utbildningar på två halvdagar. Förslag finns om att

inrätta ett kansli för landstingets fortsatta arbete med kvinnofrid.

Uppbyggnad av ett nätverk m

ed kontaktpersoner i dessa frågorinom

hälso- och sjukvården har också föreslagits.O

peration Kvinnofrid har också tagit initiativ till ett internationellt

samarbete m

ed städer i Finland, Italien och Storbritannien. En utbild-

ningspärm och en m

etodhandbok för insatser för kvinnofrid harpublicerats inom

ramen för detta sam

arbete.

99

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N F

ÖR

KV

INN

OF

RID

I opinionsbildningen markeras att våld m

ot kvinnor är ett brottsom

samhället inte tolererar och som

alla behöver hjälpas åt för attbekäm

pa. Ett av m

ålen är att öka allmänhetens kunskap och förståelse

för problemen. M

an vill också visa att det är rätt att ingripa genomatt göra en anm

älan om m

an får kännedom om

att kvinnor blirutsatta för våld eller att barn lever i en fam

ilj där våld förekomm

er.M

ålet är också att påverka politiker, debattörer och massm

edier attfokusera det sam

hällsproblem som

mäns våld m

ot kvinnor utgör, föratt åstadkom

ma en förändring såväl kort- som

långsiktigt.För berörda yrkesgrupper inom

polisen, hälso- och sjukvården samt

socialtjänsten med flera är m

ålet dels ökad kunskap och kompetens,

dels ökad samverkan – för ett bättre bem

ötande och en effektivarehandläggning. För de drabbade kvinnorna och barnen är m

ålet etttidigt ingripande, gott om

händertagande, skydd och stöd. Målet

beträffande de våldsamm

a männen är att genom

rättsliga åtgärderhindra fortsatt m

isshandel och motivera dem

till behandling.

MY

ND

IGH

ET

SS

AM

VE

RK

AN

Polismyndigheten i Stockholm

s län står för en samordnartjänst för

arbetet inom O

peration Kvinnofrid. E

n arbetsgrupp med represen-

tanter från polisen, Stockholms stad, landstinget och länsstyrelsen

sköter planering, fördelning och genomförande av det konkreta arbetet.

En styrgrupp m

ed chefer från samm

a myndigheter, från åklagar-

myndigheten i länet sam

t även representanter från några statligam

yndigheter leder arbetet. Det finns också referensgrupper m

edsam

verkansgrupper från länet, ideella organisationer som kvinno-

och brottsofferjourer, mansjourer sam

t Manliga N

ätverket. Inom

ramen för arbetet görs dels m

yndighetsgemensam

ma insatser,

som upplysningskam

panjer riktade till allmänheten och fram

tagning avinform

ationsmaterial, dels m

yndighetsspecifika insatser, som utarbe-

tandeav handlingsplaner och utbildningsinsatser. D

e återkomm

andeaffischkam

panjerna och materialproduktionen har bekostats genom

bidrag från komm

unerna i länet, landstinget, länspolismyndigheten,

länsstyrelsen, statliga

myndigheter,

stiftelser och

näringslivet.U

tbildning för olika yrkesgrupper anordnas inom respektive m

yndig-het.

Fastställda handlingsplaner finns inom polism

yndigheten och i

98

IDÉ

SK

RIF

T #

9

101

BR

ED

SA

MV

ER

KA

N F

ÖR

KV

INN

OF

RID

Viktig

a erfarenheter:

•E

n eller flera samordnare m

ed ansvar att vara samlande och drivande när

det gäller samverkan, inform

ation och utbildning kring kvinnofrid är en förutsättning för att arbetet ska hållas levande och utvecklas.

•H

andlingsplaner, som preciserar respektive m

yndighets ansvar och mål, är

en grund för arbetet men m

åste också förverkligas och hållas aktuella.

•S

amfinansiering av tjänster och verksam

heter understryker och konkretiserardet gem

ensamm

a ansvaret.

•C

entral och lokal samverkan kom

pletterar varandra, ger grund för erfarenhets-överföring, sam

syn, ömsesidig respekt etc. m

ellan olika aktörer.

•S

töd och bearbetning/behandling enskilt och i grupper behövs för alla i fam

iljen – den utsatta kvinnan, barn som bevittnat våld och m

annen som

utövat det.

•Våld i nära relationer är ett brott som

behöver angripas med bred kom

petensav m

ånga samverkande instanser och uppm

ärksamm

as i det lokala brottsförebyggande arbetet.

100

IDÉ

SK

RIF

T #

9

103 me

r info

rma

tion

102

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Annan litteratur/referenser

Arnell, A

. och Ekblom

, I. (1999). …

och han sparkade mam

ma.

Möte m

ed barn som bevittnar våld i sina fam

iljer. Stockholm:

Rädda B

arnen.

brå(1994

). Våld m

ot kvinnor i nära relationer.brå-pm1994:4

.Stockholm

: Brottsförebyggande rådet. Fritzes.

brå(2000

). Grov kvinnofridskränkning.E

n kartläggning. brå-

rapport 2000:15. Stockholm

: Brottsförebyggande rådet. Fritzes.

brå(2001

). Dödligt våld m

ot kvinnor i nära relationer.brå-

rapport 2001:11. Stockholm

: Brottsförebyggande rådet. Fritzes.

JämO

( 2000). Jäm

Os handbok m

ot könsmobbning i skolan.

Stockholm: Jäm

ställdhetsombudsm

annen. Fritzes.

Lindgren, M

. m.fl. ( 2001

). Brottsoffer – från teori till praktik.

Stockholm: Jure.

Lundgren, E

. m.fl. ( 2001

). Slagen dam.M

äns våld mot kvinnor

i jämställda Sverige – en om

fångsundersökning. U

meå: B

rottsoffermyndigheten, U

ppsala universitet. Fritzes.

Metell, B

., red. m.fl. ( 2001

). Barn som

ser pappa slå.Stockholm:

Förlagshuset Gothia A

B.

roks

och ksan(2000

). Elden är lös – m

etodbok för tjej- och kvinnojourer. Stockholm

: Riksorganisationen kvinnojourer i

Sverige och Kvinnoorganisationernas sam

arbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor.

Socialstyrelsen ( 1998). V

åld mot kvinnor – m

än i kris.Hur kvinno-

och mansjourer arbetar. SoS-rapport 1998:6

. Stockholm:

Socialstyrelsen.

Mer inform

ationB

rottsförebyggande rådet (brå) är en m

yndighet under Justitie-departem

entet. brå:s uppgift är att främja brottsförebyggande arbete

genomutveckling, utvärdering, forskning och inform

ation inom det

kriminalpolitiska om

rådet. bråansvarar också för Sveriges officiella

kriminalstatistik.

Stöd till det lokala brottsförebyggande arbetet är en av brå:s

huvuduppgifter. Nyhetsbrevet L

oopen – särskilt riktat till lokala brotts-förebyggare – nås per e-post loopen@

bra.se Internetadressen till brå

är ww

w.bra.se

På samm

a webbadress finns ansökningsblanketter och riktlinjer

för dem som

vill söka ekonomiskt stöd till lokala projekt. D

är finnsockså en kontaktdatabas där ett stort antal lokala brottsförebyg-gande råd presenteras.

Tidig

are utgivna id

éskrifter:Idéskrift 1. B

ygga upp lokalt brottsförebyggande arbete.

Idéskrift 2. Kartläggning, problem

analys & prioriteringar.

Idéskrift 3. Brottsförebyggande åtgärder i praktiken.

Idéskrift 4. Utvärdering &

dokumentation.

Idéskrift 5. Brott på karta.

Idéskrift 6. Grannsam

verkan.

Idéskrift 7. Brottsförebyggande arbete i skolan.

Idéskrift 8. Lupp. En lokal uppföljnings- och prognosprocedur

i problemorienterat arbete m

ot brott.

105

IDÉ

SK

RIF

T #

9

Socialstyrelsen (2001). V

åga se – kunna handla.Utväg Skaraborg

– samverkan för kvinnofrid. Stockholm

: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen ( 2001). V

åldsutsatta kvinnor. Ett utbildningsm

aterialför hälso- och sjukvårdens personal. Stockholm

: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen ( 2001). V

åldsutsatta kvinnor.Ett utbildningsm

aterialför socialtjänstens personal. Stockholm

: Socialstyrelsen.

Malm

ö stad ( 2001). Y

rkesgemensam

handbok.För personal som

möter kvinnor utsatta för våld eller hot, barn som

upplever våld ifam

iljen samt m

än som utövar våld m

ot närstående kvinnor. Malm

ö:M

almö stad.

Övrig

tP

OR

TAL

OM

KV

INN

OF

RID

PÅ

INT

ER

NE

T

Socialstyrelsen, länsstyrelserna samt brå

och flera andra myndigheter

inom rättsväsendet planerar att inrätta en portal på Internet om

kvinnofrid under år 2002. Portalen ska fungera som

ett gemensam

tinform

ations- och resurscentrum om

våld mot kvinnor till stöd för

bland annat myndigheter, handläggare, kvinno- och brottsofferjourer

och utsatta kvinnor. Portalen komm

er att kunna nås via Social-styrelsens w

ebbplats: ww

w.sos.se

104

IDÉ

SK

RIF

T #

9

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

______________________________________________

106

I D É S K R I F T # 9