JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet

   

Beräkning av ersättning ur hemförsäkring

 - särskilt om lös egendom

Linn Nilsson  

Examensarbete i civilrätt (försäkringsrätt), 30 hp Examinator: Mårten Schultz

Handledare: Marcus Radetzki Stockholm, Vårterminen 2013  

  2  

Innehållsförteckning Sammanfattning 5 Förord 6 Förkortningar 7 1. Inledning 8

1.1 Bakgrund 8 1.2 Syfte 8 1.3 Problemformulering 9 1.4 Avgränsning 9 1.5 Metod och material 11

1.5.1 Metodkritik 13 1.6 Disposition 13 2. Allmänt om försäkringsrätt 14

2.1 Inledning 14 2.2 Försäkringsrättslig historik 14 2.3 Särdrag hos försäkringsavtalet 14 2.4 Begreppsdefinitioner 16 2.5 Allmänna försäkringsrättsliga principer 17 2.5.1 Ekvivalensprincipen och den fria premiesättningen 17 2.5.2 Berikandeförbudet 18 2.6 Villkorstolkning 18 2.7 Oskäliga villkorsbestämmelser och jämkning 19 2.8 Bevisbörda och beviskrav 20 2.9 Sambandet mellan skadeståndsrätten och försäkringsrätten 21

3. Värderings- och ersättningsregler i FAL 22 3.1 Inledning 22 3.2 Allmänt om ersättning i 6:1 FAL 22 3.3 Värderingsreglerna i 6:2 FAL 24 3.3.1Dagsvärdesmetoden 24 3.3.1.1 Ny egendom av samma slag 25 3.3.1.2 Egendom som är nära förknippad med annan egendom 25 3.3.1.3 Tidpunkt för återanskaffning 26

3.3.1.4 Värdeminskningsavdrag 26 3.3.1.4.1 Ålder och bruk 27 3.3.1.4.2 Nedsatt användbarhet och annan omständighet 27

3.3.1.5 Objektiva och subjektiva värdepåverkande faktorer 29 3.3.2 Värdering av skada på egendom som inte går att återanskaffa 29 3.3.3 Värdering av partiella skador 30

  3  

4. Värderings- och ersättningsregler i hem- och villaförsäkringsvillkor 34 4.1 Inledning 34 4.2 Ersättning för den ekonomiska förlusten 34 4.3 Vilken ersättning som ska utgå 35 4.4 Beställare av reparation 35 4.5 Äganderätt 36 4.6 Tidpunkt för värdering 36 4.7 Bevisbörda och beviskrav 36 4.8 Tvist om värdet 36 4.9 Värdering av lös egendom som förlorats eller totalskadats 37 4.9.1 Trygg-Hansa 37 4.9.1.1 Egendomsgrupp 1 37 4.9.1.2 Egendomsgrupp 2 37 4.9.1.3 Egendomsgrupp 3 38 4.9.1.4 Egendomsgrupp 4 38 4.9.1.5 Egendomsgrupp 5 39 4.9.2 Länsförsäkringar 39 4.9.2.1 Värderingsgrupp 1 39 4.9.2.2 Värderingsgrupp 2 40 4.9.2.3 Värderingsgrupp 3 40 4.9.2.4 Värderingsgrupp 4 40 4.9.3 If 41 4.9.3.1 Egendomskategori 1 41 4.9.3.2 Egendomskategori 2 41 4.9.3.3 Egendomskategori 3 42 4.9.4 Folksam 42 4.9.4.1 Egendomsslag 1 42 4.9.4.2 Egendomsslag 2 43 4.9.4.3 Egendomsslag 3 43 4.9.4.4 Egendomsslag 4 43 4.10 Värdering av partiella skador 44 4.10.1 Trygg-Hansa 44 4.10.2 Länsförsäkringar 44 4.10.3 If 44 4.10.4 Folksam 45 4.11 Hemelektronikförsäkring 45 4.12 Sammanfattning 46 4.12.1 Totalskadad/förlorad lös egendom 47 4.12.1.1 Unik egendom 47 4.12.1.2 Egendom som anges i avskrivningstabellerna 47 4.12.1.3 Hushållsmaskiner 47 4.12.1.4 Egengjorda föremål 47 4.12.1.5 Smycken 48 4.12.1.6 Övrig lös egendom 48 4.12.2 Partiella skador 48

  4  

5. Den praktiska tillämpningen – en jämförelse 49 5.1 Inledning 49 5.2 Skadefall 1 49 5.2.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt 49 5.2.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa 50 5.2.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar Stockholm 51 5.2.4 Lösning av Hans Ridderström på If 52 5.2.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam 52 5.2.6 Jämförelse 53 5.3 Skadefall 2 55 5.3.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt 55 5.3.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa 56 5.3.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar Stockholm 57 5.3.4 Lösning av Hans Ridderström på If 57 5.3.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam 58 5.3.6 Jämförelse 58 5.4 Skadefall 3 61 5.4.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt 61 5.4.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa 62 5.4.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar Stockholm 62 5.4.4 Lösning av Hans Ridderström på If 63 5.4.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam 63 5.4.6 Jämförelse 64 5.5 Skadefall 4 66 5.5.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt 66 5.5.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa 67 5.5.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar Stockholm 67 5.5.4 Lösning av Hans Ridderström på If 68 5.5.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam 68 5.5.6 Jämförelse 69 6. Slutsatser 71 6.1 Nyvärdesmetoden 71 6.2 Ändrat syfte med sakskadeförsäkringen? 72 6.3 Ersättningsform och försäkringsgivarnas förbehållna valrätt 73 6.4 Den praktiska skaderegleringen 75 6.5 Vad är att anse som likvärdig/motsvarande egendom? 76 6.6 Värdeminskningsavdrag 77 6.7 Rättssäkerhet 78

6.7.1 Värderings- och ersättningsreglerna i försäkringsvillkoren 78 6.7.2 FAL:s värderingsregler 78

7. Källförteckning 80 8. Bilagor 84

  5  

Sammanfattning Den här uppsatsen handlar om hur skada på eller förlust av lös egendom ska värderas och ersätts i enlighet med Försäkringsavtalslagens (FAL) värderingsregler och fyra av Sveriges störta hem- och villaförsäkringsbolags villkorsbestämmelser. Syftet är dels att belysa de likheter och skillnader som finns mellan de olika regelverkens bestämmelser i detta hänse-ende samt att skildrar hur dessa olika värderings- och ersättningsbestämmelser i praktiken tolkas och tillämpas och belysa de problem som reglerna medför. I sjätte kapitlet FAL stadgas tre värderingsregler om hur lös egendom ska värderas. Dags-värdesmetoden är huvudregeln i 6:2 FAL och innebär att totalskadad eller förlorad lös egendom ska värderas och ersättas med ett belopp motsvarande kostnaden för att åter-anskaffa ny egendom av samma slag som den skadade egendom. Från återanskaffningskost-naden görs avdrag för värdeminskning hänförligt till ålder och bruk samt nedsatt använd-barhet och annan omständighet. Sådan unik egendom som inte låter sig ersättas med nypro-ducerad egendom ska inte värderas till dagsvärdet, utan sådan egendom som inte går att återanskaffa ska i enlighet med 6:2 FAL värderas till vad det omedelbart före försäkrings-skadan hade kostat att köpa likvärdigt föremål i samma skick som den skadade egendomen, det vill säga värderas till marknadsvärdet. Slutligen stadgas i 6:2 FAL att sådana föremål som delvis skadats och på ett godtagbart sätt kan repareras ska värderas till reparationskost-naden under förutsättning att kostnaden för reparation inte överstiger föremålets dagsvärde. I sista stycket 6:2 FAL framgår det att lagrummet är dispositivt, vilket medför att försäk-ringsvillkor oftast innehåller avvikande och mer detaljerade regler om hur skada på eller förlust av lös egendom ska värderas och ersättas. Även om 6:2 FAL inte äger direkt tillämp-lighet i praktiken är de dispositiva värderingsreglerna praktiskt viktiga vid bland annat vill-korstolkning. I de fyra hem-och villaförsäkringsvillkor jag redogör för i denna uppsats stadgas olika vär-deringsregler för olika egendomsgrupper. Det vanligaste är att skada på eller förlust av lös egendom värderas till marknadsvärdet eller nyvärdet och dagsvärdet ersätts endast undan-tagsvis. Nyvärdesmetoden innebär traditionellt sätt att ersättning utgår med ett belopp mot-svarande kostnaden för att återanskaffa ny likadan eller likvärdig egendom som den skadade eller förlorade utan avdrag för ålder och bruk. Nyvärdemetoden har inte stöd i lagstiftningen utan utgör en försäkringsform som utvecklats inom försäkringsbranschen. En skadevärde-ring och ersättningsberäkning påverkas i praktiken inte enbart av vilken värderingsmetod som tillämpas utan också av vilken ersättningsform som används. I de fyra försäkringsvill-koren förbehåller sig försäkringsgivarna rätten att välja såväl ersättningsform som var egen-dom ska återköpas eller repareras, sådana bestämmelser stadgas inte i FAL. Värderings- och ersättningsreglerna i såväl FAL som försäkringsvillkoren är i praktiken svåra att tolka och tillämpa i enskilda skadefall. Detta beror dels på att reglerna är generella och knapphändiga. Vidare påverkas skadevärderingen och ersättningsberäkningen av flera subjektiva faktorer som medför att skaderegleringen blir skönsmässig.

  6  

Förord Med den här uppsatsen avslutar jag juristutbildningen vid Stockholms universitet och vill ta tillfället i akt att tacka några för mig betydelsefulla personer. Först och främst vill jag tacka min handledare Marcus Radetzki som gett mig god råd och vägledningen under arbetets gång. Vidare vill jag rikta ett stort tack till de fyra personer som jag har intervjuat från de olika försäkringsbolagen, utan er hjälp hade jag inte kunnat genomföra mitt examensarbete med detta upplägg. Tack till Jenny Ramsell på Trygg-Hansa, Mattias Angberg på Länsförsäk-ringar i Stockholm, Hans Ridderström på If och Sofia Malmström på Folksam. I slutskedet av arbetet har min farfar Karl Nilsson varit mig behjälplig och korrekturläst uppsatsen vilket jag vill visa min tacksamhet för. Avslutningsvis vill jag även passa på att rikta ett stort tack till mina nära och kära som under hela utbildningens gång trott på mig och stöttat mig i vått och torrt.

  7  

Förkortningar ARN Allmänna reklamationsnämnden AVKL Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden AvtL Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmö-

genhetsrättens område EG Europeiska gemenskapen EU Europeiska unionen FAL Försäkringsavtalslagen (2005:104) FRK Försäkringsrättskommittén FRL Försäkringsrörelselagen GFAL Lag (1927:77) om försäkringsavtal HD Högsta domstolen KFL Konsumentförsäkringslagen (1980:38) NJA Nytt juridiskt arkiv Prop. Proposition RB Rättegångsbalken (1942:740) RH Rättsfall från Hovrätten SkL Skadeståndslagen (2001:732) SkVN Skadeförsäkringens villkorsnämnd SvJT Svensk juristtidning SOU Statens offentliga utredningar

  8  

1. Inledning 1.1 Bakgrund Mitt intresse för försäkringsrätt etablerades när jag började arbetat som skadereglerare på SalusAnsvar försäkringsbolag i Stockholm sommaren 2011. Arbetet innebar att reglera sakskador utifrån bolagets hem- och villaförsäkringsvillkor. Jag upptäckte snabbt att värde-rings- och ersättningsreglerna i villkoret var generella och svåra att tolka och tillämpa i praktiken. Vilket dels beror på att villkoret omfattar en mängd vitt skilda egendomsslag samt att det i varje enskilt skadefall finns såväl subjektiva som objektiva värdepåverkande faktorer som man måste ta hänsyn till. Under hösten 2012 valde jag att läsa specialkurserna skadeståndsrätt och försäkringsrätt, vilket resulterade i att mitt intresse för försäkringsrätten förstärktes ytterligare. När jag läste specialkurserna diskuterade vi bland annat hur sakskador värderas i enlighet med såväl SkL1 som FAL2 och fick då uppfattningen av att det är minst lika svårt att göra skadevärderingar utifrån dessa regelverks värderingsregler som försäkringsvillkorens. Att mitt examensarbete skulle komma att handla om just värdering och ersättning av lös egendom utifrån såväl dis-positiv rätt som försäkringsvillkor stod klart för mig i ett tidigt skede. Jag ser stora fördelar med att skriva en uppsats inom ett rättsområde där jag har både fördjupade kunskaper ifrån aktuella specialkurser och praktisk arbetslivserfarenhet. 1.2 Syfte Att värdera och ersätta egendom är komplicerat, det finns många olika egendomsslag som alla har sina särdrag, varför en enhetlig värderingsmetod inte alltid är lämplig. Vidare finns det i varje enskilt skadefall en mängd omständigheter av såväl objektiv som subjektiv karak-tär och som påverkar skadevärderingen. Trots att varje enskilt skadefall är unikt är det vik-tigt ur effektivitetssynpunkt att enhetliga direktiv finns i försäkringsvillkoren om hur skador ska värderas och ersättas. Vidare är sådana regler viktiga av rättssäkerhetsskäl; det är av stor vikt att försäkringshavare kan förutse hur en skada skulle komma att värderas och ersättas av dennes försäkringsbolag. Mitt syfte med denna uppsats är dels att klargöra innebörden av FAL:s värderingsregler jämfört med vad som gällt enligt tidigare rätt samt att redovisa hur fyra av Sveriges största hem- och villaförsäkringsbolag valt avvika från de dispositiva vär-deringsreglerna i FAL i sina villkor. I det följande redogöra jag för de likheter och skillna-der som finns mellan de fyra bolagens försäkringsvillkor och den dispositiva rätten i den mån de rör värdering och ersättning av lös egendom. Ytterligare är ett syfte med uppsatsen att belysa hur försäkringsvillkorens värderings- och ersättningsregler i praktiken tolkas och tillämpas vid skadereglering. Till grund för den empiriska undersökningen har jag intervjuat en person från respektive bolag som har gedigen och lång erfarenhet av att reglera sakska-dor utifrån bolagets hem- och villaförsäkringsvillkor. Till grund för dessa intervjuer har jag utformat fyra fiktiva skadefall som vardera person fått lösa med utgångspunkt i bolagets villkorsbestämmelser. Därutöver har jag applicerat min tolkning av FAL:s värderingsregler                                                                                                                1 SFS (2001:732) Skadeståndslagen (cit. SkL). 2 SFS (2005:104) Försäkringsavtalslag (cit. FAL).

  9  

på de fiktiva skadefallen. Min förhoppning är att resultatet av den empiriska undersökning-en belyser hur svårt det är att tolka och tillämpa de olika värderings- och ersättningsregler i praktiken samt visar på hur vitt skilda resultat olika tolkningar och tillämpningar kan med-föra. Detta trots att reglerna vid en första anblick kan tyckas vara tydliga och utformade på liknande sätt i de olika regelverken. 1.3 Problemformulering Huvudfrågan jag avser att besvara i denna uppsats är hur lös egendom ska värderas och er-sätts enligt den dispositiva rätten i FAL och enligt fyra av Sveriges största hem- och villa-försäkringsvillkor samt att utreda hur dessa regler tolkas och tillämpas i praktiken. För att kunna besvara min huvudfråga kommer följande frågeställningar att behandlas:

- Hur värderas och ersätts lös egendom enligt den dispositiva rätten i FAL? (avsnitt 3) o Vilka är de olika värderingsmetoderna? o Vad har värderingsmetoderna för innebörd? o När tillämpas respektive värderingsmetod?

- Hur värderas och ersätts lös egendom enligt de fyra utvalda försäkringsbolagens hem- och villaförsäkringsvillkor? (avsnitt 4)

o Vilka är de olika värderingsmetoder? o Vad har värderingsmetoderna för innebörd? o När tillämpas respektive värderingsmetod?

- Vilka likheter och skillnader finns mellan försäkringsbolagens värderingsregler i villkoren och de lagstadgade värderingsreglerna i 6:2 FAL? (avsnitt 5 och 6)

- Vilka likheter och skillnader finns mellan de olika försäkringsbolagens värderings- och ersättningsregler? (avsnitt 5 och 6)

- Hur tolkas och tillämpas såväl FAL:s som försäkringsvillkorens värderings- och er-sättningsbestämmelser i praktiken? (avsnitt 5)

- Vilka objektiva/subjektiva värdepåverkande faktorer beaktas vid värdering och er-sättning av lös egendom? (avsnitt 3, 4, 5 och 6)

- Vilka värderings- och ersättningsproblem medför de olika värderingsmetoderna i praktiken? (avsnitt 3, 4, 5 och 6)

1.4 Avgränsning Jag har valt att avgränsa arbetet till att utreda hur lös egendom ska värderas och ersätts i enlighet med FAL och fyra av Sveriges största försäkringsbolags hem- och villaförsäkrings-villkor. I 6:2 FAL finns flera olika värderingsregler föreskrivna, varav en handlar om hur skada på byggnad ska värderas. Jag har i denna uppsats valt att lämna värdering av fast egendom därhän vilket dels beror på att jag själv inte har erfarenhet av att värdera och er-sätta byggskador samt att försäkringsbolagens skadereglerare är uppdelade på olika avdel-ningar, varvid byggskador regleras av skadereglerare på en avdelning och sakskador (lö-söre) av skadereglerare på en annan avdelning. Vidare är försäkringsvillkorens värderings-

  10  

och ersättningsbestämmelser för skada på byggnad och byggnadsdelar omfattande, tekniskt komplicerade och uppbyggda på ett annat sätt än de värderingsregler som gäller för skada på lös egendom.3 I 8:18 FAL stadgas att värderingsreglerna i 6:2 FAL äger tillämplighet även vid skada på egendom som omfattas av företagsförsäkringar. Jag har valt avgränsa undersökningen till att utreda hur lös egendom värderas och ersätts i konsumentförhållanden. Detta på grund av att försäkringsbolagen har olika villkorstexter för företagsförsäkringar och konsumentförsäk-ringar samt att egendomsslagen som försäkringarna täcker till stor del skiljer sig åt beroende på om det är en hemförsäkring eller företagsförsäkring. Vidare är det vanligt att företagsför-säkringar är specialsydda efter företagets behov och önskemål och är därmed inte standard-avtal som hem- och villaförsäkringar oftast är. Avslutningsvis finns det lite nämndpraxis som rör företagsförsäkringar bland annat på grund av att ARN inte prövar tvister mellan näringsidkare. För denna uppsats står svensk rätt i fokus. Det råder stora skillnader mellan försäkringsrät-ten i de olika Europa och det finns i dagsläget ingen EU-rättslig reglering på området som behandlar hur lösa föremål ska värderas och ersättas. De nordiska ländernas försäkringsav-talslagstiftning tillkom i nära samarbete vilket medfört att värderingsreglerna fått snarlika men inte identiska utformningar i dessa länders försäkringsavtalslagar. Av den anledningen har jag till viss del beaktat doktrin från våra grannländer. Anledningen till att jag valt att redovisa och analysera Trygg-Hansas, Länsförsäkringars, If:s och Folksams hem- och villaförsäkringsvillkor beror på att dessa bolag är Sveriges fyra största hem- och villaförsäkringsbolag. Vilket torde innebära att de flesta människor i Sve-rige är eller har varit kund hos någon av dessa försäkringsbolag. Jag har enbart valt att in-tervjua en person från respektive försäkringsbolag eftersom min avsikt i första hand varit att få en inblick i hur den praktiska skaderegleringen kan gå till och hur villkorsbestämmelser-na kan tolkas och tillämpas i praktiken. Mitt syfte har inte varit att undersöka om skadere-glerare inom ett och samma försäkringsbolag tolkar och tillämpar villkoren på ett enhetligt sätt, varför jag inte ansett det nödvändigt att intervjua fler personer från respektive försäk-ringsbolag. Fokus i denna uppsats ligger på värderings- och ersättningsproblematiken, jag kommer inte gå in på bedömningar som om skadan täcks av försäkringen, aktsamhetsbedömningar och liknande. I avsnitt 5 som handlar om den praktiska tillämpningen har de personer jag inter-vjuat fått bortse från sådana bedömningar. Exempelvis har jag inte lagt någon vikt vid att ta reda på om försäkringshavaren behöver ha en allriskförsäkring eller inte i det enskilda fallet, vilket kan vara avgörande för om skadan inkluderas av försäkringsskyddet.                                                                                                                3 Till viss del kommer jag att studera försäkringsbolagens villkor gällande skada på byggnadsdel eftersom flera försäkringsgivare placerat hushållsmaskiner i den delen av villkoret.

  11  

1.5 Metod och material Relevanta rättskällor inom försäkringsrätten och som jag har använt mig av i denna uppsats är lag, förarbeten, försäkringsavtal och tillhörande villkor, rätts- och nämndpraxis, allmänna försäkringsrättsliga principer och doktrin. Till grund för utredningen av hur lös egendom värderas och ersättas enligt dispositiv rätt har jag använt mig av den traditionella juridiska metoden och rättskälleläran. För att klargöra innebörden av FAL:s värderingsregler har jag använt mig av såväl objektiv-, subjektiv- som teleologisk lagtolkning. Jag har vidare studerat förarbetena till såväl FAL som GFAL4. Som nedan kommer framgå innebär FAL:s värderingsregler till stor del att tidigare gällande men oskriven rätt kodifierats. Av den anledningen har doktrin och rättsvetenskapliga artiklar på området haft stor betydelse. Framförallt har jag studerat Jan Hellners bok Försäkringsrätt från 1965, Mats Tullbergs bok Försäkringsersättning vid skada på egendom från 1994, Marcus Radetzkis framställning Värdering av skada på egendom enligt försäkringsavtalsla-gen från 2007 och Bertil Bengtssons bok Försäkringsavtalsrätt från 2010. Vidare har jag i viss begränsad mån beaktat doktrin från våra nordiska grannländer i brist på svenskt käll-material. Inom försäkringsrätten finns det en mängd utomrättslig normgivning som skapats utanför den traditionella rättsbildningen av exempelvis myndigheter, branschorganisationer och nämnder. Sådana normer kan anses utgöra soft law och karaktäriseras av att de inte är rätts-ligt bindande men i praktiken uppfattas som bindande och efterföljs, de är utformade av auktoritära normbildare, de har ett normativt syfte, dess utformning liknar rättsregler eller prejudikat och vissa indirekta sanktioner följer för de näringsidkare som inte rättar sig efter normerna. Vidare torde det krävas att normerna på något sätt offentliggjorts för allmänheten för att de ska anses vara soft law. Det normativa värde som tillkommer soft law är att de beaktas av såväl domstolar, lagstiftare som branschaktörer. Ur en traditionell syn på rätt-skälleläran anses soft law inte utgöra gällande rätt eftersom normerna inte har tillkommit i den traditionella rättsskapande processen och har därmed ingen formell status som rätts-källa. Soft law brukar beskrivas som en rätt för ”doers” eller ”the law i action”. Den prak-tiska försäkringsverksamheten styrs i mångt och mycket av soft law varför sådana normer torde kunna ses som en del av den gällande rätten i detta sammanhang utifrån en mer rätts-pluralistisk syn på rättskällorna och den gällande rätten. Att normerna finns, respekteras och följs i praktiken har ett värde i sig.5 För denna uppsatts är det främst ARN:s6 och i viss mån den numera avskaffade SkVN:s7 avgörande som i form av soft law behandlas.8 ARN fungerar som ett alternativt tvistlös-

                                                                                                               4 SFS (1927:77) Lagen om försäkringsavtal (cit. GFAL). 5 Se vidare om soft law inom försäkringsrätten och den kritik som riktas mot soft law reglering gällande bland annat legitimitet i Jessika van der Sluijs artikel ”Soft law-reglering av försäkringsrätten”, 2010-11 NR 2, juridisk tidskrift s. 296 ff (cit. Van der Sluijs). 6 Allmänna reklamationsnämnden (cit. ARN). 7 Skadeförsäkringens villkorsnämnd (cit SkVN). 8 Det kan ifrågasättas om ARN:s nämndpraxis verkligen uppfyller kriteriet på tillgänglighet eftersom de nu-mera krävs att den som vill ta del av nämndens avgörande måste betala för att få tillträde till databasen ratts-fall.se vilket är det enda ställe där ARN:s avgörande numera publiceras på. Tidigare fanns all nämndpraxis

  12  

ningsorgan till allmänna domstolar och ger vägledande råd om hur tvister mellan konsumen-ter och en näringsidkare bör lösas. Även om ARN:s avgörande inte är rättsligt bindande följs ca 70-75 % av avgörandena i praktiken. Nämndbeslut beaktas till stor del vid skadere-glering, avtalstolkning och avtalsskrivning vilket medför att besluten verkar handlingsdiri-gerande och därmed har ett normativt värde.9 Nämndpraxis torde inte ha samma rättskälle-värde som prejudikat från de allmänna domstolarna men i brist på rättspraxis gällande vär-dering av lös egendom är ARN:s avgörande vägledande och har för denna uppsats beaktats i stor utsträckning. Försäkringsavtalet och tillhörande försäkringsvillkor har en central betydelse inom försäk-ringsrätten och är därför att betrakta som en rättskälla i denna uppsats. Värderingsreglerna i FAL är dispositiva vilket innebär att försäkringsgivare har rätt att utforma avvikande och mer detaljerade värderingsregler i försäkringsvillkoren. Hem- och villaförsäkringsavtalen är så kallade standardavtal, vilka kännetecknas av att villkoren i avtalet helt eller delvis är re-glerade i förväg av försäkringsgivaren utan att villkoren varit föremål för någon förhandling mellan parterna.10 Inom försäkringsrätten har allmänna rättsprinciper stor relevans vid tolkning av gällande lag och villkor. Nedan redogör jag för några allmänna försäkringsrättsliga principer som är väg-ledande vid såväl lagstiftning, rättstillämpning som för praxis på området. Skadeståndsrätten och försäkringsrätten ligger i nära relation till varandra. I viss mån har jag för denna uppsats beaktat skadeståndsrättslig doktrin, rättspraxis och rättsprinciper samt gjort analogier mellan de två rättsområdena. Till grund för min undersökning av hur försäkringsvillkorens värderings- och ersättnings-regler i praktiken kan komma att tolkas och tillämpas inom de fyra försäkringsbolagen har jag använt mig av en empirisk metod och empiriskt material. Jag har själv utformat fyra fiktiva skadefall, vilka är illustrerade av värderingsproblem som varit föremål för nämndav-göranden eller som diskuterats i den försäkringsrättsliga doktrinen. Vidare bygger skadefal-len till viss del på sådana svårigheter som jag själv stött på som skadereglerare. De fiktiva skadefallen har legat till grund för de fyra intervjuerna jag genomfört. Cirka en vecka innan intervjuerna skulle genomföras fick vardera person tillgång till de fiktiva skadefallen för att i god tid kunna förbereda lösningar som sedan presenterades och diskuterades under inter-vjuerna. Den empiriska undersökningen och det empiriska materialet från intervjuerna har jag sedan lagt till grund för en jämförelse i avsnitt 5 där jag bland annat belyser likheter och skillnader mellan värderingsreglerna i den dispositiva rätten och försäkringsvillkoren. Inter-vjusvaren finns sammanställda i sin helhet i bilagorna 1-4.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   samlad i den tryckta utgåvan Rättsfall Försäkring och Skadestånd (RFS) som Försäkringsförbundet gav ut en gång per år. 9 Van der Sluijs s. 296 ff. 10 Bernitz, Ulf, Standardavtalsrätt, uppl. 7, Norstedts Juridik AB, Stockholm 2005 (cit. Bernitz) s. 16.

  13  

1.5.1 Metodkritik Jag vill uppmärksamma läsaren på att de lösningar på skadefallen som jag nedan kommer presentera i avsnitt 5 endast belyser hur den personen jag intervjuat tolkar och tillämpar bolagets villkor. Som nedan kommer framgå är värde- och ersättningsbedömningar till stor del subjektiva, varför det är ofrånkomligt att skaderegleringen ter sig på olika sätt beroende på vem som reglerar skadan. Jag har valt att redovisa och analysera fyra olika hem- och villaförsäkringsvillkors värderings- och ersättningsregler gällande skada på lös egendom. Dessa ger inte en heltäckande bild av hur skada på lös egendom värderas och ersätts i samt-liga svenska hem- och villaförsäkringsvillkor, vissa variationer kan förekomma. Jag är medveten om att den valda metoden har medfört att uppsatsen blivit lång, vilket beror på att jag presenterat och analyserat såväl dispositiv rätt som fyra olika försäkringsvillkor samt genomfört den empiriska undersökningen där varje skadefall besvarats utifrån såväl den dispositiva rättens som försäkringsvillkorens värderings- och ersättningsregler. 1.6 Disposition I avsnitt 2 ger jag läsaren en inblick i det försäkringsrättsliga ämnet som sådant, jag redo-göra för den försäkringsrättsliga historiken, särdrag hos försäkringsavtalet, definitioner av aktuella försäkringsrättsliga begrepp, försäkringsrättsliga principer, villkorstolkning, bevis-bördeproblematik och avslutningsvis sambandet mellan skadeståndsrätten och försäkrings-rätten. Därefter följer i avsnitt 3 en ingående redogörelse av de dispositiva värderingsregler-na i FAL. Jag redovisar vilka värderingsreglerna är, vad de har för innebörd samt hur dessa regler förhåller sig till vad som tidigare gällt i enlighet med äldre rätt. I avsnitt 3 belyser jag även vissa av de värderingsproblem som FAL:s värderingsregler i praktiken ger upphov till. I avsnitt 4 presenterar jag fyra av Sveriges största hem- och villaförsäkringsbolags villkors-bestämmelser i den mån de rör värdering och ersättning av lös egendom. Avsnitt 5 handlar om den praktiska tillämpningen av värderings- och ersättningsreglerna, till grund för fram-ställningen i avsnitt 5 ligger de fyra fiktiva skadefallen som jag dels besvarar själv genom att applicera FAL:s dispositiva värderingsregler samt redogör för de lösningar som respek-tive person jag intervjuat kommit fram till genom att tillämpa och tolka försäkringsvillko-rens värderings- och ersättningsbestämmelser. Jag avslutar varje skadefall med att jämföra de olika lösningarna varvid likheter och skillnader presenteras. Avslutningsvis i avsnitt 6 redogör jag för mina synpunkter på hur lös egendom värderas och ersättas i praktiken samt vilken innebörd värderings- och ersättningsreglerna i FAL och de fyra hem- och villaförsäk-ringsvillkoren har. Vidare belyser jag i avsnitt 6 sådana frågor som uppsatsen gett upphov till men som inte på ett naturligt sätt haft plats i den tidigare framställningen.

  14  

2. Allmänt om försäkringsrätt 2.1 Inledning I detta inledande avsnitt introducerar jag läsare i det försäkringsrättsliga ämnet, min för-hoppning är att avsnittet underlättar förståelsen för de problem som behandlas i den följande framställningen. Nedan följer en redogörelse för den försäkringsrättsliga historiken, särdrag hos försäkringsavtalet, definitioner av aktuella försäkringsrättsliga begrepp, försäkrings-rättsliga principer, villkorstolkning, bevisbördeproblematik och avslutningsvis sambandet mellan skadeståndsrätten och försäkringsrätten. 2.2 Försäkringsrättslig historik GFAL från 1927 var den första svenska lagen som innehöll allmänna föreskrifter om försäk-ringsavtal och som dessutom avsåg hela det försäkringsrättsliga området. Reglerna i GFAL byggde till stort på de rättsgrundsatser som föreskrevs för sjöförsäkringar i 1891 års sjölag och för den tiden gällande försäkringsvillkor. GFAL tillkom i ett nordiskt lagstiftningssam-arbete vilket resulterade i att försäkringsavtalslagarna i samtliga nordiska länder fick lik-nande utformningar och innehåll.11 GFAL innehöll flera dispositiva värderingsregler vars huvudstadgande om värdering till dagsvärdet återfanns i 37 § GFAL.12 1974 tillsattes FRK13 som fick i uppdrag att se över den svenska försäkringsavtalslagen. FRK:s arbete inriktades dels på att förstärka konsumenternas ställning och resulterade i att FRK år 1977 la fram ett betänkande som sedan kom att läggas till grund för införandet av KFL14. I KFL fanns inga värderingsregler föreskrivna utan sådana regler skulle i enlighet med 37 § KFL stadgas av försäkringsgivarna i försäkringsvillkoren.15 Den första januari 2006 trädde FAL i kraft och ersatte såväl GFAL som KFL. Ett av de grundläggande syftena med FAL var att stärka för-säkringshavares och andra ersättningsberättigades ställning gentemot försäkringsgivarna.16 Vad gäller de dispositiva värderingsreglerna i FAL torde inga större förändringar varit av-sedda att genomföra i förhållande till vad som tidigare gällt i enlighet med 37 § GFAL och den oskrivna gällande rätten. Däremot innehåller FAL inga bestämmelser motsvarande de som fanns föreskrivna i 38 §, 75 § och 90 § GFAL.17 2.3 Särdrag hos försäkringsavtalet Ett avtal mellan en försäkringshavare och en försäkringsgivare innebär att parterna har såväl huvudförpliktelser som biförpliktelser gentemot varandra. Försäkringsgivarens huvudför-pliktelse innebär ett åtagande om att mot erlagd premie utge eventuell ersättning vid inträf-                                                                                                                11 SOU 1989:88 s. 81 och Prop. 2003/04:150 s. 96. 12 Se 37§, 38§, 75§ och 90§ GFAL. 13 Försäkringsrättskommittén (cit. FRK). 14 SFS (1980:38) Konsumentförsäkringslagen (cit. KFL). 15 Prop. 1979/80:9 s. 162 och Radetzki, Marcus, Värdering av skada på egendom enligt försäkringsavtalsla-gen, 2007-08 NR 2, juridisk tidskrift (cit. Radetzki) s. 415. 16 För den som är intresserad se vidare om FAL:s förhistoria i Bengtsson, Bertil, Försäkringsavtalsrätt, uppl. 2:1, Norstedts juridik AB, 2010 (cit. Bengtsson) s. 152 ff. 17 Se vidare om FAL:s värderingsregler i förhållande till äldre rätt i avsnitt 3.

  15  

fande av ett framtida försäkringsfall. Försäkringshavarens huvudförpliktelse är att betala försäkringspremien, mot vilket denne erhåller trygghet och skydd mot ovissa framtida ska-dehändelser som är ekonomiskt betungande och ryms inom försäkringsavtalet.18 Vidare karakteriseras försäkringsavtalet av att det är varaktigt, vilket innebär att det inte fullgörs på en gång utan gäller under viss tid och kan förnyas. Försäkringsgivaren tar på sig ett ansvar för ovissa händelser, dels är det ovisst om ett försäkringsfall överhuvudtaget kommer inträffa, när ett försäkringsfall kan komma att inträffa och likaså är skadeomfatt-ningen vid ett eventuellt framtida försäkringsfall oviss. När försäkringsgivaren beräknar premiens storlek måste risken/sannolikheten för att ett försäkringsfall kommer att inträffa kalkyleras. För att försäkringsgivaren ska kunna göra så rättvisande kalkyler som möjligt förutsätter det att försäkringshavaren lämnar fullständiga och korrekta uppgifter till försäk-ringsgivaren. Det är inte bara vid beräkning av premiens storlek som försäkringsgivaren är beroende av den information försäkringshavaren lämnar, utan såväl vid förnyelse av försäk-ringen som vid skadereglering. Av den anledningen finns det i FAL en rad biförpliktelser stadgade för försäkringshavaren, bland annat en långtgående upplysningsplikt, skyldighet att följa säkerhetsföreskrifter, en skyldighet att inte öka faran, en räddningsplikt, skyldighet att inte framkalla försäkringsfall samt skyldighet att lämna korrekta uppgifter vid skadere-glering.19 I ett försäkringsavtal råder det ojämnvikt mellan parterna, försäkringsgivaren har såväl eko-nomiskt som kunskapsmässigt övertag. Försäkringshavaren har vanligtvis bristande kunskap och information om bland annat riskegenskaperna hos försäkringsgivarens tillgångar och skulder, vilket medför att försäkringstagare har små möjligheter att bedöma om försäkrings-givaren i framtiden kommer att kunna infria eventuella ersättningsanspråk. Vidare har för-säkringshavare begränsad möjlighet att bedöma om en premie är rimlig i förhållande till försäkringsskyddet. Hemförsäkringsavtalen är så kallade standardavtal vilket innebär att villkoren är utformade av försäkringsgivaren ensam, detta medför att försäkringshavarna har svårt att bedöma vilken innebörd försäkringsskyddet verkligen har. Utmärkande för lagstift-ningen på försäkringsrättens område är viljan att stärka försäkringstagarnas ställning gente-mot försäkringsgivarna, vilket har medfört att försäkringsgivare måste följa vissa tvingande regler i såväl FAL som FRL20. I FAL stadgas en rad tvingande regler, dessa rör de allmänna förpliktelserna enligt avtalet, vilka risker som försäkringsgivaren däremot väljer att försäkra bestämmer denna som huvudregel fritt vilket följer av produktfrihetsprincipen.21 Vidare stadgar FAL en långtgående informationsplikt för försäkringsgivarna gentemot försäkrings-havarna, vars syfte bland annat är att motverka försäkringshavarnas kunskapsbrist.22 Försäkringsavtalet bygger på ett förtroende och en lojalitet mellan parterna, vilket ter sig tydligt när man studerar såväl försäkringshavarnas upplysningsplikt som försäkringsgivar-

                                                                                                               18 Bengtsson s. 15. 19 Bengtsson s. 16 ff. Se om försäkringstagarens biförpliktelser i framförallt 4 och 7 kap FAL. 20 SFS (2010:2043) Försäkringsrörelselagen (cit. FRL). 21 Bengtsson s. 18 ff. 22 Se 2 kap FAL där försäkringsgivares informationsplikt i individuell skadeförsäkring i konsumentförhållande stadgas.

  16  

nas informationsplikt i FAL och FRL. När parterna i ett försäkringsavtal inte fullgör sina förpliktelser drabbas de av diverse påföljder. Exempelvis kan en försäkringshavare som bryter mot den lagstadgade upplysningsplikten gå miste om sitt försäkringsskydd eller tvingas nöja sig med en reducerad försäkringsersättning. En försäkringsgivare som inte föl-jer informationsplikten kan drabbas av bland annat förbud att åberopa viss omständighet som annars skulle begränsa dennes ansvar.23 Att ha en försäkring innebär en trygghet för försäkringshavare mot eventuella framtida eko-nomiska förluster, risken finns att försäkringshavare nonchalerar en del skaderisker i förlitan på sitt försäkringsskydd. Därför är preventionstanken viktig inom försäkringsrätten, i desto större mån skador motverkas desto billigare blir försäkringen och premierna kan hållas låga. I försäkringsvillkoren tillgodoses preventionstanken bland annat genom att försäkringser-sättning kan komma att reduceras vid bristande aktsamhet. Vidare måste försäkringshavare vid varje inträffad försäkringsskada stå viss del av skadekostnaden själv, vilket sker genom att en förutbestämd självrisk dras av från försäkringsersättningen. Självrisks avdrag har vi-dare den funktionen att antalet skador kan hållas nere vilket medför att det administrativa arbetet och kostnaderna kan hållas nere eftersom små skador av ringa värde inte är lönt att anmäla.24 Avtalsrätten bygger på principerna om avtalsfrihet och avtalsbundenhet vilka innebär att en part ska kunna bestämma såväl om den vill avtala, med vem den vill avtala och vad avtalet ska innehålla. Parterna i ett avtal är vidare skyldiga att infria det ingångna avtalet, det vill säga uppfylla sina avtalslöften.25 Inom försäkringsrätten inskränks såväl den fria avtalsfri-heten som avtalsbundenheten. I 3:1 FAL finns en kontraheringsplikt föreskriven och innebär att försäkringsgivare inte får vägra en konsument att teckna en försäkring som bolaget nor-malt tillhandahåller allmänheten, om det inte finns särskilda försäkringsmässiga skäl att vägra skydd.26 En vidare inskränkning i avtalsfriheten mellan parterna i ett försäkringsavtal är att FAL föreskriver flertalet tvingande regler framförallt i konsumentförhållande som försäkringsgivaren inte får avtala bort. De aktuella värderingsreglerna i 6:2 FAL som be-handlas i denna uppsats är dispositiva vilket innebär att avtalsparterna kan avtala om andra värderingsmetoder än de som föreskrivs i FAL. 2.4 Begreppsdefinitioner En konsumentförsäkring är en individuell skadeförsäkring som en fysisk person eller ett dödsbo tecknar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.27

                                                                                                               23 Bengtsson s. 20 ff. 24 Bengtsson s. 18 och 45. 25 Ramberg, Jan och Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, uppl. 7, Nordstedts juridik AB, Stockholm 2007 (cit. Jan och Christina Ramberg) s. 28. 26 Exempelvis kan det vara befogat att vägra försäkringsskydd när risken för ett försäkringsfall är svårbedömd eller svårkontrollerad, vidare kan avslag vara motiverat på grund av att försäkringshavaren tidigare försummat sina förpliktelser gentemot försäkringsgivaren. Se vidare om detta i Prop. 2003/04:150, s. 391 f. 27 Se definition 1:4 första stycket FAL.

  17  

Begreppet skadeförsäkring definieras i 1:1 första stycket FAL, med vilket avses en försäk-ring mot ekonomisk förlust genom sakskada, ersättningsskyldighet eller ren förmögenhets-skada i övrigt.28 Vad en sakskada är framgår inte av den försäkringsrättsliga lagstiftningen. I enligt med NJA 1996 s. 68 ska begreppet sakskada definieras och tolkas på samma sätt i försäkringsrätten som i skadeståndsrätten. En sakskada anses i enlighet med skadeståndsrätten vara en fysisk skada på lös eller fast egendom. En sakskada behöver inte medföra att föremålets använd-barhet minskat, utan rent estetiska förändringar kan utgöra en sakskada. Vidare anses förlo-rad egendom som en sakskada även när egendomen endast varit förlorad tillfälligt.29 Med dagsvärdet menar jag i det följande vad likvärdig egendom som den skadade/förlorade egendomen kostar att återanskaffa ny i den allmänna handeln, från den totala återanskaff-ningskostnaden görs sedan värdeminskningsavdrag hänförligt till ålder och bruk samt ned-satt användbarhet och annan omständighet. Med begreppet marknadsvärde avser jag, vad det kostar att i den allmänna handeln köpa närmst likvärdig begagnad egendom i samma skick som den skadade/förlorade egendomen hade omedelbart före försäkringsskadans inträffande.30 Med nyvärdet menar jag, vad ny egendom kostar att köpa i den allmänna handeln utan av-drag för värdeminskning hänförligt till ålder och bruk. 2.5 Allmänna försäkringsrättsliga principer Det finns några rättsprinciper som är karakteristiska för försäkringsrätten. Dessa principer är vägledande för såväl lagstiftning, rättstillämpning som praxis på det försäkringsrättsliga området. 2.5.1 Ekvivalensprincipen och den fria premiesättningen Ekvivalensprincipen är en grundläggande försäkringsteknisk princip som i första hand syftar till premiesättningen, principen innebär att det ska finnas jämnvikt eller i vart fall ett sam-band mellan premien och försäkringsrisken. I FRL stadgas utförliga regler om tillsyn över försäkringsgivare och finansinspektionen är den myndighet som utövar tillsynen. Tillsynen syftar främst till att förhindra att FRL:s bestämmelser om säkerställande av stabilitet inte kringgås av försäkringsgivarna. Tidigare skulle Finansinspektionen i sin tillsyn även kon-trollera att försäkringsvillkor och premier var skäliga, när FRL omarbetades slopades skä-lighetsprincipen och tillsynen fick en annan inriktning. Det råder numera en fri premiesätt-ning för försäkringsgivare och det är på försäkringsgivarnas egna initiativ som ekvivalens-

                                                                                                               28 Falkman, Henric, Introduktion till försäkringsnäringsrätten, Elanders, Stockholm 2011 (cit. Falkman) s. 38 f (Jfr med hur skadeförsäkring definieras i FRL och EG:s försäkringsdirektiv). 29 Hellner, Jan, Radetzki, Marcus, Skadeståndsrätt, uppl. 8:1, Nordstedts juridik AB, 2010 (cit. Hellner & Radetzki) s. 105. 30 Begreppen marknadspris/värde, försäljningsvärde, begagnade värde och saluvärde är synonyma till varandra.

  18  

principen tillämpas, även om det alltjämt krävs att premien ska trygga försäkringsgivarens möjligheter att fullgöra sina åtaganden i framtiden enligt avtalen.31 2.5.2 Berikandeförbudet En annan allmän princip för skadeförsäkring är det så kallade berikandeförbudet, även kallat vinstförbudet. Förbudet fanns föreskrivet i 39 § GFAL med följande lydelse: ”Ej vare försäkringsgivaren pliktig att såsom ersättning för inträffad skada utgiva större belopp än som er-fordras för förlustens täckande, ändå att överenskommet försäkringsbelopp är större.” Berikandeförbudet innebar att ett försäkringsfall inte fick medföra någon vinst för försäk-ringshavaren, utan försäkringsersättningen skulle enbart täcka den ekonomiska förlusten. I FAL har berikandeförbudet slopats men det anses alltjämt vara en försäkringsrättslig princip att den försäkrade ska försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat, han ska varken bli under- eller överkompenserad genom försäkringsersättningen. Enligt motiven till FAL ska principen fungera vägledande vid bland annat tolkning av oklara försäkringsvillkor.32 Berikandeförbudet har vidare betydelse när värderingsreglerna i 6 kapitlet FAL studeras. Allra tydligast ter sig förbudet i andra meningen 6:4 FAL som handlar om dubbelförsäkring, där det framgår att den försäkrade inte har rätt till högre er-sättningen sammanlagt från flera försäkringsgivare än vad som svarar mot skadan. Anled-ningen till att berikandeförbudet slopats i FAL beror dels på att principen ansågs föråldrar på grund av att den i stor utsträckning frångåtts i praktiken då många försäkringsgivare bör-jat sälja nyvärdesförsäkringar.33 Vidare ansågs principen skilja sig från övriga värderings-regler i FAL som bygger på att skydda försäkringshavare, berikandeförbudet däremot an-sågs vara tvingande till nackdel för försäkringshavare.34 2.6 Villkorstolkning Tvister gällande försäkringsvillkors innebörd och omfattning är vanliga men blir sällan fö-remål för domstolsprocesser, utan löses vanligtvis av interna omprövningsnämnder inom försäkringsbolagen eller hos ARN. Som tidigare nämnts är de flesta försäkringsvillkor så kallade standardavtal vilka till stor del ingås på grundval av redan utarbetade formulär med standardiserade avtalsklausuler.35 Såväl Hellner som Bengtsson anser att man inte kan kräva att en försäkringshavare ska förstå vilket försäkringsskydd han har bara genom att läsa orda-lydelsen i villkoret. Vidare torde det endast vara ett fåtal försäkringshavare som överhuvud-taget läser villkoret innan dess att en skada inträffat.36 Tolkning av ett försäkringsavtal ska precis som vilket annat avtal som helst i första hand ta sikte på att fastställa den gemensamma partsviljan. En sådan subjektiv tolkning av avtalet

                                                                                                               31 Bengtsson s. 29, 43, 64, 149 ff., Falkman s. 100 ff. och 14 kap FRL. 32 Prop. 2003/04:150, s. 192 och Bengtsson s. 47. 33 Se vidare om nyvärdesförsäkring i avsnitt 6.1 nedan. 34 Prop. 2003/04:150 s. 190 ff. 35 Bengtsson s. 50. 36 Bengtsson s. 52 och Hellner Jan, Försäkringsrätt, uppl. 2, Lund 1965 (cit. Hellner) s. 72.

  19  

leder sällan till något resultat vid konsumentförsäkringsavtal eftersom de i huvudsak är standardiserade och upprättade av försäkringsgivaren ensam. När en gemensam partsvilja inte går att utröna får istället en objektiv tolkningsmetod till-lämpas. Försäkringsavtal och tillhörande villkor är skriftliga och utgångspunkten vid en objektiv tolkning är villkorets ordalydelse, vilket som regel ska förstås i enlighet med all-mänt språkbruk. I den försäkringsrättsliga doktrinen framgår det att flera författare är av den uppfattningen att facktermer som har en juridisk eller teknisk betydelse ska tolkas i enlighet med dess fackmässiga betydelse även om ordet i allmänt språkbruk har en avvikande inne-börd.37 I de fall försäkringsvillkorets ordalydelse inte kan anses tydligt och klart måste andra tolkningsfaktorer beaktas, som exempelvis sammanhanget i vilket det ifrågavarande villko-ret finns, syftet bakom villkorsskrivelsen, tidigare tolkning och tillämpning av villkoret, det rådande rättsläge med beaktande av bland annat dispositiv rätt och praxis, skälighetsa-spekter, trygghetsaspekten samt försäkringstekniska skäl.38 Oklarhetsregeln är en allmän regel som tillämpats vid tolkning av otydliga avtalsvillkor i konsumentförhållande under lång tid inom den svenska försäkringsrätten. Regeln innebär att otydliga villkor ska tolkas till nackdel för den part som författat villkoret. Oklarhetsregeln skapar incitament för försäkringsgivare att utforma sina villkor på ett så tydligt och begrip-ligt sätt som möjligt. Vidare fungerar regeln som en skyddsregel för försäkringshavare som befinner sig i ekonomiskt och kunskapsmässigt underläge.39 Oklarhetsregeln finns stadgad i 10 § AVKL40 och har följande lydelse: ”Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån.” Den härskande uppfattningen i doktrin torde vara att oklarhetsregeln är en subsidiär tolk-ningsregel och ska tillämpas som en sista utväg när andra tolkningsfaktorer inte leder till något resultat.41 2.7 Oskäliga villkorsbestämmelser och jämkning Övervägande delen av reglerna i FAL gällande konsumentförsäkringar är tvingande till kon-sumentens fördel. Värderingsreglerna som stadgas i 6:2 FAL är däremot dispositiva vilket innebär att försäkringsgivare kan utforma avvikande och mer detaljerade regler om hur ska-dad egendom ska värderas och ersättas i hem- och villaförsäkringsvillkoren. För att skydda konsumenter mot alltför stränga försäkringsvillkor av detta slag finns möjligheten att åbe-ropa generalklausulen i 36 § AvtL42, vilken innebär en möjlighet för domstolen att jämka

                                                                                                               37 Radetzki, Marcus, Orsak och skada – om tolkning av ansvarsbärande orsaksvillkor i avtal om egendomsför-säkring, (ak.avh 1998) (cit. Radetzki - orsak och skada) s. 62 och Hellner s. 73 f. 38 Radetzki - orsak och skada, s. 61 ff. 39 Bengtsson s. 52. 40 SFS (1994:1512) lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden (cit. AVKL). 41 För ingående diskussion kring oklarhetsregeln se Hellner s. 71 ff. och Radetzki - orsak och skada s. 66 ff. 42 SFS (1915:218) Lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (cit. AvtL).

  20  

eller lämna oskäliga avtalsvillkor utan avseende.43 36 § i AvtL ersatte den tidigare gällande regeln i 34 § GFAL som stadgade att försäkringsvillkor som avvek från lagen kunde jämkas om de ledde till uppenbar obillighet, under förutsättning att jämkning ansågs stå i överens-stämmelse med god försäkringspraxis.44 Ett fall från HD som visserligen rör en företagsför-säkring illustrerar hur 36 § i AvtL tillämpats på oskäliga värderings- och ersättningsregler i försäkringsvillkor. Fallet handlade om återuppförande av en byggnad som brunnit ner, i försäkringsvillkoret stadgades det att försäkringshavaren själv skulle bekosta återuppföran-det och först därefter vara berättigad till ersättning ur försäkringen. I praktiken innebar vill-koret att försäkringshavare som inte själv kunde lägga ut så mycket pengar för återuppfö-rande saknade möjlighet att få försäkringsersättning.45 2.8 Bevisbörda och beviskrav Bevisfrågor har en praktiskt viktig betydelse inom försäkringsrätten. Försäkringsgivare har normalt sett begränsad insyn i förhållanden på försäkringshavarens sida och är därför bero-ende av de uppgifter som försäkringshavaren lämnar i olika situationer. Av den anledningen är det naturligt att lägga bevisbördan på försäkringshavaren, som ska bevisa att en skada som täcks av försäkringen har inträffat samt den inträffade skadans värde. Inom försäkringsrätten anses huvudregel vara att försäkringstagarsidan har bevisbördan för att ett försäkringsfall har inträffat medan försäkringsgivaren har bevisbördan för att en un-dantagsbestämmelse äger tillämplighet.46 I praxis har HD tillämpat ett sänkt beviskrav för konsumenter som bär bevisbördan för att ett försäkringsfall inträffat. Beviskravet som HD ställt upp är att försäkringshavare ska an-ses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet framstår som mera antagligt att ett försäkrings-fall inträffat än att så inte är fallet.47 Hellner menar att försäkringshavaren bär bevisbördan för en skadas storlek och den skadade egendomens värde men anser inte att beviskravet kan ställas speciellt högt.48 Vidare torde den särskilda bevisregeln i 35:5 RB49 kunna tillämpas i sådana fall när skadans storlek inte alls eller endast med svårighet kan bevisas.50 Enligt Eklöf är den väsentliga innebörden av 35:5 RB att en svag bevisning om skadans omfattning och värde torde vara tillräckligt.51 Vilket beviskrav som ställs på försäkringshavaren gällande värdet och omfattningen av en

                                                                                                               43 Bengtsson s. 70 ff. 44 Se vidare om 34 § GFAL i Hellner s. 64 ff. 45 NJA 2009 s. 408. 46 Bengtsson s. 79. 47 Bengtsson s. 78 ff., NJA 1984 s. 501 I-II, NJA 1986 s. 3 och s. 358. Jfr med det i praxis uppställda beviskra-vet ”klart mer sannolikt” som HD ställt upp vid företagsförsäkring, se NJA 1992 s. 113. 48 Hellner s. 243. 49 SFS (1942:740) Rättegångsbalken (cit. RB). 50 Prop. 2003/04:150 s. 439, Bengtsson s. 309 och Tullberg Mats, Försäkringsersättning vid skada på egen-dom, uppl. 1:1, CE Fritzes AB, Stockholm 1994 (cit. Tullberg) s. 84 f. 51 Ekelöf, Per Olof, Rättegång IV, uppl. 6, Norstedts juridik AB, Stockholm 2002 (cit. Ekelöf) s. 108.

  21  

skada är något oklart, varför det i tvistemål normala beviskravet styrkt torde vara vägle-dande, vilket också är det beviskrav som försäkringsgivarna föreskriver i villkoren.52 2.9 Sambandet mellan skadeståndsrätten och försäkringsrätten Den utomobligatoriska skadeståndsrätten och försäkringsrätten är nära förknippade med varandra i flera hänseenden. En uppkommen skada kan bli föremål för såväl rätten till ska-destånd som rätt till försäkringsersättning. Utgångspunkten i en sådan situation är att den skadelidande inte är berättigad att vid sakskada erhålla både försäkringsersättning och ska-destånd för samma förlust. Att så är fallet framgår dels av 3:6 SkL, som stadgar att ett skä-ligt avdrag kan komma att göras från ett skadestånd för sådan försäkringsersättning som den skadelidande erhållit. Om en försäkringshavare väljer att anmäla uppkommen skada till sitt försäkringsbolag, övertar försäkringsgivaren rätten att kräva skadestånd med anledning av skadan, detta under förutsättning att skadan omfattas av försäkringen och har ersatts av för-säkringsgivaren.53 Vad gäller ersättning och värdering av sakskador stadgas i första punkten 5:7 SkL att skade-stånd med anledning av sakskada omfattar ersättning för sakens värde eller reparationskost-nad samt värdeminskning. Någon vidare reglering om hur skadade föremål ska värderas framgår inte av SkL, enligt förarbetena till SkL föreskrivs det att värdet på skadade föremål får bestämmas i enlighet med de principer som gäller för närvarande.54 FAL:s regler om värdering av skadad egendom kan med säkerhet tillerkännas avsevärd betydelse vid be-stämmandet av värdeersättning inom skadeståndsrätten.55 NJA 1991 s. 269 är ett exempel på ett fall där HD har applicerat försäkringsrättsliga värde-ringsprinciper i en skadeståndsrättslig tvist. I fallet hade en person blivit frånhänd en klocka genom ett bedrägeri. HD fann att skadans värde och skadeståndsbeloppet skulle bestämmas till dagsvärdet, i enlighet med huvudregeln i 6:2 FAL.56 Gällande partiella sakskador be-dömde HD i NJA 1971 s. 126 att en tio år gammal bil inte skulle repareras eftersom reparat-ionskostnaden översteg kostanden för att köpa en likvärdig begagnad bil. Ett undantag från den värderingsprincipen som HD slog fast i 1971 års fall om att en reparationskostnad inte får överstiga egendomens värde, kommer till uttryck i NJA 2001 s. 65 I och II som båda handlar om skada på husdjur. HD fann i dessa två fall att kostnaderna för veterinärvården klart översteg djurens ekonomiska värde men att ett skadeståndsbelopp motsvarande dessa kostnader ändå skulle utgå. HD menade att sällskapsdjur som hundar och katter inte kan likställas med annan egendom. Vidare var veterinärernas insatser medicinskt motiverade och kostnaderna ansågs inte överstiga vad en djurägare normalt sett skulle vara beredd att betala under liknande omständigheter.                                                                                                                52 Se vidare därom i avsnitt 4.7 nedan. 53 Försäkringsgivarens regressrätt finns föreskriven i 7:9 FAL. 54 Prop. 1972:5 Förslag till Skadeståndslag m.m. s. 580. 55 Hellner & Radetzki s. 411 ff. 56 Se vidare om värderingsreglerna i 6:2 FAL i avsnitt 3.

  22  

3. Värderings- och ersättningsregler i FAL 3.1 Inledning När ett försäkringsfall inträffat ska skadan värderas och ersättas. Det grundläggande syftet med försäkringsersättningen är att återställa den försäkrades ekonomiska ställning som den var före försäkringsfallet, ersättningen ska motsvara den verkliga skadan och varken med-föra att försäkringshavaren blir över- eller underkompenserad.57 Det försäkringsbelopp som anges i försäkringsavtalet ligger till grund för premieberäkningen men har endast begränsad betydelse vid bestämning av ersättningens storlek när en försäkringsskada inträffat. Försäk-ringsbeloppen fungerar endast som ett tak för den ersättning som kan utgå. Två identiska föremål som exempelvis förlorats kan ha skilda värden, vilket har att göra med för vilket ändamål värderingen sker och från vems synpunkt den sker.58 Framställningen nedan tar sikte på att klargöra innebörden av de dispositiva värderings- och ersättningsreglerna i 6:1-2 FAL. Övriga bestämmelser i sjätte kapitlet FAL om underförsäk-ring, dubbelförsäkring och ersättning för räddningskostnader kommer jag inte att redogöra för. Vidare har jag valt att avgränsa redogörelsen till hur skada på eller förlust av lös egen-dom värderas och ersätts, vilket innebär att jag även lämnar värderingsregeln om skada på byggnad i 6:2 FAL därhän. 3.2 Allmänt om ersättning i 6:1 FAL 6:1 FAL: ”Ersättning kan betalas för varje lagligt intresse som omfattas av försäkringen. Om inte annat framgår av försäkringsavtalet, betalas vid försäkring av viss egendom ersättning bara för att själva värdet av egendomen har minskat eller gått förlorat.” Förenklat sett innebär FAL:s krav på intresse att den som anser sig vara berättigad till er-sättning ur en försäkring ska löpa risk att lida förlust i visst hänseende, om viss framtida skadehändelse inträffar.59 Ett vanligt förekommande exempel på när försäkringsersättning nekats på grund av bristande intresse är när en person som utan att vara verklig ägare eller brukare av ett fordon tecknat bilförsäkringen på sig själv, i syfte att den egentlige ägaren ska erhålla en låg försäkringspremie.60 Det finns inget krav på att risken att drabbas av förlust ska vara ekonomisk utan även ide-ella intressen kan numera försäkras, det är upp till försäkringsgivaren att avgöra vilka risker en försäkring täcker, vilket ligger i linje med produktfrihetsprincipen.61

                                                                                                               57 Hager, Richard, Värderingsrätt – särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, GOTAB, Stock-holm 1998 (cit. Hager) s. 38. 58 Hellner s. 223 f. 59 Bengtsson s. 303. 60 ARN Dnr 2002-8625 och ARN Dnr 2001-4303. 61 Bengtsson s. 305.

  23  

I enlighet med allmänna civilrättsliga grundsatser om avtal som strider mot goda seder är ett avtal om försäkring av ett olagligt intresse inte bindande.62 Vilka intressen som är att anses som olagliga är inte helt enkelt att avgöra och innebär i praktiken svåra gränsdragningspro-blem. Den danske författaren Lyngsø anser att bedömningen får ske skönsmässigt och att man måste beakta den allmänna moraliska uppfattningen i samhället, vilken förändas över tiden och beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Som exempel kan ett innehav av ett olagligt vapen bedömas på olika sätt beroende på om syftet med innehavet är att använda vapnet för att begå ett mord eller om syftet med innehavet är komplettera en unik vapen-samling.63 Det huvudsakliga syftet med bestämmelsen i 6:1 första stycket FAL är att förhindra försäk-ringar som avser sådana intressen som rättsordningen inte skyddar och som är förenade med straffrättsliga sanktioner. Det går exempelvis inte att försäkra sig mot skyldigheten att betala fortkörningsböter eller mot förlust av egendom som förverkats på grund av brott.64 ARN har i ett avgörande funnit att egendom som är olaglig att såväl inneha som bruka i Sverige enligt lag kan bli föremål för förverkande och saknar därför ett rättsligt skyddat ekonomiskt värde.65 I ett annat fall från en hovrätt hade en person fört in egendom i Sverige i strid med då gällande varusmugglingslag, vissa av de insmugglade föremålen stals vid ett inbrott och andra skadades. Försäkringshavaren ville ha ersättning ur egendomsskyddet i sin hemför-säkring, vilket försäkringsbolaget bestred och anförde att innehavet av egendomen inte hade utgjort något lagligt intresse som kunde göras till föremål för försäkringsskyddet eftersom införseln av egendomen var olaglig. Hovrätten fann att införseln visserligen var olaglig men att innehavet var lagligt vilket medförde att försäkringshavaren ansågs ha ett lagligt intresse i de skadade/stulna föremålen och därmed vara berättigad till försäkringsersättning.66 I 6:1 andra stycket FAL stadgas en allmän presumtion, om inte annat framgår av försäk-ringsvillkoren avser ersättning ur en egendomsförsäkring bara den verkliga förlusten av att egendomen förlorats eller minskat i värde. Presumtionen kan få betydelse vid tolkning av försäkringsvillkor som tar sikte på ersättningens storlek. Andra typer av förluster som egen-domsskadan kan ha medfört ersätts som huvudregel inte ur försäkringen, för sådana följd-skador kan försäkringshavaren i vissa fall teckna tilläggsförsäkringar.67 En vidare presumt-ion i 6:1 andra stycket FAL är att om annat inte föreskrivs i försäkringsvillkoren kan försäk-ringsersättning bara utgå till den som lider en förlust som kan uppskattas i pengar.68

                                                                                                               62 Bengtsson s. 304. 63 Lyngsø, Preben, Forsikringsaftaleloven, uppl. 4, Gylling 1992 (cit. Lyngsø) s. 173 och Tullberg s. 37. 64 Bengtsson s. 304, Hager s. 37 f. och Hellner s. 220. 65 Se ARN 89/R6172 och Tullberg s. 38 f. Jfr med SkVN (RFS 1987:14) där nämnden fann att en telefon som var olaglig att föra in i Sverige och förbjuden att inneha skulle föranleda värdeminskningsavdrag för nedsatt användbarhet. 66 RH 1997:104. 67 Bengtsson s. 305 (exempel på en sådan tilläggsförsäkring är avbrottsförsäkring). 68 Bengtsson s. 306 (se dock möjligheten till att försäkra ideella intressen ovan).

  24  

3.3 Värderingsreglerna i 6:2 FAL 6:2 FAL: ”Avser försäkringen värdet av egendom, skall värdet anses motsvara återanskaffningspriset omedelbart före försäkringsfallet med avdrag för ålder och bruk samt, när skadan inte avser en byggnad, för nedsatt använd-barhet och annan omständighet. Om återanskaffning inte kan ske, skall värdet i stället anses motsvara vad det skulle ha kostat att omedelbart före försäkringsfallet anskaffa likvärdig egendom. Kan egendomen repareras på ett godtagbart sätt, gäller det som sägs i första meningen om återanskaffningspriset i stället om reparat-ionskostnaden. Första stycket gäller inte om annat framgår av försäkringsavtalet.”

I sista stycket 6:2 FAL stadgas att lagrummet är dispositivt, vilket möjliggör för försäk-ringsgivarna att i villkoren föreskriva avvikande och mer detaljerade regler om hur skada på eller förlust av lös egendom ska värderas och ersättas. Även om 6:2 FAL inte äger direkt tillämplighet i praktiken är de dispositiva värderingsreglerna som stadgas i lagrummet prak-tiskt viktiga. I många försäkringsvillkor är värderingsreglerna utformade helt eller delvis i överenstämmelse med 6:2 FAL. Den dispositiva rätten får därmed stor betydelse vid bland annat villkorstolkning.69

Nedan följer en ingående redogörelse för innebörden av de tre värderingsreglerna som stad-gas för lös egendom i 6:2 FAL, vilka är huvudregeln om ett föremåls dagsvärde, värdering av skada på egendom som inte går att återanskaffa samt värdering av partiella skador som går att reparera på ett godtagbart sätt.

3.3.1 Dagsvärdesmetoden Enligt huvudregeln i 6:2 första stycket första meningen FAL ska egendom som totalskadats eller förlorats värderas med utgångspunkt i återanskaffningspriset med avdrag för värde-minskning hänförligt till ålder och bruk samt nedsatt användbarhet och annan omständighet. Lagrummet ger uttryck för den så kallade dagsvärdesmetoden och står i överensstämmelse med tanken bakom försäkringsersättning, nämligen att en försäkringshavare ska försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat, han ska varken bli under- eller överkompenserad genom försäkringsersättningen.70

Dagsvärdesmetoden var huvudregeln för värdering av totalskadad/förlorad egendom även i GFAL och lagstiftaren torde inte haft för avsikt att ändra innebörden av huvudregeln i FAL, detta trots att ordalydelsen förändring.71 I GFAL reglerades dagsvärdesprincipen i 37 § första stycket och hade följande lydelse:

”Värdet å gods, som skadats eller förstörts, skall, med undantag som i 38 och 75 §§ sägs, anses motsvara vad det omedelbart före försäkringsfallet skulle hava kostat att få godset ersatt med nytt gods av samma slag efter avdrag av vad godset kan hava förlorat i värde genom ålder och bruk, nedsatt användbarhet eller annan om-ständighet /…/”

                                                                                                               69 Radetzki s. 413. 70 Person, Ulf, Skada och värde, Lund 1953 (cit. Person) s. 354, Tullberg. s. 64 och SOU 1925:21 s. 117. 71 Bengtsson s. 307, Radetzki s. 416, 440 och Prop. 2003/04:150 s. 193 f.

  25  

Vad som menas med begreppet återanskaffningspriset i 6:2 första stycket första meningen FAL kan med stöd av ordalydelsen i 37 § första stycket GFAL definieras som kostnaden för ny egendom av samma slag som den totalskadade eller förlorade egendomen.72

Att det är återanskaffningskostnaden som ligger till grund för värderingen anses av Hellner beror på att det är praktiskt lämpligt att utgå ifrån kostnaden att anskaffa ny egendom. Skulle man som huvudregel istället utgå ifrån vad egendom av samma slag kostade att köpa begagnat skulle problem i praktiken uppstå eftersom det kan vara svårt att hitta egendom som är lika begagnad som det skadade eller förlorade föremålet. Genom att utgå ifrån åter-anskaffningskostnaden blir ersättningen objektivt bestämd eftersom kostnaden att åter-anskaffa ny egendomen av samma slag är densamma för alla försäkringshavare tillhörande samma grupp, exempelvis för alla konsumenter. Återanskaffningskostnaden är vidare en lämplig utgångspunkt i och med att den låter sig bestämmas exakt i pengar.73 3.3.1.1 Ny egendom av samma slag Med egendom av samma slag avses sådan egendom som är av likartad beskaffenhet och som kan används för likartat ändamål som den skadade eller förlorade egendomen.74 Det torde inte finnas något uppställt krav på att den återanskaffade egendomen ska vara identisk med den skadade, utan försäkringshavaren torde få finna sig i viss variation i förhållande till det skadade eller förlorade föremålet. Som exempel får den ersättningsberättigade acceptera en annan färg på en ny egendom om den inte längre finns att tillgå i samma färg som den skadade eller förlorade.75 Vidare måste den ersättningsberättigades möjligheter till återan-skaffning beaktas, om försäkringshavaren är en tillverkare, grossist, detaljist eller konsu-ment påverkar det pris som denne kan förväntas få betala. Med återanskaffningspriset avses inte enbart nypriset för inköp av aktuell egendomen utan även sådana omkostnader som har samband med återanskaffningen, exempelvis transport av föremålet till försäkringshavarens hemvist samt kostnader för eventuell montering.76 Utgångspunkten är det lägsta möjliga nypriset, men en försäkringshavare torde inte behöva tolerera en orimligt lång leveranstid endast av den anledningen att lägsta nypriset erhålls.77 3.3.1.2 Egendom som är nära förknippad med annan egendom Sådan egendom som är nära förknippad med annan egendom kan förlora sitt värde helt eller delvis även om den inte skadats eller gått förlorad. Exempelvis kan en byxa tillhörande en kostym inte längre anses användbar för försäkringshavaren om kavajen som tillhör kosty-men skulle totalskadas och inte gå att återanskaffa. Ett annat exempel som framförts i dokt-rin är när enstaka kakelplattor i ett badrum skadas och inte går att återanskaffa i samma färgnyans som de övriga hela kakelplattorna i badrummet. Hur sådana skador ska värderas och ersättas är oklart och blir ofta föremål för tvist mellan parterna.78 Bedömningen torde få                                                                                                                72 Bengtsson s. 308, Radetzki s. 420 och prop. 2003/04:150 s. 439. 73 Hellner s. 227. 74 Hellner s. 227. 75 Tullberg s. 65. 76 Hellner s. 227, Hult, Philips, Föreläsningar över försäkringsavtalslagen, Stockholm 1936 (cit. Hult) s.77 och Radetzki s. 421. 77 Hager s. 48, Hellner s. 227, Persson s. 405-411 och Radetzki s. 421. 78 Tullberg s. 65 f.

  26  

ske med utgångspunkt i helhetsintrycket där kostnaderna får vägas mot olägenheterna av de kosmetiska bristerna. Viss ledning torde kunna hämtas ifrån skadeståndsrättslig praxis och litteratur. En hovrätt tog i ett nyligen avgjort fall upp frågan om ersättning för förlorat skön-hetsvärde. I fallet hade en skadevållare kastat motorolja på en husgavel som orsakat fläckar som inte gick att tvätta bort. Husägaren var tvungen att måla om hela huset för att samtliga fasader skulle ha samma färg. Hovrätten fann fastighetens ägare berättigad till skadestånds-ersättning för att måla om hela huset, eftersom ett hus i olika färgnyanser skulle innebära en sådan försämring av utseendet som inte ska behöva tålas. Hovrätten hänvisar i sina domskäl till Hellners & Radetzkis bok Skadeståndsrätt, i vilken det framgår att ersättning för förlorat skönhetsvärde kan utgå om andra än ägaren skulle ha tillmät skönhetsfelet betydelse, alltså torde det krävas att skadan har viss objektiv karaktär för att ersättning ska utgå i sådana fall.79 3.3.1.3 Tidpunkt för återanskaffning Enligt 6:2 första stycket första meningen FAL ska värdet anses motsvara återanskaffnings-priset omedelbart före försäkringsfallet. Vilket innebär att det är återanskaffningspriset på skadedagen som ska ligga till grund för värderingen.80 Under tidsperioden mellan skadetill-fället och den faktiska återanskaffningen kan priset på aktuell egendom både hinna stiga och sjunka, vilket som huvudregel inte ska påverkar försäkringsersättningens storlek.81 Om där-emot återanskaffning försenas på grund av förhållanden som försäkringsgivaren råder över och har det skett en prisökning mellan skadetillfället och återanskaffningen kan försäkrings-givaren bli skyldig att kompensera försäkringshavaren för den prisdifferensen. Innan beri-kandeförbudet slopades kunde man motivera att försäkringshavare inte var berättigad till större ersättning än som fordrades för faktisk återanskaffning, vilket skulle kunna åberopas om priset väsentligen sjunkit under den ovan nämnda tidsperioden.82 I och med att berikan-deförbundet numera slopats i FAL torde det inte längre finnas något hinder mot att försäk-ringshavare erhåller större försäkringsersättning än som fordras för faktisk återanskaffning. 3.3.1.4 Värdeminskningsavdrag De fyra värdeminskningsgrunderna ålder och bruk samt nedsatt användbarhet och annan omständighet som finns föreskrivna i 6:2 första stycket första meningen FAL hade samma innebörd och var utformade på samma sätt i 37 § GFAL. Avdragen ska göras med hänsyn till den skadade egendomens beskaffenhet på skadedagen. Avdragsgrunderna bör skiljas åt eftersom att det inte är lämpligt med en enhetlig behandling av dessa, exempelvis gör man traditionellt sätt inte avdrag för ålder och bruk vid nyvärdesförsäkringar men för nedsatt användbarhet och annan omständighet.83

                                                                                                               79 RH 2010:33 och Hellner & Radetzki s. 421. 80 Tullberg s. 67. 81 Hellner s. 228 f. 82 Radetzki s. 422 och Tullberg s. 67. 83 Hellner s. 228 f.

  27  

Som nedre gräns för dagsvärdesberäkningen gäller att de totala värdeminskningsavdragen inte får medföra att försäkringsersättningen understiger föremålets försäljningsvärde, vilket är det värde som försäkringshavaren alltid har möjlighet att tillgodogöra sig.84 3.3.1.4.1 Ålder och bruk Avdrag för ålder och bruk bör som huvudregel ske fortlöpande under den tiden som egen-domen används.85 En utgångspunkt som förespråkas av bland annat Hellner är att beräkna avdragets storlek utifrån ett föremåls förväntade livslängd86, som exempel kan en dator upp-skattningsvis anses ha en livslängd på fem år, går datorn sönder när den är fyra år gammal gör man ett åldersavdrag med 80 % från återanskaffningspriset. Hellner menar att den kon-tinuerliga avskrivningen inte enbart avser normal förslitning utan också att egendom blir omodern i normal utsträckning under sin livstid.87 De flesta föremål förlorar i värde med tiden men det finns undantag, konst, antikviteter och samlarföremål ökar snarare i värde desto äldre de är och för sådan egendom aktualiseras givetvis inte åldersavdrag.88 Ålders- och bruksavdraget har huvudsakligen en objektiv karaktär eftersom att avdraget görs oberoende av vem som är ägare till föremålet och det procentuella avdraget sker med utgångspunkt i en allmänt sett förväntad beräknad livslängd för aktuella föremål. Ett pro-blem som kan uppstå med en objektivt beräknad livslängd är att den skadade eller förlorade egendomen fortfarande kan vara i bruk trots att föremålets förväntade livslängd passerats. Tullberg anser att det vore orimligt om man inte kunde justera det kontinuerliga åldersav-draget i sådana situationer, risken blir annars att försäkringsersättningen reducerades till noll genom åldersavdraget trots att egendomen fortfarande används och har ett bruksvärde för dess ägare.89 Vidare torde hänsyn tas till hur försäkringshavaren skött om sin egendom, en person som är aktsam och underhåller sin egendom genom exempelvis service, god förva-ring eller reparationer bör rimligen inte råka ut för ett lika stort avdrag hänförligt till slitage som en person som aldrig vårdat sin egendom på det sättet.90 I doktrin har det ansetts vara accepterat att en försäkringshavare som kan styrka bättre skick på skadad eller förlorade egendom än vad som följer av en förväntad objektiv livslängd ska kunna erhålla ett avdrag för slitage som matchar föremålets skick på skadedagen. Den ersättningsberättigade kan styrka ett bättre skick genom exempelvis reparationskvitton, fotografier eller besiktnings-protokoll.91 3.3.1.4.2 Nedsatt användbarhet och annan omständighet Ett föremål som inte fungerar tillfredställande för sitt ändamål kan bero på omfattande sli-tage, vanvård, konstruktionsfel eller en tidigare skada som inte omfattats av försäkringen.

                                                                                                               84 Radetzki s. 427, 441 och Hellner s. 231 f. Jfr med Hult s. 82 som framför att värdeminskningsavdraget inte ska bestämmas till högre belopp än vad kan anses vara rimligt. 85 Bengtsson s. 308. 86 Hellner s. 229 och Tullberg s. 70. 87 Hellner s. 229, jfr med Hager s. 39., Bengtsson s. 308., Radetzki s. 424. 88 Hager s. 38, Hellner s. 230 och Radetzki s. 423 (Sådan egendom värderas ofta enligt 6:2 första stycket andra meningen FAL, se Hellner s. 233). 89 Tullberg s. 70. 90 Tullberg s. 69 f. 91 Hellner s. 230 och Tullberg s. 69 f.

  28  

Sådana omständigheter kan motivera ytterligare avdrag än vad som följer av ålders- och bruksavdrag. Även om ett föremål i fysiskt hänseende fungerar på ett felfritt sätt kan vär-deminskning ändå vara för handen, vilket kan bero på att föremålet blivit omodernt. Exem-pelvis kan en fullt intakt maskin komma att bli omodern på grund av nya arbetsmetoder eller teknisk utveckling och av den anledningen bli utbytt. Det vore i ett sådant fall ekono-miskt olämpligt om försäkringshavaren fick ersättning med vad en ny likadan eller närmst likvärdig maskin kostar, därför torde det vara motiverat att göra avdrag för värdeminskning hänförligt till nedsatt användbarhet och annan omständighet i sådana fall.92 På samma sätt torde bland annat kläder och möbler som egentligen är fullt brukliga och inte speciellt slitna förlora sitt värde för färskringshavaren på grund av nytt mode. Även i ett sådant fall torde värdeminskningsavdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet vara befogat att göra.93 Ett annat exempel är när en försäkringshavare beslutat sig för att sälja ett föremål till under-pris men innan dess att försäljningen blir av hinner försäkringshavaren på något sätt förlora egendomen. I en sådan situation finns det risk för att försäkringshavaren tjänar på försäk-ringsfallet i och med att egendomen värderas till ett högre belopp än det pris försäkringsha-varen tänkte sälja egendomen för. Detta skulle kunna motivera avdrag för nedsatt använd-barhet och annan omständighet under förutsättning att försäkringshavarens avsikt att sälja egendomen kommit till uttryck i någon handling.94 Ett typiskt fall av värdeminskning hänförligt till nedsatt användbarhet är att maskineriet vid en gruva blir värdelös på grund av att malmen i gruvan tagit slut eller i ett sådant fall när ett kraftverk blir värdelöst på grund av att vattenmängden minskat i det vattendrag där kraft-verket ligger. Exempel av subjektiv karaktär som torde kunna hänföras till avdrag för ned-satt användbarhet och annan omständighet är när egendom har blivit mindre brukbar för dess ägare även om egendomen inte allmänt sett kan anses ha förlorat sin användbarhet. Sådan egendom kan vara arbetsredskap som använts i en ägares tidigare yrke men som inte längre brukas på grund av att ägaren gått i pension. Ett ytterligare exempel är när leksaker placerats på vinden därför att barnen blivit äldre och vuxit ifrån dessa.95 En omdiskuterad fråga i doktrin har länge varit vilka omständigheter som ska beaktas vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänförliga nedsatt användbarhet och annan omstän-dighet. Person anser att alla omständigheter som sänker värdet på egendomen ska beaktas och att möjligheten till berikande medför risk för att försäkringshavare uppsåtligen framkal-lar försäkringsfall. Flera andra författare bland annat Hellner anser att värdesänkande fak-torer ska beaktas enbart om försäkringshavarens användbarhet av egendomen som skadats eller förlorats satts ned på ett markant och stadigvarande sätt.96

                                                                                                               92 SOU 1925:21 s. 118. 93 Hellner s. 230 och Radetzki s. 424. 94 Hellner s. 232 och Radetzki s. 425. Se även NJA 1991 s. 269 där HD ansåg att det belopp som ägaren varit beredd att sälja gällande egendom för inte skulle ligga till grund för värderingen utan att nypriset för likvärdig egendom ska ligga till grund för värdeberäkningen. 95 Heller s. 230 f, Tullberg s. 73 f och Radetzki s. 425. 96 Hellner s. 231, Person s. 424 ff, Radetzki s. 423 och Tullberg s. 74.

  29  

3.3.1.5 Objektiva och subjektiva värdepåverkande faktorer Som ovan redovisats råder det delade meningar i doktrin om vilka subjektiva faktorer som ska påverka dagsvärdesberäkningen. Det finns författare som förespråkar en strängt objektiv bedömning medan andra författare anser att alla subjektiva faktorer som har värdepåverkan ska beaktas.97 Det som talar emot att subjektiva faktorer beaktas i dagsvärdesberäkningen är att det medför svårigheter för försäkringsgivarna att på ett säkert sätt beräkna omfattningen av de försäkrade riskerna. Vidare blir skaderegleringen tidskrävande och i många fall be-svärlig eftersom att skadebedömningarna blir skönsmässiga och inte alls enhetliga. Av dessa försäkringstekniska skäl passar en subjektiv dagsvärdesberäkning illa. Det som talar för att subjektiva faktorer ska beaktas vid beräkningen går att hänföra till syftet bakom en egen-domsförsäkring, nämligen att skadelidande ska försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat.98 Hellner anser att den framträdande uppfattningen i doktrin är att dagsvärdesberäkningen ska ske utifrån både objektiva och subjektiva faktorer men att de objektiva faktorerna framträder starkast. Hellner skiljer på rent subjektiva faktorer och subjektiva faktorer som är gemen-samma för en större grupp försäkrade; ”man får utgå ifrån vad som är typiskt för omständigheterna

och för den grupp av personer, till vilken försäkringshavaren hör, icke från dennes speciella vanor.”99 För att illustrera skillnaden mellan sådana subjektiva faktorer som bör beaktas vid värderingen och sådana som inte bör göra det kan exemplet ovan om leksaker som inte används längre återigen beaktas. Om orsaken till att leksakerna hamnat i en låda på vinden är för att barnen blivit äldre och vuxit ifrån dessa är det en omständighet av subjektiv karaktär som bör beak-tas vid värderingen, eftersom det är en omständighet som är gemensam för en större grupp försäkringshavare. Om orsaken till att leksakerna inte längre används istället beror på att barnen efter kort tid tröttnat på dessa är det en subjektiv omständighet som inte bör beaktas vid värderingen, omständigheten är alltför specifik för den enskilde försäkringshavaren.100 Radetzki anser att man kan finna vägledning för vilka värdepåverkande faktorer som bör beaktas vid skadevärdering genom att titta på vilka subjektiva faktorer som försäkringsgiva-ren tagit hänsyn till vid premieberäkningen.101 3.3.2 Värdering av skada på egendom som inte går att återanskaffa I de fall ny egendom av samma slag som den totalskadade eller förlorade egendomen inte går att återanskaffa kan skadan inte värderas enligt dagsvärdesprincipen, utan en alternativ värderingsmetod får istället tillämpas. Unik egendom som bland annat konstverk och antik-viteter låter sig inte ersättas med nyproducerade föremål. I GFAL fanns det ingen reglering för hur sådana unika föremål skulle värderas, men enligt den då rådande uppfattningen vär-derades unik egendom till det högsta belopp som försäkringshavaren skulle kunnat erhålla omedelbart före skadans inträffande vid en ändamålsenlig försäljning, det vill säga värde-

                                                                                                               97 Radetzki s. 416 ff. 98 Radetzki s. 417 f. 99 Hellner s. 231. 100 Radetzki s. 429 f. 101 Radetzki s. 430.

  30  

ring till marknadsvärdet.102 Hellner förespråkar att den alternativa värderingsmetoden kan tillämpas även när annan egendom än sådan som är unik skadats eller förlorats. Exempelvis anser Hellner att marknadsvärdet kan ersättas när en återanskaffning vore ekonomiskt orim-lig på grund av det skadade föremålets oduglighet, eller vid skada på sådan egendomen som anskaffats för tillfälliga ändamål, vilket skulle kunna vara kulisser som använts för en nu-mera säkert nerlagd teaterföreställning.103 I 6:2 första stycket andra meningen FAL stadgas en alternativ värderingsregel till dagsvär-desmetoden som tar sikte på egendom som inte går att återanskaffa. Radetzki menar att in-nebörden av den alternativa värderingsregeln i 6:2 första stycket andra meningen FAL inte innebär annat än att den tidigare gällande men icke lagfästa värderingsprincipen som ovan redovisats kommit att kodifierats. Skillnaden är att enligt den lagfästa värderingsregeln i FAL ska man utgå ifrån ett kostnadsperspektiv på samma sätt som följer av dagsvärdesmet-oden. Enligt den tidigare rådande rättsprincipen utgick man istället ifrån ett intäktsperspek-tiv.104 Oavsett om man ser till den intäkt som kan erhållas vid en försäljning eller om man ser till den kostnad som uppstår vid ett köp av sådan unik egendom, innebär båda framställ-ningarna en hänvisning till egendomens marknadsvärde.105 Enligt den tidigare icke lagfästa värderingsprincipen var utgångspunkten den skadade egen-domens marknadspris, medan nuvarande bestämmelse i 6:2 första stycket andra meningen FAL hänvisar till marknadspriset för sådan egendom som är likvärdig den totalskadade eller förlorade egendomen. Radetzki anser att marknadsvärdet är det samma för den totalskadade eller förlorade egendomen som för närmst likvärdig egendom till den totalskadade eller för-lorade egendomen.106 Bengtsson framhåller att det kan vara problematiskt att avgöra vad som är att anses som likvärdig egendom till unika föremål och att det kan finnas behov av att tillämpa en skälighetsbedömning i enlighet med 35:5 RB, vilken innebär att rätten får uppskatta en inträffad skada till skäligt belopp när full bevisning om skadan inte alls eller endast med svårighet kan föras.107 3.3.3 Värdering av partiella skador I GFAL fanns det inte heller någon bestämmelse som tog sikte på värdering av partiella skador, utan dagsvärdesprincipen ägde tillämplighet vid såväl värdering av totalska-dade/förlorade föremål som vid partiella skador. Värdering av delskador med stöd av dags-värdesprincipen innebär att man är tvungen att ta hänsyn till att ett föremål efter en försäk-ringsskada finns kvar och har ett visst värde, ett så kallat restvärde med vilket ersättningen måste reduceras. Restvärdets storlek motsvarar skillnaden mellan föremålets dagsvärde

                                                                                                               102 Hellner s. 233 och Radetzki s. 432 f. 103 Hellner s. 233. Jfr med Radetzki s. 433 ff och NJA 1928 s. 294 (Radetzki är av den uppfattningen att sådan egendom bör värderas enligt dagsvärdesprincipen och föreliggande omständigheter ska beaktas vid beräkning av värdeminskningsavdrag). 104 Se närmare Radetzki s. 433 ff. 105 Radetzki s. 435. 106 Radetzki s. 435. 107 Bengtsson s. 309.

  31  

omedelbart före försäkringsskadan och dess dagsvärde omedelbart efter försäkringsska-dan.108 I praktiken framfördes ett alternativ till dagsvärdesmetoden för att värdera partiella skador, som innebar att partiella skador som kunde repareras värderades till reparationskostnaden och återanskaffningskostnaden för de skadade delarna. Om en reparation medförde att egendomen fick ett högre dagsvärde än omedelbart innan försäkringsskadan, skulle reparat-ionskostnadsersättningen reduceras i motsvarande mån. På samma sätt skulle reparations-kostnadsersättning kompletteras med ytterligare ersättning för sådan värdeminskning som kvarstod efter genomförd reparation. Hellner framförde att en försäkringshavare inte skulle behöva förlika sig med att en egendom efter reparation blev lika användbar som innan ska-dan, utan torde även kunna kräva att estiska brister blev ersatta. Exempelvis innebär en bläckfläck på en klänning eller en fuktfläck på en tapet inte att klänningen eller tapeten för-lorar sin användbarhet, men bör ändå föranleda rätt till försäkringsersättning.109 Endast när den skadade egendomen efter reparation återfick samma värde som före skadan skulle er-sättningen motsvara reparationskostnaden fullt ut, i annat fall skulle ersättningen justeras med hänsyn till dagsvärdesförändringen vid tiden omedelbart före skadan och vid tiden omedelbart efter reparationen.110 I doktrin har en sådan ersättning som är baserad på reparationskostnaden inte ansetts vara något verkligt alternativ till dagsvärdesersättningen, utan endast varit ett sätt för att upp-skatta den minskning av egendomens dagsvärde som uppkommit till följd av skadan.111 Om reparationskostnaden översteg dagsvärdesförändringen utgick inte ersättning för det över-skjutande beloppet utan dagsvärdesförändringen utgjorde ett tak för den ersättning som maximalt kunde utgå. Eftersom att reparationskostnaden inte var ett självständigt alternativ till dagsvärdeersättningen torde det heller inte varit motiverat att enbart ersätta försäkrings-havaren med ett belopp motsvarande reparationskostnaden när den kostnaden understeg dagsvärdesförändringen.112 Anledningen till att man vid värdering av partiella sakskador i praktiken förde fram alternativet att lägga reparationskostnaden till grund för värdering av skador som kunde repareras berodde på att man ville förenkla skadevärderingen. Framförallt vid mindre omfattande skador var det av praktiska skäl enklare att utgå ifrån återställande-kostnaden av de skadade delarna än återanskaffningskostnaden för ny egendom.113 Under omarbetningen av Försäkringsavtalslagen föreslog Lagrådet att värderingsreglerna i FAL skulle förses med ett tillägg om att egendom som kan repareras på ett godtagbart sätt ska repareras istället för att återanskaffas. I lagrådsremissen fanns det ingenting som tydde på en förändrad uppfattning om hur partiella skador skulle värderas i förhållande till vad som tidigare gällt enligt den oskrivna rätten. Lagrådet föreslog ett tillägg till 6:2 FAL med följande lydelse:

                                                                                                               108 Hellner s. 237 f. och Radetzki s. 435 ff. 109 Hellner s. 239. 110 Bengtsson s. 309, Hellner s. 238 f, och Radetzki s. 435 ff. 111 Hellner s. 237 och Radetzki s. 437. 112 Radetzki s. 437. 113 Hellner s. 238.

  32  

”Kan egendomen repareras på ett godtagbart sätt, skall värdet anses motsvara reparationskostnaden.”114 Bestämmelsen fick sin nuvarande något svårtolkade utformning i 6:2 första stycket tredje meningen FAL efter det att Regeringen ville förtydliga förslaget med tillägget att reparat-ionskostnaden vid partiell skada ska behandlas på samma sätt som återanskaffningspriset.115 Av förarbetena till FAL framgår det att avsikten varit att försäkringsersättningen under vissa förutsättningar ska beräknas med utgångspunkt i reparationskostnaden och att ersättningen ska justeras med hänsyn till dagsvärdesförändringen. Om föremålets dagsvärde efter ge-nomförd reparation överstiger dagsvärdet omedelbart före skadan ska ersättningen reduceras i motsvarande mån och om dagsvärdet efter reparationen understiger dagsvärdet före skadan ska försäkringshavarna kompenseras ytterligare för sådan bestående värdeminskning.116 Det som vid en första anblick förefaller vara en nyhet i 6:2 första stycket tredje meningen FAL är att försäkringsersättningen under vissa premisser numera ska baseras på reparat-ionskostnaden och inte som tidigare gällt endast används i syfte för att uppskatta minsk-ningen av egendomens dagsvärde till följd av skadan. En sådan tolkning skulle innebära att reparationer genomfördes även i sådana fall när det inte vore ekonomiskt försvarbart ef-tersom att reparationskostnaden i vissa fall skulle överstiga minskningen av dagsvärdet till följd av skadan, vilket hade inneburit att försäkringskollektivet hade fått bära kostnaden för reparationen. Radetzki anser att dagsvärdesförändringen alltjämt utgör taket för den ersätt-ningen som försäkringshavaren äger rätt till vid såväl totalskador som partiella skador, vil-ket står i överenstämmelse med såväl tidigare oskriven gällande rätt som med förarbetena till FAL.117 En sådan tolkning ligger också i linje med den allmänna principen i 6:1 andra stycket FAL, att ersättning ur egendomsförsäkringen betalas för att själva värdet av egen-domen minskat eller gått förlorat.118 Vidare är Radetzkis uppfattning förenlig med den eta-blerade uppfattningen som råder inom skadeståndsrätten, att ersättning motsvarande reparat-ionskostnaden endast utgår under förutsättning att den kostnaden inte överstiger minskning av föremålets dagsvärde till följd av skadan.119 Av allt att döma torde särregeln i 6:2 första stycket tredje meningen FAL inte innebär annat än att partiella skador ska värderas på samma sätt som tidigare i enlighet med den oskrivna rätten. Lydelsen i FAL torde därmed endast ge uttryck för att den oskrivna rätten har kodifierats.120 En förutsättning för att reparation ska komma i fråga är enligt 6:2 första stycket tredje me-ningen FAL att egendomen kan repareras på ett godtagbart sätt. I förarbeten till FAL fram-går det inte vad som är att anse som en godtagbar reparation. Enligt Radetzki syftar rekvisi-tet på möjligheten att genom reparation uppnå visst resultat. Det innebär inte att egendomen efter genomförd reparation måste få tillbaka hela sitt tidigare värde utan det torde vara skä-                                                                                                                114 Prop. 2003/04:150 s.1069. 115 Prop. 2003/04:150 s.194. 116 Prop. 2003/04:150 s.194. 117 Radetzki s. 439 f, Prop. 2003/04:150 s. 193 och s. 439. 118 Bengtsson s. 309 och Radetzki s. 439 f. 119 Hellner & Radetzki s. 414 ff och NJA 1971 s. 126, jfr med de särpräglade undantagen från denna huvudre-gel i NJA 2001 s. 65 I och II. 120 Radetzki s. 440.

  33  

ligt att egendomen kan användas i betydande mån på samma sätt som tidigare och att egen-domen i huvudsak får tillbaka sitt tidigare utseende. Vidare anser Radetzki att ett krav bör vara att egendomen kan repareras på ett kostnadseffektivt sätt så att reparationen medför en ökning av egendomens dagsvärde som minst motsvarar reparationskostnaden.121

                                                                                                               121 Radetzki s. 440.

  34  

4. Värderings- och ersättningsregler i hem- och villaförsäkringsvillkor 4.1 Inledning De ovan redovisade värderingsreglerna i FAL är dispositiva, vilket innebär att försäkrings-givare har möjlighet att själva utforma hur egendom ska värderas och ersättas i försäkrings-villkoren. I detta avsnitt presenterar jag hur fyra av Sveriges största hem- och villaförsäk-ringsbolag valt att reglera och utforma villkorsbestämmelser om värdering och ersättning av lös egendom.122 De fyra försäkringsbolagens hem- och villaförsäkringsvillkor som jag valt att redovisa och analysera i denna uppsats är Trygg-Hansas, Länsförsäkringars, If:s och Folksams. 4.2 Ersättning för den ekonomiska förlusten Trygg-Hansa, Länsförsäkringar och Folksam föreskriver i sina villkor att ersättning utgår för den ekonomiska förlusten123, med vilket menas att endast sådana ekonomiska förluster som är direkt förknippade med skada på eller förlust av egendomen ersätts ur försäkringen och att följdkostnader som regel inte ersätts. Trygg-Hansa förtydligar detta stadgande ge-nom att ange vad som inte är att betrakta som direkta ekonomiska förluster och därmed inte ersätts. Trygg-Hansa ersätter inte affektionsvärden, resor till och från skadeplatsen, besvär och olägenheter som kan uppstå till följd av skadan, värdet av eget arbete eller iordnings-ställande efter skada om Trygg-Hansa inte åtar sig detta, värdet av eget arbete som försäk-ringshavaren lagt ned på fotografier, film, inspelningar, datorprogram, modeller och dylikt, förluster som kan uppstå till följd av att ett abonnemang eller konto obehörigen används, kränkning och ideellt skadestånd, kostnader för att återköpa egendom, kostnader för ökad elförbrukning som orsakats av installationsskada, återskapande av digitalt lagrad informat-ion, kostnader för att verifiera, styrka och framställa krav samt förlorad arbetsförtjänst i samband med egendomsskada. Folksam stadgar i sitt villkor att förlust eller annan olägenhet av att egendomen inte har kunnat användas bara ersätts om Folksam särskilt åtagit sig detta, vidare föreskriver Folksam att värdering sker utan hänsyn till affektionsvärden. Att affekt-ionsvärde inte ersätts stadgas även i Länsförsäkringars och If:s villkor.124 ARN har i ett antal avgöranden kommit fram till att försäkringshavare inte äger rätt till er-sättning för vissa indirekta kostnader till följd av direkta försäkringsskador. I ett fall nekade försäkringsgivaren ersättning för hotellkostnader och traktamenten i samband med återan-skaffning av stulna pass. ARN fann i fallet att skaderegleringen var klanderfri och konstate-rade att försäkringen endast omfattade de tillgripna föremålen och inte de omkostnader som

                                                                                                               122 Jag kommer lämna bolagens värderings- och ersättningsregler gällande skada på byggnad därhän förutom i den delen som de avser hushållsmaskiner. 123 Trygg-Hansa, hem-, villahem- och fritidsbostadsförsäkring, försäkringsvillkor, 2012-04-01 (cit. Trygg-Hansas villkor) avsnitt F s. 77, Länsförsäkringar, Villkor villahemförsäkring, gäller från 2013-01-01 (cit. Länsförsäkringars villkor) avsnitt E.1.2 s. 9 och Folksam, Hem och villa, försäkringsvillkor, 2013-01-01 (cit. Folksams villkor) avsnitt C24 s. 65. 124 Länsförsäkringars villkor p.4 i avsnitt E.4.1 s.12 och If, Villahem, försäkringsvillkor, 2012-05-01 (cit. If:s villkor) avsnitt 5.1.4 s. 13.

  35  

uppkommit till följd för att återanskaffa dessa.125 I ett annat avgörande från ARN hade en försäkringshavare blivit bestulen på ett kvitto vilket hon ansåg vara en indirekt skada som borde ersättas ur försäkringen. ARN fann i enlighet med försäkringsgivarens bedömning att ett kvitto inte i sig betingar ett värde utan endast är ett bevis på en genomförd transaktion, varför förlusten inte går att hänföra till någon direkt ekonomisk skada och ersätts inte ur försäkringen.126 Ytterligare ett exemplifierande avgörande från ARN gällde en stulen mobil-telefon som obehörigen använts, försäkringshavaren ville ha ersättning för samtalskostna-derna hänförligt till det obehöriga nyttjandet av telefonen. ARN fann att det obehöriga an-vändandet av telefonen var en följdskada till den direkta ekonomiska skadan (stölden av telefonen) och skulle därmed inte ersättas ur försäkringsskyddet.127 4.3 Vilken ersättning som ska utgå Alla fyra försäkringsbolagen förbehåller sig rätten att avgöra vilken form av ersättning som ska utgå. Det vill säga kontant ersättning, reparation eller återanskaffning av nytt eller be-gagnat föremål som är likadant eller närmst likvärdigt det totalskadade eller förlorade före-målet. Vidare förbehåller sig försäkringsbolagen rätten att avgöra var inköp eller reparation ska ske. Trygg-Hansa anger även att försäkringshavare inte är berättigad till större ersätt-ning än vad kostnaden hos ett av Trygg-Hansa anvisat inköps- eller reparationsställe hade blivit. If föreskriver att om återanskaffning eller reparation sker på annat ställe än vad If anvisat, begränsas ersättningen till den kostnaden If hade haft om återanskaffning eller repa-ration hade skett på det ställe som If anvisat.128 4.4 Beställare av reparation I Trygg-Hansas och Länsförsäkringars villkor framgår det att försäkringshavaren alltid ska vara beställare av reparationer, vilket beror på att försäkringshavaren ska kunna åberopa sina konsumenträttsliga rättigheter gentemot reparatörer.129 Även på If och Folksam torde utgångspunkten vara att försäkringshavaren som ska vara beställare av reparationer. Anledningen till att detta inte uttryckligen finns föreskrivet i bo-lagens villkor torde beror på att det många gånger handlar om höga belopp som försäkrings-havaren inte kan lägga ut pengar för och i sådana fall godkänner If och Folksam som regel att reparatören istället fakturerar direkt till bolaget.130                                                                                                                125 ARN 85/R4157. 126 ARN Dnr 1999-6732. 127 ARN Dnr 1999-3264. 128 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 78, Länsförsäkringars villkor avsnitt E.1.2 s. 9, If:s villkor avsnitt 5.1 s. 12 och Folksams villkor avsnitt C25 s. 65. 129 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 78 och Länsförsäkringars villkor avsnitt E.1.1 s. 9. 130 Intervjun den 12/3-13 med Sofia Malmström från Folksam och intervjun den 15/3-13 med Hans Ridder-ström på If.

  36  

4.5 Äganderätt I alla fyra försäkringsvillkor framgår det att försäkringsbolagen övertar äganderätten till förlorad egendom som de ersatt. Kommer förlorad egendom som ersatts till rätta ska försäk-ringshavaren genast kontakta försäkringsgivaren. Antingen ska försäkringshavaren betala tillbaka den erhållna försäkringsersättningen eller lämna in den återfunna egendomen till försäkringsgivaren.131 4.6 Tidpunkt för värdering Trygg-Hansa liksom Länsförsäkringar anger att värdering ska ske utifrån prisläget vid den tidpunkt då försäkringshavaren tidigast kan precisera sitt ersättningsanspråk, dock senast två månader från skadedagen. If värderar skador med hänsyn till prisläget i Sverige vid tiden för skadans inträffande. Folksam utgår vid värderingen från prisläget vid skadetillfället men har priset hunnit stiga innan försäkringshavaren gjort klart sitt ersättningsanspråk tar Folksam hänsyn till prisändringar inom två månader från skadedagen.132 4.7 Bevisbörda och beviskrav Trygg-Hansa föreskriver att den som gör anspråk på försäkringsersättning ska lämna dels specificerat krav på ersättning samt styrka innehav och värde på förekommen skada. Av Länsförsäkringars villkor framgår det att försäkringsersättning endast medges om försäk-ringshavaren kan styrka innehavet och värdet av det förlorade eller skadade föremålet. Trygg-Hansa och Länsförsäkringar föreskriver vidare att kostnader för att verifiera, styrka eller framställa krav inte ersätts. If ålägger försäkringshavaren att styrka vem som är ägare till det skadade eller förlorade föremålet samt dess ålder och värde. Sådant styrkande anges vidare vara större desto högre värde föremålet har.133 I Folksams villkor finns det ingen uttrycklig reglering om vem som bär bevisbördan och vilket beviskrav som ställs gällande innehav, värde och ålder på förekommen eller skadad egendom. Enligt Sofia Malmström på Folksam är det en juridisk grundsats att den som på-står något har bevisbördan för det. Vidare framgår det av Folksams villkor att försäkrings-havaren är skyldig att ge de upplysningar och inkomma med de handlingar som bolaget be-gär för att skadan ska kunna regleras.134 4.8 Tvist om värdet Om tvist uppstår mellan försäkringshavaren och Trygg-Hansa om värdet på skadad eller förlorad egendom ska på begäran av någon av parterna en värderingsman uttala sig om vär-

                                                                                                               131 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 81, Länsförsäkringars villkor avsnitt E.1.3 s. 9, If:s villkor avsnitt 5.1 s. 12 och Folksams villkor avsnitt C25 s. 65. 132 Trygg-Hansa villkor avsnitt F s. 81, Länsförsäkringars villkor avsnitt E.4.1 s. 12, If:s villkor avsnitt 5.1 s. 12 och Folksams villkor avsnitt C27 s. 65. 133 Trygg-Hansas villkor avsnitt G s. 95, Länsförsäkringars villkor avsnitt E.4.1 s. 12 och If:s villkor avsnitt 5.1 s. 12. 134 Intervjun den 12/3-13 med Sofia Malmström på Folksam och avsnitt C77 s. 76 i Folksams villkor.

  37  

det. Värderingsmannen ska vara auktoriserad av svenska handelskammaren såvida inte par-terna enats om annat. Värderingsmannen ska tillämpa värderingsreglerna i försäkringsvill-koret, parterna har rätt att lägga fram utredning och lämna synpunkter i hur skadans ska vär-deras. Inom tre månader från dess att värderingsmannen blev utsedd ska denne lämna sitt utlåtande, i vilket det ska framgå hur han har beräknat skadans värde. Om värderingsman-nen skulle komma fram till ett högre värde än vad Trygg-Hansa gjort behöver försäkrings-havaren inte betala för värderingen, i annat fall ska försäkringshavaren betala 750 kr av vär-deringskostnaden. I Länsförsäkringars villkor finns en motsvarande bestämmelse men med den skillnaden att försäkringshavaren åläggs att betala 1000 kr samt 10 procent av det över-skjutande beloppet, men högst hälften av arvodet till värderingsmannen om värderingen är lika hög eller lägre än den som Länsförsäkringar kommit fram till. Om värderingsmannen däremot finner skadans värde vara högre än vad Länsförsäkringar funnit behöver försäk-ringshavaren inte betala något alls av värderingskostanden. I If:s villkor finns en i stort sett identisk bestämmelse som i Länsförsäkringars villkor men med den skillnaden att den fasta kostnaden för försäkringshavaren är 500 kr istället för 1000 kr. Avslutningsvis finns det även i Folksams villkor en motsvarande regel av vilken det framgår att Folksam betalar hela värderingskostanden om värderingsmannen kommer fram till ett högre värden på skadan än vad Folksam gjort, i annat fall betalar Folksam hälften av kostanden upp till 2000 kr och av det överskjutande beloppet ska försäkringshavaren betala 10 %.135 4.9 Värdering av lös egendom som förlorats eller totalskadats 4.9.1 Trygg-Hansa 4.9.1.1 Egendomsgrupp 1 Trygg-Hansa delar in lös egendomen i fem olika grupper för vilka gäller olika värderings- och ersättningsregler. Egendomsgrupp 1 består av böcker, antikviteter, konstverk, äkta mat-tor, vapen och egendom med särskilt samlarvärde. Sådan egendom värderas till marknads-värdet. Om likvärdig egendom finns att köpa i den allmänna handeln utgår ersättning med vad det kostar att köpa likvärdig egendom i samma skick som det totalskadade eller förlo-rade föremålet hade vid skadetillfället. Om likvärdig egendom inte finns att köpa i den all-männa handeln utgår ersättning med vad det sannolikt skulle kostat att i den allmänna han-deln köpa likvärdig egendom i sådant skick som det skadade eller förlorade föremålet hade vid skadetillfället om sådant funnits att köpa.136 4.9.1.2 Egendomsgrupp 2 Till egendomsgrupp två hör sådan egendom som finns med i avskrivningstabellen, vilket är skor och barnkläder, kläder för vuxna, glasögon, video, videokamera, skidutrustning, dato-rer inklusive tillbehör, mobiltelefoner, digital kompaktkamera, radio, tv, apparater för ljud och bildåtergivning, cd, dvd, cyklar för vuxna, golfklubbor, pälsar, systemkamera och arm-bandsur. Sådan nyare egendom som anges med 100 % i tabellen ersätts med vad det i den

                                                                                                               135 Trygg-Hansa villkor avsnitt G s. 99, Länsförsäkringars villkor avsnitt E.1.4 s. 9, If:s villkor avsnitt 5.4 s. 16 och Folksams villkor avsnitt ”allmänna bestämmelser” s. 77. 136 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 79.

  38  

allmänna handeln kostar att köpa ny likvärdig egendom, dock högst med kostnaden hos en av Trygg-Hansa anvisad leverantör. En förutsättning för att försäkringshavaren ska vara berättigad till ersättning för nypriset är att återköp sker inom 6 månader och om sker återköp senare utgår ersättning med ett belopp motsvarande högst 70 % av nypriset.137 Enligt Jenny Ramsell på Trygg-Hansa är utgångspunkten att återköp ska ske inom 6 månader från den dag skadan reglerades, men i praktiken är det vanligt att tidsfristen förlängs.138 Äldre egendom är sådan som anges med mindre än 100 % i avskrivningstabellen, sådan egendom ersätts med så många procent av nypriset för likvärdig egendom som framgår av tabellen och ett föremåls ålder räknas från den dagen föremålet inköptes. Avskrivningstabel-len bygger på vad de i den allmänna handeln rekommenderar som avskrivning per år för olika typer av egendom. Avskrivning enligt tabellen bygger på den totalskadade eller förlo-rade egendomens uppnådda ålder, aktuellt slitage och rådande omodernitet. Om egendomen även minskat i värde till följd av nedsatt användbarhet för försäkringshavaren kan ytterli-gare ett särskilt avdrag komma att göras från nypriset. Den maximala avskrivningen som följer av tabellen är 80 %. Vidare framgår det att avskrivningstabellen tillhörande egen-domsgrupp 2 inte ska tillämpas om det skulle leda till ett oskäligt resultat, i sådana fall vär-deras skadan i enlighet med vad som gäller för egendomsgrupp 5 i villkoret.139 Jenny Ram-sell på Trygg-Hansa förklarade att den egendomen som anges i tabellen är uttömmande och att man hellre lyfter ut egendom och reglerar skada på eller förlust av sådan egendom på det sätt som följer för egendomsgrupp 5 än att man tillämpar tabellens avskrivning på sådan egendom som inte finns upptagen i tabellen.140 4.9.1.3 Egendomsgrupp 3 Egendomsgrupp tre består av mat och hemgjorda föremål. Sådan egendom ersätts med vad det i allmänna handeln kostar att köpa ny likvärdig egendom, under förutsättning att återköp sker inom 6 månader. Om återköp inte sker inom föreskriven tid utgår ersättning med ett belopp motsvarande 65 % av nypriset för likvärdig egendom. I de fall det inte går att köpa likvärdig egendom i den allmänna handeln utgår ersättning med kostnaden för råmateri-alet.141 4.9.1.4 Egendomsgrupp 4 Den fjärde egendomsgruppen består av hushållsmaskiner för vilka Trygg-Hansa hänvisar till värderingsreglerna och tabellen för byggnadsdelar i villkoret. Utgångspunkten är kostnaden för att återställa skadan, med återställande av hushållsmaskin avses reparation för att åter-ställa föremålets funktion eller om reparation inte kan genomföras avses med återställande utbyte av det skadade föremålet. Enligt avskrivningstabellen för byggnadsdelar skriver Trygg-Hansa av 10 % av återställandekostnaden per påbörjat år räknat från den dag egen-domen första gången togs i bruk. Under de två första åren gör Trygg-Hansa inget åldersav-drag. Den högsta sammanlagda åldersavskrivningen för hushållsmaskiner som på skadeda-                                                                                                                137 Trygg Hansas villkor, avsnitt F, s. 79. 138 Intervjun den 13/3-13 med Jenny Ramsell på Trygg-Hansa. 139 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 79 f. 140 Intervjun den 13/3-13 med Jenny Ramsell på Trygg-Hansa. 141 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 80.

  39  

gen var funktionsdugliga är 80 %. Om en hushållsmaskin var bristfällig eller skadad redan innan försäkringsskadan inträffade kan Trygg-Hansa även komma att göra ytterligare vär-deminskningsavdrag. Avslutningsvis framgår det av Trygg-Hansas villkor att de ovan redo-visade reglerna för egendomsgrupp 4 inte ska tillämpas om det skulle leda till ett oskäligt resultat.142 4.9.1.5 Egendomsgrupp 5 Till den femte och sista egendomsgruppen i Trygg-Hansas villkor hänförs egendom som smycken, pärlor, ädelstenar, föremål som är av helt eller delvis ädelmetall samt annan lös egendom. Om den skadade eller förlorade egendomen förlorat i värde med 30 % eller mindre på grund av ålder, slitage och omodernitet utgår ersättning med vad ny likvärdig egendom kostar att köpa i den allmänna handeln under förutsättning att återköp sker inom sex månader. Sker inte återköp inom denna tidsfrist utgår ersättning med vad det i allmänna handeln kostar att köpa begagnad likvärdig egendom. Egendom som på grund av ålder, sli-tage eller omodernitet har förlorat i värde med mer än 30 % ersätts med vad det kostar i den allmänna handeln att köpa likvärdigt begagnat föremål som den skadade eller förlorade egendomen. Trygg-Hansa föreskriver vidare att ett ytterligare avdrag kan komma att göras utöver vad som följer för ålder, slitage och omodernitet om föremålets värde även minskat på grund av nedsatt användbarhet för försäkringshavaren.143 Enligt Jenny Ramsell på Trygg-Hansa tolkas och tillämpas villkorets skrivelse på två skilda sätt i den praktiska skaderegleringen, vilket beror på vad det är för egendom som ska värde-ras. Det ena alternativet är att låta en fackman värdera egendomen till marknadsvärdet vilket är det värde man sedan jämför med nypriset för likvärdig egendom för att kunna avgöra om värdet gått ned med mer eller mindre än 30 %. Det andra alternativet är att utgå ifrån nypri-set och göra avdrag för aktuell värdeminskning, det värde (dagsvärdet) som man då får fram jämförs med nypriset för likvärdig egendom och på så sätt kan man avgöra om värdet gått ned med mer eller mindre än 30 %.144 Trygg-Hansa föreskriver vidare att kontokort, bankkort, checkar och likande ersätts med eventuell kostnad för att spärra ifrågavarande konton.145 4.9.2 Länsförsäkringar 4.9.2.1 Värderingsgrupp 1 Till den första värderingsgruppen i Länsförsäkringars villkor hör egendom som böcker, an-tikviteter, konstverk/konstföremål, vinylskivor samt föremål tillhörande värderingsgrupp 4 som ingår i samlingar eller har ett allmänt samlarvärde. Egendom tillhörande denna värde-ringsgrupp värderas till vad det i den allmänna handeln kostar att köpa likvärdig egendom i samma skick som den totalskadade eller förlorade egendomen var i vid skadetillfället. Läns-

                                                                                                               142 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 80 och s. 82 ff. 143 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 81. 144 Intervjun den 13/3-13 men Jenny Ramsell på Trygg-Hansa. 145 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 78.

  40  

försäkringar anger att butiker, internet och auktioner är exempel på vad bolaget menar med allmänna handeln. Om det inte finns likvärdig egendom att köpa i begagnat skick värderar Länsförsäkringar den totalskadade eller förlorade egendomen till vad det sannolikt skulle ha kostat att köpa likvärdig begagnad egendom i den allmänna handeln om sådan funnits. Vi-dare föreskriver Länsförsäkringar att samlingar värderas i sin helhet.146 4.9.2.2 Värderingsgrupp 2 Värderingsgrupp 2 består av egengjorda föremål som skapats för personligt bruk. Exempel på sådan egendom är fotografier, lagrad data, hemmasydda kläder, hemlagad mat och mo-deller. Egendom av detta slag värderas till återanskaffningspriset för råmaterialet och det egna arbetet ersätts inte.147 4.9.2.3 Värderingsgrupp 3 Den tredje värderingsgruppen består av hushållsmaskiner och värderas enligt värderingsreg-lerna för byggnad. Länsförsäkringar anger att med hushållsmaskin avses maskin för kläd-vård, disk, städning, förvaring eller tillagning av livsmedel, luftrening, luftfuktighet eller avfuktning. Länsförsäkringar ersätter inte skada som endast består i skönhetsfel och som inte påverkar hushållsmaskinens funktionsduglighet. En trasig hushållsmaskin ersätts i första hand med kostnaden för reparation. Om reparationskostnaden överstiger nypriset för en likvärdig hushållsmaskin eller om den inte går att reparera utgår istället ersättning med vad det kostar att byta ut maskinen till en ny likvärdig. Från reparationskostnaden/nypriset för en likvärdig hushållsmaskin gör Länsförsäkringar ett procentuellt åldersavdrag med 10 % per påbörjat år räknat från första gången då hushållsmaskinen togs i bruk, för de två första åren görs inget åldersavdrag. Att en sådan avskrivning ska göras framgår av tabellen för byggnadsdelar, tabellens avskrivning ska inte tillämpas om det skulle leda till ett oskä-ligt resultat. Utöver åldersavdraget som följer av tabellen kan avdrag komma att göras på grund av uppenbart eftersatt underhåll och onormalt slitage.148 4.9.2.4 Värderingsgrupp 4 Till värderingsgrupp 4 hör all annan egendom som inte går att hänföra till någon av värde-ringsgrupperna 1-3. Egendom av detta slag värderas och ersätts med hänsyn till värde-minskning på grund av ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan om-ständighet. Till värderingsgrupp 4 finns en avskrivningstabell som anger hur stor ersättning försäkringshavaren får i procent av nypriset på skadedagen för viss typ av egendom, vilket beror på föremålets uppnådda ålder räknat från inköpsdagen. De olika egendomsslagen som finns med i avskrivningstabellen är klockor, cyklar, glasögon, skid- och golfutrustning, cd-skivor, DVD-filmer/skivor, tv-spel, mobiltelefoner, datorer, apparater för ljud och bildåter-givning, kameror, videokameror, gps, kläder och skor. Åldersavdraget är begränsat till max-imalt 80 % för egendom som var funktionsduglig vid skadetillfället. Vidare framgår det att tabellen inte ska tillämpas om det skulle leda till ett oskäligt resultat.149

                                                                                                               146 Länsförsäkringars villkor avsnitt E.4.2 s. 12. 147 Länsförsäkringars villkor avsnitt E.4.2 s. 13. 148 Länsförsäkringar villkor avsnitt E.4.2 s. 13, avsnitt F.2.7 s. 18 och E.2 s. 9 ff. 149 Länsförsäkringars villkor avsnitt E.4.2 s. 13.

  41  

Mattias Angberg på Länsförsäkringar i Stockholm berättade under intervjun att de föremål som finns med i tabellen endast utgör ett begränsat urval av de vanligaste förekommande egendomsslagen, i praktiken har skadereglerana tillgång till en mer omfattande tabell som anger rekommenderade åldersavskrivningar för olika typer av föremål. Vidare förtydligade Mattias att tabellen inte är uttömmande utan att man ofta hänför tillbehör och liknande fö-remål till de olika posterna i tabellen. Som exempel på när det kan vara oskäligt att tillämpa tabellens avskrivning är enligt Mattias om en person förlorat en helt ny mobiltelefon, enligt tabellen ersätts då bara 75 % av nypriset. I ett sådant fall när tabellens avskrivning inte bör tillämpas är utgångspunkten enligt Mattias att ersätta och värdera egendomen med mark-nadsvärdet. Mattias förklarade vidare att han vid tillämpning av avskrivningstabellen inte gör några ytterligare värdeminskningsavdrag utöver vad som följer av tabellen.150 4.9.3 If 4.9.3.1 Egendomskategori 1 If delar i sitt villkor in lös egendomen i tre olika egendomskategorier. Till den första katego-rin hör datorer/datorutrustning, apparater för ljud- och/eller bildåtergivning, digitalbox, gps, digital kamera, mobiltelefoner, cyklar, glasögon och hushållsmaskiner inklusive tillbehör till sådan egendom. Vid värdering och ersättning av datorutrustning utgår If ifrån inköpspriset och utrustningens ålder. Försäkringshavare erhåller en ersättning med så stor procentuell del av inköpspriset som framgår av avskrivningstabellen, under förutsättning att återköp sker inom sex månader från skadetillfället. Om återanskaffning inte sker inom tidsfristen utgår ersättning med maximalt ett belopp motsvarande 70 % av inköpspriset. Övrig egendom i avskrivningstabellen ersätts med så många procent av nypriset för motsvarande egendom som anges, detta under förutsättning att egendomen var funktionsduglig före skadan inträf-fade. För viss nyare egendom som anges med ett x i tabellen utgår ersättning med nypriset utan avdrag för ålder och bruk under förutsättning att egendom återanskaffas inom sex må-nader från skadetillfället. Om sådan nyare egendom inte återköps inom den föreskrivna tids-fristen utgår ersättning med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset.151 Enligt Hans Ridderström på If utgår man vid beräkning av ett föremåls ålder från inköpsda-gen som normalt sett sammanfaller med första bruksdagen. Vidare förklarade Hans att det i praktiken är vanligt att återköpsfristen på sex månader förlängs.152 4.9.3.2 Egendomskategori 2 Den andra egendomskategorin i If:s villkor består av smycken som helt eller delvis är av ädel metall, äkta pärlor och ädelstenar. Smycken ersätts som huvudregel med vad det kostar att i den allmänna handeln köpa nytt motsvarande föremål under förutsättning att egendo-men återanskaffas inom sex månader från skadetillfället. Om så inte sker utgår ersättning med ett belopp motsvarande 60 % av nypriset. Smycken som är äldre än 30 år, ärvda, in-

                                                                                                               150 Intervjun den 14/3 med Mattias Angberg på Länsförsäkringar. 151 If:s villkor avsnitt 5.1.11 s. 13. 152 Intervjun den 15/3-13 med Hans Ridderström på If.

  42  

köpta eller erhållna i andra hand eller om motsvarande smycken inte längre finns att köpa som nytt utgår ersättning med ett belopp motsvarande vad det skulle kostat att köpa motsva-rande egendom begagnat.153 4.9.3.3 Egendomskategori 3 Den tredje och sista egendomskategorin som If ställer upp i sina villkor består av alla annan övrig egendom som inte ryms inom egendomskategorierna 1 eller 2. Egendom tillhörande denna kategori ersätts med marknadsvärdet, vilket enligt If:s villkor innebär kostnaden för att i allmän handel köpa motsvarande egendom i samma skick som det totalska-dade/förlorade föremålet. Om sådan egendom inte finns att köpa avser marknadsvärdet vad det sannolikt skulle kosta att köpa sådan om det funnits. Kan egendomens marknadsvärde inte fastställas på ovan angivna sätt bestäms det till vad det kostar att köpa nytt likvärdigt föremål med avdrag för ålder, omodernitet, slitage, minskad användbarhet och andra om-ständigheter. Är marknadsvärdet minst 70 % av nypriset har försäkringshavaren rätt att få ett nytt föremål om återköp sker inom sex månader från skadetillfället. Hemgjorda föremål ersätts med kostnaden för råmaterialet och värdet av eget arbete ersätts inte.154 4.9.4 Folksam 4.9.4.1 Egendomsslag 1 Folksam delar in lös egendom som totalskadats eller förlorats i fyra olika grupper. Till den första gruppen hör egendom som mobiltelefoner, armbandsur, cyklar, glasögon, handverk-tyg, kläder, skor, stövlar, resväskor, barnvagnar, skid- och golfutrustningar, cd-skivor, dvd-skivor, dvd-filmer, tv-spel, radioapparater, stereor, tv-apparater, hemmabioanläggningar, spelkonsoler, dvd-spelare, kameror, videokameror, bärbara ljud, gps:er och bärbara dator-spel. Enligt Sofia Malmström på Folksam är dessa uppräknande egendomslag som anges i villkoret inte uttömmande utan i praktiken hänför man såväl tillbehör till sådana egendom-slag som likande föremål till värderings- och ersättningsreglerna för egendomsslag 1.155 Sådan egendom som går att hänföra till denna grupp värderas och ersätts med vad det vid skadetillfället kostar att köpa ny likvärdig egendom i den allmänna handeln. Med likvärdig egendom menar Folksam likadan egendom som den skadade eller sådan egendom som till pris, kvalité och prestanda är så lik den skadade egendomen som möjligt. Från nypriset gör Folksam procentuella avdrag i enlighet med avskrivningstabellen, vars storlek beror på den skadade egendomens uppnådda ålder räknat från den dag föremålet inköptes. För viss nyare egendom gör Folksam inget avdrag för ålder utan ersättning utgår med nypriset, detta under förutsättning att egendomen återköps inom sex månader från skadetillfället. Enligt Sofia är det vanligt att återköpsfristen förlängs i praktiken på grund av att försäkringshavaren inte hunnit återanskaffa föremålet.156 Sker inte återanskaffningen inom den föreskrivna tiden utgår ersättning med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset. Det procentuella avdraget i

                                                                                                               153 If:s villkor avsnitt 5.1.13 s. 13. 154 If:s villkor avsnitt 5.1.14 s. 13 f. 155 Intervjun den 12/3-13 med Sofia Malmström på Folksam. 156 Intervjun den 12/3 -13 med Sofia Malmström på Folksam.

  43  

avskrivningstabellen begränsas till visst maximalt avdrag beroende på vilken egendom de är frågan om. Av avskrivningstabellen framgår det att den inte ska tillämpas för sådan egen-dom som inte var funktionsduglig vid skadetillfället och inte heller om det skulle leda till ett oskäligt resultat. I sådana fall tillämpas istället värderingsreglerna som föreskrivs för egen-domsslag 3.157 4.9.4.2 Egendomsslag 2 Till egendomsslag 2 i Folksams villkor hänförs egendom som antikviteter, böcker, frimär-ken, konstverk, mynt, sedlar, samlingar, föremål som ingår i samlingar eller allmänt har ett samlarvärde. Egendom av detta slag värderas till marknadsvärdet. Med marknadsvärde me-nar Folksam vad det kostar att i den allmänna handeln köpa likvärdig egendom i samma skick som den totalskadade/förlorade egendomen hade vid skadetillfället. Om sådan egen-dom inte finns att köpa utgör marknadsvärdet vad det sannolikt skulle ha kostat att köpa sådan egendom om de funnits. Fotografier, privat framställda film- och bandupptagningar, egengjorda föremål och annan egendom som är ett resultat av hobbyverksamhet värderas till dess marknadsvärde, eller om sådant inte finns till återanskaffningskostnaden för råmateri-alet.158 4.9.4.3 Egendomsslag 3 All övrig lös egendom som det inte finns andra värderings- och ersättningsregler för i Folk-sams villkor värderas till marknadsvärdet. Om marknadsvärdet inte går att fastställa är ut-gångspunkten istället nypriset för likvärdig egendom, från nypriset görs värdeminsknings-avdrag för ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet. Om egendomens värde efter att värdeminskningsavdrag är minst 70 % av vad ny likvärdig egendom kostar värderas egendomen till nypriset, detta under förutsättning att återköp sker inom sex månader från skadetillfället. Om återköp inte sker inom den föreskrivna tiden vär-deras och ersätts egendomen med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset.159 4.9.4.4 Egendomsslag 4 Till den fjärde och sista egendomsslaget i Folksams villkor hör hushållsmaskiner inklusive spisar. Med hushållsmaskiner avser Folksam maskin för klädvård, disk, städning, förvaring eller tillagning av mat, luftrening och avfuktning. Utgångspunkten vid värdering av hus-hållsmaskiner är det billigaste alternativet av att reparation eller att köpa ny motsvarande maskin. Från den billigaste kostnaden gör Folksam sedan åldersavdrag med 10 % per påbör-jat år räknat från första gången maskinen brukades. De två första åren som hushållsmaski-nen var i bruk är så kallade friår vilket innebär att Folksam inte gör något åldersavdrag un-der den tidsperioden, detta under förutsättning att återköp eller reparation sker inom sex månader från skadetillfället. Åldersavdraget är begränsat till max 80 % för maskiner som var funktionsdugliga före skadans inträffande, detta gäller inte om maskinen skadats genom exempelvis kortslutning, överslag eller överspänning mm.160

                                                                                                               157 Folksams villkor avsnitt C28-30 s. 65 f. 158 Folksams villkor avsnitt C28 s. 65 och C31 s. 66. 159 Folksams villkor avsnitt C33 s. 67. 160 Folksams villkor avsnitt C34 s. 67, avsnitt C41 s. 69 och avsnitt A27, B4, A36 och B14.

  44  

4.10 Värdering av partiella skador Som ovan redovisats förbehåller sig alla fyra försäkringsbolagen rätten att avgöra om en skada ska repareras eller inte liksom rätten att välja reparatör.161 4.10.1 Trygg-Hansa Enligt Trygg-Hansas villkor värderas skada på egendom som ska repareras till skälig repa-rationskostnad. Kostnaden för reparation får inte överstiga det belopp egendomen skulle värderats till i enlighet med Trygg-Hansas ovan angivna värderingsregler för totalskadade eller förlorade lösa föremål.162 Enligt Jenny Ramsell på Trygg-Hansa kan en reparationskostnad vara oskälig att ersätta även om det går att reparera en skada till en kostnad som understiger värdet på egendomen; ett sådant exempel är när ett föremål flera gånger tidigare reparerats för samma återkom-mande skada. Jenny tillade även att en reparation kan medföra att föremålet får ett högre eller lägre värde än det hade innan skadan inträffade. Det kan därför vara motiverat att an-tingen kompensera försäkringshavaren för sådan bestående värdeminskning eller att låta försäkringshavaren stå viss del av reparationskostnaden själv till följd av den värdeökning som en reparation av föremålet kan ha medfört. En sådan justering av ersättningen hade enligt Jenny bara aktualiserats om värdeminskningen eller värdeökningen varit väsentlig. Vidare poängterade Jenny skillnaden mellan vad som gäller vid avskrivning för hushållsma-skiner och annan lös egendom, när det gäller hushållsmaskiner gör Trygg-Hansa avskriv-ning enligt tabellen för byggnadsdel både på reparationskostnad och nypris. När det gäller övrig lös egendom gör Trygg-Hansa inte avskrivning enligt tabellen på reparationskostnader utan enbart på nypriset för aktuellt föremål.163 4.10.2 Länsförsäkringar Länsförsäkringar värderar skada på lös egendom som kan repareras till den reparationskost-naden som är rimlig. Kostnaden för reparation får inte överstiga värdet på det skadade fö-remålet som följer av de ovan redovisade värderingsreglerna i Länsförsäkringars villkor.164 Mattias Angberg på Länsförsäkringar förtydligade att det inte ska görs någon procentuell avskrivning på reparationskostnaden för andra föremål än hushållsmaskiner. Vidare förkla-rade Mattias att han som regel inte skulle göra vare sig avdrag från reparationskostnaden för sådan eventuell värdeökning som en reparation kan medföra eller kompensera försäkrings-havaren för sådan värdeminskning som alltjämt kan kvarstå efter en genomförd reparat-ion.165 4.10.3 If If ersätter försäkringshavare med kostnaden för reparation av det skadade föremålet om If har bestämt att den aktuella egendomen ska repareras. Ersättningen för en reparation kan                                                                                                                161 Se avsnitt 4.3 ovan. 162 Trygg-Hansas villkor avsnitt F s. 81. 163 Intervju den 13/3-13 med Jenny Ramsell på Trygg-Hansa. 164 Länsförsäkringars villkor avsnitt E.4.1 s.12. 165 Intervju den 14/3-14 med Mattias Angberg på Länsförsäkringar.

  45  

inte bli större än den ersättning försäkringshavaren skulle erhållit om värderingsreglerna för totalskadad eller förlorad egendom i If:s villkor istället hade tillämpats. Skadade föremål som inte är totalskadade och inte kan repareras ersätts med skillnaden mellan föremålets värde före och efter skadan.166 Enligt Hans Ridderström på If kan det vara motiverat att betala ut ytterligare ersättning utö-ver reparationskostnaden för sådan värdeminskning som kvarstår även efter en genomförd reparation. Däremot hade Hans inte låtit en försäkringshavare stå viss del av reparations-kostnaden själv om föremålet skulle få ett ökat värde efter en reparation.167 4.10.4 Folksam Egendom som delvis skadats värderas enligt Folksams villkor till reparationskostnaden. Ersättning för reparation kan inte bli högre än vad som följer av respektive värderingsregel för totalskadad eller förlorad lös egendom i enlighet med Folksams ovan redovisade värde-ringsregler. Om delvis skadade föremål inte repareras anses den ekonomiska förlusten enligt Folksam vara skillnaden mellan föremålets marknadsvärde före och efter skadan.168 Sofia Malmström på Folksam anser att om en reparation skulle medföra att föremålets värde väsentligen ökade jämfört med före skadan, kan försäkringshavaren komma att få stå viss del av reparationskostnaden själv. En reparation kan även innebära att viss värdeminskning kvarstår efter genomförd reparation, varför det kan vara motiverat att kompensera försäk-ringshavaren även för sådan bestående värdeminskning.169 4.11 Hemelektronikförsäkring De fyra hem- och villaförsäkringsbolagen erbjuder sina kunder att teckna ett tillägg till hem- och villaförsäkringen som gäller för skada på elektronik i hemmet och som omfattas av egendomsskyddet i försäkringen. Tillägget innebär bland annat förmånligare ersättnings- och värderingsregler för sådan egendom än vad som följt av de ovan redovisade värderings-reglerna i de fyra försäkringsbolagens villkor. Anledningen till att de flesta hem- och villa-försäkringsbolag numera har infört denna förmånliga försäkringsprodukt grundar sig i att man velat konkurrera med elektronikkedjor som erbjuder sina kunder att teckna försäkringar för produkter de köper. Till Trygg-Hansas hemelektroniktillägg hör stationär hemelektronik som radio, tv, cd, dvd och andra stationära apparater för ljud- och bildåtergivning. Datorutrustning är undantagen. Ersättning utgår med ett belopp motsvarande 100 % av nypriset för hemelektronik som är 0-3 år gammal, 60 % av nypriset för hemelektronik som är 3-4 år gammal och 20 % av nypri-set för egendom som är 4 år eller äldre.170                                                                                                                166 If:s villkor avsnitt 5.1.1 s. 13. 167 Intervju den 15/3-13 med Hans Ridderström på If. 168 Folksams villkor avsnitt C29 s. 65. 169 Intervjun den 12/3 med Sofia Malmström på Folksam. 170 Trygg-Hansa villkor avsnitt E s. 76.

  46  

Som kund hos Länsförsäkringar kan man teckna en tilläggsförsäkring till sin hem- och villa-försäkring som heter ”Allrisk lös egendom”, i denna ingår en elektronikförsäkring. Elektro-nikförsäkringen innebär att datorer, datautrustning, apparater för ljud- eller bildåtergivning och kameror värderas på ett förmånligare sätt än vad som följer av värderingsreglerna och avskrivningstabellen i Länsförsäkringars ovan redovisade villkor. Egendom som är 0-2 år ersätts med 100 % av nypriset. Ersättningen får dock inte överstiga det pris som försäk-ringshavaren betalde för egendomen. För elektronik som är äldre än 2 år tillämpas de van-liga värderingsreglerna i villkoret för skada på eller förlust av lös egendom. Elektronikför-säkringens förmånliga värdering till nyvärdet gäller inte för mobiltelefoner, smarttelefoner och liknande föremål.171 Försäkringshavare som har en stor villahemförsäkring hos If åtnjuter delvis förmånligare värderingsregler för viss egendom än vad som gäller enligt de ovan redovisade värderings-reglerna och avskrivningstabellen i If:s villkor. Den stora villahemförsäkringen hos If inne-bär att för skada på dator/datorutrustning och elektronikutrustning som hushållsmaskiner, apparater för ljud- och/eller bildåtergivning som inte uppnått tre års ålder utgår ersättning med ett belopp motsvarande vad det kostar att i den allmänna handeln köpa nytt likvärdigt föremål. För att försäkringshavaren ska erhålla en ersättning med ett belopp motsvarande nyvärdet förutsätts att återanskaffning sker inom sex månader från skadetillfället. Undanta-gen egendom är kameror, bärbara musikspelare, gps:er, mobiltelefoner, smartphones och dylikt.172 Avslutningsvis stadgar även Folksam i sina villkor för stor hemförsäkring förmånligare vär-deringsregler för hemelektronik än vad som framgått av de ovan redovisade värderingsreg-lerna och avskrivningstabellerna i Folksams villkor. Med hemelektronikutrustning förstås apparater för ljud- och/eller bildåtergivning samt hushållsmaskiner. För sådan egendom som inte uppnått fyra års ålder, erhåller försäkringshavaren sådan ersättning som skulle utgått om föremålet var helt nytt, under förutsättning att återanskaffning eller reparation sker inom sex månader från skadetillfället. Folksam anser inte att kameror, mobiltelefoner och bärbara musikspelare är hemelektronik vilka är undantagna från hemelektronikförsäkringen i Folk-sams villkor.173 De föremål som räknats upp ovan är enligt Sofia Malmström på Folksam inte uttömmande utan exempelvis datorer räknas som hemelektronik och kan komma att bli föremål för dessa förmånliga värderingsregler.174 4.12 Sammanfattning Som ovan redovisats delar de fyra försäkringsbolagen in lös egendom i olika grupper för vilka det föreskrivs olika värderings- och ersättningsregler. Nedan följer en förenklad sam-manställning över försäkringsbolagens värderings- och ersättningsregler för såväl totalska-dade/förlorade föremål som delskadade föremål.

                                                                                                               171 Länsförsäkringars villkor avsnitt K.1.3 s. 30. 172 If:s villkor avsnitt 5.1.12 s. 13. 173 Folksams villkor avsnitt ”Allrisk Extra” p.3 under Hemförsäkring stor s. 20. 174 Intervjun den 12/3-13 med Sofia Malmström på Folksam.

  47  

4.12.1 Totalskadad/förlorad lös egendom 4.12.1.1 Unik egendom Till denna kategori hör egendom som antikviteter, konstverk, egendom med särskilt samlar-värde mm. Alla fyra försäkringsbolagen värderar sådan egendom till marknadsvärdet. Med marknadsvärdet menar bolagen vad det kostar att köpa likvärdig egendom i den allmänna handeln i sådant skick som den totalskadade/förlorade egendom hade på skadedagen. Finns inte sådan egendom att köpa utgår ersättning med vad det sannolikt skulle kosta att köpa sådan egendom om sådan funnits att köpa. If förskriver även att marknadsvärdet kan avse vad det kostar att köpa ny likvärdig egendom med avdrag för ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet. Om värdet efter värdeminskningsavdrag är 70 % eller mer än nypriset ersätts nypriset om föremålet återköps inom sex månader från skadetillfället. 4.12.1.2 Egendom som anges i avskrivningstabellerna Exempel på sådan egendom som de fyra försäkringsbolagen tar upp i avskrivningstabellerna är kläder, radioapparater, tv-apparater, skivor, cyklar, mobiltelefoner, glasögon mm. Sådan egendom ersätts med så många procent av nypriset för likvärdig egendom som framgår av tabellerna, vilket beror på den totalskadade eller förlorade egendomens uppnådda ålder på skadedagen. Trygg-Hansa, If och Folksam ersätter nypriset för sådan nyare egendom där ersättningen anges med 100 % i tabellen under förutsättning att återköp sker inom förskri-ven tid, i annat fall utgår ersättning med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset. Länsför-säkringar ersätter som regel inte nyvärdet, endast i de fall försäkringshavaren har elektronik-tillägget kan nyvärdesersättning aktualiseras. Såväl Trygg-Hansa, Länsförsäkringar som Folksam föreskriver viss begränsning i det procentuella åldersavdraget enligt tabellerna samt att avskrivning enligt tabellerna inte ska tillämpas om det skulle leda till oskäligt resul-tat. If föreskriver visst maximalt procentuellt avdrag i tabellen endast för viss egendom. 4.12.1.3 Hushållsmaskiner Trygg-Hansa, Länsförsäkringar och Folksam värderar och ersätter hushållsmaskiner i enlig-het med vad som föreskrivs för byggnadsdelar i villkoren och tillhörande avskrivningstabel-ler. De tre försäkringsbolagen skriver av hushållsmaskiners med 10 % per påbörjat år; för de två första åren görs inget åldersavdrag. Åldern räknas från den dagen maskinen togs i bruk och avskrivningen görs från det billigaste alternativet av att reparera eller återköpa likvärdig hushållsmaskin. If värderar och ersätter hushållsmaskiner med så många procent av nypriset som anges i samma avskrivningstabell som gäller för annan lös egendom och ger samma resultat som avskrivning i enlighet med de tre andra bolagens villkor. 4.12.1.4 Egengjorda föremål Trygg-Hansa ersätter sådan egendom som finns att köpa likvärdig i den allmänna handeln med nyvärdet, om återköp inte sker utgår ersättning med ett belopp motsvarande 65 % av nypriset. Finns sådan egendom inte att köpa i den allmänna handeln utgår ersättning med kostnad för att återköpa råmaterialet. Länsförsäkringar och If värderar och ersätter sådana

  48  

föremål med återanskaffningskostnaden för råmaterialet. Folksam värderar och ersätter så-dan egendom med marknadsvärdet om sådant finns, i annat fall ersätts återanskaffnings-kostnaden för råmaterialet. 4.12.1.5 Smycken Det är bara If som delar in smycken i en egen värderingsgruppgrupp. If värderar som hu-vudregel smycken till nypriset för motsvarande smycken under förutsättning att återanskaff-ning sker inom föreskriven tid. Om återköp inte sker inom föreskriven tid utgår ersättning med ett belopp motsvarande 60 % av nypriset. Sådana smycken som är äldre än 30 år eller inte går att återanskaffa värderas till marknadsvärdet. De övriga försäkringsbolagen värderar och ersätter smycken på så sätt som föreskrivs för övrig lös egendom (se nedan i avsnitt 4.12.1.6). 4.12.1.6 Övrig lös egendom Trygg-Hansa värderar och ersätter sådan övrig lös egendom som på grund av ålder, slitage och omodernitet gått ned med mindre än 30 % med nyvärdet under förutsättning att återköp sker inom föreskriven tid, annars ersätts marknadsvärdet. Egendom som förlorat i värde med mer än 30 % ersätts med marknadsvärdet. I de fall marknadsvärdet ersätts kan avskriv-ning på grund av nedsatt användbarhet för försäkringshavaren även komma att göras. Läns-försäkringar värderar och ersätter övrig lös egendom med hänsyn till värdeminskning på grund av ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet. If vär-derar och ersätter övrig lös egendom med marknadsvärdet; om marknadsvärdet inte kan fastställas avses med marknadsvärdet föremålets dagsvärde. Om marknadsvärdet är minst 70 % av nypriset för likvärdigt föremål har försäkringshavaren rätt att få ett nytt föremål under förutsättning att återköp sker inom viss föreskriven tid. Folksam värderar och ersätter övrig lös egendom med marknadsvärdet, om sådant inte kan fastställas värderas och ersätts totalskadade eller förlorade föremål med dagsvärdet. Om värdet är minst 70 % av nypriset för likvärdig egendom ersätts nypriset under förutsättning att återköp sker inom föreskriven tid, återköps sådan egendom inte inom föreskriven tid utgår ersättning med 70 % av nypri-set. 4.12.2 Partiella skador Alla fyra försäkringsbolagen förbehåller sig rätten att avgöra om skadad lös egendom ska repareras och var sådan egendom ska repareras. Vidare föreskriver samtliga fyra försäk-ringsbolag att en reparationskostnad inte får överstiga den ersättningen som skulle utgått för egendomen om den värderats i enlighet med värderingsreglerna för totalskadad eller förlo-rad egendom i enlighet med bolagens villkor. If och Folksam föreskriver dessutom att om delskadade föremål inte repareras värderas skadan till skillnaden mellan föremålets värde före och efter försäkringsskadan, vilket innebär att ersättning utgår för värdeminskningen. Folksam tydliggör att det är skillnaden i marknadsvärdet som utgör värdeminskningen.        

  49  

5. Den praktiska tillämpningen – en jämförelse 5.1 Inledning För att få en inblick i hur de fyra försäkringsvillkorens värderings- och ersättningsbestäm-melser tolkas och tillämpas i den praktiska skaderegleringen har jag intervjuat en person från respektive försäkringsbolag med lång erfarenhet av att reglera skador utifrån försäk-ringsbolagets hem- och villaförsäkringsvillkor. Till grund för intervjuerna har jag utformat fyra fiktiva skadefall som jag sedan låtit dessa fyra personer lösa med utgångspunkt i bola-gets villkor. De fiktiva skadefallen är inspirerade av praxis, doktrin samt sådana värderings- och ersättningsproblem som jag själv stött på när jag arbetat som skadereglerare. I detta avsnitt kommer jag att redogöra för hur skadorna i de fiktiva skadefallen enligt min uppfatt-ning ska värderas och ersättas enligt dispositiv rätt samt i korthet presentera hur respektive person jag intervjuat anser att skadorna ska värderas och ersättas med utgångspunkt i för-säkringsbolagets villkorsbestämmelser.175 Jag avslutar vardera skadefall med att göra en jämförelse, där jag belyser likheter och skillnader mellan de olika lösningarna. Jag vill uppmärksamma läsaren på att de fiktiva skadefallen nedan inte berör alla värderings- och ersättningsregler som finns stadgade i försäkringsvillkoren och i den dispositiva rätten. Vi-dare belyser skadefallen enbart ett urval av de värderings- och ersättningsproblem som kan uppstå i praktiken. De personer som jag har intervjuat har fått utgå ifrån att såväl skadehän-delsen som det skadade/förlorade föremålet täcks av försäkringsskyddet. 5.2 Skadefall 1 A har en soffa som specialtillverkats av ett svenskt möbelföretag efter A:s egna önskemål. A köpte soffan i januari 2005 och betalde då 30 000 kr. Under februari 2013 uppstod en brand i A:s hus vilket medförde att den ljusa soffans tygbeklädnad erhöll en del brännmärken. A har varit i kontakt med det företaget som tillverkade soffan och fått veta att soffans tyg inte längre finns att tillgå i samma färgnyans. Företaget har ett snarlikt tyg i en något mörkare färg, enligt före-taget skulle färgskillnaden synas om enbart de skadade delarna av soffan försågs med ny klädsel. A har fått följande prisuppgifter av företaget: Att enbart klä om de skadade delarna med det något mörkare tyget skulle kosta 10 000 kr. Att klä om hela soffan med nytt tyg skulle kosta 25 000 kr. Nypriset för en likvärdig soffa är 40 000 kr. Utöver brännmärkena har soffan en del fula rivmärken som A:s katt orsakat. Hur värderas och ersätts skadan? Om soffan ska kläs om, har A då rätt till ersättning för transportkostnader? 5.2.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt När ett föremål som i detta fall delvis skadats finns det två alternativa metoder som står till

                                                                                                               175 Intervjusvaren finns sammanställda i sin helhet i bilagorna 1-4.

  50  

buds för att beräkna skadans värde enligt den dispositiva rätten. Den ena metoden är att be-räkna föremålets dagsvärde omedelbart före skadans inträffande i enlighet med 6:2 första stycket första meningen FAL. Till grund för dagsvärdesberäkningen läggs det lägsta möjliga nypriset för likvärdig soffa som den skadade. Från nypriset görs sedan avdrag för aktuell värdeminskning till följd av ålder och bruk samt nedsatt användbarhet och annan omstän-dighet. Hur stort värdeminskningsavdraget för ålder och bruk blir beror på föremålets för-väntade livslängd, vilken läggs till grund för den kontinuerliga procentuella avskrivningen. Den kontinuerliga avskrivningen bygger på att föremålet utsatts för ett normalt slitage och på ett normalt sätt förlorat sin modernitet under den förväntade livstiden. Utöver avdrag för ålder och bruk tyder omständigheterna i frågan på att soffan utsatts för ett onormalt slitage på grund av att katten klöst på soffan, vilket torde motivera ett ytterligare avdrag hänförligt till nedsatt användbarhet och annan omständighet. Vidare är möbler precis som kläder sådan egendom som sjunker i värde på grund av omodernitet i större omfattning än andra egen-domsslag, varför det eventuellt torde vara motiverat att även göra avdrag för omodernitet hänförligt till nedsatt användbarhet och annan omständighet. I och med att soffan i det aktu-ella fallet finns kvar efter försäkringsskadan har den ett visst restvärde, dagsvärdet utgör därför nypriset reducerat med aktuella värdeminskningsavdrag samt avdrag för soffans rest-värde. Den alternativa metoden är att lägga den verkliga reparationskostnaden till grund för beräk-ningen av skadans värde. Min uppfattning är att transportkostnaden ska ses som en del av reparationskostnaden på samma sätt som man ser transportkostnader som en del av återan-skaffningskostnaden. Vidare anser jag att utbyte av hela soffans tyg är den reparation som är aktuell att diskutera, eftersom olika färgnyanser förmodligen skulle anses utgöra ett sådant skönhetsfel av objektiv karaktär som även andra än soffans ägare skulle tillmäta betydelse. En delvis ombeklädnad torde därför inte behöva tålas av försäkringshavaren. Ersättningen ska justeras med hänsyn till dagsvärdesförändringen, om soffans dagsvärde är högre ome-delbart efter reparationen än vad det var omedelbart före försäkringsskadan ska ersättningen reduceras i motsvarande mån och om soffans dagsvärde istället skulle vara lägre efter repa-rationen än innan försäkringsskadan torde försäkringshavaren vara berättigad till ytterligare ersättning för den kvarstående värdeminskningen. I detta fall skulle soffan förmodligen få ett högre dagsvärde efter en reparation än den hade innan försäkringsskadan. Dagsvärdet som den först redovisade värderingsmetoden ger uttryck för utgör taket för den ersättning som kan utgå, om den alternativa värderingsmetoden resulterar i en lägre ersätt-ning torde reparation bli aktuell. Därutöver framgår det av 6:2 första stycket tredje mening-en FAL att reparationen måste vara godtagbar, vilket jag tolkar som att det måste vara möj-ligt att på ett kostnadseffektivt sätt reparera föremålet, reparationskostnaden får inte vara högre än ökningen i dagsvärdet efter skadan jämfört med dagsvärdet efter reparationen. 5.2.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa Enligt Trygg-Hansas villkor värderas och ersätts en soffa i enlighet med vad som föreskrivs för egendomsgrupp 5. Om värdet på soffan gått ned med mindre än 30 % på grund av ålder, slitage eller omodernitet är försäkringshavaren berättigad till nyvärdet, under förutsättning

  51  

att återköp sker inom viss föreskriven tid. Om föremålet inte återköps inom den föreskrivna tiden eller om värdet gått ned med mer än 30 % till följd av ålder, slitage eller omodernitet ersätts soffan med dess marknadsvärde. Om soffan ersätts med marknadsvärdet kan även ytterligare avdrag för värdeminskning komma att göras på grund av nedsatt användbarhet för försäkringshavaren. Jenny skulle i ett fall som detta låta en auktoriserad värderingsman värdera soffan till marknadsvärdet. Jenny anser att en 8 år gammal soffa med aktuella slita-geskador troligtvis har minskat i värde med mer än 30 % jämfört med nypriset för en likvär-dig soffa, varför ersättning hade utgått med ett belopp motsvarande marknadsvärdet. Om reparationskostnaden hade varit lägre än soffans marknadsvärde hade reparationen istäl-let ersatts. Vilken reparation som hade aktualiserats i detta fall beror enligt Jenny på hur pass tydligt det skulle synas med olika färgnyanser på soffans tygbeklädnad. Om det hade ansetts acceptabelt att enbart klä om de skadade delarna i ett nytt tyg hade försäkringshava-ren fått den billigare reparationen ersatt samt varit berättigad till ersättning för den bestå-ende värdeminskningen med ett belopp motsvarande skillnaden mellan soffans marknads-värde före skadan och efter reparation. Jenny anser inte att transportkostnaden är en direkt ekonomisk förlust utan är en kostnad som kan hänföras till besvär och olägenheter som kan uppstå till följd av skadan och ersätts inte av Trygg-Hansa. Jenny förklarade dock att det är vanligt att transportkostnader av aktuellt slag ersätts i praktiken och ses då som en del av reparationskostnaden, vilket enligt Jenny kan förklaras med att Trygg-Hansa värnar om sin goodwill.176 5.2.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar Stockholm En soffa är sådan lös egendom som enligt värderingsgrupp 4 i Länsförsäkringars villkor ska värderas och ersättas med hänsyn till värdeminskning på grund av ålder, slitage, omoderni-tet, minskad användbarhet och annan omständighet. Enligt Mattias tillämpar Länsförsäk-ringar en kontinuerlig avskrivning för möbler med 10 % av nypriset per påbörjat år räknat från inköpsdagen, den maximala avskrivningen för funktionsdugliga möbler är 80 %. I det aktuella fallet ansåg Mattias att omständigheterna i frågan talade för att soffan var unik ef-tersom att den var specialtillverkad samt av god kvalité. Detta medför att den ovan angivna kontinuerliga avskrivningen som bolaget tillämpar för möbler troligtvis skulle medföra ett oskäligt resultat. Mattias hade istället valt att låta en auktoriserad värderingsman värdera soffan till dess marknadsvärde. Om den totala reparationskostnaden hade understigit soffans marknadsvärde hade Mattias i enlighet med villkoret istället ersatt reparationen, i annat fall hade en kontant ersättning ut-gått med ett belopp motsvarande soffans marknadsvärde. Mattias anser att transportkostna-den är en del av reparationskostnaden och ska ersättas. Enligt Mattias utgör en soffa en en-het varför endast en ombeklädnad av det skadade tyget inte skulle komma i fråga. Om repa-ration hade blivit aktuell hade Mattias inte gjort avdrag för sådan eventuell värdeökning som reparationen hade medfört.177                                                                                                                176 För fullständigt svar på fråga 1 se den vidimerade sammanställningen av Jennys Ramsells svar i bilaga 1. 177 För fullständigt svar på fråga 1 se den vidimerade sammanställningen av Mattias Angbergs svar i bilaga 2.

  52  

5.2.4 Lösning av Hans Ridderström på If I enlighet med If:s villkor är en soffa sådan egendom som räknas till egendomskategori 3, sådana övriga föremål ska värderas och ersätts med marknadsvärdet. Om marknadsvärdet inte går att fastställa bestäms istället marknadsvärdet till vad det kostar att anskaffa nytt lik-värdigt föremål som det skadade/förlorade med avdrag för ålder, slitage, omodernitet, mins-kad användbarhet och annan omständighet. Om marknadsvärdet efter avdrag är minst 70 % av nypriset för likvärdig egendom har försäkringshavaren rätt till nyvärdet under förutsätt-ning att återköp sker inom viss föreskriven tid. I annat fall utgår en kontant ersättning med ett belopp motsvarande marknadsvärdet. Enligt Hans torde soffan i detta fall uppskattnings-vis ha en livslängd på cirka 20 år, vilket torde medföra att den 8 år gamla soffan efter konti-nuerligt ålders- och bruksavdrag har ett värde på omkring 60 % av nypriset för likvärdig soffa. Vidare ansåg Hans att det förmodligen hade varit berättigat att göra ytterligare vär-deminskningsavdrag på grund av de skador katten orsakat. Hans uppfattning var att soffans marknadsvärde under inga omständigheter torde vara högre än 50 % av nypriset. Enligt villkoret ersätter If en reparation om reparationskostnaden inte överstiger föremålets värde, i detta fall marknadsvärdet. Hans förklarade att transportkostnaden ses som en del av reparationskostnaden. En delvis ombeklädnad av soffan hade inte blivit aktuell enligt Hans eftersom det inte är skäligt att en försäkringshavare ska behöva tåla olika färger på en och samma soffa. Hans kom till den slutsatsen att en reparation i detta fall inte hade varit befo-gad att genomföra utan ersättningen hade utgått med ett belopp motsvarande marknadsvär-det. I villkoret framgår det att föremål som inte är totalskadade och inte ska repareras ersätts med skillnaden mellan föremålets värde före och efter skadan, att ersätta värdeminskningen menar Hans bara aktualiseras vid mindre skador och inte i fall som detta när skadorna är omfattande och iögonfallande.178 5.2.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam I enlighet med värderingsreglerna för egendomsslag 3 i Folksams villkor ska en totalskadad soffa precis som annan övrig lös egendom värderas till marknadsvärdet. Om marknadsvär-det inte kan fastställas är utgångspunkten istället vad det kostar att återanskaffa ny likvärdig egendom med avdrag för värdeminskningen på grund av ålder, slitage, omodernitet, mins-kad användbarhet och annan omständighet. Om värdet är minst 70 % av nypriset utgår er-sättning med nyvärdet om återköp sker inom föreskriven tid, om återköp inte sker inom den föreskrivna tidsfristen utgår ersättning med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset. Enligt Sofia har stoppade möbler en normal livslängd på 10-15 år, i detta fall ansåg Sofia att soffans livslängd torde kunna uppskattats till cirka 15 år. Från soffans nypris hade Sofia gjort avdrag för värdeminskningen och ansåg att ett kontinuerligt ålders- och bruksavdrag torde uppgå till minst 50 %. Eventuellt hade värdeminskningen kunnat bli högre om kattens rivmärken efter inspektion av soffan bedömts utgöra onormalt slitage. Om reparationskostnaden för att klä om hela soffan i nytt tyg hade understigit värdet på soffan hade reparationen ersatts. Transportkostnaden ska enligt Sofia ses som en del av re-parationskostnaden. Vidare menade Sofia att det inte hade blivit aktuellt att ersätta den billi-

                                                                                                               178 För fullständigt svar på fråga 1 se den vidimerade sammanställningen av Hans Ridderströms svar i bilaga 3.

  53  

gare reparationen och endast klä om de skadade delarna i ett nytt tyg. Detta eftersom en soffas utseende är viktigt och en försäkringshavare ska inte behöva acceptera en sådan repa-ration som medför att soffan får olika färgnyanser. Sofias slutsats var att reparation i det aktuella fallet inte hade aktualiserats, utan försäkringshavaren hade fått en kontant ersätt-ning med ett belopp motsvarade soffans värde enligt ovan. Om en reparation hade blivit aktuell att ersätta hade Sofia låtit försäkringshavaren stå viss del av reparationskostnaden själv med ett belopp motsvarande den värdeökning som soffan efter omklädnad skulle få i jämförelse med dess marknadsvärde före skadans inträffande. Folksam föreskriver i villko-ret att för delvis skadade föremål som inte ska repareras anses förlusten vara skillnaden i marknadsvärdet före och efter skadan. Sofia menar att beroende på skadans omfattning och försäkringshavarens inställning till att behålla soffan i skadat skick blir avgörande för om soffan ska ersättas med värdeminskningen eller om den ska anses vara totalskadad och er-sättas på ovan redovisade sätt. I det aktuella fallet ansåg Sofia att omständigheterna i frågan tyder på att soffans skador var omfattande och därför torde en ersättning motsvarande vär-deminskningen inte vara rimlig.179 5.2.6 Jämförelse Skadefallet är delvis inspirerat av det ovan redovisade problemet med föremål som är nära förknippade med annan egendom som förlorar sitt värde helt eller delvis även om de inte skadats. Min uppfattning är att det finns stöd såväl i praxis som i doktrin för att det inte torde vara skäligt att enbart klä om de skadade delarna av soffan i det aktuella fallet och den uppfattningen har alla fyra personer jag intervjuat delat med mig. Jenny Ramsell på Trygg-Hansa nämnde att den billigare reparationen skulle kunna aktualiseras om den kosmetiska bristen av att soffan efter reparation skulle ha olika färger på tyget inte skulle vara alltför tydlig. Vidare måste försäkringshavarens inställning till en sådan delvis ombeklädnad beak-tas. Detta visar på hur svårt det faktiskt är att dra gränsen för vilka kosmetiska brister och förändringar som en försäkringshavare ska behöva acceptera. Bedömningen blir skönsmäss-ig och såväl försäkringshavarens som skadereglerarens subjektiva uppfattning vägs in i be-dömningen. Innan man kan ta ställning till om det är befogat att reparera ett föremål måste man såväl enligt den dispositiva rätten som enligt de fyra försäkringsbolagens villkor fastställa det skadade föremålets värde. Värdering av partiella skador utifrån dagsvärdesmetoden innebär att återanskaffningskostnaden minskas med aktuella värdeminskningsavdrag och eventuellt restvärde. Det värde man får fram efter en sådan beräkning utgör taket för den ersättningen som försäkringshavaren maximalt kan erhålla. Om reparationskostnaden justerat med vär-deökning/värdeminskning i dagsvärdet efter reparation jämfört med dagsvärdet före skadan understiger den maximala ersättningen torde reparation bli aktuell att genomföra och ersätta i enlighet med FAL. De fyra försäkringsbolagen har gemensamt att de i villkoren föreskri-ver att de inte ersätter reparationskostnaden om denna överstiger föremålets värde enligt värderingsreglerna i villkoren. Såväl Jenny Ramsell på Trygg-Hansa som Mattias Angberg på Länsförsäkringar hade värderat soffan till dess marknadsvärde omedelbart före försäk-

                                                                                                               179 För fullständigt svar på fråga 1 se den vidimerade sammanställningen av Sofia Malmströms svar i bilaga 4.

  54  

ringsskadan hos en värderingsman. Sofia på Folksam och Hans på If hade istället värderat soffan till dess dagsvärde. Märk väl att begreppet dagsvärde varken används i villkoren eller utav praktikerna. Observera dessutom att av If:s villkor framgår det att dagsvärdesmetoden tillämpas som en sista utväg för att fastställa ett föremåls marknadsvärde.180 Min tolkning av försäkringsvillkoren och av de svar jag fick under intervjuerna är att det värde som utgör taket för reparationskostnad inte reduceras med föremålets restvärde på så sätt som föreskrivs i den dispositiva rätten. Vilket medför att försäkringsbolagens värdering i den delen är generösare än värdering enligt dispositiv rätt eftersom att taket för ersättning-en blir högre vilket även medför att en högre reparationskostnad kan komma att ersättas än vad som följer av dispositiv rätt. Jenny på Trygg-Hansa förklarade att transportkostnaden i det aktuella fallet är en följdkost-nad och ska som regel inte ersättas. Trygg-Hansa föreskriver i villkoret att endast direkta ekonomiska förluster ersätts ur försäkringen och att sådana följdkostnader som besvär och olägenheter som kan uppstå till följd av skadan samt kostnader för att återköpa egendom inte ersätts. Trygg-Hansas villkor ligger i den delen i linje med ett nämndavgörande där ARN fann att ersättning bara utgår för förlusten av egendomen som sådan och inte för såd-ana omkostnader som kan ha uppkommit för att återanskaffa egendomen.181 Min tolkning av den dispositiva rätten är att transportkostnader vid såväl reparation som återköp ska hän-föras till kostnaden för reparationen eller återanskaffningen, varför Trygg-Hansas villkor och de ovan redovisade nämndavgörandet torde medföra en begränsning av de kostnader som försäkringshavaren kan få ersättning för, jämfört med vad som följer av dispositiv rätt. I enlighet med dispositiv rätt torde det inte råda någon tvekan om att reparationskostnaden ska justeras med avdrag eller ytterligare kompensation för sådan värdeökning eller värde-minskning som reparationen medför i föremålets dagsvärde efter reparationen jämfört med dagsvärdet innan skadan. Såväl Jenny på Trygg-Hansa som Sofia på Folksam anser att det kan bli aktuellt att antingen låta en försäkringshavare stå viss del av reparationskostnaden själv om reparationen medför en väsentlig värdeökning i marknadsvärdet efter reparation i förhållande till marknadsvärdet före skadan och att försäkringshavare kan vara berättigad till ytterligare ersättning för sådan väsentlig värdeminskning som kvarstår i marknadsvärdet efter en reparation. Enligt Hans på If kan ytterligare ersättning utöver reparationskostnaden utgå för sådan värdeminskning som kvarstår efter genomförd reparation. Däremot gör Hans inte avdrag för eventuella värdeökningar som reparationer kan medföra. Mattias på Länsför-säkringar justerar som huvudregel inte reparationskostnadsersättningar på grund av vare sig värdeökningar eller kvarstående värdeminskningar. ARN har i ett avgörande kommit fram till att en reparation som inte väsentligen överkompenserar försäkringshavaren inte står i strid med GFAL:s berikandeförbud och Tullberg anser att man inte utan stöd i villkoren torde kunna göra avdrag för sådan värdeökning som inte är väsentlig.182 Vidare ska man komma ihåg att berikandeförbudet numera slopats i FAL vilket innebär att en överkompen-

                                                                                                               180 Se If:s ovan redovisade villkor i avsnitt 5.1.14 på s. 13 f. 181 ARN 85/R4157. 182 Tullberg s. 137 f och 197 f.

  55  

sation inte står i strid med dispositiv rätt på samma sätt som tidigare. Av Folksams och If:s villkor framgår det att när delvis skadade föremål inte ska repareras värderas förlusten till skillnaden mellan föremålets värde före och efter skadan. Folksam stadgar att det är skillnaden i marknadsvärdet före och efter skadan som utgör värdeminsk-ningen. Sådan ersättning torde endast aktualiseras i vissa speciella fall när skadan inte kan anses så omfattande att föremålet ska betraktas som totalskadat. Enligt dispositiv rätt värde-ras föremål som inte ska repareras på samma sätt som om föremålet var totalskadat eller förlorats, det vill säga till dagsvärdet med avdrag för restvärdet. 5.3 Skadefall 2 B har under februari 2013 haft inbrott i sitt källarförråd och blivit av med bland annat ett par helt oanvända ridstövlar i fint kalvskinn. B köpte stövlarna i maj 2009 på en mässa i Tyskland för endast 10 000 kr. B har tagit reda på att likadana stövlar endast går att köpa i Tyskland och nypriset är 20 000 kr. Anledningen till att stövlarna aldrig använts är bland annat för att B när hon kom hem från Tyskland upptäckte att stövlarna var väldigt osköna och något för små samt att hon tappat intresse för ridningen och slutat. B vill ha kontant ersättning för både ridstövlarna. Hur värderas och ersätts skadan? 5.3.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt De stulna ridstövlarna ska i enlighet med huvudregeln i 6:2 första stycket första meningen FAL värderas till dagsvärdet. Utgångspunkten för dagsvärdesberäkningen är priset för ny egendom av samma slag som den skadade/förlorade egendomen, från nypriset görs avdrag för värdeminskning hänförligt till ålder och bruk samt nedsatt användbarhet och annan om-ständighet. Avdraget för ålder och bruk beräknas kontinuerligt med utgångspunkt i ridstöv-larnas beräknade livslängd, en sådan avskrivning bygger på att stövlarna utsatts för normalt slitage och minskat i modernitet på ett normalt sätt under sin funktionsperiod. Det är försäk-ringshavaren som bär bevisbördan för stövlarnas värde, kan försäkringshavaren styrka bättre skick än vad som följer av en kontinuerlig avskrivning torde försäkringsersättningen juste-ras därefter. Till stöd för att stövlarna i detta fall inte bör ersättas med 100 % av nypriset för likvärdiga stövlar finner man stöd för i ett avgörande från ARN där en person hade fått sin några år gamla men i princip oanvända minkpäls stulen. En värderingsman fann att en päls alltid genomgår en viss åldringsprocess oavsett om de används eller inte, varför en 8 % av-skrivning per år var motiverat att göra för skinn av aktuellt slag.183 Det nypris som anges i skadefallet är tyskt, men min uppfattning är att det inte föreligger något hinder i den dispositiva rätten för att lägga ett utländskt nypris till grund för dagsvär-desberäkningen. De krav som ställs upp i den dispositiva rätten är att nypriset ska avse det lägsta priset för ny egendom av samma slag som det totalskadade/förlorade föremålet. Vi-

                                                                                                               183 ARN 85/R1351.

  56  

dare torde utgångspunkten vara att om det finns identisk egendom att köpa ny är det nypri-set för sådan egendom som ska läggas till grund för dagsvärdesberäkningen. Utöver det kontinuerliga värdeminskningsavdraget för ålder och bruk aktualiserar omstän-digheterna i frågan även om det är motiverat att göra ytterligare avdrag för nedsatt använd-barhet och annan omständighet. Som ovan redovisats råder det i doktrin delade meningar om vilka subjektiva värdepåverkande faktorer ska beaktas vid dagsvärdesberäkningen. Per-son förespråkar att alla omständigheter som påverkar föremålets värde för försäkringshava-ren ska beaktas, medan Hellner anser att dagsvärdesberäkningen huvudsakligen är av objek-tiv karaktär och menar att man bara ska beakta sådana omständigheter som på ett markant och stadigvarande sätt satt ned försäkringshavarens användbarhet av egendomen. Vidare förespråkar Hellner att man enbart bör beakta sådana subjektiva omständigheter som är ge-mensamma för en större grupp försäkrade och inte sådana som är speciella enbart för den enskilde försäkringshavaren. Den omständigheten att stövlarna varit för små för försäk-ringshavaren och att hon slutat rida är sådana subjektiva omständigheter som innebär att egendomen blivit mindre brukbar för dess ägare även om egendomen inte allmänt sett kan anses ha förlorat i värde, vilket torde kunna medföra avdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet. Jag anser att de aktuella omständigheterna är markanta och stadigva-rande. Om anledningen till att stövlarna blivit för små för försäkringshavaren beror på att denne vuxit ur stövlarna är det på samma sätt som de ovan redovisade exemplet om leksaker som barnen vuxit ifrån vara en sådan subjektiv omständighet som torde föranleda värde-minskningsavdrag. Att försäkringshavaren slutat rida är jämförbart med exemplet om ar-betsredskap som dess ägare slutat använda på grund av pension, vilket är en omständighet som i enlighet med doktrin även de motiverar avdrag för värdeminskning. 5.3.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa Vid värdering och ersättning av ridstövlarna presenterade Jenny två alternativa beräknings-metoder. Det ena alternativet skulle vara att värdera stövlarna i enlighet med vad som följer för egendomsgrupp 2 i villkoret och ersätta så många procent av nypriset som följer av av-skrivningstabellen för kategorin skor och barnkläder, vilket hade inneburit att ersättning utgått med 20 % av nypriset i Sverige för ett par likvärdiga stövlar. Tabellens avskrivning för ålder, slitage och omodernitet ska inte tillämpas om det skulle leda till ett oskäligt resul-tat. Enligt Jenny skulle tabellens avskrivning i detta fall kunna anses föranleda ett oskäligt resultat eftersom att stövlarna aldrig använts samt att de förmodligen kan anses ha en längre livslängd än vad skor och kläder normalt sett har. Alternativet hade varit att värdera stövlarna i enlighet med vad som följer för egendoms-grupp 5 i villkoret. Enligt Jenny läggs aldrig utländska prisuppgifter till grund för värde-ringen, utan det är priserna på den svenska marknaden som är av intresse. Om inte likadana stövlar finns att köpa i Sverige är istället utgångspunkten nypriset för närmst likvärdiga stövlar. Från nypriset hade Jenny sedan gjort avdrag för aktuell värdeminskning och då be-aktat stövlarnas uppnådda ålder, goda skick, kvalité och förlorad modernitet. Stövlarna var inte funktionsdugliga för försäkringshavaren eftersom de var för små och hon hade slutat rida, dessa omständigheter medför att det är berättigat att göra avdrag för nedsatt använd-barhet av stövlarna för försäkringshavaren. Jenny anser att stövlarna i det aktuella fallet

  57  

torde ha sjunkit i värde med mer än 30 % i förhållande till det svenska nypriset och enligt villkoret ersätts sådan egendom med vad det kostar att i den allmänna handeln köpa begag-nad likvärdig egendom. Enligt Jenny är marknadsvärdet på kalvskinnsridstövlar lågt, vilket dels beror på att det är svårt att hitta en köpare som kan ha någon annans stövlar. Av af-färsmässiga skäl ansåg Jenny att det i ett sådant här fall kan vara motiverat att ersätta försäk-ringshavaren med ett något högre belopp än vad som motsvarar marknadsvärdet. Om för-säkringshavaren inte är nöjd med den värdering och ersättning som Trygg-Hansas skadere-glerare kommer fram till har försäkringshavaren alltid rätt att vända sig till en auktoriserad värderingsman för att få egendomen värderad. Om en sådan värdering resulterar i ett högre värde än vad Trygg-Hansa kommit fram till justeras ersättningen därefter.184 5.3.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar i Stockholm Mattias hade värderat ridstövlarna i enlighet med vad som följer för värderingsgrupp 4 i villkoret och tillämpat den procentuella avskrivningen som följer för kläder och skor i av-skrivningstabellen. Vilket hade resulterat i en kontant ersättning med ett belopp motsva-rande 30 % av nypriset för likadana stövlar. Mattias förklarade vidare att utgångspunkten är att lägga svenska prisuppgifter till grund för värderingen men om sådana inte finns får man titta på utländska priser. I detta fall finns likadana stövlar att köpa nya i Tyskland, varför det tyska nypriset får läggas till grund för värderingen och ersättningsberäkningen. Vidare hän-visade Mattias till villkoret som föreskriver att det är försäkringshavaren som har att styrka skadans värde. Hade försäkringshavaren varit missnöjd med Mattias värdering och ersätt-ning hade hon fått vända sig till en auktoriserad värderingsman för att få stövlarna värderade till marknadsvärdet. Om en värderingsman hade kommit fram till ett högre värde än det Mattias gjort hade försäkringsersättningen justerat i enlighet med den senare värderingen.185 5.3.4 Lösning av Hans Ridderström på If I enlighet med villkoret hade Hans värderat och ersatt stövlana med marknadsvärdet på det sätt som förskrivs för egendomskategori 3. Om det inte hade gått att utröna vad ett par mot-svarande begagnade stövlar i samma skick kostade att köpa i Sverige hade Hans istället tittat på det svenska nypriset för ett par likvärdiga stövlar. Att det är svenska prisuppgifter som ska läggas till grund för värdering stadgas i If:s villkor. Under förutsättning att nypriset för ett par likvärdiga stövlar är detsamma i Sverige som i Tyskland ansåg Hans att en ersättning motsvarande cirka 50 % av nypriset hade varit rimlig, vilket han motiverade med att en så-dan ersättning skulle motsvarar inköpspriset och att det är en generös ersättning för ett par drygt fyra år gamla stövlar som försäkringshavaren troligtvis inte skulle kunnat få så mycket för vid en försäljning. Det som talar för en sådan generös ersättning i detta fall är enligt Hans att stövlarna aldrig använts och var som nya. Vidare tillade Hans att anledningarna till att stövlarna aldrig använts inte påverkar dess värde, Hans menade att stövlarna allmänt sett har samma ekonomiska värde oavsett anledningen till att stövlarna är i ett visst skick.186

                                                                                                               184 För fullständigt svar på fråga 2 se den vidimerade sammanställningen av Jenny Ramsells svar i bilaga 1. 185 För fullständigt svar på fråga 2 se den vidimerade sammanställningen av Mattias Angbergs svar i bilaga 2. 186 För fullständigt svar på fråga 2 se den vidimerade sammanställningen av Hans Ridderströms svar i bilaga 3.

  58  

5.3.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam Sofia ansåg att de stulna ridstövlarna i frågan kunde värderas på två skilda sätt. Ett alternativ hade varit att tillämpa den avskrivning som följer för egendomskategorin barnvagn, skid- och golfutrustning i tabellen tillhörande egendomsslag 1. Den egendomskategorin anser Sofia är den bäst lämpade att hänföra ridstövlar och annan sportutrustning till. Sofia förkla-rade vidare att man i första hand ska lägga svenska prisuppgifter till grund för värderingen, finns inte sådana får man istället utgå ifrån det enda kända priserna. Vidare stadgas i Folk-sams villkor att med nypriset för likvärdig egendom avses i första hand vad det i den all-männa handeln kostar att köpa ny likadan egendom som den skadade/förlorade om sådan finns, vilket i detta fall är vad nya likadana stövlar kostar att köpa i Tyskland. En värdering av stövlarna i enlighet med tabellens avskrivning skulle innebära att försäk-ringshavaren fick en kontant ersättning motsvarande 50 % av det tyska nypriset. Enligt So-fia skulle en sådan värdering och ersättning innebära en överkompensation och därmed vara oskälig. Sofia menade att anledningarna till att stövlarna var i så gott skick beror på att för-säkringshavaren inte hade någon användning av stövlarna eftersom de var för små för henne och att hon slutat rida. Stövlarna kan därmed inte anses varit funktionsdugliga för försäk-ringshavaren vid tiden för stölden. Det andra alternativet hade varit att värdera stövlarna till marknadsvärdet på så sätt som föreskrivs för egendomsslag 3 i villkoret. I ett fall som detta förklarade Sofia att det kan vara näst intill omöjligt att fastställa ett rimligt marknadsvärde av den anledningen att det är svårt att hitta en köpare som kan ha någon annans stövlar, vilket torde resultera i ett väldigt lågt marknadsvärde. Om det inte går att fastställa ett rimligt marknadsvärde på stövlarna får man istället utgå ifrån nypriset och göra avdrag för aktuell värdeminskning på grund av ål-der, slitage, omodernitet, nedsatt användbarhet och annan omständighet. Den omständighet-en att stövlarna inte var funktionsdugliga för försäkringshavaren medför enligt Sofia att det är berättigat att göra värdeminskningsavdrag hänförligt till minskad användbarhet. Enligt Sofia hade en sådan värdering resulterat i ett lägre värde än vad som hade blivit fallet om tabellens procentuella avskrivning tillämpats.187 5.3.6 Jämförelse I den dispositiva rätten är huvudregeln att värdera förlorade föremål som går att återanskaffa till dagsvärdet. Dagsvärdet ät inte ett begrepp som används vare sig i försäkringsvillkoren eller av de personer jag intervjuat men dagsvärdesmetoden torde ändå äga tillämplighet i praktiken. Den stora skillnaden mellan den dispositiva rätten och försäkringsvillkoren är att dagsvärdesmetoden i försäkringsvillkoren används som en sista utväg för att värdera egen-dom som inte kan värderas på annat sätt.188 Vidare är min uppfattning att dagsvärdesmet-oden i praktiken används för att fastställa ett föremåls marknadsvärde, vilket uttryckligen

                                                                                                               187 För fullständigt svar på fråga 2 se den vidimerade sammanställningen av Sofia Malmströms svar i bilaga 4. 188 Till viss del innebär värdering i enlighet med avskrivningstabellerna i villkoren att dagsvärdesmetoden används men det torde vara vanligt att avdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet inte aktuali-seras när tabellerna tillämpas.

  59  

framgår av If:s villkor.189 Trygg-Hansa föreskriver i sitt villkor för egendomsgrupp 5, att egendom för vilken värdet på grund av ålder, slitage eller omodernitet gått ned med mindre än 30 % ersätts med nyvär-det om återköp sker inom viss föreskriven tid och i annat fall ersätts marknadsvärdet. Vill-korsskrivelsen är enligt min uppfattning otydlig vilket Jenny på Trygg-Hansa håller med mig om. Det framgår inte vilket värde som avses och med vilket värde det ska jämföras med för att kunna bedöma med hur mycket värdet gått ner. Enligt min tolkning av villkoret är det dagsvärdet som skrivelsen ger uttryck för. Utgångspunkten torde vara att lägga nypriset till grund för värderingen och göra avdrag för aktuell värdeminskning till följd av ålder, slitage och omodernitet. Dagsvärdet jämförs sedan med nypriset för att avgöra om värdet gått ner med mer eller mindre än 30 %. En annan tolkning hade varit att titta på marknadsvärdet i förhållande till nypriset. Jenny på Trygg-Hansa menar att båda alternativen i praktiken till-lämpas beroende på vad det är för egendom som ska värderas.190 Vidare är min tolkning av Trygg-Hansas villkor gällande egendomsgrupp 5 är att värdeminskningsavdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet inte aktualiseras när nyvärdet ska ersättas. Om min tolkning av villkorsskrivelse är korrekt innebär det att en avvikelse från vad som normalt sett menas med nyvärdet. Traditionellt sett innebär nyvärdesmetoden att ålders- och bruks-avdrag inte görs från återanskaffningskostnaden men att avdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet alltjämt kan komma att göras.191 Länsförsäkringar föreskriver för värderingsgrupp 4 att sådan egendom ska värderas och ersättas men hänsyn till ålder, slitage, omodernitet, nedsatt användbarhet och annan omstän-dighet. Enligt min uppfattning är även detta villkor otydligt då det inte framgår vilket värde det ger uttryck för, jag tolkar villkoret som att föremål hänförliga till värderingsgrupp 4 ska värderas till dagsvärdet. Att så är fallet torde inte vara helt klart eftersom att Mattias Ang-berg angav att villkorets skrivelse ger uttryck för ett föremåls marknadsvärde vilket också följer av Mattias tolkning och tillämpning av villkoret i de olika skadefallen. Vidare är det av intresse att nämna de skilda uppfattningarna gällande en avskrivning i en-lighet med tabellerna i vardera villkor. Tre av de fyra personer jag intervjuade uppgav att villkorens tabellavskrivning eventuellt skulle kunna tillämpas i sådana här fall. Mattias på Länsförsäkringar skulle gjort en avskrivning helt i enlighet med tabellen för kategorin klä-der och skor. Sofia på Folksam ansåg att tabellens avskrivning för barnvagn, skid- och golf-utrustning föreskrev en lämplig avskrivning för ridstövlar och annan sportutrustning, men att tabellen i det aktuella fallet skulle leda till ett oskäligt resultat till följd av att försäk-ringshavaren skulle bli överkompenserad. Jenny på Trygg-Hansa menade att tabellens av-skrivning för kläder och skor var tillämplig, men att tabellens avskrivning eventuellt skulle leda till ett oskäligt resultat eftersom avskrivningen skulle bli alltför sträng mot försäkrings-

                                                                                                               189 If:s villkor avsnitt 5.1.14 s. 13 f. Se även Mattias Angbergs lösning på skadefall 1 som ger uttryck för denna uppfattning. 190 Intervjun den 13/3-13 men Jenny Ramsell på Trygg-Hansa. 191 Observera däremot att när egendom ska ersätts med nyvärdet i enlighet med värderingsreglerna för egen-domsgrupp 1 och tillhörande avskrivningstabell i Trygg-Hansas villkor kan ytterligare avdrag komma att göras även för nedsatt användbarhet för försäkringshavaren.

  60  

havaren i detta fall. I If:s villkor finns det ingen egendomskategori i avskrivningstabellen som det går att hänföra ridstövlar till, varför Hans i sitt besvarande av frågan inte hänvisade till tabellen. Jag anser att sådana subjektiva faktorer som är hänförliga till skaderegleraren själv blev belysta i detta skadefall. Som exempel ansåg Sofia på Folksam att ridstövlar ska hänföras till kategorin sportutrustning i avskrivningstabellen, vilket kan bero på att Sofia själv rider och har kunskap om sådan utrustning. Vilken kategori som egendomen hänförs till i avskrivningstabellerna resulterar i vitt skilda värderingar och ersättningar. Vad gäller det tyska nypriset som uppgavs i frågan menade alla personer jag intervjuade att det är svenska prisuppgifter som ska läggas till grund för värderingen. Enligt försäkringsbo-lagens villkor är det endast If som föreskriver att det är priserna på den svenska marknaden som ska ligga till grund för värderingen och ersättningen. En sådan begränsning till svenska priser finns enligt min uppfattning inte i den dispositiva rätten. Såväl i försäkringsrättslig praxis som i försäkringsvillkor är det försäkringshavaren som ska bevisa och styrka såväl innehav, värde och ålder på skadad/förlorad egendom. Min uppfatt-ning är att man i den praktiska tillämpningen inte ställer lika höga krav på försäkringshava-rens bevisning som villkoren föreskriver, utan beviskravet torde i praktiken växla beroende på de enskilda omständigheterna i fallet. De fyra försäkringsbolagen föreskriver alla att om det uppstår tvist om värdet ska en aukto-riserad värderingsman värdera egendomen. I den dispositiva rätten torde en sista utväg vara att låta domstolen värdera skadan till ett skäligt belopp, vilket stadgas i 35:5 RB. Avslutningsvis är det av intresse att belysa problematiken kring vilka värdepåverkande fak-torer som ska beaktas vid värdering av skador. I frågan angavs två subjektiva omständighet-er till varför stövlarna aldrig använts. Dessa omständigheter har personerna jag intervjuat beaktat på skilda sätt och därmed låtit påverka värdet och ersättningen på olika sätt. Såväl Sofia på Folksam som Jenny på Trygg-Hansa ansåg att dessa omständigheter medför att det är befogat att göra avdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet. Hans på If förespråkade däremot en mer objektiv värdering och ansåg att sådana personliga inslag inte påverkar föremålets värde och menade att stövlarna har samma ekonomiska värde oavsett anledning till att de är i ett visst skick. Mattias på Länsförsäkringar torde inte ha lagt dessa omständigheter till grund för värderingen utan gick helt och hållet på tabellens objektiva kontinuerliga avskrivning hänförligt till framförallt den uppnådda åldern på stövlarna. Min uppfattning är att dess subjektiva omständigheter torde beaktas och hänföras till nedsatt an-vändbarhet och annan omständighet i enlighet med dispositiv rätt, eftersom de är stadigva-rande och markanta samt är sådana omständigheter som går att hänföra till en större grupp försäkrade. Av Trygg-Hansas villkor föreskrivs det uttryckligen att det är nedsatt använd-barhet för försäkringshavaren som avses, vilket torde innebära att man kan beakta sådana subjektiva omständigheter som påverkar användbarheten för just försäkringshavaren men som inte är värdepåverkande rent allmänt sett. Vilka subjektiva faktorer som ska beaktas råder det delade meningar om i såväl doktrin som inom den praktiska skaderegleringen och rättsläget torde i den delen alltjämt vara oklart.

  61  

5.4 Skadefall 3 När C kom hem från en utlandsresa var det första han möttes av en enorm stank. Det visade sig att frysen slutat fungera vilket medfört att C:s egenplockade hjortron och egenfiskade kräftor som för-varades i frysen hade tinat och börjat ruttna. C kontaktade sitt hemförsäkringsbolag och anmälde skadan samt förklarade att han inte hade något inköpsunderlag på frysen men att den fanns i huset när han flyttade in i januari 2010. Försäkrings-bolaget bad C kontakta valfri auktoriserad servicetekniker för att få klarhet i varför frysen slutat fungera, frysens ålder, kostnad för eventuell reparation och avslutningsvis vad en ny likvärdig frys kostar idag. C kontaktade Electrolux som skickade hem en tekniker till C. Enligt serviceteknikerns utlåtande framgår att frysen är av årsmodell 2008 och av märket Electrolux, exakt likadan frys säljs inte längre men nypriset för en likvärdig frys är ca 8000 kr, den trasiga frysen har slagits ut av ett åsknedslag och går att laga för en kostnad om 2000 kr, men stanken från den ruttna maten går inte att göra något åt. Hur värderas och ersätts den förstörda maten och den skadade frysen? Kan C få ersättning för serviceteknikerns hembesök och utlåtande om 1500 kr? Om C blir ersatt med en ny frys, hur ställer ni er till att den gamla kylen och den nya frysen inte längre kommer att matcha varandra? 5.4.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt De förstörda hjortronen och kräftorna är totalskadade och ska som huvudregel värderas till dagsvärdet i enlighet med 6:2 första stycket första meningen FAL. Det återanskaffningspris som ska läggas till grund för dagsvärdesberäkning är det lägsta priset för att återanskaffa ny egendom av samma slag, med vilket menas egendom som är av likartad beskaffenhet och som kan användas för likartat ändamål. Vidare ska omkostnader som transport av egendo-men till försäkringshavaren räknas in i återanskaffningskostnaden. Under förutsättning att det lägsta möjliga återanskaffningspriset för frysta svenska hjortron och kräftor är vad det kostar att återköpa sådana produkter i en livsmedelsbutik, torde det inte finnas några hinder i den dispositiva rätten för att lägga nypriset i livsmedelsbutik till grund för värderingen. Ålders- och bruksavdrag torde inte aktualiseras i fall som detta, eventuellt skulle man kunna motivera visst värdeminskningsavdrag hänförligt till annan omständighet på grund av att de förstörda varorna var egenfiskade och egenplockade och därmed inte genomgått sådana kontroller som krävs för att maten ska få säljas som livsmedel i den allmänna handeln. Om lukten i frysen inte går att åtgärda anser jag att frysen ska betraktas som totalskadad och värderas till dagsvärdet i enlighet med huvudregeln i 6:2 första stycket första meningen FAL. Utgångspunkten för dagsvärdesberäkningen är nypriset för en likvärdig frys. Från nypriset ska kontinuerligt avdrag göras för ålder och bruk, vars storlek beror på frysens uppnådda ålder och förväntande livslängd. Inget i frågan tyder på att det torde bli aktuellt med ytterligare avdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet. Vad gäller försäk-ringshavarens invändning om att en ny frys inte skulle matcha den befintliga kylen, skulle enligt en sträng tolkning av presumtionen 6:1 andra stycket FAL inte beaktas, utan ersätt-ning utgår bara för att själva värdet av egendomen (frysen) har minskat eller gått förlorat. Det finns sådan egendom som är nära förknippad med annan egendom och som kan förlora sitt värde helt eller delvis även om den inte skadats. I detta fall anser jag att den kosmetiska

  62  

bristen torde kunna bli föremål för ersättning om bristen är av objektiv karaktär, vilket för-utsätter att en utomstående person hade tillmätt felet betydelse. Min uppfattning är att det egentligen inte finns något stöd i den dispositiva rätten för att ersätta en reparatörs utlåtande och hembesök, eftersom det är försäkringshavaren som bär bevisbördan för såväl att ett försäkringsfall inträffat som skadans storlek. Vidare stöd för den uppfattningen finner man i 6:1 andra stycket FAL där det framgår att ersättning bara utgår för att själva värdet av egendom minskat eller gått förlorat, vilket innebär att följd-kostnader till den direkta skadan som regel inte ersätts. I frågan framgår det dock att försäk-ringsbolaget bad C kontakta en reparatör varför det torde kunna anses oskäligt att försäk-ringen inte skulle täcka denna kostnad i praktiken varför en domstol troligen skulle anse att försäkringshavaren var berättigad till ersättning för denna kostnad. 5.4.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa Förstörd mat hör till egendomskategori 3 och värderas till vad det i den allmänna handeln kostar att köpa ny likvärdig mat och om återköp inte sker inom föreskriven tid utgår ersätt-ning med ett belopp motsvarande 65 % av nypriset. Enligt Jenny tillämpar skadereglerna i praktiken en schablonersättning på 4000 kr för förstörd mat i fall som detta. Tidigare har man på Trygg-Hansa ansett att sådana föremål som försäkringshavaren plockat, fiskat eller skjutit själv har ett lägre värde än vad motsvarande produkter som säljs i livsmedelsbutik har, till följd av att de inte genomgått de kontroller som krävts för att få säljas som livsme-del. Idag ersätter dock Trygg-Hansa försäkringshavare med vad det kostar att köpa motsva-rande produkter i livsmedelsbutik, men försäkringshavaren får då en kontant ersättning med ett belopp motsvarande 65 % av nypriset och är berättigad till resterande 35 % först när återköpskvitton redovisats. Att man numera ersätter butikspriserna ligger enligt Jenny i linje med artikel 14 i förordningen (EG) nr 178/2002. Den skadade frysen är enligt Jenny att anse som totalskadad eftersom lukten inte går att åtgärda. För beräkning av värdet och ersättningen är utgångspunkten nypriset fön en likvär-dig frys vilket enligt frågan är 8000 kr. Vidare ersätter Trygg-Hansa reparatörens utlåtande om 1500 kr, vilket beror på att bolaget kräver att försäkringshavare vid sådana här skador skickar in en reparatörsrapport. Från den totala kostnaden om 9500 kr skulle Trygg-Hansa göra avdrag för aktuell värdeminskning i enlighet med vad som följer av avskrivningstabel-len för byggnadsdelar i villkoret. I det aktuella fallet hade försäkringshavaren fått en kontant ersättning motsvarande 60 % av 9500 kr. Den omständigheten att en ny frys inte skulle mat-cha det gamla kylskåpet är inte något som Jenny hade tagit hänsyn till utan försäkringen täcker bara den direkta ekonomiska förlusten, i detta fall den skadade frysen.192 5.4.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar i Stockholm På Länsförsäkringar ersätter man som regel förstört livsmedel i enlighet med en schablon på 4000-5000 kr. Skulle försäkringshavaren påstå att värdet på den förstörda maten var högre än vad som följer av schablonen, är det upp till försäkringshavaren att styrka ett högre värde

                                                                                                               192 För fullständigt svar på fråga 3 se den vidimerade sammanställningen av Jenny Ramsells svar i bilaga 1.

  63  

genom exempelvis inköpsunderlag eller foton av den förstörda maten. Kött, fisk, bär och svamp som försäkringshavaren har skjutit, fiskat eller plockat själv har inte ett lika högt värde som motsvarande produkter i en livsmedelsbutik, vilket beror på att de inte genomgått sådana kontroller som krävs för att de ska få säljas som livsmedel. Enligt Mattias vore det av den anledningen motiverat att betala ut en lägre ersättning än vad man i praktiken gör. För enkelhetens skull och av affärsmässiga skäl skulle Mattias nämligen valt att ersätta för-säkringshavaren med ett belopp motsvarande vad svenska frysta hjortron och kräftor kostar att köpa i en matbutik. Den trasiga frysen hade Mattias värderat och ersatt i enlighet med vad som följer för värde-ringsgrupp 3 i villkoret, som hänvisar till ersättningsreglerna för skada på byggnad. Under förutsättning att den skadade frysen inte går att sanera från lukten hade den ansetts vara to-talskadad. Till grund för värderingen och ersättningen hade man lagt nypriset för en likvär-dig frys från vilket man sedan hade gjort avdrag i enlighet med avskrivningstabellen i vill-koret. Ersättningen hade utgått med 60 % av nypriset, vidare hade kostnaden för reparatö-rens utlåtande och hembesök ersatts i sin helhet. Mattias hade inte tagit någon hänsyn till att en ny frys inte skulle matcha den gamla kylen, sådan skada som endast består i skönhetsfel och som inte påverkar hushållsmaskinens funktion ersätts inte av Länsförsäkringar, vilket framgår av E.2.7 i villkoret. Vidare ansåg Mattias att en sådan invändning av försäkringsha-varen inte har med den ekonomiska förlusten att göra.193 5.4.4 Lösning av Hans Ridderström på If Förstört livsmedel ska värderas till marknadsvärdet. Enligt Hans är inte livsmedel i butik de närmst likvärdiga produkterna till sådana matprodukter som man själv plockat och fiskat. I fall som detta får man istället titta på vad det kostar att köpa hjortron hos exempelvis en torghandlare, kräftor hos en fiskare eller likande, vilket som regel är billigare än att köpa motsvarande varor i livsmedelsbutiker. Hushållsmaskiner tillhör egendomskategori 1 i If:s villkor och tillhörande avskrivningsta-bell. Under förutsättning att lukten inte går att åtgärda är frysen att klassificera som total-skadad, varför en reparation inte blir aktuell. Enligt avskrivningstabellen utgår ersättning med 60 % av nypriset för en hushållsmaskin som är fem till sex år gammal och åldern räk-nas från den 1/1 2008, vilket är den enda åldersangivelsen som försäkringsbolaget har att utgå ifrån i detta fall. Utöver ett belopp motsvarande 60 % av nypriset för likvärdig frys hade försäkringshavaren fått ersättning för reparatörens utlåtande och hembesök och från den totala ersättningen hade sedan självrisken dragits av. Hans hade inte lagt någon vikt vid att en ny frys inte skulle matcha försäkringshavarens gamla kylskåp, ersättning utgår bara för det skadade föremålet och den direkta ekonomiska förlusten.194 5.4.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam Livsmedel som förstörts värderas till marknadsvärdet i enlighet med Folksams villkor. Sofia förklarade att man i den praktiska skaderegleringen vanligtvis tillämpar en schablonersätt-                                                                                                                193 För fullständigt svar på fråga 3 se den vidimerade sammanställningen av Mattias Angbergs svar i bilaga 2. 194 För fullständigt svar på fråga 3 se den vidimerade sammanställningen av Hans Ridderströms svar i bilaga 3.

  64  

ning på omkring 2500 kr för förstört livsmedel i frys. Om försäkringshavaren anser att vär-det på den förstörda maten överstiger schablonen är det upp till denne att inkomma med underlag som styrker ett högre värde. Folksam ersätter inte försäkringshavaren med vad det kostar att återköpa motsvarande matprodukter i livsmedelsbutik när den förstörda maten är egenplockad, egenfiskad eller egenskjuten. Sådana föremål har ett lägre marknadsvärde till följd av att de inte genomgått de kontroller som krävs för att få säljas som livsmedel. Aktu-ellt återköpspris torde istället vara vad exempelvis en uppköpare av obesiktigat kött får be-tala. Vidare är det fryspriser som ska ligga till grund för värderingen. Folksam ersätter det billigaste alternativet av att reparera eller återanskaffa en ny likvärdig hushållsmaskin. Från den billigaste kostnaden görs sedan avdrag för värdeminskning med 10 % per påbörjat år räknat från den dagen då hushållsmaskinen första gången togs i bruk, för de två första åren görs inget avdrag och kallas därför friår. Detta framgår av värderings- och ersättningsreglerna för egendomsslag 4 i Folksams villkor. I detta fall hade reparation inte blivit aktuellt eftersom stanken inte gick att sanera. Försäkringshavaren hade i detta fall fått en ersättning med ett belopp motsvarande 60 % av nypriset 8000 kr plus kostnaden för reparatörens utlåtande om 1500 kr minskat med gällande självrisk. Vad gäller den omstän-digheten att en ny frys inte matchar försäkringshavarens kylskåp är som huvudregel inte något Sofia skulle beaktat, eftersom ersättningen endast avser det skadade objektet. Av af-färsmässiga skäl ansåg Sofia att om den kosmetiska olikheten hade varit avsevärd torde man istället för att titta på vad en närmst likvärdig frys som den skadade kostar, istället lagt nyp-riset för en frys som var så lik den befintliga kylen som möjligt till grund för värderingen. Enligt Sofia måste man i ett sådant här fall se till sina egna preferensramar och fråga sig själv om man hade accepterat olikheten i utseendet mellan frysen och kylen.195 5.4.6 Jämförelse De fyra försäkringsbolagen föreskriver att förstörd mat ska värderas till marknadsvärdet eller vad det kostar att köpa ny mat i den allmänna handeln. Med marknadsvärdet menas vad det kostar att i den allmänna handeln köpa begagnat likvärdigt föremål, vilket är en olämplig värderingsmetod när det gället mat. Den dispositiva rätten föreskriver en dagsvär-desberäkning, som även den är opraktisk i detta sammanhang, då det inte är motiverat att göra exempelvis värdeminskningsavdrag hänförligt till ålder och bruk på samma sätt för mat som för annan egendom. Vad gäller de förstörda hjortronen och kräftorna är svårigheten att avgöra vad som ska avses med den allmänna handeln samt vilket nypris som ska läggas till grund för värdering. Vidare är det oklart vilka varor som är att anse som likvärdiga dessa egenplockade bär och egenfångade kräftor. Skadefallet bygger på en rad avgöranden från ARN som handlar om vilket återanskaff-ningspris som ska läggas till grund för värdering och ersättning av sådan mat som försäk-ringshavaren plockat, fiskat eller skjutit själv. I ett avgörande av ARN hade försäkringsgiva-ren värderat och ersatt förstört egenjagat älgkött med vad en uppköpare av obesiktigat kött från egen jakt betalar. Försäkringshavaren ansåg att den förstörda maten hade ett högre

                                                                                                               195 För fullständigt svar på fråga 3 se den vidimerade sammanställningen av Sofia Malmströms svar i bilaga 4.

  65  

värde än vad bolaget ersatt, vilket denne inte lyckats styrka, varför ARN fann bolagets re-glering korrekt.196 I ett likande avgörande fann ARN att egenskjutet kött, egenplockad svamp och egenfiskad fisk inte har ett marknadsvärde som är jämförbart med de priser va-rorna betingar i handeln, eftersom de inte genomgått sådana kontroller som erfordras för att de ska få säljas som livsmedel.197 I ett tredje avgörande hade ARN att ta ställning till om egenjagat viltkött skulle värderas till det belopp som en vilthandlare betalar i inköp eller vad det kostar att köpa köttet i en livsmedelsaffär. Enligt försäkringsbolagets villkor skulle köt-tet värderas till marknadsvärdet, vilket bolaget fann vara det värde köttet har på en marknad för handel med egenjagat kött. Bolaget ansåg att värdet motsvarade vad en uppköpare av obesiktigat kött från egen jakt betalar. ARN kom i sitt avgörande fram till att försäkringsha-varen i det aktuella fallet var berättigad till en ersättning som motsvarade vad det kostade att återköpa köttet i livsmedelsbutik.198 I den praktiska skaderegleringen råder det på samma sätt som ARN:s praxis ger uttryck för, delade meningar om vilket återanskaffningspris som ska läggas till grund för ersättningen och rättsläget torde alltjämt vara oklart. Vad gäller den skadade frysen ansåg alla personer jag intervjuat att en lukt som inte går att sanera medför att en hushållsmaskin får anses vara totalskadad, vilket även jag kom fram till med ett resonemang utifrån den dispositiva rätten. Hushållsmaskiner värderas och ersätts enligt Trygg-Hansas, Länsförsäkringars och Folksams villkor i enlighet med vad som gäller för byggnadsdelar. De fyra försäkringsvillkoren föreskriver alla lika stor avskrivning för hushållsmaskiner, det vill säga under de två första åren görs ingen avskrivning och därefter skrivs hushållsmaskiner av med 10 % per påbörjat år. Trygg-Hansa, Länsförsäkringar och Folksam räknar en hushållsmaskins ålder från den dag då föremålet togs i bruk vilket skiljer sig från övrig egendom då åldern räknas från den dag då egendomen inköptes. Vidare aktua-liseras avskrivning enligt de tre bolagens tabeller för skada på byggnadsdel både när repa-ration är för handen som när nypriset ska läggas till grund för ersättningen. Av If:s villkor framgår det inte om hushållsmaskinens ålder ska räknas från första bruksdagen eller inköps-dagen och vidare anger If avskrivning för hushållsmaskiner i samma tabell som annan lös egendom. Enligt Hans på If infaller första bruksdagen och inköpsdagen samtidigt varför detta inte skapar problem i praktiken. Av allt att döma torde If inte göra avskrivning på re-parationskostnaden för hushållsmaskiner när det är den kostnaden som If väljer att ersätta, vilket utgör en skillnad jämfört med vad som gäller enligt de tre andra försäkringsbolagens villkor. I enlighet med den dispositiva rätten värderas och ersätts hushållsmaskinen med dagsvärdet, varvid en kontinuerlig avskrivning för ålder och bruk görs från den dagen egendomen var ny, vilket torde vara dagen för inköpet. Värdeminskningsavdragen enligt dispositiv rätt är heller inte begränsat till visst maximalt avdrag utan blir utförsäkrad efter viss tid. Såväl Trygg-Hansa som Folksam förskriver att för sådana hushållsmaskiner som var funktions-dugliga före skadans inträffande är det maximala värdeminskningsavdraget enligt tabellerna 80 %. I Länsförsäkringars och If:s villkor finns ingen sådan begränsning, utan hushållsma-

                                                                                                               196 ARN Dnr 2004-3440. 197 ARN Dnr 2010-2609. 198 ARN Dnr 2008-7054.

  66  

skiner anses uttjänade och utförsäkrade efter viss tid på samma sätt som följer av den konti-nuerliga avskrivningen enligt dispositiv rätt. Vidare föreskriver de fyra försäkringsbolagen två friår för hushållsmaskiner, vilket medför generösare värdering och ersättning än vad som följer av dispositiva rätten. Reparatörens utlåtande och hembesök är enligt min tolkning av den dispositiva rätten inte en kostnad som försäkringshavaren är berättigad försäkringsersättning för. Den information som ett sådant utlåtande gav i detta fall är skadans värde och ålder, vilket är något som för-säkringshavaren bär bevisbördan för. Det framgår uttryckligen av försäkringsbolagens vill-kor att sådana omständigheter ska styrkas av försäkringshavaren. Min uppfattning är att försäkringsvillkoren föreskriver ett betydligt strängare beviskrav än vad som faktiskt tilläm-pas i den praktiska skaderegleringen. De fyra personerna som jag har intervjuat var alla eniga om att reparatörens utlåtande och hembesök skulle ersättas men de förespråkade skilda beräkningsmetoder. Mattias på Länsförsäkringar skulle ersätta utlåtandet fullt ut och den ersättningen skulle inte påverkas varken av värdeminskningsavdrag eller självriskav-drag. Hans på If och Sofia på Folksam menade att värdeminskningsavdraget enbart görs från nypriset men att självrisken dras från föremålets värde efter avdrag summerat med kostnaden för reparatörens utlåtande. Avslutningsvis ansåg Jenny på Trygg-Hansa att vär-deminskningsavdraget enligt tabellen dras från den totala summan av föremålets nypris och reparatörens utlåtande, därefter görs avdrag för gällande självrisk. Storleken på den ersätt-ning som försäkringshavaren slutligen får utbetald till sig blir beroende av på vilket sätt er-sättningsberäkningen gjorts, exempelvis hade Mattias beräkning resultera i den högsta er-sättningen medan Jennys i den lägsta. 5.5 Skadefall 4 E har tappat sin 5 månader gamla iphone 5 16GB i en isvak. Samma dag som skadan inträffade köpte E en ny telefon, en iphone 5 32GB för 7500 kr. Därefter anmälde han förlusten till sitt försäk-ringsbolag. Hur värderas och ersätts skadan? Om bolaget egentligen skulle ha valt att ersätta E med en rekvisition, skulle ni då göra något avdrag på ersättningen för den rabatt som bolaget skulle kunnat erhålla om återköp istället skett i en av bolaget anvisad butik? 5.5.1 Värdering i enlighet med dispositiv rätt Den förlorade telefonen skulle i enlighet med huvudregeln i 6:2 första stycket första me-ningen FAL värderas till dagsvärdet. I detta fall hade nypriset för en likadan telefon som den förlorade lagts till grund för dagsvärdesberäkningen. Om det finns identisk egendom som den skadade/förlorade egendomen att köpa ny på den allmänna marknaden är det nyp-riset för sådan telefon som ska beaktas vid dagsvärdesberäkningen. I återanskaffningskost-naden ingår förutom nypriset för en ny iphone 5 16GB även omkostnader som transport av produkten till försäkringshavarens hemvist. Det är den lägsta återanskaffningskostnaden som är utgångspunkten, men det torde inte vara rimligt att lägga det lägsta priset till grund

  67  

för värderingen om det skulle innebära att försäkringshavaren fick vänta orimligt länge på leverans. I detta fall hade man fått ta ställning till om 7500 kr var det lägsta möjliga nypriset och om så var fallet hade det nypriset lagts till grund för dagsvärdesberäkningen. Från åter-anskaffningskostnaden görs ett procentuellt kontinuerligt värdeminskningsavdrag för ålder och bruk vars storlek beror på telefonens uppnådda ålder och vilken förväntad livslängd en iphone 5 16GB kan anses ha. 5.5.2 Lösning av Jenny Ramsell på Trygg-Hansa I enlighet med Trygg-Hansas villkor och tillhörande avskrivningstabell stadgas för egen-domsgrupp 2 att en fem månader gammal mobiltelefon värderas och ersätts med vad det kostar i den allmänna handeln att köpa ny likvärdig egendom, dock högst med vad sådan egendom kostar hos en av Trygg-Hansa anvisad leverantör. Om återanskaffning inte sker inom sex månader från det att skadan reglerades, utgår en kontant ersättning med ett belopp motsvarande 70 % av nyvärdet. Jenny förklarade att Trygg-Hansa inte längre använder sig av rekvisitioner när det gäller elektronik utan har tillgång till ett datasystem som dels anger vilken produkt som är närmst likvärdig den totalskadade/förlorade egendomen samt vad en sådan ny produkt med försäkringsbolagets rabatt kostar att återanskaffa hos en av Trygg-Hansa anvisad leverantör. En försäkringshavare som är berättigad till en ersättning motsva-rande nypriset erbjuds möjlighet att köpa aktuell produkt för det rabatterade priset hos anvi-sad leverantör. I detta fall hade Jenny betalat ut en kontant ersättning motsvarande vad en iphone 5 16GB kostar att köpa hos en av Trygg-Hansa anvisad leverantör. Trygg-Hansa hade inte betalt för uppgraderingen till en 32GB. Hade det varit så att försäkringshavarens kundbild av någon anledning motiverade en strängare reglering skulle Jenny hävda att åter-köpet av en iphone 5 32GB inte är att anse som ett återköp av en likvärdig produkt som den försäkringshavaren förlorat och därför bara betala ut 70 % av nypriset för en iphone 5 16GB hos en av Trygg-Hansa anvisad leverantör. Jenny anser att om likadan produkt som den förlorade går att köpa ny är det sådan som är närmst likvärdig den förlorade.199 5.5.3 Lösning av Mattias Angberg på Länsförsäkringar i Stockholm I enlighet med värderingsgrupp 4 i Länsförsäkringars villkor och den tillhörande avskriv-ningstabellen ersätter försäkringsbolaget mobiltelefoner som på skadedagen är 0-1 år gamla med ett belopp motsvarande 75 % av nypriset för likvärdig telefon. Mattias hade i ett sådant här fall ersatt försäkringshavaren med en kontant ersättning motsvarande 75 % av snittpriset på marknaden för en ny iphone 5 16GB. Uppgraderingen till en 32GB hade inte ersatts. Ut-gångspunkten vid bedömningen av vilken produkt som är likvärdig den skadade/förlorade är i första hand likadan egendom, finns inte likadan produkt att köpa ny får man istället titta på uppföljaren till den skadade/förlorade produkten i fall som detta. Sedan årsskiftet 2011/2012 har Länsförsäkringar slutat att använda sig av rekvisitioner och sådan ersättningsform där försäkringshavaren först får en kontant ersättning med ett belopp motsvarande 70 % av nyp-riset och en rätt till ytterligare ersättning upp till nypriset när återköpskvitton redovisas. Numera ersätter Länsförsäkringar all egendom kontant och betalar ut hela den ersättning som försäkringshavaren är berättigad till direkt. När Länsförsäkringar använde sig av rekvi-

                                                                                                               199 För fullständigt svar på fråga 4 se den vidimerade sammanställningen av Jenny Ramsells svar i bilaga 1.

  68  

sitioner gjorde inte Mattias avdrag för sådana rabatter som bolaget skulle kunnat erhålla om rekvisition istället hade använts i sådana fall när försäkringshavaren önskade få kontanter-sättning.200 5.5.4 Lösning av Hans Ridderström på If Den fem månader gamla mobiltelefonen hade Hans värderat och ersatt med vad det kostar att i den allmänna handeln köpa en ny motsvarande telefon, en sådan värdering och ersätt-ning följer av villkoret och tillhörande avskrivningstabell för egendomskategori 1. Ersätt-ning utgår för den förlorade telefonen, vilket medför att det nypris som läggs till grund för ersättningsberäkningen är snittpriset på marknaden för en ny iphone 5 16GB. Uppgrade-ringen till en 32GB hade inte bekostats av If. När man avgör snittpriset på marknaden måste man enligt Hans beakta försäkringshavarens möjligheter att återanskaffa egendomen. Ex-empelvis kan man inte begära att en försäkringshavare ska åka flera mil för att återanskaffa aktuell egendom till ett något lägre pris än vad en motsvarande produkt kostar att köpa i försäkringshavarens närområde. Hans förklarade att den interna utvecklingen på If går mot att ersätta de flesta skador kon-tant, trots denna utveckling förbehåller sig If alltjämt rätten att avgöra var återköp ska ske samt att If inte betalar ut en högre ersättning än vad kostnaden för If hade blivit om återköp hade skett på det ställe som If anvisat. I enlighet med villkoret har If förbehållit sig rätten att göra avdrag för eventuella rabatter som de skulle kunnat erhålla om återköp skett på ett av If anvisat ställe. I detta fall hade inte något rabattavdrag aktualiserats eftersom att If för närva-rande inte har avtalade rabatter med någon elektronikåterförsäljare.201 5.5.5 Lösning av Sofia Malmström på Folksam Folksam värderar och ersätter mobiltelefoner som är under ett år gamla med 100 % av nyp-riset vid skadetillfället, under förutsättning att telefonen före skadan var funktionsduglig och att återköp sker inom sex månader; detta följer av villkoret och tillhörande avskrivningsta-bell för egendomsslag 1. Försäkringshavarens kundbild hade medfört att Sofia valt att re-glera skadan på olika sätt. Antingen hade Sofia betalt ut en kontant ersättning med ett be-lopp motsvarande 100 % nypriset för en iphone 5 16GB hos Siba. Ett annat alternativ hade varit att endast ersätta 70 % av nypriset med motiveringen att uppgraderingen till en 32GB inte är att anse som ett återköp av en likvärdig telefon som den försäkringshavaren förlorat. Ett tredje alternativ hade varit att skicka en rekvisition till försäkringshavaren som berätti-gade till inköp av en iphone 5 16GB hos Siba, detta trots att försäkringshavaren redan åter-köpt en ny telefon. Vilket alternativ som hade aktualiserats beror enligt Sofia på flera olika faktorer, varvid man måste beakta bland annat affärsmässiga skäl och försäkringshavarens skadehistorik. Sofia förklarade vidare att hon föredrar att ersätta försäkringshavare med en kontantersättning motsvarande 70 % av nypriset och erbjuda denne att inkomma med åter-köpskvitto för att få ut resterande ersättning upp till det faktiska nypriset. Enligt Sofia är det en ersättningsmetod som bolaget tjänar på eftersom få försäkringshavare inkommer med återköpskvitton och nöjer sig med en 70 % ersättning. Därutöver finns Folksams avtalspart                                                                                                                200 För fullständigt svar på fråga 4 se den vidimerade sammanställningen av Jenny Ramsells svar i bilaga 2. 201 För fullständigt svar på fråga 4 se den vidimerade sammanställningen av Hans Ridderströms svar i bilaga 3.

  69  

Siba inte i hela landet och det kan av praktiska skäl vara olämpligt att av den anledningen använda rekvisitioner. Vad gäller sådan rabatt som Folksam erhåller när rekvisition används är inte något som Sofia skulle göra avdrag för vid en kontantersättning.202 5.5.6 Jämförelse I den dispositiva rätten finner man inga regler om i vilken form eller på vilket sätt som för-säkringsersättning för skadad eller förlorad egendom ska utgå, vilket däremot regleras i de fyra försäkringsvillkoren. Mobiltelefoner är sådan egendom som alla fyra försäkringsbola-gen föreskriver viss procentuell avskrivning för i tabellform. Till grund för värderingen läg-ger försäkringsgivarna nypriset för likvärdig telefon och ersättning utgår med så många pro-cent av nypriset som framgår av tabellerna, vilket beror på den skadade/förlorade telefonens uppnådda ålder på skadedagen. De fyra personer jag intervjuat inklusive mig själv var över-ens om att när det finns likadan egendom som den totalskadade/förlorade egendomen att köpa ny i den allmänna handeln är det nypriset för sådan egendom ska läggas till grund för värderingen och ersättningsberäkningen. I Trygg-Hansas, If:s och Folksams villkor ersätts en fem månader gammal mobiltelefon med vad det kostar att köpa ny likvärdig telefon i den allmänna handeln. Föremålet värderas till sitt nyvärde med vilket menas att avdrag för ålder, slitage och omodernitet inte görs. Trygg-Hansas föreskriver att avdrag kan komma att göras för nedsatt användbarhet och an-nan omständighet även i de fall när nyvärdet ersätts. Av Folksams och If:s villkor framgår det inte att värdeminskningsavdrag på grund av nedsatt användbarhet och annan omständig-het kan komma att aktualiseras när skadan värderas till nyvärdet. Länsförsäkringar är den enda försäkringsgivaren som inte ersätter nyvärdet i fall som detta, utan avskrivning för ålder, slitage och omodernitet görs redan från den dagen då egendomen inköptes. Vidare framgår det inte heller av Länsförsäkringars villkor att avdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet kan aktualiseras när tabellens avskrivning tillämpas. Min tolkning av de lösningar som Mattias på Länsförsäkringar presenterat är att inga ytterligare avdrag görs när tabellens avskrivning tillämpas så länge det inte skulle leda till oskäliga resultat. Att ersätta nyvärdet finner man inget stöd för i den dispositiva rätten utan är en ersättningsmetod som vuxit fram inom försäkringsbranschen.203 De fyra försäkringsbolag stadgar alla i sina villkor att ersättningen begränsas till nypriset för likvärdig egendom som den totalskadade/förlorade hos en av bolagen anvisad leverantör. Vidare förbehåller sig försäkringsbolagen rätten att avgöra vilken ersättning som ska utgå och var återköp ska ske. I det aktuella skadefallet saknar dessa villkorsbestämmelser i prak-tiken relevans, eftersom det visat sig att alla försäkringsgivare utom Folksam i dagsläget saknar avtalade rabatter med leverantörer av elektronik och därmed inte har någon leveran-tör att anvisa till i fall som detta. Vidare framgick det under intervjuerna att man i den praktiska skaderegleringen i allt större utsträckning frångått användningen av rekvisitioner. Mattias på Länsförsäkringar och Hans                                                                                                                202 För fullständigt svar på fråga 4 se den vidimerade sammanställningen av Sofia Malmströms svar i bilaga 4. 203 Se vidare om nyvärdesförsäkring i avsnitt 6.1 nedan.

  70  

på If skulle i ett fall som detta ersätta skadan kontant med ett belopp motsvarande snittpriset på marknaden för en iphone 5 16 GB. Jenny på Trygg-Hansa hänvisade till bolagets dator-system och skulle ersätta skadan kontant i enlighet med det nypris som systemet angav. So-fia på Folksam skulle utgå ifrån vad en iphone 5 16GB hos Folksams avtalspart Siba kostar och ersatt försäkringshavaren kontant med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset samt gett försäkringshavaren möjlighet att inkomma med återköpskvitto för att få ut resterande ersättning upp till det verkliga nypriset. Avslutningsvis fick personerna jag intervjuade svara på frågan om de i den praktiska skade-regleringen gör avdrag för sådana rabatter som försäkringsbolaget skulle kunnat erhålla om rekvisition använts när man istället ersätter skador kontant. Vare sig Mattias på Länsförsäk-ringar eller Sofia på Folksam skulle gjort avdrag för sådana rabatter. Jenny på Trygg-Hansa menade att bolaget indirekt gör sådant avdrag, eftersom skadorna värderas och ersätts i en-lighet med deras datorsystem som anger priser inklusive bolagets avtalade rabatter. Hans på If hänvisade till försäkringsvillkoret där If förbehåller sig rätten att göra sådana avdrag. Slutligen kan nämnas att ARN i flera avgöranden ansett att försäkringsgivare som gjort tyd-liga förbehåll om rätten att välja inköpsställe och rätten att prestera in natura (rekvisition), har rätt att göra avdrag för sådan rabatt som de skulle kunnat erhålla när försäkringshavaren återköpt föremålet på annat håll än hos en av bolaget anvisad leverantör, detta under förut-sättning att den anvisade leverantören kan leverera ett föremåls som är likvärdigt det ska-dade eller förlorade föremålet.204

                                                                                                               204 ARN 85/R5400, ARN 91/R275, ARN 86/R399 och Tullberg s. 134 och 156 ff.

  71  

6. Slutsatser I detta avsnitt redogör jag för mina avslutande synpunkter för hur lös egendom värderas och ersätts i praktiken i enlighet med såväl dispositiv rätt som de fyra hem- och villaförsäk-ringsvillkoren. Vidare belyser jag sådana frågor av intresse som undersökningen gett upp-hov till, men som inte haft en naturlig plats i den tidigare framställningen. 6.1 Nyvärdesmetoden En avsevärd skillnad mellan de dispositiva värderingsreglerna i FAL och värderingsreglerna i försäkringsvillkoren är att dagsvärdesmetoden som är huvudregeln i 6:2 FAL används mer som en generalklausul i försäkringsvillkoren och i viss mån torde dagsvärdesberäkningen endast användas för att fastställa ett föremåls marknadsvärde.205 I de fyra ovan redovisade försäkringsvillkoren är de dominerande värderingsmetoderna att värdera skadade/förlorade föremål till dess nyvärde eller marknadsvärde. Nyvärdesmetoden är en värderingsmetod som vuxit fram och etablerat sig inom försäkringsbranschen och förespråkas inte av lagstif-taren. Traditionellt sett innebär nyvärdesmetoden att försäkringen under vissa premisser täcker kostnaden för att återanskaffa ny egendom istället för dem skadade utan att man gör värdeminskningsavdrag för ålder eller bruk.206 Nyvärdesförsäkringar började användas av försäkringsgivare i de nordiska länderna redan under mitten av 1950-talet och kom främst att tillämpas vid försäkring av lösöre, byggnader, maskiner. Anledningen till att nyvärdesmetoden växte fram berodde bland annat på att den objektiva dagsvärdesberäkningen som förespråkades av lagstiftaren ansågs vara för sträng och förfelade försäkringens syfte. Ersättning som utgick med ett belopp motsvarande ett föremåls dagsvärde möjliggjorde inte en faktisk återanskaffning om inte försäkringshavaren själv sköt till kapital. Dagsvärdesberäkningen kritiserades även på grund av att den bygger på ett föremåls förväntade livslängd som avgör hur stort det kontinuerliga ålders- och bruksavdraget blir. I vissa fall kan ett föremål i praktiken ha en längre livslängd än vad som följer av en objektivt beräknade livslängd. Ett fullt brukligt föremål kan efter det procentu-ella kontinuerliga ålders- och bruksavdraget komma att klassificeras som uttjänt och därmed inte berättiga till någon ersättning ur försäkringen. Detta är anledningen till att de flesta för-säkringsbolag begränsar åldersavdraget i avskrivningstabellerna till viss procentsats för såd-ana föremål som omedelbart före försäkringsskadan var funktionsdugliga.207 För att inte nyvärdesförsäkringen skulle anses vara alltför generös mot försäkringshavarna ställde försäkringsgivarna vanligen upp två begränsningar. För det första krävdes en verklig återanskaffning av föremålet inom viss föreskriven tid. Dessutom ersattes inte ett föremål enligt nyvärdesmetoden om det skadade eller förlorade föremålet hade minskat i värde allt-

                                                                                                               205 Under intervjuerna framgick det att både Mattias Angberg på Länsförsäkringar i Stockholm och Hans Rid-derström på If använder dagsvärdesberäkningen för att fastställa ett föremåls marknadsvärde. Att dagsvärdes-beräkningen ska användas för att fastställa ett föremåls marknadsvärde stadgas i If:s villkor avsnitt 5.1.14 s. 13 f. En sådan användning av dagsvärdesmetoden är främmande i den dispositiva rätten där marknadsvärdet och dagsvärdet utgör två vitt skilda värden. 206 Tullberg s. 141 ff. 207 Tullberg s. 141 ff och 246 ff.

  72  

för mycket. Vanligt var att ett föremåls dagsvärde omedelbart före skadan inte fick ha mins-kat med mer än 1/3 jämfört med nypriset för motsvarande föremål.208 När nyvärdesmetoden etablerades inom försäkringsbranschen kom den att kritiseras för att stå i strid med berikandeförbudet i GFAL och värderingsmetoden ansågs även skapa incita-ment för att försäkringshavare genom omoraliska åtgärder skulle försöka få ut större försäk-ringsersättningar än vad de egentligen var berättigade till. Detta i sin tur ansågs kunna bidra till risk för ett ökat antal försäkringsbedrägerier. Trots dessa orosmoment som riktades mot nyvärdesförsäkringarna ansågs de utgöra en praktiskt betydelsefull försäkringsform och berikandeförbudet fick istället ge vika. Som ovan redovisats har berikandeförbudet numera slopats i FAL. Även om nyvärdesförsäkringen idag är en vanligt förekommande försäk-ringsform torde den inte äga tillämplighet om den inte uttryckligen finns föreskriven i för-säkringsvillkoret.209 I tre av de fyra ovan redovisade hem- och villaförsäkringsvillkoren värderas och ersätts viss nyare egendom med nyvärdet under förutsättning att återanskaffning sker inom viss före-skriven tid och att det skadade/förlorade föremålets värde innan försäkringsskadan inte var mindre än 70 % av nypriset för motsvarande föremål.210 Huruvida värdeminskningsavdrag hänförligt till nedsatt användbarhet och annan omständighet kan komma att aktualiseras när nyvärdet ska ersättas enligt försäkringsvillkoren framgår inte på ett tydligt sätt av vare sig Trygg-Hansas, If:s eller Folksams villkorsskrivning. Den traditionella uppfattningen i dokt-rin är att en tillämpning av nyvärdesmetoden innebär att värdeminskningsavdrag för ålder och bruk inte aktualiseras men att avdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet alltjämt kan komma att göras från återanskaffningskostnaden.211 Min uppfattning av den praktiska skaderegleringen är att inga värdeminskningsavdrag görs när nyvärdet ersätts, utan ersättningen motsvarar nypriset fullt ut. Detta medför att den praktiska tillämpningen av nyvärdesmetoden är generösare än vad som följer av den traditionella innebörden av vär-deringsmetoden i doktrinen.212 6.2 Ändrat syfte med sakskadeförsäkringen? Syftet med en sakförsäkring har länge ansetts vara att återställa försäkringshavarens ekono-miska ställning gällande det skadade eller förlorade föremålet till den situation som förelåg före försäkringsskadans inträffade; en sådan beskrivning brukar även kallas att försäkringen

                                                                                                               208 Tullberg s.143. 209 Tullberg s. 141 ff och s. 249 f. 210 Såväl If:s som Folksams villkor hänvisar till att det värde som ska jämföras med nypriset är i första hand marknadsvärdet och om detta inte kan fastställas är det dagsvärdet. Trygg-Hansas villkor är otydliga och enligt Jenny Ramsell används såväl marknadsvärdet som dagsvärdet i praktiken för att avgöra med hur mycket vär-det gått ner jämfört med nypriset. 211 Hellner s. 228 f och s. 235 samt Tullberg s. 141. 212 Observera att av Trygg-Hansas villkor framgår det att för egendomsgrupp 1 kan värdeminskningsavdrag för nedsatt användbarhet och annan omständighet aktualiseras när nyvärdet ersättas i enlighet med avskriv-ningstabellen men däremot framgår detta inte av villkoret när nyvärdet ersätts i enlighet med reglerna för vär-deringsgrupp 5. Observera vidare att de av Folksams villkor framgår av tabellen C30 på s. 66 att tabellen inte ska tillämpas om det skulle leda till ett oskäligt resultat, i sådant fall ska den skadade/förlorade egendomen värderas i enlighet med C33 i villkoret till marknadsvärdet eller dagsvärdet.

  73  

täcker kapitalintresset i ett föremål. Huruvida denna beskrivning av sakskadeförsäkringens skyddsområde är obsolet kan diskuteras eftersom nyvärdesförsäkringar fått stor praktisk utbredning och att berikandeförbudet slopats.213 Även om nyvärdesförsäkringen i villkoren förses med restriktioner som krav på återköp inom viss föreskriven tid och att det skadade eller förlorade föremålet inte får ha förlorat alltför mycket i värde innan försäkringsskadan, torde utvecklingen gå mot att försäkringen i högre grad styrs av försäkringshavarens behov av sitt försäkringsskydd samt att subjektiva faktorer beaktas och påverkar värderingen i större omfattningen än tidigare. Nyvärdesmetoden medför att försäkringsersättningen kommer räcka till återanskaffning av ett nytt likvärdigt föremål som det skadade/förlorade. En sådan återanskaffning medför även att försäkringshavaren kan bruka föremålet under en längre period räknat från den tidpunkt då föremålet ursprungligen införskaffades, till skillnad från vad fallet hade varit om skadan inte inträffat. Detta medför att nyvärdesmetoden även kan sägas ersätta ett föremåls bruks-värde.214 Dagsvärdesersättningen ersätter inte ett föremåls bruksvärde och har inte som pri-märt syfte att möjliggöra återanskaffning utan att försäkringshavaren själv skjuter till kapi-tal. Trots att utvecklingen går mot att man i praktiken tillämpar andra värderingsmetoder än dagsvärdesmetoden är huvudregeln i 6:2 FAL alltjämt att värdera skadade/förlorade föremål till dess dagsvärde. Dagsvärdesmetoden kan sägas utgöra en standardmetod för att fastställa kapitalintresset. Om sakskadeförsäkringens syfte istället ska vara att försäkringshavaren ska kunna göra en återanskaffning eller reparera ett skadat föremål kan ersättningen inte baseras på dagsvärdet utan nyvärdet torde i sådant fall få större utbredning.215 6.3 Ersättningsform och försäkringsgivarnas förbehållna valrätt FAL reglerar inte i vilken form eller på vilket sätt försäkringsersättning ska utgå. Sådan reglering finner man däremot i försäkringsgivarnas hem- och villaförsäkringsvillkor. I de fyra ovan redovisade försäkringsvillkoren förbehåller sig alla fyra försäkringsgivarna rätten att avgöra vilken form av ersättning som ska utgå, det vill säga i form av reparation, kontan-tersättning eller återanskaffning av närmst motsvarande nytt eller begagnat föremål. Vidare förbehåller sig försäkringsbolagen rätten att avgöra var reparation eller återköp ska ske. Fördelen med en sådan förbehållen valrätt för försäkringsgivarna är att de kan förhandla till sig rabatter hos olika reparatörer och leverantörer och därigenom vidmakthålla en viss kon-troll över skadekostnaderna. Vidare medför den förbehållna valrätten att risken för oskäligt berikande kan förhindras i större omfattning. Att skadekostnaderna kan hållas nere får som följd att försäkringskollektivet gynnas genom att bolaget kan ta ut låga försäkringspre-mier.216 Den kritik som försäkringshavare riktat mot försäkringsbolagens förbehållna valrätt

                                                                                                               213 Tullberg s. 246 ff. 214 Tullberg s. 146 ff. 215 Tullberg s. 147f och s.246 ff. 216 Tullberg s. 134 och 156.

  74  

är att försäkringshavare inte ansett att likvärdigt föremål som de skadade/förlorade går att återköpa i den av försäkringsgivaren anvisade butiken, eller att den anvisade butiken inte har lika gott rykte som den butik där försäkringshavaren önskar återköpa egendomen. I en-lighet med den nämndpraxis som finns på området har försäkringsgivare ansetts ha rätt att välja såväl hur som var ett föremål ska återköpas, detta under förutsättning att den anvisade leverantören kan leverera likvärdigt föremål som det skadade/förlorade samt att bolaget gjort uttryckligt förbehåll om detta i villkoret.217 När en försäkringsgivare väljer att ersätta återanskaffning av ett föremål kan försäkringsgi-varen utfärda en rekvisition som berättigar försäkringshavaren till köp av ny eller begagnad likvärdig egendom som den skadade eller förlorade hos en av bolaget anvisad leverantör. En rekvisition är en värdehandling som försäkringshavaren lämnar till leverantören som betal-ning, leverantören fakturerar sedan försäkringsgivaren med ett belopp motsvararande före-målets nypris med avdrag för avtalad rabatt samt försäkringshavarens självrisk, varvid det vanliga är att försäkringshavaren erlägger självrisken direkt till leverantören. 1908 redogjorde Engströmer i sin avhandling för att den vanligaste ersättningsformen i praktiken var kontantersättning och att försäkringsgivare fortfarande förbehöll sig rätten att prestera in natura utgjorde en kvarleva från äldre tid.218 Tullberg däremot skrev 1994 i sin bok Försäkringsersättning vid skada på egendom att naturaprestationen inte enbart var en kvarleva från äldre tid, utan är en betydelsefull alternativ ersättningsmetod till kontanter-sättningen. Vidare ansåg Tullberg att utvecklingen har gått mot att försäkringsbolagen vill leda återanskaffning och reparationer till anvisade leverantörer eller reparatörer för att kunna erhålla rabatter. Denna utveckling förklarade Tullberg hade gått så långt att dess på-verkan blivit föremål för näringsfrihetsombudsmannens klander då den ansetts orsaka skad-lig konkurrensbegränsning.219 Min uppfattning är att vid ersättning för viss egendom an-vänds fortfarande rekvisitioner, som exempel är de vanligt förekommande vid ersättning för smycken. Efter att ha genomfört intervjuerna har det visat sig att vid skada på eller förlust av elektronik utgör kontantersättning den dominerande ersättningsformen. Endast Folksam visade sig ha avtal med en anvisad leverantör av elektronik och därmed ha möjlighet att använda rekvisitioner. Länsförsäkringar har frångått användningen av rekvisitioner, vilket ligger i linje med att bolaget som huvudregel inte använder nyvärdesmetoden. Hans Ridder-ström på If förklarade att utvecklingen inom bolaget går mot att ersätta allt fler skador kon-tant. Min samlade bedömning är att naturaprestation i viss mån fortfarande används, men inte på ett sådant utbrett sätt som Tullberg gav uttryck för i sin bok från 1994. Av allt att döma torde berikandeförbudets slopande i FAL, affärsmässiga skäl som goodwill och effek-tivitetsskäl vara anledningarna till att de flesta skador idag ersätts kontant. Att använda rek-visitioner innebär mer administrativt arbete för försäkringsgivarna och medför att skador inte kan avslutas i samma takt som om full ersättning utgår för skadan direkt.

                                                                                                               217 ARN 85/R5400, ARN 91/R275, ARN 86/R399, ARN Dnr 1998-0099 och Tullberg s. 156 ff. 218 Engströmer, Thore, Om försäkringsgivarens förpliktelse på grund av försäkringsavtalet, (Ak.avh Uppsala 1908) [cit. Engströmer] s. 35 f. 219 Tullberg s. 134 och 159.

  75  

6.4 Den praktiska skaderegleringen När den enskilda skaderegleraren ska värdera och ersätta en skada har denne villkorens vär-derings- och ersättningsregler att utgå ifrån, vilka ger viss vägledning om hur olika egen-domsslag ska värderas och ersättas. Villkoren ger inga exakta svar utan måste tolkas och tillämpas av varje skadereglerare efter omständigheter i det enskilda fallet. Min uppfattning är att det inte endast är subjektiva omständigheter hos försäkringshavaren som beaktas vid värderingen utan även subjektiva faktorer hänförliga till skaderegleraren. Den enskilde ska-dereglerarens ålder, kön, personliga erfarenheter och kunskaper påverkar värde- och ersätt-ningsberäkningen oavsett om det sker avsiktligen eller inte. Ett typfall när skadereglerarens egna preferensramar påverkar värderingen är vid sådana skador som består i kosmetiska brister. Tullberg refererar i sin bok Försäkringsersättning vid skada på egendom vad en skadereglerare sagt om kosmetiska brister och huruvida sådan bör ersättas eller inte; ”jag medger ersättning för ett åtgärdande om jag själv inte skulle stå ut med att ha det på detta viss”.220 Att subjektiva faktorer hänförligt till skaderegleraren påverkar värderingen är något som jag själv kan bekräfta utifrån min egen erfarenhet som skadereglerare. Vidare speglar de ovan redovisade intervjusvaren flera subjektiva faktorer hänförliga till skaderegleraren som påverkat värderingen. Eftersom såväl FAL:s som försäkringsvillkorens värderings- och ersättningsregler i dagsläget är generella och endast ger vissa ramar för hur egendom ska värderas och ersättas, är det enligt min uppfattning ofrånkomligt att den praktiska skadere-gleringen blir subjektiv och skönsmässig. Som ovan redovisats råder det delade meningar i den försäkringsrättsliga doktrinen om vilka subjektiva värdepåverkande faktorer som ska beaktas vid värdering och ersättning av skadad egendom, vilket visar på att rättsläget är oklart.221 I de fyra bolagens hem- och villaförsäkringsvillkor föreskrivs det uttryckligen att det är för-säkringsgivaren som har rätt att avgöra vilken ersättning som ska utgå och var eventuell reparation eller återanskaffning ska ske. Men den praktiska skaderegleringen är snarare en förhandling mellan skaderegleraren och försäkringshavaren som innebär att försäkringsha-varen får välja mellan olika alternativa ersättningar som skadereglerare erbjuder. Att skade-regleringen i praktiken är en förhandling mellan parterna är även det något som jag själv kan bekräfta utifrån mina egna arbetserfarenheter. Att så är fallet framkom även på ett tyd-ligt sätt under intervjuerna, de fyra personer som jag intervjuande förklarade alla att skade-reglering handlar om att komma överens med försäkringshavaren om en rimlig ersättning som är skälig ur båda parters perspektiv. Min uppfattning är att man generellt sätt är generö-sare mot försäkringshavare i praktiken än vad som följer av villkorsbestämmelserna, exem-pelvis vad gäller försäkringshavares bevisskyldighet. I den här uppsatsen har jag inte fokuserat på att utreda huruvida skaderegleringen inom ett och samma försäkringsbolag är enhetlig och konsekvent. Utredningen har visat att skadere-gleringen i mångt och mycket är subjektiv, vilket innebär att tolkningen och tillämpningen

                                                                                                               220 Tullberg s. 66. 221 Se ovan om detta i avsnitt 3.3.1.5.

  76  

av försäkringsbolagens värderings- och ersättningsregler omöjligen kan vara enhetlig och konsekvent inom ett och samma bolag, viss variation är ofrånkomligt.222 6.5 Vad är att anse som likvärdig/motsvarande egendom? Vid värdering av skadad eller förlorad egendom är utgångspunkten i såväl den dispositiva rätten som i försäkringsvillkoren att lägga likvärdig/motsvarande egendom som den skadade eller förlorade egendomen till grund för värdeberäkningen, detta oavsett vilken värderings-metod som äger tillämplighet. Att avgöra vad som är likvärdig eller motsvarande egendom till den skadade/förlorade kan vara problematiskt i vissa fall och den ledning som finns i den dispositiva rätten och försäkringsvillkoren är knapphändig. Vilket medför att bedömningen blir subjektiv och grundad på såväl skadereglerarens som försäkringshavarens preferensra-mar och kunskaper i det enskilda skadefallet. Enligt den dispositiva rätten och dagsvärdesmetoden i 6:2 FAL menas med återanskaff-ningspriset kostnaden för att köpa ny egendom av samma slag som den skadade/förlorade egendomen. Det torde inte krävas att den återanskaffade egendomen är identisk med den som ersättning utgår för, utan försäkringshavaren får acceptera viss variation. Att den åter-anskaffade egendomen ska vara av samma slag som den skadade innebära vidare att egen-domen ska vara av likartad beskaffenhet och att den kan användas för likartat ändamål som den skadade/förlorade egendomen. När det uppstår svårigheter att avgöra vilken egendom som ska anse likvärdig den skadade/förlorade egendom kan det bli aktuellt att låta domsto-len efter en skälighetsbedömning avgöra vad som är likvärdig egendom, vilket följer av 35:5 RB. I de fyra försäkringsvillkoren föreskrivs det att skadan ska värderas och ersättas med vad likvärdig/motsvarande ny eller begagnad egendom som den skadade/förlorade kostar att köpa i den allmänna handeln. Vad som menas med likvärdig/motsvarande egendom framgår inte av Trygg-Hansas, Länsförsäkringars eller If:s villkor utan torde vara något som skade-regleraren får ta ställning till i det enskilda skadefallet. Folksam däremot definierar i villko-ret att med likvärdig egendom avses likadan egendom som den skadade/förlorade eller så-dan egendom som till pris, kvalité och prestanda är så lik den skadade egendomen som möj-ligt. Frågan om hur pass identisk den återköpta egendomen måste vara med den skadade eller förlorade har endast i ett fåtal fall varit föremål för nämndavgörande. De tvister som prövats av ARN har mynnat ut i att nämnden råder parterna att värdera egendomen hos en auktori-serad opartisk värderingsman.223 De fyra försäkringsgivarna stadgar dessutom i villkoren att

                                                                                                               222 För den som är intresserad diskuteras denna aspekt ingående i Eva Björk och Anna Möllers examensarbete vid rättsvetenskapliga institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet 1992, med titeln ”Hem- och båtförsäkring, värdering av skador i praktiken”. Deras slutsats är att skadereglerare inom ett och samma bolag tolkar och tillämpar villkoren på skilda sätt varpå skaderegleringen varken är enhetlig eller konsekvent vilket innebär att skadebedömningarna blir subjektiva. Tullberg diskuterar detta arbetet på s.159 ff. 223 ARN Dnr 94-1578 och ARN Dnr 98-2643.

  77  

när tvist uppstår mellan försäkringsgivaren och försäkringshavaren om ett föremåls värde ska egendomen värderas av en auktorisera värderingsman från svenska handelskammaren. Min slutsats är att den härskande uppfattningen i såväl försäkringsrättslig doktrin, lagförar-betena som inom försäkringsbranschen är att som utgångspunkt lägga identisk egendom med den skadade/förlorade till grund för värderingen om sådan finns. Om likadana egen-dom inte finns att köpa ny eller begagnad på den allmänna marknaden måste skadereglera-ren ta ställning till vad som är närmst likvärdig egendom, varvid en subjektiv och sköns-mässig bedömning oundvikligen måste göras. 6.6 Värdeminskningsavdrag I 6:2 FAL är de fyra stadgade värdeminskningsgrunderna ålder och bruk samt nedsatt an-vändbarhet och annan omständighet. I de fyra försäkringsvillkoren används begreppen ål-der, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet för att beskriva de olika värdeminskningsgrunderna som kan komma att aktualiseras. Slitageavdraget i försäk-ringsvillkoren torde kunna jämställas med bruksavdraget i 6:2 FAL. Vidare har omodernitet utvecklats till att bli en egen värdeminskningsgrund i försäkringsvillkoren och hänförs inte till ålder och bruk eller nedsatt användbarhet vilket omodernitet gör i den dispositiva rätten. Anledningen till att försäkringsgivarna i sina villkor ser omodernitet som en egen värde-minskningsgrund skild från nedsatt användbarhet anser jag beror på att det är lättare för en försäkringshavare att förstå att avdrag görs för att föremålet blivit omodernt än för nedsatt användbarhet i sådana fall då föremålet var fullt brukligt när försäkringsskadan inträffade. Även om avdrag för ålder, slitage och omodernitet som regel har objektivt karaktär såväl i den dispositiva rätten som i försäkringsvillkoren är min uppfattning att man i större omfatt-ning tar hänsyn till subjektiva faktorer i den praktiska skaderegleringen än vad som före-språkas i enlighet med den dispositiva rätten. Exempelvis beaktas i praktiken sådana om-ständigheter som hur ett föremål faktiskt nyttjats, varpå omständigheter som i vilken miljö och omfattning föremålet använts i vägs in i värdering- och ersättningsberäkningen.224 Hur stora värdeminskningsavdrag som ska göras hänförligt till de olika värdeminsknings-grunderna i enskilda skadefall är i mångt och mycket upp till skaderegleraren att avgöra. Viss vägledning följer av avskrivningstabellerna i försäkringsvillkoren som stadgar rekom-menderade procentuell kontinuerliga avdrag hänförligt främst till olika föremåls uppnådda ålder på skadedagen. Avskrivningstabellerna föreskriver som sagt bara rekommenderade avskrivningar för ett begränsat urval av vanligt förekommande egendomsslag och är inte uttömmande, varför en avskrivning i enlighet med tabellerna i många fall kan vara olämp-liga att tillämpa. I den dispositiva rätten är den enda vägledningen gällande värdeminsk-ningsavdragens storlek att ett föremåls förväntade livslängd ska läggas till grund för den kontinuerliga åldersavskrivningen. I praktiken föreslår skaderegleraren en viss avskrivning som antingen accepteras eller kritiseras av försäkringshavaren, varvid en förhandling mellan parterna uppstår som vanligtvis mynnar ut i en värdering och ersättning som båda parter

                                                                                                               224 Tullberg s. 163 f.

  78  

anser godtagbar. En sådan förhandling kan medföra att resultatet saknar direkt förankring i försäkringsvillkorens värderings- och ersättningsbestämmelser. 6.7 Rättssäkerhet En rättsstat kännetecknas bland annat av att tillämpningen av rättsregler ska vara rättssäkra, vilket innebär att lika fall ska behandlas lika och att det ska finnas möjlighet att förutse re-sultatet av en rättsregels tillämpning. Jag anser att såväl försäkringsvillkorens som FAL:s värderingsregler kan kritiseras ur ett rättssäkerhetsperspektiv. 6.7.1 Värderings- och ersättningsreglerna i de fyra försäkringsvillkoren Som ovan redovisats kan man beskriva skaderegleringen som en förhandling mellan parter-na där skaderegleraren har att utgå ifrån sådana objektiva faktorer som riktlinjerna i villko-ret men även en rad subjektiva omständigheter hänförliga till såväl försäkringshavaren som skaderegleraren vägs in i värde- och ersättningsberäkningen. När tvist uppstår om hur en skada ska värderas och ersättas försätter sig skaderegleraren i en förhandlingsposition. Ska-deregleraren har möjlighet att förhandla utifrån rätten att avgöra om ett föremål ska repare-ras, återanskaffas nytt mot uppvisande av kvitto, återköpas mot rekvisition, om motsvarande begagnat föremål ska köpas eller om försäkringshavarens ska få en kontantersättning med ett belopp motsvarande det skadade/förlorade föremålets marknadsvärde, dagsvärde eller nyvärde. I en sådan förhandling är försäkringshavaren ofta i ett underläge, eftersom få för-säkringshavare har kunskap om försäkringsvillkorens faktiska innebörd och är inte vana att kräva ersättning från sitt försäkringsbolag. Vidare torde det vara vanligt att försäkringsha-vare ofta känner viss skuld till inträffad skada på grund av exempelvis slarv och därför inte vill driva sitt ersättningsanspråk alltför hårt. Huruvida den enskilde skaderegleraren tillgo-doser att försäkringshavaren verkligen får ersättning för vad denne är berättigad till torde i den praktiska skaderegleringen inte alltid bli uppfyllt. Försäkringshavare blir inte alltid upp-lyst om möjligheten att få ytterligare ersättning, vilket till viss del beror på den fast förank-rade presumtionen inom försäkringsbranschen att försäkringshavare alltid får för mycket ersättning och gör vinst på försäkringsskador. Visserligen är förhandlingsmodellen effektiv, eftersom många egendomsskador årligen regleras och endast ett fåtal fall överklagas av för-säkringshavare. Förhandlingsmodellen i kombination med generella och oklara villkorsbe-stämmelser medför att det i praktiken är de försäkringshavare som har goda förhandlings-förutsättningar som lyckas få ut höga försäkringsersättningar. Ett sådant förhållande står i strid med såväl förutsebarheten som med att lika fall ska behandlas lika, varför jag anser att rättssäkerheten inte är tillgodosedd i detta hänseende. 6.7.2 FAL:s värderingsregler När GFAL infördes var syftet dels att reglera de betydelsefulla försäkringsavtalens innebörd och rättsverkningar, lagen skulle dels få betydelse när försäkringsvillkoren saknade regle-ring om de i lagen reglerade förhållandena och vidare skulle lagen verka som förebild vid fastställandet av villkor. Lagen skulle vara så tydligt utformad att det inte skulle uppstå tvi-

  79  

velsmål om dess tillämpning.225 Huruvida GFAL och numera FAL uppfyller dessa syften vad gäller värdering av skadad lös egendom är enligt min uppfattning tveksamt. GFAL möt-tes av kraftig kritik vad gällde värderingsreglerna som ansågs svåra och komplicerade att förstå och tillämpa, reglerna ansågs bland annat vara dåligt förankrade med den då rådande försäkringsrättsliga praxisen. Vad gäller rättssäkerheten i FAL:s värderingsregler anser jag att det inte är förutsebart hur dessa skulle komma att tolkas och tillämpas i en domstolstvist. Dels anser jag att flera av begreppen som används i 6:2 FAL inte är klart definierade i vare sig förarbetena eller på annat håll. Därutöver råder det delade meningar i doktrin om vilka värdepåverkande subjek-tiva faktorer som ska beaktas och påverka värdeberäkningen. Hur stora värdeminskningsav-drag som ska göras i olika situationer framgår inte heller av FAL eller dess förarbeten. Vil-ket i praktiken medför att värdebedömningar blir subjektiva och skönsmässiga, även sådana skälighetsbedömningar med stöd av 35:5 RB påverkas onekligen av subjektiva faktorer hän-förliga till domstolen och parterna i tvisten. Min uppfattning är att värderingsreglerna i 6:2 FAL fått en olycklig utformning som är svår att tolka och tillämpa i praktiken. Av allt att döma torde lagstiftarens avsikt inte varit att införa några nyheter gällande värdering av skadad egendom i FAL jämfört med vad som tidigare gällt. Men vid en läsning av lagrummet får man intryck av motsatsen. För att förstå värderingsreglernas innebörd i FAL måste man beakta GFAL, dess förarbeten och sådan tidigare gällande oskriven rätt som återfinns i den försäkringsrättsliga doktrinen. Marcus Radetzki skrev 2007 uppsatsen ”Värdering av skada på egendom enligt försäkringsavtals-lagen” som syftade till att klargöra innebörden av värderingsreglerna i FAL och uppmärk-samma likheter och skillnader med tidigare gällande rätt. Radetzki kom till slutsatsen att rättsläget i stort är oförändrat trots 6:2 FAL:s nya utformning. De särregler som stadgas i paragrafen innebär endast att äldre oskriven rätt kodifierats. Detta framgår dock inte på ett tydligt sätt i förarbetena vilket Radetzki anser är olyckligt. Osäkerhet av 6:2 FAL:s innebörd medför bland annat att risken för ökade transaktionskostnader är ett faktum.226 Värderingsreglerna i 6:2 FAL är dispositiva vilket innebär att de inte är tvingande och att försäkringsgivarna kan utforma värderingsregler som avviker från de som FAL föreskriver, vilket försäkringsgivarna i stor utsträckning också gör. Detta innebär att FAL i praktiken sällan äger direkt tillämplighet, men många villkorsbestämmelser är utformade på ett sätt som helt eller delvis motsvarar värderingsreglerna i 6:2 FAL, varför FAL får stor betydelse vid tolkning av sådana försäkringsvillkor. Dessutom har FAL:s värderingsregler traditionellt sätt stor inverkan vid beräkning av skadestånd vid sakskada, då man tillämpar FAL:s värde-ringsregler analogt. När den dispositiva rätten som i detta fall är svår att tolka och tillämpa uppstår osäkerhet vad gäller dess innebörd, vilket medför att den dispositiva rätten inte på ett tillfredställande sätt kan är behjälplig vid exempelvis villkorstolkning. Detta anser jag är ett misslyckande från lagstiftarens sida som inte lyckats uppfylla de grundläggande syftena med lagen som ovan redovisats.                                                                                                                225 SOU 1925:21 s. 12. 226 Radetzki s. 440 f.

  80  

7. Källförteckning Offentligt tryck SOU 1925:21 Förslag till lag om försäkringsavtal m.m. SOU 1989:88 Skadeförsäkringslag. Slutbetänkande av försäkringsrättskommit-

tén. Prop. 1972:5 Förslag till skadeståndslag mm Prop. 1979/80:9 Om konsumentförsäkringslag mm Prop. 2003/04:150 Ny försäkringsavtalslag Författningar SFS (1915:218) Lag om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område SFS (1927:77) Lagen om försäkringsavtal SFS (1942:740) Rättegångsbalken SFS (1980:38) Konsumentförsäkringslagen SFS (1994:1512) Lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden SFS (2001:732) Skadeståndslagen SFS (2005:104) Försäkringsavtalslag SFS (2010:2043) Försäkringsrörelselagen Litteratur Bengtsson, Bertil, Försäkringsavtalsrätt, uppl. 2:1, Norstedts juridik AB, 2010 (cit. Bengts-son) Bernitz, Ulf, Standardavtalsrätt, uppl. 7, Norstedts Juridik AB, Stockholm 2005 (cit. Ber-nitz)

  81  

Björk, Eva och Möllers, Anna, examensarbete ”Hem- och båtförsäkring, värdering av ska-dor i praktiken”, vid rättsvetenskapliga institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs uni-versitet 1992 Ekelöf, Per Olof, Rättegång IV, uppl. 6, Norstedts juridik AB, Stockholm 2002 (cit. Ekelöf) Engströmer, Thore, Om försäkringsgivarens förpliktelse på grund av försäkringsavtalet, (Ak.avh Uppsala 1908) (cit. Engströmer) Falkman, Henric, Introduktion till försäkringsnäringsrätten, Elanders, Stockholm 2011 (cit. Falkman) Hager, Richard, Värderingsrätt – särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, GOTAB, Stockholm 1998 (cit. Hager) Hellner Jan, Försäkringsrätt, uppl. 2, Lund 1965 (cit. Hellner) Hult, Philips, Föreläsningar över försäkringsavtalslagen, Stockholm 1936 (cit. Hult) Hellner, Jan, Radetzki, Marcus, Skadeståndsrätt, uppl. 8:1, Nordstedts juridik AB, 2010 (cit. Hellner & Radetzki) Lyngsø, Preben, Forsikringsaftaleloven, uppl. 4, Gylling 1992 (cit. Lyngsø) Person, Ulf, Skada och värde, Lund 1953 (cit. Person) Ramberg, Jan och Ramberg, Christina, Allmän avtalsrätt, uppl. 7, Nordstedts juridik AB, Stockholm 2007 (cit. Jan och Christina Ramberg) Radetzki, Marcus, Värdering av skada på egendom enligt försäkringsavtalslagen, 2007-08 NR 2, juridisk tidskrift (cit. Radetzki) Radetzki, Marcus, Orsak och skada – om tolkning av ansvarsbärande orsaksvillkor i avtal om egendomsförsäkring, (ak.avh 1998) (cit. Radetzki - orsak och skada) Tullberg Mats, Försäkringsersättning vid skada på egendom, uppl. 1:1, CE Fritzes AB, Stockholm 1994 (cit. Tullberg) Van der Sluijs, Jessika, Soft law reglering av försäkringsrätten, 2010-11 NR 2, juridisk tid-skrift (cit. Van der Sluijs)

  82  

Övrigt EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrät-tande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (artikel 14) Försäkringsvillkor Trygg-Hansa, hem-, villahem- och fritidsbostadsförsäkring, försäkringsvillkor, 2012-04-01 (cit. Trygg-Hansas villkor) Länsförsäkringar, Villkor villahemförsäkring, gäller från 2013-01-01 (cit. Länsförsäkringars villkor) If, Villahem, försäkringsvillkor, 2012-05-01 (cit. If:s villkor) Folksam, Hem och villa, försäkringsvillkor, 2013-01-01 (cit. Folksams villkor) Intervjuer Telefonintervju med Jenny Ramsell på Trygg Hansa den 13/3-13 Intervju med Mattias Angberg på Länsförsäkringar Stockholm den 14/3-13 Intervju med Hans Ridderström på If den 15/3-13 Intervju med Sofia Malmström på Folksam den 12/3-13 Rättsfallsförteckning Högsta domstolen NJA 1928 s. 294 NJA 1971 s. 126 NJA 1984 s. 501 I-II NJA 1986 s. 3 NJA 1986 s. 358 NJA 1991 s. 269 NJA 1992 s. 113 NJA 1996 s. 68 NJA 2001 s. 65 I och II

  83  

NJA 2009 s. 408 Hovrättsfall RH 1997:104 RH 2010:33 Nämndpraxis Allmänna reklamationsnämnden (ARN) ARN 1985/R1351 ARN 1985/R4157 ARN 1985/R5400 ARN 1986/R399 ARN 1989/R6172 ARN 1991/R275 ARN Dnr 1994-1578 ARN Dnr 1998-0099 ARN Dnr 1998-2643 ARN Dnr 1999-3264 ARN Dnr 1999-6732 ARN Dnr 2001-4303 ARN Dnr 2002-8625 ARN Dnr 2004-3440 ARN Dnr 2008-7054 ARN Dnr 2010-2609 Skadeförsäkringens villkorsnämnd (SkVN) SkVN (RFS:1987:14) Bilagor Bilaga 1 Telefonintervju med Jenny Ramsell på Trygg Hansa den 13/3-13 Bilaga 2 Intervju med Mattias Angberg på Länsförsäkringar Stockholm den 14/3-13 Bilaga 3 Intervju med Hans Ridderström på If den 15/3-13 Bilaga 4 Intervju med Sofia Malmström på Folksam den 12/3-13

  84  

8. BILAGOR BILAGA 1 Intervju den 13/3-13 med Jenny Ramsell som är skadespecialist för hus och hem skador på Trygg-Hansa för-säkringsbolag. Tidigare har Jenny jobbat med reglering av ansvarsskador och sakskador i hem- och villaför-säkringen. Svar skadefall 1: En soffa värderas och ersätts på det sätt som föreskrivs för värderingsgrupp 5 i Trygg-Hansas. I ett sådant här fall när det är specialtillverkad och exklusiv soffa som skadats hade Jenny tagit hjälp av en auktoriserad värde-ringsman från svenska handelskammaren för att fastställa vilket marknadsvärde soffan hade innan skadan inträffade. Troligtvis har en soffa som är 8 år gammal och som har aktuella slitageskador inte ett så högt marknadsvärde att försäkringshavaren skulle vara berättigad till återköp. Förmodligen hade värdet på soffan i detta fall gått ned med mer än 30 % vilket enligt villkoret skulle berättiga försäkringshavaren till en kontant ersättning motsvarande soffans marknadsvärde, alltså vad det kostar att i den allmänna handeln köpa en be-gagnad likvärdig soffa. Marknadsvärdet är sedan det värde som ligger till grund för bedömningen om reparation är aktuell att genom-föra eller inte. Av villkoret framgår det att reparationskostnaden inte får överstiga det värde egendomen värde-rats till enligt tillämplig värderingsregel i villkoret. I detta fall hade inte reparation blivit aktuell om soffans marknadsvärde understeg reparationskostnaden om 25 000 kr. Beroende på hur pass tydligt det skulle synas om enbart de skadade delarna försågs med nytt tyg skulle man kunna tänka sig att ersätta ombeklädnaden för 10 000 kr och då även kompensera försäkringshavaren för den värdeminskning som soffan skulle ha efter reparationen till följd av tygets olika färgnyanser. Skillnaden mellan soffans marknadsvärde före skadan och efter omklädnad av de skadade delarna hade motsvarat kompensationen för värdeminskningen. Jenny tillägger att om det hade varit en soffgrupp där endast en av sofforna skadats och behövde kläs om i ett nytt tyg så hade man inte ersatt försäkringshavaren för den kosmetiska brist som uppstått till följd av att sofforna efter ombe-klädnaden inte längre hade haft samma färgnyans på tyget, ersättningen utgår enbart för den direkta ekono-miska förlusten, vilket hade varit ersättning för att enbart klä om den skadade soffan. Hade det blivit billigare att ersätta reparationskostnaden än marknadsvärdet så hade man fått tagit ställning till om transportkostnaden även skulle ersättas. Transportkostnader av detta slag går att hänföra till besvär och olägenheter som kan uppstå till följd av skadan, vilket enligt villkoret inte är att anse som en direkt ekonomisk förlust och ersätts som huvudregel inte. Jenny tillägger att man i praktiken många gånger ändå väljer att ersätta sådana kostnader och ser det som en del av reparationskostnaden, vilket ligger i linje med att värna om bola-gets goodwill. Jenny menar att man får titta på vilka möjligheter försäkringshavaren själv har att utföra och bekosta transporten och man får utifrån de specifika omständigheterna i det enskilda fallet avgöra om det är rimligt att försäkringshavaren ska få transporten ersatt eller inte. Svar skadefall 2: Enligt Jenny kan man värdera och ersätta de stulna ridstövlarna enligt två olika metoder. Det ena alternativet hade varit att utgå ifrån det svenska nypriset för ett par likvärdiga ridstövlar och sedan gjort avdrag för aktuell värdeminskningen i enlighet med vad som följer av den procentuella avskrivningen i tabellen för skor och barnkläder. En sådan reglering hade inneburit att ett par 3,5 år gamla ridstövlar hade ersatts med 20 % utav nypriset i Sverige för ett par likvärdiga stövlar. Enligt Jenny skulle en sådan ersättning förmodligen vara oskä-lig eftersom de stulna stövlarna aldrig hade använts och därmed var i ett betydligt bättre skick än vad som kan anses normalt för kläder och skor i samma ålder. Vidare anser Jenny att en lägre avskrivning skulle kunna motiveras till följd av att stövlarna var av fin kvalité och troligen har en något längre livslängd än vad andra skor och kläder normalt har. Den alternativa värderingsmetoden hade varit att värdera stövlarna i enlighet med vad som stadgas för värde-ringsgrupp 5 i villkoret. I frågan anges det tyska nypriset vilket inte hade beaktats, Jenny menar att man alltid utgår ifrån priserna på den svenska marknaden, vilket inte framgår av villkoret men är något som Jenny anser ligger underförstått i och med att det är en svensk försäkring, ett svenskt försäkringsbolag och en svensk för-säkringshavare. Det första Jenny hade gjort i ett sådant här fall är att kolla upp om det fanns en återförsäljare här i Sverige som sålde exakt likadana stövlar som de stulna, hade så inte varit fallet hade Jenny istället utgått ifrån vad ett par likvärdiga stövlar i kalvskinn och i samma kvalité kostar att köpa nya i Sverige. Från det svenska nypriset hade Jenny sedan gjort avdrag för den aktuella värdeminskningen och dels beaktat det goda skicket som stövlarna var i och dess goda kvalité, dessa faktorer är värdehöjande. De värdeminskade faktorer-na är att stövlarna trots allt var över 3 år gamla på skadedagen och att stövlarna inte var funktionsdugliga för försäkringstagaren eftersom att hon dels slutat rida och att stövlarna var för små för henne, vilket är en faktor som går att hänföra till avdrag för nedsatt användbarhet för försäkringshavaren. Enligt villkoret är försäkrings-havaren berättigad till en ersättning motsvarande marknadsvärdet för sådan egendom som sjunkit i värde med

  85  

mer än 30 %, vilket stövlarna i detta fall enligt Jenny troligtvis har gjort till följd av de ovan redovisade avdra-gen. Även om stövlarnas värde hade kunnat anses sjunkit med mindre än 30 % hade försäkringshavaren bara varit berättigad till nyvärdet om återköp sker, vilket frågan tyder på att försäkringshavaren inte är intresserad av i och med att hon slutat rida och enligt frågan önskar få en kontant ersättning. Sker inte återköp inom före-skriven tid utgår en kontant ersättning med ett belopp motsvarande marknadsvärde, vilket följer av villkoret. Enligt den undersökning som Jenny gjort så har ridstövlar i kalvskinn ett väldigt lågt marknadsvärde och säljs i praktiken begagnade för cirka 4000 – 5000 kr på bland annat blocket. Anledningen till det låga marknadsvär-den beror dels på att det är svårt att hitta en person som kan ha någon annans stövlar eftersom att finare stövlar ofta är speciellt tillverkade och anpassade efter dess ägare. I och med att marknadsvärdet förmodligen inte hade varit speciellt högt för stövlarna hade en ersättning i enlighet med tabellens avskrivning (under förutsätt-ning att det svenska nypriset för ett par likvärdiga stövlar även det låg på omkring 20 000 kr) alltjämt gett ungefär samma resultat som en ersättning med marknadsvärdet. Jenny tillägger att man visserligen av affärs-mässiga skäl skulle kunna ha ansett stövlarnas värde vara något högre än 4000-5000 kr med motiveringen att de var i så gott skick och av bra kvalité, målsättningen är att komma överens med försäkringshavaren om en rimlig ersättning utifrån båda parters perspektiv. Hade inte försäkringshavaren varit nöjd med bolagets värde-ring hade alternativet varit att låta en auktoriseras fackman värdera stövlarna till dess marknadsvärde, hade en sådan värdering gett ett högre marknadsvärde på stövlarna än vad Trygg-Hansa kommit fram till så hade bola-get justerar ersättningen efter det värde som värderingsmannen gett. Svar skadefall 3: Förstörd mat värderas enligt värderingsgrupp 2 i villkoret till vad det kostar att köpa ny likvärdig mat i den allmänna handeln om återköp sker inom 6 månader från det att skadan reglerades. Om återköp inte sker inom föreskriven tid utgår ersättning med 65 % av nypriset. Vanligtvis ersätter Trygg-Hansa förstört livsmedel i frys efter en schablon på 4000 kr, vilket kan justeras efter omständigheterna i det specifika fallet. När det gäller egenskjutet viltkött har Trygg-Hansa de senaste åren godtagit butikspriser, vilket ligger i linje med att jägare numera ansvarar för att köttet är säkert som livsmedel enligt artikel 14 i förordningen (EG) nr 178/2002. Det föreligger inget köttbesiktningskrav i samband med direkt leverans av små mängder viltkött från jägare direkt till konsumenter eller detaljhandel som säljer lokalt direkt till konsumenter. Innan 2008 tillämpade bolaget en strängare reglering och värdering gällande egenskjutet viltkött då man ansåg att sådant kött hade ett lägre värde än det som säljs som livsmedel i butik just till följd att det inte hade genomgått de kontroller som kräv-des för att få säljas som livsmedel. I praktiken godtar de flesta försäkringshavare bolagets riktlinjer som är 50-60 kr/kg för egenjagat viltkött och 259 kr/kg för svenska kräftor. I de fall när försäkringshavaren begär att få ersättning motsvarande butikspriserna ersätter Trygg-Hansa försäkringshavaren med en kontant ersättning motsvarande 65 % av nypriset i butik och först när försäkringshavaren redovisar återköpskvitton betalar Trygg-Hansa ut resterande 35 % upp till nypriset. När det gäller den trasiga frysen så skulle Jenny inte valt att ersätta reparationen eftersom lukten inte skulle gå att åtgärda. Frysen hade istället ansetts vara totalskadad och man hade vid beräkningen av värdet och ersätt-ningen istället utgått ifrån nypriset för en likvärdig frys, vilket enligt uppgifterna i frågan var 8000 kr, vidare hade kostnaden för reparatörens utlåtande och hembesök om 1500 kr ersatts vilken Trygg-Hansa ser som en del av reparationskostnaden/kostnaden för utbyte av hushållsmaskinen. Anledningen till att Trygg-Hansa er-sätter den kostnaden beror på att de kräver att försäkringshavaren skickar in en reparationsrapport ifylld av en auktoriserad tekniker vid sådana här skador. Från den totala summan på 9500 kr hade Jenny gjort ett procentu-ellt åldersavdrag i enlighet med vad som föreskrivs i avskrivningstabellen för byggnadsdelar i villkoret. Frysen i det aktuella fallet hade påbörjat sitt sjätte år vilket medför att 60 % utav 9500 kr hade ersatts, alltså 4700 kr. Den omständighet att den gamla kylen inte skulle matcha en ny frys är inte något som Jenny skulle ha tagit hänsyn till, försäkringen ersätter enbart den direkta ekonomiska förlusten vilket i det här fallet enbart är ersätt-ning för den trasiga frysen. Svar skadefall 4: Enligt värderingsgrupp 2 och tillhörande avskrivningstabell ersätter Trygg-Hansa en 5 månader gammal mo-biltelefon med 100 % av nypriset för likvärdig telefon, under förutsättning att återköp sker inom sex månader från skaderegleringen. Ersättningen är begränsad till max det nypriset som en av Trygg-Hansa anvisad leve-rantör tar för aktuell produkt. Trygg-Hansa använder sig inte längre av rekvisitioner utan har tillgång till ett datasystem som dels anger vilken produkt som är närmst likvärdig den skadade/förlorade och även vad en sådan produkt med bolagets rabatt kostar att återanskaffa hos en av Trygg-Hansa anvisad leverantör. En för-säkringshavare som är berättigad till ersättning med motsvarande nyvärdet får då möjlighet att köpa aktuell produkt för det rabatterade priset hos en av bolagets anvisade leverantörer. I det aktuella fallet hade Jenny betalat ut en kontant ersättning med ett belopp motsvarande vad en iphone 5 16GB kostar att köpa hos en av Trygg-Hansa anvisad butik. Bolaget hade inte betalt för uppgraderingen till en 32GB. Hade det varit så att försäkringshavarens kundbild av någon anledning motiverade en hård reglering skulle Jenny hävda att återkö-pet av en iphone 5 32GB inte är att anse som ett återköp av en likvärdig produkt som den försäkringshavaren

  86  

förlorat och därför bara betala ut 70 % av nypriset för en 16GB hos en av Trygg-Hansa anvisad leverantör, en sådan reglering står i överenstämmelse med villkoret. Utgångspunkten är att om likadan produkt som den förlorade går att återanskaffa är det sådan produkt som är att anse som likvärdig den förlorade.

  87  

BILAGA 2 Intervju den 14/3-13 med Matias Angberg som är skadereglerare och skadeansvarig för egendomsskador pri-vat på Länsförsäkringar i Stockholm. Svar skadefall 1: En soffa värderas i enlighet med vad som gäller för värderingsgrupp 4 i villkoret. Sådan egendom värderas och ersätts med hänsyn till värdeminskning på grund av ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet. I ett sådant här fall när det gäller en specialtillverkad och exklusiv soffa hade Mattias tagit hjälp av en auktoriserad värderingsman från svenska handelskammaren för att värdera soffan till dess marknadsvärde innan försäkringsskadan inträffade. Om soffans marknadsvärde hade varit lägre än reparat-ionskostnaden om 25 000 kr hade ombeklädnaden av soffan inte varit aktuellt utan försäkringshavaren hade istället fått en kontant ersättning motsvarande soffans marknadsvärde, en sådan reglering följer av E.4.1 tredje punkten i villkoret. Hade det istället varit så att soffans marknadsvärde var högre än reparationskostnaden om 25 000 kr så hade ombeklädnad av hela soffan blivit aktuell, transportkostnaden hade då setts som en del av kostnaden för reparation och ersatts ur försäkringen. Mattias förklarade vidare att han i ett falls som detta inte hade övervägt att ersätta den billigare reparationen och enbart klä om de skadade delarna i nytt tyg eftersom soffan är en enhet och försäkringshavaren ska inte behöva acceptera en soffa med olika färger. Hade det istäl-let varit en soffgrupp där enbart en soffa skadats hade Mattias inte tagit någon hänsyn till att sofforna efter reparation inte hade haft samma färgnyans, vilket ligger i linje med att det endast är den ekonomiska förlusten som ersätts ur försäkringen. Den omständigheten att soffans värde efter reparation skulle öka på grund av slitaget orsakat av katten även åtgärdats är inte något som Mattias hade gjort ytterligare avdrag för, utan för-säkringshavaren hade blivit ersatt med kostnaden för den totala reparationskostnaden med avdrag för gällande självrisk, detta under förutsättning att den totala kostnaden hade understigit soffans marknadsvärde. Mattias berättar även att avskrivningstabellen som finns med i villkoret under värderingsgrupp 4 endast är ett urval av de vanligaste förekommande föremålen, i praktiken har skadereglerarna tillgång till en mer omfat-tande avskrivningstabell, i vilken bland annat rekommenderad avskrivning för möbler finns med. Möbler skrivs av med 10 % per påbörjat år och den maximala åldersavskrivningen är 80 % för möbler som var funkt-ionsdugliga vid skadetillfället. En sådan avskrivning hade inneburit att försäkringshavarens var berättigad till en ersättning motsvarande 20 % av nypriset, alltså 8000 kr vilket även är det värde som skulle ligga till grund för om reparation var aktuell att ersätta eller inte. Anledningen till att Mattias i detta fall inte hade tillämpat tabellens avskrivning beror på att omständigheterna i frågan tyder på att soffan i detta fall var unik eftersom den var specialtillverkad och av ett något exklusivare slag, vilket troligen skulle medföra att en avskrivning enligt tabellen skulle vara alltför sträng mot försäkringshavaren. Svar skadefall 2: När det gäller värdering och ersättning för de stulna ridstövlarna hade Mattias använt sig av den procentuella avskrivning som följer för kläder och skor i tabellen som tillhör värderingsgrupp 4 i villkoret. Stövlarna var på skadedagen cirka 3 år och 9 månader vilket skulle medföra att 30 % av nypriset ersattes. Utgångspunkten är nypriset på den svenska marknaden, men är det så att likadana stövlar inte finns att köpa i Sverige hade Matt-tias utgått ifrån det tyska nypriset, 20 000 kr. Mattias hade ersatt stövlarna med 6000 kr. Skulle försäkringsha-varen inte vara nöjd med den ersättningen hade försäkringshavaren fått vända sig till en auktoriserad värde-ringsman för få stövlarna värderade till marknadsvärdet. Hade värderingsmannen kommit fram till ett högre värde än Mattias kommit fram till efter en avskrivning i enlighet med tabellen hade ersättningen istället juste-rats och utgått med det marknadsvärde som värderingsmannen bestämt, en sådan reglering följer av E.1.4 i villkoret. Svar skadefall 3: Förstört livsmedel i frys värderas och ersätts i praktiken efter en skälighetsbedömning där man dels tittar på hur stor frysen är, om frysen var full och hur många personer det är i aktuellt hushåll. För en full, stor frys med ett hushåll på fyra personer brukar uppskattningsvis ersättning betalas ut med 4000-5000 kr för förstört livs-medel. Skulle försäkringshavaren påstå att värdet på den förstörda maten är högre än vad som följer av den schablon som Länsförsäkring använder sig av är det upp till försäkringshavaren att styrka ett högre värde ge-nom exempelvis inköpsunderlag eller foton av den förstörda maten. Kött, fisk, bär och svamp som försäk-ringshavaren har skjutit, fiskat eller plockat själv har inte ett lika högt värde som motsvarande produkter säljs för i livsmedelsbutiker, vilket beror på att sådan mat inte genomgått de kontroller som krävs för att de ska få säljas som livsmedel. Enligt Mattias vore det av den anledningen motiverat att betala ut en lägre ersättning än vad som motsvarar fryspriserna för sådana produkter i en livsmedelsbutik, men i praktiken hade Mattias för enkelhetens skull och av affärsmässiga skäl ändå valt att ersätta försäkringshavaren med vad frysta hjortron och frysta svenska kräftor kostar att köpa i en livsmedelsbutik. Den trasiga frysen hade värderats och ersatts i enlighet med vad som föreskrivs för värderingsgrupp 3 i villko-ret, som hänvisar till ersättningsreglerna för skada på byggnad. Utgångspunkten är det billigaste alternativet av

  88  

att reparera frysen eller att byta ut den mot en ny likvärdig frys. I ett sådant här fall hade försäkringshavaren fått försöka sanera frysen från lukten i första hand, hade detta lyckats hade reparationen om 2000 kr blivit aktuell, vilket hade medfört att ersättning understigit självrisken eftersom man gör åldersavdrag enligt tabellen även på reparationskostnaden för hushållsmaskiner. Däremot hade försäkringshavaren fått reparatörens utlå-tande och hembesök om 1500 kr ersatt oavsett att skadan i sig inte berättigade till någon försäkringsersättning. Hade det inte gått att sanera lukten hade utgångspunkten istället varit nypriset för en likvärdig frys, vilket enligt frågan var 8000 kr. I enlighet med tabellen hade 60 % av nypriset ersatts innan avdrag för gällande självrisk. Reparatörens utlåtande om 1500 kr hade Mattias sedan ersatt fullt ut. I ett fall som detta får man utgå ifrån att frysen togs i bruk den 1/1 2008 eftersom den enda uppgiften gällande åldern på frysen är att den är av årsmodell 2008. Den omständighet att en ny frys inte skulle matcha den gamla kylen är inte något som har med den ekonomiska skadan att göra och skulle enligt Mattias inte påverka försäkringsersättningens storlek, vidare framgår det av E.2.7 i villkoret att Länsförsäkringar inte ersätter sådan skada som endast består i skön-hetsfel och inte påverkar hushållsmaskinens funktionsduglighet. Svar skadefall 4: I enlighet med avskrivningstabellen tillhörande värderingsgrupp 4 i villkoret ersätter Länsförsäkringar 75 % av nypriset på skadedagen för mobiltelefoner som är 0-1 år gamla. Mattias hade i ett sådant här fall ersatt försäk-ringshavaren med en kontant ersättning motsvarande 75 % av vad en ny iphone 5 16GB i snitt kostar att köpa ny på den svenska marknaden. Uppgraderingen till en 32gb hade inte Länsförsäkringar inte bekostat. Utgångs-punkten vid bedömningen av vilken produkt som är likvärdig den skadade/förlorade är i första hand likadan egendom, finns inte likadan produkt att köpa ny får man istället titta på uppföljaren till den skadade/förlorade produkten. Hade det exempelvis varit en iphone 3 GS 16GB som försäkringshavaren förlorat hade man fått utgå ifrån nypriset för en iphone 4 16gb. Vid bedömningen av vad som är att anse som likvärdig produkt får man enligt Mattias beakta faktorer som märke, prestanda och funktion. Sedan årsskiftet 2011/2012 har Länsförsäkringar slutat att använda sig av rekvisitioner och sådan kontant ersättning med en första utbetalning motsvarande 70 % av nypriset och en rätt till ytterligare ersättning upp till nypriset när återköpskvitton redovisas. Numera ersätter Länsförsäkringar alla skador kontant och betalar ut hela den ersättning som försäkringshavaren är berättigad till direkt. Anledningen till förändringen i sättet att ersätta försäkringshavare grundar sig i att effektivisera skaderegleringen och minska det administrativa arbetet. Vidare berättar Mattias att han tidigare inte gjorde något avdrag för den rabatt som bolaget hade erhållit om rekvisition använts istället för en kontant ersättning.

  89  

BILAGA 3 Intervju den 15/3-13 med Hans Ridderström som är skadereglerare på If i Stockholm. Hans har arbetat med sakskador i hem- och villaförsäkringen både som skadereglerare och besiktningsman i över 25 år. Svar skadefall 1: En soffa räknas till värderingsgruppen ”övriga föremål”, sådana föremål ska enligt 5.1.14 i villkoret ersättas med marknadsvärdet. Med marknadsvärdet menar If vad det kostar att i den allmänna handeln köpa motsva-rande föremål i samma skick som det skadade/förlorade, eller om sådant föremål inte finns, vad det sannolikt skulle ha kostat om det funnits. Om det inte går att fastställa marknadsvärdet på det ovan angivna sättet be-stäms det till vad det kostar att anskaffa nytt likvärdigt föremål med avdrag för ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet. Om marknadsvärdet är minst 70 % av nypriset har försäk-ringshavaren rätt till ett nytt föremål under förutsättning att återköp sker inom sex månader från skadetillfället. Hans förklarade att i den praktiska skaderegleringen räknar man som regel sexmånadersfristen från dagen då skadan reglerades, vilket annars skulle kunna medföra att försäkringshavare fick kort tid på sig att återanskaffa egendomen. Givetvis finns det inga hinder mot att förlänga tidsfristen om det finns skäl som motiverar det. Om marknadsvärdet däremot är under 70 % av dagerns nypris utgår en kontant ersättning motsvarande mark-nadsvärdet. I det aktuella fallet hade Hans börjat med att fastställa vilket marknadsvärde soffan hade innan den skadades av branden. I praktiken innebär det är att man kollar på begagnatmarknaden här i Sverige och tittar på vad en likvärdig soffa i samma ålder och samma skick skulle kostat för försäkringshavaren att köpa. Skulle det inte gå att fastställa soffans marknadsvärde, vilket kan vara svårt just i sådana här fall när föremålet är specialtillverkat får man istället utgå ifrån nypriset för en likvärdig soffa, vilket enligt uppgifterna i frågan är 40 000 kr. Från nypriset får man sedan göra avdrag för den aktuella värdeminskningen, varvid soffans ålder och föreliggande slitage ska beaktas. Den aktuella soffan var på skadedagen 8 år och en månad gammal, Hans skulle i det aktuella fallet uppskatta att soffan rimligen har en livslängd på 15-20 år. Av omständigheterna i frågan framgår det att aktuell soffa var av bra kvalité och förmodligen kan den beräknade livslängden anses vara 20 år. Med en kontinuerlig åldersavskrivning skulle soffans värde skrivas av med 5 % av nypriset per år, vilket skulle innebära att en 8 år gammal soffa skulle skrivas av med 40 %, i detta fall med 16 000 kr. Den kontinuerliga avskrivningen bygger på att egendomen utsatts för normalt slitage, men omständigheterna i frågan tyder på att soffan kan ha varit utsatt för ett större slitage än vad som kan anses normalt på grund av rivmärkena som katten orsakat. Den omständigheten skulle förmodligen medföra att ett ytterligare avdrag var motiverat att göra. Hans menar att soffan marknadsvärde under inga omständigheter skulle vara mer än cirka 50 % av nypriset vilket medför att marknadsvärdet på den aktuella soffan förmodligen inte skulle vara högre än maximalt 20 000 kr, vilket enligt Hans är ett väldigt generöst satt marknadsvärde i och med att likvärdiga begagnade soffor på begagnatmarknaden kostar betydligt mindre att köpa. Först när man har fastställt soffans marknadsvärde kan man ta ställning till om en reparation är befogad att göra eller inte. Enligt villkoret i 5.1.1 framgår det att reparationskostnaden inte får överstiga värdet på egen-domen, vilket i fallet är marknadsvärdet på max 20 000 kr. I frågan framgår det att en ombeklädnad av hela soffan i nytt tyg skulle kosta 25 000 kr, vilket är en kostnad som överstiger soffans marknadsvärde och därmed hade reparationen inte ersatts av If, utan försäkringshavaren hade istället fått en kontant ersättning motsva-rande soffans marknadsvärde. Om reparation hade varit befogad att genomföra så hade försäkringshavaren även fått ersättning för transportkostnaden fullt ut. Att enbart klä om de skadade delarna i nytt tyg skulle enligt Hans inte vara ett alternativ, då det inte är skäligt att försäkringshavaren ska behöva acceptera en soffa med ett tyg i olika färgnyanser. Vidare tillade Hans att om det hade varit en soffgrupp och endast en av sofforna ska-dats, så skulle bolaget förmodligen bara klä om den skadade soffan och kompenserat försäkringshavaren för den värdeminskning som uppstår till följd av att sofforna har olika färger på tyget. Anledningen till att Hans skulle ha valt att reglera en skada på detta vis beror på att soffgruppen kan ses som en enhet och att soffgrup-pen rimligtvis inte hade haft ett lika högt värde som om sofforna hade samma färgnyans. Vidare berättade Hans att man enligt villkoret kan ersätta försäkringshavaren för värdeminskningen på det sätt som stadgas i andra stycket i 5.1.1 i villkoret; ”skadade föremål som inte är totalskadade och inte ska repare-ras ersätts med skillnaden mellan föremålets värde före och efter skadan”. En sådan ersättning hade varit befogad att göra om försäkringshavaren hade haft en mindre skada på soffan som gick att dölja (exempelvis en fläck på baksidan av soffan som står mot en vägg). I det aktuella fallet är skadorna så pass omfattande och iögonfallande att en sådan ersättning inte hade varit rimlig. I det fall man väljer att ersätta soffans värde så har If rätt att ta in soffan eftersom bolaget i enlighet med villkoren övertar äganderätten till föremål som de ersatt om annat inte överenskommit med försäkringshavaren, men av praktiska skäl hade Hans inte tagit in den brandskadade soffan i fallet. Svar skadefall 2: Hans skulle värdera och ersätta de stulna ridstövlarna med marknadsvärdet i enlighet med 5.1.14 i villkoret. Enligt villkoret värderas skador med hänsyn till prisläget i Sverige vid tiden för skadan, det tyska nypriset är

  90  

därför inte av intresse. Det första Hans hade gjort i ett sådant här fall är att ta reda på om det fanns en begag-natmarknad för likadana stövlar i Sverige. Skulle det inte finnas någon återförsäljare i Sverige av aktuella stövlar hade utgångspunkten istället varit nypriset för ett par likvärdiga ridstövlar som säljs här i Sverige. En-ligt Hans torde nypriset i Sverige för ett par likvärdiga stövlar vara ungefär detsamma som nypriset i Tyskland och under förutsättning att så är fallet anser Hans att en rimlig ersättning skulle vara 10 000 kr, alltså 50 % av nypriset. Hans motiverar en sådan reglering med att det dels motsvarar vad försäkringshavaren gav för stöv-larna för över tre år sedan och att hon förmodligen inte kunnat sälja stövlarna för så mycket eftersom det är svårt att hitta en köpare som kan ha någon annans specialanpassade stövlar. Anledningens till att Hans ändå hade valt att ersätta försäkringshavaren med mer än vad hon kunnat få för stövlarna vid en försäljning är att de stulna stövlarna aldrig var använda och därmed inte utsatts för slitage. Hans förklarade att det viktiga när man reglerar skador är att komma i mål och att bli överens med försäkringshavaren om en försäkringsersättning som är rimlig ur båda parternas perspektiv. Vidare tillade Hans att försäkringshavarens personliga förutsätt-ningar inte påverkar stövlarnas värde. Att försäkringshavaren aldrig använt stövlarna på grund av att de varit för små för henne och att hon slutat rida är personliga förutsättningar som inte påverkar stövlarnas värde och ska därför inte föranleda avdrag för nedsatt användbarhet. Exempel på nedsatt användbarhet är enligt Hans när elektronik inköpts i utlandet och inte är kompatibel med det svenska elsystemet, varför dess användbarhet i Sverige är nedsatt. Ytterligare exempel på när avdrag för nedsatt användbarhet är motiverat att göra är för sådana föremål som är olagliga att föra in, inneha eller bruka i Sverige. Svar skadefall 3: Förstört livsmedel ska värderas och ersättas med marknadsvärdet på det sätt som föreskrivs i 5.1.14 i villkoret. Hans menar att den allmänna marknaden när det gäller mat egentligen utgör två skilda marknader. Sådan mat som man dagligen handlar i olika livsmedelsbutiker har ett visst pris och ett visst marknadsvärde vilket skiljer sig från värdet på sådan mat som exempelvis kött, fisk, bär och svamp som man skjutit, fiskat eller plockat själv. För sådan mat får man istället titta på vad det kostar att köpa kött av en slaktare, direkt av en jägare eller att exempelvis köpa bär och svamp på ett torg. Att tillämpa butikspriserna för frysta hjortron och svenska kräftor är inte rimligt enligt Hans, det är som sagt betydligt dyrare att köpa sådana produkter i butik än vad det är på torget, hos en slaktare eller fiskare. Dessutom är det billigare desto större volymer man köper. Eftersom den förstörda maten var fryst är utgångspunkten att titta på fryspriser. Försäkringshavaren ska kompenseras för sin ekonomiska förlust och ersättningen ska motsvara vad det kostar för försäkringshavaren att återköpa lik-värdiga produkter som de förstörda i den allmänna handeln; likvärdiga produkter är i detta fall inte frysta hjort-ron och kräftor som säljs i en livsmedelsbutik utan de som säljs direkt hos en fiskare, på ett torg eller likande marknader. Den skadade frysen hade Hans värderat och ersatt i enlighet med vad som följer av 5.1.11 i villkoret och den tillhörande avskrivningstabellen. Under förutsättning att det inte går att få bort lukten får frysen anses total-skadad, Hans menar att luktproblemet är en trasighet i sig. Av uppgifterna i frågan framgår det att frysen är av årsmodell 2008 vilket medför att Hans hade utgått ifrån att frysen inköptes/togs i bruk den 1/1 2008. Utgångs-punkten är nypriset för en likvärdig frys vilket enligt frågan var 8000 kr och av avskrivningen som följer i tabellen hade 60 % av nypriset ersatts, alltså 4800 kr. Vidare förklarar Hans att han skulle ha ersatt reparatö-rens utlåtande och hembesök om 1500 kr fullt ut. Försäkringshavaren hade i detta fall fått en kontant ersättning motsvarande 6300 kr före avdrag för självrisken. Vidare hade Hans inte tagit någon hänsyn till den omständigheten att en ny frys inte skulle matcha den gamla kylen; frysen och kylen kan inte anses som en och samma enhet enligt Hans. En sådan bedömning står i över-ensstämmelse med att ersättning endast utgår för det skadade föremålet och den direkta ekonomiska förlusten. Svar skadefall 4: Hans hade i ett sådant här fall ersatt försäkringshavaren kontant med ett belopp motsvarande snittpriset på den allmänna marknaden för en ny iphone 5 16GB minskad med försäkringshavarens självrisk. En sådan reglering hade varit förenlig med villkoret i 5.1.11 och tillhörande ersättningstabell. If skulle inte ha bekostat uppgrade-ringen till en 32GB, vilket ligger i att ersättningen utgår enbart för den förlorade telefonen. När man avgör snittpriset på marknaden måste man beakta försäkringshavarens möjligheter till att återanskaffa egendomen, exempelvis kan man inte begära att försäkringshavaren ska åka flera mil för att återanskaffa aktuell produkt till ett något lägre pis än vad en motsvarande produkt kostar där försäkringshavaren bor. Enligt Hans går utvecklingen på If mot att i allt större omfattning ersätta skador kontant och mot att man i allt fler fall frångår användningen av rekvisitioner. Rekvisitioner används i större omfattning vid exempelvis åter-köp av smycken än återköp av elektronik. I dagsläget har If inte något avtal med någon elektronikkedja på det sätt som man tidigare hade med On-off. I villkoret har If förbehållit sig rätten att avgöra var återköp ska ske samt att If inte betalar ut en högre ersättning än vad kostnaden för If hade blivit om återköp hade skett på det ställe som If anvisat. Av den villkorsskrivningen framgår det att If har rätt att göra avdrag för eventuella rabat-ter som de skulle kunnat erhålla om återköp skett på ett av If anvisat ställe i sådana situationer när försäkrings-

  91  

havaren återköper produkten på annat håll. I det aktuella fallet hade detta inte aktualiserats eftersom If för närvarande inte har avtalade rabatter hos någon elektronikåterförsäljare.

  92  

BILAGA 4 Intervjun den 12/3-13 med Sofia Malmström som är gruppchef och skadereglerare för sakskador på Folksam i Stockholm. Sofia har arbetat med sakskador i över tio år, just nu arbetar hon med skadereglering av sakskador i hem- och villaförsäkringsvillkoret, tidigare har Sofia arbetat som lösöresinspektör. Svar skadefall 1: Utgångspunkten är att ta reda på soffans marknadsvärde, vilket följer av C33 i villkoret. Med marknadsvärde menar Folksam vad det i den allmänna handeln hade kostat att köpa likvärdig egendom i samma skick som den skadade egendomen hade vid skadetillfället, eller om sådan inte finns att köpa vad sådan sannolikt hade kostat, såsom framgår av C28. I praktiken innebär det att man börjar titta på exempelvis blocket om likvärdiga soffor i samma skick säljs. Skulle det inte gå att fastställa marknadsvärdet får man istället utgå ifrån vad det kostar att återanskaffa en ny likvärdig soffa och göra avdrag för värdeminskningen på grund av ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet, vilket även det framgår av C33. Enligt Sofia har stoppade möbler en livslängd på cirka 10-15 år, men i det aktuella fallet framgår det att soffan är exklusiv och specialtillverkad vilket medför att soffans beräknade livslängd troligen är runt 15 år. Soffan är vid skadetill-fället 8 år gammal vilket skulle innebära att man gjorde en avskrivning med cirka 50 %. Den beräknade livs-längden bygger på att soffan utsatts för normalt slitage, men i frågan framgår det att försäkringshavarens katt orsakat en del fula rivmärken på soffan, vilket skulle kunna föranleda ytterligare avdrag för värdeminskning på grund av onormalt slitage. I praktiken skulle man behöva inspektera soffans skick eller titta på fotografier av soffan för att avgöra om slitaget är större än vad som kan anses vara normalt för en 8 år gammal soffa. Om man utgår ifrån att soffans värde är max 50 % av nypriset, alltså 20 000 kr, är detta värdet som får ligga till grund för bedömningen om reparation av soffan är aktuellt. Enligt C29 i villkoret ersätts delvis skadade före-mål till vad det kostar att reparera egendomen och reparationskostnaden får inte överstiga värdet på egendo-men enligt respektive värderingsregel. I detta fall vet vi att det skulle ha kostat 25 000 kr att klä om hela soffan i det nya tyget och till reparationskostnaden ska även kostnaden som kan uppstå till följd av transport hänföras. Reparationskostnaden hade i detta fall överstigit soffans värde om 20 000 kr, varför reparation inte aktuali-serats. Att enbart klä om de skadade delarna hade inte varit ett alternativ då soffans utseende är viktigt och en försäkringshavare ska inte behöva acceptera olika färgnyanser på en soffas tygbeklädnad. Försäkringshavaren hade i detta fall fått en kontant ersättning motsvarande värdet om 20 000 kr innan avdrag med gällande själv-risk. Hade den totala reparationskostnaden däremot understigit 20 000 kr hade istället reparationen ersatts och even-tuellt hade försäkringshavaren då fått stå en viss del av reparationskostnaden själv eftersom en ombeklädnad av hela soffan skulle ha inneburit en värdeökning. Hur stor del av reparationskostnaden försäkringshavaren skulle fått stå för själv beror på i hur pass dåligt skick soffan var i innan försäkringsskadan inträffade. Det viktigaste är att kunden blir nöjd och att resultatet av skaderegleringen är rimlig. Folksam skriver inte uttryck-ligt i sina villkor att försäkringshavaren ska vara beställare av en reparation, men utgångspunkten är att försäk-ringshavaren är beställare av reparationer så att denne kan erhålla sina rättigheter som konsument, men många gånger rör det sig om stora belopp som försäkringshavaren inte kan lägga ut pengar för och då är det vanligt att reparatören istället fakturerar direkt till försäkringsbolaget. Om den aktuella soffan hade varit en soffa i en soffgrupp så hade man ersatt ombeklädnad av den skadade soffan samt betalt ut en kompensation för den värdeminskning som uppstår till följd av att sofforna i soffgrup-pen efter reparation av den skadade soffan har olika färgnyanser på tyget. Kompensationens storlek är det-samma som skillnaden mellan soffgruppens marknadsvärde före skadan och soffgruppens marknadsvärde efter reparationen, vilket framgår av C29 i villkoret. En sådan reglering hade endast aktualiserats om det var just en brand som orsakat skadan. Hade det istället varit en allriskskada (exempelvis om någon spillt vin på soffan) hade Sofia inte ersatt värdeminskningen på soffgruppen som helhet utan bara ersatt den skadade soffan. I det aktuella fallet är det inte lönt att reparera soffan. Under förutsättning att soffans marknadsvärde efter skadan inte är noll så anses soffan vara delvis skadad och ersättningen för den ekonomiska förlusten anses motsvara skillnaden mellan soffans marknadsvärde före och efter skadan, vilket följer av C29 i villkoret. Att ersätta marknadsvärdet på det sätt som föreskrivs i C33 i villkoret är i första hand aktuellt för föremål som förlorats eller totalskadats. I sådant här fall är omfattningen av skadorna utslagsgivande, vilket avgör om före-målet ska anses vara totalskadat eller inte. Vidare får man beakta försäkringshavarens inställning till att be-hålla soffan i skadat skick eller om det är så att försäkringshavaren anser soffan totalskadad. Svar skadefall 2: Den omständigheten att försäkringshavaren aldrig använt sina ridstövlar är en faktor som sänker värdet på stövlarna enligt Sofia. Försäkringshavaren hade ingen användning för stövlarna eftersom dom dels var för små för henne och att hon slutat rida, stövlarna var med andra ord inte funktionsdugliga för försäkringshavaren vid skadetillfället. Sofia menar att ett alternativ är att tillämpa den avskrivningen som följer för resväska, barn-vagn, skid- och golfutrustning i tabellen till C30, vilket är den post som enligt Sofia är bäst lämpad när det

  93  

gäller sportutrustning. Posten kläder, skor och stövlar menar Sofia inte är passande att använda i det aktuella fallet eftersom den avser mer vardagliga kläder och skor som har en betydligt kortare livslängd än vad ett par fina ridstövlar i kalvskinn har. Enligt tabellen skulle ett par 3 år gamla ridstövlar ersättas med 50 % av det tyska nypriset, vilket skulle bli 10 000 kr. Utgångspunkten är att försöka ta reda på det svenska nypriset hos en återförsäljare i Sverige, men säljs stövlarna inte här får man istället utgå ifrån det enda kända nypriset, vilket i frågan är det tyska. Enligt Sofia skulle en ersättning enligt tabellen vara oskälig och innebära att försäkrings-havaren blev överkompenserad eftersom stövlarna faktiskt inte var funktionsdugliga för försäkringshavaren vid tiden för stölden. Ett annat alternativ hade varit att ersätta försäkringshavaren med stövlarnas marknads-värde i enlighet med C33 i villkoret. I ett sånt här fall hade man försöka komma fram till vad försäkringshava-ren skulle ha fått för stövlarna om hon sålt dom och i praktiken skulle det vara väldigt svårt att sälja ett par ridstövlar då de är speciellt anpassade till dess ägare. Utgångspunkten hade istället blivit att utgå ifrån nypriset och göra avdrag för värdeminskningen till följd av ålder, slitage, omodernitet, minskad användbarhet och annan omständighet. Att stövlarna aldrig använts på grund av att de var för små för försäkringshavaren och att hon slutat rida är de omständigheter som motiverar ett större värdeminskningsavdrag än vad som följer av avskrivningen i tabellen enligt Sofia och går att hänföra till värdeminskningsgrunderna nedsatt användbarhet och annan omständighet. Sofia tillägger att det av affärsmässiga skäl är viktigast att komma fram till en rimlig ersättning som försäkringshavaren blir nöjd med. Svar skadefall 3: Förstörd mat värderas till marknadsvärdet enligt C33 i villkoret. När det gäller förstörd mat i frys använder sig Folksam av en schablon; en stor frys som är full och där hushållet består av fyra personer har ett värde på omkring 2500 kr. Om försäkringshavaren anser att värdet på den förstörda maten överstiger schablonen 2500 kr har försäkringshavaren bevisbördan för det och ska då styrka ett högre värde genom att exempelvis redovisa inköpsunderlag. När det gäller egenplockade bär, svamp, eget skjutet viltkött, egenfångad fisk och liknande ersätter Folksam inte försäkringshavaren med vad det kostar att återköpa detta i butik. Sådana föremål har ett lägre värde till följd att de inte genomgått de kontroller som krävs för att få säljas som livsmedel. Det pris man får utgå ifrån är istället vad exempelvis en uppköpare av obesiktigat kött från egen jakt betalar. Folksam utgår vidare från fryspriser och inte vad det kostar att köpa exempelvis färska hjortron. Delskadad eller totalskadad hushållsmaskin ersätts i enlighet med C34 i villkoret, vid värdering utgår Folksam från det billigaste alternativet av att reparera eller återanskaffa ny likvärdig maskin. Från den kostnaden gör Folksam åldersavdrag med tio procent per påbörjat år räknat från första gången maskinen togs i bruk. För de två första åren görs inget åldersavdrag under förutsättning att reparation eller återanskaffning sker inom sex månader från skadedagen. I det aktuella fallet hade man inte valt att reparera frysen eftersom stanken inte gått att åtgärda, istället hade man utgått ifrån nypriset för likvärdig frys. I frågan framgår det att frysen är av års-modell 2008 och vid beräknandet av frysens åldersavdrag utgår man ifrån att frysen togs i bruk 1/1 2008. I fallet har frysen påbörjat sitt sjätte år vilket medför att ersättningen skulle utgå med 60 % av nypriset 8000 kr, vilket blir 4800 kr. Vad gäller reparatörens utlåtande och hembesök om 1500 kr ersätter Folksam det utan åldersavdrag om det visar sig att reparation inte är lönsamt att genomföra, åldersavdraget enligt tabellen görs enbart på nypriset för en likvärdig maskin. Skulle reparation istället genomföras hade man gjort åldersavdrag på den totala kostnaden för reparation vilket hade inkluderat hembesöket. Om det totala ersättningen/värdet understiger självrisken utgår som regel inte heller ersättning för reparationsutlåtandet och hembesöket. I det aktuella fallet hade ersättning utgått med 4800 kr + 1500 kr före avdrag för gällande självrisk. Att den gamla kylen inte kommer matcha den nya frysen är som huvudregel inte något som Folksam ersätter, endast det skadade objektet ersätts. Men Sofia menar att man får se till sig själv och sina egna preferensramar om vad som kan vara acceptabelt att behöva tåla. I ett sådant här fall hade Sofia utgått ifrån nypriset på en frys som var så lik den befintliga kylen som möjligt istället för nypriset på en frys som var så lik den gamla som möjligt, detta under förutsättning att priset på nypriset var rimligt i förhållande till nypriset för den närmst likvärdiga frysen om 8000 kr. Att reglera skadan på detta vis ligger i linje med att bolaget vill ha nöjda kunder och bibehålla en god relation med kunden inför framtiden. Om det alltjämt inte skulle gå att återanskaffa en frys som till utseendet matchade kylen skulle ersättning eventuellt kunna utgå för både frysen och kylen under förutsättning att den kosmetiska skillnaden var avsevärd. Svar skadefall 4: Om försäkringshavaren hade anmält skadan till Folksam innan han återköpt en ny telefon hade den normala processen varit att försäkringshavaren fick skicka in kvittot på den förlorade telefonen i original, därefter hade försäkringshavaren antingen fått en rekvisition som berättigat försäkringshavaren till återköp av en iphone 5 16GB hos Folksams avtalspart Siba. Ett annat alternativ hade varit att ge försäkringshavaren en kontant ersätt-ning med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset för en iphone 5 16GB hos Siba, därefter hade försäkrings-havaren varit berättigad till resterande ersättning upp till det verkliga nypriset för en iphone 5 16GB när han redovisade en kopia av återköpskvitto för bolaget. En sådan reglering står i överensstämmelse med C30 i vill-koret.

  94  

I det aktuella fallet hade Folksam kunnat reglera skadan på olika sätt beroende på försäkringshavarens kund-bild, exempelvis hade man tittat på hur länge försäkringshavaren varit kund hos Folksam samt dennes skade-historik. Av affärsmässiga skäl skulle Folksam vara toleranta och reglerat skadan på så sätt att försäkringsha-varen fick en kontant ersättning motsvarande vad en iphone 5 16GB kostar hos Siba minskad med självrisken. Folksam skulle under inga omständigheter betala för uppgraderingen till en ett större minne. Hade kundbilden motiverat en strängare reglering hade Folksam kunnat ersätta E antingen med en rekvisition som berättigar till återköp av en iphone 5 16GB hos Siba eller med en kontant ersättning motsvarande 70 % av nypriset för en iphone 5 16GB hos Siba. Sofia menade att man skulle kunna motivera att köpet av en iphone 5 32GB inte är en likvärdig telefon i och med likadan telefon som E förlorat går att köpa Finns det likadan egendom att tillgå är det sådan som återanskaffningen avser vilket följer av Folksams villkor i avsnitt C28. Sofia tillade att hon själv vanligtvis inte använder sig av rekvisition utan brukar istället ersätta försäkringsha-varen kontant med ett belopp motsvarande 70 % av nypriset för likadan eller om sådan inte finns, närmst lik-värdiga produkt hos Siba och erbjuda kunden att återkomma med återköpskvitto för att få ytterligare ersättning upp till det faktiska nypriset som följer av återköpskvittot. Det verkliga återköpspriset kan vara antingen högre eller lägre än de nypris som man från början utgick ifrån. Av erfarenhet vet Sofia att bolaget tjänar på att er-sätta skador av aktuellt slag på det viset istället för att använda rekvisition eftersom få försäkringstagare åter-kommer och redovisar återköpskvitton. En annan anledning till att Sofia föredrar att inte använda rekvisitioner i fall som detta är för att Folksams endast har Siba som anvisad elektronikkedja, vilka inte finns i hela landet och kan medföra orimliga följder för kunder som bor långt ifrån närmsta Sibabutik. När rekvisition används så får försäkringshavaren som regel inte lägga till pengar själv för att bekosta en uppgradering, detta är något som ligger i linje med C25 i villkoret som stadgar att Folksam har rätt att avgöra om en skada ska ersättas med likadan egendom. Vad gäller den rabatt som Folksam erhåller på olika produkter när rekvisition används är inte något som Sofia har eller skulle göra avdrag för vid en kontant ersättning.