Bevarandeplan kyrkogårdarna i Ny och Älgå

BEVARANDEPLAN FÖR

KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ

ANTIKVARIETJÄNST

MAUD FORSBERG AB

2

Rapport nummer 2012:22

Bevarandeplanen är upprättad av antikvarie Maud Forsberg.

Foton (där inte annat anges): Liv Bjurheden och Hans Gustavsson, Arvika kyrkliga

samfällighet samt Maud Forsberg, Antikvarietjänst Maud Forsberg AB.

Omslagsfoto: Älgå kyrkogård, foto: MF 120524.

ANTIKVARIETJÄNST MAUD FORSBERG AB

Skofterud, Nyn

671 95 Klässbol

Tfn: 070-3374292

E-post: [email protected]

© 2012 Antikvarietjänst Maud Forsberg AB och Arvika kyrkliga samfällighet

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 4

GÄLLANDE LAGSTIFTNING 5

KYRKOGÅRDAR OCH GRAVVÅRDAR – EN HISTORISK ÖVERSIKT 5

GRAVVÅRDSUTVECKLING PÅ KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ 7

KULTURHISTORISKT VÄRDE 8

URVAL AV GRAVVÅRDAR 9

NY KYRKOGÅRD 10

ALLMÄN BESKRIVNING 10

KYRKOGÅRDENS HISTORIK 11

KYRKOGÅRDEN IDAG 13

KVARTER 15

INSKRIPTIONER OCH TITLAR 15

VEGETATION 15

BYGGNADER 16

LAGSKYDD 16

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKÅGÅRDEN 17

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE 18

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE 24

ÄLGÅ KYRKOGÅRD 28

ALLMÄN BESKRIVNING 28

KYRKOGÅRDENS HISTORIK 29

KYRKOGÅRDEN IDAG 31

KVARTER 33

INSKRIPTIONER OCH TITLAR 34

VEGETATION 34

BYGGNADER 35

LAGSKYDD 36

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKÅGÅRDEN 36

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE 37

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE 41

VÅRD OCH UNDERHÅLL 45

ORD OCH SYMBOLER 47

ORDLISTA 47

SYMBOLER 48

KÄLLFÖRTECKNING 50

BILAGOR 51

4

INLEDNING

En kyrkogård kan på många sätt ses som ett lokalt arkiv och en källa till kunskap om

människor som levt i en bygd. Deras livsvillkor, samhällets utveckling och olika ideal speglas i

allt från begravningsskick till inskriptioner på enskilda gravvårdar. Utifrån detta kan kyrko-

gårdsbesökaren få en upplevelse som väcker tankar och funderingar. Kyrkogården är med

andra ord en ovärderlig kulturmiljö, men samtidigt är den en plats som aktivt brukas och

förnyas. Hur ska bevarandet och brukandet kunna gå hand i hand? Kyrkogårdarna ska

enligt Kulturminneslagen ”vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte

minskas eller förvanskas”. Samtidigt ställs kyrkogårdsförvaltarna ofta inför ekonomiska

nedskärningar och rationaliseringar. Utan att ha genomfört en kulturhistorisk inventering av

kyrkogården kan det vara svårt att fatta beslut om vad som är viktigt att bevara eller vilka

förändringar som kan ske utan att kulturmiljön påverkas negativt. Av dessa anledningar har

Älgå och Ny kyrkogårdar i Arvika kyrkliga samfällighet inventerats under 2011-2012. En be-

varandeplan kan förhoppningsvis även utgöra underlag för Länsstyrelsens bedömningar

och underlätta för vetenskaplig forskning.¹

Inventeringsarbetet har utförts av utredningssekreterare Liv Bjurheden, Arvika kyrkliga

samfällighet. Hon har gjort en selektiv inventering av samtliga kvarter på båda kyrko-

gårdarna. Arbetet har utgått från Centrala Gravvårdskommitténs skrift Handbok för

kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. Registrering

har skett på församlingsförbundets blankett FOR8036, och inventeringen kommer att

kopplas till gravboken.

Inventeringsarbetet har resulterat i föreliggande bevarandeplan för kyrkogårdarna samt i

att de gravvårdar som är mycket värdefulla har pekats ut. Bevarandeplanen har tagits

fram av byggnadsantikvarie Maud Forsberg, Antikvarietjänst Maud Forsberg AB, i samråd

med Liv Bjurheden och respektive kyrkas referensgrupp. Ny sockens referensgrupp har

bestått av Gudrun Hjelm, Elsie Wåhlin och Anne-Christine Andersson. Älgå sockens referens-

grupp har bestått av Lennart Eliasson och Karl-Erik Aronsson. Båda grupperna har haft två

sammanträden då både Liv Bjurheden och Maud Forsberg närvarat. Urvalet av mycket

värdefulla gravvårdar respektive värdefulla gravvårdar har då gåtts igenom. Bevarande-

planen har författats i enlighet med ”Mall för upprättande av bevarandeplan för

kyrkogård”, vilken framtagits av Maud Forsberg för

Karlstads stift.

För att förstå och kunna beskriva kyrko-

gårdarnas historia och utveckling har

även arkiv- och litteraturstudier gjorts.

Liv Bjurheden har gått igenom Arvika

kommuns arkiv, Lantmäteriets arkiv och

Kyrkogårdsförvaltningens arkiv. Maud

Forsberg har gått igenom Värmlands-

arkiv och Värmlands Museums

topografiska arkiv samt Samuel

Kaldéns och Helge Kjellins samlingar.

Det kan konstateras att arkivmaterialet

om Ny och Älgå kyrkogårdar är

relativt sparsamt.

¹ Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för kyrko-

gårdar i Säffle pastorat.

5

GÄLLANDE LAGSTIFTNING

Kulturminneslagens 4 kap behandlar tillståndsfrågor avseende åtgärder och förändringar

på kyrkobyggnadens exteriör, interiör, kyrkotomt, begravningsplats och inventarier. Vid

frågor rörande förändringar på kyrkogården kontaktas Samhällsbyggnadsenheten,

Länsstyrelsen.

Begravningslagen behandlar frågor om begravningsverksamhet, begravningsplatser,

gravrätt och gravanordningar. Vid frågor rörande detta, kontakta Kyrkogårdsförvaltningen.

Miljöbalkens 7 kap 5 § ger ett generellt skydd för alléer utanför kyrkogården. Vid frågor om

tillstånd för förändringar, restaurering eller återskapande ska kontakt tas med handläggare

på Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen.

Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vatten.

Bygglovsfrågor gällande byggnader, installationer och utvidgning av kyrkogårdar

handläggs av Arvika kommun.²

KYRKOGÅRDAR OCH GRAVVÅRDAR - EN HISTORISK ÖVERSIKT

I alla tider och inom alla kulturer har människor på något sätt tagit hand om sina döda.

Enligt kristen tro besegrade Jesus döden och likt honom ska alla troende också uppstå ifrån

de döda. De första kristna övertog semiternas gravskick att begrava sina döda på speciellt

avsatta platser. Jordbegravning har därefter ända in i modern tid varit det kristna

begravningssättet och de döda begravdes i öst-västlig riktning för att på uppståndelsens

dag kunna möta Kristus ansikte mot ansikte.

Redan under medeltiden användes området närmast kyrkan som begravningsplats. Det

kringgärdades av en mur för att markera gränsen för den vigda jorden. Muren som till en

början var av träbalkar, kallades i äldre tid för bogårdsmur och senare kyrkogårdsmur.

Kyrkogården var indelad i kvarter där varje hemman hade sin anvisade plats. Ytan var

öppen, gräsbevuxen och betades av kreatur. Gravarna var oregelbundet placerade och

gränsen dem emellan omarkerad. Enligt en seglivad föreställning skulle inte norrsidan om

kyrkobyggnaden ha använts som begravningsplats under medeltiden då man trodde att

onda makter vistades i norr. Andra forskningsrön visar dock att kvinnorna under tidig medel-

tid i många fall begravdes på kyrkans norrsida, Mariasidan, medan männen oftast

begravdes på sydsidan. Senare förvisades självspillingar, d v s de som tagit sitt eget liv, och

avrättade personer till den norra delen av kyrkogården. De mest eftertraktade grav-

platserna låg närmast koret och söder om kyrkan, helst direkt intill kyrkväggen. På så sätt

delades kyrkogården in i områden som skilde de besuttna från de egendomslösa.

Under senmedeltiden kunde personer ur de högre samhällsskikten också få sina gravplatser

inne i kyrkorna. Kyrkorummen blev härigenom hälsovådliga att vistas i men först med 1783,

1805 och 1815 års kungliga förordningar fick de hygieniska aspekterna genomslag och

begravningsskicket förbjöds. För att komma tillrätta med de äldre överfyllda och ohälso-

samma kyrkogårdarna beslutade riksdagen år 1815 att begravningsplatserna av hygieniska

skäl skulle anläggas på avstånd från kyrka och bebyggelse. Härigenom uppstod den

separering mellan kyrkogård och griftegård som särskilt präglar större samhällen och städer.

Kungl. Majt anbefallde också att begravningsplatserna skulle inhägnas och planteras med

buskar, träd och häckar.

² Texten har framtagits av Maud Forsberg, Antikvarietjänst i samarbete med Annalena Nordström, Länsstyrelsen

Värmland.

6

Dessa ansågs inte bara ha en estetisk funktion utan att det också renade luften. Nya

planritningar på kyrkogårdar skulle vidare godkännas av Överintendentämbetet.

Kyrkogårdsidealet kom till en början att präglas av symmetriska grusgångssystem likt

stadsplaneringens rutnätsplan, regelbundna kvarter, markerade gravplatser med

stensocklar eller påkostade gjutjärnsstaket, alléer och tuktade planteringar. Under 1800-

talets senare del kom den engelska fria och naturliga parkstilen att påverka utformningen

av många kyrkogårdar med mjukt formade kvarter och slingrade gångar.

Under medeltiden var träkors den vanligaste markeringen på gravarna. Tidigt började dock

de mer välbeställda att förse sina gravar med liggande hällar, däribland så kallade

liljestenar, och ibland resta stenar eller sarkofager. Under 1600-talet ersattes de liggande

hällarna av resta stenar vilket gav kyrkogårdarna en helt ny karaktär. Samtidigt blev gjutna

järnkors allt vanligare. I Värmlands och Dalslands bruksbygder fick flerarmade smideskors

med rik utformning stort genomslag. Under 1800-talets andra hälft började större sten-

huggerier att i tryckta kataloger lansera höga iögonfallande granitstenar som på

beställarnas önskemål kunde förses med ornament och förgylld text som förutom den

dödes namn och levnadsdatum också angav yrke och gårdsnamn eller hemort. Den stora

allmänheten fortsatte dock att använda enkla träkors eller mer anspråkslösa stenar.

Under funktionalismen på 1930-talet förändrades idealet mot mer enhetliga och lättskötta

kyrkogårdar med anspråkslöst utformade granitstenar stående i raka rader på obrutna

häckinramade gräsytor. Förändringen mot enkelhet och likformighet speglade samhälls-

förändringen i stort som präglades av ett större jämställdhetsideal. Stränga bestämmelser

om mått och utformning samt massproduktion av stenar medförde under kommande

årtionden att gravvårdarnas äldre variationsrikedom försvann. Från 1990 ges utformning

och storlek av gravvårdarna åter större frihet. Under senare tid har antalet urngravar ökat.

Många väljer också att få askan anonymt nedgrävd i minneslundar. Dessa nya

begravningsskick kan höra samman både med att antalet krematorier har ökat men också

med ett förändrat synsätt på döden.³

³ Nordström 1999. Kapitlet har med författarens tillstånd hämtats från skriften Kyrkan mitt i byn.

Älgå kyrkogård innan omläggningen 1947 (dagens kvarter B sett från öster)

Foto: Th. O, Värmlandsarkiv.

7

GRAVVÅRDSUTVECKLING PÅ KYRKOGÅRDARNA I NY OCH ÄLGÅ

Medeltid - 1850 En obruten tidslinje är svår att skapa. Från tiden mellan liljestens tillkomst (11-1200-tal) och smides-

korsen från slutet av 1700-talet finns inget bevarat. Från tidigt 1800-tal finns dock både gravvårdar i skiffer, smide

och gjutjärn.

1850 -1900 Från mitten av 1800-talet och framåt kan man följa den stilutveckling som är gemensam för hela

landet. Industrialismens genombrott innebar att även gravvårdar kom att tillverkas industriellt. Gjutjärn blev ett

ofta använt material i gravvårdar.

Sekelskiftet 1900 Den industriella utvecklingen gjorde att fler hade möjligheter att köpa en gravvård, och

gravvårdarna blev också allt större och pampigare med varierande utformning. Många av kyrkogårdarnas

miljöskapande gravvårdar i svart diabas, liksom gravvårdar i jugendstil, härstammar från denna tid.

1900 -1950 Som en reaktion mot sekelskiftets ideal uppstod krav på reglering av gravvårdarnas utseende, främst

beträffande höjd men också beträffande material och utformning. 1930– och 40-talets funktionalistism påverkade

gravkonsten mot det än mer avskalade.

1950 - idag I samband med

klassamhällets upplösning blev

konformismen än mer tydlig, med

ett enhetligt formspråk med ytterst

små variationer. Fr. o.m. 1990-talet

har dock gravvårdsutvecklingen

gått mot en mer individuell

utformning.

8

KULTURHISTORISKT VÄRDE

Det kulturhistoriska värdet är inte statiskt och vad som anses vara kulturhistoriskt värdefullt

varierar med tiden. Det som i sin samtid anses vara fult eller ointressant kan senare upphöjas

till kulturarv. Kulturhistoriskt värde består av flera samverkande delvärden, vilka finns

beskrivna i boken Kulturhistorisk värdering av bebyggelse av Axel Unnerbäck, och som

kortfattat beskrivs nedan.

Kyrkogårdar och gravvårdar kan ge information om samhällets historia, både på lokal,

regional och nationell nivå. De har då ett samhällshistoriskt och/eller ett lokalhistoriskt

värde. Till exempel kan inskriptioner på gravvårdar berätta om vilka näringar som varit

vanligt förekommande under olika tider, om specifika händelser eller om byar och gårdar

som inte längre finns kvar. Socialhistoriskt värde gränsar ofta till samhällshistoriskt värde, men

med fokus på människan i samhället. På kyrkogårdar speglas det sociala livet tydligt, då

människor tidigare ofta begravdes på olika delar av kyrkogården beroende på klass och

ekonomiska möjligheter att köpa en gravplats. Genom inskriptioner kan också män, kvinnor

och barns status i samhället under olika perioder avläsas. Personhistoriskt värde kan

tillskrivas gravvårdar över kända och intressanta personer.

Miljöskapande värde kan tillskrivas gravvårdar som i sig inte har ett högt kulturhistoriskt

värde, men som genom sin placering eller som del i en grupp är viktiga för helhetsmiljön på

kyrkogården. Även vegetation, murar, byggnader och andra inslag på en kyrkogård kan

ha miljöskapande värde. Gravvårdar som är konstnärligt gestaltade kan tillskrivas

konstnärligt värde.

Inskriptioner berättar mycket om bygden och människorna som levt där, liksom om

samhällets utveckling i stort. Vad som står skrivet på en gravvård är ofta typiskt för den tid

då den tillkom.

På gravvårdar från 1600-1800-talet och genom nästan hela 1900-talet finns många antika

och kristna symboler. Idag har dessa symboler till stor del ersatts av dekorer och symboler

med konstnärligt värde eller personliga förtecken.

I övrigt bör gravvårdar som är tillkomna före mitten av 1800-talet bevaras, eftersom de är

hantverksprodukter från tiden före den industriella serietillverkningen av gravvårdar, och

eftersom få såpass gamla gravvårdar finns bevarade. Även gravvårdar tillkomna från

mitten av 1800-talet till 1930-talet kan vara hantverksprodukter väl värda att bevara.

Gravvårdar kan vara bevarandevärda på grund av materialet som de är utförda i. Alla

gravvårdar eller detaljer i gjutjärn bör bevaras, eftersom de berättar om en unik

konstruktionsperiod och många gjutjärnsdetaljer redan har försvunnit. Likaså bör gravvårdar

i smidesjärn bevaras. Träkors var länge vanligt förekommande på gravar. Få av dessa finns

kvar på kyrkogårdarna på grund av materialets förgänglighet. Gravvårdar i lokala material

eller hantverk bör bevaras.

Tidstypiska gravvårdar kan även pekas ut som kulturhistoriskt värdefulla. Syftet är då att visa

på variationen i stil under olika tider. Dessa gravvårdar visar också tydligt på olika tidsskikt

på kyrkogården. På en utvidgning från 1940-talet kan det vara viktigt att bevara gravvår-

dar från den perioden, medan det i ett kvarter med många gravvårdar från förra sekelskif-

tet är viktigt att bevara just dessa.4

4 Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för kyrko-

gårdar i Säffle pastorat.

9

URVAL AV GRAVVÅRDAR

Urvalet av gravvårdar som ska bevaras har baserats på ovan nämnda kulturhistoriska

värden, samt på riktlinjer i Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inven-

tering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. Även diskussioner i referens-

grupperna har legat till grund för urvalet.

De kulturhistoriskt värdefulla gravvårdarna delas in i kategorierna ”mycket värdefull” och

”värdefull”, enligt Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inventering,

bevarande och återanvändning av gravanordningar. De gravvårdar som klassas som

mycket värdefulla ska bevaras när gravrätten återlämnas. De ska inte återanvändas och så

långt som möjligt bevaras på ursprunglig plats. De värdefulla gravvårdarna bör bevaras.

Förändringar av värdefulla gravvårdar och återupplåtelse av gravplatsen kan ske, så länge

det kulturhistoriska värdet inte minskar. Många av de värdefulla gravvårdarna ingår i ett

sammanhang som ger dem miljöskapande värde och gör dem viktiga för kyrkogårdens

eller ett kvarters karaktär.5

5 Myhrberg 2012. Texten är med författarens och samfällighetens tillåtelse hämtad från Bevarande planer för

kyrkogårdar i Säffle pastorat.

Ny kyrkogård på 1920-talet. Foto: Ny församling

10

NY KYRKOGÅRD Fastighetsbeteckning: Ny stom 1:2.

Kyrkogårdens totala yta (inkl. södra kyrko-

gården): 13 515 m².

ALLMÄN BESKRIVNING

Ny socken, ca en mil nordväst om Arvika,

ligger utbredd kring Nysockensjön och

präglas av bördiga dalgångar och

småkuperad skogsbygd.6 Den 105 km² stora

socknen saknar större tätort.

Den nygotiska tegelkyrkan, som byggdes år 1889, ligger på en udde i Nysockensjön.

Socknen är medeltida och en kyrka lär ha funnits här redan på 1200-talet. I medeltida

handlingar nämns kyrkan dock först på 1400-talet. Kyrkobyggnaden har på 1800-talet

beskrivits av både Nils Gabriel Djurklou och Johan Hammarin. Enligt uppgifter från dessa

förlängdes den vid 1600-talets mitt och blev år 1756 utvidgad till korskyrka. Kyrkan hade torn

med öppen lanternin och "bägarlik" huv. Om uppgifterna stämmer är detta samma

träkyrka som revs då den nuvarande stod färdig.

Den rivna kyrkan låg på nuvarande kyrkogården, den norra, ett hundratal meter väster om

dagens kyrka och är utmärkt med minnessten som restes 1896. Mellan kyrkan och

kyrkogården ligger ett bårhus även det i tegel. Sydväst om kyrkogården finns ett gammalt

förråd och i sydost en byggnad med församlingshem, vaktmästarbostad och ekonomi-

lokaler. Vid stranden i norr ligger brygga och båthus för kyrkbåtarna.

Befolkningsutveckling i Ny socken

1805: 1121 invånare, 1861: 1735 invånare,


2011: 747 invånare

Gravskick och antal begravningar

På Ny kyrkogård finns kistgravar, urngravar

och minneslund. Antalet gravsättningar har

de senaste fem åren varit i genomsnitt 14

stycken per år.

6 Kapitlen ”Allmän beskrivning”, ”Kyrkogårdens historik” och ”Kyrkogården idag” bygger till stora delar på uppgifter

hämtade från Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister samt från rapporten Begravningsplatser i Värmland, utgi-

ven av Länsstyrelsen i Värmland

11

Den fd prästgården och arrendatorboställe återfinns vid Kyrkebol, i det öppna odlings-

landskapet nordväst om kyrkan. Sydväst om kyrkomiljön återfinns den fd kronogården och

militärbostället "Stommen", där mangården enligt uppgift härrör från 1640-talet.

Ytterligare en begravningsplats, som anlades 1989-91, finns söder om framvägen till kyrkan.

Denna begravningsplats behandlas inte i bevarandeplanen.

Ny gamla kyrka från sydost, 1880-tal. Foto: Ny församling

KYRKOGÅRDENS HISTORIK

Uppgifter saknas om kyrkogården som hörde till den gamla kyrkan. Den sträckte sig

antagligen bara ett stycke runt kyrkan med huvuddelen i söder. Kyrkan finns endast

markerad på en av de kartor som finns upptagna på Lantmäteriets Historiska kartor, vilka

finns tillgängliga på internet. Denna karta, som är från år 1772, visar kyrkan placerad inom

ett fyrkantigt hägn med största delen av kyrkogården söder om kyrkan. Detta bekräftas av

de två foton som finns bevarade av den gamla kyrkans exteriör. De visar att kyrkogårds-

muren var belägen mycket nära den norra korsamens norrvägg, med en ingång med

trägrind mitt framför norra kyrkporten. Det foto som är taget från sydöst visar att kyrkogårds-

muren i söder inte ligger lika

nära kyrkan, men också att

en gärdsgård tar vid där

södra kyrkogårdsmuren

slutar i öster.

Två byggnader utöver

kyrkan kan anas, vars

funktioner är okända. I nord-

västra hörnet av kyrko-

gården finns en låg panel-

klädd byggnad med sadel

tak och strax nordöst om

12

kyrkan ligger en spånklädd byggnad med

tälttak i trä.

I brandförsäkringen från 1912 är dock ingen

av dessa byggnader upptagna, endast den

år 1899 byggda sockenstugan som var

belägen strax sydväst om kyrkan.

Ett par foton från 1920-talet, liksom en karta

från 1921, visar kyrkogårdens utseende vid

denna tid. På fotona kan man förutom

sockenstugan se ett par byggnader vid

vattnet, vars funktion är okänd. Det kan

också konstateras att bårhuset ännu inte är

uppfört. Kartan visar den form som kyrko-

gården fick då den utökades i samband

med att kyrkan revs.

År 1933 lades ett större område till i norr, och

en genomgripande omläggning företogs

också 1957. Trädgårdsarkitekt Edvard

Jacobsson ritade både utvidgningen 1933

samt omläggningen 1957. Vid sistnämnda

omläggning togs de flesta av de

dåvarande sextiotalet grusgravarna bort

och några gravvårdar flyttades eller vändes

i annan riktning. Samtidigt lades muren om

och på dess krön planterades tre sorters

sedum. Längs muren planteradess 100 st

Rosa spinosissima Stanwell Perpetual, en

gammal ljusrosa ros, och mellan

gravvårdarna planterades rader med

nejliksrosor.

Ny kyrkogård 1921, Kyrkogårdsförvaltningens arkiv.

Ur Begravningsplatser i Värmland.

Ny kyrkogård, troligen tidigt1920-talet. Foto: Ny församling

13

KYRKOGÅRDEN IDAG

Begravningsplatsen har rektangulär form och

östvästlig sträckning. Platsen är plan och

omges av en kyrkogårdsmur, vars krön

endast delvis ligger högre än det inre mark-

planet. 1933 års utvidgning i norr omgärdas

dessutom av en häck med sibirisk ärtbuske.

Ingångar finns i väster och öster. De flankeras

av portstolpar i granit och är försedda med

grindar i smidesjärn, vilka ritades 1958 av Carl

Sundin, verksam hos trädgårdsarkitekt Edvard

Jacobsson.

Kyrka och kyrkogård ligger skilda åt. Mellan-

liggande område upptas av grusplan,

gångväg och grässlänter med spridda träd

mot kyrkan, vilken ligger på en höjd i öster.

Nysockensjön avgränsar kyrkogården i norr,

och tillfartsvägen med parkering och

byggnader i söder. I väster gränsar kyrko-

gården mot naturmark. Kyrkogården får

mycket av sin karaktär av den fria sikten mot

jordbrukslandskapet och vattnet, samt av

siktlinjen mot kyrkan.

Ingen häckplantering förekommer inne på

begravningsplatsen, som därför har samman-

hängande gräsytor. Vresrosor är planterade

som solitärer på raka linjer från norr till söder.

Ett antal rönnar är planterade på kyrkogår-

den som omges av en trädkrans bestående

av lind. Gångarna är få, raka och grus-

belagda. Plattgångar av skiffer förekommer

också. Belysning finns i form av lyktstolpar i

klassisk modell. På kyrkogården finns också

enkelt utformade servicestationer.

Alla grusgravar, järnstaket och familjegravs-

häckar som en gång fanns på den äldre

delen togs bort på 1950-talet, och endast en

stenram är bevarad. Egentlig struktur saknas

på kyrkogården. Stora pampigare grav-

vårdar står sida vid sida med mer anspråks-

lösa, och några gravvårdar har vänts så att

de fått en ny ”riktning” med framsidan mot

mittgången.

1

2

3

4

1. Ritning på kyrkogårdsmur från omläggningen 1957.

2. Smidesgrind vid östra ingången.

3. Kvarter B.

4. Kvarter A.

14

Genom gravvårdarnas annorlunda placering

och skiftande utformning får kyrkogården

ändå sin särprägel, och södra delen av

kyrkogården har ett antal äldre gravvårdar

med ett miljöskapande värde.

De äldsta gravvårdarna utgörs av skiffer-

stenar och är placerade på södra delen av

kyrkogården. Några skifferstenar från 1800-

talets början har också tillvaratagits och ett

lapidarium för dessa byggdes 2012 vid östra

ingången till kyrkogården.

År 1989-91 utökades begravningsplatsen

med ett nytt område söder om framfarts-

vägen. Den är strukturerad i grupper

avskärmade med buskar och häckar och har

ett stort antal planterade prydnadsaplar. I

det västra partiet finns en minneslund.

Skiss till minnessten, Erik Bäckmans stenfirma 1958

15

KVARTER

Kyrkogården är indelad i två kvarter. Kvarter A norr om den grusade gången mellan de två

ingångarna, och kvarter B söder om densamma.

Båda kvarteren saknar tydlig struktur vilket ger dem en något rörig prägel.

Kvarter B har ett antal äldre gravvårdar, främst i sydvästra hörnet, med ett stort miljö-

skapande värde och i kvarteret finns även de äldsta gravvårdarna vilka utgörs av skiffers-

tenar. I östra delen av kvarteret står två vårdar av denna bergart tätt intill varandra. De är

resta över "dannemännen" från Strand, Anders Ersson (1768-1832) och Erik Andersson (1802-

1872) och deras hustrur. Längre västerut i kvarteret finns en skiffergravvård över

”dannemannen” Jon Jonasson (1797-1843) och en över ”dannemannen” Anders Bröntesson

1783-1852.

I kvarter A finns en minnessten i svart granit med guldinskription över dem som har sitt vilorum

på kyrkogården men vars namn inte längre är kända. Denna tillkom 1958 och är placerad i

anslutning till den obeliskformade sten som markerar den gamla kyrkans läge i sydöstra

delen av kvarter A.

Alla grusgravar, järnstaket och familjegravshäckar som fanns på kyrkogården fram till

omläggningen1957 är borta. Endast en stenram i kvarter B finns bevarad.

INSKRIPTIONER OCH TITLAR

Hemmansägare är den vanligast förekommande titeln på gravvårdarna, men ålderdomliga

titlar som danneman, nämdeman, magasinsföreståndare förekommer liksom ortsnam,

gårdsnamn, psalmverser mm. På en gravvård från tidigt 1900-tal finns den ovanliga titeln

odalbonden. Titlarna flottningschefen, stationsinspektoren och fjärdingsmannen förekommer

också.

VEGETATION

Trädbeståndet på kyrkogården inventerades 2007 och arbetet resulterade i en trädvårds-

plan vars syfte är att ge en bild av befintlig vegetation och ge förutsättningar för kontinuerlig

vård och föryngring. Trädbeståndet består huvudsakligen av lövträd som skogslind, glanslind

och rönn. Den tidigare björkallén mot kyrkan togs bort 2012 men ska återplanters. Häcken i

norr, öst och väst vid kvarter A består av sibirisk ärtbuske, och vresros finns som solitärer plan-

terade på raka linjer. Rester av sedum finns på kyrkogårdsmuren.

Västra delen av kvarter B Kvarter A.

16

BYGGNADER

Kyrkan uppfördes åren 1887-89 och ritades

av arkitekten Agi Lindegren. Byggnaden är

uppförd i tegel med rektangulärt långhus,

smalare polygonalt kor och västtorn.

Exteriören är hållen i en nygotik stil med

blottade tegelmurar och spetsbågiga

muröppningar. Västtornet kröns av gavlar

med korsblinderingar och en hög tornspira

täckt med kopparplåt. Långhusets sadeltak

har huvudsakligen skiffertäckning. Ingång

sker i väster via tornets bottenvåning

Bårhuset i tegel uppfördes 1933. Dess exteriör,

med blottade tegelmurar med blinderingar,

har anpassats efter kyrkans utformning. Taket

är dock täckt med rödmålad slätplåt.

Båthuset är enligt uppgift troligen byggt på

1960-talet. Byggnaden, som rymmer kyrk-

båten från 1883, är uppförd i trä, med

rödmålad lockpanel och tegeltak.

Församlinghemmet ritades 1963 av arkitekt

SAR Douglas Dahlborg, och är uppfört i slam-

mat tegel och försett med ett sadeltak täckt

med kopparplåt.

LAGSKYDD

Begravningsplatsen är tillkommen före 1940

och skyddas därmed av kulturminneslagens

4 kapitel 3 § som säger att ”kyrkotomter som

har tillkommit före utgången av år 1939 får

inte på något väsentligt sätt ändras utan

tillstånd av Länsstyrelsen.” Tillstånd krävs alltid

för utvidgning av tomten och för uppförande

eller väsentlig ändring av byggnader, murar,

portaler eller andra fasta anordningar på

tomten. Detta skydd omfattar även de delar

av kyrkogården som är tillkomna efter 1939.

Vid frågor kring förändringar och tillstånd

kontakta Länsstyrelsen i Värmlands län.

1. Kyrka

2. Bårhus

3. Båthus

4. Församlingshem

1

2

3

4

17

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKOGÅRDEN:

•Stenmuren är ett viktigt arkitektoniskt inslag i kyrkomiljön som ska bevaras. Denna

avgränsar kyrkogården både fysiskt och symboliskt från omkringliggande landskap.

•Grindar i smidesjärn ska bevaras.

•Gångsystemet med grusbelagda gångar och gångar med skifferplattor bör bevaras.

•Det sena1800-talets och det tidiga 1900-talets gravkultur, i form av högresta gravvårdar

med högt miljöskapande värde, som finns bevarad främst i kvarter B ska bevaras.

•Skiffergravvårdar ska särskilt vårdas. De skiffergravvårdar som fortfarande står placerade

på ursprunglig plats får inte flyttas.

•Minnesstenarna över kyrkan och över dem som vilar på kyrkogården ska bevaras.

•Den antagna trädvårdsplanen ska följas.

•Trädkransen är ett viktigt inslag i landskapet som bör bevaras.

Observera att tillståndsfrågor avgörs av Länsstyrelsen

Ny kyrkogård, kvarter B med församlingshemmet i bakgrunden.

18

Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1820-tal

Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, titel,

ortsnamn

Karakteristik: Stående rektangulär skiffersten, stenen är bru-

ten i två delar men lagad.

Inskription: Nämndemannen och Magazinsföreståndaren

Olof Olsson Från Ottebol f. 1791 d. 1829


Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder,

ortsnamn

Karakteristik: Stående skiffersten med rundad topp.

Inskription: NIS Från Ottebol Född IDEM 15/6 1763 Död

29/11 1818.


Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder

Karakteristik: Stående skiffersten med spetsig topp prydd

med malteserkors

Inskription: Her hvilar f.d. kyrkoverden Anders Olsson, Berg f.

30/1 1774 d. 12/1 1844 des maka Karin Nilsdotter f. 20/2 1784

d. 12/4 1844 Deras son Olof f. 25/2 1817 d. 12/1 1844.

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE

Förvaras i Såguddens Museum Tillkomstår: 1790-tal

Urvalskriterium: Smideskors

Karakteristik: Ringkors som förvarats på Såguddens Museum

sedan tidigt 1900-tal. Stod ursprungligen på Riksdagsman N.

Olssons grav, B 0203.

Inskription: “Herradsdommaren och riksdagsman N.O.S.

ifrån Ohlebyn född år 1744 hans död 1795” Baksidan: “Hans

hedersteken är 3 penningar i sko... som nedanföre henger

det War honom förärat af Gustaf d.3”

Förvaras i Såguddens Museum Tillkomstår: tidigt

1800-tal

Urvalskriterium: Smideskors

Karakteristik: Ringkors som förvarats på Såguddens Museum

sedan tidigt 1900-tal. Stod ursprungligen på Riksdagsman

O. Olssons grav, B 0203.

Inskription: “Häradsdomaren och Riksdagsmanen Olof

Olofs Son Föd uthi Ohlebyn den 6 maij 1749” Baksidan: “Dör

där samastädes Klåkan 2 på morgonen den 4 Aug 1809”

19

Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1800-talets

första del


Karakteristik: Hög stående skiffersten med spetsig topp

Inskription: Kyrkoverd m.m Olof Persson ut i Berg Född 1750

Död 1840 Dess hustru Kerstin Eriksdotter Född 1737 Död 1804


första del


Karakteristik: Stående skiffersten vars övre hälft saknas.

Inskription: Brita Andersdotter Född 11/10 1765 Död 19/8

1830. Pred. Bok 12:k 7v.

Gravnummer: A0005 Tillkomstår: 1919

Urvalskriterium: Inskription, titel, lokalhistoria

Karakteristik: Stående hög sten i svart grovhuggen diabas

med polerad oval textyta

Inskription : Kyrkoherde Karl Johan Fogelgren *1848 +1907,

Komminister i Ny 1887 - 1907, Sv.Ps. 221, Församlingsbor reste

vården 1919

Gravnummer: A0025 Tillkomstår: 1950-tal

Urvalskriterium: Inskription, socialhistoria

Karakteristik: Liten liggande sten i röd granit över kvinna

som dog i barnsäng. Sonen lät utföra stenen.

Inskription : Mor *1900 +1930


Urvalskriterium: Symbolisk form, miljöskapande

Karakteristik: Urna på sockel i rödgrå granit

Inskription: Edvard Andersson, Jössefors *31/7 1844 +3/10

1924.

20


Urvalskriterium: symbol, tidstypisk

Karakteristik: Liten sten med symbol i form av kors och

krona.

Inskription : Här vilar Anna Maria Persson 1881-1965


Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, tidstypisk, miljö-

skapande

Karakteristik: Stående smal sten, med pyramidformad topp,

i polerad svart granit med symboler i form av kors och

palmblad samt mans och kvinnohand som fattar varandra.

Inskription: Anders Karlsson *28/7 1828 +10/5 1914, Olebyn,

Hans maka Johanna *10/6 1842 +23/2 1918

Gravnummer: A0412 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet

1900

Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, stilhistoria

Karakteristik: Stående sten i svart diabas med schablon-

dekor i jugendstil med ängel och palmblad.

Inskription: And. Eriksson, Kyrkebol, Familjegrav


Urvalskriterium: Symboler, ortsnamn, ovanlig form

Karakteristik: Stående sten i röd granit med yrkessymboler

för murarhantverket - murarslev, murhammare. Stenen har

formen av en gavel med ett horisontellt murförband i un-

derkant av tympanonfältet.

Inskription : Albert Persson, Ängflan Myre, *1888 +1946

Gravnummer: B0007 Tillkomstår: 1800-talets mitt

Urvalskriterium: Material - gjutjärn, hög ålder, ovanlig form,

personhistoria - barngrav, titel.

Karakteristik: 1. Gjutjärnsängel på granitsockel, Inskription:

J.A Sohlberg född 28 maj 1836 död 9 jan 1844, A.E. Sohlberg

född 23 juli 1839 död 9 jan 1844. 2. Stående sten i svart dia-

bas på sockel. Inskription: Kronofogden R.W.O. Samuel Sohl-

berg 1798 - 1857, Hans hustru Anna Elisabeth född Zetter-

berg 1813 - 1897, deras barn Johan Anders 1836 - 1844

Adolf Edvard 1839 - 1844 Carl Samuel Fridolf 1845 - 1849,

Selma Elis. Katar. 1854 - 1860

21

Gravnummer: B0028 Tillkomstår: omkr sekelskiftet

1900

Urvalskriterium: Titel, personhistoria, miljöskapande

Karakteristik: Obelisk i blå polerad labrador med guld-

inskription

Inskription: Majorskan Carolina Lagerlöf född den 13 Maj

1818 död den 12 Juni 1891,Dottern Selma *11/11 1844

+15/11 1916, Sonen Adolf född 20/8 1851 död 9/5 1895

Gravnummer: B0077 Tillkomstår: 1970-tal

Urvalskriterium: Personhistoria-fadern var Sotar Blixt känd

genom Frödings dikt, inskription.

Karakteristik: Enkel grå s.k. portföljsten.

Inskription : Bröderna

Blixt Födda 1889

Edvard Oskar

1966 1973


Urvalskriterium: Socialhistoria, ortsnamn, rest av

allmänlinje

Karakteristik: Anspråkslös liggande sten i svart granit

Inskription : Maria Andersson Olebyn


Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk

Karakteristik: Tre gravvårdar varav den mittersta i skiffer är

mycket kulturhistoriskt värdefull.

Inskription : Som Minne efter Dannemannen Jon Jonasson

från hemmanet Öna född 17 3/7 97 död 18 5/6 43 Hustrun

Karin Eriksdotter född 18 6/7 04 död 18 26/1 58. Dotren Lo-

visa född 18 21/6 40 död 18 27/8 58.

Gravnummer: B0191 Tillkomstår: 1912

Urvalskriterium: Inskription, titel, ortsnamn, personhistoria -

donator

Karakteristik: Stående sten med kölbågsformad topp i svart

polerad diabas med guldinskription.

Inskription :Häradsdomaren Anders Nilsson *1789 +1866,

hans son Nämndemannen Nils Andersson *1812 +1880, från

Olebyn, Familjegraf, (baksidan) Ny församling skänkte desse

män denna gravplats, Stenen restes 1912

22


Urvalskriterium: Inskription, titel, ortsnamn, lokalhistoria, miljöskap-

ande

Karakteristik: Stor bautasten i rödgrå granit

Inskription: Riksdagsmannen Nils Olsson 1744 - 1795, Hans broder

Olof Olsson 1749 - 1809, Dennes son Olof Olsson 1778-1865, hans

son 1813 - 1892, Alla från Olebyn, Hans son Emil Olsson 1847– 1933,

Jämte dem bida här även deras hustruer, Uppståndelsens mor-

gon Dav. ps. 43:3 Text bak: Under loppet av över 100 år represen-

terade desse män Jösse härad i Riksdagen. Ny

församling förärade dem denna grav. Stenen restes 1907 (ersatte

de smideskors som finns på Såguddens Museum)


Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk, titel,

ortsnamn, symbol

Karakteristik: Gravvård i skiffer med ”spetsig” topp och

timglassymbol.

Inskription: Här wilar Dannemannen Anders Bröntes Son fr.

Västra Brevik född 26/3 1783 död 4/12 1852, Och dess

hustru Kerstin Pers Dotter 2/4 1782 +19/4 1851.


Urvalskriterium: Inskription, personhistoria, ortsnamn

Karakteristik: Ovalformad snedställd sten i svart granit på en

sockel i form av en i betong gjuten stubbe.

Inskription : Klockaren m.m. N. Nilson Ottebol

*1824 +1890

Gravnummer: B0227 Tillkomstår: 1800-talets senare

del.

Urvalskriterium: Material - gjutjärn, hög ålder, symbol, orts-

namn

Karakteristik: Gjutjärnskors med genombrutna ornament

och ängel vid korsets fot.

Inskription : H.H.H.D. Nils Andersson *16/3 1799 +23/10 1887

Hustrun Maria Persdotter *6/4 1801 +10/8 1868 Båda från

Tanderud

Gravnummer: B0234 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet

1900

Urvalskriterium: Titel, personhistoria - välkänd statsagronom i

Norge.

Karakteristik: Stående sten, med spetsig topp, i rödgrå gra-

nit med svart text.

Inskription : Statsagronomen och riddaren Johan Lindeqvist

*7/10 1823 +31/7 1898

23


1900

Urvalskriterium: Miljöskapande, inskription

Karakteristik: Obelisk i polerad svart diabas

Inskription : Johan Nilsson 1863 - 1946 Makan Maria 1872 -

1951 Dottern Eva 1910 - 1950. Nedre del: And. & Kristina

Nilson Far och mors grav.

Gravnummer: B0246 Tillkomstår: 1900-talets

första del

Urvalskriterium: Titel, samhällshistoria

Karakteristik: Stående sten i ljusgrå granit med schablon-

dekor i form av tempelgavel

Inskription : Stationsinspektoren J.A. Wikström Familjegrav


Urvalskriterium: Miljöskapande, symbolisk form

Karakteristik: Stenkors på sockel (grå granit eller marmor)

Inskription : Oläslig (Julia Wångenberg)


1900

Urvalskriterium: Personhistoria - donatorer, konsthistoriskt

värde

Karakteristik: Hög stående sten med rundad topp i mörkgrå

granit i jugendstil med kors och växtornamentik.

Inskription : Olof Andersson *1837 +1896 Johannes

Andersson *1842 +1916 Hustrun Maria Andersson *1849

+1909

24


1900

Urvalskriterium: Inskription, personhistoria - donator, tidstypisk

Karakteristik: Stående sten i svart polerad diabas med

pyramidformad topp och sockel

Inskription : Donatorn för Ny socken Välgörenhetsfond Olof

Nilsson i Västra Brevik *20/7 1819 +6/12 1901 Hustrun Anna

Andersson *22/4 1836 +13/3 1894

Heder åt hans minne Vårda hans graf


Urvalskriterium: Titlar, personhistoria, ovanlig form

Karakteristik: Stående sten i grå granit i form av två

sammanfogade rektangulära stenar med spetsig topp.

Inskription : Kyrkvärden Nämndemannen

Olof Eriksson Olof Olsson Friberg

fr. Berg fr. Berg

*1814 +1868 *1850 +1916

Hans hustru Hans hustru

Märtha Segolsdotter Kristina

Matilda Olsson

*1826 +1890 *1849 +1917

Son Erik Gustaf Son Fil. Mag

*1860 +1910 Familjegrav Olof Sigurd

*1889 +1922

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE

Gravnummer: A0007 Tillkomstår: ca 1940

Urvalskriterium: Titlar, symboler

Karakteristik: Liggande sten i röd granit med yrkesemblem i

form av lie, kärve och fackla,

Inskription :Bonden Anders Nilsson 28/1 1832 - 5/10 1915 Folk-

skolläraren Herman Nilsson 27/4 1860 - 19/5 1939 Hans hustru

Karin Nilsson 6/5 1876 - 24/7 1945 Sonen Sven Ragnar 7/5

1916 - 30/5.

Gravnummer: A0234 Tillkomstår: 1950-70-tal

Urvalskriterium: Titel, ortnamn, tidstypisk

Karakteristik: Rektangulär sten med sidopelare och verlig-

gare i svart polerad diabas med guldtext.

Inskription : F.d. Fjärdingsmannen John Ernstson *5/2 1889

+25/12 1973, Hans maka Agda *23/9 1886 +28/7 1957,

Tanderud

25


Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, miljöskapande

Karakteristik: Bautasten i grå granit

Inskription: Odalbonden Joh. Ernstson * 1840 - +1911, Hust-

run Kristina *1855 - +1935, Tanderud

Gravnummer: A0356 Tillkomstår: 1900-talets mitt

Urvalskriterium: Naivt utförd, symbol, upplevelsevärde

Karakteristik: Liggande sten i röd granit med enkelt utförd

solnedgång.

Inskription: MOR

Gravnummer: A0400 Tillkomstår: omkr. sekelskiftet

1900

Urvalskriterium: Inskription, symboler.

Karakteristik: Stående sten i svart diabas med schablonde-

kor med kors och liljor.

Inskription: O Bergkvist, Hustrun Maria *1870 +1943, Joh.

11:25, Familjegrav


Urvalskriterium: Symbol, personhistoria - soldathustru

Karakteristik: Stående sten i röd granit med rundad topp

och schablondekor i form av palmblad.

Inskription : Maria Öman,*1858 +1931

Gravnummer: B0050 Tillkomstår: omkr sekelskiftet

1900

Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, ovanlig form, miljöskapande

Karakteristik: Kors på sockel, mörkgrå granit

Inskription: Hemmansegaren P. Andersson fr. Strand *26/1

1828 +18/1 1903, Hustrun Kajsa Nilsdotr *8/3 1834 +28/3 1893

26


Urvalskriterium: Porträttrelief, miljöskapande, titel, samhälls-

historia, ortsnamn

Karakteristik: Hög sten i rödgrå granit med porträttrelief

föreställande Sven Svedberg.

Inskription: Bruksdisponenten Sven Svedberg Norserud *1854

+1920, Hans hustru Ida Svedberg *1861 +1943, Deras dotter

Sigrid Nyqvist *1900 +1973


Urvalskriterium: Titel, miljöskapande

Karakteristik: Hög sten i grå granit

Inskription: Generalmajor E. Conrad Eriksson *12.11.1864

+8.5.1927, Makan Signe Eriksson född Ekman *18.1.1868

+28.1.1964


Urvalskriterium: Inskription, upplevelsevärde

Karakteristik: Gravvård i röd granit med naivt utförda

symboler och inskription

Inskription :A. Magnusson född 1866 död 1927 Sov i Ro


Urvalskriterium: Material-skiffer, hög ålder, hantverk, titel,

ortsnamn.

Karakteristik: Två stycken stående gravvårdar i skiffer

Inskription: 1. Dannemannen Anders Ersson från Strand Född

1768 Död 1832, Hustrun Kerstin Nilsdor Född Eda 1777 Död

1844.

Inskription: Dannemannen Erik Andersson från Strand Född

1802 Död 1872, Hustrun Maria Persdor Född 1816 Död 1874


1900

Urvalskriterium: Titel, lokalhistoria, symbol, inskription

Karakteristik: Högrest sten i polerad svart diabas med

symbolerna alfa & omega.

Inskription : F.D. Kyrkovärden Nils Nilsson och Anders Persson

Kroppstad, Kyrkvärden Birger Norrby *1920, Hustrun Ingrid

*1923 +2007

27


1900

Urvalskriterium: Miljöskapande, ovanlig form, symbol.

Karakteristik: Hög gravvård i svart i polerad diabas krönt av

urna.

Inskription : Olof Jonsson Lundaby och B Lundebys

familjegrafvar


1900

Urvalskriterium: Ortsnamn, ovanlig form/dekor

Karakteristik: Delvis korsformad sten i svart diabas med

schablondekor i form av kors och rosor.

Inskription : J. Th Nilssons Kroppstadholm Familjegrav

28

ÄLGÅ KYRKOGÅRD Fastighetsbeteckning: Ny stom 1:2.

Kyrkogårdens totala yta:10 354 m².

ALLMÄN BESKRIVNING

Älgå socken, med medeltida ursprung,

ligger vid Glafsfjordens nordvästra strand

några mil väster om Arvika.7 Socknens areal

är 175 km² och området består av odlings-

bygd invid Glafsfjorden, bergig skogsmark

på Glaskogen samt av dalbygd i nordväst.

Enda tätort är Sulvik.

Den nuvarande stenkyrkan föregicks av en äldre träkyrka som sannolikt var medeltida och

helgad åt Sankt Olof. Att Älgå tidigt haft en kyrka stöds dels av förekomsten av inventarier

från 1200-talet och av en sk medeltida liljesten. I skrift omnämns kyrkan, enligt anteckningar i

Helge Kjellins arkiv, första gången år 1469. Denna kyrka, som lär ha varit belägen ca 75

meter nordväst om den nuvarande, revs i samband med att den nya kyrkan uppfördes

1724-26. Ett gravkapell i vitslammad tegel och skiffertak uppfördes ett stycke öster om

kyrkan år 1936. Församlingshem med ekonomi- och personalutrymmen uppfördes år 1959

norr om kyrkan. Invid församlingshemmet finns även en verkstad från 2007. Prästgården som

är i privat ägo är belägen några hundra meter norr om kyrkan.

I kulturmiljön runt Älgå kyrka kan även Älgå spikmedja sägas ingå. Den ligger på andra si-

dan vägen mitt emot kyrkan, och är sedan 1989 lagskyddad som byggnadsminne.

Befolkningsutveckling i Älgå socken



2011: 892 invånare

Gravskick och antal begravningar

På Älgå kyrkogård finns kistgravar, urngravar

och minneslund. Antalet gravsättningar har

de senaste fem åren varit i genomsnitt 14

stycken per år.

7 Kapitlen ”Allmän beskrivning”, ”Kyrkogårdens historik” och ”Kyrkogården idag” bygger till stora delar på uppgifter

hämtade från Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister samt från rapporten Begravningsplatser i Värmland, utgi-

ven av Länsstyrelsen i Värmland

29

KYRKOGÅRDENS HISTORIK

På en karta från 1641 är kyrkan och kyrkogården markerad med ω inom en inhägnad strax

intill Älgån. På en senare karta från 1708 är en kyrka med västtorn placerad mitt i en

fyrkantig markering för kyrkogården. Markeringarna ska troligen läsas symboliskt och säger

egentligen inget om kyrkans utseende eller om dess placering på kyrkogården.

Dagens kyrkogård anlades troligen samtidigt som kyrkan byggdes, men begravningar före-

kom på 1700-talet även under den nya stenkyrkans golv. Till en början var kyrkogården

mycket liten och sträckte sig endast ett stycke söder om kyrkan men utökades sedan

etappvis. Stenmuren blev färdiglagd 1792. Dess sträckning åskådliggörs på en karta från

1796.

År 1830 tillfördes mark öster om kyrkan. Åt samma håll skedde ytterligare en mindre utvidg-

ning 1861, innan området norr om kyrkan togs i anspråk 1880. År 1905 företogs en ny utök-

ning österut och slutligen en större i samma riktning 1965. Sistnämnda utvidgning ritades av

trädgårdsarkitekt Samuel Kaldén, och i samband med att denna del togs i bruk iordning-

ställdes två urngravsområden på vardera sidan om gravkapellet. Mellan dessa utvidgningar

hade dock en renovering av kyrkogården ägt rum 1947. Strax innan den utfördes togs ett

antal bilder, vilka förvaras på Värmlandsarkiv. Bilderna visar hur området mellan kyrkan och

bårhuset främst upptogs av gravar försedda med vita träkors eller stenar av enklare utform-

ning. Man kan också se att många gravar är försedda med s.k. gravkullar. Dessa tycks vara

överväxta av någon form av vintergrön växt, vilket var vanligt.

1

2

3 4

1. Karta från 1641, Lantmäteriet. 2. Karta från 1708, Lantmäteriet. 3. Karta från 1796, Lantmäteriet.

4. Situationsplan från 1904. Lägg märke till den gamla sockenstugan,2, Brandförsäkringsverkets handlingar.

30

Enligt den arbetsbeskrivning som upprättades av trädgårdsanläggare Werner Nilsson 1946

jämnades hela området och fick ett nytt matjordslager. Gravstenar och socklar lyftes eller

sänktes så att man fick till en jämn markyta. Gravstenarna ordnades så att ryggarna vände

mot varandra och gravsocklarna höggs om så att alla blev lika långa. Murarna byggdes

om och nya plattgångar och sittplatser utfördes. Nya häckar bestående av bärmispel,

berberis och liguster planterades och gräsmattor anlades. Troligen planterades också vid

denna tidpunkt den syrenallé mellan kyrka och bårhus som man idag ser rester av.

Vid en omfattande renovering på 1950-talet såddes många grusgravar igen och familje-

gravshäckar och andra gravhägnader togs bort.

År 2003 invigdes en minneslund i den del av kyrkogården som anlades på 1960-talet.

Älgå kyrkogård innan omläggningen 1947, Foto: Th. O, Värmlandsarkiv.

Lägg på övre fotot märke till skifferstenarnas placering och förekomsten av gravkullar. Nedre

fotot visar den stora förekomsten av träkors på kyrkogården vid denna tid. Idag återstår endast

ett fåtal av dessa kors.

31

KYRKOGÅRDEN IDAG

Begravningsplatsen har en i det närmaste

rektangulär form med östvästlig sträckning

med kyrkan belägen i den västra delen. Be-

gravningsplatsen gränsar i norr till åkermark

och i öster till en björkdunge och Glafsfjor-

den. I söder flyter Älgån genom ett skogsparti

och i väster finns väg, parkeringsplats och

församlingshem.

Kyrkogårdsmarken sluttar något ner mot

Glafsfjorden i öster. 1965 års utvidgning ligger

här i sin helhet på ett lägre plan och omges

av en stödmur, medan en sten- och delvis

stödmur omger de äldre områdena.

Två ingångar finns, huvudingången strax väs-

ter om kyrkan och en ingång till kvarter C

(1965 års utvidgning) från norr. Ingångarna är

försedda med korsprydda smidesgrindar ri-

tade 1947 av konstnären Alf Lindh. På ritning-

en finns angivet ”Motto: I korsets hägn”. Hu-

vudgångarna är grusbelagda, men mellan

kvarteret finns även plattgångar av skiffer.

Belysning finns i form av lyktstolpar, och på

kyrkogården finns också enkelt utformade

servicestationer.

En östvästlig syrénallé har funnits mellan kyr-

kan och gravkapellet, varav endast delar

återstår. En återplatering har dock påbörjats.

Längs västra muren på de äldre områdena

växer lindar och längs den norra lönn, björk

och en kastanj. Björkar står också i gränsen

mot 1965 års utvidgning, som i norr och söder

omges av lönnar. Oxbärshäckar avgränsar

gravkvarteren på större delen av begrav-

ningsplatsen, men även rygghäckar av

ölandstok och spirea förekommer.

Kyrkans ingång i väster flankeras av gjutjärn-

urnor med blommor, och på norra respektive

södra sidan av tornet finns tulpan- och rosen-

rabatter. En syren och en rododendron är

planterade vid koret.

Området fram till 1965 års utvidgning har bi-

behållit mycket av sin äldre karaktär genom

de ca trettio grusgravar som finns kvar både

spritt och koncentrerat i kvarter B söder om

kyrkan. De är alla omgärdade av stenramar.

2

3

4

1.Ritning på kyrkogårdsmur från omläggningen 1957.

2. Smidesgrind vid östra ingången.

3. Kvarter B .

4. Kvarter A.

1

32

Även ett järnstaket finns bevarat runt en av

begravningsplatsens äldsta gravvårdar, en

täljstenhäll från tidigt 1800-tal över

brukspatron Jacob Forslund i Älgå som dog

1806. Graven är troligen identisk med den s k

Grubbiska graven, som tillkom vid Johan

Grubbes död 1747 och som senare övertogs

av ägaren till Älgå bruk. Strax intill står en

intressant gjutjärnsgravvård i empirestil över

Carl Eric Dyrén som dog 1839. Ytterligare en

gravvård av hög ålder står söder om kyrkan.

Den utgörs av en stor kalksten med text på

båda sidor och med första dödsår angivet till

1821. Denna sten och hällen över Jacob

Forslund är de enda gravvårdar som om-

nämns i den inventering som gjordes av Älgå

kyrka år 1830. Från första hälften av 1800-talet

är också de fyra skifferstenarna som står intill

kyrkans korvägg. Nordväst om kyrkan finns

den stora Rhodinska familjegraven med en

hög granitsten och en rad små, liggande

gravstenar inom kraftig stenram.

Speciellt för Älgå kyrkogård är ljudbilden, där

Älgåns strömmande vatten starkt bidrar till

upplevelsen av kyrkogårdsmiljön.

Forslundska/Grubbiska graven. Foto: Ur Värmlands

Museums arkiv.

33

KVARTER

Kvarter A utgörs av området strax norr och

öster om kyrkan. Det avgränsas i väster och

norr av kyrkogårdsmuren och sträcker sig i

öster fram till bårhuset och kyrkogårdsmuren

mot 1965 års utvidgning. Området är

uppdelat i mindre partier som avgränsas av

lågt klippta rygghäckar av oxbär och

ölandstok, vilka sträcker sig i nord-sydlig

riktning. Området strax norr om kyrkan

präglas av den stora Rhodinska familje-

graven. Området nord-öst om kyrkan har en

varierad karaktär med någon enstaka

grusgrav.Vid korväggen står fyra skifferstenar

från 1800-talets första hälft uppställda, vilka

bidrar till kvarterets karaktär.

Kvarter B utgörs av området strax söder och

sydöst om kyrkan. Det avgränsas i väster och

söder av kyrkogårdsmuren och sträcker sig i

öster fram till bårhuset och kyrkogårdsmuren

mot 1965 års utvidgning. Området är upp-

delat i mindre partier som avgränsas av lågt

klippta rygghäckar av oxbär och ölandstok,

vilka sträcker sig i nord-sydlig riktning. Kvarter

B hyser kyrkogårdens äldsta gravvårdar och

har överhuvudtaget en ålderdomligare

karaktär än den övriga kyrkogården. Ett

trettiotal stenramsomgärdade grusgravar

finns kvar i området liksom många påkostade

och högresta gravvårdar med stort kultur-

historiskt värde och upplevelsevärde.

Detta lummiga kvarter med närheten till

Älgåns brusande vatten präglas även av

närheten till spiksmedjan i väster.

Kvarter C utgörs av området öster om bår-

huset. Detta kvarter tillkom 1965 och präglas

av större enhetlighet än de övriga kvarteren.

I mitten av kvarteret finns en fyrkantig spring-

brunn av skiffer. Låga häckar av oxbär delar

kvarteret i mindre partier, och i nordöstra

respektive sydöstra hörnet finns enkla

meditationsplatser med fasta vilbänkar.

Dessa omges av olika sorters buskar, bl.a. jas-

min, spirea och ölandstok. Fasta bänkar

förekommer även på fler ställen i detta

kvarter. Övervägande delen av grav-

vårdarna är så kallade portföljgravstenar

med likartad, anspråkslös utformning.

Kvarter A med den Rohdinska familjegraven.

Kvarter B med den Forslundska familjegraven till

höger i bild.

Kvarter C med springbrunnen och de låga oxbärs-

häckarna.

34

Mer individuellt utformade gravvårdar från de senaste seklen finns i mitten av kvarteret

längst ned mot vattnet. De sydöstra delarna av kvarteret är ännu inte i anspråkstagna. I

slänten öster om bårhuset, och kyrkogårdsmuren mot kvarter A och B, finns ett område med

urngravar med liggande gravvårdar.

Minneslunden nås från kvarter B och C, och ligger strax söder om kvarter B vid Älgån, i an-

slutning till kvarter C. Minneslunden anlades av kyrkogårdspersonalen 2003 och består av en

gräsyta med plattgång samt en sten med texten ”Minneslund”. På platsen finns även en

blom och ljushållare.

INSKRIPTIONER OCH TITLAR

Hemmansägare är den vanligast förekommande titeln på gravvårdarna, men ålderdomliga

titlar som danneman, förekommer liksom ortsnamn, gårdsnamn och psalmverser mm. Titlar

med kopplingar till bruksverksamheten förekommer, som t.ex. bruksägaren, faktorn och smi-

desmästaren.

VEGETATION

Trädbeståndet på kyrkogården inventerades 2006 och arbetet resulterade i en trädvårds-

plan vars syfte är att ge en bild av befintlig vegetation och ge förutsättningar för kontinuerlig

vård och föryngring. Trädbeståndet består helt av lövträd som skogslind, skogslönn, vårt-

björk, stamsyren och pyramidek mm. Ett återskapande av syrenallén mellan kyrkan och bår-

huset har påbörjats.

Häcksystemet består företrädesvis av oxbär och ölandstok.

Minneslunden

35

BYGGNADER

Kyrkan som uppfördes 1724-26 är, trots återkommande restaureringar under 1900-talet, såväl

exteriört som interiört bevarad i tämligen ursprungligt skick och framstår som en av

Värmlands bäst bevarade barockkyrkor.

Exteriören är vitputsad med rundbågiga fönsteröppningar under ett brant, skiffertäckt sadel-

tak. Västtornets överbyggnad har originell utformning i tre, spånklädda avsatser. Ingången

är förlagd i väster via tornets bottenvåning, men en ingång finns även mitt på långhusets

sydsida.

Bårhuset ritades1936 av arkitekt Ludvig

Mattsson och uppfördes för medel som

testamenterats för ändamålet av Kristina

Schwartz som dog 1935. Den lilla byggnaden

är uppförd på en grundmur av betong som

klätts med gråsten. Ytterväggarna består av

murtegel som vitputsats och sadeltaket är

täckt med glavaskiffer som hämtats från det

rivna kyrkstallets tak.

Församlingshemmet, med personal- och

ekonomiutrymmen i källaren, ritades av

arkitekt Gunnar Henriksson 1958 och uppför-

des året därpå. Byggnaden ersatte den

gamla sockenstugan som var belägen strax

väster om kyrkan. Fasaden är klädd med röd-

färgad lockpanel och sadeltaket är beklätt

med tegel.

Verkstaden är från 2007 och ersatte då ett

garage från senare delen av 1960-talet.

Byggnaden har en fasad klädd med

rödfärgad lockpanel och ett sadeltak beklätt

med tegel.

Ludvig Mattssons ritning för nytt gravkor/bårhus 1936.

2

3

36

ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ I FÖRVALTNING OCH ANVÄNDNING AV KYRKOGÅRDEN:

•Samtliga grusgravar är genom sitt miljöskapande värde att betrakta som mycket

värdefulla och skall bevaras, enligt kyrkogårdsdelegerande §9/2010.

•1800-talets och det tidiga 1900-talets gravkultur, bl.a. i form av högresta gravvårdar med

högt miljöskapande värde, som finns främst i kvarter B ska bevaras.

•Skiffergravvårdarna skall särskilt vårdas.

•Liksom de största och mest påkostade gravarna ska bevaras bör också de enkla, små

gravvårdarna och träkorsen bevaras, dels för att behålla variationen på kyrkogården dels

för att berätta om hur vanliga människors gravvårdar utformats genom åren. Träkorsen

minner också om hur kyrkogården tedde sig innan omläggningen 1947.

•Systemet med liggande gravvårdar i slänten ner mot kvarter C bör bevaras.

•Kyrkogårdens planform innehåller information som gör ålder och utbyggnadsfaser möjliga

att avläsa. De olika delarnas tidstypiska element bör därför bevaras.

•Stenmuren är ett viktigt arkitektoniskt inslag i kyrkomiljön som ska bevaras. Denna

avgränsar kyrkogården både fysiskt och symboliskt från omkringliggande landskap.

•Grindar i smidesjärn skall bevaras.

•Gångsystemet med grusbelagda gångar och gångar med skifferplattor bör bevaras.

•Den antagna trädvårdsplanen skall följas.

•Trädkransen är ett viktigt inslag i landskapet som bör bevaras.

•Häcksystemet med häckar i nord-sydlig riktning bör bevaras, liksom syrénallén mellan

kyrka och bårhus.

Observera att tillståndsfrågor avgörs av Länsstyrelsen

LAGSKYDD

Begravningsplatsen är tillkommen före 1940 och skyddas därmed av kulturminneslagens

4 kapitel 3 § som säger att ”kyrkotomter som har tillkommit före utgången av år 1939 får inte

på något väsentligt sätt ändras utan tillstånd av länsstyrelsen.” Tillstånd krävs alltid för

utvidgning av tomten och för uppförande eller väsentlig ändring av byggnader, murar,

portaler eller andra fasta anordningar på tomten. Detta skydd omfattar även de delar av

kyrkogården som är tillkomna efter 1939. Vid frågor kring förändringar och tillstånd kontakta

Länsstyrelsen i Värmlands län.

37

Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1820-talet

Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, titel

Karakteristik: Stående skiffersten med rundad topp.

Inskription: Dannemannen och kyrkovärden Erik Ersson från

Skyberg Född D. 12/9 1766 Död D. 16/8 1824 Hustrun Kari...

Andersdotter Född D. 772 1765 Död D. 13/3 1811.

Gravnummer: Lapidarium Tillkomstår: 1840-talet

Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder, titel,

inskription.

Karakteristik: Stående skiffersten med avsmalnande topp.

Inskription: Här under hvilar häradsdomaren Nils Kjällarsson i

Byn Född den 8/10 1785 Död den 2121/2 1845. Om aftonen

är pust och gråt, då vänner måste skiljas åt, men Gud en

bättre morgon ger då ingen gråt skall vara mer.


första del

Urvalskriterium: Material - skiffer, hantverk, hög ålder,

inskription.

Karakteristik: Hög stående skiffersten med spetsig topp.

Inskription: NIS i Ränkesed Född dem 19 november 1773

Ana Nilsdotter Född i Olebyn den 16 mars 17… Död den 25

aprils1813. Han är Herren. Han göre som honom got tykas.

Sam. 3 Cv...18.


första del


Karakteristik: Stående skiffersten vars övre del saknas.

Inskription: ...wik är född i Krokebol den 9 octo 1731. Död i

Fröbol d. 30 jan 1811 gift med sin hustru … sa. Det är ingen

glädje…...

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - ÅTERLÄMNADE

Förvaras i Såguddens Museum Tillkomstår: troligen

1100-1200-tal

Urvalskriterium: Medeltida liljesten

Karakteristik: Sandsten, h= 181, b=74, växtornamentik av

palmetttyp med trappstegspostament och rövarkors.

Stenen hittades vid restaureringen 1921 och har sedan

1920-talet förvarats på Såguddens Museum.

38


Urvalskriterium: Material-smidesjärn, hög ålder, hantverk,

lokalhistoria

Karakteristik: Smideskors med textplatta i brons

Inskription : Noach Hedrén *4/7 1787 + 31/8 1852

Komminister i Arvika och Älgå 1814 - 1825

Sedemera kyrkoherde i By och kontraktsprost i Nors

kontrakt.


Urvalskriterium: Inskription, titel, lokalhistoria

Karakteristik: Bautasten i grå granit

Inskription: Här vilar kyrkoväktaren Anders Wikman *20/4

1849 +11/8 1933 H. Gustava Eriksson *17/12 1855 +16/7 1931

Saliga äro de som dö i Herren. Uppb. 14.10 Vården är ett

tack från församlingen för 55 årigt tjänande i templet.


Urvalskriterium: Material-smidesjärn, hög ålder, hantverk,

lokalhistoria, inskription, titel

Karakteristik: Smideskors med textplatta i brons

Inskription : Här hvilar Comministern i Arvika och Elgå

Pastorat Ärevördiga och wällärde Herr Anders Nyrén född

den 24/5 1783 död den 22/6 1857

Gravnummer: stenmur Tillkomstår: 1800-talets

första del


Karakteristik: Avbruten skiffersten som ligger på norra

stenmuren.

Inskription: Oläslig


Urvalskriterium: Personhistoria-författare, inskription, titel,

symbol

Karakteristik: Bautasten i grå gnejs med solkors/

konsekrationskors.

Inskription : Komminister fil.dr G.T. Karlberg 1869 - 1919

Ps 203.4

39

Gravnummer: A0032 Tillkomstår: sent 1800-tal

Urvalskriterium: Miljöskapande, inskription, tidstypisk

Karakteristik: Hög sten på sockel och med spetsig topp i

polerad svart diabas med guldtext.

Inskription: P. Bengzon f. 10/8 1814 d. 27/1 1884 Andriette

Bengzon f.19/4 1820 d. 30/9 1894 Math.Ev. 11 K. 28 V.

Familjegrav


Urvalskriterium: Ovanlig form, titel, ortsnamn

Karakteristik: Grusgrav med gravvård i grå granit, med ett

genombrutet solkors/konsekrationskors.

Inskription: Byggmästaren Jakob Andersson *1848 29/5

+1928 27/2 Krokebol Hustrun Stina Jonsdotter *1845 24/5

+1927 27/11


Urvalskriterium: Personhistoria - original, titel, samhällshistoria,

ortsnamn, tidstypisk

Karakteristik: S.k. portföljsten i svart diabas

Inskription: Smidesmästaren Olof Karlsson 1895 - 1955 Fröbol

Gravnummer: A0144 Tillkomstår: 1930-talet

Urvalskriterium: Personhistoria - Kristina Schwartz, donator till

gravkapellet

Karakteristik: Låg stående sten i grå granit med rundad

topp.

Inskription: Fredrik Schwartz Byn *1853 +1929 Kristina

Schwartz *1853 +1935 Familjegrav

Gravnummer: B0008 Tillkomstår: 1870-80-tal

Urvalskriterium: Personhistoria - original ”trollgubbe”,

biskvimedaljong, ortsnamn.

Karakteristik: Hög sten i röd granit med biskvimedaljong

”Natten” av Thorvaldsen på sockeln.

Inskription: Olof Mattsson i Glåsnås född 23 juli 1810 död 20

juli 1872 Anna Jansdotter *4/4 1814 +26/8 1888

40


Urvalskriterium: Material - gjutjärn, inskription, symbol, konst-

historiskt värde.

Karakteristik: Gjutjärnsgravvård i empirestil med lagerkrans

som dekor.

Inskription: Carl Eric Dyrén Född den 7 Junii 1795 Död på

Elgå den 10 Januarii 1839 Genom Trofastheten i Wänskap

Upplyst. Förstånd i Råd. Styrka i Nyttig Handling. Förtiente

Han Och Fick Saknadens Tårar på Grafven.

Gravnummer: B0104 Tillkomstår: Tidigt 1900-tal

Urvalskriterium: Inskription, symbol, miljöskapande

Karakteristik: Stående sten i polerad svart diabas med

schablondekor och krönande kors.

Inskription: Minne af Jon Andersson *7/1 1828 +1/3 1903

Marta Andersson *27/8 1849 +4/10 1912 Sv. Ps. 491: v.4

Kristus är vårt lif Döden är vår vinning


Urvalskriterium: hög ålder, hantverk, inskription, titel, ortsnamn, symbol

Karakteristik: Stående gravvård i kalksten med inskription på båda sidor.

Inskription:

Nämndemannen Här hvilar

Kyrkovärden Riksdagsmannen

Anders Larsson Elof Andersson från Ränkesed

född 16/2 1769 död 24/8 1821 Föddes därstädes den 7/4 1805 död

den 20/1 1878

Älskelig och Wän Farväl nu vill jag somna och fridens

hem bebo

du lyste ej af Rikedom O var snart välkomna till

men af Många samma goda ro

Medborglige Dygder Hustrun

Dess hulda Maka Ingeborg Gullbrandsdotter

Kristin Elofsdotter 4/10 1809 +21/31896

född 9/11 1770 död 16/7 1847

1817…...


Urvalskriterium: Tidstypisk, inskription, miljöskapande

Karakteristik: Stående sten i svart polerad diabas i

kölformad topp, schablondekor.

Inskription : Carl Fahlström *22/10 1822 +16/6 1907

Familjegraf Uppb. 13:14 Sv.Ps. 113 v4

41


Urvalskriterium: Inskription, ortsnamn, miljöskapande

Karakteristik: Stående sten i röd granit med kölbågeformad

topp och schablondekor.

Inskription : Hustrun Kajsa Magnusson f. Jonsdotter *1825 +

1911 Dottern Britta Maria *1864 +1947 Sonen Anders *1860

+1954 Kronängen Sulvik

Gravnummer: B0398 Tillkomstår: 1900-talets

första del

Urvalskriterium: Personhistoria - fattighjon, inskription,

socialhistoria

Karakteristik: Liten pulpetsten i röd granit

Inskription : Lilla Mor Sofia By 3/6 1848 8/2 1906

MYCKET VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR - EJ ÅTERLÄMNADE


Urvalskriterium: Titel, ovanlig form, symbol

Karakteristik: Stående sten i röd granit med svart text och

symboler i form av svärd och fackla.

Inskription: Fortifikationskassör P.J. J:son Nyrander Lövåsen

*1878 +1930 *1907 son Adolf +1931 *1884 Johanna Maria

+1936 familjegrav

Gravnummer: A0053 Tillkomstår: Tidigt 1900-tal

Urvalskriterium: Inskription, lokalhistoria - handlare, tidstypisk

Karakteristik: Stående sten på sockel och med spetsig topp

i polerad svart diabas med schablondekor.

Inskription : Här hvilar Nils Aug. Andersson

Gördsbyn *14/3 1848 +27/5 1902 Saliga äro de fridstiftande.

Matt. 5:9 Hustrun Stina *1873 +1934 Rest af vänner


Urvalskriterium: Material - gjutjärn, miljöskapande, samhälls-

historia, titel, inskription.

Karakteristik: Grusgrav med gjutjärnskors, granitobelisk mm.

Inskription :Bruksägaren Carl Chris Rhodin *1823 +1882 …

Kommendörskaptenen Carl Rosensvärd *1854 +1922 …

Arvid *1894 Stupad i Finland 1918 mfl

42


Urvalskriterium: Träkors, socialhistoria

Karakteristik: Enkelt vitt träkors med metallplatta med

inskription.

Inskription : Adolf Östlund 2.10.1856-24.7.1925




inskription.

Inskription: Britta Maria Johansson Valnäs


Urvalskriterium: Titel, ortsnamn, miljöskapande

Karakteristik: Obelisk i polerad svart diabas.

Inskription : Fjärdingsmannen Nils Nilsson *15/9 1859 +14/11

1909 Gördsbyn Elgå

Gravnummer: B0068 Tillkomstår: Tidigt 1800-tal

Urvalskriterium: Material - gjutjärn, tidstypisk stil, inskription,

titel

Karakteristik: Liggande gravvård i grå granit med smidessta-

ket med festonger och rosetter.

Inskription: Här hvilar Cancielle Råd och Riddare af Kongl.

N.O. Jacob Forslund Född 1735 Död 1806 Dess kära maka

Marg. Christ. Hult Född 1758 Död 1833


Urvalskriterium: Ovanlig utformning, inskription, symbol,

ortsnamn, personhistoria - donator.

Karakteristik: Stående sten i röd granit med svart inskription i

fornnordisk stil, symbol i form av solkors/konsekrationskors.

Inskription: Söner reste vården 1943 Pastor Arvid Ryman

*1874 +1924 Mary Ryman f. Thallaug *1868 +1918 Gränsjön

Emma Ryman f. Gustafsson *1879 +1967

43


Urvalskriterium: Material - gjutjärn, titel, ortsnamn, symbol,

Inskription, samhällshistoria

Karakteristik: Gjutjärnskors på gjutjärnssockel, genombrutna

ornament och ängeln vid korsets fot.

Inskription : Här hvilar Kyrkovärden Olof Jonsson från Ränke-

sed född d. 6 Febr 1791 död d. 17 mars 1863 Sockeln: Till Er

känsla för bottenfast redlighet outtröttelig verksamhet och

sällsynt ordningssinne under 42 årig förvaltning av Ränkesed

faktori restes minnesvården av sörjande vänner.

Gravnummer: B0122 Tillkomstår: 1930-talet

Urvalskriterium: Material - smidesjärn, ortsnamn

Karakteristik: Liggande gravvård med smidesstaket.

Inskription : Karl Nilsson Hilma Nilsson Sulvik familjegrav


Urvalskriterium: Miljöskapande, ovanlig form, hög ålder

Karakteristik: Kors på dubbla socklar, grå granit med svart

text

Inskription : Dagmar Eriksson *1903 +1992 Andreas

Andersson född den 7 April 1806 död den 27 Oktober 1885

britta Anders dotter född den 25 Juli 1802 död den 4 Mars

1887


1900

Urvalskriterium: Tidstypisk, inskription, miljöskapande

Karakteristik: Grusgrav med stående gravvård i polerad

svart diabas med sockel och pyramidformad topp,

guldinskription.

Inskription : Nämndemannen N. Olsson Frisk Skyberg* 5/9

1820 + 19/11 1897 Uppenb. 21 kap. 4v Hustrun Karolina

*25/11 1829 +16/12 1919

Gravnummer: B0069 Tillkomstår: Omkr. sekelskiftet

1900

Urvalskriterium: Miljöskapande, inskription, titel, ortsnamn,

symbol.

Karakteristik: Grusgrav med stående sten i polerad svart

diabas med kronformad topp med schablondekor.

Inskription : Kommunalnämndens Ordf. Nils Nilsson Fröbol

Familjegraf Hustrun Kristina Nilsson *20/12 1841 +11/5 1909

Ingeborg Nilsson *1867 +1959 2. Corinthier br. 5:8

44


Urvalskriterium: Material - gjutjärn, lokalhistoria, symbol

Karakteristik: Gjutjärnskors med genombrutna ornament

och en ängel vid korsets fot.

Inskription : H.H. Kyrkovärden Johannes Henriksson Fröbol

*15/6 1833 +12/3 1893




inskription.

Inskription: Emma Östlund 13/12 1860 +1/6 1941


1900

Urvalskriterium: Miljöskapande, titel, ortsnamn, symbol,

ovanlig form

Karakteristik: Stående sten i röd sandsten, uppgående sol

och guldinskription.

Inskription : Hem-äg Olof Nilsson Fröbol *1/2 1825 30/11 1906

Sonen Vilhelm Nilsson 20/4 1853 +22/1 1941


Urvalskriterium: Inskription, symbol, ortsnamn, tidstypisk

Karakteristik: Stående sten i svart diabas med

schablon-dekor i form av kors och växter.

Inskription : And. Andersson Fröbol 26/9 1833 - 23/9 1907

Hustrun Stina Andersson 17/9 1839 - 30/11 1906 Joh 11:25

Gravnummer: B0130 Tillkomstår: tidigt 1900-tal

Urvalskriterium: Titel, symbol, ortsnamn, ovanlig form

Karakteristik: Grusgrav med gravvård i röd granit med

integrerat kors.

Inskription : Hemmansägaren August Frisk Skyberg *31/8

1851 +20/7 1914 Hustrun Britta Frisk Född Jonsson *15/1 1855

+12/5 1935 Familjegraf

45

VÅRD OCH UNDERHÅLL

I skriften Vård av gravstenar som utgivits av Riksantikvarieämbetet kan man läsa om vilka

olika rengöringsmetoder som kan användas till olika typer av sten och vid olika sorters

beläggningar. Det kan dock konstateras att det mycket tidsödande arbetet med att göra

ren en sten ofta har en ganska kortlivad effekt.

Gravvårdar av sten drabbas som regel främst av biologisk påväxt, d.v.s. lavar, alger och

mossor. Om dessa är missprydande kan diskuteras men de gör ibland inskriptionerna

oläsliga. Vissa lavar löser även upp ytskiktet på stenen så att de olika mineralkornen lossnar,

och eftersom den biologiska påväxten innehåller fukt bidrar den också ofta till frost-

sprängningar. Kortfattat kan sägas att påväxten minskas om stenen borstas ren från skräp

och nedfallande löv. Det är också bra om man kan hålla efter vegetation runt stenen så att

den inte hamnar i ständig skugga vilket gynnar påväxten. Rengöring görs med fördel under

tidig vår eller sen höst, då speciellt lavar är mycket aktiva och därmed mjukare och lättare

att avlägsna. Hårda stensorter kan rengöras med högtryckstvätt under förutsättning att de

inte har förgyllningar och dylikt som kan ta skada av behandlingen. Det är också viktigt att

försäkra sig om att inte stenen har några sprickor. Om den uppvisar sådana skador ska

endast varmt vatten (max 60°C), ev. med några droppar diskmedel eller såpa, och mjuk

borste användas. Man kan också mjuka upp lavarna innan rengöring genom att under

några veckor låta stenen stå insvept i våta tygsäckar och plast.

Sedimentära bergarter som sandsten, kalksten och skiffer uppvisar ibland vittringsskador

som är relaterade till svaga skikt i stenen. Kalkhaltiga stenar som kalksten, marmor, viss sand-

sten och skiffer kan också vittra kemiskt genom att de reagerar på föroreningar i

luften. Porösa bergarter är också känsliga mot frost- och saltsprängningar. Ofta samverkar

olika nedbrytningsfaktorer och resultatet visar sig som sprickor, avflagningar, stenbortfall

mm.

När järn finns i stenens direkta närhet kan järnet oxidera och sedan reagera med stenen,

vilket leder till rostbruna järnmissfärgningar. Om dessa visar sig svåra att få bort genom tvätt

enligt samma metod som beskrivits ovan bör man rådgöra med stenkonservator. Detta

gäller även kopparmissfärgningar. Viktigt är dock att skydda metallen från vidare oxidation.

Rost ska stålborstas eller blästras bort och därefter målas med rostskyddsfärg och täckfärg.

Om en rostande järndubb orsakar missfärgningar eller sprängning av stenen bör denna

utbytas mot en rostfri syrafast sådan.

Sten är som regel mycket känslig för mekanisk påverkan. Vid ovarsam hantering kan lätt ett

hörn eller en korsarm falla. Ett sätt att undvika mekaniska skador kan vara att köra med

trimmer närmast stenarna för att undvika att man kör på dem med gräsklippare.

Stearinstänk och sot från marschaller är ett annat problem som kan vara svårt att avhjälpa

om det hamnat på en porös och ojämn yta. Stearin skrapas bort med ett trä- eller plast-

verktyg, men kan eventuellt också lösa upp med kemiskt ren bensin. Sotränder kan tas bort

med hjälp av en suddgummiliknande produkt som t.ex. gomma pane.

Om kyrkogården utsätts för klotter bör en klottersaneringsfirma snarast kontaktas. Klotter är

lättare att ta bort ju ”färskare” det är.

För den som är ovan vid hantering av sten kan det ibland vara svårt att göra rätt

bedömningar varför berörd personal bör utbildas av fackman. Många åtgärder kan också

vara av en sådan art att de endast ska utföras av utbildad stenkonservator.

46

T.ex. kan en konservator ta bort lavar på ljusa kalkstenar och marmorsorter med släkt kalk,

vars höga pH dödar laven och dess rötter. Biocider och gifter är begränsat verksamma,

men viss effekt har noterats hos Bor-preparat som t.ex. Boracol. Kommersiella preparat som

innehåller Kaliumhydroxid, lut, är starkt frätande och bör inte användas eftersom de kan

leda till skador på porösa stenar.

Gravvårdar och staket i gjutjärn kan rent allmänt anses vara hotade eftersom rostskador

uppstår på grund av bristen på kunskap om hur de ska underhållas. Det händer också att

staket monteras ner för att underlätta gräsklippning med maskin. För att undvika att detta

kulturarv går förlorat är underhållet viktigt.

Staket, kors och dekorationer av järn kan rostskyddsbehandlas på två sätt. Antingen genom

linoljebränning eller genom applicering av blymönja. I båda fallen rengörs järnet med

borste som är mjukare än underlaget. Vid linoljebränning penslas järnet omsorgsfullt med

kokt linoja som kryper in i porerna, innan bränningen tar vid. Behandlingen bör upprepas till

dess att ett fullgott resultat uppnåtts. Vid blymönjebehandlingen grundas järnet, efter att ha

befriats från rostbeläggningar, med blymönja (får idag bara användas av yrkesmän) och

slutstrykes därefter med oförtunnad linoljefärg. Fördelen med det sistnämnda alternativet är

att arbetet kan utföras på plats.

Gravvårdar av trä kan även de ses som hotade eftersom risken att de förstörs av röta är

påtaglig om de inte underhålls. Vid färgbortfall och behov av underhåll bör målade träkors

skrapas. Därefter grundas korset med linoljefärg som spätts med ca 40% balsamterpentin

varefter det strykes med två lager linoljefärg. Lackade träkors skrapas och lackas med

båtlack av god kvalitet.

Observera att:

• Det är av stor vikt att kyrkogårdspersonalen får fullgod utbildning i hur gravvårdar/

gravanordningar ska underhållas.

• Gravvårdar med högt kulturhistorisk värde ska inte åtgärdas utan att först ha besiktigats

av konservator.8

8 Texten har framtagits av Maud Forsberg, Antikvarietjänst, i samråd med Stefan Holmgren, Stenkonservering Väst.

Textmaterialet har tidigare använts i Värmlands Museums Bevarandeprogram för Arvika Kyrkogård. Arvika kyrko-

gårdsförvaltning och Värmlands Museum har gett sin tillåtelse till användandet av texten.

47

ORD OCH SYMBOLER

ORDLISTA

Allmänning/allmänna kvarteret/allmänna linjen – avser vanligen avgiftsfria gravar utan grav-

rätt, med gravsättning i löpande följd. Det var det enda alternativ till köpta familjegravplatser

tills systemet upphörde 1964.

Bautasten – Hög gravsten, ofta med grovt huggna sidor som var vanlig från förra sekelskiftet

och in på 1920-talet.

Begravningsplats – Område som är anordnat för förvaring av avlidnas stoft eller aska. Begrav-

ningsplatser omfattar kyrkogårdar, andra gravområden, minneslundar m.m. Jämför med kyr-

kogård som är en begravningsplats invid en kyrka.

Benhus – Mindre byggnad för förvaring av uppgrävda människoben. Förekommer inte längre

i Sverige.

Bogårdsmur – Mur eller inhägnad av trä som omger en kyrkogård.

Familjegrav – Uttrycket är inte rättsligt definierat men avser oftast en gravplats med utrymme

för flera avlidna. Sådana gravplatser var avgiftsbelagda fram till 1964.

Gravplats – är inritad på gravkartan och kan ha utrymme för en eller flera gravar. Rätten till

gravplats regleras i av begravningslagen och ingår i begravningsavgiften.

Gravrätt – Den rätt som uppstår när en gravplats upplåts för gravsättning av en avliden. Om

ingen efterlevande kan eller vill bli gravrättsinnehavare är gravrätten förbehållen den avlidne

i 25 år efter gravsättningen. Gravrättsinnehavaren får bestämma om vem som ska gravsättas

på gravplatsen, utformningen av gravanordningen och om gravplatsens utsmyckning. Inne-

havaren har ansvar för att gravplatsen hålls i ordnat och värdigt skick.

Gravvård – Minnesmärke vid en gravplats, t ex en gravsten. Gravvården omfattar också

stenramar, staket, kedjor och monument vid graven.

Grusgrav – Gravvård där markytan över graven täcks med grus.

Kvarter – Avdelning av en begravningsplats inritad på gravkartan, som består av flera grav-

platser.

Kyrkobalk/kyrkbalk – Äldre benämning på kyrkogårdsavgränsning, ofta i timmer. Ordet an-

vändes också ibland om murar.

Kyrkogård – Begravningsplats invid en kyrka. Jämför med begravningsplats.

Köpegrav/Köpt gravplats – Gravplats som innehavaren köpte nyttjanderätten till. Uppläts för

viss tid eller för all framtid. Jämför med allmänning.

Likbod – Enklare utrymme som fanns på kyrkogårdar förr, där avlidna förvaras och visas.

Porthus eller stiglucka – Fanns vid ingångar till kyrkogården från medeltid och framåt, med

syfte att hindra djuren från att passera fritt. Ibland hade porthuset eller stigluckan formen som

en liten byggnad, med tak och fyra väggar. Annars enklare utformad som en port med enkel

överbyggnad. Under 1800-talet blev grindar vanligare.

48

Rygghäck – Häck mellan rader av gravvårdar. Blev vanligt under 1930- och 40-talen.

Trädkrans – Träd planterade längs med kyrkogårdsmuren runt en kyrkogård. Vanligt från och

med tidigt 1800-tal av arkitektoniska och hygieniska skäl.

Vintergrav – Utrymme där liken förvarandes tills tjälen var borta och det gick att gräva gra-

var. Vintergraven kunde vara en källare under kyrkan, ett större murat utrymme under jorden

utomhus eller en bod i anslutning till kyrkogården.9

SYMBOLER

Alfa och omega – A och Ω eller α och ω. Första och sista bokstaven i det grekiska alfabetet,

symboliserar begynnelsen och slutet. I kristen konst syftar de på Kristus. På gravvårdar visar de

att den bortgångne såg gud som sin begynnelse och sitt yttersta mål.

Duva – Symbol för Den helige Ande. Ofta har duvan då en korsgloria och omges av strålar.

På gravvårdar symboliserar duvan den kristna själen som gått till den eviga vilan.

Ek/Ekblad – Styrka, motståndskraft. Eken är ofta symbol för odödlighet. Livets träd är en ek.

Eldslågan – symboliserar ofta den dödes själs brinnande längtan efter saligheten.

Fackla – En dödssymbol från antiken. Nedåtvända facklor symboliserar livet som släcks ut.

Hjort – Symbol för Kristus eller för den till Kristus längtande själen.

Händer som fattar varandra – betecknar trohet och äktenskaplig kärlek.

IHS – Jesusmonogram. Det består av de tre första grekiska bokstäverna i namnet Jesus. Kan

också tolkas som Iesus Hominum Salvator – Jesus människornas frälsare, In Hoc Signo Vinces –

I detta tecken skall du segra, In Hoc Salus – I detta finnes frälsning, Iesus Homo Sanctus – Jesus

den heliga människan, Iesum Habemus Socium – Vi hava Jesus som följeslagare. På svenska

kan förkortningen stå för Jesus Herrans Son eller Jesus Hela Saligheten.

Kors – Inom kristendomen en symbol med många betydelser. Över 400 korsformer lär finnas.

Korset påminner om Jesu korsdöd, men är också ett Jesu Kristi segertecken. Vanligast på

gravvårdar är det latinska korset. Kors med korsändar med klöverbladsform – trepass – sym-

boliserar treenigheten.

Kors, ankare och hjärta - Tro, hopp och kärlek.

Krans – Evighetssymbol. I kristen symbolik står kransen ofta för seger över mörker eller synd.

Krona – Uppståndelse, seger över det onda. Symboliserar den högsta existensnivå som kan

uppnås.

Lagerkrans – Symbol för odödlighet och det nya livet i Kristus.

Lampa – Kristen symbol som ersatte antikens fackla. Symboliserar odödlighet och beredskap.

En tynande oljelampa symboliserar livet som slocknar.

Lilja – Förgänglighet, livets obeständighet med också oskuld och kyskhet. Om liljekvisten har

tre blomkalkar symboliserar det treenigheten eller Marias jungfrulighet före, under och efter

inkarnationen.

Murgröna – Odödlighet. Kan också symbolisera den sanna kärleken, trohet, evigt liv och den

himmelska glädjen.

9 Ordförklaringar är hämtade från Sörensen, Begrepp i begravningsverksamheten 2005 och boken Ett levande

kulturarv : kyrkogårdar i Växjö stift, 2009.

49

Palmkvist – Uppstigande, seger, pånyttfödelse, evighet. Tillsammans med ett kors symbolise-

rar palmkvisten det nya testamentet.

Ros – Symboliserar genom sina kronblad Jesu fem sår på korset. Också symbol för Maria och

jungfrulighet. Även använd som kärlekssymbol.

Stjärna – Vanligast på gravvårdar är de fem- och sexuddiga stjärnorna. Den femuddiga

stjärnan är morgonstjärnan men skyddar också mot djävulen. En sexuddig stjärna eller en

stjärna med åtta strålar är betlehemsstjärnan. Den sexuddiga stjärnan symboliserar dels Ma-

ria, dels födelseundret i Betlehem, men kallas också för Davidsstjärnan och symboliserar ju-

darna i hela världen. Den sexuddiga stjärnan kan också vara skapelsens stjärna, eftersom

Gud skapade världen på sex dagar.

Sädesax – Uppståndelsesymbol eller yrkessymbol för lantbrukare.

Timglas – Livets förgänglighet, tidens flykt. Vanlig symbol på bl a gravvårdar sedan 1700-talet.

Triangel – Den gudomliga treenigheten.

Träd – I kristen ikonografi är trädet en symbol för det av Gud skapade livet. Dess årstidsför-

ändringar står för liv, död och återuppståndelse.

Urna – Dödssymbol. En urna med flammor åsyftar det nya livet efter döden. En draperad

urna symboliserar död och begravning.

Vinranka – Vinträdet symboliserar Kristus och grenarna dem som hör samman med honom.

Också symbol för himmelsk glädje.

Änglar – Tröstare, ledsagare, Guds budbärare. Änglar kan ha olika attribut med symbolik, ex-

empelvis krans eller palmkvistar som båda är segertecken.10

10 Symbolförklaringar är hämtade från Biedermann, Symbollexikonet, 1989, Dahlby, De heliga tecknens hemlighet :

om symboler och attribut, 1999 och boken Gravkonst, 1930.

50

KÄLLFÖRTECKNING

LITTERATUR

Aarsrud, C, ”Begravningsskick och gravvårdar. Vad gravvårdar reflekterar och reflektioner

kring gravvårdar”, Kyrkan, om kyrkobyggare och tro, Älvsborgs länsmuseums årsbok 1995/96.

Begravningsplatser i Värmlands län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Karlstad 1988.

Biedermann, H, Symbollexikonet, Stockholm 1989.

Brodin, L, Älgå kyrka 1726-1926, Karlstad 1926.

Dahlby, F, De heliga tecknens hemlighet: om symboler och attribut, Stockholm 1999.

Ett levande kulturarv: kyrkogårdar i Växjö stift, Växjö 2009.

Forsberg, M, Bevarandeprogram för Arvika kyrkogård, Värmlands Museum, Arvika kyrkliga

samfällighet, 2010.

Gustafsson, B, Ny kyrkogård Trädplan 2007, duplic.

Gustafsson, B, Älgå kyrkogård Trädplan 2006, duplic.

Gravkonst, Lund 1930.

Handbok för kulturhistorisk inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar,

Centrala gravvårdskommittén, Stockholm 2007.

Karlberg, G, Älgå socken i Värmland, Uppsala 1906.

Myhrberg, K, Bevarandeplaner för kyrkogårdarna i Säffle pastorat, Säffle 2012, duplic.

Nordström, A, Kyrkan mitt i byn, Arvika 1999.

Sörensen, A-B, Begrepp i begravningsverksamheten, Alnarp 2005.

Unnerbäck, A, Kulturhistorisk värdering av bebyggelse, Stockholm 2002

ARKIV

Arvika kyrkogårdsförvaltnings arkiv

Värmlands Museums topografiska arkiv

Värmlands Museum, Helge Kjellins arkiv

Värmlands Museum, Samuel Kaldéns arkiv

Värmlandsarkiv

INTERNET

Bebyggelseregistret

www.bebyggelseregistret.raa.se

Lantmäteriets historiska kartor

www.historiskakartor.lantmateriet.se

Riksarkivet, brandförsäkringshandlingar mm.

www.svar.ra.se

BILAGOR

•Lista med gravnummer på värdefulla gravvårdar, ”återlämnade” respektive ”ej återläm-

nade”.

•Utdrag ur lagtexter - Kulturminneslagens 4 kap 6-16 §§ och Begravningslagen 2 kap 12 § och

7 kap 1,3,12,19,20, 25-37 §§.

http://www.bebyggelseregistret.raa.se

http://www.historiskakartor.lantmateriet.se

51

NY KYRKOGÅRD – VÄRDEFULLA GRAVVÅRDAR

ÅTERLÄMNADE

A 0013 – Carl Johnsson, donator till Ny församling

A 0167 – Överstelöjtnant Nils J Nordenfeldt

A 0232 – Karl Spetsmark

A 0277 – Arvid Nordenberg

A 0309 – And. Andersson

A 0329 – Nils Andersson

A 0415 – Nils P. Nilsson

A 0463 – Mr. Th. Ekelund

B 0001 – Kyrkvaktaren B Ottfält

B 0048 – Nils Nilsson

B 0049 – Per Nilsson

B 0083 – Johs. Broström

B 0197 – Magnus Jonsson

B 0204 – Olof Oscar Olsson

B 0210 – Erik Andersson

B 0211 – Per Persson

B 0222 – N. Alb. Nilssons/Kerstin Nilsson

B 0236 – Nämndemannen Nils Nilsson

B 0282 - Broström

EJ ÅTERLÄMNADE

A 0003 – Carl Alex Oterdahl

A 0118 – Anders Eklund

A 0205 – Konstnären Axel Hennix

A 0253 - Signe Karlsson

A 0297 – Adolf Carlsson

A 0414 – Hjalmar Stolpe

A 0419 – Gunnar Siverbo, komminister i Ny – Älgå

A 0455 – Karl Fredrik Persson

A 0467 – Flottningschef Anders Björk

B 0029 – Olof Andersson

B 0051 – Anders Andersson

B 0061 – f.d. kyrkovärden E.G. Eriksson

B 0066 – Anders Anders (kyrkogårdens enda bevarade ramgrav)

B 0160 – Johs. Eriksson

B 0196 – Vår lilla Solstråle Gunnel

B 0208 – Johannes Eriksson

B 0215 – Boris Ahlén

B 0237 – Kyrkvärden Erik Andersson

B 0256 – Distr.korp August Stenman

B 0271 – Anders Blomqvist

52

ÄLGÅ KYRKOGÅRD – VÄRDEFULLA

ÅTERLÄMNADE

A 0066 – Faktor And. Andersson

A 0068 – Leif Gladh

A 0224 – Anders Jonsson

B 0119 – Sven Olsson

B 0143 – Nils Elowson

B 0171 – Olov Simonsson

B 0209 – Andreas Andersson

B 0363 – Nils Nilsson

EJ ÅTERLÄMNADE

A 0063 – Bertil 7 år

A 0100 – And. G. Jonsson

A 0135 - Fanjunkaren A. F. Öberg

A 0171 – Lilla Joel

A 0180 – Marta Nilsson

A 0183 – Lilla Marianne

A 0207 – Gustav Bergdahl

A 0219 – Karl Ryman

B 0003 – Nils Lundholm

B 0007 – Johannes Olsson

B 0009 – Mattias Olsson

B 0010 – Axel Andreasson

B 0120 – Komminister Gunnar Andreasson

B 0141 – Anders Elowson

B 0189 – Åke Folkare

B 0198 – Anna och Karl Johansson

B 0281 – Nils Karlsson

B 0299 – Karl Boudin

B 0328 – Johan Andersson

B 0333 – Ivar och Hjördis Hedén

B 0359 – Henry Gustafsson

C 0273 – Thomas Gustafsson

C 0293 – Stig Bergman

C 0368 – Komminister Thure Oppenstam

53

LAG (1988:950) OM KULTURMINNEN M.M. 4 KAP. KYRKLIGA KULTURMINNEN

KYRKLIGA INVENTERIER

6 § Inventarier av kulturhistoriskt värde, som hör till kyrkobyggnad eller annan kyrklig byggnad, kyrkotomt

eller begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl. Lag (1999:304).

7 § För varje församling skall det finnas en förteckning över inventarier som avses i 6 §. I förteckningen

skall anges om ett föremål ägs eller förvaltas av någon annan än församlingen och om det förvaras på

någon annan plats än i kyrkan.

I varje församling skall det utses två personer som har ansvar för att föra förteckningen. De skall också se

till att föremålen förvaras och vårdas väl. Församlingen skall anmäla till länsstyrelsen vilka som har utsetts.

Lag (1999:304).

8 § Stiftet skall minst vart sjätte år kontrollera att alla föremål i förteckningen finns kvar. Sådan kontroll

skall också göras vid byte av någon av de personer som har utsetts enligt 7 § andra stycket. Efter varje

kontroll skall en kopia av förteckningen sändas till länsstyrelsen. Lag (1999:304).

9 § I fråga om ett föremål i förteckningen, som inte ägs av någon enskild person eller släkt, krävs tillstånd

från länsstyrelsen

1. för att avyttra det,

2. för att avföra det från förteckningen,

3. för att reparera eller ändra det, eller

4. för att flytta det från den plats där det sedan gammalt hör hemma.

Länsstyrelsen får, i fråga om första stycket 3 och 4, ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hän-

syn till de förhållanden som föranleder åtgärden. Villkoren får avse hur åtgärden skall utföras samt den

dokumentation som behövs.

Tillstånd krävs inte för mera obetydliga reparationer. Sådana reparationer får inte utföras så, att föremå-

lets kulturhistoriska värde minskas. Lag (1999:304).

10 § Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet får besikta kyrkliga inventarier.

Länsstyrelsen får också besluta att ett föremål skall tas upp i förteckningen.

Om det finns allvarlig fara för att ett föremål skadas, får länsstyrelsen tills vidare ta hand om det eller

vidta någon annan nödvändig åtgärd för att skydda eller vårda det. Innan en sådan åtgärd vidtas, skall

samråd ske med stiftet och, om föremålet ägs av någon enskild, med denne. Lag (1999:304).

BEGRAVNINGSPLATSER

11 § I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begrav-

ningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvans-

kas.

12 § Begravningsplatser enligt detta kapitel är sådana områden eller utrymmen som avses i 1 kap. 1

§ begravningslagen (1990:1144).

Bestämmelserna om begravningsplatser omfattar också sådana byggnader på begravningsplatsen

som inte är kyrkobyggnader samt fasta anordningar såsom murar och portaler. Lag (1990:1146).

13 § I fråga om en begravningsplats som anlagts före utgången av år 1939 krävs tillstånd av länsstyrel-

sen

1. för att utvidga eller på något annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen,

2. för att där uppföra någon ny byggnad eller fast anordning eller riva eller väsentligt ändra befintlig

byggnad eller fast anordning.

Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranle-

der ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs. Lag

(1999:304).

14 § Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 § tillämpas också i fråga om en

begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrko-

byggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880950.htm#K4P6

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880950.htm#K4P7S2

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880950.htm#K4P9S1N3

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880950.htm#K4P9S1N4



http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19901144.htm


54

14 § Om Riksantikvarieämbetet beslutar det, skall bestämmelserna i 13 § tillämpas också i fråga om en

begravningsplats som tillkommit efter utgången av år 1939, om begravningsplatsen ligger invid en kyrko-

byggnad som uppförts dessförinnan eller är märklig genom sitt kulturhistoriska värde.

15 § Om det på en begravningsplats eller i en byggnad på en begravningsplats som ägs och förvaltas

av en borgerlig kommun finns föremål av kulturhistoriskt värde, tillämpas bestämmelserna i 6, 7, 9 och 10

§§ också på sådana föremål. Kommunen skall därvid ansvara för förteckningen samt förvaringen och

vården av föremålen. I stället för vad som sägs i 7 § skall i förteckningen anges om ett föremål ägs eller

förvaltas av någon annan än kommunen.

BEREDSKAPSFÖRBEREDELSER

15 a § Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar skall vidta de beredskapsförberedelser som under

höjd beredskap behövs för vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena. Lag (1999:942).

ERSÄTTNINGS TILL SVENSKA KYRKAN

16 § Svenska kyrkan har rätt till viss ersättning av staten för kulturhistoriskt motiverade kostnader i sam-

band med vård och underhåll av de kyrkliga kulturminnena.

Svenska kyrkan beslutar om fördelning av ersättningen mellan stiften. Stiftet beslutar om fördelning inom

sitt område.

Riksantikvarieämbetet skall ges tillfälle att yttra sig över fördelningen i landet. Länsstyrelsen skall ges till-

fälle att yttra sig över fördelningen i länet. Lag (1999:304).

BEGRAVNINGSLAGEN (1990:1144)

2 KAP. BEGRAVNINGSPLATSER

BEGRAVNINGSPLATSERS SKICK

12 § En begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick och den helgd som tillkommer de dödas

vilorum skall alltid iakttas.

7 KAP. GRAVRÄTT

UTÖVANDE AV GRAVRÄTT M.M.

1 § Gravrätten får utövas bara av den som i gravboken eller gravregistret är antecknad som innehavare

av gravrätten.

När gravrättsinnehavaren har avlidit, får dock den som ordnar med gravsättningen utöva de befogen-

heter som tillkommer en gravrättsinnehavare och som har samband med gravsättningen av den av-

lidne.

GRAVRÄTTSINNEHAVARENS ANSVAR FÖR GRAVPLATSEN

3 § Innehavaren av gravrätten skall hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick.

ÖVERLÅTELSE OCH ÅTERLÄMNANDE AV GRAVRÄTT

12 § Gravrätten får återlämnas till upplåtaren.

En gravrätt som har återlämnats får efter ansökan hos upplåtaren, inom 25 år efter senaste gravsättning-

en, återupptas och upplåtas till någon som tillhör den personkrets som anges i 11 §. Lag (2012:133).

Övergång av gravrätt vid innehavarens död m.m.

19 § Om det inte finns någon som gravrätten kan gå över till enligt 14 §, skall gravrätten anses återläm-

nad till upplåtaren.








http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19901144.HTM#K7P11


55

20 § När en gravrätt ska anses återlämnad enligt 19 § eller har återlämnats enligt 12 § första stycket är

upplåtaren skyldig att behålla gravplatsen under minst 25 år från gravsättningen till förmån för den som

senast har gravsatts där.

Gravanordning behöver behållas bara om kostnaden för skötseln av gravplatsen betalas. Lag

(2012:133).

GRAVANORDNING M.M.

25 § Gravplatsen får förses med gravanordning, om det inte strider mot vad som är avsett att gälla för

den del av begravningsplatsen där gravplatsen är belägen.

26 § Gravrättsinnehavaren bestämmer gravanordningens utseende och beskaffenhet. Detsamma gäller

gravplatsens utsmyckning och ordnande i övrigt. Upplåtaren får dock besluta de begränsningar i grav-

rättsinnehavarens bestämmanderätt som är nödvändiga för att tillgodose en god gravkultur.

Första stycket gäller inte en gravrätt som har upplåtits med begränsningar enligt 8 §. Lag (2012:133).

27 § Innan en gravanordning sätts upp, skall upplåtaren pröva om den är sådan att den kan tillåtas.

28 § När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande.

Medgivande skall lämnas, om det inte finns risk för att man förfar med gravanordningen på ett ovärdigt

sätt.

29 § Gravanordningar får inte pantsättas eller utmätas.

ÄNDRINGAR PÅ GRAVPLATSEN

30 § Upplåtaren får göra ändringar på gravplatsen bara om gravrättsinnehavaren medger det.

Ändringar som är nödvändiga för att tillgodose kraven på miljöskydd, hälsoskydd och arbetarskydd får

dock genomföras, även om gravrättsinnehavaren motsätter sig ändringen.

31 § Om skador måste förebyggas, har upplåtaren rätt att genast genomföra nödvändiga åtgärder på

gravplatsen.

Gravrättsinnehavaren skall snarast därefter underrättas om åtgärderna.

GRAVRÄTTENS UPPHÖRANDE

32 § Gravrätten upphör när upplåtelsetiden går ut, när gravrätten återlämnas till upplåtaren, när den

förverkas enligt 33 § och när den förklaras ha upphört enligt 34 §.

33 § Upplåtaren får förklara gravrätten förverkad, om gravplatsen är uppenbart vanvårdad och grav-

rättsinnehavaren inte avhjälper vanvården inom ett år efter det att han har delgetts föreläggande om

att sätta gravplatsen i stånd. Föreläggandet skall innehålla upplysning om att gravrätten kan förverkas.

En gravrätt får inte förverkas, om det är en myndighet som svarar för gravplatsens vård och underhåll.

34 § Om en allmän begravningsplats helt eller delvis läggs ned eller om det skulle medföra synnerligt

men för en begravningsplats ändamålsenliga ordnande och skötsel att ha kvar gravrätter på platsen,

får länsstyrelsen besluta att de gravrätter som berörs skall flyttas över till andra platser. Om det inte är

möjligt eller om ingen rättsinnehavare begär att få behålla gravrätten, får länsstyrelsen i stället besluta

att rätten skall upphöra.

35 § När gravrätten har upphört, gäller om gravanordningar vad som föreskrivs i 28 §.

36 § Det som gravrättsinnehavaren inte har fört bort från gravplatsen inom sex månader efter gravrät-

tens upphörande tillfaller upplåtaren.

Om det har uppstått tvist om bortförandet, räknas tiden från tvistens slutliga avgörande.

37 § Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av något an-

nat skäl bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på gravplatsen.

Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begrav-

ningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats.


http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19901144.HTM#K7P12S1

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19901144.HTM#K7P26S1





Documents

Bevarandeplan kyrkogårdarna i Ny och Älgå