Biblioteksbladet · 2020. 6. 30. · Annika Eriksson 31 Mats Svegfors om Bibliotek-slagen. Annika Eriksson 34 Kulturnät Sverige återupp-står och får konkurrens. Annina Rabe 38

Biblioteksbladetnr 5:2005 årgång 90

Biblioteken och framtiden: Intervjuer med Leif Pagrotsky

och Lennart Kollmats

ifla: Vad är det? | Utblick: Bokens makt | Sommarläsning

3 Intervju med Leif Pagrotsky.Jacob Harnesk

5 Intervju med Lennart Kollmats. Henriette Zorn

8 Vårpropositionen. Annika Eriksson

10 Biblioteksdagarna. Henriette Zorn

11–22 Tema IFLA.Henriette Zorn och Annina Rabe

23 SIDA-miljoner till ALPAnnika Eriksson

30 Flexibilitet och regionalanpassning – de svenskakommunernas framtid?Annika Eriksson

31 Mats Svegfors om Bibliotek-slagen. Annika Eriksson

34 Kulturnät Sverige återupp-står och får konkurrens.Annina Rabe

38 Sommarens tecknade serieav Ulf Moberg.

40 Biblioteket – korsordslösar-nas självklara hemvist. Björn E:son Zätterström

42 Kulturskatterna i Finlandsnationalbibliotek. Henriette Zorn

2 biblioteksbladet [2005:05]

Tidskrift för Svensk Biblioteksförening

PostadressBox 3127103 62 Stockholm

BesöksadressSaltmätargatan 3ASvensk Biblioteksförening Tel. 08-545 132 30BBL Tel. 08-545 132 40Fax 08-545 132 31

Svensk Biblioteksförenings hemsidahttp:/www.biblioteksforeningen.org

Prenumeration på BBLFör medlemmar i föreningen ingår BBL imedlemsavgiften, 350:– för enskildmedlem (heltidsstuderande och pensio-närer 175:–). Övriga betalar 500:–

Ansvarig utgivareBritta Lejon

ChefredaktörHenriette Zorn tel. 08-545 132 [email protected]

I redaktionenAnnika Eriksson 08-545 132 [email protected] Rabe 08-545 132 [email protected]

RecensionsansvarigJohannes Rudberg [email protected]

Grafisk form: Paolo Sangregorio

Omslag: Paolo Sangregorio. Foton avThomas Engström och Henriette Zorn.

Redaktionen förbehåller sig rätten attkorta och redigera manus. För obeställtmaterial ansvaras ej.

AnnonserBo Erikssontel. 08-717 87 99 eller 070-714 90 [email protected]/annonsskatt utgår ej!

TryckTryckeri AB Federativ, StockholmISSN 0006-1867

Svensk Biblioteksförening är en ideell för-ening med uppgift att främja svensktbiblioteksväsen genom att utveckla effek-tiva samarbetsformer mellan bibliotek ochgenom att driva opinion i frågor av bety-delse för biblioteks- och informations-området.

Denna tidning gick i tryck den 10 juni.

Den här tidskriften är TS-kontrollerad.

Ihögsby, kalmar läns minsta kom-mun, har just i pressläggningen av detta nummer ett intressant pro-blem uppstått. Efter att ha lagt nedsamtliga filialer i kommunen för att koncen-trera verksamheten till huvudbiblioteket såhar man nu även bommat igen detta. Tillfäl-

ligt. Men på obestämd framtid – tills man har hittat en ny lokal. Tyi den gamla ska Migrationsverket flytta in. Men några nya lokalerför biblioteket tycks inte vara i sikte. Hur rimmar nu detta medbibliotekslagens § 2 ”Varje kommun skall ha folkbibliotek”? Stäng-ningen borde rimligtvis betraktas som ett avbrott i lagstadgad verk-samhet. Beroende på hur det hela utvecklas är det inte otänkbart attHögsby kan bli det fall där bibliotekslagen får leva upp till bevis. Ärdet, som kritikerna ofta gör gällande, en tandlös lag som till intetförpliktigar? Eller är det en bestämmelse som kommunledningarrunt om i landet har anledning att faktiskt inte bara ta på allvar utanockså följa om man inte vill göra sig skyldig till lagbrott?

Bibliotekslagen är något som uppenbarligen bekymrar båderöda och blåa politiker. I detta sista nummer före sommaren har vien intervju med kultur- och utbildningsministern Leif Pagrotskyoch med kulturutskottets ordförande Lennart Kollmats. Pagrotskyber nära nog om ursäkt för lagen med hänvisning till det kommu-nala självstyret och Kollmats vill riva upp den – också med hänvis-ning till det kommunala självstyret. Inte bara ur biblioteksperspek-tiv är intervjuerna med dessa herrar deprimerande läsning. Denuppenbarar ett slags brist på hållning och röd tråd som ger anled-ning att oroa sig för synen på kulturen i stort.

I intervjun med ansvarskommitténs ordförande Mats Svegforsfår sig bibliotekslagen ytterligare en släng med sleven. Är det någonsom överhuvudtaget vill ha den där lagen som, beroende på varman sitter, tycks vara allmänt obekväm eller rent av provocerande?Men biblioteken tycker alla är bra och kul och underbara mötes-platser. Utom då möjligen kommunledningen i Högsby.

Vem tycker att IFLA är bra och kul? Svar: Alla de som på ett el-ler annat sätt är engagerade i denna världsomspännande organisa-tion. Men för många av oss andra är IFLA någonting som manmest förknippar med den årliga stora konferensen, ofta förlagd tillnågon exotisk plats. Och som man förknippar med en tung och hi-erarkisk organisation, ogenomtränglig för andra än de redan invig-da. Inför IFLA:s konferens i Oslo i augusti har vi försökt reda ut be-greppen: Hur är IFLA organiserat? Vad är IFLA bra för? Vilken nyt-ta gör IFLA?

Utöver det bjuder vi i detta extratjocka sommarnummer på enhel del annan läsning. Det kan handla om bibliotekets betydelseför korsordsentusiaster eller hur vi ska förhålla oss till begreppetantirasism. Ulf Moberg, bibliotekschef på Nässjö stadsbibliotek,kommenterar i form av en tecknad serie en föreläsning av SvenNilsson i Värnamo tidigare i år.

Trevlig sommar och väl mött till hösten igen!Henriette Zorn

Innehåll Förord

FOTO

: PETER

AX

ELSSON

Biblioteksbladet 05:2005

Avdelningar27 recensioner28 eftertanke33 på nytt jobb35 vem är…?36 utblick43 Besserwisser44 föreningsnytt47 kalendarium

Stora delar av Bibliotekssverigeblev besvikna när regeringen, iform av utbildnings- och kultur-minister Leif Pagrotsky, lade framden forskningspolitiska propositionen tidi-gare i vår. bbl försökte då förgäves få kom-mentarer från Leif Pagrotsky, men utlovadesi stället tillfälle till en längre sammanhäng-ande intervju. När jag till slut så träffar

ministern på hans tjänsterum frågar jag hurhan ser på den besvikelsen:

– Pengarna räcker inte till allt man villgöra. Vi bestämde tidigt att vi skulle priori-tera spjutspetsforskning inom medicin, tek-nik och hållbar utveckling. Prioriterar manså starkt så innebär det att det inte går attprioritera så mycket annat därutöver. Menfrågan lever ju vidare och det kan ju komma

fler möjligheter. I den här propositionenfanns det helt enkelt inte utrymme.

”Sveriges nätbibliotek” föreslogs ju av KB-utre-daren Gunnel Stenquist. Kommer vi att få se ensamordnad insats för att skapa en nationell digi-tal informationsförsörjning?

– Det händer ju mycket på det här områ-det. Det diskuteras också på europeisk nivå

biblioteksbladet [2005:05] 3

Leif Pagrotsky:

”Jag vill att biblioteken ska vara en mötesplats…”

Bibliotekslagen, en samordnad nationell bibliotekspolitik, en nationell digital informationsför-sörjning – det finns många frågor som engagerar Bibliotekssverige. Men kultur- och utbildnings-ministern vill helst prata om barns och ungdomars läsning. Och den där visionen som SvenskBiblioteksförening envist efterlyser från Leif Pagrotsky – den lär man nog få vänta på.

FOTO

: THO

MA

S ENG

STRÖ

M

Uträttade Leif Pagrotsky mer för kulturen när han inte var kulturminister?

och det har kommit initiativ från Frankrikeom att vi tillsammans ska göra något. Jaghar inte tänkt färdigt på om det finns någotatt vinna för Sveriges del jämfört med attgöra den här typen av saker själva, men jagtycker det är en bra fråga att ställa.

– Biblioteken måste samverka ordentligtför att göra de resurser som finns i biblio-teksvärlden tillgängliga för många. Det gäl-ler att undanröja hinder och sänka trösklar,så att det blir snabbare och smidigare. Menvi kommer inte att hamna i ett läge därHögskolan på Gotland har lika snabb ochlika stor tillgång till forskningslitteratursom de allra största universiteten har.

Det finns många som vill ha en samordnad na-tionell bibliotekspolitik. Tycker du att det behövs?

– Jag tycker själv att det är en tanke somhar tilltalande drag, men innan man kanöverblicka alla konsekvenser vill jag inte be-känna färg. Men jag ser gärna en utvecklingmot en tydligare och fastare struktur i myn-digheternas arbete där samverkan är ännustarkare. Därför har jag aktualiserat fråganpå vårt departement för att komma framåt.

Har vi en bra ansvarsfördelning i dag när detgäller statens möjligheter att styra och påverkabiblioteken? I dagsläget finns ju KB, Bibsam,Kulturrådet, länsbiblioteken etc.

– De samverkar ju allt intimare och detraditionella kulturella gränserna håller påatt rivas ner, vilket är väldigt positivt. Be-träffande huvudmannaskapsfrågorna ärmitt problem att jag vill väldigt mycket medbiblioteken och framför allt när det gällerbarns och ungdomars läsande, men som re-presentant för regeringen har jag väldigt fåinstrument. Det är helt klart ett kommunaltåtagande. Jag kan använda min roll somopinionsbildare, men med så starkt kom-munalt självstyre som vi har i Sverige är detsvårt att se att en kulturminister eller en ut-bildningsminister har makt att gripa in.

– Vi har tagit ett väldigt stort och i det härsammanhanget rätt så revolutionerandesteg genom att stifta en bibliotekslag somgriper in i den kommunala självbestäm-manderätten. Staten tvingar kommunernatill vissa saker som rör biblioteken. Det ärett ganska starkt brott mot vår tradition iSverige och det har väckt mycket kritik iden kommunala världen.

– Det är klart att jag som minister gärnaskulle se att vi kunde höja ambitionsnivånnär det gäller att låta barn och ungdomarstimuleras till läsning. Men där har jag somsagt inte särskilt många instrument till för-

fogande. Jag hoppas att den åsikt jag har de-las av många ute i kommunerna när det tillexempel gäller att prioritera att ha yrkesut-bildad personal på biblioteken.

– Vad vi från regeringens sida har gjort äratt vi har tillfört kommunerna väldigtmycket pengar, de s k Wärnersonpengarna.Det handlar om flera tusen anställda. Därfinns utrymme för kommunerna att priori-tera den här typen av personal.

Den nuvarande bibliotekslagen har kritiserats avmånga för att vara alltför tandlös. Bland annatsägs ingenting om nivå och kvalitet, det finnsingen sanktionsmöjlighet, etc. Tycker du att lagenär bra som den är?

– Den förändrades ju förra året, men detär väldigt svårt att detaljstyra från Stock-holm med hjälp av en lag. Det är svårt attveta exakt vilken ambitionsnivå man ska hapå olika områden. Jag tycker att det är enfråga för väljarna i kommunen att ha en po-litisk debatt kring detta. Det handlar ompersonal, öppettider, inköp, lokaler. Det ärväldigt svårt att precisera exakt i en lag varman ska lägga ambitionsnivån. Men jag troratt den lag vi ändå har sätter press på kom-munerna.

Har du någon uppfattning om skolbibliotekenskvalitet?

–Det varierar mycket. Jag tror att därman kombinerar så att biblioteket servarbåde skolan och befolkningen i övrigt harman ett gynnsammare läge än där bibliotek-en är instängda i skolan. Det är ju inget manändrar på i en handvändning, men jag troratt förutsättningarna framöver är hyggligtoptimistiska. Skolorna tillförs pengar ochdet kommer att betyda att det gradvis blirbättre. Jag känner också att den allmännaopinionen i Sverige tycker att läsning är vik-tigt och att man har tagit varningssignalernapå allvar. Det borgar för att man är bereddatt prioritera detta.

Finns det några skillnader mellan socialdemo-kratisk och borgerlig bibliotekspolitik?

– Jag tror att en stark, fundamental ideo-logiskt baserad övertygelse hos alla social-demokrater är att kultur och livets goda skafördelas bredare och göras tillgängligt förfler. Det talar för biblioteken som ju i höggrad riktar sig till dem som lockas av att detär lättillgängligt och inte kostar så mycketpengar. Den har drivits fram av en starkfolkbildningstradition och jag vill påstå attdet är en stark skillnad. Folkpartiet och mo-deraterna motionerar i riksdagen om att av-

skaffa bibliotekslagen. Det illustrerar att de-ras engagemang verkar vara lågt.

När det gäller folkbiblioteken har vi mest pratatom läsning och kultur. Ser du fler roller förfolkbiblioteken?

– Jag vill att biblioteken också ska vara enmötesplats, en naturlig plats där man får sti-mulans och upplevelser, där man träffaskring författarträffar, seminarier, studiecir-klar. Att det ska vara en levande miljö – ochinte bara en parkeringsplats för böcker därnågon tittar in ibland – utan en levandeplats för upplevelser och berikande samtal.

det är uppenbart att den biblioteksfrågaLeif Pagrotsky ser som allra viktigast är denom barns och ungdomars läsning. Det ärdär han blir engagerad och talar med en visslidelse.

Som näringsminister verkade Leif Pagrot-sky trivas bättre bland kulturarbetarna änbland näringslivets representanter. Vi haralla sett bilderna där han poserar tillsam-mans med någon rockikon, där han lyftsfram som en av krafterna bakom det sven-ska musikundret med stora exportintäktersom följd.

När Leif Pagrotsky sedan blev utbild-nings- och kulturminister var det mångasom hade stora förväntningar. Men kanskeuträttade han mer för kulturen när han intevar kulturminister. På kort tid har han lyck-ats dra på sig en hel del missnöje. I radionhör jag Karsten Thurfjell prata om ”ett svarthål där det förut fanns kulturpolitik” (P1 26maj 2005). Filmbranschen håller på att tap-pa sugen när det nya filmavtalet skjuts påframtiden. Högskolorna har länge undratnär de egentligen ska få konkreta beskedom Bolognaprocessen. Och Svensk Biblio-teksförening konstaterar på sin webbplatsatt det nu gått mer än 230 dagar sedan ”Pag-gan” tillträdde men fortfarande har ingenbiblioteksvision uppenbarat sig. Svaret ärkanske enklare än man tror – det finns heltenkelt ingen vision.

Jakob Harnesk Bibliotekskonsult och frilansskribent


www.wagnerform.se

Digital BiblioteksGUIDE

Ett politiskt maktskifte eftervalet 2006 leder sannolikt tillatt bibliotekslagen rivs upp.Det säger Lennart Kollmats(fp), ordförande för riksdag-ens kulturutskott, i ett samtalom vad den borgerliga allian-sen vill med biblioteken iframtiden.

Den som regelbundet besöker Svensk Biblioteksförenings hemsida kan inte ha undgått att märka de två räkneverkensom tickar på. De räknar alla de dagar somgår utan att biblioteken kommer upp på denpolitiska dagordningen. Till en början vardet Leif Pagrotsky ensam som föreningen pådetta sätt ville utmana i syfte att klämmafram en vision om de svenska biblioteken. Isamband med att moderatledaren FredrikReinfeldt gjorde sitt kulturpolitiska utspel islutet av april började ett räkneverk att tickaäven för den borgerliga alliansen. Vad görden för landets bibliotek? Om det blir ettmaktskifte efter valet 2006, hur kommer detatt påverka det svenska bibliotekslandska-pet i framtiden?

Att den politiska oppositionen formeratsig i en borgerlig allians är känt. Mindre käntär kanske att de borgerliga ledamöterna ikulturutskottet i början av februari gicksamman i en borgerlig kulturallians. Tvåmöten har man haft och syftet är att dra uppriktlinjerna för en gemensam kulturpolitik.

– Fri entré-reformen förde de borgerligapartierna samman. Till saken hör också attmoderaterna radikalt har ändrat inriktningpå sin kulturpolitik. Nu ligger vi ganska likai våra respektive budgetförslag för kulturenoch det har naturligtvis gjort att det är väl-digt mycket lättare att komma överens, sä-ger Lennart Kollmats.

Men funderat på gemensamma mål fören nationell bibliotekspolitik har man integjort.

– Vi har inte pratat ihop oss om någon-ting än så länge. Vi för öppna, kamratligaoch hjärtliga diskussioner. Vi är ju inte eni-ga om allt och det kommer vi heller inte att

bli fram till valet. Vi är fyra olika partier ochvi kommer att ha en del olika prioriteringarsinsemellan. Men skillnaderna mellan osshar ju minskat avsevärt.

Lennart Kollmats kan tänka sig att denborgerliga kulturalliansen kommer att taupp frågan om kulturens betydelse med deriksdagsgrupper som arbetar med vård re-spektive tillväxt. Kopplingen ”kultur ochhälsa” ligger i tiden och den ligger också ho-nom själv varmt om hjärtat. Kunde man dåockså tänka sig att sjukhusbibliotekens be-tydelse är en fråga i sammanhanget?

– Sjukhusbibliotek i all ära men det varnog inte det vi tänkte på mest när vi disku-terade detta. Snarare hur man till exempel iäldreomsorgen kan använda sig av kultur iförebyggande syfte. När det gäller tillväxt

har vi ju designens betydelse, samarbetetmellan vetenskap, teknik och konstnärer,för att nämna något.

Vilka frågor som den borgerliga kultural-liansen kommer att prioritera kan LennartKollmats ännu inte svara på. Däremot dar-rar han inte särskilt på manschetten när detgäller bibliotekslagen. Den rivs upp om detblir ett politiskt maktskifte efter valet 2006.

– Ja, det hoppas jag varje fall. Det lär intebli det första vi gör, bibliotekslagen har inteden digniteten eller den ekonomiska bety-delsen. Om det blir en förändring blir det ti-digast till 1 januari 2008, säger Lennart Koll-mats.

Att få med kd som ju är positiva till lagenser han inte som något problem.

– De sade nej till lagen när den infördes,


”Bibliotekslagen behövs inte”

– Jag har en delegerande och decentralistisk syn på kulturen, säger Lennart Kollmats.

FOTO

: HEN

RIETTE ZO

RN

jag tror inte att de blir svårövertalade. Infly-tandet i en sådan här samverkan står ju iproportion till partiets storlek. Vi räknarmed att regera tillsammans och då kan jagtänka mig att bibliotekslagen blir en frågakd får släppa eftersom de är ensamma. Låtsäga att de får 25 procent, då blir deras infly-tande tyngre och då kan saken hamna i ettannat läge.

Vilken roll tycker han då att bibliotekenborde ha i kultur- och utbildningspolitik-en?

–När det gäller kulturpolitiken brukarjag betona bibliotekens betydelse för demo-kratin. Jag ser ju biblioteken i första handsom väldigt viktiga mötesplatser och så dethär med tidskrifter, tillgängligheten, denöppna dörren …– allt det är ju sådant somgör att du inte kan träffa en kulturpolitikersom inte sjunger bibliotekens lov. Det somskiljer oss åt är att några av oss av principiel-la skäl inte tycker att vi ska ha en biblioteks-lag, med hänvisning till det kommunalasjälvstyret. I vårt eget partiprogram står attvi inte ska ha avgifter på bibliotek. Du kanfå mig att säga hur många vackra ord somhelst om bibliotek men det är våra lokalakulturpolitiker som ska stå för detta ochinte någon lagstiftning, menar LennartKollmats och prisar de folkliga opinionersom uppstår så fort planer finns på filial-nedläggningar.

Är det ändå inte bra att ha en ramlagstiftning förbibliotek som ett påtryckningsmedel för de kom-muner som struntar i sin biblioteksverksamhet?

– Nej, det tycker jag inte. Då ska man haen ramlag till så mycket annat också. I kom-muner som struntar i sin biblioteksverk-samhet ska invånarna ställa sina lokala poli-tiker till svars. I folkpartiet har vi ju somhuvudprincip att vi vill skicka ut en kultur-påse med pengar till regionerna som de fårbestämma över själva. För det behöver intevara likadant i Norrbotten som i Stock-holm. Det finns olika uppfattningar omvad som är viktigt. Somliga vill satsa pålänsteatern, andra på länsbiblioteket.

Men hur ska man då kunna garantera till exem-pel den avgiftsfrihet på bibliotek som ni ju har iert partiprogram?

– Nej, den kan man ju då inte garantera.Jag tycker att det ska vara avgiftsfritt, menför det behövs det ingen lag.

Flera borgerliga ledamöter i kulturutskottetreserverade sig mot det tillägg som biblio-tekslagen sedan ändå fick från den 1 januari

i år. Man reserverade sig eftersom man an-ser att lagen är onödig och att den ”hindrarförnyelse och mångfald”. På vilket sätthindrar lagen förnyelse och mångfald?

– Jag tror att kreativiteten och engage-manget ökar när man slipper stirra in i enlagtext med förarbeten, efterarbeten ochtolkningar.

Men vad menar du, mer konkret, med förnyelseoch mångfald på biblioteksområdet?

– Det är ju det som våra kära politiker utei kommunerna ska bestämma, det ska intejag sitta och tala om. Jag har en delegerandeoch decentralistisk syn på kulturen. Där-emot tycker jag att vi ska ha en del centralaoch nationella verksamheter som till exem-pel Kungliga biblioteket.

I er reservation mot tillägget i bibliotekslagenskriver ni också att lagen kan resultera i attbiblioteksverksamheten fördyras. På vilket sättriskerar lagen att fördyra biblioteksverksamhe-ten?

– Har vi skrivit det? Vad jag saknar, ochnu glider vi in på frågan om skolbibliote-ken, ett tråkigt kapitel som i och för sig ock-så är kommunpolitikernas sak att ta tag i…men jag kan inte begripa varför man intesamverkar mer. Varför anser man att det be-hövs ett separat skolbibliotek och ett sepa-rat stads- eller kommundelsbibliotek närman kan ha dem tillsammans?

– Det jag kan tänka mig att tanken medformuleringen är – det är ju ett tag sedanden skrevs – att när det finns en lag som slårfast att det måste finnas ett bibliotek, så serman bara hindren istället för möjligheterna.

Men i det här tillägget till lagen står det ju nu ut-tryckligen att man ska samverka?

– Ja, jo, det gör det ju…

Kan du ge något exempel på någon fördyrandeverksamhet på biblioteksområdet?

– Nej, men ta detta att du kör ettskolbibliotek och ett separat kommundels-bibliotek när du kan ha dem tillsammans.Det tycker jag är fördyrande, både vad detgäller lokaler och sannolikt också personal.

I er reservation skriver ni vidare att lagen ”mot-verkar kommunernas möjlighet att bedriva enverklighetsanpassad verksamhet fokuserad påbibliotekens egentliga syfte”. Vad menar ni med”verklighetsanpassad verksamhet” och på vilketsätt motverkar lagen den?

– Det där kan jag inte tolka. Reservatio-ner är ju i regel kopplade till flera motioner

och jag kan inte svara dig vad den formule-ringen innebär. Det är bättre att vara upp-riktig på den punkten än att försöka sittahär och svamla till något.

Kan du svara på vad ni anser vara ”bibliotekensegentliga syfte” då?

– Jag vill till exempel inte ha kaféer somtar betalt på bibliotek. Bibliotekets egentli-ga syfte är inte att ordna kafé som på någotsätt blir subventionerat av kommunalaskattemedel. Videouthyrning är ett annatgränsland. I fråga om det har jag ännu intetagit ställning. Så länge biblioteken hyr utandra filmer än dem som videouthyrarenhyr ut, kan jag tycka att det är ok – då fyllerdet ett slags public service-syfte. Men jagvill inte ha en situation där biblioteket tartio kronor för en kommersiell film medanvideouthyraren tar fyrtio kronor.

Tycker ni att det är bra att kultur- och utbild-ningsfrågor har samlats på ett departement?

– Jag blev lite besviken på det därför attjag tycker att kulturen är så stor och så viktigatt den behöver en egen minister. Jag tyckeratt Leif Pagrotsky ägnar för mycket tid åt ut-bildningsfrågor och för lite tid åt kulturfrå-gor medan mina partikompisar tycker atthan tvärtom ägnar sig för mycket åt kultur-frågor. Men det där är ju ett problem för ho-nom. Jag tycker förstås att han inte bordeägna sig åt kultur överhuvudtaget – som mi-nister. Jag vill ha en annan minister.

Vilken minister vill du ha?– En borgerlig minister.

Vem skulle det vara?– Nej, det vet jag inte. Men det är ju fak-

tiskt så att så fort det har varit borgerliga re-geringar har kulturministrarna varit folkpar-tister. Det bör vara en folkpartist, det ärklart att jag tycker det.

Du själv kanske?– Nej, det skulle vara förmätet att säga.

En sista fråga. Kan man i framtiden tänka sig enbibliotekspolitisk enhet på departementet?

– Biblioteksfrågan i sig är viktig och stormen så stor tror jag inte att den är. Vi harkulturarvsfrågorna. Ska det då vara en egenenhet? Eller teaterfrågor? Nej, det finns såmånga områden, kulturen är så vid. Det lå-ter som en rimligare fråga för kommunernaoch landstingen, det är där driftsansvaretligger, inte på departementet.

Henriette Zorn



BTJ Profi ltjänster™

Nu fi nns ett alternativ till tidskrävande medieval och inköpsmöten. Alternativet är att låta oss ta hand om jobbet. Gemensamt tar vi fram en individuell profi l för medieinköpen som passar just ditt bibliotek. Du har själv full kontroll över hur profi len ska se ut. Färre förutsägbara möten öppnar för fl er oväntade. Mindre tid åt standar-diserad administration ger mer tid åt besökarnas önskemål och behov. Plus större möjlighet att utveckla yrkesrollen. Dessutom får du böckerna snabbare till biblioteket. Du kan med andra ord satsa mer på det kreativa, intressanta och roliga. Och lämna det lite vardagligare till oss. Vill du veta mer? Ring 046-18 00 00.

Färre möten ger fl er möten.

I vårens budgetproposition föreslås att Kul-turrådet ska göra samma generella bespa-ring på 0,6 procent som alla andra myndig-heter. Den egna förvaltningen liksom dentotala bidragspotten kan minska med niomiljoner kronor. Hur pengarna fördelasinom bidragsramen avgör Kulturrådetsjälvt.

Däremot betyder det inte nödvändigtvisatt bibliotekens möjlighet att få pengarminskar. I propositionen finns satsningarpå vuxnas lärande, ky-utbildningar (kvalifi-cerade yrkesutbildningar), fortbildning avvårdpersonal och liknande som den bi-dragslystne har anledning att titta närmarepå.

Bibliotek arbetar ofta i nätverk tillsam-mans med myndigheter som ansvarar fördessa områden. Det kan t ex handla omsamordning och samverkan med lärcentra,där biblioteket kan få del av resurserna närlärcentrat söker pengar.

–Det finns mycket pengar, men det villtill att biblioteken håller sig framme, sägerBirgitta Modigh, Kulturrådet.

Generellt blir det allt viktigare att biblio-teken är aktiva både när det gäller att få in-formation om vilka pengar som finns ochatt hitta vägar för att söka dem. Det är ock-så viktigt att biblioteken gör sitt arbete käntinom kommunen.

– Informationen kan komma till en heltannan förvaltning än kulturförvaltningen,då gäller det att dem vet vad bibliotekenkan göra, påpekar Birgitta Modigh.

–Det finns sällan eller aldrig öronmärktapengar nuförtiden, och de resurser, somkommer per automatik, minskar.

Så har det sett ut de senaste åren och hontror inte att det kommer att förändras:

–Biblioteken måste leta pengar lokalt,göra sig kända lokalt och samverka medandra förvaltningar och lärcentra.

Frågan är vad detta betyder för det lillabiblioteket med små resurser och begrän-sade möjligheter att utnyttja nätverk ochleta bidrag. Här utgör länsbiblioteken enviktig resurs.

–Det blir allt viktigare för oss att kännatill var det finns pengar och vilka samverk-ansformer som är aktuella, menar Peter Als-bjer, Örebro länsbibliotek.

Men han tror ändå att de flesta bibliotekhar kontakter för det här arbetet, oavsettstorlek.

–Bibliotek fungerar inte i ett vakuum, deingår i ett sammanhang, i en organisation.Vägarna går oftare till andra inom kommu-nen än till oss, tror Peter Alsbjer. Det finnsekonomiskt ansvariga i de minsta kommu-ner.

Det handlar också om det kommunalasjälvbestämmandet. Länsbibliotekets rollska snarare vara handledande än utförande.

–Men hittar vi en höna som värper guld-ägg är det klart att vi delar med oss till vårakolleger, säger Peter Alsbjer.

En annan fråga man kan ställa sig är vaddet här säger om bibliotekspolitiken i vårtland. Bidrag av den här typen består avkortsiktiga pengar som lätt leder till en pro-jektfälla där arbetet tar slut med projekt-medlen. Dessutom betyder det att resurserställs till förfogande, men att val och initia-tiv lämnas till lokal nivå.

–Ytterst leder det naturligtvis till att stats-makterna minskar sina möjligheter att över-huvudtaget bedriva en nationell biblioteks-politik, menar Peter Alsbjer.

Annika Eriksson


Ekonomisk vårproposition 2005

Pengar finns men det gäller att hitta demEnligt vårens budgetproposition måste Kulturrådet spara. Detbetyder inte självklart att biblioteken får mindre resurser. Menför att få ta del av dem måste de hålla sig framme och vara akti-va.

Ny upphovsrättslag

Nu är den nya upphovsrättslagen ett fak-tum (Se även bbl 2:2005). Den klubbadesigenom i riksdagen den 25 maj och träder ikraft den 1 juli. Enligt den nya lagen får bib-lioteken:

–Kopiera digitalt på biblioteket.–Skicka digitala dokument som fjärrlån.–Låna ut digitala dokument till enskilda

låntagare, förutsatt att dom skrivs ut påpapper.

Biblioteken får däremot inte:–Kopiera från olagliga förlagor, d v s ma-

terial som publicerats på nätet utan upp-hovsmannens tillåtelse.

–Kopiera hela böcker annat än för fjärr-lån.

–Tillåta privatpersoner att kopiera flerän ett par exemplar för privat bruk (tidigaregällde tio exemplar).

Den nya lagen är positiv för biblioteken,enligt Susanna Broms, verksjurist på kb.

–Framförallt är det skönt att slippa gåoch vänta på hur det ska bli. Nu får vi bör-ja tillämpa lagen och se hur reglerna funge-rar i verkliga livet, menar hon.

Däremot är det lika oklart som tidigarenär det gäller kontroll av hur lagen efterlevsoch de avtalslicenser som diskuterats.

–Vi vet inte alls hur det här arbetet ska gåvidare, säger Susanna Broms.

Annika Eriksson

Digitaliserade inkunabler

Västerås stiftsbibliotek rymmer inte mindreän 138 inkunabler. Nu blir ett noga utvaltantal av dessa tillgängliga på nätet.

Böckerna fotograferas och monteras di-gitalt så att man får en illusion av att fak-tiskt bläddra mellan boksidor genom attdra med fingret eller musen över dataskär-men.

Tekniken har tagits fram av firman Touch& Turn och har tidigare använts bl a av Ca-rolina Rediviva.

Arbetet finansieras av Sparbanken Nya,och totalt kommer nio volymer och tvåkartor att digitaliseras före årsskiftet.

AE

En av förgrundsgestalterna inom det sven-ska biblioteksväsendet har alltför tidigt gåttbort. För Joneta Belfrage var det ett stortoch viktigt uppdrag att på olika sätt med-verka till människors fria tillgång till ordet,till informationen, upplevelserna och ut-trycksmöjligheterna. Detta arbete skedde

med stor intensitet och stor närvaro. Få per-soner inom biblioteksområdet har med ettsådant engagemang gått in för sina uppgif-ter. Hennes mål var att den enskilda män-niskan alltid skulle ha tillgång till biblio-teksservice av hög kvalitet.

Joneta Belfrage hade ett händelserikt livbakom sig. Att arbeta för boken och för bib-lioteken blev hennes livsgärning. Hon gjor-de uppmärksammade insatser som biblio-tekschef i Hagfors och under många år ar-betade hon vid Göteborgs stadsbibliotek.Under en tid drev hon egen verksamhet ibokbranschen. De senaste åren var Jonetaverksam vid btj.

För Svensk Biblioteksförening var JonetaBelfrage en betydelsefull person och honvar under många år verksam i föreningen.1998 blev hon ordförande i dåvarande Sveri-ges Allmänna Biblioteksförening (sab) ochvar starkt drivande för sammanslagningenmellan Svenska Bibliotekariesamfundetoch sab. Att samla styrkorna i Biblioteks-sverige var för henne en avgörande uppgift.Som nästa naturliga steg i processen såg Jo-neta vikten av ett konkret samarbete mellan

våra olika bibliotekstyper. Under hennestid som ordförande arbetade Svensk Biblio-teksförening målmedvetet för införandet avbiblioteksplaner, allt för att stärka samarbe-tet mellan biblioteken, oavsett huvudman.

Under sin tid som ordförande var JonetaSvensk Biblioteksförenings representant ibtj:s styrelse. Hon bidrog på ett förtjänst-fullt sätt till den omstrukturering av bolagetsom genomfördes i slutet av 1990-talet och ibörjan av detta århundrade. Hennes enga-gemang för bolaget var starkt, hon visstevad företaget betydde för biblioteken.

Joneta Belfrage var en extraordinär per-son med ett starkt engagemang. Vi som haftförmånen och glädjen att få arbeta tillsam-mans med henne smittades lätt av henneskampvilja och goda humör. Hon var en all-deles ovanligt levande människa. Att såmycket energi och kraft i förtid är bortakänns mycket svårt att acceptera.

Gunilla HerdenbergLunds stadsbibliotek och 1:e vice ordförande i

Svensk BiblioteksföreningGunnar Sahlin, Riksbibliotekarie


FOTO

: PETER

AX

ELSSON

Joneta Belfrage – in memoriam

På våren 1989 dök bibliotekarie Ulla-StinaJönsson upp som ett yrväder i Sundbyberg.Med en bakgrund som förskollärare, tolkvid Bai Bangprojektet och expansiv nyutbil-dad bibliotekarie var det inte många somtrodde att hon skulle stanna länge i lillaSundbyberg när Ulla-Stina tillträdde tjän-sten som barnbibliotekarie. Men våra farhå-gor kom på skam och Ulla-Stina kom att er-övra nya positioner och plattformar inomSundbybergs bibliotek under 15 år fram tillsin alltför tidiga bortgång annandag jul2004. Samtidigt med sin barnbibliotekarie-tjänst fortsatte hon att tolka och översättafrån vietnamesiska och deltog aktivt i En-samstående adoptivföräldrars förening eaf.

1992 fick Ulla-Stina Greta Linders resesti-pendium för att undersöka danska dataverk-städer för ungdomar på bibliotek i Dan-mark. 1992–93 valde hon att på distans fort-bilda sig vid bhs till dokumentalist. Årendärpå tog hon på sig att vara projektledareför kommunens stora datasatsning för samt-liga av den lärande personalen 1994–96.

1996 blev hon så chef för Hallonbergsbib-

lioteket, som då blivit något av ett centrumför informationssökning inom grundskolani Sundbyberg.

Ulla-Stina hade en stor pedagogisk talangsom kom till användning när hon utveck-lade ”stödundervisningen” för kommunens

lärare i nya dataprojekt. Hon blev på sättoch vis skolans nav kring vilket elever ochlärare samlades och platsen var det kombi-nerade folk- och skolbiblioteket i Hallon-bergen.

Ulla-Stina brann för de internationellabiblioteksfrågorna och deltog i flera biblio-teksresor bl a sab:s resa till Zimbabwe. Ulla-Stina var också en av grundarna till Asean-na, som var först i Sverige med att importe-ra reselakan i siden från Vietnam. När såHallonbergsbiblioteket lades ned 2002 flyt-tade Ulla-Stina över till huvudbiblioteketoch blev bibliotekets it-samordnare- ochutvecklare – nya utmaningar som hon medstor entusiasm tog sig an.

Ulla-Stina var inte helt olik Tove JanssonsLilla My, förtrollande argsint och lyckligoch vi är många som saknar henne!!

Ann Bergström, bibliotekarie vid Sundbybergs stadsbibliotek

Margareta Blom, bibliotekschef vid Sundbybergs stadsbibliotek

Lars Rydquist, Svenska Akademiens bibliotek

Mångsidig bibliotekarie omkommen i tsunamikatastrofen 26 december 2004

Britta Lejon öppnade med nyhe-ten att Svensk Biblioteksföreninghar anslutit sig till Berlindeklara-tionen för Open Access. Inte LeifPagrotsky men väl statssekreterareClaes Ånstrand gav regeringsglansoch seminarierna bjöd på en floraav perspektiv på temat Bibliotek iett lärande samhälle.

Det var biblioteksdagar medinspiration och reflektion på pro-grammet.


Medlemmar myllrar. I mitten Gunnar Sahlin, KB.

FOTO

: FRED

ERIK

AB

BEM

O

Myller och mingel i dagarna tre

Årets höjdpunkt tycker vissa. Andra tycker att det är för dyrt och stannar hemma. I år var dessa något färre. SvenskBiblioteksförenings stora konferens ”Biblio-teksdagarna” samlade nämligen rekord-många deltagare, över femhundra biblio-teksmänniskor fanns på plats i Folkets hus iStockholm.

Det stora dragplåstret Leif Pagrotsky ute-blev, istället var det hans statssekreterareClaes Ånstrand som fick äran att öppnabiblioteksdagarna. I likhet med ministern(se intervju på sid 3) uppehöll sig också Cla-es Ånstrand gärna vid barns och ungdomarsläsning och tillgång till kultur. I övrigt varhans budskap till konferensdeltagarna un-gefär som följer: Var inte bekymrade överatt ministern inte nämner biblioteken, niklarar er så bra i alla fall, agera med stortsjälvförtroende! Hans budskap till kommu-nerna: Var kreativa och okonventionella.Hans budskap till alla: Det är en viktig upp-gift för stat, kommun och landsting att tryg-ga biblioteken. Tja.

Mot slutet av sitt anförande kom ClaesÅnstrand i alla fall med något som kundetolkas som en önskan om ökad nationellsamordning på biblioteksområdet:

– När det gäller samverkan mellan folk-

och forskningsbibliotek ser man gärna enfast och tydlig struktur kring detta, och villverka för det.

Enligt regelverket och utan större drama-tik förlöpte också årsmötet som ju är en stå-ende punkt under Biblioteksdagarna. Het-tade till en aning gjorde det dock när det vardags för nyval av styrelseledamöter. Valbe-redningen hade uppenbarligen misstolkatsitt uppdrag i sin ambition att politiskt ba-lansera föreningens styrelse (där ordförandeoch generalsekreterare kommer ur det soci-aldemokratiska ledet). Årsmötet gav valbe-redningen bakläxa ifråga om Pia Kinhult(m), regionråd i Skåne eftersom man anserdet vara olyckligt med en politiserad sty-relse. Valberedningens förslag var alltså intesärskilt väl förankrat och enligt uppgift varvalberedningen heller inte enigt internt.Mot Pia Kinhult ställde årsmötet två nyakandidater, bland dem Agneta Olsson, ny-tillträdd överbibliotekarie vid Göteborgsuniversitet, som också slutligen röstades in istyrelsen. Det enda man kan tycka är att PiaKinhult, som rest till Stockholm i tron omatt bli invald i en styrelse, borde ha sluppitsitta på första parkett och bli nerröstad. Ge-nant.

Konferensprogrammet bjöd däremot påmånga positiva tankeställare. I sin helhet

levde det upp till ambitionen att vara ettprogram för inspiration och reflektion.Under det övergripande temat Bibliotek iett lärande samhälle samsades ett ganskabrokig knippe seminarier, flera där man intealltid förstod kopplingen till temat – menvad gör det. Det var ansvarsutredning ochOpen Access och bloggar – samtliga frågoroch företeelser som ligger i tiden – till merintellektuellt orienterade seminarier omförståelse som vägen till kunskap, om lä-rande och olika aspekter på förändringsar-bete. Karin Johannissons föreläsning om”trötthetens problem”, stressymptom note-rade kring förra sekelskiftet med skräm-mande likheter med vår tids utbrändhets-symptom, blev ett illustrativt exempel påhistorien som erfarenhetsbank. En höjd-punkt i programmet – liksom det semina-rium om pedagogiska bord, där deltagarnasjälva fick vara aktiva. Därifrån gick manmed en försmak av ett givande processarbe-te i diskussionsform.

Och som sig bör när det är biblioteksda-gar hör myllret och minglandet till – det är-minst lika viktigt som matnyttiga och inspi-rerande seminarier.

Henriette Zorn

Det drar ihop sig till ifla:s årliga kongresssom i år för en gångs skull går av stapeln i ettland nära oss. Under några dagar, mellanden 14–18 augusti, kommer representanterfrån världens bibliotek att samlas i Oslo.Där deltar de bland annat i årsmötet och gårpå konferenser. Inte så få är sysselsatta medatt snickra ihop nästa års konferensprogrammen framför allt träffas man, gamla kontak-ter underhålls och förhoppningsvis skapasnya. Nätverk är ett ord som alltid dyker uppi ifla-sammanhang.

ifla är på många sätt en paradox. Å enasidan är man en världsomspännande orga-nisation – den enda – som är öppen för och

samlar bibliotek från jordens alla hörn. Åandra sidan kan man väldigt lätt få intryck-et av ifla som en intern historia som gerbibliotekschefer möjlighet att åka ut ochresa. Strukturellt ter sig ifla som en storogenomtränglig, byråkratisk och hierarkiskkoloss. Men åtminstone på pappret är deten genomdemokratisk institution varskomplicerade struktur förmodligen hängersamman med det världsomspännande upp-draget. Eftersom ifla, likt fn eller Unesco,är en organisation som går över politiskaoch ideologiska gränser måste man in i min-sta detalj och på varje nivå gardera sig ochformulera och genomföra uppdraget så attdet verkligen är möjligt för alla nationer attdelta.

Är man inte ”inne” i ifla är det nästintillomöjligt att fatta någonting om organisatio-nen. Går man in på ifla:s hemsida för attbegripa mer får man ett sammanbrott. Inte

för att det inte finns information. Det finnstvärtom väldigt mycket information, omdet mesta, men den spretar åt alla håll ochkanter och den som lyckas skapa sig någonslags helhet i detta klickbara myller är attgratulera.

För alla dem som i år besöker en ifla-kongress för första gången och för alla demsom känner sig vilse i ifla-pannkakan villvi i detta nummer, åtminstone i någonmån, skingra dimmorna. Vi har dels försöktbena ut ifla:s organisatoriska struktur i textoch bild, dels talat med några svenska ifla-veteraner. Vi intervjuar Gunnar Sahlin somär nominerad till ifla:s styrelse och vi be-rättar om de tre satellitkonferenser som an-ordnas i Stockholm och Göteborg dagarnainnan kongressen öppnar i Oslo. Det gerinte den fullständiga ifla-bilden men för-hoppningsvis en ingång.

Henriette Zorn


IFLA – inget för nybörjare

inför ifla

Ring 020-78 11 79 eller gå in på cancerfonden.se

Alla vinner!I Cancerfondens Rikslotteri är alla vinnare. Du kan vinna en miljon kronor, drömresor eller mat. Vi kan vinna kampen mot cancer.

Codeco Sverige AB

Telefon 013-23 99 50

Box 1938 Fax 013-23 99 55581 18 Linköping Web www.codeco.se

SJÄLVBETJÄNINGS-TERMINALER frånCODECOMARK 3Terminal för utlånoch återlämning.Friståendeplacering ibibliotekslokal.

MARK 4 ÅterlämningsterminalFör fast placering i – bibliotekslokal – lobby – i vägg mot gatamedger 24 timmarsåterlämningsservice.

PLASTFODRAL TILL CD-DVD-VIDEO-CDROM

frånSund Sound

PlatsbesparandeStreckkod & larm på medietAnpassade för användning isjälvbetjäningsterminaler

CODECO

annsofie oscarsson är avdelningschef förInformation och lån vid Umeås universi-tetsbibliotek och har ett mångårigt engage-mang i ifla. Hon har varit verksam inomorganisationen utan avbrott sedan 1997.

– Jag upptäckte i mitten av 1990-talet attdet inte fanns något organ inom ifla somberörde referens- och informationsfrågor.Efter ett par års lobbyarbete, fick jag 1997tillstånd att starta en diskussionsgruppinom detta område. Den blev mycket po-pulär och ifla beslöt att etablera en sek-tion. Reference Work Section hade sitt för-sta möte som etablerad sektion i Berlin år2003. Då valdes jag till ordförande och fun-gerar alltjämt som sådan. Sektionen har pre-cis bytt namn till Reference and Informa-tion Services Section och är en av sju sek-tioner i division V som heter Collectionand Services.

Vad är IFLA bra för? Vad kan Sverige eller ettsvenskt deltagande bidra med och vilka erfaren-heter får vi i utbyte?

– ifla är det enda organ där man inter-nationellt kan diskutera i princip allabiblioteksfrågor – i organisationens 47 olikasektioner och i de för närvarande fyra dis-kussionsgrupperna.

ifla har dessutom övergripande aktivite-ter, s k Core programs (kärnprogram/verk-samheter), som spänner över viktiga områ-den som t ex alp som främjar bibliotekframförallt i Tredje världen, clm, som arbe-tar med copyrightfrågor, faife som främjarfri tillgång till information och intellektuellfrihet samt kommittéer som arbetar medbibliografiska standarder, katalogisering,bevarande m m.

– En internationellt samlad syn på detta

är viktigt och bra för globalt samarbete ochutveckling. Det vi i Sverige kan bidra medinom ifla är vår expertis och erfarenhetinom olika områden. Vi får motsvarande er-farenheter tillbaka. Man utvecklas därige-nom i sitt internationella samarbete menman får även goda erfarenheter som mankan ta med sig hem och tillämpa lokalt iden egna biblioteksutvecklingen. Svenskbiblioteksförening har många specialgrup-per som sammanfaller med ifla:s sektioneroch jag tycker att det är extra viktigt att eta-blera samarbete dem emellan.

För Annsofie Oscarsson är ifla en arenaför samarbete, omvärldsbevakning, en are-na där man har möjlighet att knyta viktigakontakter i den globala biblioteksvärlden.

– Förutom rena arbetsmöten anordnarifla en årlig konferens där alla sektioner bi-drar med intressanta program. De speglarvad som är på gång inom de olika sektio-nernas arbetsområden, frågeställningar dis-kuteras och tendenser inom olika områdenkan skönjas på ett tidigt stadium.

Hur mycket kan vi från svensk sida påverkaIFLA?

– Genom diskussioner och erfarenhetsut-byte samt naturligtvis samarbete på olikaområden där vi är representerade.

Tycker du att IFLA är en modern organisation? – ifla är ingen modern organisation.

Tvärtom. Men så är den också mer än 75 årgammal och ingen förändring har i principskett i strukturen som däremot växt med ettökat antal sektioner, grupper och kommit-téer. En översyn är på gång och jag hoppasatt man kommer fram till en smidigare or-ganisation

Är IFLA en stark påtryckargrupp? I så fall påvilket sätt?

– Ja i vissa frågor som copyright och oli-ka standarder vill jag nog påstå det. ifla:smanifest vad gäller folkbibliotek har fåttgenomslag, liksom riktlinjer inom en heldel områden.

Har IFLA:s organisation/ arbetssätt/ priorite-ringar förändrats under de senaste åren?

– Ja, ifla har svällt och en översyn hållersom sagt på att göras där varje sektion skär-skådas. Man försöker också skära ned anta-let mötesdagar vad gäller de årliga konfe-renserna, då många har svårt att vara bortafrån sina arbeten den dryga vecka som nu-varande årsmöten tar.

Join IFLA and see the world, är en ironisk ochlite elak kommentar som ibland brukar fällas i


Tre svenska IFLA-röster

inför iflaVad gör IFLA? Vad kan Sverige bidra med och varför är det vik-tigt att vara med i IFLA? Tre veteraner med lång erfarenhet gersin syn på för- och nackdelar med en organisation som samlarhela biblioteksvärlden.

IFLA – en arena för omvärldsbevakning

Annsofie Oscarsson.

branschen när IFLA kommer på tal. Din kom-mentar?

– Att arbeta inom ifla är ofta tufft ochibland komplicerat i och med att man arbe-tar och kommunicerar med människor frånolika kulturer. Man får vara beredd att satsamycket av engagemang och tid under helaåret, men det är ett fascinerande arbete!Höjdpunkten är själva årsmötet som för-läggs på olika håll i världen. Då hålls allasektions- och divisionsmöten där bl a pla-nering och avrapportering av aktiviteternasker, i kombination med de programpunk-ter som man erbjuder konferensdeltagarna.I slutet av konferensen brukar det anordnasutflykter för den som har möjlighet att stan-na extra för att även hinna uppleva något avvärdlandet.

Inflytandet stort på sektionsnivå

elisabeth lundgren, kulturchef i Borås,har suttit med i sektionsstyrelsen för barn-och ungdomsbibliotek (en sektion inom di-vision III: Bibliotek i allmänhetens tjänst)sedan 1997. I år går hennes mandatperiod uteftersom man bara kan sitta högst åtta år (2x 4 år) i ifla:s sektionsstyrelser (StandingCommittee). Elisabeth Lundgren hamnadei ifla och sektionen för barn- och ung-domsbibliotek genom sitt arbete i dåva-rande sab:s barn- och ungdomskommitté.Det var den som på uppdrag av sab nomi-nerade henne som kandidat till sektionssty-relsen för barn- och ungdomsbibliotek.Under sina år där har hon bland annat varitverksam som informationsansvarig i två åroch som sektionsordförande i två år.

– Det är inom sektionerna som ifla:segentliga arbete sker. Det är där större delenav programarbetet till de årliga kongres-serna äger rum. Som ordförande är manmed och drar upp riktlinjerna för program-men, jag gjorde till exempel sektionens pro-gram till kongressen i Glasgow, Berlin ochBoston, berättar Elisabeth Lundgren.

Vad är IFLA bra för? Vad kan Sverige eller ett

svenskt deltagande bidra med och vilka erfaren-heter får vi i utbyte?

– Jag ser ifla som ett stort nätverk därman kan träffas och få bra kontakter medmänniskor från hela världen. Jag vet att detfinns många i Sverige som tänker ”jaja iflaär bara en massa folk som glider runt i värld-en”, det stämmer men bara till viss del. Denbilden delas inte av de människor man mö-ter från t ex Tredje världen. För dem är iflakanske den enda möjligheten att få interna-tionella kontakter och träffa andra inom yr-ket. De har ofta en mer respektfull bild avifla och uppfattar att det arbete som görsinom organisationen verkligen kan ge resul-tat.

–Sedan ska man komma ihåg ifla:skopplingar till exempelvis organisationersom Unesco – ifla är ändå ett nätverk somär känt över hela världen. Inte minst påbarn- och ungdomssidan har vi i Sverigemycket som vi kan bidra med – tänk bara påhur vi arbetar med barnböcker, överhuvud-taget hela vår bilderbokstradition. Det finnsett stort intresse ute i världen för vår barn-och ungdomslitteratur.

Hur kan vi från svensk sida påverka IFLA?– ifla är hierarkiskt men på sektionsnivå

har man möjlighet att påverka. I Nordenbrukar vi ju gå samman och nominera kan-didater till styrelsen (Governing Board).Det är viktigt att komma in i styrelsen ochdet är överhuvudtaget viktigt att klättrauppåt för då får man inflytande. Men jagkan också tycka att det är viktigt att manlämnar plats åt andra. Det är bra att Kay Ra-seroka från Botswana blev vald till ordfö-rande för styrelsen – det kan inte alltid vararepresentanter från usa eller Europa på dehögsta posterna.

– Dominerande inom ifla är forsknings-och nationalbiblioteken. Folkbibliotekenär i minoritet. Division III, där min sektioningår, är faktiskt den enda av de åtta divisio-nerna som lyfter fram folkbiblioteken. Jagtycker att man i större utsträckning än vadman gör idag skulle sträva efter att arbetamera på tvärs i s k joint workshops inomifla. Inom barn- och ungdomssektionenhade vi för några år sedan ett samarbetemed faife (Free Access to Information and

Freedom of Expression). Till kongressen iBerlin utformade vi ett gemensamt pro-gram med barnperspektivet i åtanke.

Tycker du att IFLA är en modern organisation? – Nej, det tycker jag inte, den har en tung

överbyggnad. Skulle jag göra en grafisk bildav organisationen skulle jag vilja sätta sek-tionerna överst. Generalsekreteraren ochhuvudkontoret i Haag har mycket makt,liksom ordförande och tillträdande ordfö-rande. Det är tjänstemännen i Haag som ärde som man som sektionsordförande harkontakt med och det är med dem manstämmer av det som är viktigt.

– Det pågår en översyn av ifla och fram-för allt en utvärdering av sektionerna: hurman jobbar, vad man vill etc … Som ny ochung är det svårt att komma in i ifla och för-stå hur det fungerar eftersom det är så hie-rarkiskt och formaliserat. Det är en fördelom man har en viss vana från förvaltning el-ler organisation. I sektionsarbetet är det vik-tigt att man väldigt medvetet jobbar för attalla ska få prata, att man ger plats åt män-niskor som inte är vana att uttala sig införandra, att man talar långsamt för att över-brygga språkbarriärerna etc. I det arbetetkan Sverige bidra – genom vår kultur ochvår vana att demokratiskt arbeta i grupp ochskapa delaktighet.

– Jag upplever trots allt att det finns enöppenhet inom ifla för att utvärdera sigsjälv. Det är också bra att man inte kan bli


Elisabeth Lundgren.

FOTO

:H

ENR

IETTE ZOR

N

omvald till en post hur många gånger somhelst.


– Det är svårt att säga? Jag tror att iflakan göra mer. Det jag är kritisk till är attman jobbar så mycket inåt, med kongressentill exempel. Jag tycker att man borde jobbamer utåtriktat – det har vi gjort inom barn-och ungdomssektionen – jobba mer i pro-jekt och med bibliotek i Tredje världen. Jagtycker att man borde koncentrera sig mind-re på de årliga kongresserna och mer på alltdet som händer däremellan.


– I och med att den här översynen görsvisar det att det finns en beredskap för attförändra sig. I den verklighet vi lever idagmed tvära kast och snabba förändringar,måste en stor organisation som ifla funde-ra på vad det är man ska koncentrera sig påi framtiden, vad organisationen egentligenska göra och åstadkomma.

Join IFLA and see the world, är en ironisk ochlite elak kommentar som ibland brukar fällas ibranschen när IFLA kommer på tal. Din kom-mentar?

– Det stämmer att det är många som åkerrunt år efter år. Men vi är många som tyckeratt det här är ett bra tillfälle att sprida kun-skap, dela med oss av det vi kan men ocksåfå nya idéer och kunskaper genom möjlig-heten att träffas och bygga nätverk.

IFLA – på väg att bli merän en konferens

christina stenberg, tidigare generalsek-reterare i Svensk Biblioteksförening, nume-ra konsulent vid länsbibliotek Västman-land, är vad man skulle kunna kalla en rik-tig ifla-räv. I över tio år, fram till dess atthon slutade som föreningens generalsekre-terare, har hon på olika nivåer varit engage-rad i ifla. Hon har arbetat på sektionssty-

relsenivå och suttit med i ifla:s styrelsesom adjungerad ledamot. För ChristinaStenbergs del började det engagemanget isamband med att hon tillträdde som gene-ralsekreterare och fick i uppdrag att ta handom föreningens internationella kontakter.Året var 1994 och ifla:s konferens ägderum på Kuba. Där deltog Christina Sten-berg i ett s k Round Table: Management ofLibrary Associations som så småningom ut-vecklades till en sektion.

– Det var där jag träffade kolleger somhade samma jobb som jag själv, nämligenatt driva och främja utvecklingen inom sinarespektive biblitoteksföreningar. Förutomatt anordna program kretsade mycket av ar-betet inom min sektion kring att diskuteragemensamma driftsfrågor: Hur driver vivåra biblioteksföreningar? Vad är målet fårvår verksamhet? Vad kan en biblioteksför-ening betyda för ett land?

– Under mina år i ifla försökte jag verkaför att få in flera medlemmar som arbetadepå frivilligbasis i länder som inte har en såutvecklad biblioteksverksamhet som vi hari Sverige, berättar Christina Stenberg.

Vad är IFLA bra för? Vad kan Sverige eller ettsvenskt deltagande bidra med och vilka erfaren-heter får vi i utbyte?

– ifla är bra på att skapa nätverk, kon-takter, ge utblick och omvärldsbevakning.ifla ger möjlighet att orientera sig brett ochövergripande i frågor som är andra än justdem man arbetar med inom en sektion. Vi iSverige kan bidra med vår kunskap. Vi har ijämförelse en ganska utvecklad biblioteks-verksamhet och kunskaperna om den tyck-er jag att vi ska låta komma världen till del.När man är bra på någonting inbillar mansig gärna att man ingenting behöver lära sig.Så är det ju inte, vi har mycket att lära ochdet finns kunskap och erfarenheter att häm-ta från ett engagemang i ifla.

Hur mycket kan vi från svensk sida påverkaIFLA?

– Först och främst genom att vara med-lem i ifla, genom att arbeta inom ifla ochnaturligtvis genom att se till att ha en per-son i ifla:s styrelse. Från svensk sida ska vita på oss att vara ordförande och sekreterarei sektionerna. Vi är administrativt duktiga,vi följer upp och vi är demokratiska. Vi haren organisationsvana som vi inte gör myck-et väsen av men som är befrämjande för ar-betet.

Tycker du att IFLA är en modern organisation? –Nja, måste nog svaret bli. ifla är en bra

organisation när det gäller det löpande.Men jag tycker att man måste arbeta mer förmöjligheten att agera snabbare när någon-ting dyker upp, det vill säga ha möjlighet attgöra utryckningar. Men inom ifla talarman öppet om problemet och man försökeråtgärda det. Kansliet i Haag har en viktigroll – men makt? Jag skulle säga att kansliethar den makt man ger det.


– ifla kan vara en stark påtryckargruppmen det finns mycket kvar att göra. Manhar varit, kan jag tycka, lite för dålig på attsätta fokus på en bestämd fråga och sedandriva den. ifla försökte ju agera när detgällde de här franska kommunerna som fickLe Pen-styre. I dessa avsattes ju biblioteks-cheferna vilket visar vilken betydelse mantillmätte biblioteken. ifla skrev protesteroch upprop bland annat.


Christina Stenberg. FOTO: PETER AXELSSON

Svensk Biblioteksförening är medlem i iflasom nationell förening (National Associa-tion).

2005 kostade medlemskapet 5187 euro(cirka 48 000 kronor) i grundavgift. 2006kommer avgiften att uppgå till 6 094 eurooch 2007 till 7000 euro.

Medlemsavgiften för en nationell för-ening som Svensk Biblioteksförening base-rar sig på föreningens budget och totala om-sättning. I ifla finns det 12 olika avgifts-klasser som sträcker sig från 200 euro upptill 20 000 euro. Kopplat till varje avgifts-klass är rösträtt och medlemskap i sektio-nerna. Ju högre avgiftsklass desto större in-flytande. I grundavgiften ingår dessutomrätt att nominera kandidater till ifla:s sty-

relse samt kandidater till ifla:s expertkom-mittéer.

För den avgift som Svensk Biblioteksför-ening betalar ingår medlemskap i fyra sek-tioner (man får välja själv). Dessutom – förnationella föreningsmedlemmar följerautomatiskt möjligheten att registrera med-lemskap i sektionen Management of Libra-ry Associations. Genom grundmedlemsav-giften har föreningen alltså rätt till medlem-skap i fem sektioner. Vill man vara medlemi fler sektioner tillkommer en avgift på 48euro/sektion. Svensk Biblioteksförening be-talar år 2005 768 euro för medlemskap i yt-terligare 16 sektioner. Under perioden 2001–2005 har Sverige varit representerat i cirka20 av ifla:s 47 sektioner.

Vidare betalar Svensk Biblioteksförening125 euro för en prenumeration på ifla.smonografiserie (ifla/Saur Publications).

Medlemmar i Svensk Biblioteksföreninghar kunnat söka bidrag från föreningen föratt delta i ifla:s årliga kongress. År 2004 be-

talade man ut cirka 120 000 kronor i bidrag.Alla var välkomna att söka men någon formav engagemang i ifla eller medlemskap inågon av dess sektioner ansågs vara merite-rande.

I år har Svensk Biblioteksförening avsattnärmare 400 000 kronor i resestipendier.Detta för att ge fler medlemmar möjlighe-ten att delta när nu kongressen går av sta-peln i grannlandet Norge. Därför valdeman också att i år lotta ut stipendier utan attinte snegla på tidigare ifla-engagemangoch erfarenhet. 61 stipendier lottades utbland 250 ansökningar. Varje stipendiumuppgår till 6 500 kronor. Hur prioriteringar-na görs ifråga om fördelningen av stipendi-er till ifla är och har varit en omdiskuteradfråga i föreningen. Somliga anser att ansök-ningar från dem som verkligen jobbar aktivti ifla i första hand ska beviljas medan and-ra anser att alla ska ha samma möjlighet attfå sin ansökan beviljad.

HZ


Svensk Biblioteksförening och IFLA

– ifla måste fortsätta att driva frågan omtillgång till bibliotek och fri information.Det är ingen självklarhet utan fortfarandenågot som provocerar i många länder ochdärför något man ständigt måste kämpa för.


– Ja, det har det och det är en pågåendeprocess som är viktig. ifla håller mer ochmer på att utvecklas till någonting som ärmer än en konferens. ifla är på väg bortfrån att vara en organisation av stuprör därvar och en strikt håller på med sitt. Iställetarbetar man för att mer övergripande ta sigan biblioteksfrågor och framför allt lobb-ning. Utmaningen för ifla framöver, bådestrukturellt och ekonomiskt, är dels att varaen organisation för de länder som inte harså utvecklade biblioteksverksamheter, dels

ligga i frontlinjen och vara orienterad i om-världen, i frågor som berör till exempel tek-nik, demokrati och copyright.

Join IFLA and see the world, är en ironisk ochlite elak kommentar som ibland brukar fällas ibranschen när IFLA kommer på tal. Din kom-mentar?

– Det stämmer! Man får se världen ochman får framför allt se biblioteksvärlden.Jag skulle önska att fler bibliotekarier fick sehur man t ex arbetar i ett bibliotek i entownship i Sydafrika, vilket jag har haft för-månen att göra. Eller hur man arbetar på ettsuperproffsigt bibliotek i usa.

– När det gäller konferensen i Oslo kanman ju reflektera över varför det anses varaså självklart att man ska åka dit bara för attdet ligger någorlunda nära. Med tanke påhur dyrt Oslo är kommer ett deltagande för-

modligen att bli dyrare än t ex det i Thai-land, dit konferensen var förlagd för ett an-tal år sedan. Alla konsulenterna från länsbi-bliotek Västmanland åker till ifla – men viflyger inte, vi åker Säfflebuss.

Samtliga intervjuer: Henriette Zorn

inför ifla

ııııııııııVill du annonsera?

Ring eller mejla Bo Eriksson!08-717 87 99070-714 90 [email protected]

Grundades: i Skottland 1927. Sedan 1971 ba-serat i Haag i Nederländerna där ävenhuvudkontoret ligger.

Isaac Collijn, en gång svensk riksbibliote-karie, var ifla:s förste ordförande fram till1931.

Tre av ifla:s årsmöten har varit förlagdatill Sverige: Stockholm 1930 och 1990 samtLund/Malmö 1960. 2005 hålls årsmötet ochifla:s stora årliga kongress i Oslo, 14-18 au-gusti (tema: Libraries – a Voyage of Disco-very) och 2006 i Seoul, Korea, 20-24 augusti(tema: Libraries: Dynamic Engines for theKnowledge and Information Society).

Mål: • Att verka för och stödja tillgången till

biblioteks- och informationstjänster avhög kvalitet och standard.

• Att uppmuntra och verka för en utbreddförståelse för värdet av kvalitativa biblio-teks- och informationstjänster.

• Att representera organisationens medlem-mar runt om i världen.

Medlemmar: drygt 1 700, såväl individuel-la som organisationer, institutioner ochsammanslutningar från över 155 länder värl-den över (2003). Flertalet medlemmar är in-stitutionella medlemmar. Thomas Tottieskriver i en artikel om ifla i bbl 1994 att närföreningen grundades 1927 kom medlem-marna från ett femtontal länder i Europaoch Nordamerika. Detta förändrades under1970-talet då ifla öppnades för medlemmarfrån Tredje världen.

ifla:s tre grundpelare (ifla:s three pil-lars) : I december 2004 beslutade ifla:s sty-relse att introducera en ny modell som ut-gångspunkt för organisationens verksam-het. Den ska vila på tre grundpelare: sam-hälle, profession och medlemmar.

Grundpelaren samhälle ska koncentrerasig på bibliotekens och informationstjänst-ernas roll och betydelse i samhället främstgenom expertkommittéer som faife (FreeAccess to Information and Freedom of Ex-pression) och clm (Committee on Copy-right and other Legal Matters) men ävengenom sitt deltagande i wsis (World Sum-mit on the Information Society).

Grundpelaren profession ska koncentrerasig på de frågor som sedan länge bevakas avifla:s kärnprogram, som alp (Advance-ment of Librarianship in the Third World),pac (Preservation and Conservation) ochicabs (The ifla-cdnl Alliance for Biblio-graphic Standards) samt de frågor som sek-tionerna och divisionerna följer och beva-kar.

Grundpelaren medlemmar ska koncentre-ra sig på administrationen av och servicentill ifla:s medlemmar liksom konferens-verksamheten och de publikationer somges ut inom ramen för organisationen.

OrganisationSe även figur 1 och 2.

Årsmötet (The General Council of Mem-bers) är det högsta styrande organet inomifla och består av röstberättigade medlem-mar. I regel sammanträder årsmötet en gångvarje år och då i samband med ifla:s årligakongress. Årsmötet väljer ordförande ochledamöter till styrelsen.

Det behandlar också resolutioner somom de antas vanligen förs vidare till arbets-utskottet och programkommittén för att åt-gärdas.

Styrelsen (Governing Board) består av ord-förande (Kay Raseroka, Botswana), tillträ-dande ordförande = President-elect (AlexByrne, Australien), tio ledamöter som vart-annat år väljs direkt och nio indirekt valdaledamöter från programkommittén. Sty-relsen sammanträder åtminstone två gångerper år. Direktvalda ledamöter väljs på två årmed option på ytterligare två år. Ordföran-den är ifla:s högsta representant. Ordfö-randen väljs först på två år som tillträdandeordförande varefter han eller hon verkarsom ordförande i två år. Ordförandeperio-den kan inte förlängas.

Inom ramen för de av årsmötet beslutaderiktlinjerna ansvarar styrelsen för ledningoch förvaltning av organisationen. Lobby-verksamhet hör till ett av styrelsens vikti-gaste uppdrag. En rad specialkommittéer ärknutna till styrelsen, tex kommittén för pub-likationer och konferensplaneringskom-mittén.

Arbetsutskottet (Executive Committee)verkställer styrelsens beslut och arbetar medifla:s verksamhet enligt de riktlinjer ochden policy som styrelsen har fastslagit. Ar-betsutskottet består av styrelsens ordfö-rande, tillträdande ordförande, skattmäs-tare, programkommitténs ordförande, tvåstyrelseledamöter samt ifla:s generalsekre-terare (å ämbetets vägnar).

Programkommittén (Professional Com-mittee) arbetar relativt självständigt i förhål-lande till styrelsen. Programkommitténsuppgift är att koordinera det arbete somsker i de ifla-enheter som ansvarar för akti-viteter, programverksamhet, handlingspla-ner och riktlinjer. Kommittén består av enordförande, en ledamot från varje av ifla:såtta divisioner och tre ledamöter från sty-relsen. Ordförandekandidater utses bland


ifla på svenska – en handbok

The International Federation of LibraryAssociations and Institutions

ifla är en oberoende, internationell, icke-statlig (så kallad Non Govermental Organization, ngo) och icke vinstdrivande organisation. inför ifla

medlemmarna i den avgående program-kommittén. Ordförande väljs på två år.

Programkommittén sammanträder minsttvå gånger per år, en gång i samband medifla:s årliga kongress.

Divisioner och sektioner: Åtta s k divisio-ner fungerar som administrativa överbygg-nader för 47 professionella grupper, s k sek-tioner (som kan sägas vara en motsvarighettill Svensk Biblioteksförenings specialgrup-per). Sektionerna utgör den lägsta nivån iifla:s hierarkiska struktur. Se figur 2.

Det är i sektionerna som en stor del avprogramarbetet bedrivs. Alla medlemmar iifla kan välja att gå med i en sektion sompassar just deras profession bäst. Varje sek-tion har en styrelse (Standing Committee).Biblioteksföreningarna har möjlighet attnominera kandidater till sektionsstyrelsen,medlemmarna i en sektion väljer sedanbland de nominerade. Till styrelsen väljsman på fyra år med option på ännu en fyra-årsperiod. Sektionsstyrelsen i sin tur utseren ordförande och en sekreterare som väljspå två år (med möjlighet till ytterligare entvåårsperiod). Ordförande och sekreterareutgör tillsammans sektionens arbetsutskott.

Sektionens arbetsutskott, (dvs ordfö-rande + sekreterare) ingår sedan i den styr-grupp (Coordinating Board) som varjedivision ska ha. Styrgruppen i en divisionbestår av minst fem medlemmar. Blandmedlemmarna i en styrgrupp ska en ordfö-rande, sekreterare och skattmästare väljas(på två år). Posten som skattmästare kombi-neras normalt med ordförande- eller sekre-terarposten.

Styrgruppens ordförande i en division ärdensamma som ingår som ledamot i pro-gramkommitténs ledning.

Diskussionsgrupper: Inom ramen för sek-tionerna och divisionerna är det möjligt attstarta informella och tillfälliga s k diskus-sionsgrupper som gör det möjligt för med-lemmarna att diskutera och fördjupa sig isärskilda yrkesrelaterade, sociala eller kul-turella frågor. En diskussionsgrupp kan eta-bleras på upp till fyra år.

För närvarande finns fyra diskussions-grupper inom ifla.


IFLA Struktur/Organisation

ÅRSMÖTET(The General Council of Mem-bers) Högsta styrande organ.Väljer ordf + ledamöter till sty-relsen

STYRELSE(Governing Board)21 pers– ordf (President)– tillträdande ordf (Presi-dent-elect)– 10 direkt valda ledamöter– 9 indirekt valda ledamöterfrån programkommittén

PROGRAMKOMMITTÉ(Professional Committee)12 pers1 ordf + 1 ledamot från varjeav IFLA:s 8 divisioner (= ordfför divisionen) samt 3 ledamö-ter från styrelsen (GoverningBoard)

SEKTIONER 47 stMedl. i varje sektion väljer sty-relse (Standing Committee)som väljer 1 ordf + 1 sekr. Ordf+ sekr för 1 sektion = arbetsut-skott

DIVISIONERI-VIIIStyrgruppens ordf = ordf fördivisionen

STYRGRUPP (Coordinating Board)Sätts samman av ordf + sekrfrån varje sektion. Bland dessa väljs 1 ordf + 1sekr/skattmästare

KÄRNPROGRAMt ex ALP, FAIFE

SPECIALKOMMITTÉERT ex KonferensplaneringMedlemsvårdPublikationer

ARBETSUTSKOTT(Executive Committee)6 pers– ordf (President)– tillträdande ordf (President-elect)– skattmästare– programkommitténs ordf(sitter även i programkommit-téns syrelse)– 2 ledamöter från styrelsen– generalsekr (å ämbetets väg-nar)

DISKUSSIONS-GRUPPER

ME

DL

EM

MA

R

Figur 1

Medlemmar = Årsmötet


Högkvarter/huvudkontor: ifla:s huvud-kontor är förlagt till lokaler som ligger i detholländska nationalbibliotekets byggnad iHaag. Där arbetar generalsekreteraren PeterJ Lor och en stab på elva personer. General-sekreteraren utses av styrelsen. Han (ellerhon) ansvarar för den strategiska, operativaoch ekonomiska ledningen av ifla inom deriktlinjer som slagits fast av årsmötet ochstyrelsen. På möten som hålls av årsmötet,styrelsen och programkommittén har gene-ralsekreteraren rätt att delta i en rådgivanderoll.

iflanet: ifla:s webbsida www.ifla.org star-tades 1993 och har sedan dess utvecklats tillatt bli en av de viktigaste källorna för infor-mation om ifla men även om bibliotekoch informationstjänster. Genom iflanetvill man främja kommunikation inom orga-nisationen och webbplatsen kan sägas varaorganisationens virtuella ansikte utåt. Ad-ministreras av ifla:s huvudkontor ochdrivs från Institut de l’Information Scienti-fique et Technique (inst) i Frankrike.

Kärnprogram: I ifla:s kärnprogram villman ta till vara och främja frågor som är ge-mensamma för bibliotek och informations-tjänster världen över. Kärnprogrammenstyrs av programkommittén och anknytertill de program och prioriteringar som utgårfrån divisionerna och sektionerna. Varjekärnprogram leds av en direktör eller chefsom rapporterar till programkommitténoch till arbetsutskottet. Värdskapet för nå-gra av ifla:s kärnprogram innehas av bib-liotek i olika länder och det är också där-ifrån verksamheten styrs. För vidare infor-mation om respektive kärnprogram seifla:s hemsida www.ifla.org

alp (Action for Development through Li-braries Programme, formerly: Advancementof Librarianship). alp koncentrerar sig brettpå de frågor som är speciella för utveck-lingsländer. Uppsala universitet. Se särskildartikel på sid 23.

clm (Committee on Copyright and otherLegal Matters).

faife (Committee on Free Access to Infor-mation and Freedom of Expression). Harsedan 1998 sitt kontor i Köpenhamn. Stöd-jer och försvarar mänskliga rättigheter ochyttrandefrihet enligt definitionen i fn:s de-klaration om mänskliga rättigheter, artikel19.

icabs (ifla – cdnl Alliance for Bibliograp-hic Standards)

pac (Preservation and Conservation). Värd-bibliotek är Bibliothèque National de Fran-ce, Frankrike.

unimarc (ifla unimarc). Värd är Bibliote-ca Nacional, Portugal.

Publikationer: ifla har en ganska omfat-tande publicistisk verksamhet. Som med-lem får man en tidskrift IFLA Journal (4nr/år), en årsbok IFLA’s Annual Report ochvartannat år en matrikel, IFLA Directory.Som medlem får man dessutom 50 procentrabatt vid köp av exemplar ur ifla:s mono-grafiserie, ifla/Saur Publications Series (sexnya monografier utkommer varje år). Där-utöver produceras inom ramen för ifla enmängd nyhetsbrev, rapporter, informa-tionsbroschyrer etc.

Ekonomi: Majoriteten av ifla:s inkomsterkommer från medlemsavgifter. Enligt årsre-dovisningen 2003 uppgick inkomsterna år2003 till drygt 1,6 miljoner euro (cirka 15 mil-joner kronor) och utgifterna till 1,7 miljonereuro. Man redovisade ett underskott på när-mare 990000 euro ( cirka 0,9 miljoner kro-nor). På inkomstsidan kan man notera attman 2003 lyckats få motsvarande 4 miljonerkronor i bidrag till kärnprogrammen. Denposten uppgick till 0 kronor år 2002. På ut-giftssidan kan år 2003 (i jmf med 2002) no-teras en dramatisk ökning av kostnadernaför programverksamhet samt kostnader förpersonal.

Övrigt: ifla samarbetar också med en radorganisationer som till exempel Unescooch icbs, International Committee for theBlue Shield (kulturens motsvarighet tillRöda Korset )

Fakta, översättningar och illustrationer: Henriette Zorn

PROGRAMKOMMITTÉ (Professional Committee)Div I Div II Div III Div IV Div V Div VI Div VII Div VIII

Allm. Specialbibliotek Bibl. i allm. tjänst Bibliografisk Samlingar Förvaltn. Utbildn. Regionalaforsknings- kontroll Bevarande Teknologi Forskning aktiviteterbibliotek

4 sektioner 7 sektioner 8 sektioner 4 sektioner 7 sektioner 7 sektioner 7 sektioner 3 sektionert ex t ex Geografi t ex t ex t ex t ex t ex AfrikaNationalbib. och kartbib. Folkbib. Klassifikation, Rara böcker Statistik och Informations- AsienUniversitetsbib. Konstbib. Skolbib. indexering och manuskript utvärdering kompetens Latinamerika

Katalogisering Dagspress Multimedia Bibliotekshistoria

Diskussions- Diskussions- Diskussions- Diskussions-grupp grupp grupp grupp

Figur 2.

ııııııııııVill du annonsera?

Ring eller mejla Bo Eriksson!08-717 87 99070-714 90 [email protected]

Riksbibliotekarie Gunnar Sahlin är som enda skandinavnominerad till IFLA:s styrelse.Blir han vald vill han verka föratt föreningen skall bli merfokuserad och koncentrera sig mer på biblioteksspecifikafrågor. Men trots bristerna ärIFLA biblioteksvärldens främ-sta mötesplats och nätverk,betonar han.

Ioch med årets ifla kan Sverige få med en representant i ifla:s styrelse (Governing Board), det högsta sty-rande organet inom den omfattandeorganisationen. Det är riksbibliotekarienoch chefen för Kungliga biblioteket, Gun-nar Sahlin, som är nominerad. Som endaskandinaviska kandidat hoppas han på rös-ter från samtliga nordiska länder. Inom iflaär den nordiska sammanhållningen stark.

Hans erfarenhet av ifla är mångårig, delssom konferensbesökare och under senare årockså som ledamot i Committée for Uni-versity Libraries (1997–2001) samt alp Advi-sory Board.

Gunnar Sahlin anser att ifla behöverförnyas och förändras, och det kommer hanockså att arbeta för om han blir invald i sty-relsen. Framför allt bör organisationens rolloch målsättning bli tydligare och mer foku-serad. Han är medveten om att många upp-fattar ifla som en byråkratisk och svåröver-skådlig organisation, och håller till vissa de-lar med.

– Min uppfattning är att det spretar förmycket. Allting kan inte få vara lika viktigt.I dag är varje del inom ifla stark i sig, menifla som helhet är inte så starkt.

För att ifla ska bli en stark organisationmåste man koncentrera verksamheten mer,

tror Gunnar Sahlin. Han tvekade inte attkandidera när han fick frågan.

– Det finns många biblioteksorganisatio-ner, men ifla är den största. Det är en ut-maning att få vara med att påverka inomden. Oavsett hur mycket vi pratar om na-tionell bibliotekspolitik går det inte attkomma ifrån att biblioteken lever på eninternationell arena. Det är bra om Sverigefår en plats och en röst i ifla:s styrelse.

Han anser dock att en ifla-konferensvarje år är alldeles för tätt, och blir han in-vald kommer han att arbeta för att konfe-renserna skall infalla med längre mellan-rum.

– Det skulle alla vinna på. Kommittéernaskulle få mer tid att jobba med sina frågor,och resurser skulle sparas. Jag har förstått attdet finns motståndare till det här, men i denordiska länderna har jag ett starkt stöd.Det går åt stora resurser för att arrangera enifla-konferens, för att inte tala om att allaskall ha råd att resa. Det går väl an för oss ide rikare länderna, men i fattiga länder ärdet desto svårare.

Samtidigt tror han att det är just i de fat-tigare länderna som ifla har lyckats åstad-komma mest konkreta resultat. Inte minstgenom det lyckade exemplet alp, som tillstora delar är ett svenskt initiativ.

– alp har länge och konsekvent drivitbiblioteksutvecklingsfrågor i tredje världen.Genom sida satsar Sverige en hel del peng-ar, även Kungliga Biblioteket har sidopro-jekt som syftar till att satsa på biblioteksut-veckling. Här befinner sig Sverige i fram-kanten, och det beror på alp.

Andra områden där ifla har lyckats upp-nå konkreta resultat är i katalogiseringsfrå-gor, kvalitetsarbete och utvecklandet av ut-värderingsinstrument. Men Gunnar Sahlinsticker inte under stol med att nätverksbyg-gandet, mötet och erfarenhetsutbytet medkollegor från hela världen, kanske ändå ärifla:s viktigaste funktion.

– Det är inte alltid föredragen som är detviktigaste. Det finns något allmänt värde-fullt med att man träffas. Under åren har viskaffat åtskilliga internationella kontakter,och det är viktigt inte minst för ett förhål-landevis litet land som Sverige. Visst kanman ha kritiska synpunkter på ifla:s byrå-krati och stora organisation, men jag vill be-tona att det ändå till stora delar fyller sinfunktion. Konferensen är t ex det enda stäl-le där man kan få en bra bild av den teknis-ka utvecklingen i de olika länderna, och detär ett bra sätt för tillverkare att möta debibliotekarier som använder produkterna.

Sverige har en lång tradition av att vara


IFLA – en organisation som spretar

inför iflaFOTO: FREDERIK ABBEMO

väl representerat i ifla, inte minst genomSvensk Biblioteksförening och dess tvåföregångare, Sveriges Allmänna Biblioteks-förening och Svenska Bibliotekariesamfun-det. Även Kungliga Biblioteket har mångaaktiva ifla-år på nacken.

– Inte minst på barnbibliotekssidan harSverige varit aktivt. Och som sagt även påutvecklingsområdet. Jag tror att det liggerlite i vårt allmänna agerande att se biblio-teken som en resurs för att bygga upp infra-strukturen.

Detta är något Gunnar Sahlin tror starktpå, och en av de stora fördelarna med iflaär att man får ta del av andra länders biblio-teksutveckling, menar han. En stark biblio-teksutveckling är inte alltid en fråga om i-eller u-land, det är något han lärt sig undersina ifla-år.

– Det ser väldigt olika ut. Två länder somligger långt fram i biblioteksutvecklingen ärVietnam och Venezuela. Det är impone-rande att se hur snabbt de har byggt upp eninfrastruktur, och det är svårt att peka på vil-ka faktorer det beror på. Man pratar ju oftaom bibliotek som kultur, men jag tillhör

dem som tror att bibliotek också kan ha enbetydelse för tillväxtfrågor och infrastruk-tur. Och det syns allra tydligast i utveck-lingsländerna.

En annan viktig fråga för ifla just nu är ihur hög grad föreningen skall vara en utåt-riktad lobbyorganisation som vänder siglika mycket till omvärlden som till den in-terna biblioteksvärlden. Inte olikt de dis-kussioner som förts inom Svensk Biblio-teksförening de senaste åren.

– Det finns en spännvidd mellan allmän-kulturella frågor kontra mer biblioteksspe-cifika. Jag tror att det är viktigt att ha fokuspå de biblioteksspecifika frågorna, som t exbevarandefrågor. Klart att man också skallta upp bibliotekets roll i samhället, men jagär lite tveksam till i hur hög grad ifla skallverka även utanför biblioteksvärlden. Lob-byarbetet är viktigt, men det får inte gå utöver det interna branschorganet.

ifla skall ha en samordnande funktion,inte driva enskilda projekt, anser GunnarSahlin.

– Det är inte i Svensk Biblioteksföreningeller i ifla som det bedrivs utvecklingspro-

jekt. Den enskilda utvecklingen måste skepå enskilda bibliotek.

Är IFLA en organisation för hela biblioteks-världen?

– Nej, det tycker jag inte. Det finnsmånga andra nätverk inom biblioteksvärl-den. Bland annat de tekniska bibliotekenhar byggt upp en omfattande struktur vid si-dan av ifla. En del finner också att ifla ären för trög organisation. Man kan inte fåmed alla.

Varför skall man då vara med i IFLA?– Jag brukar alltid råda nya medarbetare

att snabbt skaffa ett bra nätverk. ifla är ettsådant nätverk. Det går inte att arbeta omman inte har omvärldskontakter, det är enhjärtefråga för mig. Och det gäller inte barachefer.

Tycker du att IFLA idag är en modern orga-nisation?

– Nej, jag tror att ifla måste modernise-ras. ifla behöver fokusering, bättre styr-ning, effektivare administration. Där kän-ner jag ett starkt tryck från alla de nordiskaländerna.

Annina Rabe


Konferens för tillgänglighet

Satellitkonferensen Accessible Libraries,som behandlar tillgänglighetsfrågor, är ettsamarrangemang mellan ifla-sektionernaLibraries for the Blind, Libraries ServingDisadvantaged persons och Regionbibliote-ket i Västra Götaland. Den äger rum påSkandinavium i Göteborg. Varför Sverigeoch varför Göteborg?

– Det finns en stor nyfikenhet på densvenska talboksmodellen från internatio-nellt håll. Sverige har, jämsmed med blandandra Kanada, usa och Danmark, länge va-rit föregångare på området, säger LenaSkoglund, länsbibliotekarie i Västra Göta-land och en av de ansvariga bakom konfe-rensen.

Med den svenska talboksmodellen me-nas den reform som infördes 1976, sominnebär att staten ansvarar för produktion,information och lånecentralfunktion med-an kommunerna står för utlåning till enskil-da.

– Många finner vår decentraliserade mo-dell intressant, de vill se den med egnaögon, säger Lena Skoglund.

Att mötet är förlagt till just Västra Göta-landsregionen beror på att här finns ett stortantal bibliotek som gjorts tillgängliga förläshandikappade, som en del i det sameuro-peiska projektet Open Media/Open Lear-ning. Inte mindre än 23 bibliotek i VästraGötalandsregionen har anpassade lässtatio-ner. I samband med lässtationerna har manockså instiftat ett nytt yrke: Läs- och skriv-tekniker. Dessa personer, som alla själva har

någon form av arbetshandikapp, jobbaruppsökande med att vägleda personer medläshandikapp i bibliotekets resurser.

Studiebesök på flera av de olika läs- ochskrivstugorna ingår under konferensdag-arna, liksom besök på Chalmers och Göte-borgs universitets bibliotek. Förutom engrundlig genomgång av den svenska tal-boksmodellen kommer deltagarna också attdiskutera upphovsrätt ur ett globalt per-spektiv. Ett annat ämne är hur man skallforcera barriären mellan de länder som harett fritt flöde av talad information, och deländer som knappt har kommit igång medtillgänglighetsfrågor.

– Jag hoppas på en stimulerande konfe-rens med intressanta möten. Och att manfortsätter att diskutera de här frågorna ävenefter konferensen, avslutar Lena Skoglund.

Konferens för riksdags- ochmyndighetsbibliotek

Den har det längsta namnet av alla konfe-renserna: Conference for Governmental Libra-ries and Information Services Support the Strate-gies of Their Home Organisation in Practice.

Något förenklat handlar det om hur manvid ett riksdags- eller myndighetsbibliotekarbetar mot den organisation som biblio-teket tillhör. En av de ansvariga för satellit-mötet är Inger Jepsson, chef för Regerings-kansliets bibliotek i Stockholm.

– Vi arbetar mer och mer intimt med våraorganisationer, och det speglar nog hur vihåller på att förändra hela vårt arbetssätt istort, säger hon.

När det gäller regerings- och riksdagsbib-liotek är arbetsförhållandena mycket olikaberoende på hur respektive land är organi-serat. De flesta europeiska länder har baraett regeringskansli, medan en nation somusa har ett regeringskansli i varje delstat.Dessa olika förutsättningar är intressantaatt utbyta erfarenheter kring, menar IngerJepsson.

– Ofta har ju vi som arbetar på den här ty-pen av bibliotek förhållandevis få kolleger,så därför är det extra värdefullt att få träffas.

Konferensen kommer att äga rum på Re-geringskansliet i Stockholm. Den första da-gen blir enligt Inger Jepsson ”väldigt inten-siv”. Man kommer då att diskutera strate-


Satellitmöten i Stockholm och Göteborg inleder IFLA 2005IFLA inleds med sammanlagt 15 förkonferenser, så kallade satellitmöten, som äger rum i olikaländer i direkt anslutning till IFLA-mötet. Förkonferenserna ger en möjlighet för de olika sektio-nerna att träffas och fördjupa sig i sitt specialämne. Tre av dessa kommer i år att vara i Sverige,närmare bestämt i Stockholm och Göteborg den 10–12 augusti. Vad kommer då de utländska och svenska deltagarna att få vara med om under de svenskasatellitkonferenserna? BBL ringde upp några av de ansvariga och bad dem berätta.

inför ifla

Lena Skoglund. Inger Jepsson.

FOTO

: PETER

AX

ELSSON

FOTO

: CH

RISTIN

A LEIJO

N

gisk information och hur de olika bibliotek-en kan tillämpa dessa strategier.

– Vi kommer bland annat att få redogö-relser för hur det ser ut i Sverige, Tyskland,Nederländerna och några afrikanska länder.Tyvärr har vi inte lyckats få hit några delta-gare från Afrika, men en finsk forskare harstuderat situationen i flera länder i S�

Documents

Biblioteksbladet · 2020. 6. 30. · Annika Eriksson 31 Mats Svegfors om Bibliotek-slagen. Annika Eriksson 34 Kulturnät Sverige återupp-står och får konkurrens. Annina Rabe 38