Budbäraren (februari 2013)

budbäraren · juli 2012 1

februari 2013

efs.nu

Malin reste till Etiopien med Salt:

I frånvaron avindividualismen

Så fortsätter EFSsitt arbete i Indien

Ryck ut och spara:Årskonferensfoldern

2 budbäraren · februari 2013

Kris i bibelläsningsfrågan

Bibeln ska därför inte läsas som en enkel regelbok om hur människan ska leva ...

åsikter om ledaren? kontakta budbäraren på: [email protected] EFS MISSIONSTIDNING BUDBÄRARENUtges av EFSMissionstidning årgång 180, Budbäraren årgång 157, De Ungas Tidning årgång 114,efs.nu årgång 13Redaktionen ansvarar ej för icke beställt materialAnsvarig utgivare: Erika Cyrillus 018-430 25 20

REDAKTIONRedaktör: Erika Cyrillus018-430 25 20 Reporter/redigerare: Viktor Jonsson018-430 25 21Missionsredaktör: Sofie Siverman 018-430 25 37

PRENUMERATION OCH ANNONSSverige och övriga Norden: helår 420 kr, taltidning 470 kr, halvår 230 kr, kvartal 115 kr, lösnummer 35 krÖvriga utlandet, B-post: helår 530 kr (A-post till utlandet kan erhållas)Gåvoprenumeration till sjukhus, vårdhem o dyl: helår 260 krStuderande: helår 360 kr

För EFS-medlemmar: gratis. Prenumeration: Gunnel Karlsson018-430 25 16

Annons, bokning och produktion: [email protected] 25 22/23Familjeannonser: Erika Cyrillus018-430 25 20

ADRESSBesöksadress: Prästgatan 11Uppsala

Postadress:Budbäraren, Box 23001750 23 Uppsala

Fax: 018-55 04 03 Webbplats: efs.nu/budbararenE-post: [email protected] eller [email protected] Tfn EFS exp: 018-430 25 00. Gåvor bankgiro: 900-9903 Övrigt plusgiro: 509 22-4

Tryckt hos LjungbergsKlippan, 2013

birger Olsson, f. d. missionsföreståndare

Kan det vara så att vi förväntar oss för mycket av vår bibelläsning? Det kommer ständiga rapporter om att enskild läsning av Bibeln

minskar år efter år. Samtidigt möter oss Bibeln i fler och fler former och hjälp-medlen ökar i både antal och form.

Varje kristen ska dagligen i stillhet och andakt läsa ett stycke ur sin bibel. Den föreställningen kom in mycket sent i kris-tenhetens historia. En kristen behöver äta varje dag för att leva, en kristen behöver läsa Bibeln varje dag för att leva i evighet. Så resonerade Peter Fjellstedt.

Så vI lÄSER och läser. Vi försöker pressa fram ett budskap till oss i dag ur varje vers. Men ofta blir vi besvikna. Läsningen ger inte den behållning vi förväntar oss. Vissa delar av Bibeln skapar bara pro-blem. Och den enskilda bibelläsningen avtar mer och mer. Förväntar vi oss för mycket av vår bibelläsning?

Jag tror på en stund av eftertanke och stillhet varje morgon eller kväll, gärna till-sammans med Bibeln. Det främjar liv och hälsa. Och ger ett rikare umgänge med både Gud och människor. Men jag tror inte att Bibeln svarar på alla mina frågor, inte ens att allt i Bibeln är skrivet med tanke på mig just denna morgon. Det är mycket som jag bara kan gå förbi. (Gör ett urval av texter, till exempel komman-de söndags texter och följ upp läsningen med en gudstjänst på söndag.)

Tidningen Dagen har liksom förra året börjat det nya året med en bibelsynsdebatt,

i mycket begränsad av en baptistisk, pente-kostal grund, ibland kallad evangelikal. Jag vill i det sammanhanget påminna om tre befriande punkter i en luthersk tradition.

Bibeln ska läsas och tolkas utifrån ett centrum: Jesus Kristus, människans rätt-färdighet genom tro, Guds evangelium i Ordet och Sakramenten. Det gäller män-niskans frälsning, en evig gemenskap med den levande Guden.

BIBElN SKA DÄRFöR inte läsas som en enkel regelbok om hur människan ska leva, inte ens om hur församlingen ska byggas upp eller hur ämbetet ska utformas. Etiska ut-sagor i Bibeln kräver i regel olika former av resonemang för att bli vägledande eller icke vägledande i dag.

Bibeln ska läsas som den är med sina fel och brister. Bibelns ofelbarhet blev en viktig punkt i kristenhetens historia först under 1800-talet. All den ener-gi som fortfarande läggs ned på detta ämne skulle kunna användas till något mycket mer positivt. Tilliten till Bi-beln har sin grund i min tillit till en nu levande Herre och till en levande Gud som kan tala genom dessa texter.

En större känslighet för de frågor Bibeln vill ge svar på skulle berika bi-belläsningen och göra läsaren mer ly-hörd för Guds tilltal genom enskilda ställen i Bibeln.

lEDARE

BiLD: SoFiE SiVERMAN (1, 3) oCh MARTiN NiLSSoN (2)

budbäraren · februari 2013 3

KORTNYTT

Detta nummer i urval:vITTNESBöRD: i frånvaron av individualismen...............................................................4NYHETER: Skarpnäcks församling bryter med hammarbykyrkan ......................6REPORTAGE: Musikledare fick ny inspiration ..................................................................8GlOBAlT: EFS indiska systerkyrka ser framåt ..............................................................10DEBATT: EFS och Svenska kyrkan – ”myggan och elefanten” ..........................12KONFERENS: Årskonferensfolder att riva ut och spara ...................................17-20KUlTUR: Behöver samhället en värdegrund? ...............................................................25NORRBOTTEN: På väg ... om ideellt arbete ....................................................................30

Omslagsbild: Malin Henrysson, som deltog i Salts Outreach-satsning i Etiopien.

Foto: Jonas Nimmersjö

FAKTA. EFS är en självständig organisation inom Svenska kyrkan, med betoning på mission, lek-mannaengagemang och vardagskristendom.

Rörelsen består av ca 15 000 människor som är medlemmar i någon av de cirka 360 för-eningar och grupper som finns spridda över lan-

det. Det gemensamma målet är att hjälpa människor att leva nära Jesus Kristus i vardagen.

EFS missionstidning Budbäraren/efs.nu är en medlemstid-ning som skickas till alla EFS-hushåll. Den kan också prenu-mereras, se redaktionsrutan. Tidningen finns även som pdf-fil på www.efs.nu och kan laddas i mobilen, se QR-kod på s 36.

Bibelfjäll söker ny huvudmanNORRBOTTEN. Bibelskolan på hemavan Fjällstation, som drivs gemen-samt av Svenska Missionskyrkan i Övre Norrlands distrikt, EFS och Salt Västerbotten, EFS Norrbotten, Svenska Kyrkans Unga i Luleå stift, equmenia, Studieförbundet Bilda, SMU Fjällgård och de lokala försam-lingarna i hemavan/Tärna, söker nu en ny folkhögskola som huvudman. Lidingö folkhögskola är tvungen att dra sig ur samarbetet efter tre år, där-för att skolan är i en svår ekonomisk situation.

– Vi för nu samtal med olika folkhögskolor om samarbete och om dessa samtal lyckas blir Bibelfjäll en bättre kurs. Vi kommer att få del av deras resurser och kan på så sätt utveckla Bibelfjäll, säger föreståndaren P-o Sveder Renklint till Budbäraren.

– Det är alltså fullt möjligt att söka till Bibelfjäll för nästa läsår.

Johannelund anpassar utbildningenPRÄSTUTBIlDNING. Sedan Utbildningsnämnden i Svenska kyrkan beslu-tat att alla prästkandidater ska gå samma slutår på kyrkans utbildnings-institut i Uppsala eller Lund, har samtal pågått mellan Svenska kyrkan och EFS om Johannelunds teologiska högskola, som utbildar präster för kyrkan sedan början av 1980-talet.

i Johannelunds prästutbildning är de akademiska och praktiska de-larna integrerade under hela utbildningstiden. De studenter som läser för att bli präster i Svenska kyrkan och som antas efter 1 augusti 2013 kom-mer att gå nio terminer på Johannelund och de sista två terminerna på det blivande utbildningsinstitutet.

– De kommer också att, precis som nu, få gå en integrerande utbild-ning hos oss. och vi hoppas förstås att studenterna ska få tillgodoräkna något av de pastorala momenten till slutåret. Men det vet vi ju inte än, säger prorektor Torbjörn Larspers på Johannelund.

De som läser utbildningen för att bli präster i EFS omfattas inte av Utbildningsnämndens beslut.

Gåvor bg 900–9903Bg 901–0026 används bara när du har en avi med personligt OCR-nummer.

Mekane Yesus bryter samarbetet

med Svenska kyrkanETIOPEN. Budbäraren erfar att den lutherska Mekane Yesus-kyrkan i Etio-pien beslutat att helt bryta med Svenska kyrkan. Vid partnerkonferensen i Addis Abeba i början av februari meddelades att man inte längre tar emot några missionärer från Svenska kyrkan, och inte heller har prediko- eller nattvardsgemenskap.

Kyrkokansliet i Uppsala vill vid denna tidnings pressläggning inte kommentera detta, utan inväntar officiellt besked i frågan.

Bakom den etiopiska hållningen finns ett missnöje med hur Svenska kyrkan accepterat homosexuella relationer och sagt ja till enkönat äkten-skap. Såväl Svenska kyrkan som Mekane Yesus är medlemmar i Luth-erska Världsförbundet, där frågor om homosexualitet just nu bearbetas teologiskt.

Bibelsidan.se är igångNÄTUNDERvISNING. Dagens kolportörer finns på nätet. Det menar Elias Tranefeldt, präst i EFS Karlstad och ungdomskonsulent för Värmland. i tjänsten ingår att driva Bibelsidan.se – en site med fokus på exegetik och bibel.

Sidan är nu i full gång. Varje lördag läggs en ny undervisningsvideo upp och varje onsdag bloggar Staffan Schmidt om Jesus. Dessutom finns ett interaktivt frågeforum och en veckans andakt (läggs upp på söndagar) som går att streama till dator eller telefon. Syftet med sidan är att väcka och bibehålla kärlek till bibelordet på ett enkelt sätt utan att tappa i kva-litet. Bibelsidan finns också på Facebook, Twitter och egen Youtubekanal.

Titta på undervisningsvideo på www.bibelsidan.se

Representanter från Svenska kyrkan och EFS vid Mekane Yesus-kyrkans 50-årsjubi-leum i Addis Abeba 2009.

BiL

D: D

AN

iEL

WiS

TRA

ND


vITTNESBöRD

I frånvaron av individualismen

När Malin Henrysson klev ut ur flygplanet på flygplatsen i Ad-dis Abeba slogs hon genast av den välkomnande atmosfären.

Vart hon än vände blicken möttes hon av vänliga ansikten. Hon kände glädje och förväntan, men även nervositet, inför de stundande veckorna.

– Det var mitt första besök i Etiopien och allting var så spännande. Samtidigt kändes två veckor i detta land som en väl-digt lång tid att vara borta från Sverige.

BUDBÄRAREN MöTER MAlIN på anrika Ofvan-dahls konditori i Uppsala, den stad där hon bor sedan några år tillbaka. Caféet, med sitt varma, pastellfärgade möble-mang, utgör en tydlig kontrast mot det gråa slaskinferno som ligger som sor-bet på gatan utanför. Det har nu gått

två veckor sedan Malin och hennes elva medresenärer kom hem från Etiopien. Intrycken har börjat falla på plats.

RESAN ARRANGERADES Av EFS barn- och ungdomsorganisation Salt inom deras Outreach-satsning, som har till syfte att ut-mana ledare till ett fördjupat lärjungaskap. Deltagarna delades upp i två team och Ma-lin ingick i det så kallade Kolfeteamet.

Kolfeteamet samarbetade med en av de lokala EECMY-kyrkorna (Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus) i just Kolfe, som är en förort till Addis Abeba. Där fick de möjlighet att deltaga i det ar-bete som kyrkan bedriver med att nå fat-tiga barn i området.

Eftersom Malin till vardags studerar till socionom var hon intresserad av att se hur ett socialt arbete med kristen profil

Sverige har mycket att lära av Etiopien. Det anser socionomstudenten och Uppsalabon Malin Henrysson, som deltog i Salts lärjungeprojekt Outreach Etiopien i början av januari.– De har det betydligt fattigare än oss, men samtidigt finns där en tillför-sikt och en frånvaro av den individualism som präglar Sverige, säger hon.

TExT: vIKTOR jONSSON BiLD: jONAS NIMMERSjö

Det var mitt första besök i ett afrikanskt land och allting kändes så spännande.

Malin beskriver resan till Etiopien som en utmaning. Hon ville se en annan del av verkligheten, säger hon.– Jag tänkte på bibelberättelsen om när Petrus gick på vattnet. Lite så kändes det för mig. Det handlade om att våga göra något som jag aldrig gjort förut.


vITTNESBöRD

kunde te sig i ett annat land än Sverige.– Jag ville se en annan del av verklighe-

ten, säger hon och tittar ut genom fönst-ret, på alla morgonruschande människor som hoppar mellan slaskpölar.

– Det kändes som en utmaning. Jag tänkte på bibelberättelsen om när Petrus gick på vattnet. Lite så kändes det för mig. Det handlade om att våga göra något som jag aldrig gjort förut.

EECMY:s barnverksamhet hjälper bland annat barnen genom att finansiera skolgång och erbjuda eftermiddagsaktivi-teter såsom körsång, läxhjälp och idrott. Malin beskriver det som ett holistiskt ar-betssätt.

– De ser till hela människan, ande, kropp och själ, och inte bara till det mate-riella. När barnen blir äldre får de fortsatt hjälp. Jag var beredd på att möta misär men barnen vi mötte hade på många sätt kommit på fötter igen, även om fattigdo-men förstås var påtaglig.

BARNEN vAR NYFIKNA på denna främman-de skara från Sverige, förklarar Malin. De sprang ut och välkomnade oss med glatt humör och började slänga sig med de eng-elska fraser de lärt sig i skolan. ”Hello. Let me introduce myself …”, ”… and now let me introduce my friend”, och så vidare.

– Vi följde med dem till skolan och läs-te i böckerna med dem. Vi försökte ge så mycket vi bara kunde av oss själva men de gav precis lika mycket till oss. De lärde oss att räkna på amarinja och säga några stan-dardfraser. Det var väldigt härliga barn.

Mötet med människor stod i centrum under resan. Att utbyta erfarenheter och infallsvinklar, om stort och smått. Malin upplevde en större öppenhet än hon för-väntat sig.

– I Sverige finns det kanske en annan prestige i mötet med nya människor. I Kolfe var det mer avslappnat och kom-munikationen flöt på trots att vi inte tala-de samma språk. I stället letade man rätt på en gammal volleyboll och började spe-la fotboll, till exempel.

Ett av Malins starkaste minnen från resan var mötet med två kristna soma-lier. De höll i ett undervisningspass om lärjungaskap och dess kostnader. Hon be-skriver samtalet som mycket givande.

– De talade om Guds kärlek och barmhärtighet och att han vill ha tillgång till hela mig. Det sistnämnda kan verka skrämmande, men somalierna vände på det och förklarade det som något vack-ert. Om Gud är nådefull känns det na-turligt att ge av sig själv helhjärtat. De talade också om att det inte alltid är lätt vara kristen, men lyfte samtidigt fram att

alla liv innehåller motgångar, att alla liv stundtals är svåra att leva. Det var de två somalierna levande exempel på och de beskrev allt detta på ett väldigt ödmjukt sätt. De var sanna föredömen.

Även Etiopien som land kan vara ett föredöme, menar Malin. Inte minst för Sverige. Hon talar om olika verkligheter och väsensskilda prioriteringar.

– De har det betydligt fattigare än oss, men samtidigt finns där en tillförsikt och en frånvaro av den individualism som präglar Sverige. Det blev en tankeställare för mig. Vad har jag för ansvar i allt detta? Man mås-te ju trots allt börja där.

MAlIN ÄR UPPvÄxT i byn Allerum i Helsing-borgs kommun. I tonåren var hon aktiv i Salt, numera har hon sitt andliga hem i Mikaelskyrkan i Uppsala. Någon dragning till mission säger hon sig aldrig ha haft, men tillägger:

– Det beror i och för sig på hur man definierar mission. Jag har alltid känt en vilja att hjälpa människor som har det svårt ställt. Om det är i Sverige eller i något annat land spelar mindre roll. Ser man mission som att vara Kristi händer och fötter och möta de sociala behov som finns i samhället, ja, då kanske jag kan närma mig begreppet mer naturligt, men jag ser mig inte som någon superevang-elist, säger hon. n

Jag har alltid känt en vilja att hjälpa människor som har det svårt ställt. Om det är i Sverige eller i något annat land spelar mindre roll.

Innan Malin började studera till socionom läste hon teologi med diakonal inriktning vid Johannelunds teologiska högskola. Socionomstudierna blir hon färdig med om två år.

GÅVA: volontärer

• Du kan stödja Salts volontärprogram ge-nom EFS bg 900–9903. Ange projektnr. 8007. Tack för din gåva!


NYHETER

TExT: vIKTOR jONSSON

Efter många turer har kyrkorådet i Skarpnäcks församling nu ta-git det slutgiltiga beslutet om att helt säga upp avtalet med EFS-

föreningen i Hammarbykyrkan.– Hela historien är sorglig och det är

tråkigt att kyrkorådet inte försökt hitta vägar till fortsatt samarbete, säger Marga-reta Westin Olsson, distriktsföreståndare i EFS Mittsverige.

ÄNDA SEDAN I HöSTAS har framtiden för Hammarbykyrkan, som drivs som ett samarbete mellan Skarpnäcks församling och EFS-föreningen, varit oviss. Ovisshe-ten ökade när församlingens kyrkoråd i december beslutade att säga upp det sam-arbetsavtal som funnits sedan snart 20 år. Då påtalade EFS-föreningen att beslutet tagits i strid mot det gällande samarbets-avtalets regelverk, eftersom alla större för-ändringar först ska diskuteras i samarbets-kommittén – något som kyrkorådet inte gjort. Kyrkorådet var av en annan åsikt.

– Vi hade haft enskild överläggning mellan parterna och ansåg att det var till-räckligt, men vi medgav sedan att träf-fas centralt, säger Kurt Sjöberg, ledamot i kyrkorådet och ordförande i kyrkofull-mäktige.

Anledningen till avtalsuppsägningen, då liksom nu, är att Skarpsnäcks försam-ling vill omdisponera resurserna genom att flytta dem från Hammarbyhöjden till Skarpnäcksfältet. Detta innebär att Hammarbykyrkans verksamhet, som den ser ut i dagsläget, är hotad. Enligt avtalet står nämligen Skarpnäcks församling för 80 procent av Hammarbykyrkans totala kostnader. Att avtalet sägs upp innebär en stor utmaning för Hammarbykyrkan, säger EFS-föreningens ordförande, Gö-ran Ahlforn.

– Det ekonomiska bidraget vi får av

EFS-föreningen i Hammarbykyrkan hoppades in i det sista, men den 4 februari beslutade kyrkorådet i Skarpnäcks församling att definitivt säga upp samarbetsavtalet. Framtiden för Hammarbykyrkan är nu oviss.– Hela historien är sorglig, säger Margareta Westin Olsson, distrikts-föreståndare i EFS Mittsverige.

Skarpnäcks församling bryter med Hammarbykyrkan

församlingen har varit nödvändigt för att kunna verka som distriktskyrka, med den bredd som det innebär, säger han.

Den 16 januari hölls ett medlingsmöte med representanter för Stockholms stift och EFS Mittsverige. De rekommendatio-ner som medlarna utformade gav Ham-marbykyrkan viss förhoppning om att samarbetet trots allt kunde fortsätta, men det önskade resultatet uteblev.

Göran Ahlforn uttrycker frustration över hur situationen har skötts.

– Församlingen har hanterat uppsäg-ningen i stor brådska. Jag förstår inte var-för de hastar fram ett så stort beslut. Vi engagerar oss starkt för samarbetskyrko-tanken, som är av stor vikt för EFS framtid.

BESlUTET HAR INTE skyndats fram, enligt Kurt Sjöberg. Han förklarar att diskussio-nen pågått i flera månader och att beslu-tet kändes naturligt. Nu har han för avsikt att träffa företrädare för EFS-föreningen och resonera kring hur bitarna kring upp-sägningstiden på två år ska falla på plats på bästa möjliga sätt.

– Det rör sig om många praktiska frå-gor beträffande organisation, personal och ekonomi, säger han.

Även Margareta Westin Olsson vill att samtalen kommer igång.

– Det är av högsta vikt. I nuläget känns situationen väldigt upptrappad.

KURT SjöBERG ANSER att kyrkorådet på det stora hela har hanterat situationen kor-rekt. Han är dock medveten om den frus-tration som EFS-föreningen känner.

– Det finns alltid utrymme för kritik, men vi har försökt kommunicera beslutet så bra som möjligt och agerat utifrån för-samlingens bästa.

Vad som nu händer med Hammar-bykyrkan är i dagsläget inte klart. Göran Ahlforn beskriver olika scenarier. Anting-en försöker EFS-föreningen ingå ett nytt avtal med Skarpnäcks församling eller så blir Hammarbykyrkan en fristående EFS-kyrka. Att lägga ner verksamheten helt ser han inte som ett alternativ.

– Hammarbykyrkan betyder så myck-et för så många, säger Göran Ahlforn. n

Hammarbykyrkan har en central plats i området och besökarna är många. På Facebook har det startats en stöd-grupp, ”Rädda Hammarbykyrkan”, med närmare 700 anhängare i skrivande stund.

BiL

D:

CA

RL-

oLo

F S

TRA

ND


NYHETER

1000 ledare utrustades till att ge Jesus till barnen

Barnledarkonferensen ”Jesus till barnen” lockade 1 000 deltagare till Pingstkyrkan i Jönköping den 1–3 februari – succén var ett faktum. – Vi hade stora förväntningar men vågade inte tro att det skulle bli så här lyckat, säger Olof Edsinger, en av initiativtagarna till konferensen och generalsekreterare för Salt.

”Helgen har varit helt fantastisk! Vi står nu tillsammans, enade för samma mål: Vi vill ge Jesus till barnen. Det finns ingen tid

att tänka på det som skiljer oss åt, nu är det barnen som gäller.”

Två kvinnor står och pratar med varan-dra – en från pingst och en från EFS. Det de beskriver är precis vad som har hänt i Jönköping under barnledarkonferensen. Kyrkorna har under en helg stått enade för att Sveriges barn ska få höra om Jesus.

– Det är ovanligt att fokusera spe-cifikt på barnledare, inte minst på detta ekumeniska sätt. Oftast kretsar det kring barn- och ungdomsledare, men vårt fokus har helt och hållet legat på barnledare för barn mellan 0–13 år, säger Olof Edsinger.

DET GåR INTE att ta miste på den goda stämningen. Överallt hörs skratt och sam-tal över samfundsgränserna. Helgen inne-håller bland annat seminarier om sön-dagskolmaterialet Skatten, barns andliga utveckling, söndagsskolenätverk och en talkshow med artisten Carola och barn-

och äldreminister Maria Larsson. Syftet har varit att uppmuntra, utrusta och ut-mana, förklarar Olof Edsinger.

– I princip alla seminarier kretsade kring praktisk tillämpning. Utgångspunk-ten var ”så blir du en bättre barnledare”.

Två TOlvåRIGA DElTAGARE, som är på väg till sporthallen och hinderbanan de byggt, be-skriver helgen som spännande. De tycker att det är mycket folk och poängterar att alla har någon att hänga med. Att ingen ska känna sig ensam är en viktig uppgift för en barnledare och ett budskap som framgår tydligt under konferensen. Det är ingen självklarhet för barn i Sverige att ha vänner – eller att någonsin ha hört namnet Jesus nämnas.

– På den fronten får vi ju inte så stor hjälp från skolorna längre. Bland svenska barn är det få som vet vem Jesus är och ännu färre som vet vad han har i våra liv att göra. Därför bär konferensen rubriken Je-sus till barnen. Ingen klarar uppgiften själv, men när vi stöttar varandra och delar resur-ser så är det möjligt, säger Olof Edsinger. n

TExT: EvElINA ANDERSSON/vIKTOR jONSSON BiLD: ANNA zETTERSTRöM

Ett ekumeniskt samarbete – i planeringsgruppen för konferensen ingick människor från Salt, EFK, Pingst, Equmenia, SAU, Frälsningsarmén och Livets ord.

GÅVA: Skatten

• Du kan stödja Salts satsning på söndags-skola genom EFS bg 900–9903. Ange projektnr. 8013. Tack för din gåva!

BiL

D:

CA

RL-

oLo

F S

TRA

ND

www.wiksmobler.com 0644-711 54

Hammerdal

Möbler, heminredning och presenter

Vätskebälten av elastiskt material med kardborrelås och hållare för 1, 3, 4, 5 eller 8 flaskor. Storlekar S, M, L o XL.

Formade flaskor som rymmer 16 cl och har en behaglig lyfttopp.

Elastisk ficka med dragkedja finns på vissa bälten och även som tillbehör.

Gerry Rönnmark ABRussvägen 12, 152 57 Södertä[email protected] www.perfekta.nu

PERFEKTA of Sweden®


REPORTAGE

Musikledare fick ny inspirationInspirerande seminarier och workshops för såväl erfarna som aspire-rande musikledare. Musikledarforum 2013 lockade ett åttiotal delta-gare till Lötenkyrkan och Johannelunds teologiska högskola i Uppsala den 11–13 januari.– Det är så mycket och man vill ta med sig allt hem, säger Margareta Moritz från Vasakyrkan i Umeå.

TExT oCh BiLD: MARTIN NIlSSON

”Dibida-dida-dida-dida-dida” och så klappar ni på den högsta to-nen och stampar på den läg-sta.” Musikledarforums del-

tagare är genast med på Eva Nivbrant Wedins instruktion. Hela salen gungar av sången och när Eva delar ut små pinnar att slå olika rytmer med blir det knepigt även för garvade musiker.

På ett pedagogiskt sätt berättar Eva om hur man kan lära ut musik och vad som händer i hjärnan när vi hör musik. Före-draget läggs upp med rubrikerna Forsk-ning, Musik och Ubuntu.

DE SENASTE åREN har många forskare un-dersökt varför människor sysslar med mu-sik och vad som händer inom oss när vi sjunger och spelar. Olika delar av hjärnan tar in musiken och musik handlar inte bara om det vi hör utan är även en form av friskvård.

Förskolebarn har ett litet ”arbetsmin-ne”, det vill säga de kommer inte ihåg en lång instruktion utan behöver på en gång få utföra det som instruerats. Små barn lär sig musik bäst genom att härma. Med åren, upp till 25-årsåldern, utvecklas se-dan arbetsminnet.

– Rörelser väcker hjärnan och duschar hjärnan med vakenhet och ökar därmed vår koncentrationsförmåga, säger Eva Nivbrant Wedin.

Vi får också lära oss att vanlig gång är den naturligaste pulsen och ska man lära ut en sång är det lättare att få gå i takt än att slå takten. När man går kan hela kon-centrationen riktas mot melodi och text. Eva visar i sitt föredrag att man ska visa mer och prata mindre, man ska vara en fö-rebild och visa. Ju lägre ålder, desto mind-re prat.

Till sist kommer förklaringen av Ubun-tu. När Eva var EFS musikkonsulent fick hon resa till Tanzania för att studera och samla musikmaterial. Det blev början till ett intresse för afrikansk musik och nume-

ra kompletterar hon sin undervisning vid Kungliga musikhögskolan med att hon varje år undervisar i Sydafrika. Ubun-tu står för medmänsklighet, respekt och hjälpsamhet. Det handlar om livet och att låta människor få synas. ”Jag är vad jag är på grund av vad vi alla är”. Vi är alla vikti-ga. Skapa förutsättningar för dem du mu-sicerar med att få lyckas, synas och upp-täcka musiken.

MUSIKlEDARFORUM HAR NåGRA storsamlingar men vid tre tillfällen finns möjlighet att välja mellan seminarier. De kretsar kring att leda körer och musikgrupper, skriva musik, komponera, arrangera, leda lov-sång eller församlingssång, för att näm-na några. Ett av de minsta seminarierna är Att leda en instrumentalensemble med Gunnar Ullberg från Norrfjärdens blås som föreläsare.

De fem seminariedeltagarna har på olika vägar börjat med musik och vittnes-börden bekräftar betydelsen av en lyhörd

Karin Runow (närmast kameran), kyrkomusiker i Sollentuna, leder seminariet ”Barnkör – repertoar och metodik”.

Rörelser väcker hjär-nan och du-schar hjär-nan med vakenhet och ökar därmed vår koncentra-tionsför-måga.


REPORTAGE

ren sjunga i mörker, där bara sången fick ljuda, och det blev populärt. Då blev lyss-nandet än mer intensivt.

OFTA FåR KARINS barnkörer delta i guds-tjänster utan att sjunga så många egna sånger, berättar Karin. I stället kan de ex-empelvis få leda mässmusiken. Det blir inte en lång gudstjänst när man är delak-tig och känner igen sig, menar hon.

Marie Gerdin, församlingspedagog i Noltorpskyrkan i Alingsås:

– Jag är imponerad över Karins sätt att leda barnkörer och jag har fått mycket nytt med mig hem och många nya sånger att använda.

Margareta Moritz från Vasakyrkan i Umeå instämmer i lovorden.

– Det är så mycket och man vill ta med sig allt hem. Ett guldkorn var berät-telsen om hur barnen sitter på golvet och ritar framför prästen under predikan.

Vid Musikledarforum finns många till-fällen till egen uppbyggelse, i bön, sång och undervisning. Lördagskvällens andakt med Maria Lindberg, Peter Tikkanen och Marta Bäckman ger även den en lektion om hur man kan planera en gudstjänst där många blir delaktiga.

Ewa Lenberg från Borås summerar Musikledarforum 2013:

– Jag är imponerad över att det kom så många i olika åldrar och att många har velat dela med sig av sina erfarenheter. n

dirigent som ser musikanterna. Gunnar vi-sar på olika sätt att dirigera, hur man med små slag kan forma varje musikstycke. Vi övar att börja och avsluta ett stycke, vi prö-var olika taktarter och tillvägagångssätt för att framhäva olika avsnitt. Men mycket handlar om att dirigenten är ledaren som får musikgruppen att finna glädjen i mu-siken och som stimulerar deltagarna så de blir trygga i sin uppgift. En orkester är en gemenskap där man kan växa både som människa och musiker och en av de mu-sikformer där åldern spelar mindre roll.

Jerker Bergman från Mellansel beskri-ver seminariet som ”mycket intressant”.

– Jag är inte blåsmusikant utan har mest spelat trummor men jag valde semi-nariet för jag ville lära mig mer om blås-musik och hur man dirigerar och leder en grupp.

Nils Andrén är trombonist i Norrfjär-dens blås och lyfter fram det positiva i att seminariet inte bara handlade om att lära sig de tekniska grunderna i dirigering, utan att det dessutom gav en inblick i di-rigentens roll.

– Jag går på musikgymnasium men kan gärna tänka mig en roll som dirigent och blir man musiklärare kommer ju även den uppgiften, säger han.

På EFTERMIDDAGEN lOCKAR Barnkör – reper-toar och metodik en fullsatt körsal. Karin Runow, som skrivit mycket musik för barnkörer och kyrka, leder seminariet på ett sätt så att man förstår att det är så här hon arbetar som musikledare i Sollentu-na, där hon är verksam. Vi hade ju tidiga-re under dagen fått lära oss att små barn har ett litet arbetsminne och vikten av att låta återkommande sånger ge rutin och trygghet i gruppen. Även vi får vara som barn och sjunga utan noter, vi upprepar det Karin sjunger och snart har vi lärt oss sången. Det är ju garvade kyrkomusiker som är ”barn” i dag, så det blir snart både sång i kanon och stämmor.

Karin betonar att kör för många är en trygghet och gemenskap. Där kan de som har det tufft hemma få en fristad och sången Det går en ängel vid din sida kan med både sång och melodi bli en tröst.

– Samtidigt som man i kören kan få ta upp svåra saker och visa på att Gud är med oss i det svåra ska kören få vara en plats där man bara får vara. Vi musiker är barnpredikanter, det barnen får av tro kommer mer från oss än av det prästen kan ge i predikan.

Vi står upp, vi sitter ner, vi gör rörel-ser till sångerna, samtalar om hur man får barnen att sjunga starkare utan att skrika. En deltagare berättar om hur hon låtit kö- Vid lördagskvällens andakt stod bland andra Peter Tikkanen för musiken.

GÅVA: EFS musik

• Du kan stödja EFS musikprojekt genom bg 900–9903. Ange projektnr 4015. Tack för din gåva!

Vi musiker är barnpre-dikanter, det barnen får av tro kommer mer från oss än av det prästen kan ge i predikan.


L uften är varm så doften känns tydligt så fort man kliver ur flyg-planet. Doften av Indien. Kanske är det en blandning av kryddor,

svett och smuts. Men knappt hinner tan-ken ta fart förrän man möts av två ivri-ga män med blomgirlanger i händerna. Blommorna hänger männen vant över de nyanlända gästernas huvuden för att visa att de är välkomna. Nästan lika snabbt måste man som gäst komma ihåg att ta av dem igen för att inte verka högfärdig. Männen med blommorna är pastor Suk-ka, domprost i EFS systerkyrka ELCMP (Evangeliska lutherska kyrkan i Madhya Pradesh) och pastor Singh som är försam-lingspräst i ELC:s kyrka i Nagpur.

FöR DET UTlÄNDSKA besöket har kyrkan hyrt en bil, inklusive chaufför, av en taxi-firma. Trafiken i Indien är ett kapitel för sig. Det finns fina flerfiliga motorvägar – men de är få. Åtminstone i området där kyrkan har sin verksamhet. Mestadels är

vägarna smala, delvis asfalterade och ofta väldigt skumpiga. Men här känns det som man kommit till det ”riktiga” Indien. Bak på nästan varje lastbil kan man läsa orden ”blow horn”: Använd tutan! Och tutan används frekvent.

– Du kan inte köra bil i Indien om du inte har en tuta, skrattar chauffören Lax-man.

DEN FöRSTA ANHAlTEN på den långa bilresan är kyrkan i staden Nagpur. Pastor Singh är en ung och energisk man. Han visar stolt församlingslokalen och gästhemmet som båda är helt nybyggda. Stora, ljusa, spar-samt utsmyckade betongbyggnader. Byg-get har möjliggjorts tack vare bidrag från församlingsmedlemmarna, men man har även fått pengar från människor som inte är kristna. Kyrksalen är lika ljus och vack-er men pråligt utsmyckad. Stora flerfärga-de girlanger hänger i hela taket efter ju-len och antagligen kommer de att bli kvar fram till sommaren.

Att folk är glada att ge till kyrkan är något som syns på flera håll i ELCMPs verksamhetsområde. Kanske för att det på många håll är mycket mer än en guds-tjänstfirande gemenskap. På flera håll har kyrkan egna odlingar där syftet är delvis att få in pengar till kyrkan men även att kunna visa invånarna i byarna runtom-kring hur de kan odla effektivare. I Padhar driver sjukhuset en minifarm där bönder kan få lära sig hur de kan omvandla avfall till biogas. Här kopplas ordet och gärning-arna starkt ihop. Hur kan evangeliet nå en människa som svälter och inte kan förse sig själv med bröd för dagen?

OCH GIvANDET I ELCMP som helhet har ökat markant de senaste åren. När EFS 2010 drog in sina bidrag på grund av en bristande redovisning från kyrkans sida, tvingades kyrkoledningen se över sina in-täkter och kostnader ordentligt – och det har de gjort. I det budgetförslag som lig-ger för 2013 är det tydligare hur kyrkan

Budbärarens Sofie Siverman och Erik Johansson, EFS internationella missionssekreterare, har besökt EFS indiska systerkyrka ELCMP (Evangeliska lutherska kyrkan i Madhya Pradesh). Trots indragna bidrag från EFS är relationen fortsatt god. – Det var bra att EFS drog in bidragen, eftersom detta tvingade oss att tänka igenom och se över våra resurser och planera för framtiden, säger kyrkans biskop Emmanuel Panchoo.

EFS indiska systerkyrka ser framåt

TExT oCh BiLD: SOFIE SIvERMAN

Tutorna användas frekvent i Indien, skriver Sofie Siverman. Men inte så mycket för att bilisterna är irriterade på medtrafikanterna, utan för att vänligt tala om att ”här kommer jag”.

GÅVA: Indien

• Du kan stödja Indienarbetet genom EFS bg 900–9903.

• Barnhemmen: projektnr. 3301. Barn- och mödrahälsovård, Junnardeo: projektnr. 3310. Tack för din gåva!

GlOBAlT


använder sina resurser. Och där finns inga pengar inräknade från EFS över huvud taget, utan kyrkan räknar med att hitta intäkterna på andra håll. Främst från de egna verksamheterna då alla instanser, både kyrkor, skolor, skolhem och sjukhus ska bidra till kyrkans intäkter. Dessutom är skolorna och skolhemmen mer noga med att ta in skolavgifter från de elever som kan betala för sig. EFS internationel-la missionssekreterare Erik Johansson ser hoppfullt på framtiden när det gäller EFS anslag till kyrkan i Indien:

– Vi har inte utlovat några bidrag egentligen i fortsättningen, men det är klart att det finns som en förhoppning, säger han. Det man kan se nu är att det faktiskt i hög utsträckning kan bedrivas löpande verksamhet. För det måste vara målet: att vi inte ska hålla på att betala ut bidrag till löpande verksamhet utan att de faktiskt bär den själva.

Och även kyrkans biskop Emmanuel Panchoo ser positivt på situationen:

– Det var bra att EFS drog in anslagen, eftersom detta tvingade oss att tänka ige-nom och se över våra resurser och planera för framtiden.

I nuläget kan EFS åtminstone kanali-sera resurser till barnhemmen i Shahpur och Junnardeo, via sjukhusen, samt till barn- och mödravård i Junnardeo. Men förhoppningen från EFS sida är att det redan 2014 ska kunna finnas med något mer projekt i budgeten.

ElCMP:S vERKSAMHET STRÄCKER sig över delstaterna Madhya Pradesh och Chhat-tisgarh och en bit in i Maharastra. Det är ett område som omfattar 58 kyrkor, 20 missionsstationer, fyra sjukhus, två barn-hem och två skolhem. Kyrkan har under 2012 ökat med 2 500 medlemmar då 20 nya församlingar har valt att ansluta sig. Och vid flera av de nybyggda kyrkorna har markägare skänkt en del av sin mark för att kyrkan ska kunna byggas. För kyr-kan växer och människor döps. I en av de små landsortsförsamlingarna som resenä-rerna besökte stod trettio personer bered-da att döpas. Detta är en församling utan byggnad där de har gjort i ordning en yta mellan två hus för att de ska kunna fira gudstjänst. Men där finns planer för bygge förstås. Och en glädje och tacksamhet för evangeliet. Som svensk kan man även få vara en representant för att ta emot den tacksamhet som många känner över att EFS skickade missionärer en gång. Det är stort för dem och det är stort för oss.

– Vi har inte förut vetat hur vi ska tacka för att svenskarna kom hit och byggde vår kyrka, säger pastorn i Betul.

På deras kyrkogård finns några svenska missionärers gravar. Och här kan vi känna syskonskap. Vår gemensamma Herre och vår gemensamma historia.

Att som västerlänning komma och försöka insupa så mycket av den indiska kulturen som går på en vecka kan ibland vara överväldigande, men samtidigt helt fantastiskt. Det är lätt att bli förälskad i befolkningen. Gästfriheten tycks oändlig och de verkar inte alls tycka att det är be-svärligt när man ber om kaffe utan vare sig socker eller mjölk. Värdarna är även noga med att peka ut den grytan där man lagt minst chili. De vet väl att vi väster-länningar inte klarar så mycket. Och säl-lan äter en indier med bestick, men det finns alltid på bordet. Men nog måste man ta till vara på tillfället och passa på att äta med händerna när man får?

RESAN FORTSÄTTER övER dalar och berg, ge-nom byar och skogar. Efter ett antal da-gar äntrar resenärerna delstaten Chhattis-garh. Ibland stannar bilen till vid en kyrka i en by som knappt finns på kartan men där mottagandet är kungligt. Med sång och dans och glädje. De känner knappast till EFS men efter den regelrätta presen-tationen från båda parter kan besökarna känna en tacksamhet att man får vara en

representant för något större. Att detta stamfolk, adivasis, har syskon på andra si-dan jorden som ber för dem.

– Vi är klassade som andraklassens medborgare i detta land, men ni säger att vi är era bröder och systrar.

SOM SvENSK ÄR det knappt något man fun-derat på, för oss är det självklart att vi är jämlikar. Men dessa människor är födda till fel sammanhang och enligt hinduismen är det självförvållat och inget att göra något åt. Tack vare frälsningen har dessa män-niskor blivit upprättade: Barn till den hög-ste och bröder och systrar med alla heliga runtom på vår jord. Och tack vare kyrkan kan de även få hjälp till ett drägligt liv.

Många mil och kyrkor senare kommer bilen till sitt slutmål Raipur. Ett besök i den sista av alla församlingar, där resele-daren pastor Sukka tjänstgör. Här får re-senärerna säga sitt tack till varandra. Att ha haft privilegiet att resa runt på dessa vägar, med samtal och skratt och gemen-skap är något att vara tacksam över. Att få skrapa på ytan på ett fantastiskt land med underbara människor och härlig kultur – det är nåd.

– Visst har jag ett bra jobb? säger EFS missionssekreterare Erik Johansson innan han tar nästa flyg till Addis Abeba. n

ELCMP:s biskop Emmanuel Panchoo i samspråk med EFS internationella sekreterare Erik Johansson.

GlOBAlT


GlOBAlT

Tack, Gunnar Weman, för din debattartikel i novembernum-ret av Budbäraren! Du var ju tillsammans med EFS dåvaran-

de missionsföreståndare Birger Olsson och flera andra drivande i arbetet bakom 1990 års överenskommelse om förhål-landet mellan EFS och Svenska kyrkan som löste så mycket av de svårigheter som funnits tidigare. Samtliga EFS pas-

torer prästvigdes vilket gav oss i EFS sak-ramenten tillbaka, som jag ser det. Det är bara att hålla med Torsten Nilsson, som skrev att ”det var som om en tidsin-ställd bomb desarmerats”!

NU HAR jU som du mycket riktigt skriver nya problem tornat upp sig, bland annat ekonomin. Att samarbetet helt skulle ha gått i stå som Eskil Jonsson hävdar – så

mörkt är det väl ändå inte? Men det skul-le ha varit bra om du utvecklat ditt ut-tryck ”ekonomiskt präglad nödecklesio-logi” lite närmare. En del kan man ju ana sig till förstås. Begreppet ömsesidighet får en väldigt speciell innebörd när storlek och resurser är så olika. Det blir litet som myggan och elefanten. Eller som den fat-tiga flickan med en rik friare och sin skön-het som enda tillgång. EFS har mycket li-

EFS och Svenska kyrkan– ”myggan och elefanten”I förra numret gav sig Eskil Jonsson in i debatten om EFS och Svenska kyrkans gemensamma identitet – en debatt som fick sitt startskott i och med ärkebiskop emeritus Gunnar Wemans debattinlägg i november. Men ”att samarbetet helt skulle ha gått i stå som Eskil Jonsson hävdar – så mörkt är det väl ändå inte?”, skriver nu Sven Nilsson, medlem i EFS Lötenkyrkan, men pekar samtidigt på problem i det inomkyrkliga förhållandet.

Debatt:


INDIEN. Sommaren 2012 drev EFS insamlings-kampanjen ”3–2–1 Padhar”. Denna kampanj var utöver de vanliga inplanerade insamlingspe-rioderna, men hade ändå en väldig genomslags-kraft. Syftet med kampanjen var att samla in pengar till sjukhuset i Padhar och en komplice-rad operation som separerade två sammanväxta tvillingar, Stuti och Aradhana.

operationen gick över förväntan, men tyvärr återhämtade sig aldrig Aradhana och dog några veckor efteråt. Stuti, som fyller två år i juli, är fortfarande kvar på sjukhuset. Anledningen till detta är att hon har fortfarande några operationer att genomgå innan hon är helt återställd. Dels har hon en vätskefylld svullnad på bröstet som behöver tas bort och dels ska man genomföra en plastikoperation för att avlägsna ärret på magen. Sjukhuset hoppas på att flickan ska kunna flytta hem till sin familj innan sommaren 2013.

Man skulle kunna tro att det var ett trauma för flickan att först bli separerad från sin tvilling och sedan förlora henne helt. Men enligt Deepa Choudrie, som är en av de ledande läkarna på sjukhuset och en av dem som Stuti har knytit an

till, så har det inte varit några problem:– De tittade nästan aldrig på varandra, säger

hon, och de lekte inte med varandra, så det var knappt något trauma för henne.

På sjukhuset finns tre vårdbiträden som går i skift för att sköta om Stuti och hon är väl på-passad. Enligt Deepa får hon allt hon vill ha och hon behöver knappt gå själv eftersom hon blir buren hela tiden:

– Jag är orolig inför hemflytten, säger hon. här på sjukhuset får hon allt hon vill ha, men hennes familj är fattiga bönder.

Men kanske den största aspekten som gör att det kan bli svårt för Stuti att anpassa sig till sitt nya hem är att familjen väldigt sällan besöker henne på sjukhuset. De kommer högst två gånger i månaden och stannar aldrig mer än två timmar.

– På det viset går det inte att skapa anknyt-ning, säger Deepa.

Men än så länge är Stuti kvar på sjukhuset och verkar ha det bra. hon är en glad, men väldigt blyg tjej som älskar att dansa och älskar godsaker.

SOFIE SIvERMAN

Stuti flyttar snart hem – läkarna uttrycker oro

Tvååriga Stuti och doktorn Deepa Choudrie inspekterar en gåva från Sverige.

BiL

D: S

oFi

E S

iVE

RM

AN


DEBATT

Vi måste se de glömda barnenElisabet Hansson Engquist var med på Byggplats EFS i november, där unga samlades för att diskutera EFS framtid. Hon vill att kyrkan ska se de barn som ingen annan ser – de glömda barnen.

Hej! Jag var med på Byggplats EFS och medverkade i ett samtal om äktenskap och fa-milj, där vi även pratade om

de glömda barnen. Jag tror att kyrkan kan göra och bör göra jättemycket för de glömda barnen.

Många barn litar inte på socialtjänsten och myndigheterna och har tappat förtro-endet för vuxna. Jag tror att kyrkan kan fånga upp de barnen och göra dem syn-liga igen.

DET HANDlAR OM att få vara ”Muminfamil-jen för Ninni”. Ninni i Tove Janssons bok Det osynliga barnet har blivit så hånad och psykiskt misshandlad och vanvårdad att hon har blivit osynlig. Men med kärlek, ömhet, respekt och barmhärtighet från Muminfamiljen så blir hon synlig igen.

Jag tror att vi i kyrkan kan göra de glömda, osynliga barnen synliga igen.

Det får inte vara svårt och tabu att pra-ta om det här problemet utan det måste vara lättare att prata om det än vad det är i dag.

Johannelund hade 2009 på hösten en temadag om de glömda barnen. Jag gick bibelskola på Johannelund då och blev mycket glad att det ämnet gavs en hel dag.

Att ha sådana temadagar i kyrkan, med personer som har erfarenhet av att vara ett glömt barn, det kan vara och är

ofta en viktig ögonöppnare.Det behövs fler stödfamiljer och famil-

jehem i samhället och jag tror att flera fa-miljer och äldre och vuxna kan vara de fa-miljer och föräldrar som en ungdom eller ett barn inte haft.

Kyrkan är full av trygga vuxna som kan hjälpa ett barn eller en ungdom att komma på fötter igen och börja lita på vuxna igen.

Låt oss prata om de glömda barnen för då är dom inte glömda längre.

ElISABET HANSSON ENGqUIST, SöDERTÄljE

tet att sätta emot när som nu skett på flera håll kyrkoråden mot EFS:arnas vilja säger upp de lokala samarbetsavtalen. Kan detta verkligen vara förenligt med ”att erkänna EFS arbete som sitt eget” som lydelsen var i 1990 års överenskommelse? Det verkar inte som om man på kyrkligt håll känner sig bunden av denna.

Men också annat finns som skaver i för-hållandet EFS-Svenska kyrkan. Och där EFS bidrag är viktigt under förutsättning att vi i ömsesidig respekt kan samtala och debattera. EFS är i grunden en evangeli-kal rörelse. Jag vet att denna term kan vara kontroversiell, men slår man upp i Natio-nalencyklopedin på ordet ”evangelikal” finner man följande karakterisering:

1. Stark tilltro till bibelordet.2. Betoning av personlig omvändelse

och tro (och frälsningsvisshet, mitt tillägg).3. Nit för evangelisation, andra män-

niskors omvändelse och tro.Samtliga dessa punkter var bärande i

EFS från starten och är det än i dag, åt-minstone gäller detta den absoluta ma-joriteten av de EFS-medlemmar jag kän-ner. Alltså är det inte fel att kalla EFS en evangelikal rörelse. Denna målsättning går utmärkt att förena med det som Eskil Jonsson tar upp i sin insändare.

SAMTIDIGT KAN MAN tyvärr konstatera att samtliga ovan citerade tre punkter sitter trångt på många håll i Svenska kyrkan. Man börjar ifrågasätta till och med det som vi bekänner varje söndag i gudstjäns-ten och som alla präster i sin prästvigning lovar att förkunna. Svenska kyrkans inter-

nationella arbete verkar numera bedrivas helt utan religiösa förtecken, åtminstone att döma av de trycksaker man sänder ut med vädjanden om ekonomiska bidrag. Dessutom får man ofta höra att Jesus inte är den enda vägen till Gud, i rak motsats till vad han själv försäkrar. Mycket oro-väckande.

Det vore en nåd att stilla bedja om att de ekonomiska frågorna kunde komma i bakgrunden inom vår kyrka. Att vi i stäl-let fick en förstärkt andlig gemenskap om-kring det verkligt väsentliga i vår tro och vårt uppdrag. Endast Guds Ande kan ver-ka detta. Låt oss bedja därom. Men för att det ska bli verklighet är det livsviktigt att rörelsen EFS inte gräver ner sitt pund.

SvEN NIlSSON, UPPSAlA

Har du något viktigt att säga?

Välkommen att mejla debattartikel eller insän-dare till [email protected]

Tänk på: Skriv så kort som möjligt (max 3 000 tecken inklusive mellanslag) och undvik personangrepp. Ditt namn och adress ska finnas med.

i undantagsfall hanterar vi också bidrag på pap-per. Adress: Budbäraren, Box 23001, 750 23 Uppsala.

BiL

D: S

oFi

E S

iVE

RM

AN


HISTORIA

Att påstå att Evangeliska Foster-lands-Stiftelsen växte fram till ljudet av hammarslag vore må-hända onödigt högstämt men

långtifrån en överdrift, då tidens samhäl-leliga förändringar avlöste varandra i en rasande fart. Industrialiseringen gjorde segertåg över landet, liksom kommuni-kationerna. Den första järnvägen byggdes och allt fler rederier började göra sig av med segelfartygen till förmån för de nya ångbåtarna. Medelsvensson kunde plöts-ligt resa obehindrat över landet och trans-portera varor och gods utan större an-strängning. Världens ände låg inte längre i grannbyn.

ÄvEN lIBERAlISERINGEN I samhället gick fram-åt. Mossig lagstiftning lades åt sidan och det öppnades möjligheter att etablera fler företag. Vad gäller religionslagstiftningen så fick ”främmande trosbekännare” – efter år av statlig begränsning – starta så kall-lade dissenterförsamlingar. Fram växte inte bara en frikyrkorörelse, utan även en nyk-terhetsrörelse och en arbetarrörelse. Det var en förändringens tid och för en stund verkade det mesta vara möjligt.

Torbjörn Larspers, prorektor vid Johan-nelunds teologiska högskola i Uppsala, är ordentligt insatt i denna händelserika era. Han har under drygt tio år fördjupat sig i EFS upprinnelse och framväxt till att bli en demokratisk folkrörelse. Resultatet pre-senterades i december 2012 i avhandling-en Konfessionalitet och medbestämmande. För att kunna täcka det aktuella händelse-förloppet valde han att fokusera på skeen-dena mellan år 1856 och 1922.

– Det rör sig om nästan 70 år och visst kan lämpligheten i att analysera en sådan lång period diskuteras. Vid disputationen var jag beredd på kritik på denna punkt men det fick jag inte. Att fånga ett långt skeende har faktiskt sina poänger. Det gör det möjligt att se de stora förändringarna, säger han.

FöR ATT FöRSTå EFS barndom är det viktigt att skilja EFS från den nyevangeliska väck-elserörelse som vid tidpunkten blomstrade med många missionsföreningar ute i lan-det. Dessa föreningar var ofta organiserade inom regionala organisationer, där med-lemmarna själva kunde bestämma verk-samheten. EFS var visserligen en del av

denna väckelserörelse men uppstod snara-re i kölvattnet av en landsomfattande folk-rörelse än tvärtom. EFS avsikt och ambi-tion var att vara en föreningspunkt.

– Stiftelsen ville vara evangelisk-luth-ersk och kyrkolojal och leda rörelsen enligt denna inriktning, säger Torbjörn Larspers.

AMBITIONEN TIllHöRDE EN välbärgad klick i samhället, som kom att bli EFS grunda-re och första styrelse. Styrelsen utgjordes av äldre herrar från Stockholms överklass, idel innehavare av titlar såsom grosshand-lare, officer och riksdagsman; plus några entusiastiska unga präster. Något demo-kratiskt medbestämmande var det inte att tala om. Trots att missionsföreningar skänkte pengar till EFS, fick de inte vara med att bestämma om hur pengarna skul-le användas, något som kom att gnaga på relationen mellan åtminstone delar av rö-relsen och EFS.

EFS styrelses farhåga var att ett even-tuellt medbestämmande skulle inne-bära att de lokala missionsföreningarna förändrade rörelsens trosinriktning som evangelisk-luthersk.

– Det fanns gott om kringresande pre-

Bekännelsen på demokratins bekostnad i EFS barndomEn kamp mellan bekännelse och demokrati. Ungefär så kan man sammanfatta EFS första 66 år. Torbjörn Larspers, prorektor vid Johan-nelunds teologiska högskola, har skrivit en doktorsavhandling om den händelserika perioden 1856–1922.


EFS styrelse vid sammanträde 1915. Samma bild pryder omslaget till Torbjörn Larspers doktorsavhandling.

BiL

D: E

FS A

RK

iV


u

HISTORIA

Det fanns ett tydligt över-hetsperspektiv. Om det var högt i tak? Nej, inte alltid.

dikanter med andra trosinriktningar och styrelsen var rädd att dessa skulle sät-ta griller i huvudet på missionsförening-arna. Man ville freda EFS anslutning till den evangelisk-lutherska bekännelsen och ställning som inomkyrklig.

INlEDNINGSvIS SKEDDE AllTSå detta på be-kostnad av demokrati, något som vållade viss indignation ute i missionsförening-arna, inte minst eftersom föreningarna själva vilade på demokratiska grundvalar. Tills vidare valde EFS styrelse att kom-promissa.

– Man bjöd in missionsföreningarna till årssammanträdet, men det handlade mer om ett sorts informationsutbyte. Sty-relsemedlemmarna tillsatte fortsatt sig själva, säger Torbjörn Larspers.

Frågan om bristen på medbestämman-de blev snart en alltför stor belastning för styrelsen, vilket ledde till att det 1874 ge-nomfördes en stadgeändring som innebar att missionsföreningarna fick ansluta sig och skicka ombud till högsta instans, det vill säga till årsmötet. Först då blev EFS styrelse verkligen en riksorganisation för hela den nyevangeliska rörelsen.

– Men det var också lite farligt. Plöts-ligt kunde årsmötet avsätta styrelsen eller ändra i stadgarna, säger Torbjörn Larspers.

För att råda någorlunda bot på mis-sionsföreningarnas möjligheter att kunna röra om i grytan gav styrelsen de provins-ombud den tillsatt rätt att rösta vid årsmö-tet. Provinsombuden hade funnits sedan tidigare, som tillsynsmän över kolportörer

– Om det var högt i tak? Nej, inte all-tid. De provinsombud som hade avvikan-de åsikter avsattes och stadgarna skydda-de styrelsen från opposition.

En annan försvårande omständighet var i mångas ögon den att alla i styrelsen var tvungna att bo i Stockholm. Från bör-jan var det ett praktiskt arrangemang, då styrelsen träffades så ofta som varannan vecka. Men eftersom rörelsen utgjordes av skåningar, norrbottningar, gotlänningar, och så vidare, blev von oben-perspektivet ett faktum och kritiken från rörelsen blev allt ljudligare.

EFS STYRElSE BlEv så tvungen att ändra stadgarna. Från och med 1904 blev det tillåtet för en tredjedel av styrelsen att bo utanför Stockholm. Dessutom hade kom-munikationerna blivit bättre, vilket un-derlättade.

– Men den stora anledningen, tror jag, berodde på det faktum att stockholmaren och rektorn vid Johannelund, Adolf Kolmo-din, fick jobb i Uppsala som professor i Nya testamentet 1903. Eftersom man gärna vil-le behålla honom i styrelsen verkar det väl-tajmat att ha ändrat stadgarna just då.

Samme Adolf Kolmodin skulle kom-ma att hamna i händelsernas centrum bara några år senare, när EFS nya strid blossade upp: bibelsynsstriden, som på-gick mellan 1908 och 1911. Under ti-digt 1900-tal var den historiekritiska bi-belforskningen på ordentlig ingång i den svenska universitetsvärlden. Bibeln skul-le nu undersökas på samma sätt som alla andra antika skrifter.

– Det handlade om att inte lägga ner så mycket känslor i den vetenskapliga bi-belläsningen, att vara objektiv, att inte försöka läsa in lutherska sanningar, säger Torbjörn Larspers.

I ljuset av detta gav Adolf Kol-

och lagerhållare av kristen litteratur, men först nu blev de röstberättigade. Varje pro-vinsombud hade en röst, en missionsför-ening med 300 medlemmar hade likaså en röst – en något skev fördelning, kan tyckas. Det fanns ett tydligt överhetsperspektiv, menar Torbjörn Larspers.

– Provinsombuden ansågs vara tillför-litliga. Styrelsen visste att dessa skulle re-presentera EFS på ett bra sätt. Eftersom det tillsattes flera hundra ombud såg EFS styrelse till att så många provinsombud som möjligt var närvarande när det upp-stod en konflikt.

Och visst blev det konflikt.År 1872 författade provinsombudet

och sedermera grundaren till Svenska Missionskyrkan (tidigare Svenska Mis-sionsförbundet, reds. anm.), Paul Peter Waldenström, en predikan i Pietisten där det framgick att han hade en subjektiv syn på försoningen. Enligt den så kall-lade subjektiva försoningsläran, i motsats

till den objektiva, blev inte Gud männi-ska för att ta på sig ett straff, utan för att visa sin kärlek till människorna. Avvikan-de tolkningar av sådan sort föll inte i god jord i EFS styrelse.

Bekännelsefrågan var också av käns-lig karaktär. Skulle man hålla sig till en evangelisk-luthersk bekännelse eller kun-de man tänka sig en bredare bekännelse? EFS styrelse förordade en tydlig evang-elisk-luthersk hållning, medan Walden-ström menade att det räckte med att be-känna sig till Jesus.

Även nattvardsfrågan 1876 kom att dela upp den unga organisationen i två läger. Med Waldenström i spetsen föror-dades formell rätt att fira nattvard obe-roende av Svenska kyrkans ordning. EFS styrelse var av annan åsikt. Waldenström fick sparken som provinsombud och all debatt på årsmötet förbjöds. Förbudet upphävdes dock påföljande år. Ytterliga-re ett år senare (1878) bildades Svenska Missionsförbundet.

– Oppositionen hade förlorat och det var mycket tack vare alla provinsombud som stöttade styrelsen vid årsmötena, sä-ger Torbjörn Larspers.

På många sätt gav konflikten uttryck för rörelsens dåvarande spretighet. I dag står det tydligt att sanningen med stort S var överordnad medbestämmanderätten för EFS tidiga styrelse, därav de demokra-tiska begränsningarna.

Paul Peter Waldenström avskedades som EFS provins-ombud på grund av sin subjektiva försoningslära och sitt agerande i nattvardsfrågan.

Betlehemskyrkans unge predikant Axel B. Svensson, riktade skarp kritik mot EFS styrelse

BiL

D: E

FS A

RK

iV

BiL

D: E

FS A

RK

iV


HISTORIA

modin ut boken Kristendomen och den urkristna församlingens bibel på EFS förlag, med hopp om att med sitt studium av Bi-beln kombinera vetenskaplig forskning med kristen förkunnelse och apologetik. EFS förlag hade till en början varit skeptiska, då de ansåg att boken öppnade upp för en historiekritisk bibelsyn. Ironi, kan tyckas – bland kollegorna på teologiska fakulteten i Uppsala ansågs han nämligen vara mycket konservativ.

– Man brukar säga att Kolmodin knappt hade några vänner kvar, säger Torbjörn Larspers.

Men EFS styrelse ställde sig till sist bakom boken och Kol-modin, om än med brasklappen att man inte tog fullt ansvar för det konfessionella innehållet. Detta upprörde Betlehems-kyrkans 26-årige predikant Axel B. Svensson, som riktade skarp kritik mot Kolmodin och EFS styrelse för teologisk liberalisering och en alltför bred bekännelse. Även här kan ironi skönjas, då EFS bekännelse bara några årtionden tidigare ansetts vara allt-för snäv av den dåvarande oppositionen. Den unge Svensson, ursprungligen från södra Halland, fick med sig delar av rörel-sen och bildade Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens Bibeltrogna Vänner. Gruppen träffades inför årsmötena för att snacka sig samman. Styrelsens provinsombud kallades därför in till årsmö-tet där det beslutades att medlemmar i grupper som vill mot-verka EFS syfte inte hade något i årsmötet att göra.

– Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens Bibeltrogna vänner menade att de blivit uteslutna och skapade en egen organisa-tion, Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (i dag Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner, reds. anm.). Om man ser var de är stora i dag så är det i de trakter som Axel B. Svens-son själv härstammade från och där han i bibelsynsstriden lyck-ades värva flest anhängare.

FöRST 1921 FöRSvINNER kravet på att två tredjedelar av EFS sty-relse måste bo i Stockholm och året därpå demokratiseras EFS på ett tydligare sätt än tidigare, när årsmötet för första gången i historien riktar allvarlig kritik mot styrelsen. Vid tillfället rådde ekonomisk kris och årsmötet gav inte den ekonomiskt ansvarige ansvarsfrihet, varpå stora delar av styrelsen valde att avgå.

– Detta var ett sorts demokratiskt genombrott. Visst, det kan inte ha varit så kul med avsättningar och avgångar, men det var samtidigt ett tecken på vitalitet och visade att årsmötet blivit EFS högsta beslutande organ.

Från och med 1922 föds det moderna EFS, menar Torbjörn Larspers. Då införs också egen distriktsindelning, eftersom riks-organisationen ville få kontroll över de regionala organisationer som hade en väldigt självständig ställning. Så kallade distrikts-

sekreterare, underställda styrelsen, skickades ut för att ta kom-mandot i distrikten. Tiden var kommen då EFS för första gång-en medgav medbestämmande fullt ut.

– Först 1922 litade styrelsen helt på rörelsen, säger Torbjörn Larspers.

Skulle EFS grundare känna igen sig i dagens EFS?– De skulle nog känna igen missionsengagemanget, den

evangelisk-lutherska bekännelsen och inomkyrkligheten, men jag tror inte att de skulle känna igen sig i den demokratiska strukturen.

Nej, det förefaller ju ha varit en ganska maktfullkomlig ska-ra som tystade alla med avvikande åsikt, om uttrycket tillåts?

– Det fanns helt klart en rädsla för att släppa in missionsför-eningarna i beslutsprocessen. EFS var ett barn av sin tid. Man menade väl och ville värna den rena läran.

Hur känns det att efter tio år vara färdig med avhandlingen?– Det känns riktigt bra att den är klar men nu hotar min fru

med att jag måste börja klippa gräsmattan och sköta bilen, så jag funderar på att börja skriva en ny bok. Nej då, min familj har va-rit enormt stöttande. Jag har ägnat semestrar åt att skriva. Käll-materialet har jag dels letat efter i ordnade forskningsarkiv, dels i missionshus utan ordnade arkiv. Där har många timmar runnit iväg. Jag har fått mycket hjälp och det är jag väldigt tacksam för. n

Torbjörn Larspers har skrivit på sin avhandling i drygt tio år. Under samma period har han även hunnit med att jobba som predikant, distriktsföreståndare och prorektor.

– Jag har skrivit parallellt med mina arbeten. Det har varit fullt upp men jätteroligt, säger han.

Om du vill läsa ett fysiskt exemplar av Torbjörn Larspers avhandling ”Konfes-sionalitet och medbestämmande” kan du mejla Torbjörn på [email protected] så skickar han dig ett exemplar. Boken är gratis men portoavgift tillkommer. Texten finns även att läsa på webben genom att googla på boktiteln (första sökträffen, i skrivande stund).

Adolf Kolmodin, rektor vid Johannelunds teologiska institut, skapade debatt med boken ”Kristendomen och den urkristna församlingens bibel”.

BiL

D: E

FS A

RK

iV

BiL

D: Jo

NA

S N

iMM

ER

SJÖ

Ett l

äger

för d

ig s

om v

ill p

åver

ka

Salt

och

bli p

åver

kad

av Je

sus.

Pake

tpris

(gol

vlog

i, m

at o

ch lä

gera

vgift

).På

hem

sida

n fin

ns in

form

atio

n fö

r dig

som

åk

er s

om o

mbu

d til

l Sal

ts å

rsm

öte.

Pla

ts: S

liper

iet (c

a 100 m

frå

n Fj

ällräv

en C

ente

r).

Bar

n 0–3

år:

sån

g- o

ch le

ksam

linga

r tills

amm

ans

med

för

äldr

ar i

Fjäl

l-rä

ven

Cen

ter.

Bar

nmöt

en fr

ån å

rsku

rs e

tt o

ch u

ppåt

: Kvä

llsm

öten

. Yng

re b

arn

är v

äl-

kom

na i

vuxe

t sä

llska

p.

Bar

n 12–1

4 å

r del

tar på

Avt

ryck

und

er e

n de

l av

konf

eren

sen.

Mål

tider

: äts

till

sam

man

s m

ed för

äldr

arna

. Mel

lanm

ål ä

ts i

resp

ektive

gr

upp

på för

- oc

h ef

term

idda

g.

Sta

rt: t

orsd

agkv

äll i

Fjä

llräv

en C

ente

r tills

amm

ans

med

de

vuxn

a oc

h se

dan

fort

sätt

er b

arnk

onfe

rens

en i

Slip

erie

t. V

i avs

luta

r m

ed g

uds-

tjän

st p

å sö

ndag

och

går

där

efte

r till

sänd

ning

sgud

stjä

nste

n.

Mer

info

rmat

ion

på h

emsi

dan

sam

t m

ed e

-pos

t et

t pa

r ve

ckor

för

e ko

n-fe

rens

en till

för

äldr

ar s

om a

nmäl

t si

tt b

arn.

Välk

omna

öns

kar b

arnl

edar

team

et!

Ann

a La

rsso

n, 0

730-3

0 6

4 0

4, e

fsan

nala

rsso

n@ho

tmai

l.com

Elis

abet

h W

estin,

076-7

70 7

9 4

4, e

lisab

eth_

wes

tin@

ovik

net.

com

Pro

gram

Pro

gram

för

ba

rnko

nfer

ense

nTo

rsda

g1

9–2

0.3

0 B

arnm

öte.

Vi

bör

jar

på F

jällr

även

Cen

ter

och

går

seda

n ti

ll S

liper

iet

Fred

ag

9.0

0–1

2.0

0 P

rogr

am

13

.30

–17

.00

Pro

gram

1

9.0

0–2

0.3

0 B

arnm

öte

fr

ån å

rsku

rs e

tt.

Yngr

e ba

rn ä

r vä

lkom

na i

vuxe

t sä

llska

p.

Lörd

ag

8.3

0–1

2.0

0 P

rogr

am

13

.30

–17

.00

Pro

gram

1

9.0

0–2

0.3

0 B

arnm

öte

fr

ån å

rsku

rs e

tt.

Yngr

e ba

rn ä

r vä

lkom

na i

vuxe

t sä

llska

p.

Sön

dag

10

.30

Bar

ngud

stjä

nst

Vi

bör

jar

på S

liper

iet

och

går

seda

n ti

ll Fj

ällr

även

Cen

ter

och

den

stor

a sä

ndni

ngsg

udst

jäns

ten

Tors

dag

1

3.0

0

Kon

fere

nsby

rån

öppn

ar 1

9.0

0–2

0.3

0

Öpp

ning

sgud

stjä

nst

”Upp

åt

– m

ot F

ader

n i t

illbe

djan

”

A

nett

e M

unga

, S

tefa

n H

olm

strö

m,

Tu

ulik

ki K

oivu

nen

Byl

und

21

.00

–22

.00

K

välls

- oc

h ca

fépr

ogra

m

Fred

ag

8.3

0–0

9.3

0

Mor

gonm

ässa

K

erst

in O

derh

em

9.3

0–1

2.0

0

Följ

Mig

!

S

tefa

n H

olm

strö

m,

Tin

Mör

k,

Olo

f E

dsin

ger,

Rol

f K

jøde

12

.00

–13

.30

Lu

nch

13

.30

–14

.30

Fö

lj M

ig!

fort

sätt

ning

15

.00

–17

.00

S

emin

arie

r oc

h nä

tver

k1

7.0

0–1

8.3

0

Mid

dag

1

7.0

0

Mid

dag

och

årsm

öte

med

Vis

ion

ek

umen

iska

, E

FS s

ekti

onen

19

.00

–20

.30

K

välls

guds

tjän

st ”

inåt

–

mot

her

ren

Jesu

s i

pers

onlig

rel

atio

n”

Rol

f K

jøde

frå

n N

orm

isjo

n i N

orge

21

.00

–22

.00

K

välls

café

er

21

.00

K

onse

rt ”

Psa

lmer

på

mål

”

U

lrik

a B

odén

Lörd

ag0

9.0

0–1

2.0

0

EFS

års

möt

e1

2.0

0–1

3.3

0

Lunc

h1

3.3

0–1

4.0

0

Bib

elst

udiu

m

Agn

e N

ordl

ande

r1

4.0

0–1

7.0

0

EFS

års

möt

e fo

rtsä

tter

17

.00

–18

.30

M

idda

g1

9.0

0–2

0.3

0

Kvä

llsgu

dstj

änst

”U

tåt

– m

ot

värl

den

unde

r A

nden

s le

dnin

g

till

tjän

st”

Agn

e N

ordl

ande

r oc

h

Joha

nna

Lund

strö

m2

1.0

0–2

2.0

0

Kvä

lls-

och

café

prog

ram

Sön

dag

8

.30

–9.3

0

Bib

elst

udiu

m

Mar

tin

Bos

tröm

10

.30

–13

.00

S

ändn

ings

guds

tjän

st

med

nat

tvar

d

S

tefa

n H

olm

strö

m

avtr

yck.

efs.n

u

9–12

maj

201

3

Är d

u 15

–20

år?

Välk

omm

en

till l

ägre

t

Bar

nens

kon

fere

ns:

FÖLJ

MIG

!Vä

lkom

men

du

mel

lan

4–1

4 å

r

på s

pänn

ande

dag

ar i

Jesu

fot

spår

.

#ef

s20

13

#av

tryc

k13

EF

S p

å k

nä

!b

ön

epe

rio

d

31

ma

rs–

9 m

aj

Fa

ste

da

g

6 m

aj

Nät

verk

et f

ör m

issi

onsi

ntre

sser

ade

kom

mer

att

hål

las

i M

issi

onsk

yrka

n, N

ygat

an 7

, to

rsda

g 1

2.3

0–1

7.0

0

Foto

: S

ALT

Foto

: Jo

nas

Nim

mer

sjö

Foto

: Jo

nas

Nim

mer

sjö

Foto

: H

åkan

Nor

dstr

öm

Foto

: Jo

nas

Nim

mer

sjö

Med

stö

d av

www.bibelsällskape

t.se

Foto

: Jo

nas

Nim

mer

sjö

Foto

: Jo

nas

Nim

mer

sjö

Foto

: H

åkan

Nor

dstr

öm

Foto

: Jo

nas

Nim

mer

sjö

Med

stö

d av

www.bibelsällskape

t.se

Kon

fere

nsfa

kta

Loka

ler

De

flest

a sa

mlin

gar

äger

rum

inne

på

Fjäl

lräv

en C

ente

r so

m li

gger

cen

-tr

alt

i Örn

sköl

dsvi

k. B

arnk

onfe

rens

en h

ålle

r ti

ll i S

liper

iet,

inti

ll Fj

ällr

ä-ve

n C

ente

r.

Vid

Fjä

llräv

en C

ente

r fin

ns e

tt s

tort

ant

al p

arke

ring

spla

tser

. Pla

ts

finns

äve

n fö

r hu

sbils

park

erin

g da

gtid

. Pa

rker

ings

avgi

ften

som

tas

ut

kom

mer

att

gå

till

BIA

L (

Bar

n i a

lla lä

nder

).

Ung

dom

skon

fere

nsen

Avt

ryck

kom

mer

att

ha

sina

sam

linga

r i E

FS-

kyrk

an o

ch P

ings

tkyr

kan

som

ligg

er v

ägg

i väg

g m

ed v

aran

dra.

Logi

Alla

del

taga

re b

okar

sjä

lva

sitt

boe

nde.

En

lista

med

kon

takt

uppg

ifte

r oc

h pr

iser

på

hote

ll, v

andr

arhe

m o

ch c

ampi

ng s

om h

ar r

eser

vera

de

plat

ser

infö

r ko

nfer

ense

n fin

ns p

å w

ww

.efs

.nu/

konf

eren

s. D

är fi

nns

ocks

å in

form

atio

n om

hur

du

gör

för

att b

oka

med

EFS

-rab

att.

O

BS!

För

att

få ra

batt

mås

te b

okni

ngen

var

a gj

ord

sena

st 9

apr

il.

Kor

tbet

alni

ngar

Det

kom

mer

att

finn

as g

oda

möj

lighe

ter

till

kort

beta

lnin

gar

både

i

konf

eren

sbyr

ån o

ch p

å de

ano

rdna

de c

afée

rna

sam

t par

keri

ngsa

vgif

ter

m.m

.

Sem

inar

ier

Sem

inar

iern

a äg

er r

um p

å fr

edag

eft

erm

idda

g, p

aral

lellt

m

ed n

ätve

rkst

räff

arna

. Mer

info

rmat

ion

om s

emin

arie

r-na

hit

tar

du p

å w

ww

. efs

. nu

/ kon

fere

ns. S

emin

arie

r oc

h nä

tver

kstr

äffa

r vä

ljs p

å pl

ats.

Nät

verk

strä

ffar

•N

ysta

rtad

e E

FS-s

amm

anha

ng, K

erst

in O

derh

em •

Aga

tha

– kv

inno

präs

tnät

verk

i E

FS, A

nita

Lun

dqvi

st o

ch M

arga

reta

W

estin

Ols

son

•D

en g

oda

arbe

tspl

atse

n –

för

arbe

tsgi

vare

och

arb

etst

agar

e in

om E

FS,

Bar

bro

Jons

son,

per

sona

lnäm

nden

Anm

älan

och

kon

fere

nsav

gift

Anm

älan

ske

r vi

a w

ww

.efs

.nu/

konf

eren

s se

nast

9 a

pril.

Öns

kar

man

be

stäl

la m

atpa

ket s

ka d

etta

gör

as i

sam

band

med

anm

älan

. Bet

alni

ng a

v ko

nfer

ensa

vgif

t oc

h m

at s

ker

mot

fak

tura

som

ski

ckas

ut

någo

n ve

cka

före

kon

fere

nsen

.

Kon

fere

nsav

gift

In

nan

25 m

ars

26 m

ars–

9 ap

ril

Vux

en

350

kr

400

krB

arn

4–14

år

150

kr

200

kr

Mat

pake

t fre

–lör

E

nsta

ka m

ålti

dV

uxen

32

0 kr

34

0 kr

95

kr

Bar

n 4–

14 å

r 20

0 kr

20

0 kr

50

kr

Pake

tpri

s fö

r un

gdom

skon

fere

nsen

Avt

ryck

, se

ww

w.a

vtry

ck.e

fs.nu

Bar

n un

der f

yra

år b

ehöv

er in

te a

nmäl

as e

ller b

etal

a av

gift

. Det

ta g

älle

r äv

en m

atbi

ljett

er. U

ngdo

mar

15–

20 å

r ka

n an

mäl

a si

g ti

ll A

vtry

ck. F

ör

anm

älan

och

info

rmat

ion

se w

ww

.avt

ryck

.efs

.nu.

K

onfe

rens

avgi

ften

, som

ger

tillt

räde

till

alla

sam

linga

r ink

lusi

ve k

on-

sert

en, t

äcke

r de

gem

ensa

mm

a ut

gift

erna

. De

kolle

kter

som

sam

las

in

unde

r ko

nfer

ense

n gå

r ti

ll E

FS o

ch S

alt.

Pa

ssa

på a

tt t

a m

ed g

äste

r un

der

konf

eren

sen!

Dag

savg

ift

kan

lösa

s i

konf

eren

sbyr

ån o

ch e

tt b

egrä

nsat

ant

al m

atbi

ljett

er fi

nns

att

köpa

, då

för

ett

pris

på

100

kron

or p

er b

iljet

t. K

välls

guds

tjän

ster

sam

t sö

nda-

gens

gud

stjä

nst ä

r öp

pna

sam

linga

r.

Sakn

ar d

u m

öjlig

het

att

anm

äla

dig

via

web

bpla

tsen

skr

iver

du

en

konf

eren

sanm

älan

och

ski

ckar

med

pos

t se

nast

1 a

pril

till

EFS

Mit

t-no

rrla

nd, L

asar

etts

gata

n 9,

891

33

Örn

sköl

dsvi

k. U

ppgi

fter

som

ska

an

ges

för

varj

e de

ltag

are

är n

amn,

adr

ess,

pers

onnu

mm

er, t

elef

onnu

m-

mer

sam

t eve

ntue

ll m

atbe

stäl

lnin

g.

Om

buds

anm

älan

De

som

åke

r so

m o

mbu

d ti

ll år

smöt

et s

ka a

nmäl

as s

om o

mbu

d vi

a re

spek

tive

för

enin

g. D

enna

anm

älan

gäl

ler

enda

st o

mbu

dska

pet.

För

att k

unna

del

ta i

övri

ga å

rsko

nfer

ense

n m

åste

man

ock

så g

öra

en v

anlig

ko

nfer

ensa

nmäl

an p

å w

ww

.efs

.nu/

konf

eren

s.

Kon

takt

Har

du

fråg

or s

om i

nte

besv

aras

av

den

här

info

rmat

ione

n el

ler

av

info

rmat

ione

n på

hem

sida

n? K

onta

kta

konf

eren

sled

ning

en g

enom

ko

nfer

ens@

efs.n

u

Välk

omm

en t

ill E

FS o

ch S

alts

år

skon

fere

ns i

Örn

sköl

dsvi

k!D

en 9

–12

maj

föl

jer

vi t

emat

spr

unge

t ur

Jes

u or

d ”F

ölj m

ig”.

Den

upp

man

inge

n ljö

d fö

r sn

art

2 0

00

år

seda

n då

Jes

us s

amla

de d

em

som

sku

lle b

li h

ans

lärj

unga

r oc

h ka

llels

en ä

r lik

a ak

tuel

l i d

ag. K

onfe

rens

en k

omm

er a

tt h

a en

tyd

lig in

rikt

ning

på

nati

onel

l och

inte

rna-

tion

ell m

issi

on.

Vi s

amla

s i F

jällr

även

Cen

ter

där

vi t

illsa

mm

ans

lyss

nar

till

han

s up

pman

ing

”Föl

j mig

!”

Bjö

rn W

este

rlun

d D

istr

ikts

före

stån

dare

, E

FS M

ittn

orrl

and

Sis

ta a

nmäl

ning

sdag

9 a

pril!

Höj

d av

gift

frå

n 2

6 m

ars.

A

nmäl

an o

ch m

er in

form

atio

n: w

ww

.efs

.nu/

konf

eren

sRy

ck u

t och

spa

ra

budbäraren · juli 2012 21

24/2 Andra söndagen i fastan DEN KÄMPANDE TRON”Fostret är fullgånget, men kraften att föda saknas”, säger Hiskia i den gammaltestamentliga texten för denna söndag. .

Det är en bild från det kvinnliga livet. Det är framför allt män som tar till orda i bibeln. Men kvinnor finns. De blir bara så sällan synliga. I evangelietexten nämns några av de kvinnor som Jesus hade omkring sig: Maria från Magdala, Johanna, hustru till Knutas, Susanna. Det står att det fanns många andra.

Evangelietexten handlar om en kvinna som predikar. Hon gör det i handling. Hon smörjer Jesus fötter. Hon gör det i tack-samhet. Hon gör det för att hon funnit något hos Jesus, ett ac-cepterande av henne sådan som hon är: ”synderska” som värden i det hus de var i tänker för sig själv. Handlingen tränger sig fram, som ett barn vid födelsen.

3/3 Tredje söndagen i fastan KAMPEN MOT ONDSKANEn kvinna med kvinnliga problem, blödningar som inte vill upphöra, har gått till experter och gjort av med allt hon äger för att få sina problem lösta. Det har inte skett. Nu närmar hon sig Jesus: ”Bara jag får röra vid hans mantel blir jag hjälpt”. Det blir hon. Jesus säger: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda”.

Vad är det för tro? Det är en tro som tränger sig fram. Som inte nöjer sig med att stå på avstånd och iaktta och önska. En tro som handlar. En tro som vill ha del av den kraft Jesus äger. Den sortens tro som tjatar, som bultar på dörren, som inte ger upp.

10/3 Midfastosöndagen lIvETS BRöDPetrus skriver i sitt första brev: ”Som nyfödda barn ska ni längta efter den rena andliga mjölken”.

Bibeln ger stoff till olika bilder av Gud. Gud är större än vi kan tänka och känna, han bor i ett ljus dit ingen kan komma. Bibelns bilder är en slags närmevärden eller vägskyltar. Vi stan-nar inte vid skylten, den anger en riktning. Vi är inte framme när vi ser vägskylten.

Gud är som en mor som matar oss, från födelsen och framåt. Ger oss bröstet, mosar eller tuggar maten åt oss när vi behöver det. Gud ger vaktlar och manna i öknen, Gud matar oss vid nattvarden. Vi är som små fågelungar där, som öppnar våra näbbar för att ta emot vad Gud har att ge. Gud ger oss genom människors händer mat för dagen, Gud är källan till den livsenergi och livslust vi be-höver för att kunna leva också vår nästa dag på jorden.

17/3 Jungfru Marie bebådelsedag GUDS MÄKTIGA vERKÅt vilket håll vänder vi blicken?

Kanske har en gravid kvinna mycket av sin uppmärksamhet vänd inåt? Mot det som växer inom henne, det som är hon och ändå inte hon. Kroppen ställer in sig på att skydda fostret, den bereder sig på att föda fram barnet.

När Maria, havande med Jesus, kommer till Elisabeth som också är gravid, spritter barnet till i Elisabeths livmoder, och Elisabeth utbrister: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn som du bär inom dig!”

Åt vilket håll vänder vi blicken? När löpsedlar trumpetar ut mäktiga mäns (och kvinnors också, för den delen) bedrifter, när tevetablån fylls av nyheter om människor som är kända för att de är kända, när idealen som förkunnas från de moderna predikstolarna, politikers talartribuner och experters semina-rier, handlar om egenintresset som det viktigaste, den konsume-rande människan som den som ska frälsa världen.

Paradoxalt nog kan det vara Elisabeths fokus inåt som får henne att förstå vad som händer utanför henne.

Man behöver kanske inte vara gravid för att låta det inre li-vet leda det yttre.

24/3 Palmsöndagen vÄGEN TIll KORSETNär Jesus rider in i Jerusalem är hans demonstration laddad med symboler. De flesta är hämtade från Gamla testamen-tet. Åsnan och hyllningsropen från Psaltaren, mantlar och kvistar på vägen, allt detta är ett symbolspråk. Symboler tolkas av dem som ser det. De är fyllda av förväntan.

Det här kan man kalla för Jesus första steg upp mot Jeru-salem, korset och uppståndelsen. Med tiden kommer Jesus

att fylla symbolerna med innehåll. Han kommer att förvirra, inte bara lärjungarna, utan också resten av folket. Kanske bör-

jar det när han går in i templet senare i berättelsen, och kör ut dem som gör affärer där.

Störst är väl förvirringen vid korsfästelsen. Från förväntan till förvirring. Det är inte alltid förvirring är

negativ. Om man står ut i förvirringen, kan uppståndelsen vänta runt hörnet.

lENNART GöTH

HElG


TEOlOGI

”Vi ska bli fulla, livet är meningslöst. Vem bryr sig?”, sjöng Petra Marklund vid den svenska idrottsgalan som gick på TV under januari. Strofen är en del i re-frängen på låten Händerna mot himlen, en av de mest

spelade i Sverige under hösten 2012. Året dessförinnan sjöng gruppen Den Svenska Björnstammen lite vitsigt: ”Och vid tom-hetens botten står vi på toppen” i en låt – Vart jag mig i världen vänder – som har som ett genomgående tema just tomhet. Varför dyker frågor om tomhet och meningslöshet så ofta upp i vår tid?

MåNGA OlIKA SvAR kan säkert ges. Ett av de mer intressanta kan hämtas från tysk-amerikanen Paul Tillich, en av 1900-talets vik-tigare teologer, i boken ”Modet att vara till” som kom i sin ame-rikanska originalutgåva redan 1952. Han menar att Västvärl-dens historia kan indelas i tre epoker utifrån vilken människors huvudsakliga brottning varit. I antiken hade maktlösa männis-kor ångest över ödet och döden. På detta svarade kyrkan bland annat genom att predika om hur Kristus segrat över makterna och besegrat döden. Vid medeltiden slut var det skulden och

domen som människor framförallt brottades med. Kyrkan sva-rade genom att lyfta fram hur Kristus på korset burit skuldens straff. Detta blev reformationens befriande budskap.

DEN TREDjE EPOKEN kom med den moderna tiden. Tillich menar att det i denna epok, som vi fortfarande är inne i, är en ångest inför tomheten och meningslösheten som dominerar. Den kom-mer av att människan uppfattar sig som myndig, men också har lärt sig att ifrågasätta allt. Det finns inte längre några säkra fun-dament, egentligen bara sönderbrutna utopier. Människan har därmed förlorat svaret på frågan om mening och mål. Hon kan-ske till och med i vissa fall förlorat förmågan att ställa frågan or-dentligt. Så långt Tillich (även Aurelius i boken Till mötes), som samtidigt som han gör sin analys påminner om att människor i alla tider brottats med alla de nämnda typerna av ångest, även om det ofta varit någon enskild typ som dominerat.

Och visst kretsar mycket i vår samtid kring hotande me-ningslöshet och tomhet. Hur har kyrkan då svarat på detta? Det är inte lätt att ha en överblick över sin egen tid, men jag vill i

Om livet är meningslöst,varför ska vi bry oss?Frågor om tomhet och meningslöshet dyker ofta upp i vår tid. Tomas Nygren, rektor vid Johannelunds teologiska högskola, menar att korsets budskap har något viktigt att säga oss i dessa stunder av nöd.

TExT: TOMAS NYGREN BiLD: SUSANNE GORNE


TEOlOGI

alla fall peka på ett vanligt förekomman-de svar som samtidigt kan ge en förklaring till varför budskapet om korset blivit så nedtonat i vår tid.

ETT TYDlIGT SÄTT att ta tag i meningsfrå-gorna finner vi i den kände amerikan-ske pastorn Rick Warrens bok The Purpo-se Driven Life (svensk titel Leva med mål och mening). I korthet säger Warren att vi ska göra det vi är skapade till. Vi ska söka vara goda och göra det goda. Då kommer vi att se hur livet får mål och mening. Je-sus framställs huvudsakligen som förebild. Teologiskt talat är Warrens framställning i långa stycken en mycket skicklig och med-ryckande framställning av vad människan ska göra (lag), medan vad Gud har gjort för människan i Kristus (evangelium om vad korset betyder) spelar en undanskymd roll i hans bok. Det är inte konstigt att det just är människan som kallad att göra det goda som lyfts fram eftersom meningsfrå-gorna får sina mest lättillgängliga och di-rekta svar på skapelsens plan: när vi gör något för andra ger det våra liv mening. Detta bidrar givetvis till att vårt budskap, även bortsett från eventuella influenser från Warrens bok, huvudsakligen blir ett om vad människan ska göra. Warrens och andras svar på meningsfrågan – gör det du är skapad till – har trots sina förtjänster begränsningar, framförallt om inget annat också sägs. Vi kanske aldrig kommer fram till ett budskap om korset och evangeliet, det budskap som väcker tron.

TIllICHS ANAlYS Av människans situation, som vi har redogjort för, utgår från iaktta-gelser i historien. Det finns en komplette-rande och mer grundläggande analys som behöver göras: Bibelns egna beskrivningar av människans problem. De behövs om vi sätter tilltro till Bibelns diagnos av männi-skan – att det ingår i hennes problembild att hon är andligt blind. En kortversion finns i Ef 2:1–3. Där beskrivs tre barriärer mellan Gud och människa. I vers 1 talas om synden – det människan gjort som är fel, i vers 2 om den andemakt som för-trycker människan. I vers 3 nämns vreden, Guds reaktion på det som blivit fel. Dessa tre hinder kan illustreras på följande sätt:

GUD(3) Guds vrede och dom över synden

(2) andemakter som förtrycker(1) synden hos människan

MÄNNISKAN

Om vi jämför med Tillichs analys kan vi se att han menar att (2) ovan var forn-kyrkans brottning, medan barriär (3) – som

alltid har ett samband med (1) – var den sena medeltidens. En annan sak vi kan no-tera är att Efesierbrevets beskrivning av människans problem blir mer på ”höjden” och framställs som gällande varje männi-ska, medan Tillichs beskrivning tenderar att vara mer på ”längden”: olika tider behöver olika svar. Även om det ligger en hel del i Tillichs analys kan det vara konstruktivt att likt Efesierbrevet tänka på ”höjden”.

FORTSÄTTER vI ATT läsa i Ef 2 (vers 4–9) får vi veta att alla hinder mellan människan och Gud har tagits bort och att det är Guds, inte människors, gärningar som står bakom det. Vers 10 påminner oss sedan om att vi är skapade att göra goda gärningar (även om de inte ger frälsning). Förtydligade be-skrivningar av hur Gud genom Jesu död på korset åtgärdar de olika hindren finns på en mängd bibelställen. I exempelvis Kol 2:13–14 beskrivs hur Jesu korsdöd innebär att synderna förlåts (barriär 1). Kol 2:15 fortsätter med att tala om hur härskarna och makterna avväpnats genom Jesu seger (barriär 2). Rom 5:9 talar om hur Kristus räddar människan från vreden (barriär 3). Dessutom finns i Fil 2:5–8 en påminnelse om hur det Jesus gör på korset är en före-bild för hur vi ska vara.

Det innebär att korsets budskap har något att säga oss i snart sagt vilken nöd eller situation vi än befinner oss. Dessut-om kan det enligt Bibeln finnas fler pro-blem i relationen mellan Gud och män-niska än vad en enskild människa kanske är medveten om. Vilken förståelse av korsets budskap som ligger närmast till hands för den enskilde hänger mer sam-man med vilken nöd en människa upp-lever än i vilken tid hon lever. Därför är det mindre lyckat när någon av korsets dimensioner framställs som om den vore den enda. Vi behöver helheten av aspek-terna för att korset ska kunna tala in i våra olika livssituationer: När jag är ett makt-löst offer talar korset om att Gud i Kristus är den mäktige som har vunnit den av-görande segern. När jag brottas med min synd och skuld talar korset om att Gud i Kristus är den som i kärlek vill förlåta mig. När jag speglar mig i Guds helig-het och rättfärdighet och förstår att Guds vrede vilar över det orättfärdiga i mitt liv talar korset om att Gud i Kristus själv bu-rit sin reaktion på synden. När jag saknar mål och mening talar korset om hur Gud i Kristus tjänat mänskligheten och kallar mig att göra detsamma.

TOMAS NYGRENrEktOr vid JOHaNNEluNdS

tEOlOgiSka HögSkOla i uppSala

När jag saknar mål och mening talar kor-set om hur Gud i Kris-tus tjänat mänsklig-heten och kallar mig att göra detsamma.

Bön:Gud FaderTack för korsetTack för försoningensom Du räcker ossgenom Jesus KristusTack för att Duälskade ossmedan vi ännu var syndareoch nu vill ta oss i tjänstför Ditt rikeTack för att Du älskar ossså mycketatt det fyller alla tomrumoch svämmar över alla bräddarAmen


KUlTUR

Den 14 januari var det premiär för utställningen ”Juden Jesus” på Judiska museet i Stockholm, där historien om världshistoriens mest kände jude berättas med ett annorlunda grepp. ”En kärnfull utställning”, skriver Budbärarens Viktor Jonsson.


Att skiljas från sitt ursprung

” Juden Jesus”. Så heter den utställning som just nu visas på Judiska muse-et i Stockholm fram till den 30 sep-tember. Det finns all anledning att

reflektera kring utställningens titel. Varför är det viktigt att lyfta fram det faktum att Jesus var jude?

”Lika obestridligt som det är att Jesus från Nasaret var jude är det att han kom att bäras ut i hela världen av kristna, och att kristendomen blev en världsreligion skild från judendomen. Därför tillhör Je-sus två världar, och dessa båda världar be-höver lära känna juden Jesus efter att han sekler igenom varit mestadels skild från sitt judiska ursprung”, står det att läsa i utställningen.

Med detta som utgångspunkt har Ju-diska museet velat skapa ett möte i ju-dendomens och kristendomens rika mylla av gemensamma beröringspunkter, utan att för den sakens skull blunda för de up-penbara skillnaderna. Utställningen pekar på att judar och kristna haft svårt att inse betydelsen av Jesus judiskhet – att kristna måhända upplevt att han därigenom ta-gits ifrån dem medan han snarare kommit judarna för nära inpå.

”Därför är det viktigt att dessa båda världar möts i aktning och respekt, inte minst inför den gestalt som både skiljer och förenar judar och kristna. Då upptäcker de både likheter och olikheter, lär av varandra men respekterar samtidigt de gränser som skiljer dem åt, och de växer i kunskap, både om sin egen och de andras tro.”

UTSTÄllNINGENS OMFATTNING ÄR blygsam och tar blott två rum i anspråk. Därmed förpliktigas även en viss pregnans som ut-ställningar sällan visar prov på, såvida den inte sker på innehållets bekostnad förstås. Denna balansgång, att vara både liten och stor, lyckas utställningen med på ett för-tjänstfullt manér. Text varvas med fotogra-fier, arkeologiska fynd varvas med nygjorda modeller av Jerusalem och Jesu klippgrav. Ett videosamtal med kristna och judiska företrädare visas på en TV-skärm. Kärn-fullheten präglar Juden Jesus. Utan att be-

höva viga en heldag åt besöket lämnar jag museet med nya insikter och infallsvinklar. Dels om Jesus positionering i den mång-fald som utgör judendomen, dels om vik-ten av att mötas över gränserna.

INTE MINST DET där sista, för i en tillvaro där våra olikheter utgör en ständig grogrund för diskriminering och förföljelse bör vi alla göra vårt yttersta för att finna dessa gemensamma värden, kring vilka relatio-

ner grundade i respekt och fördomsfrihet kan byggas. Förvisso, fördomar gör livet enklare för oss. De sparar tid. ”De ger oss möjlighet att bilda åsikter utan att behöva ta hänsyn till fakta”, som den amerikan-ske författaren och Pulitzerprisvinnaren E. B. White en gång uttryckte det. Men endast med öppna sinnen kan vi verkli-gen mötas som medmänniskor, oavsett ras, kön, politisk övertygelse, sexuell lägg-ning – eller religion. n

Utställningen Juden Jesus försöker bland annat besvara frågor om vem Jesus var, vilket samhälle han levde i och vilka strömningar som påverkade honom.

BiL

D: “W

hiT

E C

RU

CiF

ixio

N”,

©M

AR

C C

hA

GA

LL 1

93

8,

AR

T iN

STi

TUTE

oF

Ch

iCA

Go

/BU

S.



BiL

D: “W

hiT

E C

RU

CiF

ixio

N”,

©M

AR

C C

hA

GA

LL 1

93

8,

AR

T iN

STi

TUTE

oF

Ch

iCA

Go

/BU

S.

KUlTUR

Behöver samhället en värdegrund?Vad händer med samhällsgemenskapen när ökad kulturell mångfald, markanta socioekonomiska klyftor, hög arbetslöshet, politiskt utan-förskap och avsaknaden av gemensamma mötesplatser blir allt mer påtagliga? I början av januari arrangerade Bilda ett seminarium på Ersta diakoni med anledning av Framtidskommissionens underlagsrap-port ”Framtiden och samhällets grundläggande värden”.

Rapportförfattaren Joakim Ekman, professor i statsveten-skap vid Södertörns högskola, vill med rapporten visa på olika perspektiv på gemensamma värderingar och hur dessa upprätthålls i ett samhälle. Utan en gemen-

sam värdegrund hotas samhället av värdekonflikter, menar han.– Jag har svårt att tänka mig en viktigare fråga. Den bottnar

i hur vi ser på varandra, säger han.Enligt Joakim Ekman kan man prata om värdegemenskapen

i samhället på olika sätt, genom att till exempel lyfta fram soci-alt kapital, social sammanhållning och politisk kultur. Men vad värdegemenskap alltid kännetecknas av, säger han, är att den är viktig för att ett samhälle ska fungera.

– Sverige har inga inbördeskrig, barn-soldater eller kåkstäder. Vi är inget krisfall, utan snarare en av de bäst fungerande de-mokratierna i världen. Vad gäller normer och gemensamma värderingar finns också en konsensus. Vi köar till bussen, vi går inte för nära personen framför oss vid banko-maten, vi lämnar utrymme och vi vet vår plats. Även solidari-teten kommer fram ibland, särskilt efter stora landstragedier.

jOAKIM EKMAN MENAR att det svenska samhället fungerar väl på det stora hela, mycket tack vare en värdegemenskap. Samtidigt på-pekar han att det inte alla gånger bara finns en värdegemenskap, något som kravaller och våldsamma politiska aktioner synliggör.

– Man kan ställa frågan om det finns något hot mot den vär-degemenskap vi föreställer oss att det svenska samhället bygger på, säger han och fortsätter:

– På kort tid har vi fått en förändrad befolkningssamman-sättning. Det kan ge upphov till spänningar, såsom debatter om huruvida det är okej att ha julavslutning eller huvudbonad i skolan. Det är egentligen småsaker men det blir lätt väldigt lad-dat och uppmärksamheten blir stor.

Att spänningarna kan tillskrivas främlingsfientliga krafter i samhället ser Joakim Ekman som självklart, men han lyfter även fram den grupp ”goda demokrater” som inte kan hantera en ny samhällssituation. I rapporten skriver han:

”Mångfalden kommer att bestå – ja, troligtvis förstärkas. Dis-kussionen bör dock inte handla om huruvida detta är bra el-ler dåligt utan om hur vi i framtiden rent praktiskt ska förena mångfald med en gemensam värdegrund.”

Värdegemenskapen genomgår även en förändring inom po-litiken och föreningslivet. Människor bryr sig inte om att enga-gera sig kollektivt på samma sätt i dag som förr. Ungdomsför-bund och föreningar tappar medlemmar i rasande takt och det politiska intresset, som historiskt sett kanaliserats via partier, hittar nu nya vägar.

– Det innebär nya utmaningar för samhället, säger han.Med rapporten vill Joakim Ekman utifrån existerande forsk-

ning diskutera behovet av en värdegemenskap. Men vid seminariet den 9 januari mötte rapporten stark kritik, bland annat av Lovisa Bergdahl, lektor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.

– Du skriver om behovet av en gemensam demokratisk värdegrund. Jag förstår ärligt talat inte vad det betyder. Som jag ser det finns det inga demokratiska värden eller värde-ringar. Sverige är en liberal demokrati, som består av två traditioner: den liberala och den demokratiska. Den libera-la traditionen syftar till att befästa liberala värderingar. Den

demokratiska traditionen är politisk och vill skapa möjligheter för människor att förhandla om värderingar. Sverige vilar alltså på liberala värderingar som demo-krati, men ”demokratiska värderingar” är

ett nonsensbegrepp för mig. Om vi använder oss av ett så-dant begrepp blir det lätt så att människor som inte lever efter liberala värderingar blir klassade som odemokratiska. Den kopplingen är farlig att göra. Man är inte ickedemokra-tisk bara för att man inte delar liberala värderingar, säger hon.

Lovisa Bergdahl ser heller inte behovet av en gemensam vär-degrund och frågar sig vad det i så fall är för sorts gemensam värdegrund vi ska ha.

– Det förefaller som någon sorts sekulär religion, där alla för-väntas tro på samma sak. Varför ska vi göra det? Det bygger på föreställningen om att det blir lättare för mig att leva tillsammans med dig om vi tycker exakt likadant. Den slutsatsen är problema-tisk i en demokrati. Den skapar likriktning och ett statiskt sam-hälle. I ett dynamiskt samhälle däremot, främjas olikhet.

KRITIKEN DElAS Av Bengt Kristensson Uggla, professor i filosofi, kultur och företagsledning vid Finlands svenska universitet Åbo Akademi. Han kallar rapporten ”häpnadsväckande historielös”.

– Utgångspunkten i rapporten handlar om behovet av en värdegemenskap. Det är en omöjlig metaforik och saknar mo-ralfilosofiskt stöd. Man grundlägger inte etik genom fundament och tidlösa värderingar.

– Rapporten har också en märklig fixering vid staten. Den får det att framstå som att det är staten som drivit fram demokra-tin. Demokratin är inget statligt projekt. Demokratin har växt fram ur civilsamhället i konflikt mot staten, den har varit olaglig i vårt land och har inte alls varit någon självklarhet. Rapporten nonchalerar dessutom folkrörelsernas och kyrkornas betydelse för demokratin totalt. En demokrati är något historiskt förän-derligt och något som även i framtiden måste förändras för att fortsätta vara en demokrati. n

Demokratin har växt fram ur civilsamhället i konflikt mot staten.


jONAS lINDBERGpräSt OcH dOktOraNd

i rEligiONSSOciOlOgi

För en tid sedan fick jag lyssna till Jan von Bondsdorff, professor i konst-vetenskap här i Uppsala. På sjung-ande finlandssvenska talade han om

ljusets betydelse och hävdade att det finns tre sorters ljus: det fysikaliska, det metafy-siska och ljuset som bildkonvention. Om någon har behärskat dem alla var det för-modligen vetenskapsmannen, konstnären och renässansmänniskan Leonardo da Vin-ci. Jag minns fortfarande hur jag och and-ra turister försökte urskilja hans beröm-da nattvardsfresk i halvmörker och bland byggnadsställningar i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano under en tågluff i början av 90-talet. Jag kan bara hoppas att den har fått en värdigare inramning i dag.

jAN vON BONDSDORFF gav andra exempel på ljusets mästare, som Caravaggio, som tvärt emot sin samtids konventioner målade Matteus kallelse i en sorts realistiskt käl-larljus, med kraftiga skuggor. Den nord-iska skolan med konstnärer som Zorn och Krøyer lyckades också fånga ett särskilt varmt och mjukt naturljus i lövverk och vattenspeglingar.

Vid samma föreläsning fick vi även lyssna till en lektor i fysik. I hans version försvann dock alla ljusets nyanser. I stället mättes jordens ålder ut med exakt pre-cision, liksom ljusets hastighet och räta vinklar via speglar och prismor. I mina ögon föll därför intresset fort. Där fanns det till synes inget kvar mellan raderna.

jAG vET DOCK att det kan vara annorlunda. Professorn i teoretisk astrofysik, Bengt Gustafsson, kan konsten att utmana sina åhörares tankar genom att peka på att för-modat självklara lagar som gravitations-kraften egentligen är fel. Så uppenba-ras det att det till synes bergfasta många gånger också är något flytande och nyans-rikt, som väntar på att upptäckas vidare.

Den tredje sortens ljus var alltså det metafysiska och där finns det exempel på både nyansrikedom och räta vinklar. Kanske handlar det om var vi placerar vår trygghet. I det säkra och enkla finns det en tendens till att vi litar mer på vår egen förmåga att fånga in och hålla kvar ljuset. Där ovissheten bara är en fiende, istället för någon att tjusas av. När tron och det

teologiska ljuset får innehålla fina strim-mor och starka kontraster finns däremot en annan spänning kvar. Den som aldrig blir riktigt stabil, utan hela tiden gäckar en smula och tvingar oss att vara i rörelse.

UNDER PERIODER Av mitt liv har Bibeln varit svår att läsa, just för att jag helst har velat väja för det misshagliga. Mitt bland allt det vackra och starka finns ju också en hel del svärta i skrymslen och vrår. Men kanske är det just det, som gör berättelserna levan-de. Att hatet och vreden ryms, precis som tryggheten och ömheten. Och att Gud på något vis hittar vägen genom den labyrin-ten och kommer ut i ett förklarande ljus på andra sidan. Just därför tycker jag om en berättelse som den om när Jesus rensar Jerusalems tempel från försäljare. Den ska-ver och utmanar min bild av söte Jesus och gör mig förundrad och utmanad. Den hjäl-per mig att försöka fortsätta vara i rörelse.

Gaile ParkinMrs. Angels tårtbageriBok (Libris förlag)

RECENSION. Det här är Gaile Par-kins romandebut. hon är född och uppvuxen i Zimbabwe, men har bott och arbetat i flera afrikanska länder, däribland Rwanda.

handlingen utspelar sig i det krigssargade Rwanda och lan-dets historia bildar en svart fond till alla de i övrigt små och stora problem som tas upp i boken. hu-vudpersonen, mrs Angel, kommer från Tanzania, men bor i Kigali på grund av sin mans jobb. i familjen ingår också fem barnbarn som Angel tagit hand om sedan hennes barn dött. För att öka inkomsterna startar Angel ett tårtbageri. i fler-familjshuset där hon bor finns en mängd människor med skiftande personligheter och bakgrund som ger boken själ. Angel har alltid tid för sina grannar, alltid beredd med ett lyssnande öra och kloka råd. ofta möts de i hennes kök där de också dricker te och kan-ske passar på att beställa en av

Mikael TellbeKorsmärkt gemenskap (NTB) Bok (Libris förlag)

RECENSION. Mikael Tellbe är enligt min mening en av Sveriges dukti-gaste teologer och bibellärare. han lyckas kombinera en gedigen teolo-gisk grundforskning med en förkun-nares blick för texternas ärende, något som jag tidigare har glatt mig åt i hans båda guideböcker till Up-penbarelseboken och Paulus brev. Nu har jag också haft möjlighet att läsa hans bidrag i Libris kommen-tarserie NTB, en bok om Första Korinthierbrevet.

NTB står för Nya Testamentets Budskap, och alla böcker i serien är skrivna på ett sådant sätt att även icke-teologer kan läsa med stor be-hållning. Utläggningen är textnära, med fördjupningsrutor för den som vill gå vidare med de historiska, teo-logiska och sociologiska frågor som aktualiseras. i denna kommentar uppskattar jag inte minst det sätt som Tellbe integrerar den nya pau-lusforskningen i sina utläggningar. han är också frikostig med sociolo-

hennes unika tårtor med motiv.Det här är en lättläst roman

präglad av värme, humor och medmänsklighet. Men den påmin-ner också om att livet har sina mörka stråk, att det är viktigt att minnas sitt ursprung, minnas hur det bidragit till att forma oss och våra medmänniskor till de män-niskor vi är i dag.

UlRIKA NORDSTRöM

giska iakttagelser, som ofta visar sig tillföra viktiga perspektiv.

Boken gör skäl för sin titel: Korsmärkt gemenskap. Tellbe visar konsekvent på hur Jesus och hans kors får fungera som centralpunkt i Första Korinthierbrevets budskap – till oss i dag, såväl som till de ur-sprungliga mottagarna.

OlOF EDSINGER

Trons fina strimmor och starka kontraster

KUlTUR


Nils LidskogUppsala60 år den 4 mars

Göran BerglundSävar60 år den 14 mars

Födelsedagar

Döpta

Till minneDöda

Annonsera familjenyheter i EFS missionstidning Budbäraren. Födelse/dop/vigsel med bild (1-spalt): 350 kr. Dödsannons: 1000 kr. Övriga radannonser:15 kr per millimeter. Om gåva till EFS mission, bg 900–9903: gratis. Mejla [email protected]

NYTT I lIvET

Erik SAKARIAS, son tillMagdalena och Ulf Olander, döptes den 23 september i Sävja kyrka i Uppsala av mor-far LarsOlov Eriksson. Faddrar är Margareta och Roger Lund-ström.

Erik SIMON, son till Mona och Olof Edsinger och lille-bror till Rebecka och Johan-nes, döptes den 27 januari i Sävja kyrka av farfar LarsOlov Eriksson. Faddrar är Jan och Janet Sköld.

Vår älskade mamma,svärmor, farmor och

gammelfarmor

Karin Åkesson

* 11 maj 1919

har fridfullt somnat in.

Uppsala6 januari 2013

Christer och SolweigCarl och Anna

Torvald och Ninni

Barnbarn och barnbarnsbarn

Nu slutar mina lekarnu går jag till min bädd

och fastän lampan släckesså är jag inte rädd

Guds änglar små de vakatills dess blir dag igen

och ifrån himlen ser migmin allra bäste vän.

»Min nåd är dig nog …«2 Kor 12:9

Begravningen har ägt rum.

Ingvar Eknor från Örkelljunga har avlidit i en ålder av 94 år. Hans närmaste är hustrun Ruth samt barnen Elisabet, Karin, Eva-Lina, Paul, Ola och Maria med familjer.

Ingvar föddes samma år som första världskriget tog slut, 1918. Ingvar var söm-merskan Paulina och skrädda-ren Ola Perssons femte av sju barn. Efter att ha växt upp i Hjälmsjö utanför Örkelljunga flyttade Ingvar hösten 1937 till Göteborg för att studera på Chalmers tekniska gymna-sium. 1940 utexaminerades Ingvar som byggnadsingenjör och fem år senare, när andra världskriget tog slut fick Ing-var sin arkitektexamen.

Efter flera års uppvaktan-de gifte sig Ingvar den 23/12 1945 med sitt livs enda och stora kärlek – Ruth Rubens-son. En kärlek som varade fram till hans frånfälle. Med Ruth fick Ingvar sex barn.

I januari 1946 reste Ingvar Eknor ut med en av de första svenska expertgrupperna från Sverige till Etiopien. Tjänstgjor-de till en början som lärare vid den tekniska skola som byggdes av svenskarna. Han var den för-ste svensk som anställdes i ett bilateralt u-landsprojekt.. Efter något år övergick han till Bygg-nadstekniska institutet vars

chef han sedan blev. Där ritade han bland annat Svenska barn-sjukhuset i Addis Abeba. 1954 blev han rektor för det svensk-etiopiska byggnadstekniska in-stitutet ”Building College” som den förste anställde hos det som nu kallas SIDA. I dag leds 85 procent av all byggverksam-het i Etiopien av tidigare stu-denter från Building College.

1960 ritade Ingvar en ra-diostation för Lutherska världssamfundet. Detta upp-drag följdes av många andra projekt i olika delar av värl-den med Sida, Lutherhjälpen, Rädda Barnen med flera som beställare/bidragsgivare.

Efter 16 år återvände Ingvar Eknor till Sverige och Örkel-ljunga. De äldsta döttrarna skul-le då börja realskolan. Ingvar öppnade en egen arkitektbyrå och blev så småningom Stads-arkitekt i Örkelljunga kommun. I Örkelljunga kommun ritade Ingvar bland annat Mårdensko-lan, Södergården, Kulturhuset, renoveringen av Örkelljunga kyrka, tillbggnaden av Kungs-skolan, Åsljunga småkyrka mm mm. Och så naturligtvis den egna villan vid Prästsjön mitt emot kyrkan och fritidshusen vid Hjälmsjön. Två av Ingvars käraste platser i Sverige.

Efter pensioneringen 1983 blev dock längtan tillbaka till Afrika allt för stor. Så Ing-var och Ruth återvände – nu som missionärer i den lilla byn Ihanja i Tanzania.

När Ingvar och Ruth åter-vänt efter två år i Tanzania levde de för varandra och för sina barn, barnbarn och barn-barnsbarn. Och för andra som på olika sätt behövde deras stöd. För Ingvar var vi alla lika mycket värda – oavsett ras, religion, kön, etnisk tillhörig-het eller social bakgrund. När Ingvar nu lämnat oss finns det därför många runt om i värl-den som hedrar hans minne. n

Vi skriver nya testamentet!

begis.se

– testamenten och boutredningar –


INFORMATION

EFS kallelse är Sveriges återevangelisering

STEFAN HOlMSTRöM

EfS MiSSiONSförEStÅNdarE

Jag är nyss återkommen från Gna-dauerrörelsens konferens i Erfurt i Tyskland. Tillsammans med 2 500 tyska deltagare och ett fyrtiotal in-

ternationella gäster har vi fått dela kallel-sen att hitta nya vägar att nå människor med evangeliet. Tänk att skoltyskan sitter så pass! Gnadauer är orten där denna rö-relse startade för 125 år sedan. En liten pa-raplyorganisation samlar 95 olika inremis-sionsrörelser och institutioner i Tysklands komplexa kyrkogeografi. Målet är tydligt: evangelisation och gemenskap inom ra-men för lutherska och reformerta kyrkor. Konferensen ville skapa tro och kraft för att hitta nya vägar till nya gudstjänstge-menskaper för tyskar som aldrig haft kon-takt med kyrkan (en tredjedel) eller tappat kontakten (ytterligare en tredjedel).

BlAND GÄSTERNA FANNS biskop Graham Cray från den anglikanska kyrkan, Church of England. Han har lett arbetet med ”Fresh expressions” (”friska sätt”) under tio år.

”Vi har sett ett Guds under”, säger Gra-ham. ”Vår kyrka har i hög utsträckning ta-git till sig ett målmedvetet tänkande att

det behövs nya sätt att vara kyrka som komplement till det geografiska tänkan-det (som också är Svenska kyrkans modell, Stefans anm.). Vi vill nå dem som aldrig kommer till kyrkor och gudstjänster.”

DET HANDlAR OM 1 000 nya gudstjänstge-menskaper, nu med mer än tio procent av kyrkans aktiva, i relevanta nysatsning-ar för olika kulturella och sociala grup-per. Man är noga både med friheten att ta initiativ men också med kyrkans tillsyn. Dessutom har man ett ekumeniskt sam-arbete kring nyplantering där ytterligare 1 000 gemenskaper bildats. När jag hör exempel på brödbaksgemenskap i ett ut-satt område som utvecklas till en försam-ling, eller ett arbete bland motorcykelin-tresserade, så grips mitt hjärta över hur Gud kan söka, förvandla, utrusta och sän-da i en gammal kyrka.

Och jag tänker att det är mer av detta vi behöver i Sverige. I Svenska kyrkan. I EFS. Ekumeniskt. Jag längtar i mitt hjärta efter att Gud ska göra något liknande med oss, med EFS och i vår kyrka. Kom, He-lige Ande! Det lönar sig inte att klaga på

någon annan. Utan frågan är till oss: Har vi den kvalitet som behövs? Har vi den nöd som behövs? Har vi det fokus på mis-sionskallelsen som behövs?

vI HAR MYCKET av det i EFS redan. Många glöder i sin vardag! Men vi behöver vara mycket mer av missionsrörelse och våga fråga oss: Når vi nya människor? Formas de till efterföljare? Vi behöver ännu mer släppa loss den längtan, de gåvor, de ini-tiativ som för oss längre ut och längre in bland människor. EFS kallelse är Sveriges återevangelisering, inget mindre än så. EFS, Evangelium för Sverige. Kristi kärlek lämnar oss inget val!

Då kallas vi också själva närmare Jesus. För det räcker inte med aktivitet, tvärtom. Gud måste få driva oss med sin kärlek och leda oss med sin Ande. Vi behöver möta Jesus för att kunna fortsätta att följa och dela Jesus. Vi är både älskade och sända!

Information från EFS:

Vi nådde inte ända framEKONOMI. insamlingsresultatet för 2012 blev 24,5 miljoner kronor. Till och med oktober såg det ut att gå åt rätt håll men sedan gav både november och december mycket lägre insam-lingsresultat än tidigare år varför det fattades 1 miljon kronor till insamlingsmålet 25,5 miljoner kronor. Föreningsgåvorna till det centrala arbetet minskade under 2012 med 1,2 miljoner kronor jämfört med 2011, medan det direkta givandet från medlemmarna ökade något.

Gåvor som ger skattereduktioni insamlinsresultatet inräknas de gåvor som gi-varen kan få skattereduktion för. Totalt fick EFS 1,5 miljoner kronor från 831 givare. De givare som gett sammanlagt minst 2 000 kronor till de godkända ändamålen som finns hos EFS och andra godkända organisationer kommer i sin de-klaration att få ett skattereduktion på 500 kro-nor. Den som ger 6 000 kronor får en reduktion på 1 500 kronor. Denna skattereduktion hoppas vi ska ge möjlighet till ett ökat givande.

Tack för alla gåvor! Nu satsar vi för ett bra givande 2013.

1 381 259 kronor till EFSEKONOMI. Tack alla sparare i Swedbank Robur humanfond (tidigare Samaritfond). Det är ett värdefullt bidrag till EFS som vi är mycket glada för. Swedbank Robur humanfond är ideella ak-tiefonder där spararen varje år bidrar med två procent av sin fondförmögenhet som utdelning till en av de anslutna organisationerna.

Skänk aktieutdelningen skattefritt till EFSEKONOMI. Du har som aktieägare möjlighet att skänka bort din aktieutdelning skattefritt till EFS. Normalt beskattas din aktieutdelning med 30 procent, men det blir skattefritt om man skänker den till en ideell förening med allmän-nyttiga ändamål.

Som privatperson kan du skänka din utdel-ning från direkt ägda börsnoterade aktier – alltså inte från aktiefonder. För att slippa betala skatten för aktieutdelningen måste donationen göras innan bolagsstämman beslutar om årets utdelning. De flesta bolagsstämmor hålls under våren, från februari till maj. Bestäm vilken/vilka aktieutdelningar du ska donera och om du vill skänka hela utdelningen.

Tala med din bank eller gå in på ditt aktie-konto. har du aktiedepå hos Avanza kontaktar du dem.

Läs mer på www.efs.nu/aktiegavan

1 198 kronor i snittEKONOMI. Genomsnittet av givandet till EFS centrala mission insänt av föreningen och dess medlemmar direkt är sammantaget 1 198 kr. Mittnorrland har det högsta snittet på 1 340 kronor. i samarbetskyrkorna är snittet 1 963 kronor. Den förening som gett mest kommer upp i 13 789 kronor per medlem. Varje förening kommer under februari att få resultatet för både 2011 och 2012 sänt till sig. www.aktiegavan.se

Spara med omsorgMed ett sparande i Swedbank Robur Humanfond kan du stödja EFS. Läs mer på swedbank.se/efs

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida av kastning. Pengar som placeras i fonden både minska och öka kraftigt i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela insatta kapitalet. Faktablad, informationsbroschyrer och fondbestämmelser för Swedbank Roburs fonder finns hos din återförsäljare eller på swedbankrobur.se


INFORMATION

Team Jesus GenerationTjG. Vill du ge ett år för att andra ungdomar ska få lära känna Jesus?

Då kanske Team Jesus Generation är för dig? TJG är ett ettårigt teamår där du tillsammans med andra i ett team, får sprida Guds kärlek bland ungdomar. Detta görs med en lokal försam-ling som bas och ni i teamet finns både med i församlingens ungdomsarbete och som kamrat-stödjare på en närliggande skola. hela året är en folkhögskolekurs, vilket gör att du är berättigad till stöd från CSN och i året ingår det också 6 ut-bildningsveckor. Mer info finns på www.tjg.nu.

Tack alla ledare! lIvSKRAFT. Så här i första numret efter års-skiftet vill vi på Salts kansli uttrycka vårt stora och varma TACK till alla er som har planerat, genomfört och gjort de fyra Livskraftlägren möj-liga! Från många håll får vi höra hur mycket dessa läger betyder – för både de mer än 500 deltagarna och ledarna. Tack!

Tack för era rapporter!RAPPORTER. härmed vill vi rikta vårt varma tack till alla Saltföreningar som har rapporterat in sina medlemsuppgifter till distrikten. Det arbete ni har lagt ner på detta är av stor betydelse för vårt gemensamma arbete! Mer information om med-lemsantalet kommer i nästa nummer.

TEjP. Sommarens Tejp-läger kommer att arrang-eras på Storstrand utanför Piteå. Datumen är 6-11 augusti och temat är Kom till Källan! På Tejp vill vi att hängivenhet för Gud ska få höra samman med glädje över det liv som han har gett oss. Därför vill vi att Tejp ska innehålla både humor och allvar, bibelstudier och äventyrsak-tiviteter, lovsång och andra kreativa uttryck. i år kommer vi på nytt att erbjuda ett fullskaligt Tejp-active (Krik). Vi kommer även att ha 20+ seminarier. Bland talarna finns ledare från både Salt och EFS.

Kom till Källan!

åRSMöTET. Enligt stadgar för EFS gäller för års-mötet bland annat följande:ombud4.3 För representation vid årsmötet gäller följande:4.3.1 Ansluten EFS-förening äger rätt att vara representerad vid årsmötet genom två ombud för de första 50 medlemmarna och därefter med ett ombud för varje påbörjat 50-tal medlemmar upp till 200 medlemmar och där- utöver med ett ombud för varje på- börjat 100-tal medlemmar. Med med- lemsantal avses här summan av direkta medlemmar och medlemmar i aktiviteter. ombuden väljs av de direkta medlemmarna och kan endast utses bland dessa.

4.3.2 Ansluten EFS-grupp äger rätt att vara representerad genom två ombud.4.3.3 EFS-distrikt som omfattar minst fem lokalföreningar äger rätt att vara re- presenterat med två ombud.4.3.4 Ansluten annan förening äger rätt att vara representerad genom två ombud.4.3.5 ombud vid EFS årsmöte skall vara

försett med fullmakt från årsmöte, protokollfört föreningsmöte eller sty- relsesammanträde, där styrelsen med- getts rätt att utse ombud. Fullmakten skall vara utfärdad för viss namngiven person. Ersättare skall anges i den ordning de har rätt att inträda.4.3.6 Vilande förening/grupp äger ej rätt att vara representerad med ombud.4.4 Rösträtt, förslagsrätt och yttranderätt vid årsmöte4.4.1 Rösträtt innebär att man också har förslagsrätt och yttranderätt.4.4.2 Varje närvarande ombud har rösträtt med en röst.4.4.3 EFS styrelses ledamöter har rösträtt med vardera en röst – dock inte i beslut om ansvarsfrihet och i val av revi- sorer.4.4.4 Varje direkt medlem i ansluten EFS- förening, EFS-grupp eller annan för- ening, liksom enskild medlem i EFS riks- eller distriktsorganisation, har yttranderätt.

Annons har tidigare varit införd i Budbäraren nr 9/12, 11/12 och på EFS hemsida www.efs.nu.

Information från Salt:

Inför EFS årsmöte lördagen den 11 maj

Barn i alla länders insamlingsperiod är härBIAl. Februari månad är vår insamlingsperiod för Barn i alla länder (BiAL).

På barnkonferensen i Tanzania som BiAL-missionären Ulf Ekängen var med och arrangera-de i somras fick barnen lära sig om barnkonven-tionen genom aktiviteter på olika stationer, på en planterades träd. Precis som barn och vuxna har

rättigheter har vi också skyldigheter, till exempel att värna om vår miljö. Jesus är vår förebild, han som kommer med fred och försoning och lär oss att älska hela Guds skapelse.

Tack för 1,6 miljoner kronor till BiAL 2012.

Bg 900–9903, Skriv ”BIAl” på talongen.

BiL

D: M

AR

iE G

ER

DiN


NORRBOTTEN

På väg ...Under tre år drev EFS Norrbotten tillsammans med Nederluleå för-samling ett projekt med målet att inventera möjligheterna för ideellt arbete i församlingen och att stötta bildandet av en ny EFS-grupp. Nu är projektet slut, men hur gick det egentligen, undrar en del av våra medlemmar. Hur lever församlingen upp till sin vision att vara en levande församling med plats och utrymme för ideella krafter?

TExT: ANNA SElléN wESTERBERG BiLD: SxC

Redan 2007 började dåvarande distriktsföreståndaren i Norrbot-ten, Lars Öberg, att föra sam-tal med Nederluleå församlings

(nedan kallat NLÅ) dåvarande kyrkoher-de Ulla-Lena Bäckman kring ett gemen-samt projekt i Nederluleå. I samma veva var EFS föreningen i Norra Nederluleå på väg att läggas ner och sålde sina två bön-hus i Avan och Sundom. När föreningen sedermera lades ner tog distriktet hand om det ekonomiska överskottet. En del av pengarna – ett fonderat testamente till EFS i Norra Nederluleå – öronmärktes för att användas i Luleåtrakten.

UlRICA lINDH FICK en central roll, anställd av EFS Norrbotten som Frivilligsamord-nare på tre år, men med NLÅ som med-finansiär. Huvuddelen av målet var in-

ventera möjligheterna för frivilligarbete i NLÅ med fokus på medarbetarna samt att arbeta för att ge plats för fler ideella krafter i församlingen att hitta sin plats och sitt utrymme. Hon skulle även stötta bildandet av en ny EFS-grupp. Projektet, som fick sin början hösten 2009, finanse-rades från EFS håll ur de fonderade peng-arna efter nedläggningen av EFS-fören-ingen. Stadsökyrkans EFS-grupp bildades, utan egen ekonomi. Alla ekonomiska fö-rehavanden sköter distriktet, med Ulrica som den sammanhållande länken mellan EFS-gruppen och församlingen.

Tillsammans med två anställda i NLÅ gick Ulrica hösten 2009 en kurs på Ström-bäcks folkhögskola i samarbete med Ide-ellt Forum i Svenska kyrkan. Kursen Att leda ideella medarbetare hade redan några av de anställda deltagit i året innan. In-

nan dess hade Volontärbyråns projektle-dare, Bertil Johansson, träffat såväl kyrko-råd som anställda, för att initiera samtal om församlingens uppgift och männis-kors längtan efter delaktighet. Kyrkorådet hade även temasammanträden om ideali-tet och delaktighet.

DE SOM GåTT kursen bildade Nätverksgrup-pen för ideellt arbete, vars uppdrag var att driva processen kring delaktighet i för-samlingen och att stötta ansvariga för ide-ellt arbete i varje distrikt utifrån en hand-lingsplan. Planen syftade till att göra det möjligt för ideella medarbetare att utföra enstaka insatser i församlingsarbetet, utan att vara ansluten till någon gruppverk-samhet, och att skapa rutiner som kunde leda till fler ideella medarbetare. Grup-pen reviderade den plan som gjorts året

Att vara på väg betyder att man inte är färdig, inte klar, utan att man har något kvar att lära. Att lära sig efter vägenvad som möjliggör ett medarbetarskap där alla som vill också får ge sitt bidrag till arbetet i sin församling. Hur beredd är man som församling på att idealitet kostar tid, kraft pengar och utrymme på olika sätt. Kan man efter vägen behålla sin vision om att vara en levande församling som erbjuder alla medlemmar en plats att växa?

För att be-reda väg för idealitet och delaktighet behöver man i kyrkorå-det samtala och besluta om huru-vida man är beredd på att idealitet kos-tar tid, kraft, pengar och utrymme ...


NORRBOTTEN

Kalender8/3. Ungdomsgudstjänst i EFS Luleå9/3. Clas Vårdstedt, Övningskör till himlen, Storstrand22/3. Ungdomsgudstjänst i Kustkyrkan20-21/4. 24:e Musikfestival i EFS Bergsviken20/4. Regional samverkansdag 9.30-15 Solviks folkhögskola 27/4. EFS Norrbottens årsmöte27-28/4. Barnkörläger, hortlax, arr. Luleå Stift9-12/5. Salts årskonferens i Örnsköldsvik9-23/6. Konfaläger 1, Storstrand9-23/6. Konfaläger, Sundet24-26/6. Scout- och kompisläger, Lillstrand24-27/6. Familjeläger, Storstrand30/6-7/7. Rafikikonfaläger, Sundet2-3/7. Miniorläger, Storstrand21/7-4/8. Konfaläger 2, Storstrand31/7-4/8. Klockarträsk, scoutläger6-11/8. TEJP, Storstrand8-11/8. Blåsarläger, Lillstrand14-15/8. Kojbyggarläger, Sundet16-18/8. EFS Norrbottens inspirationshelg, Storstrand

Vi finns på FacebookwEBB. Visste du att EFS Norrbotten har en sida på Facebook? Annars vet du det nu. Du som själv har facebook kan själv gärna lägga in hän-delser på sidan. Kanske din förening bjudit in någon extra intressant talare, eller har ni en helg i samarbete med andra föreningar i er krets. Det kan handla om att ni har en konsert eller bara i allmänhet vill göra reklam för just er förenings aktiviteter, så att det nås av andra i länet.

Redan nu har många gått in på sidan och gillat. Det vore toppen om vi kan hjälpas åt att hålla sidan levande. Vill du ha hjälp? Kontakta informatören på distriktet på adressen [email protected]

Distriktsföreståndare: Mattias Sundkvist0920–26 49 [email protected] eller synpunkter? Hör av dig till: [email protected]

KALLeLse TiLL ÅRsMÖTeför

efs norrbottenLördag

27 april 2013på storstrand

Ledig tjänstTjÄNSTER. Furubergskyrkan i Munksund söker samarbetskyrkopräst från 1 september 2013 Mer info på hemsidan: www.svenskakyrkan.se/pitea

innan och som hade som mål att ansluta församlingen till Volontärbyrån kring ad-vent 2011.

I stället arbetade man fram tio steg på väg för att möjliggöra frivilligarbete i församlingen. De tio stegen bestod både i att fortsätta arbetet inåt, alltså bland de anställda, för att hitta de resurser som fanns i församlingen, och i att informera utåt och rekrytera. Varje distrikt fick en checklista, där man skulle inventera vilka de ideella medarbetare man redan såg i sitt område.

Vilka uppgifter kunde de frivilliga tän-kas utföra? Vad fungerar bra och vad kan göras bättre? Vilka satsningar kring ideellt arbete vill man göra i sitt distrikt? Vilka svårigheter ser man? Hur visar vi att vi är öppna för delaktiga och engagerade med-lemmar? Det var frågor som man arbe-tade med både på lokal nivå och i stor-kollegier.

– Jämfört med andra som också gick Ideellt Forums kurs fick vi från NLÅ mycket utrymme på personalträffar och för information, berättar Ulrica Lindh.

– En viktig person för projektet var informatören i NLÅ, Eva Bergman, som peppade och drev på för att få ut uppdrag och info på NLÅs hemsida och i tidning-en Kyrknyckeln, säger Ulrica.

Men trots att samtalsklimatet kring fikaborden var gott och att gruppen fick mycket plats för att arbeta med projek-tet, fanns svårigheter att komma framåt. Bland annat kan det ha berott på att den initiala projektgruppen, med ansvariga från såväl EFS som NLÅ, slutade sina an-ställningar en efter en. När Ulrica arbetat i projektet två av tre år slutade den sis-ta personen. NLÅ hade under den tiden även fått ett nytt kyrkoråd.

TANKEN OCH vIljAN med projektet är god, man vill från församlingens håll sprida kunskap och intresse bland alla yrkeska-tegorier och har gett personalen mycket utbildning och tid för samtal. Försam-lingens målsättning är att möjliggöra ett medarbetarskap där alla som vill också får ge sitt bidrag till arbete i församling-en. Till viss del har man lyckats med det. På NLÅ:s hemsida finns i dag en hand-full uppdrag för frivilliga. Det kan handla om att vara cafévärd på Måndagsöppet i Porsökyrkan, att vara kökshjälp i Stadsö-kyrkan på söndagar då det lagas middag där. Det kan också handla om att vara le-dare i Söndagsskolan eller att hålla kyr-kan i världsarvet öppen genom att arbeta i gruppen Kyrkans vänner.

Trots att det tar lång tid att få ett ge-mensamt tänkt kring våra ideella kan man

se att församlingens arbete lett till en po-sitiv förändring hos de anställda att tänka församlingsvis och inte distriktsvis.

Projektet var tänkt att pågå fram till hösten 2012, men avslutades några måna-der i förväg, då Ulrica erbjöds en fast tjänst som konsulent i EFS Luleå. Hon arbetar fortfarande tio procent åt Stadsökyrkans EFS-grupp, för att samordna kontakterna mellan gruppen och församlingen. Ulricas anställning är i EFS Norrbotten och Ne-derluleå församling bidrar inte längre eko-nomiskt till hennes arbete där.

– Vi har stort förtroende för Ulricas arbete. Det är ovärderligt att ha henne som sammanhållande länk, säger Birgitta Hörnsten, en av de aktiva i EFS-gruppen.

Alla anställda i NLÅ som gått kursen Att leda ideella finns fortfarande med i Nätverksgruppen för ideellt arbete och håller frågorna levande för att arbetet ska gå framåt och inte stagnera. I och med att man skickat många anställda från NLÅ till kursen har många fått del av frågorna. Man satsar på bredden, samtidigt som det finns några nyckelpersoner med ett större ansvar.

DET PåGåR REGElBUNDET samtal mellan EFS-gruppen och NLÅ. Formen för detta är en samverkansgrupp med två represen-tanter från varje grupp (EFS och NLÅ). Församlingen har anställt en ny präst i Stadsökyrkan och man kanske måste bör-ja om till viss del, då många ur personalen slutat och nya tillkommit sedan projektet startade för 3,5 år sedan.

– Målet är att hitta de bästa och mest optimala vägarna för samarbete. Det gäl-ler både praktiska saker och ekonomiska frågor, berättar Ulrica.

EFS-gruppen arbetar vidare med sin vision att få fler medlemmar. De har sön-dagsskola varje söndag i samband med gudstjänsten, med två ideella ungdomar som ledare. Tre familjer, fem äldre pen-sionärer och några personer utöver det – en del medlemmar i EFS, andra inte – är aktiva. Gruppen har ansvar för en guds-tjänst varje månad. De aktiva vill att ar-betet ska leva vidare.

– Vi vill gå i kyrkan i vår geografiska närhet, men ändå tillhöra EFS, säger Bir-gitta Hörnsten. En tanke som är djupt ro-tad hos många EFS:are och som inte står och faller med ett projekt. n

”Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra.”

Rom. 12 4:6


Några glimtar från Mötesplats och rådslag i Örebro. Ungefär 40 personer samlades i Sörbykyrkan i Örebro för att samtala, be och umgås under en dag.

Gemenskap och bön i Sörbykyrkan i ÖrebroLördagen den 19:e januari var det dags för Mötesplats och rådslag i Sör-bykyrkan i Örebro. Det blev en dag fylld av möten, gemenskap och bön.

Mötesplats och rådslag är ett nystartat forum i EFS Mittsverige där representan-ter från missionsförening-

arna från hela distriktet träffas. Vid varje tillfälle deltar också representanter från distriktsledningen. Det första Mötesplats och rådslag anordnades i Hälsingland, närmare bestämt i Färila, i höstas och den 19:e januari var det missionsföreningarna i Örebro och Södermanlands tur att sam-manstråla.

Dagen började kvart i tolv med fika som följdes av en stund där missionsför-eningarna fick berätta om hur deras arbe-te och vardag ser ut. Föreningarna hade i förväg fått ett par frågor från distriktsled-ningen som de skulle tänka utifrån.

MATTIAS wINBERG, ORDFöRANDE i Örebros missionsförening och en av de ansvariga för dagen, vittnar om en fin stund där

man kunde ana bredden på distriktet.– Jag tyckte det var spännande och

nyttigt att få möta andra föreningar och se hur de har det. Sörbykyrkan är en di-striktskyrka med ganska gott om peng-ar och därför var det intressant att höra om föreningar ute på landsbygden som knappt har råd att ha en tjänst på 25 pro-cent. Det ger lite perspektiv på de pro-blem vi står i, säger han.

KlOCKAN HAlv TRE åt deltagarna lunch till-sammans och resten av eftermiddagen in-formerade distriktsledningen om vad di-striktet står i och det öppnades också upp för diskussion.

Dagen avslutades med en böneguds-tjänst där man vid olika bönestationer kunde be för sin egen och andra missions-föreningar. Distriktsföreståndare Marga-reta Westin Olsson talade också utifrån söndagens text.

I efterhand är Mattias Winberg myck-et nöjd med dagen och han ser den stora betydelsen i att få träffa varandra i di-striktet.

– Att få möta andra medlemmar och föreningar känns jätteviktigt. För mig var det personliga mötet kanske starkast, att få se och lära känna människorna bakom EFS Mittsverige.

HAN BERÄTTAR OCKSå att han under dagen kände att fokus var på det som var po-sitivt och att ta vara på det som vi redan har, en inställning som man kommer långt med.

– Jag är glad att man verkligen vill sat-sa på bredden och på de föreningar som redan finns. Det finns en kärlek och ka-pacitet bland EFS medlemmar att fort-sätta ta nya tag i sina lokala samman-hang, det märktes verkligen på dem som var där. n

MITTSvERIGE

TExT oCh BiLD: jONATAN MARTINSSON


Gemenskap och bön i Sörbykyrkan i Örebro

MITTSvERIGE

Kalender7-10/3. igantiansk introduktionsretreat på Åkerögården med Mikael Löwgren och Veronica Widell.16/3. Basar på hagaberg till förmån för projekt i Etiopien24/3. Mötesplats och rådslag i Västerås (Dalarna, Gästrikland, Uppland och Västmanlands föreningar).13-14/4. Salt och EFS Mittsveriges årskonfer- ens i Nyköping9-12/5. EFS Riks årskonferens i Örnsköldsvik16/6–6/7. Konfirmationsläger på Åkerögården9-13/7. Åkerö13 – en sommarkonferens för alla åldrar på Åkerögården.30/7-3/8. Distriktsscoutläger

Mer info på www.efsmittsverige.org

Ny föreståndare för ÅkerögårdenÅkerögården har fått en ny föreståndare. Sue Daven har tagit över det övergripande ansvaret för gården. Under våren anordnar Åkerögården flera retreater. Ta chansen att åka dit och stifta bekantskap med Sue. Mer information finns på www.akerogarden.com.

Välkomna till EFS Mitt-sveriges årskonferensVälkomna till EFS Mittsveriges årskonferens den 13-14/4 2013 med årsmöte den 13/4, 2013 i oppebykyrkan Nyköping. Även Salt Mittsverige håller årsmöte lördag 13/4 i oppebykyrkan, Ny-köping. Välkomna!

Varmt välkomna till vår årshögtid hälsar våra värdar EFS i oppebykyrkan. Be gärna för vår årskonferenshelg och vårt årsmöte!

Hallå där, Lars-Olov SamuelssonEtt nytt år för EFS Mittsverige innebär nya utmaningar och glädjeäm-nen. Vi ställde därför fyra frågor till Lars-Olov Samuelsson, ordförande i distriktsstyrelsen, om vad som är på gång.

Vilka frågor står på distriktssty-relsen agenda under 2013?

– En av de stora frågor-na som vi arbetat med under

2012 har varit mål- och handlingsplanen för EFS Mittsverige. Vi har jobbat ganska mycket med att både utforma en process för mål- och handlingsplansarbetet men också med att konkret utforma verksam-hetsmålen på både kort och lång sikt. Det här arbetet kommer vi att fortsätta att jobba med fram till årsmötet.

Den andra stora punkten för distrikts-styrelsen är situationen för våra samar-betskyrkor. Under den senaste tiden har det funnits anledning att diskutera sam-arbetskyrkornas framtid och möjligheter och det kommer vi fortsätta att göra.

Till sist så är även Åkerögårdens fram-tid en fråga vi har haft uppe i styrelsen under en ganska lång tid och den frågan fortsätter att vara aktuell.

HUR GåR ARBETET med mål- och handlings-planen?

– Det går bra. Vi har framför allt arbe-tat med processen, hur vi ska jobba med de här frågorna på sikt. En process som vi ska kunna återanvända även under kom-mande år. Det har varit spännande och

roligt och vi har tittat ganska grundligt på det här. Vi hoppas att vi ska kunna kny-ta ihop säcken till en bra presentation på årsmötet.

vIlKA ANDRA STORA frågor kommer tas upp på årsmötet?

– I fjol lade vi fram förslag om nya stadgar och det ska tas beslut om i två på varandra följande årsmöten så det kom-mer nu upp i en andra vända. Sedan mås-te man också nämna ekonomin för den är en central del av hela vår verksamhet, och där brottas vi hela tiden med att få intäk-ter och utgifter att balansera.

Finns det något speciellt som händer i distriktet som du ser fram emot under det här året?

– Jag tycker att det är oerhört spän-nande med fortsättningen för de regio-nala träffar som vi har under rubriken Mötesplats och rådslag. Träffarna är ett bra sätt både för att skapa mötesplatser mellan distriktsledning och medlem-mar. Dessutom ger det ett utmärkt till-fälle att dela glädjeämnen och problem och att ge information om vad som för-sigår i distriktet.

jONATAN MARTINSSON

Distriktsföreståndare: Margareta Westin olsson0738–56 94 [email protected] eller synpunkter? Hör av dig till: [email protected]

Prenumerera på nyheter från

via epost!

Gå in på www.efsmittsverige.org och registrera i din e-postadress nu!

Har du ingen e-post men ändå vill få informationen? Hör av dig till Anne Johansson på tel 0738-569424.


Östertälje församling Missionsförening i södertälje

Komministertill Östertälje församling

med särskilt ansvar för Hagabergs kapell, distriktskyrka i Hagabergsdistriktet, samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan.

Ansökan, med sedvanliga handlingar, ska vara församlingen tillhanda senast 12/3 på adress

Östertälje församling Box 121151 22 Södertälje

För upplysningar om tjänsten ring 08-550 914 50, -58

Piteå församling söker

Samarbetskyrkopräst 100%Halva tjänsten är kopplad till Furubergskyrkan, som är en samarbetskyrka mellan Piteå församling och EFS Munksund.

Utöver vanliga behörighetskrav till komministertjänst i Svens-ka kyrkan är även tjänsten möjlig att söka för EFS-präster.

God kännedom om EFS förutsätts. Ett särskilt intresse för ar-bete med människor mitt i livet och för utveckling av försam-lingens ungdomsverksamhet är önskvärt. Tjänsten förutsätter körkort och tillgång till bil.

Tillträdesdag 2013-09-01 eller enligt överenskommelse.Ansökan till Piteå församling, Nygatan 23, 94131 Piteå, se-nast 2013-03-07.

Ytterligare information kan ges av kyrkoherde Helén Lundberg, tfn 0911-27 40 10 ellerEFS Munksunds ordförande Lars Ekman, tfn 070-593 08 54

Fackliga företrädare är Jenny Edling – Kyrk-A tfn 0920-26 48 81 eller Marie Edfast – Vision EFS tfn 070-308 91 77Mer information finns på vår hemsida www.svenskakyrkan.se/pitea

Medverkande: Sverre Björnhaug, Hans Weichbrodt,

Annahita Parsan, Bittan Ekman, J. Sturesson, Jonas Andersson,

Leif & Anita Delvert, Sånggruppen Menorah, Per-Eive Berndtsson, Reine Jansson,

Magnus Jansson med flera

Folder kan laddas ner från hemsidan eller beställas från:

Kornhillskyrkan, Ålderstigen 7, 302 59 Halmstad.Tfn 035-144180, [email protected]

www.kornhill.se

Arr: Kornhillskyrkan, EFS i Västsverige & New Wine

Vi skriver nya testamentet!

begis.se

– testamenten och boutredningar –


Läs mer om bibelskolan på

www.johannelund.nu

Vill du fördjupa din kristna tro med både

hjärta & hjärna?

KLIPP GÄRNA UT ANNONSEN OCH OCH GE TILL NÅGON DU KÄNNER!

✁

Funderar du på att

Vill duläsa tillpräst?I EFS ellerSvenskakyrkan

Läs mer om våra prästutbildningar på

www.johannelund.nu

Bokföring Lönehantering Rådgivning Övrig administration

för företag och föreningar

0733‑ 44 38 [email protected] www.duvan.se

0911 - 161 00 PITEÅwww.duvan.se

Nyheter!

Våren i Åsljunga

2/3 Alla tiders bokLarsOlov Eriksson19–24/3 Bibel- och gemenskaps-vecka ”Livet en vandring...”Bibelstudium Per UddlingVärdpar: Laila o Lennart Uddling27–28/4 ”Föräldrafritt”Barnbarnläger

Vackert belägen i nordvästra Skåne, mitt i bokskogen, alldeles intill sjön.

Välkommen

Planerar ni för ...* utflykter * familjefester

* läger * konferens... då är vi alternativet

0435-46 00 54 [email protected] www.efsgarden.com

LEDIGA TJÄNSTER 2013-02-19

EFS Norrbotten, distriktsexpeditionen – Vikarierande personal- och organisationssekreterare 50–75%. www. efsnorrbotten. nu.

EFS Västerbotten EFS-kyrkan Skellefteå – Ungdomskonsulent/församlingspedagog 50-75%, vikariat

EFS Mittnorrland EFS-kyrkan i Örnsköldsvik – Präst med ungdomsinriktning 100%. Administratör och utvecklare 100%.

EFS Sydöst-Sverige distriktsexpeditionen – Distriktskonsulent 75% www. efs.nu/sydost

EFS Sydsverige Kristofferkyrkan i Karlshamn – Präst/Pastor

Vidare upplysningar om tjänsterna genom respektive distriktsexpedition eller genom EFS kansli, Box 23001, 750 23 UPPSALA, tel 018-430 25 00. www.efs.nu, www.salt.efs.nu www.efs.nu

36 budbäraren · juli 2012

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen

och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

(Joh. 15:16)

Till hösten inleds en ny era för EFS barn- och ungdoms-organisation Salt, när de via sitt volontärprogram sta-tionerar två volontärer i Burma – en region som varken EFS eller Salt tidigare varit verksam i. De två volontä-

rerna kommer att spendera fem månader i landet för att främst undervisa i engelska.

– Det känns väldigt spännande, säger Jessica Svahn, mis-sionskonsult på Salt, som själv besökte landet i början av året.

Tidigare har Salts volontärprogram verkat i Argentina och Etiopien, men omorganisationer i Etiopien gav tillfälle att göra uppehåll med volontärarbetet där och i stället inleda en ny fas i Burma. Kontakten med Burma initierades redan 2009 och se-dan dess har korrespondensen gått fram och tillbaka. Nu kände såväl Salt som den mottagande missionsorganisationen, Disci-ple Making Mission, att tiden för samarbete var mogen, inte minst på grund av den förändrade politiska situationen i landet. Innan Burma fick ny regeringen 2010 styrde militärjuntan med järnhand. Då var det inte tillåtet att träffas mer än fem personer i de burmesiska hemmen.

– Militärjuntan befarade att människor skulle prata politik och göra uppror. Om våra volontärer hade åkt ut på landsbyg-den i det skedet hade det inneburit polisiära problem för lokal-befolkningen efteråt. I dag är läget annorlunda.

DISCIPlE MAKING MISSION är en fristående missionsorganisation som leds av William Lal. Han har åtta medarbetare som huvud-sakligen arbetar med församlingsplantering. Organisationens pastorer ansvarar för olika stadsdelar i den före detta huvudsta-den Rangoon och regeringens inställning till de kristna varierar beroende på geografiskt område.

– I stadsdelen där William bor måste de muta polisen för att bedriva verksamhet.

I Burma finns uppskattningsvis två procent kristna. Resten utgörs av buddister, muslimer och hinduer. Trots att det nu-mera är tillåtet att praktisera kristen tro riskerar kristna att

bli förföljda, inte minst av familjemedlemmar.– Jag träffade en kristen man, vars mamma var starkt kritisk

mot hans nyfunna tro. Därför försökte hon mörda sin son och förgiftade maten hon bjöd på. Men det var mannens buddis-tiske bror som åt mest och det blev han som dog i följderna av matförgiftningen.

Den engelskaundervisning som Salts volontärer kommer att bedriva via Disciple Making Mission utgår bland annat från Bi-beln och Salts förhoppning är att volontärerna ska kunna bedriva mission på fritiden. I och med volontärernas närvaro vill Disciple Making Mission starta två nya engelskaklasser. En kurs ska vara för betalande studenter och finansiera en gratiskurs för de studenter som inte har råd att finansiera sin utbildning.

– Det bedrivs visserligen engelskaundervisning vid universi-tet i staden men lärarna saknar kompetens på området, så visst finns det ett tydligt behov.

jESSICA SvAHN TROR att de två volontärerna kan komma att råka ut för kulturkrockar. Hon förklarar att många burmeser betrak-tar västerländsk kultur som överställd den egna kulturen och västerlänningar betraktas ”besitta all världens kunskap”.

– Det blir viktigt för volontärerna att förmedla att de är där för att hjälpa, men också för att lära sig av det burmesiska fol-ket. Relationsbyggandet ska stå i centrum.

När Jessica Svahn besökte landet fick hon själv erfara en kul-turkrock, när svenskt kontrollbehov mötte burmesisk ta-det-på-volley-attityd. På väg till en gudstjänst körde de förbi ett bud-distiskt tempel, varifrån det strömmade utrop från högtalare.

– Jag frågade pastorn, som jag åkte med, om vad utropen handlade om. Han missförstod frågan och trodde att jag frågade om vem som är huvudtalare på gudstjänsten vi var på väg till. Det var jag som var huvudtalare, förklarade han. Så det var ett lyckosamt missförstånd, annars hade jag inte känt till min upp-gift förrän jag stod där framme på podiet, säger hon.

Sista ansökningsdag till volontärprogrammet är den 1 april. n

Salt bryter mark i Burma till höstenNär Salt till hösten sänder volontärer till Burma sät-ter de en nål i en outforskad del av missionskartan. – Varken EFS eller Salt har bedrivit arbete i Sydosta-sien förut, så det känns extra spännande, såväl för oss som för den mottagande missionsorganisationen i Burma, säger Jessica Svahn, Salts missionskonsulent.

TExT: vIKTOR jONSSON Gudstjänstfirande i Rangoon.

BiL

D: JE

SS

iCA

SVA

hN

Posttidning BBudbärarenBox 23001750 23 Uppsala

Documents

Budbäraren (februari 2013)