Nyhetsbrev februari 2013

1

N y h e t s m a g a s i N f r å N v ä r m e f o r s k

e t t N y h e t s m a g a s i N f r å N v ä r m e f o r s k | Nummer 1 | feBruari 2013

Värmeforskdagarna 2013”Vi har långt ifrån forskat färdigt”

Katalysatorrening av kväveoxid i mindre pannor

Stilleståndskorrosion– ett problem att ta på allvar

Vilka sotningsmetoder fungerar bäst?

2


Ett förlorat år för Värmeforsk Innehåll:

LedareEtt förlorat år för Värmeforsk sid. 2

Katalysatorrening av kväveoxid i mindre pannor sid. 3

Stilleståndskorrosion – ett problem att tapå allvar sid. 4

Vilka sotningsmetoder fungerar bäst? sid. 6

Värmeforskdagarna 2013 sid. 7

Vad betyder Värmeforskdagarna för dig? sid. 8

Ansvarig utgivare: Gullvi Borgström Redaktör/texter: Lars Magnell, [email protected] 070-592 37 75 Produktion: Kreativ Media AB Formgivning: Gabriella LindgrenOmslagsfoto: Hans BlombergTryck: Planograf, Stockholm 2013

Värmeforsk101 53 StockholmTelefon: 08-677 25 80Telefax: 08-677 25 [email protected]

Energimyndighetens tvärbroms för stöd till externa forskningsprogram har gjort att Värmeforsk tappat livsavgörande fart. Situationen har varit extremt besvärlig både för oss och våra forskare, men säkert också för Energimyndigheten själva. Att vi överlevt beror enbart på industrins engagemang och tro på den forskning som bedrivs.

Under en period av djupaste förtviv-lan har det trots allt varit fascinerande, och kanske även något förvånande, att få uppleva det starka stöd som finns för energiforskningens samarbete mellan stat och näringsliv. De politiker och represen-tanter för departement och myndigheter som vi mött har alla visat en stark vilja och ambition att föra den gemensamma forskningen framåt. Inte minst It- och energiminister Anna Karin Hatt betonar detta. I en debattartikel nyligen framhöll hon hur viktigt det är att forskningen bedrivs i samarbete och med finansiering från både samhälle och näringsliv.

Under hela hösten har förhandlingar skett om en lösning för den gemensamma forskningen som kan fungera både för Värmeforsk och för Energimyndigheten. Det beslut som fattades nyligen av Energi-utvecklingsnämnden, visar tyvärr att myn-digheten har liten inblick i hur Värmeforsks forskningsorganisation fungerar. Det finns uppenbarligen inte förtrogenhet med att Värmeforsks verkliga kärna är forsknings-grupperna. Deltagarna i dessa grupper står helt och hållet för branschens samlade kompetens, och därmed för forskningens kvalité, vilket bidragit till framgångsrika re-sultat. Att schackra med det koncept som varit Värmeforsks styrka är detsamma som att förlora Värmeforsks själ.

Tusen tack för den här tiden – och på återseendeDen 28 februari slutar jag som vd för Vär-meforsk. Det är med blandade känslor som jag lämnar alla underbara, goa vänner och kollegor.

Mina 13 år på Värmeforsk har varit en fascinerande, inspirerande och lärorik tid. Värmeforsk har under åren växt i styrka och omfattning, tack vare alla eldsjälar som visat stort engagemang och ibland vågat pröva nya gränser.

Jag kommer att sakna er alla, ni som så tjänstvilligt delat med er av er djupa kun-skap. Våra möten i forskningsgrupperna har kantats av en portion brinnande intresse, en portion erfarenhet och en stor portion humor och skratt. Man förundras över vilka fantastiskt trevliga och duktiga personer som jobbar i vår bransch.

Tack för allt som ni har gett mig! Jag öns-kar er lycka till framöver. Glöm inte att fortsätta hålla Värmeforsk-fanan högt.

Trevlig läsning!Gullvi BorgströmVd, Värme-forsk

RättElsEi förra nyhetsbrevet från juni 2012 fanns en artikel med rubriken ”hur länge håller polypropen-plasten?” texten baserar sig på en värmeforskstudie som undersökt komponenter av polypro-penplast som används i rökgasreningsmiljöer. slutsatsen i studien är att ”slutanvändarna och leverantörerna sällan är medvetna om stabiliseringsproblematiken, varför den sällan eller aldrig diskuteras.” olyckligtvis illustreras artikeln av en fyllkropp från götaverken miljö, som regelbun-det gör stabilitetsanalyser (oit test) på sina fyllkroppar just för att kunna förutspå deras livslängd i olika applikationer. Bilden är således inte representativ för det problem som studien vill lyfta fram. värmeforsk beklagar misstaget. Redaktionen

LEDArE

3


Innehåll:

LedareEtt förlorat år för Värmeforsk sid. 2

Katalysatorrening av kväveoxid i mindre pannor sid. 3

Stilleståndskorrosion – ett problem att tapå allvar sid. 4

Vilka sotningsmetoder fungerar bäst? sid. 6

Värmeforskdagarna 2013 sid. 7

Vad betyder Värmeforskdagarna för dig? sid. 8

Selektiv Katalytisk reduktion (SCr) är en etablerad metod som används för att rena rökgaser från kväveoxider, NOX. I proces-sen doseras lika mycket ammoniak in i gasen som det redan finns NOX. Detta görs över en fast katalysator, vanligen vanadin-pentaoxid eller zeolit. Metoden är mycket

effektiv, cirka 90 procent av kväveoxiden i rökgaserna kan tas bort.

Billigt men sämreDet går också att rena rökgaserna utan katalysator genom så kallade Selektiv Icke Ka-talytisk reduk-tion (SNCr). Även i denna process används am-moniak som inji-ceras i rökgasen. Detta görs vid en betydligt högre

FAKTA

Vid i princip all for-branning bildas kvave-oxider som bidrar till miljoproblemen over-godning, forsurning och bildning av marknara ozon. Olika tekniker for att minska dessa utslapp finns. Den kommersiella teknik som visat sig ge hogst reducering av NOX-utslappen ar selektiv katalytisk rening (SCR). Reaktionen mellan NOX, syre och ammoniak till kvavgas och vatten katalyseras. Definitionen av en katalysator ar att den skall oka reaktions-hastighen utan att forandras permanent.

Katalysatorrening av kväveoxid i mindre pannor

Selektiv Katalytisk reduktion (SCr) är en effektiv renings-metod för avlägsning av kväveoxid ur rökgaser. Men den är förhållandevis kostsam. Nu försöker forskarna förenkla metoden så att det kan löna sig att använda den även i mindre biobränsleeldade pannor.

temperatur, cirka 1 000 grader, i jämförelse med SCr-metodens 350 grader.

På grund av den höga temperaturen aktiveras ammoniaken och reagerar bland annat med kväveoxiden och bildar kvävgas. Men det går åt 2–4 gånger mera ammoniak i jämförelse med den katalytiska SCr-metoden. reningsgraden är också betydligt sämre, inte mer än cirka 60-70 procent.

Man kan därför undra varför denna me-tod överhuvudtaget används.

– Den är billig och enkel, konstaterar docent Jan Brandin vid Linnéuniversitetet. Det behövs bara en kyld lans som sticks in i pannan och en styrbar pump som injicerar ammoniaklösning eller urealösning. Vid SCr-rening behövs en katalytisk bädd och denna är dyr. Den tar också plats och spe-ciellt vid biobränsleeldning är livslängden kort.

Av den anledningen används inte SCr-rening för små bioeldade pannor. Men om man kunde åstadkomma katalytisk NOX-rening utan katalytisk bädd borde SCr vara en möjlighet även för de mindre anlägg-ningarna, menar Jan Brandin.

Huruvida detta är tekniskt möjligt och ekonomisk försvarbart undersöker han för

närvarande som projektledare i ett nytt Värmeforskprojekt.

I de tester som görs delas katalysatorn till ett fint pulver och injiceras i gasen tillsam-mans med ammoniaken. Katalysatorn bildar då aerosoler och följer med gasen genom pannan och avskiljs i pannans partikelfilter tillsammans med övrigt stoft.

– I projektet tittar vi dels på SCr-reak-tionen medan partiklarna transporteras genom pannan, och dels på aktiviteten i den filterkaka som bildas när stoftet avskiljs, förklarar Jan Brandin.

Filterkakan har den fördelen att den acku-mulerar katalysatorn och att den återskapas regelbundet. Det vill säga när tryckfallet blir för stort slås filterkakan bort och en ny börjar byggas upp.

Målet är att kostnaden för denna variant av katalytisk rening ska vara i samma stor-leksordning som icke katalytisk rening och med lika god reningsgrad.

– Om projektet visar goda resultat vore nästa steg att driva ett pilotprojekt i en riktig panna, säger Jan Brandin.

Projekt A12-207, Aerosolkatalysatorer för industriell gasrening, pågår fram till 2013-12-31.

Docent Jan Brandin med den kvartsbaserade reaktor som ska göra det möjligt att

”NOx-rena” utan katalytisk bädd.

NYTT PROJEKT

Foto: Lars Magnell

4


Stilleståndskorrosion har inte studerats lika ingående som högtemperaturkorrosion, alltså den korrosion som uppstår under driften. Man vet därför inte riktigt hur hög korrosionshastigheten i pannan är när den står still. Och eftersom stoppen, till exem-pel vid revision, bara utgör någon procent av den totala driftstiden så har man anta-git att stilleståndskorrosionen är försumbar och i stort sett nöjt sig med detta.

– Det finns dock vissa indikationer och äldre studier som pekar på att stillestånds-korrosionen kan utgöra en väsentlig del av den totala korrosionen i en förbrännings-anläggning. Och med tanke på att det kan kosta tiotals miljoner kronor att åtgärda korrosionsskador så är det ett problem att

Korrosion som uppstår när pannan inte är i drift, så kallad

stilleståndskorrosion, kan vara ett allvarligare problem

än man tidigare antagit. Korrosionshastigheten kan vara avsevärd, enligt vissa

indikationer. Men mer kunskap behövs.

ta på allvar, säger Anders Hjörnhede vid Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, SP.

Han leder nu ett Värmeforskprojekt som ska bringa klarhet i hur pass allvarlig stil-leståndskorrosionen är.

– Det är visserligen troligt att många pannor uppvisar en försumbar korrosions-hastighet. Projektets mål är därför att iden-tifiera de typer av pannor där stillestånds-korrosionshastigheten kan vara ett verkligt problem, säger Anders Hjörnhede.

Realistiska testerDet kan antas att avfall är mer korrosivt än rT-flis som i sin tur är mer korrosivt än till exempel skogsflis. Men denna eventuella skillnad har inte kvantifierats. Därför un-dersöks nu avlagringar från anläggningar eldade med olika bränslen. Avlagringar tas dessutom från flera ställen i pannorna, bland annat eldstadsväggar, överhettare och ekonomiser. Slutligen görs korrosions-testerna på olika typer av material, från olegerat stål till nickelbaserade superlege-ringar. Allt för att göra testerna så realis-tiska som möjligt.

Förutom avsaknaden av information om olika bränslens korrosivitet vid stillestånd på olika material är korrosionshastighetens förändring med tiden okänd. Det kan antas

stillEståndsKoRRosion– Ett pRoblEm att ta på allVaR

NYTT PROJEKT

att fukt upptas ur luften så snart tempera-turen på beläggningar passerar 100 grader. Korrosionshastigheten kommer då att öka på grund av den högre fukthalten i belägg-ningarna. Dessutom kommer olika syror med olika styrkor att bildas med tiden, bero-ende på beläggningarnas sammansättning.

Prioritera rengöringDet är alltså av intresse att veta när kor-rosionsmaximum nås för olika bränslen och när korrosionen börjar avklinga tills den når en ”försumbar nivå”, framhåller Anders Hjörnhede.

– Skulle det visa sig att stilleståndskorro-sionen är signifikant kan det vara nödvän-digt att vidta åtgärder som till exempel att prioritera rengöring av pannan.

Att man tidigare inte studerat stil-leståndskorrosion beror bland annat på svårigheter att mäta korrosionshastigheten med konventionella metoder.

I projektet används därför en relativt ny teknik, realtidskorrosionsmätning. Med denna är det möjligt att mäta korrosions-hastigheten upp till var 30:e sekund.

Projekt M12-209, Rökgassidig stillestånds-korrosion vid bio- och avfallseldning, pågår fram till 2014-06-30. Anders Hjörnhede

Foto: Lars Magnell

5


Många pannor eldar idag nya bränslen som bildar besvärliga beläggningar, och en effektivare sotning är tyvärr det enda motmedlet mot dessa. En stor bidragande orsak till stillestånd i energianläggningar är problem med sotningen. Många olika sotningsme-toder finns och Värmeforsk och andra forskningsprogram har utvärderat de flesta av dem. Ändå förekommer många stillestånd just på grund av att sotningen inte fungerar eller orsakar skador i anläggningen. resultat från undersökningar visar att de flesta anläggningar skulle kunna optimera sina sotningsutrustningar. Men det behövs mer kunskap om vilka sot-ningsmetoder som är lämpliga för den specifika pannan.

SammanställningProjektet ”Sotningsmetoder för pannor som använder besvärliga bränslen” (A12-210) är tänkt att ge en sammanställning över drifterfarenhe-ter och driftkostnader för de vanligaste sotningsmetoderna när det gäller bio- och avfallseldade anläggningar.

– Vi hoppas därigenom kunna ge anläggningsägarna ett bra underlag vid val av sotningsmetoder beroende på bränsle och position i pannan, säger projektledaren och forskaren Kent

Jakten på billigare bränslen och högre elverkningsgrader gör att metoder som medger rengöring av pannan under drift blir allt viktigare. Men vilka sotningsmetoder lämpar sig bäst för den specifika pannan?

Davidsson, verksam vid SP. I projektet kommer erfarenhe-

terna från ett antal anläggningar att undersökas och en djupare utvärdering kommer att göras av Idbäcken där man byter från ångsotning till en kombina-tion av sprängsotning och ljudsotning. Båda dessa rengöringsmetoder har bli-vit vanligare de senaste åren och ingår inte i tidigare arbeten inom området.

Projekt A12-210, Sotningsmetoder för pannor som använder besvärliga bränslen, pågår fram till 2013-12-31.

Vilka sotningsmetoder fungerar bäst?

FAKTA

stilleståndskorrosion beror bland annat på att fukt ur luft tas upp av av-lagringar som sitter på ytor i pannan. avlagringarna som har sitt ursprung från bränslet innehåller i sig korrosiva ämnen vilket gör att den korrosiva effekten ökar påtagligt när avlagring-arna blir fuktiga.

följande detaljerade mål ska uppnås i projektet:

• kvantifiering av korrosionshastigheten vid en avsvalningsprocedur som efterliknar den verkliga avsvalningsprocedur som sker i pannor, samt vid en något högre temperatur när påslagen är torra, t.ex. vid 150°C.

• Bestämning av hur lång tid man har på sig att avlägsna påslagen innan korrosionshastigheten ökar.

• Bestämning av hur lång tid som behövs innan korrosionen avklingar vid rumstemperatur eller omgivande temperatur.

• Bedömning av skillnaden i korrosionshastighet mellan följande material: Låglegerade 15mo3, st35.8/iii och Ni-bas inconel 625.

• Beskrivning av påslagens påverkan på korrosionsförloppet.

• uppskattning av hur stor del av stilleståndskorrosionen som utgör den totala korrosionen.

Kent Davidsson

NYTT PROJEKT

Foto: Lars Magnell

Foto: Hans Blomberg

6


6

Forskning har ingen slutstation. Nya frågeställningar dyker ständigt upp i takt med att omvärlden och förutsätt-ningarna ändras. Det gäller också för Värmeforsks verksamhet, något som betonades av vd Gullvi Borgström under Värmeforskdagarna.

Det var ett fullspäckat program som presenterades under Värmeforskdagar-na, den årliga konferensen för bransch-folk och andra aktörer som intresserar sig för jakten på den optimala temperaturen, bränsleblandningen, materialet, proces-sen med mera.

Gullvi Borgström, som i skrivande stund just meddelat att hon lämnar Vär-meforsk, inledde sålunda dag två av de tre konferensdagarna på Piperska Muren i Stockholm med att konstatera att forsk-ningen på det optimala energisystemet fortsätter oförtrutet.

– Det var någon som undrade om vi inte har forskat färdigt snart. Men hur kan man göra det? Forskning är ju själva defi-nitionen för utveckling, sade Gullvi Borg-ström. Hon hänvisade också till hur denna forskning kommer till nytta, inte minst genom de 60 000 Värmeforskrapporter som under programperioden har laddats ner från Värmeforsks rapportdatabas.

– Det är ju fantastiskt och bevisar

Vi har långt ifrån forskat färdigt

Värmeforskdagarna 2013att vi alla tjänar på att vara öppna med forskningen. Men vi får inte glömma att verksamhetens framgång framför allt beror på den ovärderliga insats som görs av deltagarna i våra forskningsprogram.

Huvudtema denna dag var pannan – eller mer exakt hur pannägaren ska kunna få ut mer av den.

Högre verkningsgradDen välkände korrosionsforskaren Erik Skog inledde sitt gästanförande med att berätta om arbetet inom KME, konsortiet materialteknik för utveckling och demon-stration, i regi av Elforsk. Målet för nuva-rande etapp är att bygga en fullskalig bio-bränsleeldad demonstrationsanläggning med betydligt högre verkningsgrad än konventionella biobränsleeldade kraftverk. Anläggningen ska köras i kraftvärmedrift med en ångtemperatur på 600 grader och kommer även att eldas med avfallsfraktio-ner. Den beräknas kunna stå klar omkring år 2017-2018. Men för att nå dit måste ett antal material- och korrosionsproblem först lösas, meddelade Erik Skog, som tyckte att detta arbete gärna skulle kunna ske genom samverkan med andra aktörer, som till exempel Värmeforsk.

Det ska tilläggas att Värmeforsk redan bedriver forskning på området med mål

att identifiera material som kan användas i ovanstående anläggning. I två aktuella rapporter (1174 och 1188) redovisas en överblick kring dagens kunskaper och litteratur på området. Information har också samlats in från anläggningar i drift och från tidigare utförda fälttester med sonder. Pamela Henderson, Vattenfall, och Jan Storesund, Inspecta Technology, redovisade denna dag slutsatser från rapporterna. I dessa konstateras att ytterligare höjning av ångdata kan vara möjlig genom val av korrosionsbestän-diga material men att även konstruktion av pannan och optimal placering av de mest korrosionsutsatta delarna är viktiga åtgärder.

Vilken metod är bäst?Det finns ett stort intresse för rening av rökgaskondensat vid kraftvärme- och värmeverk. En sådan reningsanläggning kan i många fall vara något så ovanligt som en miljöåtgärd med kort payoff-tid. Men vilken metod ska man använda? Förutom konventionell vattenreningstek-nik med fällning, flockning, sedimentering och filtrering har man på senare tid också börjat använda membranteknik och tungmetallselektiva jonbytare. De senare är tekniker som har använts framgångs-

Per-Åke Stenqvist, Installed HB, konstaterade att många anläggningar drabbas av rost på grund av slarv.

Pamela Henderson, Vattenfall, konstaterade att ytterligare höjning av ångdata i en biobränsleeldad panna kan vara möjlig.

7


rikt vid rening av rökgaskondensat på biobränsleeldade anläggningar sedan ett tiotal år tillbaka.

Barbara Goldschmidt från Grontmij har i ett flertal projekt undersökt de olika teknikerna. I den senaste studien har erfarenheter sammanställts från ett antal avfallsförbränningsanläggningar. Anläggningarna har valts ut för att täcka in ett brett spektrum av rökgaskvaliteter med varierande tungmetallhalter samt sulfat- och kloridhalter.

– Den övergripande slutsatsen är att det finns både för- och nackdelar med respektive teknik. De mera konventionella vattenreningsteknikerna har fördelen att de är väl beprövade och att de lämpar sig för både slangfilter och elfilter. Men de är också relativt dyra. Andra nackdelar är att de kräver många kemikalier, mycket personal och är utrymmeskrävande, sade Barbara Goldschmidt.

Motsatt har survattenrecirkulering, kondensatrening med jonbytare eller membran låga kostnader och kräver lite utrymme och personal. Men, de krä-ver också torr eller våttorr stoftrening med slangfilter. Därtill kan de ge höga driftkostnader för jonbytare vid höga tungmetallhalter.

Behovsstyrd sotningAtt detektera påslag på panntuber är fort-farande en stor utmaning för alla pannä-gare. Men nu pekar forskningen på en ny och relativ enkel metod som kan leda till en mera behovsstyrd sotning. Genom att mäta nedsmutsningen av överhettartu-berna med hjälp av tubernas mekaniska

egenskaper kan man få vetskap om när det är som lämpligast att sota. Metoden har testats i ett Värmeforskprojekt lett av Elisabet Blom, Qring Technology. Hon har kunna påvisa att det är möjligt att detek-tera sotpåslag med hjälp av frekvensskif-ten vid lågfrekventa tubresonanser men att metoden är känslig för störningar.

– Ytterligare utvecklingsarbete kommer att krävas för att den skall kunna använ-das för att styra sotningen. En potentiell vidareutveckling av konceptet kan vara

att automatiskt knacka tuben med en metallpinne och samtidigt mäta respon-sen med en accelerometer. Eftersom temperaturen är betydligt lägre där än på insidan av pannan skulle en något bil-ligare accelerometer då kunna användas, menade Elisabeth Blom.

Även rostfritt rostarKorrosion i rökgaskondenseringsutrust-ningar installerade i små och medelstora biobränsleeldade panncentraler har blivit ett allt större problem. En tendens tycks vara att problemen är värre i de anlägg-ningar som använder sig av så kallade terminalflis än hos dem som eldar med mera homogena bränslen.

Men det handlar också om en avsaknad

av tydliga regler eller riktlinjer. Kunskapen om sambanden mellan olika kemiska egenskaper hos bränslen, tekniska lös-ningar, driftdata och materialval är för då-lig. Det menar Per-Åke Stenqvist, Installed HB, med hänvisning till den rapport (1220) han författat på uppdrag av Värmeforsk.

– rent allmänt har man sett mera till kostnad än till kvalitet, konstaterade han inledningsvis i sitt anförande.

Underlag för rapporten utgörs av en enkät som har skickats ut till biobräns-leeldade fjärrvärmeverk i Sverige med rökgaskondensering. Panneffekten är i spannet 1-25 MW.

Av rapporten framgår att anläggningar med så kallade våta elfilter är överrepre-senterade när det gäller skador i form av så kallade gropfrätning eller punkt-frätning. För att komma till rätta med dessa skador bör filtren vara utförda av metalliska rostfria material i en förutbe-stämd kvalitet som inte får understigas. Detsamma gäller rörledningar och rökgas-kanaler för cirkulerande kondensat.

– Allt stål kan rosta under rätta förutsättningar. I rökgaskondenserings-anläggningar förekommer en stor mängd svetsning av plåtar och rördelar. Efter svetsning måste svetsen rengöras för att det rostfria stålet ska kunna återbilda sitt skyddande kromoxidskikt. Oxiden kan tas bort på kemisk väg genom betning eller på mekanisk väg genom exempel-vis slipning och polering. Om detta inte görs kan skador uppstå, konstaterade Per-Åke Stenqvist och visade bilder från anläggningar med korrosionsskador som uppstått efter svetsarbeten.

Det är ju fantastiskt och bevisar att vi alla tjänar på att vara öppna med

forskningen.

Elisabet Blom, Qring Technology, är på jakt efter en ny och enkel metod som kan leda till en mera behovsstyrd sotning.

Korrosionsforskaren Erik Skog uttryckte en önskan om mer samarbete inom KME.

8


101 53 StockholmTelefon: 08-677 25 80Telefax: 08-677 25 06

[email protected]

Värmeforsk har allt sedan starten 1968 bedrivit forskning och utveckling inom området bränslebaserad kraft- och värmeproduktion. I Värmeforsk samlas energi-producenter såväl som skogsindustri, tillverkande industri och myndigheter.

Vad betyder Värmeforskdagarna för dig?

1. Värmeforskdagarna är ett bra tillfälle att träffa andra som jobbar inom området, för att få en översikt om vilka nya trender som finns och för att få nya idéer.

2. Det var bra stämning, även kollegerna verkade nöjda med dagarna.

3. Ja. Värmeforskdagarna är ett bra tillfälle att få kun-skaper inom andra områden som inte direkt berör mitt dagliga arbete, men som ändå är av betydelse.

STeFAnie RömhildSenior researcher, Swerea KIMAB; Polymers in Cor-rosive Environments

1. Vad tycker du är bra med Värmeforskdagarna?2. något som var speciellt denna gång?

3. har du nytta av Värmeforskdagarna i ditt yrke?

ThomAS GuSTAFSSonProfessor, Luleå tekniska universitet

1. Det är ett bra tillfälle att träffa och skapa kontakt med personer som är aktiva inom området och för mig har det gett en god inblick i de projekt som bedrivs.

2. Det var första gången jag var med.

3. Jag är aktiv inom ProcessIT Innovations som är en av Vinnovas Vinnväxt-vinnare. Värmeforskdagarna har gett mig en inblick i Vär-meforsk som på ett tydligt sätt visat att vi har gemen-samma intressen och att det borde finnas ett ömsesidigt värde av att hitta former för att framtida samarbete.

1. Det är ett bra forum där industri och forskning möts, utbyter erfarenheter och ska-par ett levande nätverk. Vär-meforskdagarna ger också möjlighet för påfyllning av ny kunskap och uppfräschning av gamla kunskaper.

2. Den här gången var min första gång och jag kan tyvärr inte svara på den här frågan.

3. Absolut. Eftersom jag job-bar som teknisk support vad det gäller korrosion och skador, så baseras en del av mina svar på erfarenheter som finns samlade inom Värmeforsk.

AnnA SundSTRömCiv. ingenjör Kemiteknik, Siemens Industrial Turbomachinery AB

1. Möjligheterna att ta del av aktuell och realiserbar forskning, samt att träffa och utbyta erfarenheter med branschkollegor.

2. Särskilt intressant att höra om framtida bräns-len och möjligheter till energikombinat, även alltid intressant hur man kan minska korrosion i pan-norna. 3. Absolut, dels på kort sikt genom kontaktnätet och verktygen Värmeforskda-garna ger, men framförallt i mer långsiktiga beslut och strategier.

AndReAS SundlöFUnderhållsingenjör, Söderenergi AB

Foto: Lars Magnell

Documents

Nyhetsbrev februari 2013