”

Redo att kämpaKambodjaner kräver sin mark tillbaka

Dela meDen tidning från diaKonia nummer 1 2013

information och nyheter från

redaktör Viktoria myrén Projektledare Gabriella riddez

ansvarig utgivare Bo Forsberg adress Box 140 38, 167 14 Bromma

tel 08-453 69 00 e-post diakonia@diakonia.se Webb diakonia.se

gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR)

Diakonia är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala

samarbetsorganisationer arbetar för en varaktig förändring för de mest

utsatta människorna i världen.

tryck edita Västra Aros, på miljövänligt papper

Layout Blue media dela med utkommer under

2013 med fyra nummer och distribueras till Diakonias

understödjare.

iSSn-nr 0281-4404 första sidan Tep Vanny demonstrerar mot att

hennes vän Bopha sitter fängslad för att hon kämpat för rätten till

mark i Kambodja.. foto Stephen Welch

Utmana makten!en av orsakerna till fattigdomen i många länder är att man inte har tillgång till jord eller möjlighet att bruka den. Problematiken är inte ny. I Latinamerika, Asien och Afrika, där jorden länge har ägts av ett fåtal människor, talar man om de jordlösa. De som inte harnågon möjlighet att försörja sig utan får arbeta under usla lönevill-kor, utlämnade till de stora jordägarna.

Under många årtionden har en del av Diakonias arbete i världen, i exempelvis Bangladesh och Guatemala, handlat om att få människor att driva att jordreformer ska komma tillstånd. Fördelningen av mar-ken ska möjligöra självförsörjning. Istället ser vi just nu att utveck-lingen går åt motsatt håll. Markområden som tillhört vanliga männ-iskor beslagtas av internationella investerare i samarbete med korrupta makthavare. Reportaget om Tep Vanny på nästa sida och hennes kamp för marken runt sjön Boeung Kak i Kambodja är ett exempel på så kallad land grabbing.

Problematiken kring vem som äger jorden – och därmed möjlig-heten till försörjning – leder över till en maktfråga: Vilken kraft eller makt har jag som enskild medborgare att sätta emot när investerare kommer och tar marken? Ingen. När Diakonia talar om demokrati handlar det om att få människor som arbetar för mänskliga rättighe-ter, rättvisa och solidaritet att gå samman för att stärka dem att utmana makten. Det är den enda vägen att åstadkomma förändring. ofta uppmärksammar vi Förintelsen och säger att den aldrig får upprepas, men förintelse upprepas. I Kambodja avrättades ett par miljoner människor under Pol Pots regim. Eftersom Röda Khme-rerna ville utrota de intellektuella kunde bärandet av glasögon vara skäl nog. Många har fullständigt horribla historier att berätta om hur en nära anhörig avrättats eller torterats. Och nu förintas männ-iskor igen, inte genom någon diktator, utan genom att marken och möjligheten att försörja sig tas ifrån dem.

Oavsett hur ondskan uppträder kan vi aldrig ge upp. Vi bärs av hoppet om att förändringar är möjliga och det har vi också sett i många delar av världen. Vannys historia handlar om hoppet och lju-set i mörkret. Om människor som bokstavligen ger sina liv för att förändra. Som modigt står upp för sin tro och vision om att det går. Och ofta är det kvinnorna som vågar visa det modet. Mycket på grund av att de vet om och känner att det finns män niskor som ser dem och stöttar. Genom vårt nätverk i Sverige och internationellt har Diakonia en viktig roll i att stötta dessa eldsjälar. Via nätverket kan också församlingar och enskilda personer vara med och göra skillnad. ingen har rätt att framför någon annan lägga beslag på den ska-pelse som Gud gett oss att förvalta. Världen, med alla dess resurser och möjligheter, ska delas av alla under värdiga och rättvisa förhål-landen. Jag får ofta frågan om det inte är jobbigt att se fattigdom, ondska, lidande och död. Jo, det är jobbigt, men mitt i det hopplösa finns alltid människor som står rakryggade. Som till och med lyckas få Världsbanken att ompröva sina beslut. Och för sin modiga kamp kom-mer Vanny att uppmärksammas inter-nationellt om några veckor, när hon som en av fem utvalda människorätts-kämpar av Hillary Clinton tilldelas årets Global Leadership Award.

Orkar Vanny kämpa, måste vi orka.

bO fORsbeRg, GenerAlSeKreTerAre

Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar med mera. Hit kan du också ringa in din minnes- och hyllningsgåva.

Ring 08-453 69 31. Telefonen är bemannad måndag–torsdag 9–15, fredag 9–12. Du kan också skicka in din minnes- eller hög-tidsgåva på diakonia.se eller genom att e-posta till gavor@diako-nia.se.

Hallå där …

diakonias givarservice

nummer 1 2013

… Liselott raphael, förändringsfadder

Varför är du förändringsfadder i Diakonia?

– För att lära mig mer och för att känna att jag har bidragit till något viktigt. Det är bra att engagera sig på något vis – då har man tagit ställning. Idag är det ju lätt att göra något för andra som inte har samma förut-sättningar. Det är också vik-tigt att inse hur bra man själv har det ibland.

Om du hade makten, vad skulle du bestämma då?– Då skulle jag bestämma att alla länders regeringar ska

sätta sig tillsammans och försöka lösa problemen med de klimatförändringar som är på väg.

Vad skulle du vilja ha mer från Diakonia som förändringsfadder?– Jag skulle inte vilja ha något alls. Det man får tillbaka

är mer att jag vet att det Diakonia gör görs på ett bra sätt. Så man får en tillit.

– Min pappa sade till mig, att om du dör utan att ha gjort någonting med ditt liv, då har du slösat bort det. Jag är inte rädd, jag är beredd att offra mitt liv för att vi ska få vår mark tillbaka, säger Tep Vanny.

Hon är en av ledargestalterna bland de gräsrötter i Kambodja som nu organiserar sig i protest mot att regeringen och olika företag stjäl deras mark. TexT: VikTORia MyRén fOTO: sTephen WelCh

”De har stulit vår mark”

2 • Dela meD Dela meD • 3

Klockan är strax efter åtta på morgonen och solen är redan obarmhärtigt stark på gatan utan-för en av domstolarna i Pnomh Penh. Ett hundratal demonstran-

ter har samlats med plakat och lotusblommor i händerna. ”Free Bhopa” och ”Stop the vio-lence”, står det på ett par av skyltarna. Mega-foner lyfts mot den molnfria himlen när demonstranterna kräver att två fängslade kvinnor ska släppas fria. Tep Vanny står allra längst fram vid kravallstaketet och skriker åt en hord av poliser iklädda kravallutrustning att allt de vill ha är rättvisa, och sin mark och sina hus tillbaka. Bredvid Tep Vanny står Jam, hennes sjuårige son som vägrar att släppa mamma ur sikte sedan hon och ytterligare elva kvinnor samt en man häktades i maj 2011. De satt fängslade i trettiotre dagar innan de efter kraftiga protester släpptes fria.

De kallas för ”kvinnorna vid sjön” och de är smått unika i Kambodja där kvinnor av tra-

dition är fostrade till att inte ta plats och göra sig hörda. Samma eftermiddag, när vi träffar Tep Vanny i skuggan på innergården till huset som är en bröllopsgåva från svärföräldrarna berättar hon att det är först sedan hon enga-gerat sig i kampen för att få tillbaka mark som hon förstått innebörden av ordet rättvisa.

– Kvinnor i Kambodja har aldrig proteste-rat tidigare utan – precis som jag – stannade de hemma, lagade mat, såg efter barnen och tog hand om hemmet. Få av oss var politiskt engagerade, kvinnorna var beroende av sina män, men nu har flera kvinnor tagit mod till sig, säger hon.

Eller som Eang Vuthy, ordförande för män-niskorättsorganisationen och Diakonias sam-arbetsorganisation, Equitable Cambodia, uttrycker det:

– När folk inte har någonting mer att för-lora och fortfarande måste försörja sina famil-jer, då måste de göra något för att få reger-ingen att lyssna.

Förr var folk rädda, de hade negativa erfa-renheter av att protester leder till att man blir arresterad, eller skjuten. Men Vuthy säger att de här människorna inte är rädda längre.

– De är inte rädda för att dö för de har redan förlorat allt så nu måste de offra sig själva. De utsätter sig för en enorm risk, men de väljer ändå att göra det och det är också deras rättighet, säger han.

2007 sålde regeringen marken runt sjön Boeung Kak till ett bolag vid namn Shukaku Inc som ägs av en senator i det styrande par-tiet samt av ett kinesiskt företag. Bolaget vräkte runt fyra tusen familjer från sina hem i utkanten av Pnomh Penh och sjön fylldes sedan igen med sand för att bana väg för lyx-iga kontor och affärslokaler. Vissa familjer fick ny mark eller pengar i kompensation, medan andra inte fick någonting.

Vi går med Tep Vanny den korta vägen från hennes hus till den före detta sjön och blickar

ut över ett enormt öde landskap. I dess utkant ligger hus med plåttak och eleganta skyskra-por om vartannat. Vanny sparkar i sanden med sin ena plastsandal och säger:

– Den här sanden dödar oss. Jag känner mig väldigt sorgsen, för många har förlorat allting. Vi vill ha utveckling, men inte på det här sättet. De har stulit vår mark och de splitt-rar våra familjer, säger hon och blickar bort mot sin sjuårige son som sitter i sanden och gör en lång rad av små sandtorn.

sedan vanny släpptes ur fängelset vägrar han att gå till skolan. När hans mamma ska demonstrera är han där bredvid henne, längst fram vid kravallstaketet framför de hjälm-klädda poliserna. Han är livrädd för att hon ska försvinna från honom igen.

– Jag tror att han har skadats mentalt av det som hände mig, säger Vanny och det blänker av tårar i ögonen.

Hon höjer armen och pekar mot andra

änden av sjön och ett blått hus som tillhör företaget Shukaku Inc.

Det var där som Vanny och de andra greps av polis och fördes bort med våld. Så små-ningom dömdes de till två och ett halvt års fängelse för att olagligt ha ockuperat marken. Den mark som de själva ägt och bott på i många år.

72-åriga Nget Khoun, som också fängsla-des, för sina fingertoppar upp mot tinningen och visar var polisen slog henne. Hon säger att tiden i fängelset var svår. Trots att hon är så tunn i kroppen, bara skinn och ben, så hade hon inget utrymme att sova på. Och soppan i fängelset var lika tunn och vattnig som under Röda Khmererna.

– När Pol Pot kom till makten tvingades jag lämna staden. Men alla drabbades lika, oav-sett om du var fattig eller rik. Nu tvingas fat-tiga människor att lämna sina hem och deras mark tas ifrån dem och ges till de mäktiga och rika. De tar min mark och sätter mig, markä-

garen i fängelse. Det är inte rättvist. Det får mitt hjärta att brista.

Vanny fyller i: – Under Pol Pot led folk av misär och att

familjer separerades, vi vill inte att en sådan regim återvänder, men på sätt och vis är det värre i dag. Pol Pots regim använde vapen och kulor för att döda människor, nu använder de korruption.

Hon öppnar handflatan och knyter den sedan för att visa hur de alla befinner sig i regeringens våld.

– Domstolssystemet är inte självständigt och inga ledare bryr sig om folket. De korrumpe-rade har fria tyglar att göra vad de vill. När du dödar folk med vapen, dör de snabbt och enkelt, men när du dödar folk med korruption dör de långsamt och under stort lidande.

när hon pratar är det svårt att förstå att kvinnornas kamp trots allt har varit fram-gångsrik, att de utövade påtryckningar så att

Som en av fem utvalda människorättskämpar kom-mer Tep Vanny den andra april att ta emot priset Global leadership award, som bland annat instif-tats av Usas förra utrikesminister hillary Clinton.

efter att Tep Vanny satt fängs-lad i över en månad vägrar hennes sjuårige son Jam att stanna hemma eller gå i skolan när hon demonstrerar.

”Den här sanden dödar oss. Jag känner mig väldigt sorgsen, för många har förlorat allting.”

Tep Vanny

Dela meD • 54 • Dela meD

Världsbanken – som en av finansierarna av projektet att kartlägga markrättigheter i lan-det – stoppade sina kommande utbetalningar till Kambodjas regering. Det är första gången som det har hänt. Anledningen är att den kartläggning som skulle leda till att folk fick starkare juridisk rätt till sin mark, ofta resulte-rade i det motsatta. Och när Världsbanken stoppade sina utbetalningar talade man ett språk som regeringen lyssnade till – bara en månad senare hade regeringen gett tillbaka 12,44 hektar vid Boeung Kak sjön. Drygt 630 familjer har nu fått markrättigheter inom detta område, men fortfarande finns det familjer, bland annat Nget Khouns familj, som varken erhållit markrättigheter eller eko-nomisk kompensation. Det är därför Tep Vanny inte är nöjd, det är därför kvinnorna vid sjön fortsätter att demonstrera, fortsätter att gå ut på gatorna, spärra av vägar, mar-schera utanför ambassader och använda sina kroppar mot polisernas batonger och genom-skinliga sköldar – det är det enda vapen de har.

eang vuthy på equitable Cambodia säger att de senaste åren har det blivit allt vanligare med demonstrationer, bland gräs-rötter och bybor inte bara i Pnomh Penh utan över hela landet. Det är något helt nytt. De demonstrationer som förekommit tidigare har varit kopplade till det styrande politiska par-tiet, eller oppositionspartiet.

– Det här är en tydlig signal om att männ-iskor verkligen har det svårt. I städerna är det framför allt kvinnor som demonstrerar, för det är kvinnorna som förlorar mest när husen tas ifrån dem.

– I fallet med Boeung Kak sjön vet också kvinnorna att de som har flyttat därifrån, de som har omlokaliserats, har det extremt tufft

och att många redan har återvänt till staden för att de inte kunde försörja sig, säger Eang Vuthy.

Människor dumpas på platser utan någon infrastruktur, utan vägar, avlopp och rin-nande vatten. I de nya områdena finns inga jobb, ingen sjukvård och skola. I vissa fall inga hus, utan bara plastskynken. De tvångsförflyt-tade tvingas låna pengar till ockerräntor för att överleva och räntorna blir i slutändan övermäktiga och man säljer marken eller vräks för att man belånat sönder den. Det är en ond cirkel.

– De fattiga tvingas ut ur städerna, ut på landsbygden och in i fattigdom. Det gör oss självklart oroliga och det är därför vi jobbar med att ge människor stöd och utbildning, inte minst när det gäller deras juridiska rättig-heter. När de blir medvetna om sina rättighe-ter kan de skydda sig själva. Vi hjälper dem också att komma i kontakt med biståndsgi-vare och internationella organisationer så att de kan sätta press på företagen och regeringen som stjäl deras mark.

för tep vanny finns det inga andra alterna-tiv än att fortsätta kämpa, hon hade aldrig kun-nat tro att hon skulle bli en politisk ledare, men redan som barn hade hon svårt för orätt-visor och trängde sig emellan när det var bråk. Hon har alltid stått på de maktlösas sida.

– När jag var yngre utmanade jag män med vapen och om två familjer grälade försökte jag medla. Jag stod inte ut med att se dem slåss. Jag är inte rädd. Fler människor dör i trafiko-lyckor än som politiska aktivister i Kambodja. Jag tror på Gud och det är Gud som bestäm-mer mitt öde och när jag dör.

Dagen före besökte Tep Vanny sitt föräldra-hem ute på landsbygden. Hon ler när hon berättar hur stolt pappan blev över tidnings-

”Nu tvingas fattiga människor att lämna sina hem och deras mark tas ifrån dem och ges till de mäktiga och rika.”

ngeT Khoun

faKta om Kambodja Kambodjas historia är präglad av krig och förtryck. under åren 1970–1997 levde man i princip under ett ständigt krig. Mellan 1975 och 1979 styrde Röda khmererna landet, med pol pot i spetsen. Det var ett skräckvälde som allvarligt hämmade landets ekonomiska och sociala utveckling. Khmerernas mål var att rensa landet från ”skadligt västerländskt inflytande”. Städerna utarmades, invånarna tvångsförflyttades, infrastrukturen förföll och människor med utbildning – lärare, läkare, ingenjörer, intellektuella – mördades systematiskt. mellan 1,5 och 3 miljoner människor tros ha dödats. röda Khmerernas regim följdes av vietnamesisk ockupation under åren 1979-1989 vilket även det innebar förtryck av folket. 1993 hölls de första fria valen men demokratin har urholkats och landet är idag i praktiken en enpartistat.

nästan halva befolkningen levde i extrem fattigdom så sent som 1994. År 2007 var drygt 25 pro-cent av befolkningen extremt fattiga och levde på motsvarande mindre än en uSA-dollar om dagen. Kambodja var då ett av världens fem fattigaste länder, räknat efter andelen mycket fattiga och en hög andel är inte läskunniga. på senare år har stora ekonomiska framsteg skett främst tack vare tex-tilexporten. Men enligt fn:s human Development index hamnar kambodja på plats 139 av 187 (2011). sjukvården är undermålig och mödradödligheten är en av de högsta i världen. landet är mycket biståndsberoende och cirka hälften av stadsbudgeten utgörs av bistånd. på senare år ökar ojämlikheten i landet, inte minst på grund av land grabbing. Speciellt minoritetsgrupper och kvinnor är särskilt utsatta och saknar ofta möjligheter att påverka sina liv.

nget Khoun är 72 år gammal och har fängslats för sina protester, ändå är hon dagligen ute och pro-testerar. Det är kvinnorna som går i spetsen för demonstrationerna.

Dela meD • 76 • Dela meD

VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG?

Mithika Mwenda bor och arbetar i Nairobi, Kenya. Han har sedan 20-årsåldern engagerat sig i olika rättighetsfrågor, och de senaste åren i vad han kallar ”världens största utmaning”: klimatförändringarna. Mithika Mwenda är

koordinator i nätverket Pan African Climate Justice Alliance, PACJA, som skapades med stöd från Diakonia och Christian Aid år 2008. Sedan starten har PACJA expanderat drastiskt och idag består nätverket av över 300 organi-sationer från 45 afrikanska länder. PACJA vill förena det afrikanska civilsamhället och däri-genom ge det en starkare röst i bland annat internationella klimatförhandlingar och i framtagandet av nationella utvecklings-strategier.

Varför arbetar du med klimatfrågor?– Naturen har inspirerat mig att arbeta med

klimatfrågan, eftersom jag ser hur den påver-kas. Det är världens största utmaning just nu och vi måste göra något åt det, annars hotas

mithika mwenda vill se en värld fri från global uppvärmning och arbetar för att ena och stärka afrikas röst i klimat-förhandlingar.

– det behövs inte längre en veten-skapsman för att bevisa att klimat-förändringarna är verkliga. de pågår just nu och mänskligheten måste gå samman för att övervinna detta.

Mithika har ordet!

vår gemensamma existens. Men det är viktigt att understryka att klimatfrågan inte bara handlar om miljön. Klimatförändringarna är en fattigdomsfråga, en ekonomisk fråga, en etisk och politisk fråga. Men framförallt en fråga om mänskliga rättigheter.

Har du själv upplevt klimatförändringar?– Jag kommer från ett samhälle som ser

effekterna av klimatförändringarna varje dag. Vi ser floder som torkar, oförutsägbara regn, extrema torrperioder och när det väl regnar för det med sig stor förödelse. Årstiderna och skördesäsongerna följer inte tidigare mönster, de skiftar och är svåra att förutse. Samhällen som är beroende av boskap för sin inkomst tvingas se sin boskap tyna bort. Vardagen har vänts upp och ner. Det är inte längre ”business as usual”. När man ser det med egna ögon kan man inte blunda för det.

Vad vill du uppnå med ditt arbete med PACJA?– Vi vill vara en lösning på klimatföränd-

ringarna och den lösningen innefattar alla människor på alla nivåer. Vi har sett, år efter år, att det var vissa grupper i samhället vars röster aldrig hördes i de internationella för-handlingarna – nämligen de fattiga. Och de fattiga, främst kvinnor och barn, är de som drabbas hårdast. Det är inte rimligt att deras röster inte når fram eller räknas. PACJA vill ge dessa människor en röst och bygga klimaträtt-visa i världen. Vi tror på globalt samarbete, på samhälls-, nations-, regions- och internationell nivå. När vi samarbetar kommer vi att kunna övervinna klimat föränd ring arna.

Vad är din vision för framtiden? – En värld fri från global uppvärmning, och

en generation som är medveten om det arv de lämnar till framtida generationer.

Tror du att det finns hopp?– Det finns hopp. Det måste finnas hopp.

För vi är alla en del av lösningen på proble-met. Jag tror att människor och regeringar snart kommer att vakna upp och förstå att vi måste komma överens över gränserna. För vi sitter alla i samma båt. Det är egentligen pre-cis som med det legendariska Titanic. De fat-tiga och mest utsatta på nedre däck kommer att drabbas och dö först, men i slutändan kom-mer hela båten att sjunka och då drabbas alla. Vare sig du är rik eller fattig. Detta måste värl-den inse och jag har hopp om att det kommer hända snart.

TexT: saRa h Ug OssOn

fOTO: MaR kUs MaRCeTiC

mithika mwenda säger att klimatförändringarna fram-för allt är en fråga om mänskliga rättigheter.

klippen hon visade honom. Och hennes mamma, som alltid varit intresserad av poli-tik, har stöttat henne ända från början. Men många av kvinnorna har betalat ett högt pris för sitt mod. En kvinna var gravid när hon demonstrerade. Polisen sparkade mot hennes mage och dagen efter fick hon missfall. En annan kvinna blev så förkrossad när hon insåg att hon inte tillhörde de familjer som fått nya

landtitlar inom de 12,44 hektaren att hon tog sitt liv. Vannys man är suspenderad från sitt jobb på grund av hennes protester och själv har hon tappat femton kilo i vikt av alla påfrestningar. Men hon är inte nedslagen utan förbannad och garaget där hon tidigare drev ett litet företag är numera omvandlat till möteslokal för det nätverk som skapats i pro-test mot vräkningarna.

– Jag har förlorat min fysiska styrka, det jag har kvar är min mentala styrka. Många männ-iskor är traumatiserade, de blir rädda och oro-liga när de minns svåra saker som drabbat oss. Men när jag tänker tillbaka på vissa händelser så blir jag inte rädd, tvärtom, jag får kraft. Om vi inte vill att historien upprepar sig måste vi engagera oss. Framgång är ingenting man föds med, den måste vi kämpa oss till.

”Framgång är ingenting man föds med, den måste vi kämpa oss till.”

Tep Vanny

Land grabbing – ett ondSKefuLLt fenomenland grabbing är ett stort och växande problem i många utvecklingsländer och framför allt i Kambodja där 2,1 miljoner hektar land – ett område ungefär lika stort som Wales – har förts över från lantbrukare som odlar för eget bruk till industriella jordbruksbolag. Människorättsorganisationen liCaDhO, som också är Diakonias samarbetsorganisation, uppskattar att cirka 400 000 människor har drabbats av landkonflikter sedan 2003 och regeringsvåldet mot offer för land grabbing har nått ett ”all-time high”, inte minst då en fjortonårig flicka sköts till döds i samband med att bybor vräktes från sin mark. Det som gör överföringen av land möjlig är Kambodjas plan för ekonomiska land koncessioner som innebär att regeringen hyr ut så kallat ”private state land” till företag som åtar sig att bruka marken. De boende erhåller sällan eller ingen kompensation. nära 60 procent av den odlingsbara marken omfattas i dag av ekonomiska landkoncessio-ner och brukas av internationella och nationella företag.

Mathieu pellerin på liCaDhO säger att de senaste åren har det skett en skarp ökning av antalet land-koncessioner men också storleken på koncessionerna har ökat.

– Och det finns en direkt koppling mellan ökningen i antalet landkonflikter och ökningen av ekono-miska landkoncessioner.

han pekar på tre orsaker till att land grabbing är ett så stort problem i just kambodja: det råder en total brist på rättssäkerhet, korruptionen är extremt utbredd och det finns inget självständigt rättssystem.

– Det är som att kasta bränsle på elden, och det gör land grabbing till ett mer ondskefullt fenomen i Kambodja än på många andra platser.

några pojkar spelar fotboll i skymningen på den mark som tidigare var sjön Boeung Kak, men nu är ett enormt hav av sand.

Dela meD • 98 • Dela meD

skildrar ungas livny webbplats

uLf frÖdin

sKRIV uNDER häR: diakonia.se/springnotan

KONTAKTA:caroline.kallner@diakonia.se08-453 69 28

inSamLat totaLt under 201218 miLjoner

1,0 milj

9,8 milj

Fond- sparande

MInnes- oCHHÖGTIdsGÅVor

TesTaMenTen

FÖrsaMLInGs- GÅVor

FÖreTaG oCH FÖrenInGar

FÖrändrInGs- Faddrar

prIVaT- personer

3,5 milj

1,3 milj

0,4 milj

0,1 milj

1,0 milj

0,9 milj

öVrigT

Företag spelar roll i konfliktområden – på gott och på ont. De kan stärka utsikterna för fred genom att t ex erbjuda arbete och försörjning till ungdomar som riskerar att rekry-teras till väpnade grupper. Men företag kan också förvärra konflikter när de exempelvis gynnar en inblandad part.

Företags sociala ansvarstagande och ansvaret när det gäl-ler mänskliga rättigheter har utvecklats. Men konfliktper-spektivet är eftersatt och där finns stora luckor. Just nu pågår ett projekt som bland annat undersöker hur företag i konfliktområden bör förhålla sig till aktörer som livnär sig på och i sin tur livnär konflikter, exempelvis organisationer som erbjuder livvaktsskydd.

Projektet drivs av Diakonia, Svenska kyrkan, Handels-högskolan vid Göteborgs universitet samt Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet med stöd från Sida. Under 2013 kommer rapporter och fallstudier att tas fram.

Klimatfrågan är vår tids största utmaning. De rika länderna står för de största utsläppen av växthusgaser, men det är i de fattiga länderna som de negativa konsekvenserna är mest kännbara.

– Det handlar om att fattiga länder, som inte orsakat klimatförändring-arna, inte heller ska behöva stå för notan för att förebygga klimatkatastro-fer eller omställning till hållbara ener-gilösningar. Hittills har Sverige inte bidragit med en enda ny krona trots att man lovat. Det är omoraliskt och stri-der mot klimatöverenskommelser, säger generalsekreterare Bo Forsberg.

Diakonia uppmanar alla er som vill att Sverige ska leva upp till löftena om klimatet att skriva under vår namnin-samling. På så vis sätter vi press på den svenska regeringen att agera i vår tids största utmaning. Det är dags att leva upp till löftena om klimatet och betala notan. Delta i vår kampanj och hjälp oss att nå 10 000 underskrifter!

Hur lever unga killar och tjejer i Centralamerika? Hur ser vardagen ut? Vad roar de sig med och vad oroar dem? Nu lanserar vi webbplatsen leva-lika.se. Där får vi följa sex ungdomar och deras liv genom korta sekvenser som de själva filmar. Webbplatsen är en del av jämställdhetsprojektet Leva Lika som ger kvinnor och män på landsbygden i Honduras, El Salvador och Guatemala en möjlighet att skapa sig ett bättre liv. Jämställdhet mellan kvinnor och män är en förutsättning för att bekämpa fattigdom. Ett sam-hälle där kvinnor systematiskt diskrimineras och förvägras sina rättigheter har svårt att utvecklas.

Webbplatsen vänder sig i första hand till gymnasieelever och är anpas-sad för att användas i undervisningen. Men här finns även material för alla med intresse för Centralamerika, jämställdhet eller rättvisefrågor. Diakonia driver Leva Lika-projektet tillsammans med Kooperation Utan Gränser, med finansiering från Postkodlotteriet. Kopplad till levalika.se finns också Facebook-sidan Leva Lika. Så håll ögonen öppna på nätet!

En ny lag om så kallad land-för-landrapportering är på gång inom EU. Diakonia och flera andra organisationer inom det civila samhället har länge arbetat för att stoppa företags skatteflykt. Syftet med den nya lagen är att öka insynen i stora företag: vilka vinster de gör och hur mycket skatt de betalar i respektive land som de har verksamhet i. Lagstiftningen kommer att omfatta utvinning av gruvor, gas, olja och skog. Lagen kommer inte att vara tillräcklig för att man ska kunna upptäcka skatteflykt, men den ökar möj-ligheten att ställa företag till svars.

– Det är ett steg i rätt riktning för att öka insynen hos företag, men detaljerna i lagstiftningen är inte färdigför-handlade och det återstår att se hur effektiv lagen blir. Den svenska regeringen skulle kunna trycka på för att skapa en mer långtgående lag, säger Carl-Henrik Jacobsson, policy-rådgivare i frågor om utvecklingsfinansiering på Diakonia.

Vid årets valborgsmäs-sofirande har din försam-ling möjlighet att göra en bössinsamling till förmån för Diakonia. I årets kam-panj lyfter vi fram Diakonias eldsjälar i Kam-bodja. Bland annat berättar vi om Tep Vanny som gått från att vara hemma-fru till att bli en ledare som står längst fram vid alla demonstrationer.

– Jag är beredd att offra mitt liv för att vi ska få vår mark tillbaka. Varje

dag fortsätter vi kämpa för att få ett bra liv, säger Tep Vanny (som du kan läsa mer om i det stora reportaget).

Mer information och material skickas ut till församlingarna i mars. Du kan också hålla utkik på diakonia.se eller kontakta Caroline Källner, insamlingsansvarig.

företag i konflikt

Stöd en eldsjäl – samla in pengar vid majbrasan

diakonias nya kampanj:

Klimatet – Sveriges springnotaLag om transparens – steg i rätt riktning

Tep Vanny

Carlos, eddy, Juan Carlos, glendy och Cindy är fem av de sex centralamerikanska ungdomar som filmar sina liv och delar med sig på levalika.se.

fo

To

Le

na

ha

nS

So

n

fo

To

ca

Ld

h

seferino Cortez är jordbrukare i khapi – en by vid foten av Murarataglaciären, bolivia. på grund av klimatförändringarna smälter glaciären i snabbare takt än någonsin och byborna riskerar att förlora sin livsviktiga vattenkälla. Diakonia samarbetar med organisationen Agua Sustentable i Khapi som bland annat bygger infrastruktur för att lagra vattnet.

Historisk rättegång i guatemala

Guatemalas högsta domstol kommer att ställa ex-dikta-torn Efraín Rios Montt inför rätta anklagad för folkmord. Han anklagas för att ligga bakom massakrerna på mayafol-ket i Ixilområdet i norr, där militären 1982–1983 dödade 1771 civila bybor. Det är första gången som åtal för folk-mord väcks i Guatemala. Diakonias samarbetsorganisatio-ner Caldh och AJR har varit drivande i fallet och kommer att föra offrens talan under rättegången.

Diakonia uppmanar Sveriges regering och EU-kommis-sionen att bevaka och följa upp rättsprocessen.

Den nu 85-årige exdiktatorn efraín ríos montts 17 månader vid makten var bland de blodigaste under Guatemalas 36 år långa inbördeskrig.

Öve r måLet!0,5 m i Ljon e r

må

L 20

12 1

7,5

miL

jon

er

Dela meD • 1110 • Dela meD

Diakonia stödjer eldsjälar som brinner för att göra världen mer rättvis. Människor som har vänt sin vrede till handling, precis som Martin Luther King en gång gjorde. Tep Vanny är en av flera kvinnor i Kambojda som har engagerat sig politiskt och tvingat regeringen att ge dem deras mark tillbaka. – Jag är beredd att offra mitt liv för att vi ska få vår mark tillbaka, säger Tep Vanny. Vi behöver din församling i årets Valborgsinsamling! Det är med ert stöd som arbetet för människors rättigheter och lika värde kan fortsätta. Hör av dig till oss på gavor@diakonia.se senast den 15 april om ni vill vara med så kontaktar vi er och skickar material. Sätt in din eller församlingens gåva på pg 90 33 04 - 4. Märk gåvan Valborg.

Tep V

enny, K

amb

od

ja. Foto

: Steph

en W

elch

Verksamheten granskas av Svensk Insamlingskontroll.

Martin Luther KingDiakonia stödjer eldsjälar som brinner för att göra världen mer rättvis. Människor som har vänt sin vrede till handling, precis som Martin Luther King en gång gjorde. Tep Vanny är en av flera kvinnor i Kambojda som har engagerat sig politiskt och tvingat regeringen att ge dem deras mark tillbaka. – Jag är beredd att offra mitt liv för att vi ska få vår mark tillbaka, säger Tep Vanny. Vi behöver din församling i årets Valborgsinsamling! Det är med ert stöd som arbetet för människors rättigheter och lika värde kan fortsätta. Hör av dig till oss på gavor@diakonia.se senast den 15 april om ni vill vara med så kontaktar vi er och skickar material. Sätt in din eller församlingens gåva på pg 90 33 04 - 4. Märk gåvan Valborg.

Tep V

enny, K

amb

od

ja. Foto

: Steph

en W

elch

Verksamheten granskas av Svensk Insamlingskontroll.

Martin Luther King