NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet Kandidatuppsats Sebastian Constantino Handledare: Maria Vredin Johansson Vårterminen 2008

Den miljöstyrande avfallstaxan - sant

eller falskt? - En studie om prisets inverkan på hushållens avfallsvanor

2

Sammanfattning

Fler och fler kommuner övergår till en mer miljöstyrande avfallstaxa. Därför är det av intresse

att utreda avfallstaxans (dvs. priset på avfallshanteringstjänsten) förmåga att ändra hushållens

avfallsvanor och därigenom även vilken miljöstyrande verkan taxan har. Hur priskänsliga är

hushållen för avfallstaxan och dess utformning? Enfamiljshushållens priskänslighet för

brännbar kärl- och säckinsamling skattas i tre kommuner (Storuman, Sjöbo, Sundbyberg) och

en kommungrupp (Gävle, Ockelbo, Sandviken, Hofors och Älvkarleby) genom grova

elasticitetsmått. Resultatet tyder på ett inelastiskt samband mellan priset på avfallshantering

och insamlade mängder. Sambandet beror troligtvis på avfallstaxans låga andel av hushållens

budget. Det finns även skillnader i priskänslighet mellan de undersökta kommunerna, som till

viss del kan tillskrivas skillnader i utformningen av avfallstaxan. Andra faktorer som troligtvis

påverkar priskänsligheten är: olika motiv och åtgärder i samband med förändring eller

införande av en ny taxa, prisförändringar i substituttjänster samt skillnader i

kommunvariabler. På grund av ett mycket begränsat antal observationer är inga resultat

statistiskt säkerställda via signifikanstest.

Nyckelord: Avfallstaxan, priselasticitet, avfallshantering, brännbart kärl- och säckavfall.

Förord Uppsatsens genomförande hade naturligtvis inte varit möjlig utan ett antal personer som

förtjänar ett stort tack för sitt medverkande och kunskap. Dessa personer är Christina Eriksson

från Storumans kommun, Christel Wohlin från Sjöbo kommun, Christina Anderzén från

Sundbybergs kommun och Magnus Flodman hos Gästrike återvinnare. Även Jenny Westin

från Avfall Sverige, Leif Lundin från Grontmij och självklart min handledare Maria Vredin

Johansson har bidragit med viktig hjälp till uppsatsen.

3

Innehållsförteckning

SAMMANFATTNING 2

FÖRORD 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3

1 INLEDNING 4

1.1 Hushållsavfall i Sverige 4

1.2 Statistik och tidigare forskning 6

2 AVHANDLING 9

2.1 Elasticitet 9

2.2 Kommunerna 12 Storuman 2004 - 2006 13 Sjöbo 2005 - 2006 14 Sundbyberg 2004 - 2005 15 Gästrike Återvinnare 2004 - 2006 15

2.3 Kommunernas elasticiteter 17

2.4 Diskussion och analys 18

3 SLUTORD 25

REFERENSER 28

APPENDIX 30

Appendix 1 Kort redogörelse för tidigare forskning 30

Appendix 2 Kommunerna 31 Genomsnittsvikten av kärl- och säckavfall 31 Storuman 31 Sjöbo 33 Sundbyberg 35 Gästrike Återvinnare 36

Appendix 3 Elasticitetsberäkningar 38

4

1 Inledning

Avfallstaxan är det pris som hushållen möter för kommunens avfallshantering. Hur taxan är

utformad, samt hur stor den är skiljer sig mellan kommuner. Under senare tid har många

kommuner valt att gå över till en miljöstyrande taxa. Med detta menas att öka hushållens

incitament för avfallssortering för att, i sin tur, minska den mängd avfall som efter insamling

förbränns eller läggs på deponi. Det kan ske genom exempelvis information eller speciella

utformningar i avfallstaxan. Ett annat alternativ är att justera priset på avfallshanteringen för

att öka incitamenten till olika typer av återvinning. Avfallstaxan kan t ex differentieras så att

hushållet möter skilda priser för komposterat och osorterat avfall. Genom att höja priset på

just det avfallet som förbränns, skapas incitament att sortera avfallet mer och då även

minimera den brännbara fraktionen. En annan möjlighet är att helt enkelt väga avfallet från

hushållet och därefter ta betalt direkt baserat på den vägda mängden avfall från det enskilda

hushållet. Hushållet får då incitament att minska den totala insamlade avfallsmängden för att

i sin tur minimera utgiften för avfallshantering. För att priset på avfallshanteringen ska vara

ett effektivt verktyg för att åstadkomma ökad återvinning och sortering krävs att hushållen

reagerar på prisförändringar. Men hur priskänsliga är egentligen hushållen för

avfallshanteringens kostnader och hur påverkas priskänsligheten av avfallstaxans utformning?

Om hushållen inte reagerar nämnvärt på prisförändringar så kan priset vara ett ineffektivt

medel för att styra mot ökad sortering..

1.1 Hushållsavfall i Sverige

För att kunna fortsätta med presentationen om uppsatsens genomförande samt avgränsningar

krävs först en kort genomgång av svensk avfallshantering.

Önskvärdheten i olika avfallshanteringsalternativ brukar klassificeras enligt EU:s s k

”avfallshierarki”. Eftersom den finns i många olika utföranden antyder att det att hierarkin

inte är en generell lösning utan snarare en god tumregel. Livscykelanalyser på avfall tyder

också på detta (Finnveden et al, 2007). Det gemensamma draget hos varianterna av

avfallshierarkin är att avfallet i någon mån i första hand ska reduceras, därefter återanvändas

följt av återvinning, energiutvinning (förbränning) och sist deponering av avfallet. Nationella

avfallsstrategier utvecklas då för att i så hög grad som det är möjligt och effektivt, avstå från

de ”sämre” nivåerna av hierarkin såsom deponering. Ett exempel på detta är riksdagens

5

miljömål ”God bebyggd miljö” där det i delmål 5, som rör avfall, bl a anges att ”Senast år

2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning,

inklusive biologisk behandling”1 (Miljömålsportalens webbplats)2. I Sverige har ett flertal

styrmedel införts, bl a deponiskatten och förbränningsskatten som infördes år 2000 respektive

år 2006, där kommunen beskattas efter den mängd avfall som läggs på deponi eller

förbränns3. Styrmedlen har skapat incitament för svenska kommuner att rikta in sig mot en

högre grad av sortering och återvinning av avfall.

Ansvaret för hushållens avfall är i Sverige uppdelat på kommuner och producenter.

Producentansvaret gäller för följande produkter: returpapper, pappersförpackningar,

plastförpackningar, metallförpackningar, glas, däck, bilar och elektroniska produkter. Det

innebär att de företag som tillverkar eller importerar produkter som gäller under

producentansvaret också ska betala för omhändertagandet av det resulterande avfallet.

Företagen under producentansvaret står alltså för kostnaden för de obemannade

återvinningsstationer som finns i landet där hushållen kan lämna in källsorterat avfall. Det

avfall som inte faller under producentansvaret ligger under kommunens ansvar för

renhållning, vilket förklarar varför avfallstaxan ibland kallas renhållningstaxan. Kommunen

ska sköta insamling och omhändertagande av det avfall som hushållen kastar i soppåsen (även

kallat kärl- och säckavfall), det grova avfallet och farligt avfall. Grovt och farligt avfall

lämnar hushållen in på kommunens bemannade återvinningscentraler. Kärl- och säckavfallet

hämtas från hushållen antingen av kommunen eller av anlitad entreprenör. Kostnaden för båda

dessa tjänster samt hanteringen av avfallet ska täckas av den kommunala avfallstaxan.

Insamlingen av kärl- och säckavfallet kan ske på olika vis beroende på utformningen av

avfallstaxan. Detaljerna hos, de i den här uppsatsen undersökta, kommunerna kommer att

redovisas i avsnitt 2.2. Kärl- och säckavfallet kan delas in i en brännbar fraktion och en

fraktion för biologisk behandling, i ett fåtal kommuner förekommer även insamling av en icke

1 År 2007 återvanns 47 procent av hushållsavfallet på detta vis, vilket tyder på att målet är på god väg att uppnås

(Avfall Sverige, 2007). 2 2008-04-12; www.miljomal.nu/om_miljomalen/miljomalen/mal15.php#bygg_5 3 Deponiskatten var vid införandet 250 kr/ton deponerat avfall, den höjdes 2006 till 435 kr/ton.

Förbränningsskatten sätts egentligen inte enbart efter mängden avfall som förbränns utan också efter

elverkningsgraden hos förbränningsanläggningen. En förbränning vid en anläggning utan elproduktion beskattas

med 451 kr/ton medan en anläggning med 20 procent elverkning beskattas med 70,5 kr/ton (Avfall Sverige,

2007).

6

brännbar fraktion som deponeras. Den brännbara fraktionen består i sin tur av en sorterad och

en osorterad del. Det sorterade brännbara kärl- och säckavfallet innebär egentligen bara att

fraktionen för biologisk behandling (i stort sett matavfall) har sorterats ut för sig. Det

osorterade kärl och säckavfallet är alltså det avfall där det inte görs någon skillnad mellan

brännbart och komposterbart. Ibland kallas därför detta för blandat kärl- och säckavfall eller

blandat hushållsavfall. Det är egentligen inte helt rätt eftersom hushållsavfall avser någonting

annat. I Miljöbalkens 15 kap, 2 §, definieras hushållsavfall som ”Med hushållsavfall avses

avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet”. I

Naturvårdsverkets handbok ”Vägledning till definitionen av Hushållsavfall” (2008) diskuteras

vad detta i praktiken innebär. Till hushållsavfall kan då räknas exempelvis grovt avfall, kärl

och säckavfall, farligt avfall samt även slam och latrin. Utöver detta finns också ”jämförligt

avfall från annan verksamhet”, det kan vara avfall som är svårt och kostsamt för kommunen

att skilja från hushållens avfall vid insamlingen, t ex avfall från mindre verksamheter och

restauranger. Det innebär att den statistik som används i uppsatsen till viss del även inkluderar

avfall från andra källor än hushållen. Kärl- och säckavfallet utgjorde drygt hälften av allt

hushållsavfall år 2000. Från plockanalyser gjorda 2004 i sju kommuner var drygt 43 procent

av kärl- och säckavfallet matavfall. Ytterliggare 30 procent utgjordes av förpackningar och

tidningar som gäller under producentansvaret (Avfallsverige, 2005). I denna uppsats kommer

endast den brännbara fraktionen av hushållens kärl och säckavfall behandlas. När priset på

avfallshanteringen för det brännbara kärl- och säckavfallet förändras är det intressant att se

hur hushållen reagerar på denna prisförändring eftersom en stor del av detta avfall kan

källsorteras eller komposteras. Hur stark reaktionen eller priskänsligheten är kan därefter

diskuteras utifrån bl a taxans utformning.

1.2 Statistik och tidigare forskning

Tre kommuner och en kommungrupp har valts ut för att verka som exempelkommuner i

uppsatsen. Kommunerna är Storuman, Sjöbo och Sundbyberg. Den nämnda kommungruppen

består av fem kommuner4 som alla sköts av samma entreprenör, Gästrike återvinnare. Taxan i

kommungruppen har, innan de undersökta åren, varit uniform för alla kommuner vilket

möjliggör jämförelser. Anledningen till att dessa kommuner var tvungna att sammanföras i en

grupp är att avfallsstatistiken som funnits tillgänglig endast har gällt alla kommunerna

4 Gävle, Ockelbo, Hofors, Sandviken och Älvkarleby

7

sammantaget. Vid valet av exempelkommunerna har stor vikt lagts vid, att någon

prisförändring skett, dessutom måste avfallsstatistik finnas tillgänglig för de år prisändringen

avsett. Utöver detta har även en viss spridning, med avseende på taxans utformning, sökts

mellan kommunerna. Det är alltså frågan om ett icke-slumpmässigt bekvämlighetsurval,

resultaten gäller därför endast de undersökta kommunerna och bör ej generaliseras för hela

Sverige. Kommunal avfallsstatistik är ostandardiserad och ibland obefintlig, varför mycket tid

lagts ner på att hitta bra exempelkommuner samt att bearbeta statistiken för att underlätta

jämförelser. All information om avfallstaxorna, samt statistiken för insamlade avfallsmängder

har hämtats direkt från de undersökta kommunerna i samråd med kommunala tjänstemän på

avfallsområdet. Ett problem för uppsatsen är att prisförändringar i taxan ofta kombineras med

förändringar i taxans utformning. Det finns då ingen möjlighet att isolera effekten av

prisförändringen från effekten av den nya utformningen, på kvantiteten insamlat avfall. Detta

kommer att diskuteras mer utförligt i avsnitt 2.4. En annan fråga är bostadstypens inverkan på

resultatet. Det råder skilda möjligheter och därför också skilda incitament mellan enfamiljshus

och flerfamiljshus. För flerfamiljshus, såsom lägenheter, ingår ofta avfallstaxan i hyran eller

föreningsavgiften. Det blir därför svårt för lägenhetsboende att reagera på de incitament som

förändringar i taxan skapar, om förändringar inte tas upp i hyran direkt. Det är dessutom

svårare för lägenheter att kompostera och ibland, på grund av liten boyta, även att källsortera

producentansvarsavfall. I flerfamiljshus delas också ofta sopkärlet med så många andra

hushåll att det skapas lite incitament för att minska det egna hushållets avfall. Uppsatsen

kommer därför endast behandla avfallstaxan för enfamiljshus.

Det finns mycket naturvetenskaplig litteratur på avfallsområdet, vilken inte kommer att

behandlas här, men det finns också en hel del samhällsvetenskaplig. Den ekonomiska

litteraturen kan delas in i två grupper, en mer makroinriktad som analyserar olika styrmedel

och effektiviteten i nationers avfallspolitik. En andra och mer mikroinriktad grupp (särskilt

viktig för den här uppsatsen) analyserar beteendet hos olika samhällsaktörer, bl a hushåll, i

fråga om avfall. Flera studier har gjorts som försöker skatta hushållens efterfrågan på olika

avfallstjänster. Detta görs ofta genom regression där den undersökta avfallssorten utgör den

beroende variabeln.5 På grund av bristande statistik eller insignifikanta parametrar har inte

alla gjort skattningar av elasticiteten på avfallshanteringstjänsten. Men de som har gjort det

5 Grundliga redogörelser samt förklaringar till modeller finns i Miranda et al (1996) och för senare gjord

forskning finns korta redogörelser i Appendix 1.

8

redovisas i tabell 1 nedan tillsammans med skattningarna samt vilket land studien är

genomförd i. Samtliga skattningar är negativa och inelastiska mellan -0,12 och -0,6. Det

innebär att en relativ prisförändring i avfallstaxan ger en mindre procentuell förändring i

insamlade avfallsmängder. I avsnitt 2.1 förklaras och tolkas elasticitetsbegreppet mer

utförligt. Av de försök som ej står angivna i tabell 1 bör särskilt Sterner och Bartelings (1999)

nämnas. Deras artikel är den enda liknande studien med dataunderlag ifrån Sverige, vilket gör

den särskilt intressant för uppsatsen. De bygger en modell som förklarar avfallsmängderna6 i

ett område utanför Varberg, kallat Tvååker, när en viktbaserad taxa införs. I samband med

införandet av den viktbaserade taxan börjar också avfallsstatistik från hushållen att samlas in

då avfallet ändå vägs. Men de har tyvärr ingen tillgång till någon statistik innan införandet

med dess prisförändring och de kan därför inte göra någon skattning av elasticiteten.

Dessutom görs även en enkätundersökning i Tvååker där olika attityder för återvinning mäts

som därefter jämförs med resultaten från modellen.

Forskare – Land

(År)

Priselasticitet

McFarland - USA

(1972) -0,455

Wertz - USA

(1976) -0,15

Jenkins7 - USA

(1993) -0,12

Morris & Holthausen - USA

(1994) -0,51till -0,6

Podolsky & Spiegel - USA

(1998) -0,39

Kinnaman & Fullerton - USA

(2000) -0,28

Linderhof et al. - Nederländerna

(2001) -0,26 och -0,34

Gellynk & Verhelst - Belgien

(2007)

-0,139

Tabell 1 - Tidigare forskning samt resultat

6 På engelska (som artikeln är skriven på) brukar kärl- och säckavfallet kallas municipal solid waste eller mixed

solid waste. Det är dock ofta oklart om detta ibland även inkluderar vissa typer av grovt avfall. 7 Som refereras till i Gellynk & Verhelst (2007).

9

Utöver bedömningen om elasticiteten är låg eller hög har väldigt lite analys gjorts på själva

elasticiteten, likaså görs det sällan jämförelser mellan olika geografiska områdens

elasticiteter. Ovan nämnda studier har även haft betydande dataunderlag som samlats in under

lång tid, vilket möjliggjort regressionerna. Det kan därför vara av intresse att se hur de mer

grövre skattningarna av elasticiteten som baseras på mindre datatillgångar (likt de som

beräknas i denna uppsats) jämför sig med tidigare forskning. Särskilt eftersom så lite

forskning om avfallstaxan utförts i Sverige. Med den ovanliga ansvarsuppdelningen för

hushållsavfall som råder mellan producenter och kommuner särskiljer sig Sverige från andra

länder där studier gjorts. Att, som tidigare nämnts, så mycket som cirka 70 procent av kärl-

och säckavfallet kan behandlas via alternativ till förbränning ger ytterligare orsak till att det är

mycket intressant att analysera prisets styrförmåga genom hushållens priskänslighet för

avfallshantering.

2 Avhandling

Den centrala delen i det empiriska avsnittet är beräkning av elasticiteter. Därför är det en god

idé att inleda med en förklaring av elasticitetsbegreppet samt att redovisa de formler som

kommer att användas för beräkning. Därefter presenteras kommunerna samt deras utveckling

och utformning av avfallstaxan, följt av de framräknade elasticiteterna. Slutligen diskuteras

och analyseras resultatet utifrån kommunernas egenskaper och befintlig litteratur.

2.1 Elasticitet

Elasticiteten är ett mått på t ex en varas eller en tjänsts pris- eller inkomstkänslighet. Det finns

flera olika typer av elasticiteter som mäter känsligheten på olika vis. Men sammantaget mäter

alla elasticiteter förhållandet mellan en relativ förändring i en bestämd variabel och en relativ

förändring i den undersökta varans kvantitet. Den bestämda variabeln beror på vilken typ av

elasticitet som beräknas. Egenpriselasticiteten beräknar den relativa förändringen i efterfrågad

kvantitet i förhållande till den relativa förändringen i priset hos en vara. Orsaken till att måttet

är relativt är, att man vill kunna rensa bort vissa skillnader mellan olika typer av varor och på

så sätt få ett mått som lämpar sig väl för jämförelser. Som exempel är det svårt att jämföra en

prisförändring i absoluta belopp och följande kvantitetsförändring i t ex flygplansindustrin

med samma förlopp på en godismarknad. Kvantiteten efterfrågat godis skulle troligtvis

påverkas starkare, om priset per godispåse ökade med ett givet antal tusen kronor i jämförelse

10

med vad den efterfrågade mängden flygplan skulle göra om priset per flygplan steg med ett

par tusen kronor. Men dessa marknader kan jämföras med elasticitetsmåttet. Elasticiteten kan

anta ett absolutvärde mellan noll och oändligheten. Om egenpriselasticiteten är noll, innebär

det att oavsett storleken på den procentuella prisförändringen, kommer ingen förändring i den

efterfrågade kvantiteten ske. Detta kallas för att efterfrågans priselasticitet är helt inelastisk

och motsvaras av en vertikal efterfrågekurva. I praktiken är det svårt att nämna varor vars

efterfråga har noll i egenpriselasticitet men det finns varor som kommer nära. Ett exempel på

detta brukar vara de absolut mest nödvändiga varorna, som t ex insulin för en diabetiker. När

elasticiteten antar värdet ett, innebär det att en given procentuell prisförändring motsvaras av

en exakt lika stor procentuell kvantitetsförändring. För värden över ett, resulterar en given

procentuell prisförändring i en större procentuell kvantitetsförändring, efterfrågan är då

elastisk. Ju högre elasticiteten är, desto större är alltså kvantitetsreaktionen i förhållande till

prisförändringen. Eller, med andra ord, desto större är efterfrågans priskänslighet. När

efterfrågan bedöms vara priskänslig är därför en fråga om vilket värde som elasticiteten antar,

en priselasticitet över noll (i absolutvärde) innebär att efterfrågan är priskänslig. En

priselasticitet över ett innebär att efterfrågan är mycket priskänslig. Det bör dock nämnas att

förändringar i efterfrågad kvantitet kan orsakas av andra faktorer än priset, vilket därigenom

påverkar elasticitetsmåttet. Detta diskuteras mer i del 2.4 diskussion och analys.

De nämnda gränsvärdena för elasticiteten gäller oavsett om elasticiteten är positiv eller

negativ. Tecknet avgörs endast av sambandet mellan pris och kvantitet. För en normal

efterfrågekurva med negativ lutning gäller att högre pris ger lägre efterfrågad kvantitet. Då

blir även elasticiteten negativ eftersom en procentuell prishöjning (positivt värde) kommer att

ge en procentuell kvantitetsminskning (negativt värde). Enligt de ovan redovisade

elasticiteterna på avfallshanteringstjänsten som tidigare forskare gjort kan utläsas att

elasticiteten ligger mellan – 0,12 och -0,6. För elasticiteten -0,6 gäller då att en

hundraprocentig ökning av avfallstaxan skulle ge en 60 procentig minskning av

avfallsmängderna.

Det finns två olika typer av egenpriselasticiteter, punktelasticiteten och bågelasticiteten.

Punktelasticiteten visar egenpriselasticiteten i en given punkt på efterfrågekurvan. Den gäller

alltså för mindre förändringar längs efterfrågekurvan. Formeln som används för dess

beräkning ser ut på följande vis:

11

Q

P

P

Q

P

P

Q

Q

×∂

∂=

∂

∂

== P i förändring lProcentuelQ i förändring lProcentuel

ε ( 1 )

där ε är punktelasticiteten, Q är kvantitet, P är pris och ∂ visar förändringen. Som beskrivits

ovan utrycks elasticiteten som den procentuella, eller relativa, förändringen i kvantitet delat

med den procentuella förändringen i pris. Som också nämndes ovan kommer en varas pris-

och kvantitetsförändring anta olika tecken då efterfrågekurvan har negativ lutning, vilket ger

en negativ elasticitet. I läroböcker brukar ofta ett minustecken bifogas formeln på

egenpriselasticitet för att förenkla tolkningar. Eftersom efterfrågan endast undantagsvis har

något annat än en negativ lutning blir det enklare att arbeta med enbart positiva elasticiteter.

Men i den tidigare forskningen som refereras till löpande i uppsatsen har detta inte gjorts och

därför bifogas heller inte minustecknet i de presenterade formlerna. Den troliga anledningen

till varför detta inte gjorts i den tidigare litteraturen är för att undvika att i förväg göra

antaganden om lutningen på efterfrågekurvan för avfallshanteringstjänster. Den andra

egenpriselasticiteten, bågelasticiteten, utgår till skillnad ifrån punktelasticiteten från ett

genomsnitt av värdena före och efter förändringen. Detta ger ett elasticitetsmått som är mer

anpassat till större förändringar längs efterfrågekurvan. Formeln för uträkning är:

P

P

Q

Q

∆

∆

= ε ( 2 )

där ε är bågelasticiteten, Q är genomsnittet av de två punkter som kvantitetsförändringen

går mellan och P är genomsnittet av de två punkter som prisförändringen går mellan, ∆

visar förändringen. För punktelasticiteten är det mindre viktigt om det är värden före eller

efter förändring som står i respektive nämnare vid procentberäkningarna eftersom

förändringarna är små. Vid större förändringar har detta val mer betydelse för de framräknade

procentvärdenas storlek och det är därför ett genomsnitt används.

12

I teorin finns det ett par olika faktorer som kan påverka storleken på elasticiteten. I Morgan et

al (2006) nämns tre sådana: tillgången på substitut, varans andel av den totala inkomsten och

tidshorisonten. En vara som har nära substitut förväntas ha en hög elasticitet. När priset på

varan eller tjänsten ökar kan konsumenterna enkelt byta till en annan vara än om det inte

funnits några substitut. Detta innebär att varan är mer priskänslig ju fler och närmare substitut

som finns tillgängliga. Definitionen av varan hänger samman med tillgången på substitut. En

snävare definition av en vara ger högre elasticitet. Exempelvis har ett specifikt märke på

mjölk som Arla, högre elasticitet än mjölk i allmänhet. Om priset på Arlas mjölk ökar kan

konsumenten helt enkelt byta märke men om priset på all mjölk ökar är det svårare för

konsumenten att hitta substitut och ändå bibehålla samma nytta. Varans andel av inkomsten

påverkar också elasticiteten. Generellt sett har en vara som tar upp en liten del av inkomsten

en låg elasticitet. Ett exempel skulle vara om priset på skokräm ökar drastiskt så skulle

normalhushållet knappast dra ner på sin konsumtion av skokräm. Varor kan även ha

annorlunda priselasticitet över tiden, den långsiktiga elasticiteten kan skilja sig från den

kortsiktiga. I Morgan et al (2006) används exemplet med en prishöjning i kollektivtrafiken. På

väldigt kort sikt finns det lite en konsument kan göra för att undvika prishöjningen. Men på

längre sikt kan konsumenten köpa en bil eller kanske en cykel och på så vis är också

elasticiteten för kollektivtrafik högre på längre sikt än på kort sikt.

I den här uppsatsen kommer grova skattningar av elasticiteten för den brännbara kärl- och

säckavfallshanteringstjänsten att beräknas. Det är alltså inte elasticiteten på själva efterfrågan

för avfall som beräknas. Detta är en mer komplicerad fråga då avfallet i sig självt och

hushållets relation till det, är svårare att avgöra. Frågor som måste besvaras då, är om

hushållet är en konsument eller producent och vad priset på avfall egentligen är, detta är ett

lämpligt mål för en helt annan uppsats och kommer inte att beröras här.

2.2 Kommunerna

För att undersöka priskänsligheten på brännbar avfallshantering och vad som påverkar denna

har tre kommuner och en kommungrupp med olika förutsättningar valts ut. Som tidigare

nämnts är de tre kommunerna: Storuman, Sjöbo och Sundbyberg. Kommungruppen består av

fem kommuner (Gävle, Hofors, Ockelbo, Sandviken och Älvkarleby) som alla har samma

entreprenör, Gästrike återvinnare. Taxorna i kommunerna beräknas för ett enfamiljshus med

hämtning varannan vecka i ett 190 liters kärl eller närmast jämförbart. Detta är den vanligaste

formen av hämtning för enfamiljshus i Sverige (Avfall Sverige, 2007). Alla taxor inkluderar

13

moms. I de fallen där viktbaserad taxa förekommer har årsavgiften beräknats utifrån 500 kg

kärl- och säckavfall per år och hushåll8. Den inledande orienterande informationen avser år

2006. Mer detaljer kring taxornas utformning i de olika kommunerna, samt diagram över

taxans och avfallsmängdens utveckling över tiden finns i Appendix 2.

Storuman 2004 - 2006

År 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Brännbart Kärl- och

Säckavfall

(per person i kg och år) - - - 352 281 269 310

Taxan

(kr per hushåll per år) 984 1171 1350 1350 2000 2450 2450

Tabell 2 – Storumans taxa samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2001 och 2007

Storuman är en liten och glesbefolkad kommun i Västerbottens län. Kommunen hade 2006, 6

444 invånare och en befolkningstäthet på 0,9 invånare per km2. Medelinkomsten var 183 700

kr och 74,6 procent av alla bostäder var enfamiljshus. Mellan åren 2001 och 2004 hade

kommunen en volymbaserad taxa. Det innebar att taxan var beroende av storleken på

avfallskärlet eller snarare av volymen som fick plats i det. Hushållet kunde då välja att ändra

kärlstorlek och på så vis även ändra beloppet på räkningen. Hämtning skedde i allmänhet en

gång per vecka. För att få hämtning mer sällan krävdes att hushållet hade en kompost. I detta

fall kunde hämtning ske en gång varannan vecka eller en gång i månaden. Taxorna i tabellen

ovan gäller dock hämtning varannan vecka. (Det fanns ingen prisskillnad mellan hämtning två

eller en gång per månad.) Hushållet hade även möjlighet att dela kärl med en granne vilket

gav samma pris som hämtning mer sällan än varje vecka. Det fanns inget särskilt avdrag för

egen kompost, men kompost gav minskat volymbehov varför kärlstorleken kunde sänkas. Till

2005 ändrades den volymbaserade taxan till en viktbaserad taxa som blev obligatorisk för alla

permanentboende i Storuman. En viktbaserad taxa innebar att kärlen utrustades med särskilda

chip eller streckkoder och vägdes vid varje tömningstillfälle. Hushållet fakturerades då efter

exakt avfallsmängd. Orsaken till förändringen var önskemål från kommuninvånarna samt

viljan att styra mot minskade avfallsmängder. Den viktbaserade taxan ansågs även mer rättvis

då betalning skedde efter den egna avfallsmängden. Avgiften delades upp i tre olika delar, en

8 Genomsnittsberäkning baserat på genomsnittligt antal personer per hushåll och antal kg kärl och säckavfall per

person i Sverige från 2006. Källor och beräkningar finns redovisade i Appendix 2.

14

grundavgift, en fast avgift och en rörlig del. Den rörliga delen av abonnemanget var

egentligen den del som var viktbaserad och låg på 2,125 kr per kg avfall. Det fanns möjlighet

att spara in på taxan genom delning med granne och månadshämtning. 2006 skedde en

höjning av grundavgiften och den fasta avgiften. 2007 skedde en stor inflyttning av

fritidsboende till Storuman som inneburit stigande avfallsmängder utan att

befolkningsstorleken ökat. Detta kan förklara att det brännbara kärl- och säckavfallet per

person ökar detta år.

Sjöbo 2005 - 2006

År 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Brännbart Kärl- och

Säckavfall

(per person i kg och år) 231,7 231,7 231,7 242,8 234,2 244,8 255,3

Taxan

(kr per hushåll per år) 645 725 725 970 1039 1429 1679

Tabell 3 – Sjöbos taxa samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2001 och 2007

Sjöbo kommun ligger i Skåne och hade 17 721 invånare med i genomsnitt 35,8 personer per

km2. Medelinkomsten var år 2006, 187 600 kr och 19,4 procent av alla bostäder var

enfamiljshus. Sjöbo hade mellan åren 2001 till 2005 en volymbaserad taxa som var uppdelad i

glesbygd och tätort. Eftersom denna uppsats är riktad mot villor och andra typer av

enfamiljshus kommer glesbygdstaxan att användas i jämförelsen. Det var dessutom liten eller

ingen skillnad mellan glesbygds- och tätortstaxan vad gäller hämtning varannan vecka. En

skillnad är att det i tätortstaxan krävdes tillstånd från kommunen för att få hämtning varannan

vecka. Det ansågs att det i glesbygd fanns större möjlighet att göra sig av med matavfall på

annat vis än hämtning, exempelvis genom kompostering eller matning av djur. Därför kunde

hämtning ske mer sällan än i tätort. Vid denna tid fanns inte 190 liters kärl som alternativ, det

närmaste var taxan för 160 liters säck varför denna kommer att användas. Mellan 2001 och

2005 skedde tre prishöjningar. Till 2006 skedde en mindre förändring av taxans utformning.

Den var fortfarande volymbaserad, men istället för uppdelningen på glesbygd och tätort

delades taxan nu upp på bostadstyp, och kärl infördes istället för säck9. Under alla undersökta

år kunde hushållet sänka sin avgift genom att dela kärl med granne eller begära

månadshämtning. Från 2006 kunde även en mindre kärlstorlek, 140 liter, väljas.

9 Orsaken till förändringen var arbetsmiljöskäl, säckar måste lastas in i bilen manuellt och innebar mycket tunga

lyft för personalen. Kärl kan rullas fram till bilen och därefter tömmas automatiskt med en lyftanordning.

15

Sundbyberg 2004 - 2005

År 2004 2005 2006

Brännbart Kärl- och Säckavfall

(per person i kg och år) 232,795 235,89 239,215

Taxan

(kr per hushåll per år) 510 956 956

Tabell 4 – Sundbybergs taxa samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2004 och 2006

Sundbyberg är en stor och tätbefolkad kommun i Stockholms län som 2006 hade 34 529

invånare som bodde i genomsnitt 3 959,7 personer per km2. Medelinkomsten var 236 300 kr

och fem procent av bostäderna var enfamiljshus. Mellan 2000 till 2004 hade Sundbyberg en

oförändrad volymbaserad taxa. Det fanns inget 190 liters kärl men, precis som i Sjöbo, fanns

160 liters säck. Detta var det minsta volymalternativet kommunen erbjöd. Det krävdes dock

särskilt tillstånd från kommunen för att begära hämtning varannan vecka eller dela säck med

en granne10. Den 1 september 2004 ändrades taxan till att tillsammans med 160 liters säcken

även använda 190 liters kärl, samtidigt som en prishöjning skedde. Motivet till höjningen var

att systemet skulle vara självfinansierande och att kostnaderna för avfallshantering stigit åren

innan. 190 liters kärlet och 160 liters säcken hade samma kostnad. Det gick att välja andra

kärlstorlekar men 190 liters kärlet eller 160 liters säcken är det minsta som erbjuds och det

gick inte att sänka kostnaden genom att anmäla månadshämtning. Det fanns heller inget

avdrag för kompost och det krävdes återigen beslut från kommunens tillsynsmyndighet för att

få dela kärl med en granne samt att få hämtning varannan vecka.

Gästrike Återvinnare 2004 - 2006

År 2004 2005 2006

Brännbart Kärl- och Säckavfall

(per person i kg och år) 237,4 221 201

Taxan Gamla systemet

(kr per hushåll per år) 1630 1710 1800

Taxan Nya systemet med blandat avfall

(kr per hushåll per år) - 2650 2900

Tabell 5 – Taxa samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2004 och 2006 för de kommuner som anlitar

Gästrike återvinnare för avfallshanteringen.

10 Ju längre som avfall får stå i kärlet desto större är risken för ohyra, dålig lukt och brand. Detta är särskilt

märkbart i mycket tätbebyggda områden.

16

Gästrike återvinnare är en entreprenör som sköter avfallsinsamlingen i fyra kommuner i

Gävleborgs län (Gävle, Ockelbo, Hofors och Sandviken) samt även angränsande Älvkarleby

kommun i Uppsala län. Befolkningen i alla fem kommunerna var 2006, 154 423 personer. I

genomsnitt bodde 32,3 personer per km2. Den genomsnittliga medelinkomsten för

kommunerna var 205 480 kr och 47,9 procent av bostäderna var enfamiljshus. Under åren

2004 till 2007 förändrades avfallshanteringen i dessa kommuner. Fram till och med 2004

gällde en volymbaserad taxa, med en grundavgift och en hämtningsavgift som kunde justeras

efter antal hämtningar per månad. I det nya systemet delades taxan in i tre huvudgrupper:

blandat hushållsavfall, centralkompost och hemkompost. Blandat hushållsavfall var

jämförbart med den äldre taxeringsstrukturen. Här behövde hushållet inte dela in sitt avfall i

en komposterbar och en sorterad brännbar del, utan kunde slänga allt i samma påse.

Centralkompost innebar att hushållet sorterade ut det komposterbara avfallet som lades i

komposterbara påsar i ett andra kärl. Detta samlades sedan in av entreprenören och

omhändertogs på en central kompostanläggning. Det andra kärlet för sorterat brännbart avfall

hanterades och samlades in med det osorterade brännbara avfallet. Den sista

abonnemangstypen gällde för hushåll som hade hemkompost och på så vis bara lämnade in

det sorterade brännbara avfallet. Införandet av den nya taxan skedde i tre etapper. De fem

kommunerna delades in i tre områden som var ungefär lika stora befolkningsmässigt och vid

varje etapp infördes den nya taxan i ett av områdena. År 200511 infördes den nya taxan i

Område Norr som bestod av norra Sandviken, norra Gävle och Ockelbo. Av totalt cirka 18-

000 hushåll valde 16 000 något av de två kompostalternativen, 14 200 valde centralkompost

och 1 800 valde abonnemanget med hemkompost. För det enskilda hushållet i Område Norr

innebar förändringen att man kunde välja att fortsätta lämna in blandade hushållssopor men

till ett betydligt högre pris 2 650 kr per år jämfört med centralkompost 1 710 kr och

hemkompost 1 395 kr. Det fanns möjlighet för minskning av kärlstorlek, delning med granne

och månadshämtning, alternativen redovisas i Appendix 2. För de andra två områdena, Söder

och Sydöst, fortsatte den gamla taxan att gälla med en mindre prishöjning. Under de följande

två åren infördes den nya taxan även i dessa områden, först i område Sydöst 2006 och därefter

i område Syd 2007.

11 Ett testområde som bestod av flerbostadshus kunde även välja taxan 2004.

17

2.3 Kommunernas elasticiteter

Bågelasticiteterna har beräknats enligt formel 2. Elasticiteterna finns redovisade i tabell 6 med

tillhörande beräkningar i Appendix 3. Under kolumnen Bågelasticiteter redovisas de

elasticiteter som avser de kvantitetsförändringar (i kg per person) som skett under samma år

som prisförändringarna skett, dvs de år som står angivna inom parenteserna. Gästrike

återvinnare har under de undersökta åren gjort förändringar där en tredjedel av hushållen

gradvis överförts till den nya komposteringsinriktade taxan. Detta har medfört att speciella

beräkningar behövt utföras, eftersom kvantitetsdatan och dess förändringar har avsett alla

kommuner. Prisförändringarna har varit olika i områdena beroende på om den nya taxan har

införts, eller ska införas. För att få fram ett rättvisande mått på prisförändringarna har därför

ett genomsnitt av de tre områdenas prisförändringar räknats fram, som ett underlag för

elasticitetsberäkningarna. Dessutom har en ny elasticitet för pris- och kvantitetsförändringar

mellan 2005 och 2006 beräknats när nästa område (Sydöst) inför den nya taxan. Men eftersom

områdena även då haft olika prisförändringar har ytterliggare ett genomsnittsmått för

prisförändringarna framräknats. Båda dessa skattningar av elasticiteten är negativ och kring

0,4. När avfallstaxan ökar med 100 procent minskar då insamlade avfallsmängder med cirka

40 procent.

Kommun

(År) Bågelasticitet

Storuman

(2004 – 2005) -0,58

Storuman

(2005 – 2006) -0,22

Sjöbo

(2005 - 2006) 0,14

Sundbyberg

(2004 -2005) 0,02

Gästrike återvinnare

(2004 - 2005) -0,38

Gästrike återvinnare

(2005 - 2006) -0,43

Tabell 6 – Framräknade elasticiteter för de undersökta kommunerna respektive år.

I vissa av kommunerna har de undersökta prisförändringarna föregåtts av en del

prisförändringar åren innan vilket kan ha haft inverkan på resultatet. I Appendix 2 finns mer

18

detaljerad information om taxorna och diagram över utvecklingen. Prisförändringarna är dock

ganska små i förhållande till de undersökta årens prisförändringar, de bedöms därför inte ha

särskilt stor påverkan på resultatet. Som kan utläsas i tabell 6 har Sjöbo och Sundbyberg

enligt beräkningarna en positiv elasticitet, vilket innebär att en 100 procentig ökning av

avfallstaxan skulle innebära 14 respektive två procentig ökning av insamlat kärl- och

säckavfall. De positiva elasticiteterna och dess möjliga orsaker diskuteras i analysen.

Storuman hade en 21 procentig prishöjning årsskiftet 2005/2006, året efter det undersökta

införandet av en viktbaserad taxa. För att se om denna prisförändring haft annorlunda effekt

än den 2004/2005, har en ny bågelasticitet beräknats för den nya årsförändringen likt det som

gjordes för Gästrike återvinnare. Till skillnad från Gästrike återvinnare har Storuman en stor

skillnad mellan de framräknade elasticiteterna för de två åren. Det inledande året är

elasticiteten den högsta (i absolutbelopp) av alla undersökta kommuner, efterkommande år

2005/2006 är den uppmätta elasticiteten betydligt lägre.

Övergången från 160 liters säck till 190 liters kärl som Sjöbo och Sundbyberg gjorde de

undersökta åren innebär att prisförändringen även inkluderar en viss skillnad i tjänst som bör

uppmärksammas. Detta gäller självklart och framförallt även Gästrike återvinnare och

Storuman som haft betydande förändringar i sina tjänster under dessa år. Även detta

diskuteras mer utförligt nedan.

2.4 Diskussion och analys

Det är tydligt från tabell 6 att det finns skillnader i priskänslighet mellan kommunerna.

Gemensamt är dock att ingen av kommunerna har en elasticitet som överstiger

absolutbeloppet ett, vilket innebär att ingen av kommunerna har en högre procentuell

kvantitetsförändring i förhållande till prisförändringen. Detta stämmer väl överens med

resultaten från den tidigare forskning som presenterades i inledningen. Avfallshanteringen är

alltså även här inelastisk.

För Sundbyberg och Sjöbo gäller positiva elasticiteter, dvs ökade mängder insamlat avfall i

reaktion på det höjda priset för avfallshantering. Det skulle kunna tala för en positivt lutande

efterfrågekurva men det är mer troligt att det finns en underliggande trend av stigande

avfallsmängder som sker oberoende av den uppmätta prishöjningen i taxan. Prishöjningen kan

ha haft någon minskande effekt, men inte tillräckligt för att motverka den stigande

avfallstrenden, och den går därför inte att uppskatta. I Appendix 2 finns diagram som visar

mängdutveckling över tiden i samtliga undersökta kommuner. För Sundbyberg finns en

19

tilltagande trend för alla år utom 2004 då det brännbara kärl och säckavfallet minskade

kraftigt. Orsaken till minskningen tros vara inkludering av en betydande mängd grovavfall i

statistiken fram till och med 2003. Det finns i Sundbyberg alltså en trend av stigande

avfallsmängder sedan statistikinsamlingen inletts. En annan möjlig orsak till den positiva

elasticiteten kan vara den låga andelen enfamiljshus i kommunen. Sundbyberg är en av

Sveriges mest tätbefolkade kommuner vilket lämnar lite plats för hushåll som vill kompostera.

Den låga andelen enfamiljshus gör dessutom att en väldigt liten del av kommunen drabbas av

den undersökta prishöjningen och följaktligen upplever de incitament som skapas. Den exakta

mängden enfamiljshus bör inte läggas allt för stor vikt vid eftersom det oftast bor fler

människor i ett enfamiljshus än i t ex en lägenhet, men i Sundbyberg är andelen så låg att det

bör nämnas. Det har dock även skett större prisförändringar för andra bostadstyper, men som

nämndes i inledningen är det svårare för dessa hushåll att reagera på incitamenten.

Sundbyberg har dessutom den lägsta taxan av alla de undersökta kommunerna, det kan betyda

att hushållen inte lagt någon större vikt vid prisökningen trots att den procentuellt sett varit

mycket stor. Den är också mycket liten i förhållande till den höga medelinkomsten i

Sundbyberg. För Sjöbo gäller en något större positiv elasticitet. Statistiken visar att det även

här finns en starkt stigande trend, om än något kortare än för Sundbyberg. Mellan 2004 och

2005 sker en minskning i avfallsmängderna per capita som likt Sundbyberg beror på tidigare

inkludering av visst grovavfall i insamlingsstatistiken. Utöver denna minskning finns en

stigande trend som startar 2003. Det är även intressant att i Sjöbos fall titta på de tidigare

prishöjningarna och tillhörande kvantitetsförändringar. Mellan 2001 och 2002 sker en mindre

prishöjning som inte ger någon effekt alls på insamlade mängder. Mellan 2003 och 2004 sker

ytterligare en prishöjning, denna gång ökar det brännbara kärl och säckavfallet. Detta

understryker ytterligare intrycket att det troligtvis inte föreligger något samband mellan pris

och kvantitet i dessa båda kommuner, i det undersökta prisintervallet.

Vad är det då som skiljer de kommuner med positiv elasticitet från de med negativ? En tydlig

skillnad är att de med negativa elasticiteter övergår till en helt ny taxa under de aktuella åren.

Både Storuman och Gästrike återvinnares kommuner visar minskande mängder i samband

med införandet av den nya taxan. Det enda undantaget är att Storuman mellan 2006 och 2007

har en ökad mängd på grund av den tidigare nämnda inflyttningen av fritidsboende i

kommunen detta år. Hos Gästrike återvinnare bryts en stigande trend som ersätts med en

kraftigt avtagande trend efter den nya taxans införande. En annan skillnad är motivet till

förändringen av pris eller utformning. Gästrike återvinnare gör övergången i miljöstyrande

20

syfte. Detta gäller även för Storuman, som dessutom hade en utryckt efterfrågan hos

kommuninvånare att övergå till en viktbaserad taxa då den ansågs vara mer rättvis. För Sjöbo

och Sundbyberg förändrades taxan dels av arbetsmiljöskäl men också för att

avfallshanteringen blivit dyrare under de föregående åren. Större förändringar i taxan, likt de

som görs hos Gästrike återvinnare och Storuman, ackompanjeras av stora

informationssatsningar som tillfälligtvis kan ge en stor uppmärksamhet på avfallsfrågor. När

bakgrunden till förändringen motiveras med miljöförbättring och det sedan understryks med

prisförändringar som uppmuntrar till minskning av avfallsmängder, ökad återvinning och

kompostering etc, fås ett starkt styrande incitamentspaket som troligtvis påverkat

priskänsligheten i dessa fall. Detta bekräftas av forskningen, bl a Hong & Adams (1999)

skriver att det är svårt eller nästan omöjligt att skilja ut prisets inverkan på kvantiteter från

andra effekter som informationskampanjer m m. Men det är tydligt att en satsning som

innehåller fler av dessa åtgärder är betydligt mer framgångsrik än en som enbart använder

priset som verktyg. Det finns även samband mellan hur mycket kunskap människor har om

återvinning och till hur hög grad de faktiskt återvinner själva (Reschovsky & Stone 1994).

Även den beteendevetenskapliga sammanställningen i Schultz et al (1995 sid 107)

understryker vikten av kunskap och information; ”In general, the more information a person

has about which materials are recyclable, or where recyclables are collected, the more likely

that person is to recycle.” Motivation och socialt ansvar är andra faktorer som de framhäver.

Priset nämns också som ett viktigt verktyg men då framförallt för att skapa incitament hos de

som inte har denna typ av underliggande motivation eller socialt ansvarskännande. Även den

svenska studien med Sterner & Bartelings (1999) finner ett negativt samband mellan

avfallsmängder och hur positiv attityden till återvinning är. Den uppmätta priskänsligheten i

uppsatsen påverkas alltså av dessa ”mjukare” faktorer som i sin tur påverkas av kunskap och

information.

I Storuman var övergången till den nya taxan obligatorisk för alla permanentboende. Men i

Gästrikeåtervinnares kommuner kunde hushållet välja att fortsätta lämna in blandat kärl- och

säckavfall utan att sortera ut den komposterbara fraktionen. Detta innebar dock en prishöjning

på cirka 1 000 kr per år. Att så många som 16 000 av 18 00012 hushåll väljer att börja sortera

ut komposterbart avfall kan tyda på att motivation och socialt ansvar är viktiga för hushållens

avfallsbeslut. Ett tusen kr per år är nämligen en liten summa pengar i förhållande till det

12 Liknande siffror gällde även efterföljande år när nya områden inkluderades i den nya komposteringsinriktade

taxan.

21

alternativa värdet av tiden som går åt att kompostera varje år. Men detta går inte att bevisa

utan detaljerade undersökningar på hushållsnivå i områdena.

Det finns i kommunerna också skillnader i avfallstaxans detaljer. Hur tjänsten kan förändras

för det enskilda hushållet är en möjlighet för kommunen att ge incitament till minskning av

avfallet. Möjlighet till hämtning mer sällan, avdrag för egen kompost, byte till mindre kärl etc

gör att hushållen kan spara in pengar på att minska sitt brännbara kärl- och säckavfall. När

dessa flexibilitetsalternativ inte finns kan hushållet inte göra något vad gäller sin

avfallsmängd som en reaktion på en prishöjning. Ju mindre flexibilitet i taxans utformning

desto mindre incitament finns det för avfallsminskning och därigenom lägre priskänslighet.

Eftersom hushållet då, som sagt, har mindre möjligheter att reagera på prishöjningen. I

förklaringen av elasticitetsbegreppet i inledningen av avhandlingen nämndes bl a tillgången

på substitut som förklarande orsak till elasticitetens storlek. Ju fler nära substitut som finns till

tjänsten brännbart kärl- och säckavfallsinsamling desto högre borde elasticiteten vara enligt

teorin. Det kan sammanföras med möjligheten till flexibilitet i taxans utformning. Den delen

av kärl- och säckavfallet som kan källsorteras eller komposteras har andra alternativa

insamlingsmöjligheter, med andra ord så finns det substitut för dessa delar. När priset på den

brännbara kärl och säckavfallsinsamlingen höjs kan hushållet flytta den delen av avfallet som

kan insamlas på annat vis och därigenom, via flexibilitetsalternativen, sänka sin kostnad för

avfallshantering eller undvika kostnadshöjningen. Detta förutsätter dock att hushållet har

något kvar att sortera ut och, att det kan sänka sin kostnad genom flexibiliteten i taxan. Om

hushållet inte kan sänka sina kostnader via flexibiliteten i taxan finns inga möjligheter att

undvika prishöjningen och därför inga incitament, utöver altruistiska, att minska

avfallsmängden. Med andra ord påverkas priskänsligheten av tillgången på substitut och

flexibilitet i taxan13. Detta ger ytterligare orsak till den positiva elasticiteten i Sjöbo och

särskilt Sundbyberg, det är nämligen där det finns mindre flexibilitet i taxan. I Sundbyberg

orsakar även tätbebyggnaden mindre möjlighet till hemkompostering, vilket betyder att det

substitutet inte är lika lättillgängligt för hushållen. Tätbebyggnad gör även att vissa

13 Kinnaman & Fullerton (2000) skattar korspriselasticiteten för insamlat återvinningsmaterial till 0,22. Detta

innebär att när priset på den brännbara avfallsinsamlingen ökar så ökar även mängden insamlat

återvinningsmaterial. Linderhof et al (2001) finner att elasticiteten för insamlingen av komposterbart avfall är

betydligt högre än den för brännbart avfall och de anser att skillnaden beror på att det komposterbara avfallet har

ett mer lättillgängligt alternativ, hemkompostering, än det brännbara avfallet.

22

flexibilitetsalternativ blir svårare att erbjuda. Som exempel drabbar skadedjur, brandrisk och

dålig lukt tätbebyggda områden lättare än glesbebyggda om hämtning sker mer sällan.

Diskussionen om tillgången på substitut leder vidare till en nackdel med resultaten i studien

som bör påpekas. Det visar nämligen att det faktiska priset på avfallshantering som hushållen

möter möjligen inte är det bästa måttet för att skatta efterfrågan på olika

avfallshanteringsalternativ. Avgörande för det verkliga pris som hushållen möter hör samman

med tillgängligheten hos de alternativa insamlingsmöjligheterna, substituten. Tidsåtgång för

källsortering och kompostering samt utrymmet som tas i anspråk i det egna hemmet är

exempel på saker som påverkar den upplevda kostnaden för hushållens brännbara kärl- och

säckavfallsinsamling. Detta innebär att när Gästrike återvinnare inför möjlighet till

centralkompostering, betyder det att tillgängligheten för alternativet kompostering ökar

avsevärt. Med andra ord kan det hävdas att priset på substitutet till den komposterbara delen

av kärl och säckavfallsinsamling sänks, eftersom det nu krävs mindre tid till kompostering.

Detta samtidigt som priset på den traditionella brännbara kärl- och säckinsamlingen höjs i

samband med förändringen av taxan. Det innebär att elasticiteten till viss del överskattas.

Eftersom det i den uppmätta priskänsligheten ingår, dels prishöjningen av den undersökta

tjänsten, men också en prissänkning av substitutet till den. En motverkande effekt är att den

delen som har detta substitut, kompostering, endast är en del av det brännbara kärl och

säckavfallet. Det är dessutom endast i Gästrike återvinnares kommuner som tillgängligheten

på en annan insamlingsmöjlighet förbättras. En annan liknande situation, som inte drabbar

denna studie, skulle vara införandet av fastighetsnära återvinning. Alla hushållen får då

möjlighet att lämna in källsorterat producentansvarsmaterial i egna kärl vilket sänker

kostnaden för alternativet källsortering då det blir mindre tidskrävande och omständigt att

källsortera för hushållen.

En annan faktor som påverkar elasticiteten är analysens tidshorisont. För att undersöka detta

framräknades inledningsvis även elasticiteter som inkluderar det efterföljande årets

kvantitetsförändring. I syfte att se om en prisförändring även har effekt utöver det aktuella

året. Skattningarna som framräknades var dock inte oberoende av de förändringar av taxan

som skedde det efterföljande året. Det är därför inte lämpligt att dra slutsatser utifrån dessa.

Men det betyder inte att tidshorisonten är irrelevant för studien. Det finns fortfarande effekter

som kan vara beroende av tiden som också bör diskuteras. En är den starka inledande effekten

som orsakats av en större förändring i avfallstaxan likt dem i Storuman och Gästrike

23

återvinnares kommuner. Informationsåtgärder och allmän folklig efterfrågan på ändrade

insamlingsmöjligheter skulle tillsammans med de ekonomiska incitamenten kunna ligga

bakom de kraftigt minskande avfallsmängderna under själva förändringsåret. Men är det

realistiskt att förvänta sig lika starkt avtagande trender i fortsättningen? Denna inledande

starka effekt har gjort att den uppmätta elasticiteten kan vara större under det undersökta

förändringsåret än under kommande år. I fallet Gästrike återvinnare fortsätter förändringarna

även under efterföljande år då ett nytt område introduceras i den nya taxan, det är därför inte

förvånande att elasticiteten håller sig på ungefär samma nivå. Men i Storuman finns en

betydligt lägre elasticitet mellan 2005 och 2006 än den som uppmättes förändringsåret

2004/2005 (i absolutbelopp). Detta skulle kunna visa att priskänsligheten för brännbar kärl-

och säckinsamling avtar allteftersom hushållen har mindre avfall kvar att sortera ut och

kompostera. Med andra ord minskar i så fall den mer kortsiktiga14 elasticiteten över tiden.

Linderhof et al (2001) finner i sin Nederländska studie att den långsiktiga elasticiteten (-0,34)

överstiger den kortsiktiga (-0,26), det är ingen stor skillnad, men den visar att prisförändringar

i avfallshanteringstjänsten har inverkan även under senare år i fallet med viktbaserad taxa. För

Storuman skulle det innebära att den lägre elasticiteten (uppmätt 2005/2006) utöver

prisförändringen från innevarande år, även innehåller effekter som ligger kvar från pris och

taxeförändringen 2004/2005. I det fallet är elasticiteten något överskattad. Det intressanta

med den nederländska studien är att den undersöker just ett område som inför viktbaserad

taxa likt det som sker i Storuman. I deras studie finner de att avfallsmängderna stabiliserar sig

efter ett antal år vilket stämmer överens med den avtagande minskningen som uppmäts i

Storuman, det behövs dock längre tidserier för att kunna utreda detta ordentligt i fallet

Storuman. Tyvärr har den nederländska studien inga prishöjningar under efterkommande år

och därför kan det inte sägas hur den mer kortsiktiga elasticiteten utvecklades i det fallet.

Den tredje och sista faktorn som kan påverka elasticitetens storlek är varan eller tjänstens

andel av inkomsten. För samtliga kommuner ligger denna mellan 0,4 och 1,4 procent enligt

2006 års taxor och inkomster15. Det är alltså frågan om en mycket liten del av årsinkomsten

som går till avfallshanteringen. Detta är troligtvis den största anledningen till att alla

elasticiteter som framräknats här och i andra studier har ett värde som understiger ett, dvs är

14 Mer kortsiktig i den bemärkelsen att pris- och kvantitetseffekter uppmäts samma år. 15 Detta är endast i förhållande till en persons medelinkomst. Tar man hänsyn till att det ofta finns flera personer

i ett enfamiljshus och någon av dem är ytterliggare en löntagare, blir naturligtvis avfallstaxans andel av hela

hushållets inkomst mindre än andelen av en persons inkomst.

24

inelastiska. Den del som kan sparas genom att sortera ut källsorterat material, kompostera och

därigenom begära hämtning mer sällan eller på annat vis minska taxan utgör en mindre del av

inkomsten. Men de kommuner som har den starkaste negativa elasticiteten är också de där det

går att spara in mest på att exempelvis kompostera själv, även om vinsten fortfarande utgör en

relativt liten del av inkomsten. I flera av de studier som nämndes i inledningen och även andra

skattas också efterfrågans inkomstelasticitet16. För samtliga studier ligger inkomstelasticiteten

i marginalen 0,1 till 0,6. Att den är positiv innebär att stigande inkomst innebär stigande

avfallsmängder från hushållen, dock ej i samma takt eftersom elasticiteten understiger 1.

Detta hör även samman med kunskapen att förbättrad konjunktur och stigande konsumtion

innebär mer avfall. Högre inkomst innebär dessutom att alternativkostnaden för tiden som

ägnas åt kompostering eller källsortering blir högre. Det kan ge mer förståelse för de stigande

avfallsmängderna i Sundbyberg tillsammans med insikten att priset inte verkar motverka

trenderna i Sundbyberg och Sjöbo. (Sundbyberg och Sjöbo är dessutom de kommuner där

taxan tar upp minst del av genomsnittsinkomsten). Det bör dock nämnas att

genomsnittskvantiteten på det nationella kärl- och säckavfallet legat relativt stilla eller svagt

stigande mellan 2004 till 2006 kring cirka 240 kg per person17. Detta trots att tillväxten varit

hög under dessa år.

Införandet av en viktbaserad taxa skapar en starkare koppling mellan pris och insamlade

mängder i jämförelse med vad som finns vid andra taxeutformningar. Detta skulle kunna

förklara den något högre elasticiteten som Storuman har jämfört med de andra kommunerna.

När denna koppling finns har hushållen incitament att minska sina avfallsmängder i flera led

allt ifrån ändrade inköpsvanor till ökad sortering. Det kan jämföras med om ett hushåll får

tillgång till ett stort antal flexibilitetsalternativ. Hushållet kan då välja vilken metod de vill

använda för att minska avfallsmängderna eftersom alla metoder ger lägre belopp i räkningen.

Gästrike återvinnare gör även stora förändringar i sin taxa men i grunden är fortfarande taxan

volymbaserad. För den volymbaserade taxan finns inte riktigt samma incitamentsstruktur,

onekligen finns mer incitament till minskning än vid en helt platt taxa men minskningen

gäller då i första hand volym och inte vikt. Där forskning gjorts finner man att hushållen

tenderar att packa ihop sina sopor mer i kärlen i områden med volymbaserad hämtning, de

16 Dessa är bl a: McFarland 1972; Wertz 1976; Richardson & Havlicek 1978; Efaw & Lanen 1979; Jenkins

1993; Reschovsky & Stone 1994; Podolsky and Spiegel 1998 samt Gellynk & Verhelst 2005. 17 AvfallSverige, 2008-03-27; [www.avfallsverige.se/m4n?oid=1189&_locale=1]

25

kallar denna respons för ”stomping” (Miranda et al 1996). Detta kan visserligen vara effektivt

för kommunerna då de inte behöver samla in avfall lika frekvent men ur

avfallsminimeringssynpunkt är det ej lika effektivt som en viktbaserad taxa. Hage och

Söderholm (2006) bygger upp en modell för att förklara mängden insamlade

plastförpackningar och finner tydliga skillnader mellan kommuner med viktbaserade taxor

och kommuner med andra taxeutformningar, däribland volymbaserade. Gellynk och Verhelst

(2005) finner även lägre avfallsmängder i områden med viktbaserad taxa jämfört med

områden som har platta eller volymbaserade taxor18. Detta gäller dock ej för Storuman. Men

det relativt nya införandet av taxan tillsammans med den tidigare nämnda ökningen mellan

2006 och 2007 av det brännbara kärl- och säckavfallet, samt höga ursprungsnivåer kan

förklara detta.

3 Slutord

Resultatet i uppsatsen visar på låga men olika egenpriselasticiteter för den brännbara kärl- och

säckinsamlingen i de undersökta kommunerna. Det finns dock inte tillräckligt med

observationer för att statistiskt säkerställa resultatet. En sammanfattande och alternativ

tolkning av de framräknade elasticiteterna är; för att åstadkomma en tio procentig minskning i

insamlade avfallsmängder skulle det krävas höjningar av avfallstaxan på cirka 15 till 30

procent. Detta resultat gäller dock bara de kommuner där negativa elasticiteter uppmätts.

Den låga priselasticiteten kan möjligen hänföras till den låga andelen av hushållens budget

som går åt till att täcka avfallstaxan. Den uppmätta skillnaden i priselasticiteten mellan

kommunerna kan delvis hänföras till skillnader i utformningen av taxan. Det är dock inte

möjligt att utifrån resultatet i denna uppsats peka ut vilken detalj i taxeutformningen som haft

störst effekt. Men klart är att det förekommer stora skillnader i priskänslighet mellan de

kommuner som genomfört större förändringar i taxan. Förändringar som på olika sätt

18 En nackdel med den starkare koppling mellan pris och vikt som den viktbaserade taxan skapar är att den

medför vissa incitament för olaglig hantering av avfall, exempelvis dumpning och förbränning. Forskningen

pekar åt olika håll, Linderhof et al (2001) finner inga sådana tendenser vid införandet av den viktbaserade taxan i

den nederländska studien, utöver en viss ökning av avfallsmängder som tas med människor som t ex har

arbetsplatser, vänner och familj i andra kommuner. Reschovsky & Stone (1994) samt Fullerton & Kinnaman

(1995) finner däremot tecken på att det förekommer olika olagliga hanteringsmetoder i samband med införandet

av en viktbaserad taxa.

26

förenklat eller förstärkt hushållens incitament till att minska det brännbara kärl- och

säckavfallet. I Storuman har den viktbaserade taxan medfört en mer marknadsmässig

anknytning mellan pris och vikt som ger tydliga signaler till hushållen vilket kan förklara den

högre elasticiteten. I kommunerna som anlitar Gästrike återvinnare har en ny

komposteringsinriktad taxa med volymbaserad grund införts vilket förenklat hushållens

möjlighet att sortera ut den komposterbara delen av kärl- och säckavfallet, samtidigt som det

belönas i form av lägre kostnader för hushållet. I båda dessa fall finns bidragande orsaker som

troligtvis överskattat priskänsligheten och inte kan särskiljas från resultatet. En av dessa

faktorer är betydelsen av informationskampanjer och andra satsningar i samband med

införandet av den nya taxan. En andra faktor är att det krävs mer för att sortera ut nytt material

ur kärl- och säckavfallet ju längre tiden går. Inledningsvis är det relativt enkelt att sortera ut

nytt material, då kommer också kvantitetseffekten av den nya taxan att vara störst. Detta

innebär att responsen på senare prisförändringar bör vara mindre, än de som uppmättes vid

förändringstidpunkten. En tredje faktor är den minskade kostnaden för substituerande

insamlingstjänster, likt den förenklade insamlingen av komposterbart avfall i

Gästrikeåtervinnares kommuner. Ytterligare observationer från kommande år skulle därför

vara mycket intressanta för att se hur och om elasticiteten förändras i dessa kommuner. Med

mer observationer skulle dessutom statistiska metoder kunna tillämpas för att säkerställa eller

förkasta resultatet. Även studier om hur avfallsvanorna i flerfamiljsbostäder påverkats av

införandet av centralkompostering, samt huruvida detta är en kostnadseffektiv lösning skulle

vara intressanta forskningsprojekt, eftersom det skulle kunna påverka avfallshanteringen i

många tätbebyggda kommuner i Sverige. De positiva elasticiteterna i kommunerna Sjöbo och

Sundbyberg tolkas som att priset har en liten eller ingen påverkan på avfallsmängderna i dessa

kommuner. Orsaker kan vara en låg andel enfamiljshus och hög inkomst i Sundbyberg, svaga

incitament för hushållen att minska sina kostnader för avfallshantering genom flexibilitet i

taxan, icke-miljöstyrande motivation bakom taxeförändringarna eller helt enkelt stigande

avfallstrender som sker av utomstående orsaker.

De grova skattningar av priskänslighet som görs i denna uppsats stämmer till stor del överens

med de resultat som återfinns i tidigare forskning, med undantag för de positiva

elasticiteterna. Detta kan vara orsakat av de skillnader i metod som finns mellan denna

uppsats och den tidigare forskningen. Med längre tidsserier och större datatillgång kan

stigande trender i avfallsmängder via statistiska metoder till viss del rensas bort. En

begränsning som även infinner sig i litteraturen är att effekten av kunskap- och

27

informationsåtgärder, förändrad insamlingsinfrastruktur och socialt ansvarskännande inte kan

frånskiljas de rent ekonomiska incitament som prisförändringar skapar utan att göra

enkätundersökningar på hushållsnivå. Det är alltså svårt att bibehålla den typen av ”allt annat

lika” tänkande som ekonomisk analys gärna använder.

Priset som ensamt verktyg för att åstadkomma förändringar i hushållens avfallsvanor, har

alltså en viss möjlighet att inverka genom hushållens priskänslighet för insamlingstjänsten.

Men den kompletteras uppenbarligen av andra åtgärder. Priskänsligheten i sig påverkas

sannolikt av utformningen i taxan och därigenom påverkas även prisets styrförmåga i

avfallsfrågor. Att det finns starka icke-ekonomiska motiv för hushållen att minska sina

avfallsmängder råder det inget tvivel om. Men prisets förmåga att omvandla motiv till

handling och även ge motiv utöver de altruistiska gör att priset också i avfallsfrågor bör ingå i

samhällsplanerarens verktygslåda.

28

Referenser

-Avfallsverige, 2005:5, Trender och variationer i hushållsavfallets sammansättning

plockanalys av hushållens säck- och kärlavfall i sju svenska kommuner, Avfall

Sverige utveckling, Malmö.

-Avfallsverige, 2007:5, Insamling och behandling av hushållsavfall: Former och utförande

samt ekonomiska effekter på avfallsavgifterna, Avfall Sverige utveckling,

Malmö.

-Avfallsverige, 2007, Svensk avfallshantering 2007, Malmö.

-Efaw, F. och W. N. Lanen, (1979), “Impact of User Charges on Management of Household

Solid Waste”, Report prepared for the U.S. Environmental Protection Agency,

Princeton.

-Finnveden, G. Björklund, A. Carlsson Reich, M. Eriksson, O. och A. Sörbom, (2007)

”Flexible and robust strategies for waste management in Sweden”. Waste

management vol 27, s 1-8.

-Fullerton, D. och T.C. Kinnaman, (1995), ”Garbage, recycling, illicit burning and

dumping.” Journal of Environmental Economics and Management 29, 78–91.

-Gellynck, X. och P. Verhelst, (2007), ” Assessing instruments for mixed household

solid waste collection services in the Flemish region of Belgium”, Resources,

Conservation and Recycling 49, 372–387.

-Hage, O och P. Söderholm, (2006), ”An Econometric Analysis of Regional Differences in

Household Waste Collection: The Case of Plastic Packaging in Sweden”,

SHARP Research Programme Working Paper 4.

-Hong, S. och R. M. Adams, (1999), “Household Responses to Price Incentives for Recycling:

Some Further Evidence”, Journal of Environmental Economics and

Management 25, 136–146.

-Jenkins, R. R. (1993), The Economics of Solid Waste Reduction. The Impact of User Fees.

Edward Elgar.19

-Kinnaman, T. C. och D. Fullerton, (2000) ”Garbage and Recycling with Endogenous Local

Policy”, Journal of Urban Economics 48, 419-442.

19 Boken har inte funnits att ta del av under uppsatsens genomförande utan det är endast resultatet som det

refereras till i Gellynk & Verhelst (2007) som används.

29

-Linderhof, V. Kooreman, P. Allers, M. och D. Wiersma, (2001), ”Weight-based pricing in

the collection of household waste: the Oostzaan case”, Resource and Energy

Economics 23, 359–371.

-McFarland J. L. (1972), “Comprehensive Studies of Solid Waste Management”, Report

to the US EPA. Berkeley, May: The University of California.

-Miranda, M. L. Bauer, S. D. och J. E. Aldy (1996), “Unit Pricing Programs for Residential

Municipal Solid Waste: An Assessment of the Literature, EPA, Washington.

-Morgan, W. Katz, M. och H. Rosen, (2006), Microeconomics, McGrawHill, Berkshire.

-Morris, G. E. och D. Holthausen (1994), “The Economics of Household Solid Waste

Generation and Disposal”, Journal of Environmental Economics and

Management, 215–234.

-Naturvårdsverket, (2008), “Vägledning till definitionen av Hushållsavfall”, Stockholm.

-Podolsky, MJ. och Spiegel M. (1998) “Municipalwaste disposal: unit-pricing and recycling

opportunities”, Public Works Management Policy 3, 27–39.

-Rechovsky, J.P. och S. E. Stone, (1994), “Household incentives to encourage waste

recycling: paying for what you throw away” Journal of Policy Analysis and

Management 13, 120–139.

-Richardson RA. Och J. Havlicek, (1978), “Economic analysis of the composition of

household solid wastes.” Journal of Environmental Economics and

Management 5, 103–111.

-Schultz, P. W. Oskamp, S. och T. Mainieri (1995). Who Recycles and When? A Review of

Personal and Situational Factors. Journal of Environmental Psychology 15, 105

-121.

-Sterner, T. och H. Bartelings (1999), “Household Waste Management in a Swedish

Municipality: Determinants of Waste Disposal, Recycling and Composting”,

Environmental & Resource Economics 13, 473-491.

-Svensk Författningssamling, (1998:808), Miljöbalk 15 Kap. 2 §, Thomson Förlag.

-Wertz, K. L. (1976), “Economic Factors Influencing Households’ Production of Refuse”,

Journal of Environmental Economics and Management April, 263–272.

30

Appendix

Appendix 1 Kort redogörelse för tidigare forskning

I Miranda et al (1996) finns korta sammanfattningar och modellredogörelser för en stor del av

den relevanta forskningen inom taxors utformning och dess effekt på insamlade

avfallsmängder. Det tillkommer dock ett par artiklar med tidigare elasticitetsskattningar för

efterfrågan på insamlingstjänsten som inte finns med i Miranda et al (1996)

litteratursammanställning.

Podolsky & Spiegel (1998) samlar in data från 149 samhällen i New Jersey i USA, som de

använder i en teoretisk modell för att studera sambandet mellan vikt- och volymbaserad

prissättning med efterfrågan för insamlingstjänsten. De skattar elasticiteten för

insamlingstjänsten till -0,39. Vidare så undersöker de två sätt som återvinning kan påverka

efterfrågan för insamling av avfall. Den första är en icke-priskomponent som t ex en

kommunal återvinningskampanj. Den andra är en priskomponent, där priset antas, via en

indirekt effekt, kunna få hushåll att sänka sina avfallsmängder genom att återvinna mer. Eller

via en direkt effekt där hushållen minskar sina avfallsmängder genom ”source reduction”, t ex

ändrade inköpsvanor. De finner att icke-pris komponenten samt den direkta priseffekten är

signifikanta men inte den indirekta priseffekten.

Kinnaman och Fullerton (2000) använder data från cirka 900 orter i USA. De använder en

nyttomaximeringsmodell som skattas med hjälp av regressionsanalys. Resultatet visar på en

elasticitet för avfallsinsamling på -0,28 och en korspriselasticitet mot återvinningsmaterial på

0,22. Introduktionen av en volymbaserad avgift på en dollar per påse minskar avfallet med

cirka 187 kg per person på ett år och ökar det insamlade återvinningsbara avfallet med cirka

14 kg per person.

Linderhof et al (2001) samlar in data ifrån den nederländska orten Oostzaan i samband med

införandet av en viktbaserad taxa 1993. Dataunderlaget är insamlat mellan 1993 och 1996 för

att även kunna undersöka effekter på lite längre sikt. De använder en ekonometrisk modell

med insamlade mängder per hushåll som beroende variabel. De finner en kortsiktig

priselasticitet på -0,26 och en långsiktig -0,34. De finner även att priselasticiteten för

insamling av komposterbart- och trädgårdsavfall är högre än motsvarande för kärl- och

säckavfall. Detta tror de beror på att det finns ett mycket mer lättillgängligt alternativ,

nämligen hemkompostering, för komposterbart avfall än vad det finns för motsvarigheten till

kärl- och säckavfall.

31

Gellynk och Verhelst (2007) studie utreder effekten av olika taxor i 295 kommuner i den

flamländska regionen av Belgien. Precis som Linderhof et al (2001) används en

regressionsmodell med insamlade mängder som beroende variabel. De finner en priselasticitet

för efterfrågan på insamlingstjänsten som är -0,139. De finner dessutom att högre andel av

kommunens kostnader för insamling och hantering av hushållsavfall, som bärs av hushållen

ger mindre avfallsmängder. Detta tolkas som att ”polluter pays principle” är effektiv för

hushållsavfall.

Appendix 2 Kommunerna

Genomsnittsvikten av kärl- och säckavfall

För att kunna beräkna årsavgiften för ett hushåll i en kommun med en viktbaseradtaxa krävs

ett genomsnittsmått för vikten av kärl- och säckavfallet per år.

Genomsnittligt kärl- och säckavfall för Sverige år 2006 var 245 kg per person och år. [Avfall

Sveriges webbsida, www.avfallsverige.se/m4n?oid=1189&_locale=1].

Befolkningsmängden i Sverige var år 2006, 9 113 257 personer. [SCBs webbsida,

www.scb.se/templates/tableOrChart____26040.asp]

Antal kosthushåll i Sverige var år 2006, 4 456 000 st. [SCBs webbsida,

http://www.scb.se/templates/tableOrChart____163554.asp]

Samtliga data är hämtade 2008-03-27.

Detta ger 2,041 personer per hushåll och cirka 500 kg kärl och säckavfall per hushåll och år.

Storuman

År 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Brännbart Kärl- och

Säckavfall

(kg per person och år) - - - 352 281 269 310

Taxan

(per hushåll och år) 984 1171 1350 1350 2000 2450 2450

Taxan vid delning

(per hushåll och år) - 1171 1350 1350 1781 2169 2169

Taxan vid

månadshämtning 984 1171 1350 1350 1825 2225 2225

32

(per hushåll och år)

Taxan vid mindre

kärlstorlek

(per hushåll och år)

678 -

786

806 -

938

913 -

1050

1832 -

1863

1832 -

1863 2250 2250

Tabell 7 – Storumans taxa med flexibilitetsalternativ samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2001 och 2007

• Taxeförändringen mellan 2004 och 2005 inträffar egentligen 1 juli 2004 men tillförs

årsskiftet 04/05 för att förenkla beräkningar.

• Mellan 2001 och 2004 finns 3 olika typer av mindre kärlstorlekar: 120 liters säck samt

80 och 140 liters kärl. Från 2005 och framåt finns 80 och 140 liters kärl.

• 2005 var grundavgiften 500 kr, den fasta avgiften 437,5 och den rörliga (viktbaserade)

delen 2,125 kr per kg.

• 2006 skedde ytterliggare en höjning som gav en grundavgift på 825 kr, den fasta

avgiften 562,5 och den rörliga delen var kvar på 2,125 kr per kg.

• Under den viktbaserade taxan kunde den fasta avgiften sänkas med 50 procent vid

delning med granne och 40 procent vid månadshämtning.

• Taxan utgör cirka 1,2 procent av den genomsnittliga årsinkomsten 2006.

• Korrelationen mellan taxan och insamlade mängder är -0,764 men icke signifikant.

• 2007 färdigställdes en stor mängd fritidsbostäder i Storuman, detta innebar att

hushållsavfallet ökade kraftigt utan att en motsvarande folkökning skedde.

Avfallsmängden per capita ökade följaktligen.

33

Storuman Taxe- och Avfallsutveckling

0

500

1000

1500

2000

2500

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

År

Kr

per

hu

shål

l

0

50

100

150

200

250

300

350

400

Kg

per

per

son

Avfallstaxan

Brännbartkärl- ochsäckavfall

Diagram 1 – Utvecklingen av taxan samt det brännbara kärl- och säckavfallet mellan 2001 till 2007 i Storuman.

Sjöbo

År 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

Brännbart Kärl- och Säckavfall

(kg per person och år) 231,7 231,7 231,7 242,8 234,2 244,8 255,3

Taxan

(per hushåll och år) 645 725 725 970 1039 1428,75 1679

Taxan vid delning med granne

(per hushåll och år) 380 425 425 568,5 608,5 1251,25 1496

Taxan vid egen kompost samt

månadshämtning

(per hushåll och år) 360 412,5 412,5 552 591 960 1206

Tabell 8 – Sjöbos taxa med flexibilitetsalternativ samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2001 och 2007

• Mellan 2001 och 2005 avser taxan hämtning varannan vecka med en 160 liters säck.

• Från 2006 och framåt avser taxan hämtning varannan vecka med ett 190 liters kärl.

• Taxan förändrades av arbetsmiljöskäl, säckar måste lyftas in i sopbilen manuellt

medan kärl kan lyftas in via en anordning automatiskt.

• Taxan utgör cirka 0,7 procent av den genomsnittliga årsinkomsten 2006.

34

• 160 liters säck respektive 190 liters kärl är de minsta volym storlekar som erbjuds.

• Under åren 2001 till 2003 stiger befolkningen i samma proportioner som avfallet,

vilket gör att per capita måttet blir konstant.

• Efter taxans förändring 2006 kunde en mindre kärlstorlek med 140 liter väljas. Detta

gav samma taxa som vid delning med granne, vilket sparade hushållet strax under 200

kr per år.

• Korrelationen mellan taxan och insamlade mängder är 0,931 och signifikant på en

procents nivån.

• Fram till 2004 inkluderades även en del grovavfall i statistiken för det insamlade

avfallet. Från 2005 var hushållen själva skyldiga att transportera detta till

återvinningscentraler och därför minskade de insamlade mängderna brännbart kärl-

och säckavfall detta år.

Sjöbos Taxe- och Avfallsutveckling

0

200

400

600

800

1000

1200

1400

1600

1800

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007

År

Kr

per

hu

shål

l

215

220

225

230

235

240

245

250

255

260

Kg

per

per

son

Avfallstaxan

Brännbart

Kärl- och

Säckavfall

Diagram 2 – Utvecklingen av taxan samt det brännbara kärl- och säckavfallet mellan 2001 till 2007 i Sjöbo.

35

Sundbyberg

År 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Brännbart Kärl- och Säckavfall

(kg per person och år) 234,7 246 261,1 271,9 232,795 235,89 239,215

Taxan

(kr per hushåll och år) 510 510 510 510 510 956 956

Taxan vid delning

(kr per hushåll och år) 510 510 510 510 510 956 956

Tabell 9 – Sundbybergs taxa med flexibilitetsalternativ samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2000 och 2006

• Det brännbara kärl och säckavfallet mellan 2000 och 2003 inkluderar även en viss

mängd grovavfall. Denna statistik har inte kunnat separeras från kärl och säckavfallet

förrän 2004, vilket förklarar trendbrottet detta år.

• Korrelationen mellan taxan och insamlade mängder är -0,382 men icke signifikant.

• Taxan avser hämtning varannan vecka med 160 liters säck mellan 2000 och 2004,

2005 och framåt finns även alternativet 190 liters kärl men detta har samma kostnad

som 160 liters säcken.

• Det erbjuds inget avdrag för månadshämtning.

• Det finns ett avdrag för delning med granne, som visas i diagrammet ovan, men detta

ger bara en lägre avgift om hushållet har veckohämtning. Mellan 2000 och 2004 var

årsavgiften för veckohämtning 290 kr högre än vid hämtning varannan vecka. Efter

prishöjningen var denna skillnad ca 550 kr.

• Det finns inga mindre volymstorlekar än 160 liters säcken eller 190 liters kärlet.

• Taxan utgör cirka 0,4 procent av årsinkomsten 2006.

• Prisförändringen mellan 2004 och 2005 sker egentligen den 1 september 2004. Denna

prisförändring har i uppsatsen lagts till den 1 januari 2005 för att förenkla beräkning.

36

Sundbybergs Taxe- och Avfallsutveckling

0

200

400

600

800

1000

1200

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

År

Kr

per

hu

shål

l

210

220

230

240

250

260

270

280

Kg

per

per

son

Avfallstaxan

Brännbart

kärl- och

säckavfall

Diagram 3 – Utvecklingen av taxan samt det brännbara kärl- och säckavfallet mellan 2001 till 2006 i Sundbyberg.

Gästrike Återvinnare

År 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Brännbart kärl och säckavfall

(per person i kg och år) 220 223 229 230 237,4 221 201

Taxan Gamla systemet

(kr per hushåll per år) - - - - 1630 1710 1800

Taxan Nya systemet med Blandat avfall

(kr per hushåll per år) - - - - - 2650 2900

Taxan Nya systemet med Central kompost

(kr per hushåll per år) - - - - - 1710 1800

Taxan Nya systemet med Egen kompost

(kr per hushåll per år) - - - - - 1395 1450

Tabell 10 – Gästrike återvinnares taxa med flexibilitetsalternativ samt brännbart kärl och säckavfall mellan 2001 och 2007

• Vid taxa med centralkompost delas kärl och säckavfallet upp i två kärl, ett för sorterat

brännbart och ett för det komposterade avfallet. Det normala är ett 190 liters kärl för

det sorterade brännbara avfallet och ett 140 liters kärl för det komposterbara avfallet.

Därför är det detta som använts vid beräkningar för centralkomposttaxan.

37

• Det finns möjlighet att minska kärlstorlekar för samtliga abonnemang vilket kan spara

upp till 500 kr per år. Ett 140 liters kärl är dock det minsta för komposterbar insamling

enligt centralkomposttaxan.

• Hushållen kan också dela kärl och begära gemensam hämtning för samtliga

abonnemang vilket sparar upp till 600 kr per år.

• Månadshämtning kan tillämpas för alla abonnemang utom det nya abonnemanget med

blandat avfall och den komposterbara delen av centralkompostabonnemanget.

Månadshämtning kan spara hushållet upp till ca 400 kr om året.

• Taxan utgör 1,4 procent av den genomsnittliga årsinkomsten 2006.

• Korrelationen mellan taxan och insamlade mängder är -1 och signifikant på två

procentsnivån.

Kommunerna i Gästrikeåtervinnare Taxe- och Avfallsutveckling

0

500

1000

1500

2000

2500

3000

3500

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

År

Kr

per

hu

shål

l

180

190

200

210

220

230

240

250

Kg

per

per

son

Taxan i det

gamla

systemet

Taxan i det

nya

systemet

med blandat

avfall

Brännbart

kärl- och

säckavfall

Diagram 4 – Utvecklingen av taxan samt det brännbara kärl- och säckavfallet mellan 2000 till 2006 i kommunerna som anlitar Gästrike

återvinnare.

38

Appendix 3 Elasticitetsberäkningar

I denna bilaga redovisas detaljerna i uträkningen av kommunernas elasticiteter för

sophanteringen av brännbart kärl och säckavfall. Som nämndes tidigare i uppsatsen sker

beräkningen för bågelasticiteten enligt följande formel:

( 2 )

där ε är bågelasticiteten, ∆ visar förändringen, Q är genomsnittet av de två punkter som

kvantitetsförändringen går mellan och P är genomsnittet av de två punkter som

prisförändringen går mellan.

Storuman 2004 till 2005

Första året 2004 - 2005:

Kvantitetsförändringen mellan 2004 och 2005 (∆Q) = 281 – 352 = -71

Genomsnittskvantiteten (Q ) = (281 + 352) / 2 = 316,5

Procentuell kvantitetsförändring (Q

Q∆) = -71 / 316,5 = - 0,2243

Prisförändring mellan 2004 och 2005 (∆P) = 2000 - 1350 = 650

Genomsnittspriset ( P ) = (1894 + 1350) / 2 = 1675

Procentuell prisförändring (P

P∆) = 650 / 1675 = 0,3881

Bågelasticiteten efter det första året (ε ) = -0,2243 / 0,3354 = -0,5779

P

P

Q

Q

∆

∆

= ε

39

Andra året 2005-2006:

Kvantitetsförändringen mellan 2005 och 2006 (∆Q) = -12

Genomsnittskvantiteten (Q ) = 275

Procentuell kvantitetsförändring (Q

Q∆) = -12 / 275 = -0,0436

Prisförändring mellan 2005 och 2006 (∆P) = 450

Genomsnittspriset ( P ) = 2225

Procentuell prisförändring (P

P∆) = 450 / 2225 = 0,2022

Bågelasticiteten efter det första året (ε ) = -0,0436 / 0,2124 = -0,2156

Sjöbo kommun 2005 till 2006

Kvantitetsförändringen mellan 2005 och 2006 (∆Q) = 244,8 -234,2 = 10,6

Genomsnittskvantiteten (Q ) = (244,8 + 234,2) / 2 = 239,5

Procentuell kvantitetsförändring (Q

Q∆) = 10,6 / 239,5 = 0,044259

Prisförändring mellan 2005 och 2006 (∆P) = 1428,75 – 1039 = 389,75

Genomsnittspriset ( P ) = (1428,75 + 1039) / 2 = 1233,875

Procentuell prisförändring (P

P∆) = 389,75 / 1233,875 = 0,31587

Bågelasticiteten för förändringen 2005 till 2006 (ε ) = 0,044259 / 0,31587 = 0,14011

Sundbyberg 2004 till 2005

Kvantitetsförändringen mellan 2004 och 2005 (∆Q) = 235,89 – 232,795 = 3,095

Genomsnittskvantiteten (Q ) = (235,89 + 232,795) / 2 = 234,3425

Procentuell kvantitetsförändring (Q

Q∆) = 3,095 / 234,3425 = 0,0132

Prisförändring mellan 2004 och 2005 (∆P) = 956 – 510 = 446

Genomsnittspriset ( P ) = (956 + 510) / 2 = 733

Procentuell prisförändring (P

P∆) = 446 / 773 = 0,608458

40

Bågelasticiteten för förändringen 2004 till 2005 (ε ) = 0,0132 / 0,608458 = 0,02169

Gästrike Återvinnare 2004 till 2005 och 2005 till 2006

2004 till 2005 (Ny taxa införs i område Norr)

Kvantiteten:

Kvantitetsförändringen mellan 2004 och 2005 (∆Q) = 221 – 237,4 = - 16,4

Genomsnittskvantiteten (Q ) = (221 + 237,4) / 2 = 229,2

Procentuell kvantitetsförändring (Q

Q∆) = -16,4 / 229,2 = -0,07155

Prisförändring i Område Norr 2004 till 2005 :

∆PN = 2650 – 1630 = 1020

NP = (2650 + 1630) / 2 = 2140

N

N

P

P∆ = 1020 / 2140 = 0,4766

Prisförändringen i Område Söder och Sydost

∆PS = 1710 – 1630 = 80

SP = (1710 + 1630) / 2 = 1670

S

S

P

P∆ = 80 / 1670 = 0,0479

Genomsnittlig procentuell prisförändring i Område Norr, Söder och Sydost mellan 2004 och

2005 = (0,4766 + 0,0479 + 0,0479) / 3 = 0,1908

ε = -0,07155 / 0,1908 = - 0,375

2005 till 2006 (Ny taxa införs i område Sydost)

Kvantiteten:

∆Q = 201 – 221 = - 20

Q = (201 + 221) / 2 = 211

41

Q

Q∆ = -20 / 211 = - 0,094787

Prisförändring i Område Norr 2005 till 2006 :

∆PN = 2900 – 2650 = 250

NP = (2900 + 2650) / 2 = 2775

N

N

P

P∆ = 250 / 2775 = 0,0901

Prisförändringen i Område Sydost

∆PSO = 2900 – 1710 = 1190

SOP = (2900 + 1710) / 2 = 2305

SO

SO

P

P∆ = 1190 / 2305 = 0,516269

Prisförändringen i Område Söder

∆PS = 1800 – 1710 = 90

SP = (1800 + 1710) / 2 = 1755

S

S

P

P∆ = 90 / 1755 = 0,05128

Genomsnittlig procentuell prisförändring i Område Norr, Söder och Sydost mellan 2005 och

2006 = (0,0901 + 0,05128 + 0,516269) / 3 = 0,21922

ε = -0,094787 / 0,21922 = -0,43238