Nobelpristagaren i medicin,Mario Capecchi, kom till Rinkeby

É Romani GlindaDen romska spegeln

Pris 47 kronor Nr 6–2007

Kära läsare. Ett år går fort, nu är julenåter här. Helgen blir lång och mångakommer att ta ut ett par extra semesterda-gar för att få en lång sammanhängandehelg. Stress är ett utbrett fenomen, någotsom jag själv känner då jag sitter ochtänker på vad som har passerat under2007. Hur har vi på redaktionen hunnitmed allt detta och lite till?

I årets första nummer uppmärksammarvi den 27 januari, förintelseoffrens dag.RKC manifesterade dagen tillsammansmed pingstförsamlingens kyrka i Tyresö.Katrzyna Pollok har utställning påRomskt kulturcenter i Stockholm. Lin-köpings universitet startade en språkligforskningsavdelning för é romani chib.RKC gör en språkkonferens i Stockholmoch Uppsala. Delegationen för romskafrågor startar sitt arbete. InternationellaRomerdagen som infaller den 8 april fir-ras av många romer i hela världen, såockså i Sverige. I ett reportage från Thai-land berättar vi om "sjözigenare". Vi skri-ver en omfattande och spännande artikelom barnomhändertagandet i Sverige under40-talet och fram till idag. DO KatriLinna berättar om samanslagningen medandra ombudsmän. Delegationen förromska frågor besöker RomskaKulturcentret i Malmö och IRIS skolan iMalmö. Många romska ungdomar tar stu-denten i Sverige. Joakim Eskildsen ochCia Rinne ställer ut sin enorma fotout-ställning Le romané phirimáta påKulturhuset i Stockholm. Romska hem-språkslärare träffas i en konferens iGöteborg. Stockholms nystartade kristnaförening ställer till med en välgörenhets-konsert, de samlar in pengar till ett möte-stält. Under Stockholms stads kulturdagararrangerades "Romer i Centrum" Förandra året i rad. Erwin Holk guidar oss iuppsamlingslägret Fröslev i Danmark ochberättar dess historia. RomskKulturcentrum i Malmö ställer ut sinvandringsutställning på Malmö museer.Kronprinsessan Victoria inviger den förstaromska folkhögskolan i Göteborg. ÉRGmedverkar för första gången med egen

2 É Romani Glinda

Innehåll:Oro på IRIS skolan sid. 3Nobelpristagare i Rinkeby sid. 4-5MR med Ingrid Schiöler sid. 6-7Bakro sid. 7MR med DO sid. 8–9Gästreportage sid. 10–11Romsk referensgrupp sid. 12–13Romska rättigheter sid. 14–15Romska kvinnor sid. 16-17Två verkligheter sid. 18Böcker sid 19-20Gunilla Lundgren får pris sid. 2228 500 romska ord sid. 24Misstro bland romer sid. 26-27Gamla bilder berättar sid. 28-29Recept sid. 302-31

Bilden på framsidan är tagen under firan-det av nobelpristagarna i Rinkeby biblio-tek den 13 december 2007. De romskaskolbarnen Gino Pawlowski, EsmeraldaPapadopoulos flankerar författarenGunilla Lundgren.

KulturförvaltningenStatens Kulturråd

Våra bidragsgivare

ISSN 1651–3258

Rosario Taikon Ali och Bengt O Björklund,framför sitter Fred och Maja-Lena Taikon.

Redaktören har ordet

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon och fax:+46 (0)8-779 40 31+46 (0)70-712 39 91+46 (0)73-543 07 16

E-mail: fredt@telia.comWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82–5

Ansvarig utgivare och chefredaktör: Fred TaikonRedaktion: Maja-Lena Taikon,Rosario Ali Taikon och Bengt O Björklund.

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidning-en, samt tips om olika evenemang,föredrag och möten.

Vi tar emot texter på samtligaromanédialekter, antingen via vanligpost eller via e–posten:fredt@telia.com

monter tillsamman med Delegationen förromska frågor på Bibliotek & Bokmässani Göteborg. Vi besöker Norges motsva-righet till Integration och jämställdhets-departementet som jobbar med den natio-nella minoritetspolitiken. I december varvi på det årliga nobelpristagaremötet påRinkebybiblioteket, vi dokumenteradetvå viktiga inslags på Mänskliga

Rättighetsdagarna. Carl-Johan Bauler harvarit i Suto Orizar makedonien och träf-fat romer. Delar av referensgruppen tillDelegationen för romska frågor blir inter-vjuade. I samtliga nummer har vi medvår bildserie Gamla kära bilder berättar.ÉRG fortsätter att laga mat med RagnhildHolck som kock.

Phu! Gott Nytt År!

Tryck: Allduplo

É Romani Glinda 3

Har alla rätt till grundläggan-de vuxenutbildning?

I dåliga tider vill man att alla som saknargrundläggande vuxenutbildning ska sättasig i skolbänken. Nu när det ser ut att halättat på arbetsmarknaden så drar manmänniskor från skolan till ett iblandtröstlöst arbetssökande.

De deltagare som studerar på SFI-nivåär hänvisade till socialens välvilja! Deplanerar ibland över huvudet på männi-skor för att nå de utsatta mål de har.Språkbarriären gör att man inte alltid för-står varandra. Vi har många exempel påde orimliga mål som sätts på de deltagaresom börjat hos oss för att de behöver lärasig svenska. Dessutom ställs krav på dematt ha läkarintyg från första dagen annarsfår man inget försörjningsstöd. I sammaandetag man säger detta så meddelarman oss att det har deltagaren själv skri-vit under i sin handlingsplan. Eftersommånga av de deltagare vi har på IRISskolan har stora familjer och en traditionsom tar hand om sina äldre – så kan vibara gissa hur detta slår mot det försörj-ningsstöd som borde ha rätt till. Hur skaman kunna känna sig trygg och få studie-ro när man har denna ekonomiska oro.

Alla som går i skolan vet att man intekan ta till sig ny kunskap om man inte hardet lugnt runt omkring sig! Barnen skakänna sig trygga på dagis eller skola, manvet att man kan betala hyran och att mankan handla mat och kläder till barnen.

Vi har under de snart 10 år som skolanfunnits haft många deltagare som satt sigi skuld hos CSN för att läsa grundläggan-de vuxenutbildning. När studieveckornahar tagit slut har man inte hunnit läsaklart alla nivåer och har bara en storskuld till CSN som minne av sina studier.

Är det rimligt att man ska behöva låna

Trygga I.R.I.S. skolans framtid

I.R.I.S. skolan bedriver vuxenutbildningpå uppdrag av Komvux Centrum iMalmö. På skolan studerar ca 70 eleverpå SFI- och grundläggande nivå.

Deltagarna finansierar sina studier medhjälp av studiemedel från CSN ellernågon form av försörjningsstöd.

Idag kan man konstatera att skolan ären väletablerad verksamhet och i februari2008 firar den 10-årsjubileum. Medanledning av skolans stabila historia öns-kar vi som arbetar på skolan att vi kundeplanera för mer än en termin åt gången.Så som det ser ut nu måste skolan ansökaom fortsatt verksamhet termin för termin.Detta bidrar till att det blir svårt att inne-ha en god framförhållning och gör detsvårt för oss att planera långsiktigt.

Vår förhoppning är att Malmö stadhörsammar vår önskan om en säkrareframtid för både deltagare och personalpå I.R.I.S. skolan.

Vi vill kunna blicka framåt, inte endastett halvår i taget, utan för en längre peri-od. Detta hade vi alla mått mycket bättreav och verksamheten hade kunnatutvecklas än mer.

Personalen på I.R.I.S. skolan

Får jag gå kvar?

Jag är en elev på I.R.I.S. skolan i Malmö.I.R.I.S. skolan, den har ni väl hört talasom? Inte, jo det är en skola för vuxnaromer, men med svenska lärare.

Här på skolan är vi idag ca 70 elever,det har varit fler, mer än det dubbla fak-tiskt. Men nedskärningar och åternedskärningar har gjort att vi idag bara är70 elever. Jag själv har nu gått här i tvåterminer och jag stormtrivs. Samman-hållningen här på skolan är väldigt bra.Relationen mellan elev och lärare ärockså fin.

Men, och det finns alltid ett men i en"glad" berättelse. Vad? Tänker ni. Jo attskolans framtid är oviss. Vi vet inte omvi får fortsätta mer än en termin i taget,eftersom vi får anslag per termin.

Så ni kan förstå min och allas oro härpå skolan. För man lånar ju pengar frånCSN för att kunna försörja sig under stu-dietiden, men vad händer om skolanstängs? Där står man med en stor skuldoch oavslutade studier.

Så hur ska vi lösa vårt problem?Jag tycker att anslagen ska ges på en

3-5 års period, istället som det är nu pertermin. För då vet man att man kan slut-föra sina studier och inte sluta mitt i stu-dietiden med en massa skulder och utanslutbetyg.

Det skulle vara bättre även för domsom driver skolan, för då skulle de kunnaplanera mycket bättre och våga satsamer, inte sant?

"en oviss elev" på I.R.I.S. skolan

Oron för framtiden är stor på IRIS skolan

pengar för att studera på grundläggandenivå?

Borde vi inte kunna göra ett systemsom uppmuntrar till studier och att manfår stöd ekonomiskt under denna tid?

Birgitta Vaktnäs

Birgitta Vaktnäs,utbildningsledare,

Conny Pettersson, rek-tor och Djura Ivanovutbildningsledare vidIRIS skolan i Malmö.

Foto: Bob

På första raden sitter några förväntansful-la gäster. Det är Nobelpristagaren DorisLessings dotter Jean Cowen med sin dot-ter Susannah. och Nobelpristagaren imedicin Mario Capecchi med fru Laurieoch dottern Misha.

För artonde året i rad har författarenGunilla Lundgren och skribenten LottaSilfverhielm, tillsammans med bibliote-ket och barnen i Rinkeby arrangerat ettmöte med en årets nobelpristagare bar-nen i årsklass 8 i Rinkebyskolan ochBredbyskolan.

Som brukligt är siktade man från bör-jan in sig pån nobelpristagaren i littera-tur, men Doris Lessing fick order av sinläkare att stanna hemma. Istället komhennes dotter och barnbarn.

För att barnen ändå skulle få träffa ennobelpristagare frågade man pristagaren imedicin, Mario Capecchi, som svarade ja

direkt. Hans och Doris Lessings fantastis-ka historier kan ni läsa på nästa sida.

Barnen i klass 8 hade gjort en utrställ-ning om de bägge nobelpristagarna ochtill publiken förtjusning berättade man omDoris Lessings intresse för katter. Det varbarnbarnet till DorisLessing som fick motta denfina foldern med utställ-ningen i. Hon blir särskiltglad och överaskad över enteckning i foldern på Doris.

– Det ser precis ut somnär mormor sitter med sindåliga rygg och vinkariväg oss innan vi åkte.

Barnen vände sig motMario Capecchi och sade.

– Du får inte bli ledsennu, när vi berättar om dinbarndom.

4 É Romani Glinda

Nobelfest i Rinkeby i år ocksåKlockan är nio på morgonen, torsdagen den 13 december 2007.Ljuset i biblioteket i Rinkeby dämpas och ljusa barnröster närmarsig det fullsatta biblioteket. Barnen kommer från ett fritidshem inärheten och de sprider sitt ljus för alla närvarande.

Text: Fred Taikon Foto: Rosario Taikon Ali

Nobelpristagaren imedicin, MarioCapecchi med fruoch Doris Lessingsdotter Jean Cowenmed sin dotterSusanna möter denexlotiska ceremonienmed Luciatåg frånmångkulturellt dagisi Rinkeby.

Gino Pawlowski är nyinflyttad tillRinkeby. Han har bidragit med en teck-ning till utställningen som handlade omde två inbjudna gästerna.

– Jag är född här i Rinkeby och kaninte tänka mig att bo på något annat stäl-le, säger Esmeralda Papadopoulos somhar bidragit med texter till beskrivningenom Doris Lessing liv.

På vår fråga om vi får se dem somnobelpristagare, svarar de bägge stolt"kanske det, varför inte"

É Romani Glinda 5

Doris Lessingårets litteraturpristagare

Doris Lessing föddes den 22 oktober1914 i Kermanshah i Persien, nuvarandeIran.

Hon hade brittiska föräldrar. Pappanvar banktjänsteman och mamman varsjuksköterska.

År 1925 köpte familjen en farm i nuva-rande Zimbabwe, som då hette SydRhodesia.

Doris gick i en sträng klosterskola.Hon trivdes inte och när hon var baratretton år hoppade hon av skolan ochbörjade jobba som barnflicka. Senare stu-derade hon vidare och arbetade som tele-fonist och sekreterare. När hon var nittonår gifte hon sig och fick två barn.

Efter några år lämnade hon sin familj,gifte om sig och fick en son.

År 1949 flyttade hon med sin son tillLondon. Där skrev hon sin första bok"Gräset sjunger".

Doris Lessing kämpar för rättvisa ochhon är emot apartheid, falskhet och krig.Hon har skrivit många böcker om Afrika,om människor, rymden och om sitt liv.

Esmeralda Papadopoulus, Omar Ahmed och Sevil Inan

Mario Capecchifrån gatubarn tillNobelpristagare

Mario Capecchi föddes i Verona iItalien 1937. Hans far, som var italienskflygare, omkom under AndraVärldskriget. Modern, en nordameri-kansk poet, bosatte sig med sonen i en byi norra Italien. Hon var antifascist ochtillhörde en konstnärsgrupp som kalladesig Bohemerna. Eftersom modern förstodatt hon kunde bli tillfångatagen för sinkamp mot fascism och nazism, sålde honsina tillhörigheter och bad en grannfamiljatt ta hand om Mario om något händehenne.

Gestapo tillfångatog modern 1941.Mario, fyra år gammal, gick till grannar-na på bondgården som han blivit tillsagd.Men efter något år hände något, ingenhar riktigt kunnat förklara vad, medMario lämnades åt sig själv.

– Jag började gå söderut, berättar han.– Ibland levde jag på gatorna, ibland

slog jag mig ihop med andra hemlösabarn, ibland bodde jag på barnhem. Detjag minns är, att större delen av den härtiden var jag hungrig.

Efter tre års vandring nådde Mario ettsjukhus i Reggio Emilia. Han var då

Två Nobelpristagare med unika historier

undernärd och allvarligt sjuk i tyfus. Påsjukhuset låg hundratals sjuka barn isängar utan lakan eller filtar, enda födanvar en kopp kaffe och en hård brödbit omdagen. Mario ville fly, men hindrades avatt han var svag av feber och inte hadenågra kläder.

Han stannade på sjukhuset i ett åroch han hade lika gärna kunnat dö där,om inte hans mor mirakulöst nog hittadehonom! Hon hade överlevt koncentra-tionslägret i Dachau och hon hade letatefter sin son i ett helt år utan resultat.

Mario hade nu blivit nio år.– Jag kände inte min mor, berättar han.

Dels hade tiden i koncentrationsläger för-ändrat henne, dels hade jag inte setthenne på fem år. Men jag tänkte att detvar lika bra att följa med henne så att jagslapp ut ur sjukhuset.

Modern köpte tyrolerkläder till sin son,tog sig till Neapel och därifrån till USA,där hon hade en bror. Brodern tillhördekväkarna och bodde i ett kväkarkollektivi Philadelphia.

Mario berättar:– Min mor var djupt skadad av sina

upplevelser i koncentrationslägret. Honblev sig aldrig lik igen.

Men Marios släktingar, främst morbro-dern, tog hand om honom. Redan dagenefter sin ankomst till USA började han ikväkarnas egen skola.

– I början hade jag väldigt svårt attanpassa mig, berättar han. Jag var förvil-dad, jag slogs och bråkade. Jag var juvan att klara mig själv och ville inteunderordna mig de vuxnas regler.

Men morbrodern fortsatte att stödjahonom. Han fick en bra utbildning ochnu, år 2007, får detta före detta gatubarn,nobelpriset i medicin!

Gunilla Lundgren

Nobelpristagaren i medicin, MarioCapecchi med fru till vänster och DorisLessings dotter Jean Cowen till högermed sin dotter Susanna.

Innan kriget i forna Jugoslavien fanns detmånga romer i Serbien och Bosnien. Närkriget bröt ut flydde de flesta av dem ochmånga hamnade i Tyskland.

– De fick tillfällig asyl i Tyskland, mennär kriget var slut skulle de skickas till-baka, något som visade sig vara omöjligt.Många romer levde förhållandevis välinnan kriget på platser som till exempelBanja Luka, där de romska bostädernalåg på en bergskam med utsikt över sta-den. Det var bra hus, de hade skola,klubbar och så vidare, berättar IngridSchiöler.

I dag har alla husen rivits ochBosnierna har övertagit marken. Av heladen romska bosättningen är det bara enromsk familj som återfått sitt boende.Ingrid Schiöler har varit där.

– Det är en ödslig känsla att vara där.När man träffar äldre bosniska romer såvill de inget annat än att komma tillbaka,samtidigt som de vet att det är omöjligt.De säger att kriget på Balkan var värreän andra världskriget.

Många av de unga romska männen satti koncentrationsläger under balkankrigetoch de är fortfarande skadade idag, fem-ton år senare.

Det finns cirka 10 000 bosniska romeri Sverige, de allra flesta bor i trakternarunt Göteborg. Kanske är siffran ännuhögre då många är rädda för att säga attde är romer på grund av all förföljelse devarit utsatta för. Detta är något somsedan har använts emot dem när de skaavvisas just för att de bara är bosnier, ochinte bosniska romer. Men det finns

6 É Romani Glinda

Romer på flyktUnder MR-dagarna i november i år talade Ingrid Schiöler omromernas situation i forna Jugoslavien, främst om romerna somtidigare var bosatta i Bosnien. Många av dem fördrevs från sinahem under kriget som startade i början av 1990-talet. När Tito för-svann och östblocket frigjordes från Sovjettunionen 1989 kokadeforna Jugoslavien fullständigt över i konflikter mellan olika folk-grupper, men en folkgrupp var alla emot, romerna.

Text: Bengt O Björklund Foto: Fred Taikon

Ingrid Schiöler till-sammans med denromska flickanSabina.

romer från Bosnien som inte får asylnågonstans.

– Det finns romer som varit på flyktsedan kriget startade för femton år sedanoch rest från land till land i hopp om attfinna asyl, men inget land vill ha dem.De skickas hela tiden tillbaka till föregå-ende land eller till det land där de förstsökte asyl i enlighet med Dublin-förordningen. I Sverige till exempelskickar man tillbaka romer lite överallt.

Med sig till Stockholm hade IngridSchiöler en romsk flicka. Det är Sabinaoch hon har varit i Sverige i fem år.Även hennes mamma och två syskon borhär. De fick alla uppehållstillstånd iSverige i år, men inte Sabinas pappa.Han är från Serbien och anses inte hasamma problem med förföljelse som res-ten av familjen. Att de sedan är en familjverkar inte ha någon betydelse, menkanske får han komma till sin familj i jul.

Många har talat om RAE-gruppensutsatthet i forna Jugoslavien. RAE stårför romer, ashkali och egyptier, folkgrup-per som alla talar någon form av romskdialekt. Alla i den här gruppen har utsattsför förföljelse. Genom en urvalsprocess

É Romani Glinda 7

kom ett antal egyptier och ashkali tillSverige från olika koncentrationsläger.

– 2004 brändes en hel stadsdel nerdär ashkalifolket bodde. Det var alba-nerna som brände ner husen undernågot som många kallar för en modernkristallnatt.

Många bosniska romer som kommertill Sverige får problem när de förhörs avmigrationsverket. Människor som aldrigtidigare har sett en karta ska helt plötsligtpeka ut var de har bott och vilka vägar dehar tagit. Ofta får de en bosnisk tolk avalbanskt ursprung, det vill säga ur denfolkgrupp som har förföljt och mördatderas släkt och vänner.

– Myndigheternas ointresse för romer-nas situation yttrar sig också i att de tillvarje pris försöker se till att Dublin-förordningen kan användas. Det innebäratt romernas skyddsbehov aldrig blir till-godosedda. De skickas tillbaka till före-

gående land, som inte heller vill ha democh så fortsätter det.

Många romer är också rädda för attberätta om de hemskheter de varit medom. De vill inte berätta om våldtäkter,mord och förföljelse i tron att de inte ärönskvärda då.

– Det finns romer med splitterdelar frånbomber i kroppen som inte vågar berättaom detta. Det finns romer som harmardrömmar varje natt då de återupple-ver de fruktansvärda övergrepp somgjorts emot dem. Men när Migrations-verket frågar hur de mår svara de bara:Tack, det är bra. De vågar inget annat.

När det senare kommer fram hur passallvarligt de skadats väljer myndigheter-na ofta att inte tro på deras berättelser.Man säger att det är efterkonstruktioner,att det är något de hittat på bara för att dehar fått avslag, att de nu har ljugit ihopstarkare asylskäl.

Bakro har politiska funderingarEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

– Många vill inte berätta allt. De troratt deras chanser är bättre om de säger attde mår bra, trots allt lidande och ofta ärdet så att den albanska tolken säger: Säginte att du är rom.

Ingrid Schiöler tror att det kommer attkomma allt fler romer hit, romer som hardet svårt.

– Se bara på alla dessa musikanter ochtiggare som kommer hit från Rumänien.På bussar runt om i landet står det påreklamskyltar att för motsvarande tretusen kronor kan man komma till Sverigeoch tjäna storkovan. I Kosovo fanns detföre kriget 190 000 romer, i dag finns detbara 20 000 i små enklaver och åker mani bil genom Bosnien tillsammans medromer måste man vara försiktig och vak-sam. Förföljelsen fortsätter, kvinnor våld-tas och många romska kvinnor utsätts förtrafficking eller utnyttjas i andra kriminel-la sammanhang, avslutar Ingrid Schiöler.

Den romske aktivisten Domino Kai inled-de seminariet med att uppmana publikenatt skriva sitt namn i luften med ett finger.Sedan uppmanade han publiken att göraett kryss i luften med ena foten. Närpubliken sedan ombads att göra bäggesamtidigt steg fnisset i stolarna. Det varinte så lätt, men, som Domino Kai sade,integration kan också vara kul. Nästa upp-gift publiken fick var att välja en grupp attsamla sig i som överensstämde med vadde tyckte var orsaken till varför romer dis-krimineras. Flest människor hamnade igruppen "Det är samhället som bär ansva-ret". De som ställt sig där menade att detvar samhällets strukturer som var grundenför stigmatisering och fördomar, att detfanns ett historiskt förtryck som hängerkvar i synsättet "vi" och "dem".

– Från början bodde vi tält, men närintegrationsarbetet började på 60-talet

och vi fick bostäder ledde det till kultur-krockar. Idag är det tvärt om. Nu letarman efter vägar att få ut oss från lägen-heterna. Vi är störande. Vi duschar när vivill och vi låter vattnet rinna, sägerAngelina Taikon Demetri.

Idag står många romska ungdomar i köför att få en lägenhet, men det är svårt,dels på grund av bostadssituationen, menfrämst på grund av ungdomar-nas efternamn.

– Romer har inga bra jobboch de har ingen utbildning.Detta leder till att de hamnarutanför bostadsmarknaden.Många romer bor i andra hand.Det innebär att de får flytta varsjätte månad, precis när barnenhar vant sig vid den nya skolan.Folk säger att "ni romer kan intebli utbrända som inte jobbar",

8 É Romani Glinda

Fel efternamn = ingen bostadEtt annat hett ämne under MR-dagarna togs upp på "Hurska vi sätta stopp för bostadsdiskrimineringen?", ett semi-narium arrangerat av diskrimineringsombudsmannen,DO. Moderator för seminariet var journalisten AndersBergman från Fem i tolv rörelsen.

Text: Bengt O Björklund Foto: Fred Taikon

Anders Bergman,Caroline Diab,Angelina TaikonDimitri och DominoKai. Bakom står tvåjurister från DO.

men det är helt fel. Att leva under ensådan press som det innebär at bo i andrahand är extremt stressande och leder tillutbrändhet, menar Angelina Taikon.

Även när det gäller bostadsrätter ham-nar romer utanför, dels för at de inte harråd, och om de till äventyrs skulle ha rådhar de återigen fel efternamn.

– Min dotter stod sex år i bostadskön.Varje gång hon sökte bostad fick honavslag, alltid med lika kreativa ochskumma förklaringar som att "det saknastvå hundra kronor för att du ska klara avhyran". Till slut bestämde hennes systrarsig för att köpa en lägenhet åt henne ochhennes barn. Ni kan ju tänka er själva

É Romani Glinda 9

hur det var att bo så många som vi gjordei en och samma lägenhet. Men vi romerär ju enfaldiga. Systrarna hade köptbostadsrätten i sitt eget namn ochbostadsrättsföreningen vägrade att låtanågon annan än kontraktsskrivaren flyttain. Till slut fick vi sälja lägenheten medstor förlust, allt bara för att efternamnetär Taikon. De ville inte ha in oss i före-ningen.

Till Angelinas stora sorg har dotternnumera bytt efternamn för att lyckas ilivet, och nu har hon en lägenhet.

John Stauffer, jurist på DO, håller medom att romerna har svårt att hävda sig påbostadsmarknaden.

– Vi driver just nu ett projekt för attsynliggöra diskrimineringen på bostads-marknaden. Vi arbetar bland annat medolika romska organisationer för att de skafå de verktyg de behöver arbeta med.

De flesta anmälningar DO får in hand-lar om bostad och arbete.

– Vi har just vunnit vårt första fall omdiskriminering på bostadsmarknaden. Detär bostadsföretaget Västerstaden som har

blivit dömd för att ha diskrimineratnågon med fel efternamn.

En stor skandal blev det när det uppda-gades att vissa bostadsföretag i Malmöhade svarta listor på hyresgäster som intevar välkomna. Listorna valsade runt mel-lan olika hyresvärdar.

– Efter det inledde vi ett arbete för attförändra hur bostadsförtagen arbetar,Säger John Stauffer.

SABO, De allmännyttiga bostadsföre-tagens organisation hade inte oväntat enrepresentant på plats Lena Johansson,chef för enheten för kundrelationer, restesig upp.

– Inget ont som har något gott med sig,efter dessa avslöjanden blev det mycketdiskussion bland allmännyttans företrä-dare och en överenskommelse kom tillstånd om vad man får och inte får regi-strera. Många av våra medlemsföretaghar inte känt till PUL, personuppgiftsla-gen.

Domino Kai avslutar seminariet genomatt stöka runt framför publiken, låna enjacka och låtsas vara en bostadsförmedla-

re. Han får ett samtal från en kvinna somär behov av en lägenhet och han berhenne komma över för att skriva kon-trakt. När hon anländer upptäcker för-medlaren att hon har romska kläder ochvips, lägenheten är redan uthyrd. Dominoengagerar publiken i olika scenarier. Denromska kvinnan spelades av DO:s infor-mationschef Caroline Diab.

Irka Cederberg

Vi ber journalisten Irka Cederbergom ursäkt för att hennes namn föllbort i förra numret av ÉRG. Det ärgivetvis hon som har skrivit artikelnom den romske parlamentsledamo-ten och poeten Rajko Djuric.

Italien vill skicka ut ett stort antal rumä-ner för att blidka opinionen efter flerauppmärksammade brott i landet.Droppen var ett mord på en italienskkvinna i Rom nyligen, där en ung rumänär misstänkt. Det fick den italienskaregeringen att snabbändra – ett dekretsom måste godkännas av parlamentet föratt gälla en längre tid. Detta kan emeller-tid leda till politisk kris, både i Italienoch mellan Italien och Rumänien.Talesmän för EU-kommissionen har gettsignaler om att de kommer att accepteraden italienska regeringens dekret attkunna avvisa EU-medborgare sombedöms vara en fara för allmänheteneller samhället. Detta trots att det rör vidEU-medborgarnas rätt att röra sig frittinom unionen. – Det får inte handla om att rikta in sigpå en grupp, varje fall måste prövas, sadeFriso Roscam Abbing, talesman för EU-kommissionären med ansvar för rättsliga

frågor, Franco Frattini, till journalister iBryssel.

Ändringen har redan använts för attavvisa ett trettiotal rumäner och mångafler kan stå på tur. Nyligen rev också ita-liensk polis slumbostäder för romer somväxt upp i Roms utkanter.

Högerpolitiker har sagt att det är dagsatt "städa upp" och att många fler bordeskickas ut. Politiker vänsterut i RomanoProdis bräckliga koalition kritiserar pre-miärministern för att utöva kollektivbestraffning medan oppositionen högerut,bland andra den tidigare premiärministernSilvio Berlusconi, säger att de kan tänkasig att rösta för lagändringen. Enligt offi-ciell statistik finns det över 340 000 rumä-ner i Italien, enligt en katolsk välgören-hetsorganisation är det snarare mer än enhalv miljon. Många av dem lever mycketfattigt och de har kommit till Italien efteratt Rumänien blev EU-medlem.

GP

Italien fortsätter att trakassera rumänska romer

ÉRG

Suto Orizari,MakedonienDet är tydligt att han vill talaväl om "Sutkan" en sedan

1996 självstyrande romsk kommundel avSkopje med 20 800 invånare.

Själv är både jag och mina vännerovanliga besökare. Hit kommer sällanturister och Makedonierna själva åkermest hit på helgerna för att besöka denomfattande marknaden.

Mannen på gatan är nog inte ute för attskönmåla. Det är alldeles för uppenbartatt det inte är möjligt. I Sutkan levermisären jämsides med välståndet ochknappa stenkast från de välskötta husenbor folk i skjul och smuts.

Makedonien är ett fattigt land förmånga, oavsett om du är rom, makedoni-er eller alban.

Som besökare med kamera om halsen

blir jag väl bemött. Här som överalltannars på jorden gäller det dock att inseatt man är gäst och att bete sig därefter.

Alltså, man hälsar först och på alla, äröppen och vänlig och ber om tillstånd föratt få fotografera människor och deras hus.

Den värsta misären är dock svårfoto-graferad, människor vill inte (av förklar-liga skäl) att vi ska visa upp sopor,armod och de utmärglade hästar somanvänds som dragdjur.

Många tror att vi är från Tyskland ochtilltalar oss på tyska. Här är det vanligtatt romerna vistats som asylsökande iTyskland. Vi blir faktiskt även tilltaladepå svenska av romer som bott på asylför-läggning i Norrköping!

Flyktingar finns här gott om. I sam-band med Natobombningarna av Serbienoch ännu så länge serbiska Kosovo 1999fördrevs romerna av albanerna. Flertalet

10 É Romani Glinda

Festen lever granne med fattigdomen- Här finns hjärta. Det kvittar om du har mycketeller lite pengar. Alla har ett stort hjärta.Så säger mannen på huvudgatan i Suto Orizariutanför Makedoniens huvudstad Skopje.

Text och foto: Carl-Johan Bauler

Musikerna får rund-ligt med dricks. Jumer dricks, destolängre spelar de.

av Kosovos romer har flytt, många läng-re norrut i Serbien, men så många som4 000 romer från Kosovo bor här. Delever under knappa omständigheter och iett slags vakuum. De har FN beskydd,men får inte uppehållstillstånd iMakedonien. Att återvända till Kosovo äringet alternativ för de flesta, de vågarinte av rädsla för att råka ut för nya för-följelser.

Det kan alltså varken arbeta ellerbygga upp en ny tillvaro.

En av alla dessa flyktingar är 19-årigeRocky, en beslutsam ung man sombestämt sig för att utbilda sig och kommavidare i livet. I Kosovo gick han i skolansom alla andra barn.

– Men när vi skulle fly 1999 fick jaginte ut de betyg jag hade rätt till. Därförhar jag fått börja om, berättar Rocky somgenom kvällsstudier nu klarat av motsva-rande mellanstadiet och som tänker gåvidare till högstadiet och ännu längre.

Genom UNHCR:s försorg (det FN-organ som ansvarar för flyktingarna) harhan och några vänner också startat enorkester som spelar dansant musik.Orkestern heter passande nog "Roma

Fakta/Suto OrizariSuto Orizari, förkortat Sutka ochsom uttalas "Schutka" på svenskahar 20 800 invånare. Kommundelenär en av tio som tillsammans bildarstaden Skopje, Makedoniens huvud-stad med 475 000 invånare.

Sutkan är den enda kommunen ivärlden med romsk administration..Romerna flyttade till området efterjordbävningen som ödelade två tred-jedelar av Skopje 26 juli 1963.Området låg då i anslutning till ensoptipp.

Där organiserade man sin egen stadmed administration, affärer, biografmed mera.

1996 fick Suto Orizari status somkommun och

romanes förklarades som officielltspråk.

Sedan 1999 har mer än 4 000romer som flytt frånKosovoprovinsen i Serbien ochbosatt sig i Sutkan.

Stora delar av filmen "ZigenarnasTid" från 1989, regisserad av EmirKusturica, spelades in i Sutkan.

Makedonien har cirka 2 miljonerinvånare. Majoritetsbefolkningenutgörs av makedonier (54 procent),ortodoxt kristna slaver.

Därutöver har landet en stora mino-ritetiter bestående av 18 procent alba-ner (muslimer) och minst 5 procentromer, varav flertalet är muslimer.

É Romani Glinda 11

talents" (romska talanger) där Rocky spe-lar klaviatur.

Orkestern övar dagligen i UNHCR:slokaler inne i Skopje och det har faktisktbörjat tril-la in litespelningar.

Rockylever medsina för-äldrar ochsyskon iett pryd-ligt hyrthus i ettvälsköttområde.För att fåbo härmåste de betala en hyra på150 euro varje månad, enstor summa pengar omman inte tillåts arbeta.

I Sutkan finns skola, affä-rer, moské (flertalet är mus-limer) och en stor och alltidvälbesökt marknad som säl-jer allt från piratjeans tillköttkvarnar, skor, kostymer,tröjor och grönsaker.

Under sommarmånader-na ända fram till septemberkokar Sutkan av bröllops-fester och omskärelsefester.

Festerna hålls delvis gå gatan där mandansar och har kul till snabb och oemot-ståndligt medryckande blåsorkestermu-sik.

Gästfriheten här är stor precis som detbrukar vara på Balkan.

Bland annat blir vi inbjudna till Markooch hans fru. Marko spelar Darvul, enslags bastrumma, i flera av de blåsorkest-rar som alltid finns tillhands för att spelapå bröllop och omskärelsefester.

Marko är stolt, han har turnerat utom-lands med Kocani Orkestar, en avMakedoniens mest kända blåsorkestraroch han vill att vi ska byta telefonnum-mer med varandra.

Deras hem mäter inte många kvadrat-

meter, dörren är gisten och fönstren enklaoch otäta.

Det spartanska rummet värms upp aven enkel vedkamin som antagligen får

kämpa hårtmed att hållakylan bortaom vintern.

Vi är ettstort sällskapoch det blirsnart trångt.Men vi bjudsgenast att sittaned ocherbjuds omgå-ende vatten,kaffe och vat-tenmelon.

Snart blir vi ännu fler i huset, när med-lemmarna i Pizzicato Orkestar (sju man)kommer in för en paus i allt festspelande.Stämningen är god och blir inte sämre avatt en kille i vårt sällskap lånar ett bary-tonhorn och river av "Ack Värmeland dusköna".

När mörkret faller ger vi oss av motSkopje. En ung pojke på väg till moskénberättar stolt att moskén nyligen renove-rats för stora pengar innan han visar osstill bästa taxistället.

I Suto Orizari finns även svår fattigdom och slum. Det välord-nade samhället gränsar till kvarter av rangliga skjul.

Rocky flydde med sin familj från Kosovo i Serbien 1999, för-drivna av den albanska majoriteten.I dag är han en målmedveten 19-åring som vill studera.

När det är fest släpper alla loss, gammal somung dansar till Markos darvul-trumma.

– Jag hörde att det var minst tusen besö-kare i den romska montern under Bok &biblioteksmässan med många intressantasamtal under de tre dagarna, berättarMaria Leissner.

Hon tyckte att satsningen i Göteborg varett lyckat informationsevenemang, någotsom hon vill komma igen med nästa år.

Under mötet med referensgruppen berät-tade delegation om de utredningar som ärpå gång. Att utreda är en av delegationenshuvuduppgifter. Under det gångna året harde lagt ut flera utrednings- och forsk-ningsprojekt på olika universitet.

– I samband med diskussionen somföljde när vi berättade för referensgrup-pen om utredningarna berättade vi ävenom att vi ska kartlägga diskrimineringenav romer i media förr och nu. Vi tror attde mediearkiv som finns på RomsktKulturcentrum kan komma till använd-ning i detta arbete som högskolan iKalmar ska göra.

Ett annat projekt som kommer snartska ledas av Charles Westin, forskare påCentrum för invandringsforskning vidStockholms universitet. Manuel TanMarti kommer att arbeta tillsammansmed honom i projektet som ska handlaom att försöka begripa de dolda struktu-rerna bakom diskrimineringen.

– Man kommer att titta särskilt på ettfall. Det handlar om romer som fick ensärskild utbildning inom ett yrkesområdedär det fanns behov av utbildade romer.Samtidigt som man säger att man villanställa romer, säger man också att demåste vara utbildade. Nu fanns det alltsåutbildade romer, men de fick ändå ingetjobb. Då börjar man ju undra varför.

Under diskussionens gång kom man inpå, att när man talar om forskning omromer, associerar många romer tillnågonting som man tror och antar kanskada dem.

– Ordet forskning har en massa negati-

12 É Romani Glinda

Delegationen möter sin referensgruppFör andra gången i år träffade Delegationen för romskafrågor sin romska referensgrupp.De berättade för referensgruppen vad de hittills har arbe-tat med och gjort i år. Det handlade om informationssats-ningar i olika kommuner och om deras medverkan på Bok& biblioteksmässans Internationella torg.

Text: Fred Taikon och Bengt O Björklund Foto: Bengt O Björklund

Delegationens ordfö-rande Maria Leissner.

va vibrationer med sig, enligt vissa.Många kanske associerar till rasbiologis-ka institut och annan så kallad veten-skaplig forskning, som naturligtvist intevar så särskilt vetenskaplig, men somkom att skada romer. Därför finns detkanske en anledning att tänka på sitt ord-val hädanefter. Det är en viktig sak att tamed sig och en av de saker vi behöverreferensgruppen till. Vi ska lyssna av vadden tycker och tänker. Det är viktigt hurman uttalar sig och man ska vara försik-tig med orden.

När diskussionen kom upp tänkte MariaLeissner att detta var något som tydligtvisar att det finns oläkta sår för romer.

– Alla romer i Sverige bär på alla dessaoläkta sår. Därför är det ännu viktigareatt försöka ta itu med alla de kränkningarav romernas mänskliga rättigheter somhar ägt rum genom historien. Det var enav de saker vi presenterade som kom-mande aktiviteter för delegationen när viska arbeta med det som vi ibland kallarför vitbok, det vill säga en redogörelseför de kränkningar staten har begått motromer. Det handlar om en försoningspro-cess.

Under mötet med referensgruppen hardelegationen haft en bra diskussion omhur man ska arbeta med kommuner iolika ärenden.

kom fram. Vi vet nu vad delegationenhar gjort hittills. De har varit ute på kom-munbesök och så. Det var positivt ochjag fick en bra inblick.

Stefano vill ännu inte uttala sig om vaddelegationens arbete kan leda till.

– Det får vi se längre fram, men vi villse en effektiv delegation som har någotatt säga till kommunerna och som kansäga det på sådant sätt att de kan ta tillsig budskapet om att vi alla måste samar-beta mot ett gemensamt mål.

Stefano Kuzhicov vill också att refe-rensgruppen ska ha större betydelse.

– Meningen är ju att vi ska ge dem råd,information och kunskaper som de sedankan använda då de ska fatta beslut. Virepresenterar ju alla romska grupperna iSverige och är experter på vårt område.

Stefano Kuzhicov hoppas på att dele-gationens arbete kan förändra det sättkommunerna arbetar på.

– Förhoppningsvis påverkar delegatio-nens arbete beslutfattarna så att de inserdet behov romer har idag i alla de klasis-ka områdena, skola, boende, arbete ochså vidare.

Riksförbundet Romer i Europa drivermånga frågor.

– Vi hoppas verkligen att de romskafrågorna uppmärksammas och att mansatsar rejält och långsiktigt. Vårt mål äratt romerna ska in i samhället på sinaegna villkor, men det är en lång process,som tar sin tid, men det blir bättre, sägerStefano Kuzhicov.

É Romani Glinda 13

– Hitintills under våra kommunbesökhar vi kunnat konstatera att det är ganskailla ställt med kommunernas arbete medromerna. Många har inte någon, vare sigperson eller avdelning, med uppdrag attvara ansvarig för den romska gruppen.Tyvärr så har det hitintills varit en besvi-kelse att det är så lite som händer i kom-munerna.

Under den diskussionen kom mångakloka synpunkter.

– Jag måste säga att jag är väldigt gladför den här referensgruppen. Jag tyckeratt det har varit ett väldigt konstruktivtsamtal på hög nivå, med bra inlägg,inlägg som vi behöver höra för att få brainformation och feedback på hur vi arbe-tar för att bli mer medvetna om till exem-pel vilka ord vi använder inte minst,säger Maria Leissner.

Intervju med BirgerRosengren

Den romska referensgruppen består avrepresentanter från olika romska organi-sationer och föreningar och de ska blandannat finna områden där romer är utsatta.En av dem som ingår i referensgruppenär Birger Rosengren, ordförande iResandefolkets Romanoa Riksorga-nisation. Han var nöjd med mötet.

– Det har varit ett bra möte, men det ärför tidigt att uttala sig om vad delegatio-nens arbete kommer att leda till. Idag harvi för första gången fått reda på hur dele-gationen arbetar, vem det är som gör vad.

Birger var ursprungligen missnöjd medupplägget av delegationen, men han harnu ändrat sig.

– Jo, jag har en mer positiv syn pådelegationen nu, särskilt då jag har fåtthöra att man ska tillsätta vissa utredning-ar för att undersöka de övergrepp somhar gjorts mot resande. Det finns öppnasår så fort man nämner att man drabbats.Vi i Romanoa har jobbat länge med frå-gan och jag är glad att Maria Leissnerhar tagit upp den.

Birger Rosengren tycker att det saknasungdomar i referensgruppen, och fårmedhåll av sin fru Eva Rosengren.

– De blir aldrig insläppta, säger hon.Referensgruppen har också till uppgift

att lämna förslag till delegationen attarbeta med.

– Men hittills har vi inte haft någonchans att göra det. Vi får information omvad som har gjorts, men vi har inte fåttvara med i processen innan besluten tas.Min förhoppning är att vi ska få göra det.

Birger Rosengrens förhoppning ärockså att delegationens arbete ska ledatill mycket ute i kommunerna i landet.Han tror också att delegationens samladekompetens är stor bland de romska dele-gaterna.

– I delegationen finns det många fram-gångsrika romer och vi vill att de ska läraut till oss andra hur man gör för att lyck-as, att de ger oss receptet på framgång,hur man lyckas med att arbeta med kom-munerna.

Precis som många andra resande iSverige drömmer Birger Rosengren omett resande museum likt det som finns iGlommedal i Norge.

– Vi har samarbetat med dem i mångaår och med delegationens hjälp kanske vikan få till något liknade i Sverige.

Intervju med StefanoKuzhicovÄven Stefano Kuzhicov, ordförande iRiksförbundet Romer i Europa, är med iden romska referensgruppen. Även hanvar nöjd med mötet.

– Det var ett bra möte där nya saker

Regeringsmakten har iårhundraden nekat att före-träda det romska folket. Istället har man stiftat lagar

och förordningar som hotat romerna tillliv och lem och bedrivit etnisk diskrimi-nering ända fram till 60-talet.

Hur vi romer överhuvudtaget klarat avatt överleva är ett under, med det förtrycksom var direkt statuerat i lagen mot detromska folket.

Här bara ett exempel: “… Då zigenarnas inordnande i sam-

hället hos oss synes vara ett olösligt pro-blem är enda utvägen att på ett eller annatsätt få zigenarna ut ur landet. Då de flestaav dem torde vara svenska undersåtar ochi allt fall deras medborgarrätt i annat landsvårligen låter sig bevisas kan deras för-svinnande ur landet icke nås på annat sättän att så starka inskränkningar lägges påderas rörelsefrihet att de finna med sinegen fördel förenligt att lämna landet ochutvandra till ett annat land med för demgynnsammare förhållanden…” (ur statensoffentliga utredningar 1923:2 S89 SO).

Som en följd av denna offentliga hand-ling var vårt uppehållstillstånd i varje kom-

mun begränsat till tre veckors tid. Somsvensk medborgare har jag under hela minbarndom levt i ett ambulerande gettoläger,vilket även gällt för alla övriga romer –utan fast bostad, skola och utbildning.

Att det är regeringsmakten som ståttför rasism mot romerna i evärdliga tiderframgår klart och tydligt i Diskrimine-ringsombudsmannens, Margareta Wad-steins och Lars Lindgrens, rapport:“Diskriminering av Romer i Sverige”Rapporten presenterades i Dagens Ny-heter den 16 mars 2004.

Det skulle komma att ta 492 år – från1512 – när de första romerna kom tillSverige – till år 2004 innan två modigaombudsmän klargjorde vad romerna fåttutstå från regeringsmakten. I “Integrations-verkets Rapportserie 2007:3” skriverGunni Nordström och Domino Kaj:

“Det går att direkt tidsbestämma närromernas villkor blev en samhällsangelä-genhet i positiv mening i Sverige. Det varhösten 1963, då Katarina Taikons bok“Zigenerska” utkom.

Det var först när en person ur romernasegna led steg fram i offentligheten, som

14 É Romani Glinda

Romska rättigheter idagSlår man upp ordet demokrati i ett uppslagsverkså står det att: "… Regeringsmakten i principföreträder folkviljan…"som folk avses: "…en mängd människor medgemensam kultur …"

Text: Rosa Taikon

Katarina Taikon, längst fram till vänster, demonstrerar.

sanningen plötsligt blev tydlig och kon-kret. Katarina Taikon krävde bostäder,skolgång för sitt folk, inte i en framtidutan omedelbart!

Ingen som upplevt de närmaste måna-derna efter publiceringen av KatarinaTaikons bok glömmer den uppståndelseden väckte. Hennes framträdande kom attbli en vändpunkt för romerna – inte barai Sverige utan också i andra länder.

För första gången framträdde en personur deras egna led, som vågade ställamakthavarna mot väggen och med kraftfördöma fördomar och diskriminering.”

I arbetet med att få förstockade politi-ker att inse att även romer har rätt att fåsina medborgerliga rättigheter tillgodo-sedda var det en liten grupp romer ochgadje, som kämpade tillsammans medKatarina och mej. Bröderna Kennet ochHans Caldaras, humana politiker somOla Ullsten och Per Westerberg, rätts-kämpen Thomas Hammarberg, poeter,skådespelare, bl a Sven Wollter, deltog.

En bild, som etsats fast i mitt huvud är,när Katarina står med ett plakat på Hö-torget mitt i stan och vädjar: “Hjälpzigenarna till utbildning”.

När jag långt senare ser den bildenigen skäms jag över att vara svensk - att iett s k demokratiskt land tvingas att gåtill ytterligheter för något som självklarttillkommer alla medborgare i landet –UTBILDNING!

Inrikesdepartementet:Ur “Protokoll vid regeringssammanträ-

de 17, den 14 nov 1996, 1 bilaga:Regeringen beslutar att det skall tillsät-

tas en arbetsgrupp inom Inrikesdeparte-mentet, med uppgift att lämna förslag tillinsatser, som kan främja romernas situa-tion i det svenska samhället.”

OBS! Det här föreslår politikerna 33 årefter att Katarinas bok “Zigenerska” ut-kom.

Katarina lyckades senare även attsträcka ut handen till asylsökande romerfrån andra länder genom att hos regering-en begära uppehållstillstånd för dem i

Fot

o: B

jörn

Lan

gham

mer

.

É Romani Glinda 15

Sverige, VILKET KRÄVDE ENENORM ARBETSINSATS av henne.

Det arbete min syster Katarina utfördeåren 1963 – 1982 fick ett abrupt slut, närhon drabbades av ett hjärtstillestånd, somförsatte henne i coma under 14 långa årinnan hon fick somna in.

Om vi jämför oss med Öststaternasromer så har vi svenska romer numerafått ett “himmelrike” i förhållande tilldem. Många journalister och författare,så ock Thomas Hammarberg, har vittnatom deras misär och utsatthet. Det somsker i Kosovo är förfärligt. Hur mångaromer som där misshandlats och mördatssedan 90-talet finns ingen statistik på.

Bajram Rexhepi, som tidigare var pre-miärminister i Kosovo och som nu kan-diderar till borgmästare, lär knappastbefatta sig med romerna. Hans intresse äratt få ett självständigt Kosovo.

Kosovo är ett av Europas fattigasteområden med ett näringsliv, som helthavererat med en arbetslöshet på över50 %. Vilken myndighet eller politikerskulle i det läget befatta sig med att ingri-pa för romernas överlevnad i det området?

Den 27/8 1999 skriver DN som rubrik:“Romerna förföljs över hela Östeuropa.Vräkningar, våld, fattigdom, misshandelosv”

Utrikesminister Anna Lind tycks ha lästsamma artikel som jag. I ett brev till mig1 september 1999 skriver hon: “Rosa, vadskulle Du vilja se för att förbättra romer-nas situation i Sverige resp Europa?”

Jag svarade att om jag skall tala om såviktiga frågor ville jag träffa henne per-sonligen.

“OK, då bokar jag in en tid för Dig härpå kansliet, svarade hon.”

Under vårt samtal tar jag bl a upp attdet “Internationella Samfundet” måstekunna samarbeta med FN när det gällermänniskornas överlevnad. FN:s “Artikelom mänskliga rättigheter” är väl intebara ett dokument för gallerierna?

Detta möte med Anna Lind resulterar iatt Katarinas dotter Angelica och jag blir

inbjudna till de svenska ambassaderna iTjeckien, Slovakien och Ungern och vikunde i många fall själva konstatera vadjournalisterna vittnat om. Deras bostäderbestod mest av hopspikade skjul. Ombarnen överhuvudtaget fick skolgång,sattes de i någon särklass för efterblivnabarn. Ambassadör Ingmar Carlsson, varsgäster vi var, säger under en presskonfe-rens i Prag 2001: “EU måste sätta ribbannånstans för ansökarländerna som vill ini EU. De måste ge romerna samma rät-tigheter som sina övriga medborgare.”

År 2007 finns fortfarande en stor orohos mig när det gäller regeringsmaktenoch dess anställda ministrar inom vissadepartement! Migrationsminister BarbroHolmberg måste ha varit “handplockad”till detta ämbete år 2006 för att hålla kvaralla gamla restriktioner mot romerna ochdå framförallt mot asylsökande romerfrån andra länder. Det skulle senare visasig att hon hade stora “kvalifikationer”för sitt uppdrag.

År 2006 går hon och en likasinnad psy-kolog vid namn Maria Hessle – en personsom hon själv tillsatt i sitt ämbete somnationell samordnare – ut i media ochpåstår att de romska barnen, som drabbatsav apati på grund av oro och ångest för attderas familjer, som sökt asyl i Sverige.Skall utvisas – att dessa barn bara “simu-lerar” apati och att deras mödrar förgiftarsina barn, vilket intygas av en dubiösläkare vid namn Tomas Eriksson och hanskollega Thomas Jackson, som med sinideologi inte tolererar andra kulturer änsin egen. ''Jag utgår från att dessa tvåkvinnor, Holmberg och Hessle, inte är ste-riliserade, att de fött egna barn och vethur moderskärleken yttrar sig! Vilken morskulle vilja förgifta sitt barn??

När “Uppdrag granskning” och“Dagens Nyheter” den 19 september2006 undersöker och får fram fakta omvad dessa fyra personer gått ut i mediaoch sagt, visar det sig att alla ljög!!

Det här blev en lång inledning till mitteget egentliga ärende, men nödvändigt.

Nu har åter en romsk familj från Kosovosökt asyl i Sverige, familjen Fejzuli, somvarit på flykt i 7 år. De lyckades ta sig tillTyskland, men sändes tillbaka till Serbien,där deras mor våldtogs och barnen hota-des med vapen mot huvudet. De har variti Sverige i två år – hållit sig gömda –eftersom imigrationsverket avslagit derasansökan om uppehåll. Dottern Kasandra,som är 10 år, ligger apatisk – helt onåbar,matas med sond. Hennes bror håller på attgå in i samma djupa dvala.

Pappan är utvisad till Tyskland, därföratt myndigheterna tror att det var därifrånfamiljen kom. Om Tyskland sänder till-baka honom till Kosovo – vet vi inte omhan får behålla livet. Ett område där manbränt mer romernas hus (läs skjul), våld-tagit deras kvinnor, stenkastning ochmord förekommit. Detta är endast enpunkt av alla, som Margareta Wadsteinoch Lars Lindgren pekar på i sin rapport.

DN tisdagen den 16 mars 2004, Debatt:“Rubrik: Ändra lagen för romernas skull.Diskriminering och kränkande behandling ären del av romernas vardag. Diskrimineringenav romerna går tillbaka till 1500-talet.Okunnigheten om att det är staten, som ändain i vår tid till stor del svarat för en omfattan-de etnisk diskriminering av sina egna med-borgare är stor. Med lagstiftning och åtgärderriktat mot romer, har staten under olika tids-perioder försökt fördriva, utestänga, förnekaeller assimilera romer.”

“Den rapport, som ombudsmännen motetnisk diskriminering (DO) idag lämnartill regeringen vittnar om hur diskrimi-nering av romer alltjämt fortgår.”

Om inte sittande politiker, som yttersthar den politiska makten och ansvaret föratt påverka och förändra lagen, om interegeringsmakten kan sträcka ut en hjäl-pande hand till människor i nöd och ändralagen, som DO Wadstein och Lindgren,föreslår, så kan jag bara se det som attregeringsmakten fortfarande år 2007 utö-var sin rasistiska inställning till romerna!

Vem vänder vi oss då till för att fåhjälp till familjen Fejzuli???

krimineringsfall, säger Maud deBoer-Buquiccio.

Constantinos Manolopoulos,ActingInterimDirectorhos EU:sbyrå förfunda-mentalarättighe-ter, FRA, berättar om byrånsarbete med att samla in all infor-mation om mäskliga rättigheterfrån de 27 medlemsländerna.Mycket av informationen hand-lar om romer.

– Vi får våra informationerfrån RAXEN network, experter

runt om i Europa som vi har kontraktmed. De kommer från universitet, NGO:soch mänskliga rättighetsorganisationer.Vi har även en expertgrupp på 27 perso-ner, en person från varje medlemsland.

Den insamlade informationen lämnastill Europakommissionen tillsammanmed formulerade åsikter.

– De är ganska detaljerade och basera-de på fakta, säger ConstantinosManolopoulos.

Soraya Post, ordförande i InternationalRomani Women's Network (IRWN), ärstolt över att konferensen hålls i Sverige.

– Som svenskromsk kvinna ärjag extra stolt överatt det är minregering som harorganiserat denhär konferensen. Iframtiden hoppas jag att vi får ännu merstöd från fler regeringar. Det är det vibehöver för att kunna bryta fördomarna.Ofta när man går på konferenser får manhöra att romerna är ett socialt problem,men vi tycker nu att det är dags för sta-terna att se att det är ett samhällspro-blem. Europarådet har stöttat oss genomåren, något som vi dag känns extra vik-tigt. Vi romska kvinnor måste ta vårtansvar som Européer, men ansvaret lig-

Integrations- och jämställdhetsministerNyamko Sabuni inledde konferensen.

– Konferensenssyfte är att startaett forum för deromska kvinnorna iEuropa. Mångaromer i Europamöter förtryck av

olika slag, därför har vi som är här i dagbeslutat oss för att starta en dialog. Deträcker inte längre att beslutfattarna fattarbeslut som rör den romska befolkningenmen där romerna själva inte är med ochformulerar den politik vi behöver. Grundeni det arbetet som vi gör är de olika konven-tioner som vi har ratificerat när dt gäller denationella minoriteternas rättigheter. Detviktigaste vi jobbar med i Sverige är hand-lar mycket om bevarandet av språk ochkultur. I detta samarbetar vi mycket medkulturdepartementet, sade Nyamko Sabuni.

Maud de Boer-Buquiccio, vice general-sekreteraren i Europarådet, talade om det

arbete som pågår iEuroparådet därhon är vice gene-ralsekreterare.

– Vi är skyldigavåra medlemslän-der att upprätthålla

de mänskliga rättigheterna. Vi måste göraallt vi kan för att hjälpa dem med denromska frågan och särskilt med de roms-ka kvinnornas situation. Vi har sett hur dedessa kvinnor har tagit kontroll över sinaliv på senare år och vi har jobbat hårt föratt ge dem självmakt. Mötet i dag är ettsteg på vägen att de romska kvinnornaska få makten över sitt eget liv. Europa-rådet kommer inte att kompromissa närdet gäller den romska kvinnas rättigheter.Vi har tränat både romska och icke-roms-ka advokater så att de kan arbeta med dis-

16 É Romani Glinda

I början av december arrangerade Integrations- och jäm-ställdhetsdepartementet i samarbete med Europarådet ochEU:s byrå för fundamentala rättigheter en konferens om roms-ka kvinnors rättigheter på Lejondals slott utanför Stockholm.

Text: Bengt O Björklund och Fred Taikon Foto: Fred Taikon

Maud de Boer-Buquiccio, Nyamko Sabuni, Soraya Post, ConstantinosManolopoulos och Miranda Voulasranta.

Romsk kvinnokonferens

É Romani Glinda 17

ger på varje land. Under många år vardet de romska männen som förde vårtalan, men sedan fem år tillbaka för vivår egen talan på en hög politisk nivå. Vihar varit på de största politiska arenornaunder de här åren, säger Soraya Post.

Miranda Voulasranta är vice ordföran-de i European Roma and TravellersForum, ERTF, som representerar romer i

47 Europeiska län-der.

– Vi har ett part-nerskap medEuroparådet ochsamarbetar FRA.ERTFs huvudsak-

liga uppgift är att jobba för romernasjämlikhet, för deras mänskliga rättigheteroch en jämlik delaktighet inom allaområden. Inget bör göras för romer utanromers medverkan. Vi är inte ett pro-blem, vi är en social fråga som ännu intehar hamnat på rätt plats. Den romskakvinnan är fortfarande den mest diskri-minerade kvinnan och vi behöver alltstöd vi kan få från kvinnliga aktivister iEuropa. Verkligheten som den romskakvinnan möter är tuff. De är förbjudna attgå in i affärer och förnekas hälsovård. Viär offer för steriliseringar och vi kan intefullt ta del av våra reproduktiva rättighe-ter. Vi har gett ett förslag till RAXEN attårligen arrangera ett rundabordsamtalmed de nationella romska organisationer-na innan de samanställer sin årliga rap-port till FRA. Detta skulle vara ett brasätt understryka de behov som romer har.

Som medlem i ERTF kan MirandaVoulasranta ta del av allt som sker kringmänskliga rättigheter i Europarådet.

– Forumet har ett legalt kontrakt medEuroparådet, vilket innebär att vi har till-träde till alla de organ som handlar ommänskliga rättigheter, romska rättigheter,minoritetsrättigheter, språkrättigheter ochjämlikhet mellan könen. Det är vårtansvar och vår rättighet att delta och setill att dessa organ och FRA får den kun-skap de behöver. FRA har på senare tidsärskilt intresserat sig för den romskakvinnan situation.

Miranda är glad över att den kvinnligarepresentationen i ERTF ligger på över30 procent. Hon menar också att romskamäns attityder i jämlikhetsfrågan har för-ändrats de senaste åren.

Men det råder en stor okunnighet blandromska kvinnor om deras rättigheter. Devet ofta inte vart de ska vända sig när defår problem.

– Därför är det så viktigt att vi spriderden romska kunskapen till kvinnorna, attvi stöder dem och ger dem råd genom demånga romska kvinnliga nätverk somfinns i Europa, säger Miranda.

TraffickingDen trafficking som råder i Europa idaggäller inte bara barn och unga kvinnorsom säljs som slavar och tvingas till pro-stitution utan även deras organ är tillsalu.

– Vi hörde talas om femhundra romskabarn som fraktades till Grekland för treår sedan, där de alla dödades för sinaorgans skull. Föräldrarna till barnen trod-de att de skulle arbeta.

Många romer är så fattiga att de inte enshar mat för dagen. De romer som är värstdrabbade bor i Slovakien Tjeckien ochAlbanien. Nu ska ERTF ta kontakt med deberörda länderna och se till att informatio-nen går ut till de romska samhällena.

– Vi kräver att myndigheterna avsätterresurser till detta. Ansvaret ligger på detnationella planet att bekämpa traffickingpå alla fronter, säger Miranda Voulasranta.

När det gäller den romska kvinnanssituation är Trafficking något som allaEuropas länder måste ta itu med menarNyamko Sabuni.

– Traffickingproblematiken är en högtprioriterad fråga i alla Europas länder.Här i Sverige håller vi på att förbereda enhandlingsplan som handlar om hur vi skakomma till rätta med trafficking och pro-stitution. Det är naturligt att när vi talarom jämställdhet i den romska gruppen attäven få med den dimensionen. Nu är intetrafficking enbart ett romskt problem,utan det förekommer i alla Europeiskaländer. Vissa är avsändarländer andra är

mottagarländer. Vi behöver ett internatio-nellt samarbete för att adressera proble-met och vi får inte glömma bort de natio-nella minoriteterna när vi talar om jäm-ställdhet. Ofta är det bara de medvetnakvinnornas röst i majoritetsbefolkningensom hörs, säger Nyamko Sabuni.

Europarådet kommer 2005 med en nykonvention för att förebygga trafficking.

– I den här konventionen är det offretsom är i fokus. Det är nytt inom interna-tionell lagstiftning. Tidigare handlade detbara om polisiärt arbete och om att jagabrottslingarna, men nu handlar det alltsåom att skydda offret, även de som ännuinte blivit offer. Det är välkänt att mångaromska samhällen i Europa lider av dettafenomen. Och att många romska kvinnorinte förstår risken deras barn och ungakvinnor utsätts för när de skickas i vägför att arbeta i andra länder.

Europarådets konvention mot traffick-ing kommer att träda i kraft i februari2008.

– Jag hoppas verkligen att Sverige rati-ficerar den här konventionen. Hittills ärdet tio länder som har ratificerat den. Jaghoppas också att Sverige vill vara medatt övervaka hur konventionen efterföljs,säger Maud de Boer-Buquiccio.

Sverige har tillsatt en utredning för attkomma med förslag till lagändringar somkan bli aktuella i april.

– Sedan kommer vi skyndsamt att be-reda frågan och förhoppningsvis ratifice-ra konventionen i höst, säger NyamkoSabuni.

En del av IRWNs arbete består av attpåverka regeringar och stater.

– Vi måste öka trycket mot till exempelSlovakien för det sätt de behandlarromerna. Ta till exempel tvångssteriliser-ingarna som den slovakiska regeringeninte erkänner. Det finns fall som har gåtttill domstol men som ännu inte gettnågot utslag. I Tjeckien finns det cirka80 fall av steriliseringar av romska kvin-nor. Detta är också en fråga som är påagendan. Om Europaarbetet ska fungeraär det viktigt att även dessa aspekter taspå allvar, säger Soraya Post.

– De har bara en sak gemen-samt, bägge lever ett minori-tetsliv, säger MiklósHadnagy, föreståndare på

institutet. János Hemming, en lokal fotograf, och

ÉRG:s egen Rosario Taikon Ali visadebilder från romernas vardagsliv i sinarespektive länder.

Hur många ansikten har en rom? Denfrågan ställer sig besökarna många gång-er medan de ser på bilder av sammaetniska grupp men bosatta lång ifrånvarandra.

Idén bakom utställningen Zigenare iTranssylvanien och romer i Västeuropaföddes med minoritetsdagen den 18december i åtanke att kulturinstitutet fira-de sitt ettårsjubileum.

Vid vernissagen den 29 novemberunderströk journalisten Laszlo Mozes attutställningen kom till i mötet mellan tvåavlägsna kulturer. Å ena sidan de färg-glada bilderna av Rosario Taikon Ali därman ser glada, lugna, eleganta människorsom sjunger, dansar eller tar en siestaframför en rymlig husvagn. Mitt emot

dessa bilder visar Janós Hemming uppbilder på en helt annan verklighet som ärmycket hårdare, slitnare och mer otill-gänglig och ändå är det samma männi-skogrupp.

Och ändå, om man ser till andemening-

18 É Romani Glinda

Två verkligheter mötsTvå olika världar möts på bibliotekets väggar idet ungerska kulturinstitutet Sepsiszentgyorgy iRumänien.

Text och foto: Veronika Portik

János Hemming, en lokal fotograf,och ÉRG:s egen Rosario Taikon Ali.

en i dessa bilder så ser man att det råderinga tvivel om att de transsylvanska inteär mindre nöjda med livet, trots alla svå-righeter som de möter i sin vardag.Glädjen lyser i ansikten på JanósHemmings bilder. Klädda annorlundaoch med olika boendeförhållanden harromerna i Transsylvanien ändå sammamilstolpar i livet och de kämpar församma rättigheter som sina nordiskasläktingar.

Rumänska romer kom till utställningen.

É Romani Glinda 19

Så har den då äntligen kommit, JoakimEskildsens och Cia Rinnes fantastiskafotobok. Den har samma namn som denuppmärksammade fotoutställningenRomané phirimata som visades påKulturhuset i maj i år.

Att bläddra i denna vackra och välmata-de fotobok är ren och skär lycka. Bildernanästan lyfter från sidorna. Som fotograffinns det få som kan mäta sig med dennamästare. Hans noggrannhet och hantverk-skunnande lyser igenom i hans komposi-tioner och i bildernas färgmättnad.

Fotoboken bygger på omfattande resoroch dokumentära projekt om romernas

liv och historia i Ungern, Indien,Grekland, Rumänien, Frankrike, Finlandoch Ryssland. Det var under åren 2000 -2006 som Joakim Eskildsen och författa-ren Cia Rinne reste genom dessa sju län-der. Där mötte och levde de med romerpå ett sätt som förvånar. Det är inte lättatt bli accepterad som gajo och främlingoch platserna de besökte var mångagånger okända för majoritetsbefolkning-en som ändå inte bodde så långt därifrån.

Det vilar en mystik i många av JoakimEskildsen bilder, ett ljus som lockarbetraktaren och kanske är skönheten hosdem på gränsen till förrädisk när även

Böcker

misären får detta skimmer.Joakim berättar hur idén till detta mas-

todontprojekt föddes i en liten by iUngern som heter Hevesaranyos.

– Det finns två trånga gator där medcirka 50 romska familjer. Vi stannade däri sammanlagt fyra månader under fyraresor. Vi bodde hos en äldre romsk kvin-na som hette Magda och vi var nog detförsta icke-romerna som hade sovit där.Ingen av majoritetsbefolkningen går dit,bara romer som besöker andra romer.

Vill du veta mer? Gå till:www.joakimeskildsen.com

Bengt O Björklund

Romska resor

Det finns alltid något att göra hosKalle. Hans hus omges av en stor herr-gård, ett brukskontor, ett stall med hästar,och höloge, två båthus, en kyrka, en storträdgård med växthus och en bred å meden liten holme i mitten.

Poliser och bovar, misstänkta vuxnaoch barnens egna utforskningar förhistorien framåt. En stor summa pengarutlovas dessutom till den som löser fal-let med de stulna guldklockorna. Demåste dessutom se till att Bengans farsaoch Katinkas pappa och bröder friasfrån misstankarna om ha stulit klockor-na.

Det är ett lyckat första försök ErikOlsson har gjort. När han blivit varm ikläderna blir det säkert ännu bättre.

Bengt O Björklund

Kalle, Katinka och tjuvarna heter enungdomsdeckare som Erik Olsson harskrivit och gett ut själv. Historien tilld-rar sig på en bruksort någon gång påfemtiotalet. Kalle, Roffe, Bengan ochKatinka, en romsk flicka som tillbring-ar en kort period på orten med sinfamilj, är huvudpersoner, men det ärKalle som är motorn i gänget och denvackra Katinka glimmar till mellanraderna.

Kopplingen till Kalle Blomkvist gårgivetvis inte att undvika av flera skäl,men Erik Olsson lyckas ändå med attskapa intressanta karaktärer som står påegna fötter.

Det doftar femtiotal och det är lättsamt.Barnen träffas på ett hemligt mötesställe,loftet, ett vindsutrymme i stora båthuset.Där kan de vara ostörda.

Romsk hjältinna i ny ungdomsdeckare

Erik Olsson bok kan beställas frånFörfattarnas bokmaskin.

Romska tiggare bortafrån Göteborgs gator

Som vi skrev om i tidigare nummer avÉRG fanns det många romska tiggare påGöteborgs gator tidigare, men nu är deborta och ingen vet vart de tagit vägen.

– Jag har inte sett en tiggare på kansketvå månader, säger Malin Andersson,socialsekreterare på kommunens fält-grupp i centrum.

På uppdrag av sociala resursförvalt-ningen gjorde gruppen i våras en kart-läggning av stadens tiggare. Den visadesig då att de som tiggde varken var kri-minella eller organiserade, som mångatrodde, utan bara fattiga östeuropéer.Majoriteten av de 19 intervjuade varromer från Slovakien, Ungern ochRumänien. De hade kommit till Sverigemed hopp om att få ihop lite pengar.

– Det är extremt hög arbetslöshet blandromer i jordbrukslandet Slovakien, sägerMalin Andersson.

Fältgruppens studie visade att det inteär särskilt lönsamt att tigga. Kanske är detdärför de har gett sig av. Vart, är det ingensom vet, men förmodligen har de åkt hem.

GT

Upprörande uttalande om romer

En regeringsmedlem i Rumänien haruttalat att han ville köpa mark i Egyptensöken och skicka alla romer dit för att lärasig arbeta. Ingen dementi har rapporte-rats. Fredsrörelsen på Orust finner detmycket alarmerande att hittills varkenEU-kommissionen eller EU:s regeringaruttalat sitt avståndstagande mot dennapolitik mot romer.

Uttalandet, som uppmärksammats avRadionyheterna den 21 november, föran-leddes av att en romsk man begått ettmord. En regeringsmedlem i ett med-lemsland i EU talar alltså öppet om kol-lektiv bestraffning av en särskild gruppEU-medborgare.

Det förefaller därmed som om USA:soch Israels hittills enastående rasistiskaställningstaganden och agerande nu bör-jat påverka även EU:s medlemsregering-ar, till en början kanske genom att öppetuttala vad man hittills förstått att hållainne med.

Dock har regeringen i medlemslandetItalien nyligen tillåtit rivning av helaslumbosättningar bebodda av romer,

20 É Romani Glinda

Böcker

detta utan att ens ge något i ersättning.Fredsrörelsen på Orust finner det

mycket alarmerande att hittills varkenEU-kommissionen eller EU:s regeringaruttalat sitt avståndstagande motRumäniens och Italiens politik motromer. EU:s ofta påtalade brist på demo-kratiska värderingar och beteenden ärredan alltför uppenbar för medborgarna.Detta förhållande riskerar nu att ytterli-gare försämras. Fredsrörelsen på Orustkräver att Sveriges regering och riksdagutan dröjsmål gör en skarp markeringmot den manifesterade offentligarasismen och mot önskade och genom-förda kollektiva bestraffningar av folk-gruppen romer. Dessutom bör det oftaomtalade svenska inflytandet inom EUkraftfullt användas.

Ola Friholt, ordförande Fredsrörelsen på Orus

Bussen kom med full fart. Bromsarnaskrek och den stannade. Men för sent,Katitzi hade träffats av bussen. Hon lågunder den...

Katitzi i Stockholm är den sjätte fristå-ende delen i Katarina Taikons barnboks-serie. Katitzi är elva år, gifter sig på låt-sas, försörjer sig på riktigt och upptäckerStockholm.

Katarina berättar i just den här bokenom tiden i Sköndal.

“Det är en mycket vacker natur där ochpå en bergknalle ligger ett zigenskt läger.Där bor cirka femtio zigenare. Alla ärsläkt med varandra och de står varandramycket nära. Man dryftar alla problemtillsammans och när någon gråter, ja då

börjar nästan alla gråta. Man bjudervarandra på mat och kommer det någonsom är utomstående, så bjuder man ävenhonom, för det är en tradition, att manalltid måste vara gästfri.

På bergknallen i ett lådformat tält borsyskonen Rosa, Paul, Lena och Katitzi.Här i lägret bor man väldigt tätt intillvarandra, det är bara några meter mellantält och vagnar.”

De flesta böckerna i serien finns attköpa hos Katarina Taikons syster Rosapå adress: Tai-lang bokförlagc/o Rosa Taikon Flor 1340840 90 YTTERHOGDAL

– Med detta pris vill vi betona vikten avlitteraturstimulans och läsfrämjande verk-samhet bland barn och ungdomar, sadePer Tullberg, ordförande i StockholmsArbetareinstitutsförening. Föreningendelar varje år ut ett pris till en person somfrämjat förståelsen av diktkonst, poesi,berättarkonst och dramatik genom sinverksamhet som forskare och/eller peda-gog - i första hand med skrifter (böcker,uppsatser, artiklar, studiehandledningar)som direkt eller indirekt kan komma tillnytta inom folkbildningsarbetet.

– Vi tycker i ledningsgruppen attGunilla Lundgren har uppfyllt detta medråge. Hon, som har ett fyrtiotal böckerbakom sig, vänder sig i de flesta av demtill barn och ungdom, inte bara i Sverigeutan även i utlandet. Många av böckernahon har skrivit handlar om den romskakulturen. Gunilla skriver inte bara böckerutan hon gör även utställningar, radiopro-

gram och filmer. Det finns därför varkenetniska eller geografiska gränser förGunilla Lundgren. Många av hennesböcker är antingen två- eller trespråkiga.

Gunilla Lundgren är även med ocharrangerar mötet mellan Rinkebybarnenoch olika nobelpristagare varje år. Det ärett engagemang som hon har haft i sjut-ton år och som är känt långt utanförSveriges gränser.

– Varje år delar vi ut ett pris till minneav vår tidigare sekreterare ÖrjanLindberger. Han var professor i litteratur-vetenskap. Tyvärr dog han förra året.Örjan var med i arbetarinstitutsförening-en i mer än femtio år. Han var väldigtangelägen om att litteraturen skulle ut tillfolket. Den folkliga litteraturen, det villsäga den som inte skrevs av akademinsledamöter, skulle uppmärksammas.Därför inrättade vi Örjanpriset, som är ettpris för dem som använder litteraturen i

22 É Romani Glinda

Gunilla Lundgren får Örjan Lindberger prisetGunilla Lundgren har fått 2007 års Örjan Lindberger pris på75 000 kronor för sitt stora och helhjärtade engagemang förbarn och ungdomar, för sin pedagogiska gärning och för sittbreda författarskap i en mångkulturell miljö.

Text och foto: Bengt O Björklund

Gunilla Lundgren mottarblommor och en check påsjuttiofem tusen kronor avStockholms Arbetar-institutsföreningens ordfö-rande Per Tullberg.

folkbildningens tjänst. Detta har vi gjort inärmare sex år. Prissumman har stigitsedan vi startade och i år liksom förraåret var priset på sjuttiofem tusen kronor.

Arbetarinstitutsföreningen startade för130 år sedan. Redan då var det en bild-ningsförening för arbetarklassen där manville ge arbetarna möjlighet till bildning,naturvetenskap, konst och litteratur.

– Det är det arvet som vi förmedlar.Föreningen är liten, men har hela tidenhaft ett ganska jämt medlemsantal påcirka hundra personer.

Per Tullberg är även generaldirektör påSkolverkets och har kommit i nära kon-takt med romska barns skolgång genomåren han arbetat med skolfrågor.

Gerda Johansson är lärare på Enskildagymnasiet och dotter till ÖrjanLindberger. Hon är även en av medlem-marna i föreningen.

– Pappa var initiativtagare till Barnboks-institutet och till en professur i barnlittera-tur, något som låg honom varmt om hjär-tat. Därför tror jag att han skulle ha upps-kattat årets pristagare.

Gerda Johansson talar varmt om sin farsom en stor humanist.

– Han var inkännande och förstod män-niskor. Han gjorde mycket i det tysta.

É Romani Glinda 23

É Romani Glinda presenterar Förintelsen och romernapå Etnografiska museet i Stockholm

På Minnesdagen för Förintelsens offer, söndagen den 27 januari kl 14 äger enminneshögtid rum på Etnografiska museet i Stockholm. I samband medMinnesdagen visas en utställning som vill lyfta fram alla de romer och sinti somdrabbades av nazisternas ohyggliga dödsmaskineri under andra världskriget.Det är första gången en sådan utställning visas i Sverige, och den är mycketangelägen: Många människor i Europa känner inte till omfattningen av nazister-nas brott mot mänskligheten under andra världskriget; att den även drabbadeöver en halv miljon romer och sinti. Liksom judar fängslades romer och sinti avnazisterna, stängdes in i ghetton och deporterades till förintelselägren. Utanåtskillnad drabbades barn, kvinnor, vuxna, gamla.I samband med utställningen arrangeras visningar, seminarier och speciella pro-gram för barn och ungdomar.Utställningen pågår till den 24 mars 2008 på Etnografiska museet.Arrangörer: I Sverige genomförs utställning i samverkan mellan Delegationenför romska frågor (Ju 2006:10), den romska tidskriften É Romani Glinda (initia-tivtagare), Etnografiska museet och Forum för levande historia.

Baki Hasan kommer ursprungligen frånMakedonien i forna Jugoslavien därromerna i huvudsak talar någon form avarli, men det finns många underdialekter.Under sex år har Baki Hasan arbetat medboken. Han har haft hjälp och möjlighetatt diskutera översättningen med språ-kanvändare både i Makedonien och iSverige. Vaska Bajramovska Mustafa iSkopje i Makedonien har i olikaomgångar granskat manus. Hon är enromsktalande tv-journalist.

– Hon har arbetat länge med romskaspråk och hon har gett mig värdefullasynpunkter på förbättringar, säger BakiHasan.

Šaip Jusuf, även han från Skopje, harockså han hjälp Baki Hasan i arbetet. ŠaipJusuf var med och publicerade en romskgrammatik i Makedonien redan 1980.

Mycket av arbetet med arliordlistan harbestått av att komma på översättningarför svenska ord som inte har haft någonromsk motsvarighet.

– Det var inte helt lätt. Jag tänkte, skajag ta ord från indiskan eller göra saman-satta ord av redan befintliga romska ord.Jag bestämde mig för alternativet medsamansatta ord, men det är inte alltidsom det fungerar. Då har jag använt migav ett låneord, men det är lättare att för-stå de sammansatta orden.

Arli har många olika dialekter ochBaki Hasan har haft svårt med attbestämma sig från vilken dialekt han skata ord och stavning. Det blev från denvanligaste dialekten som han själv talar.

Det romska språket har länge bara varitett talat språk, men nu börjar det händaen hel del på den skriftliga sidan.

24 É Romani Glinda

28 500 romska ordI slutet av oktober hölls miniseminarium och release party förBaki Hasans nya svensk-romska ordbok, från svenska till denromska dialekten arli. Det var många, både romer och andraintresserade, som hade samlats i Myndigheten för skolutveck-lings lokaler på Karlbergsvägen i Stockholm.

Text: Bengt O Björklund Foto Fred Taikon

Baki Hasan signe-rar den nya ordbo-ken till hemspråk-släraren JasminskaDemirovska.

– Idag finns det en hel det arbete kringdet romska språket och risken att det skafalla i glömska är liten, säger BakiHasan.

Något som, enligt Vaska BajramovskaMustafa, utmärker detta lexikon är, "attöversättaren i stor utsträckningen valt attlyfta fram romska ordvarianter, som intebrukas så ofta i nutida talspråk, men somanvändes av vår äldre generation." Iinledningen i boken skriver hon: "Härfinns en mängd grammatisk information ianslutning till uppslagsorden så somangivande av ordklass, genus och nume-rus vid substantiven och tempusformernavid verben."

É Romani Glinda 25

Information från Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO)

Anmäl diskriminering till DO!

Genom att anmäla diskriminering så gör du tre bra saker:

1. Du ger dig själv möjligheten att få upprättelse för den kränkning du utsatts för.

2. Du bidrar till att synliggöra diskriminering.

3. Din anmälan kan göra att andra inte behöver bli utsatta för samma sak som du.

Upplever du dig diskriminerad på bostadsmarknaden?Har du sökt bostad men fått avslag när du talat om vad du heter eller när de ser att du eller någon i ditt sällskap bär romska kläder? Blir du erbjuden lägenhet, men bara i vissa områden? Har du försökt byta bostad men inte lyckats?

Tror du eller har du upplevt att din etniska tillhörighet påverkat dina möjligheter på bostadsmarknaden? Du kan anmäla det till DO.

Känner dina barn sig trygga i skolan?Får dina barn tillgång till den undervisning de har rätt till i skolan? Blir de mobbade eller trakasserade i skolan? Sedan 2006 fi nns en lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.

Om dina barn blir trakasserade eller utsätts för etnisk diskriminering kan du an-mäla det till DO. Blir dina barn mobbade kan du anmäla det till Barn- och elevom-budet på Skolverket.

Har du frågor om diskriminering?Ring DO:s telefonrådgivning som nås via växeln, tel: 08-508 887 00. Rådgivningen har öppet på måndagar kl. 9 - 12, onsdagar kl. 13 - 16 och fredagar kl. 9 - 12.

Mer information om DO och vad vi kan hjälpa till med fi nns på vår webbplats:www.do.se

Equal projektet "Romer i Sverige - från syd till nord" är avslutat.Romska organisationer och svenska myndigheter har samarbetatunder två år. Samordnare har Länsstyrelsen i Stockholms län varit.Hur tycker de att det har gått? Vi frågade Katarina Gürsoy, utveck-lingsledare för integrations och mångfaldsfrågor på Länsstyrelsenoch representant för myndigheten i partnerskapet.

Text: Fred Taikon och Bengt O Björklund Foto: Fred Taikon

26 Romani Glinda

– Det har varit en lång och delvisbesvärlig process där en del har gått braoch annat har gått mindre bra. Det mankan säga om helheten är väl att projektetinte riktigt blev som det var tänkt på enövergripande nivå. Vi har ägnat alldelesför mycket tid till att diskutera budget-frågor och för lite tid till metodutveck-ling, vilket var syftet med projektet.Däremot har de delprojekt som funnits ikommunerna lyckats uppnå en hel delresultat dels för deltagarna som medver-kat och dels när det gäller strukturpåver-kan, inte minst påverkan på politikerna idessa kommuner.

Vad har varit mest positivt? – Partnerna i utvecklingspartnerskapet

har genomgått en ömsesidig läroprocesssom inneburit insikter om makt – omöverordning och underordning – om för-troende och tillit som ständigt måste åte-rerövras – om behovet av långsiktigasamarbeten med ett stort mått av tåla-mod, vilja och kreativitet. Trots olikabekymmer har partnerskapet fortsatt att

arbeta och genomfört projektplanen i storutsträckning.

Vad har varit mest negativt? – Den brist på tillit som har funnits

mellan partnerna och den ständiga dis-kussion om pengar som funnits underhela projekttiden.

Vilka projekt har varit mest lyckade? – De kommunala delprojekten, STIL i

Lund, Greppa livet i Södertälje ochIntegration sociokulturellt och arbets-marknadsmässigt för en etnisk minoritet iMunkedal, har prövat och testat metodersom är tydligt formulerade gällandeintegration av romer på arbetsmarknaden.Arbetet i dessa projekt pekar på att meto-derna fungerar. Detta har lett till att ettantal romska kvinnor och män nu klararsin försörjning genom utbildningoch/eller arbete. Beslutsfattare och politi-ker inom de tre kommunerna är informe-rade och äger kunskap om romers situa-tion på arbetsmarknaden. Den förbättradekunskapen har i sin tur påverkat arbetetmed och beslut rörande romer. Romska

brobyggare finns ute i verksamheternasom kan vägleda, stötta och motiveraandra romer i integrationsprocessen. Nyanätverk på lokal nivå har gett möjlighetertill kompetenshöjning.

Hur stor blev den totala budgeten? – Den totala budgeten, enligt ESF-

Rådets sista beslut för perioden 2005 -2007, blev 21 209 346 kr, därav medfi-nansiering på 10 512 005 kr och medelfrån ESF 10 697 341 kr.

Är alla återredovisningar från inblan-dade föreningar gjorda?

– Tre av de romska riksförbunden sommedverkat i partnerskapet har tyvärr intelämnat några slutrapporter över sinarespektive verksamheter.

TurbulensVad är det som har föranlett all den tur-bulens som har varit redan från projek-tets början?

– Partnerskapet har under projekttidenhaft svårt att hålla fokus på de uppsattamålen och bristande tillit och förtroendemellan parterna har kännetecknat samar-betet. Projekttiden har präglats av diskus-sioner gällande ekonomi och pengar ochdärmed har det uppsatta syftet att disku-tera metodutveckling kommit i bakgrun-den. Ett exempel på störande moment harockså varit att en del partners har till-kommit senare. Det råder fortfarandebrist på tillit mellan majoritetssamhälletsrepresentanter och de romska organisa-tionsföreträdarna och mellan företrädarnaför de romska organisationerna. De prak-tiska verksamheterna inom de tre kom-muner som medverkat har trots det bris-tande samarbetet mellan partnerna tving-at fram aktivt arbete med och synliggö-rande av romer.

Så här i efterhand, är det något ni öns-kar att ni gjort annorlunda?

– Möjligen att budgeten har varitfastslagen redan från början på ett annor-lunda sätt. Då hade partnerskapet kanskekunnat koncentrera sig mer på verksam-heterna och mindre på de återkommandeekonomiska diskussionerna om budgeten.I de flesta andra partnerskap inom Equal

Misstro bland romer präglade projekt

Romani Glinda 27

har budgeten inte delats upp på separatadelprojekt utan den har varit gemensam.På så sätt kan medlen vara aktivitetsstyr-da och inte "ägarstyrda". Ett problemsom också uppmärksammats inom pro-jektet är att partners tillkommit senare iprocessen.

En klagoskrift från RomaInternational, Resandefolket Romanoaoch Romernas Riksförbund presenteradesav Birger Rosengren och Stefan Palisonunder det sista mötet med samtligasamarbetspartner, även alla de interna-tionella, vad föranledde den kritiken?

– De flesta partnerna i projektet vetinte vad som föranledde organisationernaatt presentera klagoskrifterna. Den kon-kreta orsaken till klagomålen har utveck-lingspartnerskapet inte fått reda på trotspåstötningar. De flesta på konferensenblev mycket överraskade när organisatio-nerna inför alla våra internationella ochnationella gäster utan förvarning uttaladesig negativt om det projekt där de självamedverkat under två års tid. Vid förfrå-gan om varför organisationerna gjordedetta, hänvisades det till att det fannsbevis på missförhållanden inom projektetoch att dessa bevis skulle läggas framsenare. Några sådana bevis har till dagsdato inte framkommit och någon förklar-ing till varför man gjorde så här har inteheller presenterats.

Finns det någon fog för den kritiken? – Frågan går inte att besvara då organi-

sationerna inte har kunnat redogöra förvad kritiken består i.

I den engelska versionen står det att nianmälts till Antidiskrimineringsbyrån,vilken byrå är det?

– Vet inte. Någon anmälan finns troli-gen inte. Det har inte kommit tillLänsstyrelsens kännedom att någonsådan finns mot oss eller partnerskapet.

De skriver att ni medvetet har begrän-sat deras möjligheter att påverka "för ossväsentliga och relevanta frågor" och vida-re att "vi berörda romska organisationermedvetet bromsats upp och förhindrats …att kunna ta del av de ekonomiska under-lagen…" Vad handlar det om?

– Vet inte. Alla beslut som fattats inompartnerskapet har varit transparanta.Dessa organisationer har varit represente-rade vid samtliga beslut och har tagitmycket aktiv del i alla möten och arbets-grupper som funnits. De har som sagtinte kunnat redogöra för vad som är pro-blemet trots att de vid ett flertal tillfällentillfrågats. Projektet har tvärtom präglatsav en stor öppenhet kring alla frågor ochen medveten strategi har funnits att båderomer och icke-romer ska representerapartnerskapet i alla olika sammanhang.Representanter för två av de tre organisa-tionerna har vid ett flertal tillfällen fåttmöjlighet att ta del av de ekonomiskaunderlagen. Dessutom har den ekonomis-ka redovisningen kontinuerligt presente-rats och redovisats på styrgruppsmötena.Ekonomiska handlingar har också funnitstillgängliga som underlag till dessa redo-visningar.

I ett brev från utvecklingsdirektör KjellHaglund på Länsstyrelsen i Stockholmslän står det att en del partners "under ettpartnerskapsmöte den 14-15 maj haruttalat hot om att anmäla Länsstyrelsentill tingsrätten för avtalsbrott och dessu-tom kombinerat detta med krav på attspecifika önskemål ska tillgodoses för atthotet inte ska verkställas". I brevet stårdet även att det är "fullständigt oaccep-tabelt att arbetet ska bedrivas under for-mer som närmast liknar utpressning".Vad föranledde detta?

– Vid ett flertal möten har representan-ter från framförallt två romska organisa-tioner fört fram att man har bevis förmissförhållanden i projektet och att manska anmäla Länsstyrelsen. Vi har då bettdessa organisationer att redogöra föranklagelsepunkterna vilket de aldrig harkunnat göra. Dessa organisationer harunder ett av dessa möten meddelat attom de får pengar ur budgeten till ensärskild aktivitet så skulle de kunnatänka sig att dra tillbaka anmälan.Länsstyrelsen har därför uttalat att viinte vill utsättas för denna typ avpåtryckningar och att vi inte heller kankvarstå som slutlig stödmottagare om

inte partnerna i utvecklingspartnerskapethar förtroende för oss.

Vad fick det för konsekvenser? – Samtliga övriga organisationer inom

partnerskapet uttalade sitt stöd förLänsstyrelsen som slutlig stödmottagaremen i övrigt hände ingenting.Länsstyrelsen har inte hört att vi äranmälda någonstans och den aktivitetsom organisationerna ville ha pengar tillgenomfördes aldrig.

Hur ser ni på detta, så här i efterhand? – Det är beklagligt att så mycket tid

har ägnats åt att misstänkliggöra varand-ra istället för att utföra det arbete somman åtog sig enligt projektplanen.

Det har förekommit krav på ekonomiskgranskning av projektets ekonomi, vemhar granskat? Och vad har granskats?

Partnerskapets representant för RomaInternational har vid ett flertal tillfällenvarit på Länsstyrelsen och granskat pro-jektets olika budgettransaktioner. Han haräven haft kontinuerlig kontakt medLänsstyrelsens internrevisor.Representant för denna organisation harockså besökt ESF-Rådet och AMS iUmeå (såsom utbetalande myndighet)och där fått tillgång till alla ekonomiskaunderlag. Ständiga förfrågningar och kri-tiska synpunkter på ekonomiska ersätt-ningar har även framförts av representan-ten för Resandefolket RomanoaRiksförbund.

Vad ledde detta till? – Ingenting.Slutligen. Har arbetet med projektet

påverkat er syn på romer? – Med större kunskap ökar också för-

ståelsen. Om ni skulle bli erbjudna ett nytt

samarbete med romer, hur ställer ni erdå?

– Länsstyrelsen arbetar generellt ochlångsiktigt med integrationsfrågan i länetoch har självklart inget emot att arbetamed den romska minoriteten.

Vilken var den största erfarenheten? – Att utvecklingsarbete tar och måste

få ta tid. Att romer inte kan ses som engrupp utan som individer.

Kära läsare av gamla bilder berättar. Vi tittar åter igen in i redaktörens bildarkiv. Den här gång-en visar han bilder från Marocko. I början av 50-talet besökte Rigo Lajos Marocko. Där träf-fade han romer i utkanten av Tanger. De hade slagit läger där. Romerna som vi visar den här

gången tillhör gruppen ko�nitsára, (korgflätarna). De sålde sina korgar på kasban i Tangier.

28 Romani Glinda

Gamla kära bilder berättar

Kvinnor och barn är med i korg-flätandet. Se vilket berg av sälg-kvistar de har lagt upp till väns-

ter i bilden. Maten står på spisen under tiden man

arbetar. Se flaskan som hänger utanförtältet, den innehåller vatten med mycketsocker för att locka till sig eventuellainsekter för att slippa få in dem i tältetunder natten.

Männen har varit ivägoch skaffat materia-let till korgarna.

Observera den gröna färgen påkvistarna som är färska.

Romani Glinda 29

Går man på marknad i värmen blir man törstig. Det vetromerna om. Här visar vi en man som bär på en vatten-flaska av plåt, instoppad i en specialgjord träkagge, allt

för att isolera vattnet mot solvärmen. Se hans kopphållare, den ärgjord av järntråd.

Så här ser dagens vattenförsäljare ut i Turkiet. Bilden ärtagen under ÉRGs resa till Istanbul förra sommaren.

När man behöver förstärka kor-garna så att de blir stadigaanvänds bambustänger. Här lig-

ger ett litet lass på kärran.

Det här behövs till ca: 10 personer:5½ kg. Gås½ kg. Äpplen1 påse Katrinplommon1 st. CitronSalt, peppar och vatten.

Kanderade småpotatis:2 kg. Små potatis200 gr. Margarin2 dl. Socker

Till såsen:2 dl. Matlagningsgrädde2 msk. MjölStekskyn från gåsen.

Gör så här:Ta ur inälvorna, rensa och skölj gåsen väl under rin-nande vatten. Gnid in gåsen inuti med citron, salt ochpeppar. Utanpå gnids salt och peppar in runtom helagåsen. Skala och skiva äpplena. Fyll gåsen med äpplenoch katrinplommon. Sy ihop gåsen med vanlig sytrådoch lägg den på ugnsplåten. Stick små hål med en nålrunt om på gåsen så att gåsfettet kan rinna ut på plå-ten. Gåsen steks i 160 grader i 55 minuter per kilo.

Kanderad småpotatisPotatisarna kokas med skal. När potatisen är klarskalas den när den svalnat lite.

Gåsamiddag på danskt vis

30 É Romani Glinda

Smält 200 gram margarin i en stor stekpanna, lägg isockret och låt det smälta ihop tills det blir gyllen-brunt. Lägg de kokta skalade potatisarna i stekpan-nan, stek tills potatisarna är gyllenbruna.

SåsenTa skyn från gåsen och gör en redning med mjöl ochmatlagningsgrädde, låt den koka upp.Gott att servera med vinbärsgelé, rödkål och enfräsch grönsallad.

Smaklig måltid!

Gado trubúl 10 ženénge 5,5kg Papín 0,5kg Phabáj25-30 Šuké prúni1 Lumía Lon, pipéri thai paj.

Karamélimé kolompíri:2 kg Cíné kolompíri200gr Margarína2 dl Záro

O rantaš:2 dl Smuntína2 rojá AróO čikén katár é peklí papín

Ker gadea:Vužár thai xaláv é papín telál o paj.Mór é papín andrál la lumíasa, lon, thaj pipéri.Mór é papín avrjál le londésa thaj pipéri. Rande lephabája, thaj šin le ánde ciné kotorá. Pher é papínle phabajénsa thaj le prunénsa. Phánde é papínthavésa thaj muk te péčol pe le bovésko plévoande 160 grádora, ande 55 minutsi pe sváko kiló-vo pašti 3 čásuri. Ker siné grópi jekh suvjéasa tesar pečal o čikén po plévo.

Karamélimé kolompíriČirav le kolompíri bi ranglé. Kana le kolompírigata le, thaj šudrilé xántci rande le kolompíri.

Papín á la Danemarka

É Romani Glinda 31

Bilár é margarína ande jekh barí tepsía, šor andréo záro, muk te lel o záro šukar farba. Akaná pekle antrégi kolompíri ande é tipsía te len jekh gal-buničozo farba.

O rantašLašar jekh rantaš anda o čiken la pipínake thaj šorandre smuntína, muk te čirolÉ papín sar xalpe ribízléngo varéniasa thaj lolóšax, thaj šukar saláta.

Xan pe sastimaste!

AvsändareÉ Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

B PortoBetalt