Kultur, mat, konst, bar, musik, shopping, bostad, hälsa + total lokal karta!

DINEGENGUIDETILLSÖDER

Elensky – utan broar är alla en ö #26Birro följer Bajens vinterträning, nu

väntar vårpremiären! #10Schenlær skärskådar Söders svartasjäl; här låstes de svaga in #64 Benulic

möter anden i flaskan, upptäcker att han ärmexikan #18 Göndör skådar äkta hipsters,blir betagen #46 Öhrlund tar av i tangentensriktning, hittar bröder som reparerarden #40 Kringlund för in det svarta

i påskmaten – nya smakeruppstår #48 Carlquist träffar män-niskor så glada att de funderar på

om de borde skämmas #54 Ström om konst-nären som hittat hem #56 WigortsYngvesson blundar inte för vakandeögon #60 Din södermalmskarta! #33

# 1 | 2016

Pale AleNr 1525 | 5,6 % | 23:90

Torpedo IPANr 11528 | 7,2 % | 25:90

PorterNr 82147 | 5,6 % | 26:90

Varannan förare som omkommer i sing

Sierra Nevada Brewing Company – grundat av människor som lämnade sin vardag för att skapa något nytt.

Hop Hunter IPANr 89141 | 6,2 % | 25:90

Tropical IPANr 11297 | 6,7 % | 31:90

Importör: Wicked Wine

wickedwine.se

elolyckor i trafiken är alkoholpåverkad.

I butik 18 mars.

Beställningssortimentet.

I detta nummer …

REDAKTIONPublisher och ansvarig utgivareChrister Carlsonchrister.carlson@formatmedia.se076-555 79 53

ChefredaktörBoris Benulicboris.benulic@formatmedia.se076-177 68 50

Redaktionschef och Art DirectorLars Winterstrand

FotografAndrzej Markiewicz

ANNONSERINGNima Daryamadj0760-98 72 02nima@formatmedia.se

TRYCKPrintfabriken i Karlskrona

UTGIVAREFormat PublishingBirger Jarlsgatan 18114 34 Stockholm

WEBBPLATSwww.easysouth.se

4 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

6 GRÄNSER? JAG SÄGER PASS Chefredaktören noterar omgivningens beaktande av gränser, bryr sig dock inte nämnvärt.

10 INGEN IDÉ MED IDE FÖR BAJEN Marcus följer Hammarbys uppladdning inför säsongsstarten.

18 EN SPRIT SOM STICKER UT Boris går south of the border och möter Mexikos själ, som visar sig vara en flytande företeelse.

26 Å ENA SIDAN, Å ANDRA SIDAN Torbjörn resonerar kring vad vi behöver göra mer än putsa våra sneakers för att uppnå verklig gemenskap.

33 DEN STORA SÖDERKARTAN – DIN GUIDE I TILLVARON

39 ZEN OCH KONSTEN ATT REPERERA EN SKRIVMASKIN

46 VI TRÄDER IN I SKOGSHUGGARNAS LAND Eli åker till lönnsirapens förlovade rike, upptäcker att i Kanada kan man hitta riktiga hipsters.

48 EN GLAD PÅSKMIDDAG TROTS SVÄRTA Bibbi serverar skrei och entrecôte med nyttig lakrits.

54 EN SCHLAGER BESVÄRJER DYSTRA TANKAR San går på söndagspromenad, upptäcker en plåtdinosaurie, önskar sig en gungko.

56 HON VÄNTAR PÅ ATT FÅ SKAPA EN ARMÉ AV FLICKOR Anders besöker en ateljé där det finns en ängel som hoppar rep.

60 STOREBROR SER DIG PÅ MEDIS

63 HERRARNAS HUS FÖR TUKT OCH FÖRMANINGAR Boel begrundar överhetens behandling av dem som de inte tyckte passade in.

Illus

trat

ion:

Hild

a Te

now

Ben

ulic

.

TWITTERtwitter.com/easysouth

FACEBOOKwww.facebook.com/groups/454245758091021/

PRENUMERATIONE-posta till pren@formatmedia.seför mer information om aktuellaprenumerationserbjudanden.

BRYGGERI-

RUNDVISNING

Bryggerirundvisning med guidad

ölprovning (1 timme). 200 kronor/

person; upp till 12 personer per

sällskap.

Tisdag–torsdag, 16.00 och 17.00

Fredag 17.00, 18.00 och 19.00

Lördag 14.00, 15.00, 16.00 och 17.00

ÖLSKOLAAvancerad ölskola (2,5 timmar). 450

kronor/person; 6–12 personer/sällskap.

Rundtur i bryggeriet, genomgång av

bryggteknik och råvaror. Provning av

sex olika öl, smakdiskussion, teoretisk/

praktisk genomgång av olika ölstilar.

Tisdag–fredag 17.00

Välkomna ska ni vara!

Boka genom att e-posta till restaurangen@nyacarnegiebryggeriet.se eller ringa 08-510 650 82.

Adressen är Ljusslingan 17, Hammarby Sjöstad. Av naturliga orsaker avråder vi å det be-

stämdaste från att ta bilen. Cykel kan vara trevligt hit, likaså buss 71 från Slussen, 74:an från

Skanstull, eller tvärbanan från Gullmarsplan (stig av vid Luma). Skiner solen tar du båten

M/S Lisen eller M/S Lotten från Barnan̈gsbryggan (Norra Hammarbyhamnen) – du

hittar en tidtabell på ressel.se.www.nyacarnegiebryggeriet.se

Ölprovningar på

Nya Carnegiebryggeriet!

6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Vår  omgivnings  tendens  att  betrakta  oss  som  småttgalna på redaktionen gör att det är med extra nöje vi pu-blicerar en text om de dårhus som fanns i stadsdelen förr– skönt att veta att de tillhör forna tider.Men egentligen är vår inställning en fråga om söderanda …

ingen ska berätta för mig om vad som är bäst för mig. Jagär min egen herre och behöver inte få min tillvaro regleradoch styrd av andra.

Men det är inte bara frågan om individens utveckling. Gränser av olika slag är också ett hinder för mänsklig

gemenskap och de valfrändskaper man vill upprätta medandra.I det här numret skriver Torbjörn Elensky om de fysiska,

mentala och sociala barriärer som kan komma i vägen föross och vår utveckling om vi lever i Stockholm.Själva spränger vi i årets första utgåva geografiska grän-

ser genom att deklarera att Söder är mycket mer än Sö-dermalm. Framöver kommer vi att skildra också alla despännande platserna du når när du rullar över Årstaviken;Midsommarkransen, Enskede och Hökarängen.

Dag Öhrlund har gjort en utflykt dit, och mött två avde sista skrivmaskinsreparatörerna – de är verksamma iFruängen. Det blev en vacker berättelse om hur uppskatt-ningen av hantverk i alla meningar av ordet finns kvar …och växer.Just hantverk är också något som kännetecknar Söder,

respekten  för material,  råvaror  och  att  faktiskt  kunnaskapa något med sina händer – det må vara kläder, mat, attbygga sin egen cykel eller sina möbler … eller sin dator …och som en hyllning till hantverk och folkliga traditionerhar vi alltså djupdykt i tillverkningen av mezcal.Den sker också söderöver, och vi har 

alltid tyckt att det funnits en viss släkt-skap mellan Mexiko och  stockholmsSöder … kanske är det därför de i Va-sastan och på Östermalm tittar häråtmed  samma  misstänksamhet  somman i USA blickar oroligt mot detsom sker ”south of the border”?

Boris BenulicChefredaktör

Sent en kväll sitter jag och intervjuar Sergio Mendoza.Jag vill veta mer om hans produktion av mezcal – den ur-sprungliga  mexikanska  folkliga  kaktusspriten.  Sergiokommer från en lång rad av agaveodlare, men det var förstför några årtionden sedan som familjen började produceratequila, och numera gör de också mezcal.Men de gjorde det inte i första hand för att tjäna pengar,

de gjorde det därför att de tyckte att de stora producen-terna förfuskade och förfulade ett kulturarv. Agave är ensjälvklar del av det mexikanska livet – och har alltid varit det.Sergio reser runt i sitt land, hittar gamla nedlagda pro-

duktionsanläggningar, återställer dem i deras ursprungligaskick, och ser till att man börjar destillera mezcal som mangjorde på 1500-talet. Metoderna är desamma, och av fo-tona att döma verkar åtminstone stenkvarnarna vara frånsamma tid.Intervjuar man en sådan person blir det förstås ett sam-

tal om mycket mer än mezcal – vi talar om bästa sättet attodla Agave Salmiana Crissispina, om det en dag skulle be-hövas, vem som var den bättre konstnären – Siqueiros ellerDiego Rivera, och om murade tegelugnar eller öppna jord-ugnar är bäst för att baka kaktus, och hur det kom sig atthan gav sig in projektet.Mest verkar det ha varit för att alla sa att det var omöj-

ligt, att det inte skulle gå. Och varför bry sig om att bevaramezcal när det nu visat sig att tequila är en sådan bra ex-portprodukt? Och hur skulle han klara av att komma tillen liten by som till och med skatteverket glömt – som deni San Luis Potosi – och övertyga de som bor där om attdet var dags att börja bränna igen?Så många begränsningar. Så många gränser.”Just därför”, var nog hans outtalade svar.Och vi här på redaktionen förstår honom. För en tydlig

upplevelse förenar oss.Vi får ofta vara med om att våra nära och kära, och våra

vänner,  tittar på oss med  en bekymrad min och  säger:”Men måste du vara så gränslös?”Sällan förstår vi riktigt frågan, för vi upptäcker inte all-

tid de där gränserna som andra ser. Om vi gjorde det, så hade vi antagligen aldrig skapat

det här magasinet.Att strunta i gränser kan vara bra. Då bryr man sig inte om de hinder som omvärlden på

olika sätt vill sätta upp för den egna utvecklingen.

Granska dina gränser

BLI DEN FEMTE MEDLEMMEN!Köp din biljett på abbathemuseum.comeller direkt på museet, Djurgårdsvägen 68.

VISIT POP HOUSE AT DJURGÅRDEN STOCKHOLM. ABBA THE MUSEUM / EXHIBITIONS / HOTEL / FOOD&BAR / SHOP / LIVE MUSIC

Vår PLUS-serie, där luckor och lådfronter ligger i linje med det vackra ramverket, ger köket ett exklusivt uttryck och en känsla av hantverk, lite som en vacker möbel. För att ytterligare förstärka den gedigna kvalitet vår PLUS-serie står för har vi tagit fram en exklusiv träinredning som tillsammans med ditt PLUS-kök ger den rätta hantverkskänslan!

MarbodalN Ä R P R O D U C E R A D E K Ö K S E D A N 1 9 2 4 .

Välkommen att boka ett personligt möte med någon av våra köksinredare!

med plats för livet

Marbodal Bromma Archimedesv 1-3Telefon 08–515 114 10www.marbodal.se/brommaÖppet: Vard 10–18, Lörd och Sönd 11–15

Marbodal NackaWinborgs väg 15Telefon 08-716 22 00www.marbodal.se/nackaÖppet: Vard 10-18, Lörd 11-15

Marbodal BarkarbyHerrestav 22Telefon 08-12 13 91 21www.marbodal.se/barkarbyÖppet:Vard 10-19, Lörd 11-17, Sönd 11-16

M A R B O D A L

H E M L I G H E T E NL I G G E R I R A M E N .

När Birro börjadebeundra Hammarby

På flyget hem från Rom hamnar jag snett framför ett par i Bajen-tröjor. De finns överallt. Jag höratt de nämner mitt namn (exakt på det sätt som berättar att de tror att jag inte hör det), och jag utgåriskallt ifrån att de avskyr mig, och förbereder mig på en lång resa med plötsliga knän i ryggslutet ...

Marcus Birro begrundar fotbollspremiären.Fotboll förklarar allt – liv, kärlek politik och kultur.

1 2 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Men de låter mig vara i fred, och jag får istället fördjupamig i en av de många dagstidningar som skriver nästan ute -slutande om fotboll som finns i Italien; Corriere dello Sport.En underbar återkommande grej i den tidning, är den

helsida där man går några kliv längs minnenas gata. Manplockar fram allt ifrån finalförlusten i VM 1994 till segernmot Tyskland  2006,  via  en  hopplös  förlust  1958 motNordirland (en förlust min far fortfarande minns och fårrysningar av; Italien missade därmed VM i Sverige 1958).Men det som är allra häftigast är när man gör djupdyk-

ningar i helt vanliga kvalmatcher. Som VM-kval mot Lich-tenstein 1976 eller när Arrigo Sacchi ber om förlåtelse förett uselt landslag efter 2-1 borta mot Malta 1993.

En sak jag älskar med Italien och italiensk fotboll är attrapporteringen, media, vågar ta människor på allvar. Dehar  insett  att  livet  hänger  ihop. Det  går  inte  att  skiljakonstformer åt. Litteraturen är lika viktig för människanssjäl som fotbollen. Alltså tar man även författare på allvar.Alltså är sportsidorna fulla av skribenter som tar det skrivnaordet (och därmed också sina läsare) på största allvar.När vågar någon på allvar gå en enda meter ifrån mal-

len om att skriva 1 000 tecken efter varje match, eller på sinhöjd skicka sin superreporter till en tysk B-lagsmatch ochsedan skriva en alldeles för lång text om fulla supportrarmed vänstersympatier?

Att ta fotboll på allvar är att ta människor på allvar, ochvi tar inte människor på allvar förrän vi på allvar förståratt  varje  människas  hjärta  rymmer  både  konst,litteratur, kärlek, hat, sorg och smärta. Jag lär mig mer omlivet genom en dikt av Tomas Tranströmer än jag någonsingjorde under tolv år i skolan. Jag lär mig mer om fotbollengenom att se Francesco Totti värma upp på Stadio Olim-pico än jag gör genom att läsa ännu en självgod artikel iOffside om fotbollens spännande utveckling i Nepal. Jaglär mig mer om vilken oerhörd patetisk men underbar rollfotbollen har i mitt liv genom att, som i RAI tidigare i veckan,höra och se fem tårögda män tala om Brasiliens Sócratesän jag får genom att se en supersmart matematiker ritapilar på en grafisk skylt.Jag lär mig mer om livet och kärleken genom att förstå

vilken sorts människa Rodrigo Taddei är än jag lär mig omnågon med pilar visar hur man sprungit under första halvlek.Fattar ni?

Sluta  lägg  fotbollen  i  en omkullvräkt  stol. Sluta  för-vandla fotbollen till matematik för genier. Stäng omvägenvia hjärnan. Låt hjärtat tala. Låt sångerna ljuda. Låt pas-sionernas  fönster  ställas på vid gavel. Låt halsdukarnahänga ut. Låt fanorna vaja för vinden. Låt litteraturen talatill er på ett sätt som era lärare i skolan aldrig kunnat för-medla.Låt fotbollen få flytta tillbaka dit där den hör hemma.Till hjärtat.

Bajen-paret bakom mig knäar mig inte heller i ryggenen enda gång … Jag måste verkligen sluta vara så förban-nat paranoid. Vi landar i Stockholm, och i ett regn som yrfrån alla håll.Ena dagen springer man under broarna i den eviga sta-

den. Den andra dagen springer man i dammet på SöderMälarstrand.Stockholm är vackert trots allt.

Lyssnar på Ulf Lundell som sjunger ”Jag är hemma,ändå längtar jag hem”.Älskar Lundell. Han är också Sverige. Han bodde länge

en brant kurva ner från där jag bor nu. Jag gillar tänka så.Jag läser att han kunde höra Hammarby spela bandy nerepå Zinken från sin våning (jag har ingen våning, bara enlägenhet) intill Hornsgatan.Jag tänker på Lundell när jag kommer hem, slänger in

min väska i köket och öppnar fönstret mot regnet. Ocksåjag kan höra Hammarby-klacken sjunga sina sånger. Mendet är inte fotboll det handlar om. Inte än.Det är bandyJag har några italienska vänner som älskar bandy ända

sedan den dagen jag släpade med dem på en match förnågra år sedan. Först stod de bara och smålog lite hånfullt.Sedan drack de ur min polares medhavda ”bandyport-följ”, och sedan for de ut i långa kärleksförklaringar tilldenna märkliga form av idrott, denna ”fotboll på is” somde kallade den.Bandy är inte riktigt min grej. Fansen nere vid Zinkens-

damm ser lite frusna ut när de käkar en korv utanför Kon-sum på Hornsgatan. Bajen-fans måste ha ett Hammarbyatt älska, och spelas det ingen fotboll får bandyn duga.Energin är väl inte på topp bland de jag ser traska ner förLundagatan. Några  killar  i  grönvita  halsdukar  drickernågra pliktskyldiga öl i Skinnarviksparken. De ser lite lojaut. Jag smyger mig in på matchen, och ser de där männi-skorna åka i sina cirklar med sina hjälmar och böjda klub-bor. Fansen är med på noterna, och sjunger sina sånger.

Hammarby är ett fenomen på väldigt många olika sätt.Oavsett  var man  har  sin  lojalitet  någonstans  finns  detnågot väldigt förenande med en förening som lyckas lockasina supportrar till samtliga sina olika lag. Givetvis är fot-bollen den i särklass största, men efter några år på Söder-malm är det väldigt tydligt att väldigt många människor,som faktiskt kanske inte älskar fotboll eller ens går på allamatcher, definierar sig som Hammarby-fans. Bajen har bli-vit en tillhörighet som berättar något om den som tillhör.I marknadskretsar skulle man nog kunna säga att varu-märket Hammarby lyckats extremt väl med att presenterasig som ett livsval, en identitet. Om man känner sig utan-för,  lite ängslig,  rädd eller  förvirrad,  så kan man alltidvandra in under den grönvita fanan. Då blir man som deandra här på Södermalm, och om är det något människori Sverige (och kanske särskilt på Södermalm) älskar, så ärdet att vara som de andra. Det där är en märklig och lättskrämmande sak med den här stadsdelen, alla människorsom går runt och ser ut som kopior av varandra, men somsjälva tror att de är helt unika...Så kan man gnälla. Men det gnället bär också en viss

doft av avundsjuka  från en som står utanför. De  tycks

Marcus Birro

M A R C U S B I R R O | N Ä R B I R R O B Ö R J A D E B E U N D R A H A M M A R B Y

N Ä R B I R R O B Ö R J A D E B E U N D R A H A M M A R B Y | M A R C U S B I R R O

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 1 3

verkligen ha något jag inte har. De är som syskon i denhär märkliga världen.

Att följa ett fotbollslag nära utan att vara supporter harvarit, och är, extremt intressant. Jag tror det är nyttigt förmig som fotbollsälskare att bli en del av en klubb jag intehåller på, och jag tror också det är bra för klubben ochderas fans. Ofta rör sig en supporter mellan två i grundenlika avbrända landskap. Antingen är det totalt fokus påden egna rörelsen, vilket närmast kan liknas vid ett sortssektbeteende, eller så handlar det om förakt från medie-kåren, eller hat från fans från de andra lagen. Balans är inte en av supporterns starkaste egenskaper …

Årsta IP, slutet av februari 2016.En öppen grind och en liten backe ner till ett graffitimå-

lat hus. En gräsplan. Klockan är fem i två på eftermidda-gen, och Hammarbys träningsanläggning ligger öde.Det finns något avväpnande i sympatiska träningsan-

läggningar. Jag var på Milanello, Milans träningsanlägg-ning, inför en Champions League-match med Milan förnågot år sedan, och jag blev behandlad som en god vän.När lagkaptenen Riccardo Montolivo kom in på planenkom han fram och hälsade, fast vi aldrig hade setts förut.De flesta  riktiga  reportrarna himlade  lite med ögonen,kanske hade de sett igenom det där (vilket dock inte hind-rade dem från att äta upp all gratismat) men jag blev ge-nuint lycklig.Jag har snirklat mig in i det allra heligaste på San Siros

fotbollsarena tillsammans med Thomas Nordahl, jag harstått och väntat vid Romas anläggning Trigoria i timmar,och jag har blivit bortjagad av arga Inter-fans utanför Ap-piano Gentile när jag ville snacka om Zlatan något dygnefter att han sålts till Barcelona …

Årsta är svenskt när det är som bäst. Hammarby är trotsallt en av Sveriges största och viktigaste föreningar, menman kan traska ner till dem som om de vore Mossens BK.Jag tycker mycket om det där. Det är kanske åldern. Plöts-ligt lär man sig uppskatta de gamla folkhemsidealen, för-eningslivets grundbultar, det genuina, det som är på riktigti en allt mer hysterisk och korrupt fotbollsvärld.Några nyfikna men svårimponerade materialare, några

unga kvinnor som jag frågar om Erik Israelsson och DusanJajic är där inne.

”Ska du träffa spelare nu?”, frågar de. ”De har nog åkthem allihop.””Fast jag skulle …””Men Erik är en snäll och ordningsam pojke, så har ni

bestämt tid sitter han säkert där inne och väntar.”

Mycket riktigt sitter han vid ett bord och väntar. Hanbjuder på kaffe och undrar om jag kommer skriva mycketom Totti nu …Jag ler, och försäkrar honom att jag inte kommer till-

skriva honom några citat om Totti …

”Hur trött är du på det där som hände i höstas?””Jag är ganska trött på det, men jag fattar ju att folk är

intresserade. Jag fick så mycket kärlek runt den där grejen

som var var helt otrolig. Men efter årsskiftet har jag velatdistansera mig lite. Jag är väldigt tacksam, och mina käns-lor för klubben har förstärkts. Hade detta hänt i Kalmarhade det ju aldrig fått ett sådan här genomslag.”

”Har AIK hört av sig?””AIK skickade blommor, och de som sjöng det där från

läktarn kom hit och förklarade sig, att de inte menade detde sjöng, utan att de sjöng det i stundens hetta …”

För er som inte minns eller har glömt. Israelsson nickadeförst in segermålet 1-0 mot AIK i höstens derby, i den 88:eminuten, och förlorade därefter medvetandet och fick efterstor oro och dramatik lämna arenan i ambulans. Han ficken hjärnskakning, och var borta från allt spel i flera må-nader. Det blev en del medial turbulens runt det faktumatt några få i AIK-klacken sjöng ”Låt han dö”.Jag var på Tele2 Arena den eftermiddagen, och majori-

teten av AIK-fansen chockades som alla vi andra över detsom hände nere på planen. Men media älskar att lyfta uppavarterna av supporterskapet. Mer sällan (läs aldrig) läserman om allt det livsnödvändiga och fantastiska som fan-sen gör för att hålla passionen vid liv.Efteråt hyllades Israelsson av Hammarby-fansen, och blev

framröstad som Årets Bajare och hans mål blev Årets Mål.Weeping Willows skrev till och med en sång till honom.

”Hade du blivit årets bajare utan den där skadan?””Nej, nej, nej …”

”Är det inte lite otacksamt? Att en duktig, hårt arbe-tande mittfältare som du nästan måste dö för att få dinrättmätiga uppskattning?”Erik skrattar. ”Så kan det vara … Det finns säsonger när

man arbetar stenhårt och länge utan att kanske få den rätt-mätiga uppskattningen …”

Erik Israelsson.

M A R C U S B I R R O | N Ä R B I R R O B Ö R J A D E B E U N D R A H A M M A R B Y

”Vilka förebilder har du haft i den rollen som du har påplan?””Jag har alltid gillat Edgar Davids när han var i Juven-

tus. Och Pavel Nedved.”

”Vill alla bli Zlatan och Ronaldo?””Ja, och det där kan bli ett problem i framtiden. Att få

folk att förstå att det krävs väldigt hårt arbete.”

Erik Israelsson skiljer sig från väldigt många andra, mermedialt drillade fotbollsspelare. Inte bara är han synnerli-gen ödmjuk, han är dessutom inte alls ute på sociala me-dier. Jag frågar honom varför.”Jag tar nog väldigt illa vid mig, inte av det som sägs,

men det som skrivs. Jag fäster vid mig vid det jag ser i text.”

Jag kommer på mig själv att känna mig en smula avund-sjuk. Här har vi en ung man som faktiskt tar konsekven-serna av sin känslighet, och vägrar spela spelet på någonannans villkor. Älskar sådant.

Jag frågar Erik om hur han ser på Hammarby som laginför säsongen. Jag snackar om kollektivet, om lagets be-tydelse  framför  de  enskilda,  individuella  spelarna  ochnämner Sveriges guldlag i U21 i somras som ett klockrentexempel där summan av de enskilda delarna blev bättre,starkare och viktigare än de olika delarna var för sig.”Jag tror nog att det där är en av våra största utma-

ningar … Ser man laget spelare för spelare har vi har ka-pacitet att störa alla lag i Allsvenskan. Vi får se hur långtdet räcker, men det gäller att alla jobbar mot samma mål.”

Vi snackar om Kennedy Bakircioglu lite också.”Man måste låta en sådan som Kennedy få vara stjär-

nan, och ge honom det utrymmet. Men det är ganska en-kelt eftersom han är en sådan sympatisk person, han harsjälvdistans och det är lättare att acceptera att han har denrollen, helt enkelt eftersom han är en härlig person.”

”Vilka förväntningar ska ett Hammarby-fans ha tyckerdu?””Jag tror vi har potentialen att bli bland de fyra bästa.

Det som har varit Hammarbys problem de senaste tio årenär att klubben inte fått ut sin rätta potential. Vi har allamöjligheter, men vi måste få ihop det.”

”Hur känner du själv inför den här säsongen? Är detlugnare än förra året, då var det så extremt mycket om attni gått upp och så där?””Ja, jag tycker absolut att det är lugnare. Och snacket

som når mig är väl att det finns inga ursäkter längre. Ochockså att andra lags fans vill se oss alla. Det är lugnare iår, men kraven är större. Jag gillar sådant. Jag gillar denutmaningen. Det var en av grejerna varför  jag gick  tillHammarby, den här kravbilden. Jag saknade den här glö-den, det här trycket, den här passionen från läktarna, närjag var i Kalmar.”

”Trivs du i Stockholm då?””Ja, mycket bra. Jag förlängde kontraktet nyss också.

Både jag och min sambo trivs väldigt bra.”

1 4 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

N Ä R B I R R O B Ö R J A D E B E U N D R A H A M M A R B Y | M A R C U S B I R R O

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 1 5

”Hur tänker du runt allt runt omkring Hammarby, my-terna, historierna, snacket, Kenta, att klubben är så viktigför så många människor?””Man märker så klart av det. Också detta att alla klas-

ser är representerade. Nere vid Gullmarsplan sitter A-la-garna i Bajen-halsduk, och går man på Södermalm möterman en ung hipster med samma halsduk. Jag gillar det där.Man kan höja sig med den kravbilden.”

Jag frågar honom om han hinner med något annat änfotboll.”Jag gillar att läsa mycket, jag gillar god mat, gillar att

gå ut och äta.”

”Har du någon favoritlag, eller liga?””Nej, jag älskar att se fotboll, men jag har inga favorit-

lag eller någon favoritliga.””Vad skönt. Fatta vilka källor till lidande du slipper.”

Erik ler och tackar artigt för intervjun innan han går.Bakom oss i soffan har Dusan smålyssnat en stund. Hantar plats i stolen och ta plats är vad det handlar om för ar-tonåringen. Att ta plats. Alla vittnar om en talang utöverdet vanliga, en bollbegåvning, en spelare som spelar fotbollsom om han är betydligt äldre än sina arton år.Många berömmer hans blick för spelet, och själv näm-

ner han under intervjun känslan av att slå den perfektapassningen.  Inte  att  göra  det  snyggaste  eller  häftigastemålet, utan att slå den perfekta passningen.Jag hade kan-ske väntat mig en ung, kaxig slacker i Zlatans anda, menden här unge mannen är befriande ödmjuk han också.Han verkar onekligen inse sin begåvning, men också atthan behöver arbeta målmedvetet för att nå dit han vill.

Dusan har provspelat för både Arsenal och italienskaAtalanta. Tiden i England var bättre än den i Italien.”Det var bättre organiserat i England”, säger han. ”I

Italien kändes det inte riktigt som om de visste vem jagvar, och allt var på italienska.”

”Hur känns det när alla talar om att skynda långsamtoch att det ska få ta tid?””Man vill  ju visa dem. Man vill visa att man ska  få

spela. Man är ju ung, och man blir aldrig trött! Men jagvet att jag måste ha tålamod, och att det får ta tid.”

Dusan spelar för det svenska U19-landslaget men harockså fått förfrågan att spela för Serbien. ”Men just nu känns Sverige som det bästa alternativet.

Men vi får se …”

”Hur tänker du inför säsongen?””Det känns bra, jag ska bara kriga hela tiden, jag vill ta

en plats, det är ibland svårt att ta in att det gått så härsnabbt, men jag känner ändå att jag kämpar om en platsi startelvan.”

”När kom du på att du var en talang lite utöver det van-liga?” Dusan ler lite och vrider blicken ut genom fönstret.”Jag tänker inte riktigt så … Jag tänker inte att jag är

bäst eller något sådant. Jag har alltid krigat. Jag har alltid

arbetat väldigt hårt. Jag har inte fått något gratis. Jag vetändå hur bra jag är, jag vet vad jag kan göra. Men jag vetockså själv att jag har så mycket kvar att lära.”

”Favoritliga?””Jag älskar ju Real Madrid, men jag har alltid älskat

Ronaldinho. Jag följde honom även i Barcelona. Om hanbyttes ut, så gick jag från teven. Jag älskade att se hansglädje på planen.”

”Jag frågade Erik också … Hur ser du på allt press runtoch på Hammarby?””Jag är ju Hammarbyare sedan barnsben. När man fick

veta att klubben ville skriva kontrakt så var det … väldigtcoolt.”

”Hur tänker du runt säsongen?””Om jag visar att jag förtjänar att få spela, så kommer

jag att få chansen. Jag behöver bara träna väldigt mycket,och väldigt hårt.”

”Detta med att du är så ung … Det är väl vara gubbarsom jag som tjatar om din ålder. Du har ju inget att jäm-föra med?””Nej, jag så är det ju. Jag känner inte så. Men det ska

inte ligga mig till last heller. Om jag är tillräckligt bra, såkommer jag att få spela.”

Dusan tackar och rusar vidare. Jag ser honom igen pre-cis utanför grindarna, och han ler och vinkar vänligt. Solenär som ett smycke på himlen när jag lämnar Årsta IP.Ödmjukhet är en sällsam och nästan föraktad egenskap,

men för en fotbollsklubb av Hammarbys dignitet kan detvara inte bara nödvändigt och värdigt, utan också en nyc-kel till framgång. Det ska bli intressant att följa den härklubben under året. #

Dusan Jajic.

1 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Jag frågar honom om hans fotbollsfilosofi, om den ärkonstant över tid, eller om man måste anpassa sina tankarom hur man kan spela, till vilket material man har att ar-beta med.”Man måste kombinera. Man måste så klart ta hänsyn

till spelarna man har. Sedan är min filosofi också påverkadav fotbollsutvecklingen. Och den tekniska utvecklingen.Det är ju stor skillnad på spelet nu och när jag startadesom tränare. Tyskland är ett föregångsland när det gälleratt kombinera tekniken och ett högt tempo. Vi måste fåfler löpningar som görs i hög hastighet per spelare ochmatch. Nästan samtliga löpningar görs utan boll. Marcus,vet du förresten hur länge en spelare har bollen i varjematch?” ”Nej …” ”Två minuter per match. Vilket betyderatt varje spelare inte har bollen i 88 minuter …”

”Om vi snackar kultur och traditioner och jämför Kal-mar och Hammarby, så är det ju viss skillnad. Hammarbyär ju en sorts storklubb, trots att Kalmar ju haft betydligtstörre framgångar än Hammarby de senaste tio åren, typ.Hur tänker du runt det?””En fördel är att hålla distansen. När man är en del av

Hammarby måste man respektera fansen. När man varyngre, när egot var större, då satte man sig själv främst.Nu är det annorlunda. Jag vill hjälpa Hammarby. Det ärså jag ser på det nu. Jag vill hjälpa Hammarby att nå fram-gångar, det är därför jag är här.”

Jag frågar honom lite om pressen på och runt Ham-marby. Jag vill veta hur han tänker på att det kanske finnsspelare som gillar den där pressen, som växer av den storakravbilden.”Så där säger alla spelare, att de älskar pressen. Tills

motgångarna kommer …”

”Det är ju olika för olika spelare, olika psyken, tänkerdu så att anpassa dig efter spelare, eller har du en övergri-pande strategi för laget?””Jag vill utbilda spelarna för att förstå sin egen tanke-

värld. Vi kör det där både kollektivt och individuellt. Jagvill rikta in dem väldigt mycket på det inre livet. Jag troratt framtidens ledarskap kommer handla om att nå en in-sikt om att att leda sig själv.”

”Är fotbollspelare mottagliga för levnadsregler och fi-losofi?””Man får ha en dåres envishet.”

”Hur känner du på riktigt,  i hjärtat, när Hammarbymöter Kalmar?””Det där är märkligt. Det är fokus på nuet. Jag var lite

orolig att det skulle bli jobbigt, men det kändes helt okej.Jag åker ju förbi Guldfågeln Arena, Kalmar FF:s hemma -arena, väldigt ofta, och det hugger inte till i hjärtat allslängre. Jag är fokuserad på nuet.”

”Har du en förebild bland tränare?””När jag var yngre hade jag det. Nu när man ser en del

tränare under Champions League hoppas jag att det är teaterde spelar på, för … annars … alltså … om det inte är teater,så är ju många av de där människorna halvpsykopater …”

”Vilket land och liga följer du allra helst?”I dag följer jag England, Tyskland, Spanien. Och Italien!

De har en intressant liga igen tycker jag. De har förändratsitt spelsätt de senaste åren, och blivit väldigt bra på åter -erövringsfotboll.”

”Har du någon kontakt med Henrik Rydström idag?”(Mittfältare som spelade för Kalmar FF 1993–2013.)”En sorts avtalsvänskap … Han var en fantastisk lag-

kapten. Jag gav honom en bok när vi skildes åt, ’En nyjord – ditt inre syfte’ av Eckhart Tolle.”

”Vad handlar den om?””Om att komma till rätta med sitt stora ego.”

”Vad gillar du att göra förutom fotboll?””Läsa. Jag älskar böcker. Tidigare läste jag mycket dec-

kare, men nu är det mest böcker om personlig utveckling.”

”Har  du  några  drömmar  som  tränare?  Landslag?Champions League? Hur tänker du?””Det är viktigt att ha drömmar. Men när man blir äldre

ändras det till att mer ha intentioner. Det är så jag ser påHammarby med. Jag har intentioner med Hammarby, ochdet här laget har en ljus framtid. För studera fotbollen avidag. Vad handlar fotbollen idag om? Den handlar om attsälja förväntningar, eller hur? Därför säger alla lag att deska vara på den övre halvan, men det är ju en praktiskomöjlighet.”

”Ja … Man säljer förväntningar, och vi fans skördarsorgerna …””Exakt. Men en realistisk tankegång tror jag kan vara

en nyckel till framgång.” #

Tränarna i Italien kallas ”Il Mister”. Det är så spe-larna tilltalar dem, både privat och i media när detalar om dem. (Möjligen med undantag för Fran-cesco Totti och Romas Mister, Luciano Spalletti …)

En riktig Mister har varit med ett tag, har hjärtatpå rätta stället, är både förankrad i sin fotbollsfilo-sofi och i livet utanför fotbollen.

Hammarbys Mister heter Nanne Bergstrand,och är en varsam tänkare, en djupsinnig, egen ochpå flera sätt respektingivande man. Jag tycker såmycket om människor som låter livet läcka in i fot-bollen, som envisas med att faktiskt få undan alltbråte på autostradan mellan hjärtat och hjärnan.Livet är kort, och för stort för att snävas in.

En klubb definieras av så många olika delar.Dels är det historien, dels är det fansen, det ärspelarna, både de unga och nya, och ikonerna.Sedan är det styrelse och ägare. Mitt i detta finns dåtränaren som en sorts spindel i nätet, och det är trä-narens ideér och tankar som bygger det där nätet.

Få tränare förtjänar att kallas ”Il Mister” likamycket som Nanne.

M A R C U S B I R R O | N Ä R B I R R O B Ö R J A D E B E U N D R A H A M M A R B Y

N Ä R B I R R O B Ö R J A D E B E U N D R A H A M M A R B Y | M A R C U S B I R R O

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 1 7

I begynnelsenvar mezcal

Själ, ande, hjärta, kultur, natur.Efterhand uppstår det en nästan religiös stämning i samtalet,

och det är egentligen inte konstigt – jag talar med en man somhar en mission.

Sergio Mendoza ska låta världen upptäcka och upplevamezcal.

Han får mig att förstå att det faktiskt är rätt mycket av en and-lig upplevelse att dricka den mexikanska nationaldrycken.

Boris Benulic

AV JORD ÄR DEN KOMMENEgentligen kanske man ska tänka mer itermer av ett bra vin när man närmar sigmezcal. Precis som det goda vinet bärmed sig smaken och doften från den platsdär druvan odlats får mezcal sin karaktäroch själ av den lilla del av Mexiko där denskapats. Vilken höjd har kaktusen växtpå? Vilken typ av jord? Vilken typ av kak-tus är det? Hur har den fått jäsa? Hur harden destillerats?

… och så finns det några faktorer till …

Vad vi talar om här är det genuina hant-verket. Tillverkare av olika sprittyper somgörs i små satser brukar lyfta fram det ge-nuina och småskaliga i motsats till andraproducenter som tillämpar storskalighetoch massproduktion i sin tillverkning.

Men när det gäller småskaligheten ärden själva utgångspunkten för mezcal –den är i princip alltid producerad i förhål-landevis liten skala, och ofta har det sketti generationer i en och samma familj i enliten by. De metoder och recept som an-vänds i dag är de som användes för 200år sedan. Ofta gäller det utrustningenockså. Kanske har man ibland bytt åsnanmot en traktor.

Processen börjar med skörden av denkaktus som ska användas, och det kan taupp till åtta år innan den är färdig för attfällas. När kaktusen, som kan väga uppe-mot 50 kilo, skördas hugger man bort röt-ter, vassa delar och blad, och behållersjälva hjärtat som kallas ”ananasen”.

I tre dagar bakar man sedan hjärtat iugnar. Mezcal har ofta olika grader av rö-kighet i smaken, och det är här den uppstår.

I en stenkvarn mosas sedan den ugns-bakade kaktusen, och jäsningsprocesseninleds – i vissa fall tillsätts frukter ochörter för att få fram en speciell smak. Jäs-ningen sker i stora träkar, och följs av des-tillering vid låg temperatur – oftast ikoppar- eller lerkärl. Destilleringen sker itvå omgångar.

Mezcal finns i två huvudgrupper – i denena är det enbart Agave Americana (somfinns i mängder av underarter som an-vänds), i den andra är det 80 procentAgave Americana.

Varje grupp har sedan olika lagrings-grader:

• vit mezcal som i stort sett är olagrad• Dorado som är olagrad men fått en gyllengul färg med hjälp av tillsatser• Reposado har lagrats på träfat i upp till nio månader• Anejo är alltid 100 procent agave, och har lagrats i minst fyra år

2 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

I  fem generationer har  familjen Mendoza odlat  agave  iMexiko, och levererat till allt från tillverkare av livsmedel ochtextilier till producenter av alkohol.Men det var först för en generation sedan som man be-

stämde sig för att själva ge sig in i produktionen av tequila –men man ville göra det på ett sätt som innebar att man re-spekterade de gamla traditionella metoderna att produceratequila, och att man utgick från all den kunskap som samlatsi släkten under flera sekler om hur man odlar, använder ochskördar agave. Resultat blev tequilamärket ”Don Fulano”vars olika varianter efterhand skaffat sig en stark ställningbland kännare av tequila.Sergio Mendoza är den yngste i klanen av aktiva odlare och

producenter, men det märks att han bär med sig ett arv avkunskap och kärlek som anrikats genom generationerna.För några år sedan bestämde sig han och partnern Esteban

Morales för att också börja producera mezcal.

”I varje by har det alltid funnit flera familjer som produce-rar mezcal. Det gör att drycken speglar platsen – när du smut-tar på den kommer du att uppleva jorden där kaktusen växt.Det spelar roll om den växt på låg- eller högland, typen avkaktus påverkar – det finns ett hundratal sorter som används.Hur den sedan kokas och destilleras har också betydelse.”

Under samtalet märks det att det här är ett projekt som imångt och mycket utgår från att Sergio vill bevara ursprung-lig mexikansk kultur och tradition. Han och Esteban reserrunt i landet, letar upp gamla mezcalfabriker och rustar uppanläggningar som ofta inte längre är i drift. Utrustningen åter-ställs, ugnarna lagas och verksamheten … och byn … leverupp.

Men Sergio vill också bevara miljön och naturen. Han ärbekymrad över rovdriften på den vildväxande agaven, ochmenar att eftersom tequilaproducenter i sin marknadsföringnyttjar argumentet att det är vild kaktus som använts riskerarden sortens agave att bli en bristvara, och han vill att manska sträva efter en hållbar produktion.

”Vi vill satsa på att man odlar agave. Det har vi alltid gjorti Mexiko, och om man gör det på rätt sätt och använder denkunskap som finns, så får man bättre agave, och man tar dess -utom hand om jorden. Långsiktighet och hållbarhet är viktigtför oss. När vi talar om det hantverksmässiga i vår produk-tion innebär det också att vi hanterar råvaran på ett omsorgs-fullt sätt, och ser till att vi inte ägnar oss åt att plundra dennaturtillgång som agaven utgör.”

Den inställningen innebär förstås att Sergio ser med vadsom nästan låter som avsky på industrialiseringen av produk-tionen av tequila. Kemiska tillsatser, socker och oskicket attanvända agave som inte är riktigt mogen leder till produktersom bara avlägset påminner om vad tequila kan vara. Detsom hänt med måga tequilasorter vill han inte ska ske medden mezcal som Derrumbes producerar.

”Vår mezcal ska i sina olika varianter uttrycka själen hos denplats där den produceras, då får man inte trixa med kemilådan”.

I dag producerar Derrumbes tre sorters mezcal; den som idag finns tillgänglig i Systembolagets sortiment är DerrumbesSan Luis Potosí.

Där används en vildväxande underart av Agave Salmianasom heter Crassispina; den växer på hög höjd i öknen.

”Det här är en vildväxande agave som det finns ett extremtöverflöd av i den här delen av landet, så i det här fallet blirdet inte en fråga om rovdrift på naturen att skörda den.”

Att sträva efter hållbarhet i produktionen gör man ocksågenom att använda stjälkar och rötter från den här sortensagave när man hettar upp de ugnar där kaktusen kokas. Åter-vinning, helt enkelt.

B O R I S B E N U L I C | I B E G Y N N E L S E N V A R M E Z C A L

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 2 1

”Det är något vi lärde oss av dem som bor i byn, det är enunik metod som använts i århundraden och som man inteverkar bruka någon annanstans.”

Uppenbarligen strävar Sergio inte bara efter att upprättahållbara relationer med natur och miljö, det gäller också för-hållandet till dem som bor i byarna och som odlar agaveneller arbetar i anläggningarna. ”Brotherhood” är ett ord somhan ofta använder när han beskriver relationen till dem …broderskap. Det märks som sagt att det handlar om mycketmer än att producera sprit.

”I dag skapar vi också en mezcal från Oaxaca, och en frånMichoacan. Den från Oaxaca kännetecknas av balansen mel-lan rökigheten – som kommer sig av att den kokas i under-jordiska stenugnar som eldas med ek – och frukttonerna somhar sitt ursprung i den långa jäsningen, där vi också tillsätterpulque får att få fart på processen.”

Pulque är en uråldrig jäst kaktusdryck med en alkoholhaltpå ungefär sju procent – och även här visar det sig alltså hurman tillvaratar gammal kunskap och tradition. Det känne-tecknar också den mezcal som Derrumbes skapar i Michoacan.

I anläggningen i San Luis Potosí harman återställt all gammal utrustningoch använder den nu för att fram-ställa mezcal med uråldriga metoder.

I B E G Y N N E L S E N V A R M E Z C A L | B O R I S B E N U L I C

Där kombinerar man Agave Cupreata som ger fruktighet, ochAgave Cenizo som skänker örtighet åt drycken. Här sker jäs-ningen i fat av gran, och destilleringen med en uråldrig metodsom skapades på Filippinerna när urbefolkningen experimen-terade med att framställa alkohol ur kokosmjölk. Teknikenkom till Mexiko med de spanska erövrarna, och började an-vändas av indianerna på 1600-talet.

”Nu förbereder vi oss för att börja producera på två platsertill. I Zacatecas kommer det att bli 100 procent blå agave vianvänder.”

Rent tekniskt sett blir det alltså en tequila som produceras,eftersom man då enbart ska använda just blå agave – eller te-quilaagave som den benämns i Sverige. Men denna mezcalkan inte kallas för det eftersom den inte är tillverkad i den re-gion där man får rätt till appellationen.

”Genom vår mezcal från Zacatecas kommer vi att kunnapeka på sambandet mellan de två spritsorterna. Tequila är juen form av mezcal som kännetecknas av att den produceras ien speciell region, och av enbart blå agave. Men mezcal kanproduceras av många sorters agave, och med många olika me-toder. Så den som vill förstå den mexikanska kulturen måsteprova mezcal.”

Just folkligheten är något som Sergio betonar flera gångerunder samtalet; mezcal är en del av de genuina inhemska tra-ditionerna. Det var inget man drack till vardags – man drackdet vid högtidliga tillfällen: bröllop, begravningar, större hög-tider. Folkets finsprit helt enkelt.

”Vi kommer att hålla fast vid det hantverksmässiga och detsmåskaliga, även om vi satsar på export för att ge världen enmöjlighet att uppleva en viktig del av Mexikos kultur. Menvi vill också bevara det folkliga – även om det vi producerarär exklusivt, så strävar vi efter att priserna ska vara överkom-liga – annars försvinner en del av själen.” #

Sergio Mendoza kommer från en familj där man odlat och skördatagave i fem generationer.

Redaktionen testade denmezcal från Derrumbes som finnstillgänglig på Systembolaget.

Testet genomfördes efter enhård arbetsvecka när alla sinnenvar höggradigt aktiva.

Doften var gav först behagligaförnimmelser av barndomenstapetklister, tydlig men varmoch välkomnande. Doften öpp-nade sig efter upphällningen,och gav ifrån sig tydliga örttoner.

Örtkaraktären förstärktesmärkbart vid avsmakningen,följt av en överlagring av en frisksmak av bark följt av en långfruktig eftersmak.

En dryck som fungerar ut-märkt som digestif, eller attsmutta på under ett långtsamtal om stort som smått.

2 2 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

B O R I S B E N U L I C | I B E G Y N N E L S E N V A R M E Z C A L

Den odling av agave somsker i Derrumbes lägger sigvinn om att vårda jordenmed traditionella metoder,och odlingen är organiskutan kemikalier.

I vissa fall kokasagaven i öppnajordugnar – pro-cessen pågår itre dagar.

Mezcalen från Michoacandestilleras med hjälp av enmetod som använts av in-dianbefolkningen sedan1600-talet.

info@kastellet.com tel: 08-12 00 48 70

Kastellet

SPIONSKOLA

MED MELKER MULLVAD

Rolig aktivitet på Vaxholms Fästnings Museum

29/04–25/09.

”Spionskola för barn”Se animerad �lm, lös koder,

lär er spionknep och �nn spionen på museet.

Aktivitet lämplig för barn i åldern 4–12 år.

Gratis upp till 18 år.

Välkomna!

Vaxholms Fästnings Museum

www.vaxholmsfastning.se

29 februari – 4 marsFångarna på Kastellet – barn och vuxenaktivitet för grupper på minst tio personer. Pris 300: - per person. Måste förbokas.

30 april Vaxholms Kastell medverkar som stolt sponsor på Strömmingsloppet.

29 april• Invigning av linfärja mellan

Vaxholm och Kastellet. • Säsongspremiär för Bistro Kastellet • Vernissage för en ny utställning i

museets källarvåning.

30 april – 29 maj helgöppetBistro Kastellet öppet varje helg med vårens vå�elbrunch.

29 maj Temadag om spioneri kl. 12.15–16.00.Mer info se: www.vaxholmsfastning.se

5 juni Den populära Barnens Dag på kastellet. Mer info se: www.vaxholmsfastning.se

vå re n på

2 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Var börjar en stad? Där den slutar, antar jag. Gränsenrunt medeltidsstaden var lätt att uppfatta: stadsmuren av-gjorde var stadens gräns gick, och staden var ofta väl av-skild från den omgivande landsorten, och hade i Sverigerentav inte sällan en helt annan etnisk sammansättning änden omgivande bygden.Stockholm var under medeltiden en stad som avgränsa-

des av både vatten, murar och pålverk, och där tyska längevar ett minst lika framträdande språk som svenska.Och så finska förstås, för så länge Sverige och Finland

var ett flöt folken fram och tillbaka mellan rikshalvornaoch in i varandra, inte minst i huvudstaden Stockholm.

Stockholm har fortfarande rätt tydliga gränser. Man kanbo innanför eller utanför tullarna, och det är mestadelstydligt var staden börjar och slutar, särskilt i de delar somligger på öar. Södermalm eller Kungsholmen kan helt en-kelt inte breda ut sig mer, med mindre än att vi börjar pålaut i vattnet och utvidgar öarna.Men även de andra gränserna runt staden är mestadels

rätt tydliga. Den som exempelvis kör in från Arlanda ser,efter hur många kilometer som helst av opersonliga indu-stribyggnader och förortsområden som passerar förbi pålagom avstånd från motorvägen, tydligt hur något händervid Norrtull, strax efter Solna, det monstruösa Nya Karo-linska Solna och Norra begravningsplatsen: en mur av fa-sader reser sig, fulla av neonskyltar, och markerar att härbörjar den riktiga staden.Något liknande går att se om man kommer vandrande

från Lill-Jansskogen och ser raden av fasader som bildarliksom en mur längs Valhallavägen. Där de sammanhäng-ande kvarteren ligger börjar stenstaden, den riktiga staden,den lockande, spännande, stora staden. Gärdet? Nja, detär gränsland, precis som västra Kungs holmen, inte riktigtinnerstad, men heller inte förort.

Vägen in mot staden är rätt diffus för den som kommervästerifrån, över Tranebergsbron, och som först måste åka

igenom folkhemskvarteren i Kristineberg och Traneberg,innan det stora och hopplöst fula Fridhemsplan markeraratt staden börjar på allvar, om än på ett lite mer uppluck-rat  sätt  än  vid Norrtull  och Valhallavägen. Den  flottamuren sträcker sig på Kungsholmen längs vattnet, utmedNorr Mälarstrand; fast även där är kvarteren egentligenlite för splittrade för att skapa den rätta känslan av murrunt stenstaden, som utmed Valhallavägen. De andra tvåfasadmurarna mot vattnet, Skeppsbron och Strandvägen,som väl Norr Mälarstrand är tänkt att kommunicera med,är klart mera sammanhållna och ståtliga.Fast jag måste säga att jag är rätt svag för den där upp-

luckrade, halvurbana Kungsholmen. Det är en av de få in-nerstadsdelar  som  ännu  har  utrymme  för  växt  ochutveckling,  och  där  våra  stadsplanerare  skulle  kunnaskapa en fungerande fortsättning på stenstaden, anpassadefter vår tids behov. Något som i viss mån också har skett,längs Karlbergskanalen.

Den här vägen över Tranebergsbron och västra Kungs-holmen var länge min egen ingång till staden. Vi bodde utei Bromma, och när jag började fyran skulle jag gå i AdolfFredriks musikklasser inne i stan. Som tioåring gjorde jagalltså dagliga utflykter från Smed slätten, med spårvagngenom villaidyllen med dess välskötta trädgårdar, till tun-nelbanan i Alvik, som tog mig över Tranebergsbron in påKungsholmen, och vidare till Odenplan, som för mig alltidvarit en av de mest storstadsmässiga platserna i Stock-holm, inte minst på grund av den kontinentalt mäktigaGustav Vasa kyrka, där vi för övrigt brukade hålla avslut-ningarna inför jullovet. Våravslutningarna höll vi däremoti Adolf Fredriks kyrka.En gång dristade jag mig till att säga till en lärarinna att

jag gillade Gustav Vasa kyrka, för att den är stor, mäktig,lite som en italiensk eller åtminstone en tysk kyrka. Honavvisade mig och gav mig en av mina första lektioner i godsmak, en gränsmarkering som är nog så viktig: GustavVasa var vulgär, blaffig, medan Adolf Fredrik är elegant.Klassicism från 1700-talet är fint, stilimitationer från börjanav 1900-talet, smaklöst. Och ändå gillar jag fortfarande

Vem sättervåra gränser?

Torbjörn Elensky (text)Hilda Tenow Benulic (illustrationer)

I dag diskuterar vi ofta vem som ska få passeraSveriges gränser. Möjligen formas våra olika åsik-ter av de gränser som omger oss i staden. Gränsersom vi kanske inte alltid märker.

V E M S Ä T T E R V Å R A G R Ä N S E R ? | T O R B J Ö R N E L E N S K Y

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 2 7

T O R B J Ö R N E L E N S K Y | V E M S Ä T T E R V Å R A G R Ä N S E R ?

2 8 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Gustav Vasa, och hela den tunga storstadskänslan runtOdenplan som den bidrar till. Adolf Fredrik? Jo, jo, jag seratt den är elegant, men bara på grund av hennes kommen-tar kan jag inte riktigt ta den till mitt hjärta.

Konstigt nog minns jag inte min känsla under de förstaresorna in till stadens centrum. Var jag inte orolig överdem? Det verkar som om det ansågs rätt normalt att tio-åringar kunde åka själva en så lång skolväg varje dag, och det gick ju bra. Jag hadesällskap av en grann-pojke,  som  ocksåkommit in på AdolfFredrik, och som jagblev vän med genomdessa  gemensammaresor.  Varje  morgonsenast halvåtta stod jagpå  perrongen,  ochträngde mig ombord påden  gamla  skrangligaspårvagnen som förde migfrån lugnet i förorten till liveti staden. I rusningstrafiken var detofta extremt trångt, något som alltidär problematiskt i ett land där vars och enspersonliga utrymme är vidare än i de flestaandra  länder.  Även  relativt  urbaniseradesvenskar sätter sig helst så att de inte behöverha någon bredvid sig, och alla ser till att inteluta sig mot varandra i onödan i de kommu-nala färdmedlen. Men ändå: vissa vintermorg-nar när varannan tur var inställd och bussarnamatade på den sista biten från Alléparken ellerKlövervägen till Alvik stod vi små tioåringar tätttryckta intill de vuxna pasagerarna, med näsani brösthöjd på dem. Helt utan hänsyn till varesig våra eller deras personliga gränser.De vida personliga gränserna är nog en av de

många små symboliska sakerna som gör att Stock-holm inte riktigt får samma storstadskänsla somstörre städer, och städer som varit stora längre. Ma-joriteten av invånarna är fortfarande inflyttade, frånmindre städer runtom i Sverige, och från andra länder, ochså lär det fortsätta att vara för överskådlig tid framöver.

Staden blev min frizon under uppväxten, en värld därjag hade rätt att vistas för att min skola låg där, men ocksåen äventyrlig plats där jag själv hade möjligheterna attupptäcka  alla  hemligheter,  helt  utan  ledning  av  någravuxna, utan övervakning, eller för den delen skydd.I mellanstadiet var vi väl försiktiga, och gick oftast hem

efter skolan. Men redan i högstadiet drog vi allt längre utpå äventyr, vandrade ner längs Drottninggatan inemot city,via den exotiska matbutiken Taj Mahal på Kammakargatan,som måste vara en av de första i staden som sålde indiskakryddor ur öppna  lådor, afrikanska skönhetsprodukteroch olika sorters exotiskt snask, som var det vi köpte föratt få känslan att vi bodde mitt i stora världen, i en kos-mopolitisk storstad.

Sen satt vi bort eftermiddagarna på McDonald’s på Sergel -gatan, innan vi blev stora nog att gå till kaféerna istället, ochivrigt kedjerökande och kaffesörplande försöka överskridagränsen mot vuxenlivet, samtidigt lockande och frånstötande.Men, som sagt, det gick ju bra, och min kärlek till storastäder, med allt deras buller, trafik, stress, lugna vrår, bland-ningar av människor och kulturer och oändligt många loc-kande möjligheter och  risker,  väcktes då:  allt detta  liv,denna rörelse, friheten i anonymiteten, affärerna, utelig-garna, parkerna, de vackra byggnaderna och känslan avatt allt var på riktigt, i rörelse, på väg någonstans, medanvi drog runt med våra skolväskor över axlarna och köptesmågodis, kastade snöboll i Tegnérlunden eller hade utom-husgymnastik i Vasaparken, under fullgubbarnas översikt.

Varje morgon under en stor del av minuppväxt reste jag alltså över gränsen frånförorten till innerstaden, och på ef-termiddagen tillbaka igen, precissom  så  många  tusentals  arbe-tande  och  studerande männi-skor i Stockholm. Under minuppväxt  var  innerstaden

såklarta t t r a k t i v,inte minst för migsom barn  och  ungdom,men den kändes  inte  så extremtexklusiv som den i stora delar gör idag.Det fanns ännu en rätt blandad befolkningi staden, som bidrog till att göra den levande,även om utbudet av kaféer och restauranger var mindre, så att folk rörde sig på ett lite annat sätt i den.Det fanns också ödehus och övergivna platser, där vi

kunde snoka runt och leka, något som jag inte tror över

V E M S Ä T T E R V Å R A G R Ä N S E R ? | T O R B J Ö R N E L E N S K Y

huvud taget existerar i  innerstaden längre, men kanskeutanför den, i den periferi som i själva verket är den störredelen av storstaden.

Gränserna runt och genom Stockholm har på något sättblivit tydligare sedan mina uppväxtår, och då menar jagsärskilt de sociala och ekonomiska. Världen innanför tull -arna är idag mera homogen, mera medel-, och till och medövre medelklassig, än vad den någonsin har varit i histo-rien.I ett samhälle som ivrigt förnekar alla klasskillnader, och

där klasmarkörer alltså nästan alltid varit mycket diskretaoch indirekta, är det slående hur tydliga de olika zonernasstatus kunnat bli på bara några decennier.Visst, rika och fattiga, arbetare, ämbetsmän och akade-

miker har alltid varit olika frekvent förekommande i olikastadsdelar, men idag är hela innerstaden i stort sett en endasocial  zon, med  små  symboliska variationer, medan deflesta med lägre inkomster, lägre status, och naturligtvisden övervägande majoriteten av alla invandrare, är hän-visade till periferierna.Bland  de  svåraste  gränserna  i  staden  är  faktiskt

klassgränserna. De följer delvis stadsdelarnas gränser änidag, men inte riktigt. Mycket rika bor numera även påSödermalm, medan låginkomsttagare kan finnas också

på Östermalm. Och om vi enbart tänker på in-komster bor flera av de rikaste utanförinnerstaden också, i de stora villaom-rådena såklart, Lidingö, Salt sjöbadenoch Djursholm.Men  klass  handlar  inte  baraom  pengar,  utan  om  stil,

kontaktnät,

tillhörighet och kunskaper om de koder som gäller. Dengamla stockholmska överklassen kännetecknas givetvisförst och främst av sin goda smak. De är diskreta, bildadeoch  väl  bekanta  med  världens  betydande  kulturorter.Medan de som inte riktigt fattar, men som har pengarna,klär sig gärna för flott, kör för dyrt och putsar sina fjädrarlite för väl.Den gamla sortens fina stockholmare skulle mycket väl

kunna cykla till jobbet, särskilt om den tillhörde det aka-demiska eller statsanställda skiktet. Men i så fall givetvispå en äldre cykel, absolut inte på någon flott racerhoj.

Innerstadens barn och ungdomar skiljer sig också frånde i mindre privilegierade områden, på ett sätt som hängernära  samman med den här medvetna nedtoningen ochnonchalansen i förhållande till den egna stilen, som kän-netecknade det äldre borgerskapet: de har gärna lite merslitna kläder och inte minst smutsiga skor.Jag känner flera latinamerikanska mammor som noga

tvättar barnens splitternya märkesskor och använder tand-borste för att se till så att de lyser lika rena som när destod på butikshyllan, eller helst lite mer. När de sagt tillmig att de inte fattar varför svenska barn (ja, de säger så,skjut mig inte) har så smutsiga skor och så slarvig stil, harjag försökt förklara att medan det för dem i förorterna ärviktigt att visa status genom att demonstrera att de har

råd med märkesvaror, är det likaviktigt för innerstadsungarnaatt  visa  status  genom  attdemonstrera att de intebehöver bry sig,  förde kan ju ändå fånya  skor,  ochderas  chanseri  liveth ä n g e rför  öv-r i g t

inte  påen  sådan

struntsak.

Det här tillhör de diskretagränserna, de symboliska, kan man

väl nästan säga, som är oerhört svåra attse och förstå för en utomstående, och jag ska vil-

ligt erkänna att jag enbart är en observatör i de här sam-manhangen, när det gäller samtidens ungdomskultur ochdess koder, och säkert missar jag ytterligare nyanser. Tillexempel har jag rätt svårt att förstå markeringen det in-nebär att bära slöja, det vill säga inte om man är religiös,eller äldre och invandrad i vuxen ålder, så att man föredraratt använda den av tradition och för det skydd den kanskänka i en miljö som kanske upplevs som främmande ochskrämmande. Men unga tjejer som har tajta jeans och somsminkar sig hårt, som inte skäms för att visa sina kropparoch vara högljudda, väldigt mycket in-your-face – varförtar de också på sig det religiösa plagget slöja? Min gissningär att det handlar mer om punkmode än om religiositet,men det är en identitetsmarkering från, i det stockholmskasammanhanget, förorten som samtidigt upprättar en tydlig

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 2 9

gräns och överskrider den. Den markerar avskildhet, menutnyttjas samtidigt som ett sätt att tränga in, synligt, alltannat än diskret, i samhället, och inte minst i de inner -stadskvarter där de rör sig, runt Drottninggatan, Hötorgetoch Sergels torg.En del  av  innerstaden där nästan  inga bor,  och  som

alltså tagits i anspråk av de som reser in från förorterna,på ett sätt som de svårligen kan ta de bebodda delarnaav staden i besittning. Dessa centrala delar, som skapa-des genom rivningen av de gamla Klarakvarteren, ochsom mer än någon annan del av staden signalerar endröm om modernitet och framsteg, är idag den zoni innerstaden där flest olikheter korsas och möts,stöts och konfronteras med varandra. Det är knap-past en slump att den misslyckade självmordsbom-baren  Taimur Abdulwahab, 2010,  valde  attförsöka spränga sig och julshopparna i luften justhär. Här befinner vi oss mitt i stadens hjärta, ellerkanske mage snarare, där flest olika slags männi-skor befinner sig de flesta av dygnets alla timmar.Den enda delen av staden som faktiskt kan kallasför något av en smältdegel. Det är såklart en pro-vokation för både islamister och rasister, som helstvill att var och en ska hålla sig på sin kant.

Annars är Stockholm en stad som kännetecknas av enhäpnadsväckande grad av homogenitet. I större storstä-der syns skillnader tydligare. Gränserna mellan kvarter därolika etniciteter bor är traditionellt starka i New York,såväl som Paris och London. Och folk där är inte räddaför att ha tinninglockar, olika huvudbonader och andrasaker som utmärker dem, och skiljer ut dem från omgiv-ningen på olika sätt.Här i Sverige har vi inte haft så många tydliga minori-

teter som varit synliga i stadsrummet tidigare. Invandrarehar varit snabba med att integrera sig, och även om dettill exempel bodde judar mera koncentrerat i vissa delarav till exempel Södermalm, så är nästan alla spår efter detförsvunna idag. Slöjorna är därför en helt oväntad utma-ning. Sådär gjorde ju inte chilenare, juggar eller turkar närde kom hit. Och verkligen inte italienare och greker. Okej,några föreningar där männen kunde spela kort eller do-mino i lugn och ro, lite annorlunda mat av olika slag, ochsåklart mörkare hår än de flesta  infödda  svenskar  (jagkommer själv från en familj med starka mörkhåriga inslagi flera led, för den som undrar). Men detta att välja attskilja ut sig genom att bära ett utmärkande plagg är någotnytt här.

Eller är det? Går man riktigt långt tillbaka fanns det allamöjliga slags folkdräkter och annat som människorna istaden utmärkte sig med. Till exempel dalkullorna somrodde folk över till Riddarholmen långt in på 1800-taletbrukade bära folkdräkt. Och finnarna har alltid varit liteegna, och även de hör intimt till Stockholms historia ändasedan stadens grundläggning. Fast de har kanske inte justhaft särskilda kläder …Några som använt kläder för att markera sin grupptill-

hörighet är naturligtvis alla de olika ungdomsgrupperna,som tagit allt större plats sedan ungdomskulturen tog sinaförsta stapplande steg med swingpjattarna någon gång i

Andravärldskri-gets  slutskede.När  jag  växte  upp  sågman direkt om någon var mods,punkare,  proggare,  hårdrockare,skinhead, kicker och  så vidare. Dehade olika musikstil, utpräglade klä-der, och höll till i olika delar av sta-den som de också ”försvarade” motmedlemmar av de andra grupperna.Mina kompisar var mest mods, vil-ket på 80-talet var synnerligen me-delklassigt, medan hårdrockare tillexempel var mer underklassiga, pre-cis som skinheads. Skinheads var ettverkligt  problem  för  övrigt,  ävenför  sådana  som  jag  som  inte  till-hörde  någon  specifik  ungdoms-grupp.  De  hade  nämligen  lagtbeslag på Gamla stan, med bas vidhelikopterplattan, och de var myc-ket våldsamma. Det kunde vara di-rekt farligt för vem som helst, ochsärskilt  de  som  såg utländska ut(jo, det här var för 30+ år sen …)eller  som  tillhörde  andra  ung-domsgrupper. Eftersom de var såfarliga drog de till sig även en del

3 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

T O R B J Ö R N E L E N S K Y | V E M S Ä T T E R V Å R A G R Ä N S E R ?

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 3 1

ungdomar som egentligen inte borde ha dragitstill dem, av flera olika skäl: jag hade en bekantsom var judisk, liten och mörkhårig, och frånÖstermalm,  som  på  något  underligt  sättverkade  som  han  hörde  till  dem. Menkonstigare  saker har hänt,  och  självaden  symboliska  gränsen  kan  förmånga bli till en utmaning, en mar-kering som betyder ”kom inte hit”som för dem blir till en lockandeinbjudan, något de måste över-träda,  kanske  inte  av  någonannan  anledning  än  självanjutningen  i  att  utmana.  Ennjutning  som  är  rätt  typiskför  tonåringar,  genom  allatider  och  i  alla  socialgrup-per.

Gränserna är  lika myc-ket  skydd  som  frestelser.Viljan att överträda grän-ser, göra det som är fel, ären av de vanligaste under deflesta  människors  uppväxt.Genom att utmana lär man sig,och  ibland kanske man  rentavuppnår  något  nytt:  vidgar  engräns  lite  grand,  eller  bryter  ige-nom den till nya områden. Jag vet

inte om dagens olika ungdomsgäng be-vakar olika områden i staden, men jag har

på känn att i den mån de ännu gör det skerdet mer ute i periferin, och det kanske inte är fullt

så oskyldigt längre som det tycktes vara en gång.

Stockholm är än idag en stad med ovanligt tydliga grän-ser. Stadsdelarna ligger i innerstaden delvis på öar, och detfinns bara ett fåtal vägar in i dem över broar. Så har ocksåvarje stadsdel, i varierande grad, sin egen karaktär, bådearkitektoniskt och socialt. Vattnet underlättar gränsdra-gandet i staden, och detta har sedan fortsatt i byggandetav förorter,  som mestadels  ligger väl  isolerade från va-randra, såväl som från innerstaden, av vatten och skogar.De är vare sig integrerade i den urbana miljön eller sinse-mellan, med varandra.Ett av de tydligaste exemplen är om man vandrar från

Alvik  längs vattnet mot Nockeby,  en väg  jag ofta gickunder min uppväxt. Där går man förbi de mest underbaravillaträdgårdar, stora vackra hus, välskötta kvarter därlugn och ordning råder. På andra sidan vattnet går Essinge -leden, och ju längre man går mot Nockeby till, desto in-tressantare blir kontrasten till bebyggelsen på andra sidanvattnet. Här, på Brommasidan, de stora villorna, de lugna,svenska områdena, med stark prägel av 20- och 30-tal ivillabebyggelsen. Där, på andra sidan vattnet, förorternaSkärholmen och Vårberg, invandrar täta miljonbyggen, därlivet ser helt annorlunda ut. Det är kontraster, sociala, eko-nomiska, till och med etniska, som är så utpräglade att detär svårt att låta bli att tycka att de på något sätt sägernågot om vår stad idag. Samtidigt är det också uppenbart

att det över huvud taget inte finns någon beröring mellande två olika stränderna: avståndet är så långt att gränsenmellan dem inte ens aktualiseras som något anmärknings-värt, en utmaning, utan bara framstår som ett oskyldigtgeografiskt faktum.Var börjar en stad? I drömmen om en viss livsstil, om

möjligheter, om möten, rikedomar, kultur – både antikva-riat och skateboardramper. Men den här staden håller påatt bli mättad. Drömmarna kring innerstaden håller förvar dag på att bli alltmer urholkade. När allt som återstårär de materiella målen och önskan om högsta möjliga sta-tus, då dör så småningom staden sakta bort. Den blir tillett museum över sig själv, utan fickorna för det alternativa,luckorna av kultur, underground, olika slags liv och livs-stilar. Den homogena staden är lika illa ute som en åkerdär bonden inte har vett att utöva växelbruk, så att jordenurlakas och över tiden tappar förmågan att ge nya skördar.Staden måste inge längtan, den måste erbjuda spelrum föralla slags människor, den måste i någon mening växa, helatiden, inte minst symboliskt, för den dag den stannar uppoch blir nöjd med sin egen bild i spegeln är det slut medden.

Var  slutar  en  stad? På  samma ställe  som den börjar,antar jag. Där stenstadens kvadratiska kvarter övergår ivägleder, mera diffusa öppna platser, med en känsla avnästan överblivna tomter, möjliga platser för ny bebyg-gelse: jo, just det, staden är färdig, stenstaden ger en känslaav att vara fullbyggd, avslutad. Det är kanske däri desslockelse ligger för dem som söker bekräftelse och trygghet,men det är antagligen också därför det är förorterna somi allt högre grad verkar vara de mest spännande zonerna iStockholm.Om jag vill se något nytt, uppleva något annorlunda,

och få en riktigt kosmopolitisk känsla av att den här sta-den ligger mitt i världen, nej, då stannar jag inte inne påmalmarna, utan då måste jag åka ut till förorterna, bortfrån vackra hus, social status, det stabila, färdiga centrum,till de ofärdiga zonerna.

Jag är för slö idag, jag rör mig mest hemmavid, i minakvarter runt Skanstull. Men jag går oftare till Ringen äntill Nytorget. Det alltför självmedvetna SoFo-livet är ingetsom lockar mig alls. Någon gång har jag tittat på en lä-genhet utanför  tullarna –  jag  skulle  ju kunna  få någotstörre där, för nästan samma pris som det jag betalar idagför en ganska liten boyta. Men jag, som växte upp med attpendla in till staden, och som alltid älskat det urbana livetsfrizon mer än allt annat: anonymiteten, kontrasterna, pul-sen, det kreativa, som hänger så tätt samman med det far-liga, destruktiva: innerstadens lockande ljus, dess mångaoväntade möten och de gränsöverskridanden  som helatiden skapar nya gränser i den, nya kategorier och upp-delningar i inne och ute, fint och ofint, kan faktiskt intetänka mig att flytta ut ur den igen.Detta trots att jag aldrig handlar mitt i natten, och näs-

tan aldrig utnyttjar allt det utbud som faktiskt finns här,utan tittar på teve, handlar på Ica, läser en bok i soffhör-net, promenerar runt kvarteret och in igen, för att fortsättaatt  skriva  och  läsa,  i  min  egen  avgränsade  lilla  värld,medan livet pågår därute. #

V E M S Ä T T E R V Å R A G R Ä N S E R ? | T O R B J Ö R N E L E N S K Y

Get your hair done, trimyour beard, and finallyget that mustache vaxed 1 Barber & Books, Östgötagatan 21 (I22) 2 Honest Al’s Barbershop,

Wollmar Yxkullsgatan 9 (G16)

Book’s always handy! 7 Akademibokhandeln Ringen,

Götgatan 132 (P20) 8 S:t Pauls bok och papper, Sankt Paulsgatan 24 (F17) 11 The English Bookshop, Södermannagatan 22 (L23)

Boring TV? Watch DVD! 9 Filmkedjan Mariatorget, Hornsgatan 52 (E16)

A good gym? Here it is! 12 House of Shapes, Hornsgatan 103 (E7)

Where to find a good car?This one’s not far away! 13 Svenska Bilgruppen, Lignagatan 1 (E5)

It’s always time for teatime. Coffee. And cookies! 14 Friends of Adam,

Hornstulls Strand 13 (F03) 15 Fröken Anderssons Kaffebar,

Katarina Bangata 21 (M22) 16 Kungsholmens Glassfabrik,

Bondegatan 75 (N30) 17 La Venezia Glassbar,

Västgötagatan 22 (M19) 18 Larrys Corner, Grindsgatan 35 (O16) 19 Muffinsfabriken, Götgatan 99 (Q21) 20 Naturbageriet Sattva,

Krukmakargatan 27 (F12) 21 Pom & Flora, Bondegatan 64 (M26) 22 Rinos Café & Espressobar,

Hornsgatan 45 (E14) 23 Sophies café, Bysistorget 2 (E13) 24 String, Nytorgsgatan 38 (L24) 25 Tullys Café, Götgatan 42 (I20)161 Tårtan Café, Hornsgatan 30 (E18)

26 Weindels Bageri, Varvsgatan 31 (D07)168 Cykelcafé Le Mond, Folkungagatan 67 (J23)

New clothes, vintage stuff,high fashion: a new you! 27 Beyond Retro, Brännkyrkagatan 82

(D11) 28 Brodyrbutiken, Bondegatan 49 (L28) 29 Cissi och Selma, Bondegatan 7 (L22) 30 Clubs and Spades,

Östgötagatan 49 (L22) 31 Colours of Africa,

Östgötagatan 36 (L22) 32 Details, Götgatan 62 (K20) 33 Edursdotter, Hornsgatan 29 (E17) 34 Ever Blue Jeanshandel,

Swedenborgsgatan 8 (H16) 35 Fröken Söt, Götgatan 9 (F20) 36 Grandpa, Södermannagatan 21 (M24) 37 Kaos by Sthlm, Hornsgatan 29 (E17) 38 King Lily, Södermannagatan 11 (K24) 39 La Popola, Hornsgatan 63 (E12) 40 Lauras Orgánica,

Rutger Fuchsgatan 5 (R21) 41 Mangle Vintage, Götgatan 37 (I21) 42 Maskeradaffären,

Folkungagatan 88 (K24) 43 New Black, Timmermansgatan 14

(E15) 44 Nitty Gritty, Krukmakargatan 26

(E12) 45 Olars Ulla, Hornsgatan 43 (E15) 46 Parella, Ringvägen 89 (O15) 47 Piloo, Högalidsgatan 40 (B05) 48 POP Stockholm, Skånegatan 73

(M24) 49 Samira Underkläder, Götgatan 42

(H20) 50 Screen-Tees, Hornsgatan 151 (E03) 51 Sivletto, Malmgårdsvägen 16 (Q26) 52 Stank Stockholm, Folkungatan 79

(J24) 53 Stockholm Brud & Fest,

Hornsgatan 132 (E07) 54 Stutterheim, Åsögatan 132 (L22) 55 Tommika, Hornsgatan 149 (E03) 56 Tshirt Store, Götgatan 28 (G20) 57 Uniforms for the Dedicated,

Krukmakargatan 24 (F12) 58 Vamlingbolaget, Åsögatan 112 (L21)

Fresh food grocery stores 59 8T8 Ekomat,

Swedenborgsgatan 1 (G16) 60 Androuet, Götgatan 39 (I21) 61 Cajsa Warg, Renstiernas Gata 20 (K25) 62 Chocolate & Pastry,

Heleneborgsgatan 19 (B04) 63 ExtremeFood, Östgötagatan 66 (P22) 64 Gamla Amsterdam,

Hornsgatan 39 (E15) 65 Goodstore, Hornsgatan 176 (E03) 66 Göta Fisk & Frukt,

Götgatan 96 (O20) 67 Kate’s Organic Market,

Heleneborgsgatan 42 (A05) 68 Olja & Oliv, Bondegatan 59 (M28) 69 Polska Delikatesser,

Brännkyrkagatan 88 (D09) 70 Primör Mat, Timmermansgatan 19 (F15) 71 Pärlans Konfektyr,

Nytorgsgatan 38 (L24) 72 Saltå Kvarn, Renstiernas Gata 27 (L26) 73 The Tea Centre of Stockholm,

Hornsgatan 46 (E17) 74 USA-godis, Götgatan 78 (M20)

Guitar? Coffee? Both! 75 Allegro Violinateljé, Klevgränd 2 (F21) 76 Aulos Musik, Folkungagatan 67 (J22) 77 Gitarrverkstan,

Katarina Bangata 65 (Q26) 78 Guitar People, Renstiernas gata 21 (L26) 79 Halkan’s Rock House,

Noe Arksgränden 2 (I20) 80 Hellstone Music, Götgatan 24 (G20) 81 Tip Top, Katarinavägen 22 (F22) 82 Twang, Katarina Bangata 25 (M22)

Presents galore! 83 Bookbinders Design,

Sankt Paulsgatan 1 (F20) 84 Bric A Brac,

Swedenborgsgatan 5 (G16) 85 Geoart – Mine of Gems,

Hornsgatan 29 (E17) 86 Kristallrummet, Hökens gata 6 (G21) 87 Pen Store, Hornsgatan 98 (E11) 89 Svartkrutskällaren,

Folkungagatan 134 (K28) 90 Tiger Lili, Långholmsgatan 7 (C04)

Din karta till Söder: coolaste delen avStockholm, med sköna människor

Map index to Södermalm: the coolestpart of Stockholm + very nice people

01 02 03 04 04 05 06 07 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

01 02 03 04 04 05 06 07 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

U

Ringvägen isStockholms2nd longeststreet (2,877meters long).

Södermalmbecame anisland (again)in November14th, 1929.

S

Westof GötgatanWestof Götgatan

What to do, what to do?Go for a walk on the easyside, and discoverSödermalm, thevery coolest partof Stockholm …

Have fun!

0 10 15

Relaxed walking distance (minutes)

2)

1)

Fun and interesting things to do:

18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

0 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36

A A

B

C

D

E

F

G

H

I

J

K

L

M

N

O

P

Q

R

S

T

U

SoFo comesfrom Southof Folkunga-gatan =very hip …

Skinnarviks-berget isSödermalmshighest point:53 metres!

Eastof GötgatanEastof Götgatan

4)

3)

5)

Time for food, and a drink 91 Á la Crêpe, Katarina Bangata 42 (O23) 92 Bar and Burgers, Erstagatan 21 (L28) 93 Black & Brown Inn,Hornsgatan 50 (E16) 94 Bluesbaren, Hornsgatan 55 (E13) 95 Blå Dörren, Södermalmstorg 6 (E21) 96 Bonden Bar, Bondegatan 1 (M21) 97 Borrwalls Kök, Tjärhovsgatan 5 (J21) 98 Calexico’s, Hornstulls strand 4 (E03) 99 Cantina Real, Lindvallsgatan 11 (C01)100 Danvikstulls Värdshus,

Alsnögatan 11 (O34)101 Delimundo, Ringvägen 145 (P23)102 Därmed Pasta, Långholmsgatan 5 (B04)103 EatwithJonna, Folkungagatan 95 (J25)104 El Clasico, Skånegatan 88 (M24)106 En Ful & En Gul, Erstagatan 22 (L28)107 Frapino Espresso,

Långholmsgatan 3 (B04)108 Fru Erikssons Husmanskost,

Brännkyrkagatan 90 (D09)109 Fåfängan Restaurang,

Klockstapelsbacken 3 (N33)111 Holy Cow Söder, Ringvägen 87 (O15)112 Huset under bron,

Hammarby Slussväg 2 (T20)113 Judit & Bertil, Bergsunds Strand 38 (D03)114 Katarina Ölkafé,

Katarina Bangata 27 (N23)115 Kvarnen, Tjärhovsgatan 4 (J21)116 Lasse i Parken Krog & Kafé,

Högalidsgatan 56 (A03)117 Legumés Vegetariska Matcafé,

Bysistorget 8 (D13)118 Lemongrass, Långholmsgatan 9 (C04)119 Libanesen, Högalidsgatan 40 (B05)120 Loopen, Hornstulls strand 6 (G03)121 Marie Laveau, Hornsgatan 66 (E10)122 Matapoteket, Bondegatan 6 (M21)123 Meatballs, Nytorgsgatan 30 (K24)124 Mix Burger, Långholmsgatan 34 (E04)125 Nostrano, Timmermansgatan 13 (D15)126 Pinnar, Högalidsgatan 52 (C04)127 Prime Burger, Folkungagatan 122 (K27)128 Ringos, Ringvägen 52 (M12)129 Rost Bistro & Mekotek,

Wollmar Yxkullsgatan 52 (G11)130 Southside Pub, Hornsgatan 104 (E09)131 Stage Bar & Kök,

Långholmsgatan 24 (C04)132 Sthlm Raw, Långholmsgatan 11 (D04)133 Svartklubben, Södermannagatan 27

(N24) 10 The Half Way Inn, Swedenborgsgatan 6 (G16)134 Ugglan Boule & Bar, Närkesgatan 6

(N24)135 Wiggo That’s A Wrap, Skånegatan 47

(M21)136 Zinkadus Bar & Café, Zinkens Väg 20

G07)105Nya Carnegiebryggeriet

Ljusslingan 15 (U30)

CDs, vinyl, old stuff andnew music to explore137 El Barrio Latin Music Records,

Södermannagatan 10 (K23)138 Fade Records, Skånegatan 78 (M23)

139 Kollaps Records, Hökens Gata 4 (G21)140 Little Shop Of Records,

Hornsgatan 87 (E09)141 Mickes Serier, CD & Vinyl,

Långholmsgatan 20 + 13 (C04)142 Pet Sounds, Skånegatan 53 (L21)143 Record Mania Store,

Östgötagatan 2 (H21)144 Simon’s Record Shop,

Brännkyrkagatan 71 (D08)145 SkivHögen, Högbergsgatan 32 (H21)146 Söders Serie & Skivhandel,

Katarina Bangata 49 (O25)147 Söders Skivbörs,

Rosenlundsgatan 4 (F13)

Jewelry, bling-bling,gold, silver, trinkets148 Cocoo, Renstiernas Gata 15 (J26)149 Herr & Fru Lohse,

Hornsgatan 43 (E14)150 Hornstulls Smycken,

Långholmsgatan 5 (C04)151 Lars Torvaldsson,

Verkstadsgatan 10 (B03)152 Silversmed Malte Ström,

Heleneborgsgatan 13 (B05)153 Smid Stockholm, Skånegatan 70 (M21)

Get a bike, play some pool,get a longboard to be cool154 City Biljard, Götgatan 101 (R21)155 De Fietsfabriek,

Närkesgatan 6 (M24)156 EcoRide, Hornsgatan 79 (E11)157 Kahalani Longboards,

Östgötagatan 20 (J22)158 Söderbiljarden,

Bondegatan 18 (M22)159 Söderhallen Biljard,

Hornsgatan 61 (D12)160 Tantogårdens Bangolf,

Skarpskyttestigen 6 (G04)

Tattoos – let’s make somenice body art, oh yes!162 Crooked Moon Tattoo,

Malmgårdsvägen 16 (P26)163 DaVinci Tattoo Studio,

Erstagatan 22 (L28)164 Electric Tattoo, Skånegatan 88 (M23)165 Evil Eye Tattoo,

Magnus Ladulåsgatan 27 (K15)166 Finest Tattoo, Hornsgatan 158 (E04)167 House of Pain Tattoo Sthlm,

Verkstadsgatan 7 (C03)169 Kranium Tattoo, Tjärhovsgatan 54 (J26)170 Lat’Ink Tattoo,

Maria Prästgårdsgata 27 (H14)171 Noby’s Tattoo Zone,

Folkungagatan 142 (L29)172 Platinum Ink Piercing Company,

Östgötagatan 79 (P22)173 Siamese 4 Tattoo,

Södermannagatan 53 (Q24)174 Swahili Bob’s Tattoo & Piercing,

Bondegatan 16 (L23)

These theatres gives youfood for thoughts 3 Folkoperan, Hornsgatan 72 (E14)175 Orionteatern,

Katarina Bangata 77 (K27) 5 Södra Teatern, Mosebacke Torg 1

(G22) 4 Teater Tribunalen, Hornsgatan 92

(E11)

Dress up that home ofyours with some greatlooking textiles176 Majas Garn,

Katarina Bangata 49 (P25)177 Södersitsen á la Maison,

Erstagatan 20 (L28)178 Tygverket, Sankt Paulsgatan 19 (G18)

Need something to readwith that cup of coffee?179 PaperCut, Krukmakargatan 24 (E13)180 Press Stop, Götgatan 31 (H21)

Art, interior design,furniture, antiques181 125 Kvadrat, Kocksgatan 17 (K21)182 An Ideal for Living,

Södermannagatan 19 (L24)183 Brandstationen, Hornsgatan 64 (E16)184 Daisy Dapper,

Katarina Bangata 33 (N23)185 Dusty Deco, Hornstullstrand 7 (F03)186 Ergohuset, Hornsgatan 134 (E07)187 Etervåg Radio, Skånegatan 92 (M24)188 Fat Cat House & Garden,

Renstiernas Gata 24 (L25)189 Fru Lotta Diversehandel,

Södermannagatan 22 (L23)190 Grön Interiör, Renstiernas gata 19 (K25) 6 Gubbens Antikhylla, Hornsgatan 30

(E17)191 In The Mood,

Renstiernas gata 14 (J25)192 Judits, Hornsgatan 75 (E11)194 Manos, Renstiernas gata 22 (K25)195 Marlo Market, Kocksgatan 26 (L23)196 Rusty Rose, Skånegatan 53 (M22)197 Ruth & Roul, Hornsgatan 116 (E09)198 Söders Antikhörna,

Ringvägen 141 (Q22)199 Tambur, Folkungagatan 85 (J24)200 The Sofa Store, Hornsgatan 84 (E12)

Take the ferry to explo-rable Vaxholms Kastell193 Djurgårdsfärjan, Slussen (D22)

Go walkabout in a veryexciting world or two110 Fotografiska, Stadsgårdshamnen 22 (H26) 88 Spårvägsmuseet

Tegelviksgatan 22 (P31)

Drop in-bröllop11 juni 2016

Glöm inte hindersprövningen!Resten ordnar vi.

Stadsvandra på Södermalm

Häng med Stadsmuseet och Medeltids-museet ut på Söder och resten av staden! I våra stadsvandringar får du kultur, historia, nöje och motion samtidigt.

Lär känna enastående söderbönor från förr, ta del av söderjudarnas historia och stäm upp i allsång på Söders höjder. Ti�a in i Blockmakarens hus eller besök 1800-talets söderhem genom mamsell Josabeth Sjöbergs egensinniga akvareller.

Gör som 50 000 andra gjort och följ med i Lisbeth Salanders och Mikael Blomkvists fot-spår på vår Millennium-vandring runt Söder-malm. (Världens bästa li�erära stadsvandring enligt Lonely Planet. Vi håller med.)

Strax utanför Södermalm kan du upptäcka hemliga rum i Gamla stan eller ta med barnen på ska�jakt bland drakar och dro�ningar i de medeltida gränderna. Du kan möta döden vid Gullmarsplan, livet i Hammarbyhöjden och få veta vad man höll på med i Slakthusområdet.

Eller fortsä� ut i övriga staden där vi vandrar kors och tvärs bland historiska ölhak, Abbor, bovar, britpopare och en och annan groda.

Vi syns på stan! stadsmuseet.stockholm.se

Foto

: Hol

ger G

rosc

hl

Foto

: Car

l Hei

deke

nFo

to: T

hom

as K

arls

son

Zen och konstenatt reperera enskrivmaskin

4 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Först kommer kvinnorna. Med skrivmaskinsjobbtar de i början av 1900-talet det första steget förfinansiell frihet och social styrka i männens värld.Egna pengar är guld värt. I dag är skrivmaskinen imycket ett smycke för hipsters, men visst finns detfortfarande författare som vågar vägra dator. Ochvad gör du när färgbandsveven eller spaken förradskiftning och vagnåterföring inte vill samar-beta? Du gör som Jan Guillou, Klas Östergren,och Dag Öhrlund – besöker skrivmaskinsrepara-törerna Dahlboms.

Köttfärslimpa med lingon och brunsås.Ägaren till lunchrestaurangen i Fruängen med det ex-

otiska namnet Casablanca är bestämd, han vill absolut hamitt betyg på maten.

”Vi kan alla göra misstag. Det värsta som finns är engäst som går utan att säga något alls. Ta kaffe där borta,det ligger Mariekex bredvid.”

Jag dricker kaffet, tackar, reser mig och korsar gatan tillbröderna Dahlboms Kontorsmaskiner. Metalldörren kär-var och jag får trycka på.Två minuter senare gör vi upp affären med ett hand-

slag.När jag går uppför stentrappan från butiken sluter jag

en fyrtioårig cirkel.Magi, en vanlig onsdag.I handen håller jag en hårdplastväska som rymmer re-

seskrivmaskinen Olivetti Valentine, knallröd med brand-gula detaljer.

För  fyra decennier  sedan köpte  jag  som  frilansande,femtonårig reporter en likadan maskin, reste Sverige runtoch skrev skiten ur den innan jag slängde den, något somjag alltid har ångrat djupt.Nu äger jag äntligen en igen.Olivetti Valentine. Formgiven av Ettore Sottsass och

Perry A. King. Kultförklarad och belönad för sin designsnarare än för sin tillförlitlighet. En maskin som, sitt itali-enska arv till trots, inte alls tillverkades i fabriken i Ca-millo Olivettis hemstad  Ivrea  utanför  Turin,  utan  iBarcelona.

Men det var inte shopping som var meningen med ut-flykten denna soliga höstdag. Snarare ville jag i någon månförsöka förstå hur två män i nådens år 2015 kan försörjasig på att sälja och reparera – skrivmaskiner.Ty i den överbelamrade källarlokalen i Hägersten håller

de ut, bröderna Jan och Björn Dahlbom. Hur länge?”Åtminstone till i morgon”, morrar Björn skeptiskt och

Jan flikar in: ”Man kan väl lugnt säga att vi är i en utdö-ende bransch.”

Säkert så. Men Döden tar olika tid på sig, och efter attha tillbringat några timmar med bröderna bland Facit med

trasiga tangenter, IBM med kondensatorfel, och Triumph-Adler i behov av service har jag goda skäl att tro att brö-derna  Dahlbom  klarar  sig  fram  till  pension  utan  attbehöva  anmäla  sig  hos Arbetsförmedlingen,  för  övrigtnågot som Gud förbjude.

För att förstå vilket mäktigt arv som förvaltas mellankällarväggarna på Jenny Linds Gata måste vi skruva till-baka klockan, närmare bestämt till Värmland 1932.Brödernas farfar var reporter i Charlottenberg för Ar-

vika Nyheter. Under signaturen Mill skrev han med för-kärlek långa artiklar, eftersom han hade betalt per ord, alltmed  redaktionschefens Wilhelm Mobergs goda minne.Men när Mill upptäckte att tidningens ägare sålt hans ma-terial vidare till veckotidningen Såningsmannen i Stock-holm utan att Mill fått ett öre fick han nog. Efter en dispytbestämde sig Mill för att byta bana, öppnade eget och för-sålde därefter skrivmaskiner till hugade värmlänningar.Sonen Karl-Gustav växte upp till dofterna från svarta

färgband, och det föll sig naturligt att han sökte sig tillStockholm och fick anställning vid Facit. Lika naturligtvar det att han började arbeta hos Mill när denne flyttadeverksamheten från Värmland till Riddargatan i Stockholm.1963 flyttade Dahlboms Kontorsmaskiner till nya lokalerpå Sibyllegatan, och firman växte snabbt till att omfattaett femtontal anställda.

”Att Björn och jag skulle börja där efter gymnasiet var pånågot sätt självklart”, säger Jan. ”Vi hade ju redan jobbatdär under loven. Firman hade kommuner, skolor och helaSocialförvaltningen som kunder, och alla maskiner skulleservas och repareras på somrarna, när det var semestertider.”

Det var gyllene tider för skrivmaskinen – och för svensktillverkning. Facit tillverkades i Bräkne Hoby i Blekinge,Halda i Svängsta, och i Malmö hade Addo en stor fabrik.I Åtvidaberg byggdes det räknemaskiner för brinnandelivet. Sigvard Bernadotte designade maskiner åt Facit, ochCarl Malmsten åt Halda. Design och nyheter fick kosta –på sjuttiotalet betingade en ny elräknemaskin ett pris avhisnande 2 500 kronor.

Dahlboms hade ett gott rykte, och snart besöktes firmanav alltfler kända namn. Jan Guillou – som fortfarande ären trogen kund – kom in för att få sin tyska Adler servad.När Kerstin Thorvall besökte butiken kunde hon innantillläsa upp vilka kända böcker som skrivits på vilka skriv-maskinsmärken. Ledamoten av Svenska Akademien, UlfLinde, blev kund, och fick snart sällskap av den författaresom så småningom skulle komma att ärva hans stol num-mer elva – Klas Östergren.

”Klas ringde för bara några minuter sedan”, säger Jan.Han har ju börjat samla, han också. Nu hade han köpt enresemaskin från 1959 som han vill att vi ska ta en titt på.”

Dag Öhrlund (text och foto)

D A G Ö H R L U N D | Z E N O C H K O N S T E N A T T R E P E R E R A E N S K R I V M A S K I N

Z E N O C H K O N S T E N A T T R E P E R E R A E N S K R I V M A S K I N | D A G Ö H R L U N D

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 4 1

Kontorsmaskinernas Klondyke fortsatte under 1980-talet. Kopieringsmaskinerna blev vanligare, och telefaxen– som uppfunnits av den skotske urmakaren AlexanderBain redan trettio år innan Alexander Graham Bell fickpatent på telefonen – gjorde sitt intåg.

”Det  var  verkligen  guldtider”,  säger  Björn.  ”På  dentiden kunde vi ta åttahundra spänn för en parallellkabeloch ha trettio procents marginal. I dag får man väl de därkablarna gratis, och när vi säljer toner till skrivare handlardet om några få procents vinst.”

Men  i  skuggorna  lurade  det  asiatiska  monstret.  PåSharp, som tidigare hade byggt maskiner åt svenska Facit,frågade man sig varför det svenska märket överhuvudtagetskulle pryda maskinerna.Och plötsligt hade Facit inte längre någon leverantör.Men Dahlboms skulle ha goda tider ett bra tag till. På

åttiotalet slängde stora företag ut de stora, manuella skriv-maskinerna och bytte dem mot elektriska, vilket innebar

en ny marknad för dem som servade och reparerade. Församlare blev detta senare en katastrof – i dag är det myc-ket svårt att  få  tag på en manuell maskin  i  fullstorlek,medan det finns gott om resemaskiner.Under de följande två decennierna skulle Dahlboms få

känna på smärtsamma förändringar när persondatorernagjorde sitt intrång på allvar.

”Mer och mer började skötas per telefon och mail, ochskrivarna rasade i pris”, säger Jan.

Bröderna, som tog över verksamheten från pappa Karl-Gustav, insåg att östermalmshyrorna inte längre var för-svarbara,  och  flyttade  verksamheten  till  lokaler  iHägersten. Några år senare var det dags att flytta igen, tillännu mindre utrymmen i en källare på samma gata.Det fanns inte längre femton personer i lokalerna.Utan två.Jan sköter administrationen, försäljning, mindre åtgärder

som byte av färgband, Björn utför reparationer och service.

Man  kan  lätt  tro  att  all  skrivmaskinstillverkning  ärutdöd men så är inte fallet. Anrika Triumph-Adler tillver-kar fortfarande maskiner, dock inte med svenska tangent-bord, i Tjeckien och Indien.

”Putin lär ha beställt ett helt gäng nyligen när han fickveta att Ryssland var avlyssnat på elektronisk väg”, sägerJan med ett leende.Kundkretsen som söker sig till brödernas källare i Hä-

gersten är yvig:

”I den ena änden har vi föräldrarna som vill köpa enskrivmaskin till sin fjortonåring för att denne ska bli enberömd författare”, säger Björn. ”I den andra änden harvi pensionärer som vägrar använda dator.”

Till detta kommer exempelvis firmor som måste skrivaut fraktsedlar manuellt, och advokater som måste kunnalägga till meningar på papper med redan befintlig text.Och så – författarna. Jan Guillou skriver fortfarande

troget på sin tyska Adler. När han senast behövde repareraden kom han in med maskinen och en reserv. Det bar siginte bättre än att Björn fick flytta delar så att reservmaski-nen blev ordinarie, eftersom den Jan skrivit mest på var ibedrövligt skick.

”När jag frågade Jan om vi skulle slänga den gamla ma-skinen så sa han ’Nej, jag behåller den, den har trots alltdragit in sisådär hundra miljoner till skatteverket.’”

Jag ringer till Jan för att få historien bekräftad och hanskrattar:  ”Det  stämmer bra,  det där.  Jag  skriver på  enAdler och har tre i reserv. Den där de plockade sönder stårfortfarande här, inslagen i plast.”Akademiledamoten  Klas  Östergrens  intresse  för  att

samla på skrivmaskiner gör honom till en regelbundenkund. Författaren Fredrik Backman är också samlare:

”Det började med att en tidning kritiserade honom föratt han inte skrev på maskin. Då sprang han hit och köpteen gammal Facit Privat av resemodell”, skrattar Jan. ”Där-efter började han samla, men tydligen är hans fru inte likaförtjust över samlingen som han själv, så han får bara haen hemma. Däremot sålde han för en tid sedan en maskinoch ett manus till förmån för välgörande ändamål.”

Det händer att filmindustrin ber om hjälp. Jan skakarpå huvudet:

”De är lustiga. De kanske vill skildra en viss tidsepokoch vi letar fram en passande maskin åt rekvisitören. Såkommer regissören, tycker bättre om en annan maskin,och flyttar plötsligt tiden tio år framåt utan att förstå det.”

Andra, flitigare återkommande kunder, är de som villköpa färgband.

”Man kan bli förvånad när man ser hur mycket en delskriver”, säger Jan. ”Det är inte ovanligt med kunder sombehöver byta band en gång i månaden; de måste sitta ochskriva många timmar per dag. Jag undrar vad.”

D A G Ö H R L U N D | Z E N O C H K O N S T E N A T T R E P E R E R A E N S K R I V M A S K I N

4 2 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Z E N O C H K O N S T E N A T T R E P E R E R A E N S K R I V M A S K I N | D A G Ö H R L U N D

LivrustkammarenHISTORIESPANING FÖR STORA OCH SMÅUpplev Sveriges kungliga historia i stämnings-fulla källarvalv i Kungliga Slottet, Slottsbacken 3.

Ta del av avgörande ögonblick i den svenskahistorien! Bekanta dig med Streiff, Gustav IIAdolfs häst, som kungen red på när han träffadesav de dödande skotten 1632. Se närmare påGustav III:s kläder från den ödesdigra maskerad -balen 1792.

KALENDARIUM – MARSTISDAG 8 MARS, 14.00INTERNATIONELLA KVINNODAGENI LIVRUSTKAMMARENPrinsessor och drottningar, hertiginnor ochgrevinnor var alla kvinnor – följ deras histo-riska spår genom museet i dagens visning!

TORSDAG 10 MARS, 17.30FÖREDRAG – I RÅSILKETS SPÅR!KONSTEN ATT BEVARA SKIMRANDESIDEN FÖR TID OCH EVIGHETVad krävs för att bevara siden? En viktig fråga!I Livrustkammaren finns många gamla dräkteri dyrbart siden, som kröningsdräkterna förGustav II Adolf 1617 och Karl X Gustav 1654. Fil.dr Johanna Nilsson berättar hur dessa bäst skakunna sparas för framtiden. Boka!

TORSDAG 17 MARS, 17.30SMYCKEKONSTSmycken som kan inge känsla av trygghet ochpondus. Smycken som vill vara din ”super-kraft”, ditt ”Body Armor”. Åsa Lockner berättarmer om sina tankar bakom skapandet av smyckenutöver det vanliga. Boka!

SÖNDAG 20 MARS, 14.00–17.0025-ÅRSJUBILEUMTEMA: STARKA KVINNORÄven i år samlas entusiastiska berättare frånBerättarnätet Öst i Livrustkammaren. Välkommenatt låta dig förtrollas av både sagor och sannalivsöden! Alla är välkomna, proffs som amatörer.Det är berättarglädjen som räknas. Boka!

TORSDAG 31 MARS, 17.30FÖREDRAG –DÖDENS TEATER, SKELETTKONSTKonstnär Turid Aurora Walderhaug berättar omsitt bildskapande där fascinationen för dödenshot och uttryck skapar kittlande kusligheter.Boka!

Slottsbacken 3 | www.livrustkammaren.se

08-402 30 30 (vardagar 9–12)lrk.bokning@lsh.se

Fri entré. Visning 60 kr, föredrag 100 kr.

bra när vi  ställde den på farmors vind för  tjugofem årsedan’”, säger Jan. ”Ännu värre är det när de har hällt oljai maskinen så att all gammal smuts har fastnat ordentligti oljan.”

De som kommer för att köpa en maskin har förvånan-svärt mycket att välja mellan. På hyllorna i den lilla buti-ken  står  rader  av  resemaskiner  i  gott  skick.  Enpolsktillverkad Facit eller en gammal Brother kan man fåunder tusenlappen, bättre maskiner går för mellan tvåtu-sen och tretusen kronor. I ett hörn står en ensam faxma-skin och ser ledsen ut, och jag undrar i mitt stilla sinnevem som ska köpa den.Jag frågar bröderna om de någonsin ångrat sitt yrkes-

val.

”Nej”, säger Jan. ”Jag tycker fortfarande att det är kulatt hjälpa folk.”

”Tja”, säger Björn. ”Jag lovade ju mig själv att jag inteskulle syssla med samma grej som farsan, men så blev detju inte.”

Båda är dock överens om att farsan, Karl-Gustav somvid nittiotre års ålder är vid god vigör, är grymt stolt överdem.

Guldtiderna är över, men det finns fortfarande männi-skor  som  är  helt  beroende  av  bröderna Dahlbom  ochderas källare.Jan Guillou, Klas Östergren och Fredrik Backman, till

exempel.Numera även jag och min Olivetti Valentine. #

Webbplatsen för skrivmaskinens vännerhttp://w1.131.telia.com/~u13101111/

typewriters.html

Snyggaste boken någonsinom skrivmaskiner

www.uppercasetypewriter.com

Färgband tillverkas fortfarande, företrädesvis  i Kina,och finns i olika kvaliteter. En del föredrar bomullsband,andra väljer nylon medan sidenbanden anses vara de bästaoch därmed också är de dyraste, upp emot tvåhundranittiokronor styck.

”Det är skillnad mot förr”, suckar Jan. ”När det begavsig hade Sverige egen färgbandstillverkning i Karlstad ochFilipstad, och inte minst hos Kåres i Norrköping. Vi hadetill och med egna färgband som det stod Dahlboms på.Karlstads Färgbandsfabrik finns i och för sig kvar, men idag importerar och säljer de engångsband till elektriskamaskiner.”

En rundtur i källarlokalerna är som att skruva tiden till-baka.  I  skrotlagret  vilar  handikappade  dyrgripar  somkommer att slaktas alltmer under reparationer av friskaresläktingar.

”När vi flyttade från det förra stället hade vi alldeles förmycket skrot. Nu konstaterar jag att vi har alldeles för lite.Men  till  de  vanligaste  maskinerna  har  vi  fortfarandedelar”, säger Björn.

De maskiner som kommer in för service har ofta ståttoanvända i många år. Ägaren får räkna med att hosta upprunt åttahundra kronor för att maskinen ska bli dugligigen. Den måste plockas ner, göras ren och i vissa fall ävenbehandlas med värme.

”Valsen kanske stannar i sidled, eller också strejkar ar-marna. Då kan kunden förvånat säga ’men den gick ju så

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 4 5

Z E N O C H K O N S T E N A T T R E P E R E R A E N S K R I V M A S K I N | D A G Ö H R L U N D

Trängseln känns som vilken trängsel som helst under enmellandagsrea. Men redan vid ingången till klädbutiken i

Torontos hipsterkvarter blirjag mottagen med ett vänligtleende. Det är varken klad-digt, undergivet eller överdri-vet.  Däremot  är  detprofessionellt.När  jag  kommer  ut  från

omklädningsrummet  för attmed  hjälp  av  en  spegel  av-göra om tröjan sitter bra ellerperfekt möts jag av en leendeexpedit med både skägg ochhårknut  som  frågar  om  jagville ha något att dricka. Hankan  erbjuda  te  eller  kaffe,vatten eller läsk.Jag ursäktar mig med att

mitt  enda  syfte  är  att  köpakläder,  och  han  svarar  attman kan  vara  törstig  ändå.Någon  tröja  blev  det  inte,men  likväl  var  jag  välkom-men  tillbaka,  och  var  detnågot jag önskade så var detbara att säga till.

I  datorbutiken  på  andrasidan  gatan  är  försäljarenklädd i en ljusblå sikh-turbanvilket  gör  honom  nästansjälvklar  i  en  hipstermiljö,och  han  tar  emot mig medsamma  varma  leende  ochhjälpsamhet som jag möttesav  i  klädbutiken.  Någrakvarter bort på Yonge Streetligger The Burger’s Priest därjag rekommenderats att intamin  lunch.  The  Burger’s

Eli Göndör

En resa bland kött-ätande ödmjuka män

4 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Vår religionskorrespondent har haft en uppen -barelse. Den kom till honom under en resa till Ka-nada – där fick han äntligen skåda den äktahipstern i all hans härlighet.

E N R E S A B L A N D K Ö T T Ä T A N D E Ö D M J U K A M Ä N | E L I G Ö N D Ö R

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 4 7

Priests intäkter går delvis till kyrkan, men samtidigt ansesden lilla serveringen göra Torontos godaste burgare. I To-ronto finns det ingen motsägelse mellan hipster och religion.

Om hipster är att hitta en individuell stil, så har Toron-tos hipsters verkligen lyckats. Medan jag torkar mig renav allt flott från en av de godaste burgarna jag någonsinätit konstaterar jag att hipstern i Toronto har allt det hips-tern i Södemalm saknar. Södermalmshipstern är ett ängsligt kollektiv ständigt

oroad över att vara rätt hipster, och uttrycker kanske justdärför ett tungsint svårmod. Hipstern i Toronto bryr siginte det minsta om hur andra är, utan är snarare precis denindividuellt präglade karaktär som begreppet avser, rustadmed både charm och självsäkerhet, hyfs och vänlighet.

I Torontos hipsterkultur ingår exempelvis att vara bådevänlig och servicemedveten. Att få en manlig Södermalms-hipster till expedit i en klädbutik, är som att möta den vik-tigaste och mest upptagna människa på jordens yta, i färdmed att sammanställa den sista paragrafen i det globalakontraktet för evig fred.Torontohipstern är ödmjuk och vänlig. Södermalms-

hipstern är pretentiös och krävande.Torontohipsters äter allt möjligt utan att ängsligt se sig

om  efter  dietfanatiker  som kräver  närodlat  och miljö -medvetet. 

Hipstern  i Toronto bejakar sina  laster. Att emellanåtsuga i sig en joint är för torontohipstern helt oproblematiskt,

inte minst med tanke på att Kanada genomgår någon formav legaliseringsprocess för marijuana. Dess utom vågar to-rontohipstern säga att kvinnor kan vara sexiga, utan attängslig se sig om efter en ideologiskt förgiftad hipster avdet motsatta könet, som väntar på att få kastrera honomför det minsta lilla ideologiska övertramp.En  manlig  torontohipster  är  konsekvent  avslappnat

maskulin utan ambitionen att vara något annat. Det ärheller inget som behövs, eftersom den kvinnliga delen isammanhanget inte ägnar sig åt feministisk övervakningmed ambition att skapa en androgyn hen utan självbeva-relsedrift. Snarare tycks Torontos kvinnliga hipsters trivasmed att inta en feminin hipsterroll.

Överhuvudtaget tycks torontohipsterns devis vara ”skötditt och skit i vad andra gör”. För en södermalmshipstersom ständigt är på jakt efter avfällingar från den rättamiljö- och feministläran skulle en sådan devis vara föröd-ande.Södermalmshipsterns existens tycks nämligen vara be-

roende av att kunna tillrättalägga världen, och moraliseraöver vad som anses vara andras tillkortakommanden.

Och det är väl egentligen också där den stora skillnadenligger. Torontohipstern har inget emot religion, men är tillsin natur och till sitt beteende en sekulär individ. Söder-malmshipstern däremot är en del av ett religiöst kollektiv.För den som insett att Södermalm är Sveriges mest reli-giösa stadsdel kommer det säkert inte som någon över-raskning. #

Du är värd ennyttig frukost

Serveras varje vardag från klockan 08.00, alladagar hela långa veckan:

• yoghurt med bär och granola• omelett och bacon• vår egna färskpressade apelsinjuice• ekologiskt hembakat bröd med härliga pålägg• ljuvligt te från vår granne, den lokala tehandeln på Hornsgatspuckeln• espresso, cappuccino, macchiato, cortado eller en vanlig kopp bryggkaffe

Softa med vårgoda lunchbuffé

Varje vardag 11.00–14.00, 89 kronor, inklusivekaffe eller te. Vegetarisk buffé varje måndag! Chev-regratinerad paprika, kurdisk bulgur, sesamrostadpotatis, gräddig svamppaj, rödbetsbiffar, krutonger,hummus, kaneläpplen.

Nära cateringoch kul festlokal

Välj Café Tårtan när du ska ställa till med fest. Förmer information, e-posta till frasse@tårtan.nu,eller ring 0720-344 764 08-641 79 00.

• smaskiga, kreativa ekologiska tårtor• rikt buffébord med lokala råvaror• en festlokal i hjärtat av det gamla Söder

Varmt välkommen!

Vi finns på Hornsgatan32 (Hornsgatspuckeln)

och så klart påwww.tartan.nu.

Vi bakar våra egna bak-verk och komponerar vårmeny efter årstiderna.

Inget fusk. Bara kärlek.

Bibbi Kringlund – matpersonlighet, kock, sommelier,ger oss mat utan konstigheter.

LAKRITS PÅ MODETLakrits är i vår tid käntsom godis, men frånbörjan var det faktisktmedicin. Roten har an-vänts i allt från tidigtandborste till lind-rande krämer, värk- ochhalsmedicin för hälso-aspekter som smärtstil-lande, slemlösande,anti septiskt och antiin-flammatoriskt. Som

blodtryckhöjare kan denockså ge negativa effek-

ter, så måttlighet är på sinplats. Rekommendationen

säjer ett högsta dagsintagpå 50 gram.

I dag breddar vi använd-ningsområdet ytterligare. Vi ser

premiumlakrits i butikerna medflera nya svenska producenter. Av-

skalade innehållsförteckningar ochfokus på rotens ursprung – de bästa

och godaste sägs härstamma från Ka-labrien i Italien och Iran. Då roten i sig in-

nehåller ett sötningsmedel som upplevsminst 50 gånger sötare än socker håller man

lätt nere sockerhalten och levererar sötsakersom är stabilare för blodsockret.

RÅLAKRITSNygammalt är också rålakrits som många kommer ihåg

från förr. Även lakritsroten kan man se i utvalda butiker. Trä-pinnen från apoteket som många har barndomsminnen från,fungerande som tuggpinne där sötaktig smak smyger framoch samtidigt lindrar muntorrhet. Rålakrits ser vi i pastillform,som pulver och granulat. Pastillerna är fina smakförändrare i

gommen, de ger även en viss mättnad när eftermiddagshung-ern sätter in är det klokt att ha en sådan burk i väskan.

Lakritspulver finner man numer i de flesta butiker, place-rade på bakavdelningen. Choklad- och renodlade lakritsbuti-ker håller ett bredare sortiment. Det finns olika typer. Alltifrånden milda varianten med ljus färg där man helt enkelt mal nerroten till pulverform. Den andra varianten är en reduktion –ett avkok av lakritsrot. Genom att sakta koka ur smakerna fårman ett koncentrat med intensiv smak och mörk, svartaktigfärg. Nu gjuter man massan som blir hård då den svalnat.Sedan klipps rålakritsen till pastiller, krossas till granulat ellermixas till pulver.

LAKRITS I MATAtt använda lakrits i matlagningen ger flera häftiga upplevel-ser. Man kan tänka bort godis, istället krydda. Så som manmånga gånger beskriver ett rödvin. Lägg sedan till rotens ef-fekter tillsammans med dryck. Den innehåller ämnet glyhyrr-hizinsyra som är det som ger den söta smaken. Tack vareintensiviteten får den det torraste vin att smaka sötare,champagne och lakritsgodis är faktiskt en riktig höjdare. Vibefinner oss på en nivå där klockor ringer, man behöver inteens gilla lakrits, det är effekten som är det häftiga.

Vidare, med röda viner, har samma ämne en annan funktiondå det binder garvsyreämnen så att sträva viner blir mjukare.Skapar också läckra möten men framförallt; en smakbrygga.Ett trick att ta till när man misstänker att vinet blir för kärvt,krydda såsen med lite lakritspulver eller ha en liten burk medgranulat på bordet för den som önskar.

Vin & Bar ger er några uppslag hur man kan få in lakritsen imåltiden. Smaken påminner om anis och fänkål, trots att deinte är besläktade. Fisk och skaldjur passar alltså gott ochlakrits kan ersätta de mer klassiska kryddorna men den är såmycket mer är så och vi hoppas ni kan inspireras av receptennedan. Vi har använt lakritspulver från de större butikerna vidtillagningen. Det skiljer en del mellan fabrikaten, mer ellermindre intensivt. Se lakritsen som en smaksättning, påsamma sätt som salt och peppar. Det är ni själva som be-stämmer hur mycket det ska smaka. #

Påskmiddag: lakritsär det nya svarta!

Lakritsmat – den svarta roten fungerar som ett förtrollat pulver. Vi strör dennumer lite här och där, men få vet om dess effekter. Lakrits förändrar måltiden i

positiva riktningar – vin blir sötare och mjukare, och det finns så mycket att vetaom själva roten. Man behöver inte ens gilla lakrits för att gilla lakrits i mat. Häf-tigt är ordet. Låt er inspireras av den mest magiska kryddan av dem alla.

LAKRITSGRATINERADE RÖDBETORMED KVIBILLE OCH PARMESAN4 portioner som huvudrätt, 6–8 rätter på buffé

Rödbetsgratängen är en god grönsaksrätt på egen hand.Smakfullt när kvibillens gräddighet smälter ner. Ger enmjuk, kolaliknande eftersmak och får ett häftigt bryt avkryddig lakritsrot. Rätten är också bra inslag på buffén,tillsammans med rökt lax och pepparrot blir smakernamer traditionella.

800 g rödbetor1,5 msk vinäger2 tsk honung0,5 dl olja0,5 tsk lakritspulver140 g Kvibille Ädel Grädd75 g parmesan, grovt riven120 g kallrökt lax i skivor1 st färsk pepparrotbladsallad

Koka rödbetorna hela med skalet på tills de är mjuka, 40–60minuter. Spola dem kalla, skala av dem genom att gnuggaav skalet med händerna. Skär i klyftor.Gör vinaigrett: Blanda samman vinäger och honung,

vispa ner olja till en slät sås, krydda med lakritspulver, saltoch peppar. Häll vinaigretten över rödbetorna, salta ochpeppra  lite extra. Fördela dem  i en ugnsfast  form medsmorda kanter.Smula ner kvilbilleosten,  jämnt  fördelad över rödbe-

torna. Gratinera vid 200° C i 15 minuter, tills du ser attosten har smält och börjar få färg. Strö parmesanostenöver vid servering. Servera med bladgrönsaker och gärnakallrökt lax med nyriven pepparrot.

VintipsBourgogne  Cuvée  Prestige  (5362),  Francois  MartenotChardonnay 2014 (Bourgogne, Frankrike), 109 kronorMedelfyllig, balanserad, integrerad ek, gula frukter och

bra syra.

Bellflower  (6208),  Pinot  Noir,  (Paso  Robles,  San  LuisObispo, Central Coast, Kalifornien, USA), 119 kronorLätt till medelfyllig. Mjukfruktig stil med solvarma röda

plommon, kryddig, fräscht avslut. #

SKREI I GRÖN BULJONG MED LAKTRITSSKUM4 portioner

Säsongens godaste fisk, men det går lika bra med torskryggnär skreien inte finns att få, i vårgrön buljong med fräschaaromer. Lika viktig som pricken över i är här lakritsskummettillsammans med det rekommenderade vinet. Sauvignonblanc och lakrits har en speciell relation, och ni måste faktisktskölja ner dem tillsammans, lite vid varje tugga …

600 g skrei eller torskrygg1 liter vatten + 100 g vatten (rimlag till fisken)0,75 dl limeblad3 stjälkar citrongräs, i strimlor3 klyftor vitlök1 stor gul lök5 kvistar timjan2 dl vitt vin2 msk kycklingfond2,5 dl grädde1 tsk maizena+ 2 tsk vatten1 fänkål1 gurka100 g sockerärtor3 dl lattemjölk1 äggula0,5 tsk lakritspulver

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 5 1

35 g färsk spenatsalt, peppar, cayennepepparolivolja och smör till stekningeventuellt 2 dl aioli

Fisken: Blanda vatten och salt, rimma fisken i 30 minuter.Tag upp och klappa torrt.

Soppan: Strimla citrongräs, skala och skiva vitlök och gullök. Lägg i kastrull tillsammans med limeblad och timjan,häll över vatten, fond och vitt vin. Låt koka på medelhögvärme 20 minuter. Tillsätt grädde, låt koka ytterligare 8–10minuter. Sila av soppan; det skall återstå 6–7 dl. Häll i vat-ten om det är mindre, koka mer om det är mer. Tillbaka ikastrullen, smaka av med salt och peppar och en nypa cay-ennepeppar, red slutligen med maizena, mixa ner spenatså att soppan blir ljusgrön i färgen.

Strimla fänkål tunt. Skala, kärna ur och strimla gurka, tillexempel med en osthyvel. Strimla också sockerärtorna. Framtill hit går det bra att förbereda så långt som dagen innan.

Vid servering: Stek fisken i olja, på båda sidor tills den hargyllene färg. Lägg ner en klick smör mot slutet av stek-ningen på andra sidan, ös fettet från pannan över fisken.När fisken har en innertemperatur på 42° C är den färdig,eventuellt behöver den någon minut i ugnen på 150° C

innan den är färdig, eller så får den stå på sidan om spisenunder folie.Stek under tiden grönsakerna i olja. Fänkål först tills

den fått färg och mjuknat lite, lägg ner de andra grönsa-kerna så att de blir varma och lite glansiga, men fortfa-rande är krispiga. Salta och peppra.Värm soppan, häll upp mjölk i kastrull tillsammans med

lakritspulver och en nypa salt. Vispa in skum med hjälpav mixerstav eller ballongvisp när mjölken fortfarande ärkall. För den sedan över på medelhög spisvärme, fortsättvispa tills den blir varm. Nu vänder ni också ner äggulansom gör skummet något krämigare och mer stabilt.Bottna fyra tallrikar med wokade grönsaker, häll sedan

på varm soppa, fisken och slutligen skummet. Gott att ätamed bröd och en klick aioli.

VintipsGardo & Morris (6339), Organic Sauvignon Blanc 2014(Marlborough, Nya Zeeland), 99 kronorDruvtypisk med grön, aromatisk karaktär. Solvarm pas-

sionsfrukt, svarta vinbärsblad. Strama syror, renfruktigmed ett läckert avslut.

Sancerre (2245), Les Belles Dames 2014 (Loiredalen, San-cerre, Frankrike), 149 kronorParfymerat blommig doft, fläder och mineral. Stram,

pigg, lätt, lång och elegant. #

B I B B I K R I N G L U N D | P Å S K M I D D A G : L A K R I T S Ä R D E T N Y A S V A R T A !

5 2 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

ENTRECÔTE MED LAKRITSSMÖROCH ROSTADE GRÖNSAKER4 portioner

En köttbit av god kvalitet. Aromsmöret smälter sakta neroch lakritsen ger krydda. Pressa grillad citron över, du ska-par häftiga effekter då rostade toner möts samtidigt somsträvheten i vinet mjukas upp.

Aromsmör

100 g smör0,5–1 tsk lakritspulverskalet från 0,5 citron1 tsk flingsaltsvartpeppar1 klyfta vitlök

700 g entrecôte i fyra skivor600 kokt delikatesspotatis, exempelvis sparrispotatis250 g steklök250g/1 bunt sparris250g/1 ask cocktailtomater1 kruka persilja, hackad2 citroner

Börja med smöret. Blanda rumstempererat smör med finthackad vitlök, citronskal, lakritspulver, salt och peppar.

Lägg ut på en plastfilm, rulla ihop och knyt åt i båda ändartill en korv. Förvara i kyl fram till servering.Halvera potatisen, lägg upp på ugnsplåt tillsammans

med skalade, halverade steklökar. Klicka över smör, saltaoch peppra. Rosta i ugn med 200° C i 20 minuter, då bör-jar de få färg.Slunga sparris skuren i mindre bitar och cocktailtomater i

några matskedar olja, salta och peppra, lägg nu även dessa påplåten. Rosta ytterligare 10–15 minuter tillsammans medpotatis och lök. Strö hackad persilja över vid servering.Förstek köttet i stekpanna så att det får en vacker färg

på båda sidor. Salta och peppra, låt gå klart i ugn tills köt-tet får en innertemperatur på 57° C för rosa kärna. Hardu varmluftsugn kan kött, potatis och grönsaker gå till-sammans de sista 10 minuterna.Dela citronerna i halvor, stek snittsidan så att den blir

gyllene. Servera bredvid köttet toppat med en rejäl skivaaromsmör, potatis och grönsaker under.

VintipsMagico 2013 (nr 4905), (Portugal, Douro), 95 kronorFruktig i mörkbärig, genomluftad stil. Rostade ekfat.

Medelfyllig, balanserad med körsbärsfruktiga syror.

Le Tense Sassella (32341) 2012, (Italien, Lombardiet, Val-tellina, Valtellina Superiore), 139 kronorMörk och kraftfull, rosor, viol, ekfat och choklad. Torra

tanniner i en stramare stil. #

Vi tror att vi från Balkan har mycket mer gemensamt ändet som skiljer oss åt. Vi vill knyta an till det förflutna,nuet och framtiden. Det vi har som binder oss samman ärbland annat mat, dryck, musik, litteratur och vår historia.Företagets värdeord är förlåtelse, försoning, fred, vänskap

och välstånd. Stora ord, ja, för vi tror på framtiden!Vi vill göra gott på Balkan!

Snövit JansonGrundare och ägare av Balkanbutiken

Just nu i vår e-butikett urval av små sötasmakprov av Serbien.Smaka du med ochha något unikt att be-rätta om på nästamiddagsbjudning.

Koppar med ochutan öra, samt småfat i samma färger.

Vi säljer livsstil, igenkänning och yugostalgimed en stor portion humor och med glimteni ögat. Kort och gott, vi är för gemenskapoch älskar alla på Balkan! Handla utvaldapresenter i vår e-butik balkanbutiken.se

Om du råkar känna en jugge(vem gör inte det) har vi

perfekta presenter till hen.

Handsmidda smycken av sterlingsilver(925/1000) – ringar, halsband, armband,manschettknappar.

Välkommen till www.balkanbutiken.sekundservice@balkanbutiken.se0761-94 94 95Högbergsgatan 27 (ej butik)116 20 Stockholm PS. Fråga inte Jens Lapidus om Balkan. Fråga oss.

5 4 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Vid ett gathörn är jag tvungen att stå still en stund föratt finna motivation.En gammal bekant står plötsligt framför mig och frågar

varför jag lipar?

”Jag lipar inte”, säger jag. ”Du känner väl mig?” tilläg-ger jag med vad jag vill skall vara min vanliga gamla röst.”Kisar i vår ålder får ju nåt konstigt med jacken – minstablåst så trillar blanka tårar längs ens kind.”

Man blir ju som en gammal schlager.Det har vi kul åt en stund; två gubbar som står i ett gat-

hörn och citerar dumma schlagermelodier.

”Det är fan i mig rätt åt oss”, säger vi. ”Så jäkla dummasom vi säkert varit en eller annan gång.”

Sen skiljs vi åt.Vi är ungefär jämngamla; av den generationen som hun-

nit lära sig att det finns dåliga dagar.Och att man inte frågar något i onödan.Så goda vänner är vi inte att det skulle falla oss in att

säga något trösterikt. Det sägs att det är ett manligt feno-men att inte prata känslor. De unga kan nog. Och vill. Ochskall. Men vad vi i 70-årsåldern – som gärna intalar ossatt vi var med när kvarnarna gick – lärde oss var att visahänsyn.Att inte kasta vårt elände i nosen på någon som kanske

redan gick på knänaFör vad vet vi?Detta gäller säkert också våra jämnåriga tjejer.Det är så försvinnande litet som skiljer oss åt. I vår ålder.

På Mariatorget är folk glada. Faktiskt så där glada somom de inte visste hur de skulle hantera det. Överraskadeav sin glädje. ”Får man vara så här glad utan att skäm-mas?”, såg det ut som om de tänkte. ”Vi kanske har stulitnån annans glädje? Oss ovetande?”

I min favoritbokhandel på hörnet skyltar de med en ori-ginalutgåva av Lars ForssellsNarren från 1952. Den hadejag gärna givit min pension för, men det är stängt och låst.I fönstret hänger också ett inramat porträtt av Tomas

Tranströmer. Jag unnar mig inte att ha idoler – det är jäv-ligt farligt. Men den bilden hade jag gärna haft på minvägg i skrivrummet.

Vägen från bostaden till tunnelbanan har aldrig varit sålång som idag. Det hör på något sätt sinnesstämningen till.Var tjugonde meter stannar man och funderar på fullt all-var vad meningen är med att ta ett enda steg till. Och i såfall åt vilket håll?Det är kanske i egentlig mening inte en sjukdom – men

den drabbar lika överraskande snabbt och obönhörligt.Det är en oro – som naturligtvis har ett finare namn; i

somlig litteratur skulle den kallas för råångest.Den utmärks av en monumental ledsnad; en benägenhet

att falla i gråt när som helst – och meningen med livetkänns otydlig.Tanken på familjen håller en uppe.

Man umgås inte med tankar på döden – men man gårinte gärna nära kanten på tunnelbaneperrongen.På tåget tvingar jag mig själv att läsa – det är svårt –

man måste läsa om allting tre gånger för att förstå. Så jagbörjar anteckna i stället; den skrivandes flykt undan deflesta svårigheter.

Jag kliver av vid Slussen och promenerar Hornsgatanfram. Unga par går hand i hand. Pojkarna ser ofta blygtlyckliga ut – flickorna som om de gärna gått någon annan-stans, kanske med någon annan. Pojkarna ler trevande.Flickorna ser allvarliga ut. Man överdriver lätt när man bliräldre; ser det man väntar sig se. Man har gått för mycket påbio. De är säkert lyckliga – fast med olika sätt att visa det på.

Lutar jag inte mer mot käppen än vanligt? Vill jag väckasympati eller är det faktiskt den lätta obalans som medi-cinen medför som gör att jag vacklar lätt?

Sam CarlquistDet ligger något hemtrevligt, barndomsliknandeoch samtidigt litterärt i själva ordet söndagspro-menad.

När jag växte upp var söndagen den enda ar-betsfria dagen i veckan; den skulle utnyttjas – an-tingen med en skogspromenad, en lång marschgenom staden till någon släkting som skulle upp-vaktas, eller också bara gå till någon lekplats såungarna fick rasta av sig, och föräldern eller för-äldrarna kunde sitta på en bänk och röka ochslappna av.

Min söndagspromenad idag är av rent medi-cinska skäl – om man rör på kroppen, så håller sigledsnad, oro och svarta små skalbaggar undan fören stund.

Söndagspromenad

S Ö N D A G S P R O M E N A D | S A M C A R L Q U I S T

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 5 5

De författare jag tycker mest om – med vilka jag kännernågot drag av valfrändskap – läser jag medvetet sällan –och då helst när jag är klar med något jag skrivit. Vem ärinte rädd för påverkan – speciellt från dem man tyckermest om?

En liten pojke står med ansiktet tryckt mot ett byggsta-ket. Med näsan i en av nätets rutor förväntas han se denhittills alldeles obefintliga framtid som hans pappa, sit-tande på huk, vill beskriva för honom. Här kommer snartett stort och spännande hus att växa upp.Pojken ser en grävmaskin. En söndagssovande grävma-

skin – en dinosaurie av plåt. Den är röd och mycket vac-ker.

Jag fastnar framför ett fönster till en leksaksaffär. Kan-ske påverkad av pojken nyss vill jag tillbaka till min barn-dom. Jag vill ha en gunghäst. Men en ko. Jag vill ha engungko.

Eftersom jag börjat återfå ett grepp om min vilja går jagin på ett kafé för att formulera några intryck i begripligameningar.

Vid bordet intill mitt sitter en ung flicka och skriver –också hon i en anteckningsbok.Vi låtsas naturligtvis inte om varandras skrivande; hon

arbetar yrkesmässigt och noggrant och på något sätt gördet mig mycket glad. Hon skriver målmedvetet på sin be-rättelse – jag på min. Med blyga leenden lovar vi att passa

den andres kläder och väskor när någon av oss måste gåen trappa ner.

På vägen därifrån möter jag blickar från andra män imin ålder. Blickar som fäster – som vore vi tjugo igen. Skalldet beskrivas? Skall självcensuren sätta in? Rör jag ihopmina minnen med vad jag läst eller upplevt?Vad har jag att be om ursäkt för? Snart spelar det ändå

ingen roll Och aldrig nekat sig det ena eller andra. Så ungavi alla var. Låt det tryckta livet blandas med mitt.Sanningen eller skapelsen.Det var mitt liv.

Solen skiner. Jag önskar jag hade ett par goggles att sättapå mig. Av artighet mot Ferlin.Jag går förbi nästan alla konstgallerier; en del är stängda

på mer än ett sätt.Men eftersom mina berättelser eller dikter ofta slutar

med en förhoppning – något ljusnande ur mörkret – så blirdet så nu också.På  grund  av mitt  sinnestillstånd  och  därmed  anled-

ningen till den här berättelsen – så kommer en målning attbli min räddning:I det sista galleriet hänger den.Det är stor – några skissartade höghus växer upp ur

marken  –  och  ovanför,  fritt  på  himlen  –  paraderar  enskock människor – lyckliga som om de alltid gick just där– på väg som till dagis!Eller på en söndagspromenad.Över Söders himmel. #

5 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

På Hornsgatspuckeln mitt emot Maria Magda-lena kyrka ligger det inte bara konstgallerier, ka-féer och butiker av allehanda slag. Bakomhusfasaderna pågår ett dagligt konstnärligt ar-bete i tysthet. Över gården längst bort till högeröppnar sig en dörr mot en annan värld. En trappaner arbetar Gunilla Larsén, konstnär och skulptör,i en kombinerad bostad och ateljé som förvaltasav Stadsholmen.

På hyllor, bord och fönsterbänkar målade i Stockholms-vitt står skulpturer i stengodslera och brons. Flickor i olikaformat, sköra och starka på samma gång. Några har dock-liknande ansikten. I rummet finns också kaniner, rådjuroch fåglar i gips. De är bländande vita.Jag fäster mig särskilt vid en skulptur i stengodslera av

en flicka som är nästan en meter hög. Den har fått form ikonstnärens spröda, känsliga händer. Lera har bränts i ugnoch målats med lätt pensel. Jag har sett den förut, på Gu-nilla Larséns stora separatutställning på Konstnärshusetför några år sedan, nästan fyrtio år efter debuten på Gal-leri Mejan 1976 efter tio år på Konstfack och Konsthög-skolan.Då var skulpturen en flicka bland andra i en grupp av

flickor. Fem flickor. De hade samma sorts kropp, men va-rierade i klädsel, färg och hår. Flickor i relation, samtaloch samspel. I en pendling mellan närhet och distans. Un-gefär som det är i det verkliga livet.Nu står flickan där på bänken ensam. I tystnad och tom-

het med ett stråk av vemod över sitt ansikte. Det enda somhar färg, så att det syns, är den gyllengula flätan och en bitav klänningen som inte täcker hennes unga kropp helt ochhållet. Är den upphasad i leken eller är tyget sönderrivet?Det vet vi inte.Gunillas figurer är karaktärer i ett ständigt pågående

skådelspel. Hon har arbetat med teater och gjort dockoroch scenografi för Riksteatern i många år. Nu är hon re-gissör också,  för  samspelet mellan  sina figurer. När de

ställs intill varandra i ett rum uppstår nya berättelser. ”Jagvill beröra med min konst”, säger hon och beskriver sinaskulpturer och målningar som berättande konst. I så fallär det berättande konst utan manus, öppen för tolkning.Ofta är det berättelser om flickor på väg att växa in i

kvinnlig vuxenhet. Ett  slags  inre  rollspel. Om kön ochkropp. Om flickors känsliga skörhet. Speglad genom po-etisk skönhet. Själv ser hon både utsatthet och styrka i sinaflickor. Hon drömmer om att få möjlighet att göra sin egenversion av den kinesiska terrakottaarmén. Hundratals flic-kor i stengodslera på marsch mot framtiden. Det är bararummet som saknas. Än så länge.

Gunilla har försökt att göra pojkar också, men hon tyc-ker att det är svårt att identifiera sig med dem. Hon åter-vänder alltid till flickorna. Gunilla har aldrig sett sig somen konstnär som uttrycker sitt inre, men med åren har honinsett att hennes konst på sätt och vis ändå kommer in-ifrån. Som konstnär använder man ju ”det man känner ikroppen, känslorna som finns kvar”, som hon uttryckerdet.Det var i arbetet med några olika bronsskulpturer med

titeln Barn på kulle som hon började känna sig trygg medbåde material och uttryck. Det var för femton år sedan.Med de skulpturerna märkte konstnären att hon hade för-måga att fånga känslotillstånd i sina figurer. Skulptur blevdärmed hennes konstform. Men hon har svårt för att an-vända ordet skulptör och konstnär om sig själv. Hon be-skriver sig hellre som ”skulptris”. Mycket för att det är ettvackert ord.

Om det finns ett stråk av vemod i Gunillas skulpturer,så finns det också lekfullhet och gåtfullhet. I sina berättel-ser blandar hon fritt verklighet, myt och saga utan att för-söka reda ut vad som är vad.I rummet finns ju också en ängel som hoppar hopprep.

Anders Ström

Att lämnahermelinernaoch hitta hem

A T T L Ä M N A H E R M E L I N E R N A O C H H I T T A H E M | A N D E R S S T R Ö M

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 5 7

komma hem när jag flyttade till söder. Jag har arbetat ochbott i det här rummet i tio år nu. Här kan jag arbeta närjag vill”, berättar hon.Och här lever och arbetar hon i sin egen värld, som en

åldrande och vital Alice i Underlandet, omgiven av flickor,fåglar och andra djur. Det är konst på lek, men också påfullaste allvar. Som ett sätt att hålla själens obotliga en-samhet  ifrån  sig.  Utan  konsten  är  det  inte  möjligt  attandas. #

Saknar på söder: ett riktigt bra galleri och en konsthallsom ger konstnärlig frihet.Närmaste utställning: Österåkers konsthall, Läns-mansgården i Åkersberga 5–28 mars.

I ett fönster som vetter mot Mariabergets bakgator stårnågra skulpurer som hon inte kan göra sig av med, trotsatt konstföreningar på besök har frågat om de får köpadem. Här står en naken flicka strax intill den vita stenväg-gen. Flickan har brunt hår med en snabb knut. Hon stårpå en snäcka med rester av turkos, som upprest ur havet.Rak i ryggen, men också utlämnad för andras blickar. Sinahänder har hon lagt över bröstet som skydd.Platsen där Gunilla bor och arbetar är viktig för henne.

På Södermalm går hon powerwalk varje torsdag och dan-sar tango, även om hon inte är fullfjädrad än, men detkonstärliga uttrycket speglas knappast av livet på söder.”Jag bodde på Östermalm förut och då var jag en kattbland hermelinerna, eller snarare en korp – med min långasvarta kappa – bland damerna med päls. Det var som att

Antikt, design och inredning påSöder i Stockholm. Stockholmsstörsta utbud av Lisa Larson-figurer!

Hornsgatan 30Onsdag–fredag 11–18, lördag 11–16Söndag–tisdag stängt

070-493 93 95info@gubbensantikhylla.sewww.gubbensantikhylla.setradera.com/butik/gubbensantikhylla

Här hittar du också gamla antikviteter, klassiskdesign från 1930–1990, keramik och konstglasav välkända designers, äldre leksaker, tekniskaprylar, allmogeföremål, föremål i tenn, koppar,mässing och brons, samt diverse kuriosa.

Upplev en tidsresa på vatten, vägar och spår. Välkommen till Spårvägsmuseet på Södermalm. Åk mini-tunnelbana, prova på att jobba som konduktör och minns Stockholm som det var förr. Här finns någotför Stockholmare i alla åldrar.

Tegelviksgatan 22 (buss 2 och 66 stannar utanför entrén)

Måndag–fredag 10–17, lördag–söndag 11–16

sparvagsmuseet.sl.se | sparvagsmuseet@sl.se | 08-686 17 60

6 0 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Då är ju kamerorna avstängda eftersom det är söndag för-middag. Och då sker ju inga brott statistiskt sett. Ingen iandra änden iakttar dem för att skicka ut en patrull. Jagkanske tar för givet att polisen kommer eftersom jag troratt platsen övervakas. Så jag ringer dem inte. Det gör ingenav de andra som passerar heller. Så har myndigheterna lärtoss att tänka. Kameror motiveras utifrån samhällsnyttanmed att förebygga och ingripa vid våldsamma situationer.Plötsligt blir slagsmålet allvarligare och jag ser att den enedrar kniv. Då ringer jag förmodligen 112, men de kommerförsent. Vi som har sett det hela stannar inte kvar på plat-sen  eftersom vi  utgår  från  att  det  hela finns filmat  vianågon av de nio kamerorna på plats.Men spelar det någon roll om Medborgarplatsen är ka-

meraövervakad? Vi svenskar uppfattar inte övervakningsom integritetskänslig. Inte kameror i alla fall. Som stor stads -människor har vi accepterat att bli övervakade. Kame-rorna är en del av stadens inredning. För ett par år sedanhade Stockholm 20 000 övervakningskameror enbart  ikollektivtrafiken. I vår ska tillståndet för kameraövervak-ning på Medborgarplatsen prövas på nytt. Borde vi bry oss?Numera är fastmonterade kameror en gammal genera-

tion av teknologi. Nästa steg är rörliga kameror som kom-bineras med manuell övervakning, till exempel genom atten uniformerad polis eller civilpolis rör sig på platser somfilmas kontinuerligt. Det är också sannolikt att vi förstär-ker ett redan existerande beteende: filmar med mobilennär något händer och delar informationen via sociala me-dier.  Inom kort kanske vi också ser drönare flyga övergator och torg med en kamera. Men för det krävs tillståndsäger myndigheterna. Men vem ska hålla ordning på det? 

Jag parkerar cykeln utanför trapporna vid det snart ned-lagda Debaser och går mot fiket i saluhallen. I kön kollarjag Facebook. Ser att någon har filmat och redan har lagtut grälet mellan männen därutanför. Kanske utgörs grän-sen mellan statens kontroll och medborgarnas av den hår-fina skillnaden mellan övervakning och underhållning? Jagtittar mig omkring för att se om jag ser den som filmade,men vi är bara en massa folk på ett kafé en trött söndags-förmiddag. #

Fotnot: De flesta faktauppgifter har hämtats från BRÅ:Kameraövervakning på Stureplan och Medborgarplat-sen, Rapport 2015:21. Ramen för berättelsen är fiktiv.

Det gråmulna diset sänker sig som ett täcke över Med-borgarplatsen. Lördagskvällens bråk utanför Forsgrénskahar dumpat en molande baksmälla över torget. Några ka-toliker rundar hörnet på väg från en av Katolska domkyr-kans  sju  söndagliga  mässor.  De  promenerar  mot  tillSöderhallarna medan de gestikulerar och diskuterar på ettspråk som jag inte förstår. Nedanför en av de nio övervak-ningskamerorna på Medborgarplatsen stannar de och grä-lar. Just nu är kamerorna inte bemannade, så deras gräl ärinte aktivt registrerat annat än av mig och några få andrasom passerar.Fyllebråket runt midnatt däremot, det iakttogs av en ka-

meraoperatör på Stockholms länskommunikationscentral,LKC. Den som bråkar eller utsätts för våld på helger mel-lan 21.00 och 05.00 kan räkna med att bli aktivt iakttagenfrån LKC. Det har pågått sedan 2012 eftersom planen äratt minska våldet och öka tryggheten på en av Stockholmsmest våldsamma offentliga platser i innerstan. Åtminstonepå nätterna. Det är svårt att förstå i den sömniga atmosfärsom präglar samma ställe en söndagsförmiddag.Svenskar har en otroligt hög tilltro till kamerornas möj-

ligheter att förebygga våld. En av de största i världen. Menenligt statistiken kan tilltron bygga på villfarelse. Faktumär att när kamerorna är bemannade har våldet minskatbetydligt.Fast å andra sidan har brottsligheten ökat dramatiskt

när det inte sitter en levande person som aktivt tittar. Mendå har man väl åtminstone nått halva vägen? Nej, så lättär det inte att läsa statistiken. Samma förändring har skettäven på platser som inte övervakas. Så man vet alltså inteom kamerorna har någon egentlig effekt.

Jag tror att när vi en gång har infört kameraövervakningska det till en hel del om vi ska ta bort den. Det är så vifungerar. Även om vi rationellt sett inser att de sannoliktinte har någon effekt för att förebygga våld eller skapa enstörre trygghetskänsla, så kommer vi ändå att välja att hadem kvar. Vi vill inte riskera vad som kan hända om vi tarbort dem. Men trots kamerorna är känslan av otrygghetlika hög idag som den var innan de installerades. Och detmaterial som faktiskt kan användas vid rättegångar, somuppfyller kraven för identifiering, är endast en fjärdedel.Men plötsligt händer det! Minns ni mannen i en tunnel-banenedgång som skulle råna en gammal dam och blevhindrad av en kvinna med sina två barn? Den filmen dela-des i sociala medier och han kunde faktiskt gripas. Det äri sådana situationer som filmerna blir användbara. Intesom förebyggande. Och det är för att en och annan krimi-nell åker fast eller hindras som vi motiverar övervakningenav våra offentliga platser.

Fast anta att de två männen som står utanför Söderhal-larna och diskuterar plötsligt börjar puckla på varandra.

Susanne Wigorts Yngvesson

Storebror på Medis

Panel med ristat mönster. Sannolikt från 1000-talets senare del. Linjerna är skissartade och panelen har troligtvis varit målad. Kanske har den varit en inredningsdetalj, en del av en kista eller annan möbel. Den är funnen vid ut-grävning i kvarteret Professorn i Sigtuna stad 1999. Tillhör Sigtuna museum.

Sigtuna museumStora gatan 55, Sigtuna stad

tisdag-fredag 12-16, helg 12-16www.sigtunamuseum.se

Trätiden är ingenting 1000 år av arkeologi, konst, kulturarv och designUtställningen pågår till den 1 oktober.

Designern Maarten Baas i utställningen om trä.

Elisabet TollHar gjort en permanenta installation på museet, en tolkning av Ingegerd OlfosdotterSigtuna.

Alla är välkomna på Sigtuna museum.

Romanticism visas på museet. Filmen är inspelad i en av kyrkoruinerna i Sigtuna.

Bookazine nr 1om historia och feminism.Nummer 2 om Wenngarn, sanning och historia. Nummer 3 som kommer ut i vår berättar om ruiner och om att ”kulturarva”.

Öppet mån–fre 12–17, lör 12–16 Gamla stan, Stora nygatan 10–12www.levandehistoria.se

En utställning om identitet, fördomar och synen på den andre. Guidad visning lördagar 13.00.

Utställningen är producerad av Anne Frank House.

ANNE FRANK– ”OM JAG BARA FÅR VARA MIG SJÄLV”

FRI ENTRÉ

FOTO

: AN

NE

FR

AN

K H

OU

SE

Gustav Vasa vred –flyttar dårarna tillDanviken

DEL ETT – DANVIKENS HOSPITAL

6 4 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

Gustav Vasa sitter på slottet, suckar litet ochbläddrar i sin vältummade bok ”Fursten” (tackaNiccolò Machiavelli för inspirationen till vår mo-derna nationalstat). Pagerna håller andan, ochförsöker hålla sig i bakgrunden. Konungen är vred.Det är inte läge att stå i vägen just nu.

Gustav Vasa är på mycket dåligt humör. Han är dess -utom maximalt uppretad. Det stinker alltför mycket frånRiddarholmen, anser han. Alla sjuka och fattiga är i vägeni såväl rännstenar som portar. Många verkar helt vettlösaoch vansinniga. Sinnessjukdom anses vara ett straff för attman har begått stora synder. Synderna måste därför drivasut med bestraffningar. Fastän dårarna piskas hårt stör dehonom lika mycket ändå. Felet, enligt honom, är att ”de

förlamade” bor alldeles för nära slottet! Redan 1551 be-slutade han om ett hospital – ett nybygge utanför stadenför att flytta dit dessa stinkande hjon! Men byggnationenhar dragit ut på tiden i över fem år.Han dundrar och far. Hans irritation vet inga gränser.

Gustav Vasa har redan tre decennier tidigare bommatigen de katolska klostren i samband med reformationen.Sedan dess har anhopningarna av eländigt sjuka och er-barmligt fattiga som förr bott på klostren och i helgeands-

husen hysts in i ett hospital på Riddarholmen, nära detgamla gråmunkeklostret som legat där sedan 1200-talet.Dessa sjuka sprider enligt kungen ”en mäktig ond stank ihela staden från den där spetalen på Gråmunkeholmen.”Gustav Vasa klagar högljutt inför borgarna, också på att”de sjuka vaskar sig och sina befläckade kläder” i vattnetkring holmen, vattnet som sedan ”drags utåt strömmenomkring slottet och hela staden.” De eländiga har blivit ensanitär olägenhet. Gustav Vasa beordrar att den färdigabyggnationen måste bli hög med många fönster så att denonda stanken som finns inne hos dem får tillfälle att draut genom fönstren. ”Därför vilja vi äntligen med det förstaha samma spetal till Danviken”, slår han fast.

Ett  år  senare  var  GustavVasas  väntan  äntligen  över.Stockholms första nybyggdahospital  stod  slutligen klartutanför staden. Sveriges ko-nung  har  då  precis  givit  enorder  om  att  inga  sjukalängre  får  ligga  på  gatornaeller vid stadens portar. Åren1557/58 fördes alla stackarebort från Riddarholmen. Defick  vandra  genom  stadeneller  släpa  sig  så  gott  dekunde mot dess utkant ochvidare ut på rena landsbyg-den mot det nybyggda trähu-set  vid  Danviken,  som  lågavlägset till dåförtiden. Väg-förhållandena  i  Stockholmsstad  var  usla  på  den  tiden.Timret till bygget hade förtsdit  på  en  flotte  när  isenspruckit upp.Danviks hospital låg förr i

tiden  på  södermalmssidan.Kring  sekelskiftet  1900  be-slutades att Hammarbyledenskulle  byggas.  Dittills  hademan  seglat mellan Mälarenoch Saltsjön via Slussen somblivit  för  trång. Hammarby

sjö sänktes och en stor del av vattnet försvann. Alla spårav pittoresk idyll försvann. Den nya Hammarbykanalenkom att gå  rakt genom Danviks hospital. Kanalbyggetledde till att hospitalets övriga byggnader samt en del avbarockträdgården fick rivas. Numera är hospitalet grannemed Boule & Berså, under Danvikstullsbron, vid Ham-marbykanalens utlopp, på andra sidan östra Södermalm.I över 200 år förblev Danvikens hospital Stockholms endaanstalt för kropps- och sinnessjuka och den offentliga fat-tigvårdens första skyddshem för ålderstigna, orkeslösa och

Boel Schenlær

B O E L S C H E N L Æ R | G U S T A V V A S A V R E D – F L Y T T A R D Å R A R N A T I L L D A N V I K E N

Prästen predikade för de sjuka i Kyrksalen, granne med de intagnas sjukrum.

G U S T A V V A S A V R E D – F L Y T T A R D Å R A R N A T I L L D A N V I K E N | B O E L S C H E N L Æ R

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 6 5

minderåriga, konstaterar J. Müller när han skriver sin his-torik över Stockholms fattigvård.

Gustav Vasa hade 1558 endast två år kvar att leva. Pådödsbädden 1560 yttrade han sina allra sista ord: ”Jag vet,att jag i mångas tankar varit en hård kung. Men de tidervarda kommande, då Sveriges barn vilje riva mig utur mul-len med näglerna, om det i deras makt stode.” Och på vissasätt fick han rätt: För att kunna genomdriva reformer ochomdana samhället i stort, krävs både visioner och uthål-lighet. Allmänheten har många gånger ansett att det intehar gått rätt till på hospitalet vid Danviken, som förr ut-talades ”Dannviken” – i namnets historia kan finnas att”danerna”, det vill säga danskarna, lagt till och ankratsina skepp i viken.Vid Skanstull lär det ha funnits ett mindre sund, men

det sattes igen på Gustav Vasas order för att förbättra fall-höjden på vattenfallet på det smala näset mellan Ham-marby och Saltsjön. Där vid Danvikstull hade konungenlåtit bygga en vatten kvarn ibörjan av 1500-talet. Resul-tatet  av  fördämningen  blevatt  vattenytan  i Hammarbysjö ofta låg högre än Mäla-rens, men vid vårflod kundedet  hända  att  förhållandetvar  det  omvända.  Danvikskvarn,  Hammarby,  Järla,Sickla  och  Duvnäs  egendo-mar  samt  donationer  fickbidra  till  försörjningen  avhospitalet liksom övriga frånklosterväsendet  indragnaegendomar på Sicklaön. Des-sutom anslogs särskilda skat-ter  och  ibland  fattadesdessutom  tillfälliga  beslut.Liksom då, 1592, samma årsom  Vasas  favoritson  ko-nungen Johan III gick bort –han som 1568 avsatt, fängs-lat  och  förgiftat  sin  bror,kungen  Erik XIV. Stock-holms stad beslutade det åretatt de fattiga och vansinnes-sjuka på Danviken skulle fåäta  upp  alla  svin  som  utanlov  hölls  i  staden;  deomkringrusande grisarna ja-gades  hej  vilt  på  gator  ochtorg och skulle infångas ochöverlämnas till de svältande på Danvikens hospital.De allvarligt sjuka, de krumma gamla och de utblottade

fattiga trängdes ihop i ljusfattiga celler, många kedjadesfast. Det fanns inga britsar eller sängar. Långhalm somsnabbt blev sur byttes ut kanske en gång om året. Detfanns heller inga avträden. Kan vi föreställa oss stanken?Kan vi framför oss se hur även en frisk människa skullebrytas ned tämligen snabbt? Går det ens att ana utbred-ningen av de grasserande sjukdomarna? Hur osunt ochmotbjudande som helst! Ändå skulle det dröja ytterligare

160 år, till 1725, innan hospitalet ansågs vara i så obrukbartoch fallfärdigt skick att en ny byggnad i sten kunde stå klar.

Dårar som inte togs om hand av sina anhöriga och inteheller hamnade på Danvikens hospital blev ofta inspärradepå annat sätt. Mörka källarhålor fick bli deras hemvister.Därifrån kunde höras hjärtskärande, avgrundsdjupa vrål.Eller så kunde de sinnessjuka hamna i ”dårkistan”. Detkunde vara en  träklädd  fördjupning  i marken var  somhelst, eller en del i en mur. Det viktigaste var att dåren sattfast ordentligt och inte kunde ta sig loss.

Ursprungligen låg de flesta hospital utanför städerna,ämnade som de var för de spetälska. Till en början sändesgamla och sjuka till Danviken. De spetälska sattes i en sär-skild liten spetalsstuga som även tog emot spet älsk sjukafrån andra orter än Stockholm. Vi skulle inte våga kallainlåsningarna för ”vård”. Allt var ytterst bristfälligt ochkväljande, miljön rent vedervärdig. Män och kvinnor, unga

som gamla, föstes ihop och tvingades leva tillsammans iett fåtal små, osande rum. Dårarnas hus var av trä, låga,omålade och inte alls såsom Gustav Vasa en gång beordratdem: höga, med stora luftinsläpp. Dessutom inhystes deveneriskt sjuka där, de som led av ”grannlåtssjukan” ochav ”fransoserna”. Redan Erik XIV hade skickat dit sinanedsmittade betjänter.

Kyrkolagen från 1686 slår fast att biskopen och lands-hövdingen ska ansvara för tillsynen av hospitalen. Borg-

Porten in till Danvikens hospital.

B O E L S C H E N L Æ R | G U S T A V V A S A V R E D – F L Y T T A R D Å R A R N A T I L L D A N V I K E N

6 6 | E A S Y S O U T H | # 1 , 2 0 1 6

mästaren eller pastorn på orten ska bistå dem i detta ar-bete.  I de katolska klostren och  i helgeandshusen hademunkar – erfarna och kunniga inom kropps-och själavårdoch ört-och läkekonst – tagit hand om och skött de in-tagna. Men vem skulle  sköta  själva hospitalet? GustavVasa hade ett direktiv även för detta: Det bör vara en syss-loman ”som de fattiga har kär, den som vill leva och dömed dem i hospitalet”. Men Gustav Vasa var inte född ifarstun. Han lade därför till en klentrogen och avslutandemening: ”om man en sådan bekomma kan ...” Syssloman-nen Hans Jönsson, som var den första att anförtros upp-draget  att  ombesörja  dårarnas  hälsa  på  Danvikenshospital, hamnade raskt i galgen. Han stod då anklagadför  ett  större  antal  stölder  och  övergrepp. Hospitaletsspannmål hade han bytt bort mot varor han ansåg sigkunna nyttja bättre.Han tillät egna oxar och får att husera i de fattigas stall.

Saltet de sjuka så väl behövde hade Jönsson saltat in egetkött med. Erik XIV och hans gemål Karin Månsdotter

hade skänkt öl till de fattiga. Jönssons hustru hade stulitav ölet för att brygga sitt eget brännvin som hon sålt medvinst och hon hade också hållit en piga på spetalens be-kostnad. Jönsson hade som kronan på verket låtit byggaett stort hus på malmen med bidragande hjälp av drängaroch virke från spetalen. De sjukas privata ägodelar hadeJönsson också stulit i stor skala. Ingen tror på att dårarnaoch de utfattiga höll Hans Jönsson ”kär”. Han stal allthan kom åt och för dessa grova brott fick han repet somhalsband.

Danvikens hospital inrymde såväl betalande ”fribröd”– vilka garanterades fri mat och fri bostad under resten avsina liv – som ”fattigbröd”, det vill säga de medellösa somhelt saknade tillgångar. Seden bjöd att den som kunnat do-nera  mycket  nog  för  att  komma  till  hospitalet  på”fribröd”, först av allt skulle lyssna till ordningsreglernaoch därefter lova att lyda både reglerna och ledningen.Sedan skulle han eller hon ta alla bröder och systrar i handsom en försäkran om att leva i frid med dem. Men att stigain i de trånga, vämjeliga kyffena på Danvikens illaluktandehospital där luften stod lika stilla som himlen på ett gulnatfotografi var inte som att besöka ett nutida församlings-hem där församlingsborna satt stilla och tysta med rensk-rubbade  naglar.  Ordet  ”hospital”  är  taget  direkt  frånlatinets ”Hospitalitas Dei” som betyder ”Guds gästfrihet”.Men lyckan och välståndet log inte åt någon enda stackaresom med tvång intagits på Danviken. Mat bjöds en gångom dagen, endast klockan tio. Svälten var ett faktum. Un-dernäringen bör ha skapat våldsamma kamper för över-

levnaden. Det var förbjudetatt låna ut pengar, liksom attskriva testamente, slåss, trätaoch  föra  lastbart  leverne.Men ingen såg till att dessaregler  efterlevdes,  snararetvärtom. Föreståndarna hadesom favoritsyssla att pryglade intagna.Danvikens  hospital  blev

Stockholms  avstjälpnings-plats  för  människospillrorsom sam hället ville göra sigav  med.  De  spetälska  blevfärre; dårarna allt fler. RuntDanvikens  nya  huvudbygg-nad byggdes många fler husför att täcka ökande behov,senare tillkom även änkehus,invalidhem för gamla militä-rer, fattighus för barn, till ochmed ett spädbarnshem fannsdär en tid. Barnen skulle från”deras spädaste ålder” vänjasvid  ”arbete  och  idoghet”.Danviken  blev  sedermerasom en liten stad.

På  en  karta  upprättad1646 av Samuel DanielssonTermannus finns bebyggelsenvid Danviken utritad  sådan

den såg ut 95 år senare, 1741. Då var Sverige ett utfattigtland. Det svenska stormaktsväldet hade brutit samman.Över det smala näset mellan Hammarby sjö och Saltsjönsyns drygt tjugo byggnader varav den nya huvudbyggna-den  byggts  rätt  över Danviks  rännil,  den  lilla  ån,  ochkvarnrännan blev en effektiv kloak. Man hade denna gånginte missat vikten av avträden. På den norra, övre sidanav bäcken syns de flesta byggnader inordnade i en fyrkantmed en kryddgård i mitten. Därutöver syns byggnader äm-nade som bostäder, för pastorn – med Danviken som egen

Danvikens hospital uppfördes 1717–1725; på den tiden en del av Södermalm.

G U S T A V V A S A V R E D – F L Y T T A R D Å R A R N A T I L L D A N V I K E N | B O E L S C H E N L Æ R

# 1 , 2 0 1 6 | E A S Y S O U T H | 6 7

församling – inspektor, fogde och drängar samt för eko-nomi. Utanför fyrkanten ligger kvarnen i väster och kyr-kan i öster. ”Kyrckian medh Sijukstugur på Sidorne” gessom upplysning. Den nya huvudanstalten var byggd somen kyrksal med  sjuksalar  i  sidoskeppen, männen  i  densödra delen av längorna och kvinnorna i den norra, somtraditionen bjöd. De sjuka ansågs vara gäster som skulleha direkt tillgång till ord och bröd vid den måltid där Gudvar både värd och läkare. Drottning Ulrika Eleonora hadeskänkt medlen. Nya Danvikens hospital hade ritats av ar-kitekten Göran Josua Adelcrantz, (1668–1739) lärjungetill Nicodemus Tessin den yngre och invigdes 1725. 1700-talshusets murar lutade oroväckande på flera ställen, ef-tersom huset var anlagt och byggt direkt på bäcken, menbyggnadsstilen  präglades  av  både  barock  och  rokoko.Huggna barockportaler restes mot ett brutet rokokoinspi-rerat så kallat mansardtak, mer vanligt under senare delenav 1700-talet. Olika färger skapade också sköna nyanser:på bottenvåningen låg Röda salen och Gula salen, på över-våningen  Blå  salen  ochGröna  salen.  Färgerna  gickigen  även  på  sängar  ochsängkappor. Men vad hjälptedenna prakt och ornamente-ring de på livstid inspärradesjuka? Konungens förste ”ar-chiater”,  vilket  betyder”förste livmedikus” och viceordförande  vid  ”Sundhetskollegium” Christian E. vonWeigel höll ett ”Tal, om Dan-vikens  Dårhusinrättning”inför  Kungliga  Vetenskaps-akademien  21  juni  1820.Han låtsades helt enkelt attförordningarna  och  de  in-terna reglerna noggrant efter-följts.  Han  berättadeingående om hur den dagligaskötseln, behandlingen av deintagna  samt  matutskänk-ningen gått till, det vill sägahur  allt  borde ha  gått  till.Några fakta: 1813 fanns 391intagna. 1819 hade 128 pati-enter släppts ut, ”fullkomligtåterställda”,  125  personerhade ”skrivits ut” som ”för-bättrade”  och  80  personerhade dött, ”främst av skör-bjugg”.  Här  finns  aktuellaparalleller  till  nedläggningen  av  psykvården  i  Sverigeunder 1990-talet; sinnessjuka släpptes ut, vind för våg.Väldigt många av dem klarade sig inte alls, utan dog somhemlösa under svåra omständigheter. von Weigels sam-manfattning lyder: ”enligt min tanke, (är) behovet av envälorganiserad kuranstalt för vansinniga i huvudstadenfullkomligt uppfyllt.”Men inte alla ansvariga negligerade sina plikter. Carl U.

Sondén, en av de mest betydelsefulla läkarna vid Danviksdårhus, annexet till Danvikens hospital, taget i bruk 1788,

dömde helt ut Danviksinrättningen redan 1839. Han anser”att Danviks dårhus, i sitt nuvarande skick, ej uppfyllerändamålet för en kuranstalt för sinnessjuka”. Tilläggaskan att sängar och väggar var angripna av lushärdar ochmögel. Men detta är att gå händelserna i förväg.

Anstalten Danvikens hospital blev ett kombinerat fattig -hus, sjukhus, dårhus och fängelse. Länge fanns som sagtbara en enda inrättning i hela Stockholm. Besvärliga ochsvårplacerbara människor hamnade där som i ett fängelse.Ja, gamla Danviken var verkligen ett kusligt ställe, inte en-bart på grund av de sinnessjuka. Föreståndaren och präs-terna hade ett privilegium – de fick hålla krog i trakten.En av prästerna hade blivit avsatt redan 1652 för upprepatfylleri och hustrumisshandel i stor skala, brott vi idag kal-lar ”grov kvinno fridsskändning”. Den tidens dårar syntesofta på krogarna runt Danviken där de bytte sina klädereller middagsransoner mot sprit.1684 bestämde man sig för att arrendera ut ett av de

förlänade områdena, Henriksborg, till holländaren Abra-ham Vichenhaan som lät uppföra ett saltsjuderi med salt-magasin för att ur Saltsjön utvinna och framställa salt,men detta misslyckades.

Drygt 100 år  förflöt. Sedan öppnades 1788 ännu enDanviksinstitution  – Danviks  dårhus.  Läs mer  om  detskräckfyllda och fruktansvärda dårhuset (dit också de ve-neriskt  smittade  skickades, utan något hopp om bot)  inästa nummer av Easy South.#

Danvikens hospital – nu conciergelägenheter för affärsresenären som söker hemkänsla.

Timmermansgatan 2A Hörnvåning anno 1889 med två entreér, renoveringsbehov, svårslagen utsikt samt skuldfri förening.

Rum & Storlek

6/164 m2

Antal trappor

1

Pris

15 450 000 krAvgift

5 187 kr/mån

Visningstider

6 mars

Wilhelmina Bonde Alfvén+46 (0)708 787864

wilhelmina@alexanderwhite.se

Ansvarig mäklare

Södermalm