Ekonomiskt bistånd

Ekonomiskt biståndStöd för rättstillämpning och handläggningav ärenden i den kommunala socialtjänsten

Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Dennapublikation tillhör Stöd för rättstillämpning och handläggning. Detinnebär att innehållet kompletterar Socialstyrelsens författningssamlingmed lagtexter, referat av författningar, motivuttalanden, rättsfallsreferat,beslut från JO, tolkningsexempel, kunskapsunderlag och kommentarm.m. som stöd för rättstillämpning och handläggning av ärenden hoshuvudmän och andra vårdgivare.

ISBN 91-7201-819-4Artikelnr 2003-101-2

Omslag: Fhebe HjälmSättning: Per-Erik EngströmTryck: Elanders Gotab AB, Stockholm, november 2003

Förord

Den 1 januari 2002 började den nya socialtjänstlagen (2001:453) att gälla.Enligt denna ska i princip allt bistånd prövas enligt samma paragraf i lagen,4 kap. 1 § SoL, och besluten kan överklagas enligt förvaltningslagen. Pågrund av den utvidgade rätten att överklaga fattade Socialstyrelsen den15 april 2003 beslut om allmänna råd (SOSFS 2003:5) som gäller för alltekonomiskt bistånd, dvs. både för försörjningsstöd och ekonomiskt biståndför livsföringen i övrigt.

Allmänna råd utgör generella rekommendationer om tillämpningen aven lag och anger hur någon kan eller bör handla i en viss situation. Jämförtmed tidigare är de allmänna råden numera mycket kortfattade och innehål-ler t.ex. inte hänvisningar till propositioner och andra förarbeten eller tillrättsfall, JO-uttalanden etc. Denna typ av information finns i stället i doku-menttypen stöd för rättstillämpning och handläggning som därmed blir ettkomplement till de allmänna råden.

Detta stöd för rättstillämpning och handläggning ersätter den handbokom ekonomiskt bistånd som kom ut år 2000. Stödet är omarbetat och kom-pletterat med hänsyn till den nya socialtjänstlagen och Socialstyrelsens nyaallmänna råd om ekonomiskt bistånd, bl.a. har ett nytt kapitel om ekono-miskt bistånd för livsföringen i övrigt tillkommit. Syftet är oförändrat, dvs.att förtydliga lagstiftningen och underlätta den praktiska tillämpningen avsocialtjänstlagen för dem som på olika sätt arbetar med ekonomiskt bistånd.Även viktiga principer och utgångspunkter vid biståndsbedömning berörs,t.ex. barnperspektivet och hänsynen till brottsoffer. Stödet vänder sig iförsta hand till handläggare och beslutsfattare inom socialtjänsten. Förutomvad som sägs i Socialstyrelsens allmänna råd innehåller stöd för rättstill-lämpning och handläggning inga nya rekommendationer. Utdragen ur deallmänna råden är röda i texten.

Handläggare på Socialstyrelsen har varit Kristina Eriksson och KarinNoltorp. Avsnittet Personer som vistas i Sverige på EG-rättslig grund hargranskats av vetenskapliga rådet Lotta Vahlne Westerhäll.

Kjell Asplund Åsa BörjessonÖverdirektör Avdelningschef

Chef för socialtjänstavdelningen

3

FörkortningarAFL Lagen om allmän försäkring

CSN Centrala studiestödsnämnden

CSNFS Centrala studiestödsnämndens författningssamling

DVFS Domstolsverkets författningssamling

FB Föräldrabalken

FL Förvaltningslagen

FPL Förvaltningsprocesslagen

HSL Hälso- och sjukvårdslagen

JO Justitieombudsmannen

KL Kommunallagen

KVVFS Kriminalvårdsverkets författningssamling

LMA Lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

LSS Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade

NJA Nytt juridiskt arkiv

Prop Proposition

RFFS Riksförsäkringsverkets författningssamling

RÅ Regeringsrättens årsbok

SekrL Sekretesslagen

SFS Svensk författningssamling

SkolL Skollagen

SoL Socialtjänstlagen

SoF Socialtjänstförordningen

SoS Socialstyrelsen

SOSFS Socialstyrelsens författningssamling

SOU Statens offentliga utredningar

SoU Socialutskottet

UB Utsökningsbalken

ÄktB Äktenskapsbalken

4

Innehåll

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

Förkortningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

1. Ekonomiskt bistånd – bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

2. Socialtjänstens uppgift . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Grundläggande principer och viktiga utgångspunktervid biståndsbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Socialtjänstens mål och lagens intention – ett självständigt liv . . . . . . . 14Barnperspektiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Hänsyn till brottsoffer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Kvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24Samverkan mellan myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

3. Lagens uppbyggnad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Ramlag – detaljlag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

Rättighetslag – skyldighetslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34

Rätt till bistånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

Skälig levnadsnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

4 kap. 2 § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

4. Försörjningsstöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

Riksnormen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39Medlemmar i hushållet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41Månadsnorm – dagsbelopp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Särskilda skäl till att beräkna kostnader till en högre eller lägre nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42Kommunala normer med bredare schabloner eller högre nivå . . . . . . . . 44

Skäliga kostnader utanför riksnormen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45Boende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45Hushållsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55Arbetsresor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55Hemförsäkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

5

Medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa . . . . . . . . . . . . . . . . 56

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57

Vanliga frågor från handläggare inom socialtjänsten . . . . . . . . . . . . 58

5. Livsföring i övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61

Hälso- och sjukvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63Avgift för sjukhusvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64Tandvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

Glasögon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

Hemutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65Underhåll eller komplettering av befintlig hemutrustning . . . . . . . . . . . 66Hemutrustning vid bosättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66Val av inköpsställe . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Flyttkostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67

Spädbarnsutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68

Umgängesresor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69

Avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70

Rekreation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71

Begravningskostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72

Skulder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76

Vanliga frågor från handläggare inom socialtjänsten . . . . . . . . . . . . 78

6. Förutsättningar för rätt till ekonomiskt bistånd . . . . . . . . . . 83

Prövning av om behovet kan tillgodoses på annat sätt . . . . . . . . . . . 83Genom arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84Genom egna tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94Genom nedsättning av kommunala avgifter m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 98Genom socialförsäkringsförmåner och andra ersättningar . . . . . . . . . . . 99Genom andra personers inkomster och tillgångar . . . . . . . . . . . . . . . . . 100Genom studiestödsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106

Vanliga frågor från handläggare inom socialtjänsten . . . . . . . . . . . 108

7. Beräkningsgrunder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

Faktiska inkomster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111

Inkomstperiod och beräkningsperiod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115Tidigare inkomster över försörjningsstödsnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115

Utbetalningssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

6

Bedömnings- och beslutsunderlag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117


8. Ansvarig kommun och gränsen för kommunens ansvar . . 119

Kommunens yttersta ansvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119

Gränsdragning mot annan lagstiftning och andra huvudmän . . . . . 119

Huvudregel när det gäller ansvarig kommun . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121Vistelsekommun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122Hemkommun . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122

Undantag från vistelsekommunens ansvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123Folkbokföringskommunens ansvar vid kriminalvård och sjukvård . . . 123Folkbokföringskommunens ansvar vid dödsboanmälan . . . . . . . . . . . . 124

Oenighet i ansvarsfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125

Vistelsebegreppet vid resor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125

Vistelsebegreppet vid kvarskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126

Hemvist i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126Saknar hemvist i Sverige – vistas utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126Saknar hemvist i Sverige – vistas i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126Har hemvist i Sverige – vistas utomlands . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 127Ambassadpersonal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 128

Personer som vistas i Sverige på EG-rättslig grund . . . . . . . . . . . . . 128Fri rörlighet för personer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129Begreppen social förmån och social trygghet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131EG-rätten och rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen . . . . . . . . . . . 132

Nordiska medborgare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132Nordiska medborgare likställs med svenska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133Vissa rättigheter vid tillfällig vistelse för samtliga som omfattas av konventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134Skydd mot hemsändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135


9. Information, ansökan och utredning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140

Information och förfrågan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141

Ansökan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142

Utredning och dokumentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 143Kontroller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 145Sekretessregler och samrådsförfarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147

Delaktighet i utredningen och rätten att yttra sig över den . . . . . . . 149

7

Företräde inför nämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 152

10. Beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153

Motivering av beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153

Underrättelse om beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155

11. Överklagande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156

Överklagande enligt förvaltningslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156Omprövning av beslut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156Överklagandets utformning och rättidsprövning . . . . . . . . . . . . . . . . . 158Överlämnande till högre instans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159

Laglighetsprövning enligt kommunallagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 160

Inhibition m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 161

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162

12. Återbetalning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163

Återkrav enligt socialtjänstlagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163Återkrav av bistånd som betalats ut på felaktiga grunder – 9 kap. 1 § SoL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163Återkrav av bistånd som förskott på förmån eller ersättning m.m. – 9 kap. 2 § SoL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164Återkrav av bistånd som getts under villkor om återbetalning – 9 kap. 2 § andra stycket SoL . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 165

Talan hos länsrätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166

Fullmakt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166

Återsökning enligt 17 kap. 1 § lagen om allmän försäkring (AFL) . . 167

Källor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168


Bilagor1. SOSFS 2003:5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1712. Författningstexter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189

3. Rättsfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203

4. Justitieombudsmannen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 235

Sakregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243

8

1. Ekonomiskt bistånd – bakgrund

Ekonomiskt bistånd, tidigare benämnt socialbidrag, är välfärdssystemensyttersta skyddsnät. Det ska vara ett komplement till socialförsäkringarnaoch ge hjälp när generella stödformer är otillräckliga eller inte kan lämnas.Biståndets uppgift är att träda in tillfälligtvis vid korta perioder av försörj-ningsproblem.1

Det som i dag benämns ekonomiskt bistånd har haft ungefär sammaomfattning under hela 1900-talet. Med undantag för depressionsperiodenunder 1930-talets första hälft och krigsåren på 1940-talet har det ekonomis-ka biståndet årligen omfattat ca 5 procent av befolkningen.2 Men bådehjälpens utformning och de grupper som hjälpen omfattat har förändratsavsevärt. Den riktades tidigare till grupper som permanent stod utanförarbetslivet: äldre, personer med fysiska funktionshinder, personer med psy-kisk sjukdom samt barn som behövde försörjning. Under 1900-talets förstadecennier var fattigvården i stort sett det enda ekonomiska skydd som dessagrupper hade. Numera har dock generella trygghetsreformer och nya bi-dragsformer till stora delar mönstrat ut flera av dessa grupper. Under 1990-talet har systemet för ekonomiskt bistånd i stället kommit att allt merfungera som ett flykting- och invandrarstöd.

De generella trygghetsreformerna har inte i någon högre grad påverkatandelen biståndsmottagare, trots att varje reform i sig kostat mer än detekonomiska biståndet. En orsak till detta är sannolikt att fattigdom är ettrelativt fenomen. När det stora flertalet i samhället får förbättrade materiellalevnadsförhållanden har ambitionen varit att förbättra villkoren också förbiståndsmottagare. Andra förklaringar är att nya behov uppstår eller attvissa behov ökar till följd av förändringar i samhället. Ett exempel är detstöd till flyktingar som ges inom ramen för ekonomiskt bistånd.

Befolkningens behov av ekonomiskt bistånd beror både på strukturellaoch individuella faktorer, ofta i samverkan. De förstnämnda gäller bl.a.arbetslöshet och villkoren för arbetslöshetsersättning, socialförsäkringar-nas funktionssätt samt demografiska förhållanden som åldersfördelning,barnafödande och invandring. På den individuella nivån gäller det bl.a.

9

1 Prop. 1996/97:124, s. 80–81: ”Socialbidragets syfte är inte att fungera som en långsiktig försörj-ningskälla utan skall endast behöva träda in tillfälligtvis vid kortare perioder av försörjnings-problem.”

2 Salonen (1994) citerad i Socialstyrelsen (2003) Socialtjänsten i Sverige, En översikt, s.38.

faktorer som ålder, familjesituation, socialt nätverk, utbildning, arbetslös-het, boendeförhållanden, etnisk bakgrund, vistelsetid i Sverige, ohälsa ochmissbruk. Många studier har visat att behovet av ekonomiskt bistånd till stordel beror på arbetslöshet, oftast pga. att man saknar arbetslöshetsersätt-ning.3

I den s.k. svenska modellen har en av hörnstenarna varit strävan efter fullsysselsättning. Denna politik har vilat på antagandet att förvärvsarbete haren central ställning i människors liv och är någonting nödvändigt för sam-hället. Principen i arbetslinjen är att den som är arbetslös i första hand skaerbjudas arbete eller utbildning i stället för kontantstöd. Arbetslinjen harpräglat både socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. De svenska väl-färdssystemen bygger i stor utsträckning på att ersättningarna ska kompen-sera ett inkomstbortfall vid arbetslöshet, sjukdom, ålderdom, etc. Villkorenför enskilda människor har med andra ord att göra med nuvarande ochtidigare prestationer på arbetsmarknaden. Denna mycket starka kopplingmellan förvärvsinkomster och ersättningsnivåer innebär att grupper sominte etablerat sig på arbetsmarknaden eller endast delvis etablerat sig, harett betydligt sämre skydd än andra vid bl.a. arbetslöshet och sjukdom ochatt de inte har tillgång till stora delar av välfärdssystemen. Detta försvårarför dem med svag ställning på arbetsmarknaden. Under lågkonjunkturårenunder den första delen av 1990-talet hade framför allt ungdomar och in-vandrare svårt att komma in på arbetsmarknaden. De kom därmed att ståutanför försäkringssystemen. I stor utsträckning beror det långvariga bi-dragsbehovet på att personer inte kvalificerat sig för ersättning från degenerella försäkringssystemen.4

Behovet av ekonomiskt bistånd varierar över landet, både när man jäm-för länsvis och mellan olika typer av kommuner, så kallade kommungrup-per.5 Drygt hälften av alla biståndsmottagare återfanns år 2002 i storstäder-na och de större städerna. Andelen hushåll som får ekonomiskt bistånd helaåret är också högre i storstäderna än i övriga landet.6

Behov av ekonomiskt bistånd är det vanligaste skälet till att människorkommer i kontakt med socialtjänstens individ- och familjeomsorg.

Ekonomiskt bistånd – bakgrund1

10

3 Socialstyrelsen (2003) Socialtjänsten i Sverige, En översikt s. 41.

4 Prop. 2002/03:1 bilaga 3 s. 7.

5 Sveriges kommuner kan delas in i olika typer av kommuner, t.ex. storstadskommun, förortskommuneller glesbygdskommun. Kommungruppsindelningen utgår från folkmängd, tätortsgrad, närings-struktur etc.

6 Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd.

KällorOffentligt tryckProposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagenProposition 2002/03:1: Budgetproposition för 2003

LitteraturSocialstyrelsen (2003): Socialtjänsten i Sverige, En översikt

ÖvrigtSocialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd

Ekonomiskt bistånd – bakgrund 1

11

2. Socialtjänstens uppgift

Grundläggande principer och viktigautgångspunkter vid biståndsbedömningRiksdagen antog 1980 socialtjänstlagen (1980:620) som trädde i kraft 1982och upphörde att gälla den 1 januari 2002. Tillkomsten av socialtjänstlagen(SoL) innebar ett tydligt uppbrott från tidigare vårdlagar som var detaljera-de och hade starka inslag av kontroll. De övergripande målen för social-tjänsten formulerades i socialtjänstlagens första paragraf, portalparagra-fen. Målen ger uttryck för principen om människors lika värde och lika rätttill social trygghet, vård och omsorg. Paragrafen präglas av en positiv tilltrotill den enskildes egen förmåga och vilja att förändra sin situation. I förar-betena till socialtjänstlagen7 framhåller regeringen att de övergripande må-len i första hand bör ses som politiska riktmärken för socialtjänstens lång-siktiga utveckling. Det betonas att målen är en markering av ett nytt förhåll-ningssätt i det sociala arbetet och till människor som söker bistånd. Föränd-ringarna var en uppgörelse med en föråldrad sociallagstiftning som ansågsvara präglad av en auktoritär och förmyndaraktig människosyn. I proposi-tionen framhålls också vikten av att socialtjänsten aktivt deltar i samhällspla-neringen. Genom t.ex. samhällsarbete ska socialtjänsten försöka påverka ochförebygga uppkomsten av sociala problem.

Socialtjänstreformen innebar en genomgripande förändring av de vägled-ande principerna för socialtjänsten. En viktig princip var t.ex. frivillighetoch självbestämmande istället för tvång. Tvångsinsatser mot bl.a. vuxnamissbrukare skulle nu upphöra. Socialtjänsten skulle präglas av erbjudandeoch service. Istället för att myndigheterna bedömde vad som är bäst, skulleden enskilde själv bestämma om han eller hon ville ta emot erbjudanden omen viss social tjänst eller inte. Principerna om frivillighet och självbestäm-mande var en markering gentemot den gamla lagstiftningen.

Ett annat begrepp som introducerades i samband med socialtjänstrefor-men var helhetssyn. Också helhetssynen innebar ett uppbrott från den tradi-tionella socialvårdens synsätt och metoder. Tidigare var verksamheten upp-delad i skilda områden som styrdes av olika lagar. Istället för en splittradoch ytlig symtombehandling skulle det sociala arbetet nu präglas av hel-

12

7 Prop. 1979/80:1 Om socialtjänsten s. 138.

hetssyn. I förarbetena8 föreslår regeringen att ansvaret för socialtjänsten skaligga på en enda nämnd. En familj skulle inte samtidigt kunna vara aktuellför åtgärder enligt barnavårds-, nykterhetsvårds-, och socialhjälpslagen.Helhetssyn innebar bl.a. att se människor i deras livssammanhang och attbeakta olika aspekter av deras liv. Människor skulle inte bara ses i relationtill den egna familjen utan faktorer som boende och arbete måste ocksåuppmärksammas. Det betonades att socialtjänsten ska sträva efter att finnasamlade lösningar på enskilda människors eller gruppens totala situation.För att ge socialtjänsten utrymme för insatser utifrån en helhetssyn, fick dennya lagen till stora delar karaktären av en målinriktad ramlag.

Den 1 januari 1998 gjordes flera ändringar i socialtjänstlagen. Bl.a.ändrades bestämmelserna om rätten till bistånd. Ändringarna innebar bl.a.att lagen kompletterades med bestämmelser som preciserade rätten till eko-nomiskt bistånd till försörjning (6 b §). Försörjningsstödet delades upp i enriksnorm och i en del som gällde rätt till bistånd till skäliga kostnader för ettantal andra behovsposter. Det ekonomiska bistånd som inte var försörj-ningsstöd fick kommunerna själva utforma och fatta beslut om (6 g §) ochrätten att överklaga enligt förvaltningslagen togs bort för denna del avbiståndet. Lagen kompletterades också med en rad bestämmelser, bl.a. etttillägg i portalparagrafen som svarar mot artikel 3 i FN:s barnkonventionoch som syftar till att stärka barnets ställning. Vidare infördes en helt nybestämmelse om att socialtjänstens insatser ska vara av god kvalitet (7 a §SoL). I förarbetena9 betonar regeringen dock att socialtjänstens grundläg-gande målsättningar och värderingar skulle ligga fast och att det inte fannsnågra skäl att ompröva grundtankarna bakom 1980 års socialtjänstlag.

Den 1 januari 2002 trädde en ny socialtjänstlag (2001:453) i kraft. Lik-som vid lagändringarna 1998 understryker regeringen i förarbetena10 attsocialtjänstens grundläggande målsättningar och värderingar fortfarandeska ligga fast.

”Den föreslagna ändringen innebär inte någon ändring när det gällerden enskildes eget ansvar att efter sin förmåga bidra till sin försörj-ning. Inte heller föreslår regeringen någon ändring i de bestämmelsersom reglerar vilka krav socialtjänsten kan ställa på den enskilde föratt bistånd skall komma i fråga.” (Prop. 2000/01:80 s. 89 f.)

Lagen är indelad i kapitel för att bli mer lättillgänglig och överskådlig. Allaformer av bistånd ska prövas enligt 4 kap. 1 § SoL och besluten går attöverklaga enligt förvaltningslagen. Ekonomiskt bistånd kan ges antingen

Socialtjänstens uppgift 2

13

8 Prop. 1979/80:1 s. 119 och s. 374.

9 Prop. 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen s. 30.

10 Prop. 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. s. 81.

som försörjningsstöd eller för livsföringen i övrigt. När det gäller ekono-miskt bistånd är den viktigaste ändringen att rätten att överklaga i principåtergår till vad som gällde före den 1 januari 1998, dvs. alla sådana beslutska kunna överklagas enligt förvaltningslagen.

Socialtjänstens mål och lagens intention – ett självständigt livPortalparagrafen (1 kap. 1 § SoL) anger de övergripande målen och grund-läggande värderingarna för socialtjänstens samtliga verksamheter. I dennainledande paragraf sägs att samhällets socialtjänst på demokratins och soli-daritetens grund ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet,jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Vidare skasocialtjänsten under hänsynstagande till människors ansvar för sin och and-ras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och grup-pers egna resurser. Verksamheten ska bygga på respekt för människors rätttill självbestämmande och integritet.

En viktig princip i socialtjänstlagen är att varje människa i första hand harett eget ansvar för sitt liv. I förarbetena11 framhålls särskilt att socialtjänsteninte får frånta den enskilde hans eller hennes ansvar i detta avseende. Soci-altjänstens uppgift är att förstärka och komplettera människors egna resurser,vilket framgår dels av portalparagrafen och dels av bestämmelsen i 4 kap. 1 §SoL. Bestämmelserna i socialtjänstlagen speglar den demokratiska grund-synen att människor har inneboende möjligheter till personlig utveckling ochväxt.12 Genom lagändringarna 1998 gjordes en mindre språklig justering av6 § SoL. Tidigare angavs i 6 § SoL att ”den enskilde har rätt till bistånd ... omhans behov inte kan tillgodoses på annat sätt”. Detta ändrades till ”den sominte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annatsätt ...”. Ändringen är en markering och ett förtydligande av den enskildesansvar för att göra vad han eller hon kan för att försörja sig själv. Sammainnebörd fanns dock redan i specialmotiveringen i prop. 1979/80:1 s. 526.

”Som ytterligare förutsättning för rätten till bistånd gäller emellertidatt den enskilde själv saknar förmåga att tillgodose det föreliggandebehovet.”

Rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL finns alltså bara om den enskilde inte självkan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på något annat sätt.Rätten till bistånd har inte knutits till att den enskilde behöver hjälp av någonsärskild orsak. För att ha rätt till bistånd ska den enskilde göra vad han eller hon

Socialtjänstens uppgift2

14

11 Prop. 1996/97:124 s. 62.

12 Prop. 1979/80:1 s. 210.

kan för att bidra till sin egen försörjning, bl.a. genom arbete.Biståndet ska utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva

ett självständigt liv. I förarbetena till socialtjänstlagen13 betonas att social-tjänstens insatser måste utformas på ett sådant sätt att den enskilde så snartsom möjligt kan klara sin egen försörjning. Insatserna ska med andra ordinte bara syfta till att avhjälpa det aktuella behovet utan även underlätta förden enskilde att i framtiden själv klara sin försörjning och sin livsföring iövrigt. Socialtjänstens skyldighet att arbeta på detta sätt framgår av 1 kap.1 § och 4 kap. 1 § SoL.

Regeringen anser14 att kommunerna aktivt bör verka för att biståndet gördet möjligt för den enskilde att utveckla och aktivera de egna resurserna föratt så snart som möjligt kunna försörja sig själv. Det är särskilt viktigt attsocialtjänsten utvecklar metoder som underlättar för den enskilde att göranågot åt orsaken till sitt biståndsbehov. Människor som söker sig till social-tjänsten för att de inte klarar sin försörjning har rätt att få sådan hjälp att depå sikt kan klara sig utan ekonomiskt bistånd. Det kan t.ex. handla om hjälpatt söka arbete eller hjälp med hushållsekonomisk rådgivning. I detta sam-manhang är det viktigt att framhålla att självförsörjning inte alltid är det-samma som försörjning genom arbete. Alla människor förmår inte att för-sörja sig genom förvärvsarbete. I sådana situationer måste socialtjänstentillsammans med den enskilde försöka hitta andra och långsiktiga lösningarpå försörjningsproblemen, t.ex. sjukersättning.

Socialtjänstens huvudsakliga uppgift är följaktligen att bidra till att hittalångsiktiga lösningar på människors försörjningsproblem. I det avseendetkan socialtjänstens roll jämföras med sjukvårdens. Den som uppsöker sjuk-vården kan göra det av flera skäl; förutom att bli frisk kan den enskildeockså vara i behov av läkarintyg som berättigar till sjukpenning undersjukdomstiden. Även om det ingår som en del av sjukvårdens arbetsuppgif-ter att skriva sjukintyg är dock sjukvårdens primära uppgift att göra män-niskor friska nog att klara sig utan sjukvården. På motsvarande sätt kan manse på socialtjänstens arbete.

Lagstiftaren har gett socialtjänsten två uppdrag; huvuduppgiften ellermålet är att hjälpa den enskilde så att han eller hon kan klara sig utanekonomiskt bistånd – hjälp till självförsörjning. I väntan på att detta blirmöjligt har den enskilde under vissa förutsättningar och efter en individuellbehovsprövning rätt till ekonomiskt bistånd – hjälp med försörjningen.

Det är emellertid viktigt att understryka att kravet på att någon själv skata ansvar för sitt liv inte får drivas hur långt som helst. Möjligheterna kan iverkligheten vara begränsade.


15

13 Prop. 1979/80:1 t.ex. s. 186–187 och prop. 1996/97:124 t.ex. s. 62.

14 Prop. 1996/97:124 s. 71.

UtredningFör att det ska vara möjligt för socialtjänsten att hjälpa människor att blisjälvförsörjande måste individens eller familjens behov av stöd och hjälputredas. Enligt en allmän definition är en utredning all den verksamhet somsyftar till att göra det möjligt att fatta beslut i ett ärende och som återfinnssom dokumentation i ärendet.15 Här avses dock inte i första hand begreppetsmer juridiska betydelse eller utredning i bemärkelsen dokumentation utanistället utredning i meningen att reda ut, kartlägga och klargöra.

En utredning i denna mening handlar om att ställa frågor och skaffa sigen helhetsbild av såväl försörjningshinder som resurser och behov hos denenskilde. Att utreda innebär att tillsammans med den enskilde ta reda på hursvårigheterna ser ut, vad han eller hon kan och vill och på vilket sättsocialtjänsten kan hjälpa till. Om den enskilde är arbetslös innebär utred-ningen t.ex. att göra en noggrann och strukturerad kartläggning och genom-gång av bakgrund, utbildning, yrkeserfarenhet m.m. Har den enskilde tidi-gare erfarenheter av arbetslöshet? Hur har tidigare lösningsförsök sett ut?Har den enskilde kontakt med arbetsförmedlingen? Vad utmärker den kon-takten? Vilken inställning har den enskilde till arbete? Till olika typer avarbeten? Om det visar sig att den enskilde har sociala eller medicinskaproblem kan även andra frågor behöva ställas.16 Vilka kontakter har denenskilde med andra delar av socialtjänsten eller med hälso- och sjukvården?Finns behov av ytterligare kontakter? Vilka alternativa försörjningsvägarfinns det? Vilken väg är mest realistisk?

Om det finns barn i hushållet kan deras situation särskilt behöva upp-märksammas.

Det är således inte fråga om ett administrativt rutinarbete utan om ettkvalificerat socialt arbete. En utredning i den bemärkelse som här beskrivsär inte en formell administrativ procedur som innebär att samtalet domine-ras av försörjningsaspekten, dvs. prövningen av om den enskilde är berätti-gad till ekonomiskt bistånd och i så fall till hur mycket. Koncentrationenligger i stället vid hur den enskilde långsiktigt ska kunna försörja sig självoch leva ett självständigt liv. Utredande samtal handlar också om att ta redapå vilka hinder som finns för den enskilde att försörja sig själv, hur dessahinder ser ut och att hitta utvägar. Om det av olika skäl visar sig att själv-försörjning genom eget arbete inte är möjlig, är det nödvändigt att sökaandra lösningar på försörjningsproblemen. Också detta förutsätter grund-liga utredande, kartläggande samtal.

Regeringen betonar17 vikten av att socialtjänsten tillsammans med den


16

15 Prop. 1979/80:1 s. 562 och s. 563.

16 Se bl.a. Jonasson & Libietis (1987), t.ex. fallbeskrivningarna i kap. 8.

17 Prop. 1979/80:1 s. 196 och s. 211.

enskilde reder ut och klargör hur ett fortsatt hjälpbehov ska kunna förebyg-gas och vilka handlingsalternativ som finns. En grundlig utredning är ocksåen förutsättning för att individen ska kunna få stöd och hjälp som är anpas-sad efter hans eller hennes individuella förutsättningar och behov. Det bördock understrykas att det inte alltid finns anledning att göra en omfattandeutredning, t.ex. om biståndsbehovet är tillfälligt eller vid ansökan om eko-nomiskt bistånd på grund av att barnomsorgsplats saknas eller i väntan påatt ett annat bidrag eller en annan förmån ska betalas ut. Om den enskildeinte själv frågar efter annat bistånd ska en utredning i sådana fall kunnagöras rutinmässigt och summariskt. Utredningsförfarandet liksom det so-ciala arbetet i stort måste självfallet anpassas till den enskilde individen ochtill vad saken gäller.

Individuell behovsbedömningDen generella socialpolitiken i Sverige baserar sig i huvudsak på inkomst-bortfallsprincipen. Utgångspunkten är att människor ska ha rätt till en rimligersättning för inkomstbortfall vid t.ex. sjukdom, ålderdom och barns födel-se. Reglerna är generella men ersättningarna individuella. Till skillnad frånde flesta andra svenska bidragssystem bygger rätten till ekonomiskt biståndenligt socialtjänstlagen ytterst på en individuell behovsbedömning. Dettaekonomiska stöd är den enda delen av de socialpolitiska systemen som ärhelt relaterad till det enskilda hushållets behov. Begreppet individuell be-hovsprövning eller bedömning används ofta när man talar om rätten tillekonomiskt bistånd. Socialtjänstens uppgift är t.ex. att bedöma och ta ställ-ning till i vilken utsträckning den enskilde själv kan tillgodose sitt behov.Om den enskilde har rätt till ekonomiskt bistånd för sin försörjning eller försin livsföring i övrigt, kan ekonomiskt bistånd lämnas för skäliga kostnader.När det gäller skäliga kostnader måste det också göras en individuell be-dömning av vad som är skäligt för just den enskilde.

Socialtjänstlagen förutsätter således att det i varje enskilt fall görs enindividuell bedömning av hjälpbehovet och omfattningen av det. Bedöm-ningen ska präglas av ett helhetsperspektiv på den enskildes eller hushålletstotala situation. Detta hindrar dock inte att socialtjänsten arbetar med scha-bloniserade ersättningar för olika hushållskostnader. I förarbetena till soci-altjänstlagen18 påpekar regeringen att det ekonomiska stödet bör utformasså att det gynnar rationell metodutveckling och att administrativt överarbetemotverkas (se kap. 4 Försörjningsstöd, avsnittet om kommunala normer).

Individuell behovsbedömning handlar emellertid inte enbart om ekono-miskt bistånd eller pengar. Det handlar också om den enskildes rätt att fåannat bistånd som är anpassat till hans eller hennes förmåga och behov. Att


17

18 Prop. 1996/97:124 s. 82.

socialtjänstens insatser är individuellt anpassade är en förutsättning för attsocialtjänstens mål att frigöra och förstärka den enskildes egen förmåga skakunna infrias.

Att en av socialtjänstens viktigaste uppgifter är att hjälpa människor attbli självförsörjande har redan berörts. I förarbetena till socialtjänstlagen19

betonas att försörjning genom eget arbete är grundläggande när det gälleratt stärka människors egen förmåga att reda upp sina problem. Ofta är detockså nödvändigt att hjälpa en person att öka sina möjligheter att få ochbehålla ett arbete genom individuella insatser, både i form av ekonomisktbistånd och andra stödinsatser.

Regeringen framhåller20 att den enskilde efter förmåga ska bidra till sinförsörjning och att den som kan arbeta också är skyldig att söka arbete. Menman understryker samtidigt att varje enskilt ärende förutsätter en individu-ell behovsbedömning, som ska utgå från den enskildes egna förutsättningaratt klara ett visst arbete. Regeringen påpekar vidare att längre tids bistånds-mottagande alltid ska förenas med relevanta krav i syfte att stödja denenskilde att finna en väg till eget arbete. Det är således inte meningen attsocialtjänstens bistånd ska vara kravlöst men kraven måste individualiseras.Kraven måste också stå i överensstämmelse med respekten för den enskil-des integritet och självbestämmande. Valet av insatser och åtgärder skadärför göras med hänsyn till den aktuella situationen samt den enskildesförutsättningar. Om den enskilde av olika skäl inte kan klara sin långsiktigaförsörjning genom arbete, måste insatserna ges en annan inriktning. Dettakan t.ex. gälla människor med omfattande psykosociala problem.21

Det är viktigt att betona att det inte är den enskildes problem som skaindividualiseras utan det är bemötande, arbetssätt och insatser som ska varaindividuellt utformade. Socialtjänstens uppgift är att ge den enskilde ettindividuellt anpassat stöd, inte att presentera kollektiva lösningar som antaspassa alla. Varje människa har rätt att bli sedd utifrån sitt livssammanhangoch inte som en kategori eller ”klient” som ska genomgå en viss uppsättningpå förhand bestämda ritualer och insatser.

Utredning, helhetssyn och individuell bedömning är tre begrepp som ärintimt kopplade till varandra. Att tillsammans med den enskilde finna indi-viduella lösningar på försörjningsproblemen är inte möjligt utan en nog-grann utredning av den enskildes behov, resurser och förutsättningar. Utred-ande och kartläggande samtal är en förutsättning för att insatserna skakunna individualiseras. Utredande samtal i den mening som här diskuteratshandlar både om att samla in information och att få till stånd en dialog.


18

19 Prop. 1979/80:1 t.ex. s. 175.

20 Prop. 1996/97:124 s. 62.

21 Se JO 2000/01 s. 301.

Syftet är att upprätta en förtroendefull och långsiktig kontakt med denenskilde för att kunna stödja honom eller henne att förändra sin livssitua-tion. Som tidigare betonats måste utredningsproceduren anpassas till indi-viden och de omständigheter som finns i det enskilda fallet. I de fall dåhjälpbehovet är tillfälligt eller då det av andra skäl är uppenbart att denenskildes ansökan och ärende ska handläggas mer rutinmässigt, handlarsocialtjänstens arbete mer om att ge en god service. Vare sig kontakten ärkortsiktig eller långsiktig är dock ett respektfullt bemötande grundläggandeför den enskildes förtroende för socialtjänsten.

Ett hjälpmedel i arbetet kan vara att tillsammans med den enskilde upp-rätta en arbetsplan. En sådan plan är huvudsakligen en överenskommelsemellan den enskilde och socialtjänsten om hur man ska göra för att kommatillrätta med ett problem. I planen anges syftet, vilken insats som åligger denenskilde respektive socialtjänsten, en tidsmässig avgränsning och eventu-ellt de konsekvenser som inträder om arbetsplanen inte följs. Planen kanockså innehålla t.ex. en tydlig ansvarsfördelning mellan handläggaren ochden enskilde och en överenskommen tidpunkt när planen ska följas upp.

Frivillighet och självbestämmandeEnligt 3 kap. 5 § SoL ska insatserna för den enskilde utformas och genom-föras tillsammans med honom eller henne. Av lagens förarbeten22 framgåratt denna bestämmelse i första hand riktar sig till socialarbetarna och att denklart och tydligt anger att socialtjänsten inte får vidta insatser ”över huvu-det” på den enskilde.

Den enskilde ska med andra ord vara delaktig i insatserna och ges möj-lighet till att aktivt medverka i och påverka planeringen av sin egen framtid.Socialtjänstens uppgift är att tillsammans med den enskilde försöka hittastrategier för att förändra livssituationen. Ytterst har den enskilde ansvaretför sitt eget liv och måste därför få förutsättningar för att handla och styrasin egen tillvaro. Man kan säga att socialtjänsten ska sträva efter att hjälpamänniskor att så långt som möjligt få makt över sina egna liv.

I förarbetena till socialtjänstlagen framhåller regeringen genomgåendeatt samhället har en grundläggande skyldighet att bistå den enskilde liksomatt denne har rätt att själv bestämma över sin situation. Vidare framgår avsocialtjänstlagens portalparagraf att socialtjänstens verksamhet ska byggapå respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Rege-ringen betonar särskilt vikten av hur enskilda bemöts inom socialtjänsten:

”En väsentlig del av de insatser som utförs inom socialtjänstensindivid- och familjeomsorg syftar till att stödja en förändring i den


19

22 Prop. 1979/80:1 s. 528.

enskildes livssituation. Kärnan i det sociala arbetet är själva klient-arbetet och då främst det som sker i mötet mellan socialarbetare ochklient. En förtroendefull samverkan mellan den enskilde och social-tjänstens personal och respekten för den enskildes personliga integ-ritet är därför av stor betydelse för kvaliteten. Det är väsentligt attsocialtjänsten visar lyhördhet och inlevelseförmåga i den enskildesförhållanden samt att denne har insyn i och ett reellt inflytande överde insatser som ges”. (Prop. 1996/97:124 s. 52)

Det är således nödvändigt att den enskilde får ett faktiskt inflytande och blirdelaktig i det som rör honom eller henne. Den enskilde måste ges förutsätt-ningar att själv handla och ta ansvar för sig själv och sina anhöriga. Det ärdärför centralt att stödja och ta tillvara den enskildes egna initiativ ochdrivkrafter. Det förutsätter att socialarbetaren inleder en dialog med denenskilde.

”Socialtjänsten ... skall tillsammans med klienten söka klara ut vilkahandlingsalternativ som finns och vilket livsinnehåll dessa kan tänkasge den enskilde. Men socialtjänsten skall också i detta samspel vidbehov argumentera, försöka skapa insikt, ställa krav och aktivt påver-ka klienten. Denna relation påminner mycket om andra medmänskligakontakter där ena parten med respekt för den andre och omtanke omhonom genom fakta och argument försöker avvärja en olycklig utveck-ling och främja den andres väl. Skillnaden ligger i att socialarbetarenhar yrkeskunskap som nödvändig resurs.” (Prop. 1979/80:1 s. 211)

BarnperspektivÅr 1998 infördes bestämmelser i socialtjänstlagen som syftar till att stärkabarnens ställning i lagen. En av dessa bestämmelser, 1 kap. 2 § SoL, svararmot artikel 3 i FN:s barnkonvention och lyder:

”När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen tillbarnens bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.”

I 3 kap. 5 § SoL finns en bestämmelse om att när en åtgärd rör ett barn, skabarnets inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn ska tas tillbarnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Enligt 11 kap. 10 §SoL har barn som fyllt 15 år rätt att själva föra sin talan i mål och ärendenenligt socialtjänstlagen.

Med åtgärder avses närmast insatser på individnivå, dvs. utredningsinsat-ser och stöd- och behandlingsinsatser. Varje beslut som rör ett barn måstegrunda sig på en bedömning av vad som är bäst för just det barnet. I sambandmed sådana beslut behöver olika förslag till lösningar analyseras och vägas


20

mot varandra. Syftet är att uppmärksamma hur beslutet påverkar barnet. Iförarbetena till socialtjänstlagen23 påpekas att även om barnets bästa intealltid är avgörande för vilket beslut som fattas, ska barnets bästa alltid beak-tas, utredas och redovisas. Regeringen anser också att vid en intressekonfliktmellan barnet och de vuxna måste barnets intresse ha företräde. Det handlarbåde om att se en situation utifrån barnets synvinkel, med barnets ögon, ochatt som vuxen se barnet och lyssna på barnets synpunkter (se kap. 9 Infor-mation, ansökan och utredning, avsnitt Utredning och dokumentation).

Barnens situation ska uppmärksammas särskilt i alla utredningar där depå något sätt är berörda. Barnperspektivet innebär alltså att barnens situa-tion ska uppmärksammas också när vuxna vänder sig till socialtjänsten meden ansökan om ekonomiskt bistånd. I utredningar om ekonomiskt biståndär det föräldrarnas situation, ekonomiskt eller i övrigt, som utreds. Man kansäga att dessa utredningar traditionellt har ett tydligt vuxenperspektiv. Enutredning bör dock kunna uppmärksamma även eventuella barn i familjen.Handläggaren ska alltså ha både ett vuxenperspektiv och ett barnperspektiv.För att underlätta arbetet med dubbla perspektiv kan det behövas nya tän-kesätt och rutiner när det gäller utredning, dokumentation etc. 24 Barnper-spektivet får dock aldrig innebära att barnet uppmärksammas eller utredsmot föräldrarnas vilja utan att det finns tecken på att barnets situation kräveren särskild utredning. Denna bör i så fall hanteras som en egen utredningenligt 11 kap. 1 och 2 §§ SoL.

Hur stor vikt som ska läggas vid barnens situation måste bedömas från falltill fall. Situationen behöver inte automatsikt innebära att eventuellt tillkom-mande ansökningar måste beviljas. Det viktigaste är att göra barnet synligt iutredningen. I andra fall kan barnperspektivet innebära att familjen ska beviljasextra ekonomiskt bistånd för något som barnet behöver för sitt liv och sinutveckling. Socialtjänsten ska dokumentera hur barnens intressen beaktats,vilka överväganden som gjorts och hur detta påverkat beslutet, oavsett ombedömningen resulterar i att ekonomiskt bistånd beviljas eller inte. Detta skasäkra att barnperspektivet tillgodoses. I sitt slutbetänkande, Socialtjänst i ut-veckling, framhåller Socialtjänstutredningen vikten av att barns behov utredsnär det gäller familjer med ett långvarigt bidragsmottagande. 25 Man skriver:

”Detta synsätt innebär inte en mer generös behovsbedömning förbarnfamiljer med långvarigt socialbidragsberoende. Men med enindividuell behovsbedömning som grund för rätten till socialbidragbör man ta särskild hänsyn till vad barnets bästa kräver i sådana


21

23 Prop. 1996/97:124 s. 99.

24 Se Socialstyrelsen och länsstyrelserna (2003) Barnperspektiv vid handläggning av ekonomisktbistånd.

25 SOU 1999:97 s. 241.

situationer där de kan anses mer utsatta än vad som kan anses varanormalt för andra barn.”

I Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2003:5)ges exempel på hur barnperspektivet kan tillämpas i utredningar om ekono-miskt bistånd. Där sägs att Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligtriksnormen till en högre nivå bl.a....

– om det är en förutsättning för att barn skall kunna delta i fritidsaktiviteter,

– om det är en förutsättning för att en förälder skall kunna ha umgängeeller kontakt med sitt barn i en rimlig omfattning och därför har extrautgifter för t.ex. lek och fritid samt telefon,

...

Ett tredje exempel handlar om de överväganden som bör göras vid bedöm-ningen av skälig boendekostnad: Socialnämnden bör vid bedömningen tahänsyn till ett barns behov av utrymme även hos den förälder där barnetenbart vistas under umgängestid.26

Att tillämpa ett barnperspektiv skulle också kunna innebära att barnfamiljersom har långvarigt behov av ekonomiskt bistånd får del av särskilda satsningarsom syftar till att hjälpa föräldrarna att komma igång med ett arbete och därmedbli självförsörjande. Att ha ett barnperspektiv i socialt arbete handlar följaktli-gen inte bara om pengar utan rymmer en mängd andra aspekter.

Hänsyn till brottsofferI 5 kap. 11 § SoL finns en bestämmelse om socialtjänstens stöd till brotts-offer. Bestämmelsen har sedan den 1 januari 2002 följande lydelse:

”Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennesanhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beak-ta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andraövergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för attförändra sin situation.”

Bestämmelsen gäller för alla typer av brottsoffer och deras anhöriga, ävenom kvinnor som utsatts för våld i hemmet särskilt bör uppmärksammas. Tillgruppen anhöriga räknas givetvis eventuella barn. Det bör påpekas att våldeller andra övergrepp i hemmet också finns i homosexuella relationer.27


22

26 Se kap. 4 Försörjningsstöd, avsnitten Särskilda skäl till höjd respektive sänkt norm och Boende.

27 För ytterligare kunskap om bl.a. hur våldet ser ut och vilka insatser som kan behövas, se Social-styrelsens kunskapsöversikt Våldsutsatta kvinnor (2001) och meddelandeblad 6/2002 Flickor somlever under hot och tvång i familjer med starkt patriarkala värderingar.

Det är inte ovanligt att kvinnor som utsätts för våld i hemmet kommertill socialtjänsten med ekonomiska problem. Om handläggaren misstänkeratt en kvinna har blivit misshandlad kan han eller hon på ett respektfullt sättfråga om det förhåller sig så. En undersökning gjord inom sjukvården28

visar att kvinnan ofta svarar och vill tala om sin situation. Om hon undvikerfrågan eller svarar nekande kan ändå en process ha satt i gång som gör atthon är beredd att tala med någon vid ett senare tillfälle.29

Kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp kan haupprepade behov av akut bistånd från socialtjänsten. Ofta är en del av behovetekonomiskt och kan gälla t.ex. oplanerade och brådskande utgifter för vardag-liga behov.30 Att en kvinna är misshandlad behöver inte automatsikt betyda attden vanliga biståndsprövningen helt bör sättas ur spel. Hur socialtjänsten skahantera detta måste bedömas från fall till fall. I Socialstyrelsens allmänna rådom ekonomiskt bistånd (SOSFS 2003:5) ges exempel på då det kan finnas skälatt beräkna kostnader till en högre nivå än riksnormen:

...

– om den enskilde har tillfälligt höga kostnader, t.ex. för livsmedel, kläderoch skor, som beror på att han eller hon varit utsatt för brott.

Även då det gäller livsföring i övrigt kan det ibland finnas särskilda skäl föratt bevilja bistånd, t.ex. för hemutrustning. Sådana skäl kan t.ex. vara att...

– den enskilde har varit utsatt för brott och omgående behöver flytta till enannan bostad.

Ett tredje exempel är när den enskilde vill flytta till en dyrare bostad. Omden som får ekonomiskt bistånd har ett önskemål om att flytta till ett dyrareboende, bör socialnämnden ge bistånd beräknat på den nya boendekostna-den under förutsättning att flyttningen är nödvändig för att den enskildeskall uppnå en skälig levnadsnivå. Det kan t.ex. gälla

...

– om den enskilde varit utsatt för brott och till följd av detta måste flytta.

...

En utgångspunkt vid prövningen av ekonomiskt bistånd är att alla inkoms-ter och tillgångar räknas som gemensamma för makar, registrerade partneroch sambor. Normalt ska den ena parten i ett par inte kunna få bistånd för


23

28 Socialstyrelsen (2002) Tack för att ni frågar – Screening om våld mot kvinnor.

29 Socialstyrelsen (2001) Våldsutsatta kvinnor t.ex. s. 37.

30 Socialstyrelsen (2001) Våldsutsatta kvinnor t.ex. s. 37.

egen del utan att den andres inkomster eller tillgångar beaktas. Om enmisshandlad kvinna söker ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten bör man iförsta hand försöka hjälpa henne att få ut pengar från mannen. I väntan pådet bör hon kunna få bistånd. Nämnden bör kunna ge bistånd t.ex. i avvaktanpå att den andra parten bidrar med sin inkomst eller uppfyller de villkor somnämnden ställer på honom eller henne. Villkoren kan t.ex. gälla att stå tillarbetsmarknadens förfogande och ta anvisat arbete eller delta i arbetsmark-nadspolitiska åtgärder. Andra situationer då nämnden bör kunna göra undan-tag från principen om gemensamma tillgångar är om den ena parten varitutsatt för hot eller misshandel av den andra parten.

Om mannen vägrar att skjuta till pengar måste socialtjänsten göra en be-dömning i det enskilda fallet. I vissa fall bör man kunna betrakta de gemensam-ma inkomsterna eller tillgångarna som fiktiva i den meningen att kvinnan intedirekt kan förfoga över dem eller på annat sätt få tillgång till dem.

Personer som lever under hot kan få ett s.k. trygghetspaket från polisenutan kostnad. Behovet av skyddsåtgärder kan vara större och socialtjänstenfår då bedöma om bistånd ska ges till kostnad för t.ex. säkerhetslås, säker-hetsdörr eller säkerhetsgrind.

Vid särskilt allvarliga fall av våld och hot kan en person få kvarskrivning,dvs. stå kvar som folkbokförd på sin tidigare adress efter flyttning (se kap. 8Ansvarig kommun och gränsen för kommunens ansvar, avsnittet Vistelsebe-greppet vid kvarskrivning).

KvalitetDe principer som hittills berörts i detta kapitel och som ska vara styrande iarbetet kan också beskrivas som kriterier på verksamhetens kvalitet. Av3 kap. 3 § SoL framgår att socialtjänstens insatser ska vara av god kvalitetoch utföras av personal med lämplig utbildning och erfarenhet samt attsocialtjänsten har en skyldighet att systematiskt och fortlöpande utvecklaoch säkra kvaliteten i verksamheten.

Till stöd för kvalitetsarbetet har Socialstyrelsen gett ut allmänna råd omkvalitetssystem inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg (SOSFS2000:15). I dessa sägs bl.a. att som exempel på god kvalitet kan nämnas

• att den enskilde anser sig bli bemött med respekt,

• att den enskilde får och anser sig få tillräcklig information om verksam-hetens innehåll så att han eller hon kan ta till vara sina rättigheter och attverksamheten även på annat sätt bedrivs så att den enskildes rättssäker-het garanteras,

• att den enskilde anser att insatserna utformas efter hans eller hennesbehov och så långt som möjligt i samråd,


24

• att insatserna utformas så att de inriktas på att frigöra och utveckla denenskildes och gruppers egna resurser, och

• att barnperspektivet särskilt beaktas i verksamheten.

En förutsättning för god kvalitet är att innehållet i verksamheten och resul-taten kontinuerligt dokumenteras, utvärderas och utvecklas. Ett kvalitets-system behöver därför innehålla rutiner för egenkontroll. En sådan uppfölj-ning bör dels handla om hur verksamheten uppfyller lagens krav och inten-tioner, dels vilka effekter den har för den enskildes livssituation. Den börbl.a. omfatta uppföljning av verksamhetens resultat, kompetens, förhåll-ningssätt och metoder samt internt och externt samarbete. Ett viktigt under-lag i uppföljningen är hur verksamheten bedöms av den enskilde och andraberörda. Därför behövs rutiner och metoder för att inhämta synpunkter frånbrukare och andra intressenter. Förslag och klagomål från brukare är enviktig informationskälla för att kunna åtgärda brister och identifiera områ-den som kan behöva förbättras.31

En praktisk förutsättning för att kunna följa och analysera den egnaverksamhetens omfattning och resultat kan t.ex. vara att det finns stöd iform av ett statistiksystem.

När det gäller arbetet med ekonomiskt bistånd domineras verksamhetenav att utreda och fatta beslut. En del i att utveckla och förbättra kvalitetenkan vara att beskriva, analysera och utvärdera utredningsarbetet. Hur serden egna arbetsprocessen ut? På vilket sätt medverkar den enskilde tillutredningen och hur noteras hans eller hennes synpunkter och eventuellaklagomål? Hur dokumenteras arbetet?

Arbetet inriktas också på att utveckla den enskildes egna resurser för attbli självförsörjande. Finns det någon särskild metodik? Utreds orsaken tillatt den enskilde inte kan försörja sig själv, hans eller hennes hinder ochresurser? Hur ska den enskilde nå självförsörjning? Hur ofta träffar hand-läggaren den enskilde? Finns det en arbetsplan som handläggaren och denenskilde gemensamt har formulerat? Finns det en överenskommelse mellanhandläggaren och den enskilde om hur målen i arbetsplanen ska följas upp?

Konkreta kvalitetsindikatorer är t.ex. om hjälpen är lätt tillgänglig (vän-tetider m.m.), om utredningen och handläggningen genomförs snabbt ocheffektivt samt om beviljat ekonomiskt bistånd betalas ut på utsatt tid. Detkan även vara att den enskilde har möjlighet att byta socialsekreterare omhan eller hon är missnöjd.


25

31 SOSFS 2000:15.

Samverkan mellan myndigheterAv 3 kap. 5 § SoL framgår att om den enskilde är i behov av insatser ocksåfrån andra samhällsorgan ska socialtjänsten samverka med dessa så att olikainsatser kan samordnas. Insatserna ska genomföras och utformas tillsam-mans med den enskilde. Huvudregeln inom socialtjänsten är att den enskil-de måste ha gett sitt samtycke till samarbete och till informationsöverföringmellan olika myndigheter. Också annan lagstiftning än socialtjänstlagen slårfast skyldigheten att samverka. I ett delbetänkande från Storstadskommit-tén32 påpekas att det i annan lagstiftning uttryckligen föreskrivs att myndig-heter ska samverka med andra myndigheter eller berörda medborgare. Dettaanges t.ex. i förvaltningslagen, kommunallagen, hälso- och sjukvårdslagenoch lagen om allmän försäkring.

Det har blivit allt viktigare att socialtjänsten medverkar till att mobiliserade samlade resurserna i samhället.33 Man poängterar att samverkan mellande olika välfärdssystemen måste ske på ett effektivare sätt än tidigare. Medutgångspunkt i ett flertal betänkanden34 konstaterar regeringen också att detråder en stark enighet både på central och lokal nivå om att en ökad samver-kan över sektorsgränserna är nödvändig.

I Storstadskommitténs delbetänkande35 definieras samverkan som detsom kan ske och sker mellan olika myndigheter, organisationer och förvalt-ningar på organisationsnivå, men även mellan enskilda individer och myn-digheter, organisationer och förvaltningar. Samverkan innebär att gemen-samt arbeta för ett bestämt syfte och mål. I förarbetena till socialtjänst-lagen36 avses med samverkan ”... såväl en mera allmän sådan om sam-hällsplanering m.m. som en samverkan i enskilda ärenden”. En utveckladsamverkan på en övergripande nivå och i enskilda ärenden är ur mångaaspekter en förutsättning för att socialtjänsten ska kunna utföra sina uppgif-ter på ett tillfredsställande sätt. För den enskilde individen kan samverkaninnebära att han eller hon snabbare får den hjälp som behövs.

Regeringen anser vidare att det är särskilt angeläget att det kommer tillstånd en bättre samordning i arbetet med rehabilitering av personer i utsattagrupper. Många människor med långvarig arbetslöshet, psykosociala pro-blem eller andra hälsomässiga problem riskerar att hamna i en gråzonmellan myndigheter och de olika ersättnings- och vårdsystemen eftersomderas problem ibland inte självklart faller inom någon viss myndighets


26

32 SOU 1995:142 Att röja hinder för samverkan – Egenmakt – Arbetslinjen; s. 48.

33 Prop. 1996/97:124 s. 57. Se även 2 kap. 6 § SoL.

34 Bl.a. SOU 1995:142 Att röja hinder för samverkan – Egenmakt – Arbetslinjen, SOU 1996:85 EgonJönsson – en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet.

35 SOU 1995:142 s. 31–32.

36 Prop. 1979/80:1 s. 354.

ansvarsområde. Det finns därmed en risk att människor skickas runt mellansocialtjänsten, försäkringskassan, arbetsförmedlingen och landstingets pri-märvård, vilket ofta resulterar i att insatserna blir både kortsiktiga ochineffektiva. För den enskilda individen kan en strikt arbets- och ansvarsför-delning mellan olika myndigheter vara mycket svårförståelig.

Regeringen poängterar att de tendenser till ökande klyftor som finns isamhället måste motverkas på alla sätt. Dessa klyftor finns t.ex. mellan demsom har arbete och de som är arbetslösa, mellan dem som kan försörja sigsjälva och de som är i behov av t.ex. ekonomiskt bistånd och mellan inföddasvenskar och invandrare.

”Det finns en risk att allt fler människor ställs vid sidan och uppfattassom inte behövda varken på arbetsmarknaden eller någon annan-stans.” (Prop. 1996/97:124 s. 33)

Regeringen betonar också att det synsätt som alltför länge präglat storadelar av den offentliga sektorn, att individens problem och behov betraktassnävt utifrån den egna myndighetens perspektiv, måste ändras.

Även grupper som i stor utsträckning står utanför de generella välfärds-systemen måste således få del av den hjälp och det stöd som de behöver föratt de i framtiden ska kunna försörja sig själva. Förutom invandrare ochlågutbildade personer kan nämnas ungdomar som inte hunnit få någonstadig förankring på arbetsmarknaden och därför tvingas leva på ekono-miskt bistånd.

Regeringen understryker37 att om sysselsättningen ska kunna öka ochmarginalisering av undersysselsatta förhindras, måste de som står längst frånarbetsmarknaden prioriteras. Det handlar bl.a. om människor som drabbas avglesbygdens strukturförändringar men också om arbetslösa mottagare avekonomiskt bistånd i de större städerna.

Skäl för och hinder mot samverkanEn förutsättning för att samverkan ska fungera i praktiken är att det finns eninsikt om att verksamheten är till för den enskilde och att det kan finnasnågot att vinna på att samverka. Syftet med samverkan är att på ett bättreoch effektivare sätt använda de gemensamma resurserna så att enskildamänniskors behov av hjälp och stöd tillgodoses och att syftet med insatsernauppnås.

Samverkan hör ihop med helhetssyn. Att ha ett helhetsperspektiv på denenskildes situation förutsätter att socialtjänsten på olika sätt samarbetar medandra samhällsorgan inom olika sektorer, med frivilligorganisationer ochmed andra berörda. Samverkan är en naturlig följd av att enskilda indivi-


27

37 Prop. 1999/2000:98 Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighet och tillväxt s. 1.

ders, familjers eller gruppers svårigheter sätts in i ett större socialt samman-hang. Ett problem är dock att ansvaret för olika stödinsatser ofta är utsprittpå många olika huvudmän, vilket försvårar möjligheterna att arbeta medindividens behov utifrån ett helhetsperspektiv.

Regeringen understryker38 vikten av att socialtjänsten samverkar medandra berörda myndigheter, framför allt med arbetsförmedlingen, försä-kringskassan och andra arbetsrehabiliterande organ. Syftet är att gemen-samt samordna de insatser som kan vara nödvändiga för enskilda som avolika skäl är i behov av ekonomiskt bistånd. I synnerhet hushåll som harbistånd under längre perioder kan ha behov av insatser utöver de rentekonomiska.

I vissa fall är egenförsörjning genom arbete inte möjlig eller kan baradelvis åstadkommas. Det kan t.ex. gälla människor med olika grader avpsykisk ohälsa, psykosociala problem och långvarig arbetslöshet. Proble-men kan vara komplexa och ibland svåra att definiera. Många gånger fallerdessa personer inte direkt under någon myndighets ansvarsområde. Därmedhamnar de också ofta i ett gränsland mellan olika ersättningssystem. Detkan t.ex. finnas tveksamheter kring om de uppfyller de medicinska krav somär förutsättningen för sjukskrivning och sjukpenning. Många har också ensvag anknytning till arbetsmarknaden och uppfyller inte de villkor somgäller för att ha rätt till olika arbetsmarknadsersättningar. Ofta har indivi-derna kontakt med flera myndigheter samtidigt. Genom att samverka mins-kar risken för att myndigheterna – var och en på sitt håll – utreder ochförsöker tillgodose samma eller likartade behov. I många fall kan det ocksåvara svårt för en enskild aktör att lösa uppgifter och problem på egen hand.Samverkan kan innebära en möjlighet att lösa problem som berör flerahuvudmän.

Under förutsättning att en grundlig utredning och kartläggning gjorts isamverkan mellan berörda myndigheter och organ, kan också ett konstate-rande av att egenförsörjning inte är möjlig att uppnå vara viktigt. Det inne-bär att den för samhället dyrbara rundgången kan förhindras och att denenskilde slipper ha kontakt med flera olika myndigheter som inte självklartanser att han eller hon hör hemma inom deras ansvarsområde. För dem sominte lyckas få ett ordinarie arbete är det viktigt att olika samhällsorgan,frivilligorganisationer och motsvarande samverkar för att försöka hitta and-ra meningsfulla aktiviteter för att undvika passiviserande sysslolöshet.

När det gäller människor med sammansatta problem är det nödvändigtatt ha realistiska och långsiktiga mål som är anpassade till den enskildaindividen. Erfarenheter från olika samverkansprojekt visar att samverkanofta leder till att exempelvis arbetsprövning och arbetsträning kommer


28

38 Prop. 1996/97:124 s. 56–58.

igång snabbare, att insatsernas träffsäkerhet ökar och att den enskildesmotivation och självkänsla ökar. Regeringen och olika aktörer på centraloch lokal nivå tycks således vara överens om att samverkan är nödvändigoch önskvärd. I praktiken är det emellertid inte alltid lika självklart ochenkelt.

De hinder som anses försvåra samverkan är av juridisk, ekonomisk,organisatorisk och kulturell karaktär.39 En del hinder är sådana som är möj-liga att påverka på lokal nivå medan andra kräver beslut på en mer övergrip-ande nivå, såsom av regering och riksdag. Av en kartläggning som rege-ringen låtit göra40 framgår att de förhållanden som kan påverkas på lokal nivåhar stor betydelse för om samverkan sker eller inte. Hinder på den lokalanivån är t.ex. bristande kunskaper om varandras yrkesroller och arbetsupp-gifter, oklara ansvarsgränser, olika upptagningsområden, avsaknad av ge-mensamma mötesplatser och oro för kostnadsövervältringar.

Bland juridiska hinder kan nämnas sekretesslagen som ibland ansesförsvåra samarbete mellan olika myndigheter. Sekretessreglerna är grund-läggande för socialtjänstens möjligheter att få till stånd ett förtroendefulltsamarbete med den enskilde. I flera samverkansprojekt har man löst dennafråga genom att den enskilde på olika sätt samtycker till att information fårlämnas mellan myndigheter, t.ex. genom s.k. samtyckeskontrakt.41 Hårtreglerade anslag och bristande flexibilitet i de tilldelade anslagen anförsockså som skäl till komplikationer och svårigheter vid samverkan. Denkartläggning som regeringen låtit göra42 visar dock att mycket går att görainom de ramar som finns.

När det gäller frågan om kostnadsövervältringar påpekar regeringen43 attdet mest effektiva och kostnadsbesparande för samhället är att stoppa rund-gång och dubbelarbete så tidigt som möjligt och att snabbare hitta rätt hjälpför en individ. En väl fungerande samverkan bör därför snarare minska änöka risken för kostnadsövervältringar. Vissa försök med finansiell samord-ning tyder på att ekonomiska drivkrafter för samverkan har stor betydelse.Ett sådant mer genomgripande samarbete har t.ex. prövats i de lokala för-söksverksamheterna FINSAM och SOCSAM.44 Genom att sammanföra re-surser från socialförsäkring, hälso- och sjukvård och – i fallet med SOCSAM– även från socialtjänst, skapas drivkrafter inom systemen för att de gemen-


29

39 SOU 1995:142 s. 48 och SOU 1996:85 s. 46ff.

40 SOU 1996:85 Egon Jönsson – en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliterings-området.

41 SOU 1995:142 s. 80–81.

42 SOU 1996:85.

43 Prop. 1996/97:124 s. 58.

44 Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen (1997) och (1998).

samma resurserna ska kunna utnyttjas på bästa sätt. De ekonomiska driv-krafterna består av ett gemensamt kostnadsansvar, flexibel användning avvissa socialförsäkringsmedel och ett ekonomiskt resultat som parterna haransvar för att täcka eller som de får ta del av. Erfarenheterna från dessa ochandra försök visar att samverkan ofta tycks leda till ökad kostnadsmedve-tenhet hos parterna och att de gemensamma resurserna utnyttjas bättre.45

Resultatet från FINSAM tyder på att erfarenheterna är positiva också för deenskilda individerna.

I Storstadskommitténs delbetänkande46 konstateras att de formella orga-nisatoriska hindren för att samverka är relativt få. De största hindren tycksi stället handla om revirtänkande och skillnader i målsättning, traditioneroch kulturer hos olika myndigheter.

Samverkan kan bedrivas på olika sätt, i olika omfattning och på olikanivåer i en organisation. Planering och diskussion på ledningsnivå är oftanödvändig, i synnerhet inledningsvis då nya samarbetsformer ska skapas.Av förarbetena till socialtjänstlagen47 framgår att regeringen anser det själv-klart att de förtroendevalda ska ha en aktiv och ledande roll när det gällerplanering och riktlinjer för sådan verksamhet. I fråga om arbetssätt påpeka-des vikten av att handläggande personal engageras i samarbetet. Likasåbetonades att det är centralt att klienterna ges möjlighet att medverka i ochpåverka planeringen. Samverkan måste alltid utgå ifrån den enskilde indi-videns behov och förutsättningar, vilket innebär att samverkan kommer attse olika ut från individ till individ. Samverkan får aldrig ske över huvudetpå den enskilde.

Samverkan i praktiken kan t.ex. innebära att socialtjänst och arbetsför-medling – och i förekommande fall – försäkringskassa och primärvård,tillsammans träffar den enskilde regelbundet under en period. Efter ennoggrann kartläggning och utredning utarbetas tillsammans med den en-skilde en gemensam arbetsplan, som syftar till att förändra situationen ochhitta en så bra lösning som möjligt. Förutsättningen är att samtliga deltaraktivt och att de inblandade aktörerna bidrar med sitt respektive yrkeskun-nande och arbetar parallellt med den enskilde individen.48

Erfarenheterna visar att det tycks finnas några viktiga förutsättningar föratt samverkan ska ge resultat. Några av dessa är:

• Stöd från olika nivåer i respektive organisation.

• Kunskaper om gemensamma målgrupper, dvs. kunskaper om de indivi-


30

45 Se även Socialstyrelsen (1999a) och (1999b).

46 SOU 1995:142 s. 70.

47 Prop. 1979/80:1 s. 354.

48 För exempel på olika samverkansformer, se bl.a. Socialstyrelsen (1990a), (1990b), Isaksson &Svedberg (1993), SOU 1995:142 och SOU 1996:85.

der eller grupper som flera samhällsorgan har anledning att ha kontaktmed och hjälpa.

• Ett genuint intresse och engagemang för den enskilde individen.

• Helhetssyn och flexibilitet.

• Gemensam kompetensutveckling.

• Gemensamt förhållningssätt – en insikt om att verksamheten är till förindividen.

• Ett samlat arbetssätt som stödjer människorna i deras arbete med attförändra sin livssituation: individuell rehabilitering, delaktighet, mobili-sering av individens egna resurser och sociala nätverk. Detta förutsätteren tydlig individuell planering.

KällorJOJO 2000/01 s. 301

FörfattningarSocialtjänstlag (1980:620)Socialtjänstlag (2001:453)Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)Förvaltningslag (1986:223)Lag (1962:381) om allmän försäkring

Kommunallag (1991:900)

Offentligt tryckProposition 1979/80:1: Om socialtjänstenProposition 1995/96:148: Lokal samverkan mot arbetslöshetenProposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagenProposition 1999/2000:98: Förnyad arbetsmarknadspolitik för delaktighetoch tillväxt

Proposition 2000/01:80: Ny socialtjänstlag m.m.SOU 1995:142: Att röja hinder för Samverkan – Egenmakt – Arbetslinjen.Delbetänkande av Storstadskommittén. Stockholm: SocialdepartementetSOU 1996:85: Egon Jönsson – en kartläggning av lokala samverkanspro-jekt inom rehabiliteringsområdet. Betänkande från en kartläggning av loka-la samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. Stockholm: Socialde-partementet


31

SOU 1999:97: Socialtjänst i utveckling. Stockholm: Socialdepartementet

Socialstyrelsens allmänna råd, skrivelser m.m.Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2000:15) om kvalitetssystem inomsocialtjänstens individ- och familjeomsorg

LitteraturIsaksson, K. & Svedberg, L. (1993): Utan jobb och utan pengar. SoS-rap-port 1993:5. Socialstyrelsen StockholmJonasson, I. & Libietis, W. (1987): ”... bara jag får ett jobb så ...” Socialtarbete med långtidsarbetslösa. FoU-byrån, rapport nr 85, Stockholms So-cialförvaltningRiksförsäkringsverket och Socialstyrelsen (1997): FINSAM – en slutrap-port. Finansiell samordning 1997:1. StockholmRiksförsäkringsverket och Socialstyrelsen (1998): SOCSAM – tidiga erfa-renheter. En lägesrapport. Finansiell samordning 1998:2. StockholmSocialstyrelsen (1990a): På väg från socialbyrån – att ge människor alter-nativ till socialbyrån. SoS-rapport 1990:6. StockholmSocialstyrelsen (1990b): Samarbeta för jobb! Om samarbete mellan social-tjänsten och arbetsförmedlingen. SoS-rapport 1990:37. StockholmSocialstyrelsen (1999a): Rutger Engström – psykiskt sjuk eller missbruka-re? En rapport om samverkan, vårdkedjor och ekonomi. Psykiatriuppfölj-ningen 1999:4. StockholmSocialstyrelsen (1999b): Att samverka kring psykiatrireformens klienter.Psykiatriuppföljningen 1999:5. StockholmSocialstyrelsen (2001): Våldsutsatta kvinnor. KunskapsöversiktSocialstyrelsen (2002): Tack för att ni frågar – Screening om våld motkvinnor. ProjektredovisningSocialstyrelsen (2002): Flickor som lever under hot och tvång i familjermed starkt patriarkala värderingar. Meddelandeblad 6/2002Socialstyrelsen och länsstyrelserna (2003): Barnperspektiv vid handlägg-ning av ekonomiskt bistånd. Tillsynsåterföring


32

3. Lagens uppbyggnad

Ramlag – detaljlagSocialtjänstlagen brukar beskrivas som en målinriktad ramlag. Den inne-håller grundläggande värderingar och principer för socialtjänstens verk-samhet. Principerna uttrycks i 1 kap. 1 § SoL, den s.k. portalparagrafen.Ramlagskonstruktionen innebär att lagstiftaren genom att uppställa målangivit vad som förväntas av kommunerna och i mindre utsträckning tagitställning till innehållet i socialtjänsten. Tanken är att ange lagens intentioneroch syftet med verksamheten. Ramlagskonstruktionen innebär att en kom-mun får större frihet att lokalt anpassa insatser och tillvägagångssätt efterindividuella önskemål och behov. Att finna lösningar på problemen i sam-råd med den enskilde underlättas och den enskildes intressen kan tillvarataspå ett sätt som inte är möjligt om lagen i detalj bestämmer vad som skagöras. Ramlagstekniken kan dock innebära vissa problem. Det finns t.ex. enrisk för att det utvecklas en praxis som inte står i överensstämmelse medlagstiftarens intentioner och lagens anda. Risken är också att lagen kankomma att tillämpas alltför olika i landet.49 I förarbetena till socialtjänst-lagen50 sägs att socialtjänstlagen också har kritiserats från flera håll för attett spänningsförhållande mellan statens, kommunernas och den enskildeindividens intressen finns inbyggt i den.

Den nya socialtjänstlagen som gäller från 1 januari 2002 är moderniseradför att bli mer lättillgänglig och överskådlig, men dess karaktär av ramlagför det sociala arbetet finns kvar. Ett skäl att behålla tekniken med ramlag-stiftning är att vissa menar att tekniken är fördelaktig eftersom den kaninnebära att socialtjänstens arbetsmetoder utvecklas på ett positivt sätt.51

Med en detaljlag kan man undvika många av nackdelarna med en ram-lag. Men en sådan lagstiftning kan i stället bli stel och innebära svårigheteratt få den tillämpning som önskas i de enskilda fallen. Med en detaljlagstift-ning är det svårare att anpassa verksamheten till förändringar i omvärldenoch fortlöpande ta hänsyn till ny kunskap och erfarenhet som växer fram.

33

49 Prop. 1996/97:124 s. 42.

50 Prop. 2000/01:80 s. 83.

51 Prop. 2000/01:80 s. 83.

Rättighetslag – skyldighetslagSocialtjänstlagen kan också karaktäriseras som en ramlag med vissa rättig-hetsinslag. Beslut om stöd och hjälp enligt socialtjänstlagen kan grundas påbestämmelsen om rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL som är en rättighets-regel. Men beslut enligt socialtjänstlagen kan också utgå från de skyldig-hetsregler som finns i lagen. Skyldighetsregleringen bygger på att kommu-nen är skyldig att bedriva viss verksamhet. Rättighets- och skyldighets-regleringen är ofta tillämplig samtidigt.52

Lagstiftningen på det sociala området innehåller således både regler somger enskilda rättigheter i förhållande till myndigheten och regler som germyndigheten skyldigheter i förhållande till enskilda. En rättighetslag kansägas rikta sig mer till den enskilde än vad en skyldighetslag gör. Rättighets-lagen talar om vad den enskilde har rätt att få av myndigheten. Rättighets-regler utmärks bl.a. av att de är noggrant preciserade både beträffandeinnehåll och förutsättningar och att rättigheterna är utkrävbara, dvs. att denenskilde har möjlighet att överklaga enligt förvaltningslagen.53

En skyldighetslag vänder sig främst till myndigheten med direktiv omvad den ska göra i förhållande till enskilda. Skyldigheterna kan vara mereller mindre detaljerade. De kan liksom rättighetsreglerna handla om vadenskilda ska kunna få enligt lagen. I andra fall kan skyldighetsreglerna varamera övergripande och ange vad grupper av människor ska kunna få ellervara mer verksamhetsinriktade, dvs. vilka verksamheter som ska bedrivas.

I många fall finns en nära koppling mellan övergripande skyldigheter ochde mål som anges i socialtjänstlagen. Begreppen mål och skyldighet kanalltså i viss mån ses som synonymer. Om en lag karaktäriseras som enmålinriktad lag, bör den således också kunna karaktäriseras som en skyldig-hetslag. Skyldigheterna kan dock vara mer eller mindre klart uttalade. Ettexempel på en regel i socialtjänstlagen som både kan ses som en skyldighets-regel och en målregel är 5 kap. 5 § första stycket. Där sägs att socialnämndenska verka för att äldre människor får goda bostäder och att de som behöverdet ska få stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Ett annatexempel på en skyldighetsregel som samtidigt är en målregel är 4 kap. 1 §andra stycket som bl.a. anger att den enskilde ska tillförsäkras en skäliglevnadsnivå. I socialtjänstlagens förarbeten konstateras dock att avgräns-ningen mellan rättighetslagstiftning och skyldighetslagstiftning är oklar ochförvirrande och att det finns behov av förtydliganden.54 Från flera håll harpåpekats att socialtjänstlagen rymmer inbyggda målkonflikter samt att det

Lagens uppbyggnad3

34

52 T.ex. 4 kap. 1 § och 5 kap. 5 § SoL.

53 Se t.ex. prop. 1996/97:124 s. 43, prop. 2000/01:80 s. 83.

54 Prop. 1996/97:124 s. 46.

kan vara svårt att skilja mellan bestämmelser fastställda i lag, målsättnings-stadganden och allmänna policyuttalanden.55

Den viktigaste skillnaden mellan rättighetslagstiftning och skyldighets-lagstiftning handlar dock om möjligheten att överklaga. Lagen är en rättig-hetslag när den enskilde genom överklagande enligt förvaltningslagen harmöjlighet att få sitt ärende överprövat. Det innebär att domstolen kan prövabeslutet i dess helhet och sätta ett nytt beslut i dess ställe. Domstolen kan medandra ord göra en fullständig omprövning av beslutet. Ett beslut som fattaspå grundval av skyldighetsreglering inom det kommunala området kan baraöverklagas genom laglighetsprövning enligt kommunallagen. En laglighets-prövning innebär att domstolen endast prövar lagligheten men inte lämplig-heten av ett beslut. Inte heller kan domstolen sätta ett annat beslut i detöverklagade beslutets ställe. Beslutet kan enbart upphävas eller fastställas.56

Lagens bestämmelser kan alltså prövas genom två olika regelsystem.Socialtjänstlagen innehåller således regler både om den enskildes rättig-

heter och möjligheter i förhållande till myndigheten samt myndighetensskyldigheter och befogenheter i förhållande till den enskilde.

Rätt till biståndDen enskildes rätt till bistånd regleras i 4 kap. 1 § SoL. I denna paragrafanges att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få demtillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd för sin försörjning (försörj-ningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Rätten till försörjningsstöd preci-

Lagens uppbyggnad 3

Rätt till bistånd4 kap. 1 § SoL

Försörjningsstöd Livsföring i övrigt

Riksnorm4 kap 3 § förstastycket p.1

Skäliga kostnaderutanför riksnormen4 kap. 3 §första stycket p. 2

Alla de olika behov somden enskilde kan ha föratt tillförsäkras en skäliglevnadsnivå

35

55 Se t.ex. Holmberg (1990) s. 190–203, Riberdahl (1993) s. 153–172.

56 Prop. 1996/1997:124 s. 43–44.

seras i 4 kap. 3 §. Försörjningsstödet är uppdelat i en för hela landet gällandenorm (riksnormen) samt i en del som gäller rätt till ersättning för skäligakostnader för ett antal andra behovsposter. Allt annat bistånd som denenskilde kan behöva för att vara tillförsäkrad en skälig levnadsnivå ingår ibegreppet livsföring i övrigt. Detta bistånd kan utgöras av ekonomiskt stödmen också ges som annat stöd eller som vård och behandlingsinsatser.Försörjningsstöd och livsföring i övrigt behandlas längre fram i särskildakapitel.

Skälig levnadsnivåI 4 kap. 1 § SoL anges bl.a. att biståndet ska tillförsäkra den enskilde enskälig levnadsnivå. Begreppet skälig levnadsnivå definieras inte närmare ilagtexten eller i lagens förarbeten. Vad som avses med skälig levnadsnivåkan inte fastställas en gång för alla, det måste bl.a. bedömas med utgångs-punkt i den tid och de förhållanden under vilka den hjälpbehövande lever.57

Socialtjänstlagens ramlagskaraktär innebär att kommunerna har en storfrihet att utforma verksamheten och biståndet utifrån skiftande lokala för-utsättningar och behov. Tidigare var det också kommunernas sak att fast-ställa vilken nivå som kunde anses motsvara lagens krav på skälig levnads-nivå. I lagens förarbeten58 framhölls det emellertid som önskvärt att bedöm-ningen av rätten till bistånd blir så enhetlig som möjligt. Ett uttryck för dettaär införandet av riksnormen 1998.

I förarbetena till den nya socialtjänstlagen59 anges att skälig levnadsnivåinnebär inte bara en nivåbestämning utan ger också uttryck för vilken formav insats, vård och behandling, andra stödformer eller ekonomiskt biståndsom kan komma ifråga. Skälig levnadsnivå blir ett uttryck för vissa mini-mikrav på insatsen vad gäller kvalitet. Vidare anges att en sammanvägningmåste göras av olika omständigheter såsom den önskade insatsens lämplig-het som sådan, kostnaderna för den önskade insatsen i jämförelse med andrainsatser samt den enskildes önskemål. Det anges dessutom att det inte kanfinnas en obegränsad frihet för den enskilde att välja sociala tjänster obero-ende av kostnad.

”I både kommunens och den enskildes intresse ligger att biståndet skallutformas så att det svarar mot det mål man vill uppnå. Oftast innebär detatt det råder samstämmighet mellan den enskilde och tjänstemannen om

Lagens uppbyggnad3

36

57 Prop. 1979/80:1 s. 186. Socialstyrelsen har i ett yttrande till Regeringsrätten (i mål nr 7818-1998,dnr 62-5015/99) påpekat att det bör noteras att uttalandet görs i ett sammanhang där enbart detekonomiska biståndet nämns. Uttalandet är däremot svårare att relatera till annat bistånd än eko-nomiskt.

58 Prop. 1979/80:1 s. 183.

59 Prop. 2000/01:80 s. 90.

lämplig insats. I de fall det inte är möjligt måste tolkningen avbegreppet skälig levnadsnivå ske mot bakgrund av rättighetsbestäm-melsens grundläggande syfte dvs. en yttersta garanti för medborgar-nas livsföring i olika avseenden. Detta utesluter emellertid inte attkommunerna när likvärdiga insatser finns att tillgå, ges en möjlighetatt välja det billigaste alternativet.” (Prop. 2000/01:80 s. 91)

Vad som är skälig levnadsnivå ska således knytas till enskilda personersbehov. Vad som är skälig levnadsnivå i ett fall behöver inte vara det i ettannat, behoven skiftar mellan personer och över tid. Det kan vara till denenskildes fördel att socialtjänsten har en uppfattning om vad som normaltbehövs för att tillgodose ett visst behov. Detta gäller särskilt biståndsansök-ningar som är vanligt förekommande och kommunen kan till stöd för hand-läggningen utforma riktlinjer.60

4 kap. 2 §Bestämmelsen i 4 kap. 2 § SoL ger socialtjänsten befogenhet att ge biståndutöver vad som följer av 4 kap. 1 § om det finns skäl för det. EnligtSocialstyrelsens tolkning motsvarar 4 kap. 2 § inte 6 g § i den tidigaresocialtjänstlagen. Bestämmelsen kan snarare jämföras med 5 § i den soci-altjänstlag som gällde fram till den 1 januari 1998. Av förarbetena till denlagen61 framgår att socialnämnden med stöd av denna bestämmelse kundege den enskilde ekonomisk eller annan hjälp även om förhållandena inte varsådana att den enskilde kunde kräva att få hjälp enligt bestämmelsen om rätttill bistånd. När det gäller rätten till bistånd var lagstiftarens avsikt med dennya socialtjänstlagen (2001:453) i princip att återgå till vad som gällde föreden 1 januari 1998, då allt bistånd beslutades enligt dåvarande 6 § ochbesluten gick att överklaga enligt förvaltningslagen.

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att socialnämnden först prövaren ansökan om ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL och därefter prövarom förutsättningar föreligger för att bevilja bistånd med stöd av 4 kap. 2 §SoL. Om nämnden underlåter att fatta ett formellt avslagsbeslut på enansökan om ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL medför det att denenskilde inte kan överklaga beslutet enligt förvaltningslagen.

Lagens uppbyggnad 3

37

60 Prop. 2000/01:80 s. 91.

61 Prop. 1979/80:1 s. 527.

KällorFörfattningarKommunallag (1991:900)Socialtjänstlag (1980:620)Förvaltningslag (1986:223)Socialtjänstlag (2001:453)

Offentligt tryckProposition 1979/80:1: Om socialtjänstenProposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagenProposition 2000/01:80: Ny socialtjänstlag m.m.

Socialstyrelsens allmänna råd, skrivelser m.m.Socialstyrelsens yttrande till Regeringsrätten i mål nr 7818–1998, dnr 62-5015/99

LitteraturHolmberg, S. (1990): Sociala rättigheter – mål och medel. I Förvaltnings-rättslig tidskrift, nr 4, s. 190–203Riberdahl, C. (1993): Rättighetslagar och kommunal självstyrelse. I För-valtningsrättslig tidskrift, nr 3, s. 153–172

Lagens uppbyggnad3

38

4. Försörjningsstöd

Detta kapitel innehåller en närmare beskrivning av försörjningsstödet ochvilka behov det ska tillgodose. Det inleds med en översiktlig beskrivning avförsörjningsstödet, hur riksnormen är konstruerad samt hur de olika kost-nadsposterna är beräknade. Därefter följer ett kort avsnitt som handlar omi vilka fall försörjningsstöd kan lämnas med ett högre respektive lägrebelopp. Huvuddelen av kapitlet ägnas åt en genomgång av de övriga be-hovsposterna som kan ingå i försörjningsstöd, s.k. skäliga kostnader utanförriksnormen.

Av 4 kap. 3 § SoL framgår att försörjningsstöd lämnas för skäliga kost-nader till följande:

1. Livsmedel, kläder och skor$Ikläder och skor, lek och fritid, förbruk-ningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift.Vad som är skäliga kostnader beräknas enligt en för hela riket gällandenorm (riksnorm).

2. Boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fack-förening och arbetslöshetskassa.

Bistånd enligt 2. ges för skäliga kostnader efter en individuell bedömning.Försörjningsstödet är således uppdelat i en riksnorm och i en del som

avser rätt till bistånd för skäliga kostnader för ett antal andra regelbundetåterkommande behovsposter.

RiksnormenBestämmelser om riksnormen finns dels i socialtjänstlagen och dels i 2 kap.socialtjänstförordningen. Riksnormen fastställs varje år av regeringen ge-nom en ändring i socialtjänstförordningen. Beloppen för de olika konsum-tionsposterna som ingår i riksnormen grundar sig på konsumtions- ochprisstudier som Konsumentverket gör. Kostnadsberäkningarna ska åter-spegla en skälig konsumtionsnivå, dvs. varken en miniminivå eller lyxnivå.Enligt Konsumentverket62 ska beloppen täcka kostnader för de produktersom bör finnas i ett hushåll för att man på ett tillfredsställande sätt ska kunnaklara vardagens behov. Beloppen är uppdelade på olika hushållstyper ochåldersintervall. Av 4 kap. 1 § SoL framgår att ekonomiskt bistånd ska

39

62 Se någon av Konsumentverkets rapporter Skäliga levnadskostnader, t.ex. 2000:19.

tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.I korthet grundar sig Konsumentverkets underlag till budgetposterna i

riksnormen på följande beräkningar:

• Livsmedel: Beräkningar av livsmedelskostnaderna utgår ifrån en fyra-veckorsmatsedel som följer Livsmedelsverkets näringsrekommendatio-ner. Utgångspunkten är att all mat tillreds hemma. Vissa halvfabrikatingår samt inköp av allt matbröd. Kostnader för t.ex. saft, godis och chipsingår inte. Livsmedelskostnaden för ensamhushåll är något högre medhänsyn till att vissa kostnader kan bli dyrare än för flerpersonshushåll.

• Kläder och skor: Summan avser att täcka det vardagliga behovet avkläder och skor under hela året. Även kostnader för skoreparationer ochviss kemtvätt ingår samt vissa tillbehör som paraply, armbandsur ochväskor. Ryggsäckar för barn och skolungdomar ingår.

• Lek och fritid: Utgiftsposten gäller kostnader för sådana aktiviteter somdet är rimligt att alla får möjlighet till. Aktiviteterna gäller både inomhusoch utomhus, viss motion och kultur. För äldre barn och vuxna ingårkostnader för att t.ex. gå på bio, lyssna på musik, läsa böcker, dansa ellergå på diskotek och besöka simhall. För yngre barn ingår leksaker, spel,pussel, böcker, biobesök m.m. I posten ingår också cykel, skidutrustningför längdåkning och skridskor. För yngre barn beräknas att cykel ochskridskor köps begagnade. I beräkningarna finns inga kostnader försemester eller dyrare fritidsintressen.63

• Hygien64: Avser kostnader för den personliga hygienen, t.ex. tvål, tand-kräm, blöjor och mensskydd. Även produkter som t.ex. plåster och sol-skyddsmedel ingår. Kostnaderna omfattar även hårklippning. Kostnadför preventivmedel ingår inte.

• Förbrukningsvaror: Här återfinns varor som behövs för rengöring avbostaden och vård och skötsel av kläder och skor, t.ex. disk- och tvätt-medel, dammsugarpåsar, glödlampor och skokräm.

• Dagstidning, telefon och TV-avgift: I denna post ingår helårsprenumera-

Försörjningsstöd4

40

63 Socialstyrelsens kommentar: För att inköp av cykel, skidutrustning för längdåkning och skridskorska vara möjligt krävs självfallet en längre tids sparande. I praktiken torde detta medföra, specielltför barn, att posten lek och fritid i princip inte ger någon reell möjlighet till inköp av dessa varor.Socialstyrelsens rekommendation om att barn bör kunna ha ett visst sparkapital utan att det påverkarföräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd ska bl.a. ses mot denna bakgrund (se kap. 6, avsnittet Lättrealiserbara tillgångar).

64 Enligt 4 kap. 3 § SoL ska försörjningsstöd lämnas för bl.a. hälsa och hygien. Till grund förregeringens beslut om riksnormen ligger beräkningar från Konsumentverket. I dessa benämnsbehovsposten hygien och innehåller endast kostnader för hygienprodukter och inte kostnader fört.ex. receptfria egenvårdsprodukter från Apoteket som huvudvärkstabletter, nässpray, hostmedicin.Socialstyrelsen har påpekat denna felaktighet.

tion för en dagstidning, avgift för TV-licens och kvartals- och samtals-avgift för telefon. Posten omfattar också vissa kostnader för att skickakort och brev (brevpapper, kuvert, vykort och porto). Kostnader förmobiltelefon, Internetsamtal och dator ingår inte.

De fyra första posterna benämns personliga kostnader och de två sistagemensamma hushållskostnader. Riksnormen för ett hushåll per månadutgör summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar ihushållet och de gemensamma hushållskostnaderna.

I 2 kap. socialtjänstförordningen anges riksnormen som en totalsummaför personliga kostnader och gemensamma hushållskostnader. Totalsum-man för de personliga kostnaderna är beräknade för barn och ungdomar iolika åldersgrupper och för vuxna ensamstående respektive samboendemen utan uppdelning på de fyra utgiftsposter som ingår. För de gemensam-ma hushållskostnaderna anges en totalsumma som är baserad på hushålletsstorlek. För hushåll med fler än sju personer beräknas kostnaden för varjetillkommande hushållsmedlem som skillnaden mellan sex respektive sjupersoner. Socialstyrelsen informerar dock varje år mer detaljerat i Medde-landeblad om beloppen i riksnormen och hur de är fördelade på personligakostnader och hushållskostnader.

Riksnormen ger kommunerna möjlighet att differentiera normen för för-skolebarn med hänsyn till om de får fri lunch utanför hemmet fem dagar pervecka, t.ex. inom kommunal barnomsorg. Det finns dock inget skäl atttillämpa en lägre norm då barnen är hemma på grund av lov, sjukdom ellerliknande och därmed äter hemma. Riksnormen för barn i skolåldrarna 7–18år är däremot inte uppdelad med hänsyn till om de äter lunch i skolan ellerinte utan är beräknad så att den i genomsnitt ska täcka lunch i hemmet underskollov och normal övrig frånvaro.

Medlemmar i hushålletSom medlemmar i hushållet bör räknas– makar,– registrerade partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap,– sambor enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, och– sambor enligt lagen (1987:813) om homosexuella sambor och– barn och ungdomar t.o.m. 20 år som föräldrarna är underhållsskyldiga

för.65

Försörjningsstöd 4

41

65 En ny lag, sambolagen (2003:376), trädde i kraft den 1 juli 2003 då lagen (1987:232) om samborsgemensamma hem och lagen (1987:813) om homosexuella sambor upphörde att gälla. Se prop.2002/02:80.

För en vuxen person – inklusive vuxna barn som bor kvar hemma66 – sominte kan betraktas som samboende men som ingår i en hushållsgemenskapmed flera personer blir kostnaderna lägre än om han eller hon bott ensam.Därför beräknas normen i dessa fall som den personliga kostnaden förensamstående samt dennes andel av hela hushållets gemensamma hushålls-kostnader.

Barn och ungdomar bör räknas som medlemmar i hushållet, både där destadigvarande bor och där de vistas under umgängestid. Socialnämnden börberäkna kostnaderna efter det antal dagar barnet eller ungdomen vistas hosrespektive förälder. Ett skäl till att beräkna kostnaderna på detta sätt är attbarn inte ska missgynnas av att föräldrarna är skilda. Det vill säga barn harrätt till samma summa oavsett vilken förälder de vistas hos. Ett annat skälär att umgängesföräldrar inte ska missgynnas i förhållande till andra famil-jetyper. De 18–20-åringar som avses är främst ungdomar som fortfarandegår i grundskola, gymnasieskola eller annan jämförlig grundutbildning.Enligt föräldrabalken är föräldrar underhållsskyldiga för dessa ungdomarintill dess de fyller 21 år. Föräldrarnas underhållsskyldighet gäller oavsettom den unge bor hemma eller i eget boende och socialtjänsten bör normaltbetrakta den unge som en del av föräldrarnas hushåll.

Månadsnorm – dagsbeloppRiksnormsbeloppet är detsamma varje månad oavsett antal dagar i måna-den, om det inte finns särskilda skäl för att räkna med en högre eller lägrenorm (se nedan).

Om ekonomiskt bistånd ges för en kortare period än en månad, börsocialnämnden använda sig av ett dagsbelopp. Dagsbeloppet räknas framgenom att beloppen i riksnormen multipliceras med tolv och sedan divide-ras med 365.

Särskilda skäl till att beräkna kostnader till en högre eller lägre nivåHögre nivåOm det i ett enskilt fall finns särskilda skäl kan försörjningsstöd beräknastill ett högre belopp. Det kan t.ex. röra sig om att en person har ett funktions-hinder som medför högre levnadsomkostnader. Förhöjning av normen kangälla för en kortare eller en längre period.

Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en högrenivå bl.a.

– om den enskilde av medicinska skäl har behov av dyrare kost,


42

66 Se också avsnittet Hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren.

Detta kan t.ex. gälla vid födoämnesallergier och vid vissa former avdiabetes. Extrakostnader när det gäller diabetiker går dock inte att gene-ralisera. Även om flertalet diabetiker inte anses behöva kosttillägg, kanvissa former av diabetes, särskilt i kombination med andra sjukdomar,innebära högre kostnader för mat. I de flesta fall ska dock diabetiker ätaen normalt balanserad kost som är fettsnål och fri från visst socker ochdenna kost medför inte några merkostnader.

– om den enskilde betalar avgift för skolmåltider,– om den enskilde har höga livsmedelskostnader på grund av att kosten är

inräknad i en avgift,Det kan gälla den som är dagpatient.67

– om den enskilde på grund av funktionshinder eller andra skäl har svårig-heter att upprätthålla kontakten med andra människor eller delta i sam-hällslivet och därför har extra utgifter, för t.ex. telefon och tidningareller fritidsaktiviteter, som inte täcks av annat särskilt stöd,Sådant stöd kan vara t.ex. handikappersättning eller vårdbidrag. Ävensocialt motiverade höjningar av normen bör kunna förekomma.

– om det är en förutsättning för att barn skall kunna delta i fritidsaktiviteter,– om det är en förutsättning för att en förälder skall kunna ha umgänge

eller kontakt med sitt barn i en rimlig omfattning och därför har extrautgifter för t.ex. lek och fritid samt telefon,

– om den enskilde har ett tillfälligt och visst behov av att köpa kläder ochskor,Det kan t.ex. gälla snabba viktförändringar vid graviditet eller sjukdom.Även begravningskläder och vinterkläder till flyktingar kan vara behovsom hör hemma här.

– om ett spädbarn saknar nödvändig klädutrustning (jfr avsnittet ”Späd-barnsutrustning s. 14), eller

– om den enskilde har tillfälligt höga kostnader, t.ex. för livsmedel, kläderoch skor, som beror på att han eller hon varit utsatt för brott.


43

67 Se också avsnittet Genom nedsättning av kommunala avgifter m.m.

Lägre nivåOm det i ett enskilt fall finns särskilda skäl kan försörjningsstöd beräknastill en lägre nivå. Om den biståndssökande t.ex. har kunnat försörja sig meninte gjort det och därför saknar pengar till sin försörjning under den närmastetiden, kan han eller hon få ett tillfälligt, reducerat bistånd för att kunna redaupp den akuta situationen. Denna situation kallas i rättspraxis för akutnödläge eller akut nödsituation.

Socialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägrenivå bl.a.

– om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behövertillfälligt ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den,

– om den enskilde har för avsikt att endast vara en kortare tid i vistelse-kommunen, ellerVad som menas med en kortare tid måste bedömas från fall till fallberoende på omständigheterna.

– om den enskilde inte har vissa kostnader för poster som ingår i riksnor-men eller dessa är lägre än riksnormen, t.ex. under vistelse i heldygns-vård.I båda fallen bör det stå helt klart att den enskilde har reducerade kostna-der eller inga kostnader för behovsposten ifråga. Den som t.ex. saknarabonnemang för telefon eller tidning kan ändå ha kostnader för dessabehov och det bör normalt inte föranleda att försörjningsstödet beräknastill en lägre nivå. En lägre nivå kan även gälla situationer då den enskildeuppenbart inte använder biståndet till vad det är avsett för.68

Kommunala normer med bredare schabloner eller högre nivåEn kommun kan besluta att anta normer som i praktiken utgör ett tillägg tilldet lagreglerade försörjningsstödet.69 Socialnämnden kan alltså tillämpaegna normer som ligger på en högre nivå och är bredare schabloniserade,dvs. innefattar behov som ligger över eller utanför riksnormen. Dessa behovkan vara sådana som ingår i försörjningsstödet, t.ex. hushållsel eller hem-

RÄTTSFALL

RÅ 1995 ref 52Bistånd till fördyrade matkostnader på grund av bulimi har inte beviljats.


44

68 Prop. 1996/97:124 s. 170.

69 Prop. 1996/97:124 s. 90.

försäkring. Det kan även vara behov som ingår i livsföring i övrigt, t.ex.underhåll av hemutrustning.

Utgångspunkten för en s.k. bruttonorm eller en schablon är att den skavara ett hjälpmedel och inte en absolut regel. Det innebär t.ex. att en ansö-kan aldrig kan avslås enbart med hänsyn till utformningen av kommunensnormer eller riktlinjer. Har den biståndssökande en kostnad som är högre änschablonen måste socialtjänsten alltid göra en individuell bedömning av omkostnaden är skälig för just den biståndssökande.

Skäliga kostnader utanför riksnormenI 4 kap. 3 § första stycket 2 SoL anges att försörjningsstöd också kan lämnasför skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter. Dessa är boende,hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening ocharbetslöshetskassa. Vad som ska anses som skäliga kostnader måste avgörasefter en individuell bedömning av vad som är skäligt för just den personeneller det hushållet. I prop. 1979/80:1 s. 202 anges att bedömningen i stortmåste anpassas efter den allmänna standardutvecklingen i samhället, dvs.till vad människor i allmänhet kan kosta på sig.

BoendeSkäliga och faktiska boendekostnaderSocialnämnden bör vid bedömningen av vad som är en skälig boendekostnadutgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av boende. Utgångspunk-ten vid bedömningen av vad som är skälig boendekostnad bör vara vad enlåginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig. Kostnadenbör även relateras till hyresnivån hos allmännyttiga bostadsföretag ellerandra större bostadsföretag på orten. Med orten bör avses den tätort där denenskilde bor eller de närmast belägna tätorterna inom kommunen. I förarbe-tena hänvisas till ”låginkomsttagare” men begreppet är inte definierat.70

Vad som är skäliga boendekostnader och skälig boendestandard kanvariera med hänsyn till den enskildes situation och i vilket skede i livet haneller hon befinner sig. En person med funktionshinder t.ex. kan ha behov aven modernare och något rymligare bostad än någon utan funktionshinder.Bostadskostnaden blir då vanligtvis också högre. För en äldre ensamståendeperson som lever på ekonomiskt bistånd kan det vara rimligt att accepteraen högre boendestandard och en högre hyra än för en ung person somnyligen flyttat hemifrån.


45

70 Prop. 1996/97:124 s. 83 och 169.

Socialnämnden bör vid bedömningen ta hänsyn till ett barns behov avutrymme även hos den förälder där barnet enbart vistas under umgängestid.

Ett kvarboende vuxet barn som får ekonomiskt bistånd bör genom bi-ståndet få möjlighet att betala sin del av familjens boendekostnad bl.a.– om föräldrarna på grund av att det vuxna barnet bor kvar har en högre

boendekostnad än de annars skulle ha haft, antingen genom att tvingasbehålla en stor bostad eller genom att helt eller delvis mista rätten tillbostadsbidrag, eller

– om det vuxna barnet tidigare har betalt hemma och inte har rätt tillstudiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller förlängt barnbidragenligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.

Med ett kvarboende vuxet barn avses ett barn som efter fyllda 18 år bor kvari föräldrahemmet.

HyreslägenhetSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden fören hyreslägenhet beakta hyran inklusive uppvärmning och obligatoriskaavgifter. Exempel på andra obligatoriska avgifter kan vara parkeringsplatseller garage som inte går att hyra ut och tillval i lägenheten, t.ex. inglasadbalkong, som gjorts av tidigare hyresgäst eller av den biståndssökandeinnan behovet av bistånd uppstod eller kunde förutses. Om lägenheten hyrsi andra hand, bör nämnden godta den hyra som lägenhetsinnehavaren ochandrahandshyresgästen har avtalat, under förutsättning att den är skälig.Socialtjänstens uppgift är att bedöma hyreskostnaden i sig tillsammans medbehovet av bostad, och inte skäligheten av vad lägenhetsinnehavaren even-tuellt tjänar på sin uthyrning. Därför ska förstahandshyresgästens hyresav-tal eller kostnad inte utredas. Denna person har inte sökt bistånd och getttillåtelse till att hans eller hennes förhållanden utreds. (Se även kapitel 9Information, ansökan , utredning.)

RÄTTSFALL

RÅ 1996 ref 99 I–IIEn faktisk hyreskostnad som inte avvikit från vad som kan anses normalt påorten har godtagits av Regeringsrätten vid biståndsberäkning varvid en avsocialnämnden beräknad genomsnittlig hyresnivå inom kommunen underkäntssom beräkningsunderlag.


46

InneboendeSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden fören inneboende beakta vad bostadsinnehavaren och den inneboende avtalat,om kostnaden är skälig. De som lever i en hushållsgemenskap med bostads-innehavaren bör inte räknas som inneboende.

BostadsrättSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden för enbostadsrättslägenhet beakta månadsavgiften, uppvärmningskostnaden ochräntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhåll eller liknande avlägenheten. Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt till skatte-jämkning för räntekostnaden. Detta innebär att räntan för konsumtionslånsom tagits med bostadsrätten som säkerhet inte räknas som boendekostnad.En del av räntekostnaden för bostadslån är avdragsgill i deklarationen ochgår tillbaka till låntagaren i form av skatteåterbäring. Låntagaren kan genomatt söka skattejämkning ta ut skatteförmånen samma år som räntan betalasin. Den biståndssökande tillgodoser då själv en större del av sitt biståndsbe-hov och hela räntekostnaden räknas som boendekostnad. Om den bistånds-sökande avstår från skattejämkning och sparar förmånen till nästkommandeår, då den betalas ut som skatteåterbäring, räknas denna del71 inte somboendekostnad. I detta sammanhang jämställs avgifter för räntefria lån, t.ex.Jaklån, med ränta. Observera att amortering på lån utgör kapitalbildning.

Egen fastighetSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden föreget hus, i förekommande fall, beakta tomträttsavgälden och räntekostna-den för lån som tagits för inköp och underhåll eller liknande av fastigheten.Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt till skattejämkning förräntekostnaden och tomträttsavgälden. Tomträttsavgälden och en del avräntekostnaden för bostadslånet är avdragsgilla i deklarationen (se avsnittetBostadsrätt). I den faktiska boendekostnaden bör dessutom nödvändigadriftskostnader räknas in, t.ex. för uppvärmning, vatten och avlopp, sop-hämtning och försäkring. Vid långvariga biståndsbehov kan det även bliaktuellt att den biståndssökande ska betala fastighetsskatt. Fastighetsskat-ten dras direkt av skattemyndigheten vid taxering och kan resultera anting-en i lägre skatteåterbäring eller i kvarstående skatt. Omständigheterna i detenskilda fallet får avgöra om socialtjänsten ska räkna med fastighetsskattensom en boendekostnad eller inte. I vissa fall kan det vara lämpligt att denbiståndssökande bor kvar då boendet på lång sikt är bra, både socialt ochekonomiskt.


47

71 År 2002 är 30 procent av räntekostnad och tomträttsavgäld för fastighet avdragsgill vid deklaration.

Hushållsgemenskap med bostadsinnehavarenSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden be-akta hur stor andel av bostaden den enskilde disponerar, om han eller hon,t.ex. ett kvarboende vuxet barn eller en förälder, lever i en hushållsgemen-skap med bostadsinnehavaren utan att vara samboende. Nämnden bör vidberäkningen följa Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:9) omberäkning av boendekostnader samt Riksförsäkringsverkets allmänna råd(2001:8) om bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar. I dessa räknasvarje rum som två enheter och köket som en enhet.Exempel: Om den biståndssökande disponerar ett rum i sina föräldrarsbostad på fyra rum och kök, innebär det att han eller hon disponerar två avtotalt nio enheter (fyra rum x 2 = 8 + kök = 9 enheter). Hela boendekostna-den är 6 000 kr per månad. Den sökandes andel av boendekostnaden bör dåberäknas genom att 6 000 divideras med 9 och därefter multipliceras med2, dvs. 2/9 x 6 000 = 1 333 kr per månad.

Med hushållsgemenskap avses den situationen att två eller flera personerstadigvarande bor i samma bostad på ett sådant sätt att flerpersonshushålletsekonomiska fördelar kan utnyttjas. Det kan vara att man t.ex. gör gemen-samma inköp av livsmedel och förbrukningsvaror eller har gemensamtabonnemang på telefon och tidning. Det behöver alltså inte vara fråga omsådan ekonomisk hushållsgemenskap som förutsätter att parterna har någonform av ekonomiskt ansvar för varandra.72

Delad bostadSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnaden be-akta kostnaden delad med antalet boende i bostaden, om flera personer delarbostad men saknar eller har begränsad hushållsgemenskap.

RÄTTSFALL

RÅ 1994 ref 61En artonårig arbetslös son har, trots att föräldrarnas underhållsskyldighet mothonom upphört, inte ansetts berättigad till bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap.1 §, SoS anm.) till del av familjens boendekostnad under den tid han efter avslutadskolgång bodde kvar i föräldrahemmet. Regeringsrätten ansåg att den sökandeinte var berättigad till bistånd till hyra då han inte tidigare, före ansökan omekonomiskt bistånd, fortlöpande hade betalat någon del av boendekostnaden.


48

72 1996/97:SoU18 s. 43.

Andra boendeformerSocialnämnden bör för andra boendeformer, t.ex. husvagn, båt eller hotell,beräkna den faktiska boendekostnaden efter omständigheterna i varje en-skilt fall. I vissa fall kan det vara motiverat att lägga till kostnader för sådantsom ingår i ett vanligt boende, t.ex. dusch och tvättmaskin. För personersom saknar permanent bostad bör kostnaden för magasinering av egnatillhörigheter under skälig tid ingå i den faktiska boendekostnaden.

HemlöshetI en rapport från Socialstyrelsen (2000) definieras som hemlös en personsom saknar egen eller hyrd bostad och som inte bor i något stadigvarandeinneboendeförhållande eller andrahandsboende samt är hänvisad till tillfäl-liga boendealternativ eller är uteliggare. Det centrala är att en hemlös löstbostadsfrågan på mycket kort sikt eller inte alls. Det rör sig om en situationdär den enskilde inte kan ha sina tillhörigheter på en bestämd plats och harsvårt att knyta några stadigvarande sociala relationer.

Hemlöshet medför oftast en kringflackande tillvaro. Detta kan leda tillstörre kostnader för boendet, även i de fall boendet har en låg standard, t.ex.vandrarhem och husvagnsboende. Som i fallen med Andra boendeformer(se ovan) kan det i vissa fall vara motiverat att lägga till kostnader förnyttjande av bekvämligheter som ingår i ett normalt boende. Den kringflack-ande tillvaron kan också leda till fördyrade matkostnader.

Då någon som är hemlös ansöker om bistånd är det viktigt att ta hänsyntill den sökandes förmåga att handskas med sin situation. Det är inte ovan-ligt att hemlösa personer har mer eller mindre allvarliga psykiska problemoch därför är i behov av särskild hjälp.

Frågor som rör ansvarig kommun och gränsen för kommunens ansvar, sekap. 8.


49

Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehovVid ett kortvarigt biståndsbehov bör socialnämnden i regel godta den fak-tiska boendekostnaden. Med kortvarigt avses en period om maximalt tresammanhängande månader.

Om socialnämnden bedömer att behovet av ekonomiskt bistånd blirlängre än tre sammanhängande månader, bör nämnden kunna pröva om denfaktiska boendekostnaden är skälig. I prövningen bör, vid beaktande av enskälig levnadsnivå, hänsyn tas till att den enskilde kan byta till en billigarebostad eller på annat sätt kan sänka boendekostnaden. Skäl för byte kanockså vara att bostaden representerar ett ekonomiskt värde, t.ex. i form avegen fastighet eller bostadsrätt (se avsnittet Bostad som har ett ekonomisktvärde). Nämnden bör dock undvika beslut som medför att den enskildetvingas flytta från den tätort eller den del av kommunen där han eller honbott under flera år. En förutsättning för att diskutera flyttning eller sänkningav biståndet till boendekostnad är självfallet att det finns faktiska möjlighe-ter att få en annan lämplig bostad. Den biståndssökande måste också fåskälig tid på sig för att byta eller sälja bostaden.

Särskilda skäl mot byte av bostad eller bostadsområdeNämnden bör även ta hänsyn till om det i individuella fall finns särskildaskäl mot byte av bostad eller bostadsområde som t.ex.

– om det finns risk för att ett byte medför negativa sociala konsekvenser,

– om en barnfamilj genom att flytta skulle tvingas bryta upp från barnom-sorg, skola och socialt nätverk,

RÄTTSFALL

RÅ 1988 ref 137Bistånd har ansetts kunna lämnas för kostnader för boende i husvagn, trots att ettsådant boende inte uppfyller kraven på skälig levnadsnivå. Den enskilde föredrogi detta fall att bo i husvagn framför andra alternativ som han erbjöds. Regerings-rätten hänvisade till 1 § tredje stycket SoL (numera 1 kap.1 §, SoS anm.) om attsocialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människornas självbestäm-manderätt och integritet och till 9 § samma lag (numera 3 kap. 5 §, SoS anm.)som säger att insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammansmed honom och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan etc.

RÅ 1994 not 574Boende på härbärge har ansetts uppfylla kravet på skälig levnadsnivå under enbegränsad övergångsperiod.


50

– om en ensamstående vuxen, t.ex. med funktionshinder eller socialaproblem och äldre med sviktande hälsa, har ett särskilt stort behov avkontinuitet i det sociala nätverket eller den fysiska miljö som hängersamman med det nuvarande boendet,

– om bostaden är anpassad till en boendes funktionshinder, eller– om den enskilde har begränsad möjlighet att bli godkänd som hyresgäst,

t.ex. vid arbetslöshet eller betalningsanmärkning.

Boendekostnad under fängelsevistelseHäktade och personer som avtjänar en faktisk strafftid på högst sex månaderbör ges ekonomiskt bistånd till den faktiska boendekostnaden under helahäktningstiden respektive strafftiden, om de annars riskerar att bli bostads-lösa.

Socialnämnden bör rekommendera den enskilde som avtjänar ett straff atthyra ut sin bostad i andra hand, om hyresvärden ger sitt samtycke och detär lämpligt. Om hyresvärden inte ger något sådant samtycke, kan hyresgäs-ten begära tillstånd till uthyrningen hos hyresnämnden. Socialnämnden böri förekommande fall ge ekonomiskt bistånd till boendekostnaden i avvaktanpå hyresnämndens beslut.

Skäligt rådrum för bostadsbyteOm socialnämnden bedömer att boendekostnaden inte är skälig, bör nämn-den i regel ändå godkänna den under en övergångstid så att den enskilde gesskäligt rådrum att förändra sin boendekostnad. Med skäligt rådrum avses entidsperiod som i regel inte understiger fyra månader från den tidpunkt dåden enskilde fick information om nämndens bedömning. Nämnden böräven godkänna den faktiska boendekostnaden så länge den enskilde aktivtmedverkar till att finna ett billigare boende eller på annat sätt försöker sänka

RÄTTSFALL

RÅ83 2:79Person som varit intagen fem månader på kriminalvårdsanstalt har ansettsberättigad till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen, avseende hyresskuld– uppkommen före intagningen – och löpande hyra. Avgörande för bedömningenvar vilken betydelse det ur rehabiliteringssynpunkt kunde tillmätas att denbiståndssökande fick behålla sin nuvarande bostad samt om det kunde antas blisvårt att skaffa en annan likvärdig bostad.


51

sina boendekostnader. Om det är svårt att sälja bostaden på grund av bo-stadsmarknaden på orten eller andra omständigheter som den enskilde intekan råda över, ska detta vägas in i helhetsbedömningen av rätten till bi-stånd.73 Detta kan vara fallet t.ex. i glesbygd och bör kunna påverka vilketskäligt rådrum den biståndssökande behöver. Ovanstående bör inte tilläm-pas, om boendet är en särskilt dyrbar nödlösning, t.ex. boende på hotell, ochnämnden kan erbjuda ett billigare alternativ med godtagbar standard i av-vaktan på en permanent lösning.

Om den enskilde efter information från socialnämnden och efter skäligtrådrum väljer att behålla ett boende med en kostnad som inte är skälig, börekonomiskt bistånd beräknas utifrån den boendekostnad som bedöms skäligför en låginkomsttagare på orten (jfr avsnittet ”Skälig boendekostnad” s. 6).

Byte till dyrare bostadByte till dyrare bostad under pågående biståndsperiod bör ske i samråd medsocialtjänsten. Det är dock viktigt att socialtjänsten gör en individuell be-dömning av omständigheterna i det enskilda fallet.

Om den som får ekonomiskt bistånd har ett önskemål om att flytta till ettdyrare boende, bör socialnämnden ge bistånd beräknat på den nya boende-kostnaden under förutsättning att flyttningen är nödvändig för att den en-skilde skall uppnå en skälig levnadsnivå. Det kan t.ex. gälla– om det finns medicinska eller starka sociala skäl som styrker behovet av

flyttning,– om det finns svåra personliga motsättningar mellan hushållsmedlem-

marna, t.ex. mellan förälder respektive styvförälder och ett vuxet barneller mellan makar eller samboende,Den högre boendekostnaden kan uppstå t.ex. genom att en bostad byts tilltvå.

– om bostadens standard inte är skälig vad avser fysisk miljö och utrust-ning,

– om ett vuxet barn genom att bo i föräldrahemmet förhindras leva ettnormalt vuxenliv och bli självständig,Det kan t.ex. vara olämpligt att en ung vuxen delar rum med syskon somär avsevärt yngre.

– om den enskilde varit utsatt för brott och till följd av detta måste flytta,eller

– vid trångboddhet.

För att ett hushåll inte skall anses trångbott bör det, utom för ensamstående


52

73 Prop. 1996/97:124 s. 83.

utan barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Två barn börkunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integri-tet, bör barn emellertid inte behöva dela sovrum. Vuxna som inte är samborbör inte behöva dela sovrum.

Vid bedömningen av vad som är skälig boendestandard vid byte tilldyrare bostad bör utgångspunkten vara vad en låginkomsttagare på ortennormalt har möjlighet att kosta på sig.

Bistånd till ungdomar för eget boendeUngdomar som vill flytta hemifrån har bara ansetts ha rätt till bistånd tillboendekostnad i undantagsfall. Utgångspunkten i sådana fall är att det finnsstarka sociala skäl till flyttningen. I ett av de tre mål som redovisas iRegeringsrättens årsbok74 har en 19-årig flicka beviljats bistånd till egetboende på grund av svåra motsättningar mellan henne och hennes mor. Tillföljd av ständig osämja fick flickan nervösa besvär, sömnproblem och mag-katarr, som gjorde att hon måste medicinera. Modern hade också klargjortför flickan att hon inte var välkommen tillbaka.

Under 1990-talet har Regeringsrätten i ett flertal domar75 bedömt attunga vuxna är tillförsäkrade en skälig levnadsnivå genom att de får bo kvari sina föräldrahem. Endast i de fall ett fortsatt kvarboende i föräldrahemmetbedömts medföra oskäliga sociala konsekvenser har Regeringsrätten ansettatt bistånd ska beviljas för eget boende. De nu nämnda domarna gäller ungavuxna som alla uppnått myndighetsåldern 18 år och avslutat sin skolgång.Deras föräldrar är med andra ord inte längre försörjningsskyldiga för dem.76

Den äldste sökande var 21 år vid tidpunkten för ansökan om bistånd till egetboende. Regeringsrättens utslag anger ingen övre gräns för hur länge ettfortsatt kvarboende kan anses skäligt.


RÄTTSFALL

RÅ 1994 ref 76En biståndssökande har, efter byte till en större och dyrare bostad, begärt att fåekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 § SoL, SoS anm.). Då detinte kunde visas att lägenhetsbytet varit nödvändigt för att tillförsäkra bistånds-sökanden en skälig levnadsnivå avslogs ansökan.

53

74 RÅ 1997 ref 79 III.

75 Se t.ex. RÅ 1997 ref 79 I–III och RÅ 1997 not 243.

76 7 kap. 1 § FB.

BorgenFastighetsägare kräver ofta borgen för personer som önskar hyra en lägen-het i deras fastighet, om personen i fråga saknar stadigt arbete eller tillräck-lig förmögenhet för att garantera hyresinbetalningar under lång tid fram-över. Socialtjänsten har dock inte ansetts kunna kräva att en borgensmanträder in som betalningsansvarig, när det gäller personer som för övrigtuppfyller villkoren för att få ekonomiskt bistånd.


RÄTTSFALL

RÅ 1997 ref 79 (I–III)Hemmaboende ungdomar har ansetts berättigade till bistånd enligt 6 § SoL(numera 4 kap. 1 § SoL, SoS anm.) till eget boende först om bostadsbytet varitnödvändigt för att tillförsäkra dem en skälig levnadsnivå. De särskilda skäl förbistånd som härvid bör beaktas kan vara t.ex. att familjen är mycket trångboddeller att svåra personliga motsättningar uppkommit i familjen. I ett fall (RÅ 1997ref 79 III)) har Regeringsrätten ansett att sådana särskilda skäl förelegat. Pågrund av motsättningarna mellan dottern och hennes mor hade sökandendrabbats av hälsoproblem.

RÅ84 2:53När det gäller ungdomar som redan lämnat föräldrahemmet, har Regeringsrät-ten ansett att rätt till bistånd för försörjningen föreligger i vissa fall. I målet gjordesocialnämnden gällande att den enskildes behov av bistånd var tillgodosettgenom att hon hade möjlighet att temporärt flytta till föräldrarna medan hon söktearbete. Den person målet gällde hade bott i egen bostad i två år då ansökangjordes. Föräldrarna var inte längre underhållsskyldiga. Rätt till bistånd förelåg.

RÄTTSFALL

RÅ 1995 ref 63Föräldrar, vilkas underhållsskyldighet mot en dotter upphört, tecknade borgenför dotterns förpliktelser enligt avtal om hyra av en bostadslägenhet. Borgens-förbindelsen ansågs inte medföra att hennes behov av bistånd till betalning avförfallen hyra kunde tillgodoses på annat sätt än genom bistånd enligt 6 § SoL(numera 4 kap. 1 § SoL, SoS anm.).

54

HushållselSocialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader för hus-hållsel, om kostnaderna är skäliga.

I fråga om skäliga kostnader måste det göras en individuell bedömningav vad som är skäligt för just den biståndssökande. Ett sätt att få vägledningom skäliga nivåer är att utgå från Konsumentverkets beräkningar.77 Tillskillnad mot vad som gäller för riksnormsbeloppen är Konsumentverketsberäkningar för elkostnader m.m. inte riktlinjer som socialtjänsten är skyl-dig att rätta sig efter. En schablon för elkostnaderna kan endast tjäna somriktmärke och undanröjer inte socialtjänstens skyldighet att göra en indi-viduell behovsprövning. Även om en biståndssökandes elförbrukning över-stiger vad som enligt t.ex. Konsumentverkets beräkningar utgör genom-snittsförbrukningen, behöver den inte anses vara oskäligt hög.

Konsumentverkets beräkningar är baserade på en uppskattad årsförbruk-ning som avser hushåll i flerfamiljshus. Tvättmaskin, torktumlare, redskapför trädgårdsarbete m.m. ingår därför inte. Elförbrukningen för hushåll sombor i egen fastighet är vanligen betydligt högre även om de inte har elupp-värmning. Konsumentverket påpekar vidare att efter avregleringen av el-marknaden 1996 varierar elkostnaden kraftigt mellan olika delar av landet.Till stor del beror detta på olikheter i taxesystemets konstruktion men ocksåpå skillnader i pris mellan olika leverantörer. Enligt Konsumentverket är detnödvändigt att känna till det elpris som gäller hos den egna leverantören(fast pris och rörlig kostnad) för att få fram en skälig kostnad.

ArbetsresorMed arbetsresor avses inte bara resor till och från en arbetsplats. I begreppetarbetsresor ska även ses resbehov för att aktivt kunna söka arbete eller deltai andra aktiva åtgärder, som kommunen eller arbetsmarknadsmyndighetenanordnar.78 Där ingår t.ex. resor till och från arbetsförmedlingen eller an-ställningsintervjuer samt resor i samband med SFI-studier eller andra stu-dier, praktik, arbetsträning, arbetssökarverksamhet etc.

Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för arbetsresori regel beakta månadskostnaden för lokala resor med allmänna kommuni-kationer.

Om den enskilde behöver bil för arbetsresor, bör de faktiska kostnadernaför arbetsresorna kunna användas som underlag vid beräkningen av skäligakostnader, t.ex. för– bensin,


55

77 Se någon av Konsumentverkets rapporter Skäliga levnadskostnader, t.ex. 2000:19.

78 Prop. 1996/97:124 s. 83 f.

– skatt,– försäkring och– besiktning.

Behov av bil kan t.ex. finnas om– allmänna kommunikationer saknas,– turtätheten är starkt begränsad, eller– den enskilde lider av sjukdom eller har funktionshinder.

En starkt begränsad turtäthet kan innebära svårigheter för t.ex. en personsom har oregelbundna arbetstider. Om behovet av ekonomiskt biståndblir långvarigt bör socialtjänsten i vissa fall kunna diskutera med denbiståndssökande hur kostnaderna för arbetsresorna kan reduceras, t.ex.genom byte av bostad eller arbete eller genom samåkning till arbetet.

Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för resor medfärdtjänst beakta färdtjänstavgiften.

HemförsäkringSocialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader för hem-försäkring, om kostnaderna är skäliga.

Den biståndssökande har rätt till bistånd till en skälig kostnad för hem-försäkring. En skälig kostnad kan vara priset på orten för en hemförsäkringbaserad på normalt lösöresbelopp för den biståndssökandes typ av bostad.Konsumentverket grundar sina beräkningar av hemförsäkringspremien påhushåll som bor i lägenhet. Beräkningarna baserar sig på ett medelvärde avtre olika försäkringsbolags premier på olika bostadsorter och för vissa an-tagna försäkringsbelopp. Försäkringspremierna varierar beroende på var ilandet man bor och på försäkringsbeloppets storlek. Högst är premien istorstadsområden. Som i fallet med kostnader för hushållsel kan Konsu-mentverkets schabloner och genomsnittskostnader endast användas som envägledning.79

Medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassaSocialnämnden bör godta den enskildes faktiska kostnader för avgifter tillfackförening och arbetslöshetskassa. Enligt förarbetena80 ska bistånd tillavgifter till fackförening eller arbetslöshetskassa utgå med det belopp somgäller för den organisation den enskilde tillhör. I första hand ska dock denbiståndssökande ansöka om att få avgiften nedsatt helt eller delvis.


56

79 Se någon av Konsumentverkets rapporter Skäliga levnadskostnader, t.ex. 2000:19 s. 24f.

80 Prop.1996/97:124 s. 84.

KällorRättsfallRÅ83 2:79RÅ84 2:53RÅ 1988 ref 137RÅ 1994 ref 61RÅ 1994 ref 76RÅ 1994 not 574RÅ 1995 ref 52RÅ 1995 ref 63RÅ 1996 ref 99 I–IIRÅ 1997 ref 79 I–IIIRÅ 1997 not 243

FörfattningarSocialtjänstlag (2001:453)Socialtjänstförordning (2001:937)Lag (1987:232) om sambors gemensamma hem. (Upphörde att gälla den1 juli 2003.)Lag (1987:813) om homosexuella sambor. (Upphörde att gälla den 1 juli2003.)Sambolag (2003:376)

Offentligt tryckProposition 1979/80:1: Om socialtjänstenProposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagenProposition 2000/2001:80: Ny socialtjänstlag m.m.Socialutskottets betänkande 1996/97:SoU18: Ändring i socialtjänstlagenRiksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1998:9) om beräkning av boen-dekostnaderRiksförsäkringsverkets allmänna råd (2001:8) om bostadsbidrag till barn-familjer och ungdomar

Socialstyrelsens allmänna råd, skrivelser m.m.Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:5) om ekonomiskt biståndSocialstyrelsens årliga Meddelandeblad om riksnormen

LitteraturKonsumentverket (2000): Skäliga levnadskostnader. Beräkningar av Kon-sumentverket. Rapport 2000:19. Stockholm


57

Vanliga frågor från handläggare inom socialtjänsten

RiksnormenFråga: Är det möjligt att bevilja ett högre belopp så att ett barn får möjlig-het att delta i sådana aktiviteter som t.ex. ridning och ishockey?Svar: I utgiftsposten lek och fritid ingår kostnader för sådana aktivitetersom det är rimligt att alla får möjlighet till. I vissa fall kan det dock finnassärskilda skäl att bevilja ett högre belopp för denna behovspost för attmöjliggöra för ett barn att kunna delta i en fritidsaktivitet, t.ex. för att kunnabetala terminsavgift för att delta i Kulturskolan (f.d. kommunala musiksko-lan). Att utöva en dyr fritidsaktivitet ingår generellt inte i vad som avsesmed en skälig levnadsnivå. Alla hushåll får givetvis anpassa sina utgifteroch sitt sätt att leva till vad ekonomin tillåter. Det kan dock finnas situatio-ner där det finns skäl att bevilja ett högre belopp för lek och fritid så att barnfår möjlighet att delta även i sådana aktiviteter. Så kan t.ex. vara fallet omaktiviteten fyller en särskilt viktig social funktion för barnet, t.ex. när ettbarn mobbas i skolan eller har problematiska hemförhållanden. Vidare kandet även ur rehabiliteringssynpunkt vara viktigt för ett barn att kunna deltai vissa fritidsaktiviteter.

BoendeFråga: Vad är egentligen skäliga boendekostnader? Och vad betyder detatt de skäliga kostnaderna och behovet av boende ska relateras till vad enlåginkomsttagare på orten har råd med?

Svar: I prop. 1996/97:124 s. 83 och s. 169 är det, när det gäller behovs-poster i försörjningsstödet som ligger utanför riksnormen, i första handskäliga kostnader för boendet som kommenteras. Det sägs inte så mycketmer än att i fråga om skäliga kostnader måste det göras en individuellbedömning av vad som är skäligt för just den biståndssökande och attbedömningen bör utgå från vad en låginkomsttagare normalt har möjlighetatt kosta på sig. Någon närmare precisering av vad som menas med lågin-komsttagare eller orten görs inte i propositionen. I Socialstyrelsens allmän-na råd (SOSFS 2003:5) anges dock att kostnaden även bör relateras tillhyresnivån hos allmännyttiga bostadsföretag eller andra större bostadsföre-tag på orten. Begreppet orten bör avse den tätort där den biståndssökandebor eller närmast belägna tätorter inom kommunen. Detta bygger på tankenatt det är en form av boende som låginkomsttagare vanligtvis har råd med.Begreppet låginkomsttagare har visat sig mycket svårt att definiera i det härsammanhanget.

Några entydiga och enkla regler för vad som ska vara skäliga boende-


58

kostnader finns inte. Kostnaden i allmännyttiga bostadsföretag kan t.ex.variera kraftigt på en och samma ort. Det kan vara så att de enda ledigabostäderna finns i nybyggda områden där hyrorna är så höga att det är svårtför hushållet att klara kostnaden. Men behovet av att bo kvarstår likväl.Därför har Socialstyrelsen rekommenderat att man utgår från de faktiskaboendekostnaderna och behovet av boende. Se även RÅ 1996 ref 99 I–II därRegeringsrätten för ett resonemang om skälig boendekostnad.

En annan aspekt som är viktig i sammanhanget handlar om risken för attsocialtjänsten oavsiktligt bidrar till boendesegregation. För att spetsa tilldet: om socialtjänsten ställer krav på att alla biståndsmottagare ska flytta tillområden där hyrorna är billigare än på annat håll, så blir konsekvensen attman faktiskt bidrar till en segregationsproblematik. Det är viktigt att social-tjänsten tar hänsyn till om en flyttning kommer att innebära negativa socialakonsekvenser.

Fråga: Är det rimligt att avslå hela boendekostnaden för ett hushåll somansöker om försörjningsstöd med hänvisning till att kostnaden är för hög isig eller därför att den är högre än den schablon som tillämpas av kommu-nens socialtjänst?

Svar: Nej, det är inte rimligt. Socialstyrelsen har i allmänna råd (2003:5s. 6) framhållit att det är den faktiska boendekostnaden och behovet avboende som ska styra bedömningen. Denna bedömning ska utgå från denenskilda individen eller det enskilda hushållet. En person vars boendekost-nad bedömts vara för hög bör få ett s.k. skäligt rådrum för att försöka lösasituationen (se avsnittet Skäligt rådrum för bostadsbyte). Om den enskildeändå väljer att bo kvar, kan den del av boendekostnaden som inte betraktassom skälig avslås, dock inte hela boendekostnaden. Riktlinjer om en högstagodtagbar boendekostnad kan komma i konflikt med den individuella be-hovsbedömningen som är en vägledande princip i socialtjänstlagen (prop.1979/80:1 s. 181 och s. 525 och prop. 1996/97:124 s. 75 och s. 83).

Fråga: Vilka regler gäller vid andrahandsboende?

Svar: Andrahandsboende bygger på ett avtal mellan en hyresvärd (första-handshyresgästen) och en hyresgäst och bör därför bedömas enligt sammaprinciper som gäller för förstahandsboende (se också avsnittet Skälig boen-dekostnad). Liksom när det är fråga om förstahandsboende, ska det utredasoch bedömas om den biståndssökande är bosatt på adressen, om han ellerhon har behov av bostaden samt om hyreskostnaden är skälig. Socialtjänst-en ska göra en individuell bedömning i vilken ingår att beakta t.ex. denbiståndssökandes möjlighet att skaffa ett annat boende. Omfattningen avandrahandsboende samt hyresnivåerna torde variera mycket mellan olika


59

delar av landet, liksom vad socialtjänsten bör kunna betrakta som skäligkostnad. Det viktiga är att om den avtalade andrahandshyran är skälig iförhållande till hyresnivån på orten för en bostad av motsvarande storlekoch standard så ska den godtas. Eventuell vinst som hyresvärden gör ellerandra förhållanden som gäller hyresvärden ska inte utredas. Hyresvärdenhar inte ansökt om bistånd eller gett tillstånd till att socialtjänsten får utredahans eller hennes personliga förhållanden.


60

5. Livsföring i övrigt

”Med begreppet (livsföring i övrigt) avses alla de olika behov somden enskilde kan ha för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå och sominte omfattas av försörjningsstödet. Det kan vara fråga om bistånd tillläkarvård eller tandvård, glasögon, möbler, husgeråd, vinterkläder,vård- och behandlingsinsatser för missbrukare, hemtjänst, särskiltboende för äldre och funktionshindrade m.m. Det är inte möjligt attlämna en uttömmande uppräkning av vilka insatser eller behov somskall anses ingå. En individuell bedömning måste, liksom är fallet nu,göras i varje enskilt fall.” (Prop. 2000/01:80 s. 92)81

I livsföring i övrigt ingår allt som en person kan behöva för att uppnå skäliglevnadsnivå och som inte är direkt försörjning. Eftersom försörjningsstödettäcker alla regelbundet återkommande kostnader, t.ex. mat, kläder, boende,hushållsel, rör det sig här normalt om mer tillfälliga eller sällan förekom-mande behov.

För att renodla försörjningsstödet till att omfatta regelbundet återkom-mande kostnader togs läkarvård, akut tandvård och glasögon bort från för-sörjningsstödet fr.o.m. den 1 januari 2002. Följden av detta är att posternanumera ingår i livsföring i övrigt.

I det följande ges exempel på vanliga situationer då socialtjänsten börkunna ge ekonomiskt bistånd, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.När det finns skäl bör socialtjänsten kunna ge bistånd även till annat. Be-stämmelsen i 4 kap. 1 § SoL innebär i princip en återgång till vad som gälldeföre den 1 januari 1998.82

Syftet med biståndet ska bl.a. vara att stärka den biståndssökandes möj-ligheter att leva ett självständigt liv. I ett självständigt liv ingår t.ex. attkunna försörja sig själv genom arbete eller på något annat sätt som innebären långsiktig försörjning. I prop. 2000/01:80 s. 91 sägs att i både kommu-

61

81 I prop. 1979/80:1 s.198 och 202 ges följande exempel på behov som kan ingå i livsföring i övrigt:sjukvårdskostnader (patientavgifter), medicinkostnader, tandvårdskostnader, begravningskostna-der, avgifter för barnoch äldreomsorg, särskilt ekonomiskt stöd till skolbarn, hemutrustning,vistelse för vila och rekreation, ekonomiska saneringar.I prop. 1996/97:124 s. 90 ges följande exempel: Kostnader för flyttning, komplettering ellernyanskaffning av möbler, husgeråd, TV m.m., skuldsanering, alternativ medicinsk behandling,psykoterapi, mer omfattande tandvård och rekreations- eller semesterresor.

82 Prop. 2000/01:80 s. 87.

nens och den enskildes intresse ligger att biståndet skall utformas så att detsvarar mot det mål man vill uppnå. För att den biståndssökande ska nåmålen om ett självständigt liv och en egen försörjning kan han eller hon habehov av insatser utöver försörjningsstödet. Även förebyggande och reha-biliterande aspekter kan därför påverka socialtjänstens bedömning.

En annan aspekt kan vara om behovet av bistånd till försörjningen ärkort- eller långvarigt. Vid kortvariga perioder (understigande fyra månader)av bistånd eller inkomster på motsvarande nivå, kan socialtjänsten ta hän-syn till att den biståndssökande själv kan bekosta det som inte är akut. Detkan t.ex. innebära att behov som inte är akuta skjuts upp till dess att denbiståndssökande själv kan betala. Sådana bedömningar får naturligtvis interesultera i att den enskilde får försämrad tandstatus, saknar nödvändig ut-rustning i hemmet etc.83

Vid långvariga behov påverkas å andra sidan hushållet av att under långtid ha avstått från allt som inte är direkt nödvändigt. Det finns ingen möj-lighet till ”guldkant” på tillvaron eller att någon gång unna sig vad familjermed normala inkomster kan unna sig. Särskilt stor påverkan kan detta ha påbarn. Riksnormen bygger på beräkningar som inte inkluderar t.ex. godis ochsnacks, husdjur, gäster, presenter vid jul och födelsedagar.84 I försörjnings-stödet ingår inte heller t.ex. att göra kompletteringar till hemmet eller resorför umgänge med barn eller för rekreation.

Tanken bakom försörjningsstödet är att det endast ska stå för försörjning-en under en kort period. Eftersom det också finns personer eller familjersom lever på försörjningsstöd under långa perioder kan detta innebära attsärskilda behov behöver tillgodoses. Att leva på försörjningsstöd under enkort period kan skilja sig väsentligt från att leva på denna ekonomiska nivåunder lång tid. Detta behöver inte automatiskt innebära att en person medlång bidragstid har större behov av bistånd. Individuella skillnader i behovoch förmåga har betydelse, liksom t.ex. förekomsten av eller bristen påsociala nätverk. Av detta följer att det lika lite är automatiskt att en personmed kortvarigt behov av försörjningsstöd anses sakna behov av bistånd försin livsföring i övrigt. Som alltid är det den individuella behovsbedömning-en som får avgöra om bistånd ska ges eller inte.

Om den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få demtillgodosedda på annat sätt, kan den enskilde få ekonomiskt bistånd för sinlivsföring i övrigt som kan avse bl.a. kostnader för– hälso- och sjukvård,– tandvård,

Livsföring i övrigt5

62

83 Jfr prop. 2000/01:80 s. 92f.

84 Se någon av Konsumentverkets rapporter Skäliga levnadskostnader, t.ex. 2000:19. De levnadskost-nadsberäkningar som beskrivs i rapporterna ligger bl.a. till grund för beräkningen av riksnormen.

– glasögon,– hemutrustning,– flyttkostnader,– spädbarnsutrustning,– umgängesresor,– avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter,– rekreation,– begravning, och– skulder.

Hälso- och sjukvårdSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd för skäliga kostnader för hälso-och sjukvård som är medicinskt påkallad. Nämndens bedömning av vad denenskilde skall få ersättning för bör göras från den utgångspunkten att syftetmed vården skall kunna uppnås.

Ekonomiskt bistånd bör omfatta kostnader för åtgärder som

– utgör sådan vård och behandling som avses i 1 § hälso- och sjukvårdsla-gen (1982:763) och som ett landsting är skyldigt att svara för enligt 3 §samma lag, även i de fall insatserna tillhandahålls av en privat yrkesut-övare som är ansluten till försäkringskassan,

– vidtas efter bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal, och

– görs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Den skiljelinje som måste dras är, enligt regeringens uppfattning, mot såda-na insatser som är att hänföra till hälso- och sjukvård och som är sjukvårds-huvudmannens ansvar att tillgodose. Det kan inte vara rimligt att t.ex.kostnader för psykoterapi, alternativ medicinsk behandling eller andra sjuk-vårdande insatser ska bekostas av socialtjänsten.85 Däremot kan kostnaderför vård ingå som ges av t.ex. sjukgymnast eller naprapat och efter remissfrån läkare.

Ekonomiskt bistånd bör även omfatta skäliga kostnader för bl.a.

– hjälpmedel och förbrukningsmaterial som förskrivits av behörig hälso-och sjukvårdspersonal,

– läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmånerm.m. och som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal,

– resor som är nödvändiga för att vården skall kunna genomföras, eller

Livsföring i övrigt 5

63

85 Prop. 2000/01:80 s. 93.

– resor som är nödvändiga för att hämta ut förskrivna läkemedel, hjälpme-del och förbrukningsmaterial.

Vissa läkemedel täcks inte av högkostnadsskyddet. Det innebär att samhäl-let inte subventionerar kostnaderna utan den enskilde själv får stå för allakostnader. Det kan t.ex. vara fråga om bantnings- eller potensläkemedel.Det är inte meningen att socialtjänsten ska ta över kostnaderna för dessaläkemedel utan vara mycket restriktiv med att ge bistånd till läkemedel sominte täcks av högkostnadsskyddet. I individuella fall kan socialtjänsten göraen annan bedömning t.ex. efter samråd med en läkarkonsult.

Avgift för sjukhusvårdLandstinget ansvarar för att erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem somär bosatta inom landstinget.86 Det innebär dock inte att sjukvårdshuvudman-nen även ansvarar för den eventuella kostnad som kan drabba den enskildei samband med en sjukhusvistelse. När det gäller avgift för sjukhusvård harSocialstyrelsen, i ett yttrande till kammarrätten i Stockholm, framfört attdessa avgifter är att betrakta som en kostnad för kost och logi.87 De utgördärmed självklart en del av de kostnader som omfattas av 4 kap. 1 § SoL(livsmedel och boende). En jämförelse kan göras med vad som anges iSocialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd. Där nämns avgiftersom ett särskilt skäl till att beräkna kostnaderna till en högre nivå då avgif-terna inkluderar kostnad för livsmedel.88

TandvårdSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för nöd-vändig tandvård. Hit räknas också förebyggande åtgärder mot karies ochtandlossning. Exempel på åtgärder som kan vara förebyggande är fluorbe-handling, kostutredning och tandhygienistbehandling. I vissa fall kan ävenbettskena vara motiverad. Nämnden bör i regel grunda sin bedömning påbehandlande tandläkares val av åtgärd och vad denne anser vara nödvändigtandvård. Nämnden bör väga in om biståndsbehovet beräknas bli kort- ellerlångvarigt.

Om den biståndssökandes behov av ekonomiskt bistånd bedöms varakortvarigt och denne själv kan tillgodose sitt behov inom en rimlig tid, bördetta naturligtvis vägas in i bedömningen av hur omfattande biståndet tilltandvård skall vara.89 Det kan gälla t.ex. tandvård som inte är brådskande


64

86 3 § hälso- och sjukvårdslagen.

87 Prop. 1992/93:17 s. 21.

88 SOSFS 2003:5 s. 6.

89 Prop. 2000/01:80 s. 93.

eller att avsluta tandvård som har påbörjats under biståndsperioden. Efter-som behovet av bistånd prövas månadsvis kan socialtjänsten kräva att denbiståndssökande tar månadsräkningar från tandläkaren.

Förutom rent medicinska aspekter bör socialnämnden beakta de socialakonsekvenser som kan uppstå vid utebliven tandvård. Det kan särskilt gällaför t.ex. personer som ska söka arbete.

Socialnämnden bör kunna ställa krav på att en tandläkarkonsult anlitas, ombehandlingskostnaderna är höga eller om det finns olika behandlingsalternativ.

Om behovet av tandvård är akut, bör socialnämnden inte ställa krav påatt den enskilde ansöker om ekonomiskt bistånd före behandlingen.

GlasögonSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för glas-ögon, om behovet styrks av en legitimerad optiker eller läkare. Detta gälleräven rätt till ersättning om glasögonen har gått sönder och ett nytt par måsteinförskaffas. Nämnden bör godta skäliga kostnader för kontaktlinser, omlinser är det enda alternativet och behovet styrks av en läkare.

HemutrustningBehövlig hemutrustning hör till den standard som biståndet bör garantera.Vad som är behövligt kan inte fastställas en gång för alla. Bedömningenmåste anpassas efter den allmänna standardutvecklingen i samhället, dvs.till vad människor i allmänhet kan kosta på sig.90 Det innebär att vad som

RÄTTSFALL

RÅ 1989 ref 24 I–III. En sökande har ansetts berättigad till ekonomiskt bistånd till tandbehandlingtrots att biståndstagaren haft inkomster i sådan omfattning att han haft medel försin försörjning och livsföring i övrigt överstigande gängse biståndsnorm. Mannensaknade tänder i båda käkarna och hade behov av implantatförankrade prote-ser. Regeringsrätten ansåg att det fick anses nödvändigt att mannen erhöll dennämnda tandvården för att uppnå skälig levnadsnivå.

II. En sökande har inte ansetts berättigad till bistånd för tandvårdskostnadereftersom mannens inkomster väsentligt översteg gängse bidragsnorm.


65

90 Prop. 1979/80:1 s. 202.

är skälig nivå på bistånd till hemutrustning skiftar inte bara från fall till fallutan också över tid.

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till den hemutrustning sombehövs för att ett hem skall kunna fungera.

Den hemutrustning som avses skall kunna tillgodose behov som t.ex.matlagning, umgänge, sömn, förvaring, rengöring, rekreation och informa-tion via radio eller TV.

Underhåll eller komplettering av befintlig hemutrustningSocialnämnden bör, om det krävs för att den enskilde skall kunna bibehållaen skälig levnadsnivå, ge ekonomiskt bistånd till

– inköp av hemutrustning som behöver bytas ut,

– underhåll av hemutrustning,

– reparation av hemutrustning, eller

– inköp av kompletterande hemutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsutrust-ning” s. 14).

Vissa behov anses mindre lämpliga att schablonisera och lägga in i en normtrots att de är grundläggande för en skälig levnadsnivå. Kostnader för under-håll av ett hem kan vara ett sådant behov och behovsposten ingår inte helleri riksnormen. Det betyder inte att rätten till bistånd till kompletterandehemutrustning vid t.ex. långvarigt biståndsbehov, byte av bostad eller närhushållet får en ny medlem har upphört, endast att behovet ska bedömasindividuellt.

Hemutrustning vid bosättningSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till behövlig hemutrustning vidbosättning, om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan t.ex. vara att

– bostaden är ett led i en rehabilitering,

– den enskilde saknar möjligheter att förbättra sin ekonomi,

– den enskilde endast kan förbättra sin ekonomi på mycket lång sikt, eller

– den enskilde har varit utsatt för brott och omgående behöver flytta till enannan bostad.

Det bör finnas specifika och sociala skäl för att socialtjänsten ska ge biståndtill grundutrustning av ett hem, inte enbart ekonomiska förhållanden. Detingår i skälig levnadsnivå att ha ett hem som fungerar tillfredsställande, mendet finns ingen allmän rätt för den som får en bostad och har dålig ekonomiatt få ekonomiskt bistånd till utrustning av bostaden. De flesta får därför


66

hänvisas till att klara av situationen på det sätt som människor i allmänhetgör, dvs. genom planering, sparande, lån och gåvor från nätverket etc. Dettagäller särskilt för unga personer som flyttar hemifrån och som har kunnatplanera för sin flyttning till eget boende.

Grundutrustning i form av möbler och husgeråd kan vara av olika om-fattning och kvalitet. Exempelvis kan en ung person som får ekonomisktbistånd för att skaffa hemutrustning få nöja sig med en betydligt enklarestandard. En fullständig grundutrustning kan omfatta t.ex. möbler, köksut-rustning, hemtextil, lampor, radio och TV. När socialtjänsten ger bistånd tillett hushåll med barn kan biståndet inkludera även t.ex. möbler för vardags-rum och telefon. Ytterligare vägledning till vad som kan vara nödvändighemutrustning ges i Konsumentverkets återkommande rapporter om skäli-ga levnadskostnader.91 Den biståndssökandes framtida möjligheter att självbekosta eller komplettera hemutrustningen kan vara avgörande för storlekenpå biståndet. Även den biståndssökandes möjligheter att på annat sätt ängenom bistånd skaffa viss hemutrustning påverkar bedömningen, t.ex. möj-ligheten att få hemutrustningslån hos Centrala studiestödsnämnden. Ävenstorleken på bostaden kan påverka hur stort biståndet blir.

Val av inköpsställeSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till hemutrustning utan villkorom att särskilda inköpsställen skall användas, om det inte finns särskildaskäl för det.

FlyttkostnaderSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till flyttkostnader, om flyttning-en är nödvändig för att den enskilde skall uppnå en skälig levnadsnivå (jfravsnittet ”Byte till dyrare bostad” s. 9). Det kan finnas både sociala och


RÄTTSFALL

RÅ 1995 ref 80Vid fastställandet av storleken av ekonomiskt bistånd för anskaffning av hemut-rustning har, när fråga varit om en ung bidragssökandes första egna boende, enbetydligt enklare standard godtagits än vad som eljest skulle ha varit fallet.Hänsyn har också tagits till möjligheten att anskaffa utrustning som är begagnadeller som av annan anledning betingar ett lågt pris.

67

91 T.ex. 2000:19 Skäliga levnadskostnader.

ekonomiska skäl till att en person eller en familj behöver flytta för att uppnåen skälig levnadsnivå. Sociala skäl kan vara t.ex. dödsfall, skilsmässa ellerbehov av en ny miljö. Ett ekonomiskt skäl kan vara att flytten ökar möjlig-heterna till egen försörjning genom studier eller arbete.

Ekonomiskt bistånd till flyttkostnader bör i regel bl.a. omfatta– hyra av bil, inklusive försäkring,– bensin,– hyra av flyttlådor, och– flytt av telefonabonnemang.

Utgångspunkten är att de flesta människor själva organiserar sin flyttningmed hjälp av släkt och vänner. Normalt omfattar biståndet därför kostnaderför en sådan flytt. Om någon flyttar på grund av att han eller hon har fåttarbete på annan ort, bör alltid möjligheten att få bidrag från länsarbetsnämn-den först undersökas.

Om den enskilde på grund av sjukdom, ålder eller andra skäl inte klararav att flytta på egen hand, bör biståndet omfatta skäliga kostnader för enflyttfirma.

SpädbarnsutrustningSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för nöd-vändig spädbarnsutrustning i samband med ett barns födelse, bl.a.– säng med sängkläder och andra tillbehör,– skötbädd med tillbehör,– bärsele,– barnvagn med tillbehör, och– utrustning för bad.

Avseende klädutrustning se avsnittet ”Särskilda skäl att beräkna kostnadertill en högre nivå” s. 5.

Vid bedömning av vad som är nödvändigt i ett enskilt fall kan det, omdet finns syskon och åldersskillnaden inte är för stor, i vissa fall vara rimligtatt räkna med en viss återanvändning av kläder och utrustning. En annanfaktor som har betydelse är hur mycket den biståndssökande kunnat planeraekonomiskt för barnet.

Med spädbarnsutrustning avses här endast vad som är nödvändigt i sam-band med barnets födelse. Efter en tid kan behovet av ytterligare utrustninguppstå, t.ex. barnstol och säkerhetsutrustning till hemmet. Dessa behov kani förekommande fall beviljas som kompletterande hemutrustning (se avsnit-tet Underhåll eller komplettering av befintlig hemutrustning).


68

UmgängesresorSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för att enförälder skall kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort. Med annanort kan även avses en ort utanför Sverige. Avgörande för vad som bör varaskälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kostnader förumgänge bör anpassas till vad en familj i allmänhet har råd med. Vid dennabedömning bör nämnden även beakta vad som har reglerats genom domeller beslut av domstol eller genom avtal om umgänge.

Förutom resekostnader bör även andra kostnader som är nödvändiga föratt umgänget skall kunna komma till stånd ingå i biståndet, t.ex. kostnaderför logi.

I två rättsfall har Regeringsrätten uttalat att det under de omständighetersom rådde i dessa fall var rimligt att bevilja bistånd till en resa till Italienrespektive Finland för umgänge. Detta ansågs inte vara mer än vad en familji allmänhet har råd med och ska ses mot bakgrund av att det är barnets behovav umgänge med föräldern som är det viktiga.

Utgångspunkten är alltså vad en familj i allmänhet har råd med. Utgångs-punkten är inte, som vid boendestandard och boendekostnader, en jämförel-se med vad en låginkomsttagare normalt har möjlighet att kosta på sig.92

Det innebär att olika slags kommunikationsmedel kan komma i fråga,


RÄTTSFALL

RÅ 1987 ref 109En mor har ansetts berättigad till ekonomiskt bistånd till en resa till Italien för attumgås med sin där bosatta 13-åriga dotter. Fadern gav inte sitt tillstånd fördottern att besöka modern i Sverige. Då kostnaderna inte överstigit vad enförälder under liknande omständigheter normalt själv skulle kunna tänkas svaraför, har bistånd ansetts böra utgå.

RÅ 1994 ref 81Det bistånd, som en moder – vårdnadshavare – sökt för att möjliggöra för sinabarn att besöka fadern i Finland, har ansetts behövligt för att tillförsäkra barnenen skälig levnadsnivå. Regeringsrätten uttalade att barnens intresse av attbesöka en förälder får vägas mot resekostnadernas storlek. Resekostnadernabör i ett sådant fall inte vara högre än att de kan anses motsvara vad en familj iallmänhet har råd med.

69

92 Prop. 1996/97:124 s. 169.

inte bara det billigaste om resan därmed tar oskäligt lång tid och dettainverkar menligt på umgänget. Det kan även bli fråga om resor med bil omdet behövs för att umgänget ska fungera.

Det primära ansvaret för resor i samband med umgänge ligger på denförälder som inte bor tillsammans med barnet (umgängesföräldern). Denförälder som barnet bor med (boföräldern) ska dock ta del i kostnadernaefter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmågaoch övriga omständigheter.93 I normalfallet ska samma principer tillämpassom när underhållsbidrag till barn bestäms. En förälder som saknar förmågaatt bidra till resekostnaderna är inte heller skyldig att göra det.94 Med tankepå barnens behov kan socialtjänsten då behöva ge bistånd. Om boföräldern,trots förmåga, inte bidrar till resekostnaderna har umgängesföräldern möj-lighet att begära att frågan prövas av domstol.95 (Se även Socialstyrelsensbroschyr Underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalken påwww.sos.se/publicerat/för allmänheten.)

Avgifter för kommunal service, ansöknings-och förmedlingsavgifter m.m.Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till kostnader för t.ex.– barnomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,– handikappomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,– äldreomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,– rättshjälpsavgift,– identitetshandling för den som saknar sådan, och– bostadsförmedling för den som saknar bostad eller behöver byta bostad.Se vidare avsnittet ”Genom nedsättning av kommunala avgifter, m.m.” s.17.

Enligt 23 § rättshjälpslagen (1996:1619) utgör lägsta rättshjälpsavgift tvåprocent av kostnaderna om det ekonomiska underlaget inte överstiger 50 000kronor. Vid fastställande av rättshjälpsavgift räknas mer kontinuerligt ut-gående bistånd enligt socialtjänstlagen som inkomst.96 Om en bistånds-sökande har beviljats rättshjälp där avgiften beräknats utifrån en inkomst


70

93 6 kap. 15 b § första stycket FB.

94 Prop. 1997/98:7 s. 72.

95 Frågan om föreskrifter om resekostnader prövas normalt i samband med att domstolen behandlarfrågan om umgänge och omfattningen av detta. Det finns dock inget som hindrar att resekostnadernaprövas av domstol även om umgänget i övrigt inte är föremål för domstolens prövning. Detta kanbli aktuellt om föräldrarna är ense om umgängets omfattning och önskar ett domstolsavgörandeendast om resekostnaderna.

96 DVFS 2002:8.

bestående av bistånd enligt socialtjänstlagen kan ekonomiskt bistånd bevil-jas till rättshjälpsavgiften för att den enskilde ska kunna ta tillvara på sinarättigheter och uppnå en skälig levnadsnivå.

Om den biståndssökande har behov av juridisk hjälp men inte får rätts-hjälp, kan socialtjänsten i individuella fall ge bistånd även för kostnadert.ex. i vissa familjerättsliga ärenden eller i tvister angående boende. Ett skälatt bevilja bistånd kan vara att den biståndssökande annars inte uppnår enskälig levnadsnivå när det gäller den sociala situationen. Det kan då varamotiverat att socialtjänsten ger ekonomiskt bistånd så att t.ex. en skilsmässakommer till stånd eller att den biståndssökande kan fullfölja sitt ärende ihyresnämnden.

Ett annat skäl kan vara att biståndet behövs för att den biståndssökande skakunna utnyttja sina medborgerliga rättigheter. Man kan t.ex. som utländskmedborgare rösta i kommunalval, men för att få rösta i riksdagsval måsteman vara svensk medborgare. Det innebär en kostnad för den enskilde attbli svensk medborgare.

Migrationsverket tar ut en avgift för ansökan om uppehållstillstånd bl.a.av personer som söker förlängt uppehållstillstånd och saknar asylskäl ellerhumanitära skäl. Dessa personer är inte förhindrade att vistas i sitt hemlandoch bör därför normalt själva få betala avgiften.

RekreationSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för rekrea-tion, om det finns särskilda skäl. Det kan finnas särskilda behov av rekrea-tion t.ex. hos barnfamiljer som under lång tid på grund av ekonomiskaproblem inte har kunnat få någon form av semester och hos vuxna medlångvariga medicinska eller sociala problem. Om det finns barn i hushållet,bör socialnämnden göra en särskild bedömning av barnets behov.

Ekonomiskt bistånd till rekreation bör räcka till t.ex. en tåg- eller buss-resa och logi. När det gäller barn bör biståndet räcka till kostnaden för t.ex.en koloni- eller lägervistelse.


RÄTTSFALL

RÅ 1989 not 120En sökande har fått rätt till bistånd för advokatkostnader i samband medbodelning med anledning av separation. Kostnaderna avsåg bevakning av vadsom ska anses ingå i en skälig levnadsnivå i fråga om bohag m.m.

71

Med rekreation menas sådana aktiviteter som normalt hör ihop medsemester, t.ex. resor och vistelser på annan ort. Det rör sig inte om mervardagliga aktiviteter som biobesök, läsning, motion etc. för vilket det finnsen behovspost i riksnormen och som därför ingår i försörjningsstödet.

I vissa fall kan någon form av rekreation vara nödvändig för att en personeller en familj ska uppnå en skälig levnadsnivå. Biståndssökande med so-ciala problem och långvarigt ekonomiskt bistånd kan behöva miljöombyteeller träffa släkt eller andra närstående som bor på annan ort. Särskilt viktigtkan detta vara för barn och socialtjänsten bör därför i fråga om bistånd tillkostnader för rekreation kunna ha ett tydligt barnperspektiv. I detta perspek-tiv kan ingå t.ex. att uppmärksamma behov som barn har av att göra det somde flesta barn kan göra, t.ex. åka på koloni, läger eller skolresa (se ävensärskilt avsnitt om Barnperspektiv).

BegravningskostnaderBegravningskostnader täcks i första hand av tillgångarna i dödsboet. Be-gravningskostnaderna går före alla andra kostnader som kan belasta döds-boet, t.ex. obetald hyra, hushållsel, telefon eller kostnader för utflyttningoch städning av bostaden. Rätten till bistånd bedöms utifrån dödsboetsekonomiska situation och inte dödsbodelägarnas. Socialtjänsten kan dockbeakta t.ex. om den avlidne gett bort eller sålt tillgångar till en dödsbodel-ägare förmånligt strax före dödsfallet. Socialtjänsten kan även vara upp-märksam på hur tillgångarna i dödsboet är värderade. Försäkringar somfaller ut kan vara en tillgång i dödsboet.


RÄTTSFALL

RÅ83 2:59En fyrabarnsfamilj beviljades ekonomiskt bistånd till en rekreationsresa frånSkåne till Stockholm. Biståndet omfattade utgifter för resan, extrautgifter förmåltider på restaurang samt fickpengar till barnen. Familjen skulle bo hossläktingar. För familjen och i synnerhet för barnen fanns ett uttalat behov avmiljöombyte och rekreation. Resan var därjämte ägnad att stärka familjegemen-skapen och förbättra släktkontakterna.

72

Om dödsboet saknar tillgångar helt eller delvis, bör socialnämnden ge eko-nomiskt bistånd som möjliggör en värdig begravning. Hänsyn bör tas tillallmänt vedertagna begravningstraditioner och i förekommande fall olikareligiösa och etniska gruppers speciella önskemål om hur en begravningskall ordnas. Den avlidnes och anhörigas önskemål beträffande formernaför begravningen bör respekteras, om kostnaden är skälig. En värdig be-gravning behöver inte innebära ett dyrt alternativ men inte heller regelmäs-sigt ett billigt. Socialnämnden kan ha riktlinjer för vad en begravning fårkosta.

Ekonomiskt bistånd till begravningskostnader bör motsvara kostnaden fören begravning i Sverige och i regel inte vara högre än ett halvt basbelopp.Förutom kostnader för det som hör samman med att ta hand om stoftet ochbegravningsakten, bör biståndet även kunna omfatta kostnad för gravstenmed inskription och transport till gravplats i Sverige. I allmänt vedertagna


RÄTTSFALL

RÅ 1989 ref 64 (II)En kvinna ansökte om bistånd till begravningskostnader för sin mor. Regerings-rätten uttalade att dödsboets rätt till bistånd bör bedömas med utgångspunktenbart i dödsboets ekonomiska situation. Den omständigheten att dottern iavvaktan på nämndens beslut betalat begravningen ansågs inte ha medfört attdödsboets behov av bistånd tillgodosetts på ett sådant sätt att rätten till biståndbortfallit.

RÅ 1994 ref 53Ett dödsbo har inte ansetts berättigat till bistånd till begravningskostnader närden avlidna förhållandevis kort tid före dödsfallet tecknat en kapitalförsäkringmed dödsbodelägaren som försäkrad och dessutom gett bort betydande belopptill denne och dennes hustru och barn.

RÄTTSFALL

RÅ 1988 ref 67Socialbidragsnorm för begravningskostnader har frångåtts när vissa kostnadersom inte beaktats i nomen förekommit. Regeringsrätten fann att normen börkunna frångås i det enskilda fallet om det visar sig skäligt, t.ex. därför att ennödvändig kostnad som inte beaktas i normen förekommit.

73

begravningstraditioner får även anses ingå viss blomdekoration och en enk-lare förtäring för en mindre krets av sörjande. Däremot ingår inte merkost-nader för transport till utlandet och begravning utomlands.

Om det är osäkert i fall det finns försäkringar som kan täcka begrav-ningskostnaderna helt eller delvis, kan socialtjänsten ge ekonomiskt biståndsom förskott på förmån ( se kap. 12 Återbetalning).

I en förälders försörjningsskyldighet ligger även ett ansvar att efter för-måga stå för kostnaderna för ett barns begravning.

SkulderSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till betalning av skulder, endastom det är enda möjligheten för den enskilde att uppnå en skälig levnadsnivå.Nämnden bör ge bistånd till skulder efter en individuell prövning och närdet enligt nämndens bedömning skulle få allvarliga sociala konsekvenserför den enskilde om skulden inte betalas. Det kan t.ex. gälla skulder förboendekostnader eller hushållsel. Det ekonomiska biståndets syfte är atttillgodose försörjningen och livsföringen i övrigt vid tillfälliga ekonomiskaproblem och i väntan på annan försörjning. Att en person har skulder är intespeciellt ovanligt och kan normalt knappast betraktas som en belastning.Socialtjänsten bör se restriktivt på bistånd till skulder i allmänhet, t.ex. börekonomiskt bistånd aldrig ges till betalning av böter, skadestånd och skatte-skulder. Om bistånd beviljas bör det allmänt ges en förebyggande karak-tär.97 Bistånd till skulder bör endast komma i fråga om det bedöms somnödvändigt för att målet med andra insatser, t.ex. rehabilitering, ska uppnås.


RÄTTSFALL

RÅ 1989 ref 64 (I)En familj har nekats bistånd till begravningskostnader för sin son eftersomfamiljens inkomster överstigit skälig socialbidragsnorm. Regeringsrätten mena-de att när det gäller rätt till bistånd till kostnader för vård av ett underårigt barnsom lever tillsammans med sina föräldrar bedöms biståndsbehovet med ut-gångspunkt i familjens inkomst och förmögenhetsförhållanden. Samma principbör tillämpas vid bedömning av biståndsbehovet då det gäller begravningskost-nader.

74

97 Prop. 1979/80:1 s. 202.

Som alternativ till ekonomiskt bistånd kan socialtjänsten erbjuda t.ex. hus-hållsekonomisk rådgivning eller skuldrådgivning. Om en person har myck-et stora skulder kan socialtjänsten initiera en utredning om eventuell sane-ring av skulderna enligt skuldsaneringslagen (1994:334). Den biståndssök-ande bör även uppmanas att undersöka möjligheten att få uppskov medbetalningen eller att få skulderna avskrivna eller eftergivna.

Vid vissa skulder, främst obetalda boendekostnader som riskerar att ledatill att den biståndssökande blir utan bostad, blir de sociala konsekvensernamycket större än vid andra skulder. I dessa fall bör socialtjänsten därförkunna ta större social hänsyn, särskilt när det gäller t.ex. barnfamiljer ochpersoner med psykiska funktionshinder. Detta behöver naturligtvis inte in-nebära att socialtjänsten måste ge bistånd till skuld efter skuld för boende-kostnader och att den enskildes egna ansvar helt upphör. I vissa fall kan detvara ett rimligt alternativ att den biståndssökande flyttar om det finns en nybostad tillgänglig. För att undvika upprepade skulder för t.ex. boendekost-nad kan det vara bra att följa upp och stötta personer och familjer som harhaft sådana skulder även efter det att skulderna är betalda.

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd även till en skuld som upp-stått under sådan tid då den enskilde inte har haft bistånd till kostnaden, menhade fått bistånd om han eller hon hade ansökt om detta. Det rör sig t.ex. omfall då den biståndssökande väntat in i det längsta innan han eller honkontaktar socialtjänsten. Om man räknar bakåt kan man se att den bistånds-sökande faktiskt inte har haft möjlighet att betala räkningarna i fråga. Dettabör påverka beslutet i ärendet, även om den biståndssökande i mellantidenlånat till kostnaden.


RÄTTSFALL

RÅ 1992 ref 16Bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) i form av skuldsaneringhar inte medgivits när utredningen inte givit vid handen att de betalningskravsom fordringsägarna kunde komma att ställa skulle ha den verkan att de skulleförhindra den hjälpsökande från att i framtiden kunna uppehålla en skäliglevnadsnivå.

75

KällorRättsfallRÅ83 2:59RÅ84 2:27RÅ 1986 ref 9RÅ 1987 ref 109RÅ 1988 ref 67RÅ 1989 ref 24 I–IIRÅ 1989 ref 64 I–II

RÅ 1989 not 120RÅ 1992 ref 16RÅ 1994 ref 53RÅ 1994 ref 81RÅ 1995 ref 80

FörfattningarSocialtjänstlag (2001:453)

Hälso- och sjukvårdslag (1982:763)Skuldsaneringslag (1994:334)


RÄTTSFALL

RÅ84 2:27Den omständigheten att behov av medel till hyresbetalning har avhjälpts genomett handlån, har inte ansetts medföra att behovet tillgodosetts på ett sådant sättatt rätten till ekonomiskt bistånd har bortfallit.

RÅ 1986 ref 9Ett par makar har fått rätt till bistånd för betalning av skulder avseende egenvillafastighet. Skulderna avsåg ränta och amortering, olja samt elektricitet. Skul-derna hade uppkommit under en begränsad tidsperiod då familjens inkomsterunderstigit vad som krävs för att uppnå en skälig levnadsnivå och vad familjennormalt kunnat räkna med. Makarna hade utan framgång försökt sälja fastighe-ten. Pga. det anförda och då det inte visats att andra utvägar, såsom upprättandeav en betalningsplan, prövats för att lösa makarnas tillfälliga ekonomiska svårig-heter ansåg Regeringsrätten att den omständigheten att makarna inte såltfastigheten inte utgjorde något hinder mot att lämna dem bistånd med yrkatbelopp.

76

Rättshjälpslag (1996:1619)Lag (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.

Offentligt tryckProposition 1979/80:1: Om socialtjänstenProposition 1992/93:17: Om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen,m.m.Proposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagenProposition 2000/2001:80 Ny socialtjänstlag m.m.Proposition 1997/98:7: Vårdnad, boende och umgänge

Socialstyrelsens allmänna råd, skrivelser m.m.Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:5) om ekonomiskt bistånd

DomstolsverketDomstolsverkets författningssamling DVFS 2002:8

LitteraturKonsumentverket (2000): Skäliga levnadskostnader. Beräkningar av Kon-sumentverket. Rapport 2000:19. Stockholm


77


Hälso- och sjukvårdFråga: Ska socialtjänsten ge ekonomiskt bistånd till kostnader för behand-lingar eller läkemedel som inte omfattas av ett högkostnadsskydd?Svar: Huvudprincipen är att ekonomiskt bistånd ges för patientavgifter förhälso- och sjukvård som ges av läkare eller andra yrkesutövare som äranslutna till försäkringskassan. Denna anslutning innebär att den enskildeendast betalar en del av kostnaden för vården och att försäkringskassan stårför resten. Anslutningen innebär också att patienten är skyddad mot högakostnader genom ett högkostnadsskydd. Det är därför rimligt att kräva attden enskilde uppsöker en vårdgivare som är ansluten till försäkringskassan.Också för läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsför-måner m.m. finns det ett högkostnadsskydd. Även när det gäller läkemedelär huvudprincipen att rätten till ekonomiskt bistånd gäller vad den enskildesjälv ska betala inom ramen för högkostnadsskyddet. Den skiljelinje (förvad som är socialtjänstens ansvarsområde) som måste dras är, enligt rege-ringens uppfattning, mot sådana insatser som är att hänföra till hälso- ochsjukvård och som är sjukvårdshuvudmannens ansvar att tillgodose. Attenskilda i vissa fall kan vara missnöjda med att de inte får den behandlingde önskar inom hälso- och sjukvården får inte medföra att kommunernatvingas ta över det ansvaret från landstingen (prop. 2000/01:80 s. 93).

Fråga: Kan socialtjänsten kräva att den biståndssökande gör månadsav-betalningar till Apoteket?

Svar: Ja, om det inte är uppenbart onödigt, t.ex. om det redan från börjanstår helt klart att den enskilde kommer att ha rätt till bistånd för helakostnaden.

TandvårdFråga: Har den biståndssökande rätt att fritt välja tandläkare eller kansocialtjänsten kräva att han eller hon går till en viss tandläkare?Svar: Den enskilde har rätt att välja tandläkare men inom vissa gränser.Socialtjänsten ska vid bedömningen av vilket bistånd som ska ges vägasamman olika omständigheter såsom den önskade insatsens lämplighet somsådan, kostnaderna för den önskade insatsen i jämförelse med andra insatsersamt den enskildes önskemål (prop. 2000/01:80 s. 91). Socialtjänsten kanalltså ta hänsyn också till ekonomiska aspekter. Det innebär att socialtjänst-en kan vägra bistånd till kostnaden för behandling hos en tandläkare somhar högre priser än likvärdiga alternativ på orten. Det förutsätter att det inte


78

finns skäl för att den enskilde bör få sin behandling hos just denne tand-läkare. I övrigt har den enskilde rätt att välja tandläkare och socialtjänstenkan inte anvisa en särskild tandläkare.

Fråga: Får socialtjänsten välja ett billigare alternativ än det som den be-handlande tandläkaren förordar?Svar: Huvudprincipen är att det är den behandlande tandläkarens bedöm-ning som gäller (Se SoS allmänna råd SOSFS 2003:5). Socialtjänstensbiståndsbedömning bör dock påverkas av om den enskildes biståndsbehovberäknas bli kort- eller långvarigt. Vid ett kortvarigt biståndsbehov har denenskilde större möjligheter att själv bekosta tandvård som kan skjutas upputan olägenhet för honom eller henne. Om socialtjänsten är tveksam tillomfattningen av en tandvårdsbehandling och kostnaderna kan man direkteller via en tandläkarkonsult kontakta den behandlande tandläkaren och isamråd med denne och den enskilde hitta en lösning. Se även svaret påföregående fråga.

Fråga: Vilka förebyggande åtgärder ingår i nödvändig tandvård?Svar: Det kan vara t.ex. tandhygienisk behandling, fluorbehandling, kost-utredning och i vissa fall även bettskena.

HemutrustningFråga: Har man rätt till ekonomiskt bistånd för hemutrustning när manflyttar hemifrån?Svar: Nej, det finns ingen allmän rätt att få ekonomiskt bistånd vare sig tillflyttning eller hemutrustning. Om en ung människa vill flytta hemifrånförutsätts att han eller hon planerar detta på det sätt som unga människor iallmänhet gör. Endast om det finns särskilda sociala skäl, t.ex. att det ärolämpligt att den unge bor kvar hemma, kan det finnas anledning för social-tjänsten att ge bistånd.

FlyttningFråga: Hur länge är det rimligt att socialtjänsten ger ekonomiskt biståndtill magasinering av tillhörigheter?Svar: Det kan skifta från fall till fall. Socialtjänsten måste göra en bedöm-ning som innefattar t.ex. anledningen till magasineringen, möjligheterna förden enskilde att få en ny bostad, de magasinerade tillhörigheternas värde iförhållande till kostnaderna för magasineringen och beräknad tid innan ma-gasineringen kan upphöra. Om värdet är lågt på t.ex. magasinerade möbleroch husgeråd kan det vara en bättre lösning att den enskilde får bistånd tillny hemutrustning den dag han eller hon har en ny bostad. Socialtjänsten kan


79

också undersöka möjligheten att minska volymen på det magasinerade, såatt den enskilde endast behåller det som är av personligt värde om maga-sineringstiden beräknas bli lång.

Observera att magasineringsavtalet bör ingås mellan den biståndssökan-de och magasineringsfirman så att den biståndssökande behåller ansvaretför sina tillhörigheter.

UmgängesresorFråga: Hur långt är det rimligt att en person reser för umgänge?

Svar: Regeringsrätten slår i en dom fast att bistånd bör ges om kostnadernainte överstiger vad en förälder under liknande omständigheter normalt självskulle kunna tänkas svara för (RÅ 1987 ref 109). Det handlar om att jämföramed vad en förälder med normala inkomster har råd till och inte målet förresan. För en person som bor i södra Sverige kan det kosta lika mycket attresa till Kiruna som till ett land i mellan- eller sydeuropa. I rättsfallet gälldebiståndet en resa till Italien.

Fråga: Hur ska man se på vad en person med normala inkomster kan kostapå sig utifrån barnperspektivet?

Svar: Barnperspektivet innebär att barnets situation och behov ska lyftasfram. Behoven kan naturligtvis skifta från barn till barn beroende på bl.a.ålder, men normalt har alla barn behov av umgänge med båda sina föräldrar.Barnets behov av umgänge med den förälder det inte bor hos medför ettdefinitivt ansvar för socialtjänsten för att möjliggöra detta umgänge. Ombehovet finns och inte kan tillgodoses på annat sätt, kan det i vissa fallinnebära att socialtjänsten får ge bistånd till kostnader som är högre än vaden låginkomsttagare normalt klarar av. Det ska emellertid ses som ett bi-stånd för barnets skull och inte den vuxnes. Se även svaret på föregåendefråga.

Avgifter för kommunal service, ansöknings-och förmedlingsavgifter m.m.Fråga: Vilka juridiska kostnader kan den biståndssökande ha rätt till bi-stånd för?Svar: Kostnaden för den rådgivning som föregår ett beslut om rättshjälpsamt rättshjälpsavgiften. Biståndet kan även omfatta självrisken när rätts-skydd ingår i den enskildes hemförsäkring. I vissa situationer kan det finnassärskilt starka sociala skäl att ge bistånd till den här typen av kostnaderoavsett om den enskilde kan få en del av kostnaden betald från annat hålleller inte. Det gäller t.ex. när en enskild har ett ärende i hyresnämnden och


80

utgången av ärendet får betydelse för om han eller hon får behålla sinbostad. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ge bistånd till kostnader förjuridisk hjälp i familjerättsliga ärenden som t.ex. äktenskapsskillnad, bodel-ning, vårdnad och umgänge. Den juridiska hjälpen kan behövas för att redaut konflikter och upprätta avtal som är realistiska och som är nödvändigaför att barn och föräldrar ska uppnå en skälig levnadsnivå.

BegravningFråga: En utlänning som var bosatt i Sverige har avlidit. Vad gäller beträff-ande begravningskostnaderna om de anhöriga vill begrava honom ellerhenne i hemlandet?Svar: Hänsyn ska tas till den avlidnes och anhörigas önskemål beträffandeformerna för begravningen. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om ekono-miskt bistånd (SOSFS 2003:5) bör bistånd till begravningskostnader mot-svara kostnaden för en begravning i Sverige upp till ett halvt basbelopp.Socialtjänsten ska därför inte ta på sig de merkostnader som uppstår pga. atten person ska begravas utanför Sverige. Men det finns heller ingen anledningför socialtjänsten att göra det omöjligt för de anhöriga att begrava sin släktingutomlands. Socialtjänsten kan ge bistånd till den kostnad som skulle beviljatsom den avlidne hade begravts i Sverige. De merkostnader som uppstår pga.att begravningen sker utanför Sverige får de anhöriga stå för.

Fråga: Efterlevande maka har enskild egendom i form av pengar på bank-en. Kan socialtjänsten kräva att hon betalar för begravningen?Svar: Nej. Det är dödsboet som ska stå för begravningskostnaderna. Denefterlevande makans enskilda egendom ingår inte i dödsboet. Socialtjänstenkan dock kontrollera att den avlidne inte kort före sin bortgång överförttillgångar till makan eller andra personer (se RÅ 1994 ref 53).

SkulderFråga: Hur ska man se på en ansökan om bistånd till skatteskuld somuppstått under en period då den enskilde hade ekonomiskt bistånd?Svar: Socialtjänsten bör inte ge ekonomiskt bistånd till skatteskulder, bötereller skadestånd. Detta gäller även skulder som har uppstått under en perioddå den enskilde haft bistånd och bistånd beviljats med lägre belopp än somskulle ha blivit fallet om rätt skatteavdrag gjorts (se RÅ 1996 ref 14).

Fråga: Hur ska man se på en ansökan om bistånd till skuld för inköp avmöbler och husgeråd?Svar: Restriktivt som i fråga om alla skulder. Undantag kan göras t.ex. omden enskilde har tagit lån för inköp av möblerna men hade kunnat få eko-


81

nomiskt bistånd till hemutrustning om han eller hon hade ansökt om det.

Fråga: Hur ska man se på en ansökan om bistånd till skuld för bostads-bidrag?Svar: Restriktivt som i fråga om alla skulder. Den enskilde bör hänvisastill att i första hand vända sig till försäkringskassan för att få anstånd medbetalningen eller få skulden avskriven med hänsyn till att han eller honsaknar försörjning.


82

6. Förutsättningar för rätt6. till ekonomiskt bistånd

Prövning av om behovet kan tillgodoses på annat sättDet ekonomiska biståndets roll är att fungera som ett yttersta skyddsnät förmänniskor som har tillfälliga försörjningssvårigheter. Enligt 4 kap. 1 § SoLär det endast den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få demtillgodosedda på annat sätt som har rätt till bistånd för sin försörjning ochför sin livsföring i övrigt. Ett övergripande mål för socialtjänsten är attfrämja människors aktiva deltagande i samhällslivet och inrikta insatsernapå att frigöra och utveckla den enskildes resurser. Socialtjänsten ska byggapå frivillighet och samförstånd men det innebär inte att den ska vara krav-lös. Den enskilde har i första hand ett eget ansvar för sitt liv. I detta liggeratt den enskilde måste utnyttja alla de möjligheter som står honom ellerhenne till buds innan rätt till bistånd inträder.

Av förarbetena till socialtjänstlagen framgår att den enskilde är skyldigatt efter förmåga bidra till sin försörjning.98 Införandet av den nya social-tjänstlagen den 1 januari 2002 innebär ingen ändring i detta avseende.99 Detviktigaste sättet att själv tillgodose sitt behov är genom inkomst från arbete.Detta innebär bl.a. att en person som är arbetslös och kan arbeta är skyldigatt söka arbete innan rätt till ekonomiskt bistånd träder in. Det innebär ävenen skyldighet att i första hand använda sig av de generella förmåner ochersättningar som han eller hon har rätt till. Andra sätt att bidra till sinförsörjning kan vara att använda sig av banktillgodohavanden samt lättrealiserbara tillgångar, som genom att säljas helt eller delvis kan tillgodosebehoven.

I detta kapitel beskrivs de närmare förutsättningarna för att den enskildeska ha rätt till ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. I kapitlet görs engenomgång av vilka principer som bör tillämpas vid bedömningen av omden enskilde kan tillgodose sina behov själv eller få dem tillgodosedda pånågot annat sätt än genom ekonomiskt bistånd. Kapitlet bygger på rättsfall,propositioner och andra förarbeten samt på Socialstyrelsens allmänna rådom ekonomiskt bistånd SOSFS 2003:5(S).

83

98 Prop. 1996/97:124 s. 62.

99 Prop. 2000/01:80 s. 89f.

Genom arbeteOm den enskilde är arbetslös, bör socialnämnden i regel kunna kräva att haneller hon står till arbetsmarknadens förfogande på heltid och är villig att taanvisat arbete. Kravet gäller i första hand heltidsarbete, om sådant finns attfå. Den enskilde måste emellertid söka och ta varje lämpligt arbete, såledesäven deltidsarbete. För en biståndssökande som arbetar deltid kan kravställas på heltidsarbete, om det är möjligt att få. Kravet har även ansettsgälla deltidsarbetande föräldrar, som minskat sin arbetstid med stöd av 7 §föräldraledighetslagen (1995:584). Den enskilde har med m.a.o. inte rätt attavstå från att arbeta heltid och kompensera inkomstbortfallet med ekono-miskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. I detta krav bör också ingå att denenskilde deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. arbetsmarknadsut-bildning, praktik eller arbetsrehabiliterande åtgärder. Även grundutbildningi svenska och s.k. arbetssökarverksamheter bör räknas hit.

Det som ovan sagts ska ses som huvudprinciper, inte som generella kravsom kan ställas på alla sökande i alla situationer. Socialtjänsten måste alltidgöra en individuell bedömning av den biståndssökandes behov och förmå-ga. Denna bedömning ska ske utifrån en helhetssyn på den enskildes ellerhushållets situation. Ett exempel på en individuell bedömning där man göravsteg från de grundläggande principerna framgår av en dom från Rege-ringsrätten. I domen ansågs en man ha rätt till bistånd trots att han inte ställtsig till arbetsmarknadens förfogande.

När en person kontaktar socialtjänsten för att ansöka om ekonomiskt bi-stånd, är det viktigt att socialtjänsten tydligt informerar om de villkor somgäller för att ha rätt till bistånd. Den som inte tidigare har varit i kontakt medsocialtjänsten kan inte förväntas känna till dessa. I vissa fall är det först efteratt socialtjänsten genomfört en noggrann utredning av den enskildes behovoch resurser, och i samråd med honom eller henne gjort en individuell

Rättsfall

RÅ 1986 ref 19En 50-årig arrendator (hemmason) uppnådde inte skälig levnadsnivå genomsina inkomster från jordbruket. Rätt till ekonomiskt bistånd ansågs föreliggaeftersom han hjälpte sin åldriga mor, som var i behov av kontinuerlig tillsyn.Mannen bedömdes därför ha giltigt skäl att inte ta extraarbete för att tillgodosesitt behov av försörjning. Modern hade tackat nej till socialnämndens erbjudandeom plats på servicehus.

Förutsättningar för rätt till ekonomiskt bistånd6

84

handlingsplan, som det blir möjligt att ställa villkor på att den enskilde meraktivt söker arbete och deltar i överenskomna aktiviteter.

Det kan inträffa att socialtjänsten och arbetsförmedlingen gör olika be-dömningar av en persons förmåga och möjligheter. Socialtjänsten bör dockinom ramen för samverkan med arbetsmarknadsmyndigheten försöka få tillstånd en gemensam hållning så att inte den biståndssökande blir lidande och”faller mellan stolarna” (se även avsnittet Samverkan med arbetsförmed-lingen).

Att stå till arbetsmarknadens förfogandeDen som är arbetslös ska i första hand söka sin försörjning genom ersättningfrån arbetslöshetsförsäkringen. För arbetslösa, som är anslutna till en ar-betslöshetskassa är kraven på den arbetslöse reglerade i lagen (1997:238)om arbetslöshetsförsäkring. Att stå till arbetsmarknadens förfogande inne-bär enligt denna lag att vara

• anmäld på arbetsförmedlingen• beredd att ta anvisat lämpligt arbete (se nedan).

Att stå till arbetsmarknadens förfogande innebär också att den som är ar-betslös måste söka arbete aktivt och vara beredd att ta anvisade arbeten ävenutanför det yrkesområde där man tidigare arbetat. Regeringen påpekar attdetta är en grundläggande princip i arbetslöshetsförsäkringen.100 Dessa kravmotsvarar den praxis som kommit att gälla också för arbetslösa biståndssö-kande.

Skyldigheten att söka arbete inkluderar i princip också deltagande i verk-samhet som anordnas för arbetslösa inom ramen för arbetsmarknadspoliti-ken.101 Jämställt med att stå till arbetsmarknadens förfogande är deltagandei t.ex.

Rättsfall

RÅ 1987 ref 167Rätt till ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har inteansetts föreligga, när makars disponibla inkomster varit lägre än tillämpligsocialbidragsnorm på grund av att den ena maken begränsat sin arbetstid medstöd av 3 § lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.

Förutsättningar för rätt till ekonomiskt bistånd 6

85

100 Prop. 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring s. 84.

101 Bl.a. prop. 1996/97:124 s. 76.

• arbetsmarknadsutbildning,• arbetspraktik,• praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 kap. 4 § SoL

eller inom ramen för något av arbetsmarknadsmyndighetens arbets-marknadspolitiska program,

• arbetsrehabiliterande åtgärder,• arbetssökarverksamhet,102

• grundutbildning i svenska (SFI), eller• andra delar av särskilda introduktionsprogram för invandrare som syftar

till att förbereda och underlätta invandrares inträde på arbetsmarknaden.

Det finns inget stöd i lagen och rättspraxis för att villkora ekonomisktbistånd genom att kräva att den enskilde deltar i arbete eller sysselsättningsom inte ryms inom den vanliga arbetsmarknaden eller arbetsmarknadspo-litiken eller inte är att betrakta som praktik eller kompetenshöjande åtgärd.

RÄTTSFALLFöljande rättsfall handlar om några av de krav som kan ställas på en bistånds-sökande.

RÅ84 2:92Ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har ansettskunna vägras när den biståndssökande inte har sökt arbete på anvisat sätt.

RÅ85 2:5Rätt till ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har inteansetts föreligga, när den hemarbetande av föräldrarna till barn, 4 och 3 årgamla, avstått från av socialnämnden erbjudna daghemsplatser för att vårdabarnen i hemmet och därför underlåtit att söka förvärvsarbete.

RÅ 1991 not 326Sökanden har inte ansetts stå till arbetsmarknadens förfogande, då han endastsökt arbete som discjockey.


86

102 Prop. 1996/97:124, s. 76.

RÅ 1995 ref 79Den ene av två makar med minderåriga barn ansökte om bistånd enligt 6 § SoL(numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) för sig och barnen. Biståndet nekades medhänvisning till att den andre maken inte stått till arbetsmarknadens förfogandeoch därigenom hade underlåtit att försöka fullgöra sin underhållsskyldighet motfamiljen.

RÅ 1995 ref 88Två makar har nekats rätt till bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoSanm.) då de utan giltigt skäl avbrutit pågående studier i svenska för invandrare.

RÅ 1995 ref 92En socialnämnd har inte ansetts kunna vägra en sökande ekonomiskt biståndpå grund av att han avvisat socialnämndens erbjudande om sysselsättning förvilken utgått ersättning med socialbidrag och ett mindre stimulansbidrag. Sökan-den har stått till arbetsmarknadens förfogande i den mening begreppet har vidtillämpning av socialtjänstlagen.(Observera undantagen i 6 c–e §§ SoL (numera 4 kap. 4–6 §§, SoS anm.) somträdde i kraft 1998.)

RÅ 1995 ref 97Ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har intebeviljats när den biståndssökande underlåtit att delta i en av socialnämndenarrangerad arbetssökarverksamhet.

RÅ 1996 ref 70Socialnämnden reducerade biståndet till en familj på grund av påståenden ommisskötsamhet i praktikarbete. Regeringsrätten uttalade att socialnämnden,under vissa förutsättningar, kan ställa som villkor för bistånd att den sökandefullgör ett oavlönat praktikarbete då detta ingår i ett av kommunen tillhandahålletintroduktionsprogram för invandrare. Uppfylls inte detta krav måste dock ensärskild prövning göras i varje enskilt fall för att bedöma om den enskilde haftgiltiga skäl för att inte delta i eller fullfölja praktikarbetet. Om det finns giltiga skälfår biståndet inte reduceras. Eftersom nämnden inte hade kunnat visa att desökande misskött sitt praktikarbete, hade socialnämnden inte giltiga skäl för attreducera biståndet.

RÅ 1998 ref 24Aktivt deltagande i arbetsmarknadsutbildning i form av ungdomspraktik (I) re-spektive i ALU-verksamhet för att förbereda start av eget företag (II) har ansettstillräckligt för att den som söker socialbidrag ska anses ha stått till arbetsmark-nadens förfogande i den mening begreppet har vid tillämpning av socialtjänst-lagen.


87

Lämpligt arbeteEtt sätt att definiera vad som är lämpligt arbete finns i lagen om arbetslös-hetsförsäkring. Av bestämmelserna i 11 § framgår att ett arbete anses lämp-ligt om

• det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till densökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden,

• anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetstagarefår som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal intefinns, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdi-ga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag,

• arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följdav stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och

• förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författningeller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsaeller olycksfall.

En person som vägrat att ta anvisat lämpligt arbete och därför inte heller fårnågon ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har i regel inte heller rätt tillekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL. Arbetsmarknadsmyndigheternasbedömning av om ett arbete eller annan insats är lämplig för den enskildeär dock enbart en vägledning för socialtjänsten när den ska besluta omekonomiskt bistånd ska betalas ut eller inte. Som tidigare framgått är soci-altjänsten alltid skyldig att göra en individuell bedömning som ska utgå frånden enskildes förutsättningar att klara ett visst arbete, vilket regeringenunderstryker.103

Samverkan med arbetsförmedlingenAtt enbart ställa krav på aktivt arbetssökande räcker inte alltid för att denenskilde ska kunna finna ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Detär nödvändigt att kommunerna aktivt verkar för att biståndet utformas så attdet möjliggör för den enskilde att utveckla och aktivera de egna resursernaför att så snart som möjligt klara sin egen försörjning. Socialtjänsten hardärvid en skyldighet att samverka med andra berörda myndigheter, framförallt arbetsförmedlingen, försäkringskassan och andra arbetsrehabiliterandeorgan för att åstadkomma en samordning av insatserna.104 Särskilt personersom har bistånd till sin försörjning under längre perioder kan ha behov avandra insatser än ekonomiska.


88

103 Prop. 1996/97:124 s. 75.

104 Prop. 1996/97:124 s. 72 och 73.

Krav på att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhetAv 4 kap. 4 § SoL framgår att socialtjänsten har möjlighet att ställa vissakrav på yngre personer som får försörjningsstöd. Bestämmelsen gäller iförsta hand ungdomar som ännu inte lyckats få fäste på arbetsmarknadenoch inte heller har kunnat få någon lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärdeller kommit igång med en utbildning som kan leda till ett framtida arbete.Kraven avser deltagande i praktik eller annan kompetenshöjande verksam-het som kommunen anvisar. Insatserna ska syfta till att utveckla den ungearbetslöses möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Innan socialnämn-den beslutar om insatser, ska nämnden samråda med länsarbetsnämnden föratt förvissa sig om att åtgärden är den lämpligaste.

Regeringen påpekar105 att insatserna enligt 4 kap. 4 § SoL generellt inteär avsedda för personer som endast tillfälligt är i behov av ekonomisktbistånd och som bedöms ha goda förutsättningar att inom rimlig tid få ettarbete eller en arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom ramen för de ordinariesystemen.

Socialtjänstens åtgärder får inte ersätta de arbetsmarknadspolitiska åt-gärderna. Inte heller är det meningen att reguljär utbildning ska genomförasmed hjälp av socialtjänsten. För olika former av utbildning finns särskildafinansieringssystem. Regeringen betonar att kommunala verksamheter somsyftar till att ge ökad kompetens inför en framtida plats i arbetslivet ska sessom komplement till det reguljära systemet.

Av 16 kap. 3 § SoL framgår indirekt att beslut om erbjudande av visspraktik eller annan kompetenshöjande verksamhet inte kan överklagas en-ligt förvaltningslagen. 106 Detsamma gäller beslut rörande innehållet i sådanpraktik eller verksamhet. Däremot kan den unge arbetslöse överklaga soci-altjänstens beslut att vägra eller sätta ned försörjningsstöd på grund av atthan eller hon inte medverkar i praktiken eller verksamheten.107

De personer som omfattas av bestämmelsen i 4 kap. 4 § SoL är i förstahand

• ungdomar under 25 år, och

• personer som fyllt 25 år men som av särskilda skäl är i behov avkompetenshöjande insatser. 108

Även studerande som behöver försörjningsstöd under ett studieuppehåll


89

105 Prop. 1996/97:124 s. 77.

106 Av 16 kap. 3 § framgår vilka beslut som kan överklagas enligt förvaltningslagen. Av detta följeratt beslut som fattats enligt andra paragrafer än de som räknats upp i 16 kap. 3 § inte kan överklagasenligt förvaltningslagen.

107 4 kap. 5 § och 16 kap. 3 § första stycket SoL.

108 Prop. 1996/97:124 s. 171.

kan omfattas av bestämmelsen. Studerande vars studier finansieras medt.ex. studiemedel bör normalt sett inte förekomma bland dem som sökerekonomiskt bistånd i form av försörjningsstöd. Om detta ändå sker i sam-band med ett studieuppehåll får socialtjänsten begära att en sådan persondeltar i någon form av praktik, även om detta inte krävs för att han eller honska kunna återgå till sina studier. I författningskommentaren påpekar dockregeringen att syftet i dessa fall blir mer begränsat. Åtgärderna får utformasmed hänsyn till att denna grupp i första hand söker försörjningsstöd därföratt andra alternativ saknas, t.ex. feriearbete. Regeringen betonar att denkompetenshöjande verksamheten ska vara individuellt utformad och attman därför inte kan kräva att den enskilde deltar i en verksamhet från förstadagen som bistånd ges för.109 Socialtjänsten måste först utreda den enskildesförutsättningar och behov och bedöma vilken verksamhet som bäst tillgo-doser dessa, det gäller såväl studerande som andra.

Det är inte meningen att 4 kap. 4 § SoL ska tillämpas i de fall problemenär av annan och mer personlig natur, såsom allvarliga missbruksproblemeller andra klart uttalade sociala problem. I dessa fall måste socialtjänstenförst hjälpa personen ifråga med andra lämpliga stöd- eller vårdinsatser.Praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet får alltså inte ersättavård- och behandlingsinsatser. Regeringen menar dock att aktiviteter av detslag som anges i 4 kap. 4 § kan vara en lämplig förebyggande insats förungdomar med ett begynnande missbruk. I vissa fall kan sådan verksamhetutnyttjas som ett led i socialtjänstens arbete för att bryta ett begynnandemissbruk eller som ett komplement till andra insatser mot missbruket. 110

Insatsernas syfteSyftet med den praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i4 kap. 4 § SoL är att förhindra att yngre personer blir passiviserade av ettlångvarigt biståndsmottagande. Verksamheten ska ha det bestämda syftet attutveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Insatsenska utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemåloch förutsättningar. Att delta i sådan verksamhet som avses i bestämmelsenska vara ett led i en medveten strategi som syftar till att förbättra denenskildes förutsättningar att komma in på den reguljära arbetsmarknadeneller en utbildning. Strategin bör preciseras i en individuell plan som upp-rättas tillsammans med den enskilde.111

Insatsen eller verksamheten ska vara tidsbegränsad. Hur länge det ärlämpligt att praktiken eller den kompetenshöjande verksamheten ska pågå,


90

109 Prop. 1996/97:124 s. 77.

110 Prop. 1996/97:124 s. 171.

111 Prop. 1996/97:124 s. 172.

får avgöras med hänsyn till den enskildes individuella situation. Varaktig-heten bör framgå av den individuella plan som utarbetas tillsammans medden enskilde. Deltagandet i verksamheten ska alltså vara målinriktat och fårinte ses som en lösning tills vidare.

Den som deltar i verksamhet av det slag som här nämnts bör enligtregeringens mening anses uppfylla kravet på att stå till arbetsmarknadensförfogande.112

KommentarSom framgått tidigare kan beslut om praktik eller annan kompetenshöjandeverksamhet enligt 4 kap. 4 § SoL inte överklagas enligt förvaltningslagen.Eftersom ett beslut enligt 4 kap. 5 § SoL går att överklaga kan det ändåframöver bli möjligt att få klarhet i vad som bör avses med exempelvis”kompetenshöjande”, ”närmast över 25 år”, ”särskilda skäl” eller ”skälighänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar”. Förnärvarande saknas det dock rättsfall från Regeringsrätten.

En annan oklarhet gäller dem som omfattas av första stycket punkt 3,dvs. studerande. Av lagtexten framgår att de krav som avses i bestämmelsenockså gäller för studerande som genomgår en reguljär utbildning. Den verk-samhet som avses i 4 kap. 4 § SoL ska syfta till att förbättra den enskildesförutsättningar att komma in på den reguljära arbetsmarknaden eller utbild-ning (Socialstyrelsens kursivering).113 De personer som anges i första stycketpunkt 3 befinner sig redan i utbildning. Vidare påpekas att insatser enligtbestämmelsen inte är till för dem som tillfälligt är i behov av ekonomisktbistånd i form av försörjningsstöd, vilket måste sägas just vara fallet medstuderande som i samband med studieuppehåll behöver försörjningsstöd.

Ytterligare en oklarhet som gäller denna grupp rör de krav som kanställas. Å ena sidan anser regeringen att ”samma princip ska gälla för studer-ande som för andra”.114 Lagrådet å sin sida anser att syftet med åtgärdernablir mer begränsat för denna grupp och att åtgärderna får utformas medhänsyn till att denna grupp i första hand söker försörjningsstöd på grund avsvårigheter att få ett feriearbete. Sammantaget framstår syftet med att låtastuderande omfattas av bestämmelsen som oklart.

Att avböja eller utebli från praktik eller annan kompetenshöjande verksamhetBestämmelsen i 4 kap. 5 § SoL ger socialnämnden rätt att besluta om attvägra fortsatt försörjningsstöd eller sätta ned stödet om den enskilde utan


91

112 Prop. 1996/97:124 s. 77.

113 Prop. 1996/97:124 s. 77.

114 Prop. 1996/97:124 s. 77.

godtagbart skäl avböjer att delta i eller uteblir från sådan verksamhet somanges i 4 kap. 4 § SoL. Först måste dock nämnden överväga om de skäl denenskilde uppger kan anses godtagbara. Godtagbara skäl för att inte viljadelta kan t.ex. vara att den föreslagna verksamheten på något sätt är olämp-lig med hänsyn till den enskildes personliga förutsättningar. Att en sådansituation uppstår bör dock höra till undantagen eftersom praktiken eller denkompetenshöjande verksamheten ska ingå som ett led i en längre syftandeplan som den enskilde antas medverka till.

Godtagbara skäl för att utebli från verksamheten kan t.ex. vara sjukdomhos den enskilde eller hos hemmavarande barn, besök hos arbetsförmed-ling, studievägledare eller dylikt.

Om nämnden inte accepterar skälen bör den i första hand överväganedsättning av försörjningsstödet. Att helt vägra försörjningsstöd bör baraundantagsvis komma ifråga, t.ex. om den enskilde uteblir upprepade gångeroch inte ändrar sig trots samtal och andra åtgärder från nämndens sida.

Av 16 kap. 3 § första stycket SoL framgår att nämndens beslut att vägraeller sätta ned försörjningsstödet enligt 4 kap. 5 § kan överklagas till allmänförvaltningsdomstol i likhet med vad som gäller i andra frågor om ekono-miskt bistånd.

KommentarRättsfall som rör tillämpningen av 4 kap. 5 § och 16 kap. 3 § SoL har hittillsförekommit sparsamt. Rättstillämpningen ger därför ingen ytterligare väg-ledning än vad som uttalas i lagtexten och förarbetena. Vad som avses medatt ”utan godtagbart skäl” avböja att delta i sådan verksamhet som anges i4 kap. 4 § SoL går därför inte att precisera närmare.

Försäkringsskydd för den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhetAv 4 kap. 6 § SoL framgår att den som deltar i praktik eller annan kompe-tenshöjande verksamhet enligt 4 kap. 4 § inte ska anses som arbetstagare.Syftet med sådan verksamhet är att stärka den enskildes möjligheter att fåarbete och utgör alltså inget arbete i sig. I den utsträckning den enskildeutför uppgifter som överensstämmer med eller liknar vanligt förvärvsarbe-te, är dock delar av arbetsmiljölagen (1977:1160) och lagen (1976:380) omarbetsskadeförsäkring tillämpliga.

De lagrum som anvisas i 4 kap. 6 § SoL ger dock inte något heltäckandeekonomiskt skydd för den enskilde vid olycksfall och dylikt, varför social-nämnden har anledning att se över omfattningen av sina egna försäkringarför dem som deltar i kommunala verksamheter av olika slag.


92

Arbetsmarknadspolitiska program för unga arbetslösaLagen (2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program och förordningen(2000:634) om arbetsmarknadspolitiska program innehåller bestämmelserom de arbetsmarknadspolitiska programmen. Enligt lagen kan en kommunfrivilligt och genom avtal med staten överta ansvaret för aktivering ochkompetenshöjning av arbetslösa ungdomar. Kommunen har rätt till vissersättning från staten för sina kostnader för verksamheten.

Kommunalt program för arbetslösa ungdomar under 20 år gäller för demsom inte går på gymnasieskola eller i liknande utbildning. De unga kanerbjudas praktik eller annan verksamhet på heltid till dess de fyller 20 år.Ungdomsgarantin gäller för arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år somvarit registrerade på arbetsförmedlingen i 90 dagar utan att arbetsförmed-lingen kunnat erbjuda arbete, reguljär utbildning eller något lämpligt arbets-marknadspolitiskt program. Kommunen ska därefter inom tio dagar erbjudaen aktiverande och utvecklande insats på heltid. Utvecklingsinsatsen fårpågå i längst tolv månader.

Om det finns ett avtal mellan kommunen och staten, har unga arbetslösasom deltar i kommunal verksamhet enligt avtalet rätt till utvecklingsersätt-ning till sin försörjning. För deltagare i program för arbetslösa ungdomarunder 20 år gäller två olika ersättningsformer. Den som inte fullföljt gymna-sieskolan får ersättning på en nivå som anges i lagen. För övriga under 20 årbeslutar kommunen vilken ersättning den unge ska få. För deltagare i ung-domsgarantin gäller tre olika ersättningsformer. Ungdomar som kvalificeratsig för arbetslöshetsersättning får aktivitetsstöd på motsvarande nivå. Ung-domar som är berättigade till ekonomiskt bistånd i form av försörjningsstödfår en kommunalt finansierad utvecklingsersättning som motsvarar dettabistånd. Ungdomar som varken har rätt till arbetslöshetsersättning eller för-sörjningsstöd får en statligt finansierad utvecklingsersättning på en nivå somanges i lagen och betalas ut av kommunen.

Kommunen får besluta att den, som på grund av misskötsamhet inte kantillgodogöra sig det som anordnas i verksamheten, allvarligt stör eller hindrarverksamheten eller uteblir från verksamheten fem dagar i följd utan giltigtskäl, skiljs från utvecklingsinsatsen. Den unge har då inte rätt till utveck-lingsersättning. När det gäller rätt till ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 §SoL är grundprincipen att den som utan sakliga skäl avstår från att delta iverksamhet som anordnas inom ramen för samhällets arbetsmarknadspoli-tik inte har rätt till ekonomiskt bistånd. I normalfallet gäller motsvarandeprincip också för sådan utvecklande insats som kommunen anordnar. Denenskilde är skyldig att efter förmåga bidra till sin egen försörjning. Den somsöker bistånd har dock alltid rätt till en individuell prövning, som ska utgåfrån hans eller hennes egna förutsättningar.


93

De huvudsakliga skillnaderna mellan ungdomsgarantin och insatser be-viljade enligt 4 kap. 4 § socialtjänstlagen gäller ansvars- och kostnadsför-delningen mellan staten och kommunen samt i någon mån också målgrupp.Saknas avtal med staten om att överta aktiveringsansvaret finns möjlighetatt tillämpa reglerna i socialtjänstlagen.

Syftet med arbetsmarknadspolitiska program, t.ex. programmen för ung-domar och aktivitetsgarantin, är att utveckla den enskildes möjligheter att iframtiden försörja sig själv. Det ingår i programmen att de ska utformas medskälig hänsyn till den enskildes individuella önskemål och förutsättningar.Syftet med åtgärden är att den arbetslöse så snart som möjligt ska få ettarbete eller ordinarie utbildning.

Av 7 § lagen om arbetsmarknadspolitiska program framgår att den somdeltar i sådan verksamhet som beskrivs där inte ska anses som arbetstagare.Trots detta ska vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen gälla till förmån förden enskilde, då verksamheten bedrivs på en arbetsplats.

Genom egna tillgångarSom framgick av inledningen till detta kapitel är den biståndssökande skyl-dig att efter förmåga bidra till sin försörjning. Huvudprincipen är att haneller hon måste utnyttja alla de möjligheter som normalt står till buds för attförsörja sig själv. För att kunna avgöra om en biståndssökande har rätt tillekonomiskt bistånd måste socialtjänsten även göra en bedömning av ombehovet kan tillgodoses genom egna tillgångar. Det är dock viktigt attframhålla att det i varje enskilt fall måste göras en helhetsbedömning därman bl.a. bör ta hänsyn till om hjälpbehovet bedöms bli kort- eller långva-rigt, till vad som kan anses skäligt och vilka konsekvenser det kan få om denenskilde inte får det sökta biståndet.

Det är viktigt att understryka att det är förhållandena vid ansökningstill-fället som är avgörande för den prövning som läggs till grund för beslut ombistånd. Att någon efter en ansökan om ekonomiskt bistånd t.ex. har betalaten boendekostnad genom att ta banklån, kan inte medföra att behovet skaanses vara tillgodosett genom egna tillgångar.

RÄTTSFALL

RÅ84 2:27Den omständigheten att behov av pengar till hyra har avhjälpts genom etthandlån har i visst fall inte ansetts medföra att behovet tillgodosetts på sådantsätt att rätten till bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) bortfallit(jfr RÅ 1989 ref 64 och 1989 not 349).


94

Faktiska tillgångarNär socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde kan tillgodosesitt behov genom egna tillgångar, bör nämnden endast beakta sådana till-gångar som den enskilde faktiskt kan förfoga över eller få tillgång till.

Tillgångar som inte bör påverka rätten till ekonomiskt bistånd är t.ex.

– pensionsförsäkringar som inte kan återköpas,

– bankmedel som inte går att ta ut på grund av villkor i ett gåvobrev ellertestamente, eller

– fast egendom som inte kan överlåtas på grund av en bestämmelse i ettgåvobrev eller testamente.

Lätt realiserbara tillgångarNär socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde har rätt tillekonomiskt bistånd, bör nämnden beakta kontanter, bankkonton och andratillgångar som denne förfogar över och som lätt kan realiseras, t.ex. aktieroch obligationer. Ålderspensionärer bör dock kunna ha sparade medel upptill ett halvt basbelopp och barn upp till 15 procent av basbeloppet utan attdet påverkar rätten till ekonomiskt bistånd. Detsamma gäller hushållsmed-lemmars eventuella bosparande upp till den nivå som behövs för att behållaplatsen i bosparkön. I de diskussioner som förts i samband med tillkomstenav allmänna råd, har Socialstyrelsen funnit det rimligt att ålderspensionäreroch barn kan ha ett visst sparkapital. Bakgrunden till ställningstagandet ärföljande. Att acceptera att ålderspensionärer har ett sparbelopp som ungefärmotsvarar kostnaden för en begravning följer en praxis som tidigare harvarit vanlig i kommunerna. När det gäller barns sparande ansåg Socialsty-relsen att det var rimligt med ett visst sparbelopp för att möjliggöra inköpav dyrare varor, som t.ex. en cykel och som enligt Konsumentverket ingåri en skälig levnadsnivå. (Se också avsnitten Bistånd till barn och Barnsinkomster och tillgångar samt kap. 4, fotnot 63).

I en proposition115 som behandlar storstadspolitiken på 2000-talet, angesatt ett av målen är att bryta den sociala och etniska segregationen i storstads-regionerna och verka för jämlika levnadsvillkor för storstädernas invånare.Att inte acceptera ett visst bosparande kan enligt Socialstyrelsen vara ett sättatt bidra till segregering. Den som under en viss tid är i behov av ekono-miskt bistånd ska inte berövas möjligheten till ett boende som han eller honsjälv planerat för. Finns det ett bosparande utöver det som är nödvändigt föratt behålla köplatsen, är detta att betrakta som en tillgång.

Socialnämnden bör bedöma från fall till fall om även andra lätt realiser-bara tillgångar, t.ex. bilar, skall påverka rätten till ekonomiskt bistånd. Detta


95

115 Prop. 1997/98:165 Utveckling och rättvisa – en politik för storstaden på 2000-talet s. 30.

bör kunna gälla även för båtar, motorcyklar, snöskotrar, husvagnar etc.Bedömningen måste bl.a. göras mot bakgrund av vad som sägs i 1 kap. 1 §och 4 kap. 1 § SoL om socialtjänstens uppgift att utforma biståndet så attdet hjälper människor att leva ett självständigt liv och att bidra till att hittalångsiktiga lösningar på försörjningsproblemen. Innehav av bil bör inte varaett hinder, om den enskilde måste ha bil

– i sitt arbete,

– för att kunna ta sig till och från sin dagliga sysselsättning, t.ex. därför attallmänna kommunikationsmedel inte har rimlig turtäthet eller finnsinom rimligt avstånd från bostaden,

– för att skjutsa barnet eller barnen till förskoleverksamhet, eller

– av medicinska eller sociala skäl, t.ex. för att en förälder skall kunnaumgås med sitt barn.

Socialnämnden bör i vissa fall kunna aktualisera byte till en billigare bil, ombilens värde är högre än ett basbelopp. Denna summa ska ses som ett riktmär-ke som i någon mån garanterar att bilen håller en viss kvalitet. Socialstyrelsenhar inte tagit ställning till vilket värde en bil kan få ha utan att räknas som enrealiserbar tillgång. Om den enskilde på grund av funktionshinder har enspecialanpassad bil, bör denna, oavsett värde, inte räknas som en tillgång.

Andra realiserbara tillgångarOm behovet av ekonomiskt bistånd bedöms överstiga tre sammanhängandemånader eller om det finns andra särskilda skäl, bör även möjligheten attrealisera andra tillgångar påverka nämndens bedömning av rätten till bistånd.Det kan t.ex. handla om försäljning av en fritidsfastighet, värdefull konst ochantikviteter som inte kan hänföras till kategorin bruksföremål. En tillgångbör dock endast påverka rätten till bistånd, om den har ett betydande värdeoch om överskottet vid en försäljning motiverar åtgärden. Sådana kapitalva-ror som vanligtvis finns i ett hem, t.ex. TV, video, stereo och dator, bör i regelinte påverka rätten till ekonomiskt bistånd om varornas värde är skäligt.

Vid en försäljning bör den enskilde kunna använda intäkten till att betalaeventuella lån som är knutna till det som sålts, utan att det påverkar rättentill ekonomiskt bistånd.

Visserligen kan en tillgång som den biståndssökande inte vill sälja varaskäl att neka ekonomiskt bistånd men kommunens yttersta ansvar enligt 2kap. 2 § SoL kvarstår alltid. Det innebär att socialtjänsten i normalfallet intekan vägra att tillgodose akuta hjälpbehov med hänvisning till att den enskil-de kan sälja sina tillgångar. Om den enskilde är i en akut nödsituation är haneller hon per definition i behov av omedelbart bistånd, eftersom behovetinte kan tillgodoses på annat sätt.


96

Företag – en kommentarSedan 1990-talet har statliga och kommunala satsningar gjorts för att under-lätta egenföretagande och nyföretagande. Utbildningar och stöd till start avnäringsverksamhet inom den statliga arbetsmarknadspolitiken har syftat tillatt stimulera arbetslösa och dem som riskerar att bli arbetslösa att startaegna företag.

Samtidigt anges i kommunallagen att kommuner i princip endast fårvidta åtgärder som allmänt främjar näringslivet i kommunen. Individuelltinriktat stöd till enskilda näringsidkare får bara lämnas om det finns synner-liga skäl för det.116 Denna begränsning av kommunernas befogenheter göratt det är oklart om det finns möjlighet för företagare att få ekonomisktbistånd enligt socialtjänstlagen och hur den möjligheten kan motiveras.

Från socialtjänstens utgångspunkt representerar ett företag i de flesta fallen realiserbar tillgång. Tillämpningen av socialtjänstlagen innebär att enegen företagare i många fall hänvisas till att avveckla verksamheten i före-taget och anmäla sig som arbetslös när han eller hon ansöker om ekono-miskt bistånd från socialtjänsten.

Konsekvensen blir att lagstiftningen inom olika områden och samhälletsolika stödsystem motverkar varandra: Arbetsmarknadsmyndigheten hjälpertill att bygga upp företag som den enskilde strax därpå tvingas avveckladärför att han eller hon har svårt att försörja en stor familj eller har enpartner med låg inkomst eller ingen inkomst alls.

RÄTTSFALL

RÅ 1995 ref 56En sökande med inkomster överstigande socialbidragsnormen förbrukade deegna medlen huvudsakligen genom att betala skulder. Därigenom kom hon i enakut nödsituation. Det förhållandet att sökanden själv försatt sig i en sådansituation ansågs inte ta ifrån henne rätt till bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap.1 §, SoS anm.).(Se också RÅ 1996 ref 13 och RÅ 1996 not 53 i avsnittet Genom studie-stödsformer.)


97

116 2 kap. 8 § kommunallagen.

Bostad som har ett ekonomiskt värdeEn villa eller en bostadsrätt bör endast betraktas som realiserbar tillgång omen försäljning bedöms kunna ge ett intäktsöverskott som motiverar åtgärdenoch det finns möjlighet att ordna annat boende. Även om ett överskott talarför en försäljning kan en sådan vara olämplig av andra skäl (jfr avsnittet”Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov” s. 8). Om social-tjänsten bedömer att behovet av ekonomiskt bistånd blir kortvarigt kan detvara olämpligt att betrakta bostaden som en realiserbar tillgång.117 Närsocialtjänsten hänvisar till bostaden som en tillgång och ett hinder för rätttill bistånd, bör nämnden alltid utgå från en individuell bedömning och tahänsyn till de sociala konsekvenser som kan uppstå, framför allt för familjermed barn. Om det är svårt att sälja bostaden på grund av omständighetersom den enskilde inte kan råda över, ska detta vägas in i helhetsbedömning-en.118 En förutsättning för att den biståndssökande ska kunna sälja sin bostadär också att han eller hon kan få en annan bostad. Om försäljningen bliraktuell, bör den enskilde få skälig tid på sig att sälja villan eller bostadsrät-ten (jfr avsnittet ”Skäligt rådrum för bostadsbyte” s. 9).

Hur innehav av en villa eller en bostadsrätt bör behandlas i övrigt fram-går i avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7.

Genom nedsättning av kommunala avgifter m.m.Socialnämnden bör tillsammans med den enskilde försöka klarlägga omt.ex. förbehållsbeloppet vid utmätning eller avgifter för sociala tjänster,barnomsorg och liknande är korrekta i förhållande till den enskildes ekono-miska förhållanden. Kommunens avgifter för hemtjänst, tillsammans medkommunala avgifter för hälso- och sjukvård, får inte uppgå till ett så stortbelopp att den enskilde inte har tillräckligt med pengar för sina personligabehov, boendekostnader och andra normala levnadskostnader (8 kap. 2 §SoL ). Det innebär att en avgift aldrig får sättas till en sådan nivå att behovav ekonomiskt bistånd uppstår. Regeringen anger att:

RÄTTSFALL

RÅ 2000 ref 37En företagare vars verksamhet, bedriven i aktiebolagsform, inte ger en avkast-ning som är tillräcklig för hans försörjning, har inte ansetts ha rätt till bistånd enligt6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).


98

117 Prop. 1996/97:124 s. 83.

118 Prop. 1996/97:124 s. 83.

”Nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en skäliglevnadsnivå och inte ligga så lågt att kostnader för t.ex. läkarvård,läkemedel, resor m.m. måste täckas med socialbidrag”

(Prop. 1996/97:124 s. 136)

När det gäller förbehållsbeloppet vid utmätning av lön, finns det i 7 kap. 5 §utsökningsbalken (UB) bestämmelser som hindrar att en så stor del av enpersons inkomst tas i anspråk för utmätning att han eller hon därefter saknarnödvändiga medel för sitt eget och familjens uppehälle. Ansökan kan görastill kronofogdemyndigheten om tillfälligt förhöjt förbehållsbelopp t.ex. pågrund av extra kostnader vid sjukdom.

Ekonomiskt bistånd bör normalt inte lämnas till den som har löneutmät-ning eftersom förbehållsbeloppet minst ska motsvara skälig levnadsnivåenligt 4 kap. 1 § SoL. Nämnden bör hänvisa den enskilde till att begärahöjning av förbehållsbeloppet eller sänkt avgift när så är möjligt. I avvaktanpå en ändring bör nämnden ge ekonomiskt bistånd.

Genom socialförsäkringsförmåner och andra ersättningarInnan en person har rätt till ekonomiskt bistånd är han eller hon i regelskyldig att söka andra former av bidrag som finns, såsom bostadsbidrag,studiehjälp, a-kasseersättning.119 Om den enskilde genom socialförsäkrings-förmåner och andra ersättningar helt eller delvis kan tillgodose sitt behov,bör socialnämnden hänvisa honom eller henne till att ansöka om dessa.Sådana förmåner och ersättningar kan vara t.ex. bostadsbidrag, underhålls-stöd, sjukpenning, föräldrapenning, äldreförsörjningsstöd samt sjukersätt-ning och aktivitetsersättning. En person kan således inte avstå från t.ex.underhållsstöd eller föräldrapenning för att istället få ekonomiskt bistånd.Ovanstående bör dock inte tillämpas undantagslöst. Exempelvis bör

– den enskilde inte vara tvungen att utnyttja ersättningsdagar med föräld-rapenning före barnets födelse,

– den enskilde som har barn kunna spara upp till fyra veckors föräldrapen-ning fram till det år då föräldrapenningen senast kan tas ut,

– båda föräldrarna, inte bara den som är arbetslös eller den som har lägrelön, kunna använda sig av sin möjlighet (halva tiden vardera med föräld-rapenning) att vara hemma med barnet, eller

– den som fyllt 61 år inte vara tvungen att utnyttja möjligheten att göraförtida uttag på sin ålderspension före 65 års ålder.

Bakgrunden till Socialstyrelsens rekommendation avseende föräldrapen-


99

119 Prop. 2000/01:80 s. 94.

ning är att möjliggöra för arbetslösa föräldrar med ekonomiskt bistånd attspara en viss del av föräldrapenningen för att i framtiden delta i exempelvisinskolning på dagis och andra besök i förskoleverksamheten eller skolan.120

Genom andra personers inkomster och tillgångarSocialtjänsten ska inte bara ta hänsyn till den enskildes egna inkomster ochtillgångar. Det kan också vara så att vissa andra personers inkomster ochtillgångar påverkar rätten till ekonomiskt bistånd och beloppets storlek.

Makar, registrerade partner och samborMakars inkomster bör räknas som gemensamma vid prövningen av rättentill ekonomiskt bistånd. Detsamma bör gälla för registrerade partners in-komster. I regel bör detta även gälla för dem som lever i sådana samboför-hållanden som avses i lagen om sambors gemensamma hem och lagen omhomosexuella sambor. För sambor bör socialnämnden räkna med båda par-ters sammanlagda inkomster och tillgångar från sammanflyttningsdagen.121

Utgångspunkten är att makar och registrerade partners efter förmåga ärskyldiga att bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensammaoch personliga behov tillgodoses.122 Den partner som försummar sin skyl-dighet kan av domstol åläggas att betala underhållsbidrag till den andra.123

Makar och registrerade partner har således en ömsesidig underhållsskyldig-het. Den legala underhållsskyldigheten mellan makar och registrerade part-ner kvarstår så länge äktenskapet består.

Sambor har däremot ingen legal underhållsskyldighet gentemot varand-ra. Lagstiftaren har emellertid velat ställa sig neutral till olika samlevnads-former. Trots avsaknaden av en legal underhållsplikt jämställs därför sam-bor med makar när det gäller en rad sociala förmåner och bidrag. Tankenhar varit att de som valt att leva tillsammans på samma sätt som gifta varkenska tjäna eller förlora på att inte ingå äktenskap. Grunden för likabehandlingbör i detta fall vara att man har anledning att räkna med att sambor ipraktiken är beredda att bistå varandra på samma sätt som makar, trots attde inte kan tvingas till det med rättsliga medel.

I enskilda fall kan det finnas skäl att göra undantag från grundregeln omunderhållsskyldighet, se t.ex. kap. 2, avsnitt om Brottsoffer.


100

120 Föräldrapenning lämnas med anledning av barns födelse och fram till dess barnet har fyllt 8 år ellertill den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret (4 kap. lagen om allmän försäkring(1962:382)).

121 En ny lag, sambolagen (2003:376), trädde i kraft den 1 juli 2003 då lagen (1987:232) om samborsgemensamma hem och lagen (1987:813) om homosexuella sambor upphörde att gälla. Se prop.2002/02:80.

122 6 kap. 1 § äktenskapsbalken.

123 6 kap. 5 § äktenskapsbalken.

Socialnämnden bör endast undantagsvis ge ekonomiskt bistånd enbart tillden ena parten om den som har inkomst inte bidrar till familjens försörjning.Nämnden bör kunna ge bistånd t.ex. i avvaktan på att den andra partenbidrar med sin inkomst eller uppfyller de villkor som nämnden ställer påhonom eller henne. Villkoren kan t.ex. gälla att stå till arbetsmarknadensförfogande och ta anvisat arbete eller delta i arbetsmarknadspolitiska åtgär-der. Andra situationer då nämnden bör kunna göra undantag från principenom gemensamma tillgångar är om den ena parten varit utsatt för hot ellermisshandel av den andra parten.

Se även avsnittet Att stå till arbetsmarknadens förfogande.Om den ena parten studerar och studierna är en förutsättning för den

framtida försörjningen, bör socialnämnden inte ställa som villkor för eko-nomiskt bistånd att han eller hon avbryter studierna för att stå till arbets-marknadens förfogande. Om den studerande däremot har faktiska möjlig-heter att utan studierna få arbete som medför stadigvarande försörjning, kandet vara rimligt att han eller hon söker arbete för att kunna bidra till famil-jens försörjning. Den studerande bör dock få fullfölja påbörjad termin ellerkurs.

RÄTTSFALL

RÅ85 2:1Ogifta sammanboende som levt under äktenskapsliknande förhållanden haransetts kunna jämställas med gifta vid bidragsprövning. Behovet av bistånd skabedömas med hänsyn till parets sammanlagda tillgångar.

RÅ 1995 ref 48En sammanboendes behov av bistånd har bedömts med hänsyn till båda parterssammanlagda tillgångar redan från sammanflyttningsdagen.

RÄTTSFALL

RÅ 1995 ref 79Den ene av två makar med minderåriga barn ansökte om bistånd enligt 6 § SoL(numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) för sig och barnen. Biståndet har vägrats medhänvisning till att andre maken inte hade stått till arbetsmarknadens förfogandeoch därigenom hade underlåtit att försöka fullgöra sin underhållsskyldighet motfamiljen.


101

I de allmänna råden har Socialstyrelsen således gjort två ställningstag-anden:

• Det ena gäller då studierna är en förutsättning för framtida arbete. Idessa fall bör man inte tvingas avbryta studierna. (Se vidare avsnittetGenom studiestödsformer.)

• Det andra är att vuxna studerande, som har reella möjligheter att utanstudier få ett arbete de kan försörja sig på, inte omgående ska behövaavbryta studierna för att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande ochgenom arbete bidra till familjens försörjning. Tanken är att ett studieav-brott ska kunna genomföras på ett sådant sätt att det inte medför alltförstora svårigheter att återuppta studierna vid ett senare tillfälle.

Socialstyrelsen har inte tagit ställning till hur försörjningsstödet ska beräk-nas i dessa fall. Varje kommun avgör själv vilka beräkningsgrunder som skaanvändas.

HushållsgemenskapSyskon, vänner eller andra som delar bostad och som inte lever under äkten-skapsliknande förhållanden kan inte jämställas med makar eller registreradepartners och har ingen skyldighet att försörja varandra. Att leva i hushålls-gemenskap med en eller flera personer kan däremot påverka försörjnings-stödets nivå. En person som ingår i en hushållsgemenskap med en eller flerapersoner har lägre kostnader än om han eller hon skulle leva ensam. Därförblir summan på försörjningsstödet i dessa fall lägre per individ för de hus-hållsgemensamma kostnaderna. Beträffande boendekostnader se även kap. 4,avsnittet Hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren.

Bistånd till barnOm föräldrarna inte försörjer sitt barn, bör socialnämnden i första handförsöka få föräldrarna att fullgöra sin underhållsskyldighet. Om nämndeninte kan få föräldrarna att försörja sitt barn, bör nämnden kunna ge ekono-miskt bistånd direkt till barnet utifrån barnets ålder och mognad. Att utanmedgivande från vårdnadshavaren bistå barnet ekonomiskt bör dock varaen åtgärd som endast bör användas i undantagsfall. (Se JO 1989/90 s. 219)Detta kan bli aktuellt i situationer då det finns en mycket stark konfliktmellan barn och föräldrar och när barnet inte bör bo kvar i hemmet eller varaberoende av föräldrarna. Ett exempel kan vara flickor som lever under hotoch tvång i familjer med starkt patriarkala värderingar.124

Om ett barn själv får ett barn är mor- eller farföräldrarna underhållsskyl-diga för sitt barn men inte för barnbarnet.


102

124 Se t.ex. Socialstyrelsens meddelandeblad 6/02 (april 2002).

Exempel: En 17-årig flicka som bor hemma hos sina föräldrar och går igymnasiet får ett barn. Eftersom hon dels är under 18 år, dels går i gymna-siet är hennes föräldrar underhållsskyldiga för henne och de får t.ex. stu-diestöd. Om hon fortfarande går i skolan när hon fyller 18 år fortsätterföräldrarnas underhållsskyldighet för henne så länge hon går i skolan, docklängst intill dess hon fyller 21 år. Själv är hon underhållsskyldig för sitt barnoch får barnbidrag och underhållsbidrag eller underhållsstöd för barnet.Barnbarnets behov tillgodoses normalt genom dessa bidrag men om detuppstår särskilda behov kan 17-åringen ansöka hos socialtjänsten om bi-stånd till dessa.

Om 17-åringens föräldrar inte kan försörja henne kan de söka ekono-miskt bistånd med dottern inräknad i hushållet men inte barnbarnet.

Barns inkomster och tillgångarEftersom barn aldrig är underhållsskyldiga gentemot sina föräldrar ellereventuella syskon kan barnets egen inkomst bara ligga till grund för den delav det ekonomiska biståndet som gäller barnet. Ett barn bör alltid få dispo-nera en del av sina inkomster för egen räkning utan att det påverkar föräld-rarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet. Detta gäller särskilt inkomsterfrån feriearbete. Hur stor denna del bör vara får bedömas från fall till fall ochutifrån barnets behov. Det torde vara vanligt att tonåringar även i familjermed låga inkomster får behålla en del av sina inkomster från feriearbete föratt betala inköp av extra kläder, sportutrustning m.m. Detta bör gälla ävenför tonåringar i familjer som får ekonomiskt bistånd. I prop. 2000/01:80,s. 95, sägs att ”vad det närmast handlar om är i vilken utsträckning ett barnsom lever i en familj beroende av socialbidrag, liksom sina kamrater skallha möjlighet att tjäna lite egna pengar”. Med tanke på framtida arbete ochegen försörjning bör enligt Socialstyrelsens mening feriearbete snarast upp-muntras. Om barnet inte får behålla något av inkomsten för egen del kanmotivationen för att ta ett feriearbete minska. Hur mycket barnet ska fåbehålla för egen del kan bero t.ex. på vilka konkreta behov av inköp, resor,fritidsaktiviteter etc. för barnet som redovisas och som socialtjänsten bedö-mer ligga inom ramen för vad den unge behöver. Eventuell inkomst utövervad barnet själv bör få disponera, bör socialnämnden kunna räkna av motbarnets del i familjens kostnader inklusive boendekostnaden (för beräkningav boendekostnad se avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7). Barns till-gångar tillhör således barnet och får av föräldrar eller förmyndare endastanvändas till barnets uppehälle, utbildning och nytta i övrigt, alltså inte tillfamiljens försörjning eller till föräldrarnas egna utgifter.125 Finns det för


103

125 Se Socialstyrelsens yttrande (dnr 62-2545/2000) till kammarrätten i Göteborg i mål nr 1813-1819-1999 angående bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

barnets räkning ett sparande i bank med villkor om särskild överförmyndar-kontroll, krävs överförmyndarens samtycke för uttag.

Enligt föräldrabalken ska föräldrar eller förmyndare till barn med till-gångar som överstiger åtta basbelopp årligen redovisa förvaltningen avdessa medel till överförmyndaren. Detsamma gäller egendom (vanligengåvor och arv) med villkor om särskild överförmyndarkontroll.126 I dettasammanhang kan också nämnas att förmyndaren kan bli skadeståndsskyl-dig om egendomen inte förvaltas på ett vederbörligt sätt.127

Inom socialtjänsten har barns tillgångar i en del fall inverkat negativt påföräldrars rätt till ekonomiskt bistånd, dvs. bistånd har nekats med hänvis-ning till barnets tillgångar. Behovet har då ansetts helt eller delvis kunnatillgodoses på annat sätt, eftersom föräldrarna haft möjlighet att förfogaöver barnets tillgångar.

”När det gäller barns tillgångar, måste först och främst slås fast attbarn aldrig är försörjningsskyldiga gentemot sina föräldrar. Däremotkan förekomsten av tillgångar hos ett barn beaktas när det gällerbarnets del av försörjningsstödet eller en ansökan om ekonomisktbistånd som avser barnet. Även här är det dock viktigt att poängteraatt det måste göras en individuell bedömning i det enskilda fallet.Enbart det förhållandet att barnets tillgångar är satta under s.k.förmyndarspärr är inte i sig ett hinder för att ta i anspråk barnetstillgångar till barnets behov.” (Prop. 2000/01:80 s. 95)

Om ett barn har tillgångar som föräldrarna inte kan förfoga över, bör det intepåverka föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet. Detta gällert.ex. bankmedel som står under överförmyndarens kontroll, om överför-myndaren inte ger sitt samtycke till uttag.

Barnens inkomster kan alltså inte användas till föräldrarnas försörjningeller utgifter i övrigt.

Genom studiestödsformerSom nämndes i avsnittet om andra personers inkomster och tillgångar, kanvuxna studerande endast i undantagsfall anses vara berättigade till biståndför sin försörjning.128 Vuxna studerande bör i regel ha sin försörjning genomstudiestödsformerna. En vuxen studerande bör dock kunna ges ekonomisktbistånd t.ex.


104

126 13 kap. 2 § FB.

127 12 kap. 14 § FB.

128 Studiestöd till vuxenstuderande (studiemedel) lämnas för utbildning på alla nivåer inklusivegrundskoleutbildning. Av Studiestödsförordning (2000:655) 2 § och bilaga framgår vid vilkaläroanstalter och utbildningar som studerande kan få studiestöd.

– om han eller hon aktivt har sökt feriearbete men inte fått något,– om han eller hon har fått ett feriearbete men får vänta på första löneutbe-

talningen,– i akuta nödsituationer även under pågående termin, eller– om han eller hon deltar i grundläggande svenskundervisning för invand-

rare och behovet inte kan tillgodoses genom deltidsarbete. I regel börkrav inte ställas på heltidsarbete samtidigt med studierna.

Socialnämnden bör inte ställa krav på att studiestödet skall räcka under enlängre tidsperiod än den som angivits av den utbetalande myndigheten.

Socialnämnden bör inte kräva att den som står till arbetsmarknadensförfogande skall börja studera eller återuppta sina studier och ta lån för attsjälv klara sin försörjning eller livsföring i övrigt.

Som framgår av de två första punkterna ovan bör ekonomiskt biståndkunna lämnas till studerande som aktivt sökt feriearbete men som inte fåttnågot eller som får vänta på första löneutbetalningen. Det bör i samman-hanget påpekas att för studerande som har studieuppehåll gäller sammakrav som för andra arbetssökande.

Enligt 3 kap. 5 § andra stycket studiestödslagen (1999:1395) får studie-medel bara lämnas för sådan del av studietiden som omfattas av den kurs-plan eller motsvarande som gäller för utbildningen. Av Centrala studie-stödsnämndens (CSN) föreskrifter129 framgår att studiemedel betalas utmånadsvis i förskott. Varje utbetalning avser normalt studiemedel för fyraveckor men kan även avse ett annat antal veckor i början eller slutet av enstudiemedelsperiod.

Studiemedlen är alltså avpassade till terminens längd, och slutdatum stårangivet på studiemedelsbeskedet. Detta innebär att pengar som betalas ut islutet av maj endast är avsedda att räcka till angivet datum. Krav på attstudiemedlen ska användas under en längre tidsperiod än den som angivitsav den utbetalande myndigheten bör med andra ord inte ställas. Av dettaföljer att en person som är berättigad till ekonomiskt bistånd efter terminensslut har rätt till detta fr.o.m. dagen efter terminens slut (se också avsnittetKrav på att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet).


105

129 CSNFS 2001:1.

KällorRättsfallRÅ84 2:27

RÅ84 2:92

RÅ85 2:1

RÅ85 2:5

RÅ 1986 ref 19

RÅ 1987 ref 167

RÅ 1991 not 326

RÅ 1995 ref 48

RÅ 1995 ref 56

RÅ 1995 ref 79

RÅ 1995 ref 88

RÅ 1995 ref 92

RÅ 1995 ref 97

RÅ 1996 ref 13

RÅ 1996 not 53

RÅ 1996 ref 70

RÅ 1998 ref 24

RÅ 2000 ref 37

FörfattningarFöräldrabalk

Utsökningsbalk

RÄTTSFALL

RÅ 1996 ref 13En ensamstående vuxenstuderande med minderåriga barn har inte medgettsbistånd som tillskott till studiemedel när det inte varit fråga om en nödsituation.

RÅ 1996 not 53En vuxenstuderande med minderåriga barn har beviljats ekonomiskt bistånd i enakut nödsituation.(Se också RÅ 1995 ref 56 i avsnittet Andra realiserbara tillgångar.)


106

Äktenskapsbalk

Lag (1962:382) om allmän försäkring

Lag (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Arbetsmiljölag (1977:1160)

Lag (1987:232) om sambors gemensamma hem. (Upphörde att gälla den1 juli 2003.)

Lag (1987:813) om homosexuella sambor. (Upphörde att gälla den 1 juli2003.)

Kommunallag (1991:900)

Föräldraledighetslag (1995:584)

Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Lag ( 2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program

Studiestödslag (1999:1395)

Socialtjänstlag (2001:453)

Sambolag (2003:376)

Offentligt tryckProposition 1979/80:1: Om socialtjänsten

Proposition 1996/97:107: En allmän och sammanhållen arbetslöshetsför-säkring

Proposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagen

Proposition 1997/98:165: Utveckling och rättvisa – en politik för storstadenpå 2000-talet

Proposition 2000/01:80: Ny socialtjänstlag m.m.


Socialstyrelsens regeringsskrivelse om problem kopplade till försörjnings-stödet. Dnr 62-346/1999

Socialstyrelsens yttrande i RÅ 2000 ref 37

Socialstyrelsens yttrande (dnr 62-2545/2000) till kammarrätten i Göteborgi mål nr 1813-1819-1999 angående bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap.1 §, SoS anm.)

Centrala studiestödsnämndenCentrala studiestödsnämndens författningssamling (CSNFS 2001:1)


107


ArbeteFråga: Vilka krav på att söka arbete kan man ställa på den som befinnersig i arbetsmarknadsåtgärder?Svar: I två mål som redovisas i Regeringsrättens årsbok (RÅ 1998 ref 24I–II) och av regeringens proposition (1996/97:124 s. 74) samt Socialstyrel-sens allmänna råd (2003:5) framgår att den som befinner sig i arbetsmark-nadsåtgärder av något slag anses stå till arbetsmarknadens förfogande i denmening begreppet har vid tillämpning av socialtjänstlagen. Det vill säga, attbefinna sig i arbetsmarknadsåtgärder likställs med att stå till arbetsmarkna-dens förfogande. Man kan med andra ord inte avslå en ansökan om ekono-miskt bistånd med hänvisning till att han eller hon inte dessutom sökerarbete.

Fråga: Vilka krav kan ställas på att den som studerar söker ett feriearbetei god tid?Svar: Den som studerar bör naturligtvis söka feriearbete i god tid. Dettagäller också studerande som är på väg att avsluta en kurs eller en termin föratt istället stå till arbetsmarknadens förfogande (se avsnittet Genom andrapersoners inkomster och tillgångar). Hur länge studiemedlen ska räckaframgår klart och tydligt av studiemedelsbeskedet.

TillgångarFråga: Är innehav av en bil ett hinder för rätt till ekonomiskt bistånd, ävenom bilen saknar värde eller är avregistrerad och inte används?Svar: En bil måste anses vara en tillgång som lätt kan realiseras. Om bilenär en tillgång eller inte bör dock alltid relateras till fordonets värde. Repre-senterar bilen en tillgång ska man naturligtvis ställa sig frågan om en för-säljning kan tillgodose den biståndssökandes behov helt eller delvis. I så fallbör socialtjänsten vägra bistånd om det inte finns skäl som talar emot det(se avsnittet Genom egna tillgångar). Att av princip räkna bilen som entillgång, trots att en försäljning inte skulle innebära något överskott, kanknappast vara meningsfullt. Det är ointressant i sammanhanget om bilen äravregistrerad eller inte. Det är värdet av bilen och behovet av den som börstyra bedömningen. Enligt Socialstyrelsens uppfattning ska den bistånds-sökande vid en försäljning kunna använda överskottet till att betala eventu-ella lån som är kopplade till bilen. Utgångspunkten är att på olika sättunderlätta för den biståndssökande att i framtiden bli självförsörjande.Fråga: Pensionsförsäkringar där man inte kan ta ut pengarna i förtid ska


108

inte påverka rätten till ekonomiskt bistånd. Gäller detta också när man vetatt behovet av ekonomiskt bistånd kommer att bli långvarigt?Svar: Ja.

Studier m.m.Fråga: Varför bör man inte ställa krav på att en person ska börja studeraeller återuppta tidigare studier?Svar: Lika lite som det finns någon självklar rätt att få kompletterandeekonomiskt bistånd vid studier, finns det något tvång att bedriva studier.Med undantag för den skolplikt som gäller för grundskolestudier enligtskollagen (1985:1100) är studier en frivillig aktivitet. Socialtjänsten kansåledes inte kräva att någon ska återuppta sina studier, vare sig han eller honstår till arbetsmarknadens förfogande eller inte. Inte heller kan socialtjänst-en kräva att någon ska påbörja studier och ta lån för att på det viset självtillgodose sina behov.

Fråga: Kan man kräva att ett barn som avbrutit gymnasiet ska återupptasina studier för att ha rätt till ekonomiskt bistånd?Svar: Nej.

Fråga: Hur ska man bedöma en situation där en eller flera personer i etthushåll bedriver olika slags studier? Hur ska man räkna? Ska studiemedelbedömas/betraktas som vilken inkomst som helst när ett eventuellt behovav ekonomiskt bistånd räknas ut?Svar: Principen om att rätt till ekonomiskt bistånd endast finns när studier-na är nödvändiga för framtida arbete med stadigvarande försörjning gällersamtliga medlemmar i ett hushåll. Den eller de personer i hushållet sombedöms ha realistiska möjligheter att utan studierna få ett sådant arbete skadock inte behöva avbryta studierna omedelbart för att ekonomiskt biståndska kunna betalas ut. Som framgår av avsnittet Genom andra personersinkomster och tillgångar bör den studerande få en chans att avsluta enpågående kurs eller termin.

Socialstyrelsen har inte tagit ställning till själva räkneproceduren, dvs.om studiestöd ska betraktas som en inkomst som minskar det ekonomiskabiståndet osv. Varje kommun avgör själv om studiestöd ska räknas som eninkomst eller om man t.ex. helt ska bortse från den person som studerar. Ettsätt att räkna är således att räkna in inkomsten av studiestöd och därefterbevilja kompletterande ekonomiskt bistånd. Här bör man förstås tänka påatt ta hänsyn till att studerande kan ha kostnader för litteratur, resor tillstudieorten etc.

Ett annat sätt är att bortse helt från den studerandes inkomst (studiestöd)


109

och även från de kostnader i hushållet som den studerande måste stå för(t.ex. halva hyran, halv elkostnad) och därefter beräkna nivån på ekono-miskt bistånd för den övriga familjen. Man ska dock vara medveten om attolika sätt att räkna får olika konsekvenser för olika hushåll. Att helt bortsefrån den som studerar kan t.ex. i vissa fall innebära att ”studerandehushåll”överkompenseras i förhållande till hushåll där ingen studerar.

I detta sammanhang bör påpekas att Socialstyrelsens allmänna råd (2003:5)utgör generella rekommendationer om tillämpningen av socialtjänstlagen.De ger således inte svar på alla frågor som uppstår inom socialtjänsten.Avsikten är att de ska fungera som en vägledning i en normal- eller typ-situation. Som påpekats ett flertal gånger måste det i socialtjänstens pröv-ning av om en biståndssökande är berättigad till ekonomiskt bistånd alltidgöras en individuell bedömning, som präglas av en helhetssyn på den en-skildes situation.


110

7. Beräkningsgrunder

Ett hushålls behov av försörjningsstöd beräknas normalt genom att läggaihop riksnormen med de s.k. skäliga kostnaderna för boende, hushållselm.m. Från detta belopp avräknas sedan hushållets inkomster. Beräknings-sättet kan framställas på följande sätt:

Hushållsmedlemmarnas personliga kostnader+ hushållsgemensamma kostnader+ hushållets skäliga kostnader för boende m.m.– hushållets inkomsterResultat = hushållets nettobehov av försörjningsstöd.

Som framgår av kap. 4 Försörjningsstöd är riksnormen för ett hushåll permånad summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar ihushållet (livsmedel, kläder, hygien etc.) och de gemensamma hushålls-kostnaderna (förbrukningsvaror, telefon, TV-licens etc.).

När ett hushåll har egna inkomster som räcker till försörjningen menansöker om ekonomiskt bistånd för sin livsföring i övrigt, kan skillnadenmellan försörjningsstödsnivån (riksnormen + skäliga kostnader för boendem.m.) och inkomsterna användas som ett mått på hushållets förmåga attsjälv helt eller delvis tillgodose sitt behov. Ett exempel: Ett hushålls försörj-ningsstödsnivå är 10 000 kronor per månad och inkomsterna 10 700 kronor.Den egna förmågan att tillgodose behov utöver försörjningen kan sättas tillca 700 kronor i månaden. Hushållet ansöker om bistånd med 4 000 kronorför en umgängesresa. Behov av bistånd 4 000 – 700 = 3 300 kronor.

Faktiska inkomsterSocialnämnden bör vid bedömningen av behovet av ekonomiskt biståndräkna med hushållets samtliga faktiska inkomster. Inkomster som den en-skilde inte kan förfoga över bör inte tas med. Sådana inkomster är t.ex.

– överskjutande skatt som tagits i anspråk av kronofogdemyndigheten,

– pension som skulle ha betalats ut om förtida uttag inte hade gjorts, ellerEndast pengar som den biståndssökande vid ansökningstillfället faktisktfått utbetalt och kan förfoga över räknas som inkomst, dvs. pension sombetalats ut vid något tidigare tillfälle räknas inte. Skälet är att dessa

111

pengar inte kan användas till den faktiska försörjningen vid ansöknings-tillfället.

– barns inkomster från tillgångar som står under överförmyndarens kon-troll när överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.

Socialförsäkringsförmåner och andra ersättningar räknas som vanliga in-komster och reducerar således biståndet. Inkomster som i sin helhet skaräknas med är t.ex. lön, avgångsvederlag, arbetslöshetsersättning, sjukpen-ning, föräldrapenning, pension, underhållsstöd, barnbidrag och efterlevan-destöd till barn.

RÄTTSFALL

RÅ 1988 ref 129En person har på grund av förtida uttag av folkpension uppburit pension medreducerat belopp. Hans rätt till bistånd ska bedömas med hänsyn till den pensionhan uppburit och inte till det högre belopp som skulle ha utgått om förtida uttaginte skett.

RÅ 1995 ref 85 (ll)Regeringsrätten har ansett att överskjutande skatt som omhändertagits avkronofogdemyndigheten för betalning av en biståndssökandes skuld inte börräknas som inkomst. Detta eftersom den biståndssökande varken genom över-klagande eller på annat sätt kunnat få ut det belopp som omhändertogs avkronofogdemyndigheten.

RÄTTSFALL

RÅ84 2:76Bidragsförskott (numera underhållsstöd, SoS anm.) har ansetts ingå i dengemensamma familjeinkomsten vid bestämmande av socialbidragets storlek.

RÅ85 2:13Flerbarnstillägg har ansetts böra räknas som en del av familjeinkomsten och därmedpåverka storleken av bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

RÅ 1988 ref 35Hemsjukvårdsbidrag har, i den del det inte utgör ersättning för merkostnader,räknats som inkomst vid bidragsprövning enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoSanm.).

Beräkningsgrunder7

112

Ett bidrag som dock inte påverkar rätten till ekonomiskt bistånd är det s.k.extra tillägget till studiebidrag (studiehjälp). I två rättsfall har Regerings-rätten funnit att detta bidrag inte ska beaktas när en familjs behov av biståndbedöms.

Vissa faktiska inkomster bör socialnämnden dock i regel inte räkna med.Sådana inkomster är t.ex.– ersättning för merkostnader till följd av funktionshinder,

Detta bör i vissa fall även kunna inkludera retroaktiv ersättning om denbehövs för uppdämda behov. Socialtjänsten bör göra en prövning i detindividuella fallet beroende bl.a. på typ av funktionshinder och behov,längden på den retroaktiva ersättningsperioden och den biståndssökan-des försörjningssituation framåt.

– ersättning för omkostnader i samband med ett åtagande, t.ex. familje-hemsersättningens omkostnadsdel,

– försäkringsersättningar som den enskilde får för att kompensera ekono-miska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,T.ex. kompensation för tillhörigheter som förlorats vid inbrott. Dettainnebär att om den enskilde t.ex. fått ersättning för stulen hemutrustning

RÅ 1988 ref 120Föräldrapenning har räknats som inkomst vid bidragsprövning trots att densökande ville spara del av föräldrapenning (garantidagarna) till senare. Densökande har inte ansetts ha rätt att avstå från samtliga garantidagar till senaretidpunkt.

RÄTTSFALL

RÅ 1990 ref 7Extra tillägg till studiebidrag grundat på föräldrarnas inkomst har inte räknatssom inkomst vid bedömningen av behov av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen(numera 4 kap. 1 §, SoS anm.). Detta gäller då den unge bor i föräldrahemmet.

RÅ 1996 ref 12Extra tillägg till studiebidrag, utbetalat till en studerande som sammanbott meden annan studerande, har inte räknats som inkomst vid bedömning av behov avbistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

Beräkningsgrunder 7

113

bör denna ersättning inte påverka rätten till försörjningsstöd eftersomtanken med ersättningen i dessa fall är att den enskilde ska kunna ersättadet förlorade. Om ersättningen däremot är en kompensation för förloradarbetsinkomst ska socialtjänsten beakta den.

– skadestånd som den enskilde får för att kompensera ekonomiska förlus-ter och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,T.ex. skadestånd som den biståndssökande behöver för att betala kostna-der för rehabilitering av fysisk eller psykisk skada. ”För att principen försocialbidrag skall kunna upprätthållas gentemot de som gör sitt ytterstaför att klara sin försörjning kan det inte vara rimligt att tillgångar inteavräknas i sedvanlig utsträckning vid prövningen.”130 Ömmande skälutgör i sig inte något sakligt skäl för särbehandling. Som exempel på dåsocialtjänsten efter individuell bedömning kan göra undantag nämns nären enskild har fått ett ideellt skadestånd på grund av att han eller hon varitutsatt för ett brott av något slag, och t.ex. kan ha behov av långvariga ochkostsamma behandlingar.

– stipendier och fondmedel som är avsedda för ett visst ändamål, t.ex. enresa, eller

– extra tillägg till studiestöd.

Socialnämnden bör dock i regel räkna med försäkringsersättningar ochskadestånd som kompenserar den enskilde för förlust av egendom somkunnat tillgodose hushållets behov genom att avyttras. Omständigheterna idet enskilda fallet bör bli avgörande på samma sätt som om den enskildehade haft kvar egendomen (jfr avsnittet ”Genom egna tillgångar” s. 16). Detvill säga, om försäkringsersättningen eller skadeståndet gäller kompensa-tion för förlust av t.ex. aktier, obligationer, värdeföremål eller värdefullakapitalvaror som genom att säljas hade kunnat tillgodose hushållets behov,bör ersättningen som regel beaktas vid en prövning av ekonomiskt bistånd.

Vilken hänsyn som bör tas till andra personers inkomster när ekonomisktbistånd räknas fram, framgår av kap. 6 Förutsättningar för rätt till ekono-miskt bistånd, avsnittet Genom andra personers inkomster och tillgångar.Om den sökande t.ex. är gift eller sambo bör behovet av ekonomiskt biståndbedömas med hänsyn till båda parternas sammanlagda inkomster.

Beräkningsgrunder7

114

130 Prop. 2000/01:80 s. 94f.

Inkomstperiod och beräkningsperiodVad som räknas som inkomstperiod och beräkningsperiod utgår ifrån entänkt modell där ekonomiskt bistånd till försörjningen betalas ut månadsvis.Socialnämnden bör i regel beräkna ekonomiskt bistånd utifrån de inkomsterhushållet hade kalendermånaden före den månad som beräkningen avser.När bistånd beräknas för mars bör socialtjänsten alltså normalt ta medinkomster som den biståndssökande fick i februari.

Om ansökan om ekonomiskt bistånd avser en annan period än en kalen-dermånad, bör biståndet i regel beräknas från och med tidsbeställningsda-gen. Om den enskilde har angivit ett senare datum i ansökan, bör detta gälla.Vid nybesök t.ex. mitt i en månad kan det således vara nödvändigt att ”göravissa korrigeringar” vid beräkningen av biståndets nivå och ta hänsyn tillvid vilka tidpunkter inkomsterna har betalats ut.

Tidigare inkomster över försörjningsstödsnivåInkomster som hushållet har fått tidigare än månaden före den månad somansökan avser bör i regel inte påverka beräkningen, om de inte var myckethöga eller avsedda för en viss längre tidsperiod, t.ex. ett avgångsvederlag.Större krav på ekonomisk planering kan ställas på en person som har godkännedom om kommunens normer och regler än på den som gör sin förstaansökan eller inte har ansökt på länge. Det kan vara rimligt att kräva av enperson som endast tillfälligt försörjer sig själv mellan biståndsperioderna,att han eller hon beaktar detta i sin hushållsekonomiska planering. En per-son som saknar kunskap om kommunens norm för försörjningsstöd kan inteförväntas ha levt på denna nivå före ansökan. Frågan är hur mycket denenskilde har känt till om sin framtida ekonomi och har kunnat planera.

Försörjningsstödets syfte är att fungera som en kortsiktig försörjnings-källa och att bara träda in tillfälligt vid kortare perioder av försörjningspro-blem. Försörjningsstödet har nivåbestämts och utformats efter detta syfte.Nivån förutsätter att människor före och efter biståndsperioden har möjlig-het att leva på en ekonomisk nivå som är högre än försörjningsstödet. Skäletär att hushåll under dessa perioder ska ha möjlighet att tillgodose de behovsom inte ryms inom försörjningsstödets ram, t.ex. inköp av möbler ochhusgeråd, tandvård, rekreation. Detta gör det nödvändigt att acceptera in-komster över försörjningsstödsnivån under de perioder då ett hushåll intehar försörjningsstöd.


115

UtbetalningssättI förarbetena till socialtjänstlagen131 hänvisar regeringen till lagens portal-paragraf som bl.a. slår fast att socialtjänstens verksamhet ska bygga pårespekt för människors självbestämmanderätt och integritet. En konsekvensav detta synsätt är att det ekonomiska biståndet bör utformas så att bistånds-mottagaren själv ges utrymme att planera och fatta beslut om den egnaekonomin inom ramen för det erhållna biståndet. Ekonomiskt bistånd bör iregel betalas ut månadsvis och direkt till den enskilde via något av devanliga betalningssätten, dvs. postanvisning, postgiro eller bankgiro. Soci-alnämnden bör dock kunna göra en kontantutbetalning, om det är nödvän-digt. Om utbetalningen av ekonomiskt bistånd görs på ett sådant sätt att detmedför kostnader för den enskilde att hämta ut biståndet, bör nämnden gebistånd till kostnaderna.

Extraordinära utbetalningssätt i form av rekvisitioner eller matkupongerbör endast användas i yttersta undantagsfall, om mycket speciella omstän-digheter föreligger. Dessa utbetalningssätt är starkt integritetskränkandeoch står i strid med viktiga principer i socialtjänstlagen, t.ex. principerna omsjälvbestämmande och delaktighet.

Bedömnings- och beslutsunderlagFör att socialnämnden skall kunna avgöra om en enskild har rätt till ekono-miskt bistånd behövs ett underlag för bedömning och beräkning. Om enenskild trots särskild begäran inte förser nämnden med det underlag som

RÄTTSFALL

RÅ 1994 ref 50En biståndssökande har inte ansetts skyldig att planera sin ekonomi när erhållenersättning (före ansökningstillfället) från A-kassa varit högre än tillämplig norm,då fråga är om en nyansökan – eller då sökanden i varje fall inte under tidennärmast före ansökningen har uppburit socialbidrag.

RÅ 1997 ref 2En biståndssökande hade studerat och haft anledning att räkna med att han efterstudiernas avslutande kunde komma att sakna medel till sin försörjning. I ettsådant fall ansågs det åligga honom att planera sin ekonomi så att han kunnatspara en del av det uppkomna överskottet (i förhållande till gällande social-bidragsnorm). Inkomsterna bestod av bl.a. arvode, bostadsbidrag och över-skjutande skatt.

Beräkningsgrunder7

116

131 Prop. 1996/97:124 s. 63.

behövs eller motsätter sig att handläggaren tar nödvändiga kontakter, börnämnden i regel kunna avslå ansökan. Exempel på undantag från rekom-mendationen kan vara om situationen är akut eller den biståndssökande pga.sjukdom inte klarar av kontakten med socialtjänsten.

KällorRättsfallRÅ84 2:76RÅ85 2:13RÅ 1988 ref 35RÅ 1988 ref 120RÅ 1988 ref 129RÅ 1990 ref 7RÅ 1994 ref 50RÅ 1995 ref 85 IIRÅ 1996 ref 12RÅ 1997 ref 2

FörfattningarSocialtjänstlag (2001:453)

Offentligt tryckProposition 1996/96:124: Ändring i socialtjänstlagenProposition 2000/01:80: Ny socialtjänstlag m.m.



117


Inkomstperioder och tidigare inkomsteröver försörjningsstödsnivåFråga: Om en biståndssökande ett antal månader tidigare har fått en störresumma pengar, t.ex. ett avgångsvederlag, hur länge kan man kräva attpengarna ska räcka eller skulle ha räckt när man bedömer behovet avförsörjningsstöd?Svar: Ett avgångsvederlag är ofta avsett för en viss tidsperiod. Socialsty-relsen har dock inte tagit ställning till hur man ska räkna i varje enskilt fall.Men vilka allmänna principer som ska gälla finns redovisade i allmänna råd(SOSFS 2003:5) s. 5.

Beräkningsgrunder7

118

8. Ansvarig kommun och gränsen8. för kommunens ansvar

Kommunens yttersta ansvarEn av hörnstenarna i socialtjänstlagen är principen om kommunens ytterstaansvar som kommer till uttryck i 2 kap. 2 § SoL. Den innebär att ett endasamhällsorgan, kommunen, ges ansvaret för att den enskilde får det stöd ochden hjälp som han eller hon behöver. Avsikten med bestämmelsen omkommunens yttersta ansvar är dock inte att kommunen ska träda in i enannan huvudmans ställe. Det är för att understryka detta som det i 2 kap. 2 §andra stycket SoL anges att det yttersta ansvaret inte innebär någon in-skränkning i det ansvar som åvilar andra huvudmän. Det kan emellertiduppstå situationer då kommunen under en begränsad tid får sörja för nöd-vändig hjälp i väntan på att en annan huvudman ingriper.

Gränsdragning mot annan lagstiftning och andra huvudmänEkonomiskt bistånd ska betalas ut om behovet inte kan tillgodoses på annatsätt. I detta ligger inte enbart att pröva om behovet kan tillgodoses av denenskilde själv utan också om det kan tillgodoses av en annan huvudman.Denna prövning får inte bli så strikt att den enskilde blir utan hjälp. När detär oklart vem som ska hjälpa den enskilde har kommunen ansvaret för attden enskilde får den hjälp han eller hon behöver i avvaktan på att fråganlöses om vilken huvudman som bär ansvaret.132 I detta avsnitt ges någraexempel på situationer där frågan om ansvaret kan uppstå.

I vissa fall kan det vara osäkert vilken huvudman som ska ombesörjabehovet av ekonomisk hjälp. Så kan vara fallet t.ex. vid en prövning enligtlagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) och social-tjänstlagen.133

Ibland kan det vara så att föräldrar och barn i samma hushåll har rätt till

119

132 Prop. 1979/80:1 s. 524.

133 En kommun som har lämnat bistånd i form av logi, bostadsersättning, dagersättning och särskiltbidrag enligt LMA har enligt 23 § LMA rätt till ersättning från staten för biståndet.

bistånd enligt olika lagar.134 Den enskildes rättigheter enligt LMA är merbegränsade än de enligt socialtjänstlagen. Därför har kommunen det ytterstaansvaret för att pröva om bistånd ska ges till ”LMA:are” som vistas ikommunen för särskilda behov som inte täcks av LMA. Det betyder inte attansökan ska beviljas, om det inte finns särskilda skäl, men att kommunenär skyldig att pröva ansökan enligt socialtjänstlagen. När det gäller övrigautlänningar, se även avsnittet om personer som vistas i Sverige på EG-rättsliggrund.

Det kan även vara svårt att avgöra vilken myndighet som ska svara förvissa kostnader. När det gäller vård på sjukhus eller i kriminalvård är gränsenibland oklar mellan kommunen, hälso- och sjukvårdshuvudmannen och kri-minalvårdsmyndigheten. I prop. 2000/01:80 s. 93 sägs dock att det inte kanvara rimligt att t.ex. kostnader för psykoterapi, alternativ medicinsk behand-ling eller andra sjukvårdande insatser skall bekostas av socialtjänsten.

Utgångspunkten är att all vård är utan kostnad för personer som haruppehållstillstånd i Sverige. Däremot kan en person som vistas på sjukhusbehöva bistånd till kostnader som inte har att göra med själva vården, t.ex.patientavgifter, hyra, fickpengar, kläder etc. om behovet inte kan tillgodo-ses på annat sätt. I detta sammanhang jämställs rättspsykiatrisk vård medannan vård på sjukhus. När det gäller kriminalvården är huvudprincipen attkriminalvårdsmyndigheten svarar för alla kostnader fram till att den enskil-de friges villkorligt.135 Efter den villkorliga frigivningen har den enskildesamma rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen som andra som vistas i kom-munen. I vissa fall kan det dock vara lämpligt att socialtjänsten beviljarbistånd till t.ex. boendekostnad under en begränsad tid för personer somavtjänar korta fängelsestraff (se också avsnitt Skäliga boendekostnader).Det är viktigt att markera att kommunernas yttersta ansvar för att de somvistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver inte skallomfatta insatser som åligger annan huvudman. Att enskilda i vissa fall kanvara missnöjda med att de inte får den behandling de önskar inom hälso-och sjukvården får inte medföra att kommunerna tvingas ta över det ansva-ret från landstingen.136

Brottsoffer, t.ex. misshandlade och förföljda kvinnor, kan ha akuta behovav bistånd. En person som har varit utsatt för brott eller är hotad ska intebehöva vänta medan myndigheter eller kommuner diskuterar vem som ska

Ansvarig kommun och gränsen för kommunens ansvar8

120

134 För barn under 18 år utan uppehållstillstånd som bor hos en vårdnadshavare med uppehålls-tillstånd, ska alltid behovet av bistånd prövas enligt socialtjänstlagen. Vuxna utan uppehålls-tillstånd kan ha rätt till bistånd enligt LMA men inte enligt socialtjänstlagen för förmåner avmotsvarande karaktär (1 § 2 och 3 stycket LMA).

135 Se t.ex. Kriminalvårdsverkets författningssamling KVVFS 2000:18 och 2001:6 om glasögon ochtandvård.

136 Prop. 2000/01:80 s. 93.

pröva behovet. Socialtjänsten kan då behöva ge bistånd i väntan på att detklarnar vem som har ansvaret för att ge bistånd.

Ibland kan regler eller rättigheter inom socialförsäkringen kollidera medden prövning – om behovet kan tillgodoses på annat sätt – som ska görasenligt socialtjänstlagen. Ett exempel är rätten enligt föräldraledighetslagenatt förkorta sin arbetstid när man har barn under åtta år. Om inkomstbortfalletgör att den enskilde hamnar under skälig levnadsnivå, är det inte självklartatt socialtjänsten ger utfyllnad eftersom ett krav för ekonomiskt bistånd är attden enskilde står till arbetsmarknadens förfogande på heltid. Ett annat exem-pel är när föräldrar med gemensam vårdnad inte är överens om hur föräldra-penningdagarna ska tas ut. Om det finns kvarstående föräldrapenningdagarsom den ene föräldern har rätt till men inte vill ta ut eller överlåta, kan denandra föräldern vara tvungen avstå från arbete och inkomst för att vårdabarnet. Han eller hon kan då behöva söka ekonomiskt bistånd fast behovetegentligen kan tillgodoses antingen genom arbete eller föräldrapenning. Ipraktiken är emellertid situationen låst eftersom den andre föräldern inteövertar föräldraledigheten eller överlåter sina föräldrapenningdagar. Detfinns inget självklart eller korrekt sätt att hantera denna eller liknandesituationer. Socialtjänsten bör försöka lösa problemet genom att diskuteradet med alla inblandade för att se om det går att hitta en lösning i samför-stånd. Det är olämpligt att socialtjänsten försöker förenkla prövningen avdet ekonomiska biståndet genom att tvinga fram ett visst agerande hos denenskilde. Sådana framtvingade lösningar kan få negativa konsekvenser pålång sikt t.ex. för eventuella barn. Exempel på situationer som inte börtvingas fram av socialtjänsten av ekonomiska skäl är separation och ansö-kan om skilsmässa eller ensam vårdnad. Socialtjänsten ska som alltid ocksågöra en helhetsbedömning i varje individuellt fall.

Huvudregel när det gäller ansvarig kommunBestämmelsen i 2 kap. 2 § SoL har också avgörande betydelse för ansvars-fördelningen mellan kommunerna. Här fastslås huvudregeln – att det är

Ansvarig kommun och gränsen för kommunens ansvar 8

RÄTTSFALL

RÅ 1987 ref 167Rätt till ekonomiskt bistånd har inte ansetts föreligga när makars disponiblainkomst varit lägre än tillämplig socialbidragsnorm på grund av att den enamaken begränsat sin arbetstid med stöd av 3 § lagen (1978:410) om rätt tillledighet för vård av barn, m.m.

121

vistelsekommunen som ska lämna den enskilde det stöd och den hjälp somhan eller hon behöver.

VistelsekommunDen kommun som någon mer eller mindre tillfälligt vistas i när hjälpbeho-vet inträder kallas för vistelsekommun. Kommunens skyldighet att pröva enpersons behov av ekonomiskt bistånd påverkas inte av vistelsetidens längd.Detta ansvar gäller även om en person vistas helt tillfälligt i en kommunmen är bosatt i en annan. Omfattningen av det bistånd som vistelsekommu-nen kan ha skyldighet att ge kan däremot påverkas av den tid som han ellerhon vistas där och under vilka förhållanden. Av Socialstyrelsens allmännaråd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2003:5 s. 6) framgår att Socialnämndenbör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägre nivå bl.a. ...

– om den enskilde har för avsikt att endast vara en kortare tid i vistelse-kommunen.137

Vistelsekommunens ansvar då en person endast tillfälligt vistas i en kom-mun torde i princip vara begränsat till bistånd till en hemresa om behovetkan tillgodoses genom att vederbörande reser hem.

Socialtjänsten i den kommun där den enskilde befinner sig när ett hjälp-behov uppkommer är behörig att vidta nödvändiga åtgärder så länge somhjälpbehovet kvarstår – oavsett om den hjälpbehövande finns kvar i kom-munen eller inte. Behörigheten upphör först när ärendet flyttas över tillsocialtjänsten i en annan kommun i den ordning som föreskrivs i 16 kap. 1 §SoL. Det utesluter emellertid inte att socialtjänsten i en annan kommun kanvara skyldig att bevilja den enskilde vård och hjälp om denne vistas ikommunen.138

HemkommunMed hemkommun avses den kommun där en person är bosatt större delenav året. Hemkommun kan också i detta sammanhang benämnas hemvist.139

För det mesta sammanfaller vistelsekommunen med hemkommunen. Omdet finns en hemkommun kan det ha betydelse för omfattningen på detbistånd som vistelsekommunen är skyldig att ge. För den som saknar fastbostad kan det vara svårt att bestämma vilken kommun som ska anses varahemkommun. Enbart det förhållandet att någon är folkbokförd i en visskommun behöver inte göra den kommunen till hemkommun; det kan möj-ligen vara en indikation som tillsammans med andra förhållanden, t.ex. att


122

137 4 kap. 3 § andra stycket SoL.

138 RÅ 1989 ref 50.

139 Jfr RÅ 1987 ref 174 och RÅ 1995 ref 70.

någon mer än tillfälligt har eller har haft kontakt med socialtjänsten, kangöra det rimligt att betrakta den kommunen som hemkommun.

Undantag från vistelsekommunens ansvarFrån huvudregeln om vistelsekommunens ansvar finns vissa undantag somregleras i 2 kap. 3 § och 16 kap. 2 § SoL. Eftersom 2 kap. 3 § inte rörekonomiskt bistånd behandlas bestämmelsen inte här.

Folkbokföringskommunens ansvar vid kriminalvård och sjukvårdTidigare har en del personer som varit intagna på kriminalvårdsanstalt ellersom vistats på en sjukvårdsinrättning utanför hemkommunen mött svårig-heter när de har ansökt om bistånd inför frigivningen eller utskrivningen.Vistelsekommunen, dvs. den kommun där anstalten eller sjukvårdsinrätt-ningen var belägen, hade då ansvar för att den enskilde fick det stöd och denhjälp som han eller hon behövde. I de allra flesta av dessa fall hade denenskilde inte för avsikt att stanna kvar i vistelsekommunen. Den enskildehänvisades därför ofta till att söka bistånd i hemkommunen. Hemkommunenhade ingen formell skyldighet att befatta sig med ärendet så länge som denenskilde inte vistades där. Följden kunde bli att den enskilde fick avslag påsin framställan i båda kommunerna och att de eftervårdsinsatser som plane-rades blev kraftigt fördröjda eller gick om intet. Problemen gällde främstpersoner som tidigare inte var kända i hemkommunen och personer somsaknade fast anknytning till någon kommun.140

För att delvis komma till rätta med problemen har det i 16 kap. 2 § andrastycket SoL införts en bestämmelse som gör det möjligt att ”snabbt ochenkelt slå fast vilken kommun som skall vara ansvarig”141 för stöd och hjälptill den som vistas i anstalt inom kriminalvården142 eller vårdas på sjukhuseller i enskilt sjukhem på initiativ av någon annan än en kommun. Någonplaceringskommun finns alltså inte.

”Den kommun där den enskilde är folkbokförd har samma ansvarsom en placeringskommun enligt första stycket för bistånd, stöd ochsociala tjänster1. under kriminalvård i anstalt,2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på initiativ2. av någon annan än en kommun,3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller 2.”


123

140 SOU 1993:30 s. 142–143.

141 Prop. 1996/97:124 s. 161.

142 Vad som avses med ”kriminalvård i anstalt” framgår av lagen (1974:203) om kriminalvård ianstalt.

I dessa fall ansvarar folkbokföringskommunen för det bistånd samt detindividuellt behovsprövade stöd och de individuellt behovsprövade socialatjänster som den enskilde kan behöva.143

En förutsättning för att regeln ska kunna tillämpas är att den enskilde ärfolkbokförd i landet. Om han eller hon inte är det prövas frågan om ansvarigkommun på grundval av reglerna om vistelsekommunens ansvar.

Skyldigheten att svara för hjälp och stöd gäller såväl under vistelsen påinrättningen eller anstalten som inför utskrivning eller frigivning. Folkbok-föringskommunens ansvar i anslutning till att vården upphör gäller dockendast hjälp och stöd som aktualiserats inför avslutningen av vården. Frå-gan om vilken kommun som är ansvarig för insatser som aktualiseras efteratt vården har upphört prövas enligt de vanliga reglerna om vistelsekommu-nens ansvar. Beslut om stöd och hjälp som fattats inför avslutningen avvården kan ha verkan lång tid efter vårdens upphörande. Detta kan bl.a.gälla insatser som behövs i anslutning till att sluten psykiatrisk vård upphör.Folkbokföringskommunens ansvar övertas då inte av någon annan kom-mun. Ansvaret upphör när insatserna har genomförts eller ärendet överflyt-tats till en annan kommun.

Om behov av ekonomiskt bistånd aktualiseras inför frigivningen/utskriv-ningen bör folkbokföringskommunen inte vara skyldig att pröva annat stödän det som kan behövas under en övergångsperiod till dess att den enskildefunnit sig tillrätta på den nya orten.144 Detta kan naturligtvis vara den kom-mun där inrättningen/anstalten ligger. När den period som den enskilde fåttekonomiskt bistånd för har upphört övergår ansvaret för det stöd som denenskilde kan behöva till vistelsekommunen.

Regeln om folkbokföringskommunens ansvar är avsedd att tillämpassom undantag från huvudregeln om vistelsekommunens ansvar.

KommentarPlaceringskommunens respektive folkbokföringskommunens ansvar är be-gränsat. Det medför att vistelsekommunen har vissa skyldigheter även i defall då en ansvarig placerings- eller folkbokföringskommun finns.

Folkbokföringskommunens ansvar vid dödsboanmälanDödsboanmälan ska göras av socialnämnden till skattemyndigheten där denavlidne var folkbokförd.145 Om vistelsekommun och folkbokföringskom-mun inte överensstämmer är det vistelsekommunen (den kommun där den


124

143 4 kap. 1 §, 3 kap. 6 § och 5 kap. 1 och 9 §§ SoL.

144 Prop. 1996/97:124 s. 191.

145 20 kap. 8a § ärvdabalken, jfr med 10 kap. 1 § fjärde stycket rättegångsbalken.

avlidne var bosatt) som ska göra dödsboanmälan. Om den enskilde avliderunder en resa eller en tillfällig vistelse utanför hemkommunen är det hem-kommunen som ska göra dödsboanmälan och inte den kommun där döds-fallet inträffade.

Oenighet i ansvarsfråganTrots en, i vissa delar, detaljerad lagstiftning kan konflikter uppstå i fråga omvilken kommun som i en viss situation ska ge bistånd. En eventuell konfliktmellan kommuner om vem som ska betala ut ekonomiskt bistånd bör lösasomgående för att undvika att den biståndssökande blir utan bistånd.

Vistelsebegreppet vid resorAv Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2003:5 s. 21) framgår följande:

Vid tillämpningen av vistelsebegreppet i 2 kap. 2 § socialtjänstlagen böri regel den som får ekonomiskt bistånd anses uppfylla kravet på vistelse ikommunen, även om han eller hon tillfälligt vistas utanför denna, t.ex.i samband med en rekreationsresa. Avsikten med Socialstyrelsens rekom-mendation är inte att reducera ansvaret för den kommun som den enskildebesöker under t.ex. en rekreationsresa. Om en akut nödsituation uppstårunder en resa kan inte den kommun som för tillfället är vistelsekommunhänvisa den hjälpsökande till hemkommunen. Syftet är istället att markeraatt socialtjänstlagens vistelsebegrepp inte ska tolkas så att den som har


RÄTTSFALL

RÅ 1992 ref 57Sjukvård i form av psykoterapi har på grund av resursbrist kunnat beredas förstefter viss tid. Social distriktsnämnd har inte ansetts skyldig att enligt 6 § social-tjänstlagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) ge bistånd till vården eftersom det inteförelegat omedelbart behov därav.

RÅ 1997 ref 53Det hjälpbehov som föranlett att ett barn familjehemsplacerats på grund avbrister i föräldrarnas omsorg har ansetts upphöra när vården enligt 2 § lagen(1990:52) om vård av unga upphörde. Den kommun som var ansvarig förfamiljehemsplaceringen har därför inte ansetts skyldig att lämna bistånd enligt6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) för hjälpbehov som uppstått senare ochkan hänföra sig till den placerades egen person.

125

ekonomiskt bistånd till sitt uppehälle har någon form av reseförbud, varkentill annan kommun i landet eller till utlandet.

Så länge som den enskilde kan anses uppfylla de krav som ställts för atthan ska vara berättigad till ekonomiskt bistånd påverkas inte rätten tillbistånd av en tillfällig vistelse på annan ort.

Vistelsebegreppet vid kvarskrivningEn person som av särskilda skäl kan antas bli utsatt för brott, förföljelsereller allvarliga trakasserier på annat sätt, får vid flyttning medges att varafolkbokförd på den gamla folkbokföringsorten (kvarskrivning).146 Om enflyttning innebär byte av kommun ska den nya kommunen, vistelsekom-munen, normalt ge bistånd. I vissa fall kan det dock finnas anledning attgöra undantag från denna princip av sociala skäl, t.ex. om en hotad persontvingas flytta mellan ett flertal tillfälliga boenden innan det finns en merpermanent lösning av bostadsfrågan. Med permanent menas ett boende därden enskilde kan stanna under överskådlig tid. Resultatet kan bli att denhotade personen under sitt sökande efter ett tryggt och permanent boende,med korta mellanrum tvingas ta kontakt med nya socialkontor.

Med hänsyn till vistelsebegreppet ligger det yttersta ansvaret för att gebistånd på vistelsekommunen men kommunerna kan tillsammans göra enbedömning av vad som är bäst i det individuella fallet.

Hemvist i SverigeSaknar hemvist i Sverige – vistas utomlandsAv bestämmelserna i 2 kap. 2 § SoL framgår att kommunen har det ytterstaansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp debehöver. Det innebär att den som är bosatt utomlands inte kan få biståndmed stöd av socialtjänstlagen till behov som han har när han vistas utomlandets gränser.

Saknar hemvist i Sverige – vistas i SverigeAv 1 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.(LMA) framgår att den personkrets som omfattas av lagen inte har rätt tillbistånd enligt 4 kap. 1 § SoL för förmåner av motsvarande karaktär. Avförarbetena till LMA framgår att den som omfattas av lagen normalt inte bör


126

146 16 § folkbokföringslagen (1991:481). Förslag i SOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld inära relationer kan komma att innebära ändringar av reglerna om kvarskrivning.

kunna anses vara berättigad till bistånd till sin försörjning enligt 6 § social-tjänstlagen (numera 4 kap. 1 §). Behovet av bistånd får regelmässigt enligtnämnda paragraf anses vara tryggat ”på annat sätt”. Begränsningen gällerbistånd till försörjning, dvs. den typ av bistånd som motsvaras av förmånerenligt LMA. Andra former av bistånd enligt socialtjänstlagen bör självfalletgälla även för asylsökande m.fl. (Prop. 1993/94:94 s. 93 och 94)

För övriga personer som saknar hemvist i Sverige men vistas här finnsinga undantag när det gäller tillämpningen av socialtjänstlagen. Det innebäratt en ansökan från en person som saknar hemvist i landet måste prövas avvistelsekommunen (jfr JO 1994/95 s. 272). En prövning behöver givetvisinte resultera i att ekonomiskt bistånd beviljas. Regeringsrätten har i ett fallsom rör en person med tillfälligt uppehållstillstånd gjort följande bedöm-ning:

”Med hänsyn till vad som sålunda framkommit kan (X) vid tillfälletför den i målet aktuella ansökningen inte anses ha varit bosatt i (Y)kommun i den mening att han haft sitt egentliga bo och hemvist där.Han har därför inte varit berättigad till bistånd annat än om en akutnödsituation förelegat.” (RÅ 1995 ref 70)

Den person som ansökt om bistånd (X) hade under en tid av omkring fyraår före ansökningen vistats i Sverige endast cirka sju och en halv månad.Den övriga tiden hade han befunnit sig i ett land i Asien där han haft fastanställning och bostad. Hans vistelser i Sverige hade karaktären av besökoch det framstod enligt Regeringsrätten inte som sannolikt att han haft föravsikt att bosätta sig i Sverige.

Har hemvist i Sverige – vistas utomlandsNär en person som ansöker om bistånd endast vistas utom landets gränsermen inte är bosatt utomlands, har Regeringsrätten uttalat att utlandsresaninte behöver medföra att hemkommunen är fri från ansvar enligt social-tjänstlagen. Trots att en person som ansöker om ekonomiskt bistånd intefysiskt vistas i kommunen kvarstår alltså hemkommunens ansvar enligt2 kap. 2 § SoL. Det innebär att hemkommunen är skyldig att pröva ärendetoch göra en sedvanlig individuell bedömning.


127

AmbassadpersonalViss personal vid de utländska beskickningarna har, enligt 1961 års Wien-konvention om diplomatiska förbindelser, inte sitt egentliga bo och hemvisti Sverige; i konventionen används uttrycket ”ej stadigvarande bosatta”.Även om de har vistats länge i Sverige förutsätts (presumeras) de ha hem-vist i det land varifrån de utsänts.147

En ansökan om ekonomiskt bistånd av personal som inte är stadigvaran-de bosatt här i landet ska hanteras på samma sätt som en ansökan av någonannan som saknar hemvist i Sverige men vistas här och som inte omfattasav lagen om mottagande av asylsökande m.fl.148 Det vill säga – en ansökanmåste prövas av vistelsekommunen. Prövningen torde dock oftast inte re-sultera i att ekonomiskt bistånd beviljas eftersom behovet normalt sett kantillgodoses genom att den sökande återvänder till sitt hemland.

Beskickningspersonal som är stadigvarande bosatt i Sverige har däremotsamma rätt till ekonomiskt bistånd som alla andra biståndssökande som harhemvist i Sverige och som vistas här.

Utrikesdepartementet149 kan ge besked om vilken beskickningspersonalsom är att betrakta som stadigvarande bosatt i Wienkonventionens meningoch vilken som inte är det. En kontakt med departementet förutsätter dockett medgivande från den biståndssökande.

Personer som vistas i Sverige på EG-rättslig grundFrån och med den 1 januari 1995 är Sverige medlem i den Europeiskaunionen (EU) och den Europeiska gemenskapens (EG:s) regelverk gällersom svensk rätt.150 Detta avsnitt innehåller en kortfattad redovisning av de


RÄTTSFALL

RÅ 1987 ref 174Hemortskommun har ansetts ha ansvaret för bistånd till hjälpsökande ävenunder den tid som den hjälpsökande vistas utomlands för behandling av sjuk-dom. Regeringsrätten uttalade bl.a. att vistelsekommunens yttersta ansvar en-ligt 3 § SoL (numera 2 kap. 2 §, SoS anm.) får anses föreligga så länge denhjälpbehövande alltjämt är att betrakta som bosatt i kommunen i den meningenatt han där har kvar sitt egentliga bo och hemvist.

128

147 Prop. 1973:158 s. 79, och Örtenhed (1991) s. 62.

148 Se avsnittet Saknar hemvist i Sverige – vistas i Sverige.

149 Protokollet (avdelning inom UD).

150 I avsnittet används främst begreppet EU. EU syftar på de länder som bildade unionen 1995 och detsom hör ihop med tiden fr.o.m. 1995. EG är ett äldre begrepp som används då det handlar omfördrag och institutioner som fanns innan begreppet EU började användas.

delar av EG-rätten som har betydelse för socialtjänsten. I slutet på kapitletfinns några ”typfall” som belyser förhållandet mellan EG-rätten och rättentill bistånd enligt socialtjänstlagen. För utförligare information se Socialsty-relsens rapport 1996:16, EG-rätten och socialtjänsten.

Syftet med EU är ekonomisk integration mellan medlemsländerna. Dengemensamma europeiska marknaden ska bygga bl.a. på fri rörlighet förvaror, personer, tjänster och kapital. Fri rörlighet för personer gäller demsom arbetar eller försörjer sig på annat sätt samt deras familjemedlemmar.De som försörjer sig på annat sätt kan vara t.ex. arbetssökande, studerandeeller pensionärer.

För att underlätta rörligheten finns ett regelverk151 som samordnar med-lemsstaternas regler för social trygghet för personer som flyttar från ettEU-land till ett annat. Ingen ska vara försäkrad i flera länder samtidigt ellerinte alls omfattas av något lands system för social trygghet. Regelverket skaäven se till att socialförsäkringsförmåner betalas ut utan hänsyn till bosätt-ningsort inom EU.

Fri rörlighet för personerVarje EU-medborgare har rätt att ta anställning i ett annat EU-land och isamband med det resa in i och vistas i landet. En arbetstagare behöver intearbetstillstånd men har rätt till ett uppehållsbevis152 som intyg på att haneller hon fått anställning och får vistas och arbeta i landet. EG-domstolenhar slagit fast att den som deltidsarbetar har samma rättigheter som andraarbetstagare även om inkomsten inte räcker till försörjningen. Som arbets-tagare räknas även bl.a. praktikanter, lärlingar och personer som arbetar inågon annans hem samt i princip också s.k. au-pair. Även personer somutövat förvärvsaktivitet men inte fått någon egentlig lön utan istället för-sörjts av en religiös rörelse var enligt EG-domstolen arbetstagare. Ett mini-mikrav är dock att det rör sig om en ”effektiv och genuin” verksamhet sominte är rent marginell och underordnad samt att den rymmer något mått avekonomisk aktivitet. EG-domstolen har uttalat att verksamhet som betala-des av staten inom ramen för ett narkotikaavvänjningsprogram inte varnågon egentlig ekonomisk aktivitet. Den princip som rättsfallet ger uttryckför anses dock inte kunna utsträckas till ”skyddat arbete” i allmänhet.

Det är inte nödvändigt att man redan har fått arbete för att man ska harätt till fri rörlighet. Det räcker med att söka arbete och i princip finns ingentidsgräns för arbetssökarperioden. EG-domstolen har sagt att en period påsex månader inte strider mot EG-rätten. Rätten till fri rörlighet kan under


129

151 Bl.a. Romfördraget art. 42 (f.d. art. 51) och Europarådets förordningar 1612/68 och 1408/71.

152 Ansökan lämnas in till polismyndighet, beslut fattas av Migrationsverket.

vissa förutsättningar begränsas när någon inte finner arbete eller blir bero-ende av socialt bistånd från vistelselandet för sitt uppehälle. Det räcker intemed att enbart påstå att man söker arbete, det krävs att man gör seriösaansträngningar för att finna ett.

Rätten att uppehålla sig i ett annat land för att söka arbete ska inteförväxlas med en bestämmelse som innebär att man under tre månader dåman söker arbete i annat land får behålla rätten till arbetslöshetsersättningfrån hemlandet. Enligt EG-rätten förlorar man alltså rätten till arbetslöshets-ersättning från hemlandet efter tre månader men man förlorar därmed inteautomatiskt rätten att fortsätta söka arbete och uppehålla sig i det andralandet om man kan försörja sig på annat sätt.

Rätt till fri rörlighet gäller även studerande, pensionärer och andra inteyrkesverksamma medborgare i ett EU-land samt deras familjemedlemmar,oberoende av familjemedlemmarnas medborgarskap. Förutsättningar fördessa gruppers rätt är att de har heltäckande sjukförsäkring som gäller ivistelselandet samt att de själva kan klara sin och familjemedlemmarnasförsörjning.

Egna företagare ingår i arbetskraften och omfattas av EG-rätten. Föregna företagare omfattar rätten till fri rörlighet även rätt till fri etablering,dvs. att permanent eller tillfälligt sätta upp rörelse i ett annat medlemsland.Syftet med etableringen ska vara att bedriva verksamhet i det nya landet,enskilt eller i bolagsform.

Rätt att stanna kvar när arbete upphörNär ens arbete i ett annat EU-land upphör har man i regel rätt att stanna kvari landet. Ett giltigt uppehållsbevis får inte återkallas enbart på grund av attarbetstagaren inte längre är anställd. Detta gäller oavsett om arbetstagarentillfälligt är oförmögen att arbeta på grund av sjukdom eller olycksfall ellerär ofrivilligt arbetslös och detta bekräftas av en behörig arbetsförmedling.Om någon frivilligt lämnat sin anställning har han eller hon som huvudregelrätt att stanna kvar även om man kan tänka sig undantagssituationer. Densom tidigare haft arbete men gått i pension har också rätt att stanna kvar. Efterfem års anställning har man i regel rätt till uppehållsbevis på obegränsad tid.

Familjemedlemmars rätt till vistelse och bosättningNär någon utnyttjar rätten till fri rörlighet och flyttar till ett annat land harfamiljemedlemmarna rätt att följa med. Med familjemedlemmar menasmake eller maka och barn som är under 21 år eller som är över 21 år menförsörjs av föräldrarna. Som familjemedlemmar räknas även föräldrar tillden som flyttar och eventuell make eller maka, om föräldrarna är beroendeav dem. Rätten omfattar inte sambo. Krav på medborgarskap i ett EU-land


130

finns inte för familjemedlemmar. En förutsättning är dock att den somutnyttjar sin rätt till fri rörlighet har tillgång till en bostad för familjen somär normal i den region där han eller hon bosätter sig.

Uttrycket ”beroende” ska enligt EG-domstolen tolkas utifrån den fak-tiska situationen, dvs. huruvida den som flyttar verkligen försörjer familje-medlemmen, och inte utifrån skälen till denna situation eller möjligheten förfamiljemedlemmen att försörja sig själv genom arbete. Make eller maka tillden som flyttar får uppehålla sig i det nya landet så länge äktenskapet består,oberoende av om makarna sammanbor eller bor åtskilda. Skulle den somutnyttjat rätten till fri rörlighet avlida, har familjemedlemmar som bott hoshonom under vissa förutsättningar rätt att varaktigt stanna kvar i bosätt-ningslandet om de själva kan försörja sig.

Begreppen social förmån och social trygghetBegreppet social förmån omfattar mera än begreppet social trygghet. Medsocial trygghet menas socialförsäkringssystemen, dvs. rättigheter som gespå grund av t.ex. anslutning till ett försäkringssystem och efter klart avgräns-ade villkor.

Sociala förmåner grundas på det faktum att en person är bosatt i landet.För svenskt vidkommande omfattar begreppet inte bara socialförsäkrings-förmåner utan också t.ex. äldre- och handikappomsorg, barnomsorg ochsocialt bistånd i övrigt, bl.a. ekonomiskt bistånd (socialbidrag).

Arbetstagare som är medborgare i ett EU-land har vid vistelse i ett annatmedlemsland rätt till samma sociala och skattemässiga förmåner som lan-dets egna medborgare. Av rättspraxis framgår att den EG-rättsliga principenom likabehandling när det gäller sociala förmåner bara gäller för personersom har en faktisk anställning och inte för dem som vistas i en annanmedlemsstat för att söka arbete. För arbetstagare gäller principen bara sålänge de har rätt att uppehålla sig i värdlandet.

Rätten till likabehandling i fråga om sociala förmåner kan komma ävenfamiljemedlemmar och släktingar tillgodo om förmånen är en del av enförmån som arbetstagaren har rätt till och om familjemedlemmen ellersläktingen är beroende av arbetstagaren för sin försörjning.

Studerande, pensionärer och andra inte yrkesverksamma personer om-fattas däremot inte av likabehandlingsprincipen vad gäller sociala förmåner.Deras rätt till fri rörlighet inom EU förutsätter att de inte ska ligga värdlan-det till last utan på egen hand klara sin försörjning, t.ex. genom pension,studiemedel eller förmögenhet.


131

EG-rätten och rätten till bistånd enligt socialtjänstlagenOvan har redovisats EU-medborgares rätt till sociala förmåner enligt deEG-rättsliga reglerna. Rätten till fri rörlighet innebär möjlighet att flytta tillett annat land inom EU om man har sin egen och familjemedlemmarnasförsörjning ordnad. Den innebär inte rätt att flytta till ett annat land och därleva på någon social förmån. Arbetstagare har för sig själv och för familje-medlemmar rätt till social förmån som är knuten till det faktum att han ellerhon är arbetstagare. I detta fall finns inga problem i förhållande till social-tjänstlagen. Dessa personer ska självklart bli behandlade lika som värdlan-dets egna medborgare.

Men vilka möjligheter till socialt bistånd har personer som faller utanfördet EG-rättsliga skyddet, dvs. arbetssökande och studerande m.fl.? Dessapersoner har ingen rätt till sociala förmåner enligt EG-rätten men dettainnebär inte att de saknar möjlighet att få stöd enligt svensk lagstiftning.Vistelsebegreppet och socialtjänstlagens regler om kommunens yttersta an-svar och den enskildes rätt till bistånd innebär att kommunerna från fall tillfall måste bedöma om de ska ge bistånd och vilken omfattning biståndet skaha. Rätten till bistånd för dessa personer har hittills inte prövats av Rege-ringsrätten och det är därför osäkert hur långt kommunens yttersta ansvarsträcker sig.

Underrättelseskyldighet och sekretessNär en socialnämnd första gången vidtar åtgärd i ett ärende om socialtjänstsom angår en utlänning som saknar eller inte har sökt uppehållstillstånd, harnämnden enligt 6 kap. 1 och 2 §§ utlänningsförordningen (1989:547) un-derrättelseskyldighet till polismyndigheten om detta utom i vissa fall. Skyl-digheten gäller inte den som sökt uppehållstillstånd i Sverige eller den sominte behöver ha uppehållstillstånd, t.ex. personer som berörs av EG-reglerna.En åtgärd i ett ärende kan t.ex. vara att registrera en ansökan om ekonomisktbistånd.

I de fall regeringen, Utlänningsnämnden, Migrationsverket eller en polis-myndighet begär uppgifter om en utlännings personliga förhållanden sombehövs i ett ärende om uppehållstillstånd eller för verkställighet av ett beslutom avvisning eller utvisning, är socialnämnden skyldig att lämna ut dessauppgifter.153 Nämnden ska inte på eget initiativ lämna ut uppgifterna.

Nordiska medborgareDet finns en nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster somi sin nuvarande form gäller från den 1 oktober 1996, lagen (1995:479) om


132

153 11 kap. 6 § utlänningslagen (1989:529).

nordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster. En arbetsgrupptillsatt av Nordiska ministerrådet har utarbetat en vägledande kommentarsom bl.a. bygger på förarbetena154 till lagen.

Jämfört med de EG-rättsliga reglerna omfattar den nordiska konventio-nen även personer som inte är förvärvsaktiva och personer som är bosattapå Färöarna och Grönland. Personkretsen utgörs av alla nordiska medbor-gare oavsett bosättningsland och alla lagligen bosatta i Norden. Begreppet”lagligen bosatt” innebär att det ska finnas en rätt att bo i landet enligtlandets utlänningslagstiftning. I praktiken är detta i de flesta fall detsammasom att vara bosatt i landet enligt dess folkbokföring. Personkretsen inklu-derar därmed flyktingar och statslösa med uppehållstillstånd, men inte asyl-sökande.

I vissa fall gäller en konventionsbestämmelse bara nordiska medborgare.Det framgår då uttryckligen av bestämmelsen i fråga. När det gäller ekono-miskt bistånd är det framför allt artiklarna 4, 6 och 7 som är av intresse.

Nordiska medborgare likställs med svenskaArtikel 4

”Vid tillämpningen av ett nordiskt lands lagstiftning som omfattas avdenna konvention likställs medborgare i ett annat nordiskt land somlagligen vistas tillfälligt eller är lagligen bosatt i landet med landetsegna medborgare.”

Bestämmelsen garanterar nordiska medborgare likställdhet med svenskamedborgare inom konventionens område – där socialtjänstlagen ingår – sålänge de befinner sig i Sverige. Det gäller oavsett om de är bosatta ellertillfälligt vistas här. Icke-nordiska medborgare har däremot ingen i konven-tionen grundad rätt till likställdhet. De omfattas dock av artikel 6 (se nedan).

Likställdheten har betydelse för nordiska medborgare som inte har rätttill likställdhet enligt EG-reglerna. Det gäller icke-förvärvsaktiva och föredetta förvärvsaktiva, som inte har arbetat i Sverige och som av detta skälinte har rätt till likställdhet vad avser sociala förmåner enligt EG-reglerna.

Bestämmelsen hindrar inte ett avslag på en ansökan om ekonomisktbistånd om avslag skulle ha givits till någon annan som vistas i Sverige (seexempelvis avsnittet Vistelsekommun).


133

154 Prop. 1994/95:149 och 1994/95:SoU19.

Vissa rättigheter vid tillfällig vistelse för samtligasom omfattas av konventionenArtikel 6

”En person som omfattas av denna konvention och som under enlaglig tillfällig vistelse i ett nordiskt land behöver omedelbart socialtbistånd och sociala tjänster skall från vistelselandet få sådant biståndsom enligt landets lagstiftning svarar mot hjälpbehovet.”

Rätten till bistånd i dessa fall omfattar, förutom nordiska medborgare, ävenandra personer som är bosatta i ett nordiskt land.

Vistelselandet, i detta fall Sverige, ska ge nödvändigt ekonomiskt biståndenligt socialtjänstlagen tills vistelsen upphör. Det ska, precis som i allaandra fall, göras en individuell bedömning av personens behov av bistånd.Bistånd ska ges på samma villkor som till personer bosatta i en annankommun i landet än i vistelsekommunen. Det vill säga, den tillfälliga vis-telsens längd och under vilka förhållanden den sker kan påverka omfatt-ningen av det bistånd den tillfälliga vistelsekommunen är skyldig att ge.155

Skydd mot hemsändningArtikel 7

”En nordisk medborgare kan inte hemsändas på grund av sitt behovav socialt bistånd om hans familjeförhållanden, anknytning till bo-sättningslandet eller omständigheterna i övrigt talar för att han börstanna där och under alla omständigheter inte om medborgarenunder de tre sista åren varit lagligen bosatt i landet.”

Med hemsändning menas att någon sänds tillbaka till det land där han ellerhon är medborgare.

Enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen kan en utlänning avvisas om man kananta att han eller hon kommer att sakna tillräckligt med pengar för sittuppehälle och för sin hemresa. Avvisningen kan ske efter ankomsten tillSverige, dock inte senare än tre månader efter ankomsten. Nordiska med-borgare omfattas också av denna bestämmelse även om den mycket sällantillämpas. Artikel 7 skyddar dock nordiska medborgare mot hemsändning ivissa fall. I den vägledande kommentaren till konventionen uttalas att be-stämmelsen om hemsändning, som grundas på att en nordisk medborgarebehöver ekonomiskt bistånd, endast kan bli aktuell när det är tal om lång-varigt bistånd till försörjningen. Ett villkor är också att biståndet ska utgöra


134

155 Se avsnittet Huvudregel när det gäller ansvarig kommun.

större delen av personens inkomster. Hemsändning får inte ske på grund avenstaka och tillfälliga behov av ekonomiskt bistånd.

I de fall Sveriges lagstiftning ger utrymme för hemsändning skyddarartikel 7 mot hemsändning på grund av behov av bistånd

• när familjeförhållandena, anknytningen till bosättningslandet eller om-ständigheterna i övrigt talar för att personen i fråga bör stanna här, och

• under alla omständigheter när personen under de tre sista åren varitlagligen bosatt i landet.

Begreppen familjeförhållanden och anknytning till bosättningslandet bör gesen vid tolkning och även andra omständigheter ska kunna beaktas. För att entreårig bosättningstid ska utesluta möjligheten till hemsändning, ska bosätt-ningsperioden vara utan avbrott. Kortare perioder av utlandsvistelse bryterinte bosättningstiden. Reglerna om hemsändning gäller bara i den utsträck-ning det inte finns en rätt att uppehålla sig i Sverige enligt EG-regler.

Socialtjänstlagen innehåller inga regler om hemsändning. Som tidigarenämnts ska en nordisk medborgare som inte kan försörja sig själv likställasmed svenska medborgare och kan därmed, vid en tillfällig vistelse, behand-las på samma sätt som en svensk person som ansöker om ekonomisktbistånd i en annan kommun än hemkommunen.156

KällorRättsfallRÅ84 2:63RÅ 1987 ref 167RÅ 1987 ref 174RÅ 1989 ref 50RÅ 1992 ref 57RÅ 1995 ref 70RÅ 1997 ref 53

JOJO 1994/95 s. 272

FörfattningarÄrvdabalkenRättegångsbalken


135

156 Se avsnitten Huvudregel när det gäller ansvarig kommun och Nordiska medborgare likställs medsvenska.

Lag (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Utlänningslag (1989:529)Folkbokföringslag (1991:481)Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.Lag (1995:479) om nordisk konvention om socialt bistånd och socialatjänster

Socialtjänstlag (2001:453)Utlänningsförordning (1989:547)

KonventionerNordisk konvention om socialt bistånd och sociala tjänster 1996

Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser 1961

Offentligt tryckProposition 1979/80:1: Om socialtjänstenProposition 1993/94:94: Mottagande av asylsökande m.m.Proposition 1994/95:149: Nordisk konvention om socialt bistånd och socia-la tjänsterProposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagen

Proposition 2000/01:80: Ny socialtjänstlag m.m.Socialutskottets betänkande 1994/95:SoU19: Nordisk konvention om soci-alt bistånd och sociala tjänster

SOU 1993:30: Rätten till bistånd inom socialtjänstenSOU 2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära relationer

KriminalvårdsverketKriminalvårdsverkets författningssamling KVVFS 2000:18 och 2001:6

Socialstyrelsens allmänna råd, skrivelser m.m.Socialstyrelsens Allmänna råd (SOSFS 2003:5) om ekonomiskt bistånd

LitteraturSocialstyrelsen (1996): EG-rätten och socialtjänsten. SoS-rapport 1996:16.Stockholm

Nordiska ministerrådet (1997): Vägledande kommentar till den nordiskakonventionen om socialt bistånd och sociala tjänster. Tema Nord 1996:620.KöpenhamnÖrtenhed, Kristina (1991): Hemvistbegreppet. Uppsala: Iustus förlag


136


Ansvarig kommunFråga: En man som har avtjänat fängelsestraff är folkbokförd i kommunH men vistas efter frigivningen hos brodern i kommun K där han ocksåsöker lägenhet och vill bosätta sig. Socialtjänsten är involverad i efter-vården. Mannen har pension och är således självförsörjande. När mannenefter tre månader får en lägenhet i kommun K ansöker han om bistånd tillhemutrustning. Vilken kommun ska handlägga ansökan?Svar: Vistelsekommunen. Folkbokföringskommunen är enbart skyldig attpröva ansökningar som rör de insatser som nämns i 16 kap. 2 § SoL.Förutom insatser enligt 4 kap. 1 § rör det sig om ansökningar om dagverk-samhet, kontaktperson och missbrukarvård etc. enligt 3 kap. 6 § och 5 kap.1 och 9 §§. Folkbokföringskommunens ansvar i anslutning till att vårdenavslutas gäller bara hjälp och stöd som aktualiseras inför avslutning, inteefter.

Personer som vistas i Sverige på EG-rättslig grundFråga: En ensamstående EU-medborgare har för avsikt att tillfälligt vistasi Sverige utan uppehållstillstånd (inom tremånadersgränsen) och saknarmedel för sin försörjning. Kan han eller hon avvisas därför att han eller honsaknar medel?Svar: Nej, en EU-medborgare som uppvisar pass eller ID-kort kan inteavvisas vid gränsen enbart på den grunden att han eller hon saknar tillräck-liga medel för uppehälle.

Fråga: Kan EU-medborgaren få ekonomiskt stöd av samhället?Svar: Han eller hon kan ansöka om bistånd enligt socialtjänstlagen. Enindividuell behovsprövning ska göras. Det troliga är att personen på sin höjderhåller matpengar och en biljett hem.

Kommentar:De EG-rättsliga reglerna tillförsäkrar inte denna person sociala förmåner.Den fria rörligheten är inte tänkt att innebära rätt till ett vagabonderande livbyggt på bidrag. Bedömningen görs enligt nationella regler. En sådan per-son bör uppmanas att kontakta sitt hemlands ambassad.

Fråga: En EU-medborgare har fått ett femårigt uppehållstillstånd (enligt EG-rättsliga regler) grundat på ett arbetsgivarintyg från en restaurang. Den över-enskomna lönen är 2 000 kronor per månad. Mannen uppsöker socialtjänsten.Har han rätt till ekonomiskt bistånd som komplettering till sin låga lön?


137

Svar: Denna person kan enligt de EG-rättsliga reglerna kräva att bli be-handlad likadant som värdlandets egna medborgare. Han bör alltså kunnafå kompletterande ekonomiskt bistånd under förutsättning att han är anmäldsom arbetssökande på arbetsförmedlingen och att han aktivt söker arbetemed en inkomst som gör att han kan försörja sig etc. Om problemet varit atthan blivit uppsagd, istället för att lönen var för låg, hade svaret blivitdetsamma. Det är principen om likabehandling som gäller.

Kommentar:EG-domstolen har behandlat liknande ärenden. För att bli betraktad somarbetstagare – i EG-rättslig bemärkelse – och ha rätt till femårigt uppehålls-tillstånd räcker det med ytterst kort arbetstid per vecka.

Fråga: En fästman/fästmö som är EU-medborgare har fått uppehållstill-stånd och svensken/an har lovat att försörja sin vän. Kan personen meduppehållstillstånd få ekonomiskt bistånd till försörjningen?Svar: Socialtjänsten kan inte neka ekonomiskt bistånd till en person meduppehållstillstånd med hänvisning till att någon annan person lovat att ståför försörjningen i samband med att uppehållstillstånd gavs av Migrations-verket. Man får göra en likadan bedömning som om båda parter kom frånvärdlandet.

Kommentar:Denna person har inte fått sitt uppehållstillstånd på EG-rättslig grund utanenligt andra regler i utlänningslagen.

Fråga: En studerande EU-medborgare vistas i Sverige med uppehållstill-stånd. Kan personen erhålla ekonomiskt bistånd om studierna upphör?Svar: En person som har uppehållstillstånd har samma rättigheter som enperson från värdlandet – och skyldigheter. Har studierna upphört bör manalltså vara aktivt arbetssökande.

Kommentar:Studerande omfattas inte av de EG-rättsliga reglerna om rätt till socialaförmåner. Det är uteslutande nationell lagstiftning som ska tillämpas. Stu-derande får i allmänhet bara ettåriga uppehållstillstånd och då dessa skaförlängas får man utgå ifrån att Migrationsverket informerar sig om even-tuellt ändrade förhållanden, dvs. att vederbörande inte klarar sin försörj-ning.

Fråga: En arbetssökande EU-medborgare med arbetslöshetskassa från sitthemland vistas i Sverige under tre månader. Har personen rätt till komplet-terande ekonomiskt bistånd då arbetslöshetsersättningen är för låg?


138

Svar: Enligt EG-rättens regler har man inte rätt till bistånd i dessa situatio-ner. Tanken med dessa regler är att en arbetssökande som inte har tillräck-liga ekonomiska medel för att försörja sig ska återvända till hemlandet. Enbedömning får alltså göras utifrån nationella regler, dvs. i Sverige enligtsvenska regler.

Kommentar:En arbetssökande behåller rätten till arbetslöshetsersättning från sitt hemlandunder högst tre månader. För att få fortsatt arbetslöshetsersättning från hem-landet måste den arbetssökande därefter återvända hem. Rätten att uppehållasig i ett annat land upphör däremot inte efter tre månader, men därefter krävsuppehållstillstånd.


139

9. Information, ansökan och utredning

Det är viktigt att den som kontaktar socialtjänsten får allsidig information,oavsett om syftet med kontakten är att göra en ansökan om ekonomisktbistånd eller om det endast är att få upplysningar. Informationen ska varabegriplig och konkret för att den enskilde ska kunna ta till vara sin rätt. Detkan handla om att informera om förutsättningarna för rätt till ekonomisktbistånd, att ge upplysningar om hur man gör en ansökan och hjälp att fyllai blanketter. Informationen kan även gälla frågor som rör rättssäkerhet,medbestämmande och former för att framföra klagomål.157 En allsidig in-formation ska även omfatta upplysningar, stöd och råd när det gäller sam-hället i övrigt, t.ex. socialförsäkringar, arbetsmarknad, utbildning.

När det gäller rättssäkerhet är det viktigt att den enskilde informeras omt.ex. rätten till insyn i utredningsmaterial och journalanteckningar, rätten tillombud eller biträde, möjligheten att få tolk och att ha med sig en stödperson.Annan viktig information gäller allmän rättshjälp, socialtjänstens arbetssätt,sekretess- och samrådsbestämmelserna samt möjligheterna att överklagabeslut. Självfallet måste socialtjänsten också informera om vilka skyldighe-ter den enskilde har, t.ex. skyldigheten att tillhandahålla korrekta och till-räckliga uppgifter i samband med utredningen.

Det ska vara enkelt att ta kontakt med socialtjänsten, oavsett om det skergenom personligt besök eller telefonsamtal. Arbetet måste också organise-ras på ett sådant sätt att en person inte behöver vänta oskäligt länge på att fåbesöka en handläggare eller göra en ansökan om ekonomiskt bistånd.158 I deservice- och kvalitetskrav som kan ställas på socialtjänsten ingår att detunder ordinarie arbetstid alltid finns någon inom verksamheten som kan taemot en tidsbeställning eller ett akut ärende.

I de följande kapitlen behandlas kortfattat bl.a. vilka krav som kan ställaspå socialtjänsten när det gäller handläggning av ärenden samt olika aspekterav den enskildes rättssäkerhet. Vilka rättigheter den enskilde har finns an-givet i en rad bestämmelser i socialtjänstlagen och förvaltningslagen. Lika-så återfinns de grundläggande reglerna för hur socialtjänsten ska handläggaärenden i dessa lagar.

140

157 4 och 7 §§ förvaltningslagen (FL) (1986:223).

158 5 § förvaltningslagen (FL) (1986:223).

Information och förfråganNär det gäller ekonomiskt bistånd kan informationen t.ex. omfatta

• rätten till bistånd,• hur utredningen går till,• vilka uppgifter som normalt kontrolleras,• hur inkomster och tillgångar påverkar rätten till bistånd,• normen för försörjningsstöd och eventuella avvikelser,• vad försörjningsstödet ska räcka till,• bistånd för livsföringen i övrigt,• vilka krav som kan ställas på den som söker ekonomiskt bistånd,• återbetalningsregler,• den enskildes rätt att ta del av det som finns skrivet om honom eller

henne,• hur man överklagar,• sekretess,• praktiska upplysningar; hur man ansöker, beslutsprocessen, vart man

vänder sig för att ansöka om andra bidrag m.m., och• väntetider.

Ofta är det nödvändigt med information på andra språk än svenska. Varjemyndighet har inom sitt fackområde samma ansvar för invandrare som försvenskar, också när det gäller information. Det kan även finnas behov avinformation för personer med olika funktionshinder.

Man bör vara medveten om att det som är otydligt för den som lämnarinformation, blir än mer otydligt för mottagaren. Information kan behövalämnas vid flera tillfällen tills det är helt klart att den enskilde vet vadsocialtjänsten kan erbjuda och vilka krav och regler som gäller.

Det är inte ovanligt att någon per telefon eller vid ett personligt besökställer frågor om reglerna om ekonomiskt bistånd eller om normen förförsörjningsstöd. En sådan förfrågan är allmän, dvs. inte en formell ansökansom leder till utredning eller beslut. I en sådan situation är det viktigt atttydligt informera om att den enskilde alltid har rätt att göra en ansökan, huren ansökan görs och att man alltid har rätt till en individuell behovspröv-ning. Handläggaren måste förvissa sig om att svaret uppfattas korrekt ochinte som ett beslut om att avvisa ärendet eller ett beslut om avslag.

Information, ansökan och utredning 9

141

Då en förfrågan eller en ansökan görs av någon som inte behärskar svenskabör utredaren anlita en kompetent tolk.159 Detta gäller självfallet också isamband med att en utredning görs. Möjlighet till telefontolkning finns. Detär alltid myndigheten som avgör om en tolk behövs i det enskilda fallet. Detär också myndigheten som betalar tolken. Bestämmelsen i förvaltnings-lagen är en garanti för att den enskildes rättssäkerhet inte blir åsidosatt.160

Om det blir aktuellt med ett besök måste den biståndssökande få infor-mation om vilka handlingar han eller hon bör ta med sig för att utredningenska kunna genomföras så snabbt som möjligt (se vidare avsnittet Ansökan).

AnsökanSocialtjänstlagen ställer inga krav på att en ansökan ska vara skriftlig, dvs.en ansökan kan göras antingen skriftligt eller muntligt. Enligt 11 kap. 5 § SoLhar socialtjänsten en skyldighet att dokumentera sin verksamhet. Dennaskyldighet gäller även vid en muntlig ansökan. Handläggaren måste medandra ord anteckna vad den enskilde säger i samband med en muntlig ansö-kan. Det går inte att neka att pröva en begäran om bistånd därför att denbiståndssökande vägrar att fylla i en blankett eller att göra en skriftlig ansö-kan. Det är emellertid nödvändigt att den biståndssökande med sin namn-underskrift styrker vissa förhållanden eller skriftligt ger sitt medgivande tillatt uppgifter om honom eller henne hämtas in. Den som gör en ansökan kanockså använda sig av ombud för att göra ansökan.161 Ombudet måste dockha en fullmakt och socialtjänsten ska kontrollera med den enskilde att full-makten fortfarande är giltig.

För att underlätta utredningsförfarandet och nödvändiga kontroller är detlämpligt att socialtjänsten före besöket informerar den enskilde om vilka

Information, ansökan och utredning9

JO

JO 1987/88 s. 151Om det inte är helt klart att den enskilde enbart vill ha en upplysning, ska hansbegäran uppfattas som en framställning om bistånd och avgöras genom beslut(se även JO 1997/98 s. 347).

142

159 8 § förvaltningslagen (1986:223).

160 Tryggve Hellners och Bo Malmqvist Nya förvaltningslagen med kommentar, femte upplagan s. 81:”... skall alltså en förvaltningsmyndighet som anlitar tolk undersöka en föreslagen persons lämp-lighet innan den ger honom eller henne uppdraget att vara tolk. Hur noggrann prövningen skallvara beror bl.a. av ärendets beskaffenhet. Rör det sig om ett ärende av större vikt från allmän ellerenskild synpunkt är en auktoriserad tolk oftast att föredra framför en oauktoriserad.”

161 9 § FL.

handlingar och uppgifter han eller hon bör ha med sig.Som exempel på handlingar som är viktiga att ha med sig vid besöket

kan nämnas

• legitimation,

• om klienten är invandrare; dokument eller uppgifter som behövs föransökan och som den biståndssökande fått i kontakten med andra myn-digheter (t.ex. uppehållstillstånd eller uppehållsbevis),

• hyreskontrakt,

• eventuellt arbetsgivarintyg,

• de senaste lönebeskeden,

• de senaste månadernas utbetalningar av pension, efterlevandestöd tillbarn, sjukpenning, föräldrapenning, underhållsstöd, bostadsbidrag ocheventuella övriga inkomster,

• uppgifter om tillgångar i form av bil, bankmedel, fastighet, båt m.m.,

• avbetalningskontrakt,

• kontoutdrag,

• inbetalningskvitton, och

• eventuellt besökskort från arbetsförmedlingen.(Se också avsnittet Kontroller.)

En ansökan ska alltid utredas och mynna ut i ett beslut.162 (Se vidare kap.10 Beslut.)

Utredning och dokumentationBegreppet utredning används om all den verksamhet som behövs för attgöra det möjligt att fatta beslut eller lämna ett begärt yttrande i ett ärende.163

Utredning används också som ett sammanfattande begrepp på den slutligadokumentation som utredandet resulterar i. Syftet är med andra ord att fåfram ett beslutsunderlag. För den enskildes rättssäkerhet är det viktigt attsocialnämndens beslut grundar sig på en utredning som är tillförlitlig.

Grunden för en utredning om ekonomiskt bistånd är att ta reda på orsa-kerna till att den enskilde inte kan försörja sig själv eller behöver bistånd försin livsföring i övrigt. Utredningen syftar till att kartlägga vilka behov somfinns och vilka möjligheter och resurser den enskilde har att själv tillgodosesina eller familjens behov. Handläggaren måste skaffa sig en helhetsbild avförsörjningshinder, resurser och behov. Hur omfattande utredning som ska


143

162 JO t.ex. 1997/98 s. 347 samt opublicerade avgöranden t.ex. 2001-01-23 (3994-1999), 2000-08-23(1149-1999) och 2000-09-05 (3263-1999).

163 Prop. 1979/80:1 s. 562–563.

göras beror på omständigheterna i det enskilda fallet. (Se också kap. 2Socialtjänstens uppgift.)

Utredningar som rör ekonomiskt bistånd sker med stöd av 11 kap. 1 §SoL. Allmänt gäller att en utredning ska inledas utan dröjsmål. Varje ärendeska handläggas så enkelt och snabbt som möjligt och på ett sådant sätt atthandläggningen inte medför större kostnader än nödvändigt.164 Detta ärockså viktigt ur rättssäkerhetssynpunkt. Av 11 kap. 1 § SoL framgår ocksåatt utredningsmaterialet ska tas om hand på ett betryggande sätt.

Utredningen ska omfatta uppgifter om den enskildes eller hushålletsekonomi och vilka möjligheter det finns att tillgodose behovet på annat sätt.Uppgifterna som ska ligga till grund för beslutet lämnas i första hand av denenskilde själv. Den enskilde kan också använda sig av ett ombud somlämnar nödvändiga uppgifter om ekonomin.

Socialtjänsten kan dock hjälpa till med att skaffa sådana upplysningaroch yttranden från andra myndigheter som är nödvändiga för utredning-en.165 Detta kan många gånger vara enklare än att den enskilde själv måstevända sig till olika myndigheter och skaffa fram de uppgifter som behövs.

En utredning om ekonomiskt bistånd är frivillig och sker helt på denenskildes eget initiativ. Utredningen kan inte genomföras om den bistånds-sökande motsätter sig det. En naturlig följd av detta är att den enskilde gesett reellt inflytande i utredningsprocessen och att utredningsarbetet görstillsammans med honom eller henne. Detta innebär t.ex. att den enskildesjälv bestämmer vilka kontakter som ska tas med andra instanser.

För att socialnämnden skall kunna avgöra om en enskild har rätt tillekonomiskt bistånd behövs ett underlag för bedömning och beräkning. Omen enskild trots särskild begäran inte förser nämnden med det underlag sombehövs eller motsätter sig att handläggaren tar nödvändiga kontakter, börnämnden i regel kunna avslå ansökan. Konsekvenserna av en ofullständigutredning kan också bli att den enskilde inte får den hjälp som han eller honbehöver. Handläggaren eller beslutsfattaren är den som avgör om under-laget är tillräckligt för att ligga till grund för ett beslut.

Det är endast sådana uppgifter som är relevanta för biståndsbedömning-en som ska inhämtas. Uppgifterna ska gälla den biståndssökande och hanseller hennes familj. Personer som inte har sökt bistånd men som förekom-mer i utredningen, t.ex. genom att hyra ut ett rum eller sin bostad i andrahand, ska inte behöva lämna uppgifter till utredningen eller utsättas förkontroller (se även kap. 4 Försörjningsstöd, avsnittet Skäliga och faktiskaboendekostnader).

I varje utredning som görs ska barnens situation uppmärksammas sär-


144

164 7 § FL.

165 7 § FL.

skilt. Detta framgår av 1 kap. 2 § och 3 kap. 5 § andra stycket SoL. Bestäm-melserna syftar till att stärka barnens ställning i lagen. Även om barnensbästa inte alltid är avgörande för vilket beslut som fattas, ska det alltidbeaktas, utredas och redovisas. Vilka överväganden som gjorts och hur dettapåverkat beslutet ska alltid dokumenteras. Det säkrar att barnperspektivettillgodoses. Vid en intressekonflikt mellan vuxna och barn ska barnetsintresse ha företräde.166 Om barnperspektivet, se också särskilt avsnitt ikap. 2 Socialtjänstens uppgift.

Enligt 11 kap. 5 § SoL är socialtjänsten skyldig att dokumentera deuppgifter som har betydelse för bedömningen och handläggningen av ettärende. Som framgått tidigare gäller dokumentationsskyldigheten både demuntliga och skriftliga uppgifter som den enskilde lämnar i samband medutredningen. Det är viktigt att erinra sig att ett beslut ska basera sig på det– och endast det – som finns dokumenterat.

Dokumentationen ska omfatta dels de omständigheter som rör den en-skildes hjälpbehov, dels på vilket sätt utredningen gjorts, t.ex. vad somframkommit vid kontakter med andra myndigheter. Av dokumentationenska självfallet också framgå vad som har beslutats och vilka åtgärder somvidtagits. Dokumentationen ska genomföras på ett sådant sätt att det fram-går hur ärendet fortlöper och hur besluten genomförs. Dokumentationen skavara saklig, objektiv och utformas med respekt för den enskilde. Av doku-mentationen bör det också framgå vilken handläggare som noterat vilkenuppgift och när anteckningen gjordes.167 Den enskilde har rätt att ta del avvad som har skrivits om honom eller henne. Det ska även klart framgå omden enskilde anser att en uppgift är felaktig eller om han eller hon har enannan uppfattning.168

Dokumentationen är nödvändig för att den biståndssökande ska kunna tadel av uppgifterna och den har en avgörande betydelse som underlag för ettkorrekt beslut. Brister i detta avseende kan medföra att de beslut som fattasgrundar sig på otillräckligt eller felaktigt beslutsunderlag. Ytterst är doku-mentationsskyldigheten en fråga om den enskildes rättssäkerhet.

Dokumentation är också en förutsättning för att socialtjänsten ska kunnafölja upp och utvärdera sina insatser.

KontrollerVid en ansökan måste den biståndssökande informeras om vilka uppgiftersom kan behöva kontrolleras. För att beslutsunderlaget ska bli korrekt ligger


145

166 Prop. 1996/97:124 s. 99f.

167 Prop. 1996/97:124 s. 182.

168 11 kap. 6 § SoL.

det i sakens natur att vissa kontroller är nödvändiga. Sådana kontroller skagodkännas av den biståndssökande.

Om den biståndssökande inte vill att socialtjänsten ska kontrollera vissauppgifter, kan han eller hon välja att inte fullfölja sin ansökan eller att få denavgjord på de uppgifter som finns. I båda fallen krävs ett beslut, i förstafallet ett beslut om att avskriva ansökan.

De uppgifter som i första hand kan behöva kontrolleras är t.ex.

• den enskildes identitet,

• vistelse eller boende,

• boende och vårdnad, umgängesavtal etc. för eventuella barn,

• om den biståndssökande står till arbetsmarknadens förfogande, och

• inkomster av olika slag som styrks med lönebesked eller handlingar frånt.ex. försäkringskassa eller arbetslöshetskassa.

I vissa fall kan handläggaren behöva kontrollera om den biståndssökandesökt andra sociala förmåner, t.ex. tidsbegränsad sjukersättning, sjukersätt-ning eller pension, eller om han eller hon har rätt till förmåner från t.ex.AGS, AMF, ITP169 eller till avtalspension. Den biståndssökande är ocksåskyldig att uppge om han eller hon har inkomster eller tillgångar i form avprivat pensionsförsäkring, pengar på banken, aktier, obligationer, fastighe-ter, värdeföremål, m.m.

Som tidigare har framgått finns det en risk att utredningen inte kangenomföras om den biståndssökande vägrar att lämna vissa uppgifter ellerinte vill ge sitt medgivande till att uppgifterna hämtas in. Det är viktigt att


JO

JO 1997/98 s. 328JO har kritiserat en socialnämnd som använt blanketter innefattande samtyckeför den biståndssökande till att utredningskontakter tas. JO har uttalat att fråganom vilka utredningskontakter som socialnämnden behöver ta och hur uppgifter-na ska inhämtas bör bestämmas i samråd mellan handläggaren och sökanden.Ett annat handlingssätt får anses strida mot grunderna för socialtjänstlagen ochde principer som gäller för socialtjänstens verksamhet. Dessa överenskomnakontakter bör dokumenteras på lämpligt sätt. JO påpekade även olämplighetenav att begära barns namnteckning på blanketten.

146

169 AGS: Avtalsgruppsjukförsäkring, AMF: Arbetsmarknadsförsäkringar, ITP: Individuell tjänste-pension.

förklara för den biståndssökande att risken är stor att ansökan inte kanbeviljas, eftersom behovet av ekonomiskt bistånd då inte kan utredas.

Sekretessregler och samrådsförfarandeOlika aspekter av socialtjänstens samverkan med andra myndigheter ochsamhällsorgan har berörts i kap. 2 Socialtjänstens uppgift. I detta kapitelbehandlas ämnet i första hand med utgångspunkt i sekretessbestämmelser-na. Det bör framhållas att avsnittet endast är en ytterst kortfattad redogörel-se av några få bestämmelser i sekretesslagen (SekrL) och inte en fullständigredovisning av de bestämmelser man som handläggare inom socialtjänstenmåste känna till. För handläggningen av olika biståndsärenden är det fram-för allt 7 kap. 4 § och 14 kap. 4 § SekrL som är av intresse.

Socialtjänsten ska bygga på respekt för människornas självbestämmande-rätt och integritet. Detta kräver bl.a. att det finns sekretessregler som skyddarden som vänder sig till socialtjänsten från obehörig insyn i dennes privatliv.Sekretessreglerna är samtidigt grundläggande för socialtjänstens möjligheteratt få till stånd ett förtroendefullt förhållande till den enskilde.170

Sekretess råder också i förhållande till enskild nämndledamot. En nämnd-ledamot har bara rätt att ta del av det material som nämnden ska ha tillgångtill för att besluta i ett ärende. Det är med andra ord inte möjligt för en enskildnämndledamot att få kompletterande information genom att kontakta hand-läggaren.

Socialtjänstens samarbete med andra myndigheter sker ibland i arbets-grupper, i vilka tjänstemän från olika myndigheter ingår. Att socialtjänstensamverkar med andra myndigheter och instanser är i många fall en förutsätt-ning för att kunna bedriva arbetet tillfredsställande och för att den enskildeska kunna få den hjälp och det stöd som är nödvändigt. Regeringen harbetonat att samverkan mellan olika myndigheter måste bli effektivare.171

Det finns emellertid en risk att en persons integritet kommer i kläm närinformation lämnas mellan olika myndigheter och verksamhetsgrenar. Densom är berörd av uppgifterna måste därför ge sitt samtycke till att samarbe-tet sker och till att uppgifter överförs.172 Den enskilde kan samtycka helteller delvis till att uppgifterna lämnas ut. Samtycket kan lämnas muntligteller skriftligt. Oavsett vilken typ av samtycke som lämnats ska anteckningom att frågan har diskuterats och resultatet omedelbart noteras i klientensjournal. Också återkallande av samtycke ska omedelbart antecknas. Somtidigare nämnts, är det viktigt att påminna om att kontakter som rör ekono-


147

170 Jfr JO:s beslut den 4 juni 1999, dnr 1097-1998.

171 Prop. 1996/97:124 s. 73.

172 14 kap. 4 § första stycket SekrL.

miskt bistånd är helt frivilliga. Samverkan får aldrig ske över huvudet påden som är berörd. Att inhämta samtycke är ett minimikrav; ofta är detnaturligt att den enskilde själv deltar i de möten som handlar om honomeller henne.

I en samrådsgrupp företräder varje tjänsteman sin myndighet. Det inne-bär att varje myndighetsrepresentant som deltar måste ha inhämtat sam-tycke från den enskilde till att uppgifter lämnas ut. Det finns inga hinder föratt samråda och diskutera ett ärende om uppgifterna är avidentifierade.

Den enskilde ska således alltid ha möjlighet att delta vid en samråds-grupps sammanträde. Att den enskilde är närvarande innebär i sig inte attvederbörande gett sitt medgivande till att man talar om honom eller henne.För detta krävs ett uttryckligt samtycke.

Huvudregeln när det gäller sekretess inom socialtjänsten framgår av7 kap. 4 § SekrL. Där anges att sekretess råder och att uppgifter får röjasendast om det står klart att de kan lämnas ut utan att det medför men för denenskilde. Med men avses integritetskränkning och i vissa sammanhangockså ekonomisk skada för personen i fråga.

Utgångspunkten för bedömning av vad som är men bör vara den enskildapersonens egen upplevelse. Att vissa personer får kännedom om en uppgiftsom för den berörde är känslig, t.ex. att han eller hon har kontakt medsocialtjänsten, kan alltså vara tillräckligt för att men ska anses föreligga.173

Även att lämna ut uppgifter om helt lagenliga åtgärder, t.ex. att någon harsuttit i fängelse eller blivit föremål för indrivningsåtgärder, kan av denenskilde upplevas vara till men eller skada. Sekretessen är således stark174

och kan endast brytas om man efter en noggrann menprövning, sedd ur denenskildes synvinkel, kommer fram till att ett utlämnande inte är till men förden enskilde.

Vid en bedömning av vad som är men måste bedömningen naturligtvisanpassas till de allmänna värderingar som råder i samhället. Enbart detfaktum att en person i största allmänhet tycker att det är obehagligt att någont.ex. vet var han eller hon bor, kan inte anses vara till men i sekretesslagensmening.175

För att socialtjänsten ska kunna inhämta information kan det i vissasammanhang bli nödvändigt att lämna ut uppgifter om den enskilde. Av1 kap. 5 § SekrL framgår att sekretessen inte hindrar att uppgifter lämnas utom det är nödvändigt för att myndigheten ska kunna utföra sin egen verk-


148

173 Prop. 1979/80:2 Förslag till sekretesslag m.m. s. 83.

174 Vid stark sekretess (omvänt skaderekvisit) är huvudregeln att sekretess råder. Vid svag sekretess(rakt skaderekvisit) är huvudregeln att uppgifterna är offentliga. Se vidare Norström & Sverne1995 s. 26.

175 Norström & Sverne 1997 s. 26.

samhet. Bestämmelsen ska användas restriktivt, dvs. endast när det verkli-gen behövs. Eftersom principerna om frivillighet och självbestämmandestyr handläggningen vid ansökningar om ekonomiskt bistånd är 1 kap. 5 §SekrL inte tillämplig i dessa sammanhang. Handläggare av ekonomisktbistånd bör normalt kunna utföra sitt arbete genom att den biståndssökandesjälv efterger sekretessen (samtycker).

Delaktighet i utredningen och rätten att yttra sig över denMed utgångspunkt i det rättsäkerhetsskydd som finns för den enskilde ikontakten med socialtjänsten har hittills i detta kapitel betonats

• att utredningen och socialtjänstens insatser ska genomföras tillsammansmed den biståndssökande,

• att den biståndssökande har rätt till insyn och medbestämmande i utred-ningsarbetet, och

• att den biståndssökande under ärendets gång ska hållas underrättad omdet som skrivs om honom eller henne samt få antecknat om han eller honanser att någon uppgift är felaktig.

En annan grundregel som har ett nära samband med rätten till insyn i denegna personakten och som är ett slags påbyggnad av denna, är den s.k.kommunikationsprincipen. Denna princip utgör ytterligare garanti för denenskilde att få möjlighet att framföra sina synpunkter och ta tillvara sin rätt.

Kommunikation är något som äger rum innan ett beslut fattas. Besluts-fattaren måste kommunicera beslutsunderlaget för att vara säker på att denbiståndssökande har fått del av de uppgifter som ligger till grund för beslu-tet. Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande ellerannan part176 har fått veta vilka uppgifter som har lämnats till utredningenav någon annan än honom själv och fått tillfälle att yttra sig över uppgifter-na.177 Ett beslut ska grunda sig på det som har dokumenterats. Kommer detunder ett nämndsammanträde fram nya uppgifter, t.ex. från handläggaren,som ur den enskildes synvinkel negativt påverkar avgörandet av ärendet fårdessa uppgifter inte ligga till grund för beslutet innan den enskilde har fåtttillfälle att yttra sig över dem.


149

176 Allmänt anses en part vara ”den ärendet rör”, dvs. den vars offentligrättsliga ställning påverkas avett beslut eller den vars intresse på något sätt erkänts av rättsordningen genom en särskildföreskrift. Även om man är aldrig så intresserad eller anser sig involverad i ett ärende är det intetillräckligt för att få ställning som part. För mer omfattande redogörelse av begrepp som part ochkommunicering, se Hellners & Malmqvist 2002 s. 151 ff och s. 163 ff.

177 11 kap. 8 § SoL och 17 § FL.

Skyldigheten att kommunicera består således av två steg: Om någonannan än den biståndssökande tillför ärendet en uppgift, får en myndighetinte avgöra ärendet utan att den som har ställning som part – i de flesta fallden biståndssökande själv – har

1. fått ta del av utredningsmaterialet och

2. fått tillfälle att yttra sig över det.

Den biståndssökande får på detta sätt kännedom om alla de omständighetersom myndigheten grundar sitt beslut på och tillfälle att komplettera ochkontrollera utredningen. Den biståndssökande har därmed också större möj-ligheter att ta tillvara sin rätt. Myndigheten får i sin tur större möjlighet tillett bättre beslutsunderlag. Om det enbart är den biståndssökande som harlämnat uppgifter behövs således ingen kommunikation innan beslut fattas.

Kravet på kommunikation syftar till att stärka den enskildes rättssäker-het. Grundtanken är att ”ingen skall dömas ohörd” utan att ha fått tillfälleatt framföra sina synpunkter. Det faktum att den enskilde får ta del avunderlaget för beslutet i samband med att han eller hon får beslutet uppfyllerinte lagens bestämmelser om kommunikation.

Med några undantag, som inte är aktuella här, gäller bestämmelserna omkommunikation178 alla ärenden som avser myndighetsutövning mot någonenskild. Ärenden som gäller ekonomiskt bistånd är exempel på myndighets-utövning. Myndigheten bestämmer på vilket sätt kommuniceringen ska ske.Vilket sätt som är lämpligast beror på omständigheterna i det enskilda fallet.Det kan ske muntligt då utredningen och underlaget för beslutet är kortfattateller när det bara är någon enstaka uppgift som behöver kommuniceras, t.ex.ett belopp som avviker från ansökan. I andra fall kan det vara lämpligt attkommunikationen sker skriftligt.

Det är i sammanhanget viktigt att påpeka att kommunikationsprincipenutgör en precisering av vilket material som måste kommuniceras. I mångafall kan det dock vara lämpligt att kommunicera hela beslutsunderlaget, inteenbart de delar som tillförts av någon annan än den biståndssökande själv.

I vissa fall är kommunicering inte nödvändig. Det gäller om

• beslutet inte går part emot, dvs. om den enskilde får precis vad han ellerhon har ansökt om,

• uppgiften saknar betydelse, t.ex. om en annan person har lämnat enuppgift som man redan känner till eller som inte behövs för beslutsfatt-andet, eller

• det är uppenbart obehövligt att kommunicera.


150

178 11 kap. 8 § SoL och 17 § FL.

I varje enskilt ärende får en bedömning göras om huvudregeln om skyldig-heten att kommunicera är tillämplig eller om man kan använda sig av någonav undantagsbestämmelserna. I tveksamma fall är det bättre att kommuni-cera beslutsunderlaget än att låta bli.

Företräde inför nämndenDen person som nämnden är skyldig att kommunicera och som ska gestillfälle att yttra sig enligt 11 kap. 8 § SoL och 17 § FL, har rätt att få företrädeinför nämnden, om det inte finns särskilda skäl som talar emot det.179

”Nämnden” betyder antingen nämnden i dess helhet eller den personsom på grund av delegation har rätt att besluta på nämndens vägnar. Rättenatt få företräde inför nämnden är alltså rätten att få företräde inför den somska besluta i det enskilda ärendet. Även om den biståndssökande har lämnatett skriftligt eller muntligt yttrande i samband med kommuniceringen hind-rar det inte att han eller hon också får träffa nämnden eller beslutsfattaren.

Den biståndssökande har rätt att ha ombud eller biträde. Om ett ombud ellerbiträde visar oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig på något annat sättkan han eller hon avvisas. 180 Det är också möjligt att få ta med sig en stödper-son. En stödperson kan dock nekas att närvara om det under sammanträdetkommer upp frågor som kan vara sekretessbelagda och som rör andra personer.I ett sådant fall får stödpersonen inte ta del av dessa uppgifter. Det motiverardock inte att stödpersonen helt förbjuds att närvara.181


JO

JO 1993/94 s. 307JO har påpekat att kommunikation får underlåtas bara när det är uppenbartobehövligt.

151

179 11 kap. 9 § SoL.

180 9 § FL.

181 Se JO:s beslut den 27 september 1995, dnr 1122-1995.

KällorJOJO 1987/88 s. 151JO 1993/94 s. 307JO 1997/98 s. 328JO 1997/98 s. 347JO:s beslut den 27 september 1995, dnr 1122-1995JO:s beslut den 4 juni 1999, dnr 1097-1998JO:s beslut den 23 augusti 2000, dnr 1149-1999JO:s beslut den 5 september 2000, dnr 3263-1999JO:s beslut den 23 januari 2001, dnr 3994-1999

FörfattningarSekretesslag (1980:100)Förvaltningslag (1986:223)Socialtjänstlag (2001:453)

Offentligt tryckProposition 1971:30: Förvaltningsrättsreform. Omorganisation av förvalt-ningsrättskipning, Förvaltningslag, Förvaltningsprocesslag m.m.Proposition 1979/80:1: Om socialtjänstlagenProposition 1979/80:2: Förslag till Sekretesslag m.m.Proposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagen

LitteraturHellners, T. & Malmqvist, B. (2002): Nya förvaltningslagen med kommen-tarer. Stockholm: Norstedts JuridikNorström, C. & Sverne, T. (1995): Sekretess i socialtjänsten. Stockholm:Förlagshuset Gothia


152

10. Beslut

Ur rättssäkerhetssynpunkt är det viktigt att ett ärende avslutas på ett korrektsätt och så snart som möjligt. Utredningen ska utmynna i ett förslag tillbeslut och beslutet ska fattas av någon som är behörig. Ett ärende är avslutatnär det är avgjort, dvs. när det finns ett slutligt beslut. Beslutet måste ha ettmateriellt innehåll, t.ex.: NN beviljas bistånd till x med y kronor.

Det är viktigt att beslutet är tydligt. Det måste klart framgå vad som ärförslag till beslut och vad som är beslutet. Av beslutet måste framgå vad denenskilde har ansökt om och vad som beviljats. Om ansökan avslås eller omdet som beviljats inte överensstämmer med ansökan, måste det framgåtydligt så att den biståndssökande kan överklaga avslagsbeslutet. I de fallbeslutet går den enskilde emot, dvs. om den enskilde inte får det han ellerhon har ansökt om, måste beslutet enligt 20 § förvaltningslagen (FL) varamotiverat.

Om socialnämnden eller behörig tjänsteman låter bli att fatta ett formelltbeslut medför det att den enskilde inte kan överklaga beslutet. Detta ärsjälvfallet inte acceptabelt.182

Sammanfattningsvis ska beslut innehålla uppgifter om

• vad ansökan avser,

• vad som beviljas respektive avslås och enligt vilken bestämmelse, samt

• skälen till ett avslagsbeslut. Beslutsmotiveringen ska vara sådan attorsaken till avslagsbeslutet tydligt framgår (se vidare avsnittet Motive-ring av beslut).

Beslutsdag och beslutsfattare bör anges i beslutet.

Motivering av beslutGrundprincipen för beslut i ärenden som gäller myndighetsutövning motenskild, är att de ska innehålla de skäl som bestämt utgången, dvs. beslutetska motiveras.183 Det räcker inte med att hänvisa till ett lagrum eller till ettgenerellt beslut. Skälen ska anges på ett sådant sätt att den enskilde förstårorsaken till beslutet. Motiveringen kan vara kort men får inte vara innehålls-

153

182 JO 1989/90 s. 216.

183 20 § FL.

lös. Eftersom socialtjänsten alltid är skyldig att göra individuella prövning-ar i varje enskilt fall är det t.ex. inte tillräckligt att vid avslag enbart hänvisatill att den enskilde har haft inkomster över försörjningsstödsnivå. I moti-veringen bör även de övriga skäl ingå som gör att socialnämnden bedömeratt den enskilde kan klara sig utan bistånd, t.ex. att den biståndssökande harförmåga att klara upp situationen på egen hand.

Av ett rättsfall framgår att en kommuns egna ekonomiska förhållandeninte kan tillmätas någon betydelse vid bedömningen av den enskildes rätttill bistånd som tillförsäkrar honom eller henne en skälig levnadsnivå. 184

Inom socialtjänsten är det främst två bestämmelser om undantag frånskyldigheten att motivera beslut som kan bli aktuella. Skälen får utelämnasom beslutet inte går parten emot, dvs. om den enskilde får det han eller honhar ansökt om, eller om det av någon annan anledning är uppenbart obehöv-ligt att upplysa om skälen.

Underrättelse om beslutDet är ett krav185 att den enskilde får besked om innehållet i ett beslut samtupplysning om hur han eller hon ska göra för att överklaga beslutet, dvs. fårfullföljdshänvisning.186

Om beslutet innebär avslag på en framställning som kan överklagasenligt förvaltningslagen, bör beslutet lämnas skriftligt med en skriftlig hän-visning om hur man överklagar. Om den som beslutet angår begär det, harhan eller hon alltid rätt att få skriftlig underrättelse om beslutet.187

Det enskilda fallet får avgöra hur beslutet ska meddelas. Om det är ettokomplicerat beslut, kan underrättelse ske per telefon eller i brev. Det finnsinga krav på att brevet ska rekommenderas eller delges enligt delgivnings-lagen (1970:428).

Exempel på ärenden då socialnämnden är skyldig att ge den enskildeskriftliga och tydligt motiverade beslut är när

• en ansökan om bistånd avslås helt eller delvis och

• ett beslut om bistånd som ges löpande ändras.

Beslut10

154

184 RÅ 1993 ref 11 II.

185 21 § första stycket FL.

186 Detta hette tidigare besvärshänvisning.

187 21 § tredje och fjärde styckena FL.

För att få fram vilken tid den biståndssökande har på sig för att överklaga,måste man veta när han eller hon fick underrättelse om beslutet. Om denbiståndssökande underrättas muntligt ska tidpunkten för underrättelsen an-tecknas i akten. Överklagandetiden kommer då att löpa från den dagen.

Socialnämnden kan använda sig av delgivning enligt delgivningslagen.Vanligtvis innebär det att nämnden sänder beslutet till den biståndssökandemed mottagningsbevis eller med ett delgivningserkännande. Genom attmyndigheten får en skriftlig bekräftelse att beslutet tagits emot av denbiståndssökande, räknas tiden för överklagande från den tidpunkten.

Om ett beslut översänds i ett vanligt brev och den ärendet rör överklagarbeslutet, måste myndigheten acceptera att den biståndssökande säger sig hafått beslutet vid den tidpunkt som han eller hon uppger. Myndigheten måsteannars styrka att beslutet har kommit fram vid en annan tidpunkt.

Beslut om sådant bistånd som kan överklagas hos allmän förvaltnings-domstol gäller omedelbart188. Det innebär att beslutet ska verkställas i ome-delbar anslutning till att det meddelas, dvs. trots att det ännu inte har vunnitlaga kraft.189 (Se också avsnittet Motivering av beslut.)

KällorRättsfallRÅ 1993 ref 11 II

JOJO 1988/89 s. 186JO 1989/90 s. 216

FörfattningarDelgivningslag (1970:428)Förvaltningslag (1986:223)Socialtjänstlag (2001:453)

JO

JO 1988/89 s. 186JO har riktat kritik mot en socialförvaltning som inte lämnat ett skriftligt avslags-beslut. JO har uttalat att det är ett oavvisligt krav att beslut som går den enskildeemot utformas skriftligt med fullföljdshänvisning. Osäkerhet i fråga om beslutetgår den enskilde emot bör leda till att beslutet formaliseras.

10Beslut

155

188 16 kap. 3 § första stycket SoL.

189 Att beslut har vunnit laga kraft innebär att det inte längre är möjligt att överklaga.

11. Överklagande

Kommunala beslut kan överklagas antingen enligt 22–25 §§ förvaltnings-lagen (FL), med stöd av specialförfattningar som socialtjänstlagen ellergenom laglighetsprövning med stöd av 10 kap. kommunallagen. De beslutsom rör ekonomiskt bistånd och som går att överklaga enligt förvaltnings-lagen finns angivna i 16 kap. 3 § SoL. Det är beslut som gäller bistånd enligt4 kap. 1 § och vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd enligt4 kap. 5 §.

Om ett beslut överklagas enligt förvaltningslagen innebär det att dom-stolen kan pröva både beslutets laglighet och lämplighet. Det betyder attdomstolen kan ompröva beslutet i dess helhet och ersätta det med ett nyttbeslut. Vid laglighetsprövning prövar domstolen enbart lagligheten meninte lämpligheten av ett beslut. Domstolen kan upphäva eller fastställabeslutet men inte ersätta det med ett nytt beslut. Exempel på beslut som intekan överklagas enligt förvaltningslagen utan endast genom laglighetspröv-ning är beslut enligt 4 kap. 2 § SoL.

Överklagande enligt förvaltningslagenEtt grundläggande mål i förvaltningsverksamheten är att de beslut somfattas ska vara sakligt och rättsligt riktiga. Har ett beslut blivit oriktigt kandet ändras på olika sätt. Det viktigaste medlet för att få ett beslut ändrat ärgenom att överklaga till högre instans.

Omprövning av beslutÄven om ett beslut inte överklagas finns en möjlighet för den beslutandemyndigheten att själv ändra sitt beslut under vissa i 27 § FL angivna förut-sättningar. Rättelse kan också göras till följd av att någon begär det ellergenom ett påpekande om en felaktighet.

Omprövning och överklagande är samordnade på så sätt att när en en-skild överklagar ett beslut, ska myndigheten undersöka om förutsättningar-na för att man själv ska ändra beslutet är uppfyllda. För att myndigheten skafå tillfälle att göra detta finns i 23 § FL en bestämmelse som anger att densom överklagar ett beslut ska lämna skrivelsen med överklagandet till be-slutsmyndigheten och inte till den högre instansen.

156

Av 27 § FL framgår under vilka förutsättningar en myndighet är skyldigatt fatta ett nytt beslut som upphäver eller ändrar ett tidigare beslut. Enrättelse ska göras om myndigheten, som första instans, har fattat ett beslut

• som är uppenbart oriktigt,

• som kan ändras snabbt och enkelt, och

• om ändringen inte är till nackdel för någon enskild part.Samtliga tre förutsättningar måste vara uppfyllda.

Skyldigheten att ändra ett beslut gäller inte om myndigheten redan har över-lämnat handlingarna i ärendet till en högre instans eller om det finns särskildaskäl som talar mot att myndigheten ändrar beslutet. Ett särskilt skäl motändring kan vara t.ex. att beslutet bara är uppenbart oriktigt på en av flerapunkter. Om denna punkt inte har någon större betydelse kan det ibland varalämpligare att handlingarna i ärendet översänds direkt till högre instans.

Skyldigheten att ändra ett beslut gäller inte heller då den som överklagathar begärt att beslutet tills vidare inte ska gälla (inhibition). I sådana fall skaärendet omedelbart sändas över till den domstol som prövar överklagandetoch inhibitionsyrkandet, under förutsättning att överklagandet kommit in itid. (Se vidare avsnittet Inhibition m.m.)

Det är endast uppenbart oriktiga beslut som omfattas av omprövnings-skyldigheten. Det innebär bl.a. att myndigheten vid ett överklagande intebehöver fatta något nytt beslut som enbart slår fast att det tidigare beslutetska gälla. Om det finns en omprövningsskyldighet förutsätts alltså normaltatt myndigheten fattar ett nytt beslut som helt eller delvis ersätter det tidigarebeslutet.190

Bedömningen av om ett beslut överhuvudtaget ska tas upp till ompröv-ning kan göras av någon annan än beslutsfattaren. Denna inledande gransk-ning kan göras av en tjänsteman med nödvändig kompetens. Granskningeninnebär inte någon delegering av socialnämndens beslutanderätt utan skases som en handläggningsåtgärd inom ramen för tjänstemannens allmännauppgifter.

När det inte finns någon anledning till omprövning ska den tjänstemansom har gjort den inledande granskningen dokumentera detta och utandröjsmål överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till läns-rätten. Ett överklagande av ett beslut får således inte bli liggande i väntanpå att nämnden ska göra granskningen. Ett sådant dröjsmål står i strid medde krav på snabbhet i förfarandet som förvaltningslagen ställer.

Om den inledande granskningen ger anledning till en omprövning avbeslutet bör själva omprövningen göras av den som ursprungligen besluta-

11Överklagande

157

190 JO 1995/96 s.318.

de.191 Är det socialnämnden som har beslutat innebär kravet på snabbhet attnämnden i vissa fall kan behöva hålla ett extra sammanträde.

Om rättelse sker på det sätt som den enskilde begärt förfaller överklagan-det och ärendet blir inte något annat än ett omprövningsärende.

Myndigheten ska underrätta den enskilde om det nya beslutet i fall dettidigare beslutet ändras så att det delvis överensstämmer med hans ellerhennes önskemål. Hela ärendet skickas vidare till länsrätten för prövning avden del som inte är ändrad, under förutsättning att överklagandet kommit ini rätt tid. Samma förfaringssätt gäller då beslutet inte ändras i någon del.

När ett nytt beslut finns bifogas det handlingarna i ärendet.

Överklagandets utformning och rättidsprövningEnligt 23 § FL överklagas ett beslut skriftligt. I skrivelsen ska den somöverklagar ange vilket beslut som överklagas och hur han eller hon vill attbeslutet ska ändras. Om den enskilde behöver hjälp med att utforma över-klagandet är myndigheten enligt 4 § FL skyldig att hjälpa till med det.

När ett överklagande kommer in ska socialnämnden först ta ställning tillom beslutet ska omprövas. Nämnden ska också pröva om handlingen harkommit in i rätt tid. Skrivelsen med överklagandet ska ha kommit in tillsocialnämnden inom tre veckor från den dag då klaganden fick del avbeslutet.192 Har skrivelsen kommit in senare, ska överklagandet avvisas. Ettavvisningsbeslut ska skickas till den klagande med fullföljdshänvisning.

Socialtjänsten får inte avvisa ett överklagande på någon annan grund änatt det har kommit in för sent. Om överklagandet t.ex. har gjorts av en annanperson eller om det överklagade beslutet inte kan anses ha gått den enskildeemot, ska handlingarna omedelbart skickas in till länsrätten. Saknas t.ex. ettbestämt yrkande i överklagandet är det domstolens sak att besluta om åt-gärd. Även om klaganden vill ha anstånd ska handlingarna omedelbartskickas in till länsrätten som beslutar i frågan.

Överklagande11

JO

JO:s beslut 21 juni 1999, dnr 4905–1997JO har riktat kritik mot en nämnd, som inte har delegerat beslutanderätten iomprövningsärenden. Nämnden som ska behandla dessa har sammanträde engång i månaden. Ordningen framstår som mindre lämplig med hänsyn till detskyndsamhetskrav som finns i dessa ärenden.

158

191 JO beslut den 15 november 2002, dnr 3193-2002.

192 23 § andra stycket FL.

Överlämnande till högre instansOm en skrivelse inte avvisas enligt 24 § FL, ska skrivelsen och övrigahandlingar i ärendet överlämnas till länsrätten. I förvaltningslagen precise-ras inte inom vilken tid beslutsmyndigheten ska överlämna handlingarna tillden högre instansen. Det ligger i sakens natur att överlämnandet måste skeutan dröjsmål. Det allmänna kravet i 7 § FL på skyndsamhet gäller ocksåhär. Justitieombudsmannen (JO) har uttalat att den tid som behövs för attgranska och överlämna ett ärende till länsrätten i regel inte bör överstiga envecka.

I förvaltningslagen finns ingen bestämmelse om skyldighet för besluts-myndigheten att bifoga ett eget yttrande i samband med att handlingarna iett överklagat ärende överlämnas. Beslutsmyndigheten, dvs. socialnämn-den, får själv avgöra detta från fall till fall.

I samband med att handlingarna överlämnas kan socialnämnden begäraatt domstolens beslut ska verkställas först sedan det vunnit laga kraft. Detkan vara aktuellt bl.a. om ett ärende är av principiellt intresse för social-nämnden och nämnden har för avsikt att överklaga om den högre instansenfattar ett beslut som är till den enskildes fördel.

Länsrätts- och kammarrättsbeslut ska verkställas omedelbart om intedomstolen förordnar att beslutet inte ska verkställas förrän det har vunnitlaga kraft. (Se också avsnittet om Inhibition m.m.)

11Överklagande

JO

JO 1995/96 s. 318JO har i ett flertal fall yttrat, att det får dröja högst en vecka innan handlingarnaskickas till länsrätten. (Se även JO:s beslut den 27 januari 1999, dnr 816-1997och JO:s beslut den 12 september 2001, dnr 476-2001)

Handläggningen av ett överklagande kan sammanfattningsvis beskrivaspå följande sätt:

1. Överklagandet kommer in. En kontroll görs av om det finns uppen-bara omständigheter för att ändra beslutet. En ändring förutsätter attdet utan närmare undersökning framgår att beslutet är uppenbartoriktigt. Om det inte finns några uppenbara omständigheter för änd-ring – se punkt 3.

2. Om beslutet är uppenbart oriktigt, beslutar socialnämnden eller densom genom delegation har beslutanderätt om ändring.

159

Laglighetsprövning enligt kommunallagenÖverklagande enligt reglerna om laglighetsprövning i kommunallagen fåranvändas om det inte finns särskilda föreskrifter i någon annan författning.Beslut enligt socialtjänstlagen som inte är uppräknade i 16 kap. 3 § SoL193

kan således endast överklagas genom laglighetsprövning.Laglighetsprövning innebär att domstolen endast kan pröva lagligheten

men inte lämpligheten av beslutet. Domstolen kan inte heller ersätta detmed ett annat beslut.194 Beslutet kan enbart upphävas eller fastställas.

När någon begär laglighetsprövning ska han eller hon skicka handlingarnadirekt till länsrätten. Om handlingarna felaktigt lämnas till socialnämnden, skade omgående skickas till länsrätten. Socialnämnden ska inte göra någon om-prövning, inte göra någon rättidsprövning och inte skriva något yttrande.

Överklagande11

a. Om beslutet ändras helt i överensstämmelse med den enskildesönskemål, förfaller överklagandet och ska inte skickas vidare.Den enskilde underrättas om det nya beslutet.

b. Om beslutet ändras så att det delvis överensstämmer med denenskildes önskemål, ska han eller hon underrättas om det nyabeslutet. Hela ärendet skickas vidare för prövning av den del somsocialnämnden inte har ändrat, under förutsättning att överklagan-det kommit in i rätt tid. Det nya beslutet bifogas handlingarna.

3. Därefter ska socialnämnden pröva om överklagandet kommit in i rätttid.

a. Har det kommit in i rätt tid skickas skrivelsen, socialnämndenshandlingar i ärendet och – om det anses nödvändigt – ett egetyttrande till länsrätten. Från det att överklagandet har kommit intill myndigheten får det dröja högst en vecka innan handlingarnaskickas vidare till högre instans. Socialnämndens yttrande kanvara mer eller mindre omfattande, ibland bara ett par rader där detanges att nämnden inte har något ytterligare att anföra. Om ären-det är principiellt viktigt och socialnämnden har för avsikt attöverklaga ett beslut som går nämnden emot, är det lämpligt attnämnden i samband med överklagandet också yrkar att beslutetinte ska verkställas innan det har vunnit laga kraft.

b. Har överklagandet kommit in för sent, ska det avvisas. Beslut omdetta ska förses med hänvisning om hur man överklagar.

160

193 T.ex. beslut enligt 4 kap. 2 § SoL.

194 10 kap. 8 § kommunallagen.

Inhibition m.m.Huvudregeln när det gäller socialnämndens och domstolens beslut om bi-stånd som kan överklagas enligt förvaltningslagen är att de gäller omedel-bart.195 Som tidigare nämnts innebär det att beslutet ska verkställas i ome-delbar anslutning till att det meddelas, dvs. trots att det ännu inte har vunnitlaga kraft. För den som beslutet har gått emot – den enskilde eller nämnden– kan det dock vara av stor betydelse att beslutet inte träder i kraft förränsaken slutgiltigt prövats av domstol. Ett beslut om att skjuta upp verkstäl-ligheten av ett beslut kan begäras av den klagande eller förordnas av dom-stolen på eget initiativ (ex officio). I det följande berörs i korthet möjlig-heterna att begära inhibition och att begära att beslutet ska verkställas förstsedan det har vunnit laga kraft.

Inhibition innebär att verkställigheten av ett överklagat beslut skjuts upptills vidare.196 Om länsrätten eller kammarrätten fattar ett beslut som gårnämnden emot, dvs. den enskilde får det han eller hon har ansökt om, ochsom ska verkställas omedelbart, kan socialnämnden begära inhibition avbeslutet. Det sker vanligtvis redan i samband med att nämnden överklagardomstolens beslut. Målet är kanske av principiellt intresse eller av storekonomisk betydelse för nämnden som därför vill överklaga när rätten harfattat ett beslut som är till den enskildes fördel. Domstolen kan ocksåförordna att dess beslut ska verkställas först sedan det vunnit laga kraft.197

Det innebär att domstolens beslut inte ska verkställas förrän överklagande-tiden har gått ut eller målet avgjorts av högsta instans.

När det inte finns något beslut om inhibition eller förordnande om attdomstolens beslut ska verkställas först sedan det har vunnit laga kraft, skaalltså det överklagade beslutet omedelbart verkställas. Verkställigheten fårinte fördröjas i väntan på att nästa instans beslutar i inhibitionsfrågan.198

Exempel: Socialnämnden har avslagit en ansökan om bistånd. Den bi-ståndssökande överklagar avslagsbeslutet. Eftersom socialnämnden anseratt målet är av principiell betydelse yrkar nämnden, samtidigt som manskickar över handlingarna till domstolen, att länsrätten ska förordna attdomen ska verkställas först sedan den har vunnit laga kraft. Om domstolenbifaller nämndens yrkande innebär det att domen inte behöver verkställasförrän nämnden antingen har tagit ställning till om man tänker överklagadomen (t.o.m. överklagandetidens utgång) eller målet avgjorts av högreinstans. Om domstolen inte bifaller yrkandet är socialnämnden skyldig att

11Överklagande

161


196 28 § förvaltningsprocesslagen, FPL (1971:291).


198 JO 1997/98 s. 321.

verkställa domen omedelbart. Socialnämnden kan dock överklaga läns-rättens dom och begära inhibition hos kammarrätten. Om kammarrättenbeviljar inhibition innebär det att nämnden inte är skyldig att verkställalänsrättens dom i väntan på kammarrättens dom.

Sammanfattningsvis: Ett beslut om inhibition blir bara aktuellt när detöverklagade beslutet annars skulle gälla omedelbart. När ett beslut inte skaverkställas förrän det har vunnit laga kraft, uppkommer inte frågan ominhibition. Inhibition är något som nämnden kan begära först när det finnsen dom. Har nämnden däremot redan innan domstolen fattat sitt beslutbegärt att det i domslutet ska anges att beslutet inte ska verkställas förrändet vunnit laga kraft, behöver beslutet inte verkställas förrän det finns ett”slutligt” beslut, om domstolen bifaller socialnämndens begäran.

KällorJOJO 1995/96 s. 318JO 1997/98 s. 321JO:s beslut 21 juni 1999, dnr 4905-1997JO:s beslut 15 november 2002, dnr 3193-2002

FörfattningarFörvaltningsprocesslag (1971:291)Förvaltningslag (1986:223)Kommunallag (1991:900)Socialtjänstlag (2001:453)

Överklagande11

162

12. Återbetalning

Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen är det yttersta skyddsnätet i sam-hällets trygghetssystem för medborgarna. Den som saknar arbetsinkomstoch inte heller omfattas av andra försörjningssystem, t.ex. arbetslöshetser-sättning, sjukpenning eller pension garanteras en skälig levnadsnivå genomrätten till bistånd. Principerna för samhällets olika försörjningsstöd är att devanligtvis ges utan att den enskilde är skyldig att återbetala det han eller honhar fått. Undantagen från denna princip regleras av bestämmelser dels isocialtjänstlagen, dels i lagen om allmän försäkring (AFL).

Återkrav enligt socialtjänstlagenHuvudprincipen när det gäller bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL är som nämntsatt det beviljas utan återbetalningsskyldighet för den enskilde. Enligt be-stämmelserna i 9 kap. 1 och 2 §§ SoL får dock socialnämnden under vissaomständigheter återkräva ekonomisk hjälp som den enskilde har fått. Enförutsättning för ekonomiskt bistånd mot återkrav är att den enskilde fak-tiskt kan betala tillbaka biståndet.

”Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldigegenom att återbetala kostnaden eller del av denna kan antas bli urstånd att klara sin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt ellerannars synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket”

(9 kap. 3 § andra stycket SoL)

Därav följer att återkrav inte kan göras mot framtida ekonomiskt biståndeller eventuell framtida inkomst.

Återkrav av bistånd som betalats ut på felaktiga grunder – 9 kap. 1 § SoLEnligt 9 kap. 1 § första stycket SoL får socialnämnden återkräva biståndsom den enskilde fått felaktigt eller med för högt belopp på grund av

• oriktiga uppgifter,• underlåtenhet att lämna uppgifter, eller• på annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § utgetts

obehörigen eller med för högt belopp.

163

Den som har fått ekonomiskt bistånd genom att lämna oriktiga eller vilse-ledande uppgifter eller genom att underlåta att lämna uppgifter eller pånågot annat sätt förorsakat den felaktiga utbetalningen är skyldig att återbe-tala beloppet. Återbetalningsskyldigheten gäller även om den enskilde intehade för avsikt att orsaka den felaktiga utbetalningen. När det väl harkonstaterats att den enskilde förorsakat den felaktiga utbetalningen finns etts.k. strikt ansvar. Socialnämnden kan dock ta hänsyn till orsaken till under-låtelsen eller beteendet vid prövningen av om återbetalningsskyldighetenska efterges enligt 9 kap. 4 § SoL.

I förarbetena till socialtjänstlagen199 uttalas att socialnämnden ska kunnaåterkräva bistånd som betalats ut på oriktiga grunder, även om någon straff-rättslig påföljd inte kan utdömas, när den enskilde avsiktligt eller vårdslöstlämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter. Bestämmelsen om återkrav börenligt regeringen inte påverka eller ersätta nämndens beslut att göra poli-sanmälan i det fall den enskilde avsiktligt lämnat oriktiga eller vilseledandeuppgifter.

Socialnämnden får även återkräva bistånd som av något annat skäl blivitfelaktigt, om den enskilde skäligen borde ha insett att han eller hon inte haderätt till biståndet eller att beloppet var för högt.

Av 9 kap. 1 § andra stycket SoL följer att om någon, i annat fall än somavses i paragrafens första stycke, tagit emot ekonomiskt bistånd obehörigeneller med för högt belopp, får socialnämnden återkräva vad som betalats utför mycket. Den enskilde blir återbetalningsskyldig endast om han eller honhar insett eller skäligen borde ha insett att utbetalningen var felaktig. Detkan t.ex. gälla om den enskilde får samma belopp utbetalt två gånger församma period trots att det endast finns beslut om en utbetalning. Det kanockså vara att utbetalningen i hög grad skiljer sig från det belopp som denenskilde tidigare fått meddelande om i beslut.

Återkrav av bistånd som förskott på förmån eller ersättning m.m. – 9 kap. 2 § SoLEnligt 9 kap. 2 § SoL får socialnämnden kräva tillbaka bistånd som lämnats

1. som förskott på en förmån eller ersättning,

2. till den som är indragen i en arbetskonflikt, eller

3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat rådaöver hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar.

Som förmån eller ersättning räknas förmåner från försäkringskassan, t.ex.

Återbetalning12

164

199 Prop. 1996/97:124 s.97.

pension, sjukersättning eller aktivitetsersättning, livränta, bostadstillägg förpensionärer, sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag och underhållsstöd.Andra ersättningar eller förmåner kan vara t.ex. lön, arbetslöshetsersättningoch studiestöd.200 När det gäller förmåner från försäkringskassan är det härfråga om förmåner som den enskilde redan har. Förskottet kan gälla t.ex.nästa pensionsutbetalning för en pensionär eller nästa utbetalning av bo-stadsbidrag eller underhållsstöd för en barnfamilj. Hur retroaktiv utbetalningav periodisk förmån ska hanteras, se avsnittet Återsökning enligt 17 kap. 1 §lagen om allmän försäkring (AFL).

Bestämmelsen i 9 kap. 2 § SoL ger socialnämnden rätt att också återkrä-va ekonomiskt bistånd som lämnats till en enskild som på grund av förhål-landen som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga översina inkomster eller tillgångar. Det kan handla om löner som inte betalas utpå grund av tekniska felaktigheter, en pågående arbetsmarknadskonflikt,t.ex. inom bankväsendet som medför att löner och andra ersättningar intebetalas ut eller liknande.

Av lagtexten framgår att ett beslut som avser ekonomiskt bistånd ochsom kan komma att återkrävas ska vara skriftligt. Beslutet ska också inne-hålla uppgifter om de omständigheter som ligger till grund för återbetal-ningsskyldigheten. Vidare ska den biståndssökande delges beslutet. Social-nämnden behöver kunna styrka att den enskilde verkligen har delgivitsbeslutet i de fall nämnden väcker talan om återbetalning i länsrätten. Detkan därför vara lämpligt att den enskilde t.ex. undertecknar beslutet däråterbetalningsskyldigheten framgår eller undertecknar ett delgivningskvitto,som visar att han eller hon verkligen har tagit del av beslutet.

En förutsättning för återkrav är således att beslutet är skriftligt och att dethar delgivits den enskilde.

Återkrav av bistånd som getts under villkor om återbetalning– 9 kap. 2 § andra stycket SoLSocialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 4 kap. 1 § SoL omdet finns skäl för det. Eftersom det är fråga om ekonomiskt bistånd som denenskilde inte har rätt till, bör det normalt vara möjligt för honom eller henneatt återbetala. Socialnämndens befogenhet att ge bistånd följer av 4 kap. 2 §SoL. Socialnämndens möjlighet att återkräva biståndet följer av 9 kap. 2 §andra stycket SoL.

Ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 2 § SoL får återkrävas, om det harbetalats ut med villkor om återbetalning. Det är viktigt att socialnämndenförsäkrar sig om att den enskilde är medveten om att biståndet ska återbe-

12Återbetalning

165

200 RÅ 1987 ref 103.

talas och att det finns en tydlig överenskommelse med den enskilde om näroch på vilket sätt återbetalning ska ske till nämnden.

Talan hos länsrättenOm den enskilde inte frivilligt återbetalar det ekonomiska bistånd somavses i 9 kap. 1 och 2 §§ SoL, kan socialnämnden med stöd av 9 kap. 3 §SoL väcka talan om ersättning hos länsrätten. Talan måste i så fall väckasinom tre år från det att biståndet betalades ut. Länsrätten får dock inte bifallasocialnämndens krav om det kan antas att den ersättningsskyldige genomatt återbetala kostnaden eller en del av den inte kommer att klara sin försörj-ning eller sin dagliga livsföring i övrigt, eller annars synnerliga skäl talaremot ersättningsanspråket.

Innan talan väcks måste socialnämnden på nytt utreda den enskildesmöjlighet att återbetala det ekonomiska biståndet. En sådan utredning görspå samma sätt som andra utredningar som rör ekonomiska förhållanden.Det som ska utredas är alltså om den enskilde kan klara sin försörjning ochlivsföring i övrigt om nämnden vidhåller sitt ersättningsanspråk. Är så intefallet, kan nämnden överväga eftergift enligt 9 kap. 4 § SoL. Det är denenskildes situation vid tiden för återbetalning som är avgörande i dessa fall.Nämnden ska även ta hänsyn till om de formella reglerna vid beslutsfattan-de har iakttagits, dvs. om den enskilde har fått ett skriftligt beslut omåterbetalningsskyldighet och om beslutet har delgivits honom eller henne.

Beslut om återkrav och eventuell eftergift fattas av socialnämnden.Nämnden bestämmer helt och hållet själv om den vill efterge en fordraneller inte. Beslut om eftergift av återkrav enligt 9 kap. 4 § SoL kan inteöverklagas.201

FullmaktOm ett ekonomiskt bistånd beviljas under den förutsättningen att det är ettförskott på någon fordran som den enskilde är berättigad till från någonannan, men som inte kan överlåtas innan den har förfallit till betalning –t.ex. lön – bör det göras helt klart för den enskilde att han eller hon i principär skyldig att betala tillbaka beloppet när den andra fordran förfaller tillbetalning.202 Den enskilde kan då ge socialnämnden en fullmakt att tillgo-dogöra sig det väntade beloppet. Fullmakten får dock inte vara ett villkorför att ekonomiskt bistånd ska beviljas.

Återbetalning12

166

201 Prop. 1996/97:124 s.192.

202 Prop. 1979/80:1 s. 545–546.

En fullmakt kan när som helst återkallas av den enskilde. Om det finnsen fullmakt ska socialnämnden vid tiden för utbetalningen kontrollera medden enskilde att nämnden får tillgodogöra sig beloppet. Socialnämnden ärenbart ombud för den enskilde. Det innebär att även om nämnden får belop-pet, är det inte sagt att den också får tillgodogöra sig det.203

Detta innebär att den enskilde kan kräva att beloppet betalas ut till honomeller henne. Någon möjlighet för nämnden att hålla inne beloppet i väntanpå rättens prövning finns inte.204

Socialnämnden måste också pröva om den enskilde kommer att saknamedel till sin eller familjens försörjning om nämnden tillgodogör sig pengarna.

Återsökning enligt 17 kap. 1 § lagenom allmän försäkring (AFL)Socialnämnden kan få ersättning från försäkringskassan för vad nämndengett i bistånd när någon beviljas en retroaktiv periodisk socialförsäkrings-förmån för motsvarande tidsperiod.

”Om någon i väsentlig mån har fått sin försörjning genom ekonomisktbistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453) utan villkor om återbetal-ning får socialnämnden från försäkringskassan uppbära retroaktivtbeviljad periodisk ersättning enligt denna lag till den del den motsva-rar vad socialnämnden sammanlagt har betalat ut till dennes samthans makes och minderåriga barns försörjning för den tid som denretroaktiva ersättningen avser.”

Bestämmelsen finns i 17 kap. 1 § andra stycket AFL och gäller t.ex. sjuker-sättning eller aktivitetsersättning, vårdbidrag, handikappersättning, bostads-bidrag och underhållsstöd. Det bör observeras att bestämmelsen endast gäl-ler förmån som beslutas retroaktivt.

Socialnämnden vänder sig i dessa fall direkt till försäkringskassan meden framställan om att få tillbaka det ekonomiska bistånd som nämnden harlämnat till den enskildes försörjning. I samband med detta kan socialnämn-den informera den enskilde om att utbetalat bistånd kommer att återsökashos försäkringskassan. Försäkringskassan beslutar om eventuell utbetal-ning till socialnämnden.

En förutsättning för att socialnämnden ska kunna återsöka utbetalt bi-stånd retroaktivt i dessa fall, är att biståndet har getts utan villkor omåterbetalning. Socialnämnden behöver i dessa fall alltså inte begära full-

12Återbetalning

167

203 Prop. 1979/80:1 s. 546.

204 JO:s beslut 26 sept. 1995, dnr 1241-1995.

makt av den biståndssökande eller göra en överenskommelse om återbetal-ning. Om nämnden har gett bistånd med villkor om återbetalning är bestäm-melsen i 17 kap. 1 § AFL inte tillämplig. Sådant bistånd kan endast återkrä-vas direkt av den enskilde enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen.

Det bör vidare observeras att försäkringskassan kan betala ut förskott.Om en person behöver ekonomiskt bistånd därför att en förmån från försä-kringskassan inte är helt klar för beslut eller utbetalning, kan försäkring-skassan enligt 20 kap. 2 a § AFL besluta

”... att ersättning skall betalas ut med ett skäligt belopp om detta ärav väsentlig betydelse för den försäkrade. Detta gäller om det stårklart att rätt till ersättning föreligger, men ersättningens belopp intekan bestämmas utan betydande dröjsmål.”

KällorRättsfallRÅ 1987 ref 103

JOJO:s beslut 26 september 1995, dnr 1241-1995

FörfattningarLag (1962:381) om allmän försäkringSocialtjänstlag (2001:453)

Offentligt tryckProposition 1979/80:1: Om socialtjänstenProposition 1996/97:124: Ändring i socialtjänstlagen

Återbetalning12

168

Vanliga frågor från handläggare inom socialtjänstenFråga: Finns det något hinder för att socialtjänsten kräver skadestånd ibrottmålsprocessen samtidigt som man kräver tillbaka bistånd som betalatsut på felaktiga grunder?Svar: Nej, eftersom det inte är säkert att socialnämnden får tillbaka detsom återkrävs.

Fråga: Går det att ta återkrav i en inkomst som den enskilde får från etteventuellt framtida arbete?Svar: Nej. Återkrav bör endast tas mot en faktisk förväntad inkomst.

12Återbetalning

169

Bilaga 1

Socialstyrelsens författningssamling

Ansvarig utgivare: Chefsjurist Kristina Widgren

Socialstyrelsens allmänna rådom ekonomiskt bistånd;

beslutade den 15 april 2003.

I dessa allmänna råd ges rekommendationer till stöd för bedömningen ivissa fall av den enskildes rätt till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänst-lagen (2001:453).

FÖRSÖRJNINGSSTÖD – RIKSNORMEN ENLIGT4 KAP. 3 § FÖRSTA STYCKET 1 SOCIALTJÄNST-LAGEN OCH 2 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTFÖRORD-NINGEN (2001:937)

Medlemmar i hushålletSom medlemmar i hushållet bör räknas

– makar,– registrerade partner enligt lagen (1994:1117) om registrerat partner-

skap,– sambor enligt lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,– sambor enligt lagen (1987:813) om homosexuella sambor, och– barn och ungdomar t.o.m. 20 år som föräldrarna är underhållsskyl-

diga för.

Barn och ungdomar bör räknas som medlemmar i hushållet, både där destadigvarande bor och där de vistas under umgängestid. Socialnämndenbör beräkna kostnaderna efter det antal dagar barnet eller ungdomenvistas hos respektive förälder.

Särskilda skäl att beräkna kostnader till en högre nivåSocialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en högrenivå bl.a.

– om den enskilde av medicinska skäl har behov av dyrare kost,– om den enskilde betalar avgift för skolmåltider,

SOSFS2003:5 (S)Utkom från trycketden 30 maj 2003

171

SOSFS 2003:5BILAGA 1

– om den enskilde har höga livsmedelskostnader på grund av att kostenär inräknad i en avgift,

– om den enskilde på grund av funktionshinder eller andra skäl harsvårigheter att upprätthålla kontakten med andra människor ellerdelta i samhällslivet och därför har extra utgifter, för t.ex. telefon ochtidningar eller fritidsaktiviteter, som inte täcks av annat särskilt stöd,

– om det är en förutsättning för att barn skall kunna delta i fritidsakti-viteter,

– om det är en förutsättning för att en förälder skall kunna ha umgängeeller kontakt med sitt barn i en rimlig omfattning och därför har extrautgifter för t.ex. lek och fritid samt telefon,

– om den enskilde har ett tillfälligt och visst behov av att köpa kläderoch skor,

– om ett spädbarn saknar nödvändig klädutrustning (jfr avsnittet”Spädbarnsutrustning” s. 14), eller

– om den enskilde har tillfälligt höga kostnader, t.ex. för livsmedel,kläder och skor, som beror på att han eller hon varit utsatt för brott.

Särskilda skäl att beräkna kostnader till en lägre nivåSocialnämnden bör beräkna kostnaderna enligt riksnormen till en lägrenivå bl.a.

– om den enskilde hamnat i en akut nödsituation och endast behövertillfälligt ekonomiskt bistånd för att få möjlighet att reda upp den,

– om den enskilde har för avsikt att endast vara en kortare tid i vistel-sekommunen, eller

– om den enskilde inte har vissa kostnader för poster som ingår iriksnormen eller dessa är lägre än riksnormen, t.ex. under vistelse iheldygnsvård.

FÖRSÖRJNINGSSTÖD – SKÄLIGA KOSTNADERFÖR POSTER UTANFÖR RIKSNORMEN ENLIGT4 KAP. 3 § FÖRSTA STYCKET 2 SOCIALTJÄNST-LAGEN

BoendeSkälig boendekostnadSocialnämnden bör vid bedömningen av vad som är en skälig boende-kostnad utgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av boende.Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är skälig boendekostnadbör vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att

SOSFS2003:5

172

SOSFS 2003:5 BILAGA 1

kosta på sig. Kostnaden bör även relateras till hyresnivån hos allmän-nyttiga bostadsföretag eller andra större bostadsföretag på orten. Medorten bör avses den tätort där den enskilde bor eller de närmast belägnatätorterna inom kommunen.

Socialnämnden bör vid bedömningen ta hänsyn till ett barns behovav utrymme även hos den förälder där barnet enbart vistas under um-gängestid.

Ett kvarboende vuxet barn som får ekonomiskt bistånd bör genombiståndet få möjlighet att betala sin del av familjens boendekostnad bl.a.

– om föräldrarna på grund av att det vuxna barnet bor kvar har en högreboendekostnad än de annars skulle ha haft, antingen genom att tving-as behålla en stor bostad eller genom att helt eller delvis mista rättentill bostadsbidrag, eller

– om det vuxna barnet tidigare har betalt hemma och inte har rätt tillstudiestöd enligt studiestödslagen (1999:1395) eller förlängt barnbi-drag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.

Med ett kvarboende vuxet barn avses ett barn som efter fyllda 18 år borkvar i föräldrahemmet.

Faktisk boendekostnadHyreslägenhet

Socialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnadenför en hyreslägenhet beakta hyran inklusive uppvärmning och obligato-riska avgifter. Om lägenheten hyrs i andra hand, bör nämnden godta denhyra som lägenhetsinnehavaren och andrahandshyresgästen har avtalat,under förutsättning att den är skälig.

InneboendeSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnadenför en inneboende beakta vad bostadsinnehavaren och den inneboendeavtalat, om kostnaden är skälig. De som lever i en hushållsgemenskapmed bostadsinnehavaren bör inte räknas som inneboende.

BostadsrättSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnadenför en bostadsrättslägenhet beakta månadsavgiften, uppvärmningskost-naden och räntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhålleller liknande av lägenheten. Nämnden bör även beakta om den enskildehar rätt till skattejämkning för räntekostnaden.

Egen fastighetSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnadenför ett eget hus, i förekommande fall, beakta tomträttsavgälden och

SOSFS2003:5

173


räntekostnaden för lån som tagits för inköp och underhåll eller liknandeav fastigheten. Nämnden bör även beakta om den enskilde har rätt tillskattejämkning för räntekostnaden och tomträttsavgälden. I den faktis-ka boendekostnaden bör dessutom nödvändiga driftskostnader räknasin, t.ex. för uppvärmning, vatten och avlopp, sophämtning och försäk-ring.

Hushållsgemenskap med bostadsinnehavarenSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnadenbeakta hur stor andel av bostaden den enskilde disponerar, om han ellerhon, t.ex. ett kvarboende vuxet barn eller en förälder, lever i en hushålls-gemenskap med bostadsinnehavaren utan att vara samboende. Nämndenbör vid beräkningen följa Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS1998:9) om beräkning av boendekostnader samt Riksförsäkringsverketsallmänna råd (2001:8) om bostadsbidrag till barnfamiljer och ungdomar.

Delad bostadSocialnämnden bör vid beräkningen av den faktiska boendekostnadenbeakta kostnaden delad med antalet boende i bostaden, om flera perso-ner delar bostad men saknar eller har begränsad hushållsgemenskap.

Andra boendeformerSocialnämnden bör för andra boendeformer, t.ex. husvagn, båt eller hotell,beräkna den faktiska boendekostnaden efter omständigheterna i varje en-skilt fall. I vissa fall kan det vara motiverat att lägga till kostnader för sådantsom ingår i ett vanligt boende, t.ex. dusch och tvättmaskin. För personersom saknar permanent bostad bör kostnaden för magasinering av egnatillhörigheter under skälig tid ingå i den faktiska boendekostnaden.

Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehovVid ett kortvarigt biståndsbehov bör socialnämnden i regel godta denfaktiska boendekostnaden. Med kortvarigt avses en period om maximalttre sammanhängande månader.

Om socialnämnden bedömer att behovet av ekonomiskt bistånd blirlängre än tre sammanhängande månader, bör nämnden kunna pröva omden faktiska boendekostnaden är skälig. I prövningen bör, vid beaktan-de av en skälig levnadsnivå, hänsyn tas till att den enskilde kan byta tillen billigare bostad eller på annat sätt kan sänka boendekostnaden.Nämnden bör dock undvika beslut som medför att den enskilde tvingasflytta från den tätort eller den del av kommunen där han eller hon bottunder flera år. Nämnden bör även ta hänsyn till om det i individuella fallfinns särskilda skäl mot byte av bostad eller bostadsområde som t.ex.

– om det finns risk för att ett byte medför negativa sociala konsekvenser,

– om en barnfamilj genom att flytta skulle tvingas bryta upp frånbarnomsorg, skola och socialt nätverk,

SOSFS2003:5

174


– om en ensamstående vuxen, t.ex. med funktionshinder eller socialaproblem och äldre med sviktande hälsa, har ett särskilt stort behovav kontinuitet i det sociala nätverket eller den fysiska miljö somhänger samman med det nuvarande boendet,

– om bostaden är anpassad till en boendes funktionshinder, eller

– om den enskilde har begränsad möjlighet att bli godkänd som hyres-gäst, t.ex. vid arbetslöshet eller betalningsanmärkning.

Häktade och personer som avtjänar en faktisk strafftid på högst sexmånader bör ges ekonomiskt bistånd till den faktiska boendekostnadenunder hela häktningstiden respektive strafftiden, om de annars riskeraratt bli bostadslösa. Socialnämnden bör rekommendera den enskilde somavtjänar ett straff att hyra ut sin bostad i andra hand, om hyresvärden gersitt samtycke och det är lämpligt. Om hyresvärden inte ger något sådantsamtycke, kan hyresgästen begära tillstånd till uthyrningen hos hyres-nämnden. Socialnämnden bör i förekommande fall ge ekonomiskt bi-stånd till boendekostnaden i avvaktan på hyresnämndens beslut.

Skäligt rådrum för bostadsbyteOm socialnämnden bedömer att boendekostnaden inte är skälig, börnämnden i regel ändå godkänna den under en övergångstid så att denenskilde ges skäligt rådrum att förändra sin boendekostnad. Med skäligtrådrum avses en tidsperiod som i regel inte understiger fyra månaderfrån den tidpunkt då den enskilde fick information om nämndens be-dömning. Nämnden bör även godkänna den faktiska boendekostnadenså länge den enskilde aktivt medverkar till att finna ett billigare boendeeller på annat sätt försöker sänka sina boendekostnader. Ovanståendebör inte tillämpas, om boendet är en särskilt dyrbar nödlösning, t.ex.boende på hotell, och nämnden kan erbjuda ett billigare alternativ medgodtagbar standard i avvaktan på en permanent lösning.

Om den enskilde efter information från socialnämnden och efterskäligt rådrum väljer att behålla ett boende med en kostnad som inte ärskälig, bör ekonomiskt bistånd beräknas utifrån den boendekostnad sombedöms skälig för en låginkomsttagare på orten (jfr avsnittet ”Skäligboendekostnad” s. 6).

Byte till dyrare bostadOm den som får ekonomiskt bistånd har ett önskemål om att flytta tillett dyrare boende, bör socialnämnden ge bistånd beräknat på den nyaboendekostnaden under förutsättning att flyttningen är nödvändig föratt den enskilde skall uppnå en skälig levnadsnivå. Det kan t.ex. gälla

– om det finns medicinska eller starka sociala skäl som styrker behovetav flyttning,

SOSFS2003:5

175


– om det finns svåra personliga motsättningar mellan hushållsmedlem-marna, t.ex. mellan förälder respektive styvförälder och ett vuxetbarn eller mellan makar eller samboende,

– om bostadens standard inte är skälig vad avser fysisk miljö ochutrustning,

– om ett vuxet barn genom att bo i föräldrahemmet förhindras att levaett normalt vuxenliv och bli självständig,

– om den enskilde varit utsatt för brott och till följd av detta måsteflytta, eller

– vid trångboddhet.

För att ett hushåll inte skall anses trångbott bör det, utom för ensamstå-ende utan barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Tvåbarn bör kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder ochpersonlig integritet, bör barn emellertid inte behöva dela sovrum.Vuxna som inte är sambor bör inte behöva dela sovrum.

Vid bedömningen av vad som är skälig boendestandard vid byte tilldyrare bostad bör utgångspunkten vara vad en låginkomsttagare påorten normalt har möjlighet att kosta på sig.

HushållselSocialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader förhushållsel, om kostnaderna är skäliga.

ArbetsresorSocialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för arbetsre-sor i regel beakta månadskostnaden för lokala resor med allmänna kom-munikationer.

Om den enskilde behöver bil för arbetsresor, bör de faktiska kostna-derna för arbetsresorna kunna användas som underlag vid beräkningenav skäliga bilkostnader, t.ex. för

– bensin,– skatt,– försäkring, och– besiktning.

Behov av bil kan t.ex. finnas om

– allmänna kommunikationer saknas,– turtätheten är starkt begränsad, eller– den enskilde lider av sjukdom eller har funktionshinder.

SOSFS2003:5

176


Socialnämnden bör vid beräkningen av skäliga kostnader för resor medfärdtjänst beakta färdtjänstavgiften.

HemförsäkringSocialnämnden bör i regel godta den enskildes faktiska kostnader förhemförsäkring, om kostnaderna är skäliga.

Medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassaSocialnämnden bör godta den enskildes faktiska kostnader för avgiftertill fackförening och arbetslöshetskassa.

LIVSFÖRING I ÖVRIGT ENLIGT 4 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTLAGEN

Om den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få demtillgodosedda på annat sätt, kan den enskilde få ekonomiskt bistånd försin livsföring i övrigt som kan avse bl.a. kostnader för

– hälso- och sjukvård,– tandvård,– glasögon,– hemutrustning,– flyttkostnader,– spädbarnsutrustning,– umgängesresor,– avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifter,– rekreation,– begravning, och– skulder.

Hälso- och sjukvårdSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd för skäliga kostnader förhälso- och sjukvård som är medicinskt påkallad. Nämndens bedömningav vad den enskilde skall få ersättning för bör göras från den utgångs-punkten att syftet med vården skall kunna uppnås.

Ekonomiskt bistånd bör omfatta kostnader för åtgärder som

– utgör sådan vård och behandling som avses i 1 § hälso- och sjukvårds-lagen (1982:763) och som ett landsting är skyldigt att svara för enligt3 § samma lag, även i de fall insatserna tillhandahålls av en privatyrkesutövare som är ansluten till försäkringskassan,

SOSFS2003:5

177


– vidtas efter bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal, och

– görs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Ekonomiskt bistånd bör även omfatta skäliga kostnader för bl.a.

– hjälpmedel och förbrukningsmaterial som förskrivits av behörig hälso-och sjukvårdspersonal,

– läkemedel som omfattas av lagen (2002:160) om läkemedelsförmånerm.m. och som förskrivits av behörig hälso- och sjukvårdspersonal,

– resor som är nödvändiga för att vården skall kunna genomföras, eller

– resor som är nödvändiga för att hämta ut förskrivna läkemedel, hjälp-medel och förbrukningsmaterial.

TandvårdSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader förnödvändig tandvård. Hit räknas också förebyggande åtgärder mot kariesoch tandlossning. Nämnden bör i regel grunda sin bedömning på be-handlande tandläkares val av åtgärd och vad denne anser vara nödvän-dig tandvård. Nämnden bör väga in om biståndsbehovet beräknas blikort- eller långvarigt.

Förutom rent medicinska aspekter bör socialnämnden beakta de soci-ala konsekvenser som kan uppstå vid utebliven tandvård.

Socialnämnden bör kunna ställa krav på att en tandläkarkonsult an-litas, om behandlingskostnaderna är höga eller om det finns olika be-handlingsalternativ.

Om behovet av tandvård är akut, bör socialnämnden inte ställa kravpå att den enskilde ansöker om ekonomiskt bistånd före behandlingen.

GlasögonSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader förglasögon, om behovet styrks av en legitimerad optiker eller läkare.Nämnden bör godta skäliga kostnader för kontaktlinser, om linser är detenda alternativet och behovet styrks av en läkare.

HemutrustningSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till den hemutrustning sombehövs för att ett hem skall kunna fungera.

Den hemutrustning som avses skall kunna tillgodose behov som t.ex.matlagning, umgänge, sömn, förvaring, rengöring, rekreation och infor-mation via radio eller TV.

SOSFS2003:5

178


Underhåll, reparation eller kompletteringSocialnämnden bör, om det krävs för att den enskilde skall kunna bibe-hålla en skälig levnadsnivå, ge ekonomiskt bistånd till

– inköp av hemutrustning som behöver bytas ut,

– underhåll av hemutrustning,

– reparation av hemutrustning, eller

– inköp av kompletterande hemutrustning (jfr avsnittet ”Spädbarnsut-rustning” s. 14).

Hemutrustning vid bosättningSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till behövlig hemutrustningvid bosättning, om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan t.ex. vara att

– bostaden är ett led i en rehabilitering,

– den enskilde saknar möjligheter att förbättra sin ekonomi,

– den enskilde endast kan förbättra sin ekonomi på mycket lång sikt,eller

– den enskilde har varit utsatt för brott och omgående behöver flyttatill en annan bostad.

Val av inköpsställeSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till hemutrustning utan vill-kor om att särskilda inköpsställen skall användas, om det inte finnssärskilda skäl för det.

FlyttkostnaderSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till flyttkostnader, om flytt-ningen är nödvändig för att den enskilde skall uppnå en skälig levnads-nivå (jfr avsnittet ”Byte till dyrare bostad” s. 9).

Ekonomiskt bistånd till flyttkostnader bör i regel bl.a. omfatta

– hyra av bil, inklusive försäkring,– bensin,– hyra av flyttlådor, och– flytt av telefonabonnemang.

Om den enskilde på grund av sjukdom, ålder eller andra skäl inte klararav att flytta på egen hand, bör biståndet omfatta skäliga kostnader fören flyttfirma.

SOSFS2003:5

179


SpädbarnsutrustningSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader förnödvändig spädbarnsutrustning i samband med ett barns födelse, bl.a.

– säng med sängkläder och andra tillbehör,– skötbädd med tillbehör,– bärsele,– barnvagn med tillbehör, och– utrustning för bad.

Avseende klädutrustning se avsnittet ”Särskilda skäl att beräkna kost-nader till en högre nivå” s. 5.

UmgängesresorSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader för atten förälder skall kunna umgås med sitt barn som bor på annan ort. Medannan ort kan även avses en ort utanför Sverige. Avgörande för vad sombör vara skälig kostnad för resor och hur ofta bistånd bör ges till kost-nader för umgänge bör anpassas till vad en familj i allmänhet har rådmed. Vid denna bedömning bör nämnden även beakta vad som harreglerats genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal omumgänge.

Förutom reskostnader bör även andra kostnader som är nödvändigaför att umgänget skall kunna komma till stånd ingå i biståndet, t.ex.kostnader för logi.

Avgifter för kommunal service, ansöknings- och förmedlingsavgifterSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till kostnader för t.ex.

– barnomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,– handikappomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,– äldreomsorg i väntan på nedsättning av avgiften,– rättshjälpsavgift,– identitetshandling för den som saknar sådan, och– bostadsförmedling för den som saknar eller behöver byta bostad.

Se vidare avsnittet ”Genom nedsättning av kommunala avgifter, m.m.”s. 17.

SOSFS2003:5

180


RekreationSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till skäliga kostnader förrekreation, om det finns särskilda skäl. Det kan finnas särskilda behovav rekreation, t.ex. hos barnfamiljer som under lång tid på grund avekonomiska problem inte har kunnat få någon form av semester och hosvuxna med långvariga medicinska eller sociala problem. Om det finnsbarn i hushållet, bör nämnden göra en särskild bedömning av barnetsbehov.

Ekonomiskt bistånd till rekreation bör räcka till t.ex. en tåg- ellerbussresa och logi. När det gäller barn bör biståndet räcka till kostnadenför t.ex. en koloni- eller lägervistelse.

BegravningBegravningskostnader täcks i första hand av tillgångarna i dödsboet.Om dödsboet saknar tillgångar helt eller delvis, bör socialnämnden geekonomiskt bistånd som möjliggör en värdig begravning. Hänsyn börtas till allmänt vedertagna begravningstraditioner och i förekommandefall olika religiösa och etniska gruppers speciella önskemål om hur enbegravning skall ordnas. Den avlidnes och anhörigas önskemål beträf-fande formerna för begravningen bör respekteras, om kostnaden ärskälig.

Ekonomiskt bistånd till begravningskostnader bör motsvara kostna-den för en begravning i Sverige och i regel inte vara högre än ett halvtbasbelopp.

I en förälders försörjningsskyldighet ligger även ett ansvar att efterförmåga stå för kostnaderna för ett barns begravning.

SkulderSocialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd till betalning av skulder,endast om det är enda möjligheten för den enskilde att uppnå en skäliglevnadsnivå. Nämnden bör ge bistånd till skulder efter en individuellprövning och när det enligt nämndens bedömning skulle få allvarligasociala konsekvenser för den enskilde om skulden inte betalas. Det kant.ex. gälla skulder för boendekostnader eller hushållsel.

Socialnämnden bör ge ekonomiskt bistånd även till en skuld somuppstått under sådan tid då den enskilde inte har haft bistånd till kostna-den, men hade fått bistånd om han eller hon hade ansökt om detta.

SOSFS2003:5

181


BEHOVET KAN TILLGODOSES PÅ ANNAT SÄTTENLIGT 4 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTLAGEN

Genom arbeteOm den enskilde är arbetslös, bör socialnämnden i regel kunna kräva atthan eller hon står till arbetsmarknadens förfogande på heltid och ärvillig att ta anvisat arbete. I detta krav bör också ingå att den enskildedeltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, t.ex. arbetsmarknadsutbild-ning, praktik eller arbetsrehabiliterande åtgärder. Även grundutbildningi svenska och s.k. arbetssökarverksamheter bör räknas hit.

Genom egna tillgångarFaktiska tillgångarNär socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde kan tillgodosesitt behov genom egna tillgångar, bör nämnden endast beakta sådanatillgångar som den enskilde faktiskt kan förfoga över eller få tillgång till.

Tillgångar som inte bör påverka rätten till ekonomiskt bistånd är t.ex.

– pensionsförsäkringar som inte kan återköpas,

– bankmedel som inte går att ta ut på grund av villkor i ett gåvobreveller testamente, eller

– fast egendom som inte kan överlåtas på grund av en bestämmelse iett gåvobrev eller testamente.

Lätt realiserbara tillgångarNär socialnämnden gör en bedömning av om den enskilde har rätt tillekonomiskt bistånd, bör nämnden beakta kontanter, bankkonton ochandra tillgångar som denne förfogar över och som lätt kan realiseras,t.ex. aktier och obligationer. Ålderspensionärer bör dock kunna ha spa-rade medel upp till ett halvt basbelopp och barn upp till 15 procent avbasbeloppet utan att det påverkar rätten till ekonomiskt bistånd. Det-samma gäller hushållsmedlemmars eventuella bosparande upp till dennivå som behövs för att behålla platsen i bosparkön.

Socialnämnden bör bedöma från fall till fall om även andra lätt reali-serbara tillgångar, t.ex. bilar, skall påverka rätten till ekonomiskt bistånd.Innehav av bil bör inte vara ett hinder, om den enskilde måste ha bil

– i sitt arbete,

– för att kunna ta sig till och från sin dagliga sysselsättning, t.ex. därföratt allmänna kommunikationsmedel inte har rimlig turtäthet ellerfinns inom rimligt avstånd från bostaden,

– för att skjutsa barnet eller barnen till förskoleverksamhet, eller

SOSFS2003:5

182


– av medicinska eller sociala skäl, t.ex. för att en förälder skall kunnaumgås med sitt barn.

Socialnämnden bör i vissa fall kunna aktualisera byte till en billigare bil,om bilens värde är högre än ett basbelopp. Om den enskilde på grundav funktionshinder har en specialanpassad bil, bör denna, oavsett värde,inte räknas som en tillgång.

Andra realiserbara tillgångarOm behovet av ekonomiskt bistånd bedöms överstiga tre sammanhäng-ande månader eller om det finns andra särskilda skäl, bör även möjlig-heten att realisera andra tillgångar påverka socialnämndens bedömningav rätten till bistånd. En tillgång bör dock endast påverka rätten tillbistånd, om den har ett betydande värde och om överskottet vid enförsäljning motiverar åtgärden. Sådana kapitalvaror som vanligtvisfinns i ett hem, t.ex. TV, video, stereo och dator, bör i regel inte påverkarätten till ekonomiskt bistånd, om varornas värde är skäligt.

Vid en försäljning bör den enskilde kunna använda intäkten till attbetala eventuella lån som är knutna till det som sålts, utan att det påver-kar rätten till ekonomiskt bistånd.

Bostad som har ett ekonomiskt värdeEn villa eller en bostadsrätt bör endast betraktas som realiserbar till-gång, om en försäljning bedöms kunna ge ett intäktsöverskott sommotiverar åtgärden och det finns möjlighet att ordna annat boende.Även om ett överskott talar för en försäljning kan en sådan vara olämp-lig av andra skäl (jfr avsnittet ”Boendekostnad vid kort- och långvarigtbiståndsbehov” s. 8). Om försäljningen blir aktuell, bör den enskilde fåskälig tid på sig att sälja villan eller bostadsrätten (jfr avsnittet ”Skäligtrådrum för bostadsbyte” s. 9).

Hur innehav av en villa eller en bostadsrätt bör behandlas i övrigtframgår i avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7.

Genom nedsättning av kommunala avgifter, m.m.Socialnämnden bör tillsammans med den enskilde försöka klarlägga omt.ex. förbehållsbeloppet vid utmätning eller avgifter för sociala tjänster,barnomsorg och liknande är korrekta i förhållande till den enskildesekonomiska förhållanden. Nämnden bör hänvisa den enskilde till attbegära höjning av förbehållsbeloppet eller sänkt avgift när så är möjligt.I avvaktan på en ändring bör nämnden ge ekonomiskt bistånd.

SOSFS2003:5

183


Genom socialförsäkringsförmåner och andra ersättningarOm den enskilde genom socialförsäkringsförmåner och andra ersätt-ningar helt eller delvis kan tillgodose sitt behov, bör socialnämndenhänvisa honom eller henne till att ansöka om dessa. Sådana förmåneroch ersättningar kan vara t.ex. bostadsbidrag, underhållsstöd, sjukpen-ning, föräldrapenning, äldreförsörjningsstöd samt sjukersättning ochaktivitetsersättning. Ovanstående bör dock inte tillämpas undantagslöst.Exempelvis bör

– den enskilde inte vara tvungen att utnyttja ersättningsdagar medföräldrapenning före barnets födelse,

– den enskilde som har barn kunna spara upp till fyra veckors föräld-rapenning fram till det år då föräldrapenningen senast kan tas ut,

– båda föräldrarna, inte bara den som är arbetslös eller den som harlägre lön, kunna använda sig av sin möjlighet (halva tiden varderamed föräldrapenning) att vara hemma med barnet, eller

– den som fyllt 61 år inte vara tvungen att utnyttja möjligheten att göraförtida uttag på sin ålderspension före 65 års ålder.

Genom andra personers inkomster och tillgångarMakar, registrerade partner och samborMakars inkomster bör räknas som gemensamma vid prövningen avrätten till ekonomiskt bistånd. Detsamma bör gälla för registrerade part-ners inkomster. I regel bör detta även gälla för dem som lever i sådanasamboförhållanden som avses i lagen om sambors gemensamma hemoch lagen om homosexuella sambor. För sambor bör socialnämndenräkna med båda parters sammanlagda inkomster och tillgångar frånsammanflyttningsdagen.

Socialnämnden bör endast undantagsvis ge ekonomiskt bistånd en-bart till den ena parten, om den som har inkomst inte bidrar till familjensförsörjning. Nämnden bör kunna ge bistånd, t.ex. i avvaktan på att denandra parten bidrar med sin inkomst eller uppfyller de villkor somnämnden ställer på honom eller henne. Villkoren kan t.ex. gälla att ståtill arbetsmarknadens förfogande och ta anvisat arbete eller delta i ar-betsmarknadspolitiska åtgärder. Andra situationer då nämnden bör kun-na göra undantag från principen om gemensamma tillgångar är om denena parten varit utsatt för hot eller misshandel av den andra parten.

Om den ena parten studerar och studierna är en förutsättning för denframtida försörjningen, bör socialnämnden inte ställa som villkor förekonomiskt bistånd att han eller hon avbryter studierna för att stå tillarbetsmarknadens förfogande. Om den studerande däremot har faktiskamöjligheter att utan studierna få arbete som medför stadigvarande för-sörjning, kan det vara rimligt att han eller hon söker arbete för att kunna

SOSFS2003:5

184


bidra till familjens försörjning. Den studerande bör dock få fullföljapåbörjad termin eller kurs.

Bistånd till barnOm föräldrarna inte försörjer sitt barn, bör socialnämnden i första handförsöka få föräldrarna att fullgöra sin underhållsskyldighet. Om nämn-den inte kan få föräldrarna att försörja sitt barn, bör nämnden kunna geekonomiskt bistånd direkt till barnet utifrån barnets ålder och mognad.Att utan medgivande från vårdnadshavaren bistå barnet ekonomiskt bördock vara en åtgärd som endast bör användas i undantagsfall.

Barns inkomster och tillgångarEftersom barn aldrig är underhållsskyldiga gentemot sina föräldrar ellereventuella syskon kan barnets egen inkomst bara ligga till grund för dendel av det ekonomiska biståndet som gäller barnet. Ett barn bör alltid fådisponera en del av sina inkomster för egen räkning utan att det påverkarföräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet. Detta gäller särskiltinkomster från feriearbete. Hur stor denna del bör vara får bedömas frånfall till fall och utifrån barnets behov. Eventuell inkomst utöver vadbarnet självt bör få disponera, bör socialnämnden kunna räkna av motbarnets del i familjens kostnader inklusive boendekostnaden (för beräk-ning av boendekostnad se avsnittet ”Faktisk boendekostnad” s. 7).

Om ett barn har tillgångar som föräldrarna inte kan förfoga över, bördet inte påverka föräldrarnas rätt till ekonomiskt bistånd för barnet.Detta gäller t.ex. bankmedel som står under överförmyndarens kontroll,om överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.

Genom studiestödsformerVuxna studerande bör i regel ha sin försörjning genom studiestödsformer-na. En vuxen studerande bör dock kunna ges ekonomiskt bistånd t.ex.

– om han eller hon aktivt har sökt feriearbete men inte fått något,

– om han eller hon har fått ett feriearbete men får vänta på förstalöneutbetalningen,

– i akuta nödsituationer även under pågående termin, eller

– om han eller hon deltar i grundläggande svenskundervisning förinvandrare och behovet inte kan tillgodoses genom deltidsarbete. Iregel bör inte krav ställas på heltidsarbete samtidigt med studierna.

Socialnämnden bör inte ställa krav på att studiestödet skall räcka under enlängre tidsperiod än den som angivits av den utbetalande myndigheten.

Socialnämnden bör inte kräva att den som står till arbetsmarknadens

SOSFS2003:5

185


förfogande skall börja studera eller återuppta sina studier och ta lån föratt själv klara sin försörjning eller livsföring i övrigt.

HUSHÅLLETS INKOMSTER ENLIGT 4 KAP. 1 § SOCIALTJÄNSTLAGEN

Faktiska inkomsterSocialnämnden bör vid bedömningen av behovet av ekonomiskt biståndräkna med hushållets samtliga faktiska inkomster. Inkomster som denenskilde inte kan förfoga över bör inte tas med. Sådana inkomster är t.ex.

– överskjutande skatt som tagits i anspråk av kronofogdemyndigheten,

– pension som skulle ha betalats ut om förtida uttag inte hade gjorts,eller

– barns inkomster från tillgångar som står under överförmyndarenskontroll när överförmyndaren inte ger sitt samtycke till uttag.

Vissa faktiska inkomster bör socialnämnden dock i regel inte räknamed. Sådana inkomster är t.ex.

– ersättning för merkostnader till följd av funktionshinder,

– ersättning för omkostnader i samband med ett åtagande, t.ex. famil-jehemsersättningens omkostnadsdel,

– försäkringsersättningar som den enskilde får för att kompensera eko-nomiska förluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,

– skadestånd som den enskilde får för att kompensera ekonomiskaförluster och som inte utgör ersättning för inkomstförlust,

– stipendier och fondmedel som är avsedda för ett visst ändamål, t.ex.en resa, eller

– extra tillägg till studiestöd.

Socialnämnden bör dock i regel räkna med försäkringsersättningar ochskadestånd som kompenserar den enskilde för förlust av egendom somkunnat tillgodose hushållets behov genom att avyttras. Omständigheter-na i det enskilda fallet bör bli avgörande på samma sätt som om denenskilde hade haft kvar egendomen (jfr avsnittet ”Genom egna tillgång-ar” s. 16).

Inkomst- och beräkningsperiodSocialnämnden bör i regel beräkna ekonomiskt bistånd utifrån de in-komster hushållet hade kalendermånaden före den månad som beräk-ningen avser. Inkomster som hushållet har fått tidigare bör i regel inte

SOSFS2003:5

186

påverka beräkningen, om de inte var mycket höga eller avsedda för enviss längre tidsperiod, t.ex. ett avgångsvederlag.

ÖVRIGT

Utbetalningsperiod och utbetalningssättOm ansökan om ekonomiskt bistånd avser en annan period än en kalen-dermånad, bör biståndet i regel beräknas från och med tidsbeställnings-dagen. Om den enskilde har angivit ett senare datum i ansökan, bör dettagälla.

Ekonomiskt bistånd bör i regel betalas ut månadsvis och direkt tillden enskilde via något av de vanliga betalningssätten, dvs. postanvis-ning, postgiro eller bankgiro. Socialnämnden bör dock kunna göra enkontantutbetalning, om det är nödvändigt. Om utbetalningen av ekono-miskt bistånd görs på ett sådant sätt att det medför kostnader för denenskilde att hämta ut biståndet, bör nämnden ge bistånd till kostnaderna.

Extraordinära utbetalningssätt i form av rekvisitioner eller matku-ponger bör endast användas i yttersta undantagsfall, om mycket speciel-la omständigheter föreligger.

DagsbeloppOm ekonomiskt bistånd ges för en kortare period än en månad, börsocialnämnden använda sig av ett dagsbelopp. Dagsbeloppet räknasfram genom att beloppen i riksnormen multipliceras med tolv och sedandivideras med 365.

Bedömnings- och beräkningsunderlagFör att socialnämnden skall kunna avgöra om en enskild har rätt tillekonomiskt bistånd behövs ett underlag för bedömning och beräkning.Om en enskild trots särskild begäran inte förser nämnden med detunderlag som behövs eller motsätter sig att handläggaren tar nödvändi-ga kontakter, bör nämnden i regel kunna avslå ansökan.

Vistelsebegreppet vid resorVid tillämpningen av vistelsebegreppet i 2 kap. 2 § socialtjänstlagen böri regel den som får ekonomiskt bistånd anses uppfylla kravet på vistelsei kommunen, även om han eller hon tillfälligt vistas utanför denna, t.ex.i samband med en rekreationsresa.

SOSFS2003:5


187

Samtidigt beslutar Socialstyrelsen att Socialstyrelsens allmänna råd(SOSFS 1998:11) om försörjningsstöd skall upphöra att gälla.

Socialstyrelsen

KERSTIN WIGZELL

Karin Noltorp(Socialtjänstavdelningen)

SOSFS2003:5


188

Bilaga 2

FörfattningstexterUtdrag ur socialtjänstlagen (2001:453)1 kap. Socialtjänstens mål1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja

människornas– ekonomiska och sociala trygghet,– jämlikhet i levnadsvillkor,– aktiva deltagande i samhällslivet.Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sinoch andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildasoch gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämman-derätt och integritet.

2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnetsbästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

2 kap. Kommunens ansvar1 § Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område.

2 § Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen fårdet stöd och den hjälp som de behöver.

Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andrahuvudmän.

I fråga om den som omfattas av lagen (1994:137) om mottagande avasylsökande m.fl. finns särskilda bestämmelser i den lagen.

I 3 § och 16 kap. 2 § finns föreskrifter om ansvar i vissa fall för annankommun än den som den enskilde vistas i.

3 § En person som önskar flytta till en annan kommun, men till följd avålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har ett varaktigt behov avomfattande vård- och omsorgsinsatser och därför inte kan bosätta sig därutan att inflyttningskommunen erbjuder behövliga insatser, får hos denkommunen ansöka om sådana insatser. En sådan ansökan skall behandlassom om den enskilde vore bosatt i inflyttningskommunen.

Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunenfår inte beaktas vid prövning av en sådan ansökan.

Hemkommunen är skyldig att på begäran bistå med den utredning sominflyttningskommunen kan behöva för att kunna pröva ansökan.

189

3 kap. Socialnämndens uppgifter3 § Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet.

För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal medlämplig utbildning och erfarenhet.

Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande utvecklasoch säkras.

4 § Socialnämnden skall i den uppsökande verksamheten upplysa om social-tjänsten och erbjuda grupper och enskilda sin hjälp. När det är lämpligt skallnämnden härvid samverka med andra samhällsorgan och med organisatio-ner och andra föreningar.

5 § Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomförastillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andrasamhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.

När en åtgärd rör ett barn skall barnets inställning så långt det är möjligtklarläggas. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålderoch mognad.

4 kap. Rätten till bistånd1 § Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda

på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.

Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter attleva ett självständigt liv.

2 § Socialnämnden får ge bistånd utöver vad som följer av 1 § om det finns skälför det.

3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och

hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift,2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fack-

förening och arbetslöshetskassa.Skäliga kostnader enligt första stycket 1 skall i enlighet med vad regeringennärmare föreskriver beräknas enligt en för hela riket gällande norm (riks-norm) på grundval av officiella prisundersökningar av olika hushållstypersbaskonsumtion. Om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl, skall social-nämnden dock beräkna dessa kostnader till en högre nivå. Nämnden fårockså i ett enskilt fall beräkna kostnaderna till en lägre nivå, om det finnssärskilda skäl för detta.

4 § Socialnämnden får begära att den som uppbär försörjningsstöd under visstid skall delta i av nämnden anvisad praktik eller annan kompetenshöjandeverksamhet om den enskilde inte har kunnat beredas någon lämplig arbets-marknadspolitisk åtgärd, och1. inte har fyllt tjugofem år, eller2. har fyllt tjugofem år men av särskilda skäl är i behov av kompetenshöj-

FörfattningstexterBILAGA 2

190

ande insatser, eller3. följer en utbildning med tillgång till finansiering i särskild ordning men

under tid för studieuppehåll behöver försörjningsstöd.Praktik eller kompetenshöjande verksamhet som avses i första stycket skallsyfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sigsjälv. Verksamheten skall stärka den enskildes möjligheter att komma in påarbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning. Denskall utformas med skälig hänsyn till den enskildes individuella önskemåloch förutsättningar.

Socialnämnden skall samråda med länsarbetsnämnden innan beslut fat-tas enligt första stycket.

5 § Om den enskilde utan godtagbart skäl avböjer att delta i praktik eller annankompetenshöjande verksamhet som anvisats enligt 4 §, får fortsatt försörj-ningsstöd vägras eller nedsättas. Detsamma gäller om han eller hon utangodtagbart skäl uteblir från praktiken eller den kompetenshöjande verksam-heten.

6 § Den som deltar i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt4 § skall därvid inte anses som arbetstagare. I den utsträckning den enskildeutför uppgifter som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant somvanligen utförs vid förvärvsarbete, skall han eller hon dock likställas medarbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1–9 §§, 3 kap. 1–4 §§ och 7–14 §§,4 kap. 1–4 §§ och 8–10 §§ samt 7–9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) ochav lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper

Brottsoffer11 § Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes

anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta attkvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp ihemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.

9 kap. Återkrav m.m.1 § Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att lämna

uppgifter eller på annat sätt förorsakat att ekonomiskt bistånd enligt 4 kap.1 § utgetts obehörigen eller med för högt belopp, får socialnämnden åter-kräva vad som har betalats ut för mycket.

Om någon i annat fall än som avses i första stycket tagit emot sådantekonomiskt bistånd obehörigen eller med för högt belopp och skäligenborde ha insett detta, får socialnämnden återkräva vad som har betalats utför mycket.

2 § Socialnämnden får, i andra fall än som avses i 1 §, återkräva bistånd somden enskilde har erhållit enligt 4 kap. 1 § endast om det har lämnats1. som förskott på en förmån eller ersättning,2. till den som är indragen i arbetskonflikt, eller

Författningstexter BILAGA 2

191

3. till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat rådaöver hindrats från att förfoga över sina inkomster och tillgångar.

Har ekonomisk hjälp lämnats i annat fall än som avses i 4 kap. 1 § fårsocialnämnden återkräva hjälpen, om den har getts under villkor om återbe-talning.

Ett beslut som avser ekonomisk hjälp som kan komma att återkrävasenligt denna paragraf skall vara skriftligt. Beslutet skall innehålla uppgifterom den eller de omständigheter som enligt denna paragraf utgör grund föråterbetalningsplikten. Beslutet skall delges den enskilde.

3 § Vill socialnämnden föra talan om ersättning som en enskild inte återbetalarfrivilligt för ekonomisk hjälp som avses i 1 eller 2 § eller för kostnader somkommunen har haft enligt 8 kap. 1 § första eller andra stycket, skall talanväckas hos länsrätten inom tre år från det kommunens kostnader uppkom.Talan väcks vid den länsrätt inom vars domkrets den enskilde är bosatt.

Talan om ersättning får inte bifallas, om den ersättningsskyldige genomatt återbetala kostnaden eller en del av denna kan antas bli ur stånd att klarasin försörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt eller annars synnerligaskäl talar mot bifall till ersättningsanspråket.

4 § Socialnämnden får helt eller delvis efterge den ersättningsskyldighet somavses i 1 och 2 §§ och i 8 kap. 1 § första och andra styckena.

11 kap. Handläggning av ärenden1 § Socialnämnden skall utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom

ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och somkan föranleda någon åtgärd av nämnden.

Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ettärendes avgörande skall tillvaratas på ett betryggande sätt.

5 § Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslutom stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentatio-nen skall utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiskaomständigheter och händelser av betydelse.

Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras såatt obehöriga inte får tillgång till dem.

6 § Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet.Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andraanteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser attnågon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas.

7 § Socialnämnden skall i alla ärenden tillämpa bestämmelserna i 13 § förvalt-ningslagen (1986:223).

8 § I ärenden hos socialnämnden som avser myndighetsutövning mot någonenskild skall nämnden tillämpa följande bestämmelser i förvaltningslagen(1986:223):– 14 § första stycket om en parts rätt att meddela sig muntligen,– 16 och 17 §§ om en parts rätt att få del av uppgifter,


192

– 20 § om motivering av beslut,– 21 § om underrättelse av beslut,– 26 § om rättelse av skrivfel och liknande.Bestämmelserna i 16 och 17 §§ förvaltningslagen gäller dock inte uppgiftersom rör någon annan sökande i ett ärende om ett sådant boende som avses i5 kap. 5 § andra stycket eller 7 § tredje stycket eller om någon annanliknande social tjänst.

Vad som sägs i första stycket gäller också när det är fråga om en ansökaneller ett yttrande till en annan myndighet i ett mål eller ärende som rörmyndighetsutövning mot enskild hos denna.

9 § Den som enligt vad som sägs i 8 § skall ges tillfälle att yttra sig enligt 17 §förvaltningslagen (1986:223) har rätt att få företräde inför nämnden, ominte särskilda skäl föranleder annat.

Den som ges tillfälle att yttra sig skall underrättas om sin rätt att fåföreträde inför nämnden.

10 § Barn som har fyllt 15 år har rätt att själva föra sin talan i mål och ärendenenligt denna lag.

Barn som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningenoch barnet inte kan antas ta skada av det.

11 § Socialnämnden har rätt att av de allmänna försäkringskassorna eller erkän-da arbetslöshetskassorna få uppgifter om ekonomisk hjälp som har lämnatstill enskilda, som har ärenden hos nämnden. Socialnämnden har vidare rättatt få uppgifter som lämnats till kommunen i ärenden om ekonomisk hjälpenligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar ochvissa andra utlänningar.

12 § I mål och ärenden enligt denna lag som avser myndighetsutövning motenskild får delgivning inte ske med tillämpning av 12 eller 15 § delgiv-ningslagen (1970:428).

12 kap. Behandling av uppgifter7 § Socialnämnden skall på begäran av en annan myndighet lämna uppgifter till

denna om utbetalad ekonomisk hjälp, om syftet är att undvika felaktigautbetalningar från det allmänna eller en felaktig taxering.

Om kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av flera nämnderskall varje sådan nämnd, i den utsträckning det begärs, till de övriga lämna1. uppgifter om att en person är aktuell i ett ärende inom socialtjänsten,

och2. de uppgifter som behövs för att administrera fördelningen av platser

inom särskilda boendeformer i kommunen.Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket gäller inte uppgifter som omfat-tas av sekretess enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100).

10 § Av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår att socialnämnden utanhinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksam-het. Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 § femte stycket samma lag beträff-


193

ande vissa brott som riktar sig mot barn. Av samma stycke följer också attsekretess inte hindrar att uppgifter, som angår misstanke om brott för vilketinte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, lämnas till enåklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingri-pa mot brottet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller boende, om

uppgifterna för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet,polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet,

2. uppgifter om en studerande som behövs för prövning av ett ärende omatt avskilja denne från högskoleutbildning.

14 kap. Anmälan om missförhållanden1 § Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämn-

den behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden.Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myn-

digheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersöknings-verksamhet, socialtjänsten och kriminalvården är skyldiga att genast anmä-la till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något somkan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Dettagäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter. Sådan anmäl-ningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigtbedriven enskild verksamhet som berör barn och unga eller annan yrkes-mässigt bedriven enskild verksamhet inom hälso- och sjukvården eller påsocialtjänstens område. För familjerådgivning gäller i stället vad som sägs itredje stycket.

De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genastanmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ettbarn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel ihemmet.

Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andrastycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara avbetydelse för utredning av ett barns behov av skydd.

Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 § lagen(1993:335) om Barnombudsman.

16 kap. Övriga bestämmelser

Kommunernas ansvar i vissa fall2 § Om någon efter beslut av en socialnämnd vistas i en annan kommun i

familjehem, hem för vård eller boende eller sådan boendeform eller bostadsom avses i 5 kap. 5 § andra stycket, 5 kap. 7 § tredje stycket och 7 kap. 1 §första stycket 2, har den kommun som beslutat om vistelsen ansvaret för detbistånd enligt 4 kap. 1 § samt det individuellt behovsprövade stöd och deindividuellt behovsprövade sociala tjänster enligt 3 kap. 6 § och 5 kap. 1och 9 §§ som den enskilde kan behöva. Placeringskommunens ansvar


194

upphör om ärendet överflyttas enligt 1 §.Den kommun där den enskilde är folkbokförd har samma ansvar som en

placeringskommun enligt första stycket för bistånd, stöd och sociala tjänster1. under kriminalvård i anstalt,2. under vård på sjukhus eller i annan sjukvårdsinrättning på initiativ av

någon annan än en kommun,3. som aktualiserats inför avslutningen av vård enligt 1 eller 2.

Överklagande av beslut3 § Socialnämndens beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om

nämnden har meddelat beslut i fråga om– ansökan enligt 2 kap. 3 §,– bistånd enligt 4 kap. 1 §,– vägran eller nedsättning av fortsatt försörjningsstöd enligt 4 kap. 5 §,– förbud eller begränsning enligt 5 kap. 2 §,– medgivande enligt 6 kap. 6 §,– återkallelse av medgivande enligt 6 kap. 13 §,– samtycke enligt 6 kap. 14 §, eller– avgifter eller förbehållsbelopp enligt 8 kap. 4–9 §§.Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt ellerkammarrätt får dock förordna att dess beslut skall verkställas först sedan dethar vunnit laga kraft.

Utdrag ur förvaltningslagen (1986:223)Myndigheternas serviceskyldighet4 § Varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan så-

dan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde.Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn tillfrågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.

Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.Om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndig-

heten hjälpa honom till rätta.

5 § Myndigheterna skall ta emot besök och telefonsamtal från enskilda. Omsärskilda tider för detta är bestämda, skall allmänheten underrättas om dempå lämpligt sätt.

En myndighet skall ha öppet under minst två timmar varje helgfri måndag–fredag för att kunna ta emot och registrera allmänna handlingar och för attkunna ta emot framställningar om att få ta del av allmänna handlingar somförvaras hos myndigheten. Detta gäller dock inte om en sådan dag samtidigtär midsommarafton, julafton eller nyårsafton.

Samverkan mellan myndigheter6 § Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den

egna verksamheten.


195

Allmänna krav på handläggningen av ärenden7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt

och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningenskall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar ochyttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skallsträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndig-heten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

Tolk8 § När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som

är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk.

Ombud och biträde9 § Den som för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde. Den som har

ombud skall dock medverka personligen, om myndigheten begär det.Visar ett ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han

olämplig på något annat sätt, får myndigheten avvisa honom som ombudeller biträde i ärendet.

En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får överklagassärskilt och då i samma ordning som det beslut varigenom myndighetenavgör ärendet.

Muntlig handläggning14 § Vill en sökande, klagande eller annan part lämna uppgifter muntligt i ett

ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, skall han fåtillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång.

I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara munt-lig. Myndigheten skall särskilt beakta att muntlig handläggning kan underlät-ta för enskilda att ha med den att göra.

Parters rätt att få del av uppgifter16 § En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som har

tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild.Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).

17 § Ett ärende får inte avgöras utan att den som är sökande, klagande ellerannan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genomnågon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den,om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Myndigheten fårdock avgöra ärendet utan att så har skett1. om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse

eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga,2. om ärendet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning,

betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbartoch det inte är fråga om prövning i högre instans efter överklagande,


196

3. om det kan befaras att det annars skulle bli avsevärt svårare att genom-föra beslutet i ärendet, eller

4. om avgörandet inte kan uppskjutas.Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom van-ligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av14 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).

Motivering av beslut20 § Ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl

som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning motnågon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis1. om beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan

anledning är uppenbart obehövligt att upplysa om skälen,2. om beslutet rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning,

betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart,3. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för

enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämför-bart förhållande,

4. om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen,eller

5. om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. rege-ringsformen och det inte är fråga om prövning i högre instans efteröverklagande.

Har skälen utelämnats, bör myndigheten på begäran av den som är part ommöjligt upplysa honom om dem i efterhand.

Underrättelse om beslut21 § En sökande, klagande eller annan part skall underrättas om innehållet i det

beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser myndighets-utövning mot någon enskild. Parten behöver dock inte underrättas, om detär uppenbart obehövligt.

Om beslutet går parten emot och kan överklagas, skall han underrättasom hur han kan överklaga det. Han skall då också underrättas om sådanaavvikande meningar som avses i 19 § eller som har antecknats enligtsärskilda bestämmelser.

Myndigheten bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genomvanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsenskall dock alltid ske skriftligt, om parten begär det.

Denna paragraf tillämpas också när någon annan som får överklagabeslutet begär att få ta del av det.

Överklagande22 § Ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom

emot och beslutet kan överklagas.


197

22 a § Beslut överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller dock intebeslut i administrativa ärenden och beslut i ärenden som avses i 20 § förstastycket 5.

Om överklagande har skett med stöd av första stycket krävs prövnings-tillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Av 3 § framgår att särskilda föreskrifter som har meddelats angåendeöverklagande eller överklagandeförbud gäller i stället för bestämmelserna iförsta och andra stycket.

Hur beslut överklagas23 § Ett beslut överklagas skriftligt. I skrivelsen skall klaganden ange vilket

beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han begär.Skrivelsen ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Den

skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del avbeslutet. Om klaganden är en part som företräder det allmänna och beslutetöverklagas till en länsrätt eller kammarrätt, skall överklagandet dock hakommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.

Tiden för överklagande av sådana beslut som gäller föreskrifter somavses i 8 kap. regeringsformen och som inte delges räknas från den dag dåbeslutet gavs till känna. Har beslutet getts till känna vid mer än ett tillfälle,räknas tiden från dagen för det sista föreskrivna tillkännagivandet.

24 § Den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet prövar omskrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid. Har skrivelsenkommit in för sent, skall myndigheten avvisa den, om inte annat följer avandra eller tredje stycket.

Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndighetenhar lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden harkommit in till den myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådantfall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighetsom har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dagskrivelsen kom in till den högre instansen.

25 § Om skrivelsen inte avvisas enligt 24 §, skall den myndighet som harmeddelat beslutet överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet tillden myndighet som skall pröva överklagandet.

Rättelse av skrivfel och liknande26 § Ett beslut som innehåller en uppbenbar oriktighet till följd av myndighetens

eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, får rättas avden myndighet som har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndig-heten ge den som är part tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighets-utövning mot någon enskild och åtgärden inte är obehövlig.

Omprövning av beslut27 § Finner en myndighet att ett beslut, som den har meddelat som första instans,


198

är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annananledning, skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt ochenkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Skyldighetengäller även om beslutet överklagas, såvida inte klaganden begär att beslutettills vidare inte skall gälla (inhibition).

Skyldigheten gäller inte, om myndigheten har överlämnat handlingarna iärendet till en högre instans eller om det i annat fall finns särskilda skäl motatt myndigheten ändrar beslutet.

28 § Ett överklagande av en myndighets beslut förfaller, om myndigheten självändrar beslutet så som klaganden begär. I så fall tillämpas inte 24 och 25 §§.

Ändrar myndigheten beslutet på annat sätt än klaganden begär, skallöverklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall skeenligt 24 §.

Utdrag ur sekretesslagen (1980:100)1 kap. Inledande bestämmelser5 § Sekretess utgör inte hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt

för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet.

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds person-liga förhållanden4 § Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga

förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denenskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller dockinte beslut om omhändertagande, beslut om vård utan samtycke eller beslutom sluten ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas tillenskild som uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för attdenne skall få vetskap om vilka hans biologiska föräldrar är.

Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som en-skild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband medrådgivningen.

Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänstoch den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utansamtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av social-nämnd eller av Statens institutionsstyrelse. Till socialtjänst räknas ocksåverksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av social-nämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verk-samhet hos kommunal invandrarbyrå. Med socialtjänst jämställs ärendenom bistånd åt asylsökande och andra utlänningar, ärenden om introduk-tionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, ärenden om till-stånd till parkering för rörelsehindrade, ärenden om allmän omvårdnad hosnämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet samt verksamhetenligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av personakt


199

enligt 7 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) för uppgift om enskildspersonliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas tillsocialnämnd om uppgiften behövs för handläggning av ärende eller genom-förande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och det är avsynnerlig vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.Sekretess enligt första stycket gäller inte

1. beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom kommu-nal hälso- och sjukvård, eller

2. beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal inomkommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att den somuppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om upp-giften röjs.

14 kap. Bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen och om förbehåll4 § Sekretess till skydd för enskild gäller inte i förhållande till den enskilde

själv och kan i övrigt helt eller delvis efterges av honom. Vad nu har sagtsgäller dock inte om annat följer av bestämmelse i denna lag.

Sekretess för uppgift till skydd för en underårig gäller även i förhållandetill vårdnadshavaren och får inte efterges av denne, om det kan antas att denunderårige lider betydande men om uppgiften röjs för vårdnadshavaren.

Utdrag ur utlänningsförordningen (1989:547)6 kap. Underrättelseskyldighet enligt utlänningslagstiftningenUnderrättelse om utlännings vistelse m.m. i Sverige1 § I de fall som föreskrivs i 2 § skall en underrättelse om utlänningars fullstän-

diga namn, födelsedatum, medborgarskap och bostadsadress här i landetlämnas till polismyndigheten i det polisdistrikt där utlänningen är bosatt ellerhuvudsakligen vistas. Sådan underrättelseskyldighet föreligger inte beträff-ande den som har eller visar att han har sökt uppehållstillstånd i Sverige ellerden som är undantagen från skyldigheten att ha uppehållstillstånd.

2 § Underrättelse enligt 1 § lämnas av1. skattemyndigheten, när utlänningen första gångena. anmäler sig till folkbokföring i landet eller skall folkbokföras här utan

egen anmälan,b. ansöker om att få en skattsedel och inte kan visa att han har arbetstill-

stånd eller permanent uppehållstillstånd,2. arbetsförmedlingskontor, när utlänningen första gången anmäler sig hos

förmedlingen för registrering eller för att på annat sätt ta förmedlingenstjänster i anspråk,

3. socialnämnd, när nämnden första gången vidtar åtgärd i ett ärende omsocialtjänst som angår utlänningen,


200

4. skolstyrelse, när utlänningen första gången skrivs in i grundskolan eller,om han inte tidigare varit elev i grundskolan, tas in i gymnasieskolan.

Den som lämnar underrättelse enligt första stycket bör uppmana utlänning-en att ta kontakt med Migrationsverket i fråga om uppehålls- eller arbetstill-stånd.

Polismyndigheten skall med anledning av en underrättelse enligt förstastycket se till att utlänningen ansöker om uppehållstillstånd eller arbetstill-stånd hos Migrationsverket eller vidta de andra åtgärder som underrättelsenger anledning till.

Utdrag ur kommunallagen (1991:900)2 kap. Kommunernas och landstingens befogenheterSärskilt om näringsverksamhet m.m.8 § Kommuner och landsting får genomföra åtgärder för att allmänt främja

näringslivet i kommunen eller landstinget.Individuellt inriktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om

det finns synnerliga skäl för det.

10 kap. LaglighetsprövningGrunder för laglighetsprövningen8 § Ett överklagat beslut skall upphävas, om

1. det inte har tillkommit i laga ordning,2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen

eller landstinget,3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller4. beslutet strider mot lag eller annan författning.Första stycket punkterna 3 och 4 gäller inte beslut enligt 8 kap. 5 § tredjestycket.

Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe.


201

Bilaga 3

RättsfallBilagan innehåller rättsfall som är publicerade i regeringsrättens årsbok(RÅ) och har anknytning till ekonomiskt bistånd. Det finns hänvisningar tillen del av dem i texten eller i fotnoter. Rättsfallen är sorterade på två sätt,först i kronologisk ordning och därefter efter innehåll.

Kronologisk ordningRÅ83 2:59 RekreationsresaEn fyrabarnsfamilj beviljades ekonomiskt bistånd till en rekreationsresafrån Skåne till Stockholm. Biståndet omfattade utgifter för resan, extraut-gifter för måltider på restaurang samt fickpengar till barnen. Familjen skullebo hos släktingar. För familjen och i synnerhet för barnen fanns ett uttalatbehov av miljöombyte och rekreation. Resan var därjämte ägnad att stärkafamiljegemenskapen och förbättra släktkontakterna.

RÅ83 2:70 Rehabiliteringsföreskrifter – ej iakttagnaHjälpsökande har ansetts inte få avstängas från rätt till socialbidrag för atthan inte iakttagit i samband med biståndsbeslut meddelade rehabiliterings-föreskrifter.

RÅ83 2:79 Bistånd till hyra under fängelsevistelseEn person som varit intagen fem månader på kriminalvårdsanstalt har an-setts berättigad till ekonomiskt bistånd avseende hyresskuld – uppkommenföre intagningen – och löpande hyra.

RÅ84 2:6 ResekostnaderEn kvinna beviljades bistånd till kostnader för hämtning av sin minderårigadotter i Polen för återförening i Sverige.

RÅ84 2:13 Skälig levnadsnivåFråga om vad som kan antas vara en skälig levnadsnivå för en trebarns-familj.

RÅ84 2:27 Behovet tillgodosetts genom lån – hyraDen omständigheten att behov av medel till hyresbetalning har avhjälptsgenom ett handlån, har inte ansetts medföra att behovet tillgodosetts på ett

203

sådant sätt att rätten till ekonomiskt bistånd har bortfallit.

RÅ84 2:53 Boendekostnad för 20-åringBistånd har inte ansetts kunna nekas en 20-årig sökande, som under ett parår varit bosatt på annan ort än föräldrarna, med hänvisning till att hjälpbe-hovet kunnat tillgodoses genom en temporär återflyttning till föräldrahem-met.

RÅ84 2:59 Inkomst mellan ansökan och beslutEn hjälpsökande har ansetts äga rätt till bistånd för nödvändig tandvårdsbe-handling utan hinder av att hon efter ansökningen om bistånd fått tillgångtill för behandlingen erforderliga medel men före socialnämndens beslut iärendet förbrukat dessa för andra ändamål.

RÅ84 2:76 BidragsförskottBidragsförskott (numera underhållsstöd, SoS anm.) har ansetts ingå i dengemensamma familjeinkomsten vid bestämmande av socialbidragets stor-lek.

RÅ84 2:86 Inte fullföljt behandlingsplanEn narkotikamissbrukare ansågs berättigad till ekonomiskt bistånd trots atthan inte fullföljt behandlingsplan.

RÅ84 2:92 Stå till arbetsmarknadens förfogandeEkonomiskt bistånd har ansetts kunna vägras när den biståndssökande intehar sökt arbete på anvisat sätt.

RÅ85 2:1 SammanboendeOgifta sammanboende som levt under äktenskapsliknande förhållanden haransetts kunna jämställas med gifta vid bidragsprövning. Behovet av bistån-det skulle bedömas med hänsyn till parets sammanlagda tillgångar.

RÅ85 2:5 Stå till arbetsmarknadens förfogande – hemarbetandeRätt till ekonomiskt bistånd har inte ansetts föreligga, när den hemarbetandeav föräldrarna till barn, 4 och 3 år gamla, avstått från av socialnämndenerbjudna daghemsplatser för att vårda barnen i hemmet och därför under-låtit att söka förvärvsarbete.

RÅ85 2:13 FlerbarnstilläggFlerbarnstillägg har ansetts böra räknas som en del av familjeinkomsten ochdärmed påverka storleken på bidraget.

RättsfallBILAGA 3

204

RÅ 1986 ref 6 Krav på sammanboende att genomgå vuxenutbildningEn sökande hade kunnat få sina behov tillgodosedda om hans samman-boende hade genomgått en vuxenutbildning och därvid erhållit utbildnings-bidrag. Den utbildning kvinnan hade erbjudits ansågs inte på sikt kunna ledatill arbete för henne. Hennes skäl för att inte genomgå utbildningen godtogsdärför och mannen bedömdes som berättigad till socialbidrag.

RÅ 1986 ref 9 Skuld avseende egen villafastighetEtt par makar har fått rätt till bistånd för betalning av skulder avseende egenvillafastighet. Skulderna avsåg ränta och amortering, olja samt elektricitet.Skulderna hade uppkommit under en begränsad tidsperiod då familjensinkomster understigit vad som krävs för att uppnå en skälig levnadsnivå ochvad familjen normalt kunnat räkna med. Makarna hade utan framgångförsökt sälja fastigheten. Pga. det anförda och då det inte visats att andrautvägar, såsom upprättande av en betalningsplan, prövats för att lösa makar-nas tillfälliga ekonomiska svårigheter ansåg Regeringsrätten att den om-ständigheten att makarna inte sålt fastigheten inte utgjorde något hinder motatt lämna dem bistånd med yrkat belopp.

RÅ 1986 ref 19 Stå till arbetsmarknadens förfogande – extraarbeteEn 50-årig arrendator (hemmason) kunde inte få en skälig levnadsnivågenom sina inkomster från jordbruket. Rätt till ekonomiskt bistånd ansågsföreligga eftersom han hjälpte sin åldriga mor, som var i behov av kontinu-erlig tillsyn, och han hade därför ett giltigt skäl att inte ta extraarbete för atttillgodose sitt behov. Modern hade tackat nej till socialnämndens erbjudan-de om plats på servicehus.

RÅ 1986 ref 76 Inköp av zigenska kläderSkäl för kompletterande socialbidrag har inte ansetts föreligga till inköp avzigenska kläder. Sökanden ansågs kunna tillgodose behovet genom att pla-nera sin ekonomi.

RÅ 1986 ref 90 Bistånd till fristående skolaSocialnämnd har ansetts skyldig att lämna bistånd i form av socialbidrag föratt barn på grundskolenivå med speciella behov i fråga om undervisning ochskolmiljö skall kunna gå i fristående skola, när kommunens skolförvaltninginte tillgodosett och inte heller visats kunna tillgodose de speciella behoven.

RÅ 1986 ref 91 VärnpliktigVärnpliktig har nekats ekonomiskt bistånd eftersom han ansågs uppnå skä-lig levnadsnivå genom de medel och övriga förmåner som utgick undertjänstgöringstiden.

Rättsfall BILAGA 3

205

RÅ 1986 ref 138 Eftergift av återbetalningsskyldighetPå begäran av en socialnämnd, som i väsentlig mån svarat för den försäk-rades försörjning genom socialbidrag, hade allmän försäkringskassa tillnämnden överfört en del av ett sjukbidrag som sedermera beviljats retroak-tivt. Den sökande begärde att nämnden skulle betala ut beloppet till henne.Regeringsrätten uttalade att socialnämnden synes ha uppfattat hennes fram-ställan som ett yrkande om eftergift av återbetalningsskyldighet. Rättenmenade emellertid att det i 17 kap 1 § lagen om allmän försäkring regleradeavräkningsförfarandet träder i stället för den enskildes återbetalningsskyl-dighet enligt socialtjänstlagen. Beträffande talan mot försäkringskassas be-slut i en avräkningsfråga av denna karaktär gäller bestämmelserna i 20 kap.lagen om allmän försäkring.

RÅ 1986 ref 141 SocialförsäkringsavgifterBistånd har inte ansetts kunna vägras på den grunden att den hjälpsökandetidigare inte betalt avgifter till socialförsäkringen.

RÅ 1987 ref 36 Bistånd för besökande förälder under rehabiliteringstidEn hjälpsökande som led av sviterna efter en bilolycka har haft sin utom-lands bosatta moder hos sig under en längre tid. Regeringsrätten ansåg inteatt moderns vistelse här haft sådan betydelse för den hjälpsökandes rehabi-litering att bistånd skulle utgå för kostnaderna.

RÅ 1987 ref 37 Stå till arbetsmarknadens förfogande – studerandeEn högskolestuderande som inte uppnått erforderliga poäng för att få stu-diemedel har vägrats bistånd, då han inte har ställt sig till arbetsmarknadensförfogande.

RÅ 1987 ref 88 Stå till arbetsmarknadens förfogande – studerandeEn vuxenstuderande som uppbar särskilt vuxenstudiestöd med ett beloppsom var lägre än socialbidragsnormen, vägrades bistånd då han inte stod tillarbetsmarknadens förfogande. Regeringsrätten uttalade att den som inte harnågot arbete och är arbetsför anses kunna nekas bistånd om han inte sökerarbete och antar anvisat arbete som är lämpligt. Detta har ansetts gälla ävennär skälet till att den enskilde inte sökt arbete har varit att han har bedrivitstudier.

RÅ 1987 ref 103 Bistånd till studerande under ferierEn studerande ansökte om socialbidrag i anslutning till vårterminens slutoch i väntan på a-kassa eller lön. Eftersom biståndet avsåg ett tillfälligt akutnödläge kunde biståndet begränsas till vad som fordrades för uppehället i

RättsfallBILAGA 3

206

avvaktan på inkomst – häri givetvis inbegripet hyreskostnader och eventu-ella resor till och från arbetet.

RÅ 1987 ref 109 Bistånd till umgängesresaEn mor har ansetts berättigad till ekonomiskt bistånd till en resa till Italienför att umgås med sin där bosatta 13-åriga dotter. Fadern gav inte sitttillstånd för dottern att besöka modern i Sverige. Då kostnaderna inte över-stigit vad en förälder under liknande omständigheter normalt själv skullekunna tänkas svara för, har bistånd ansetts böra utgå.

RÅ 1987 ref 167 Stå till arbetsmarknadens förfogande – föräldraledigRätt till ekonomiskt bistånd har inte ansetts föreligga när makars disponiblainkomst varit lägre än tillämplig socialbidragsnorm på grund av att den enamaken begränsat sin arbetstid med stöd av 3 § lagen (1978:410) om rätt tillledighet för vård av barn, m.m.

RÅ 1987 ref 174 Vistelsekommunens yttersta ansvarHemortskommun har ansetts ha ansvaret för bistånd till hjälpsökande ävenunder den tid som den hjälpsökande vistas utomlands för behandling avsjukdom. Regeringsrätten uttalade att vistelsekommunens yttersta ansvarenligt 3 § SoL (numera 2 kap. 2 §, SoS anm.) får anses föreligga så längeden hjälpbehövande alltjämt är att betrakta som bosatt i kommunen i denmeningen att han där har kvar sitt egentliga bo och hemvist.

RÅ 1988 ref 35 HemsjukvårdsbidragHemsjukvårdsbidrag har, i den del det inte utgör ersättning för merkostna-der, räknats som inkomst vid bidragsprövning.

RÅ 1988 ref 67 BegravningskostnaderSocialbidragsnorm för begravningskostnad har frångåtts när vissa kostna-der som inte beaktats i normen förekommit.

RÅ 1988 ref 80 Bistånd till familjehemsplacerat barnEtt familjehemsplacerat barn ansökte om ekonomiskt bistånd till kostnaderför deltagande i ett konfirmationsläger (I) och i annat fall slalomutrustning,liftkort och fjällresa (II). Bistånd har nekats då familjehemmets omkost-nadsersättning ansågs täcka de angivna kostnaderna.

RÅ 1988 ref 120 FöräldrapenningFöräldrapenning har räknats som inkomst vid bidragsprövning trots att densökande ville spara del av föräldrapenning (garantidagarna) till senare. Den

Rättsfall BILAGA 3

207

sökande har inte ansetts ha rätt att avstå från samtliga garantidagar tillsenare tidpunkt.

RÅ 1988 ref 129 Förtida uttag av folkpensionEn person har på grund av förtida uttag av folkpension uppburit pensionmed reducerat belopp. Hans rätt till bistånd har bedömts med hänsyn till denpension han uppburit och inte till det högre belopp som skulle ha utgått omförtida uttag inte skett.

RÅ 1988 not 135 Facklig anslutningEn kvinna hade fått avslag på sin ansökan om bistånd till hemutrustningmed motivering att kvinnan genom att bli fackföreningsansluten kunnat fåmarknadsmässig lön och därigenom med egna medel kunna skaffa sig öns-kad hemutrustning. Regeringsrätten har uttalat att det inte för rätt till biståndfår uppställas villkor som av den hjälpsökande kan uppfattas som krav påfacklig anslutning.

RÅ 1988 ref 137 Kostnad för boende i husvagnBistånd har ansetts kunna utgå för kostnader för boende i husvagn. Denenskilde föredrog i detta fall att bo i husvagn framför andra alternativ somhan erbjöds. Regeringsrätten hänvisade till 1 § tredje stycket SoL (numera1 kap. 1 §, SoS anm.) om att socialtjänstens verksamhet ska bygga pårespekt för människornas självbestämmanderätt och integritet och till 9 §(numera 3 kap. 5 §, SoS anm.) samma lag som säger att insatser för denenskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom och vidbehov i samverkan med andra samhällsorgan etc.

RÅ 1988 ref 160 BanktillgodohavandeEn person som sökt ekonomiskt bistånd har haft ett banktillgodohavandeom ca 35.000 kr. Innehavet har ansetts utgöra hinder för bifall till ansökan.Att hon vid tidpunkten hade en skuld på 28 000 kr (studiemedel) föranleddeingen annan bedömning.

RÅ 1989 ref 24 TandvårdskostnaderI. En sökande har ansetts berättigad till ekonomiskt bistånd till tandbehandlingtrots att biståndstagaren haft inkomster i sådan omfattning att han haft medelför sin försörjning och livsföring i övrigt överstigande gängse biståndsnorm.Mannen saknade tänder i båda käkarna och hade behov av implantatförankradeproteser. Regeringsrätten ansåg att det fick anses nödvändigt att mannen erhöllden nämnda tandvården för att uppnå skälig levnadsnivå.II. En sökande har inte ansetts berättigad till bistånd för tandvårdskostnadereftersom mannens inkomster väsentligt översteg gängse bidragsnorm.

RättsfallBILAGA 3

208

RÅ 1989 ref 64 BegravningskostnaderI. En familj har nekats bistånd till begravningskostnader för sin son efter-som familjens inkomster överstigit skälig socialbidragsnorm. Regeringsrät-ten menade att när det gäller rätt till bistånd till kostnader för vård av ettunderårigt barn som lever tillsammans med sina föräldrar bedöms bistånds-behovet med utgångspunkt i familjens inkomst och förmögenhetsförhållan-den. Samma princip bör tillämpas vid bedömning av biståndsbehovet då detgäller begravningskostnader.II. En kvinna ansökte om bistånd till begravningskostnader för sin mor.Regeringsrätten uttalade att dödsboets rätt till bistånd bör bedömas medutgångspunkt enbart i dödsboets ekonomiska situation. Den omständighe-ten att dottern i avvaktan på nämndens beslut betalat begravningen ansågsinte ha medfört att dödsboets behov av bistånd tillgodosetts på ett sådantsätt att rätten till bistånd bortfallit.

RÅ 1989 ref 99 Kostnader för egen bilEn kvinna har, sedan hennes make lämnat det gemensamma hemmet i enavsides belägen fastighet (glesbygd), bott kvar på fastigheten med makar-nas två barn. Hon har, trots att hon inte har förvärvsarbetat, ansetts ha behovav bil för att uppnå skälig levnadsnivå och har under en övergångstidmedgetts socialbidrag till kostnader för egen bil.

RÅ 1989 ref 122 SkatteskuldEn person som haft nedsatt preliminärskatteavdrag på grund av existens-minimum har samtidigt uppburit kompletterande socialbidrag efter så för-månlig grund att rätt till avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga pågrund av existensminimum inte förelegat. Nedsättningen av preliminärskat-teavdraget har medfört å ena sidan att kommunen kunnat betala lägre soci-albidrag som utfyllnad till kommunens norm och å andra sidan att bistånd-stagaren påförts kvarstående skatt. Med hänsyn till det direkta samband somförelegat mellan det lägre socialbidraget och den kvarstående skatten har –vid bedömning av rätten till bistånd för period då den kvarstående skattenskulle betalas – biståndssökanden ansetts ha rätt till bistånd för betalning avskatteskulden.

RÅ 1989 not 120 Advokatkostnader i samband med bodelningEn sökande har fått rätt till bistånd för advokatkostnader i samband medbodelning med anledning av separation. Kostnaderna avsåg bevakning avvad som ska anses ingå i en skälig levnadsnivå i fråga om bohag m.m.

Rättsfall BILAGA 3

209

RÅ 1989 not 349 Behovet tillgodosetts genom lån – resekostnaderEtt par makar ansökte om bistånd för en resa de gjort för att träffa sittoffentliga biträde i utvisningsärendet. Resan hade redan betalats genom ettlån. Rätt till bistånd ansågs inte föreligga.

RÅ 1990 ref 7 Extra tillägg till studiebidragExtra tillägg till studiebidrag grundat på föräldrarnas inkomst har inte räk-nats som inkomst vid bedömningen av behov av bistånd enligt 6 § social-tjänstlagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.). Detta gäller då den unge bor iföräldrahemmet.

RÅ 1990 ref 119 Skyldighet att tillhandahålla bostadEn ensamstående kvinna med fyra barn har begärt hjälp av socialnämndenmed anskaffning av en bostad. Kommunen har trots ansträngningar intekunnat göra annat än att ställa en husvagn till förfogande. Regeringsrättenkonstaterade att kvinnan tillhörde en sådan utsatt grupp av hjälpsökandesom enligt förarbetena till socialtjänstlagen kan behöva särskild hjälp t.ex.med anskaffning av bostad. Regeringsrätten har i en tidigare dom funnit attboende i husvagn på en campingplats, i vart fall när det gäller permanent-boende, inte kan anses fylla det krav på skälig levnadsnivå som den enskildeenligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har rätt att ställa (RÅ 1988 ref137). Det fanns inte heller något särskilt skäl att godta husvagn som bostadför kvinnan och hennes barn. Sociala distriktsnämnden ålades att tillhanda-hålla kvinnan en bostad som fyllde kravet på skälig levnadsnivå eller påannat sätt ombesörja att hon fick tillgång till en sådan bostad.

RÅ 1990 not 129 Kvarstående skattMålet gällde en man som ansökte om ekonomiskt bistånd för kvarståendeskatt. Den kvarstående skatten hade orsakats av att mannen haft nedsattavdrag för preliminär skatt (existensminimum) men inte fått motsvarandenedsättning av den slutliga skatten beroende på att han uppburit socialbi-drag. Mannen ansågs berättigad till bistånd för betalning av skatteskulden.

RÅ 1990 not 277 RekreationsresaEn kvinna har ansetts berättigad till en rekreationsresa tillsammans med enföljeslagare.

RÅ 1990 not 317 FickpengarFråga om fickpengar under vistelse på behandlingshem.

RättsfallBILAGA 3

210

RÅ 1991 ref 24 Dödsbos talerättSedan biståndssökande avlidit äger dödsboet inte talerätt i mål om biståndåt honom enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

RÅ 1991 ref 61 Individuell behovsprövningEn socialnämnd har ansetts överskrida sin befogenhet genom att besluta omekonomisk hjälp till familjer utan individuell behovsprövning.

RÅ 1991 not 326 Stå till arbetsmarknadens förfogande – discjockeySökanden har inte ansetts stå till arbetsmarknadens förfogande, då hanendast sökt arbete som discjockey.

RÅ 1991 not 327 Eftergift av återbetalningsskyldighetSkäl för eftergift av återbetalningsskyldighet har inte ansetts föreligga.

RÅ 1991 not 360 SkuldEn man har nekats bistånd för återbetalning av en skuld gällande kostnadför hustru och barns resa till Sverige.

RÅ 1992 ref 16 SkuldsaneringBistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) i form av skuldsane-ring har inte medgivits när utredningen inte givit vid handen att de betal-ningskrav som fordringsägarna kunde komma att ställa skulle ha den verkanatt de skulle förhindra den hjälpsökande från att i framtiden kunna uppehål-la en skälig levnadsnivå.

RÅ 1992 ref 18 Återkrav av inkassokostnaderInkassokostnader har inte ansetts ingå i belopp som socialnämnd kan åter-kräva med stöd av 33 § SoL (numera 9 kap. 2 §, SoS anm.).

RÅ 1992 ref 57 PsykoterapiSjukvård i form av psykoterapi har på grund av resursbrist kunnat beredasförst efter viss tid. Social distriktsnämnd har inte ansetts skyldig att gebistånd till vården eftersom det inte förelegat omedelbart behov därav.

RÅ 1992 ref 89 Borgen för banklån – inte alternativ till ekonomisktbiståndNär rätt till bistånd föreligger har en kommun inte ansetts kunna välja att gåi borgen för ett banklån istället för att lämna kontant hjälp. Ansökan ombistånd avsåg hemutrustning för ca 12.000 kr.

Rättsfall BILAGA 3

211

RÅ 1992 not 125 Ansvarig kommunEn familj hade flyttat från kommun A till kommun B. Familjen ansökte ombistånd hos kommun A för elräkningar som hänförde sig till perioden de botti kommun A, men förfallit till betalning sedan de flyttat till kommun B.Regeringsrätten uttalade att även om räkningarna avsåg förbrukning avelkraft under tid då familjen bodde i kommun A, befann sig inte familjen ikommun A när hjälpbehovet inträdde. Kommun A ansågs inte ha någotansvar för att utge det begärda biståndet.

RÅ 1992 not 271 ResekostnaderEn man har inte ansetts berättigad till bistånd för en resa för att hälsa på sinsjuka mor i Ungern.

RÅ 1993 ref 11 Skälig levnadsnivå – Kommunens resurserSedan Riksskatteverkets normalbelopp för existensminimum avskaffats harRegeringsrätten ansett att Socialstyrelsens bruttonormer bör läggas till grundför bedömningen av vad som är en skälig levnadsnivå enligt 6 § socialtjänst-lagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.). Regeringsrätten framhåller att veder-börande kommuns egna ekonomiska förhållanden inte kan tillmätas någonbetydelse i sammanhanget, eftersom den enskilde givits en lagstadgad rätttill bistånd som tillförsäkrar honom en skälig levnadsnivå.

RÅ 1993 not 322 ÅterbetalningSocialnämnds talan om återbetalning av ekonomiskt bistånd har inte bifal-lits då den ersättningsskyldige då kunde antas bli ur stånd att klara sinförsörjning eller sin dagliga livsföring i övrigt.


RÅ 1994 ref 42 Kostnad för telefoninstallationI. En 18-årig man ansökte om bistånd för täckande av kostnader för telefon-installation. Med hänsyn till hans ålder, att han nyligen flyttat hemifrån samttill hans möjlighet att ringa från t.ex. telefonautomat ansågs han vid tidenför ansökan ha tillförsäkrats en skälig levnadsnivå utan erhållande av sär-skilt bistånd för telefoninstallation.II. En kvinna ansökte om bistånd till telefoninstallation. Hon talade intesvenska. Vid den aktuella tidpunkten hade hon i hemmet ett minderårigtbarn. Två barn bodde hos fadern, hennes före detta make. Det var angeläget

RättsfallBILAGA 3

212

för henne att ha nära kontakt med fadern inte minst då barnen var sjuka. Pågrund av det anförda ansågs kvinnan ha haft ett omedelbart behov av telefonoch var således berättigad till bistånd till telefoninstallation.

RÅ 1994 ref 50 Hänsyn till tidigare inkomster vid nyansökanEn biståndssökande har inte ansetts skyldig att planera sin ekonomi närerhållen ersättning (före ansökningstillfället) från a-kassa varit högre äntillämplig norm, då fråga är om en nyansökan – eller då sökanden i varje fallinte under tiden närmast före ansökningen har uppburit socialbidrag.

RÅ 1994 ref 53 BegravningskostnadEtt dödsbo har inte ansetts berättigat till bistånd till begravningskostnadernär den avlidna förhållandevis kort tid före dödsfallet tecknat en kapitalför-säkring med dödsbodelägaren som försäkrad och dessutom gett bort bety-dande belopp till denne och dennes hustru och barn.

RÅ 1994 ref 61 Boendekostnad för 18-åringEn 18-årig arbetslös son har, trots att föräldrarnas underhållsskyldighet mothonom upphört, inte ansetts berättigad till bistånd till del av familjensboendekostnad under den tid han efter avslutad skolgång bodde kvar iföräldrahemmet.

RÅ 1994 ref 67 Socialchef har ansetts behörig att överklagaEn socialchef har med stöd av socialnämndens delegationsordning funnitsvara behörig att på nämndens vägnar överklaga länsrättens dom i ett mål ombistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.), då frågan i målet intekunnat anses vara av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

RÅ 1994 ref 76 Byte till dyrare bostadEn biståndssökande har, efter byte till en större och dyrare bostad, begärt attfå ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.). Dålägenhetsbytet inte visats ha varit nödvändigt för att tillförsäkra sökandenen skälig levnadsnivå har ansökan avslagits.

RÅ 1994 ref 81 UmgängesresaDet bistånd, som en moder – vårdnadshavare – sökt för att möjliggöra försina barn att besöka fadern i Finland, har ansetts behövligt för att tillförsäkrabarnen en skälig levnadsnivå. Regeringsrätten uttalade att barnens intresseav att besöka en förälder får vägas mot resekostnadernas storlek. Resekost-naderna bör i ett sådant fall inte vara högre än att de kan anses motsvara vaden familj i allmänhet har råd med.

Rättsfall BILAGA 3

213

RÅ 1994 not 574 Boende på härbärgeBoende på härbärge har ansetts uppfylla kravet på skälig levnadsnivå för enbegränsad övergångsperiod.

RÅ 1995 ref 48 SammanboendeEn sammanboendes behov av bistånd har bedömts med hänsyn till bådaparters sammanlagda tillgångar redan från sammanflyttningen.

RÅ 1995 ref 52 Fördyrade matkostnader på grund av bulimiBistånd till fördyrade matkostnader på grund av bulimi har inte beviljats.

RÅ 1995 ref 56 Rätt till bistånd i en akut nödsituation oavsett orsakEn sökande med inkomster överstigande socialbidragsnormen har förbrukatde egna medlen huvudsakligen genom att betala skulder. Hon har därigenomkommit i en akut nödsituation. Det förhållandet att sökanden själv försatt sigi en sådan situation har inte ansetts frånta henne rätt till bistånd. När som iförevarande fall en bidragssökande under den tidsperiod ansökningen avserhar inkomster som överstiger socialbidragsnormen kan socialbidraget i all-mänhet utges som ett förskott på förväntade förmåner eller ersättningar.

RÅ 1995 ref 63 Borgen för hyraFöräldrar, vilkas underhållsskyldighet mot en dotter upphört, har tecknatborgen för dotterns förpliktelser enligt avtal om hyra av en bostadslägenhet.Borgensförbindelsen har inte ansetts medföra att hennes behov av biståndtill betalning av förfallen hyra kunnat tillgodoses på annat sätt än genombistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

RÅ 1995 ref 70 Bo och hemvistUtlänning med tillfälligt uppehållstillstånd har efter sin ankomst till Sverigeunder långa tidsperioder vistats i sitt hemland, där han haft fast anställningoch bostad. Han har vägrats bistånd eftersom han inte ansetts ha haft sittegentliga bo och hemvist i vistelsekommunen här i riket.

RÅ 1995 ref 79 Stå till arbetsmarknadens förfogande – hemarbetandeDen ene av två makar med minderåriga barn ansökte om bistånd för sig ochbarnen. Bistånd nekades med hänvisning till att andre maken inte hade ståtttill arbetsmarknadens förfogande och därigenom hade underlåtit att försökafullgöra sin underhållsskyldighet mot familjen.

RÅ 1995 ref 80 HemutrustningVid fastställandet av storleken av ekonomiskt bistånd för anskaffning avhemutrustning har, när fråga varit om en ung bidragssökandes första egna

RättsfallBILAGA 3

214

boende, en betydligt enklare standard godtagits än vad som eljest skulle havarit fallet. Hänsyn har också tagits till möjligheten att anskaffa utrustningsom är begagnad eller som av annan anledning betingar ett lågt pris.

RÅ 1995 ref 85 SkattI. Fråga var om en inbetalning av preliminär F-skatt skulle räknas bort vidinkomstberäkningen. Regeringsrätten uttalade att det ålåg den skattskyldige attutnyttja den möjlighet som finns enligt uppbördslagen (1953:272) att ansökaom jämkning av skattebeloppet eller få anstånd med betalningen. Med hänsynhärtill ansåg rätten att skatteskulden inte skulle beaktas vid prövningen avbiståndsbehovet. Bistånd kunde endast påräknas i akut nödläge.II. Överskjutande skatt som omhändertagits av kronofogdemyndigheten förbetalning av en biståndssökandes skuld ansågs inte böra räknas som in-komst vid socialbidragsberäkningen. Detta eftersom den sökande varkenkunde överklaga eller på annat sätt få tillgång till beloppet.

RÅ 1995 ref 88 Krav på deltagande i SFISökande har nekats rätt till ekonomiskt bistånd då de utan giltigt skälavbrutit pågående studier i svenska för invandrare.

RÅ 1995 ref 92 Villkorat socialbidragEn socialnämnd har inte ansetts kunna vägra en sökande ekonomiskt bi-stånd på grund av att han inte tagit emot socialnämndens erbjudande omsysselsättning för vilken utgått ersättning med socialbidrag och ett mindrestimulansbidrag.

RÅ 1995 ref 97 ArbetssökarverksamhetEkonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har intemedgetts när den biståndssökande underlåtit att delta i en av socialnämndenarrangerad arbetssökarverksamhet.

RÅ 1995 not 302 Fördyrade matkostnader på grund av bulimiMerkostnader på grund av bulimi har inte godtagits.

RÅ 1995 not 424 Krav på deltagande i SFIRätt till bistånd har inte ansetts föreligga för en sökande som flyttat ochdärigenom avbrutit sitt deltagande i SFI.

RÅ 1996 ref 12 Extra tillägg till studiebidragExtra tillägg till studiebidrag, utbetalat till en studerande som sammanbottmed en annan studerande, har inte räknats som inkomst vid bedömning avbehov av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

Rättsfall BILAGA 3

215

RÅ 1996 ref 13 Ensam vuxenstuderande med minderåriga barn – ej akut nödsituationEn ensamstående vuxenstuderande med minderåriga barn har, när det intevarit fråga om en nödsituation, inte medgetts bistånd som tillskott till stu-diemedel.

RÅ 1996 ref 14 Bistånd till kvarstående skattDen omständigheten att socialnämnden vid tidigare biståndsutbetalningarinte kommit att observera att preliminärskatteavdrag avseende familjensinkomster varit otillräckliga har inte ansetts motivera bistånd till betalningav kvarstående skatt.

RÅ 1996 not 53 Ensam vuxenstuderande med minderåriga barn – akut nödsituationEn ensamstående vuxenstuderande med minderåriga barn har beviljats eko-nomiskt bistånd i en akut nödsituation.

RÅ 1996 ref 70 Reducerat bidragSocialnämnden hade reducerat bidraget till en familj på grund av påståendenom misskötsamhet i praktikarbete. Regeringsrätten uttalade att socialnämn-den kan, under vissa förutsättningar, ställa som villkor för bistånd att dennefullgör ett oavlönat praktikarbete då detta ingår i ett av kommunen tillhanda-hållet introduktionsprogram för invandrare. Uppfylls inte detta krav måstedock en särskild prövning göras i varje enskilt fall för att bedöma om om-ständigheterna varit sådana att giltiga skäl för underlåtet deltagande ellerfullföljande föreligger. Eftersom nämnden inte kunnat visa att de sökandemisskött sitt praktikarbete kunde giltiga skäl inte anses föreligga för attreducera biståndet.

RÅ 1996 ref 99 I–II BostadskostnadEn faktisk hyreskostnad som inte avviker från vad som kan anses normaltpå orten har godtagits av Regeringsrätten vid biståndsberäkning, varvid enav socialnämnden beräknad genomsnittlig hyresnivå inom kommunen un-derkänts som beräkningsunderlag.

RÅ 1996 not 210 Borgen för hyraDen omständigheten att en biståndssökande släkting hade gått i borgen försökandes hyra medförde inte att hennes behov av bidrag till boendekostna-der ansågs kunna tillgodoses på annat sätt än genom bistånd.

RÅ 1997 ref 2 Krav på studerande att planera sin ekonomiEn biståndssökande hade studerat och haft anledning att räkna med att han

RättsfallBILAGA 3

216

efter studiernas avslutande kunde komma att sakna medel till sin försörj-ning. I ett sådant fall ansågs det åligga honom att planera sin ekonomi så atthan kunnat spara en del av det uppkomna överskottet (i förhållande tillgällande socialbidragsnorm). Inkomsterna bestod av bl.a. arvode, bostads-bidrag och överskjutande skatt.

RÅ 1997 ref 53 Gränsen för placeringskommunens ansvarDet hjälpbehov som föranlett att ett barn familjehemsplacerats på grund avbrister i föräldrarnas omsorg har ansetts upphöra när vården enligt 2 § lagen(1990:52) om vård av unga upphörde. Den kommun som var ansvarig förfamiljehemsplaceringen har därför inte ansetts skyldig att lämna biståndenligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) för hjälpbehov som uppståttsenare och var hänförligt till den placerades egen person.

RÅ 1997 ref 79 Bistånd till eget boende för hemmaboende ungdomarRegeringsrätten har uttalat att hemmaboende ungdomar inte har någonovillkorlig rätt till bistånd i syfte att bereda dem ett eget boende. En rätt tillbistånd har ansetts föreligga först om ett eget boende är nödvändigt för atttillförsäkra dem en skälig levnadsnivå. Särskilda skäl för bistånd har exem-pelvis ansetts vara att familjen är mycket trångbodd eller att svåra person-liga motsättningar uppkommit inom familjen.

I. En 20-årig kvinna som efter drygt ett halvt års studier på annan ort återbodde i sitt föräldrahem har nekats bistånd, då hon inte ansågs behöva egenbostad för att uppnå skälig levnadsnivå.

II. En 21-årig kvinna har nekats bistånd då hon inte ansågs behöva en egenbostad för att uppnå skälig levnadsnivå.III. En 19-årig kvinna beviljades bistånd till eget boende då ett fortsattkvarboende i föräldrahemmet inte tillförsäkrade henne en skälig levnads-nivå (motsättningar mellan kvinnan och hennes moder).

RÅ 1997 not 243 Bistånd till eget boende för hemmaboende ungdomarEn 20-årig kvinna har nekats bistånd till eget boende då hon inte ansågsbehöva en egen bostad för att uppnå en skälig levnadsnivå.

RÅ 1998 ref 24 Stå till arbetsmarknadens förfogandeAktivt deltagande i arbetsmarknadsutbildning i form av ungdomspraktik (I)respektive i ALU-verksamhet för att förbereda start av eget företag (II) haransetts tillräckligt för att den som söker socialbidrag skall anses ha stått tillarbetsmarknadens förfogande i den mening begreppet har vid tillämpningav socialtjänstlagen.

Rättsfall BILAGA 3

217

RÅ 2000 ref 37 FöretagareRegeringsrätten har uttalat att det inte finns något lagligt stöd för att gene-rellt utesluta företagare från rätten till socialbidrag. Vid prövningen av omen företagare har rätt till bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoSanm.) måste man emellertid särskilt ta hänsyn till att paragrafen inte ger rätttill bistånd för andra ändamål än den enskildes försörjning och livsföring iövrigt. Det innebär bl.a. att näringsbidrag och andra former av företagsstödi princip faller utanför paragrafens tillämpningsområde. Bidragets huvud-sakliga ändamål måste avgöras; försörjningsstöd eller företagsstöd.

RÅ 2000 not 124 Stå till arbetsmarknadens förfogande18-åring som skiljts från gymnasieutbildning på grund av hög frånvaro haransetts ha rätt till ekonomiskt bistånd eftersom föräldrarnas underhållsskyl-dighet upphört och han ställt sig till arbetsmarknadens förfogande.

Sortering efter innehåll

FörsörjningsstödRÅ84 2:13 Skälig levnadsnivåFråga om vad som kan antas vara en skälig levnadsnivå för en trebarns-familj.

RÅ 1986 ref 91 VärnpliktigVärnpliktig har nekats ekonomiskt bistånd eftersom han ansågs uppnå skä-lig levnadsnivå genom de medel och övriga förmåner som utgick undertjänstgöringstiden.

RÅ83 2:79 Bistånd till hyra under fängelsevistelseEn person som varit intagen fem månader på kriminalvårdsanstalt har an-setts berättigad till ekonomiskt bistånd avseende hyresskuld – uppkommenföre intagningen – och löpande hyra.

RÅ84 2:53 Boendekostnad för 20-åringBistånd har inte ansetts kunna nekas en 20-årig sökande, som under ett parår varit bosatt på annan ort än föräldrarna, med hänvisning till att hjälpbeho-vet kunnat tillgodoses genom en temporär återflyttning till föräldrahemmet.

RÅ 1988 ref 137 Kostnad för boende i husvagnBistånd har ansetts kunna utgå för kostnader för boende i husvagn. Denenskilde föredrog i detta fall att bo i husvagn framför andra alternativ somhan erbjöds. Regeringsrätten hänvisade till 1 § tredje stycket SoL (numera

RättsfallBILAGA 3

218

1 kap. 1 §, SoS anm.) om att socialtjänstens verksamhet ska bygga pårespekt för människornas självbestämmanderätt och integritet och till 9 §(numera 3 kap. 5 §, SoS anm.) samma lag som säger att insatser för denenskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom och vidbehov i samverkan med andra samhällsorgan etc.

RÅ 1994 ref 61 Boendekostnad för 18-åringEn 18-årig arbetslös son har, trots att föräldrarnas underhållsskyldighet mothonom upphört, inte ansetts berättigad till bistånd till del av familjensboendekostnad under den tid han efter avslutad skolgång bodde kvar iföräldrahemmet.

RÅ 1994 ref 76 Byte till dyrare bostadEn biståndssökande har, efter byte till en större och dyrare bostad, begärt attfå ekonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.). Dålägenhetsbytet inte visats ha varit nödvändigt för att tillförsäkra sökandenen skälig levnadsnivå har ansökan avslagits.

RÅ 1994 not 574 Boende på härbärgeBoende på härbärge har ansetts uppfylla kravet på skälig levnadsnivå för enbegränsad övergångsperiod.

RÅ 1996 ref 99 I–II BostadskostnadEn faktisk hyreskostnad som inte avviker från vad som kan anses normaltpå orten har godtagits av Regeringsrätten vid biståndsberäkning, varvid enav socialnämnden beräknad genomsnittlig hyresnivå inom kommunen un-derkänts som beräkningsunderlag.

RÅ 1997 ref 79 Bistånd till eget boende för hemmaboende ungdomarRegeringsrätten har uttalat att hemmaboende ungdomar inte har någonovillkorlig rätt till bistånd i syfte att bereda dem ett eget boende. En rätt tillbistånd har ansetts föreligga först om ett eget boende är nödvändigt för atttillförsäkra dem en skälig levnadsnivå. Särskilda skäl för bistånd har exem-pelvis ansetts vara att familjen är mycket trångbodd eller att svåra person-liga motsättningar uppkommit inom familjen.I. En 20-årig kvinna som efter drygt ett halvt års studier på annan ort återbodde i sitt föräldrahem har nekats bistånd, då hon inte ansågs behöva egenbostad för att uppnå skälig levnadsnivå.II. En 21-årig kvinna har nekats bistånd då hon inte ansågs behöva en egenbostad för att uppnå skälig levnadsnivå.III. En 19-årig kvinna beviljades bistånd till eget boende då ett fortsatt

Rättsfall BILAGA 3

219

kvarboende i föräldrahemmet inte tillförsäkrade henne en skälig levnads-nivå (motsättningar mellan kvinnan och hennes moder).

RÅ 1997 not 243 Bistånd till eget boende för hemmaboende ungdomarEn 20-årig kvinna har nekats bistånd till eget boende då hon inte ansågsbehöva en egen bostad för att uppnå en skälig levnadsnivå.

RÅ 1986 ref 76 Inköp av zigenska kläderSkäl för kompletterande socialbidrag har inte ansetts föreligga till inköp avzigenska kläder. Sökanden ansågs kunna tillgodose behovet genom att pla-nera sin ekonomi.

RÅ 1989 ref 99 Kostnader för egen bilEn kvinna har, sedan hennes make lämnat det gemensamma hemmet i enavsides belägen fastighet (glesbygd), bott kvar på fastigheten med makar-nas två barn. Hon har, trots att hon inte har förvärvsarbetat, ansetts ha behovav bil för att uppnå skälig levnadsnivå och har under en övergångstid med-getts socialbidrag till kostnader för egen bil.

RÅ 1995 ref 52 Fördyrade matkostnader på grund av bulimiBistånd till fördyrade matkostnader på grund av bulimi har inte beviljats.

RÅ 1995 not 302 Fördyrade matkostnader på grund av bulimiMerkostnader på grund av bulimi har inte godtagits.

RÅ 1990 not 317 FickpengarFråga om fickpengar under vistelse på behandlingshem.

RÅ 1996 ref 70 Reducerat bidragSocialnämnden hade reducerat bidraget till en familj på grund av påståendenom misskötsamhet i praktikarbete. Regeringsrätten uttalade att socialnämn-den kan, under vissa förutsättningar, ställa som villkor för bistånd att dennefullgör ett oavlönat praktikarbete då detta ingår i ett av kommunen tillhanda-hållet introduktionsprogram för invandrare. Uppfylls inte detta krav måstedock en särskild prövning göras i varje enskilt fall för att bedöma om om-ständigheterna varit sådana att giltiga skäl för underlåtet deltagande ellerfullföljande föreligger. Eftersom nämnden inte kunnat visa att de sökandemisskött sitt praktikarbete kunde giltiga skäl inte anses föreligga för attreducera biståndet.

RättsfallBILAGA 3

220

Livsföring i övrigtRÅ 1992 ref 57 PsykoterapiSjukvård i form av psykoterapi har på grund av resursbrist kunnat beredasförst efter viss tid. Social distriktsnämnd har inte ansetts skyldig att gebistånd till vården eftersom det inte förelegat omedelbart behov därav.

RÅ 1989 ref 24 TandvårdskostnaderI. En sökande har ansetts berättigad till ekonomiskt bistånd till tandbehand-ling trots att biståndstagaren haft inkomster i sådan omfattning att han haftmedel för sin försörjning och livsföring i övrigt överstigande gängse bi-ståndsnorm. Mannen saknade tänder i båda käkarna och hade behov avimplantatförankrade proteser. Regeringsrätten ansåg att det fick anses nöd-vändigt att mannen erhöll den nämnda tandvården för att uppnå skäliglevnadsnivå.II. En sökande har inte ansetts berättigad till bistånd för tandvårdskostnadereftersom mannens inkomster väsentligt översteg gängse bidragsnorm.

RÅ 1995 ref 80 HemutrustningVid fastställandet av storleken av ekonomiskt bistånd för anskaffning avhemutrustning har, när fråga varit om en ung bidragssökandes första egnaboende, en betydligt enklare standard godtagits än vad som eljest skulle havarit fallet. Hänsyn har också tagits till möjligheten att anskaffa utrustningsom är begagnad eller som av annan anledning betingar ett lågt pris.

RÅ 1987 ref 109 Bistånd till umgängesresaEn mor har ansetts berättigad till ekonomiskt bistånd till en resa till Italienför att umgås med sin där bosatta 13-åriga dotter. Fadern gav inte sitttillstånd för dottern att besöka modern i Sverige. Då kostnaderna inte över-stigit vad en förälder under liknande omständigheter normalt själv skullekunna tänkas svara för, har bistånd ansetts böra utgå.

RÅ 1994 ref 81 UmgängesresaDet bistånd, som en moder – vårdnadshavare – sökt för att möjliggöra försina barn att besöka fadern i Finland, har ansetts behövligt för att tillförsäkrabarnen en skälig levnadsnivå. Regeringsrätten uttalade att barnens intresseav att besöka en förälder får vägas mot resekostnadernas storlek. Resekost-naderna bör i ett sådant fall inte vara högre än att de kan anses motsvara vaden familj i allmänhet har råd med.

RÅ 1989 not 120 Advokatkostnader i samband med bodelningEn sökande har fått rätt till bistånd för advokatkostnader i samband med

Rättsfall BILAGA 3

221

bodelning med anledning av separation. Kostnaderna avsåg bevakning avvad som ska anses ingå i en skälig levnadsnivå i fråga om bohag m.m.

RÅ83 2:59 RekreationsresaEn fyrabarnsfamilj beviljades ekonomiskt bistånd till en rekreationsresafrån Skåne till Stockholm. Biståndet omfattade utgifter för resan, extraut-gifter för måltider på restaurang samt fickpengar till barnen. Familjen skullebo hos släktingar. För familjen och i synnerhet för barnen fanns ett uttalatbehov av miljöombyte och rekreation. Resan var därjämte ägnad att stärkafamiljegemenskapen och förbättra släktkontakterna.

RÅ 1990 not 277 RekreationsresaEn kvinna har ansetts berättigad till en rekreationsresa tillsammans med enföljeslagare.

RÅ 1988 ref 67 BegravningskostnaderSocialbidragsnorm för begravningskostnad har frångåtts när vissa kostna-der som inte beaktats i normen förekommit.

RÅ 1989 ref 64 BegravningskostnaderI. En familj har nekats bistånd till begravningskostnader för sin son efter-som familjens inkomster överstigit skälig socialbidragsnorm. Regeringsrät-ten menade att när det gäller rätt till bistånd till kostnader för vård av ettunderårigt barn som lever tillsammans med sina föräldrar bedöms bistånds-behovet med utgångspunkt i familjens inkomst och förmögenhetsförhållan-den. Samma princip bör tillämpas vid bedömning av biståndsbehovet då detgäller begravningskostnader.II. En kvinna ansökte om bistånd till begravningskostnader för sin mor.Regeringsrätten uttalade att dödsboets rätt till bistånd bör bedömas medutgångspunkt enbart i dödsboets ekonomiska situation. Den omständighe-ten att dottern i avvaktan på nämndens beslut betalat begravningen ansågsinte ha medfört att dödsboets behov av bistånd tillgodosetts på ett sådantsätt att rätten till bistånd bortfallit.

RÅ 1994 ref 53 BegravningskostnadEtt dödsbo har inte ansetts berättigat till bistånd till begravningskostnadernär den avlidna förhållandevis kort tid före dödsfallet tecknat en kapitalför-säkring med dödsbodelägaren som försäkrad och dessutom gett bort bety-dande belopp till denne och dennes hustru och barn.

RÅ 1986 ref 9 Skuld avseende egen villafastighetEtt par makar har fått rätt till bistånd för betalning av skulder avseende egen

RättsfallBILAGA 3

222

villafastighet. Skulderna avsåg ränta och amortering, olja samt elektricitet.Skulderna hade uppkommit under en begränsad tidsperiod då familjensinkomster understigit vad som krävs för att uppnå en skälig levnadsnivå ochvad familjen normalt kunnat räkna med. Makarna hade utan framgångförsökt sälja fastigheten. Pga. det anförda och då det inte visats att andrautvägar, såsom upprättande av en betalningsplan, prövats för att lösa makar-nas tillfälliga ekonomiska svårigheter ansåg Regeringsrätten att den om-ständigheten att makarna inte sålt fastigheten inte utgjorde något hinder motatt lämna dem bistånd med yrkat belopp.

RÅ 1989 ref 122 SkatteskuldEn person som haft nedsatt preliminärskatteavdrag på grund av existensmi-nimum har samtidigt uppburit kompletterande socialbidrag efter så förmån-lig grund att rätt till avdrag vid taxeringen för nedsatt skatteförmåga pågrund av existensminimum inte förelegat. Nedsättningen av preliminärskat-teavdraget har medfört å ena sidan att kommunen kunnat betala lägre soci-albidrag som utfyllnad till kommunens norm och å andra sidan att bistånd-stagaren påförts kvarstående skatt. Med hänsyn till det direkta samband somförelegat mellan det lägre socialbidraget och den kvarstående skatten har –vid bedömning av rätten till bistånd för period då den kvarstående skattenskulle betalas – biståndssökanden ansetts ha rätt till bistånd för betalning avskatteskulden.

RÅ 1990 not 129 Kvarstående skattMålet gällde en man som ansökte om ekonomiskt bistånd för kvarståendeskatt. Den kvarstående skatten hade orsakats av att mannen haft nedsattavdrag för preliminär skatt (existensminimum) men inte fått motsvarandenedsättning av den slutliga skatten beroende på att han uppburit socialbi-drag. Mannen ansågs berättigad till bistånd för betalning av skatteskulden.

RÅ 1991 not 360 SkuldEn man har nekats bistånd för återbetalning av en skuld gällande kostnadför hustru och barns resa till Sverige.

RÅ 1992 ref 16 SkuldsaneringBistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) i form av skuldsane-ring har inte medgivits när utredningen inte givit vid handen att de betal-ningskrav som fordringsägarna kunde komma att ställa skulle ha den verkanatt de skulle förhindra den hjälpsökande från att i framtiden kunna uppehål-la en skälig levnadsnivå.

Rättsfall BILAGA 3

223

RÅ 1996 ref 14 Bistånd till kvarstående skattDen omständigheten att socialnämnden vid tidigare biståndsutbetalningarinte kommit att observera att preliminärskatteavdrag avseende familjensinkomster varit otillräckliga har inte ansetts motivera bistånd till betalningav kvarstående skatt.

RÅ84 2:6 ResekostnaderEn kvinna beviljades bistånd till kostnader för hämtning av sin minderårigadotter i Polen för återförening i Sverige.

RÅ 1987 ref 36 Bistånd för besökande förälder under rehabiliteringstidEn hjälpsökande som led av sviterna efter en bilolycka har haft sin utom-lands bosatta moder hos sig under en längre tid. Regeringsrätten ansåg inteatt moderns vistelse här haft sådan betydelse för den hjälpsökandes rehabi-litering att bistånd skulle utgå för kostnaderna.

RÅ 1989 not 349 Behovet tillgodosetts genom lån – resekostnaderEtt par makar ansökte om bistånd för en resa de gjort för att träffa sittoffentliga biträde i utvisningsärendet. Resan hade redan betalats genom ettlån. Rätt till bistånd ansågs inte föreligga.

RÅ 1992 not 271 ResekostnaderEn man har inte ansetts berättigad till bistånd för en resa för att hälsa på sinsjuka mor i Ungern.

RÅ 1986 ref 90 Bistånd till fristående skolaSocialnämnd har ansetts skyldig att lämna bistånd i form av socialbidrag föratt barn på grundskolenivå med speciella behov i fråga om undervisning ochskolmiljö skall kunna gå i fristående skola, när kommunens skolförvaltninginte tillgodosett och inte heller visats kunna tillgodose de speciella behoven.

RÅ 1988 ref 80 Bistånd till familjehemsplacerat barnEtt familjehemsplacerat barn ansökte om ekonomiskt bistånd till kostnaderför deltagande i ett konfirmationsläger (I) och i annat fall slalomutrustning,liftkort och fjällresa (II). Bistånd har nekats då familjehemmets omkost-nadsersättning ansågs täcka de angivna kostnaderna.

RÅ 1994 ref 42 Kostnad för telefoninstallationI. En 18-årig man ansökte om bistånd för täckande av kostnader för telefon-installation. Med hänsyn till hans ålder, att han nyligen flyttat hemifrån samttill hans möjlighet att ringa från t.ex. telefonautomat ansågs han vid tiden

RättsfallBILAGA 3

224

för ansökan ha tillförsäkrats en skälig levnadsnivå utan erhållande av sär-skilt bistånd för telefoninstallation.II. En kvinna ansökte om bistånd till telefoninstallation. Hon talade intesvenska. Vid den aktuella tidpunkten hade hon i hemmet ett minderårigtbarn. Två barn bodde hos fadern, hennes före detta make. Det var angelägetför henne att ha nära kontakt med fadern inte minst då barnen var sjuka. Pågrund av det anförda ansågs kvinnan ha haft ett omedelbart behov av telefonoch var således berättigad till bistånd till telefoninstallation.

Förutsättningar för rätt till ekonomiskt biståndRÅ84 2:92 Stå till arbetsmarknadens förfogandeEkonomiskt bistånd har ansetts kunna vägras när den biståndssökande intehar sökt arbete på anvisat sätt.

RÅ85 2:5 Stå till arbetsmarknadens förfogande – hemarbetandeRätt till ekonomiskt bistånd har inte ansetts föreligga, när den hemarbetandeav föräldrarna till barn, 4 och 3 år gamla, avstått från av socialnämndenerbjudna daghemsplatser för att vårda barnen i hemmet och därför underlå-tit att söka förvärvsarbete.

RÅ 1986 ref 19 Stå till arbetsmarknadens förfogande – extraarbeteEn 50-årig arrendator (hemmason) kunde inte få en skälig levnadsnivågenom sina inkomster från jordbruket. Rätt till ekonomiskt bistånd ansågsföreligga eftersom han hjälpte sin åldriga mor, som var i behov av kontinu-erlig tillsyn, och han hade därför ett giltigt skäl att inte ta extraarbete för atttillgodose sitt behov. Modern hade tackat nej till socialnämndens erbjudan-de om plats på servicehus.

RÅ 1987 ref 37 Stå till arbetsmarknadens förfogande – studerandeEn högskolestuderande som inte uppnått erforderliga poäng för att få stu-diemedel har vägrats bistånd, då han inte har ställt sig till arbetsmarknadensförfogande.

RÅ 1987 ref 88 Stå till arbetsmarknadens förfogande – studerandeEn vuxenstuderande som uppbar särskilt vuxenstudiestöd med ett belopp somvar lägre än socialbidragsnormen, vägrades bistånd då han inte stod till arbets-marknadens förfogande. Regeringsrätten uttalade att den som inte har någotarbete och är arbetsför anses kunna nekas bistånd om han inte söker arbete ochantar anvisat arbete som är lämpligt. Detta har ansetts gälla även när skälet tillatt den enskilde inte sökt arbete har varit att han har bedrivit studier.

Rättsfall BILAGA 3

225

RÅ 1987 ref 167 Stå till arbetsmarknadens förfogande – föräldraledigRätt till ekonomiskt bistånd har inte ansetts föreligga när makars disponiblainkomst varit lägre än tillämplig socialbidragsnorm på grund av att den enamaken begränsat sin arbetstid med stöd av 3 § lagen (1978:410) om rätt tillledighet för vård av barn, m.m.

RÅ 1991 not 326 Stå till arbetsmarknadens förfogande – discjockeySökanden har inte ansetts stå till arbetsmarknadens förfogande, då hanendast sökt arbete som discjockey.

RÅ 1995 ref 79 Stå till arbetsmarknadens förfogande – hemarbetandeDen ene av två makar med minderåriga barn ansökte om bistånd för sig ochbarnen. Bistånd nekades med hänvisning till att andre maken inte hade ståtttill arbetsmarknadens förfogande och därigenom hade underlåtit att försökafullgöra sin underhållsskyldighet mot familjen.

RÅ 1998 ref 24 Stå till arbetsmarknadens förfogandeAktivt deltagande i arbetsmarknadsutbildning i form av ungdomspraktik (I)respektive i ALU-verksamhet för att förbereda start av eget företag (II) haransetts tillräckligt för att den som söker socialbidrag skall anses ha stått tillarbetsmarknadens förfogande i den mening begreppet har vid tillämpningav socialtjänstlagen.

RÅ 2000 not 124 Stå till arbetsmarknadens förfogande18-åring som skiljts från gymnasieutbildning på grund av hög frånvaro haransetts ha rätt till ekonomiskt bistånd eftersom föräldrarnas underhållsskyl-dighet upphört och han ställt sig till arbetsmarknadens förfogande.

RÅ 1995 ref 88 Krav på deltagande i SFISökande har nekats rätt till ekonomiskt bistånd då de utan giltigt skälavbrutit pågående studier i svenska för invandrare.

RÅ 1995 not 424 Krav på deltagande i SFIRätt till bistånd har inte ansetts föreligga för en sökande som flyttat ochdärigenom avbrutit sitt deltagande i SFI.

RÅ 1995 ref 97 ArbetssökarverksamhetEkonomiskt bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har intemedgetts när den biståndssökande underlåtit att delta i en av socialnämndenarrangerad arbetssökarverksamhet.

RättsfallBILAGA 3

226

RÅ 1987 ref 103 Bistånd till studerande under ferierEn studerande ansökte om socialbidrag i anslutning till vårterminens slutoch i väntan på a-kassa eller lön. Eftersom biståndet avsåg ett tillfälligt akutnödläge kunde biståndet begränsas till vad som fordrades för uppehället iavvaktan på inkomst – häri givetvis inbegripet hyreskostnader och eventu-ella resor till och från arbetet.

RÅ83 2:70 Rehabiliteringsföreskrifter – ej iakttagnaHjälpsökande har ansetts inte få avstängas från rätt till socialbidrag för atthan inte iakttagit i samband med biståndsbeslut meddelade rehabiliterings-föreskrifter.

RÅ84 2:86 Inte fullföljt behandlingsplanEn narkotikamissbrukare ansågs berättigad till ekonomiskt bistånd trots atthan inte fullföljt behandlingsplan.

RÅ 1995 ref 92 Villkorat socialbidragEn socialnämnd har inte ansetts kunna vägra en sökande ekonomiskt bi-stånd på grund av att han inte tagit emot socialnämndens erbjudande omsysselsättning för vilken utgått ersättning med socialbidrag och ett mindrestimulansbidrag.

RÅ 1986 ref 6 Krav på sammanboende att genomgå vuxenutbildningEn sökande hade kunnat få sina behov tillgodosedda om hans sammanbo-ende hade genomgått en vuxenutbildning och därvid erhållit utbildningsbi-drag. Den utbildning kvinnan hade erbjudits ansågs inte på sikt kunna ledatill arbete för henne. Hennes skäl för att inte genomgå utbildningen godtogsdärför och mannen bedömdes som berättigad till socialbidrag.

RÅ84 2:27 Behovet tillgodosetts genom lån – hyraDen omständigheten att behov av medel till hyresbetalning har avhjälptsgenom ett handlån, har inte ansetts medföra att behovet tillgodosetts på ettsådant sätt att rätten till ekonomiskt bistånd har bortfallit.

RÅ 1988 ref 160 BanktillgodohavandeEn person som sökt ekonomiskt bistånd har haft ett banktillgodohavandeom ca 35.000 kr. Innehavet har ansetts utgöra hinder för bifall till ansökan.Att hon vid tidpunkten hade en skuld på 28 000 kr (studiemedel) föranleddeingen annan bedömning.

RÅ 1995 ref 63 Borgen för hyraFöräldrar, vilkas underhållsskyldighet mot en dotter upphört, har tecknat

Rättsfall BILAGA 3

227

borgen för dotterns förpliktelser enligt avtal om hyra av en bostadslägenhet.Borgensförbindelsen har inte ansetts medföra att hennes behov av biståndtill betalning av förfallen hyra kunnat tillgodoses på annat sätt än genombistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

RÅ 1996 not 210 Borgen för hyraDen omständigheten att en biståndssökande släkting hade gått i borgen försökandes hyra medförde inte att hennes behov av bidrag till boendekostna-der ansågs kunna tillgodoses på annat sätt än genom bistånd.

RÅ 1988 not 135 Facklig anslutningEn kvinna hade fått avslag på sin ansökan om bistånd till hemutrustningmed motivering att kvinnan genom att bli fackföreningsansluten kunnat fåmarknadsmässig lön och därigenom med egna medel kunna skaffa sig öns-kad hemutrustning. Regeringsrätten har uttalat att det inte för rätt till biståndfår uppställas villkor som av den hjälpsökande kan uppfattas som krav påfacklig anslutning.

RÅ 1996 ref 13 Ensam vuxenstuderande med minderåriga barn – ej akut nödsituationEn ensamstående vuxenstuderande med minderåriga barn har, när det intevarit fråga om en nödsituation, inte medgetts bistånd som tillskott till stu-diemedel.

RÅ 1996 not 53 Ensam vuxenstuderande med minderåriga barn – akut nödsituationEn ensamstående vuxenstuderande med minderåriga barn har beviljats eko-nomiskt bistånd i en akut nödsituation.

BeräkningsgrunderRÅ84 2:59 Inkomst mellan ansökan och beslutEn hjälpsökande har ansetts äga rätt till bistånd för nödvändig tandvårdsbe-handling utan hinder av att hon efter ansökningen om bistånd fått tillgångtill för behandlingen erforderliga medel men före socialnämndens beslut iärendet förbrukat dessa för andra ändamål.

RÅ 1994 ref 50 Hänsyn till tidigare inkomster vid nyansökanEn biståndssökande har inte ansetts skyldig att planera sin ekonomi närerhållen ersättning (före ansökningstillfället) från a-kassa varit högre äntillämplig norm, då fråga är om en nyansökan – eller då sökanden i varje fallinte under tiden närmast före ansökningen har uppburit socialbidrag.

RättsfallBILAGA 3

228

RÅ 1997 ref 2 Krav på studerande att planera sin ekonomiEn biståndssökande hade studerat och haft anledning att räkna med att hanefter studiernas avslutande kunde komma att sakna medel till sin försörj-ning. I ett sådant fall ansågs det åligga honom att planera sin ekonomi så atthan kunnat spara en del av det uppkomna överskottet (i förhållande tillgällande socialbidragsnorm). Inkomsterna bestod av bl.a. arvode, bostads-bidrag och överskjutande skatt.

RÅ85 2:1 SammanboendeOgifta sammanboende som levt under äktenskapsliknande förhållanden haransetts kunna jämställas med gifta vid bidragsprövning. Behovet av bistån-det skulle bedömas med hänsyn till parets sammanlagda tillgångar.

RÅ 1995 ref 48 SammanboendeEn sammanboendes behov av bistånd har bedömts med hänsyn till bådaparters sammanlagda tillgångar redan från sammanflyttningen.

RÅ84 2:76 BidragsförskottBidragsförskott (numera underhållsstöd, SoS anm.) har ansetts ingå i dengemensamma familjeinkomsten vid bestämmande av socialbidragets stor-lek.

RÅ85 2:13 FlerbarnstilläggFlerbarnstillägg har ansetts böra räknas som en del av familjeinkomsten ochdärmed påverka storleken på bidraget.

RÅ 1986 ref 141 SocialförsäkringsavgifterBistånd har inte ansetts kunna vägras på den grunden att den hjälpsökandetidigare inte betalt avgifter till socialförsäkringen.

RÅ 1988 ref 35 HemsjukvårdsbidragHemsjukvårdsbidrag har, i den del det inte utgör ersättning för merkostna-der, räknats som inkomst vid bidragsprövning.

RÅ 1988 ref 120 FöräldrapenningFöräldrapenning har räknats som inkomst vid bidragsprövning trots att densökande ville spara del av föräldrapenning (garantidagarna) till senare. Densökande har inte ansetts ha rätt att avstå från samtliga garantidagar tillsenare tidpunkt.

RÅ 1988 ref 129 Förtida uttag av folkpensionEn person har på grund av förtida uttag av folkpension uppburit pension

Rättsfall BILAGA 3

229

med reducerat belopp. Hans rätt till bistånd har bedömts med hänsyn till denpension han uppburit och inte till det högre belopp som skulle ha utgått omförtida uttag inte skett.

RÅ 1990 ref 7 Extra tillägg till studiebidragExtra tillägg till studiebidrag grundat på föräldrarnas inkomst har inte räk-nats som inkomst vid bedömningen av behov av bistånd enligt 6 § social-tjänstlagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.). Detta gäller då den unge bor iföräldrahemmet.

RÅ 1996 ref 12 Extra tillägg till studiebidragExtra tillägg till studiebidrag, utbetalat till en studerande som sammanbottmed en annan studerande, har inte räknats som inkomst vid bedömning avbehov av bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

RÅ 1995 ref 85 SkattI. Fråga var om en inbetalning av preliminär F-skatt skulle räknas bort vidinkomstberäkningen. Regeringsrätten uttalade att det ålåg den skattskyldigeatt utnyttja den möjlighet som finns enligt uppbördslagen (1953:272) attansöka om jämkning av skattebeloppet eller få anstånd med betalningen.Med hänsyn härtill ansåg rätten att skatteskulden inte skulle beaktas vidprövningen av biståndsbehovet. Bistånd kunde endast påräknas i akut nöd-läge.II. Överskjutande skatt som omhändertagits av kronofogdemyndigheten förbetalning av en biståndssökandes skuld ansågs inte böra räknas som in-komst vid socialbidragsberäkningen. Detta eftersom den sökande varkenkunde överklaga eller på annat sätt få tillgång till beloppet.

Ansvarig kommunRÅ 1987 ref 174 Vistelsekommunens yttersta ansvarHemortskommun har ansetts ha ansvaret för bistånd till hjälpsökande ävenunder den tid som den hjälpsökande vistas utomlands för behandling avsjukdom. Regeringsrätten uttalade att vistelsekommunens yttersta ansvarenligt 3 § SoL (numera 2 kap. 2 §, SoS anm.) får anses föreligga så längeden hjälpbehövande alltjämt är att betrakta som bosatt i kommunen i denmeningen att han där har kvar sitt egentliga bo och hemvist.

RÅ 1992 not 125 Ansvarig kommunEn familj hade flyttat från kommun A till kommun B. Familjen ansökte ombistånd hos kommun A för elräkningar som hänförde sig till perioden de botti kommun A, men förfallit till betalning sedan de flyttat till kommun B.

RättsfallBILAGA 3

230

Regeringsrätten uttalade att även om räkningarna avsåg förbrukning avelkraft under tid då familjen bodde i kommun A, befann sig inte familjen ikommun A när hjälpbehovet inträdde. Kommun A ansågs inte ha någotansvar för att utge det begärda biståndet.

RÅ 1995 ref 70 Bo och hemvistUtlänning med tillfälligt uppehållstillstånd har efter sin ankomst till Sverigeunder långa tidsperioder vistats i sitt hemland, där han haft fast anställningoch bostad. Han har vägrats bistånd eftersom han inte ansetts ha haft sittegentliga bo och hemvist i vistelsekommunen här i riket.

RÅ 1997 ref 53 Gränsen för placeringskommunens ansvarDet hjälpbehov som föranlett att ett barn familjehemsplacerats på grund avbrister i föräldrarnas omsorg har ansetts upphöra när vården enligt 2 § lagen(1990:52) om vård av unga upphörde. Den kommun som var ansvarig förfamiljehemsplaceringen har därför inte ansetts skyldig att lämna biståndenligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) för hjälpbehov som uppståttsenare och var hänförligt till den placerades egen person.

ÅterbetalningRÅ 1992 ref 18 Återkrav av inkassokostnaderInkassokostnader har inte ansetts ingå i belopp som socialnämnd kan åter-kräva med stöd av 33 § SoL (numera 9 kap. 2 §, SoS anm.).



RÅ 1986 ref 138 Eftergift av återbetalningsskyldighetPå begäran av en socialnämnd, som i väsentlig mån svarat för den försäk-rades försörjning genom socialbidrag, hade allmän försäkringskassa tillnämnden överfört en del av ett sjukbidrag som sedermera beviljats retroak-tivt. Den sökande begärde att nämnden skulle betala ut beloppet till henne.Regeringsrätten uttalade att socialnämnden synes ha uppfattat hennes fram-ställan som ett yrkande om eftergift av återbetalningsskyldighet. Rätten

Rättsfall BILAGA 3

231

menade emellertid att det i 17 kap 1 § lagen om allmän försäkring regleradeavräkningsförfarandet träder i stället för den enskildes återbetalningsskyl-dighet enligt socialtjänstlagen. Beträffande talan mot försäkringskassas be-slut i en avräkningsfråga av denna karaktär gäller bestämmelserna i 20 kaplagen om allmän försäkring.

RÅ 1991 not 327 Eftergift av återbetalningsskyldighetSkäl för eftergift av återbetalningsskyldighet har inte ansetts föreligga.

ÖvrigtRÅ 1990 ref 119 Skyldighet att tillhandahålla bostadEn ensamstående kvinna med fyra barn har begärt hjälp av socialnämndenmed anskaffning av en bostad. Kommunen har trots ansträngningar intekunnat göra annat än att ställa en husvagn till förfogande. Regeringsrättenkonstaterade att kvinnan tillhörde en sådan utsatt grupp av hjälpsökandesom enligt förarbetena till socialtjänstlagen kan behöva särskild hjälp t.ex.med anskaffning av bostad. Regeringsrätten har i en tidigare dom funnit attboende i husvagn på en campingplats, i vart fall när det gäller permanent-boende, inte kan anses fylla det krav på skälig levnadsnivå som den enskildeenligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) har rätt att ställa (RÅ 1988 ref137). Det fanns inte heller något särskilt skäl att godta husvagn som bostadför kvinnan och hennes barn. Sociala distriktsnämnden ålades att tillhanda-hålla kvinnan en bostad som fyllde kravet på skälig levnadsnivå eller påannat sätt ombesörja att hon fick tillgång till en sådan bostad.

RÅ 1991 ref 24 Dödsbos talerättSedan biståndssökande avlidit äger dödsboet inte talerätt i mål om biståndåt honom enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.).

RÅ 1991 ref 61 Individuell behovsprövningEn socialnämnd har ansetts överskrida sin befogenhet genom att besluta omekonomisk hjälp till familjer utan individuell behovsprövning.

RÅ 1992 ref 89 Borgen för banklån – inte alternativ till ekonomisktbiståndNär rätt till bistånd föreligger har en kommun inte ansetts kunna välja att gåi borgen för ett banklån istället för att lämna kontant hjälp. Ansökan ombistånd avsåg hemutrustning för ca 12.000 kr.

RÅ 1993 ref 11 Skälig levnadsnivå – Kommunens resurserSedan Riksskatteverkets normalbelopp för existensminimum avskaffats har

RättsfallBILAGA 3

232

Regeringsrätten ansett att Socialstyrelsens bruttonormer bör läggas tillgrund för bedömningen av vad som är en skälig levnadsnivå enligt 6 §socialtjänstlagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.). Regeringsrätten framhålleratt vederbörande kommuns egna ekonomiska förhållanden inte kan tillmä-tas någon betydelse i sammanhanget, eftersom den enskilde givits en lag-stadgad rätt till bistånd som tillförsäkrar honom en skälig levnadsnivå.

RÅ 1994 ref 67 Socialchef har ansetts behörig att överklagaEn socialchef har med stöd av socialnämndens delegationsordning funnitsvara behörig att på nämndens vägnar överklaga länsrättens dom i ett mål ombistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.), då frågan i målet intekunnat anses vara av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

RÅ 1995 ref 56 Rätt till bistånd i en akut nödsituation oavsett orsakEn sökande med inkomster överstigande socialbidragsnormen har förbrukatde egna medlen huvudsakligen genom att betala skulder. Hon har därige-nom kommit i en akut nödsituation. Det förhållandet att sökanden självförsatt sig i en sådan situation har inte ansett frånta hennes rätt till bistånd.När som i förevarande fall en bidragssökande under den tidsperiod ansök-ningen avser har inkomster som överstiger socialbidragsnormen kan soci-albidraget i allmänhet utges som ett förskott på förväntade förmåner ellerersättningar.

RÅ 2000 ref 37 FöretagareRegeringsrätten har uttalat att det inte finns något lagligt stöd för att gene-rellt utesluta företagare från rätten till socialbidrag. Vid prövningen av omen företagare har rätt till bistånd enligt 6 § SoL (numera 4 kap. 1 §, SoSanm.) måste man emellertid särskilt ta hänsyn till att paragrafen inte ger rätttill bistånd för andra ändamål än den enskildes försörjning och livsföring iövrigt. Det innebär bl.a. att näringsbidrag och andra former av företagsstödi princip faller utanför paragrafens tillämpningsområde. Bidragets huvud-sakliga ändamål måste avgöras; försörjningsstöd eller företagsstöd.

Rättsfall BILAGA 3

233

Bilaga 4

JustitieombudsmannenPublicerade beslut i kronologisk ordningJO 1987/88 s. 151 Framställan om ekonomiskt bistånd ska avgöras i ett beslutJO har uttalat att om det inte är helt klart att den enskilde endast önskarupplysningar ska hans begäran uppfattas som en framställan om bistånd ochavgöras i ett beslut.

JO 1988/89 s. 186 Skriftligt avslagsbeslutJO har riktat kritik mot en socialförvaltning som inte lämnat ett skriftligtavslagsbeslut. JO har uttalat att det är ett oavvisligt krav att beslut som gården enskilde emot utformas skriftligt med fullföljdshänvisning. Osäkerhet ifråga om beslutet går den enskilde emot bör leda till att beslutet formaliseras.

JO 1988/89 s. 188 och JO 1992/93 s. 316 FullmaktJO har påpekat att en socialnämnd ska – innan den tillgodogör sig ett beloppsom betalats till nämnden enligt hjälptagarens fullmakt – undersöka intebara att hjälptagaren har möjlighet att avstå från beloppet utan även aktivtförvissa sig om att hjälptagaren inte önskar disponera beloppet på annat sätt.

JO 1989/90 s. 216 Framställan om ekonomiskt bistånd ska föranleda beslutJO har uttalat att en framställan om ekonomiskt bistånd ska, efter utredningoch dokumentering, vidarebefordras till behörig beslutsfattare och hos den-ne föranleda beslut. Sökandes klagomål, ställt direkt till socialnämnden,över bristfällig handläggning vid socialförvaltningen ger upphov till ettärende hos nämnden.

JO 1989/90 s. 219 Ekonomiskt bistånd till underårigaJO har uttalat att en socialnämnd, om det inte finns några andra möjligheter,måste kunna ingripa med ekonomisk hjälp även till unga vilkas försörjningåvilar vårdnadshavaren. Sådan hjälp kan dock aldrig utgå slentrianmässigttill ungdomar som lämnar föräldrahemmet innan de kan försörja sig själva.Att utan vårdnadshavarens medgivande bistå barnet ekonomiskt måste all-tid vara en lösning som inte får tillgripas förrän i sista hand när inga andramöjligheter står till buds.

235

JO 1990/91 s. 182 RekvisitionerJO har ansett det godtagbart av en socialförvaltning att erbjuda bistånd tilluppehälle i form av rekvisitioner även om den biståndssökande förklarar sigvägra motta bistånd i den formen.

JO 1990/91 s. 184 DelgivningFråga om rutiner för delgivning av beslut i biståndsärenden.

JO 1991/92 s. 213 Muntligt avslagsbeskedJO har uttalat att ett muntligt avslagsbesked bör antecknas i akten. Enanteckning bör också göras om att klienten underrättats om att få beslutetskriftligen och om rätten att överklaga beslutet.

JO 1992/93 s. 310 Dröjsmål med samt utformning av beslutJO har kritiserat en socialnämnd för dröjsmål med att fatta beslut i ett ärenderörande bistånd till psykoterapibehandling samt kritiserar utformningen avbeslutet. JO har uttalat att det inte är godtagbart att ett beslut ger anledningtill tveksamhet om innebörden.

JO 1993/94 s. 227 Underlåtenhet att verkställa domJO har riktat allvarlig kritik mot en kommundelsnämnd som underlåtit attverkställa domstols dom avseende rätt till bistånd enligt 6 § socialtjänst-lagen (numera 4 kap. 1 §, SoS anm.) i form av personlig assistent. JO haruttalat att nämnden inte får låta anstå med verkställigheten av beslutet iavvaktan på att frågan prövas av högre instans. Om ett yrkande om inhibi-tion framställs vid överklagandet i direkt anslutning till den dom varigenomsökt bistånd beviljats, torde nämnden få låta anstå med verkställighet intilldess inhibitionsyrkandet prövats.

JO 1993/94 s. 230 UrinprovJO har uttalat att det inte ur laglighetssynpunkt föreligger något hinder motatt förordna att den enskilde i utredningssyfte skall lämna urinprov. Att motden enskildes vilja besluta om en sådan ingripande åtgärd bör dock inte skemed mindre det föreligger grundad misstanke anta att den sökandes miss-bruk är av viss kvalificerad omfattning. Socialnämnden bör således inte i ettbiståndsärende rutinmässigt ange att den enskilde skall lämna urinprov såsnart man misstänker att han missbrukar någon form av narkotika.

JO 1993/94 s. 238 Framställan om ekonomiskt bistånd ska avgöras i ett beslutJO har uttalat att om det inte är helt klart att den enskilde önskar en upplys-ning om sin möjlighet att få hjälp ska hans begäran uppfattas som en

JustitieombudsmannenBILAGA 4

236

framställning om bistånd och således avgöras i ett beslut.

JO 1993/94 s. 307 KommunikationJO har uttalat att undantag från kommuniceringsplikten i 17 § förvaltnings-lagen kan ske bl.a. när det är uppenbart att det inte är nödvändigt att kom-municera.

JO 1994/95 s. 272 Socialtjänstens ansvar för asylsökande som vägrats uppehållstillståndAnsökan från en person som saknar hemvist i landet måste prövas av vistel-sekommunen.

JO 1994/95 s. 364 Onödig uppgift i ett yttrande till länsrättJO har kritiserat att ett yttrande till länsrätt i ett biståndsärende innehölluppgift om att sökanden varit intagen på ett behandlingshem för drogmiss-brukare. Uppgiften saknade helt betydelse för länsrättens prövning av bi-ståndsärendet.

JO 1994/95 s. 365 Tid för överlämnande av en besvärsskrivelseJO har kritiserat att en socialnämnd avvaktat med att överlämna en besvärs-skrivelse till länsrätten på grund av att sökanden inte delgetts det skriftligaavslagsbeslutet. JO har uttalat att socialnämnden endast haft att ta ställningtill om besvären kommit in i rätt tid. Den omständigheten att den enskildeinte löst ut den rekommenderade försändelsen med avslagsbeslutet hardärvid saknat betydelse.

JO 1994/95 s. 367 Gynnande beslutInnebörden av den förvaltningsrättsliga principen om gynnande beslutsbindande effekt.

JO 1995/96 s. 318 OmprövningJO har påpekat att begreppet omprövning avser det förfarande varigenommyndigheten ändrar det tidigare beslutet. Bedömningen av om förutsättning-arna för omprövning föreligger kan göras av en tjänsteman med behövligkompetens och någon delegering av nämndens beslutanderätt är det intefråga om. Finns det inte någon anledning till omprövning ska den tjänstemansom gjort den inledande granskningen dokumentera detta och utan dröjsmålöverlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Ettöverklagande av ett av socialnämnden fattat beslut får således inte bli ligg-ande i avvaktan på att nämnden ska göra granskningen. Ett sådant dröjsmålstår i strid med de krav på snabbhet i förfarandet som förvaltningslagenuppställer. Denna tid bör i normalfallet inte överstiga en vecka. I vissa fall

Justitieombudsmannen BILAGA 4

237

kan det till och med krävas snabbare handläggning. Om den inledandegranskningen ger anledning till en omprövning av beslutet bör själva omp-rövningen göras av den eller dem som ursprungligen fattade beslutet.

JO 1996/97 s. 252 Ekonomiskt bistånd till underårigaVårdnadshavares vilja kan inte alltid tillmätas avgörande betydelse när detgäller underårigs möjlighet till ekonomiskt bistånd.

JO 1996/97 s. 253 Biståndsdomar ska formuleras som ett åläggandeJO har uttalat att biståndsdomar, varigenom enskilds överklagande bifalls, skaformuleras som ett åläggande för socialnämnden att utge förmånen ifråga.

JO 1996/97 s. 295 Avslagsbeslut ska sändas till vistelseadressenJO har kritiserat en socialnämnd för att de sänt ett avslagsbeslut, vid s.k.förenklad delgivning, till sökandens hemadress istället för vistelseadressen(som var väl känd av handläggaren).

JO 1997/98 s. 317 HandläggningstidJO har riktat kritik mot en socialnämnd för långsam handläggning av enansökan om ekonomiskt bistånd till tandvårdskostnad.

JO 1997/98 s. 321 och 1997/98 s. 324 InhibitionJO har uttalat att enbart den omständigheten att en socialnämnd har ansöktom inhibition inte automatiskt befriar nämnden från att vidta de i den över-klagade domen föreskrivna åtgärderna enligt socialtjänstlagen. En nämndkan inte skjuta upp verkställigheten av länsrättsdomar genom att slentrian-mässigt begära inhibition beträffande alla domar som går nämnden emot.Om det av en dom exempelvis framgår att en biståndssökande befinner sig ien akut nödsituation och omedelbar hjälp är påkallad kan en socialnämndvara skyldig att efterkomma domen även om inhibition sökts. I JO 1997/98s. 324 uttalade JO även att en begäran om inhibition ska framställas i direktanslutning till den dom varigenom biståndet har beviljats.

JO 1997/98 s. 328 SamtyckesblanketterJO har kritiserat en socialnämnd som använt blanketter innefattande sam-tycke från den biståndssökande till att utredningskontakter tas. JO har utta-lat att frågan om vilka utredningskontakter som socialnämnden behöver taoch hur uppgifterna ska inhämtas bör bestämmas i samråd mellan handlägg-aren och sökanden. Ett annat handlingssätt får anses strida mot grundernaför SoL och de principer som gäller för socialtjänstens verksamhet. Dessaöverenskomna kontakter bör dokumenteras på lämpligt sätt. JO påpekadeäven olämpligheten av att begära barns namnteckning på blanketten.


238

JO 1997/98 s. 347 Framställan om ekonomiskt bistånd ska föranleda beslutJO har uttalat att om det inte är helt klart att den enskilde önskar endastupplysningar ska hans begäran uppfattas som en framställan om bistånd ochsåledes avgöras i ett beslut. Om en tjänsteman är osäker på vad den enskildemenar bör denne försöka undanröja osäkerheten genom en direkt fråga tillden enskilde.

JO 1997/98 s. 348 Återkallelse av gynnande beslutJO har riktat kritik mot en socialnämnd som återkallat ett beslut att beviljaekonomiskt bistånd.

JO 1999/2000 s. 248 ÅterbetalningSocialnämnden hade i ett ärende avräknat en viss del av det ekonomiskabistånd som fortsättningsvis skulle utgå som återbetalning av tidigare utgi-vet ekonomiskt bistånd. JO har påpekat att det är angeläget att nämndenfortlöpande under återbetalningstiden håller sig underrättad om huruvidaden betalningsskyldige fortfarande samtycker till att återbetalningen verks-tälls. Nämnden kan inte göra ett avdrag på det bistånd som den enskilde ärberättigad till om den enskilde motsätter sig detta.

JO 2000/01 s. 293 ÅterbetalningJO har kritiserat bl.a. att det inte framgått vilken förmån eller ersättning somförskotterats, när återbetalning skulle ske eller vilka omständigheter somlåg till grund för återbetalningsplikten. Av dokumentationen framgår inteom delgivning genomförts. (Se även beslut den 22 februari 2000 dnr 4108-1999.)

JO 2000/01 s. 301 HelhetssynJO har kritiserat att en sökande i biståndshänseende behandlats som ettvanligt ”ekonomiärende”, trots förvaltningens kännedom om att den sökan-de led av en allvarlig psykisk störning, och hans tidigare behov av biståndför sin försörjning. JO ansåg att handläggningen, i den delen, stod i stridmed principen om en helhetssyn på det sociala arbetet.

Opublicerade beslutJO beslut den 25 november 1991 dnr 1243-1991 DokumentationJO har kritiserat en socialförvaltning som regelmässigt dokumenterat beslutendast genom journalanteckningar. Av anteckningarna gick inte heller att klartutläsa vad de olika ansökningarna omfattat och vad nämnden prövat. JO påpe-


239

kade vikten av att dokumentation sker på ett korrekt och tydligt sätt. Det ärinte godtagbart att en domstol ska behöva sväva i tvivelsmål om vilka beslutsom fattats vid en socialförvaltning eller innebörden av dessa. Brister idokumentationen leder ytterst till att den enskilde riskerar att lida rättsförlust.

JO beslut den 26 september 1995 dnr 1241-1995 FullmaktJO har kritiserat en socialförvaltning som återkrävt utbetalat bistånd genomfullmakt i lön. Förvaltningen hade inte klarlagt huruvida den enskilde önska-de återkalla fullmakten. Förvaltningen hade inte heller gjort någon prövningav om den ersättningsskyldige genom betalningen skulle komma att saknabehövliga medel för sig och de sina.

JO beslut den 27 september 1995 dnr 1122-1995 StödpersonJO har uttalat att det kan vara av stort värde för en enskild att under ettsammanträde inför en nämnd eller annan myndighet ha sällskap av någonanhörig eller vän. Förvaltningslagen lägger inte något hinder häremot. Där-emot kan sekretesskäl mana till viss försiktighet när det gäller den informa-tion som kan lämnas inför en stödperson. Detta motiverar dock inte attstödpersonen helt förbjuds att närvara.

JO beslut den 27 januari 1999 dnr 816-1997 Tid för överlämnandeav en besvärsskrivelseJO har påpekat att överlämnandet av en klagoskrift i princip ska ske inomen vecka från det att överklagandet kom in till förvaltningen.

JO beslut den 4 juni 1999 dnr 1097-1998 SamverkanJO har påpekat att socialtjänstens möjlighet att verka tillsammans medandra myndigheter kan vara begränsad på grund av sekretess. Socialtjänstenkan därför inte utan vidare låta en representant för en myndighet utanförsocialtjänsten vara närvarande när förvaltningen träffar en enskild. I principförutsätter närvaron av en utomstående person att den enskilde samtyckertill detta.

JO beslut den 21 juni 1999 dnr 4905-1997 Tid för överlämnande aven besvärsskrivelseJO har uttalat att en förvaltningsmyndighet ska överlämna en överklagan-deskrift och övriga handlingar i ärendet till överinstansen utan dröjsmål ochatt handläggningstiden i normalfallet inte bör överstiga en vecka. I vissa fallkan det till och med krävas snabbare handläggning.

JO beslut den 23 augusti 2000 dnr 1149-1999 Ansökan och beslutJO har kritiserat en socialförvaltning för underlåtenhet att fatta beslut när en


240

person ansökt om bistånd och även ringt och efterfrågat ett beslut.

JO beslut den 5 september 2000 dnr 3263-1999 och beslut den 23 januari 2001 dnr 3994-1999 Ansökan och beslutJO har kritiserat socialförvaltningar för att underlåta att meddela beslut näransökan enligt förvaltningarna behövde kompletteras. Är det inte helt klartatt den enskilde endast önskar upplysningar skall hans begäran dock upp-fattas som en framställan om bistånd och således avgöras genom ett beslut.

JO beslut den 15 november 2002 dnr 3193-2002 Omprövning av beslutJO har uttalat att om en part överklagar ett beslut av en socialnämnd kanhandläggaren i ärendet efter en inledande granskning bedöma om det finnsförutsättningar för omprövning. Själva omprövningen måste emellertid gö-ras på samma nivå som det tidigare beslutet fattades på.

JO beslut den 12 september 2001 dnr 476-2003 Överlämnande avöverklagandeÄven när ett överklagat beslut ändras så att den enskilde är nöjd men intehar fått allt enligt överklagandet bör nämnden överlämna skrivelsen medöverklagandet och övriga handlingar i ärendet till länsrätten.


241

Sakregister

Aaktier 95, 114, 146

aktivitetsersättning 99, 165, 167

aktivitetsgaranti 94

akut nödläge 44, 206

akut nödsituation 44, 96, 106, 228, 233, 238

akut tandvård 61

allmänna kommunikationer 55

ambassadpersonal 128

amortering 47, 76

andra boendeformer 49

andrahandsboende 59

ansvarig kommun 121, 137, 230

antikviteter 96

arbetsförmedlingen 16, 28, 55, 85, 88, 93, 138, 143

arbetslinjen 10

arbetslös 83–85, 89, 93, 130, 138

arbetslöshetsersättning 93, 112, 130, 138

arbetslöshetsförsäkring 85, 88

arbetslöshetskassa 45, 56, 85

arbetsmarknadspolitiska program 86, 93

arbetsmarknadsutbildning 84, 217, 226

arbetsrehabiliterande åtgärder 84, 86

arbetsresor 45, 55

arbetssökande 88, 129, 132, 138

arbetssökarverksamhet 84, 226

arbetstagare 88, 92, 94, 129, 131, 132, 138

asylsökande 119, 126, 237

243

avgifterbostad 46, 47 fackförening 56 kommunal service m.m. 63, 70, 80, 98sjukhusvård 64 patient 78

avgångsvederlag 112, 115, 118

Bbankmedel 95, 104, 143

barnbidrag 112

barnomsorg 70, 98

barnperspektiv 20, 72, 80, 145

begravning 72, 81, 222

begravningskläder 43

begravningstraditioner 73

beräkningsperiod 115

bil 55, 70, 95, 108, 143, 220

biståndsbehov 50

biträde 140, 151

boendeformer 49

boendekostnad 22, 23, 45, 58–59, 218, 219, 228

boendestandard 45, 53

borgen 54, 227, 228, 232

bosparande 95

bostadsbidrag 48, 99, 143, 165, 167

bostadsbyte 51

bostadsförmedling 70

bostadsrätt 47, 50, 98

bosättning 66, 130, 134

brottsoffer 22, 120

bruttonorm 45

byte av bostad 50, 66

båt 96, 143

böter 74, 81

SAKREGISTER

244

Ccykel 40, 95

Ddagstidning 39, 40

dator 41, 96

deltidsarbete 84, 105

diabetes 43

driftskostnader 47

dödsbo 72, 81, 222, 232

dödsboanmälan 124

dödsbodelägare 72, 73, 222

Eeftergift 166, 232

efterlevandestöd till barn 112, 143

EG-rätten 129, 132, 139

EU-medborgare 129, 132, 137

extra tillägg till studiebidrag 113, 230

Ffackförening 39, 45, 56

familjehemsersättning 113

fast egendom 95

fastighetsskatt 47

feriearbete 103, 108

fickpengar 120, 220

flyttkostnader 63, 67

flyttning 23, 50, 52, 59, 68, 79

FN:s barnkonvention 13, 20

folkbokföringskommun 123, 137

fondmedel 114

framställan 167

fri rörlighet 129, 132

fritidsfastighet 96

frivillighet och självbestämmande 12, 19

SAKREGISTER

245

fullföljdshänvisning 154, 158, 235

fullmakt 142, 166, 235, 240

funktionshinder 42, 45, 51, 56, 75, 96, 113, 141

fängelsevistelse 51, 218

förbehållsbelopp 98

förbrukningsmaterial 63, 64

förbrukningsvaror 39, 40

företag 87, 97, 226, 233

företagare 97, 130, 233

förmedlingsavgifter 63, 70, 80

förskott 74, 164, 168, 233, 239

försäkringar 74, 92

försäkringsersättningar 113, 114

försäkringskassan 28, 63, 78, 164, 167

förtida uttag 99, 111, 208, 229

föräldrapenning 99, 112, 121, 143, 165, 229

Ggemensamma hushållskostnader 41, 111

glasögon 61, 63, 65

grundutbildning i svenska 84, 86

grundutrustning 66

Hhelhetssyn 12, 18, 27, 31, 110, 239

hemförsäkring 39, 45, 56

hemkommun 122, 127, 135

hemlöshet 49

hemsändning 134

hemutrustning 23, 63, 65, 68, 79, 82, 113, 221, 228 (se även möbler)

hemutrustningslån 67

hemvist 122, 126, 230, 231, 237

hjälpmedel 63

hotell 49, 52

husgeråd 67, 79, 81

hushållsekonomisk rådgivning 15, 75

SAKREGISTER

246

hushållsel 39, 45, 55, 74

hushållsgemenskap 42, 47, 48, 49, 102

husvagn 49, 50, 96, 218, 232

hyreslägenhet 46

hyresskuld 51, 218

hälsa och hygien 39

hälso- och sjukvård 62, 63, 78, 98, 120

högkostnadsskydd 64, 78

högre nivå 22, 23, 42, 44

Iidentitetshandling 70

individuell behovsbedömning 17, 21

inhibition 157, 161, 236, 238

inkomstperiod 115, 118

inneboende 47

introduktionsprogram för invandrare 86, 87

Jjournal 147

journalanteckningar 140, 239

Kkläder och skor 23, 40, 43

koloni- eller lägervistelse 71

kommunikation 149, 237

kompetens 25

konst 96

kontaktlinser 65

kontanter 95

kontroller 145

kortvarigt biståndsbehov 50, 79

kriminalvård 51, 120, 123, 203, 218

kvarskrivning 126

kvarstående skatt 47, 209, 223

SAKREGISTER

247

Llaga kraft 159–162

laglighetsprövning 35, 156, 160

lek och fritid 22, 39, 40, 43, 58

livsmedel 23, 39, 40, 43, 48

lunch 41

låginkomsttagare 45, 52, 53, 58, 69, 80

lån 47, 75, 76, 81, 96, 105, 108, 109, 224, 227, 232

långvarigt biståndsbehov 50, 66

lägre nivå 44, 122

läkarkonsult 64

läkarvård 61 (se även hälso- och sjukvård)

läkemedel 63, 64, 78

löneutmätning 99

Mmagasinering 49

matkuponger 116

matpengar 137

medborgarskap 130

medgivande 102, 128, 142, 146, 148, 235

menprövning 148

missbruk 90, 236, 237

motivering av beslut 153

möbler 67, 79, 81 (se även hemutrustning)

Nnordiska medborgare 132–134

närstående 72

nödsituation 106 (se även akut nödläge, akut nödsituation)

Oobligationer 95, 114, 146

ombud 140, 142, 144, 151

omprövning 156–158, 160, 237, 241

SAKREGISTER

248

Ppart 149, 150, 154, 157

partner (se registrerad partner)

patientavgifter 78, 120

pension 111, 112, 131, 143, 165

pensionsförsäkring 95, 108, 146

pensionär 95, 129, 130, 131

periodisk förmån 165

personliga kostnader 41, 111

placeringskommun 123, 124

praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet 86, 89–92

Rregistrerade partner 23, 41, 100, 102

rekreation 62, 63, 66, 71–72, 115, 125, 222

rekvisition 116, 236

resekostnader 224

riktlinjer 37, 45, 55, 59, 73

räntekostnad 47

rättidsprövning 158, 160

rättshjälpsavgift 70, 80

rättssäkerhet 24, 37, 140, 142–145, 150, 153

Ssambo 23, 41, 42, 52, 53, 100, 130

sammanboende 101

samrådsförfarande 147

samrådsgrupp 148

schablon 44–45, 55, 56, 59, 66

semester 71–72 (se även rekreation)

SFI 86, 226

sjukhusvistelse 64

sjukhusvård 64

sjukpenning 99, 112, 143, 165

självförsörjning 15–16, 25

SAKREGISTER

249

skadestånd 74, 114, 169

skattejämkning 47

skatteskulder 74, 81

skatteåterbäring 47

skolmåltid 43

skolresa 72

skulder 63, 74, 76, 81, 97, 222

skuldrådgivning 75

skuldsanering 75, 223

skyddsåtgärder 24

skäligt rådrum 51–52, 59

social förmån 131, 132

social trygghet 129, 131

sparbelopp 95

spädbarnsutrustning 63, 68

stereo 96

stipendier 114

studerande 89–91, 101–102, 104–106, 108–110, 129–132, 138, 225, 227, 228

studiehjälp 99, 113

studier 101–102, 105, 109, 225

studiestöd 104–105, 109, 114, 165, 225

stödperson 140, 151, 240

Ttandläkarkonsult 65, 79

tandvård 62, 64–65, 78, 79, 115, 221, 228, 238

telefon 22, 39, 40, 43, 44, 48, 67, 68, 224

tillfällig vistelse 125, 126, 134

tolk 140, 142

tomträttsavgäld 47

trygghetspaket 24

trångboddhet 52–53

TV 39, 40, 66–67, 96

SAKREGISTER

250

Uumgänge 22, 42, 43, 46, 66, 146

umgängesresor 63, 69, 80

underhållsskyldighet 42, 100–103, 226, 227

underhållsstöd 99, 112, 143, 165, 167

ungdomar 42, 53, 54, 89–93, 235

ungdomsgaranti 93

uppehållstillstånd 71, 120, 127, 132, 133, 143, 231, 237

utbetalningssätt 116

utlandsvistelse 135

utredning 16–17, 18, 21–22, 25, 30, 84, 140–146, 149, 153, 166, 235, 238

utvecklingsersättning 93

Vvandrarhem 49

verkställighet 161, 236, 238

video 96

villa 98, 222

villkora ekonomiskt bistånd 86

vinterkläder 43

vistelsebegreppet 125–126, 132

vistelsekommun 122–128, 134, 137, 230

väntetider 25, 141

värdeföremål 114, 146

Ååterbetalning 163, 231–232, 239

återkrav 163–165, 169, 231

återsökning 167

Ääldreomsorg 70

Ööverskjutande skatt 111, 112

SAKREGISTER

251

Documents

Ekonomiskt bistånd