En ny teori for lust-olust S T I G Z E T H K A E U S

Upplevandeprocessen har i varje ogonblick sin bestamda hastighet. >>V,, (,velocity.). Som exempel kan vi ta det fall att hos nigon associa- tionerna liksom stortar genom upplevandet, och att detta ut%t avspeglas i ett s2 snabbt tal att orden nastan snubblar over varandra. I ssdant fall ar V stegrat. S. k. snabblasare har ocksi en stegrad psykisk hastig- het. Den savlige, slapige, lingsamme har daremot en Iig hastighet hos sin upplevandeprocess.

Upplevandeprocessen har ocksii i varje ogonblick sin briljans, ,B.. Inneborden av detta uttryck framgir av foljande syncmymer:

Upplevandets lyskraft. Dess klarhet. Vakenheten. Upplevandets styr- ka. Dess vildsamhet. Dess egenskap att vdra mer eller mindre pitrangan- de. DM formiga att gora sig gallande inom oss under undantrkgande av annan - mindre hogbriljant, mera ligbriljant - upplevandeprocess.

Den vildsamma smartan, det blandande ljusintrycket, den haftiga hungern, den starka radslan, passionen, exstasen under en karleksakt, allt detta ar exempel pii hogbriljant upplevande, medan det niitt och jamnt marltbara sticket av en mygga, det latta obehaget som gor att man andrar stallning, tankspridda, somniga och blaserade tankar ar exempel p2 Isgbriljant upplevande.

Mellan B och V finns nu en naturlig, normal relation, som innebar att mot hoga B-varden svarar hoga V-varden och omvant, .den normala B/V-relationen.. Denna kan belysas av foljande exempel:

Smarta ar forsta fasen i en andamilsenlig upplevandeprocess, vilkens sista fas ar ett beteende sidant att smartstimulus elimineras. Det anda- milsenliga innehillet i smarta ar att forhindra vavnadsskada. asmart- reaktionen, ar det beteende som eliminerar stimulus. Vid vildsam (d. v. s. hogbriljant) smarta intrader smartreaktionen blixtsnabbt, vid svag (Isgbriljant) smarta ar smartreaktionen loj, lingsam, ti1 uppskov. G i r man barfota och trycker fotsulan mot en vass sten, s i rycks foten blixtsnabbt upp. Har blott ingen vavnadsskada uppkonunit, s i viker smartan genast eller nastan genast. Sitter man daremot ororlig lange, sii intrader en wag, knappt markbar smarta inom nigot utsatt omride av satet. Detta foranleder en loj, lingsam lagevaxling, en reaktion som ti1 uppskov. Skulle smartbanorna i sistnamnda fall vara skadade s i upptrader som bekant trycksir, vilket visar att det, trots svagheten i upplevandet, and; ar en smartreaktion det har galler.

Pi samma satt svarar mat vildsam hunger snabba itgarder for att komma i t foda, och aven ett snabbt, glupskt atande, medan en svag hunger ti1 uppskov. Ett viildsamt illamiende leder snabbt till kraloning, medan ett helt svagt illamiende kan piigii lange innan krakning in-

23

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cgill

Uni

vers

ity o

n 10

/27/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

trader. En vildsam kansla av overhettning leder till att man huvud- stupa kastar sig i badet, en latt liknande kansla kan foranleda eht mera lojt flaktande av ansiktet.

Hogvakna manniskor ar alerta, snabba. S b n i g a manniskor ar sloa, lingsamma.

Enligt en teori for lust-olust som forf. tidigare i mera antydd form publicerat, skulle lust och olust icke vara polara yttervarden inom en och samma variabel, utan lust skulle vara yttervardet i en separat va- riabel, lustvariabeln, vilkens andra yttervarde kunde betecknas s m antilust, och olust yttervardet inom en annan variabel, vilkens andra yotervarde vore antiolust.

Olustvariabeln ar nu enligt forf:s mening just B/V-relationen. Den kan variera i t v i riktningar, mot gynnsamma varden, antiolust, och mot ogynnsamma varden, ollust.

Nigon mojlighet att empiriskt mata B har vi tills vidare inte. Dare- mot kan allman erfarenhet ge oss vissa hillpunkter.

Vid depression foreligger s. k. depressiv hamning, vilket innebar en retardation av upplevandeprocessen, en lPsning av den psykiska appara- ten, varvid ett och samma upplevandeinnehill stir monotont i n m den- na. Dar finns allts% abnormt l%ga V-varden, upplevandeprocessens hastig- het iir nedsatt eller upphavd. Hade vi mojlighet att mata, kan vi alltsH rakna med att vi har skulle finna en numerislit hog B/V-relation.

Vid Pngestneurosens ingestanfall daremot har vi mledning att som det centrala fenomenet antaga ett stegrat B vid oforandrad V, alltd aven har en numeriskt hog B/V-relation.

Enligt forf:s mening ar olust lidentiskt samma som en ogynnsam (d. v. s. vid framtida xnatning numeriskt hog) B/V-relation, medan en gynnsam (numeriskt lig) B/V-relation ar antiolust.

Lust daremot innebar alltid utslocknande, vilket inte ,kan betyda an- nat an att B faller till 0. Ett dylikt forhPllande, att B faller till 0 under lust, finner vi narhelst en upplevandeprocesis mPlforverkligas, och dar- under ebbar ut, slocknar, upphor. Vi finner det t. ex. i karleksakten. Vi finner det ocksi nar vi ater med god aptit tills mattnad intrader, och hela processen (vilkens forsta fas varit hunger, dess lsista atande) u p p hor. Vi finner det nar vi dricker oss otorstiga, nar vi svalkar vlr over- hettade kropp eller varmer v5r frysande, men vi finner det ockd nar vi nir milet for nigon mera komplicerad process, t. ex. nar ett arbete Blyckasn, milforverkligas och darigenom avslutas, eller nar ett storverk lyckas under triumfkansla. Men vi finner det ocksi nar en process slacks ut halwags, utan att ha hunnit milforverkligas, t.ex. vid det ljuvliga insomnandet, men ocksi vid berusning, och vid de svimmings- lekar barn ibland uppfinner.

Om fallande B-varden ar lust, sH m%ste lustens motsats vara stigande

24

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cgill

Uni

vers

ity o

n 10

/27/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.

B-varden, vilket bor b e n h n a s nantilustn. Eftersom vi inte kan mata B, kan vi inte heller mata lstegring eller fall darav, uran mhte ocksi harvidlag bygga blott p5 allman erfarenhet.

Om det verkligen ar si att fallande B ar lust, stigande anltilust, sb mhte ocks2 fallhastighetan resp. stegringshastigheten (kurvans branthet) ha betydelse. 'ry om B faller s l obetydligt att vi knappt marker det mike lusten vara foga utpraglad, foga arenn, men ju brantare B faller, dess renare lust bor vi uppleva.

Finns det nigot mera preciserat satt att ubtrycka ett dylikt forhil- lande? Ja matematiken ger oss ett s5dant.

Antag att har presenterade teori ar riktig. Antag vidare att vi redan kande ett satt att mata B, resp. stegring och fall darav. Vi skulle dA kunna infora B-varden i ett kmrdinatsystem dar ordinatan vore B, med uppit stigande varden, abscissan tiden, T. Stegrings- resp. fall- hastigheten hos B skulle d i anges som nderivatan for B med avseende

pi TD eller kortare -. Detta uttryck skulle d i anta positiva varden

nar B befann sig under stegring, negativa varden nar B avtog. Det numeriska vardet for ifrigavarande tal skulle bli allt storre ju brantare B stegrades eller fo11. Om B tidsmoment efter tidsmoment 1bg Iconstant,

s?i skulle uttrydcet - anta vardet 0.

d B d T

d B d T d B Enligt den teori forf. har framlagger fijrmodas lustvariabeln vara --

dT och denna variabel svanger mellan lust och antilust. Lust foreligger nar B faller, d. v. s. nar uttrycket antar negativa varden, och lusten blir renare ju brantare B-fall, d. v. s. ju hogre numeriskt varde detta nega-

antar posiitiva varden, och d B tiva tal antar. Anltilust foreligger nHr - d T

renare ju numeriskt hogre ifrlgavarande tal blir. Allmant anses slval lust som olust kunna vara i ena sidan mer eller

mindre nrenn, i andra sidan mer eller mindre nstarka. Klarare benam- ningar ar enligt forf:s mening for ren Dkvalitativ utpraglingsgrada, for stark nkvantiltativ utpraglingsgradn.

B d B V d T

Om olustvarimabeln ar - - relationen och lustvariabeln - s% blir

den kvalitativa utpraglingsgraden for olust resp. lust det samma som det numeriska varde variabeln antar, medan den kvantitativa utprag- lingwaden blir B-vardet i resp. uttryck.

Litteratur: Zethraeus, S.: ~ K a n d a n ~ , Stockholm, 1962.

Overlakare Stig Zethruew, Centrallasarettet. Borh.

3a 25

Nor

d J

Psyc

hiat

ry D

ownl

oade

d fr

om in

form

ahea

lthca

re.c

om b

y M

cgill

Uni

vers

ity o

n 10

/27/

14Fo

r pe

rson

al u

se o

nly.