JURIDISKA FAKULTETENvid Lunds universitet

Helena Westesson Bexéus

Tillräknelighet - en förutsättning för brott?

JURM01 Examensarbete

Examensarbete på juristprogrammet30 högskolepoäng

Handledare: Per Ole Träskman

Termin för examen: VT2015

InnehållSUMMARY 1

SAMMANFATTNING 2

FÖRORD 3

FÖRKORTNINGAR 4

1 INLEDNING 5

1.1 Syfte 5

1.2 Frågeställning 6

1.3 Metod och material 6

1.4 Disposition och avgränsningar 6

1.5 Terminologi 7

2 TILLRÄKNELIGHET 8

2.1 Om begreppet tillräknelighet 8

2.1.1 Att sakna förmåga att inse gärningens innebörd 82.1.2 Att sakna förmåga att skilja mellan rätt och fel 92.1.3 Att sakna förmågan att kontrollera sina gärningar 9

2.2 Tillräknelighet ur ett historiskt perspektiv 92.2.1 Utvecklingen fram till 1800 102.2.2 Utvecklingen 1800-1900 122.2.3 Utvecklingen 1900-1950 132.2.4 Utvecklingen från 1950 till idag 13

2.3 Tillräknelighet ur ett psykiatriskt perspektiv 152.3.1 Ärftliga orsakers betydelse för en individs beteende 162.3.2 Neurologiska orsakers betydelse för en individs beteende 172.3.3 Psykiatriska orsakers betydelse för en individs beteende 18

2.3.3.1 ADHD 182.3.3.2 Autismspektrumstörning 192.3.3.3 Utvecklingsstörning 192.3.3.4 Antisocial personlighetsstörning 202.3.3.5 Psykoser 202.3.3.6 Impulskontrollstörningar, Tourettes syndrom och tics 202.3.3.7 Missbruk och drogers effekt 21

2.4 Tillräknelighet ur ett internationellt perspektiv 212.4.1 Danmark 222.4.2 Finland 222.4.3 Frankrike 22

2.4.4 England 23

3 GÄLLANDE RÄTT 25

3.1 Allvarlig psykisk störning 25

3.2 Presumtion mot fängelsestraff 253.2.1 Kort om 2008 års reform 263.2.2 Kort om synnerliga skäl 26

3.2.2.1 Allvarlig psykisk störning som förmildrande omständighet 28

3.3 Rättspsykiatrisk vård 28

3.3.1 Rättspsykiatrisk undersökning 293.3.1.1 Liten sinnesundersökning 30

3.3.2 Särskild utskrivningsprövning 31

4 PSYKIATRILAGSUTREDNIGENS FÖRSLAG PÅ REFORM 32

4.1 Behovet av en reform 324.1.1 Vårdfrågor 334.1.2 Skyddsfrågor 344.1.3 Straffrättsliga frågor 34

4.2 Psykiatrilagsutredningens förslag 36

4.2.1 Utformningen av kravet på tillräknelighet 374.2.2 Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare i ett reformerat system 394.2.3 Psykiatrisk vård i ett reformerat system 394.2.4 Nya former av rättspsykiatriska undersökningar 40

4.3 Vad skiljer Psykiatrilagsutredningen från tidigare förslag? 41

5 BÖR ETT TILLRÄKNELIGHETSKRAV INFÖRAS I SVERIGE?43

5.1 Argument för 43

5.1.1 Skuldprincipen 435.1.2 Allmänpreventiva överväganden knutna till straffbestämmelsernas syfte 445.1.3 Systematiska skäl 445.1.4 Undvikande och förtydligande av intressekonflikter 455.1.5 Det internationella argumentet 455.1.6 Anpassning till senare års straffrättspolitik 46

5.2 Argument emot 46

5.2.1 Behandlingstankens betydelse 465.2.2 Det nuvarande systemet motverkar särbehandling och stigmatisering 475.2.3 Senare års utveckling för psykiskt sjuka 485.2.4 Ansvarets betydelse för behandlingen 485.2.5 Pragmatiska skäl 495.2.6 Rättsliga svårigheter 49

5.3 Psykiatrilagsutredningens bedömning 50

5.4 Kritik mot Psykiatrilagsutredningens betänkande 52

6 SAMMANFATTANDE ANALYS 55

BILAGA A 57

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 59

RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 61

SummaryMentally disordered offenders have always been treated differently by the criminal justice system. In most countries the law requires that the accused is sane to be considered accountable for his or her actions. Accountability, in this context, means that you know what you are doing and that you are able to control your actions. In Sweden there is no requirement that the accused is sane to be considered accountable and responsible for his or her actions and thus liable to be punished for the crime. In the current system offenders who committed a crime suffering from a serious mental disorder can only be sentenced to prison if extraordinary circumstances are at hand. Examples of such circumstances include that the accused has caused the mental disorder by self-induced intoxication or if the crime was severe. However, If the accused suffered from a serious mental disorder, such that he or she was not able to control or understand the meaning of his or her actions, the court cannot sentence the accused to prison.

Since the turn of the century the debate concerning a possible inclusion of a requirement for accountability as a prerequisite for criminal liability has been ongoing in Sweden. It has been proposed in the official report Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17), that a requirement for criminal liability should be that the accused offender is to be accountable for the action to be considered a crime. A person is not to be considered accountable if the person at the time of the illegal action suffered from a serious mental disorder or deliriousness, was severely mentally disabled, or suffered from a serious form of dementia. In broad terms the arguments of proponents of the inclusion of such an requirement include, the principle of responsibility, that states that only a person who could be held accountable for their actions should be criminally liable, and furthermore that it would make it easier for Sweden to collaborate with other countries where such a requirement is already in use. The opposition on the other hand point out that requirement of sanity for accountability and criminal liability might increase the social stigma for mentally ill people as well as a fear that the treatment and psychiatric care of mentally disordered criminals will be less effective if their illegal acts are not considered to be criminal.

6

SammanfattningPsykiskt störda lagöverträdare har särbehandlats sedan antikens dagar. I de flesta länder i världen finns det än idag ett krav på att en person ska vara tillräknelig för att kunna dömas till ansvar för brott. Om man är tillräknelig betyder det att man vet vad man gör och att man har förmåga att kontrollera sina gärningar, det vill säga att man har ansvarsförmåga. I Sverige finns det inget krav på att man ska vara tillräknelig för att bära ett straffrättsligt ansvar utan särbehandlingen sker vid påföljdsvalet. Det finns, sedan 2008, en presumtion mot att personer som lider av en allvarlig psykisk störning döms till fängelse. Det är enbart om särskilda skäl föreligger, t.ex. om det rör sig om ett synnerligen allvarligt brott eller om tillståndet är självförvållat, som man får utdöma ett fängelsestraff. Rätten får dock inte döma till fängelse om gärningsmannen till följd av en allvarlig psykisk störning har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt.

Sedan millenniumskiftet har debatten om att återinföra ett krav på tillräknelighet i Sverige tagit fart och med drygt tio års mellanrum har det lagts fram förslag på att återinföra kravet. I det senaste betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17), föreslår Psykiatrilagsutredningen att ett tillräknelighetsrekvisit ska införas. Detta innebär att om en otillåten gärning har begåtts av en person som är otillräknelig ska den inte utgöra brott. Man är otillräknelig om man inte har haft förmågan att inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt på grund av allvarlig psykisk störning, tillfällig sinnesförvirring, svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd.

Som vid alla reformförslag finns det argument som talar både för och emot en förändring. Nulla poene sine culpa ger uttryck för skuldprincipen och innebär inget straff utan skuld och att endast den som vid gärningstillfället kan rå för sin gärning ska fällas till ansvar. Denna princip talar starkt för att ett tillräknelighetskrav ska införas. Ytterligare argument för ett införande är att intressekonflikter skulle undvikas samt att Sveriges system därmed skulle stämma bättre överens med övriga världens, vilket främjar samarbete. Motargumenten mot ett införande är att den behandlingstanke som rådde vid utformningen av Brottsbalken ska ha fortsatt betydelse vid påföljdsvalet och att den som är i behov av vård ska få detta behov tillgodosett. Detta är dock inget som Psykiatrilagsutredningen motsätter sig utan det nya förslaget innebär bland annat att vårdbehov ska tillgodoses inom ramen för påföljden. Ytterligare argument som förs fram emot införandet av ett tillräknelighetsrekvisit är att nuvarande lagstiftning motverkar stigmatisering och att det straffrättsliga ansvaret har betydelse för behandlingen. Ett annat argument är att förändringarna är så pass små att ett tillräknelighetsrekvisit inte bör införas av pragmatiska skäl.

7

FörordAtt skriva klart den här uppsatsen har tagit mycket längre tid än jag hade tänkt. Ibland tar ju livet vändningar man inte planerar för, men jag tycker att det är viktigare att följa hjärtat än att följa planen. Jag vet inte om jag kommer arbeta som jurist i framtiden men jag är övertygad om att jag har haft och kommer att ha stor nytta av min utbildning även i mitt yrke som psykolog.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till min handledare Per Ole Träskman som visat stort tålamod under åren. Jag vill också rikta ett särskilt tack till min fina mamma som aldrig slutat uppmuntra mig att skriva klart den här uppsatsen – tack Mamma!

Och Stefán, tack för att du alltid stöttar mig och tror på mig. Du ger mig mod att våga följa mitt hjärta. Team Binks!

Lund den 17 juni 2015

Helena Westesson Bexéus

8

FörkortningarADHD Attention Deficit Hyperactivity DisorderBrB BrottsbalkenDs DepartementsskrivelserFAS Fetalt alkoholsyndromHD Högsta domstolenHSL Hälso- och sjukvårdslagenLPT Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvårdLRV Lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vårdLSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindradeRSMH Riksförbundet för social och mental hälsaSL StrafflagenSOU Statens offentliga utredningar

9

1 InledningEn straffrättslig särbehandling av psykiskt störda lagöverträdare har existerat sedan antikens dagar. Denna särbehandling har sett olika ut genom historien och i de flesta nationer i världen finns det än idag ett krav på att en person måste vara tillräknelig för att kunna dömas till ansvar för brott. Begreppet tillräknelighet handlar om en persons ansvarsförmåga. Har man ansvarsförmåga innebär det att man vet vad man gör och har kontroll över sina handlingar samt kan skilja mellan rätt och fel.1 I Sverige finns inte detta krav utan även en person som är otillräknelig anses kunna bära ett straffrättsligt ansvar. Detta krav har tidigare funnits i Sverige men togs bort när Strafflagen ersattes av Brottsbalken som en konsekvens av att behandlingsideologin vuxit sig stark. Särbehandlingen av psykiskt störda lagöverträdare sker sedan BrB blev lag vid påföljdsvalet.2

De senaste åren har det kommit en rad förslag som alla pekar på att ett tillräknelighetskrav borde återinföras i Sverige och 2002 lade Psykansvarskommittén (SOU 2002:3) fram ett förslag på att tillräknelighet skulle vara ett krav för straffrättsligt ansvar. Detta förslag implementerades aldrig, men 2008 skedde en uppluckring av fängelseförbudet. Denna förändring gjordes med en större reform i åtanke som ännu inte genomförts. Det senaste betänkandet som tar upp frågan om ansvar för psykiskt störda lagöverträdare har lagts fram av Psykiatrilagsutredningen (SOU 2012:17), som föreslår att tillräknelighet ska vara en förutsättning för brott. Detta innebär att en gärning som begås av en person som på grund av allvarlig psykisk störning, tillfällig sinnesförvirring, svår utvecklingsstörning eller allvarligt demenstillstånd saknade förmåga att förstå gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt inte ska utgöra brott. 3Diskussionen om att eventuellt återinföra ett krav på tillräknelighet i Sverige väcker moraliska frågor om ansvar och skuld. Kan alla personer anses ansvariga för sina gärningar? Vem kan dömas för brott? Är det moraliskt riktigt att döma någon som befunnit sig i en annan verklighet då en straffbelagd gärning begåtts? För att ha en möjlighet att besvara dessa frågor krävs det en förståelse för vad som ryms i begreppet tillräknelighet och vad det skulle innebära om et tillräknelighetskrav återinfördes i svensk rätt.

1.1 SyfteSyftet med denna uppsats är att öka förståelsen för vad begreppet tillräknelighet innebär och vilka människor som anses vara otillräkneliga. Uppsatsen syftar också till att utreda vilka förändringar som föreslås i

1 SOU 2012:17. Psykiatrilagsutredningen. Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd, s 522.2 SOU 2002:3, Psykansvarskommittén. Psykiskt störning, brott och ansvar, s 167.3 SOU 2012:17, s 538.

10

Psykiatrilagsutredningens betänkande Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) gällande tillräknelighet och andra straffrättsliga regleringar som berör psykiskt störda lagöverträdare. Ett mål är också att kunna utreda om det är önskvärt att införa ett tillräknelighetskrav.

1.2 FrågeställningUppsatsen övergripande frågeställning är vad begreppet tillräknelighet innebär och om ett tillräknelighetskrav bör införas i Sverige samt vad ett sådant krav skulle få för konsekvenser. För att kunna besvara dessa övergripande frågeställningar vill jag få svar på följande frågor:

Vad innebär det att vara tillräknelig respektive otillräknelig? Hur har synen på psykiskt störda lagöverträdare och deras

straffrättsliga ansvar förändrats genom historien? Vilka psykiatriska orsaker kan påverka en människas beteende och

hur påverkar dessa orsaker personens tillräknelighet? Hur är den straffrättsliga regleringen för psykiskt störda

lagöverträdare utformad i svensk rätt idag? Vilka förändringar föreslås av Psykiatrilagsutredningen gällande

straffansvar för psykiskt störda lagöverträdare? Bör ett tillräknelighetsrekvisit införas i Sverige så som föreslås av

Psykiatrilagsutredningen i SOU 2012:17?

1.3 Metod och materialDen metod som använts är en traditionell juridisk och analyserande metod. Det material som studerats och analyserats består främst av lagtext, förarbeten, praxis, doktrin och annan relevant litteratur. Då uppsatsens frågeställning om tillräknelighet och psykiskt störda lagöverträdare inte bara rör juridiska frågeställningar är arbetet tvärvetenskaplig i viss mån, vilket innebär att även psykologisk och psykiatrisk litteratur använts. I den del av uppsatsen som beskriver tillräknelighetsbegreppet ur ett historiskt perspektiv har en rättshistorisk metod använts.

Eftersom ett av uppsatsen syften är att beskriva den reform som Psykiatrilagsutredningen föreslagit har SOU 2012:17 varit av stor betydelse och utgör huvudkälla för arbetet.

1.4 Disposition och avgränsningarI uppsatsens andra kapitel belyses begreppet tillräknelighet. Syftet med detta kapitel är att skapa en förståelse för begreppets innebörd. Kapitlet beskriver även hur begreppet utvecklats och tillämpats genom historien. Historiskt sett har de filosofiska och religiösa aspekterna påverkat synen på tillräknelighet.

11

Då samhället i allt större utsträckning anammat ett vetenskapligt tänkande har en naturvetenskaplig och psykologiska aspekt fått större betydelse, vilket gör att tillräknelighet även bör belysas ur ett psykiatriskt perspektiv samt de svårigheter som detta medför beskrivs. Den del som behandlar tillräknelighet ur ett internationellt perspektiv tar upp hur tillräknelighetskravet ser ut i andra länder.

Efter detta följer kapitel 3 som tar upp gällande rätt och praxis. Syftet med detta kapitel är att redogöra för den straffrättsliga regleringen för psykiskt störda lagöverträdare i nuvarande system. Avsnittet behandlar bl. a termen allvarlig psykisk störning, presumtionen mot fängelsestraff och vilka förhållanden som innebär att en person får överlämnas till rättspsykiatrisk vård. Fjärde kapitlet lyfter fram de förändringar av systemet som föreslås av Psykiatrilagsutredningen. I detta kapitel görs även en jämförelse mellan den nya reformen och tidigare förslag. I kapitel fem behandlas de argument som finns för och emot införandet av ett tillräknelighetsrekvisit. Även den kritik som riktats mot reformförslaget behandlas. Syftet med detta kapitel är att tydliggöra olika ståndpunkter kring de förändringar Psykiatrilagsutredningen vill genomföra samt ge ytterligare underlag för att kunna besvara frågan om ett tillräknelighetskrav bör införas eller ej. I uppsatsens avslutande kapitel görs en sammanfattande analys.

Det är den straffrättsliga regleringen av psykiskt störda lagöverträdare och frågan om tillräknelighet som undersöks i uppsatsen vilket innebär att det inte är all lagstiftning som reglerar psykiskt störda lagöverträdares situation som behandlas. Betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) tas upp i den del den behandlar straffansvar. Dessa avgränsningar har gjorts då jag valt att enbart ta upp de regleringar som gäller psykiskt störda lagöverträdare som är aktuella för att besvara min frågeställning.

1.5 TerminologiJag har i en del av uppsatsen valt att använda mig av uttrycket ”sinnessjuk” för att beskriva personer som lider av psykisk ohälsa och psykiska funktionsnedsättningar. Detta gör jag i det avsnitt som behandlar tillräknelighet ur ett historiskt perspektiv (2.2) eftersom det var den term som användes då. Jag använder mig även av termerna ”allvarlig psykisk störning” och ”psykisk störning” då det är dessa som används i det betänkande jag i stort utgår från även om jag är medveten om att dessa termer inte alltid ses som politisk korrekta. Termen ”allvarlig psykisk störning” är dessutom en juridisk samlingsterm för ett antal olika psykiska tillstånd.

12

2 Tillräknelighet

2.1 Om begreppet tillräknelighetTillräknelighet handlar om en individs ansvarsförmåga. Om man är tillräknelig så innebär det kort sagt att man vet vad man gör och att man har kontroll över sina gärningar. I Sverige finns det inget krav på att en gärningsman måste ha varit tillräknelig vid brottstillfället för att anses straffrättsligt ansvarig för gärningen. Detta gör Sverige näst intill unikt i världen. 4

Det Psykiatrilagsutredningen föreslår i sitt betänkande Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17) är att brott som begås av en gärningsman som saknade förmåga att förstå gärningens innebörd eller saknade förmåga att anpassa sitt handlade efter denna förståelse inte ska utgöra brott. Avsaknaden av dessa förmågor ska bero på en allvarlig psykisk störning, tillfällig sinnesförvirring, svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd. 5

Begreppet tillräknelighet utgörs av insikt, kunskap om vad som är rätt och fel samt kontroll över sina handlingar. Om en individ har dessa förmågor anses man kunna ta ansvar för sina gärningar.6 För att tydliggöra vad detta innebär följer nedan en genomgång av begreppets olika komponenter.

2.1.1 Att sakna förmåga att inse gärningens innebörd

Att sakna förmåga att inse gärningens innebörd är avgörande vid frågan om tillräknelighet. En vuxen person utan allvarliga psykiska problem antas ha denna förmåga och samhället kräver att medborgarna gör en enkel konsekvensanalys innan de utför en gärning. Om man kommer fram till att ens gärning kan leda till negativa konsekvenser ska man avstå från att utföra den. De psykiska tillstånd som kan ligga bakom att man har förlorat förmågan till insikt kan vara psykotiska tillstånd, förvirring och förvrängd verklighetsuppfattning. 7 Det tydliggörs inte i förarbetena vad det egentligen innebär att sakna denna förmåga. 8

4 SOU 2012:17, s 522.5 SOU 2012:17, s 538.6 Susanna Radovic och Henrik Anckarsäter (red.), Tillräknelighet, Lund: Studentlitteratur, 2009, s 18- 20.7 Susanna Radovic, ”Om begreppet tillräknelighet”, i: Radovic och Anckarsäter (red.), Tillräknelighet, Lund: Studentlitteratur, 2009, Ibid, s 27 och SOU 2012:17 s 539.8 Radovic och Anckarsäter (red.), 2009, s 29.

13

Gärningens innebörd omfattar handlingens möjliga och faktiska konsekvenser och det är en individs förståelse av dessa konsekvenser som ligger till grund för om handlingen kommer utföras eller ej. 9

2.1.2 Att sakna förmåga att skilja mellan rätt och fel

Individer måste förstå vilka handlingar som är olagliga för att ett straffrättsligt system ska fungera. Om en individ inte har möjlighet att värdera sina handlingar på ett verklighetsanpassat sätt på grund av att han eller hon saknar förmågan att skilja mellan det som är rätt eller fel är det svårt för en individ att följa landets lagar. 10

2.1.3 Att sakna förmågan att kontrollera sina gärningar

Om man inte har förmågan att kontrollera sina handlingar efter en förståelse av gärningens innebörd, menar Psykiatrilagsutredningen att handlingen inte ska utgöra brott. Denna förmåga kan en gärningsman som lider av imperativa hallucinationer11 eller en psykisk störning med tvångsmässiga inslag sakna. 12

2.2 Tillräknelighet ur ett historiskt perspektiv

Den filosofiska och religiösa utvecklingen i samhället har varit avgörande för hur psykiskt störda lagöverträdare har behandlats. Redan på 300-talet f. Kr. problematiserade Aristoteles frågan om tillräknelighet. Han ansåg att det krävs att en person utför en frivillig handling för att kunna klandras eller prisas för den. För att en handling ska anses frivillig krävs det att den har sitt ursprung i individen som utför handlingen och att denne har insikt dess effekter. Aristoteles menade att det endast är de som har förnuftets förmåga som ska hållas straffrättsligt ansvariga. Dessa tankar har präglat de flesta lagtexterna sedan dess och individer som lider av en psykisk störning har haft en straffrättslig särställning i alla tider. 13 Motivet till denna särställning har förändrats genom vår historia och följt med i de strömningar som funnits i samhället. Fram till ca 1850 spelade religionen den största rollen i hur man såg på psykiskt sjuka individer. Efter 1850 förändrades synen och blev mer naturvetenskaplig och de många klostren byggdes om till så kallade hospital där man vårdade sinnessjuka. Under 1900-talets början blev kopplingen till 9 Ibid.10 Ibid, s 34.11 En imperativ hallucination uppmanar individen som drabbas att göra någonting, vanligen i form av en befallande inre röst, se Ottosson, 2009, s 163.12 SOU 2012:17, s 543.13 Radovic, 2009, s 20-21.

14

biologin ännu tydligare och vården för sinnessjuka utökades. De strömningar vi befinner oss i idag har pågått sedan mitten av 1960-talet och vi närmar oss en avinstitutionalisering av vården där strömningar inom olika terapeutiska interventioner har fått större betydelse. 14 De sinnessjuka har gått från att betraktas som dårar genom Guds verk till att vara individer som kan tillgodogöra sig behandling.

2.2.1 Utvecklingen fram till 1800I Bibeln urskiljer man dråp gjorda utan vett och vilja från de som avsiktligen utförts, vilket visar att man tog hänsyn till avsikten bakom brottet. Sjukdomar uppfattades på den tiden som ett straff för människans synder och ovilja att acceptera sin plats i skapelsens ordning. Sjukdomen var ett straff i sig och därför straffades inte en individ som begått ett brott om han eller hon led av en psykisk störning. Det man gjorde var att vidta åtgärder för att oskadliggöra individer som ansågs vara farliga. 15 Enligt Gamla Testamentet kan sinnessjukas handlingar likställas med olyckshändelser eller handlingar som sker utan någon ond avsikt. Detta tillsammans med tanken om att den sinnessjuke redan är straffad nog av sjukdomen har präglat synen på psykiskt störda lagöverträdares straffrättsliga ställning. 16

Synen på den fria viljan och förnuftet har också präglat tankar om vem som kan vara moraliskt ansvarig för en handling. En individ ansågs enbart vara moraliskt och straffrättsligt ansvarig för en handling om den utfördes med avsikt och om man var införstådd med konsekvenserna av gärningen. 17 Som tidigare nämnts menade Aristoteles att det krävdes både förnuft och fri vilja för att man skulle kunna hållas ansvarig. 18 I äldre tid var man överens om att det som utmärkte de sinnessjuka var att de saknade mänskligt förnuft och att de kunde vara besatta. Detta innebar i sin tur att de inte kunde hållas ansvariga för sina handlingar. 19 I den romerska rätten ansåg man att den sinnessjuke inte skulle straffas därför att han inte handlade med fri vilja. Kejsare Marcus Auerelius hade tankar om att det var viktigare att skydda samhället och den sjuke än att straffa honom. I Romarriket lade man stor vikt vid avsikten bakom ett brott vilket kan ha legat till grund för att de sinnessjuka inte straffades om de hade begått ett brott under påverkan av sin sinnessjukdom. Motivet bakom detta var troligen den gamla tanken att en sinnessjuk var besatt av en demon och därmed inte kunde ansvara för sina egna handlingar eftersom de inte handlade av egen fri vilja. 20 I Digesta21

14 Lars Grönwall och Leif Holgersson, Psykiatrin, tvånget och lagen – en lagkommentar I historisk belysning, Stockholm: Norstedts Juridik AB, 2006, s 13-14.15 Roger Qvarsell, Utan vett och vilja – om synen på brottslighet och sinnessjukdom, Stockholm: Carlsson Bokförlag, 1993, s 14.16 Ibid.17 Ibid, s 15.18 Radovic, 2009, s 20-21.19 Qvarsell, 1993, s 16.20 Ibid, s 18.21 Digesta är en sammanställning av ett femtiotal romerska lagar som sammanställdes på initiativ av kejsare Justianus år 550-553.

15

uppges det att en individ som är klassad som sinnessjuk saknar fri vilja i rättslig mening. 22

I Sverige gjorde man i den medeltida lagstiftningen skillnad på vilja- och vådaverk23. Om handlingen ansågs vara avsiktlig dömdes den som ansvarade för gärningen att betala ut böter till offret eller offrets familj, men också till staten. Om gärningen var oavsiktlig var de böter som utdömdes lägre och staten fick ingen andel av böterna. Vådaverk utgjordes av olyckshändelser, handlingar som skett på grund av vårdslöshet eller försummelse. Även djur eller ting kunde orsaka vådaverk vilket resulterade i att ägaren blev ersättningsskyldig. 24 Om en sinnessjuk gjorde sig skyldig till gärningar såsom misshandel eller mord trots att släktingarna gjort allt de kunnat för att förhindra detta sågs det som ett vådaverk, vilket kan ses som en indikation på att en sinnessjuk i princip var straffri. 25 För att någon straffrättsligt skulle ses som sinnessjuk krävdes det att familjen hade kungjort detta för grannar och sockenmän. Släktingar till den sinnessjuka var även tvungna att se till att han eller hon inte kunde göra samhället eller andra någon skada genom att hålla den sinnessjuke fastkedjan eller bevakad. 26 Om en sinnessjuk begick ett brott efter släktingarnas kungörelse ansågs individen straffri men släktingarna fick böta ett lägre belopp. Om släktingarna inte hade meddelat sin omgivning om sinnessjukdomen behandlades släktingen som vilken brottsling som helst. 27 Med tiden försvann släktingarnas lysningsplikt och i 1734 års lag hade släktingarna enbart kvar en skyldighet att böta tjugo daler till målsägande enligt Missgärningsbalken 32 kap. 1§. 28

Vid denna tidpunkt spelade religionen en stor roll i synen på hur man skulle behandla de sinnessjuka vilket till stor del kan ha bidragit till att det var i klostren man började ta hand om de som ansågs obotligt sjuka. Under 1500-talet förstatligades denna verksamhet i och med reformationen och de dåvarande sjukhusen blev större. Denna förändring bidrog också till att det skedde en uppdelning under 1700-talet där de som kunde botas, både somatiskt och psykiskt sjuka, lades in på lasarett och de som ansågs obotliga förblev på hospital för att skydda omvärlden från dessa människor. På 1800-talet började behandlingstanken ta form och synen på de psykiskt sjuka förändrades. Från att omgivningen hade sett dem som besatta av djävulen sågs de nu som sjuka i behov av behandling och icke ansvariga för sitt tillstånd. 29

22 Christer Svennerlind ”Tillräknelighet i svensk rätt”, i Radovic och Anckarsäter (red.), Tillräknelighet, Lund: Studentlitteratur, 2009, s 55.23 Vilja- och vådaverk kan likställas med avsiktliga och oavsiktliga handlingar enligt Svennerlind, 2009, s 59.24 Svennerlind, 2009, s 60.25 Ibid, s 61.26 Grönwall och Holgersson, 2006, s 15-16.27 Ibid, s 16.28 Svennerlind, 2009, s 63.29 Grönwall och Holgersson, 2006, s 16-19.

16

2.2.2 Utvecklingen 1800-1900Under 1800-talets andra hälft utvecklades psykiatrin till en medicinsk disciplin vilket innebar att den skulle få större betydelse för kriminalpolitiken och rättsväsendet. 30 Läkare och psykiatriker fick större inflytande över lagöverträdarnas sinnestillstånd och de fick därför behandling i större utsträckning än tidigare. De flesta läkare var vid den här tiden övertygade om att sinnessjukdom orsakades av patologiska förändringar i hjärnan. Under denna period ifrågasattes också de rådande föreställningarna om ansvar och tillräknelighet och uppmärksamheten riktades mot brottslingens person istället för brottet, vilket innebar att den individualpreventiva aspekten av straffet tydliggjordes. 31 Med 1858 års stadga angående sinnessjukas vård och behandling skedde ett ideologiskt uppbrott inom lagstiftningen då man förde in sjukdomsbegreppet och kravet på behandling i lagen, vilket innebar en ny syn på de psykiskt sjuka. Det var under denna era som ”kurhospitalen” växte fram i Sverige som innebar att den psykiskt sjuke individen isolerades från omgivningen. 32

I 1864 års Strafflag (SL) 5 kap. 5 och 6 §§, lades stor vikt på gärningsmannens tillräknelighet. Den som ansågs otillräknelig skulle gå fri från straff (5 §) och om man inte ansågs vara vid sina sinnens fulla bruk kunde det ses som en förmildrande omständighet och straffet kunde bli nedsatt (6 §). 33 De tankar som låg bakom 1864 års Strafflag var den klassiska straffrättsskolan som växte fram under 1700-talet. Den byggde på tankar som fanns under upplysningen såsom legalitet, proportionalitet och likhet inför lagen samt vedergällning. Man förutsatte att människan var en rationell varelse och att brott var en svaghet. Man ansåg att alla som kunde följa lagen också kunde hållas ansvariga för sina gärningar. En grupp som inte hade förmåga att följa lagen var de psykiskt sjuka, vilket därmed innebar att de skulle vara fria från straff. 34 I takt med att naturvetenskapens tankar tog större plats började också den klassiska skolan ifrågasättas. En italiensk läkare vid namn Cesare Lombroso ses som grundare till den positiva straffrättsskolan som började växa fram under den senare delen av 1800-talet. 35 Han ansåg att vissa personer var födda förbrytare och att förbrytare hade vissa fysiska avvikelser såsom för stort eller för litet huvud, klumpfot eller bakåtlutande panna. Därmed kunde dessa förbrytare identifieras genom kroppsliga undersökningar. Med tiden modifierade Lombroso sina teorier och tillstod att även faktorer som var ekonomiska och sociala kunde påverka brottslighet och dess uppkomst. 36 Hans lära ansågs extrem i vissa avseenden även på 1800-talet, men den inspirerade Enrico Ferri att vidareutveckla teorin genom att försöka förena de biologiska och sociala tankegångarna. Ferri trodde inte på straffets vedergällande funktion och ansåg att tillräknelighetsbegreppet borde avskaffas. Även psykiskt 30 Qvarsell, 1993, s 40.31 SOU 2002:3, s 165.32 Grönwall & Holgersson, 2006, s 20.33 Svennerlind, 2009, s 68-69.34 Qvarsell, 1993, s 103.35 SOU 2002:3, s 166.36 Qvarsell, 1993, s 47.

17

störda lagöverträdare skulle dömas till en påföljd som fick dem att avhålla sig från vidare brottslighet. För de psykiskt sjuka ansåg Ferri att detta var att bli inspärrad på hospital. 37

2.2.3 Utvecklingen 1900-1950Tillräknelighetsreglerna i Strafflagen kom att ifrågasättas under 1900-talets början. En välkänd kritiker var Olof Kinberg som ansåg att begreppet tillräknelighet gav stöd åt det han ansåg vara missuppfattningen att det fanns psykolgiska omständigheter som gjorde att en individ inte kunde anses ansvarig för sina handlingar. Kinberg ansåg att alla människor i samhället ansvarade för sina handlingar i den mån handlingarna angrep samhälleliga intressen. Kinberg ansåg inte att straffrihet per automatik skulle innebära frihet från påföljd.38 Psykiskt störda lagöverträdare skulle inte behandlas som de psykiskt friska lagöverträdarna, men ur ett straffrättsligt perspektiv var de ändå brottslingar. Kinberg ansåg att psykiatrin skulle kunna ha en stor roll i bekämpandet av brottslighet genom att ge brottslingar behandling och att påföljdens uppgift var att skydda samhället från brottsligheten. 39

Under början av 1900-talet fortsatte Johan C. W. Thyrén, straffrättsprofessor i Lund, att utveckla Kinbergs tankar kring att syftet med att straffa brottslingar inte var vedergällning, utan att skydda samhället. Thyrén menade att det inte fanns något direkt samband mellan psykisk sjukdom och brottslighet, men att ”abnormiteten” kunde yttra sig i en drift att begå brott. Därför skulle de psykiskt sjuka dömas för sina brott, men få vård istället för att straffas. 40 Dessa förslag bearbetades och Strafflagsberedningen lade fram ett förslag som innebar att det skulle införas ett psykiatriskt tillräknelighetsbegrepp och att det enbart var sinnessjuka eller sinnesslöa gärningsmän som skulle kunna förklaras fria från straff. En förändring av tillräknelighetsbestämmelsen i SL gjordes 1945 som innebar att det infördes ett krav på kausalsamband mellan gärningsmannens psykiska tillstånd och gärningen för att en straffriförklaring skulle ske. 41

2.2.4 Utvecklingen från 1950 till idagMed Strafflagsberedningens slutbetänkande, Skyddslag (SOU 1956:55), föreslogs det att straffriförklaringarna skulle avskaffas då man ansåg att tillräknelighetsläran hade spelat ut sin roll. Psykiskt störda lagöverträdare skulle istället dömas till vård om det förelåg något vårdbehov och i betänkandet fanns också förslag på att psykiskt störda lagöverträdare inte skulle kunna dömas till fängelse. 42 Den bakomliggande tanken i Skyddslagen var att både samhälle och lagöverträdare skulle skyddas, 37 SOU 2002:3, s 166.38 Svennerlind, 2009, s 7239 Qvarsell, 1993, s 181 och 183.40 Ibid, s 213.41 SOU 2002: 3, s 166.42 SOU 2002:3, s 166.

18

samhället från att nya brott begicks och lagöverträdarna från att begå dem. 43 Dessa tankar var inte nya utan påminner om dem kejsare Marcus Aurelius hade under tiden han styrde Romarriket.

Man hade i detta betänkande baserat sin uppfattning helt på den positiva skolans tankegångar om att samhället skulle reagera på alla typer av brott med någon typ av påföljd, men att utformningen av denna påföljd berodde helt på individen som begått brottet. Att psykiskt störda lagöverträdare dömdes till vård istället för att straffriförklaras var helt i linje med detta. 44

Strafflagberedningens förslag om att slopa straffriförklaringarna godtogs i propositionen till BrB, vilket innebar att tillräknelighetsläran kom att avskaffas i Sverige. Den fanns dock kvar i påföljdsledet genom fängelseförbudet och institutet fri från påföljd. De psykiskt sjuka lagöverträdarna kunde dömas till överlämnande till vård enligt Sinnessjuklagen. 45 Även om Strafflagberednings förslag godtogs i propositionen till BrB var motståndet mot förslaget så pass stort att BrB blev en slags kompromiss mellan de kriminalpolitiska principerna straff och vård. Påföljderna innefattade straff, skyddsåtgärder och vård som ansågs likvärdiga ur en straffrättslig aspekt. Att lagen var ett resultat av en kompromiss blev tydligt då man stadgade att man vid val av påföljd skulle ta hänsyn till vad som kunde gynna individens återanpassning till samhället. De psykiskt störda lagöverträdarna fick en särställning, även om straffriförklaringen avskaffades, i och med att de enda påföljder som fick utdömas vid brott som begåtts under inflytande av sinnessjukdom eller jämförbara tillstånd var överlämnande till särskild vård, böter eller skyddstillsyn. Att det skulle föreligga ett kausalsamband mellan sinnestillstånd och gärning fick också stor betydelse för den praktiska tillämpningen. 46 Införandet av BrB innebar även att gärningsmannens psykiska tillstånd vid domstillfället spelade roll enligt lagtexten, vilket tidigare inte var fallet eftersom det då enbart hade varit av betydelse vid gärningstidpunkten. 47

Påföljderna för psykiskt störda lagöverträdare fortsatte ses över under 1970-talet och i Bexeliuskommitténs betänkande Psykiskt störda lagöverträdare (SOU 1977:23) lade man fram att påföljderna för psykiskt störda lagöverträdare skulle revideras. I betänkandet Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten (SOU 1984:64) föreslog man att påföljdsregler skulle tillämpas även på psykiskt störda lagöverträdare i den mån det var möjligt, men att det i vissa fall var tvunget att det skulle finnas undantag för de psykiskt störda lagöverträdarna. Ett av förslagen var att domstolen skulle kunna besluta om rättspsykiatrisk vård kombinerat med en fängelsedom. Detta betänkande fortsatte bearbetas och förändras och på Justitiedepartementet arbetades det fram en promemoria som kom att leda

43 Svennerlind, 2009, s 80. 44 Qvarsell, 1993, s 331. 45 SOU 2002:3, s 167.46 Qvarsell,1993, s 331.47 Svennerlind, 2009, s 88.

19

fram till den proposition som låg till grund för 1991 års reform. 48 Den förste januari 1992 introducerades begreppet ”allvarlig psykisk störning” i BrB och ersatte ”sinnessjukdom, sinnesslöhet eller psykisk abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom”49. Benämningen allvarlig psykisk störning blev gemensam för strafflagstiftningen och tvångsvårdslagstiftningen. Allvarlig psykisk störning behandlas närmare under avsnitt 3.1. Ytterligare förändringar i BrB som trädde i kraft 1992 var fängelseförbudet i 30 kap. 6 § BrB samt överlämnandet till särskild vård i vissa fall i 31 kap. 3§ BrB. 50 Under 2000-talets början förändrades fängelseförbudet till en presumtion mot fängelse, se avsnitt 3.2.1.

I slutet av 1990-talet lades det fram ett förslag på att en tillräknelighetsreglering skulle återinföras i Sverige i betänkandet Straffansvarets gränser (SOU 1996:185). 51 Detta betänkande ledde inte fram till någon lagändring och i början av 2000-talet kom ytterligare ett betänkande, Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3) där man återigen föreslog att ett krav på tillräknelighet samt att fängelseförbudet avskaffades. Detta resulterade inte heller i någon lagändring och 2012 kom Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17). Detta förslag bygger i stort på Psykansvarskommitténs förslag SOU 2002:3.52

2.3 Tillräknelighet ur ett psykiatriskt perspektiv

Vid straffrättslig särreglering av individer som bedöms vara otillräkneliga finns det i regel ett krav på att oförmågan att förstå gärningens innebörd och kontrollera sina handlingar är en effekt av ett psykiatriskt tillstånd. Kärnan i tillräknelighetsbegreppet är individens oförmåga till insikt i en handlings innebörd och konsekvens och orsaken bakom denna bristande förmåga har antagits bero på psykiatriska tillstånd. 53 Det man genom forskning har funnit är att vissa psykiatriska tillstånd kan fungera som riskfaktorer eftersom dessa faktorer samvarierar med andra orsaker som tillsammans ökar risken för en viss verkan. 54

Vetenskapen kan identifiera faktorer som kan öka sannolikheten att vissa individer begår brott eftersom dessa faktorer kan påverka individens förmåga till insikt och handlingskontroll om vi förutsätter att människan i

48 SOU 2002:3, s 167.49 Svennerlind, 2009, s 90.50 Ibid, s 98 och 101.51 SOU 2002:3, s 167. 52 SOU 2012:17, s 503. 53 SOU 2012:17 s 544 och Henrik Anckarsäter och Örjan Falk ”Tillräknelighet ur ett psykiatriskt perspektiv”, i: Radovic och Anckarsäter (red.), Tillräknelighet, Lund: Stydentlitteratur, 2009, s 107.54 Anckarsäter och Falk, 2009, s 109-110.

20

grunden vill anpassa sig till de lagar och regler som existerar i vårt samhälle. Det problematiska i detta är att det ofta uppstår cirkelresonemang när man talar om psykiatriska orsaker som bakomliggande faktorer till brottslighet. Till exempel definieras antisocial personlighetsstörning bland annat utifrån normbrytande beteende och kan därför inte förklara det, vilket innebär att det finns metodologiska problem vid studier av tillräknelighet ur ett psykiatriskt perspektiv eftersom man inom juridiken fokuserar på enskilda händelser och man inom rättsvetenskapen och psykologin vill nå så generaliserbara resultat som möjligt. Denna önskan gör att man inom nämnda områden väljer att studera lagbundna och orsakade aspekter av det mänskliga psyket. Detta i sin tur gör att det finns stora svårigheter att uttala sig om det som är fritt hos människan och därmed även tillräknelighet. Dock kan man inom psykiatrin kartlägga faktorer som till viss del kan förklara skillnaden i människors handlingsmönster. Med utgångspunkten att individer inte vill begå brott kan dessa faktorer ses som inskränkningar i människors handlingsfrihet vilket innebär att psykiatrin och rättsvetenskapen kan ge oss viss kunskap om vad som kan ligga bakom att en individ kan anses vara otillräknelig. 55

2.3.1 Ärftliga orsakers betydelse för en individs beteende

Det finns undersökningar som visar att cirka 50 procent av normbrytande och kriminellt beteende kan hänföras till gener. Det har t ex gjorts studier som visar att förändringar i hjärnans dopaminreceptorer är det som kan ses som ”genen” bakom en individs impulsivitet vilket i sin tur kopplades ihop med ökad risk för kriminalitet. Detta fynd har dock inte gått att upprepa men man har senare kommit fram till att denna förändring har en viss betydelse för variationen mellan individers spänningssökande även om denna betydelse var liten. Vidare visade en studie från 2002 att pojkar som hade misshandlats och bar på en genvariant som resulterar i låg aktivitet av nedbrytningsenzymet MAO-A hade en ökad risk för att utveckla antisociala beteenden jämfört med pojkar som också misshandlats men där aktiviteten av MAO-A var hög. Bland pojkar som inte utsatts för misshandel påverkade inte variationen risken för att utveckla antisocialt beteende. Även denna studie har man i efterhand haft svårt att replikera. Man har nu kommit fram till att en eventuell enskild avvikelse i vårt DNA som ger mer än en 10-20 procents ökad risk för utveckling av normbrytande beteende är osannolik. Trots att forskare inte kan hitta specifika genetiska faktorer som utgör en riskfaktor för utvecklandet av ett kriminellt beteende är man överens om att ärftliga faktorer spelar en viktig roll i stort. 56

Troligtvis är det snarare så att det finns många olika sårbarhetsfaktorer som samvarierar. Det torde t.ex. finnas en viss samvariation mellan att ha en förälder som är kriminell vilket kan göra att man hamnar i ett utanförskap

55 Ibid, s 112 och s 114.56 Ibid, s 116-118.

21

som i sin tur gör att ens sårbarhet för att själv hamna i kriminalitet ökar snarare än specifika gener.

2.3.2 Neurologiska orsakers betydelse för en individs beteende

I mitten av 1800-talet fick världen ta del av historien om Phineas Gage, en skötsam man som efter att ha ådragit sig skada i hjärnans pannlober förändrades personlighetsmässigt. I början av 1990-talet fick detta fall ny uppmärksamhet då det användes för att illustrera att det är i pannloberna våra exekutiva funktioner sitter. Hjärnskador kan, som i Phineas Gages fall, uppkomma på grund av skallskador men även hjärnskakning och slag mot huvudet kan orsaka traumatiska hjärnskador. Hjärnskador kan också vara medfödda t. ex om en gravid kvinna dricker alkohol eller brukar droger under graviditeten ökar risken att hennes barn föds med fetalt alkoholsyndrom (FAS). Syrebrist som uppstår vid födsel eller kvävning kan också orsaka skador. Även missbruk kan leda till skador på hjärnan. Toxiska hjärnskador, såsom FAS, och traumatiska hjärnskador, såsom våld mot huvudet, har visat sig samvariera med brottsbenägenhet och kriminalitet. Detta fynd beror troligen på att hjärnskador kan påverka förmågan att förstå innebörden av olika handlingar och dess konsekvenser både för dem själva och andra. 57

Forskarvärlden har även försökt kartlägga om man kan finna några kopplingar mellan skillnader i hjärnaktivitet och brott. Detta görs t ex genom positronemissionstomografi (PET) eller datortomografi (CT). Man har funnit skillnader på gruppnivå mellan kriminella och icke-kriminella men skillnaderna mellan dessa grupper beror sannolikt inte enbart på hjärnaktivitet då skillnaden kan förklaras med exempelvis drogproblematik, tidigare skallskador eller psykiatriska tillstånd. Ett annat problem med denna typ av undersökningar är att kontrollgruppen ofta består av forskarna själva och deras studenter som har en annan social bakgrund än de kriminella vars livshistoria skiljer sig från normalbefolkningens. 58

Modern neurovetenskap kan ge en värdefull insikt i gruppskillnader och sårbarhetsfaktorer hos individer men kan inte visa oss om viljan att utföra en handling kommer innan eller efter förändringen i hjärnaktiviteten och ”tillräknelighet i meningen frihet att avstå från destruktiva beteenden handlar också snarare om grundläggande beslut om värderingar kring rätt och fel och beteendestrategier än om elektrisk aktivitet (aktionspotentialer) relaterade till enskilda muskelrörelser.59”

Inom området neurokemi har man funnit att en individs förmåga att bryta ner serotonin och dopamin samvarierar med destruktiva beteendemönster. Denna nedbrytningsförmåga samvarierade även hos psykiskt friska 57 Ibid s 118 och s 119.58 Ibid, s 120-122. 59 Ibid, s 123

22

individer som inte begått brott med skattning av personlighetsdrag som präglades av irritabilitet, aggressivitet, låg empati och bristande hänsyn till andra. Precis som tidigare nämnts i detta kapitel finns det ett metodologiskt problem även med dessa studier då man inte har svaret på om det är beteendet som ger upphov till kemin eller om det är kemin som ger upphov till beteendet? Endokrina faktorer, såsom nivån av testosteron, har kunnat kopplas ihop med aggressivitet men man har inte funnit att testosteronnivån ensamt kan förklara våldshandlingar och aggressivt beteende. 60

2.3.3 Psykiatriska orsakers betydelse för en individs beteende

Psykiatriska tillstånd har stor betydelse för en individs beteende och kan därmed även påverka en persons förmåga till insikt och förmåga att kontrollera sina gärningar till följd av en sådan insikt. Nedan följer en redogörelse för vilken betydelse några tillstånd kan ha.

2.3.3.1 ADHDEtt av de psykiatriska tillstånd som varit mest uppmärksammat de senast åren är Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). Symtomen vid ADHD består av en varierande kombination av ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. 61 Bakgrundsfaktorerna bakom ADHD anses vara genetiska men andra faktorer som spelar in är skador i centrala nervsystemet under fosterlivet eller tidigt i utvecklingen, samt psykosociala faktorer. 62 Om man har ADHD innebär det en ökad risk för att utveckla uppförandestörning och antisocial personlighetsstörning. Uppförandestörning hos barn eller ungdomar innebär att barnet eller ungdomen uppvisar ett varaktigt mönster av beteende som kränker andra människors rättigheter eller sociala normer och regler. Exempel på beteende som utgör diagnoskriterium är att ungdomen ofta hotar, trakasserar eller förödmjukar andra, avsiktligt förstör andras egendom och/eller ofta skolkar från skolan (med början före 13 års ålder). 63 En lindrigare form av uppförandestörning är trotssyndrom som är ett mönster av fientligt och trotsigt beteende såsom att man ofta startar bråk eller är hämndlysten eller elak mot andra. 64 Antisocial personlighetsstörning kallas ofta för psykopati och själva basen i störningen är en kylig likgiltighet inför andra människors känslor, oansvarighet och okänslighet inför sociala normer. Lider man av antisocial personlighetsstörning blir man lätt aggressiv, frustrerad och våldsam. Man har en oförmåga att uppleva skuld och lätt att finna förklaringar utanför sig själv för det beteende som lett till konflikt med samhället. 65 ADHD innebär alltså en ökad risk för att utveckla ett kriminellt beteende i vuxen ålder. Denna risk gäller särskilt kombinationen av

60 Ibid, s 125-127.61 Jan-Otto Ottosson, Psykiatri, Stockholm: Liber, 2009, s 52862 Anckarsäter och Falk, 2009, s 129.63 Mini-D-IV: 312.8 Uppförandestörning, s 49.64 Mini-D-IV: 313.8 Trotssyndrom, s 51.65 Ottosson, 2009, s 481.

23

överaktivitet och uppförandestörning medan det har visat sig svårare att finna belägg för att enbart uppmärksamhetsstörning eller överaktivitet utan uppförandestörning innebär en ökad risk för att utveckla ett kriminellt beteende i vuxen ålder. 66

2.3.3.2 AutismspektrumstörningAutismspektrumstörning är ytterligare ett psykiatriskt tillstånd som kan få betydelse för en individs ansvarsförmåga. En nyckelproblematik vid autismspektrumstörning är nedsatt empatisk förmåga. Ytterligare problematik som förknippas med autismspektrumstörning är kommunikationssvårigheter, sociala samspelssvårigheter, en benägenhet att fastna i ritualer och rutiner samt extrema intressen som lätt kan bli så överdrivna att allt annat i livet utesluts. 67 Denna problematik yttrar sig exempelvis genom en påtagligt bristande förmåga att använda icke-verbala beteenden som led i den sociala interaktionen, såsom ögonkontakt eller ansiktsuttryck. 68 Begreppet rymmer utöver autism även Aspergers syndrom och atypisk autism. Autismspektrumstörning är kopplat till genetiska faktorer och avvikelser i hjärnans funktion. Även om nedsatt empatisk förmåga anses vara nyckelproblematiken vid autismspektrumstörningar klarar de flesta individer med denna störning att skilja mellan rätt och fel och följa de regler som finns i samhället. Det finns dock visst stöd i forskning för att autismspektrumstörning kan ge en ökad risk för brott. Vilka mekanismer som ligger bakom denna ökning diskuteras och man vet inte om det är empatistörningen i sig, intressefixering eller risken för destruktivt beteende vid påfrestningar man inte förstår eller kan hantera som ligger bakom. 69

2.3.3.3 UtvecklingsstörningIndivider som lider av utvecklingsstörning har kognitiva nedsättningar som uppstått under utvecklingsperioden, från och med befruktningsögonblicket till cirka 16 års ålder. Nivån av utvecklingsstörning definieras utifrån intelligenstest och social kompetens. Gränsen för psykisk utvecklingsstörning går vid IQ 70. 70 Personer som lider av en kraftig utvecklingsstörning och nedsatt inlärningsförmåga har ofta en oförmåga till insikt och nedsatt ansvarsförmåga och forskning visar ett generellt sänkt IQ bland personer som har begått brott. Det är dock omöjligt att dra en gräns där personer anses förlora förmåga till insikt och merparten av individer med svåra inlärningssvårigheter klarar av att följa regler och ta ansvar för sig själva. Om alla individer som lider av en utvecklingsstörning skulle anses otillräkneliga skulle det även kunna innebära att samhället tar ifrån dem deras förmåga att anpassa sig till samhället. Detta innebär att det inte

66 Anckarsäter och Falk, 2009, s 130.67 Ottosson, 2009, s 52668 Mini-D IV: 299.80 Aspergers syndrom, 46.69 Anckarsäter och Falk, 2009, s 131-132.70 Ottosson, 2009, s 508.

24

går att dra några generella slutsatser om utvecklingsstörning och tillräknelighet utan det krävs att en individuell bedömning görs. 71

2.3.3.4 Antisocial personlighetsstörningDen personlighetsstörning som är mest förknippad med brott är antisocial personlighetsstörning. Denna störning definieras utifrån ett mönster av beteenden som kränker andras rättigheter och brister i respekt för andra individer. Dessa beteenden ska ha funnits sedan 15 års ålder och exempel på beteenden är en oförmåga att anpassa sig till rådande normer vilket resulterar i upprepade brottsliga handlingar, oförmögenhet att planera och visar brist på ångerkänslor. 72 Personer som har en antisocial personlighetsstörning kallas ibland för ”psykopater”. Psykopatibegreppet definieras ofta utifrån en aggressiv och dominant stil gentemot andra människor kombinerat med känslokyla, impulsivitet och kriminellt beteende. Kärnan i detta begrepp har föreslagits vara en oförmåga att integrera känslor i ord och uppfattningar även om frågan om vad som utgör kärnan i psykopatibegreppet är långt ifrån utredd. 73

2.3.3.5 PsykoserPsykoser präglas av förvirring, desorganisation men också tillstånd av förändrad perception med hallucinationer och förändrat tankeinnehåll med vanföreställningar. Vid allvarliga sjukdomstillstånd lider drabbade främst av hörselhallucinationer. Forskning som har bedrivits de senaste åren visar på att cirka fem procent av våldsbrott kan tillskrivas individer med psykosdiagnoser. Det är dock viktigt att ha i åtanke att denna riskökning inte är absolut och att man inte alltid tagit hänsyn till andra faktorer som påverkar individers risk att begå brott i dessa studier. Om man t ex tar hänsyn till missbruk minskar riskökningen. Även om psykoser kan leda till att man tappar förståelsen för innebörden av en handling och dess konsekvenser betyder inte det att det behöver vara orsaken bakom brott.74

2.3.3.6 Impulskontrollstörningar, Tourettes syndrom och tics

Impulskontrollstörningar kan påverka en individs kognitiva funktioner. Kleptomani är ett exempel på en impulskontrollstörning och definieras av en återkommande oförmåga att motstå impulser att stjäla saker. 75 Pyromani, självskadebeteende och spelmani räknas också till impulskontrollstörning och gemensamt för dessa är en impuls att handla på ett visst vis stegras på ett sätt som leder till att det enda sättet att lätta på den spänning man upplever inombords är att utföra handlingen. 76

71 Anckarsäter och Falk, 2009, s 134.72 Mini D-IV: 301.7 Antisocial personlighetsstörning, s 218.73 Anckarsäter och Falk, 2009, s 136.74 Ibid, s 139.75 Mini D- IV: 312.32 Kleptomani, s 209.76 Anckarsäter och Falk, 2009, s 143.

25

Tourettes syndrom och tics innefattar ofrivilliga rörelser, ljud och ord som är omöjliga att stå emot. De skiljer sig från tvångshandlingar genom att de är ofrivilliga och inte har något av tvångshandlingars ångestreducerande eller magiska funktion. 77 Trots att Tourettes syndrom och tics är tvingande kan de ofta skjutas upp på ett sätt som gör att den sociala effekten inte blir så allvarlig och de allra flesta personer som har tics begår inte brott även om det kan finnas komplexa tics som skulle kunna utgöra brott, såsom att yttra sexuella budskap till andra personer. 78

2.3.3.7 Missbruk och drogers effektMissbruk kan leda till tillstånd som räknas som allvarlig psykisk störning, såsom delirium tremens. Effekten av många droger är nedsatta kognitiva funktioner, såsom minskad insikt och förmåga att kontrollera sina handlingar. Svår alkoholism innebär t ex en starkt nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande och beroende definieras bland annat utifrån en stark önskan eller tvång att ta drogen och att droganvändningen fortsätter trots att man är medveten om de negativa konsekvenser ett fortsatt bruk har.79 Berusning kan leda till att vissa personer blir aggressiva och droger kan försämra impulskontroll, insikt och förmågan att hantera stress. Vem som hamnar i missbruk kan i viss mån förklaras med sociala och genetiska faktorer och en beroendeutveckling står ofta utom den enskilda individens kontroll. 80

2.4 Tillräknelighet ur ett internationellt perspektiv

Tillsammans med Grönland och ett par delstater i USA är Sverige ensamt i världen om att sakna ett krav på tillräknelighet. 81 Psykiatrilagsutredningen skriver i sitt betänkande att ett starkt skäl för Sverige att införa ett krav på tillräknelighet är att det skulle innebära en större överensstämmelse med övriga länder. Det finns även ett krav på tillräknelighet i FN-konventionen om inrättande av en internationell brottmålsdomstol som Sverige har anslutit sig till. 82 För att tydliggöra hur Sverige skiljer sig åt från omvärlden följer en kort redogörelse för hur tillräknelighetskravet är utformat i ett par andra länder i Norden och övriga Europa.

2.4.1 DanmarkI Danmark måste en individ vara tillräknelig för att kunna straffas. En individ anses otillräknelig om personen vid gärningstillfället var 77 Ottosson, 2009, s 530.78 Anckarsäter och Falk, 2009, s 144.79 Ottosson, 2009, s 91.80 Anckarsäter och Falk, 2009, s 145.81 Nils Jareborg och Josef Zila, Straffrättens påföljdslära, Stockholm: Norstedts Kuridik AB, 2014, s 18.82 SOU 2012: 17, s 530.

26

”sinnessjuk” eller led av ett tillstånd som kan likställas med psykisk sjukdom. Denna regel gäller även personer som lider av intellektuell funktionssättning i hög grad. Om en individ lider av en mildare form av intellektuell funktionsnedsättning ska de straffas om inte särskilda omständigheter talar för motsatsen. Om gärningsmannen hamnat i ett tillstånd som liknar ”sinnessjukdom” på grund av självförvållat rus och är av övergående natur kan straff utdömas om särskilda omständigheter talar för det. Lagöverträdare som anses otillräkneliga kan bli föremål för annan rättsföljd på grund av gärningen såsom övervakning och/eller att individen ska ha föreskrift om uppehållsort, arbete, missbruksvård eller psykiatrisk behandling. Domstolen kan också bestämma att en psykiskt sjuk lagöverträdare ska bli föremål för psykiatrisk vård. 83 Om en person har gjort sig skyldig till grövre brott såsom dråp, rån, allvarliga våldsbrott, mordbrand eller våldtäkt kan personen dömas till förvaring. Förvaringen är inte tidsbestämd utan åklagarmyndigheten omprövar fortlöpande nödvändigheten i åtgärden. 84

2.4.2 FinlandTillräknelighet är en förutsättning för straffbarhet i Finland. I Finland anses man otillräknelig om man inte kan förstå gärningens faktiska natur eller rättsstridighet eller saknar förmågan att kontrollera sitt handlande på grund av mentalsjukdom, gravt förståndshandikapp, allvarlig mental störning eller en medvetanderubbning. 85 De medicinska faktorer som kan leda till att en person anses otillräknelig är psykisk störning som uppfyller kriterierna på mentalsjukdom, t.ex. allvarliga depressionstillstånd eller schizofreni som leder till en störd verklighetsuppfattning, svår demens, grav intellektuell funktionsnedsättning och medvetanderubbning. I Finland konstateras otillräknelighet främst i samband med en sinnesundersökning men det finns en möjlighet att beakta otillräknelighet redan i åtalsprövningen. 86 Vid bedömningen av tillräknelighet har man gärningstillfället som utgångspunkt och den som anses otillräknelig får inte dömas till straffansvar men domstolen meddelar trots detta vilket brott gärningsmannen begått i en dom. 87

2.4.3 FrankrikeEnligt Code pénal föreligger ingen straffbar handling om gärningsmannen vid gärningstidpunkten led av en psykisk eller neuropsykisk störning som var så allvarlig att den försämrade individens omdömesförmåga eller förmåga att kontrollera sina handlingar. Om en individ som straffriförklarats på grund av sitt psykiska tillstånd anses kunna störa den allmänna ordningen eller personliga säkerheten med hänsyn till sitt tillstånd skall myndighet vid

83 SOU 2012:17, s 343.84 SOU 2012:17, s 345-346.85 SOU 2012:17, s 319.86 SOU 2012:17, s 321.87 SOU 2002:3, s 180 och SOU 2012:17, s 325.

27

ett förvaltningsdistrikt underrättas så psykiatrisk vård i någon form kan komma till stånd. 88

2.4.4 EnglandDen straffrättsliga ställningen för psykiskt störda lagöverträdare kan bli aktuell redan innan rättegången om den tilltalade inte anses förmögen att genomgå rättegången, vilket innebär att den skjuts upp. Om den tilltalade har begått gärningen kan domstolen förordna att individen ska tas in på sjukhus med eller utan utskrivningsprövning. Den psykiska störningen kan få betydelse för det straffrättsliga ansvaret om det förelåg vid gärningstillfället då det kan utgöra ett försvar mot åtalet. Det är den åtalade som har bevisbördan för att den psykiska störningen påverkar ansvaret. 89 I engelsk rätt och inom Common Law-systemet regleras det straffrättsliga ansvaret för psykisk störda lagöverträdare genom M´Naghten-reglerna. Dessa regler ligger även till grund för hur bestämmelserna formulerats i andra lagstiftningar. Reglerna bygger på ett mordfall som inträffade 1843 då en man vid namn Daniel M´Naghten försökte mörda den engelske premiärministern. M´Naghten mördade istället premiärministerns sekreterare i tron om att det var premiärministern. Försvaret menade att M´Naghten var sinnessjuk och därför inte kunde hållas ansvarig för gärningen. 90 Troligen led han av en paranoid psykos och spärrades in på hospital. 91 Det uppstod en intensiv debatt i England vilket gjorde att överhusets talman ställde fem frågor till de domare som meddelat domen. Frågorna rörde innebörden av gällande rätt och sinnessjukas straffrättsliga ansvar. 92 Svaret på två av frågorna utgör M´Naghten-reglerna:

”And as these two questions appear to us to be more conveniently answered together, we have submitted our opinion to be, that the jurors ought to be told in all cases that every man is to be presumed to be sane, and to possess a sufficient degree of reason to be responsible for his crimes, until the contrary be proved to their satisfaction; and that to establish a defence on the ground of insanity, it must be clearly proved that, at the time of com- mitting the act, the party accused was labouring under such a defect of reason, from disease of the mind, as not to know the nature and quality of the act he was doing; or, if he did know it, that he did not know he was doing what was wrong.”93

Detta svar sågs som ett tydliggörande av rättsläget kring tillräknelighet och straffrihet på grund av psykisk störning och innebär att det måste klart bevisas att den tilltalade vid gärningstillfället led av en så allvarlig nedsättning att resonera förnuftsmässigt (defect of reason) på grund av ett psykiskt tillstånd att personen inte insåg gärningens natur eller att gärningen

88 SOU 2002: 3, s 189.89 SOU 2002:3, s 190.90 Radovic, 2009, s 25.91 SOU 2002:3, s 190.92 Radovic, 2009, s 25.93 SOU 2002:3, s 191.

28

var fel. 94 Det psykiska tillståndet (disease of mind) innefattar varje sjukdomstillstånd som påverkar medvetandets funktion oavsett om det är permanent eller tillfälligt. Det krävs dock att tillståndet förelåg vid gärningstillfället. Även om möjligheten finns är det sällan någon blir frikänd på grund av psykisk störning. Orsaken till detta är främst att den tilltalade ofta väljer att erkänna sig skyldig för att åberopa sitt psykiska tillstånd när påföljden bestäms. 95

94 Radovic, 2009, s 26.95 SOU 2002:3, s 191 och 193.

29

3 Gällande rätt

3.1 Allvarlig psykisk störningTermen allvarlig psykisk störning infördes i BrB i början 1990-talet, se avsnitt 2.2.4. Allvarlig psykisk störning är inte en medicinsk diagnos utan ett juridiskt begrepp som innefattar olika psykiska sjukdomar eller tillstånd såsom grava utvecklingsstörningar, begåvningshandikapp och demens. Innebörden av begreppet exemplifierades i förarbetena med tillstånd av psykotisk karaktär såsom störd realitetsuppfattning och hallucinationer. Även psykiska funktionsnedsättningar av allvarlig art, såsom demens, allvarliga depressioner, självmordstankar och karaktärsstörningar bestående av ”invaliserande neuroser med impulsgenombrott av psykoskaraktär” nämndes i förarbetena. 96 Tillståndet ska vara av varaktig karaktär för att räknas som allvarlig psykisk störning, men hänsyn tas också till korta tillstånd som är del av symtombilden för den psykiska störningen, såsom hallucinationer vid psykos. Under begreppet allvarlig psykisk störning räknas också de in som på grund av missbruk drabbats av psykostillstånd av typen delirium tremens och kortare abstinenstillstånd kan också anses så allvarliga att de räknas som allvarlig psykisk störning. 97

3.2 Presumtion mot fängelsestraffEnligt 30 kap. 6 § första stycket BrB ska den som begått ett brott under påverkan av allvarlig psykisk störning i första hand dömas till annan påföljd än fängelse. Detta innebär att det fängelseförbud som tidigare fanns gällande psykiskt störda lagöverträdare har ersatts med en presumtion att döma ut annan påföljd än fängelse.98 Denna lagändring gjordes 2008 och innebär att det går att döma individer som vid gärningstillfället led av en allvarlig psykisk störning till fängelse om det föreligger synnerliga skäl. Dock får rätten inte döma till fängelse om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt, vilket betyder att man inte får dömas till fängelse om man anses vara otillräknelig.99 Det är domstolen som beslutar om en person lidit av en allvarlig psykisk störning vid brottet samt vilken påföljd som ska utdömas. De är inte bundna till den medicinska bedömning som gjorts under den rättspsykiatriska undersökningen, men det torde vara sällsynt att rätten frångår det medicinska utlåtandet. 100 I NJA 2004 s. 702 uttalade HD att det vid prövningen av om en gärning begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning är en s.k. överviktsprincip som

96 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 30 kap. 6 §, Lexino 2012-07- 0197 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 30 kap. 6 §, Lexino 2012-07- 0198 SOU 2012:17, s 267 99 30 kap.6 §, 2 st. BrB100 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 30 kap. 6 §, Lexino 2012-07- 01

30

ska gälla vilket innebär att domstolen måste pröva om det finns övervägande skäl som talar för att en allvarlig psykisk störning föreligger. 101

3.2.1 Kort om 2008 års reform Innan reformen var det inte möjligt att döma någon till fängelse om brottet hade begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Detta ändrades i juni 2008. Denna ändring infördes enligt förarbetena bland annat på grund av att man ville uppnå större proportionalitet mellan brott och påföljdsval för psykiskt störda lagöverträdare. 102 Ett antal uppmärksammade rättsfall såsom NJA 1995 s. 48, NJA 2004 s 702 och Rödebymålet (RH 2008:90) hade aktualiserat frågan eftersom utgången i dessa mål hade varit otillfredsställande och därför behövdes en reform. 103 NJA 1995 s. 48 är det fall där Mattias Flink en juninatt 1994 mördade flera människor genom att öppna eld med en automatkarbin.104 Han dömdes till fängelse trots att det var klarlagt att brottet begåtts då Flink befunnit sig i ett psykotiskt tillstånd utlöst av alkohol som ska bedömas på samma sätt som vid tillfällig sinnesförvirring vilket innebar att den tilltalade ska frikännas om tillståndet inte är självförvållat. HD undvek dock att ta ställning till om tillståndet var självförvållat och konstaterade att fängelseförbudet inte omfattar alla psykostillstånd utlösta av alkohol. 105

Syftet med reformen var också att öka flexibiliteten vid påföljdsbestämningen samt beakta de vårdbehov som fanns hos individen. 106 Ändringen gjorde att de problem som tidigare uppstått då en lagöverträdare under en kort period lidit av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället och på grund av det inte kunde dömas till fängelse samtidigt som inget vårdbehov förelåg vid domstillfället avhjälptes. Detta resulterade i problem eftersom gärningsmannen inte kunde dömas till en påföljd som ansågs vara proportionerlig med hänsyn till gärningens straffvärde. 107 När denna ändring gjordes ansåg man att det fanns ett behov av en större reform för psykiskt störda lagöverträdare. Det var inte möjligt att utföra ändringen i lika stor utsträckning som Psykansvarskommittén föreslagit i SOU 2003:2, men Regeringen valde att göra en lagändring som inte försvårade en framtida reform.108

3.2.2 Kort om synnerliga skälFör att en gärningsman som begått ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning ska kunna dömas till fängelse måste synnerliga skäl

101 SOU 2012:17, s 568102 Ds 2007:5 Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare, s 115.103 Jareborg och Zila, 2014, s 138.104 NJA 1995 s. 48105 Jareborg och Zila, 2014, s 137.106 Prop. 2007/08:97 Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare, s 16.107 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 30 kap. 6 §, Lexino 2012-07- 01108 SOU 2012:17, s 509.

31

föreligga. Det som beaktas vid denna bedömning är om brottet har högt straffvärde, om den tilltalade saknar vårdbehov, om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat sitt tillstånd genom rus eller på något annat liknande sätt, samt omständigheterna i övrigt. 109 För att avgöra om det föreligger synnerliga skäl görs en helhetsbedömning genom att omständigheterna som tas upp i paragrafen vägs samman.

Enligt förarbetena är riktmärket som gäller för vad som ska ses som ett högt straffvärde för gärningen fyra år. Här måste man även ta hänsyn till att allvarlig psykisk störning kan utgöra en förmildrande omständighet i enlighet med 29 kap. § 3 vid straffvärdesbedömningen. Vad gäller vårdbehovet menar man att det ska saknas eller vara litet för att fängelse ska kunna bli aktuellt som påföljd. Om vårdbehovet är omfattande talar det emot att fängelse ska utdömas. Det som är avgörande för paragrafens tredje punkt, om den tilltalade i anslutning till brottet själv har vållat sitt tillstånd, är om gärningsmannen har haft anledning att tro att ett tillstånd som kan ses som en allvarlig psykisk störning kan bli resultatet av alkoholförtäring. I förarbetena tar man upp NJA 1995 s. 48 som ett exempel på ett självförvållat tillstånd som talar för att ett fängelsestraff ska utdömas. Omständigheterna i övrigt som ska vägas in rör t ex den psykiska störningens grad och samband med brottet samt om gärningsmannen tidigare dömts för brott. Har gärningsmannen i hög grad påverkats av störningen talar detta emot att fängelse ska utdömas. Här bör man också ta hänsyn till motiven för gärningen. Om motiven anses vara rationella antas de ha mindre samband med störningen än vid irrationella motiv. De omständigheter som talar för att fängelse ska utdömas är således om straffvärdet är mycket högt, vårdbehovet är ringa, sambandet mellan den psykiska störningen och gärningen är litet, om det finns risk för återfall i brottslighet eller om gärningsmannen själv vållat sitt tillstånd genom berusning. De omständigheter som talar emot att fängelse utdöms är om det finns ett stort vårdbehov som inte kan tillgodoses inom ramen för ett fängelsestraff, sambandet mellan gärningen och störningen är stort samt om brottet är en engångsföreteelse som föranletts av de speciella omständigheter som förelåg vid gärningstillfället.110

Enligt paragrafens andra stycke gäller inte detta om gärningsmannen till följd av den allvarliga psykiska störningen har saknat förmåga att inse gärningens innebörd eller att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt, det vill säga om gärningsmannen anses vara otillräknelig. Om den tilltalande själv vållat sin bristande förmåga kan ett fängelsestraff ändå utdömas. 111

109 30 kap § 6 p.1-4 BrB. 110 Ds 2007:5 s 125- 130111 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 30 kap. 6 §, Lexino 2012-07- 01 och 30 kap. 6 § BrB.

32

3.2.2.1 Allvarlig psykisk störning som förmildrande omständighet

Enligt 29 kap. 3 § p. 2 ska man ta hänsyn till om den tilltalade till följd av en allvarlig psykisk störning haft nedsatt förmåga att inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt eller annars till följd av en psykisk störning, sinnesrörelse eller av någon annan orsak haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande vid bedömningen av straffvärdet. 112 Denna bestämmelse ska främst tas hänsyn till om rätten överväger att döma till fängelse för brott som begåtts under påverkan av allvarlig psykisk störning. Om fängelse döms ut kan domstolen beakta den allvarliga psykiska störningen som en förmildrande omständighet. Den psykiska störningen ska ha orsakat nedsatt kontrollförmåga. 113 Innan en lagändring gjordes 2010 skulle störningen ha orsakat en starkt nedsatt kontrollförmåga. Ändringen innebär att graden av hur nedsatt förmågan är påverkar i vilken mån straffet kan komma att lindras. Om den tilltalades tillstånd har legat nära det tillstånd som avses för att fängelseförbudet ska gälla i enlighet med 30 kap. 6 § BrB bör straffvärdet kunna reduceras i betydande mån. 114 Bestämmelsen ska inte vara tillämplig om tillståndet är självförvållat.

3.3 Rättspsykiatrisk vårdEnligt 31 kap. 3 § får rätten överlämna den som lider av en allvarlig psykisk störning vid domstillfället till rättspsykiatrisk vård. En förutsättning för detta är att påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter och att det med hänsyn till gärningsmannens psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är motiverat att lagöverträdaren vistas på en sjukvårdsinrättning för psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång, vilket innebär att ett vårdbehov måste finnas. Rätten får även besluta om särskild utskrivningsprövning om det finns risk för återfall i brottslighet. 115 Rätten får i samband med överlämnande till rättspsykiatrisk vård även utdöma en annan påföljd om det är påkallat. Denna påföljd får dock inte vara fängelse eller överlämnande till annan särskild vård. 116 De påföljder som kan kombineras med överlämnandet till rättspsykiatrisk vård är således villkorlig dom, böter eller skyddstillsyn. Lagstiftaren har gjort detta möjligt eftersom det i vissa fall kan handla om en kort period av rättspsykiatrisk vård och att det därför finns anledning och komplettera påföljden. Om det finns risk för återfall i brott kan det t ex vara motiverat att även utdöma skyddstillsyn eftersom det kan göra att lagöverträdaren avhåller sig från att begå ytterligare brott. 117

112 29 kap 3 § p.2 BrB113 Jareborg och Zila, 2014,s 116.114 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 29 kap. 3 §, Lexino 2012-07- 01115 31 kap. § 3 BrB.116 31 kap. § 3 p. 3117 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 31 kap. 3 §, Lexino 2012-07- 01

33

Det finns inget krav på att det ska finnas ett samband mellan den psykiska störningen och brottet men det måste finnas ett vårdbehov vid domstillfället för att en gärningsman ska kunna dömas till rättspsykiatrisk vård. Det är en förutsättning att gärningsmannen vid domstillfället lider av en allvarlig psykisk störning och det är domstolen som avgör om det föreligger ett vårdbehov eller ej. Domstolen bildar sig en uppfattning utifrån den utredning som gjorts. Vanligtvis en rättspsykiatrisk undersökning eller en mindre läkarundersökning enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål § 7 (s.k. §7-undersökning). Domstolen avgör om det finns ett behov av rättspsykiatrisk vård. Det finns ingen bevisbörda eller särskilt stadgat beviskrav för att en person är i behov av vård av nu aktuellt slag (jfr vad som gäller vid bedömning av ansvar och skuld). I stället ska domstolen bilda sig en uppfattning utifrån den utredning som framlagts i målet. Det är naturligt att de rättspsykiatriska utlåtanden och resultaten av rättspsykiatriska undersökningar som ingivits i målet bildar utgångspunkten för denna bedömning. 118

3.3.1 Rättspsykiatrisk undersökning

Enligt § 1 i Lag (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning kan rätten besluta om en rättspsykiatrisk undersökning i syfte att undersöka om det finns något medicinskt underlag för att överlämna lagöverträdaren till rättspsykiatrisk vård samt om den tilltalade led av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället och hur detta kan påverka valet av påföljd enligt 30 kap. 6 § BrB. För att rätten ska kunna besluta om att en rättspsykiatrisk undersökning ska göras krävs det att den tilltalade har erkänt gärningen alternativt att bevisningen mot densamme är övertygande. 119En rättspsykiatrisk undersökning får inte göras enbart för att undersöka om den tilltalades psykiska tillstånd går att se som en förmildrande omständighet eller som vägledning vid val av påföljd, då gör man istället en ”liten sinnesundersökning” i enlighet med lag (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål § 7. En rättspsykiatrisk undersökning måste också ha gjorts för att rätten ska kunna utdöma överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. För att enbart utdöma rättspsykiatrisk vård utan utskrivningsprövning räcker en § 7-undersökning. 120

En rättspsykiatrisk undersökning ska vara klar inom fyra veckor och utförs på en klinik om den som ska undersökas är häktad. Den misstänkte observeras och utreds av en grupp läkare, psykologer och kuratorer tillsammans med annan vårdpersonal och ligger sedan till grund för en slutbedömning. Utlåtandet innehåller en medicinsk och psykiatrisk utredning, utlåtande av psykolog, socialutredning och beskrivning av

118 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 31 kap. 3 §, Lexino 2012-07- 01, s 2119 Lag (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning § 2120 Lars Lidberg och Nils Wiklund, Svensk rättspsykiatri: psykisk störning, brott och påföljd, Lund: Studentlitteratur, 2004, s 155.

34

patientens liv samt det personalen har kunnat observera under exempelvis arbetsterapi. Vid en rättspsykiatrisk undersökning använder man sig av ett antal psykologiska tester såsom intelligenstest, personlighetstest och projektiva test. Ett test man använder sig av är PCL-R som även kallas ”psykopatiskalan”. Detta test är del av den farlighetsbedömning som görs. Intelligenstesten som används, såsom WAIS121, mäter verbal, spatial och logisk förmåga. Det mest kända projektiva testet är Rorschach test där den som undersöks ska tolka en bläckfläck som finns på ett papper. Den tolkningen som görs bestäms enligt teorin av de psykologiska processer som finns inom den som undersöks. Projektiva tester är kritiserade och det finns de som menar att det inte är en valid testmetod. 122 Av alla som genomgår en rättspsykiatrisk undersökning bedöms cirka 95 % lida av någon form av psykisk störning och cirka hälften anses lida av en allvarlig psykisk störning. 123

Om den som ska undersökas inte är häktad utförs undersökningen genom att den personen besöker en mottagning upprepade gånger under cirka sex veckors tid. Undersökningen ska vara klar inom sex veckor från det att domstolens undersökningsbeslut inkom till enheten där undersökningen ska utföras. 124 Om den misstänkte redan vårdas enligt LPT eller LRV gör man inte en ny undersökning, utan rätten behöver då enbart inhämta ett nytt utlåtande om de medicinska förutsättningarna från den läkare som är ansvarig för vården. 125

3.3.1.1 Liten sinnesundersökningEn liten sinnesundersökning, eller en § 7-undersökning görs för att en psykiater ska ge en bedömning av den tilltalades psykiska tillstånd om rätten anser att det är nödvändigt. Undersökningen görs av läkare och består av ett samtal då läkaren också har tillgång till sjukhusjournal, förundersökningsprotokoll, utdrag ur belastningsregistret, personutredning och eventuellt tidigare § 7-utlåtanden eller RPU. Syftet med undersökningen är främst att besluta om det ska göras en RPU. I intyget kan läkaren rekommendera ett påföljdsförslag, förutom fängelse eller rättspsykiatrisk vård, samt eventuellt föreslå missbruksvård eller psykiatrisk öppenvård. Läkaren ska vidare uttala sig om den som undersöks lider av en allvarlig psykisk störning vid undersökningstillfället eller gjorde det vid gärningstillfället. Vidare ska ett uttalande lämnas gällande om det behövs göras en RPU för att kunna uttala sig om vårdbehov eller om möjligheten att utdöma ett fängelsestraff i enlighet med 30 kap. § 6. Rättspsykiatrisk undersökning ska rekommenderas om läkaren känner osäkerhet inför om det föreligger en allvarlig psykisk störning eller om man misstänker att det finns en återfallsrisk. Läkaren ska också uttala sig om förutsättningarna för att

121 Wechler´s Adult Intelligence Scale122 Lidberg och Wiklund, 2004, s 154-160.123 Ibid, s 168.124 LRU 6 och 9 §§125 LRU 4 §

35

överlämna den tilltalade till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning.126

3.3.2 Särskild utskrivningsprövningOm gärningsmannen led av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället får rätten besluta att en särskild utskrivningsprövning måste utföras innan den dömde kan lämna den rättspsykiatriska vården. 127 Det ska också finnas risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag för att rätten ska kunna besluta om särskild utskrivningsprövning. Detta innebär brottslighet som är till fara för annans liv och hälsa. 128 Även risk för att den tilltalade kan komma att begå grova egendomsbrott, narkotikabrott eller spioneri kan motivera rätten till att besluta om särskild utskrivningsprövning. Det brott som domen avser behöver inte vara av allvarligt slag, utan det är den brottslighet den tilltalade riskerar att återfalla i som ska vara allvarlig. 129 Utöver risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag måste det finnas ett orsakssamband mellan gärningsmannens allvarliga psykiska störning och brottet som har begåtts, även om detta krav är lågt satt då det som krävs är att brottet begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning. 130

Om rätten beslutar om särskild utskrivningsprövning omgärdas vården av större begränsningar och fler kontroller än för dem som döms till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning. Ytterligare en skillnad gäller vid upphörandet av vården då det är förvaltningsdomstol som beslutar om lagöverträdaren kan skrivas ut om särskild utskrivningsprövning föreligger. Om påföljden inte förenats med särskild utskrivningsprövning är det chefsöverläkaren vid den vårdinstans där den dömde vårdas som avgör när vården upphör. Utskrivningsprövning sker efter anmälan av chefsöverläkaren eller om patienten har ansökt om det. 131

126 Lidberg och Wiklund, 2004, s 174-175 och lag (1991:2041) om personutredning i brottmål § 7127 31 kap. § 3 st. 2 BrB.128 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 31 kap. 3 §, Lexino 2012-07- 01, s 3.129 Jareborg och Zila, 2014, s 53.130 Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 31 kap. 3 §, Lexino 2012-07-01, s 3.131 Jareborg och Zila, 2014, s 53 och Se Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 31 kap. 3 §, Lexino 2012-07-01, s 3.

36

4 Psykiatrilagsutrednigens förslag på reform

Under 2000-talet har frågan om tillräknelighet aktualiserats på nytt och två utredningar har gjorts som i stort föreslår samma sak, nämligen att en gärningsman ska vara tillräknelig för att kunna ses som straffrättsligt ansvarig för en gärning. 1999 beslöt regeringen att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté för att utreda frågor om ansvar och påföljder för psykiskt störda lagöverträdare. Detta arbete resulterade i Psykisk störning, brott och ansvar132 (SOU 2002:3). 133 Denna reform har ännu inte genomförts och 2008 beslutade den dåvarande regeringen att sätta ihop en kommitté som fick i uppdrag att se över LRV och LPT samt ge förslag på ny lagstiftning på området. Detta arbete resulterade i Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd134 (SOU 2012:17). Psykiatrilagsutredningen skulle även utgå ifrån att en större reform med utgångspunkt i Psykansvarskommitténs förslag skulle genomföras, vilket innebar att man förutom en översyn av LRV och LPT också lämnade nya förslag på hur en lagstiftning runt tillräknelighet skulle kunna se ut. 135 Den del av Psykiatrilagsutredningen som behandlar straffansvar för psykiskt störda lagöverträdare bygger i stort på Psykansvarskommitténs betänkande från 2002. Det hann passera tio år mellan betänkandena vilket innebär att Psykiatrilagsutredningens förslag är mer anpassade efter dagens förhållande än tidigare förslag. 136

4.1 Behovet av en reformDen straffrättsliga regleringen av psykiskt störda lagöverträdare har fått genomgå mycket kritik genom åren och det har upprepade gånger kommit förslag på hur regleringen skulle kunna bli bättre utan att det har lett till omfattande lagändringar. Psykiatrilagsutredningen anser att den straffrättsliga regleringen av psykiskt störda lagöverträdare behöver ändras. De områden som behöver ses över har man i betänkandet delat upp i vårdfrågor, skyddsfrågor och straffrättsliga frågor.137

Nedan följer en kort sammanfattning av de anledningar som låg till grund för att Psykiatrilagsutredningen ansåg att en reform behöver genomföras samt vilka förslag man kom fram till som kunde förbättra situationen. Då denna uppsats främst behandlar det straffrättsliga ansvaret för psykiskt

132 Kommittén som gjorde utredningen antog namnet Psykansvarskommittén.133 SOU 2002:3 s 15.134 Utredningen som lade fram betänkandet antog namnet Psykiatrilagsutredningen.135 SOU 2012:17, s 225.136 SOU 2012:17, s 503.137 SOU 2012:17, s 510.

37

störda lagöverträdare är redogörelsen för vård- och skyddsfrågor enbart översiktlig.

4.1.1 VårdfrågorDe frågor Psykiatrilagsutredningen lyfte fram som särskilt problematiska gällde etiska konflikter i vården och svårigheter att tillgodose de behov som finns hos lagöverträdarna. Systemet med särskild utskrivningsprövning kan medföra att vissa individer hålls kvar inom slutenvården trots att det inte finns något vårdbehov vilket resulterade i en form av ”maskerad förvaring”. Detta förfarande står även i strid med Hawaiideklarationen. 138 Hawaiideklarationen, som antogs 1977 av World Psychiatric Association, är en internationell konvention med etiska riktlinjer för hur individer som lider av en psykisk störning ska behandlas. I den fastslås bland annat att psykiaterns mål är att främja hälsa, utveckling och personlig självständighet. Man slår också fast i deklarationen att en psykiater inte bör medverka i tvångsmässig psykiatrisk vård av personer som inte psykiskt sjuka. 139 Man ser också att vårdbehovet ökar bland de intagna på kriminalvårdsanstalter runtom i landet samtidigt som Kriminalvårdens möjligheter att erbjuda behandling är begränsade. Man konstaterar även att personer som dömts till överlämnande till rättspsykiatrisk vård för mindre allvarlig brottslighet vårdades under långa tider vilket innebar stora kostnader för samhället. 140

Som utgångspunkt i ett reformerat system vill man se att vårdbehovet styr oavsett påföljd och att de som behöver vård får det. Många som döms för främst, vålds- och sexualbrott är i behov av psykiatrisk vård. Humanitets- och brottspreventiva skäl talar för att vårdbehovet bör få betydelse för hur påföljden verkställs. Vård bör ges utifrån vilket behov som finns i det enskilda fallet och inte beroende av vilken påföljd som utdömts. Vårdbehovet bör dock inte påverka val av påföljd utan i ett reformerat system följer påföljdsvalet för psykiskt störda lagöverträdare följa normala regler. Beslut om vård ska grunda sig på medicinska bedömningar utan att hänsyn tas till eventuellt motstridiga straffrättsliga intressen. Den medicinska bedömningen bör få betydelse för när vården inleds och upphör inom de ramar som den valda påföljden tillåter. Om det fortfarande föreligger ett vårdbehov när den reaktion eller åtgärd som utdömts upphör bör behovet av fortsatt vård bedömas i enlighet med den allmänna vårdlagstiftningen i HSL eller den föreslagna psykiatriska tvångsvårdslagen. 141

138 SOU 2012:17, s 510.139 Grönwall och Holgersson, 2006, s 251.140 SOU 2012:17, s 513.141 SOU 2012:17, s 516-517.

38

4.1.2 SkyddsfrågorDe frågor som behandlas under denna punkt avser samhällets behov och möjligheter att skydda sig mot personer som har en hög benägenhet att återfalla i allvarliga brott på grund av sitt psykiska tillstånd och i betänkandet tar man upp problematiken kring att en individ som begått ett allvarligt brott och döms till överlämnande till rättspsykiatrisk vård kan komma att friskförklaras efter en kort tid. Detta innebär att lagöverträdaren snabbt kan komma ut i samhället igen, vilket kan upplevas som otillfredsställande om man ser till en samhällsskyddssynpunkt. Vidare ansåg man det problematiskt att vårdtiderna vid mindre allvarlig brottslighet tenderar att vara längre än fängelsestraffen för samma typ av brott samtidigt som fängelsestraffen är längre än vårdtiden för brottslighet av allvarligt slag. 142 Ytterligare ett problem med det nuvarande systemet är att för att skyddsaspekten ska tillmätas självständig betydelse vid påföljdsvalet krävs det att den tilltalade fälls till ansvar och att påföljden bestäms till överlämnande till rättspsykiatrisk vård som kombineras med särskild utskrivningsprövning. Om inte dessa förutsättningar är uppfyllda finns det i nuläget ingen möjlighet att beakta intresset av skydd mot eventuell fortsatt allvarlig brottslighet från den tilltalades sida. Detta innebär att en individ som begått allvarliga brott och bedöms vara farlig, men inte kan fällas till ansvar på grund av en psykisk störning, inte kan tas om hand trots att det från samhällets sida finns ett skyddsbehov. Skydd mot fortsatt allvarlig brottslighet beaktas dock när fängelse på livstid ska omvandlas till fängelse på viss tid. Då beaktar domstolen om det finns risk för återfall i brottslighet av allvarligt slag. Detta torde också beaktas när livstids fängelse omvandlas till ett tidsbestämt straff genom nåd. 143

Som utgångspunkt i ett reformerat system ville man att hänsyn togs till samhällsskyddsaspekten framför allt när grova brott mot liv och hälsa begåtts. Man lyfte även den etiska problematiken kring om intresset av samhällsskydd skulle få påverka den straffrättsliga hanteringen av psykiskt störda lagöverträdare. Utöver att det måste röra sig om brottslighet av särskilt integritetskränkande slag ansåg man också en påtaglig återfallsrisk måste föreligga för att samhällsskydd särskilt skulle beaktas. 144

4.1.3 Straffrättsliga frågorDe straffrättsliga frågor som lyfts upp som problematiska i betänkandet gäller ansvarsprövning och påföljdsbestämningen för psykiskt störda lagöverträdare. Fängelseförbudet som tidigare fanns i 30 kap. 6 § BrB kunde i vissa fall resultera i att rätten inte kunde utdöma en påföljd som ansågs tillräckligt ingripande eftersom en gärningsman som begått ett brott under påverkan av allvarlig psykisk störning inte kunde dömas till fängelse samtidigt som individen inte heller kunde dömas till överlämnande till

142 SOU 2012:17, s 514.143 SOU 2012:17, s 515.144 SOU 2012:17, s 520.

39

rättspsykiatrisk vård om lagöverträdaren inte led av en allvarlig psykisk störning vid domstillfället. Numera finns det en presumtion för en annan påföljd än fängelse men rätten kan, om synnerliga skäl föreligger, utdöma fängelsestraff. Detta är dock inte möjligt om gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning som innebär att individens förmåga att inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt påverkas av störningen. Har lagöverträdaren vållat detta tillstånd själv gäller inte förbudet. 2008 års ändring av 30 kap. 6 § BrB har avhjälpt en av svagheterna i den tidigare regleringen då fängelse numera kan utdömas även om gärningen begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning om synnerliga skäl föreligger.145 Ett stort problem kvarstår dock med regleringen eftersom en person som vid gärningstillfället var akut psykotisk med förvrängd verklighetsuppfattning kan vara straffrättsligt ansvarig. Även om gärningen begåtts uppsåtligen är det inte rimligt enligt Psykiatrilagsutredningen. I situationer av den här typen kan det dock finnas skäl till andra åtgärder som grundas på behov av vård eller skydd mot fortsatt allvarlig brottslighet. Vidare kunde kommittén se en tendens hos domstolarna där psykiskt störda individer för lätt antogs ha begått gärningar uppsåtligen. Anledningen till detta kan vara att det är möjligt att överlämna den tilltalade till rättspsykiatrisk vård vid en fällande dom, vilket inte är möjligt vid ett frikännande. 146 Det finns också ett proportionalitetsproblem med den nuvarande regleringen. Påföljderna för psykiskt störda lagöverträdare framstår ibland som oproportionerliga i förhållande till straffvärdet. Resultatet av detta kan bli att psykiskt störda lagöverträdare kommer ut i samhället efter kort tid trots att de har begått allvarliga brott eller att blir föremål för omfattande frihetsinskränkningar vid mindre allvarlig brottslighet. Ytterligare ett problem gäller de lagöverträdare som lider av funktionsnedsättningar eller utvecklingsstörningar. Med nuvarande reglering kan de dömas till fängelse trots att deras särskilda behov inte alltid uppmärksammas inom Kriminalvården. Ofta finns det även stora brister i kunskapen om dessa psykiska tillstånd. I vissa fall kan även lagöverträdare som lider av en utvecklingsstörning överlämnas till rättspsykiatrisk vård trots att det inte föreligger något psykiatriskt vårdbehov.147

Vid arbetet med reformen bör ett mer ändamålsenligt reaktionssystem vara vägledande. Effektivare reaktioner som kan verkställas på ett ändamålsenligt sätt där det är behovet som styr och inte kostnaden är en utgångspunkt. Utöver detta bör man i ett reformerat system eftersträva att förutsebarhet, likabehandling och proportionalitet styr i större utsträckning än idag. Ett sätt att uppnå detta skulle vara om straffmätning och påföljdsval styrde ingripandet om lagöverträdaren dömts till straffrättsligt ansvar. Större fokus bör också läggas på ansvarsledet och i betänkandet betonar man att det inte är etiskt försvarbart att döma en individ som begått en gärning vid t ex förvrängd verklighetsuppfattning eller höggradig tvångsmässighet. Man vill att skuldprincipen ska få starkare genomslag och att endast den som kan rå för sin gärning ska straffas för den eftersom detta torde leda till en mer

145 SOU 2012:17, s 511.146 SOU 2012:17, s 512.147 SOU 2012:17, s 513.

40

försvarbar och etisk straffrättslig hantering av psykiskt störda lagöverträdare. 148

4.2 Psykiatrilagsutredningens förslagPsykiatrilagsutredningen föreslår att ett krav på tillräknelighet bör återinföras i svensk rätt:

”Tillräknelighet ska åter vara ett krav för att en gärning ska utgöra brott. Detta innebär att en gärning inte ska utgöra brott om den begås av någon som till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd saknade förmåga att förstå gärningens innebörd i den situation i vilken han eller hon befann sig. Inte heller ska en gärning utgöra brott om gärningsmannen hade en sådan förmåga men till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd saknade förmåga att anpassa sitt handlande efter den.För att en gärning inte ska utgöra brott på grund av otillräknelighet krävs att det inte är gärningsmannen själv som i anslutning till gärningen har vållat sin bristande förmåga genom rus eller på något annat sätt.Som en konsekvens av att ett krav på tillräknelighet införs ska bl.a. bestämmelsen i 30 kap. 6 § BrB, som innehåller en presumtion för en annan påföljd än fängelse och i vissa fall ett förbud mot fängelse för allvarligt psykiskt störda lagöverträdare, upphävas.”149

Denna fråga är en av de svåraste inom straffrätten eftersom det finns begränsade möjligheter att bedöma i vilken utsträckning en person som lider av en allvarlig psykisk störning har haft möjlighet att rätta sig efter lagen. Frågan handlar också om i vilken utsträckning det är lämpligt att lägga ett straffrättsligt ansvar på psykiskt störda lagöverträdare. I betänkandet fastslår man att de egentliga grunderna för fängelseförbudet för de lagöverträdare som lider av allvarlig psykiskt störning i 30 kap. 6 § BrB förefaller vila på tanken att brottslingar som lider av en allvarlig psykisk störning inte bör hållas ansvarig fullt ut om gärningen har samband med individens psykiska tillstånd. Psykiatrilagsutredningen anser dock att den särbehandling som sker på påföljdsnivå hör hemma vid prövningen av skuldfrågan. De lagöverträdare som skulle straffriförklaras om ett tillräknelighetskrav infördes råder det idag ett absolut fängelseförbud för. 150

4.2.1 Utformningen av kravet på tillräknelighetSjälva grundförutsättningen vid utformningen av ett tillräknelighetskrav är att gärningsmannen enbart bör frias från ansvar om han eller hon inte har haft förmågan att ansvara för sin handling och i övrigt bör psykiskt störda 148 SOU 2012:17, s 518-520.149 SOU 2012:17, s 538.150 SOU 2012:17, s 539.

41

lagöverträdare omfattas av de allmänna reglerna vid val av påföljd. För att en gärning inte ska utgöra brott bör man se till grundtillstånd och vilken effekt tillståndet har haft på individens ansvarsförmåga. 151

De effekter som ska ha uppkommit för att kravet på tillräknelighet inte ska anses uppfyllt rör främst situationer där gärningsmannen befinner sig i en situation han eller hon inte har förmågan att förstå. Detta rör situationer där gärningsmannen lider av medvetandegrumling, förvirring och/eller vanföreställningar som påverkat förståelsen av situationen. I denna typ av situation har inte gärningsmannen möjlighet att relatera sitt handlande till verkligheten vilket innebär att han eller hon saknat förmågan att skilja mellan rätt och fel. Om man befinner sig i en annan verklighet är det också mycket svårt att förstå gärningens innebörd. Detta behöver inte innebära att man har brister i föreställningen om den straffbelagda gärningen och dess konsekvenser som kan leda till att uppsåtskravet inte är uppfyllt utan kravet tar sikte på gärningsmannens bristande förmåga att förstå innebörden av gärningen i den situation han eller hon befinner sig. Det relevanta är inte ansvarsförmågan i allmänhet utan man ska se till den specifika situationen och det tillstånd gärningsmannen befunnit sig i då. Det kan vara så att gärningsmannen har förstått gärningens innebörd men varit oförmögen att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt och då ska han eller hon gå fri från ansvar. Detta kan röra sig om situationer då gärningsmannen lidit av imperativa hallucinationer eller en psykisk störning med inslag av tvångsmässighet. Psykiatrilagsutredningen föreslår i sitt betänkande att kretsen som kan komma att anses vara otillräkneliga bör snävas åt ytterligare. Detta innebär att gärningsmannen även ska lida av ett grundtillstånd som leder till att han eller hon saknar förmågan att inse gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt.152 Psykiatrilagsutredningen anser att man ska göra ett undantag för självförvållade tillstånd vid en tillräknelighetsreglering då det är orimligt att ett tillstånd som vållats av gärningsmannen själv ska leda till straffrihet. Det bör därför finnas ett utrymme att utdöma straffrättsligt ansvar om gärningsmannen hamnat i ett sådant tillstånd som avses med tillräknelighetsregleringen genom att frivilligt berusat sig eller tagit droger. Domstolen bör i dessa fall pröva om gärningsmannen genom oaktsamhet orsakat sin bristande ansvarsförmåga. Ett krav för att gärningsmannen ska anses ha orsakat sitt tillstånd är att han eller hon har haft kontroll över händelseförloppet och haft någon uppfattning om att det är möjligt att drabbas av ett sådant tillstånd vid intag av alkohol eller droger. Om en gärningsman lurats att dricka alkohol eller hamnat i ett förvirringstillstånd efter att ha följt läkares ordination vid intag av medicin bör det inte betraktas som oaktsamhet. 153

De grundtillstånd som kan leda till att en gärningsman inte uppfyller kravet på tillräknelighet och Psykiatrilagsutredningen därmed lyfter fram i sitt betänkande är allvarlig psykisk störning, svår utvecklingsstörning, allvarlig

151 SOU 2012:17, s 542.152 SOU 2012:17, s 542-544.153 SOU 2012:17, s 553.

42

demenstillstånd och tillfällig sinnesförvirring. Dessa grundtillstånd bör i en tillräknelighetsreglering ses som en indikation på att gärningsmannen kan vara otillräknelig. Vid en allvarlig psykisk störning, t ex om gärningsmannen lider av en psykos kan det innebära störd verklighetsuppfattning, bristande kontrollförmåga och vanföreställningar. Ett tillstånd av psykos kan vara kortvarigt men begreppet allvarlig psykisk störning omfattar även tillstånd som schizofreni som är en långvarig psykisk sjukdom och ofta finns med under hela livet. Utvecklingsstörning och allvarligt demenstillstånd är tillstånd som påverkar en individs intellektuella förmåga då de kognitiva funktionerna är kraftigt påverkade. Dessa tillstånd kan leda till att en person får en bristande kontrollförmåga och störd verklighetsuppfattning. Man kan hamna i ett tillstånd av tillfällig förvirring på grund av en allvarlig psykisk störning men också på grund av t.ex. sänkt sockernivå vid diabetes, chock eller medicinering. Ett sådant tillstånd kan också resultera i en bristande förmåga att kontrollera sina gärningar eller förstå innebörden av dem. Därför anser Psykiatrilagsutredningen att tillfällig sinnesförvirring bör vara ett grundtillstånd som indikerar otillräknelighet. 154

För att illustrera hur kravet på tillräknelighet kan komma att utformas har Psykiatrilagsutredningen i sitt betänkande gjort ett frågeschema bestående av fyra frågor, se Bilaga A. De frågor som bör ställas när man undersöker om en gärningsman uppfyller tillräknelighetskravet är om gärningsmannen lider av något av de fyra grundtillstånden, om dessa tillstånd resulterat i att gärningsmannen saknar förmåga att förstå gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande därefter samt om gärningsmannen själv vållat sin bristande förmåga. 155

I ett reformerat system med krav på tillräknelighet föreslår Psykiatrilagsutredningen att frågan om gärningsmannens tillräknelighet avgörs av domstolen efter det att en rättspsykiatrisk undersökning gjort. Detta innebär att frågan om tillräknelighet inte görs i samband med åtalsprövningen och att åklagaren inte behöver ta ställning till om gärningsmannen är att se som tillräknelig eller ej. I betänkandet fastslår man även att en åklagare ska vara skyldig att väcka åtal även om det skulle finnas skäl som talar emot att gärningsmannen är tillräknelig. 156 Vad gäller själva brottmålet föreslår man i betänkandet att det är först efter rätten finner det styrkt att gärningsmannen begått en otillåten gärning rätten ska gå vidare och bedöma huruvida gärningsmannen är att se som tillräknelig eller ej. Om rätten kommer fram till att gärningsmannen är tillräknelig går man vidare i processen och bedömer övriga förutsättningar för om personligt ansvar är uppfylld. Om gärningsmannen bedöms vara otillräknelig brister det i det personliga ansvaret och gärningen utgör inte brott vilket innebär att den tilltalade ska frikännas. Psykiatrilagsutredningen föreslår dock att en allmän förvaltningsdomstol ska kunna besluta om särskilda skyddsåtgärder om en individ begått en otillåten gärning men blir frikänd på grund av att

154 SOU 2012:17, s 544-545.155 SOU 2012:17, s 1141-1142.156 SOU 2012:17, s 695.

43

tillräknelighetskravet inte är uppfyllt. 157

4.2.2 Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare i ett reformerat system

De psykiskt störda lagöverträdare som anses tillräkneliga kommer att kunna dömas till påföljd för de brott som begåtts. Det man föreslår är att överlämnande till rättspsykiatrisk vård ska avskaffas som självständig påföljd. Psykiatrilagsutredningen föreslår att vårdbehovet ska styra om lagöverträdaren får vård och inte valet av påföljd. Vårdbehovet ska påverka verkställigheten av påföljden, inte valet, och vård ska ges oavsett vilken av de andra påföljderna som utdöms. Då fängelseförbudet försvinner och överlämnande till rättspsykiatrisk vård avskaffas blir de vanliga påföljdsreglerna tillämpliga även för psykiskt störda lagöverträdare. 158 Vid bedömning av straffvärdet ska särskilt beaktas om den tilltalade till följd av en psykisk störning eller annan orsak haft nedsatt förmåga att förstå gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan förståelse. 159

4.2.3 Psykiatrisk vård i ett reformerat systemI ett reformerat system är en av utgångspunkterna att vårdbehovet ska tillgodoses både för de psykiskt störda lagöverträdare som är tillräkneliga och de som är otillräkneliga. Bland de personer som genomgår en rättspsykiatrisk undersökning avseende deras tillräknelighet torde ett stort antal vara i behov av psykiatrisk vård. I det nuvarande systemet krävs det att ett vårdintyg utfärdas och att en chefsöverläkare fattar beslut om tvångsvård baserat på detta vårdintyg. Detta kan vara en tidsödande process vilket Psykiatrilagsutredningen vill underlätta genom att det redan vid den rättspsykiatriska undersökningen om den tilltalades tillräknelighet ska framgå om det finns förutsättningar för tvångsvård och att detta intyg sedan kommer den sjukvårdsinrättning till handa där prövning om intagning ska ske.160 Om den undersökte är häktad eller intagen på kriminalvårdsanstalt ska personen föras tillbaka dit om inte undersökningen visar att det kan bli aktuellt med psykiatrisk tvångsvård. Då ska personen föras till en sjukvårdsinrättning där frågan om intagning kan prövas. Finns det enligt det rättspsykiatriska utlåtandet inget underlag för psykiatrisk tvångsvård krävs det att personen själv söker vård för att få sitt vårdbehov tillgodosett. 161 För den som dömts till fängelse ska vårdbehovet tillgodoses på anstalten eller inom ramen för den allmänna sjukvården om behandlingen inte kan ske i fängelset. Eftersom Psykiatrilagsutredningen föreslår att överlämnande till rättspsykiatrisk vård ska avskaffas som särskild påföljd drar man slutsatsen att det psykiatriska vårdbehovet bland de som döms till fängelsestraff kommer öka vilket ställer höga krav på Kriminalvården. För de

157 SOU 2012:17, s 706.158 SOU 2012:17, s 575.159 SOU 2012:17, s 573.160 SOU 2012:17, s 581.161 SOU 2012:17, s 582.

44

lagöverträdare som döms till fängelse men lider av svår utvecklingsstörning, svår autismspektrumstörning eller någon annan stor och varaktig psykisk funktionsnedsättning ska verkställigheten av straffet ske vid en sluten stödenhet för att den dömdes behov av särskilt stöd och service ska kunna tillgodoses.162

4.2.4 Nya former av rättspsykiatriska undersökningar

Psykiatrilagsutredningen föreslår även i sitt betänkande att tre nya former av rättspsykiatriska undersökningar ska införas. Dessa undersökningar rör den tilltalades tillräknelighet, förutsättningarna för verkställighet av fängelsestraffet i sluten stödenhet och förutsättningarna för särskilda skyddsåtgärder. Det krävs en undersökning av den tilltalades tillräknelighet för att rätten ska kunna ta ställning till om den tilltalade uppfyller tillräknelighetskravet och av undersökningen ska det framgå om den tilltalade lider av något av grundtillstånden och om effekten av något av dessa eventuella tillstånd gjort att gärningsmannen saknat förmåga att förstå gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. I detta utlåtande ska det också framgå om det finns förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård. 163 Det kommer även vara nödvändigt för domstolen att få ett utlåtande om förutsättningarna för särskilda skyddsåtgärder för att domstolen ska kunna ta ställning till om det finns förutsättningar för att besluta om gärningsmannen ska omhändertas i avvaktan på att en fastställelsedom ska vinna laga kraft för att en förvaltningsdomstol sedan ska kunna pröva frågan om särskilda skyddsåtgärder. Av denna undersökning ska det framgå om det finns en påtaglig risk för att gärningsmannen ska begå nya brott av allvarligt slag samt om gärningsmannen har behov av vård eller omsorg i annan form. Om utlåtande gäller någon som dömts till fängelse eller sluten ungdomsvård ska det också framgå om personen lider av något av grundtillstånden och om de särskilda skyddsåtgärderna bör inledas i sluten eller öppen form. 164 Det måste även göras en undersökning för att rätten ska kunna ta ställning till om det finns förutsättningar för att ett fängelsestraff ska verkställas i en sluten stödenhet. I ett sådant utlåtande ska det framgå om gärningsmannen lider av en kognitiv funktionsnedsättning på grund av en svår utvecklingsstörning, svår autismspektrumstörning eller någon annan stor och varaktig psykisk funktionsnedsättning, som är så svår att han eller hon är i behov av den stöd och service som kan ges vid en sådan enhet. 165

162 SOU 2012:17, s 583 och 586.163 SOU 2012:17, s 714.164 SOU 2012:17, s 716.165 SOU 2012:17, s 718.

45

4.3 Vad skiljer Psykiatrilagsutredningen från tidigare förslag?

Psykiatrilagsutredningens betänkande gällande tillräknelighet bygger i stora delar på det förslag som Psykansvarskommittén lade fram 2002 och Psykiatrilagsutredningen framstår enbart som en mer uppdaterad version anpassad för den utveckling som skett i samhället under det decennium som skiljer utredningarna åt. Det finns dock ett par skillnader som lyfts fram i SOU 2012:17. Den största skillnaden är att Psykiatrilagsutredningen anser att tillräknelighet ska vara ett krav för att en gärning ska utgöra brott. I det betänkande som tidigare lagts fram föreslog man istället att tillräknelighet skulle vara ett krav för att en gärning skulle medföra ansvar. 166 Ytterligare skillnader finns mellan Psykiatrilagsutredningen och tidigare betänkanden om påföljder för psykiskt störda lagöverträdare i ett reformerat system. Ett förslag är att ta bort kravet på vårdintyg för intagning för rättspsykiatrisk vård genom att den läkare som utfärdar intyg om den tilltalades tillräknelighet samtidigt ser till att detta utlåtande når den sjukvårdsinrättning där beslutet om psykiatrisk tvångsvård ska prövas om det framgår att ett behov finns. 167

Vidare föreslår Psykiatrilagsutredningen att lagöverträdare som dömts till fängelse och samtidigt är föremål för psykiatrisk tvångsvård inte tas in på anstalt utan straffet ska verkställas genom att lagöverträdaren genomgår psykiatrisk tvångsvård, vilket domstolen ska meddela i domen om förutsättningarna för sådan vård är uppfyllda. Tidigare förslag handlade om att lagöverträdare som dömts till fängelse och var i behov av vård skulle få detta tillgodosett i frivillig form i enlighet med HSL eller LRV. 168

Psykiatrilagsutredningen har i sitt betänkande tagit ett tydligare steg mot att det ska finnas möjlighet att besluta om särskilda skyddsåtgärder för att förhindra att ny brottslighet av allvarligt slag begås. Detta har föreslagits tidigare som en kompletterande faktor i samband med påföljdsbestämningen. Psykiatrilagsutredningen föreslår att det skulle kunna bli aktuell med särskilda skyddsåtgärder om gärningsmannen ansett vara otillräknelig och den otillåtna gärningen därmed inte kan utgöra brott eller då en gärningsman ska friges efter att ha avtjänat ett straff. Tidigare betänkanden har föreslagit att samhällsskyddsåtgärder ska kunna utgöra påföljd istället för fängelse om gärningsmannen begått brottet under påverkan av en psykisk störning och tidigare dömts för brott av liknande slag. Psykiatrilagsutredningen anser att särskilda skyddsåtgärder ska vara fristående från påföljdssystemet och regleras i en särskild lag. Frågan ska enligt betänkandet prövas av förvaltningsdomstol efter att allmän domstol fastställt att den tilltalade begått en otillåten gärning som inte utgör brott på grund av att tillräknelighetskravet inte är uppfyllt. 169

166 SOU 2012:17, s 743.167 SOU 2012:17, s 744.168 SOU 2012:17, s 745.169 SOU 2012:17, s 749-750.

46

47

5 Bör ett tillräknelighetskrav införas i Sverige?

Sverige är ett av de få länder i världen där det inte finns ett krav på att en gärningsman ska vara tillräknelig för att hållas straffrättsligt ansvarig för en gärning. Den grundläggande tanken i de flesta rättsordningar är att det är orättfärdigt att hålla någon som begått en brottslig gärning på grund av en psykisk störning eller tillfällig sinnesförvirring ansvarig, då det innebär att denna individs gärning inte har skett av fri vilja. Om det återinförs ett tillräknelighetskrav i svensk lagstiftning kommer det påverka hela systemet. 170

5.1 Argument förNedan följer de argument som Psykiatrilagsutredningen anser finns för att ett tillräknelighetsrekvisit ska införas.

5.1.1 SkuldprincipenNulla poene sine culpa är den latinska fras som ger uttryck för skuldprincipen. Denna princip innebär inget straff utan skuld och att endast den som vid gärningstillfället kan rå för sin handling får fällas till ansvar och bestraffas för sin gärning. 171 Denna princip utgör en central del av moderna rättsstaters lagstiftning och har så gjort sedan franska revolutionen då den liberala rättsstaten fick sitt fäste. En grundbult i den liberala rättsstaten är ett krav på tillräknelighet för straffrättsligt ansvar och detta ses som ett grundkrav i rättsystem runtom i världen som är jämförbara med Sveriges. Grunden i denna fråga är i vilka situationer man bör anses var rättsligt och moraliskt ansvariga för sina handlingar, vilket är förknippat med den filosofiska frågan om vi har fri vilja eller allt är mer eller mindre förutbestämt. Om man inte intar en deterministisk ståndpunkt krävs det för att någon ska anses vara moraliskt ansvarig att denne har orsakat effekten genom att välja att utföra gärningen trots de alternativa utfall gärningen kan medföra och att man varit medveten om vilka konsekvenserna skulle kunna bli. Skuldprincipen kan också ses som ett utlopp för konformitetsprincipen vars innebörd är att det endast är den som har förmåga eller tillfälle att rätta sig efter lagen bör kunna hållas straffrättsligt ansvarig. Detta betyder i sin tur att det finns ett krav på att gärningsmannen ska ha haft en förmåga att följa lagen och att han eller hon har kunskapen som gör det möjligt att följa lagen vilket får betydelse för utformningen av det straffrättsliga ansvaret i allmänhet och i synnerhet för psykiskt störda lagöverträdare. Vid en prövning av det subjektiva rekvisitet, uppsåt eller oaktsamhet, blir resultatet att en del fall inte leder till straffrättsligt ansvar men vissa fall som inte bör leda till att gärningsmannen anses straffrättsligt ansvarig enligt 170 SOU 2012:17, s 522.171 SOU 2012:17, s 523.

48

skuldprincipen, är fall där det normalt anses finnas uppsåt. Ett exempel som Psykiatrilagsutredningen tar upp på denna situation är om en person tror att han eller hon befinner sig i krig och därför skjuter på människor. Personen hade då uppsåt till att skjuta, men gjorde detta på grund av att personen trodde befinna sig i krig vilket saknade verklighetsförankring och därför ter det sig inte rimligt att utkräva ansvar för detta. 172

5.1.2 Allmänpreventiva överväganden knutna till straffbestämmelsernas syfte

Ur en allmänpreventiv synvinkel är straffbestämmelsernas syfte att avhålla medborgarna från att begå brott. För de som har begått brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning motiveras ansvarsfrihet med att dessa individer inte påverkas av det allmänna hotet om straff och att det kan vara skadligt för straffsystemets trovärdighet i dessa situationer. Det inverkar inte heller på straffhotets moralbildande funktion om individer som t ex agerat under en främmande verklighetsuppfattning befrias från straffrättsligt ansvar. Om syftet med kriminaliseringen är att påverka medborgarna bör det gälla vid situationer som kan uppfattas som normala eftersom det enligt Psykiatrilagsutredningen knappast kan vara rimligt att kräva att lagen ska följas i sådana undantagssituationer som tillräknelighetskravet skulle omfatta. 173

5.1.3 Systematiska skälI Sverige påverkar tillräknelighetsläran valet av påföljd, vilket är anledningen till att det finns ett krav på orsakssamband mellan störningen och brottet i 30 kap. 6 § och 29 kap. 3 §. Fall av tillfällig sinnesförvirring som tidigare ledde till ansvarsfrihet i enlighet med 5 kap. 5 § andra stycket SL leder ofta till frihet från ansvar även idag, men utan uttryckligt lagtstöd. De omständigheter som ligger till grund för särbehandling vid val av påföljd enligt BrB hör hemma på ansvarsnivån och när skuldfrågan prövas enligt Psykiatrilagsutredningen. Psykiatrilagsutredningen lyfter även fram att justitieministern vid 1992 års reform argumenterade för att ett krav på orsakssamband kunde ha både principiell och praktisk betydelse i ett system där ansvarsfrihet gäller för gärningar utförda av individer som anses vara otillräkneliga, då det är ett krav som finns för att tydliggöra grunden för ansvarsfrihet. I ett system som det vi har i Sverige har frågan om orsakssamband mer begränsad betydelse. Men justitieministern menade att ett sådant krav skulle gälla för exempelvis fängelseförbudet eftersom gärningsmannens psykiska störning kan ha varit så allvarlig vid gärningstillfället att fängelse inte bör utdömas. Psykiatrilagsutredningen menar att bristerna i gärningsmannens psykiska status kan vara så allvarlig att det bör leda till frihet från ansvar vilket talar för att gärningsmannens

172 SOU 2012:17, s 523-525.173 SOU 2012:17, s 525-526.

49

psykiska tillstånd vid gärningstillfället bör få betydelse för ansvarsprövningen. 174

5.1.4 Undvikande och förtydligande av intressekonflikter

Ett tillräknelighetskrav skulle medföra att man tydliggör alternativt undviker de intressekonflikter som kan uppstå med dagens reglering. Vård- och skyddsaspekter riskerar, med dagens reglering, att påverka bedömningen i ansvarsfrågan. En prövning av uppsåtskravet om exempelvis en psykotisk person begått en brottslig gärning torde vara svår att genomföra, men Psykiatrilagsutredningen menar att detta kan leda till att uppsåtsrekvisitet lättare anses uppfyllt i situationer då gärningsmannen lider av en allvarlig psykisk störning och har ett vårdbehov än om han eller hon var tillfälligt sinnesförvirrad och inte har något vårdbehov som domstolen kan tillgodose. Situationer som dessa tros uppstå på grund av en intressekonflikt mellan den straffrättsliga aspekten och vård- och skyddsaspekten som finns i nuvarande system. De alternativ som finns är att frikänna den tilltalade på grund av brister vad gäller uppsåtet, vilket medför en risk att vård eller annat ingripande från samhället inte kommer ske och det andra alternativet blir att se uppsåtsrekvisitet som uppfyllt och därmed kunna överlämna den psykiskt störde lagöverträdaren till psykiatrisk vård. Det senaste alternativet medför dock en risk att man ålägger den tilltalade ett straffrättsligt ansvar enbart för att vårdbehovet ska kunna tillgodoses. På samma sätt kan den eventuella risk att gärningsmannen återfaller i grov brottslighet indirekt inverka vid bedömningen av uppsåt eftersom det enda sätt som skyddsintresset kan beaktas är om gärningsmannen bedöms ansvarig och döms till överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Om ett krav på tillräknelighet återinförs betyder det att det blir en del av prövningen av skuldfrågan och därmed blir det tydligare vilken aspekt som styr beslutet som därmed även blir enklare att fatta. 175

5.1.5 Det internationella argumentetDå Sverige är ett av få länder i världen där det inte finns ett krav på tillräknelighet innebär det att vår lagstiftning skulle stämma mer överens med andra länders lagar om ett tillräknelighetskrav införs. Detta skulle främja samarbete med andra länder då det nationella perspektivet ersätts med det med det internationella i allt större utsträckning. Psykiatrilagsutredningen menar att detta talar för att ett tillräknelighetskrav ska införas eftersom rättsliga lösningar som är unika i jämförelse med andra länder enbart bör finnas om starka skäl talar för det. Skillnader mellan rättssystemen ger upphov till praktiska problem vid t ex överförande av verkställighet. Sverige är ensamt i EU om att inte ha ett tillräknelighetskrav och i FN-konventionen om inrättandet av en internationell 174 SOU 2012:17, s 527.175 SOU 2012:17, s 527-530.

50

brottmålsdomstol, som Sverige anslutit sig till, finns det ett krav på tillräknelighet.176

5.1.6 Anpassning till senare års straffrättspolitik

Inom straffrättspolitiken har blickarna de senare åren riktats mer och mer mot den brottsliga gärningen. Under denna tid har också synen på gärningsmannens personliga förhållanden vid påföljdsvalet förändrats och behandlingstanken har ifrågasatts. Faktorer knutna till gärningsmannens person har gått från att vara något som skulle beaktas utifrån prognostänkande och behandlingsbehov till att beaktas på grund av att något annat skulle vara oskäligt. Dagens fokus ligger istället på att straffsystemet ska vara utformat på ett sätt som gör att likformighet, proportionalitet, rättvisa och förutsebarhet främjas. Detta skifte kan man se i de förändringar som skett i påföljdssystemet där legalitetsprincipen har fått större genomslag och att gärningen och gärningens straffvärde är i fokus vid val av påföljd. Frågan om gärningsmannens ansvar och skuld blir mer centrala då en förskjutning mot att det är gärningen och de förhållanden som rådde när gärningen begicks som ska vara utgångspunkten för ansvarsprövningen och påföljdsbestämningen. Psykiatrilagsutredningen menar att ett tillräknelighetskrav därför är i led med dagens straffrättspolitik. 177

5.2 Argument emotNedan följer de argument som Psykiatrilagsutredningen anser finns för att ett tillräknelighetsrekvisit ska införas.

5.2.1 Behandlingstankens betydelseEtt av argumenten som förs fram som talar emot att ett tillräknelighetskrav bör införas är att behandlingstanken bör ha fortsatt betydelse för påföljdsvalet på grund av humanitära skäl. Ett argument för detta är att straffsystemet som helhet syftar till att motverka brott och att det finns forskning som talar för att vårdrelaterade påföljder har viss brottspreventiv effekt för psykiskt störda lagöverträdare. Med detta i åtanken menar man att frågan om ansvar och skuld inte bör hindra att vård utdöms som påföljd om det finns ett vårdbehov. Psykiatrilagsutredningen är noga med att påpeka att de inte ifrågasätter behandlingstankens betydelse och om det finns ett vårdbehov ska det tillgodoses inom ramen för verkställigheten av påföljd, utan det man framhåller är att behandlingstanken förlorat sin betydelse som självständig grund för påföljdsvalet framförallt om vårdbehovet står i strid med grundläggande principer om likabehandling, proportionalitet och förutsebarhet. När tillräknelighetskravet togs bort vid BrB:s tillkomst ansåg

176 SOU 2012:17, s 530.177 SOU 2012: 17, s 531.

51

man att ett påföljdssystem skulle utformas på ett sätt som innebar att samhället kunde skydda sig mot brott och förebygga brottslighet som socialt fenomen. Man ansåg att det inte fanns någon fri vilja och alla människor var socialt ansvariga för sina handlingar, oavsett om de hade förmåga att följa lagen eller inte. Därmed skulle påföljden bestämmas med hänsyn till gärningsmannens behov av vård eller fostran och samhällets behov av skydd mot gärningsmannens fortsatta brottslighet. Dessa tankar hade sitt ursprung i den positiva straffrättsskolan. Vid BrB:s tillkomst sågs straffriförklaringarna i SL som en formalitet och man ansåg att det var mer ändamålsenligt om domstolen kunde besluta om den psykiskt störde lagöverträdaren skulle vårdas eller ej och på vilket sätt den eventuella vården skulle genomföras. Då detta tankesätt var inspirerat av den positiva straffrättskolan var frågan om ansvar och skuld av underordnad betydelse och Psykiatrilagsutredningen menar att detta beror på att i ett system där påföljd av brott motiveras av individualpreventiva skäl förlorar problemet med fastställande av kriterier för straffansvar betydelse och gärningsmannens psykiska störning blir enbart en fråga vid val av behandlingsåtgärd. För dem som anser att frågan om skuld och ansvar är av underordnad betydelse och att det viktigaste är att påföljden blir ändamålsenlig är det ett argument för att inte införa ett tillräknelighetskrav. Med denna argumentation menar dock Psykiatrilagsutredningen att man bör fullfölja argumentationen och låta vårdbehovet, oavsett orsakssamband, styra påföljdsvalet. Detta innebär med dagens reglering att fängelseförbudet enbart skulle bli tillämpligt om det finns ett vårdbehov vid domstillfället, oberoende av gärningsmannens psykiska status vid gärningstillfället. Det går att hävda att fängelseförbudet bör finnas kvar av humanitära skäl, men Psykiatrilagsutredningen menar att det inte går att ange humanitära skäl som bakgrund till att fälla någon som saknar skuld till ansvar för att vård ska komma till stånd. Vårdbehovet kommer, om Psykiatrilagsutredningens förslag antas, tillgodoses oavsett om gärningsmannen anses ansvarig eller ej.

5.2.2 Det nuvarande systemet motverkar särbehandling och stigmatisering

Det system vi har idag anses motverka särbehandling och stigmatisering på ett sätt som inte tros vara möjligt om ett tillräknelighetskrav införs. Det finns en rädsla att ett krav på tillräknelighet skulle stigmatisera psykiskt störda lagöverträdare då det skulle kunna innebära att psykiskt störda lagöverträdare kommer anses ansvarslösa och att de därför inte ska ha samma rättigheter till andra individer som anses tillräkneliga. Psykiatrilagsutredningen menar att om man kopplar kravet på tillräknelighet till gärningsmannens ansvarsförmåga vid gärningstillfället och om tillfällig sinnesförvirring leder till samma ansvarsfrihet håller inte detta som argument. Man anser även att det blir orättfärdigt då man riskerar att psykiskt störda lagöverträdare lättare än andra fälls till ansvar för brott om man inte ställer samma krav på dem som man i regel gör gärningsmän som är tillfälligt sinnesförvirrade vid brottet. Psykiatrilagsutredningen menar också att man kan hävda att det faktum att psykiskt störda lagöverträdare fälls för brott i sig motverkar diskriminering, men att det är lite tveksam hur

52

pass hållbart det är som argument då det förutsätter att allmänheten skulle anse att det var fel att psykiskt störda lagöverträdare inte dömdes till ansvar för brott, samtidigt som gärningsmän som är tillfälligt sinnesförvirrade ofta skulle vara fria från ansvar. Psykiatrilagsutredningen anser dock att det är tveksam om detta är en uppfattning som folk i allmänhet har då det t ex strider mot likhetsprincipen, att lika fall ska behandlas lika, en grundläggande rättsprincip med stöd i de flesta människors moraluppfattning. 178

5.2.3 Senare års utveckling för psykiskt sjukaEtt tillräknelighetskrav anses av vissa stå i strid med den utveckling som skett inom psykiatrin på senare år. Det är främst de åtgärder som skett för att psykisk störda ska integreras i samhället man syftar på och särskilt att omyndighetsförklaringen tagits bort och att psykiskt stördas medborgerliga rättigheter fullt ut erkänts. De flesta länder där det finns ett krav på tillräknelighet har förvisso bestämmelser som motsvarar omyndighetsförklaring och det finns kvar slutna vårdmiljöer som påminner om de mentalsjukhus som tidigare fanns i Sverige. I många avseenden har Sverige, när det gäller själva lagstiftningen kommit längre än andra länder gällande samhälleliga rättigheter för psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade. I Sverige ersattes dock omyndighetsförklaringen med förvaltarskap i enlighet med 11 kap. Föräldrabalken, vilket innebär att rättshandlingsförmågan i vissa fall går förlorad. Lagen (1924:323) om verkan av avtal som slutits under psykisk störning säger att avtal som slutits under påverkan av psykisk störning är ogiltiga och med krav på informerat samtycke till vård gör man ibland undantag för psykisk störda patienter då de anses sakna beslutskompetens. Detta visar att man inom andra rättsområden varit tvungen att ta hänsyn till att vissa individer har en bristande förmåga på grund av sin psykiska status. Psykiatrilagsutredningen ställer sig också frågande till om åtgärderna för att förbättra psykiskt sjukas rättsliga ställning står i konflikt med att införa ett tillräknelighetskrav som förutsättning för brott. 179

5.2.4 Ansvarets betydelse för behandlingenPsykiatrilagsutredningen menar att det har framförts argument från människor som arbetar inom medicin att det kan ha betydelse för behandlingsresultatet om gärningsmannen fälls till ansvar för brottet. Att gärningsmannen döms till ansvar innebär att han eller hon setts som ansvarig för de konsekvenser gärningen medfört och att det medför ett särskilt ansvar att förbättra sitt mentala tillstånd. Enligt den här typen av resonemang skulle en frikännande dom på grund av att tillräknelighetskravet inte anses uppfyllt kunna försvåra vården eftersom den dömde lättare kan förneka sin gärning och att han eller hon inte kunde ha undvikit att begå brottet. Psykiatrilagsutredningen menar att tyngden i detta argument beror

178 SOU 2012:17, s 534.179 SOU 2012:17, s 535.

53

på om man kan skilja mellan att vara ansvarig för gärningen å ena sidan och sitt tillstånd och följderna av detta även om brister i det subjektiva rekvisitet innebär att det inte har begåtts något brott. Man ställer sig också frågande till om det är etiskt försvarbart att fälla någon för ansvar till brott för att han eller hon ska få behandling. 180

5.2.5 Pragmatiska skälSom ytterligare ett argument emot införandet av ett krav på tillräknelighet lyfter Psykiatrilagsutredningen fram att en grunduppfattning är att stora förändringar bör undvikas om konsekvenserna för den dömde inte förändras på ett tydligt sätt. Vid ett införande av ett tillräknelighetskrav skulle samhällets reaktioner bli likartade oavsett om de kallas påföljder eller åtgärder. Själva ansvarsfrågan får mindre betydelse och det som väger tyngst i detta argument är den praktiska betydelsen av en förändring. Psykiatrilagsutredningen argumenterar dock för att det blir ett svåröverskådligt system om det är pragmatiska skäl som styr om förändring kan komma till stånd eller ej. Man anser också att om pragmatiska skäl får styra är risken stor att det görs invändningar vid varje förslag på förändring eftersom reformbehovet inte anses tillräckligt stort. 181

5.2.6 Rättsliga svårigheterDet finns de som anser att införandet av ett krav på tillräknelighet kan medföra rättsliga svårigheter. Främst gäller detta åtgärder som syftar till att tillgodose ett skyddsbehov, konsekvenser för andra särskilda rättsverkningar av brott såsom skadestånd och förverkande samt olika processuella svårigheter. Psykiatrilagsutredningen anser att det i ett system med ett tillräknelighetskrav ska finnas möjlighet för samhället att använda åtgärder som syftar till att uppfylla de vård- och skyddsbehov som kan finnas. Dessa åtgärder brukar knytas till att gärningsmannen begått en rättsstridig gärning. Psykiatrilagsutredningen ställer sig frågande till om det är rimligt att knyta särskilda rättsverkningar till en rättsstridig gärning som begåtts av en individ som inte kan anses vara tillräknelig, men menar ändå att denna ordning finns i alla andra västländer och att det rent objektivt borde gå att skilja mellan otillåtna gärningar som man kan knyta särskilda rättsverkningar till och gärningar som beror på olycksfall. Man tillstår dock att det krävs mer utredning vad gäller skadeståndsfrågan men att det borde gå att finna en lösning liknande den som finns i nuvarande system. Även vad gäller de processuella problemen anser man att det borde gå att finna en lösning, t ex genom att komplettera brottmålsprocessen med regler som gör att åklagaren kan föra särskild talan om skyddsåtgärder och andra rättsverkningar. 182

180 SOU 2012:17, s 536.181 SOU 2012:17, s 537.182 SOU 2012:17, s 537-538.

54

5.3 Psykiatrilagsutredningens bedömningPsykiatrilagsutredningen anser att ett krav på tillräknelighet bör införas i svensk rätt. Det finns stora straffrättsliga svårigheter i hur man ska se på brott begångna av psykiskt störda lagöverträdare och hur dessa individer ska behandlas. Ett problem är t ex hur man ska bedöma en psykisk störd lagöverträdares möjlighet, och förmåga, att rätta sig efter lagen och i vilken utsträckning det är rimligt att lägga ett straffrättsligt ansvar på honom eller henne. Psykiatrilagsutredningen anser att skuldprincipen starkt talar för att det vore rimligt om man återinförde ett tillräknelighetskrav i svensk rätt. Vid en tillämpning av denna princip skulle det innebära att en gärning inte utgör brott om gärningsmannen haft en förvrängd bild av verkligheten och därmed saknat förmåga att förstå gärningens innebörd eller anpassa sitt handlande efter en sådan insikt. Regleringen i 30 kap. 6 § BrB talar också för att individer som lider av en allvarlig psykisk störning inte bör hållas fullt ansvariga för de gärningar som begåtts på grund av störningen. Detta innebär att det redan finns en särbehandling av psykiskt störda lagöverträdare i Sverige men Psykiatrilagsutredningen anser att denna särbehandling hör hemma vid prövningen av skuldfrågan och inte vid påföljdsvalet. 183 Efter en reform skulle de individer som idag omfattas av det absoluta fängelseförbudet vara de som inte anses tillräkneliga. Ytterligare skäl till att Psykiatrilagsutredningen anser att ett tillräknelighetskrav bör införas är att uppsåtsrekvisitet riskerar att tillämpas alltför generöst vid gärningar som begåtts av psykiskt störda lagöverträdare. T ex kan uppsåtsrekvisitet lättare anses uppfyllt för en psykiskt störd lagöverträdare med ett vårdbehov eftersom domstolen då kan döma gärningsmannen till överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Indirekt kan även ett skyddsbehov påverka bedömningen av uppsåtsfrågan då det är möjligt att döma en psykiskt störd lagöverträdare till överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Vid ett införande av ett tillräknelighetskrav tror man att dessa intressekonflikter kan undvikas. 184 Vidare menar man att behandlingstanken som grund för påföljdsvalet börjat bli ifrågasatt och själva gärningen och grundläggande principer såsom förutsebarhet, rättvisa och proportionalitet blivit mer centrala. Även det internationella argumentet och möjligheten att anpassa vårt system till övriga världen talar starkt för en reform enligt Psykiatrilagsutredningen. Vidare kan man inte se att ett krav på tillräknelighet som brottsförutsättning skulle påverka psykiskt sjukas rättsliga ställning eftersom kravet på tillräknelighet skulle kopplas till ansvarsförmåga vid gärningstillfället och inte individens generella ansvarsförmåga. 185

Införandet av ett tillräknelighetskrav skulle innebära att rättspsykiatrisk vård avskaffas som påföljd då vårdbehovet i ett reformerat system ska tillgodoses oavsett påföljdval. Då man föreslår att tillräknelighetsrekvisitet ska vara uppfyllt för att en gärning ska utgöra brott innebär det även att samma påföljder som gäller andra lagöverträdare också ska gälla för psykiskt störda 183 SOU 2012:17, s 539.184 SOU 2012:17, s 540.185 SOU 2012:17, s 541.

55

lagöverträdare som bedöms vara tillräkneliga och därmed straffrättsligt ansvariga. Psykiatrilagsutredningen föreslår även att de skyddsåtgärder som krävs för att ett skyddsbehov ska tillgodoses inte ska regleras inom påföljdssystemet utan av allmän förvaltningsdomstol som en fristående åtgärd. 186 Då rättspsykiatrisk vård som påföljd upphävs innebär det att det finns en möjlighet att skilja mellan vårdbehov och skyddsbehov. Detta innebär att individer inte kommer vistas på en psykiatrisk vårdavdelning om det inte finns ett vårdbehov, istället ska det inrättas en möjlighet att omhänderta psykiskt sjuka och människor med psykisk funktionsnedsättning om det finns risk för återfall i allvarlig brottslighet. Den grupp som förutses bli frihetsberövade inom ramen för att tillgodose ett skyddsbehov torde bli mindre än de som idag överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. 187 Fler personer kan komma att bli föremål för psykiatrisk tvångsvård då kraven för att bli intagen sänks. Fokus kommer att ligga på att tillgodose vårdbehovet och den etiska konflikt som föreligger med dagens system, nämligen att personer stannar kvar inom den rättspsykiatriska vården trots att det inte längre finns behov av vård, kommer att upphävas. 188 Förslaget kommer att ha effekt på Kriminalvården då ett större antal personer kommer dömas till fängelse då möjligheten att utdöma överlämnande till rättspsykiatrisk vård tas bort. De beräkningar som gjorts visar att cirka 200 nya platser kommer att behövas. 189 Förändringarna av systemet kommer givetvis innebära att sättet berörda myndigheter arbetar på kommer förändras. T ex ska domstolarna fatta beslut om det behöver göras en prövning om särskilda skyddsåtgärder. Samtidigt kommer de mål som berör frågan om särskild utskrivningsprövning försvinna. Den straffrättsliga innebörden av förslaget medför även att domstolen måste ta ställning till om den tilltalade uppfyller ett tillräknelighetskrav eller ej. 190 Om reformen inrättas betyder det att det uppstår stora kostnader för berörda aktörer och myndigheter. Psykiatrilagsutredningen har uppskattat de kostnader som särskilda skyddsenheter och psykiatrisk vård under avtjänande av fängelsestraff kommer att bli cirka 500 miljoner kronor dyrare än det är i dagsläget. Den ökade arbetsbörda en reform kan komma att innebära för t ex Åklagarmyndigheten och Sveriges domstolar bör också beaktas. 191

5.4 Kritik mot Psykiatrilagsutredningens betänkande

Psykiatrilagsutredningen har i sitt betänkande kommit fram till att ett tillräknelighetskrav bör återinföras i Sverige. Utredningen hade även i uppdrag att göra en översyn av Lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt lämna 186 SOU 2012:17, s 897.187 SOU 2012:17, s 899.188 SOU 2012:17, s 900.189 SOU 2012:17, s 902.190 SOU 2012:17, s 903.191 SOU 2012:17, s 921.

56

förslag till en ny lagstiftning på området. Det framgår av en del av de remissvar som avgetts att många delar åsikten att det bör införas ett krav på tillräknelighet för att en person ska anses straffrättsligt ansvarig för en gärning. Det finns dock kritik mot de effekter som kan komma att uppstå vid en reform i enlighet med Psykiatrilagsutredningens förslag. Nedan följer en kort redogörelse för en del av den kritik som framförts.

I de remissvar som granskats närmare framgår det tydligt att man anser att betänkandet behandlar angelägna frågor och att man ställer sig positiv till att ett krav på tillräknelighet införs. Kritik framförs dock mot att centrala straffrättsliga frågor behandlas i relation till personer med psykisk funktionsnedsättning då det medför att det blir alltför snävt ur socialrättsligt perspektiv då det saknas principiella överväganden om personer med psykiska funktionsnedsättningar ska vara föremål för den typen av särbehandling som föreslås. Utredningens positionering kan komma att innebära att vissa grupper diskrimineras, t ex kopplar man ihop eventuella svårigheter för en psykiskt störd lagöverträdare att följa lagen med en diskussion om hur man kan minska risken att en psykiskt störd lagöverträdare ska begå en allvarligt brottslig handling på nytt. 192 Denna kritik delas av Riksförbundet för social och mental hälsa som också framför att man ser en risk att införandet av en tillräknelighetsreglering skulle kunna bromsa den utveckling som skett i samhället som nittiotalets förändringar inom psykiatrin bidragit till, nämligen att människor med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Man tror också det kommer bli mycket komplicerat att avgöra en persons förmåga till insikt och att anpassa sitt handlande efter en sådan insikt, vilket ökar risken för att fördomar mot människor med psykisk funktionsnedsättning påverkar bedömningen. Trots detta finns det starka skäl som talar för en tillräknelighetsreglering eftersom det finns situationer då det är orimligt att tala om skuld och ansvar, t ex om en person är så påverkad av en psykisk störning att det inte går att välja mellan olika handlingssätt. Förslaget styrker också en likabehandlingsprincip då kravet på tillräknelighet kommer vara ett grundkrav för straffrättsligt ansvar som kommer att gälla samtliga medborgare oavsett om de har en historia av psykisk ohälsa eller ej, t ex om personen ifråga drabbats av en tillfällig sinnesförvirring. 193 Juridiska fakulteten vid Lunds universitet har även invändningar mot det faktum att tillräknelighetsrekvisitet definieras negativt, det vill säga genom att beskriva vad det innebär att vara otillräknelig. Detta medför att människor som lider av psykisk ohälsa blir stigmatiserade och man anser att man i utredningen diskriminerar gruppen. Vidare är det problematiskt att frågan om straffrättsligt ansvar i stort lämnas över till och blir beroende av ett rättspsykiatriskt utlåtande vilket inte är tillfredsställande med tanke på att det inom rättspsykiatrin och rättspsykologin finns stor vetenskaplig splittring. Den negativa definitionen innebär vidare att utredningens förslag kommer att behandla frågor som rör en reglering av de situationer som kan uppstå då ett tillräknelighetskrav inte anses uppfyllt. I sitt remissvar framhäver man även att det förefaller

192 Juridiska fakulteten vid Lunds universitets remissyttrande över SOU 2012:17. 193 Riksförbundet för social och mental hälsas remissyttreande över SOU 2012:17.

57

inkonsekvent att den principiella utgångspunkten är att otillräknelighet innebär att en gärning inte ska ses som brott samtidigt som stora delar av betänkandet behandlar förslag på reglering som kommer knyta repressiva åtgärder till gärningar där tillräknelighetsrekvisitet inte är uppfyllt. Man är mycket kritisk till begreppet och de konsekvenser det kan medföra att någon gjort sig skyldig till en ”otillåten gärning” som varken förutsätter tillräknelighet eller personlig skuld. 194 Domstolsverket lyfter fram problematiken kring tillräknelighets- och uppsåtsbedömningarna i sitt yttrande. Man ser en rad praktiska problem med förslaget och anser att det bör göras en tydligare avgränsning mellan tillräknelighets- och uppsåtsbedömningarna. Eftersom förslaget är att en tillräknelighetsbedömning ska göras innan uppsåtsbedömningen kan inte domstolen gå vidare om den tilltalade anses otillräknelig, utan istället förklara att gärningsmannen begått en otillåten gärning genom en fastställelsedom. Ett problem är, enligt Domstolsverket, att Psykiatrilagsutredningen överskattat svårigheten att göra en uppsåtsbedömning gällande psykiskt störda lagöverträdare. Det torde många gånger vara uppenbart vad den misstänkte hade för avsikt med gärningen och man menar att utredningen snarare underskattat svårigheten att bedöma uppsåtet när det behöver göras vid en senare tidpunkt såsom när frågan om särskilda skyddsåtgärder blir aktuell. Vidare ifrågasätter man utredningens syn på att man i viss mån tillämpar uppsåtsrekvisitet med viss bristande noggrannhet för att möjliggöra överlämnande till rättspsykiatrisk vård. Domstolsverket anser också att förslaget på fastställelsedom utgör ett problem eftersom det inte tydliggjorts hur den otillåtna gärningen ska anges i förhållande till det brott som åklagaren har åtalat för. T ex kan åklagaren åtala för mord och rätten komma fram till att gärningsmannen objektivt sett dödat en annan människa men är att anse som otillräknelig. Det är, vilket Domstolsverket påpekar, rimligt att vid en prövning av den subjektiva sidan komma fram till att det inte rör sig om uppsåtligt dödande utan ett oaktsamt. Det är av stor vikt att frågan om hur en otillåten gärning ska skiljas från andra och vilken prövning domstolen kommer göra vid en fastställelsedom utreds eftersom det föreslås att det ska göras en anteckning om den otillåtna gärningen i belastningsregistret. Den del av domen som utgörs av ett ogillat åtal får inte överklagas av den tilltalade men Domstolsverket utgår från att andra delar av domen som går den tilltalade emot måste kunna överklagas och efterfrågar ett tydliggörande av gränserna för hovrättens prövning och eventuella bundenhet av tingsrättens bedömningar måste klargöras. Domstolsverket anser att det vore nyttigt att den fortsatta beredningen prövar förslagen mot verkliga eller fiktiva situationer för att se hur detta faller ut i den praktiska domstolshanteringen. 195 Mycket kritik framförs gällande införandet av särskilda skyddsåtgärder. Anledningen till detta är främst att det anses vara diskriminerande. Det finns inte belägg för att psykisk sjukdom i kombination med brottslighet skulle utgöra ett så stort samhällsproblem att särskilda kriminalpolitiska åtgärder behöver genomföras. Viljan att införa särskilda skyddsåtgärder återspeglar snarare de

194 Juridiska fakulteten vid Lunds universitets remissyttrande över SOU 2012:17. 195 Domstolsverkets remissyttrande över SOU 2012:17.

58

fördomar som finns om psykiskt sjuka personer i vårt samhälle. 196 RSMH ser inte heller varför det anses vara nödvändigt med särskilda skyddsåtgärder som enbart riktar sig till personer som lider av en allvarlig psykisk störning eftersom de bidrar med en väldigt liten del till de våldsbrott som sker i vårt samhälle och framhåller att det är diskriminerande enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar där det stadgas att nationell lagstiftning inte otillbörligt får missgynna personer med exempelvis funktionsnedsättning. 197 Domstolsverket skriver gällande förslaget om rättspsykiatrisk undersökning att det för en sådan undersökning ska genomföras krävs, precis som enligt nuvarande ordning, att det lagts fram övertygande bevisning om gärningsmannens skuld vilket enligt Domstolsverket förutsätta att en uppsåtsbedömning gjorts av domstolen. Gällande den rättspsykiatriska undersökningen framför Psykologförbundet i sitt yttrande att man ställer sig bakom inrättandet av den nya rättspsykiatriska undersökningen men tillägger att det bör specificeras vilka utredningar och bedömningar och bedömningar som ska finnas med i utlåtandet. Man anser vidare att bedömningen bör göras av ett team och att man utgått i för stor utsträckning från ett redan befintligt system och lyfter fram medicinska bedömningar på ett sätt som inte är förenligt med det straffrättsliga begreppet tillräknelighet. De faktorer som ska utredas och bedömas innehåller en kraftig betoning på psykologiska funktioner. För att kunna bedöma en persons förmåga till insikt och handlande krävs en bred kunskap om kognition, inlärning, perception och medvetande. Man anser vidare att det ur en rättssäkerhetssynpunkt är avgörande att domstolen får underlag som grundar sig på en professionell och allsidig bedömning. Det räcker inte med en medicinsk bedömning utan det krävs även att en psykologisk bedömning görs. 198

196 Juridiska fakulteten vid Lunds universitets remissyttrande över SOU 2012:17. 197 Riksförbundet för social och mental hälsas remissyttrande över SOU 2012:17.198 Psykologförbundets remissyttrande över SOU 2012:17.

59

6 Sammanfattande analysAv de argument Psykiatrilagsutredningen väljer att lyfta fram som talar för att ett tillräknelighetskrav ska införas är skuldprincipen det jag anser väger tyngst. Denna princip innebär att ingen ska straffas utan skuld och då blir den avgörande frågan vem som kan bära skuld för en gärning? Är det verkligen moraliskt försvarbart att döma en person som inte förstår gärningens innebörd eller kan styra sina handlingar efter en sådan förståelse till ansvar för brott? Eller måste en person ha utfört en gärning av fri vilja för att kunna klandras för gärningen? Vissa fall av psykisk störning kan leda till att personen som drabbats inte kan styra sin vilja eller handlingar. Att utdöma moraliskt och straffrättsligt ansvar för dessa gärningar går emot denna princip eftersom gärningsmannen då inte kan rå för sin gärning. Konformitetsprincipen, som innebär att endast den som har förmåga att följa lagen och kontrollera sitt handlande ska hållas straffrättsligt ansvarig talar också för att det inte är rättfärdigt att straffa någon som lider av en störning som är så allvarlig att han eller hon inte kan kontrollera sina gärningar. Det framgår dock att man vid införandet av BrB var starkt influerad av behandlingstanken och denna tanke lyfts fram som ett argument mot att ett krav på tillräknelighet återinförs i Sverige. Man ansåg att vårdbehovet inte skulle stå tillbaka för frågan om ansvar och skuld eftersom det anses mer humant att ge möjlighet att en gärningsman med allvarlig psykisk störning döms till ansvar så att han eller hon kan få vård än att fria från ansvar på grund av att personen inte kunde rå för sin gärning. Att de som behöver vård ska få sitt behov tillgodosett anser jag vara självklart, vilket också skulle vara möjligt med de förändringar av systemet som föreslås i SOU 2012:17. En person som begått en gärning som enligt utredningen ska klassas som otillåten ska medföra att personens vårdbehov ska tillgodoses vilket innebär att man i ett nytt system kommer fortsätta ta hänsyn till behandlingstanken. Det uppstår dock ett problem om vårdbehovet får stå som ensam grund för val av påföljd och grundläggande principer i ett rättsligt system såsom proportionalitet och förutsebarhet får stå tillbaka. Ur ett humanistiskt perspektiv är det också tveksamt att döma någon till straffrättsligt ansvar enbart för att ett vårdbehov ska kunna uppfyllas. Det är mer i linje med en modern rättsstats principer, där ett humant reaktionssystem eftersträvas, att en person döms till ansvar enbart om han eller hon är tillräknelig. Oavsett om personen är tillräknelig eller otillräknelig ska de behov av vård som finns uppfyllas, antingen inom ramen för verkställigheten av ett straff eller inom öppen vård. Det finns även argument mot ett införande av tillräknelighetsrekvisitet som grundar sig på att behandlingen skulle bli lidande eftersom man tror att den som inte döms till ansvar på grund av otillräknelighet skulle hävda sin oskuld och där av inte vilja ta till sig behandlingen. Precis som Psykiatrilagsutredningen gjort i sin argumentation anser även jag att det är viktigt att påpeka att det inte går att se något tydligt samband mellan vilja att ta till sig behandling och om man döms till straffrättsligt ansvar eller ej. Personer som döms till ansvar kan precis på samma sätt fortsätta hävda att de är oskyldiga oavsett deras psykiska status.

60

Något som är viktigt att påpeka är också att samtals- och terapeutisk behandling alltid har bättre förutsättning att lyckas om patienten vill bli hjälpt och därför samarbetar. Det man måste göra är att se över behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare på ett generellt plan och hitta den behandlingsform som bäst kan hjälpa individen, oavsett om de anser sig vara skyldiga till gärningen eller ej. Att det är lättare att behandla någon som tar ansvar för sin gärning är dock förståeligt men det är inte ett argument som är starkt nog att ensamt tala emot att ett tillräknelighetskrav införs. Som tidigare påpekats kan det inte heller anses vara etiskt försvarbart att döma någon till straffrättsligt ansvar enbart för att underlätta att behandling kommer till stånd.

Den kritik som framförts mot förslagit och som tagits upp under 5.4 är viktig att ta hänsyn till. Särskilt den kritik som lyfter fram att förslaget i sig kan ses som diskriminerande mot psykiskt sjuka. Ett argument mot ett införande som lyfts fram i betänkandet är att det skulle vara stigmatiserande för gruppen men bland remissvaren blir det tydligt att betänkandet i sig kan uppfattas som diskriminerande. Särskilt att man gör kopplingen mellan psykiskt störda lagöverträdare och att det i sig skulle innebära att särskilda skyddsåtgärder skulle behövas för denna grupp. Dessa frågor borde diskuteras utan att knytas till en särskild grupp av lagöverträdare eller grupp i samhället eftersom det i sig är särbehandling. Generellt är remissinstanserna för att ett krav på tillräknelighet införs eftersom det i vissa fall kan bli orimligt att döma någon till ansvar, t ex om personen upplever en annan typ av verklighet än den vi objektivt kan samla oss kring.

Denna sammanfattande slutsatsen jag drar efter att ha analyserat begreppet tillräknelighet närmre och Psykiatrilagsutredningens betänkande är att ett tillräknelighetskrav bör införas i Sverige. Jag anser att det är det mest rimliga att göra och att Sverige därmed blir mer likt övriga jämförbara länder i världen. Att straffa någon som inte har haft förmåga att inse innebörden av sina gärningar eller kontrollera dessa i relation till sin insikt är orättfärdigt och strider mot skuldprincipen. Det finns dock många frågetecken att reda ut och därför bör inte Psykiatrilagsutredningens förslag antas i sin helhet. Många oklarheter finns i förslaget i nuläget och man måste t ex tydliggöra vad som ska finnas i det rättspsykiatriska utlåtandet domstolen ska grunda sin uppfattning på, hur de otillåtna gärningarna kan skiljas åt och om det faktiskt finns några belägg för att psykisk ohälsa kombinerat med brottslighet motiverar att samhället vidtar särskilda skyddsåtgärder? Det faktum att det inte skett någon förändring efter Psykansvarskommitténs betänkande från 2002 tyder på att detta är en svår fråga som kräver stor eftertänksamhet innan en förändring av systemet görs. Det ska bli intressant att följa hur den straffrättsliga regleringen av psykiskt störda lagöverträdares utvecklas i Sverige de närmsta åren.

61

Bilaga A

Frågeschema avseende otillräknelighet: 199

Fråga 1: Lider gärningsmannen av något av de fyra grundtillstånden?

a) Allvarlig psykisk störning?b) Tillfällig sinnesförvirring?c) Svår utvecklingsstörning?d) Allvarligt demenstillstånd?

Om svaret är nej på samtliga punkter (a-d) uppfyller gärningsmannen kravet på tillräknelighet.

Om svaret är ja på en eller flera av punkterna (a-d) fortsätt till fråga 2.

Fråga 2: Har gärnigsmannen till följd av det eller de grundtillstånd som han eller hon lider av saknat förmåga att förstå gärningens innebörd i den situation i vilken han eller hon befann sig?

Om svaret är ja fortsätt till fråga 4.Om svaret är nej fortsätt till fråga 3.

199 Frågeschemat är taget ur SOU 2012:17, s 1141-1142.

62

Fråga 3: Har gärningsmannen till följd av något eller några av grundtillstånden saknat förmåga att anpassa sitt handlande efter en sådan förståelse?

Om svaret är ja fortsätt till fråga 4.Om svaret är nej gärningsmannen uppfyller kravet på tillräknelighet.

Fråga 4: Har gärningsmannen i anslutning till gärningen själv vållat sin bristande förmåga genom rus eller på något annat sätt?

Om svaret är ja gärningsmannen uppfyller kravet på tillräknelighet.Om svaret är nej gärningsmannen uppfyller inte kravet på tillräknelighet.

63

Käll- och litteraturförteckning

Litteratur

Grönwall, Lars och Psykiatrin, tvånget och lagen: en lagkommentar i Holgersson, Leif: historisk belysning, 3:e uppl. Stockholm:

Norstedts Juridik AB, 2006.

Jareborg, Nils och Straffrättens påföljdslära, 4:e uppl. Stockholm: Zila, Josef: Norstedts Juridik AB, 2014.

Lidberg, Lars och Svensk rättspsykiatri: psykisk störning, brott och Wiklund, Nils påföljd, 2:e uppl. Lund: Studentlitteratur, 2004.

Ottosson, Jan-Otto Psykiatri, 7:e uppl. Stockholm: Liber, 2009.

Radovic, Susanna (red.) Tillräknelighet, Lund: Studentlitteratur, 2009.och Anckarsäter, Henrik (red.):

Qvarsell, Roger: Utan vett och vilja, Stockholm: Carlsson Bokförlag, 1993.

Bok utgiven av institutionAmerican Psychiatric MINI-D IV: diagnostiska kriterier enligt DSM-IV-Association TR. [Ny utg.], Pilgrim press, Danderyd, 2002

Offentligt tryck

Ds 2007:5 Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare

Proposition 2007/08:97 Påföljder för psykiskt störda lagöverträdare

SOU 2002:3. Psykisk störning, brott och ansvar

SOU 2012:17. Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd.

64

PublikationerDomstolsverkets remissyttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen - tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17), dnr 1114-2012, 2012-11-15.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitets remissyttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17), dnr LUR 2012/47, 2012-11-15.

Psykologförbundets remissyttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17), 2012-11-14.

Riksförbundet för social och mental hälsas remissyttrande över betänkandet Psykiatrin och lagen – tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd (SOU 2012:17), 2012-11-14.

Elektroniska källorUlväng, Brottsbalk (1962:700) 30 kap. 6 §, Lexino 2012-07- 01

Ulväng, Brottsbalk (1962:700) 31 kap. 3 §, Lexino 2012-07- 01

65

RättsfallsförteckningNJA 1995 s. 48NJA 2004 s. 702

66