Förlängd livslängd för åldrande kärnkraftverk

BRIEFING AV RAPPORT BESTÄLLD AV GREENPEACE 1 www.out-of-age.eu

Förlängd livslängd för åldrande kärnkraftverk: Början på en ny era av risk

2 FÖRLÄNGD LIVSLÄNGD FÖR ÅLDRANDE KÄRNKRAFTVERK: BÖRJAN PÅ EN NY ERA AV RISK

Belgiska kärnkraftverket Tihanges

föråldrade och nedslitna väggar

© Alain Vincent/Greenpeace

BRIEFING AV RAPPORT BESTÄLLD AV GREENPEACE 3

Innehåll

Huvudpunkter 5

Sammanfattning 9

Krav från Greenpeace 17


Utbyte av ånggenerator

vid det belgiska kärn

kraftverket Doel 2, 2004

© electrabel


Elbolag söker nu livstidsförlängning av inte mindre än 46 gamla kärnreaktorer. Åldrande kärnreaktorer är en angelägen fråga i de flesta europeiska länder som använder kärnkraft: Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Nederländerna, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Schweiz, Ukraina och Storbritannien.

Huvudpunkter

Av 151 operativa kärnreaktorer i Europa (exklusive Ryssland), är 66 av dem mer än 30 år gamla och 25 är mer än 35 år. Sju av dem är till och med äldre än 40 år.

bild 1: Kärnkraftverks ålder i Europa (sida 6)

Av 151 operativa kärnreaktorer i Europa (exklusive Ryssland), är 66 av dem mer än 30 år gamla och 25 är mer än 35 år. Sju av dem är till och med äldre än 40 år.

Trots uppgraderingar och reparationer försämras det allmänna tillståndet för kärnreaktorer på längre sikt. Sannolikheten för en olycka och antalet potentiella komplikationer ökar.

Kärnreaktorer innehåller komponenter som inte kan bytas ut, inklusive reaktortanken och inneslutningen, vars tillstånd försämras med tiden.

Även om utbyte av gamla komponenter kan minska vissa risker så adderas också nya: till exempel ersätts stora delar i vissa fall genom att bryta igenom reaktorns inneslutning, resultatet blir att styrkan i detta viktiga skydd oundvikligen kommer att försämras.

De flesta reaktorer som man söker förlängning av livstiden för får också sin kraftkapacitet uppgraderad – vilket ytterligare ökar belastningen på de redan slitna systemen och komponenterna.

Det tilltagande lagret av använt kärnbränsle och högradioaktivt kärnavfall på många kraftverk, som lagras under föråldrade säkerhetssystem, tillför ytterligare risker.

"Milda" faktorer, såsom gammaldags organisationsstrukturer, förlust av motivation och kunnande när erfaren personal går i pension, undergräver också den övergripande säkerhetsnivån för åldrande reaktorer.

Åldrande kärnkraftverk är långt ifrån att uppfylla de moderna tekniska standarder som krävs för nya reaktorer, och det är omöjligt att anpassa dem till dessa standarder vid förlängning av livstiden.

I händelse av en allvarlig olycka med en eller flera kärnreaktorer, är den nuvarande europeiska ekonomiska beredskapen - beroende på land - för låg med en faktor på mellan 100 och 1000 för att täcka de troliga kostnaderna. Samtidigt fortsätter sannolikheten för att en allvarlig olycka händer i Europa att öka eftersom reaktorbeståndet blir äldre.

Täckta försäkringsbelopp i Europa vid en kärnkraftolycka (sida 7)

Beslut om att förlänga livslängden för gamla reaktorer står under press från ekonomiska och politiska intressen, eftersom gamla reaktorer redan amorterat sina kapitalkostnader, vilket gör dem relativt billiga att driva. Dock skulle uppgraderingar till den säkerhetsnivå som krävs för nya reaktorer (bästa tillgängliga teknik) göra dem konkurrenskraftiga på elmarknaden.

Allmänhetens engagemang och oberoende medier kan förbättra kvaliteten på tillsynen av åldrande reaktorer. Dessutom har allmänheten rätt, enligt Århus- och Esbokonventionerna, att rådfrågas om offentliga och kommersiella planer som omfattar förlängning av livstiden hos åldrande kärnreaktorer.


BROKDORF

EMSLAND

GRAFENRHEINFELD

GROHNDE

GUNDREMMINGEN B

ISAR 2

NECKARWESTHEIM 2

PHILIPPSBURG 2

ALMARAZ 1

ASCO 1

COFRENTES

SANTA MARIA DE GARONA

TRILLO 1

VANDELLOS 2

PAKS 1

GRAVELINES

PENLY

PALUEL

BLAYAIS

CIVAUX

CERNAVODA 1

KOZLODUY 5

BOHUNICE 3

MOCHOVCE 1

KRSKO

FORSMARK 1

OSKARSHAMN

RINGHALS 1

DUNGENESS B1

FLAMANVILLE

CHINON

ST. LAURENT

DAMPIERRE

BELLEVILLE

CHOOZ

HARTLEPOOL A1

HEYSHAM A1

HINKLEY POINT B1

HUNTERSTON B1

SIZEWELL B

TORNESS 1

WYLFA 1

BEZNAU 1

GOESGEN

LEIBSTADT

MUEHLEBERG

TRICASTIN

CRUAS

ST. ALBAN

BUGEY

FESSENHEIM

CATTENOMNOGENT

GOLFECH

KHMELNITSKI 1

ROVNO 1

SOUTH UKRAINE 1

ZAPOROZHE 1

DOEL 1

TIHANGE 1

DUKOVANY 1TEMELÍN 1

LOVIISA 1OLKILUOTO 1

Mindre än 20 år

14 europeiska kärnkraftverk

Mer än 20 år

71 europeiska kärnkraftverk

Mer än 30 år

67 europeiska kärnkraftverk (inklusive 7 som är mer än 40 år)

BILD 1

Kärnkraftsverks ålder i Europa


BROKDORF

EMSLAND

GRAFENRHEINFELD

GROHNDE

GUNDREMMINGEN B

ISAR 2

NECKARWESTHEIM 2

PHILIPPSBURG 2

ALMARAZ 1

ASCO 1

COFRENTES

SANTA MARIA DE GARONA

TRILLO 1

VANDELLOS 2

PAKS 1

GRAVELINES

PENLY

PALUEL

BLAYAIS

CIVAUX

CERNAVODA 1

KOZLODUY 5

BOHUNICE 3

MOCHOVCE 1

KRSKO

FORSMARK 1

OSKARSHAMN

RINGHALS 1

DUNGENESS B1

FLAMANVILLE

CHINON

ST. LAURENT

DAMPIERRE

BELLEVILLE

CHOOZ

HARTLEPOOL A1

HEYSHAM A1

HINKLEY POINT B1

HUNTERSTON B1

SIZEWELL B

TORNESS 1

WYLFA 1

BEZNAU 1

GOESGEN

LEIBSTADT

MUEHLEBERG

TRICASTIN

CRUAS

ST. ALBAN

BUGEY

FESSENHEIM

CATTENOMNOGENT

GOLFECH

KHMELNITSKI 1

ROVNO 1

SOUTH UKRAINE 1

ZAPOROZHE 1

DOEL 1

TIHANGE 1

DUKOVANY 1TEMELÍN 1


BILD 2

Täckta försäkringsbelopp i Europa vid en kärnkraftolycka

TYSKLAND 2500

IN MILLIONS €

BELGIEN 1200

FINLAND 679

NEDERLÄNDERNA 1200

SPANIEN 700

SCHWEIZ 809

FRANKRIKE 91

STORBRITANNIEN 168

SLOVAKIEN 300

UNGERN 112

SLOVENIEN 168

RUMÄNIEN 336

SVERIGE 336

RYSSLAND 163

UKRAINA 168

BULGARIEN 49

TJECKIEN 73

186 MILJARDER € source: European Commission, 2013. Public consultation - Insurance and compensation of damages caused by accidents of nuclear

power plants (nuclear liability). Brussels. http://ec.europa.eu/energy/nuclear/consultations/20130718_powerplants_en.htm

TYSKLAND2500 MILJONER €

UPPSKATTAD KOSTNAD AV EUROPEISKA KOMIMSSIONEN FÖR SKADORNA SOM ORSAKADES AV OLYCKAN I FUKUSHIMA


Franska kärnkraftverket

Gravelines bränsledepå

© Greenpeace


Nästan tre år efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, har de 25 äldsta kärnreaktorerna i Europa passerat 35 år i drift. Mer än två tredjedelar av USA: s kärnreaktorer har fått utökade licenser som tillåter 60 års drift, långt bortom deras ursprungliga konstruktionslivstider. Vi går in i en ny era av nukleära risker.

Sammanfattning

RISKER MED ÅL-DRANDET AV KÄRNKRAFTSimone Mohr, Stefan Kurth, Christoph Pistner, Judith Breuer – Öko-Institut e.V., Darmstadt.

När detta skrivs (januari 2014) har den genomsnit-tliga åldern för de europeiska kärnreaktorerna nått 29 år. Allt fler når sin konstruktionslivstid på 30 eller 40 år. Ny konstruktion av kärnreaktorer i EU kan inte ersätta alla reaktorer som närmar sig slutet av sin planerade livstid, och katastrofen i Fukushima fungerade som en broms för nya byggplaner. Ändå ser vi en ökad efterfrågan på nya strategier för att undvika en avveckling av kärnkraften, särskilt i länder som inte har utvecklat genomförbara alternativ.

Den nuvarande strategin för kärnkraftsanvändare i stora delar av Europa, inklusive Schweiz, Ukraina och Ryssland, är inriktad på en kombination av för-längning av reaktorns livstid (även kallat Long Term Operation) och effekthöjningar. Dessa faktorer kan tillsammans ha en betydande inverkan på säker-heten för det operativa reaktorbeståndet i Europa..

bild 3 : Typisk livscykel för ett kärnkraftverk (sida 10)

bild 4 : Schematiskt diagram som visar progressionen av ett kärnkraftsverks åldrande (sida 10)

Den planerade livslängden är den tidsperiod då en anläggning eller komponent förväntas att fungera enligt de tekniska specifikationer den produc-erades för. Livsbegränsande processer omfattar ett alltför stort antal automatiska avstängningar av kärnreaktorn, också kallat snabbstopp, och

utmattning av belastningscykeln. Fysiskt åldrande av system, strukturer och komponenter är paral-lellt med det tekniska och konceptuella åldran-det, eftersom befintliga reaktorer endast tillåter begränsad retroaktiv tillämpning av ny teknik och nya säkerhetskoncept. Tillsammans med "milda" faktorer så som omoderna organisationsstrukturer och förlusten av personalens kunskap och motiva-tion då anställda går i pension, orsakar dessa fak-torer att den övergripande säkerhetsnivån för äldre reaktorer blir allt mer otillräcklig i enlighet med den moderna standarden.

Åtgärder för att höja en reaktors effekt kan yt-terligare äventyra säkerhetsmarginaler, till exempel därför att ökad värmeproduktion resulterar i en ökad produktion av ånga och kylvatten, vilket leder till större påfrestningar på rör-och värmeväx-larsystem, detta påskyndar åldrandet. Ändringar nödvändiga på grund av effekthöjningar kan dessutom införa nya potentiella källor till fel på grund av skadliga interaktioner mellan ny och gammal utrustning. Därför minskar både förlängn-ing av kärnreaktorns livslängd och effekthöjningar anläggningens ursprungliga säkerhetsmarginaler och ökar risken för misslyckanden.

bild 5 : Effekthöjning av reaktorer. Källa: Ökoinstitut (sidan 11)

Problem som uppstår vid fysiskt åldrande innefat-tar det som påverkar reaktortanken (inklusive skörhet, sprickbildningar i tankens lock, och försämring av inre delar) och inneslutningen och reaktorbyggnaden, försämring av kablar, och åldrande transformatorer. Konceptuella och tekni-ska problem med åldrande innefattar oförmågan att stå emot en kollision med ett stort flygplan, tillsammans med bristande motstånd för jordbävn-ingar och översvämningar. Vissa reaktorer, såsom de brittiska avancerade gaskylda reaktorerna (AGC) och rysk-designade VVER-440 och RBMK (Tjernobyl-modellen) drabbas av individuella speci-fika problem.


Life Time

Failure Rate

Uncertainties1

Technical Limit2

TYPICAL LIFE CYCLE OF A NUCLEAR POWER PLANT

Sources : Residual Risk report, 2007, based on IRSN

Age of the plant

Safety standard at the construction date

Quality / Safety

1 Date of constructionof the plant

2 1rst Refitting 3 2nd Refitting

SAFETY OF THE PLANT DEPORTING OF THE AGE

without refittingSafety level when a plant isgetting older

with refittingSafety level when ageing effetsare treated

Required safety levelSafety requirements according to the state of the scientifiz and technical knowledge

Source : Review of selected cost drivers for decisions on continued operation of older nuclear reactors, IAEA, 1999

BILD 3

Typisk livscykel för ett kärnkraftverk

BILD 4

Schematiskt diagram som visar progressionen av ett kärnkraftsverks åldrande

Källa : Residual Risk report, 2007, baserat på IRSN

Källa: Öko-Institutet

Utan reparation

Säkerhetsnivå när ett kraftverk åldras

Med reparation

Säkerhetsnivå när åldrande effekter blir behandlade

Nödvändig säkerhetsnivå

Säkerhetskrav enligt nuvarande vetenskaplig och teknisk kunskap


BILD 5

Effekthöjning av kärnreaktorer

GRAFENRHEINFELD

GROHNDE

GUNDREMMINGEN B

ALMARAZ 1

ASCO 1

PAKS 1

BOHUNICE 3

MOCHOVCE 1

KRSKO

FORSMARK 1

OSKARSHAMN

RINGHALS 1

BEZNAU 1

GOESGEN

CRUAS

CIVAUX

ST. LAURENT LEIBSTADTCHINON

MUEHLEBERG

ROVNO 1DOEL 1

TIHANGE 1


Kärnkraftverk effekthöjd från 0% till 5%

Kärnkraftverk effekthöjd från 5 till 10%

Kärnkraftverk effekthöjd från 10 till 20%

Kärnkraftverk effekthöjd mer än 20%


Ombyggnader som rekommenderades redan efter Three Mile Island olyckan 1979 och Tjernobylolyckan 1986 har ännu inte genomförts i alla europeiska kärnkraftverk. De föråldrade tillsynsprogram som hittills har genomförts har inte varit tillräckliga för att undvika uppkomsten av allvarliga problem. Konkreta exempel finns där den gamla arbetskraften gått i pension och den följande förlusten av kunskapsbas har påverkat förekomsten av fel, liksom problem med ombyggnader och renovering. Dessutom finns det stora skillnader i responsen från olika operatörer och tillsynsmyndigheter gällande identifierade problem kopplade till åldring.

Lagren av använt kärnbränsle utgör en särskild risk för åldrande kärnkraftverk på grund av den ansamling som bildas av stora mängder använt bränsle. Exempel på problem är otillräckligt skydd mot yttre faror och riskerna för en långsiktig förlust av kyla (på grund av dålig redundans och låga kvalitetsstandarder i bränslebassängens kylsystem), båda dessa frågor illustreras av Fukushima-katastrofen. Omflyttningen av använt kärnbränsle till mer kompakta förvaringsenheter, för att öka utrymmet ifall man skulle få mer använt kärnbränsle än man väntat sig, är en ytterligare riskkälla.

Risker specifika för vissa anläggningar förändras över tiden. Nya insikter om jordbävningsrisk kräver högre skyddsstandarder som inte helt kan uppfyllas genom modifiering av äldre kärnkraftverk. Bristen på beredskap, som blev tydligt under katastrofen i Fukushima, kräver en omvärdering av risker inklusive översvämningar och förlust av extern infrastruktur. Speciellt när ses mot bakgrund av följderna av klimatförändringarna i form av extremt väder och höjda havsnivåer.

Katastrofen i Fukushima betonade också risken för att en yttre händelse kan äventyra flera reaktorer samtidigt - en situation som knappast någon anläggning med flera enheter är förberedd på. Källor till vanliga felorsaker inkluderar delade kylinlopp, pumpstationer, rörledningar, el-infrastruktur och så vidare - problem som inte var tillräckligt uppmärksammade i, till exempel, Fukushima EU Stresstest av kärnreaktorer.

Uppfattningar om var de mest lämpliga platserna för kärnkraftverk är har också förändrats över tid. Många äldre anläggningar är belägna i tätbefolkade områden, som uppenbart gör krisberedskap mycket mer komplext än för anläggningar som är belägna långt från befolkningsområden och därför ökar risken för skador kraftigt.

EU: s stresstest omfattar dessutom inte uttryckligen åldersrelaterade problem. Eftersom man använde de ursprungligt framtagna konstruktionsförutsättningarna för att fastställa tåligheten i reaktorerna så beaktades inte konstruktionsbrister och skillnader mellan olika reaktorer fullt ut. Förutom de ursprungliga konstruktionsförutsättningarna hade inga händelser systematiskt analyserats innan, det fanns för lite dokumentation tillgänglig och expertutlåtanden spelade för stor roll.


EKONOMIN HOS DEN ÅLDRANDE KÄRNKRAFTENProf. Stephen Thomas – University of Greenwich

Om kostnaden för ändringar är relativt låg, kan det vara mycket lönsamt att förlänga ett kärnkraftverks livstid för sina ägare eftersom kapitalkostnaden för anläggningen (som utgör merparten av kostnaden för en enhet kärnkraftsel) redan har amorterats, vilket lämnar endast drift och underhållskostnader som ska betalas. Andra fördelar för ägaren inkluderar det faktum att anläggningen är inarbetad.

De ekonomiska riskerna är beroende av tekniska, rättsliga och politiska faktorer. I praktiken är anläggningar inte nerlagda på grund av deras livslängd, utan på grund av dessa andra faktorer.

I USA har nedläggningar av reaktorer mestadels varit av ekonomiska skäl (inklusive de dryga kostnaderna för reparation), även om vissa fall varit av konstruktionsskäl. I Tyskland har de flesta nedläggningar skett på grund av politiska beslut, även om några har varit konstruktionsrelaterade. På andra håll, har skälen varit främst ekonomiska (Frankrike) eller tekniska och ekonomiska (Kanada, Spanien, Storbritannien), politiska (Italien, Sverige) eller politiska och konstruktionsrelaterade (Japan, till stor del till följd av katastrofen i Fukushima).

De nationella tillsynsmyndigheterna ökar ständigt säkerhetskraven, men åldrande reaktorer kan aldrig vara på samma nivå som de med den bästa tillgängliga tekniken. Till exempel, den lärdom man fick efter Browns Ferry-olyckan 1975 har applicerats på de flesta konstruktioner som utvecklats efter det, men lärdomarna från Three Mile Island (1979), Tjernobyl (1986) och Fukushima (2011) kan man endast ta begränsad hänsyn till.

Att förlänga livslängden blir ett problem på

olika punkter i en reaktor liv, beroende på land. I Frankrike, där licenserna är tillsvidare, är det avgörande ögonblicket den reglerande Periodic Safety Review (PSR), som genomförs var 10 år. Den senaste PSR och inlägget- Fukushima EU Stress Test föreskrev uppgraderingar som representerande en totalt planerad investering i EdF operativa reaktorbestånd på cirka 50 miljarder € under de närmaste 30 åren. Det finns dock ingen klarhet ännu i huruvida de franska reaktorerna kommer att få en 20 års förlängd livslängd som EdF har begärt. I USA, verkar kärnreaktorer under en 40-årslicens. Om förlängning av livstiden önskas så måste en ansökan om 20 års förlängning skickas in till Nuclear Regulatory Commission långt innan denna licens går ut. Medan de första bedömningarna av reaktorerna tog ett par månader, tar de nu flera år. Hittills har de reaktorer som fått denna ansökan godkänd beviljats en förlängning på 20 år. Likväl har tre anläggningar (Vermont Yankee, Kewaunee och Crystal River) nyligen fått stänga ner innan förlängning av livslängden erhållits på grund av överdrivna kostnader i samband med låga elpriser. San Onofre i Kalifornien stängde till och med innan de ansökte om en förlängning, detta på grund av reparationskostnaderna.

Väldigt få kärnreaktorer har fått stänga för att licensen gått ut eller för att de nått den planerade livslängden. Mer troliga faktorer som resulterar i nedstängning är: anläggningens ekonomi; att det finns nationell utfasningspolitik; seriösa och oväntade utrustningsfel; och, speciellt för äldre reaktorer, konstruktionsproblem som gör fortsatt användande oacceptabelt. Dock så har, under de 15 år som förlängning av livstiden förekommit, uppfattningen om risker med att bevilja en reaktor ett längre liv ökat. Ett tillstånd för en reaktor att hållas vid liv i 60 år visar sig vara långt ifrån en garanti för att den faktiskt kommer klara ett så långt liv. En beviljad förlängning har gett anledning till att motivera uppgraderingar med syfte på att förbättra anläggningens ekonomi, såsom effekthöjningar. Dock, medan riskerna och kostnaderna för förlängning av livstid har blivit tydligare, har motivet för dessa ytterligare diskreta investeringar försvagats.


ANSVAR HOS ÅLDRANDE KÄRNREAKTORERProf. Tom Vanden Borre – University of Leuven; Prof. Michael Faure – University of Maastricht

Den ökande risken på grund av åldrande kärnreaktorer borde reflekteras i växande försäkringspremier för att täcka kostnaderna för en möjlig kärnkraftsolycka. Länder borde bara välja att förlänga livstiden om bestämmelserna om att kompensera offer, för alla olyckor, är väsentligt förbättrad. Leverantörerna borde hållas ansvariga för olyckor, och anläggningsoperatörer borde få obegränsat ansvar. Sådant ökat ansvar blir inte bara förmånlig för offren efter en kärnkraftsolycka utan kommer också ha en viktig förebyggande effekt.

Principerna för kärnkraftsansvar, fastställda i Paris- och Wienkonventionerna, inkluderar strikt ansvar (för förlust eller skada oberoende av vårdslöshet eller annan skuld); juridisk kanalisering av ansvar till kärnkraftsoperatören, med konsekvent uteslutande av leverantörens ansvar; ansvarsbegränsning för kärnkraftsoperatören i mängd och tid, obligatorisk täckning av finansiell säkerhet (försäkring), och särskild jurisdiktion i det land där olyckan inträffade. Nyare konventioner såsom konventionen om kompletterande ersättning (CSC) och protokollen till Paris- och Wienkonventionerna ändrar inte dessa principer. Ingen av konventionerna vänder sig dock till frågor som rör reaktorns åldrande.

USA är inte inblandad i Paris- eller Wienkonventionerna. Deras federala lag, Price-Anderson, gör det möjligt för kärnkraftsanvändare att slå samman deras ansvarsresurser. Lagen föreskriver retroaktiv försäkring för en top-up summa av ansvar i händelse av att en olycka faktiskt sker. De belopp som genereras av detta system är betydligt högre än de av internationella konventionerna, men omvänt är kärnkraftsoperatörens ansvar maximerat precis som det är i konventionerna.

Med tanke på att kostnaderna för en kärnkraftsolycka är potentiellt mycket högre än de som omfattas av den begränsade ansvarstäckningen, ger ansvarsbegränsning (capping) effektivt kärnkraftsindustrin en dubbel subvention: gränsen i sig, vilket leder till lägre försäkringskostnader, och antingen top-up täckning av staten (i fallet med Europa) eller möjlighet att skjuta upp en del av försäkringskostnaderna för andra rangens retrospektiva täckning (USA). Dessa rättssystem skyddar därmed kärnkraftsoperatörer och artificiellt sänker deras riskkostnader, som eventuellt kan skapa tre typer av feltolkningar:

1. Den reducerade kostnaden för försäkringar ger kärnkraften en konstlad konkurrensfördel eftersom andra elproduktionstekniker (och marknadsoperatörer) måste internalisera deras fulla risk.

2. the liability cap reducerar operatörens ekonomiska incitament för att minska risken för en kärnkraftsolycka.

3. the cap, tillsammans (i fallet med Europa) med otillräcklig top-up täckning, kan leda till en brist på eller otillräcklig ersättning för offer i händelse av en olycka. (fattar inte riktigt punkt 2-3)

Den ökande risken för nukleärt åldrande bör leda till en ökning av operatörernas försäkringspremier. Med åldrande kärnreaktorer blir det en nödvändighet med tillräcklig ekonomisk säkerhet för att täcka kostnaderna för en eventuell olycka. Det är viktigt för hela samhället att objektiva beräkningar görs av de skador som en kärnkraftsolycka skulle kunna leda till, och på den grunden utreda alternativa system för finansiering av täckningen. Det är naturligtvis viktigt att följa detta med ett obligatoriskt krav på ekonomisk trygghet för operatörerna, men de högre kostnader som uppstår till följd av en sådan analys bör inte vara en anledning att begränsa sitt ansvar. Sammanslagning av den ekonomiska säkerheten av operatörerna kan vara ett bra alternativ till de nuvarande europeiska sammanslagningarna av kärnkraftsförsäkringar.


En ny modell av ersättningen för kärnkraftsskador bör behålla de positiva inslagen av de internationella kärnkraftsansvarskonventionerna: strikt ansvar och obligatorisk ansvarsförsäkring. Det är särskilt viktigt att den obligatoriska försäkringen skyddar offren mot insolvens för operatören. Omvänt, konventionerna, även reviderat genom sina relevanta protokoll, tillåter att endast upp till cirka en procent av kostnaden för en olycka ska kompenseras. Alternativet är uppenbart: obegränsat ansvar bör införas.

Rättskanalisering av allt ansvar för operatören är problematiskt. Med tanke på offren det vore bättre att kunna ta itu med en fordran mot flera personer eller företag, eftersom detta skulle öka deras chanser att få ersättning. Det skulle också ha en förebyggande effekt, eftersom alla parter som bär en del av risken skulle ha incitament för att undvika skador.

Länder som överväger förlängning av livstiden för en anläggning ska sluta finansiera en del av ansvarstäckningen med offentliga medel, utöka ansvaret till leverantörerna, och införa ett obegränsat ansvar för operatörer, samtidigt som det senare kräver en ansvarsförsäkring eller annan ekonomisk säkerhet för en realistisk nivå i termer av det faktiska utrymmet för skador. Flera möjliga finansiella system finns för att uppfylla detta mål.

Länder bör endast välja att förlänga reaktorns livstid om åtgärderna för att ersätta offer vid olyckor förbättras avsevärt. En högre grad av ansvar skulle inte bara gynna offren för en kärnkraftsolycka utan skulle återigen ha en viktig preventiv effekt. Sammanslagning av obegränsat ansvar i Europa skulle uppmuntra operatörerna att övervaka varandra, eftersom de skulle vara ovilliga att låta en risk komma in i sina system.

Sammanfattningsvis finns det starka skäl för att EU:s nuvarande statliga finansiering av ekonomisk trygghet mot en kärnkraftsolycka ska ersättas av ett kollektivt system som finansieras av EU:s kärnkraftsoperatörer. Förlängning av reaktorns livstid bör endast tillåtas om en sådan metod för ersättning vid kärnkraftsolyckor antas.


POLITIK, ALLMÄNHETENS DELTAGANDE OCH ÅLDRANDE REAKTORERIr. Jan Haverkamp (Greenpeace, Nuclear Transparency Watch)

Det finns olika vägar genom vilka allmänheten kan påverka beslut om förlängning av livstiden hos kärnreaktorer. Kärnkraftssäkerhet är uppenbart den mest övervägande, men ekonomiska eller politiska argument kan spela en övergripande roll, som till exempel vid de tyska diskussionerna om en utfasning av kärnkraften. En hög grad av öppenhet (allmänheten och media kräver tillgång till information) och allmänhetens deltagande i beslut kring åldrande kärnreaktorer kan bidra till prioriteringen av kärnkraftssäkerheten. I Europa (exklusive Ryssland, som inte betraktas här då de inte är en del av Århus-och Esbokonventionerna), har beslut om förlängning av livstiden hos reaktorer nyligen avslutats, är för närvarande under behandling eller kommer att bli behandlade under de kommande tre åren i Belgien, Tjeckien, Frankrike, Spanien, Ungern, Nederländerna, Sverige, Storbritannien, Schweiz och Ukraina. Den punkt då förlängning av livstiden hos en kärnreaktor blir nödvändigt för fortsatt drift bestäms av längden på dess operativa licens (i länder där dessa är tidsbegränsade), eller, i fråga om en obegränsad operativ licens, av den nationella tillsynsmyndigheten efter en återkommande säkerhetsgranskning, eller utifrån ett politiskt beslut. Den potentiella kostnaden

för uppgraderingar, den sannolika kostnaden för återhämtningstid, och operatörens ägarstatus och politiskt inflytande kan alla agera för att minska prioriteringen av kärnsäkerheten under beslut om förlängning av livstid. Den oberoende tillsynsmyndigheten är en viktig faktor för att motverka sådana påtryckningar. Allmänhetens tillgång till information (öppenhet) som garanteras i Århuskonventionen kan också hjälpa, så kan också allmänhetens deltagande och bestämmelser för att säkerställa att hänsyn tas till kritisk opinion. Folkomröstningar är ett mindre tydligt redskap.

Allmänhetens deltagande i Århus-och Esbokonventionerna och deras genomförande EU-direktiv kan också påverka beslut om framtiden för ett lands åldrande reaktorbestånd under strategisk miljöbedömning av den nationella energipolitiken. Ett nyligen fattat beslut av Espoo Convention Implementation Commission gör dessutom en bedömning av miljöpåverkan inklusive allmänhetens deltagande obligatoriskt för beslut om förlängning av ett kärnkraftverks livstid. Medborgare i stater som är parter i dessa konventioner har också möjlighet till rättslig prövning när de inte är tillräckligt inkluderade i dessa beslutsprocesser.


Greenpeace oroas över den nya era av kärnkraftsrisker vi nu går in i. Därför kräver greenpeace följande brådskande åtgärder av europeiska regeringar och tillsynsmyndigheter:

• Avveckla kärnkraften och stärka utveckling av förnybar energi och energieffektivitet. Greenpeace / EREC Energy [R] evolution scenario1 visar att detta är möjligt samtidigt som man handskas med klimatförändringarna.

• Stäng ner reaktorer som är äldre än sin ursprungliga planerade livslängd omedelbart. Greenpeace uppmanar tillsynsmyndigheten att inte bevilja några livstidsförlängningar bortom den tidpunkten.

• Insistera på att den tekniska risknivån minskar hos operativa kärnreaktorer med hjälp av bästa tillgängliga teknik (BAT). Reaktorer som inte kan uppfylla denna standard bör stängas.

• Se till att när processen för förberedelse av livstidsförlängning, eller en periodisk säkerhetsgranskning eller annan kontroll avslöjar att en reaktor behöver en säkerhetsuppgradering, att reaktorns verksamhet stoppas tills den nödvändiga uppgraderingen har genomförts.

• Garantera full öppenhet och fullt deltagande från allmänheten i beslutsfattandet, även i gränsöverskridande strategiska miljöbedömningar av nationella energistrategier som utfärdar bestämmelser om livstidsförlängning hos gamla

kärnreaktorer, och gränsöverskridande miljökonsekvensbedömningar som föregår alla beslut livstidsförlängning hos gamla kärnreaktorer.

• Genomföra en grundläggande reform av systemet om kärnkraftsansvar. Det åldrande reaktorbeståndet utsätter medborgarna för allt större risk. För närvarande privatiseras vinster medan riskerna är socialiserade. Lagstiftning om ansvaret för kärnkraften måste bygga på behov från potentiella offer. Ansvar måste vara strikt och obegränsat i tid och omfattning, det måste föreskrivas ansvar för leverantörer och operatörer, och säkerställas full försäkring för alla potentiella kostnader för en incident eller olycka.

• Garantera oberoendet hos tillsynsmyndigheterna på kärnkraftsområdet och genomföra återkopplingsmekanismer i form av total öppenhet och allmänhetens deltagande, för att skydda sig mot påtryckningar från ekonomiska och politiska intressen att kompromissa om kärnkraftssäkerhet.

Krav från Greenpeace


Kärnkraftverket Gravelines, Frankrike

© Greenpeace / Micha Patault



Greenpeace är en oberoende internationell organisation som driver kampanjer för att förändra attityder och beteenden, skydda miljön och främja fred och nedrustning.

Publicerad i mars 2014 av Greenpeace Schweiz

För mer information, kontakta: [email protected]

www.out-of-age.eu

Documents

Förlängd livslängd för åldrande kärnkraftverk