M. G. H.Strödde anmärkningar

Porande

Fruktträns Skötfeli

Finland,

Med Philofophifka Facultetens JBifalfUnder

Pbilof, Profejf. Hört. Acad. Prafetl. famt Ledamoten afKongl, Vet. Acad,

Herr CARL NICOL. HELLENIIInfeen de,

For Lagerkranfe nTil allmän granfkning öfverlemnade

4fERIC gfOHAN von PFALER

Satacunda-80,

Uti Kongl. Åbo Acaäemiem Nedre Larofal den <2ffåunii Vj%f,På vanlig tid f. m.

Åbo, Trykte i Frenckelfka Boktryckeriet,

Kongl Maj:tsTro-Tjenare och Hof-£fågmåftare Hbgvålborm

Friherre3

Herr AXEL G USTAF KURK,Herre til Laucko ocb Tottjervi,

y^t med Högvälborne Herr Barons ocb Hof-Jägmäftarensnamn jag vågat pryda dejja blad, täckes Herr Baron

*cb Hoj -jf-ägmäftaren få mycket mindre ogunjligt anfe, fomdet fkedt, för at offenteligen få\ådagalägga den, vördnadsful-lafle erkänfla, hvaraf mit bjerta lågar, emot den ynneftvcb godhet hvarmed Herr Baron ocb Hof-Jägmäftaren Javäl mina Hulda Föräldrar, fom mig har bugnat.

Herr Barons ocb Hof-Jägmäftarens ej mindre kärlekförLandtbusbåUningen, än vidfträktakundjkaper däruti,famt tildetallmännas tjenjl gjorde nyttiga inrättningar, hafva tillikatipmuntrat mig, at våga til Herr Baron ocb Hoj-Jägviä-ftaren i ödmjukhet öfverlemna detta ringa arbete, underinnerlig önfkan, det taktes den Hågjla Förfynen göra HerrBarons och Hof-Jägmäftarens dagar, få många fom fällaMed fuUkomligafte vårdnadframlefver

Högvälborne Herr Barons och Hof-£fågmäftarens

ådmjukafte tjenareERIC gOHAN von PFALER

\^fl och med trefhad fköttc fruktträn tildela fina egare, haf-va mennilkorne, i den män de hunnit förvärfva fig

fmak och tycke för fredliga idrotter, äfven fökt utforika,huruvida deffas fkötfel på iarfkilda orter omkring jordklotetaf naturen kiiH-de gynnas. Den altid välgörande naturenhar icke heller uti deffa förfök nekat dem iit biträde, ut*nfå långt hon blifvit rådfvågad, har arbetet vunnit både fram-gång och lycka.

Uti min foflerbygd Finland måfte vi dock tilftå at frukt-träns fkötfel til närvarande tid nödgats erfara nog fvåra otaej aldeles affkräckande öden. Har den någon gång funnitsfördelaktig, få har denfamma åter icke fållan fynts likafomtrotfa naturen, och fölgakteligen icke undfluppit defs häm-nande verkningar.

Frukt trägårdar anlagde på åtfkilliga (tallen uti landet 3hvilka väl några år gifvit fine egare en rik famt til derasytterligare vård och ans nog upmuntrande afkaftning, mclinu mera oaktadt den ömaite fkötfel, år ifrån år förfalla, jaflereiiädes allaredan finnes ödelagde ; lemna ofs härutinnan de O-

jäfaktigaftevedermälen. Månne dock detta hårda öde för Trä-gårdarne här i landet enfamt får tillkrifvas luftftrekets flräng-het? Åt den til en betydelig mån lägger hinder i vägen förTrägårds ikötielns framgång, lärer rimmeligen ej kunna ne-

Å kas -f

käs; men at deffe förhinder ära eller ock för ältid blifva o-öfVervinnerligey kunna vi åtminftone af vår hitintils vundneerfarenhet ingalunda ännu med någon fäker öfvertygelfe hvar-ken påitå eller antaga. Wi ega oftridige bevis det få väldjur fom växter ifrån fiel fva Indierne fmåningom kunnat vän-jas, at fördraga detta luftftrek, hvad hindrar då, at vi ejfå göra ofs famma hopp om våra fruktträn, hvilka åt-jninftone til fin ftamort ej äro få långt ikilde från ofs, ..fomdjeiTav ■-.Bet a? fant, at etfådant tilvänande- uti alla; fall- går ;llngfamt, och, at under det famma ganfka ofta .händélfer före*"komma ; fom tyckas böra affkräcka ofs ifrån vårt t företagan-de,} fnen;Ofört^utefthet- och:en|noga efterfölgd af naturens än»'v/ÄnjngarL uptäcka omMer, för.: ofs, ej allenaft möjeligheten atlv^nna vårröhikan»;^ail ;q"ek .{luteligen fedä ofs med fnabbare-i^eg än yi; fiirtnodatijtil; ecnåescie.fe af denfamma. Tvifvelsutankänna vi;ännu ej, fullkomligen, Och fom fig vederbör våraFruktträns egenfkaper, än mindre i hvad mån öch på hvad-,fatt luftftrekets hårdhet i fynnerhet, kan blifva för dem fka-dande^ bör^.y^ yjU.-.då.undra,ratf ;vi np.3ej,' med förmånku^na'^ö^alaejiii,.ta;i'.,i landat,? Innan,vi ii^iji^ippan, åtminfto-:ne.iniecL fc.äli .Juma^i qnfe.<|it. hopp om, frarng^ig-,,förlorat, bö-,ra., vi ig., lång^foni. möjligt arr underföka,-naturens hushållningrhed^.dena trän och federmera på i det nogafte. följa de natu-rens föfeikrifter, fom under denna underiökning blifvit ofslemnade. Men at uti defla ftycken ännu för bis brifta demäjftj,}?f;|yd^gaf ,^lysningar id£t9,ip,öfvertygas vi ganlka lätt,d|

f yir,b|^n^^at deifa., träns-,fkötfel ; til närvarande tid i det,mafta bsfv\f inrättad, eTter et allmänt och >fö modligen under-et"-blidare. juftiftrek förft antagit bruk utan. At man inart fagt ipa mihlta fatt rådfrågat naturen huruvida detfamma äfven afhenne härftädes kunde antingen bjlliggas eller och aldeles.förkafta,s. ; - , ..-

m

2

Då jag i anledning häraf uti följande blad förefatt migtil mine Läfares ytterligare granfkning upgifva någre natu-rens anvisningar til Fruktträns fkötfel här i landet, hvilkaännu ej med den noggranhet blifvit i akttagne, fom fakensnatur dock tyckes fordrat; hoppas jag under detta mitt före-tagande få mycket häldre vinna et benägit bifall fom uplys-ningar uti detta ämne, ehuru ofullkomliga.de ock, i fin bör-jan äro, dock altidj i ftörre eller mindre mån med tidenKunna blifva gagnande, om ej ftraxt de förmånligafte.

§. i.

Bland de allmännafte förefkrifter, hvilka til obrottfligefterlefnad uti Trägårds böcker.af Au&orerne påbjudes, räk-nas med alt fkäl den, at man för fraktträn bör välja et lägedär de för N. NO. och NV. vindar på det nogafte kunnafkyddas. En oftridig erfarenhet öfvertygar ofs ock därom,atdå deffa vindar rafa under blomningstiden, en och annan gångej allenaft blommorne, utan och de nyfs utflagne bladen tagaen. betydlig fkäda, i hvilken händelfe afkaftningen af frukt-trän i famma mån aftager eller ock för det året aldeles för-fvinner. Men utom det at alla häftiga väder, då de dennatiden infalla, äro lika härjande, få blifver dock trädet underalt detta vid lif, famt kan framdeles erfätta hvad för dennafgång blifvit förlorat. Ja knäppaft torde man kunna upgifvaexempel, at något träd af deffe blifvit dödat; icke heller atde trän, hvilka för dem varit utfatte mérä lidit eller fnarareutgått än de fom på alt-erföderligt fatt för deffas våldfamhetfunnits ikyddade. När nu härtil lagges, at flere års anftäldeThermometer obfervationer fullkomligen Öfvertyga ofs, atdeffe fåfom landtvindar, ftllan om våren äro få kalla, fomde fydlige , hvilka drifva til ofs den af Hafsifen genomkylda*luften;j lare* man näppeligen kunna tilfkrifva N. NO. och

. A 2 NV.

Sfe ■ ) 3 ( ctf

NV. vindarne den olycka fom drabbat våra Fruktträn, Afandre orfaker måfte fålédes delta öde hanledas, til delfasuptäckande förmodar jag ock at vi ega de tydligafte anvisnin-gar. Sällan torde man kunna påftå, det våra vintrar, äfvende fträngafte, dödat Fraktträn om icke tiläfventyrs något i-från varmare orter hyfs inflyttadt, farnt en ock annan af fröfent på höften upkommen telning. Trädens både til bark ochknoppar (gemmag) frifka utfeende vid vårens början tyckaslemna ofs härutinrmn en nos; fäker öfvertvaelfe. Skadan må-fte fåledes drabba dem efter vintren. Betrakte vi ock medupmärkfamhet de häftiga och betydliga omfkiften af köld ochvärme, fom i fynnerhet utmärka vårtiden hos ofs här j landetlärerknappad någon årstid upgifvas fom blifver vådligare förvåraFruktträn än denna. En värme fom om dagarne ftiger tili5 alg grader omväxlas til nätterne af en köld, fom fällerQvickiiifret til lika många grader under fryspunkten. Äro fåhäftiga och betydande omikiften vådeliga för alt hvad lif e-ger i naturen, få kunna vi ej heller annat än frukta af demde våldfainmaiie verkningar uppå Fruktträn. Af dagsvarmenlockas fafterKe i omlopp äfven innom de finare rören , ftelnadär af den häftigt påkommande nattkölden, fpränga fålundade famma, och dymedelft förderfva åtminftone en eller annangren om ej hela trädet. Hvad annan orfak kan väl därtilupgifvas, at trän, fom i böiJan af April! fynts ganfka frifkafedenr.era vid medlet af Maji månad, med en lkrynklig ochremnad bark fasit hoptorkade knoppar, hafva det bedröfliga-iie utfeende, och om jag ej aldeles bedrager mig, märkli-ga!! på de trän fom denna tiden af folbaddet mäft blifvit up-värmde. Är nu denna anmärkning grundad på en fäker erfa-renhet, hvilket jag förmodar ingen med Ckäl lärerkunna beftri-da; få följer tydligen, at vi genom val af läge för frukttränlagt fvåra hinder för deras tilväxt och trefnad. Om vi altåerföre framdeles vela til vår förmån följa naturens anvisning,

böra

«,":)>,(«#

böra vi få mycket möjeligt är utvälja til Trägård, en pla,npå Nordlige fidan om Berg och hus där nämligen trän kunnabäft blifva ikyddade för folftrålarnes förtida verkningar. Ärdenna plats tillika omgifven med häckar af barr trän ochtätt planck, qvarhålles kylan få mycket längre, och fafterneuti träden komma ej förr i omlopp; än luften blifvit tempe-rerad och man fluppit farhågan för de vådligafte ikiften afköld och värme om våren. Förmån af et fådant lugn förFruktträn fes tydligaft på Kinnekulle i Weftergötland, där-äft altid på Norra och Nordväftra fidan af berget de ypper-fta och förmånligafte Trägårdar finnas. Om man och mednågorlunda upmärkfamhet betraktar naturens hushållning äf-ven med våra inländfka växter, blifver man nogfamt varfe,at de utmärkt gynnas af famma läge. Altid träffas bådegräs, buikar och trän frödigaft å Norra fidan af berg och hög-der, tvifvelsutan, äfven af den oriäk, at deffe blifvit merafkyddade för de häftiga omikiften af köld och värme , hvilkade andre, vid vårens början, med märklig förluft af fintrefnad fått vidkännas.

* 2.

Sedan man efter denna anvisning utfedt plan och lägeför fin trägård, bör man äfven underiöka huruvida jordmånhärtil kan finnas tjenlig. Allmänt förellås en djup och fetmylla. Men underiöke vi denna jordmån efter naturens före-ikrift, torde den vift icke under vårt luftftrek för Frukttränblifva den förmånligafte. Ju närmare den jordmån i hvilkenvi tänka drifva en växt liknar den, fora växten efter natu-rens lagar fått fig til boningsftälle, ju lyckligare aflöper, ef-ter all erfarenhet, ock vårt uppå den fammes fkötfel användearbete. Rådföre vi ofs i anledning häraf med naturen få fin-na vi tydligen a£ de hos ofs nu mera vildt växande Frukt-

A 5 trän

% ) t ( ~&

trän fom vill appel och Päron, det de allmännaft äfka ennågot ftenbunden och til fin grund emot djupet mera hårdän fös jordmån. Införas nu deffa uti våra upodlade trägår-dar, där de träffa en mera fet och djup jord än naturen demtil fin trefnad ämnat, få kunna de ej annat, än af den för-myckna näringsfaft de här finna, göra för ftarka ikått, växaför frodigt famt fölgakteligen blifva ömtålige för alla omikif-ten af väderleken. Härutinnan torde förmodeligen til en ftordel orfaken igenfinnas därtil, at vare ikötte Fruktträn undertiden plågas af Bladlift (aphides) en annan af mafkar (Larvsephalaenarum) och få växelvis, til äfventyrs i den mån trädetgenom färfkilte omikiften af väderleken den ena gången meraän den andra blifvit fkadat; då däremot de villa undcrfammatid ifrån deffa plågor aldeles äro befriade. En jordmån fomvi fe gynna de villa Fruktträns trefnad, böra vi til följehäraf, få långt fig göra låter, äfven lämna åt dem fom vitänka fköta och förädla. En fådan kan väl ej med förmångifvas dem uti kryddegårdar, där nödvändigt eu fet och djupmylla fordras, för at drifva, de uti dem ikötte fommarväx-ter til erfoderlig godhet och mognad under våra karta fom-rar; men få torde ock ingen nödvändighet fordra, at bådeKrydd och Trägårdar tilhopa famt på et och famma ftällefkola anläggas. Tvärtom lära vi med tiden öfvertygas, at imånga affeenden, det är och blifver bättre, at hafva dem åt-fkilde. Af all jordmån är ftark eller blåleran, den minft tjen-liga för Fruktträn; den qvarhåller fyran längre än någon an-nan, famt finnes altid på något djup af den famma i en förFruktträn höftfkadande mån behäftad.

Torde ock hända at denna, fåfom den allmännaft rådan-de jordmån häri Åbo förnämligaft ännu väller den kortatrefnad fruktträn härftädes äga. Så länge de äro fmå ochroten (caudex defcendens) ej hunnit utom den toikade ytantrifvas de tämligen väl3 men fedan de blifvit fterre och 10-

--ten

Sfc, ) 7 < «#

ten träffat fyran, tv.na de år ifrån år tils de fluteligen gå ut.Den endafte u;.väg at någorlunda förbättra denna lera til'Trägårds-jord är, at med djupa diken genomikära det utfeddefältet, och det fa tätt .fom tid och omffandigheter mcdgifva.Deffa diken fyllas fedan' til hälften med kuller ften, hvilkenför it betäckas med Säf, hväfs, halm eiler hvad dylikt mankan ega, til en tvär hands högd, famt ytterft med den up-kaftade jorden, fedan man, om möjeligt varit, tilförene äf-ven upblandat den med länd eller kalkgrus. På detta fattförvandlar man denne jordmån til närmafte likhet med den,'om naturen fjelfmänt lämnar j Fruktträn, och få): dymedelftäfven et mera grundat hopp om deras önfkade trefnad utidenfamma. .

§. 3.

För atf^ytterligare" få fjelfva träden få långt möjligt ärhärdade at fördraga de olägenheter, hvilka åtfölja climatet,bör man altid Ijelf af goda och fullmogna kärnor updraga dem.De vänjas fålunda ifrän fin förfta ålder vid luftftreket, famtlemna förmodeligen med tiden lika god frukt, fom den varit,af hvilken de blifvit tagne. Deffa kärnor böra ftraxt lättas ifamma jordmån och under famma lugn fom för fjelfva trän iföregående §. §. blifvit föreflagne. Ty ehuru de ej göra.-fåftarka fkått, fom uti de vanliga gödde och föreflagne plant'fängarne, blifva dock enligt naturens lagar, deffe >med enmåttlig näringsfaft updragne, altid mera härdige. Skulle ocknågon ömtålig planta af Nordanvädren fkadas, blifver förlu-ften ej betydande, ty om denna ock fkyddad kunnat fram-bringas i någ a år, hade den dock fom kinkug aldrig vun-nit någon fäker och långvarig trefnad. De. andre åter fom i-från.- fpädafte åldren uthärdat luftens väldfamheter, blifvamerendels vid dem Tå tilvande, at de äfven til flut kunna-

för-

>*, ) 7 ( .&

fördraga de häftigafte, utan någon betydande olägenhet ellerfkada, På det ock deffa fålunda updrefne plantor framgentoch oförändrat måtte behålla fin trefnad, böra de yttermera fälångt fom möjeligt är, alitas för får och alla {kådor. Det ärfant at fåren få hos djur fom växter uti den yngre åldrenganfka lätt helna; men då får helnade uti ärr (cicatrices)altid göra djurens kroppar ömtåligare vidluftens omväxlingar;få har man och all ikälig anledning at förmoda det äf-ven trän uti ftörre och mindre mån förlora til fin härdighetefter fom fkadan de lidit eller fåret varit mer eller mindre be-tydeligt. Hvad annan orfak kan väl därtil upgifvas, at defå! kallade ägta trän fällan vunnit under vårt luftftrektilbörlig trefnad, om ej den fårnad de undergått och hvilkenfedermera gjordt dem för alla luftens omikiften framför de o-fårade få mångfaldigt kinkuge. Underföke vi nu huruvidadenna naturens anvisning uti vår vanliga trägårds praxis ef-terföljes, få måfte vi tillta at den fnarare aldeles tyckes varaförgäten, än på något det minfta fatt en gång i akttages. Un-der flere flyttningar, hvilka mäftadeles torde blifva onödige,föndefflitas altid de finare rötterne ofta til en obotlig fkada;genom otidlig omfårg om trädets hyfsning afftympas qviftar-me fom ofta torde blifvit de nyttigafte och oumbärligafte; äreller kan det då falla någon underligt, at deffe få illa med-farne trän, under et luftftrek fom icke heller få aldeles gyn-nar deras tilväxt i nödvändigt måfte vantrifvas V Om någoniinFruktträn til trefnad hos ofs (kola updragas, böra de oftri-digt n»ed mera ömhet i detta affeende handteras och ikötasän det til närvarande tid {kedt. För at iäkraft undvika detäfventyr trän vid ilyttningar underkaftas, tyckes det blifvarådligaft at genaft fatta kärnor, å de ftällen man utfedt tilplats för trädet. Af de flere plantor fom af dem upkommabehåller man efter 2:ne års förlopp därpå, fedan endaft denfom man finner härdigaft, och uprycker de andra få at för

den

>■ I ( «#

den qvarlemnade, ej måtte faknas hvarken utrymme ellernäringsfaft til fin erforderliga tilväxt. Hyfsningen af trädenfom til närvarande tid blifvit anfedd oumgängelig, torde tilen betydlig del hos plantor på detta fättet updragne,kunna umbäras. Deffa fkjuta nämligen ej flere (katt ände, en efter deras trefnad lämpad näringsfaft, frambrin-gar, öfverlaftas fåledes fälllan af vatnqviftar, för hvilkaTrägårdsmäftare få enträgit påkalla knifven. Skulle ftam-marne åter ej vela arta lig i den mån vår nu rådande fmakoch tycke i Trägårdsfkötfeln det (kulle äfka, utan man blef-ve til deras tildanande tvungen, at äfven enligt förefkrift, fökahjelp af knifven; få fiågas billigt, huruvida en fådan åtgärdtil Frukträns förbättring af naturen kunde gynnas ? Wåradvärgträn äro likmätigt vår hittils vundne erfarenhet, defom under detta luftftrek egt den befta trefnad; böra vi väldå arbeta emot naturens anvisning, ock föka at updragahögftammiga Fruktträn, fom genom fina mångfaldiga fårnadernödvändigt därjemte måfte vara ganfka mycket ömtålige ochförfvagade? Månne man och icke kunde hoppas at den ömanaturen härutinnan fjeifmant ville lätta våra bekymmer, ochtildana deffa fina alfter, likafom alla de andra på et fatt, fomhon efter alla omftändigheter til deras trefnad fkulle finnatjenligaft, allenaft vi ifrån början och federmera uti en jämnfortfättning okonftlat fölgde hennes förefkrift och vifä lagar?Finnes dock någon planta få vanartad, at hon aldeles ej vil-le antaga ftamm, utan (kulle förvandlas, fom man fager, tilMarbuike, af hvilken fällan någon frukt kan väntas; få fårjag väl ej förneka all hyfsning, hälft uti detta fall, denfam-ma tyckes blifva oumbärlig; men den bör likväl fke fpar-famt och knappaft med knifven. Granfkar man om våren,med någorlunda upmärkfamhet fine Fruktträn och därjemte e-ger af erfarenhet någon kännedom afderas tilväxt, uptäcker manlätteligen de knoppar, fom framfkjuta de mindre, nyttige, och

B för-

% 3 - r o «#

10

för fkadelige anfcdde qviftar; om deffa då ftraxt med en var-lam hand afrifvas, förmodar jag trädet fålunda kan vinnaall mcjelig hyfsning, och det med den minfta förluft uti fintrefnad. Såfet blifver åtminftone efter denna putsning min»dre betydligt, vätfkorne fom ock framdrifvit deffa kunna äf-ven härigenom lättare blifva återkallade uti fit förra omiåpp,än fedan de redan i längre tid på famma ftälle underhållit enfullkomligen danad gren eller qvilt. Til följe häraf tordeock denna hyfsning blifva den enda, fom möjligen undervårt luftftrek vid Fruktträiis ans och fkötfel kunde vidtagas.

§. 4.Oaktadt Fruktträn fålunda framdragne vinna' all mö-

jelig härdighet, torde dock härvid med fkäl kunna an-märkas, det frukten på fådane trän allan vinner den godhet,,at den kan anfes iortjena vår på trädets updragande använJaomtanke. Man vet ju nämligen, at til fruktens förädlande ejailenait trädets flyttning ifrån et ftälle til et annat, utan ockåtlkilligtfkärning, yinpning och oculering blifvit uti äldre ti-der både påfunnet! och med förmån nyttjad, hvilke förbättrin-gar fäkcrligen aldrig en gång kunnat påtänkas, om möjligtvarit at på annat fatt frambringa en någorlunda fmaklig frukt.Men innan detta inkait af ofs på något fatt kan befvaras, bö-ra vi förft tille , på hvad fatt fruktträn genom dennaans förädlas, då vi ftdan tydligaft torde finna, i hvad måndenna förädling kan iökas, eller ock utan fårdeles laknad ;

doiättas. Det vilar en oitridig erfarenhet, at genom ymp-ning, Oculering med flera dylika påfimdna iörbästnngsiuedel,en mycket lötäre frukt kan vinnas än den trädet fjelinia./i.fkulle hafva frambragt. Men denna löla frukt iä behagligden ock finnes kan ganfka kart tid fövarasoch knappaft län-gre än den, under hvilken vi utom deffa, hafva et godt för-råd på åtfkillige andra läckerheter af bär och frukter , fom-

na-

11

naturen ofs lemnar; då däremot den hårdare frukten, ganfkalänge håller fig ofkadad, och under det famma vinner rättmycket både til fmak famt löshet. Om den ock aldrig (kul-le hinna til den godhet, fom de ympade träns löfa frukterhalva; eger den dock en ovärderlig förmån därutinnan, atden uti längre tid kan nyttjas, och det fom mera är, omden föriiktigt vårdas, nog ofta äfven til de års tider, dåfruk-ter föga finnas, men i anfeende til vårt luftftrek och lefnads-art torde utgöra för ofs en fund och nyttig föda. För atvinna en löfare frukt lare vi fåledes näppeligen kunna ellerböra förmå ofs, at med ympning och dylikt fårande förfvagavåra Fruktträn. Blifver åter frågan om fmaken, i hvad månden af ympning och de andre föreflagne förädlingsmedlenkan höjas; få vitnar en fäker erfarenhet, det man genomdem, på trän fom annars gifvit obehaglige, federmera varit iftånd åt frambringa de läckrafte frukter. Men en lika fäkererfarenhet öfvertygar ofs därjemte, det oagta trän ej fällanlämnat ofs lika god frukt, ja någon gång ockfå bättre än deträn, fom efter alla konftens reglor blifvit förädlade. Såledestorde det ej heller blifva en oumgänglig' nödvändighet, atympa och oculera fruktträn för at vinna en välfmakande frukt,fom man likväl til närvarande tid föregifvit. Updrages tränaf kärnar fom funnits i god frukt, torde man ega fkälig an-ledning at hoppas, det de äfven med tiden Ikola bära enfrukt til det närmafte åtminftone liknande den fom lämnatkärnarne. Det är onekligt, at god och lämre frukt hos va-re fruktträn endaft ikiljas ifrån hvararidra, fom förändrin-gar (variationes), hvilka uti växtriket ej altid likna iineföräldrar, utan af flere bi omftändigheter, kunna ombytas nupå et, en annan gång åter på et annat lätt, i den mån eneller annan af förändrande orfakerne varit mer eller mindreVerkfam;och at til följe däraf vi ofta nog torde få vidkän-nas mifsräkning i detta vårt hopp; men fä plägar dock uti

B 2 ' för-

12

forfta leden eller generation åtminftone, likheten af varia-tioner til flörfta delen bibehållas 3 i fynnerhet om man vidaflödans ans och fkötfel, iå långt möjligt är, på det nogaftei akttager de anvisningar naturen lämnat ofs til befordrandeaf Föräldrarnes trefnad. Kunna vi ock någon gång updragaet träd af kärna, fom utom alt konftens biträde med ymp-ning och dylikt, bär god frukt, få kan det i anfeende til linhärdighet föredragas alla ympade trän, hvilka omöjligen utiden mån kunna fördraga luftltrekets ftrenghet fom delta.Skulle åter oaktadt all vår omtanka afen god frukts kärna etträd framdragas, fom, ej gofve en god eller gagnelig frukt ;då förft kunde man förföka, hvad med våra vanliga förädlings-medel kunde uträttas. Ty om detta mindre nyttiga trädet genomympning äfven förfvagas, blifver fkadan föga betydlig, ochkan ej jemföras med den man tilfogar lig, då nian utan före-gången kännedom äfven ympade och fårade et träd, hvilketutom all fådan vår åtgärd i alla fall fkulle lemnat ofs engod och fmaklig frukt. Af förädlingsmedlen fom ock i det-ta fall kunna föreflås, blifver oltridigt oculering det förmånli-gafte. Sårnaden blifver genom den ganfka liten, kan fölgak-teligen fullkomligare helna, än vid de andre förädlings!ätten,fom fordra den både ftörre och fölgakteligen äfventyrligare.Finnes ock vid något tilfälle, det ympning med ftörre förmånkunde verkflällas^ få tyckes Skarfympningen efter vår hitin-tils vundne erfarenhet blifva den, fom meft under dettaluftftrek gynnas. Om man härvid tager famma qvift man af-fkurit til ymp, fker läkningen oltridigt fnarare och fullkomligare.Månne ock icke en flere refor fålunda förnyad ympning utifjelfva ympen,- ikulle erfätta hvad man uti val af ympqvhtarutaf goda Fruktträn tiläfventyrs tyckes hafva förfummat ? Åt-miufione vitnar erfarenheten, at man endaft genom, detta me-def altid vinner på våra vanlige fruktträn en faftfullare ochfediagligare frukt 5 hvad hindrar då, at man ej likaledes på

et

13

et, faft än mindre väl artadt träd, kan förmoda en dylik, ehuru'ock i mindre mån tiltagande förbättring. Til det minfta e-ger detta ympn ingsfätt den förmån, at ympqviften aldrig blif-ver förtorkad, at kanterna på det nogalte fammanläkas, ochfölgakteligen hvarken ympnings ftubb eller får kunna blifvaaf någon farlig påfölgd. Men detta och mycket mera utivår trägårds {kötfel faknar ännu til en betydlig del ljus afen framtida erfarenhet.

§. J.I hvad mån moftar (Lichenes) fkada våra fruktträn, lärer

man med alt fkäl kunna anfe fåfom outredt. Följer mannaturens anvisningar, torde man få tämlig anledning, aträkna dem bland de medeL den öma naturen brukar at ikyd-da trän under et ftrengare luftftrek. Sällfynte uti Indierne,äro de åter hos ofs få allmänne, at knappaft något träd fin-nes , fom ej, uti mer eller mindre mån, af dem finnas beklädt.Ega deffa fådant oaktadt all trefnad, fom ingen torde beftri-da; få tyckes det blifva folklart, at deffa moffar ingalunda til-foga trän någon utmärkt fkada, utan förmodligen af en visFörfyn blifvit dem lemnade til ändamål, ehuru för ofs okän-de dock fäkerligen de förmånligafte. Bör man väl då utanytterligare underiökning och närmare kännedom få aldelesutdömma dem ifrån våra fruktträn, at man ock därunder,fåfom hittils ikedt, tillåter barkens få våldfamma ikra-pande, at äfven den inre barken får framlyfa , hvilken med-lart ej annat kan , än i alla fall blifva vådlig? På lika fatttorde vi ock hafva mifsräknat ofs uti flere delar, därvi' eftervår nuvarande Trägårdspraxis tycka naturen, äfka vårt biträde.En framtida och på fäkre rön grundad erfarenhet kan härutin-nan lämna ofs de endafte och bäfta uplyfningar. Måtte vi der»före med flit underiöka naturen och enfafdigt kunna följa defsförefkrift få hoppas jag at deffa ej länge fkola faknas; hvar-på vår Trägårds fkötfel, fåfom inrättad på fina fäkra grunder,federmeraförmodeligen ikal vinna en önikad trefnad och framgång.