Upload
lennart-jansson
View
67
Download
5
Embed Size (px)
DESCRIPTION
Geologiska institutionen Lunds universitet 2013
Citation preview
Sara FlornExamensarbeten i geologi vid Lunds universitet,kandidatarbete, nr 338(15 hp/ECTS credits)
Geologiska institutionen Lunds universitet
2013
Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser att beska
Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser att
beska
Kandidatarbete Sara Florn
Geologiska institutionen Lunds universitet
2013
Innehllsfrteckning
1 Introduktion ....................................................................................................................................................... 5
1.1 Inledning 5
1.2 Syfte 5
1.3 Metod 5
1.4 Sdersen 5
2 Sknes bildningshistoria .................................................................................................................................... 5
2.1 Sknes resa i tiden 5
2.1.1 Prekambrium 5
2.1.2 Kambrium 6
2.1.3 Ordovicium 6
2.1.4 Silur 6
2.1.5 Devon 8
2.1.6 Karbon 8
2.1.7 Perm 8
2.1.8 Trias 8
2.1.9 Jura 9
2.1.10 Krita 9
2.1.11 Tertir 9
2.1.12 Kvartr 10
3 Berggrund ......................................................................................................................................................... 10
3.1 Granit och granodiorit 10
3.2 Gnejs och granitisk gnejs 10
3.1 Hardebergasandsten 12
3.1 Lerskiffer 12
3.1 Diabas 12
3.1 Basalt 14
3.1 Hrsandsten 14
4 Isavsmltningens frlopp ................................................................................................................................ 15
5 Kvartra avlagringar ....................................................................................................................................... 16
5.1 Morn 16
5.2 Islvsavlagringar 16
6 Kvartra erosionsformer ................................................................................................................................. 16
6.1 Nivationsnischer 16
6.2 Glacirnischer 18
6.3 Slukrnnor 18
7 Vegetationsutveckling efter den senaste istiden ............................................................................................ 18
8 Tackord ............................................................................................................................................................. 18
9 Referenser ......................................................................................................................................................... 18
Bilaga: Beskslokaler ........................................................................................................................................... 20
Omslagsbild: Odensjn frn ovan. Frn Rstnga Tillsammans (www://rostangatillsammans.se/)
Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser
att beska
SARA FLORN
Florn, S., 2013: Geologisk guide till Sdersen 17 geologiskt intressanta platser att beska. Examensarbeten i
geologi vid Lunds universitet, Nr. 338, 55 sid. 15 hp.
Nyckelord: Sdersen, guide, geologi, lokaler, bildning, turist
Handledare: Mats Rundgren, Geologiska institutionen vid Lunds universitet samt Charlotte Lundberg vid Svalvs
kommun.
mnesinriktning: Kvartrgeologi
Sara Florn, Geologiska institutionen, Slvegatan 12, 22362 Lund, Sverige E-post: [email protected]
Sammanfattning: En geologisk turistguide ver Sdersen i Skne har utarbetats i samarbete med Svalvs kom-
mun. Syftet med guiden r att ka kunskapen om Sdersens unika geologi samt tipsa om geologiskt intressanta
beskslokaler inom omrdet. Information om geologi och lokaler har inhmtats via skriftliga publikationer, frn
Sveriges geologiska undersknings (SGU:s) kartblad med beskrivningar samt genom dokumentation i flt. Turist-
guiden listar 17 olika besksml med tillhrande omrdesbeskrivning, geologisk beskrivning, fotografier och vg-
beskrivning. Till varje lokal hr ocks en karta. Guiden innehller inledningsvis en mer djupgende del som be-
handlar Sdersens geologiska utveckling frn prekambrium till idag. I den ingr bland annat Sknes resa genom
tiden, berg- och jordarter samt deglaciation. Guiden r tnkt att fungera i sin helhet som en service till turister och
allmnhet fr att ka kunskapen om geologi och locka till annorlunda naturupplevelser.
Geological guide to Sdersen 17 geologically interesting sites
SARA FLORN
Florn, S., 2013: Geological guide to Sdersen 17 geologically interesting sites. Dissertations in Geology at Lund University, No. 338, 55 pp. 15 hp (15 ECTS credits).
Keywords: Sdersen, guide, geology, sites, formation, tourist
Sara Florn, Department of Geology, Lund University, Slvegatan 12, SE-22362 Lund, Sweden.
E-mail: [email protected]
Abstract: A geological tourist guide to Sdersen in the province of Scania, southern Sweden, has been made in
collaboration with Svalvs municipality. The purpose of the guide is to increase knowledge about Sdersen's uni-
que geology and to present geologically interesting sites in the area. Information about geology and sites have been
obtained through written publications, from map sheets with descriptions published by the Geological Survey of
Sweden (SGU) and by documentation in the field. The tourist guide lists 17 different sites with associated area
description, geological description, photographs and directions. Each site is also accompanied by a map. The guide
starts with a more thorough part about the geological evolution of Sdersen from the Precambrian to the present. It
includes, for instance, Scanias journey through time, rock and soil types and deglaciation. The guide is intended to
function in its entirety as a service to tourists and the general public to increase the knowledge about geology and to
inspire to a different nature experience.
5
1 Introduktion
1.1 Inledning Ekoturismen r stark i och runt Sdersen och det
finns mycket information att tillg fr den som r in-
tresserad av naturen och av att vandra. Sdersen har
en unik geologisk historia, dock r informationen om
dess geologi inte lika lttillgnglig. Det saknas en
guide som fokuserar p det geologiskt intressanta i
omrdet. D detta r en viktig aspekt fr att frst hur,
och varfr naturen ser ut som den gr, fddes idn om
en geologisk turistguide. Guiden listar 17 geologiskt
intressanta platser p Sdersen. De exakta lokalbe-
skrivningarna finns i bilagan. Eftersom jag sjlv bor i
Rstnga som ligger precis vid foten av Sdersens
stra strckning, tyckte jag det vore roligt att skriva
mitt kandidatarbete om den lokala geologin. Drfr
kontaktade jag Charlotte Lundberg som r kommu-
nekolog p Svalvs kommun. Hon har en biogeologisk
utbildning och tyckte idn var mycket intressant. P
den vgen r det och idag lser du frhoppningsvis
guiden via ngon av Svalvs kommuns eller Sder-
sens nationalparks hemsidor.
1.2 Syfte Det finns tv syften med det hr examensarbetet. Det
frsta r att gra en intressevckande och lttillgnglig
geologisk guide ver intressanta turistml p och kring
Sdersen. Mlet r att guiden ska finnas tillgnglig p
bde Svalvs kommuns hemsida och nationalparkens
hemsida. Det andra syftet r att beskriva Sdersens
geologiska utvecklingshistoria samt de bergarter och
jordarter som finns representerade i omrdet. Den geo-
logiska guiden r en populrvetenskaplig presentation
av olika intressanta lokaler medan beskrivningen r
mer djupgende och till fr den som r intresserad och
vill veta mer n vad som tas upp i beskrivningarna av
de utvalda beskslokalerna. I den djupgende delen
kan man lsa om Sknes utveckling under rmiljoner-
nas gng samt lra sig mer om berg- och jordarter.
1.3 Metod Metoderna som anvnts r litteraturstudier, litteraturs-
kning med urval av kllor samt fltstudier av besks-
platserna. ven intervjuer med Charlotte Lundberg har
skett lpande. Vid fltarbetet har jag fotograferat och
med GPS lgesbestmt alla lokalerna. Bilderna har
sedan efterbehandlats i Photoshop. Det har med hjlp
av Svalvs kommun framstllts en karta dr de olika
besksplatserna finns markerade. ven mer detalje-
rade kartor till beskslokalerna har tagits fram.
1.4 Sdersen Sdersen r en av Sknes urbergshorstar. Den bilda-
des samtidigt som de vriga horstarna Hallandssen,
Kullaberg, Romelesen, Linderdssen och Nv-
lingesen (Fig. 1). sarna har en nordvst-sydostlig
riktning och bildades under perioden krita. Sdersen
ligger mellan Rstnga i sydst och storp i nordvst.
Sdersen bestr i de centrala delarna av en kullig
plat med en maximal hjd p 212,5 meter ver havet.
Runt denna plat snker sig sen i mer eller mindre
tydliga avsatser t alla hll (Hadding 1922). Etagebild-
ningen r tydligast t nordost och det r ocks i den
riktningen vi hittar de flesta sprickdalarna. Sder om
sen flackar landskapet ut i en frhllandevis jmn
sluttning, vilken saknar tydliga etagebildningar. Skill-
naden mellan Sdersens sydsida och nordostsida be-
ror p bde tektonik och berggrund.
2 Bildningshistoria
2.1 Sknes resa i tiden Nedan fljer en relativt kortfattad sammanfattning
ver de viktigaste hndelserna och utvecklingsrikt-
ningarna i Sknes historia frn prekambrium fram till
idag. Den tidsmssiga omfattningen av de beskrivna
ldrarna framgr av Fig. 2.
2.1.1 Prekambrium Urberget bildas i form av granitintrusioner. En intrus-
ion r nr magma trnger upp i en bergartskropp och
bildar en ny magmatisk bildning i denna. En del av
graniten omvandlas drefter, p grund av frnyade
granitintrusioner, genom inverkan av hga tryck och
temperaturer (metamorfos) till gnejs (Lindstrm et al.
2011). Under denna flera miljarder r lnga period eroderas de bildade bergsomrdena ner till en flack
berggrundsyta, det subkambriska peneplanet (Bjrk et
al. 2003). I prekambrisk tid brjar livet att utvecklas,
frst som encelliga bakterier och sedan vidare till fler-
celliga organismer som exempelvis alger (Andrasson
2006). Fr 850-600 miljoner r sedan drabbades jor-den av upprepade, nstan totala nedisningar. Den hr
perioden har populrt kommit att kallas fr snowball
Fig. 1. Skne med utmarkerade horstar, frkastningslinjer
och vulkanrester. Frn Sdersens nationalpark (broschyr).
6
Earth. Det finns flera anledningar till att nedisningen blev s pass omfattande med nstintill global utbred-
ning. De r (1) att atmosfren vid den hr tidpunkten
innehller mycket lga koncentrationer av koldioxid
(2) att jorden mottog 6 % mindre energi frn solen samt att (3) i princip alla vrldens kontinenter lg sam-
lade vid ekvatorn. Ur istcket stack det upp vulkaner
som frigav koldioxid i sdana mngder att vxthusef-
fekten tillslut accelererade. Tack vare det kade jor-
dens medeltemperatur s mycket att isen smlte av
(Andrasson 2006).
2.1.2 Kambrium Under kambrium stiger havet och stora delar av Skne
tcks av ett grunt hav. Dr land sticker upp bestr det
av det platta subkambriska peneplanet med ngon en-
staka flack kulle (Bjrk et al. 2003). Havsbottnen r
full av liv, mestadels maskliknande djur, trilobiter,
leddjur och mollusker. En mycket stor frndring r att
mnga livsformer nu r skalbrande eller har skelett
(Andrasson 2006). P land finns n s lnge bara bak-terier, i vrigt r det en mycket steril milj. Sverige
befinner sig lngt ner p sdra halvklotet, ungefr p
den breddgraden dr Chile befinner sig idag (Bjrk et
al. 2003). Klimatet r kyligt. I haven sker en explosiv
utveckling av livsformer och antalet arter kar snabbt.
Under den hr perioden bildas sprfossilrik sandsten
(Wikman et al. 1993). Enligt Lindstrm et al. (2011) avstts sandstenen direkt p det nyligen bildade urber-
get och har den strsta mktigheten i Skne. Detta p
grund av att Skne ligger nra utkanten av vr konti-
nentplatta Baltica vilket gr att havet r djupare hr
(Lindstrm et al. 2011). I mitten av kambrium brjar kontinentplattorna att rra p sig vilket orsakar en
havsytehjning, en transgression (Fig. 3A). Ny kust
blir Smlndska hglandet . I Skne r havsdjupet p
vissa stllen runt 75 meter, hr bildas alunskiffer. Ha-
vet domineras av syrefria bottnar vilket hmmar ned-
brytningen av dda organismer och ger skiffern dess
mrka frg.
2.1.3 Ordovicium Skne befinner sig ungefr p 30:e breddgraden p
sdra halvklotet (Bjrk et al. 2003). Havsytehjningen
som initierades i kambrium fortstter in i ordovicium
och totalt hjs vattennivn med flera hundra meter
(Fig. 3B). Hela Sverige tcks av ver 100 meter vatten och nrmsta land ligger i nordligaste Finland. Under
transgressionen avstts kalkstenar som vittnar om det
rika djurliv som finns i haven, bland annat blckfisk-
gruppen orthoceratiter. Enligt Andrasson (2006) r
tidigordovicium den period d flest nya djurgrupper
uppkom. Bland mnga andra kan nmnas olika slags
koraller, mossdjur, armfotingar, graptoliter och tagg-
hudingar. Trilobiterna fortsatte att ka dramatiskt och
mnga nya grupper ersatte de som uppkom under kam-
brium (Andrasson 2006). Nr vattennivn hjts bildas
lerskiffer. I ordovicium r vr kontinentplatta, Baltica,
p kollisionskurs med Nordamerika. Detta leder till
intensiva rrelser i jordskorpan vilket fr vulkaner att
bildas utanfr Norges kust. Detta ser vi spr av i ler-
skiffern som en orange horisont, ett skikt av s kallad
bentonitlera som bildats av asknedfall frn massiva
vulkanutbrott (Bjrk et al. 2003). I haven utvecklas de
frsta ryggradsdjuren, fiskarna. Baltica rr sig norrut
och i slutet av perioden bildas stora inlandsisar i Nor-
damerika vilket fr en global havsnivsnkning
(regression) som fljd. Under ordovicium etablerar sig livet p land i form av de frsta landvxterna. Dessa
var mossliknande vxter som snabbt tckte stora area-
ler (Andrasson 2006).
2.1.4 Silur Lerskiffer fortstter att bildas och Skne befinner sig
nu i hjd med ekvatorn (Bjrk et al. 2003). Klimatet r
tropiskt vilket fr livet att blomstra i det varma vattnet.
Bland djuren kan vi hitta blckfiskar, armfotingar,
sjliljor, benfiskar och tre meter lnga havsskorpioner.
Kalksten avstts och nu bildas Gotlands berggrund.
ven solitra koraller (ej kolonibildande) trivs bra och
revkalkstenen som finns p Gotland bildas.
Enligt Bjrk et al. (2003) s kolliderar Baltica med
Nordamerika i silur vilket fr en enorm bergskedja lika
hg som Himalaya att bildas, Kaledoniderna. Vr
svenska fjllkedja r en del av denna. Bergskedjan
omfattar ven delar av nordvstra Irland, norra Skott-
land och Nordgrnland. Den nordamerikanska delen
heter Appalacherna. Kollisionen gr ven att konti-
nentplattornas rrelser avstannar vilket leder till att
spridningsryggarna i plattgrnserna sjunker ihop och
fr till fljd att den globala havsnivn snks (Fig. 3C).
I slutet av perioden r landomrdena tckta av lga krlvxter, kanske en frlaga till dagens lummer. I den
tidiga vegetationen kryper spindeldjur, tusenfotingar
och primitiva insekter omkring (Andrasson 2006).
Fig. 2. Geologisk tidsskala. Modifierad efter IUGS (2005)
7
A B
C D
Fig. 3. Sveriges geologiska och klimatologiska utveckling frn kambrium till devon. A. Kambrium (495 my). Som en fljd
av havsnivhjningen r stora delar av Sverige r vattentckt. B. Ordovicium (455 my) Havsnivhjningen fortstter vilket
gr att havsdjupet kar med flera hundra meter. C. Silur (420 my). Havsnivn sjunker p grund av kad plattektonik.
D. Devon (370 my). Efter krocken med Nordamerika r nu hela Sverige landomrde och man ser utkanten av Kaledonider-
na nere till vnster i bilden. Frn Lindstrm et al. (2011).
8
2.1.5 Devon Eftersom Baltica nu sitter ihop med Nordamerika fr-
ndras de klimatologiska frutsttningarna och en
markant klimatfrndring sker (Bjrk et al. 2003).
Skne torrlggs och fr ett kenklimat. Hela Sverige
befinner sig nu ovanfr havsnivn (Fig. 3D) och lget
r fortfarande vid ekvatorn. Kaledoniderna eroderas
ner mycket kraftigt och vittringsmaterialet sedimente-
rar frmodligen p sin vg mot havet. Detta kan vi
dock inte veta skert eftersom all berggrund frn de-
von r borteroderad i Sverige vilket har lmnat en
lucka i tiden. Att det funnits flera kilometer mktiga
lager r dock skert d den ldre sedimentra berg-
grunden (frn perioder som fregick devon) blivit be-
tydligt mer kompakterad n de sedimentra avlagring-
ar som bildats efter devon (Bjrk et al. 2003). Under
slutet av perioden blir klimatet varmare och fuktigare.
P land fanns det upp till en meter hga vxter av slk-
tingar till dagens lummer, frken och ormbunkar
(Andrasson, 2006). De landdjur som uppkom i silur fortstter att utvecklas och i haven sker en stndig om-
organisation. Bland annat dr graptoliterna ut och am-
moniterna utvecklas. Det finns ocks oerhrda mng-
der av fiskar. Devon kallas drfr ibland fr fiskarnas
tidslder. Tv av grupperna, lungfiskar och kvastfe-
ningar, har kraftigare fenor n andra fiskar. Detta gr
att de kan ta sig upp p land. Frn kvastfeningen bildas
i perm de frsta landlevande groddjuren (Andrasson
2006).
2.1.6 Karbon Skne befinner sig alltjmt vid ekvatorn och klimatet
r nu varmt och fuktigt (Bjrk et al. 2003). De mer
gynnsamma frhllandena gr att stora skogar av lum-
mer, frken och ormbunkar breder ut sig. Trden kan
vxa sig upp till 80 meter hga (Andrasson 2006).
Den stora kningen av vegetationen gr att syrehalten
i atmosfren blir extremt hg, uppemot 35 %. Stora
kolavlagringar bildas av framfrallt lummervxterna.
Nr dessa dr ut under karbon upphr bildandet av
stenkol. Krldjur och dggdjursliknande reptiler ut-
vecklas och i luften flyger stora trollslndor, med ett
vingspann p ver 70 cm. En annan mycket viktig del
av evolutionen som skedde under mitten av karbon var
att bildandet av skal runt fostret uppkom (Andrasson
2006). Uppkomsten av gget gav djuren en rad frde-lar och utvecklingen tog ett sprng framt.
Hela karbon r borteroderad i Sverige, vilket gr
att det inte finns ngra synliga spr av den hr tiden i
berggrunden idag. I slutet av karbon utstts Sverige fr
allt intensivare tektoniska rrelser (jordskorperrelser)
i och med att Gondwana nrmar sig sderifrn. Vi
kolliderar s smningom med Gondwana i kar-
bon/perm vilket fr till fljd att en lngstrckt frkast-
ningszon bildas (Bjrk et al. 2003). Denna zon, Tor-
nquistzonen, lper diagonalt frn Nordsjn mot sydost
genom Skne och Danmark via Polen och Ukraina till
Svarta havet (Wikman et al. 1993). Tornquistzonen r
en frkastningszon vilken utgr en svaghetszon dr
nya sprickor lttare uppstr. ven vulkanism r intimt
sammankopplad med svaghetszonen.
2.1.7 Perm Den stora kontinent som Sverige nu tillhr, Old Red,
krockar i karbon/perm med Gondwana, och en ny
enorm bergskedja bildas, Uralbergen (Bjrk et al.
2003). Krocken fr Tornquistzonen att aktiveras och Skne spricker snder p diagonalen. I dessa nya
sprickor vller basaltisk magma upp och bildar diabas-
gngar med nordvst-sydostlig utstrckning. Eftersom
magman enbart fyllde sprickor ett stycke ner i jord-
skorpan, och inte ndde upp till berggrundsytan, r det
frst senare erosion av berggrunden som ftt dessa att
exponeras p vissa platser. Diabasgngarna syns tyd-
ligt vid flygmagnetiska mtningar som streckformade
anomalier. Det har visat sig att det finns oerhrt
mnga, eventuellt nda upp till 1000 stycken i Skne
(Bjrk et al. 2003). De mnga gngarna gjorde att Skne vxte upp till en kilometer p bredden.
Klimatet r varmt, torrt och subtropiskt under
perm. Bland djuren kan nmnas att dinosauriernas och
flygdlornas frfder, archosaurier, utvecklas. ven
de dggdjurslika reptilerna utvecklas till bde betande
och varglika former (Andrasson 2006). Alla vrldens
kontinenter har nu smlt samman till en enda super-
kontinent, Pangea, vilken omges av ett enda stort hav.
I och med att plattrrelserna avstannar fr vi en kraftig
regression. I slutet av perioden sker ett massutden-
den . 90 % av arterna i haven dr ut och 70 % av de
landlevande arterna (Andrasson 2006). Idag r fors-
karna verens om att det r vulkanismen i Sibirien
(Siberian trap) under den tidsperioden, som r den huvudsakliga orsaken till utdendet. Vulkanismen
orsakade en kad vxthuseffekt med omfattande glo-
bal torka som fljd.
2.1.8 Trias Under trias brjar superkontinenten spricka upp vilket
orsakar en kraftig klimatfrndring (Bjrk et al. 2003).
Skne ligger nu vid det nuvarande Medelhavets bredd-
grad och klimatet r till en brjan varmt och torrt.
Landskapet r dsligt och i princip livlst p grund av
utdendet i perm. I kenklimatet uppstr stora sandk-
nar och det bildas enorma sanddyner som finns beva-
rade i form av sandstenar. Nr uppsprickningen av
Pangea fortstter hjs den globala havsnivn igen och
klimatet frndras till att bli varmt och fuktigt. Unge-
fr samtidigt fr jordskorperrelser vrlden ver vul-
kaner att bildas, vilket leder till massiva vulkanutbrott.
Utbrotten frislpper enorma mngder koldioxid och
halten stiger till 8 gnger hgre n idag (Bjrk et al.
2003). Den kade halten fr vxthuseffekten att acce-lerera. Stora trskmarker breder ut sig och vegetation-
en fr snabbt fste. I trskmarkerna lever bland annat
krokodiler och i luften regerar flygdlorna. Stora sko-
gar av lummer-, frken- och ormbunksliknande vxter
breder ut sig. Dinosaurier och sm nbbmuslika dgg-
djur lever i skogarna och livet blir n en gng artrikt.
Enligt Andresson (2006) fortstter omorganisationen
i haven d det nu utvecklades skalkrossande och sedi-
9
mentomrrande djur, ssom krabbor, humrar och bor-
rande rovsnckor. Detta gr att arter som r fastsitt-
ande p bottnen minskar i antal och drar sig undan till
mer svrtkomliga platser.
2.1.9 Jura Jura r i Skne en orolig period p grund av att
Pangeas uppsprickning skapar starka spnningar i
berggrunden (Bjrk et al. 2003). Detta leder till rift-
bildning i Nordsjn och vulkanism i mellersta delarna
av Skne (Lindstrm et al. 2011). Vulkanismen fr den
regionala berggrunden att hettas upp och hvas. Hv-
ningen leder till att den nyligen bildade sedimentberg-
grunden i Skne eroderas bort. Enligt Bjrk et al
(2003) har minst 150 vulkanrester hittats i Sknes cen-trala delar. Vulkanerna var flera hundra meter hga
och spydde ut basaltisk magma vilket bildade de ba-
saltiska avlagringar vi hittar idag. De rester som finns
kvar bestr av vulkanens utloppskanaler i vilka mag-
man stelnade till sexkantiga pelare, basaltkupper. Man
vet med skerhet att ven explosiva utbrott intrffade
d man p flera stllen har hittat avlagringar bestende
av tuff. Tuff bildas av askor, lapilli och annat utslungat
material. ven lavabomber har hittats (Bjrk et al.
2003).
Klimatet i Skne r fortsatt varmt men fuktigt och
miljn dominerades av trsklika skogar samt tidvatten-
deltan vid kusterna. Sandsten bildas i den grunda vat-
tenmiljn (Wikman et al. 1993). Jura var dinosaurier-
nas era och det finns bevis fr att vissa arter levt flock-
vis hr i Skne. Dggdjuren var fortfarande sm och
nattaktiva. I luften hade flygdlorna ftt konkurrens av
de frsta fglarna. En av de strsta dinosaurierna som
vi idag knner till utvecklas, den 23 meter lnga och
upp till 80 ton tunga arten Brachiosaurus (Andrasson 2006). Det faktum att klimatet r varmt och fuktigt samt att hela Sverige lg ovanfr havsnivn bidrar till
att berggrunden utstts fr stark kemisk vittring. Kao-
linlera bildas frn granit och mycket av de rundvittrade
strukturerna vi ser idag p Sdersen bildas under
denna period. Yngsta delen av jura domineras av peri-
oder med omvxlande marina, brackvatten och lim-
niska miljer. Detta kan enligt Lindstrm et al. (2011)
bero p att vergngen till krita var en tektonisk aktiv
period.
2.1.10 Krita Perioden krita har ftt sitt namn efter den vita och rela-
tivt mjuka kalksten som avstts i omrdet i Europa
norr om Alperna (Lindstrm et al. 2011) under denna
tid. Under krita r klimatet fortsatt varmt och fuktigt
och Sverige befinner sig nu ytterligare cirka fem
breddgrader norrut (Bjrk et al. 2003). Nord- och Sy-
damerika rr sig bort frn Europa och Afrika. Havet
stiger som ett resultat av de kade plattrrelserna. Att
den globala havsnivn kar beror p att nr spridnings-
ryggarna (det magmatiska omrde som bildas nr tv
plattor glider bort frn varandra) r aktiva kar deras
volym vilket leder till att vattnet trngs undan och bre-
der ut sig ver landomrdena (Lindstrm et al. 2011).
Skne tcks nu av ett grunt varmt hav. I havet frodas
livet i form av stora hajar, krokodiler, svandlor och
mosasaurier. P land dominerar fortfarande dinosauri-
erna. Mnga arter lever flockvis och det finns bde
rovlevande och betande former. Fglarna vidareut-
vecklas och punglevande dggdjur sprider sig till alla
kontinenterna (Andrasson 2006). Kalksten och skal-
gruskalk avstts.
Bde Afrika och Europa rr sig norrut dock s rr
sig Afrika lite snabbare, vilket leder till att de tv kon-
tinentplattorna krockar (Lindstrm et al. 2011). Den
gamla havsbottnen reser sig och bildar Alperna (Bjrk
et al. 2003). Spnningarna i jordskorpan fr Tornquist-
zonen att aktiveras och enorma krafter skapar otaliga
jordbvningar och frkastningar. Ur dessa tektoniska
rrelser bildas de sknska urbergshorstarna, dr Sder-
sen ingr. Horstarna som har en nordvst-sydostlig
utstrckning, reser sig flera tusen meter ovanfr om-
kringliggande berggrund (Bjrk et al. 2003). Denna
frskjutning i hjdled sker under cirka 20 miljoner r,
vilket medfr att den nedfrkastade berggrunden runt
om horstarna under tiden fylls med vittringsmaterial
och sediment. vergngen till nsta period markeras
av ett stort massutdende fr 66 miljoner r sedan. 70
% av alla arter dr ut, bland andra dinosaurierna (Andrasson 2006). Dggdjuren verlever dock och gr en blomstrande framtid till mtes. En av orsakerna
till massutdendet r det gigantiska meteoritnedslag
som trffade Yucatn-halvn i Mexiko. Det gjorde att
himlen frmrkas av allt stoft som slungades upp. Sp-
ren av detta ser vi idag som ett globalt avsatt lerlager
med innehll av chockad kvarts.
2.1.11 Tertir Tertirtiden bestr av perioderna Paleogen och Neo-
gen. Tertir r en frldrad beteckning och idag anvn-
der geologer frmst de nyare beteckningarna. Att ter-
men tertir trots allt fortfarande anvnds beror p att
den r s vl inarbetad (Lindstrm et al. 2011). Under
frsta halvan av tertir, paleogen, r klimatet i princip
ofrndrat. Det r fortsatt varmt men fuktigt och Sve-
rige rr sig fortsatt sakta norrut (Bjrk et al. 2003).
Havet stiger och bildar ett grunt hav som tcker stora
delar av Skne. Nu avstts vldiga mngder av kalk-
sten. Vissa lager r flera kilometer mktiga. Livet ter-
hmtar sig och haven fylls av nya arter tillsammans
med de ldre som verlevde massutdendet. Livet
antar sakta de former och nischer som vi ser i nutid.
Dggdjuren intar de livsutrymmen som tidigare var
upptagna av andra djurgrupper och mnga nya arter
uppkommer, bland andra utvecklas ktttande hovdjur.
Dessa var dock en av evolutionens tervndsgrnder
d de snabbt dog ut och ersattes av former som liknar
dagens kattdjur med flera (Andrasson 2006).
I takt med att kontinentplattorna frflyttar sig norr-
rut mot dagens lge s blir klimatet allt kyligare. Is-
land bildas genom att magma trnger upp vid den At-
lantiska spridningszonen. Stora delar av stersjn blir
fr 40 miljoner r sedan torrlagd och en vldig barr-
skog breder ut sig p den gamla havsbottnen (Bjrk et
10
al. 2003). Spr av denna skog kan man idag hitta lngs
strnderna i form av brnsten (fossiliserad kda). Nu
utvecklas grsen vilka snabbt breder ut sig till stora
savanner dr olika arter av dggdjur lever, inte s olika
dem vi hittar p dagens savanner. Vra frfder, ho-
miniderna, utvecklas under den hr perioden i Afrika.
Under slutet av tertir blir klimatet markant kallare.
Stora isar breder ut sig vid polomrdena och nedis-
ningarnas tidslder tar sin brjan.
2.1.12 Kvartr Kvartrtiden karakteriseras av upprepade nedisningar
p norra halvklotet. Bara under sista rmiljonen har
man rknat till minst tta istider, varav Weichselisti-
den r den senaste (Bjrk et al. 2003). Skne har nu
ntt sitt lge p ungefr 55:e breddgraden p norra
halvklotet. Fr 2-3 miljoner r sedan sker enligt Lind-
strm et al. (2011) en kraftig klimatfrsmring mot
stadigt kyligare frhllanden. En kallare trend har
dock funnits de senaste 45 miljoner ren p grund av
Balticas rrelse mot norr. Klimatet brjar under kvar-
tr svnga mellan perioder av ganska hga respektive
mycket lga temperaturer. Det r initieringen av dessa
snabba svngningar som utmrker grnsen mellan neo-
gen och kvartr. De frsta stora istckena i norra
Europa och Nordamerika brjar breda ut sig fr 2,7
miljoner r sedan p grund av det kallare klimatet
(Lindstrm et al. 2011). Det r sannolikt astronomiska frhllanden som gr att vi under kvartr ser en perio-
dicitet med vxlingar mellan kallare och varmare peri-
oder. Nrmare bestmt r det den samlade effekten av
frndringar i jordbanans form samt jordaxelns lutning
och precession som bestmmer vxlingarna mellan
istider och mellanistider (Lindstrm et al., 2011).
Dessa lngsamma variationer kallas Milankovi-cykler. Klimatet har varierat under hela jordens histo-
ria, men det r frst under kvartrtiden som dessa cyk-
ler fr en direkt effekt p klimatet p grund av den
allmnna nedkylningen.
Efter en istid och under den period som isen sml-
ter av sker invandring av vegetation. Direkt intill is-
kanten finns en ganska smal zon med tundraklimat dr
det frekommer permafrost. Hr trivs ljuskrvande
rter och buskar. Allt eftersom iskanten retirerar blir
tundrazonen allt smalare och vegetationen erstts av en
mer vrmelskande flora. Frst kommer bjrk och tall
fljt av dla lvtrd. Inledningsvis kan till och med
skog kan vandra in p morn som ligger p kvarlig-
gande, smltande isrester (ddis) (Lindstrm et al.
2011).
3 Berggrund Som ses i Fig. 4 bestr Sdersens berggrund frmst
av urberg (berggrund ldre n kambrium benmns
urberg i Sverige) tillhrande svekonorvegiska oroge-
nen av prekambrisk lder (1740-910 miljoner r)
(Wikman et al. 1993). Urberget bestr av intrusiva bergarter (rda) i form av granit och granodiorit samt
omvandlade bergarter (beige) som gnejs och granitisk
gnejs. Urbergshorsten r genomkorsad av diabas-
gngar av yngre lder (grna linjer). Runt om horsten
breder den sedimentra berggrunden ut sig frmst i
form av olika slags lerskiffrar och sandstenar (Wikman
et al. 1993). I stra delen av Sdersens omgivning
hittar vi omrden med basaltlager, vilka hrstammar
frn Sknes vulkaniska period. Dessa visas dock inte i
Figur 4. Andra basaltiska avlagringar syns dock som
grna omrden, frmst p de vstra delarna av Sder-
sens plat.
Enligt Wikman et al. (1993) beror den stora variat-
ionen i berggrunden p och omkring Sdersen p att
omrdet ligger i sdra grnsomrdet fr den fen-
noskandiska urbergssklden samt att omrdets bild-
ning starkt prglats av Tornquistzonens varierande
berggrundsrrelser.
3.1 Granit och granodiorit Ungefr hlften av urbergshorsten bestr av de sura
magmatiska intrusivbergarterna granit och granodiorit.
I mnga fall r graniterna gnejsiga och det kan vara
svrt att skilja dem frn de granitiska gnejserna. Dock
r de frstnmnda mer homogena och grovkorniga
samt saknar i de flesta fall migmatitomvandlingar
(Wikman et al. 1993). Gnejsig granit har i omrdet daterats till 1675 +77/-61 miljoner r vilket fr dem till
den proterozoiska eonen (Fig. 2). Graniten och gra-
nodioriten r mer sprickfattig n de mer omvandlade
bergarterna vilket gr att den har en tendens att fre-
komma i strre block (Wikman et al. 1993). I rasbran-
ter och p andra stllen med mycket block i terrngen
kan man drfr misstnka att bergarten r granitisk
ifall blocken r stora. Den strre blockstorleken beror
p att bergarten r hrd och homogen vilket gr att den
r mer motstndskraftig fr yttre krafter, ssom ke-
misk och mekanisk vittring samt vder- och vindp-
verkan.
Granit (Fig. 5) innehller mineralen kvarts, kali-
fltspat, plagioklas samt i mindre mngd biotit. Gra-
nodioriten innehller i sin tur mer plagioklas n kali-
fltspat och har ett lgre innehll av kvarts. Accessoar-
mineral r amfibol och pyroxen (Strahler & Strahler
2002). Graniten r rd- eller grsprcklig och p S-dersen r den rda varianten ngot vanligare. Den
granitiska sammansttningen r ocks betydligt vanli-
gare n den ljusgra granodioriten (Wikman et al.
1993).
3.2 Gnejs och granitisk gnejs Gnejserna p Sdersen tillhr den stra delen av den
vidstrckta sydsvenska gnejsregionen, Protoginzonen,
och har en ungefrlig lder p 161366 miljoner r.
ldern r dock mycket osker och dateringen r gjord
i ett annat gnejsomrde i stra delarna av Skne
(Wikman et al. 1993). Gnejserna r starkt omvandlade och mnga av de primra knnetecknen har frsvunnit
i metamorfosen. Detta r en av anledningarna till att
den genetiska indelningen har varit problematisk. Det
kan vara svrt att skilja en del gnejser frn gnejsig
granit. Dock r gnejserna migmatitiska och finkorni-
gare samt mindre homogena. Oftast har de mer eller
11
Fig. 4. Bergrundskarta inklusive legend, Sdersen och nrliggande omrden. Sdersen r markerad i figuren med en ifylld
linje. I den nordvstra spetsen ligger storp och i den sydstra spetsen ligger Rstnga. Modifierad efter SGU (2013) .
12
mindre tydlig dring (Fig. 6). Det finns tv typer av
gnejser p Sdersen, gr och rda (Wikman et al.
1993). Den gr varianten r ngot vanligare, dock ser de flesta gnejser likartade ut p ytan eftersom alla
gnejser fr en rdaktig ton nr de vittrar. Amfibolit-
bandning r vanlig och p flera platser p Sdersen
finns granatrik amfibolit (Fig. 7) i strre bergskroppar.
Under metamorfosen kan amfiboliter bildas med stora
kristaller av hornblnde samt nybildning av granat.
Amfibolit bestr av plagioklas, hornblnde, pyroxen
samt det ofta frekommande glimmermineralet biotit
(Wikman et al. 1993).
Gnejs bildas genom att klastiska sedimentra
bergarter eller intrusiva magmatiska bergarter utstts
fr hgt tryck och hg temperatur (metamorfos). Hga
tryck och temperaturer skapas vid bergskedjebildning
och vid plattkollisioner. Detta gr att textur, struktur
och mineralogi frndras jmfrt med moderbergarten
(Strahler & Strahler 2002). P Sdersen har geoke-misk analys visat att gnejsen har samma kemiska sam-
mansttning och liknande mineralogi som den granit
vilken delvis bygger upp urberget (Wikman et al.
1993). Detta gr att man kan dra slutsatsen att graniten r moderbergart till gnejsen i omrdet.
3.3 Hardebergasandsten Den kambriska sandstenen som finns i omrdet runt
Sdersens sydvstra del och sdra nde utgrs av den
kambriska Hardebergasandstenen. Sm spridda lokaler
finns ven uppe p horsten. Hardebergasandstenen r
en mycket hrd kvartscementerad kvartssandsten och
bestr till nstan 100 % av ren kvarts (Wikman et al.
1993). I vissa omrden runt Rstnga kan man hitta lsa sandstensblock i terrngen med mngder av fos-
sila grvspr frn maskliknande varelsers fdoskska-
naler och krypspr (Fig. 8). Grvspren r mngtaliga
och tcker helt eller delvis den blottade ytan. Den
kambriska sandstenen syns bst vid lokalen Elhall.
3.4 Lerskiffer P sltten som omger Sdersens sydsida och nord-
vstra sida finns det enligt Wikman (1993) vidstrckta
avlagringar av olika typer av lerskiffer. Det finns ven
vissa erosionsrester av skiffer p hortsens sydvstra
sluttning. De r alla frn paleozoisk tid, frmst kam-
brium till silur. Lerskiffer r en klastisk sedimentr
bergart som bildas av att suspenderade ler- och siltpar-
tiklar faller till botten i en stillastende vattenmilj.
Skifferns frg r beroende av dess mineralogiska kom-
position, halt av organiskt material och vattnets syre-
halt (Press & Siever 2001). Skiffer har den framtr-
dande egenskapen att det bryts upp i tunna skikt.
Alunskiffer (Fig. 9) finns inom tv mindre omr-
den ster om Rstnga samt nordvst om Konga. l-
dern r bestmd till perioden mellankambrium-
underordovicium (Wikman et al. 1993). Skiffern r
mycket rik p organiskt material och man har funnit
flera arter av trilobiter i avlagringarna. Alunskiffer har
tidigare varit freml fr brytning p grund av sitt in-
nehll av ekonomiskt viktiga grundmnen ssom vana-
din, titan, molybden och rubidium. Skiffern r ocks
rik p pyrit, en svavelfrening, och kolhalten ligger
mellan 5-15 % (Wikman et al. 1993). Alunskiffer bil-
das i ett stillastende syrefattigt bottenvatten med lg
sedimentationshastighet. ven om det frekommer
fossil i alunskiffern r dessa svra att hitta d berg-
grunden blev starkt upphettad och omvandlad under
silur och devon (Lindstrm et al. 2011).
De ordoviciska och siluriska skiffrarna r betydligt
mer utbredda i omrdet nedanfr Sdersen n alun-
skiffern. Skiffrarna indelas efter sitt innehll av
graptoliter, och inom det aktuella tidsspannet s har
det beskrivits ver 40 olika graptolitzoner (Wikman et
al. 1993). Den ordoviciska skiffern kan ses i form av
ett lst liggande block vid Kvarnbcken 550 meter
sydvst om Rstnga kyrka. Skiffern r ljust gr till
mrkgr och har finkornig kristallin struktur. Co-
lonusskiffern som kan ses sydvst om Sdersen r av
silurisk lder och flera hundra meter mktig. Den r
ljust frgad med glimrig yta. Att den glnser i ytskiktet
beror p glimmermineralet muskovit ligger som sm
skikt i bergarten (Wikman et al. 1993).
3.5 Diabas Som framgr av bergrundskartan i Fig. 4 genomskrs
horsten av diabasgngar (Fig. 10) av permo-karbonsk
lder. Gngarna har nordvst-sydostlig riktning och
fljer gamla svaghetszoner eller sprickor i urberget
(Wikman et al. 1993). Diabas (Fig. 11), som r en ltt-vittrad bergart och gynnar kalkkrvande vxtarter,
terfinns oftast inte som synliga gngar utan r fr det
mesta tckta av vittringsmaterial och sediment. Det
finns ett mycket stort antal gngar och gngsvrmar
och Wikman et al. (1993) r av uppfattningen att det
finns betydligt fler n de som r utsat ta p
bergrundskartan.
Diabas r en magmatisk mafisk gngbergart dr det
mineralogiska innehllet bestr av pyroxen, olivin och
plagioklas (Strahler & Strahler 2002). Gngarna bilda-
des p grund av att kraftiga spnningar byggdes upp i
samband med att vr kontinent kolliderade med Gond-
wana (Bjrk et al. 2003). De starka spnningarna i
berggrunden gjorde att Tornquistzonen aktiverades
Fig. 5. Rdsprcklig granit i polerat tvrsnitt. Wikipedia.
13
Fig. 8. Sandstenens yta tcks i princip helt av sprfossil.
Rstnga. Foto: Sara Florn.
Fig. 9. Alunskiffer med verlagrande kalksten. Wikipedia.
Fig. 10. Diabasgng. Lnsstyrelsen i Skne. Fig. 11. Mrk diabas frn Rstnga. Foto: Sara Florn.
Fig. 7. Biotitrik amfibolit med synliga rda granater. Rst-
nga. Foto: Sara Florn.
Fig. 6. Vittrad gnejs med tydlig dring. Foto: Sara Florn
14
med stor sprickbildning som fljd. Krafterna resulte-
rade ven i vulkanism. Magma vllde upp i sprickorna,
kyldes snabbt av och stelnade till diabasgngar.
3.6 Basalt Det finns ett flertal basaltkupper (vulkanrester) i om-
rdet ster om Sdersen (Fig. 1). Basalterna r de
yngsta vulkaniska bergarter som r knda i Sverige
och drfr helt unika (Wikman et al. 1993). Basalterna
frekommer frn tre olika pulser, 191-178 my (miljon
years), 146-144 my och slutligen mellan 111-108.
(Bergelin). Detta ger ett tidsspann p jura-krita.
Basalterna terfinns inte bara som vulkanrester utan
finns ven som strre omrden uppe p urbergshor-
sten. Hur mycket basaltlava som ursprungligen bild-
ades r mycket oskert, dock kan man frmoda att det
mesta har blivit borteroderat (Wikman et al. 1993).
Det har ven hittats avlagringar av tuff i omrdet vilket
tyder p explosiv vulkanism. Tuff bestr av vulkaniska
utbrottsprodukter som askor och lapilli. Dessa bildar
stelnade porsa avlagringar som vittrar mycket ltt. De
finns dock kvar p vissa skyddade platser och gr att
hitta n idag (Wikman et al. 1993).
Nr basalten stelnar spricker den upp i fem-sex
kantiga pelare (Fig. 12). Basaltkuppen vid Rallate r
den som bst visar pelarfrklyftad basalt medan vul-
kanresten Jllabjr bst visar den vulkaniska ytformen.
Nedstrms dammen i Rstnga finns det en lokal dr
man hittar tuff. Basalt (Fig. 13) har samma mineralogi
som diabas det vill sga pyroxen, olivin och plagio-
klas, men skiljer sig t frmst p texturen (Strahler &
Strahler 2002). Diabas r finkornig eftersom den
stelnar snabbt, basalt r mer grovkornig d den fr
lngre tid p sig att stelna.
3.7 Hrsandsten Sandstenen (Fig. 14) som r blottad i den stra delen
av Rstnga r av typen Hrsandsten och av underju-
rassisk lder (Wikman et al. 1993). Hrsandstenen
vilar p mer eller mindre kaolinvittrad berggrund och
r en erosionsrest av ett tidigare mer omfattande om-
rde. Mktigheten uppskattas till runt 25 meter i omr-
det. Sandstenen bildades i ett klimat d vittringen var
omfattande och den undre delen av Hrsandstenen
bestr av dessa vittringsrester tillsammans med en
mindre mngd organiskt material. I takt med att trans-
gressionen fortskred kade havets pverkan p omr-
det. I den strandnra miljn avsattes den mer vlsorte-
rade och finkorniga kvartssandstenen som vi ser i
Rstnga (Wikman et al. 1993).
Misstanke finns att den vittringsrest som ses i om-
rdet bestr av Vittserdsledet. Det finns anledning att
tro att Vittserdssandstenen avsattes under samma
period som Sknes vulkaner var aktiva. Detta d av-
lagringarna frn de hr tv skilda avsttningsmiljerna
har ptrffats i direkt anslutning till varandra (Wikman
et al. 1993). I vissa fall har man funnit vulkaniska av-
lagringar som band eller mindre lager insprngda i
sandstenen, i andra fall har man funnit att sandstenen
verlagras/underlagras av basaltiska eller pyroklas-
Fig. 13. Slipad och lackad basalt. Foto: Sara Florn.
Fig. 12. Pelarfrklyftad basalt. Wikipedia.
Fig. 14. Sandsten. Wikipedia.
15
tiska avlagringar, hrstammande frn vulkanismen i
omrdet. Ett exempel p en sdan blandad avlagring
finns att beskda norr om kvarndammen i Rstnga.
4 Isavsmltningens frlopp Den maximala isutbredningen under den senaste isti-
den intrffade under senare delen av Weichselistiden,
fr ungefr 22 000-18 000 r sedan. Iskanten befann
sig d en bit sderut i Tyskland och Polen samt vs-
terut till mellersta Jylland i Danmark (Fig. 15)
(Andrasson 2006). Isen var till stora delar bottenfru-sen vilket gjorde att mycket lite morn avsattes. Isens
eroderande verkan p underlaget var mycket liten p
grund av att isrrelsen skedde inuti isen (Lagerlund
1987).
Deglaciationen (isavsmltningen) initierades som
en effekt av den kande sommarinstrlningen p hga
nordliga breddgrader fr runt 21 000 r sedan
(Andrasson 2006). De stigande temperaturerna gjorde att mer koldioxid tillfrdes atmosfren frn havet. Den
kade koldioxidhalten fick till fljd att vxthuseffek-
ten kade. Drmed steg temperaturen ytterligare och
isavsmltningen pskyndades. I takt med att mer is
smlte steg den globala havsnivn vilket fick avsmlt-
ningen lngs kusterna att g snabbare. Den inneboende
trgheten i systemet gjorde att deglaciationen blev mer
omfattande frst fr omkring 15 000 r sedan. Upp-
vrmningen vid den hr tidpunkten var snabb men i
stor skala prglades klimatet av varma och kalla skif-
ten fram till fr cirka 11 600 r sedan. Under de varma
perioderna smlte isen av medan den expanderade
under de kallare faserna. Under vrmeperioderna lm-
nade isen ett ddislandskap efter sig. Skne har ett
komplicerat isavsmltningsfrlopp. Under avsmlt-
ningen har man till exempel funnit bevis fr att det
fanns flera glacirframsttar frn sder och sydost i
vstra Skne. Detta visar sig som morner med bergar-
ter frn bland annat stersjn. Enligt en teori lg
Skne i ett gynnsamt lge i frhllande till dtida lgt-
rycksbanor vilket gjorde att mycket nederbrd fll
ver ddislandskapet (Lagerlund 1987). Detta fick till
fljd att huvudisen lngre norrut hamnade i regn-
skugga och isdomer bildades. Dessa vxte sedan till
och smlte samman med huvudisen. Denna expansion
ska frklara de observerade isrrelserna frn sder.
Enligt en annan teori bredde istllet flacka islober ut
sig i den lgre terrngen i resundsomrdet medan de
hgre liggande omrdena var opverkade. Drfr inne-
hller mornen i de senare omrdena frmst material
frn urbergsberggrunden i norra Skne och Smland
medan lgomrdena knnetecknas av morn med
material frn stersjomrdet. Isloberna var relativt
tunna och smlte av som ddis. Detta resulterade i det
sydvstsknska backlandskapet. Hela Skne var isfritt
fr ungefr 14 500 r sedan (Andrasson 2006) (Fig.
15).
Exakt hur deglaciationsfrloppet sg ut vid just
Fig. 15. Figuren visar isens olika lgen under deglaciationen samt isens maximala utbredning. Siffrorna anger tusentals r frn
nutid. Frn Andrasson (2006).
16
Sdersen r oskert. Vad man skert vet r att Kulla-
berg, som ligger i Sknes nordvstra hrn, blev isfritt
fr 17 000 r sedan och att hela Skne var isfritt fr ca
14 500 r sedan (Andrasson 2006). Iskanten drog sig tillbaka mot nordost och lmnade efter sig ett sml-
tande ddislandskap (Ringberg 1984). I Sdersens
sprickdalar lg isen kvar betydligt lngre p grund av
sitt skyddade lge. Vi kan utlsa av jordartskartan att
det vid deglaciationen existerade flera islvar som
strmmade i islvstunnlar och transporterade material
frn isens inre till iskanten (Ringberg 1984). Detta ser
vi bevis fr i form av flera islvsavlagringar uppe p
Sdersen, till exempel Soffebacken vid Klvahallar.
Flera rullstenssar finns ven i direkt anslutning till
Sdersens sluttningar. Vid dessa hittar vi ven mer
eller mindre vlutvecklade deltan, till exempel Kvi-
dingedeltat.
5 Kvartra avlagringar De kvartra avlagringar vi hittar p Sdersen r
frmst olika sorters morner, islvsavlagringar samt
torv. Sm partier med sorterade jordarter s som silt,
sand och grusavlagringar frekommer ocks. Jordar-
ternas frdelning och konfiguration ses i Fig. 16.
5.1 Morn Den strsta delen av Sdersen r draperad med ett
tunt lager morn, oftast inte mktigare n 5-10 meter,
som inlandsisen lmnade efter sig nr den smlte av.
Mornen r nomalblockig och till strsta delen sandig
men det finns ven en del lerig morn (Ringberg
1984). Morn r en osorterad glacial jordart som bildas genom att isen tar med sig material frn underliggande
berggrund och jordarter som sedan snderdelas och
blandas. Resultatet vid avsttning blir normalt en fin-
kornig grundmassa (matrix) med en blandning av
block, sten och grus av olika form och ursprung i. Isen
draperar det underliggande landskapet med denna
osorterade massa men kan ven avstta det framfr
iskanten som mornryggar. Det r frmst dessa tv
former av mornavsttningar som vi hittar p Sder-
sen, men det finns ven andra morna avlagringsfor-
mer som inte tas upp hr.
Morner indelas efter grundmassans sammanstt-
ning (Andrasson 2006). En morn som har ett sandigt
matrix kallas sandig medan en morn med lerhalt p
mellan 5-15 % kallas lerig morn. Om lerhalten vers-
tiger 15 % betecknas den som en mornlera. Morn
visas med bl frg p jordartskartan. Ju mrkare bl
nyans, desto hgre lerhalt. Mornens blockhalt i ytan
bestmmer huruvida den ska benmnas storblockig,
blockrik, normalblockig eller blockfattig. En nor-
malblockig morn, vilket vi i de allra flesta fallen ser
p Sdersen, har allmnt frekommande utspridda
block som har en liten till medelstor storlek (Ringberg
1984). Eftersom morntcket r s pass tunt r det enligt Ringberg (1984) berggrundens former som ger
upphov till markytans morfologi. Detta kan vi se ex-
empel p vid drumlinen i Blinkarp.
5.2 Islvsavlagringar Islvsavlagringar utgrs av sorterade jordarter som
transporterats av smltvatten frn isen (Andrasson
2006). Vattnet transporterade materialet i sprickor eller
tunnlar i isen och nr vattnet sedan ndde iskanten
avsattes materialet. Frst avsattes de grvre fraktioner-
na som block, sten och grus. Lngre frn iskanten av-
sattes finkornigare sediment ssom sand och silt. Lera
avsattes lngst bort frn isen i stillastende vatten. Un-
der vattentransporten blir materialet rundat och sorte-
rat. Oftast frekommer endast en eller ett ftal nrlig-
gande kornstorlekar inom samma avsttning. Skikt
eller linser med avvikande kornstorlek kan dock fre-
komma. Islvsavlagringar markeras som grnt p jord-
artskartan och kan avsttas som till exempel ryggfor-
mer, deltan, flt med flera. Ryggformer r vanligtvis
rullstenssar, och dessa r markerade p kartan med
grna punkter som fljer sens strckning. De faktorer
som bestmmer vilken form islvsavlagringen fr r
islvarnas vattenfring, isavsmltningen frlopp samt
den lokala morfologin i omrdet (Ringberg 1984).
6 Kvartra erosionsformer
6.1 Nivationsnischer I de fr Sdersen karakteristiska sprickdalarnas slutt-
ningar finns det mnga mer eller mindre vlutvecklade
sndrevsnischer (nivationsnischer) (Rapp 1984). Fre
och efter den senaste istiden var det lnga perioder av
tundraklimat med, vad man tror, starka vstliga och
stliga vindar. Vindarna skapade stark drivbildning
och snn packades ihop och lade sig i lpartier i slutt-
ningarnas vre delar. Snn la sig hr i stora drivor vil-
ket skapade frutsttningar fr kad erosion. P grund
av det kalla klimatet smlte snn i nischerna inte bort
frrn under sommaren eller brjan av hsten. Sndri-
vorna bildades i samma lge r efter r. Enligt Rapp
(1984) orsakades erosionen sannolikt av flera samver-
kande faktorer. Bland annat kade den mekaniska vitt-
ringen till fljd av att vatten alltid fanns tillgngligt
frn den smltande snn. Samtidigt gjorde vattnet att
transporten av finkorniga sediment kade, vilket ytter-
ligare grvde ut sluttningen. P grund av instabilitet i
sluttningen frekom ven jordflytning och slamstrm-
mar. Detta gjorde att sediment och vittringsmaterial
effektivt transporterades bort (Rapp 1984). Smltvatt-
net p vren frde med sig ytterligare material. Dessa
faktorer sammantagna gr att erosionen gr upp till
400 gnger snabbare n i snfria lgen (Rapp 1984). Nischerna ser ut som amfiteaterliknande hlor och r
20-200 meter vida. De strsta r utbildade i nordvst-liga sluttningar p grund av att vinden inte var lika
kraftig t det hllet. Mnga av nischerna r i dag delvis
fyllda av ett mornlager vilket gr att de inte ser s
stora ut som de trots allt r. Enligt Rapp (1984) r ni-
vationsnischer ett vanligt fenomen ven p Sknes
vriga horstar.
17
Fig. 16. Jordartskarta inklusive legend. SGU.
18
6.2 Glacirnischer Glacirnischer bildas ven de i tundraklimat. Fre den
senaste istiden var perioderna med tundraklimat myck-
et lngre n den senaste tundraperioden, nda upp till
40 000 r (Rapp 1984). Under tundraklimatfrhllan-dena kade bildningen av sm glacirer vilka grvde
ut underlaget genom den regelbundna kningen och
minskningen i volym orsakad av rstidsvxlingarna.
Det finns nio misstnkta glacirnischer runt Odensjn
och i Skralidsomrdet. Dessa r 220-400 meter vida
(Rapp 1984). Odensjn anses idag vara bildad p detta stt.
6.3 Slukrnnor Slukrnnor bildas genom att smltvatten frn inlandsi-
sen, som har dmts upp mellan isen och exempelvis en
sluttning, drneras mot isens bas genom s kallade
slukhl. Dessa hl kan ven ha formen av en spricka.
Gemensamt r att vattnet tvrt frsvinner ner genom
och in under isen fr att transporteras inne i isen eller
under isen i tunnlar eller sprickor (Lindstrm et al.
2011). Smltvattnet har hg kraft och eroderar sig ner i det frusna underlaget. Det r de spren vi ser i form av
slukrnnor. Dessa bildas ofta vinkelrtt mot sluttningar
och kan ses p flera plaster p Sdersen, bland annat
ngra hundra meter innan man nr fram till lokalen
Elhall.
7 Vegetationsutveckling efter den senaste istiden Hr fljer en kortfattad redogrelse fr vegetationsut-
vecklingen p Sdersen. Den r huvudsakligen base-
rad p en pollenanalytisk underskning frn Tranerds
mosse utfrd av Liedberg & Thelaus (1979), med viss
komplettering av fakta hmtade frn Andrasson et al.
(2006).
Fr cirka 15 000 r sedan var artrikedomen inte
srskilt stor. De arter man har hittat genom pollenana-
lys r vide, dvrgbjrk, tillsammans med malrt, halv-
grs och solvnda. ven vissa andra rter samt grs
frekom. Dvrgbjrken fanns i lga glesa bestnd.
Under perioden Allerd (ca 14 000 r sedan) varierade
klimatet mellan kallare och varmare perioder. I brjan
var klimatet varmare och en skog bredde ut sig ver
Sdersen, dr bjrk var det dominerande trdslaget.
ven enen expanderade och frekom rikligt i skogens
ljusare partier och glntor. I slutet av Allerd kade
rt- och dvrgbuskvegetationen igen och bredde ut sig
p skogens bekostnad. Detta berodde sannolikt p att
klimatet blev kallare igen. Fr knappt 13 000 r sedan
blev klimatet mycket kallare och nu bredde en tundra-
vegetation ut sig. Bjrk fanns i dungar och mellan
dessa mindre skogspartier vxte dvrgbjrk, slg,
malrt och solvnda. Fr 11 600 r sedan blev klimatet
varmare igen och skogen bredde ter ut sig. Precis som
tidigare bestod denna frmst av bjrk, men ven tall
som vandrade in. En annan art som ocks etablerade
sig var hassel. Hasseln tog ver mer och mer och kon-
kurrerade ut bjrken och tallen. Arter som drefter
vandrade in var alm, ek, ask och lind. Det r dessa som
utgjorde ekblandskogen och den konkurrerade ut has-
seln. Under perioden 8000-5000 r sedan fick ekbland-
skogen sin maximala utbredning. Tranerds mosse
omgavs av en tt dellvskog som dominerades av
lind. I de fuktigare partierna nrmast mossen vxte al
och bjrk. Fr 6000 r sedan skedde en kraftig frnd-
ring i vegetationen, det s kallade almfallet. Vegetat-
ionen frndrades frn att vara en ekblandskog till att
bli en skog dominerad av nstan enbart ek. Alm, lind
och tall frsvann i princip helt. Efter almfallet bredde
bjrk, vide och en ut sig. Hasseln fick ett uppsving och
ndde sin maximala utbredning. Efter ett tag terhm-
tade sig ekblandskogen, vilken frst dominerades av
lind och senare av ek. Viss utbredning av avenbok
skedde ocks. Omkring 4000 r sedan kade fre-
komsten av en vilket kan indikera ett ppnare land-
skap. Fr cirka 3000 r sedan vandrar boken in men
fick inget starkare fste. Vegetationen genomgick inga
strre frndringar frutom att linden kade p ekens
bekostnad. Efter ytterligare 500 r kade boken starkt
och konkurrerade ut de vriga dellvtrden. Eken
levde dock kvar tack vare att den klarar sig p fattigare
jordmn n vriga dellvtrd. Fr 2000 r sedan
kade bjrk, malrt och andra rter vilket kan tolkas
som en effekt av mnsklig pverkan p landskapet.
Halvgrsen kade vilket tyder p att klimatet blev fuk-
tigare. Nr mnniskorna brjade hlla djur och slppte
dessa i skogen p bete drog sig boken tillbaka. Det
gjorde att bjrk och en expanderade igen. Under mit-
ten av 1800-talet hggs stora arealer av skogen ner och
stora ljunghedar bredde ut sig. Sedan dess har strre
delen av den tidigare skogsbevxta arealen terplante-
rats, frmst med bok men ven med gran.
8 Tackord Jag vill frst och frmst tacka mina bda handledare.
Mats Rundgren vid Geologiska Institutionen tackas fr
sitt arbete med att ge synpunkter, rd och std genom
hela skrivandeprocessen. Jag vill ocks tacka Charlotte
Lundberg vid Svalvs kommun fr sitt engagemang,
trevliga fltdagar och fr sitt bidrag med lokalernas
ekologi. Jag vill ven tacka Jacob Levallius vid
Svalvs kommun fr det utmrkta arbetet med kar-
torna.
Slutligen vill jag tacka min man, Roger Florn, fr
det std och den tid han har lagt ner fr att underltta
mitt arbete. Examensarbetet hade inte blivit vad det r
idag utan honom.
9 Referenser Andrasson, P.-G., 2006: Geobiosfren, en introduk-
tion. Studentlitteratur. 595 sid.
Bergelin, I., 2010: 40Ar/39Ar whole-rock geochrono-
logy of Mesozoic basalts in Scania; evidence
for episodic volcanism over an extended period of
ca. 80 Myr. Litholund theses 20, 116. Lund Uni- versity.
19
Bjuv, Klippan, Svalv & storps, 2004: Frdjupad
versiktplan fr Sdersen. 88 sid.
Bjrk, L., Bergman, C. & Stridsberg, S., 2003: Vibre-
rande urtid : en upptcktsresa genom Sknes rmil-
joner. Corona. 109 sid.
Carserud, L., 1992: Geologiska sevrdheter i Skne.
[1]. Sveriges geologiska underskning. 77 sid.
Hadding, A., 1922: Tektoniska och petrografiska un-
derskningar inom fennoskandias sdra randzon. I
Rstnga fltet. Lunds Universitets rsskrift 4, 54
sid.
Johansson, G., 1982: Periglacial vindslipning p Hr
sandstenen i Rstnga och en torbildning vid Rst-
nga. Sveriges geografiska rsbok 58, 143- 155 sid.
Lagerlund, E., 1987: An alternative Weichselian glaci
ation model, with special reference to the glacial
history of Skne, South Sweden. Boreas 16, 433-
459 sid.
Liedberg, B. & Thelaus, M., 1979: Tranerds mosse -
stratigrafi och utvecklingshistoria. Lunds universi-
tet. 50 sid.
Lindstrm, M., Lundqvist, J., Lundqvist, T., Calner,
M. & Sivhed, U., 2011: Sveriges geologi frn urtid
till nutid. Studentlitteratur. 628 sid.
Lundberg, C., 2013. Personlig kommunikation. Maj -
Juni.
Lnsstyrelsen i Skne Ln, 2005: Bevarandeplan fr
Natura 2000-omrde Tranerds mosse. 10 sid.
Nyberg, R., 1987: Vittringsformer p de sknska sar-
na, speciellt Sdersen. Svensk Geografisk rsbok
1987, 27-41.
Press, F. & Siever, R., 2001: Understanding earth.
549 sid.
Rapp, A., 1984: Nivation hollows and glacial cirques
in Sdersen, Scania, south Sweden. Geografiska
Annaler Series A - Physical Geography 66, 11-28 .
Rapp, A., & Schlyter, P. , 1987: Tundrans terkomst i
Skne under Yngre Dryas-tid. Svensk Geografisk
rsbok 1987. 61-69.
Ringberg, B. 1984: Beskrivning till jordartskartan
Helsingborg SO. Sveriges Geologiska
Underskning. 174 sid.
Strahler, A. & Strahler, A., 2002: Physical geography :
science and systems of the human environment.
John Wiley. 748 sid.
Wikman, H., Bergstrm, J. & Sivhed, U. 1993: Be-
skrivning till bergrundskartan Helsingborg SO.
Sveriges Geologiska Underskning. 114 sid.
20
Beskslokaler Nedan fljer en genomgng av guidens 17 olika lokaler. Deras geografiska lge och nummer ses i Fig. 1.
Fig. 1. versiktskarta ver lokalernas geografiska lge p Sdersen. Frn Svalvs kommun.
Tanken r att kartan i Fig. 1 ska fungera som en versikt dr man kan se vilka lokaler som finns i det nromrdet man befinner sig. Drefter kan man lsa mer om de lokalerna man vljer ut i respektive lokalbeskrivning. Vgbeskrivning till varje lokal finns i beskrivningen. Siffrorna p varje lokalkarta visar den ungefrliga lokaliseringen av det geologiskt intressanta, dock r det ingen exakt lgesbestmning. Alla kartor r framstllda av Svalvs kommun. Min frhoppning r att det finns mnga intressanta platser som vcker nyfikenhet. Trevlig vandring!
21
1 Jllabjr - Sknes vackraste vulkan
Jllabjr r en vulkanrest som hjer sig 124 meter ver havet (Fig. 1). Hjden har sedd frn avstnd formen av en vulkan, dock r den utstrckt i nordnordost-sysydvstlig riktning. Jllabjr r Sveriges bsta mjlighet till knslan av att bestiga en vulkan. Jllabjr r daterad till en lder av 188 miljoner r, vilket innebr att den r av jurassisk lder. (Bergelin 2010). Jllabjr en av cirka 150 vulkanrester i Skne. Vulkanresterna har kunnat spras med flygmagnetiska mtningar d basalt r svagt magnetiskt (Nyberg 1987). En anledning till att Sknes vulkaner endast finns inom ett begrnsat omrde (mellersta Skne) r att berggrunden hr genomskrs av tv korsande spricksystem och att magman trngde upp i dessa svaghetszoner. Berggrunden bestr av basalt, en mrk magmatisk eruptivbergart som innehller relativt stor mngd strkorn av pyroxen (Fig. 2). Den syns bst som block i stenmurarna uppe p hjden. I ostsydostlig riktning grnsar basalten till Hrsandstenen och i vrigt grnsar den till gnejs med frekomst av jura- och triasbergarter (Wikman et al. 1993). Basalten underlagras av kaolinlera vilket r en rest frn mesozoisk djupvittring (Nyberg 1987). Genom djupborrningar har rester av basalt, tuff, askor (Fig. 3) och kaolin ptrffats och det r sannolikt de kvartra inlandsisarnas samlade pverkan som eroderat bort merparten av de vulkaniska avlagringarna s att bara utloppskanalerna finns kvar idag (Carserud 1992). P Jllabjr r det i frsta hand kullens form som r spnnande men resterna av en basaltkupp finns att se cirka 100 meter norr om hgsta punkten dr denna gr i dagen p hger sida om stigen. Hr kan man i berggrundsytan se tecken p den sexkantiga uppsprickning som sker d basalten i utloppskanalen svalnar av. Basaltkuppen r inte srskilt vl utvecklad och mycket vittrad. En fin och vlutbildad basaltkupp kan man dock se om man beger sig till den nrliggande lokalen Rallate (lokal 7). P Jllabjr tror man att det inte bara finns en utan flera utloppskanaler. Dessa r dock tckta av sediment och vegetation (Bjrk et al. 2003).
Fig. 1. Jllabjrs vulkanlika form sett frn rastplatsen vid vg 108. Foto: Sara Florn
22
Jllabjr r ett naturskyddsomrde. Ungefr hlften av omrdet utgrs av betesmark och resten r bevuxen med skog. Trdartsfaunan r mycket blandad och vi finner exempelvis bjrk, al, bok och ek. Tack vare att basalt bildar en nringsrik vittringsjord s r undervegetationen ganska rik. I omrdet innan hjden finns ett klibbalskrr med vegetation av bjrk och vide samt kabbeleka och skogsfrken med flera. Bland fglarna hittar vi ormvrk, koltrast, rdhake och flera sorters sngare. Bland de strre djuren kan rdjur, hermelin, samt rv nmnas. Skneleden gr genom omrdet och passerar hjdpunkten samt basaltkuppen.
Vgbeskrivning: Jllabjr r belget cirka 2 km nordst om Rstnga. Kr vg 13 sderut till du kommer till Rstnga. Nr du har kyrkan p din hgra sida svnger du vnster in p en liten grusvg vid skylten Naturreservat (lngardsvgen). Flj vgen mot Jllabjrs naturreservat. Efter 2.2 km str det en skylt in till vnster mot naturreservatet. Dr finns en parkering. Fr att komma till vulkanens topp fljer du den orangemarkerade Skneleden i nordstlig riktning i ungefr 1 km. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkt: Parkering 56.0025 13.3282
Geologi i nrheten: Strax intill Jllabjr ligger Rstnga samhlle. Hr kan du beska flera spnnande lokaler. Bland annat Odensjn (lokal 4), tv breccior (lokal 2 och 3) och vittringskullarna i Nackarpsdalen (lokal 6).
Fig. 2. Basalt, skuren och lackad. Foto: Sara Florn.
Fig. 3. Lavabomb, tuff och kol. Rstnga. Foto: Sara Florn.
23
2 Breccierad Hrsandsten i Rstnga
Nedanfr Rstngas gamla kyrkogrd kommer den omkring 200 miljoner r gamla Hrsandstenen i dagen. Sandstensbergrunden bestr av kullar som r 30-40 meter hga (Johansson 1982). Dr sandstenen r blottad syns den som ojmna bergsbranter (Fig. 1) vilka uppvisar tecken p vittring och erosion. Runt om sandstenen vxer en rtrik ekskog med mycket liljekonvalj i markskiktet (Lundberg, 2013). Sandstenen r uppkrossad (breccierad) (Fig. 2), och att breccian fortfarande finns kvar beror p att den har blivit lagad genom att sprickorna mellan bergartsfragmenten har fyllts ut med kvarts. Kiselrik vattenlsning (varmt grundvatten) har vid ngot tillflle cirkulerat i sprickorna och mineralet kvarts har fllts ut nr lsningen svalnat av. Kvartskristallerna har vxt till i sprickorna tills dess att dessa blivit helt utfyllda. Nr detta skett sger man att sprickorna har lkt ihop. Hoplkningen gr breccian motstndskraftig mot vittring. Att sandstenen blivit breccierad beror p att tektoniska rrelser i jordskorpan vid flera tillfllen har krossat berggrunden i en cirka 40 meter bred zon (Carserud 1992). Zonen r omkring tv kilometer lng och kan fljas t nordvst till Ugglerdsdalen. Bakom den gamla fotbollsplanens stuga reser sig
sandstenen som skrovliga bergsbranter t sydost och sydvst. Branterna fljer en liten bergsrygg som har en vst-stlig strckning. I sydst uppvisar sandstensbreccian tecken p vattenerosion och enligt Johansson (1982) har de tv nischerna i sandstenen bildats genom att smltvatten i samband med den senaste inlandsisens avsmltning drnerats genom den lilla sprickdalen som breder ut sig i nordvstlig riktning. Vattnet har smlt permafrosten i berggrunden vid erosionshakets undre del och underminerat detta. Nischerna har ftt sin nuvarande utformning under periglaciala frhllanden genom mekanisk frostvittring samt efterfljande erosion. Sandstensbreccian visar tecken p frostvittring och r p sina stllen s starkt pverkad att man enkelt kan bryta loss bitar med hnderna. P den sydvstra sidan hjer sig sandstensryggen ytterligare ngra meter och dr kan man se tecken p periglacial torbildning (Johansson 1982). Torbildningar (Fig. 3) skapas genom att vittringsprocesser vittrar bort bergsmaterialet tills endast en eller flera stenstoder terstr. Det kan se ut som om det ligger flera stenblock ovanp varandra.
Fig. 1. Skrovliga bergsbranter av Hrsandsten. Foto: Sara Florn.
Fig. 2. P nra hll ser man tydligt att sandstenen r helt uppkrossad. Vittring har gjort att de mer bestndiga mineralkornen "sticker ut" ur bergsvggen. Foto: Sara Florn.
Fig. 3. Misstnkt torbildning. Foto: Sara Florn.
24
Vgbeskrivning: Frn vg 13 som gr genom Rstnga, svng in mot Kolema (Kolemavgen). Efter cirka 100 meter svng in mot P-skylten och parkera p grusparkeringen. G ver fotbollsplanen mot den gamla klubbstugan. Bakom stugan syns bergsvggen. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkter: Bergsbranter: 56.0015 13.2960. Torbildning: 56.0016 13.2948. Geologi i nrheten: Vill du se mer av breccia fast bildad frn en annan ursprungsbergart kan du bege dig till lokal nr 3 nedanfr Rstngas turistbyr. I samma
omrde finner du ven spnnande vittringskullar (lokal 6) och den magnifika Odensjn (lokal 4). Vill du istllet bestiga en vulkan (lokal 1) r det inte heller lngt till en sdan. Fortstt sderut p vg 13, svng frsta vnster mot naturskyddsomrde och flj skyltarna till den gamla vulkanresten Jllabjr.
25
3 Gnejsbreccia i Rstnga
Cirka 150 meter nordvst om Rstngas turistbyr finns det en mycket fin och vrldsbermd gnejsbreccia (Fig. 1). Breccian tillhr en 40 meter bred och cirka tv kilometer lng krosszon. Zonen strcker sig i i nordvstlig riktning frn Rstnga till Ugglerdsdalen (Carserud 1992). P flera stllen lngs zonen r breccior synliga i blottningar av berggrunden. Bergartssammansttningen varierar lngs zonen och vi hittar bde sandstensbreccia, gnejsbreccia, mylonitbreccia och diabasbreccia (Hadding 1922). Breccian ligger i en dellvskog dr det finns gott om fgelbr, bok och ek. Bland rterna i
markskiktet kan nmnas harsyra och gulplister (Lundberg, 2013). En breccia r en bergart som blivit uppkrossad och bestr av kantiga bergartsfragment som ligger i en finkornigare mellanmassa (Fig. 2). Uppkrossningen av breccian i omrdet beror p de upprepade tektoniska rrelserna i jordskorpan som hnger samman med den frkastningszon som lper diagonalt genom Skne (Nyberg 1987). Brecciorna lngs den hr krosszonen benmns drfr tektoniska breccior. Att man kan se brecciorna i flera blottningar r ovanligt eftersom bergarten ltt vittrar p grund av sin uppspruckenhet. Att den fortfarande finns kvar beror p att bergarten har blivit lagad genom att sprickorna mellan bergartsfragmenten har fyllts ut med kvarts. Varmt kiselrikt grundvatten har vid ngot tillflle cirkulerat i sprickorna och mineralet kvarts har fllts ut nr lsningen svalnat av. Kvartskristallerna har vxt till i sprickorna till dess att dessa blivit helt utfyllda. Man kallar detta fr att sprickorna har lkt ihop. Hoplkningen gr breccian motstndskraftig mot vittring. Att grundvattnet vrmts upp beror p de intrusioner av den magmatiska gngbergarten diabas som finns i omrdet (Carserud 1992). Nr magma trnger in i en bergart, ofta lngs befintliga sprickor eller svaghetszoner, och bildar en ny magmatisk bergartskropp, s kallas detta en intrusion. Diabasen kan ses som mrkt grsvarta gngar som skr igenom den omkringliggande berggrunden. I detta omrde har en diabasgng samma utstrckning som krosszonen (Hadding 1922) och man kan se kylda kontakter (syns genom att diabasen har blivit extra finkornig i kontakten med gnejsen p grund av snabb avkylning) mellan breccian och diabasen p ett ftal platser lngs zonen (Carserud 1992). Att utstrckningen r den samma beror p att magman oftast fljer gamla svaghetszoner i berggrunden och i detta fall r kontakten mellan det friska berggrunden och krosszonen en sdan svaghetszon. Enligt Carserud (1922) skr diabasen vid ngot stlle igenom breccian vilket tyder p att breccian r ldre n diabasintrusionen. Diabasen r omkring 300 miljoner r gammal vilket innebr att breccian mste vara ldre n s. I breccian kan man se flera generationer av kvartslkta sprickor vilket tyder p att bergarten krossats vid flera tillfllen. Dr man hittar partier med strre block av moderbergarten (den bergart som breccian bildades av, gnejs i detta fall) i breccian kan kvartsutfyllnaden i sprickorna ses som dror. r moderbergarten vldigt uppsprucken kan man inte se kvartslkningen utan denna ter sig som en jmn massa tillsammans med bergartsmjl och kan vara nstintill omjlig att se med blotta gat.
Fig. 1. Gnejsbreccia i Nackarpsdalen. Rstnga. Foto: Sara Florn.
Fig. 2. En breccia bestr av bergartsfragment i en finkornigare mellanmassa. Rstnga. Foto: Sara Florn.
26
Vgbeskrivning: Kr vg 13/108 till Rstnga. Svng in vid Ica och parkera bilen p grusparkeringen vid turistbyrn. Frn turistbyrn gr det en grusad stig ner i Nackarpsdalen. Flj denna tills du nr en grusvg. Dr tittar du snett ver denna t hger, mot den hsthage som finns dr. G tvrsver grusvgen och upp i backen ett 20-tal meter. Du ser ltt breccian som en fristende klippa i skogen. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkt: Breccia: 56.0035 13.2870. Geologi i nrheten: Frn breccian r det nra till den magnifika
Odensjn (lokal 4) och de spnnande vittringskullarna i Nackarp (lokal 6).
27
4 Odensjn
Odensjn r vl vrd ett besk p grund av sitt fantastiska lge och annorlunda form. Det finns dock mer att se n bara en rund sj. I sjlva sluttningarna syns sndrevsnischer (nivationsnischer), fantastiska rasbranter och en grotta (verhng). Sjn r ett mycket populrt utflyktsml bde fr boende i samhllet samt fr turister. Det gr utmrkt att bada i sjn, dock blir den djup mycket snabbt och bottnen r stenig och gyttjig. Det finns flera grillplatser och ett vindskydd. P sommaren arrangerar Kultur i Natur konserter med knda artister p Odensjn (Fig. 1). Arrangemanget r mycket vlbeskt p grund av den fantastiska akustiken som sjns inramning bjuder p. Observera att det r frbjudet att tlta hr samt att hunden mste vara kopplad. I sjn finns det inplanterad delfisk. Fiskekort kper du p turistbyrn i Rstnga. Odensjn r en nstan perfekt cirkelrund grundvattensj i utkanten av samhllet Rstnga. Den ligger i den verfrdjupade delen av en sprickdal med nordsydlig riktning. Sjn r vida knd fr sin form och det har gtt mnga myter kring dess bildning och historia. Bland annat har det i alla tider sagts att sjn r bottenls. Odensjn har kristallklart vatten och r 19 meter djup. Vattnet hller en temperatur vid bottnen p omkring 6-8 grader. Att temperaturen r s pass jmn under ret beror p att sjn fr sitt vatten frn utsipprande grundvatten samt att den r relativt djup. Vattenytan ligger p 60 meter ver havet och platn ovanfr p ungefr 100 meter ver havet. Sjn dms upp av mornavlagringar och rasmaterial samt har sitt utlopp mellan tv bergsribbor t nordost i en mindre bck. Sjn omges av halvcirkulra branta bergsvggar med tillhrande rasbranter (talusbranter). Det finns ocks flera mer eller mindre vlutvecklade nivationsnischer i branternas vre delar samt ett verhng i sydstra bergvggen (Rapp 1984). Fr mer specifik information om var nivationsnischerna och verhnget finns att beskda, se Fig. 4. Berggrunden bestr av gnejs och rasbranternas stenar r kantiga och relativt sm (Wikman et al. 1993). Dessa stenar lossnar frn bergsvggen genom inverkan av frmst mekanisk vittring. Mekanisk vittring var som effektivast under tundraperioderna fre och efter senaste istiden. Genom att vatten letar sig in i
Fig. 1. Odensjn sett frn norr. I sluttningens verkant kan en nivationsnisch sknjas. Foto: Sara Florn.
28
berget och sedan fryser bildas sprickor. Dessa sprickor blir efterhand strre och strre och tillslut lossnar en bit av berget och ramlar ner i rasbranten. Ju strre storlek p rasmaterialet desto kortare strcka rasar det innan det lgger sig till ro. Nr man str nere vid sjn s r nstan alla stenar av ungefr samma storlek medan de strre ligger lngre upp i branten och det allra finkornigaste materialet r samlat precis under hammaren (den utstickande delen av berget som fder rasbranten med material). Detta kan tydligt ses i Fig. 2. I det finare materialet kan vegetation
breda ut sig och hr vxer frmst bok. I sjlva rasbranten r det mycket sparsamt med vxtlighet men lite lngre ner mot bottnen dr
stenarna r mindre kan mossor och lavor breda ut sig. I Odensjns rasbranter kan man egentligen inte urskilja olika mognadsgrader eller se ngon strre variation s som man kan gra i Skralids rasbranter. Detta beror p instrlningen frn solen r ungefr densamma oavsett t vilket hll branten vetter. Lngs sjns kant vxer al och bjrk och lngre upp erstts dessa av bok och ek (Lundberg 2013). Det finns som sagt mnga ider om hur sjn har bildats. Till exempel har man freslagit att bildningen skulle hnga samman med vulkanism i form av en exploderad toppkrater, en tektonisk kollaps, vgabrasion frn ngon av stersjns insjperioder, att ett vattenfall frn senaste istidens avsmltning karvat ut en nisch i berget, fluvial erosion eller p grund av erosion orsakad av en eller flera lokala glacirer. Idag tror forskarna p den senaste teorin och hmtar std fr den i det faktum att (1) formen p bassngen r cirkulr och verfrdjupad, (2) formen p stenarna i mornen som dmmer upp sjn, (3) frekomsten av nivationsnischer i tv riktningar (Rapp 1984). D sjn har sitt tillopp frn grundvattnet r det tnkbart att frloppet startade som ett ppet pingosystem (kulle av jordtckt is som bildas i permafrostmilj) som drefter deformerades och skapade frutsttning fr att en nischglacir skulle bildas. Nischglaciren minskade och tillvxte upprepade gnger fre och efter den senaste istiden vilket grvde ut den djupa bassngen. Enligt Rapp (1984) frekom starka vindar frn vster och ster vilket skapade stark drivbildningen som grvde ut nivationsnischerna i branternas vre delar.
Fig. 3. P vgen till Odensjn passerar man genom den vackra Nackarsdalen. Foto: Sara Florn.
Fig. 2. Hr ses en av rasbranterna runt sjn. Notera vxtlighetens lge. Foto: Sara Florn.
29
Fig. 4 visar: (1) tydliga nivationsnischer (2) svagt synliga nivationsnischer (3) pilarna visar sndrivsriktningen (4)exponerad berggrund (5) kantigt rasmaterial (6) rundade stenar i blockstrmmar eller enstaka krypblock i frmodad jordkrypningsavlagring (7) periglacial jordflytning (8) frmodad deposit av lavin (9) marktcke av torv (10) mornavlagring (11) verhng (Rapp 1984).
Vgbeskrivning: Nr du kommer till Rstnga r det lttast att parkera bilen p den stora grusparkeringen mellan ICA-affren och Rstngas gstgiveri i riktning mot Turistbyrn. Frn turistbyrn r det sedan skyltat till Odensjn. Det r cirka 800 meter dit och man gr genom en mycket vacker sprickdal (Fig. 3) omgiven av vittringskullar. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkter: Sprickdal med rasbranter: 56.0058 13.2761. Odensjn: 56.0046 13.2762. Geologi i nrheten: I Nackarpsdalen finns det en
gnejsbreccia (lokal 3) att titta p och det r ven nra till vittringskullarna i Nackarp (lokal 6). Vulkanresten Jllabjr (lokal 1) ligger strax ster om Rstnga och mellan Rstnga och Skralid ligger den vackra basaltkuppen Rallate (lokal 7).
Fig. 2. Geomorfologisk karta ver Odensjn och Nackarpsdalen. Frn Rapp (1984).
30
5 Islvsavlagring och drumlinen vid Blinkarp
Dr skogen mter hagmarker mellan Gillastig och Blinkarp kan man se tv mindre rullstenssar (Fig. 1). En rullstenss bildas oftast nr material i inlandsisens smltvatten avstts dr en smltvattenstunnel i isen mynnar ut vid iskanten. I riktning mot Blinkarp finns en stor bergsdrumlin av Hardebergasandsten. Sandstenen har en lder p ver 500 miljoner r och r den ldsta sedimentra bergarten i omrdet (Wikman et al. 1993). Sandstenen har ftt formen av en drumlin p grund av att inlandsisens eroderande verkan har gett berggrunden en strmlinjeformad ytform (Andrasson 2006). Det finns flera drumliner i omrdet mellan Konga och Rstnga, deras lge och ytform visas i Fig. 4 (Ringberg 1984). Den drumlin som det hnvisas till hr ligger bredvid nr 22 p kartan. Hr vxer en planterad skog av lrktrd.
Nr man fljer vgbeskrivningen mot rullstenssarna passerar man ver drumlinen. Har man tur hittar man ngot strblock av sandsten p sin vg. Blocken r ofta versllade av krypspr frn maskliknande organismer (Fig. 2). Nr sandstenen bildades lg hr ett grunt hav och det primitiva livet frodades i sandbottnen. Det r dessa organismers krypspr och fdoskskanaler som vi idag ser p blocken. Blottningsgraden r lg p bergsryggen men det finns gott om lsa block i terrngen och i stenmurarna. Vissa av dem uppvisar kvartslkta sprickor vilket visar att berggrunden har pverkats av de tektoniska rrelser som pgtt sedan bildningen. Dock r sandstenen mycket hrd och motstndskraftig, s det hr till ovanligheterna i just det hr omrdet att blocken uppvisar sprickbildning. Hgst uppe p drumlinen har man en fin utsikt ver Gillastigs norra delar. Nedanfr hjden finns islvsavlagringarna. Den mindre av dem syns till hger som en ryggformad bildning p ett kalhygge (Fig. 1). Detta r en liten rullstenss och strax sydvst om denna finns en ngot strre skogbekldd rullstenss. I den strre sen finns en gammal grustkt och man kan om man fljer grusvgen till dess slut se denna som en skrning i sens norra sluttning. Hr kan man se det rundade material som bygger upp sen, alltifrn sand och grus till stora stenar (Fig. 3). Materialet blev rundat av transporten i isens smltvatten. Bra exempel p sdant rundat material kan man se p den lilla skogsmaskins vg som leder till den strre rullstenssen p hger sida. I samband med isavsmltningen transporterades smltvatten genom en spricka i isen och avsatte materialet som nu bygger upp sarna. Det r tnkbart att det r samma spricka som bildat bda ryggformerna d de har en likartad strckning, men frloppet kan ocks ha varit mer komplicerat n s. Rullstenssarna ligger i en svag lgpunkt dr den kambriska sandstenen mter den prekambriska gnejsen (Wikman et al. 1993).
Fig.4.GeomorfologiskkartaverNackarpsdalenochOdensjn.ModifieradefterRapp(1984).
Fig. 2. Kambrisk sandsten med sprfossil. Rstnga. Foto: Sara Florn.
Fig. 1. Den mindre av ryggformerna. Rullstenssens form har som hjlp markerats i bilden. Foto: Sara Florn.
Fig. 3. Lngs skogsmaskinsvgen kan man se det rundade material som bygger upp sen. Foto: Sara Florn.
31
Vgbeskrivning: Kr vg 13 till Rstnga samhlle. Svng in p vg 108 (Marieholmsvgen) mot Svalv. Efter en kilometer, svng hger in p Blinkarpsvgen. Kr p den vgen i tv kilometer tills du kommer till Blinkarpsgrden och Migrationsverkets anlggning. Hr kan du parkera bilen. Flj drefter grusvgen som leder in i skogen. Efter cirka 50 meter korsar den vita leden grusvgen. Den r markerad med vita prickar p trdstammarna. Svng in p leden t vnster. Flj leden upp ver och ner fr en bergsrygg (drumlinen). Leden korsar en grusvg. Hll vnster hr. Fortstt allts inte flja den vita leden utan g t sydvst p grusvgen. Efter cirka 200 meter ser du en liten ryggform p kalhygget till hger. Fortstt g lngs grusvgen tills den tar slut. Till hger gr en gammal
skogsmaskins vg, g in p den ungefr tv meter fr att komma till den strre rullstenssen. Denna ser du d p hger sida som en markant ryggform. P dess sdra sida kan man se grustkten. Om man fljer grusvgen tillbaka igen mot nordost, genom en kohage kan man om man tittar noga se isrfflor i berggrunden som r blottad vid grusvgens krn. Karta ver omrdet ses ovan. . GPS-punkter: Strre rygg: 56.0031 13.2448. Mindre rygg: 56.0044 13.2471. Isrfflor: 56.0013 13.2577 Geologi i nrheten: I Rstngaomrdet finns det mnga spnnande saker att se. Bland annat Odensjn (lokal 4), tv breccior (lokal 2 och 3), vittringskullarna i Nackarp (lokal 6) och vulkanresten Jllabjr (lokal 1).
Fig. 4. Fig.en visar rfflor, drumliner, mornryggar och islvsavlagringar i omrdet. Frn Ringberg 1984.
32
6 Vittringskullarna i Nackarp
Lngs Sknes slingrigaste och vackraste vg ser du stora och sm konformade kullar. Kullarna utmrker sig i landskapsbilden och vissa r s starkt koniska att man genast brjar fundera ver hur de har bildats. Kullarna (Fig. 1) bestr av en bergskrna med mer eller mindre tckande vittringsmaterial runt omkring. Kullarna r allts vittringsformationer och tskiljs frn varandra av omrdets svaga sprickbildning. Berggrunden bestr av gnejs med genomkorsande diabasgngar (Wikman et al. 1993). Dr vi har diabas som bergskrna ser man grusvittring (Nyberg 1987). En sdan diabaskulle finns direkt efter den lilla bron p vnster sida i ostlig riktning. Det r den frsta och minsta av kullarna. Diabasen kommer fram i vittringskullen och fortstter sedan under bcken i riktning mot nordvst (Wikman et al. 1993). I sydostlig riktning strcker sig diabasgngen upp p den lilla platn p vnster sida om stigen och gr sedan parallellt med den krosszon som lper genom omrdet. Lngs krosszonen har vittringskullar i breccia utvecklats. Dessa tenderar dock att vara mindre vlutvecklade p grund av breccians strre motstndskraft mot vittring jmfrt med till exempel diabas och gnejs. Enligt Carserud (1992) r kullarna uppspruckna p grund av de tektoniska rrelser i jordskorpan som skett i omrdet under flera hundra miljoner r. Uppspruckenheten har medfrt att motstndskraften mot vittring kraftigt har snkts, vilket visar sig i att kullarna nstan helt bestr av vittringsmaterial. Omrdet har under den senaste istiden pverkats av frostvittring, jordflytning och smltvattenstrmmar (Carserud 1992). Tillsammans med de mindre sprickorna har det lett till dagens morfologi med ett smkulligt landskap. Fljer man vg 13 mot Rstnga ser man vittringskullarna lngs hela vgen fram till dess att betesmarker breder ut sig p bda sidorna av vgen. Om man istllet fortstter stigen framt ser man kullarna bst i brjan, strax efter bcken. Kulligheten fortstter dock lngre in i Nackarpsdalen som man
Fig. 1. Konformade kullar i Nackarp. Foto: Sara Florn
33
nr dr stigen mynnar ut i en dal. Nackarpsdalens riktning sammanfaller med Sdersens utstrckning. Dalbottnen r jmn, ca 65 meter ver havet och har en maximal bredd p 80 meter. Dalens sidor karakteriseras av rasbranter med plater p bda sidor. Lngs platkanterna ser man berggrund i dagen p flertalet stllen (Carserud 1992).
Vgbeskrivning: Kr sderut p vg 13 i riktning mot Rstnga. Cirka 2 km efter Skralid kommer det en rastplats p hger sida. Hr finns det en informationstavla, toaletter och rastmjligheter. Flj stigen som passerar toaletterna ngra hundra meter. Strax passerar du en liten bro. Direkt p din vnstra sida finns nu vittringskullarna. Karta ver omrdet ses till vnster. GPS-punkt: Vittringskullar: 56.0102 13.2774. Geologi i nrheten: Cirka 2 kilometer norrut finns den vackra sprickdalen Skralid (lokal 8), ett mycket populrt turistml
som bjuder p fantastiska vyer och oslagbar natur. Mellan Skralid och Nackarp finns det en vacker basaltkupp, Rallate (lokal 7). ker du sderut cirka 1 kilometer kommer du till Rstnga dr det finns flera spnnande beskslokaler, bland annat Odensjn (lokal 4)och tv breccior (lokal 2 och 3). Vidare sderut finner du den vackra vulkanresten Jllabjr (lokal 1).
34
7 Rallate
Cirka 1500 meter sder om Skralid hittar vi en av Sknes bst bevarade basaltkupper (Fig. 1). Basaltkuppen hrrr frn kritatiden och ldern r bestmd till 110 miljon