1

INDIANKLUBBEN I SVERIGE

NYHETSBREV

Senaste nytt nr 9 2020 Fredag 2020-04-24

Ett nyhetsbrev publicerat av

INDIANKLUBBEN i Sverige

Utkommer ungefär var annan vecka

Sammanslutningen har också en tidning

en tidskrift med historiskt och kulturellt material om indianer, skrivet av medlemmar i

INDIANKLUBBEN

Ansvarig utgivare: Bertil Thörn Redaktör: Bertil Thörn Grafiskform: Bertil Thörn Redaktionskommitté: Bertil Thörn Hans-Olof Olsson

Tidningsredaktionens adress:

c/o Bertil Thörn Bendzgatan 25 256 57 Ramlösa tel. 042 - 29 13 61 ; 070 - 532 96 89 Bankgiro: 5070-4295

E-post: bertil.thorn@bredband.net hansolof.ohlsson@telia.com

Vi finns även på webben. Hemsidans adress :

http://www.indianklubben.org

Ni som får det här informationsutskicket via E-post får det för att ni är medlemmar i INDIANKLUBBEN, eller att ni vid något tillfälle på annat sätt har visat intresse för Nordameri-kas indianers kultur eller historia.

Om ni inte längre vill ha dessa utskick meddela mig då det via ett mail eller enkelt postkort, brev eller per telefon

HEJ ALLA INDIANINTRESSERADE Indianklubbsnoteringar nr 9, 2020

Om att sitta inne i vårvädret

När vi som nu har kommit upp i den aktningsvärda ål-

dern av 70+ och därmed anses vara ett hot mot samhället

och måste sitta instängda hemma, (vilket vi som laglydiga

medborgare naturligtvis gör - skulle vara när ingen ser på

då - så är det inte så mycket annat att göra än att tvätta

fönster, rensa ogräs i trädgården (för det tror jag att man

får - eller...?), dricka kaffe i solen mot husväggen och se på

gamla fotbollsmatcher på TV… Ja, Gud vad vi har mycket att

göra.. Vi hinner knappast med att vara varken sjuka eller

laglydiga. Och så ska vi ju hinna med Indianklubben också.

Så därför fick jag återigen skapa mig lite tid för att knåpa

ihop ett litet blad som ni, andra samhällsmedborgare,

(laglydiga eller inte) kan ägna lite tid åt. Var så goda, men

sitt inte för nära skärmen. Inte för att jag är sjuk, men man

vet ju aldrig. Det lär ju inte finnas tillräckligt med pinnar att

peta i näsan med, för att man ska kunna se om folk är

sjuka eller ej. Så man får väl nöja sig med att gissa om

man har lyckats samla på sig någon liten virus eller ej. Det

tycks i alla fall inte vara något som känns. Kanske de inte

väger så mycket, men de ser ju ruskiga ut på bild.

Och nästa fredag skulle vi egentligen ha träffats och

haft trevligt tillsammans i Uddevalla. Skit också, att det här

skulle behöva komma emellan. Men vi får hoppas att det

här blåser över så småningom och att livet då kan återgå till

det mera normala. För vi tänker inte lägga ner vår verksam-

het och planer går att ändra på. Så när allt det här lugnar

ner sig ska vi starta om vår planering och återkomma till er

med ett förslag om hur, var och när vi gör ett nytt försök

att stråla samman.

Till dess önskar vi er alla - friska som sjuka - en lugn

och skön avslutning på april månad och ser fram emot en

fin sommar med mycket sol, bad och goda jordgubbar.

Hälsningar Bertil Thörn

2

KILI RADIO är en mycket

uppskattad liten radiostation på

Pine Ridge Indian Reservation i

Syd Dakota. Men häromdagen höll

det på att sluta illa. En häftig

gräsbrand, vållad av en man som

höll på att elda upp skräp i när-

heten, åt sig snabbt allt närmare

den lilla radiostationen uppe på

kullen nordost om byn Wounded

Knee. Hela kullen var snart in-

svept i tjocka rökmoln och lågorna

tog fatt i buskvegetationen vid

kullens fot. Men som genom ett

under och med god hjälp av

brandkårens vattenbombning av

sluttningen, delade elden på sig och svepte förbi radiostationen på ömse sidor. Den person

som just då bemannade stationen hade också hunnit att sätta sig i säkerhet. Slutet gott, all-

ting gott och KILI RADIO är i etern igen som vanligt.

Vill ni lyssna så är här en länk https://www.liveonlineradio.net/usa/kili-radio.htm

Men tänk på att tidsskillnaden är åtta timmar. Just nu är klockan här straxt före 18.00 och

jag sitter och lyssnar på ”Wakalyapi Show”, ett prat– och musikprogram som sänds på mor-

narna mellan klockan 06.00 till 08.00 varje dag. ”Wakalyapi” är Lakota för ”kaffe”, så det är

alltså ett program av typen ”Skivor till kaffet”.

Gräsbrand nära sluka KILI RADIO

Lyssna på ett radioprogram om Sitting Bull - samt se ett nytt hantverk

Vill ni lyssna på ett helt annat sorts radioprogram, så har vi fått ett tips från Lars-Erik

Karlsson. Dessutom—och det kan vi väl passa på att avslöja här—så håller Lars-Erik på med

ännu ett nytt, fantastiskt hantverk. Nämligen en huvudbonad för en superkrigare eller en

hövding. Lars-Erik har ett fantastiskt handlag med sådana här saker.

Här är också en bild jag fått från Lars-Erik, så att ni kan se

hans mästerverk. Det hela är dock inte riktigt färdigt ännu.

Hermelinskinnen som ligger på bordet ska också på. Men i

nästa informationsutskick ska ni få se det färdiga resulta-

tet, då jag sent nu har fått nya bilder från Lars-Erik.

Så här skriver Lars-Erik:

”För tillfället sitter jag och försöker avsluta ett hantverks-

projekt, som jag grejat med till och från under vintern. Har

också varit ute på nätet och kollat runt lite och hittade då

ett radioprogram om Sitting Bull. Det var nog mest riktat

till dem som inte alls känner till honom men jag tänkte att

det kanske ändå kunde vara av intresse för våra medlem-

mar. Gå in på https://sverigesradio.se/avsnitt/1320242

Ha det bra och hälsa alla, så återgår jag till mina herme-

linskinn så länge”.

Det här radioprogrammet är ett heltimmesprogram

och jag tyckte att det var bra, trots Lars-Eriks lilla reser-

vation. Speciellt tyckte jag att de kommentarer och inslag

som Mikael Kurkiala stod för var verkligt bra. Han är väl vår skarpaste uttolkare av Lako-

taspråket. En annan kan ju bara några få ord… så visst kan man väl få vara lite avundsjuk.

Skulle vara skojigt att kunna mera av detta väldigt främmande språk.

3

Får ni nu inspiration av Lars-Eriks hantverksskicklighet och själva skulle vilja pröva på

något, så får ni här ett litet demonstrationsprogram att försöka följa. Programmet är utgivet

av Gilcrease Museum i Tulsa, Oklahoma. Tyvärr är inte ljudet så bra. Men det går ju att gå

tillbaka och lyssna flera gånger. I programmet får vi en beskrivning av Danielle Culp av hur

det går till att göra ett par Cherokee-mockasiner. På bild ser de faktiskt riktigt fina ut. Obs

att programmet är uppdelat i ett antal avsnitt, så ni får stänga av efter vart och ett och

börja om på nästa avsnitt. Sedan är det naturligtvis upp till var och än hur det egna resulta-

tet blir. Lycka till!

https://gilcrease.org/how-to-make-moccasins/

Ni kan också gå vidare till den här länken och se ett stort sortiment av mockasiner från olika

indianska kulturer som finns i museets samlingar.

https://collections.gilcrease.org/moccasin-maker-moment

Nu när vi verkligen har fått upp farten på att bläddra på Internet så kommer också ett

tips från Hans-Olof Ohlsson om en adress, där ni kan få ert lystmäte av hur olika indianska

kvinnodräkter kan ha sett ut när det begav sig. Helt fantastiska bilder och beskrivningar!

https://americanindian.si.edu/exhibitions/identity_by_design/IdentityByDesign.html

Eller ni kan gå till den här länken och få en inblick i vad hästen har betytt för indianerna

https://americanindian.si.edu/exhibitions/horsenation/

Härifrån är det bara att klicka sig vidare i de olika menyerna.

Ännu mera att hitta på nätet

Pumor i Yellowstone National Park dör av böldpest

Så här i Coronatider kan vi påminna om att det

inte bara är just Coronavirus som plågar delar av

världen. En lite oväntad vetskap har framkommit ge-

nom att forskare, som under en tioårig studie av den

population av pumor (cougar) som lever i Yellowstone

National Park har upptäckt, att djuren plågas av en

bakterie som heter Yersinia pestis och som resulte-

rar i det man i USA kallar ”Black Death”, eller det

som vi kallar böldpest. Den sjukdom som på 1300-

talet dödade miljoner människor i Europa och som då

gick under namnet ”Digerdöden”. En sjukdom som

världens befolkning nu dessbättre tycks ha uppnått ett allmänt immuntillstånd emot och

som dessutom går att bota med antibiotika. Men för ett bergslejon (puma) tycks det vara

värre. Efter att ha studerat populationen i parkens södra delar och huvudsakligen då i Jack-

son Hole-dalgången på östra sidan av Grand Teton-bergen, har man funnit att: ”Om man är

en puma och lever där och lyckas nå fullvuxet tillstånd, då måste man betrakta sig som en

riktig överlevare”, säger biologen Howard Quiqley. Under den nästan 10 år långa testperi-

oden har man konstaterat att hela 43 % av populationen har, eller har haft infektionen. Det

finns alltså chanser att ett djur, trots allt, kan överleva ett angrepp av bakterien.

Problem när era mailbrevlådor är fulla

Jag drabbas titt som tätt, ja nästan varje gång jag skickar ut mail till er medlemmar, så

får jag alltid några felsignaler tillbaka från en del av er. En felsignal som säger att er inkorg,

er mailbrevlåda, är full och att mitt mail inte har gått fram till er. Jag förstår att det kanske

är många som inte tittar så mycket på mail, utan i stället håller till på Facebook, Twitter och

andra ställen. Men tänk på att titta in på mail också och rensa bort gamla mail!

4

Jag har fört en diskussion med Roland Brügger i Stock-

holm om ett foto på en känd Nez Perceindian. Det var Rol-

and som väckte frågan och jag måste erkänna, att jag själv

många gånger har ifrågasatt den korrekta beskrivningen av

vem som är avporträtterad på bilden, utan att för den skull

göra något åt det.

Det är den här bilden det gäller och den gäller för att vara

hövdingen för Lamtamabandet i Nez Percestammen under

den dramatiska tiden när stammen delades i två delar och

den ena gruppen tvingades lämna sitt hemland och fly först

österut mot buffelprärierna på andra sidan av bergen och

sedan vika av mot norr och en eventuell fristad i Kanada,

när det stod klart att de inte skulle få den hjälp av Kråkindi-

anerna som man hade hoppats på.

Hövdingen ifråga anges alltså vara Peo-Peo-Hix-Hix, White

Bird, eller egentligen White Pelican, (eller någon annan typ

av vit fågel.

Vad är då problemet och vad är det som möjligen

skulle vara kontroversiellt i det här fallet? Grundfrågan gäl-

ler om det här verkligen kan vara den White Bird som alla

tror. Alltså den hövding som ledde Lamtamabandet under

flykten mot Kanada år 1877. En högst berättigad fråga. Det

är nämligen så, att de flesta källor verkar vara tämligen

överens om att den White Bird vi då talar om föddes redan

1807. Han skulle alltså ha varit 70 år gammal, när han

ledde sitt band tillsammans med de övriga tre banden i flyk-

ten österut år 1877. Det låter inte otroligt, då han i alla käl-

lor beskrivs som ”en gammal man” vid tiden för Nez Perce-

kriget, alltså 1877.

Men den ursprungliga fråga jag fick från Roland var: ”vid vilken tid hade fotografering-

skonsten utvecklats så pass att man kunde göra en sådan här fotografisk bild”? Rolands

slutsats var att den här figuren inte ser ut att vara mera än trettio till fyrtio år gammal un-

gefär. Om nu den White Bird alla tycks tro att det här är och om han var född redan 1807,

så skulle den här bilden behöva vara tagen redan under tiden från 1830 till 1845 ungefär,

om nu såväl Rolands som min uppfattning kan anses trolig, att det man ser på bilden är en

man kanske högst fyrtio år gammal. Frågan är då: ”Var fotograferingskonsten verkligen re-

dan då så pass utvecklad”?

Jag är ingen expert på fototeknik och dess utvecklingshistoria. Men jag har många gånger

själv ifrågasatt just det här. Kunde man åstadkomma ett sådant här foto i tiden redan 1830

till omkring 1840 ungefär? Vad säger alla ni andra? Och kanske speciellt Lasse Jansson och

ni andra som är professionella fotografer. Låt oss andra höra era åsikter. Det här skulle

kunna vara avgörande för om bilden verkligen föreställer den White Bird vi tror, eller ej.

Tveksamt foto på White Bird, hövding bland Nez Perceindianerna

Antalet medlemmar

I det förra utskicket skrev jag att det troligen inte skulle bli några flera av våra gamla

medlemmar som skulle välja att fortsätta ytterligare ett år till. Men, dessbättre, hade jag

fel. Ytterligare en har nu tillkommit och därmed är nu antalet betalande medlemmar uppe i

144. Alltså är vi nu endast tre mindre än vad vi var under förra året. Det följer alltså unge-

färligen samma trend som vi har haft de senaste tio åren. Men samtidigt kan vi också no-

tera att vi har ett par medlemmar, som är väldigt intresserade, men som av olika orsaker

tyvärr inte just nu anser sig kunna betala för att även få tidningen. Det är ju synd, men vi

kan åtminstone hålla kontakten genom det här regelbundna informationsbladet. Och egent-

ligen innebär ju det här att vi faktiskt är 146 medlemmar som nu tar del av vår verksamhet.

5

I USA har Kongressen beslutat om ett stort statligt stödpaket för att småskalig verk-

samhet ska kunna få hjälp att fortsätta att betala ut lön till anställda även om företaget inte

förmår att hålla igång sin verksamhet. Låter ju högst rimligt och president Trump har i ett

tidigt uttalande också gjort klart följande:

”The Treasury Department and Small Business Administration (SBA) announced further de-

tails on the Paycheck Protection Program, which was made possible by the 2-trillion-dollar

relief bill I signed into law last week. Nearly $350 billion in loans will soon be available

through lending partners to help small businesses meet payroll and other expenses for up to

two months. These loans will be forgiven as long as businesses keep paying their workers.

This includes sole proprietors and independent contractors”.

Här står det klart att det inte ska finnas några undantag, utan alla små företag, (med

mindre än 500 anställda), berörs och ska ha rätt till att utnyttja det här stödet. Men vad

händer? Jo, när så

den avdelning inom

Finansdepartemen-

tet, Small Business

Administration

(SBA), ska utforma

regelverket för hur

det här ska gå till,

så hittar man plöts-

ligt på egna regler,

som går stick i stäv

med vad Kongres-

sen har beslutat

och vad presiden-

ten har intygat.

Man har plötsligt

hittat på, utan att

motivera varför, att

alla företag som

sysslar med spel-

verksamhet (må

vara lotterier, bet-

ting eller toto-spel,

eller kasinoverksamheter) ska undantas från möjligheten att få låna pengar för att kunna

behålla sin personal under tiden då sådana verksamheter ligger nere.

Vad som ligger bakom deras direktiv framgår inte. Kan det vara att där sitter moral-

predikanter, som menar att spel och dobbel ska betraktas som suspekta verksamheter och

därför av moraliska skäl inte ska stödjas? Eller, och det här är naturligtvis mycket kontro-

versiellt, kan det finns starka företagsintressenter, som hela tiden har tittat snett på alla in-

dianstammars rätt att på sina reservat ha ensamrätt att bedriva mycket vinstgivande spel-

verksamheter, när andra liknande företag ute i det ”vita” samhället möter mycket restrik-

tiva regler för att kunna bedriva sådan verksamhet. Det är ju väl känt att man i många del-

stater gör allt vad man kan för att kunna kringgå sådana hindrande regelverk och i vissa

delstater har man till och med tillgripit rättsliga åtgärder för att få rätt att kräva möjlighet

att i form av skatter, eller andra avgifter, försöka få del i indianstammarnas intäkter från

sina kasinon. Kan det alltså vara så att det, i skymundan, pågår ohederliga aktiviteter för

att äntligen kunna komma åt de stora pengar som indianerna drar in via en av de få möjlig-

heter till inkomster för stammarna och för deras anställda som de har? Det här kan i så fall

vara det verkligt geniala draget från delstaterna och dess företag, att nu sparka undan be-

nen för indianerna och själva kunna komma i åtnjutande av dessa ”heta” inkomster???

Pågår det mygelaffärer kring kasinoverksamheten i Corona-spåren?

6

Månadens konstnär

Här är lite mera av Luann Housers konstnärsskap. Hon målar också andra typer av motiv än

indianska scener. Men jag har valt att enbart ta upp hennes indianska motiv här. Håll till

godo. Mera kan ni naturligtvis se om ni själva går in på Internet och söker på Luann Houser.