Háskóli ÍslandsSvenska lektoratet

Höstterminen

Litteraturhistoria I – SÆN103G(10,0 hp) H [ECTS: 10,0]

Lärare: Lars-Göran Johanssonlarsj@hi.is

Studiebrev 3

Upplandslagen och Erikskrönikan

Upplandslagen (1296)

Upplandslagen var en lag som gällde i Uppland samt i Gästrikland, som var en del av Uppland under medeltiden. Den var även gällande lag i hela Finland med undantag av svenskbygderna i Österbotten som tillämpade Hälsingelagen.

Lagen stadfästes (utfärdades) av kung Birger Magnusson den 2 januari år 1296. Bland annat lagmannen i Uppland, den Heliga Birgittas far, lär ha varit ledande vid tillkomsten av Upplandslagen. Lagen finns bevarad i fem handskrifter från första hälften eller mitten av 1300-talet.

Lagen består av flera olika ”balkar”, där rättsregler beskrivs och tillämpas - exempelvis Kyrkobalken och Manhelgdsbalken.

I Kyrkobalken kan man läsa om t.ex. kyrkas vigning, kyrkas präst och om sjuk mans nattvard. Och Manhelgdsbalken handlar bl.a. om agnabak (spannmålstjuv) och frukttjuv och hur man ska döma om en kvinna stjäl.

Här följer ett ofta citerat avsnitt ur Manhelgdsbalken som visar hur ett rättsfall kan presenteras på ett sätt som påminner om den isländska sagalitteraturen med dess kärva ton:

Nu rider en man på väg, hittar ett lik ärrat och sårat; han skall återvända och utlysa saken i den by som närmast är. Är släktfiendskap mot honom i den byn, lyse han saken i nästa. Är också där släktfiendskap, lyse han saken i tredje byn. Han ska stå i den byn som i den första, och säga: ”Jag har gjort ett fynd. Ett lik ligger på stridsplatsen ärrat och sårat, och ingen vete mans bane.” De som är där svarar: ”Vem är troligen mans bane än du?” ”Nej,” säger han. ”Jag är inte mans bane.” Syns blod vid spjutfäste, under yxremmen, syns revor på kläderna eller spets vid sår, är han troligen mans bane. Nekar han till gärningen, då skall tolv män antingen värja eller fälla honom. Värjer de honom, vare han saklös. Fäller de honom, böte han hundrafyrtio marker.

Ofta citerade är orden i Byalagsbalken om att ”land ska med lag byggas” (land skal mæþ laghum byggias).

Uppgift 1

Att landskapslagarna är litteratur är ganska uppenbart. Reglerna är utformade som rättsfall, episkt återgivna och med olika stilmedel som skulle göra dem åskådliga och lätta att minnas både för dem som skulle förvalta och döma efter och för de människor som hade att dra lärdom av dem.

Den fornnordiska lagstilen utmärker sig framför allt genom sin episka konkretion. I stället för att föreskriva en allmän, abstrakt formulerad regel – som de flesta moderna lagar brukar göra – så berättar våra landskapslagar om hypotetiska rättsfall som ska fungera som föredömen.

Fallet (som i exemplet ovan) återges i form av korthuggna huvudsatser i presens, ofta inledda med ”Nu” samt innehållande alliteration och andra litterära verkningsmedel som underlättar memoreringen.

Du ska nu läsa ytterligare en lagtext (Ur Upplandslagen, se nedan) som skrivs i form av en ”novell” och svara på följande frågor:

1. Ange på vilket sätt tretalet används i inledningen.2. Vilka alliterationer finns (i originaltexten)?3. Vilken är berättelsens peripeti (avgörande vändpunkt)?

För att få en lite fylligare bild kan du nu läsa följande kommentar av lagtexten här nedan!

Den Svenska Litteraturen, red. Lars Lönnroth, Sven Delblanc, ”Från forntid till frihetstid” (Sthlm 1987), s. 54.

Erikskrönikan (1322~32)

Krönikans skildring av högmedeltidens svenska kungar ligger till grund för några av våra starkaste nationella myter.

Erikskrönikan är den äldsta i den svit av medeltida rimkrönikor som utförligt skildrar medeltidens politiska historia i Sverige. Den är Sveriges äldsta berättande källa, i betydelsen ett skriftligt dokument som framställts med syftet att ge läsaren, eller snarare lyssnaren, en detaljerad version av ett längre händelseförlopp på ca 100 år från 1220-talet till 1330-talet.

Som alla berättande källor har den en viss tendens, i detta fall en karaktär av politisk partsinlaga. Erikskrönikan tar klart ställning för en part; krönikans hjälte och huvudperson är, som redan namnet antyder, hertig Erik Magnusson.

För att enklare förstå handlingen i krönikan återges här delar av Sveriges dåtida regentlängd:

Erik Eriksson (”läspe och halte”) 1236 - 1249_______________________________________________

Folkungaätten

Birger Jarl (Jarl, förmyndare) 1250-1266

Valdemar Birgersson (1250-1266 omyndig kung) 1260 -1275

Magnus Ladulås 1275 - 1290

Tre söner: Hertig Erik (Magnusson) död 1317 Nyköpings gästabudHertig Valdemar död 1317 Nyköpings gästabudBirger Magnusson (1290 - 1312 förmyndarregering) 1298 – 1318

Hertig Eriks son:Magnus Eriksson (1319 - 1332 förmyndarregering) 1332 – 1364

Erik Magnusson (samregent med Magnus Eriksson) 1356 - 1359

Erikskrönikan har sannolikt skrivits för Magnus Erikssons hov någon gång mellan 1322 och 1332. Den okände författaren har hört hemma i den aristokratiska kretsen kring hertig Erik Magnusson, kung Magnus Erikssons far, som togs av daga (dödades) vid det blodiga Nyköpings gästabud år 1317 sedan

han kommit i konflikt med sin bror, kung Birger. Ett av verkets politiska syften är tydligen att hävda hertigpartiets och Magnus Erikssons rätt att styra landet, sedan kung Birger fördrivits med sina anhängare 1318.

Krönikans första avsnitt handlar om den ridderliga Birger Jarl som efter hand tar makten från den svage kung Erik Eriksson (”läspe och halte”) och därmed blir stamfar för den ätt som numera kallas Folkkungaätten.

Den nya dynastins öden följs därefter genom två generationer. I varje generation kämpar broder mot broder om riket.

Efter Birger Jarls död framstår hans två söner, Valdemar och Magnus, som huvudrivalerna om tronen. Sedan maktkampen mellan dem vunnits av Magnus skildras i krönikans sista och viktigaste avsnitt hur brödrastriderna blossar upp igen mellan dennes tre söner, Erik, Valdemar och Birger. Det är nu som Erik blir centralgestalten och berättelsen utvecklar sig till ett ödesdrama med Nyköpings gästabud som höjdpunkt.

Mot slutet framstår kung Birger allt tydligare som den personifierade ondskan och de båda hertigarna – Erik och Valdemar – som ridderliga martyrer. Krönikan slutar med att de mördade hertigarnas anhängare driver bort kung Birger och väljer hertig Eriks lille son, Magnus Eriksson, till Sveriges nye konung.

Strukturen påminner till viss del om den man kan finna i de isländska ättesagorna, där släktfejderna ofta följs genom flera generationer för att till sist mynna ut i någon stor katastrof.

Uppgift 2

Läs dokumentet här nedan ”Erikskrönikan – en svensk klassiker” och svara sedan på frågorna:

1) Hur skildrar Erikskrönikan livet i det svenska fästet Landskrona vid den ryska floden Neva omkring år 1300?

2) Vad var syftet med de svenska ”korstågen”?3) Vem den ursprunglige författaren var, den s k krönikören, vet man inte. Men vad är

typiskt för hans framställning?4) Vem är krönikörens hjälte och vems parti tar han?5) Vad händer de dramatiska åren vid Håtunaleken år 1306 och vid Nyköpings gästabud

år 1317?6) Hur lyder en av de vanligaste citerade replikerna I Erikskrönikan?

© Lars-Göran Johansson 2017