Hugo Cabret"Hugo Cabret" är en äventyrshistoria från det tidiga 1930-talets Paris som på ett påhittigt sätt blandar fik-tion med verklighetsbaserade fakta. Den mycket tekni-kintresserade,

FILMHANDLEDNING UTGIVEN AV SVENSKA FILMINSTITUTET. TEL 08-665 11 00. WWW.SFI.SE/FILMISKOLAN

Filmens handlingParis 1931. Efter att Hugo Cabrets pappa omkommit i enbrand på ett museum där han arbetar blir Hugo omhän-dertagen av sin alkoholiserade farbror Claude som sköterklockorna på järnvägsstationen Gare Montparnasse. Far-

brodern lär den teknikintresserade Hugo hur urverkenfungerar. När farbrodern en dag försvinner fortsätterHugo att ta hand om klockorna. Han bor i ett enkelt över-nattningsrum och rör sig med lätthet i stationens gångaroch kulvertar där han lever i hemlighet.

Hugos stora intresse är att reparera en trasig mekaniskmänniskoliknande apparat föreställande en man med enpenna som pappan tagit reda på i ett förråd i museet.Hugo tror att apparaten, eller "automaten", kan skrivafram ett meddelande från hans döda pappa. Hugo stjälmekaniska delar på stationen. När han försöker stjäla enmekanisk leksak i en butik upptäcks han av leksakshand-laren som tar ifrån Hugo en anteckningsbok som innehål-ler pappans skisser av hur automaten fungerar.

För att få tillbaka anteckningsboken följer Hugo efterleksakshandlaren till hans bostad. Där lär han kännaleksakshandlarens guddotter, Isabelle, som berättar attanteckningsboken gjort hennes gudfar mycket upprörd.

Hugo söker upp leksakshandlaren och ber att få tillbakaanteckningsboken. Leksakshandlaren erbjuder Hugoanteckningsboken under förutsättning att Hugo arbetar iaffären med att laga begagnade leksaker till dess hanbetalat av skulden för det han stulit.

Hugo fortsätter renoveringen av den robotliknandeautomaten. Men han saknar det instrument som kanstarta maskinen: en hjärtformad nyckel.

Tillsammans besöker Hugo och Isabelle en bokhandel

Hugo Cabret

"Hugo Cabret" är en äventyrshistoria från det tidiga

1930-talets Paris som på ett påhittigt sätt blandar fik-

tion med verklighetsbaserade fakta. Den mycket tekni-

kintresserade, tolvårige Hugo Cabret sköter alla klock-

or på järnvägsstationen Gare Montparnasse. Som föräl-

dralös tvingas han stjäla mat och annat han behöver.

En dag kommer han i konflikt med en vresig leksaks-

handlare som visar sig vara filmskaparen Georges

Méliès. De blir vänner.

Filmen är en hyllning till filmkonstens magi och kan

ses av en ung publik som här får en introduktion till fil-

mens första årtionden, men filmen gläder också den

redan filmkunnige och bygger på bilderboksromanen

"En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret", av den ameri-

kanske författaren Brian Selznick.

Rekommenderad för åk 4 till gymnasiet

EN FILMHANDLEDNING AV

KLAS VIKLUND

Méliès filmer gått förlorade och att han varit övertygadom att Méliès dog under det stora kriget.

Hugo, Isabelle och Rene Tabard tar med filmen "En resatill månen", projektor och filmduk för att visa filmen förMéliès. Hugo menar att det är ett sätt att ge Méliès någontyp av återupprättelse. Först avvisas de av hustrun somhävdar att de inte får störa George. Men när hustrun fårklart för sig att Rene Tabard vet att hon spelat med imånga filmer veknar hon.

När visningen börjat kommer Georges Méliès in i rum-met. Han är mycket rörd och berättar om hur han kom in ifilmbranschen, uppfann specialeffekter och hur han un-der det stora kriget förlorade tron på filmkonsten. Hanberättar att han trodde att den robotliknande automatensom han konstruerat gått förlorad i den museibrand därHugos pappa omkom.

Hugo beslutar sig för att gå till järnvägsstationen ochhämta automaten. Han ertappas av stationsinspektörensom länge varit på jakt efter Hugo på grund av alla stöl-der. Efter en vild jakt i stationsbyggnaden lyckas Hugohämta automaten, men på väg ut tappar Hugo maskinensom hamnar på järnvägsspåret. När Hugo försöker räddaautomaten riskerar han att bli överkörd av ett inkom-mande tåg. Hugo räddas i sista stund av inspektören somvill placera honom på barnhem. Då dyker Georges Mélièsupp med Isabelle och förklarar att han tar ansvar förHugo.

Vid en ceremoni hyllas Georges Méliès för sin insats förfilmkonsten. Rene Tabard har efter stora efterforskningarlyckats spåra och renovera cirka 80 av Méliès närmare500 filmer. Georges Méliès tackar Hugo för hans insatsoch uppmanar publiken: "Kom och dröm med mig." Viden mottagning hemma hos Georges Méliès börjar Isabelleskriva boken om Hugo Cabret. Hon tänker bli författare.

Filmens magi och dess pionjärerIdag omges vi av rörliga bilder på bio, i tv, på internet ochi mobiltelefoner. Det kan därför vara intressant att på-minna sig själv och en yngre generation att rörliga bilderinte alltid varit en självklarhet och att filmen är en förhål-landevis ung konstform.


på järnvägsstationen. Isabelle berättar att hon älskarböcker och hon refererar gång på gång till författare ochromanfigurer.

Hugo och Isabelle smyger in på en biograf. Hugo berät-tar att han ofta gått på bio med sin pappa. En av de förstafilmerna Hugos pappa såg var "En resa till månen". Isabel-les gudfar har aldrig tillåtit henne att gå på bio. Underbiobesöket hinner de se några minuter av en film medHarold Lloyd innan de blir utkörda av biografförestånda-ren.

När de återvänder till järnvägsstationen blir de kon-fronterade av den nitiske stationsinspektören Gustave.Isabelle räddar situationen genom att prata omkull in-spektören och högt deklamera en kärleksdikt, vilket görstationsinspektören generad.

Som tack vill Isabelle se Hugos rum, men han vågarinte bjuda in henne, utan lämnar henne i folkvimlet därhon blir nedtrampad. Isabelle ropar på hjälp. När Hugoåtervänder för att rädda henne upptäcker han att hon haren hjärtformad nyckel i ett band runt halsen.

De provar nyckeln i automaten. Maskinen rasslar igångoch gör en teckning av en scen ur filmen "En resa tillmånen" där gubben i månen fått en rymdraket i ena ögat.Automaten signerar teckningen med namnet GeorgesMéliès - namnet på Isabelles gudfar: leksakshandlaren.

De tar med teckningen hem till Georges Méliès hustruJeanne. Hon förbjuder dem att visa teckningen för ma-ken. När Georges Méliès kommer hem gömmer hon bar-nen i ett rum där barnen, i jakt på anteckningsboken, väl-ter ut en låda med skisser som skulle kunna vara utkasttill scenografier och kostymer. Georges Méliès upptäckerbarnen och de utspridda skisserna. Han anklagar barnenför att vara grymma mot honom varefter han faller i gråtmot hustruns bröst.

Bokhandlaren på järnvägsstationen rekommenderarHugo och Isabelle att besöka Filmakademins bibliotek iParis. De finner en bok om stumfilmstiden. När de blädd-rar i boken kommer stillbilderna till liv. Boken är skrivenav Rene Tabard som visar sig vara en stor beundrare avfilmskaparen Méliès. Han äger en egen kopia av filmen"En resa till månen". Rene Tabard berättar att de flesta av


Det är den utgångspunkten filmregissören Martin Scor-sese har när han tar sig an den amerikanske författarenBrian Selznicks bilderboksroman "En fantastisk upptäcktav Hugo Cabret" från 2007. Här tar Scorsese den senastedigitala tekniken till hjälp för att skapa lekfulla effektersom får publiken att dra efter andan på samma sätt somen gång den publik som bevistade de första biografföre-ställningarna i filmens barndom.

Det börjar med en kameraåkning från himlen överParis, över järnvägsperrongen, in i en stationsbyggnad.Där spanar Hugo på resenärerna gömd bakom en storklocka. Scenen följs senare av en ny svindlande kame-raåkning där Hugo rör sig genom olika gångar i stations-byggnadens inre. Han upptäcks av stationsinspektörensom inleder en jakt som har formen av en berg-och-dal-banefärd. Scenen är uppbyggd för att ge en hisnandeeffekt då "Hugo Cabret" visas i 3D. Många miljöer är ska-pade i dator och är avsiktligt artificiella för att knyta antill Georges Méliès naiva stil.

Under senare delen av 1800-talet gjordes försök attexperimentera med rörliga bilder i olika typer av tittskåpeller leksaker. Det kunde vara en serie stillbilder på pap-per som tillsammans bildade en liten sekvens när manvevade runt dem - likt de tecknade bilderna i Hugo Ca-brets anteckningsbok.

Men det var först när de franska bröderna Louis ochAuguste Lumière fann ett sätt att spela in och projicerabilder från en celluloidremsa, där ett malteserkors ryckvisdrog fram bilderna, som den första biograffilmvisningenkunde äga rum. Den 28 december 1895 anordnade brö-derna Lumière den första visningen av en serie enminuts-filmer på Grand Café i Paris, bland annat "Ett tåg anlän-der till stationen" och "Arbetarna lämnar fabriken".

Den traditionella filmen har i mer än hundra år byggtpå att kameran och projektorn matar fram bildruta förbildruta, 16, 18 eller 24 bilder per sekund. Ögats tröghetatt uppfatta bilderna som separata stillbilder, skapar enmagisk känsla av att bilderna rör sig.

Georges Méliès (1861-1938) hade varit verksam sommagiker med egen teater. Han insåg genast det nya medi-ets möjligheter. Han skaffade en kombinerad filmkameraoch uppspelningsapparat, en så kallad cinematograf, ochbörjade göra sina egenartade filmer. I filmen "Hugo Cab-ret" bygger han sin egen cinematograf med delar från denrobotliknande automaten. Det framgår att malteserkorsetär en viktig del av cinematografen.

Vid denna tid delade sig filmkonsten i två riktningar.Bröderna Lumière ville hålla fast vid att film var ett veten-skapligt verktyg för att dokumentera verkligheten. Geor-

ges Méliès såg en potential i att göra fascinerande ochunderhållande tablåer med sagolika motiv med många fil-mtrick, till exempel i form av dubbelexponeringar ellergenom att stanna kameran och låta skådespelare gå urbild för att sedan fortsätta tagningen.

Dessa båda genrer lever kvar än idag i dokumentärfil-men respektive underhållningsfilmen. Länge kombinera-des dessa båda genrer på biograferna: först dokumentäranyhetsbilder i form av en journalfilm, därefter en huvud-film i form av en spelfilm. Efter tv:s genombrott tognyhetsprogrammen över journalfilmens roll medan bio-grafbesöket blev en mer renodlad nöjesupplevelse. Det ärett faktum att varje nytt medium tvingar tidigare medieratt renodla sin särart.

Under flera år förblev filmkonsten filmad teater ellerverklighetsskildringar med statiska iscensättningar. Menju mer filmkunnig publiken blev ju mer drivna filmska-parna blev desto mer självklart blev det att driva upp tem-pot genom att växla mellan närbilder och helbilder, olikaperspektiv, infoga parallellhandlingar eller använda greppsom en övertoning för att visa att någon drömmer eller gåned i svart för att visa att det gått viss tid. Filmen utveck-lade sin egen grammatik.

Mellan 1896 och 1913 gjorde Georges Méliès över 500kortfilmer. Till de mest kända hör "En resa till månen"från 1902 som var hela 16 minuter. Filmen är en satir övertidens vurm för att dokumentera vetenskapliga forsk-ningsresor. Filmen blev Méliès genombrott.

"En resa till månen" innehåller en banbrytande effekt iform av en kameraåkning. När rymdraketen närmar sigmånen gör Méliès en långsam åkning med kameran inmot månen, vilket ger åskådaren en känsla av att sitta iraketen. (Zoom-objektivet var ännu inte uppfunnet.) Mar-tin Scorsese har uppgraderat effekten med digital tekniknär han i inledningen till "Hugo Cabret" gör den exceptio-nella kameraåkningen från himlen, mot Paris, in i järn-vägsstationen. I slutet av filmen följs Méliès kameraåk-ning mot månen av en kameraåkning in genom ett fönstertill en mottagning i Méliès lägenhet.

De första filmerna var visserligen stumma, men visadesofta med levande musik i form av en stumfilmspianisteller orkester. Filmerna var ursprungligen i svart-vitt, menGeorges Méliès och hans medarbetare handkoloreradeofta filmerna ruta för ruta eller doppade remsan i färg-bad, så kallad tintning.

Kring första världskrigets utbrott 1914 förändradespublikens smak. Méliès höll fast vid sina sagofilmer - menpubliken önskade mer realistiska dramaproduktioner.


Hans publik hade vuxit ifrån honom. Méliès filmbolaggick i konkurs och han tvingas sälja sitt filmlager och sinanegativ till ett företag som använde plasten i filmremsanför att göra skoklackar. Efter det var Méliès under mångaår bortglömd. Han tillbringade senare delen av sitt livmed att driva en kombinerad godis- och leksaksaffär ijärnvägsstationen Gare Montparnasse i Paris.

Det skulle dröja till 29 december 1929 då GeorgesMéliès upprättades av en grupp filmkritiker som bjöd inhonom till en galakväll på Salle Pleyel i Paris för att hedrahonom som den första filmregissören i Frankrikes historia.

I slutet av filmen "Hugo Cabret" introducerar filmhisto-rikern Rene Tabard ceremonin till Georges Méliès ära.Han berättar om vikten av att bevara filmarvet. Det är enfråga som regissören Martin Scorsese drivit hårt undersenare delen av sin karriär. Film är inget marknadsgyckel.Det är en konstart som speglar sin tid och vår kultur ochsom kräver samma stöd för bevarande och tillgängliggö-rande som andra konstformer. Det är nödvändigt för attkunna föra filmarvet vidare till kommande generationer.Det är berikande att kunna sin filmhistoria.

I filmen "Hugo Cabret" finns flera inslag som refererartill klassiska filmer, i första hand alla citat ur klassiskastumfilmer, men också andra detaljer. Hela filmen utspe-las på en tågstation som en hyllning till en av världensförsta filmer. Särskilt dramatiskt blir det då Hugo i endröm upptäcker att tåget "inte" stannar vid stationen utankraschar genom stationsbyggnaden - en reminiscens av enverklig olycka 1895. Harold Lloyds fasadklättring på enutomhusklocka ur "Upp genom luften" från 1923 refererasi filmens final då Hugo hamnar i en liknande situation.René Tabard har fått sitt namn från en av eleverna i JeanVigos skolskildring "C i uppförande" från 1933. Filmska-pare och andra konstnärer vet att en kunnig publik älskarden här typen av referenser till klassiska verk. De skaparen slags gemenskap.

I berättelsen om "Hugo Cabret" är skildringen av Geor-ges Méliès öde baserat på verklighetsbaserade fakta,medan ramhandlingen med Hugo och hans relation tillMéliès och Isabelle är fiktiv. George Méliès hade sin

leksaksbutik i järnvägsstationen Gare Montparnasse. Sta-tionen byggdes om och moderniserades 1969 och författa-ren och scenografen har därför utgått från arkivbilder ochinspirerats av stationen Gare du Nord i Paris och GrandCentral Terminal i New York. Stationsbyggnadens interiöri filmen är byggd i studio i London. Det anges i boken ochi filmens manus att berättelsen utspelas 1931, men Filma-kademins hyllningsceremoni till Méliès ägde rum 1929.Som helhet är berättelsen naturligtvis en saga som lekermed ett visst autentiskt material.

• Diskutera vad som skiljer dokumentärfilm från spelfilm- och vilken typ av grammattiska överenskommelser i film-berättandet som ändå är samma. Skapa definitioner förolika filmgenrer.

• Formulera vad den rörliga bilden är för slags medium(marknadsgyckel, underhållning, konst, tidsdokumenta-tion etc). Argumentera för och emot filmen som en bety-delsefull konstart.

• Forska kring den rörliga bildens magi. Hur såg "filmen"ut före filmen? Vad är det som gör att bilderna tycks rörasig i Hugo Cabrets anteckningsbok? Prova att göra egnaflippbilder.

Konsten att vara människa"Hugo Cabret" är mer än bara sin form, det vill säga: merän hisnande uppvisningar av filmtricks och specialeffek-ter. Det är också en berättelse med ett starkt och gripandeinnehåll som handlar om vad det innebär att vara männi-ska i ett samhälle, en tid eller i en livssituation med utma-nande och avgörande förändringar. Det utmärkande förall stor konst är att det finns en balans mellan form ochinnehåll.

Den amerikanske poeten Ezra Pound har definierat kon-starterna som en slags vetenskap. Om kemins uppgift äratt utforska materien är konstarternas uppgift att utforskaoch analysera människan, människosläktet och individen,menar han:


"Konsten ger oss en stor procent av de bestående ochovederläggliga erfarenheterna om den mänskliga natu-ren, den andliga människan, människan sedd som en tän-kande och kännande varelse. Dess domän börjar där denmedicinska vetenskapens tar slut, eller snarare skjuterden en bit in på medicinens område. De två konstarternagår över varandras gränser."

Filmen "Hugo Cabret" gestaltar detta på flera sätt. Denmekaniska och tekniska uppfinningen som filmkameranutgör ger möjligt att fånga och uttrycka starka känsloroch mänskliga erfarenheter. Men det krävs att det finnsnågon som har något angeläget på hjärtat för att konstska uppstå. Kameran och tekniken är ingenting i sig själv.Den tekniska vetenskapen som gör det möjlighet att för-medla fantasifulla visioner gestaltas också i form av denrobotliknande automaten. Men det krävs symboliskt nogen hjärtformad nyckel för att förlösa robotens program-mering och fulla potential.

Georges Méliès hade under flera år en unik förmåga attcharmera publiken med sina spektakulära och överras-kande äventyr som vid denna tid hade en unik stil och ettunikt innehåll. Men han förlorade förmågan att förnya sigoch att kommunicera med publiken. Han blev bortglömd,på samma sätt som hans automat.

Det är belagt att Georges Méliès ägde en samling robot-liknande figurer; automater. Han hade dock inte byggtdem själv. Figurerna var uppbyggda kring urverk och liktsjälvspelande pianon programmerade för att göra mångafascinerande saker: sjunga, dansa, snurra i trapetser,skriva poesi med mera. Men efter att Méliès förloradesina pengar kunde han inte ta hand om dem längre. Föratt "ge dem ett hem" donerade han dem till ett museumdär de förstördes och slängdes. Denna längtan att hittahem, att trots olika hinder få ingå i ett sammanhang, är

ett återkommande tema i filmen "Hugo Cabret".Filmen utspelas kring 1930 då den industriella revolutio-

nen fått sitt genombrott i västvärlden. Ett av de viktigasteinslagen i industrialiseringen var att anlägga järnvägar somgjorde det möjligt att snabbt och enkelt frakta råmaterialoch produkter över stora områden. Järnvägen gjorde detmöjligt för människor att resa och skapa nya liv kring in-dustrierna i städerna. Järnvägen fick världen att krympaoch samtidigt vidga sig. På samma sätt gav biograffilmenmänniskor runt om i världen gemensamma bilder ochberättelser från exotiska platser - en kulturell globaliseringinleddes.

Inom industrin effektiviserades produktionen genom spe-cialisering och stordrift. "Det löpande bandet" introducera-des och varje arbetare gavs i uppdrag att utföra en specifikuppgift och blev en liten kugge i ett stort maskineri.

På många foton från början av 1900-talet kan man serader av män med släggor eller kvinnor vid symaskiner somalla i takt utför samma arbetsuppgift. Arbetarna betrakta-des som maskinmänniskor i ett stort system där allt skullekugga i varandra.

Människor formades eller omformades av industriarbetetoch de snabba omställningarna. Jämför med Charles Chap-lins drastiska sätt att beskriva det löpande bandet i "Mo-derna tider" från 1936, där han i en scen fysikt kommer ikläm bland alla kugghjul i fabrikens maskineri - vilket ledertill ett psykiskt sammanbrott. Människor i det modernaindustrisamhället tvingades söka former för motstånd ochflykt för att skydda sig mot produktionens omänskligasidor.

För många av dessa arbetare kom filmen och biografenatt erbjuda en fristad. Det menade den tyskfödde sociolo-gen och filmteoretikern Siegfried Kracauer redan 1928 i enessä kallad "Små butiksflickor går på bio". Där skriver han:"De fåniga och overkliga filmfantasierna är samhällets dag-drömmar, i vilka dess egentliga verklighet träder i dagen,dess annars undertryckta önskningar tar form."

Öppningsscenen i"Hugo Cabret" visar i en symbolisk bildden moderna staden som ett stort mekaniskt urverk. Filmenbörjar med olika mekaniska ljud och vi ser ett stort antalsamverkande kugghjul som i en övertoning visar sig varagator, boulevarder och kvarter kring Triumfbågen i Parisdär människor och fordon rör sig i ett oavbrutet kretslopp.

Bilden knyter an till Hugos replik senare i filmen då hanberättar för Isabelle att han föreställer sig hela världen somen stor maskin. Han försöker trösta henne genom att sägaatt varken han själv eller Isabelle är några onödiga reserv-delar, utan att alla faktiskt har en uppgift i livet. Det gällerbara att hitta den. Hugo menar att hans uppgift är att "lagasaker".

På järnvägsstationen rusar människor kors och tvärs mel-lan hem, arbete och olika åtaganden. Klockorna spelar enavgörande roll för att människor ska veta när tågen går ochför att kunna förverkliga åtaganden på bestämda tider. Sta-tionsinspektören kontrollerar regelbundet att klockorna gårrätt, så att inte hela samhällsapparaten ska bryta samman.

Hugo Cabret lever i händelsernas centrum, men likt Ring-aren i Notre-Dame eller Fantomen på operan lider han avett utanförskap. I en dröm ser han sig själv som en robot,som en automat som inte riktigt kuggar in i det övriga ma-skineri som omger honom. Han sörjer sin döde far och ar-betet med att laga automaten kan ses som ett sätt för ho-nom att bearbeta sorgen och hålla kontakt med minnet avpappan.


Men vid sidan av Hugo berättar filmen om ett antal per-soner som inte heller upplever att de passar in i det meka-niskt organiserade samhället med dess instrumentella synpå vad en människa är och förväntas vara.

I likhet med Hugo är också Isabelle föräldralös. Hon upp-lever att hon inte passar in och hon flyr in i böckernasvärld, men hon växer i mötet med Hugo. I en desperat situ-ation inför stationsinspektören deklamerar hon några raderur en dikt av den brittiska 1800-talspoeten Christina Ros-setti som handlar om hur hjärtat gläder sig i mötet med kär-leken. Dikten heter "En födelsedag" (A Birthday) och hand-lar om hur mötet med kärleken kan få människor att födaspå nytt.

Hugo vet om att han har en särskild talang för att lagaoch fixa tekniska prylar. Det visar sig efterhand att hanockså har en särskild känsla för människor och han blir dri-vande för att hjälpa Georges Méliès att återerövra sitt män-niskovärde.

Georges Méliès är till en början Hugo Cabrets huvudfi-ende, bitter och fylld av självförakt för att han tvingats läm-na filmbranschen. Han säger själv att han är "en trasig upp-skruvad leksak". Men den fördjupade relationen till Hugogör att han kan försonas med det förflutna. Vetskapen omatt automaten är räddad blir också hans egen räddning. Isitt tal vid jubileumsceremonin säger Georges Méliès dub-beltydigt: "Jag står inför er ikväll på grund av en modig ungman som såg en trasig maskin och som mot alla oddslagade den."

Den vresige stationsinspektören Gustave har också gåttsönder. Han bär en osmidig benprotes som hakar upp sig ide mest olämpliga sammanhang, vilket skapar en tragiko-misk effekt när han samtidigt försöker upprätthålla sin auk-toritet. Han lider av enorma komplex för sin skada, menvågar efter hand närma sig en kvinnlig blomsterförsäljaresom han åtrår i hemlighet. När protesen hakar upp sigtvingas han i panik berätta att han sårades i kriget och attskadan aldrig kommer att läka. Kvinnan svarar att hon för-lorade sin bror i kriget. Repliken blir ett uttryck för attmånga inom sig bär på olika trauman.

På stationen finns också en kvinnlig caféföreståndaresom regelbundet uppvaktas av en manlig kund som alltidskräms bort av kvinnans ettriga tax. Det tycks till synes

omöjligt för dem att överbrygga klyftan och få kontakt.När Hugo betraktar dessa människor från sina olika

utsiktsposter är han en utanförstående betraktare mensamtidigt en inkännande person som via egna erfarenhe-ter ser och förstår vad dessa människor längtar efter ochbehöver.

När relationerna i slutet av filmen kuggar i varandrablir det ett förlösande kärleksfullt ögonblick som inger enkänsla av fullkomlighet. Till och med den ettriga taxen fåren egen partner. Efter att stationsinspektören fått en ny,smidigare protes av Hugo Cabret kastar han sig ut pådansgolvet med blomsterkvinnan och deklarerar att hanär komplett frisk.

• Vad handlar berättelsen om Hugo Cabret om? Hur gårdet att tolka och förstå Hugos intresse för maskiner ochtekniska apparater? Vad är det urverken, maskineriernaoch automaten symboliserar?

• Vilka utmaningar brottas övriga personer i filmen med?Hur visualiseras deras problem? Vad får vi veta om dem?Hur övervinner de sina svårigheter? Vilken roll spelarHugo i deras liv? Vilken roll spelar de för Hugos utveck-ling?

• På vilka sätt använder vi film, litteratur och annankonst? Som tidsfördriv, för att lära oss om andra eller föratt lära oss om oss själva? Diskutera i vilken utsträckningfilm, litteratur och annan konst kan bidra till att skapaförståelse för oss själva och varandra.

Mer att läsaFörlagan till filmen "En fantastisk upptäckt av Hugo Cab-ret" av Brian Selznick utkom i svensk översättning 2008och är med sina 533 sidor en unik blandning av bilder-bok, serieberättelse, fotobok och roman (B. WahlströmsBokförlag).

I boken "The Hugo Movie Companion - A Behind theScenes Look at How a Beloved Book Became a MajorMotion Picture" har Brian Selznick ställt samman essäer,intervjuer och fotodokumentation kring inspelningen avfilmen (Scholastic Inc, 2011).

Berättelsen om Georges Méliès och filmens andra pion-järer beskrivs av Rune Waldekranz i första delen av "Fil-mens historia - De första hundra åren" som behandlarpionjärtiden 1880-1920 (P.A. Norstedt & Söners Förlag,1985).

Användbara filmklipp från stumfilmstiden finns påSvenska Filminstitutets dvd "Filmens första år - en resagenom stumfilmen 1895-1929" som kan rekvireras gratisvia webbplatsen sfi.se/filmiskolan (se "Våra publikatio-ner").

Ezra Pounds artikel om konstarterna som ett sätt attutforska vad det innebär att vara människa heter 'Denseriöse konstnären' och finns publicerad i antologin "Litte-rära essäer" (Bo Cavefors Bokförlag, 1975).

Siegfried Kracauers essä 'Små butiksflickor går på bio'ingår i antologin "Filmens ledbilder - Marxistiska filmana-lyser", redigerad av Olle Sjögren (Kontrakurs, BokförlagetPAN Norstedts, 1976).

Författaren Brian Selznick har skapat en innehållsrikwebbplats om Hugo Cabret:theinventionofhugocabret.com

Filmen har en officiell webbplats: hugomovie.comMartin Scorseses initiativ för att bevara filmarvet pre-

senteras på webbplatsen: film-foundation.org

USA 2011

Producenter: Johnny Depp, Tim Headington, Graham King & Martin

Scorsese

Manus: John Logan efter Brian Selznicks bok "En fantastisk upp

täckt av Hugo Cabret"

Regi: Martin Scorsese

Musik: Howard Shore

Kostym: Sandy Powell

Produktionsdesign: Dante Ferretti

Foto: Robert Richardson

Klippning: Thelma Schoonmaker

I rollerna

Hugo Cabret - Asa Butterfield

George Méliès - Ben Kingsley

Mama Jeanne Méliès - Helen McCrory

Stationsinspektören Gustave - Sacha Baron Cohen

Hugos far - Jude Law

Farbror Claude - Ray Winstone

Isabelle - Chloö Grace Moretz

Monsieur Labisse, bokhandlare - Christopher Lee

Madame Emilie, blomsterhandlare - Emily Mortimer

Madame Emilie, caféföreståndare - Frances de la Tour

Monsieur Frick, cafébesökare - Richard Griffiths

Rene Tabard - Michael Stuhlbarg

Tekniska uppgifter

Speltid: 127 minuter

Format: Vidfilm (1:1,85)

Ljud: DTS - Dolby Digital, SDDS

Censur: Från 7 år

Svensk premiär: 16 mars 2012

Distribution

UIP, Box 9502, 102 74 Stockholm. Tel 08-556 065 70. Fax 08-556 065

89. uip.se

Svenska Filminstitutet kan inte garantera att filmen finns i distribu-

tion efter den slutat visas på den ordinarie biografrepertoaren. Läs

mer om att hitta och boka film via länken: sfi.se/filmdistribution

Redaktion: Andreas Hoffsten, Film och samhälle, Svenska Fil-

minstitutet, april 2012


Produktionsuppgifter

Documents

Hugo Cabret"Hugo Cabret" är en äventyrshistoria från det tidiga 1930-talets Paris som på ett påhittigt sätt blandar fik-tion med verklighetsbaserade fakta. Den mycket tekni-kintresserade,