Mars

MÖTE MED LEG.VET. BIRGIT HOLMVi fick chansen att sitta och prata med Sveriges främsta hud- expert i ett par timmar. Ta del av kunskapen. Tio sidors faktaspäckad läsning

RASPECIALStabyhoun och greyhound både utställnings- och kappvarianten.

TRÄNINGSTIPSVad gör man vid aggressiva hundmöten?

Vikten av motivation vid träning.

Lär hunden “titta-leken”. HU

NDEN

S VÄR

LD N

R.3 2

010

70 sidors

spännande läsning!

2

I DETTA NUMMER AV HUNDENS VÄRLD:

Hundar och människor43 Herbies otroliga historia

En liten griffon rymde vid en omplacering och irrade runt i nio dygn i öknen.

66 Det skall vi firaEtt födelsedagsbarn firar 13 år. Vill du vara med och fira?

62 Hjälp vid överviktI vår serie om kreativa människor i hundvärlden har vi denna gång kommit till den nytänkande idén DietDog.

Träning och beteende9 Lönen är mödan värd

Hundar är egoistiska. De gör det som lönar sig.

26 Problem vid hundmötenEtt vanligt problem hundägare har är utfall vid hundmöten. Vad beror det på och hur kan man lösa det?

28 Klickerskolan - del 2I den här delen av klickerskolan tittar vi närmare på den klassiska inlärningen och lär hunden “titta leken”.

Hälsa och friskvård12 Leg. vet. Birgit Holm

Leg.vet Birgit Holm är expert på hundens hud och allergier. Vi träffade henne och fick svar på en rad frågor.

25 Friskvård något att satsa påAnnika Falkenberg delar med sig av lite kunskap om friskvård av hund.

47 Akupunktur på hundenVad finns det för fördelar med akupunktur och när kan det användas?

Raser och typer34 Rasspecial: Stabyhoun

Vi presenterar den holländska rasen stabyhoun, en allroundhund.

37 RAS StabyhounRasspecifika avelsstrategier för stabhoun.

40 Läsarberättelse: StabyhounTvå läsare beskriver stabyhoun i ord och bild.

51 Rasspecial: GreyhoundEn av de äldsta raserna, sprintern greyhound presenteras, såväl kappgreyhound som utställningsgreyhound.

54 RAS greyhound“Utställningsvarianten” av rasens greyhound har sammanställt RAS.

55 Läsarberättelse greyhoundEn läsare ger sin personliga bild av livet med greyhound.

57 Situationen på IrlandBaksidan av greyhound racing presenteras via situationen på Irland.

Återkommande inslag3 Ledare

Chefredaktören reflekterar.4 Insändare

Insändare med svar från redaktionen.

7 Nyheter från hundvärldenKortnyheter från hundvärlden.

11 KrönikaHur tänkte dom nu? En krönika om vargjakten.

31 Hundens Världs gästskribentDen här månaden gästar Göran Everdal oss med en betraktelse om djur i film.

42 Månadens bildHundens Världs egen hundhovfotograf Jonas Mårtensson.

70 Sista sidanVi tackar för denna månad och berättar om kommande nummer.

Produkter och shopping8 Roliga leksaker

Tips om några lite annorlunda och roliga hundleksaker.

23 Mer miljövänligtVi fortsätter att tipsa om miljövänliga hundprodukter.

24 ÅsktröjaVi presenterar en tröja som skall hjälpa till vid åska, eller annat obehagligt.

Tävlingar och erbjudanden6 Annonsera i Hundens Värld

Våra annonspriser och erbjudanden.

?? Tävling och vinnareI vår första tävling har du möjlighet att vinna bra hundprylar.

Avel och valpar67 Att köpa valp del 2

Skall man välja rashund eller blandras, vilka frågor skall man ställa sig?

Forskning och rön59 Omplacering av hund

Vad säger forskningen om omplacering av hund. Vi tittar närmare på ett examensarbete från SLU som granskat fenomenet.

Hun

den

s vä

rld

3

Ledare

För det mesta så har vi världens roligaste jobb. Det är fantastiskt att ha kontakt med er läsare och det är jättekul att försöka förverkliga både de idéer ni kommer med och de som vi har själva. Ibland innebär däremot tidningsarbetet inslag av världens mest avskydda jobb. Tandläkare, frågar den som har tandläkarskräck. Polis, frågar skurken. Advokat, säger en hel del. Parkeringsvakt, alla med bil i en stor stad.

Nej, telefonförsäljare. Alla förstår precis vad jag menar. Telefonförsäljare är utsedda till världens mest avskydda yrkeskår. För att kunna driva Sveriges första gratis hundtidning krävs det ibland av oss att vi måste ta på oss rollen av detta förhatliga jobb. Peronsligen lider jag dessutom av telefonskräck, så ni förstår vidden av hur gärna jag vill ge ut en gratis tidning.

Att ringa runt till olika hundföretag för att få ihop annonser för att driva tidningen vidare visade sig vara lättare sagt än gjort. Vissa var fantastiskt trevliga, de flesta behandlade mig som är brukligt,

avvisande men ändå artigt. Och en var riktigt otroligt otrevlig.

Jag vill därför ge lite gratis reklam till de verkligt trevliga företagarna, i hopp om att detta innebär lite positiv förstärkning om att göra vårt arbete lite enklare:

Oliverʼs petfood, Lupus, Nordic hundfoder och Svenska Hundfoder. Ett stort tack till er, trevliga och hjälpsamma människor. Vi på Hundens Värld önskar er stor framgång!

Vi gillar verkligen att berömma det som är bra på Hundens Värld, därför tänker vi inte nämna vilket företag det var som var fruktansvärt otrevliga.

Nu är det väl fler än jag som längtar efter sommaren? En underbart somrig bild får avsluta månadens ledare.

Natasja Ravenklint

Redaktion Natasja Ravenklint &Malvina RavenklintÖstergatan 12273 30 TomelillaTelefon: 0760-475 470info@hundensvarld.se

Ansvarig utgivare Hundens Utbildningsakademi Östergatan 12273 30 TomelillaTelefon: 0760-475 470info@hundens.se

Utgivningsplan Hundens Värld är en tidning som kommer ut med tolv nummer om året.

Upphovsrätt Allt material i tidningen är upphovsrättsskyddat. Materialet får inte användas utan kontakt med redaktionen. Sprid gärna tidningen istället!

Omslag Australian cattledog, foto: Jonas Mårtensson.

REDAKTIONEN

Natasja Ravenklint

Hun

den

s vä

rld

Prenumerera du också!

4

Har du tankar du vill dela med dig av, skriv till vår insändarsida.

Den här gången är det ris, ros och förslag som kommit in till oss.

info@hundensvarld.se

Hej! Bra läsning men lite krångligt format kanske.. Vore det inte bättre om tidningen bara låg uppe på er hemsida för alla att läsa?. Bara man får ett inlogg av er. Nu måste man ladda ner hela filen. Kanske blir hårddisken full, kanske överskrider man nedladdningsgränsen om man har mobilt 3g-bredband osv. Det skulle ju dessutom bli mycket snyggare om tidningen var så att säga online, då skulle ni kunna fylla på med annonserna vart efter de kom in, så slipper tidningen se så halvklar ut. Tack ändå för tidningen

Viktor

Hej,

Filen är alldeles för stor/tung. Detta kommer ta minst 10 minuter att ladda ner och då har jag ändå en rätt snabb dator. Finns det inget annat sätt? Susanne

Hej !Jag vill gärna läsa er tidning men det är mer eller mindre omöjligt. Vi kan ta emot /har brevlådeplats för 250MB –MEN er tidning tar 145 MB vilket innebär att det inte finns plats för den – Inte ens för en liten stund för vidare lagring. Då vi och de flesta andra har lite ”arbetsmail” som löpande tar upp plats ungefär 150- 200 MB.MvhNils-Arne

Hej Viktor, Susanne och Nils-Arne!Kul att ni hittat till tidningen, men tråkigt att höra att ni inte gillar formatet. Eftersom vi är en gratis tidning, gör vi det som vi har möjlighet till. Innan vi får in annonsörer måste vi därför hålla i slantarna och vända på varje krona. Vi har valt att lägga pengarna på reportageresor, eftersom vi tycker att det ger er läsare mest, men vi kanske måste prioritera på ett annat sätt.Vi vill inte att tidningen bara skall vara ännu en hemsida, utan vi vill verkligen ha en tidningskänsla.Vi vill ha koll på hur många som läser den, så att vi kan ge den uppgiften till våra annonsörer. Vi har hittat en ny typ av lösning, som ni kommer att få prova på, och därefter skall vi utvärdera om det är värt kostnaden, vilket vi hoppas.Om ni läsare vill hjälpa oss att finansiera detta går det bra att sätta in 10 kr (eller mer) på bg: 489-4739. De som donerar får sitt namn i tidningen. Kostnaden för lösningen är 10.000 kr, men många bäckar små kan bli en stor, stor å.mvhNatasja och Malvina

Hejsan!!!Vilken underbar tidning ni har skapat. Håller med som många flera, bra med en tidning man kan läsa på nätet. Kommer att läsa alla tidningar!!!Mia

Hej Mia!Tack så mycket för berömmet. Det värmer och fungerar som lön just nu!mvhNatasja och Malvina

Hej! Fantastiskt kul att det nu finns den hundtidning jag saknat. Det som jag tycker om att läsa om är intervjuer från duktigt hundfolk, yrkesverksamma tex. mögelhundsförare, väktare,

räddningsekipage i andra länder, minhundar. Tävlingsförare och instruktörer på elitnivå. Mental träning inför målen man vill nå med sin hund. För mig är det väldigt viktigt att bli motiverad och inspirerad av artiklar som jag läser. Även långsiktig fysisk träning av hunden och foder. Bor i glesbygd och har svårt med tillgång till andra att träna tillsammans med och är ordförande i vår BK men vi har endast 28 medlemmar varav 4 är aktiva så vi sliter hårt. Tränar allt som oftast själv på en parkering, eller ber min man hjälpa mig med skogsträningen. Jag arbetar med polisen i norra Dalarna och utbildar min hund (även min förra var utbildad) till lavinhund och för personeftersök i dessa oändliga skogs- och fjällmarker för att kunna hjälpa till när det tar tid för polisens hundar att ta sig hit. Samtidigt tävlar jag spår och lydnad. Det är mitt sätt att få träffa hundfolk på "grannklubbarna" (närmaste 13 mil, sedan 16-25 för nästa klubb). Trots att det är många downers i motivationen är jag lycklig när jag befinner mig på skolans personalparkering (de har bäst ljus) kl 21.30 en måndagkväll helt själv och tjoar "bra, tjejen" till min hund.Kontakten med hundvänner runt om i landet underhåller jag via Facebook, min hemsida och blogg. det motiverar mig även att träna när jag lägger upp filmer på min träning tex.Skulle vara intressant att höra hur andra aktiva hundmänniskor får till träningen mm när det bor i glesbygd! Eller generellt hur hundtränare motiveras och inspireras. Just nu laddar vi för en av årets två höjdpunkter för oss (den andra är Riesenlägret). Vi tränar lavinsök med polisen v.10 varje år i Grövelsjön som för en gångs skull bara ligger 4 mil bort. Då tar jag o lastar min skoter och spenderar tuffa men härliga dagar på högfjället.

Hun

den

s vä

rld

I N NS Ä D A R E

5

Har läst innehållsförteckningen i era två utkomna nummer och blir självklart nyfiken och sugen att läsa den. Ni får gärna skicka mig de numren. Sänder även med några bilder som ni har möjlighet att använda. Ser fram emot tidningen och lycka till! MVH Lina & riesen Bibbi

Hej Lina!Så kul att du hittat till Hundens Värld och vi hoppas att du är nöjd med tidningen.

Vi tackar så otroligt mycket för alla artikelidéer och hoppas att du kanske själv kan skriva något i tidningen fram över.

Vi passar också på att publicera brevet, för att ni andra som vill hjälpa till att inspirera varandra kan göra just det genom vår tidning. Fatta pennan och skriv om träningstips, inspirationskällor och annat som ni har glädje av i ert hundliv.

Och Lina, vi som bor i Skåne ser hemskt mycket fram emot om du kunde skriva något om dina lavinäventyr med hund. Även om vi har haft mycket snö i år, är det inte riktigt tal om lavinrisk här nere,

mvhNatasja och Malvina

Hej På er i Hundars värld.

Har ett förslag att komma med till er tidning som jag tänkt på. Tidningen är jättebra, den tar för sig allt av raser, artiklar om allt möjligt, men för att tidningen skulle kunna bli mera intressant och nå ut till flera läsare som har hund, så varför inte ta upp lite om blandraser? Det finns ju ävendom som älskar blandraser och då tänkte jag så här: varför inte kombinera tidningen med det? låt folk skriva in, berätta om sina blandraser, vilka sorter,

egenskaper och vad som är bra dålig kombination av just derasblandras. Ex: jag har haft blandras av schäfer/älghund, och jag tyckte inte att den blandrasen var bra. Men har andra blandraser nu som jag trivs med.

Jag menar med detta att om ni skriver lite om sådant så riktar tidningen sig inte bara för äkta rasälskare, utan även till dom som har blandraser. Skulle göra mig och dom andra jätteglada. Då får även vi lite mera att läsa om, ochnya erfanheter. Det är ju synd att så många inte gillar blandisar, men jag har haft båda delar och inget fel med det tycker jag. Detta var bara ett tips, upp till er om ni vill skriva om detta, annars är eran tidning super.MVH Mai-Britt.

Hej Mai-Britt!Kul för att du har hittat till tidningen och för att du kommer med idéer om hur vi kan nå fler läsare och göra tidnignen mer tillgänglig.Jag vill börja med att klarlägga att vi absolut inte har något emot blandrashundar och vi hoppas att hundmänniskor inte har det. I vår värld är alla hundar världa kärlek. Vi har förövrigt själva en blandras, mellan border collie och collie.Vi kan naturligtvis inte göra rasreportage eller liknande om blandraser, men ni som har blandrashundar är naturligtvis precis lika välkomna som någon annan att skicka in material! Och vi diskriminerar garanterat inte. Bra material kommer in, punkt.MvhNatasja och Malvina

Kul med en hundtidning till. Det behövdes då jag och min fru sett att detfinns fler tidningar för traktorer än för hundar. Ser fram emot att läsa denoch hoppas på en rasspecial om Australien shepherd.Kristofer

Hej Kristoffer!Kul att ni gillar att det nu finns en hundtidning till, och tack för informationen om traktortidningar. Det är klart att det bör finnas minst lika många tidningar om hundar!mvhNatasja och Malvina

Hejsan!

Tack för ett nytt nummer av Hundens Värld! Ännu har jag inte hunnit så långt i detta nummer men har läst att ni söker namnet på öronpudret som bla säljs på Näsums veterinärmottagning. Det heter; OtiCurant öronpuder 10g (Omnidea AB blasieholmsgatan 2 111 48 Stockholm) Detta har jag alltid hemma till mina cavalier och är kanonbra! Rek om man har problem med sin hunds öron. Vet. Christopher Martinsen (Näsum) rek mig att hälla en knivsudd puler 1 gång i veckan på mina hundar även om man inte märker att de har något problem. Mycket bra när man har en ras med hängande öron.

Många hälsningar

Anki

Hej Anki!Tack för att du hjälpte oss med informationen om OtiCurant. Tack igen! Det uppskattas verkligen,

mvhNatasja och Malvina

Hun

den

s vä

rld

6

H

Helsida 20.00 x 28.96

Halvsida 10.00 x 28.96

Helsida 20.00 x 28.96

Halvsida 10.00 x 28.96Åttondelssida 10.02 x 7.23

Halvsida 19.90 x 14.46

Kvartssida 9.45 x 14.39

Annonspriser (färg eller s/v), prisernaär inklusive moms:

Helsida: b 20.00 x h 28.96........................... 2.500 kr

Halvsida: b 10.02 x h 28.96 (stående)..........1.600 kr

Halvsida: b 19.90 x h 14.46 (liggande).........1.600 kr

Kvartssida: b 9.45 x h 14.39 (stående)...........800 kr

Åttondelssida: b 10.02 x h 7.23 (liggande).....500 kr

Rabatter under 2010:Nr 1: 50 % rabattNr 2: 50 % rabattNr 3: 25% rabattNr 4: 15% rabattNr 5: Ordinariepris

Annonser bokas på:E-post info@hundensvarld.se, eller tel. 0760-475 470.

ANNONSERA I HUNDENS VÄRLD!

7

Real Estate Watch

NYHETER FRÅN HUNDVÄRLDEN

Minns en älskad hund!Från och med nästa nummer av Hundens Värld kommer vi ge er möjlighet att minnas er hund i vår tidning.

Bild + födelsedatum och dödsdatum, skickas till redaktionen. Om du dessutom vill ha med något litet minnesord eller en dikt, så går det också bra att skicka med, så publicerar vi det i tidningen och ni får möjlighet att visa andra hundälskare ett minne av er underbara och saknade hund.

info@hundensvarld.se

nnn

Hun

den

s vä

rld

Minskad registrering!Enligt Svenska Kennel Klubben (SKK) minsar antalet nyregistreringar fortfarande. Minskningen började hösten 2008, i samband med finanskrisen, och fortsätter alltså. Nyregistreringarna minskade med 3,8% under förra året.

Detta är något att tänka på för landets uppfödare. Se till att inte ta en kull som du inte har spekulanter på innan den görs. Detta för att undvika att man blir sittandes med valpar som det inte går att hitta bra och lämpliga köpare åt.

Vi har hört att det finns desperata uppfödare som sitter med hela eller stora delar av kullen kvar, och därför tvingas dumpa priser eller tvingas sälja till hem de inte hade sålt till under andra omständigheter.

nnn

Fortsatt uppåt för kineser!

Enligt statistik från Svenska Kennel Klubben finns det bara en ras på topp 10 listan som ökar, och det är kinesisk nakenhund, som just tagit sig in på listan från 2008 års trettonde plats. 2009 finner man kinesisk nakenhund på tionde plats.

nnn

Bemärkelsedag?Har du en särskild hund som firar en alldeles särskild dag? Då kan du fira din hund med en hälsning i Hundens Värld, se rubriken “Det skall vi fira!”.

nnn

Vinnare!Förra månadens vinnare i tävlingen var:

1:a pris “Klickerträning för nybörjare”, Anna Larsson, Stockholm.

2:a pris Godisväska, går till Therese Andersson i Ludvika.

3:e pris 3 st klicker, går till Bengt Lundqvist i Kalmar.

Vi grattulerar vinnarna och tackar Hundens Utbildningsakademi för priserna.

nnn

TävlingI nästa nummer kommer vi att presentera en kreativ människa i hundvärlden som bestämde sig för att satsa på miljövänliga hundprodukter, efter att hon insett vad det var för medel som användes vid tillverkning av leksaker och koppel mm.

Därför lottar vi ut ett milövänligt schampo och en miljövänlig valpleksak.

Frågan lyder: Vilka företagare var det som var så där extra trevliga när vi ringde runt för att berätta om vår tidning och höra om de var intresserade av att köpa annonser?

Svaret skickas till:

tavling@hundensvarld.se

nnn

8

Roliga leksakerH

und

ens

värl

d

En stor matta att ligga och pipa på. Jag har ingen aning om den är kul, men den ser kul ut.

När dom designade den här, så tänkte dom på mig. Jag struntar i vad hunden säger, jag vill ha!

I den här gömmer man en gammal petflaska.Genialt tänkt.Återvinning!

Inköpsställe: www.bamsesbollar.se

9

Hundar gör, precis som vi, saker för att det är lönsamt. Detta kanske vi inte alltid tänker på. Det finns en myt att hundar gör saker för att vara oss till lags. Den egoistiska aspekten av hundträning, som är viktig att känna till för att få bästa möjliga resultat, tar Jenny Krantz upp i denna aritkel.En hund, precis som vi, arbetar inte gratis och kommer aldrig gör det. En hund, är precis som vi, egoister. Nu tänker säkert någon att jag är minsann ingen egoist, igår köpte jag en present till min älskade eller körde och lämnade samt hämtade tanten i huset bredvid på syjuntan. Bägge handlingarna är fina och man har gjort något för någon annan. Hur gynnar detta mig och hur kan detta göra mig till egoist om jag gör saker för andra tänker du nu. Ens älskade blir glad över att få en present och man gillar att se sin älskade glad - en egoistisk handling. Tanten bli också glad och man gillar att se tanter glada samtidigt som man känner sig nöjd med att man hjälpt en medmänniska – en egoistisk handling. En egoistisk handling behöver alltså inte betyda något dåligt. Hundar är alltid egoister, de vill alltid vinna något på sina handlingar, eller så vill de inte att något

hemskt eller obehagligt ska hända när de utför den.

Om en hund väljer att jaga en kanin och inte komma på din inkallning är det inte hundens fel. Hunden har valt det som hunden tyckte att den tjänade på och det som var roligast för den. Tyvärr valde din hund bort dig och då kan det vara läge att börja fundera över varför och hur du kan arbeta med din hund för att din hund ska välja dig i dessa situationer.

Hunden ställs inför val hela tiden, att springa eller att inte springa fram till den mötande hunden. Vad tjänar jag på, om jag får mig ett nacksving efter jag sprungit dit är det inte värt att springa dit. Om min matte/husse har nya goda frolic i fickan eller en rolig boll med sig så är det värt att stanna hos matte/husse för att ta del av dessa godsaker. Har min matte/husse inget att erbjuda mig för att stanna kvar tänker jag inte heller göra det. Hunden tänker såklart inte allt detta utan när hunden ser en annan hund kommer minnesbilden av vad som händer i denna situation upp. Därför kan man inte nog poängtera om hur konsekvent man ska vara

LÖNEN ÄR MÖDAN VÄRDAv Jenny Krantz

TräningH

und

ens

värl

d

Det skall löna sig att arbeta, både för dig och hunden.På bilden ser vi artikelförfattaren Jenny Krantz med en av sina pudlar.

10

med sin hund. Sen finns det de hundar som faktiskt kan ta lite skäll från sin matte eller husse bara de får springa fram och leka lite med mötande hundar. Det rinner bara av dem och nästa gång kommer de göra om det igen, konsekvensen att springa iväg var inte kännbar, eller så var det inte tillräckligt lönsamt att stanna. Då måste man fundera ut en ny strategi för att klara av just den situationen.

Att hunden aldrig gör fel stämmer utmärkt. Hunden kan inte heller jävlas med dig, eller göra något för att reta upp dig. En hund kan helt enkelt inte tänka på det sättet, det är vårt sätt att förmänskliga hundarna och för att ge en förklaring på deras beteenden.

Det tar tid att inse att allt hunden gör är rätt och när hunden gör fel är det vårt fel. Det är vi som missbedömt situationen och det är vårt fel att det blev tokigt i just den situationen. Det kan vara svårt att ta in och ändra sitt tankesätt. För när ens hund gör något som vi inte gillar så kan vi ryta och skälla på hunden, det vi egentligen borde göra är titta oss i spegeln och ryta och skälla på oss själva. Självklart växer det en stor besvikelse och ledsamhet inom oss när vår hund gör något som inte vi vill att den ska göra. Därför gäller det att arbeta med sig själv, att kunna släppa den känslan men inte glömma bort situationen. Den ska vi bära med oss och ha en annan strategi för nästa gång samma situation inträffar. Fundera ut hur du ska göra nästa gång detta händer. Hur skulle du kunna

hjälpa din hund att klara av den situationen på det sätt som du vill att hunden skall klara det på?

Hundar är olika så det finns ingen universallösning på alla problem men hundar tänker oftast väldigt lika, de vill vinna något hela tiden, och vill inte vi det också? Att hitta lösningar som gör att hunden gör som vi vill är det optimala, men man måste komma ihåg att hunden måste vinna något på det. Allt handlar inte om att få godis eller leksaker, det kan även vara handlingar. Om hunden sitter fint innanför ytterdörren och tittar mig i ögonen då öppnas dörren och hunden får gå på en promenad, vilket blev vinsten för hunden i denna situation. En hunds tankar om belöning behöver inte vara lik den andras, vilket sätter press på oss att vi ska lära känna våra hundar. Vi vill ju kunna ge vår hund det han eller hon vill ha när den gjort något som vi tycker är bra. Jag har sett en matte ta en toalettrulle efter att hunden spontat tagit kontakt med sin matte. Hunden älskade toalettrullar. Jag har efter en inkallning låtit min hanhund (under samförstånd med den andra hundägaren) springa fram till en löptik som belöning. Det gäller att hitta de små guldkornen som gör att din hund kan göra vad som helt för att ta del av dem.

Vet man vad sin hund älskar så kan man komma långt både om man har hunden som sällskaps hund eller som arbetskamrat inom lydnad, bruks, agility med mera. Testa dig fram och snart kommer du hitta det som gör att din hund går på klorna av förväntan.

Hun

den

s vä

rld

11

Den främsta och viktigaste anledningen till att regeringen sade ja till vargjakt, den första på 50 år, var att få bukt på inaveln. Eftersom jag tycker att detta med avel är väldigt spännande, så kan jag inte låta bli att undra, hur i allsindar tänkte man här?

Hur kan en inavelsgrad bli bättre om man skjuter av djur? Borde man inte i stället försöka få tag på fler vargar och föra in dem i Sverige, och på det viset bredda avelsbasen? Hur kan färre individer någonsin leda till något positivt vad gäller avel?

Miljöminister Andreas Carlgren (C) menar tvärtom att det var nödvändigt att göra något, och att man nu för första gången presenterat en politik som vill göra något för att stärka vargstammen. Tanken med avskjutningen av varg var att det skall underlätta naturlig inflyttning.

Allt gick så fort. Starten för jakten gick och innan man förstod vad som hade hänt, så var till och med fler vargar skjutna, än de som man hade tillstånd att skjuta. Vem blev förvånad över det?

Carl Schlyter (Mp) kallade det hela en nöjesjakt, “Beviset för det är att tusentals jägare var ute och sköt. Om det hade varit för artbevarande skäl hade man väl gett tillstånd till några heltidsanställda expertjägare från länsstyrelsen att hantera jakten.”

En känd jägare, Jan Guillou, menade att denna lotteriskjutning var slutet för den svenska vargen, och han kunde inte se något annat syfte med licensjakten än att det handlade om att man ville utrota den.

Licensjakten på varg skulle pågå mellan 2 januari och 15 februari 2010. Man fastställde att kvoten var 27 vargar. Dessutom har Naturvårdsverket beslutat att man skall skjuta ytterligare tolv vargar i år. Vargjakten var slut redan efter ett par dagar, då ingen riktigt hade hunnit förstå vad det var som hände egentligen.

Vilka vargar var det som dödades? I Hundens Värld har vi kunnat läsa om hur vargens flock är uppbyggd, att det handlar om föräldrardjur och deras avkomma i en familjegemenskap. Vi har också kunnat läsa om hur sårbara vargar är utan sin flock, och att medellivslängden på varg är mycket låg i naturligt tillstånd, och att den är ännu mycket lägre för vargar som saknar en flock. Hur många vargar har man skjutit i en flock? Vilka vargar har man skjutit och hur har de gått för de som överlevde? Det är frågor som jag skulle vilja ha svar på.

Obduktionen av vargarna har dessutom visat att det inte var något problem med inavel. Så till vilken nytta gjordes detta egentligen?

Hur tänkte dom nu? Av Natasja Ravenklint

KrönikaH

und

ens

värl

d

expertjägare från länsstyrelsen att hantera jakten.”

Vinterns vargjakt väckte debatt. Kritiken var hård, både över att jakt alls bedrevs, men också över hur den genomfördes. En av debattörerna hette Jan Guillou.

I denna krönika undrar artikelförfattaren över själva motivet till jakten.

Faksimil: Aftonbladet.se

12

Blå Stjärnan - det stora regiondjursjukhuset i Göteborg

Birgit Holm expert på hundens hudAv Natasja och Malvina Ravenklint

Leg.vet. Birgit Holm, specialist i dermatologi.

Birgit Holm är en färgstark person och en pionjär, såväl inom veterinärmedicin som för kvinnor. Hon har varit veterinär sedan 1960-talet, och hon började på Blå Stjärnan 1974. Hon kallar sig själv för en gammal inventarie, men har nu börjat drömma om att faktiskt pensionera sig och åka utomlands och ägna sig åt volontärarbete. Vi tycker att det skulle vara synd för Sverige och hoppas att Birgit blir kvar länge till. Det där med ålder är ju ändå bara en siffra.

Birgit Holm började sin veterinärbana som distriksveterinär efter fullbordad utbildning. Det var något hon trivdes väldigt bra med, och hon hade gärna fortsatt, om det inte var så att det var så svårt att kombinera med familjelivet. Hon slutade därför och började jobbade på medicinavdelningen, och därefter med hudpatienter, för att ingen annan ville ha dessa. Det var inte tillräckligt intressant. Så fort en hund kom in med klåda sprang veterinärerna i andra riktningen, förutom Birgit, som tog sig an fallen.

När Birgit Holm utbildade sig till veterinär på 1960-talet hade de inte en enda lektion om hud. 1983 förslog Birgit för ledningen på Blå Stjärnan att de borde kosta på henne en utbildning i USA, eftersom det ju ändå var hon som tog hand om hudproblemen som ingen annan ville befatta sig med. I USA kunde

hon få fortbildning inom hud. Till hennes förvåning nappade man på det och hon begav sig över Atlanten.

Birgit gillar att jobba med hud. Hon liknar det vid att lägga ett pussel, eller vid detektivarbete, något som passar henne bra. Hon är pionjär på området i Sverige. Det fanns som sagt var ingenting inom detta område när hon började.

Om man vill bli hudspecialist, så utbildar man sig först till veterinär, därefter utbildar man sig och examineras till smådjursspecialist. Efter det kan man välja att bli ämnesspecialist i Sverige eller Europaspecialist. Birgit är svensk dermatolog, så kallad Specialist 2. Europaspecialist fanns inte när Birgit utbildades. Det kräver att man är ute i Europa och arbetar i tre år, något Birgit hade nappat på om det bara hade funnits möjlighet på 1980-talet.

Hudsjukdomar är väldigt vanligt. Man räknar med att var fjärde patient söker på grund av något som har med hud att göra. Till hud räknas också öron, och även analsäckarna, eftersom hundarna då ofta kliar sig. De absolut vanligaste orsaken till klåda är idag bakteriella infektioner, som till exempel hot spot/fukteksem eller inflammationer i hudveck till exempel munveck, ansiktsveck, eller tassar. Det är därför väldigt viktigt att hålla efter vecken hos sin hund, eftersom man då kan slippa en rad bekymmer. Det

Hun

den

s vä

rld

13

kan man göra till exempel med klorhexidin-schampo, eller Atamon som man använder mot jästsvamp i saft och sylt. Bakteriell hårsäcksinflammation eller follikulit, är idag den vanligaste diagnosen.

Det patienterna söker för, när de hamnar hos Birgit Holm, är klåda, utslag och håravfall eller kombinationer av dessa.

ParasiterDet som var vanligast på 1980-talet var parasiter, något som idag är mycket ovanligare. Löss är idag mycket ovanligt, men vi vet inte om det finns färre eller om det är tack vare alla fästingpreparat, som gör att lössen inte får fäste på hunden. Loppor har dock kommit in på senare tid, och förekommer i Skåne, södra Småland och Halland.

Rävskabb är fortfarande en ganska vanligt förekommande diagnos. På Blå Stjärnan får man räkna med att man behandlar tre till fyra patienter i veckan.

För några år sedan var det väldigt få fall, och det höll i sig i några år, och det menar Birgit var tråkigt, eftersom det var en väldigt trevlig diagnos. Hon måste se förvåning i våra ansikten, för hon skrattar och fortsätter med att förklara att den är trevlig eftersom det är lätt att diagnostisera och enkelt att behandla, till skillnad från många av de andra fall hon arbetar med. För en veterinär är alltså rävskabb en riktig drömdiagnos.

Om en hund drabbats av rävskabb, hur lång tid tar det innan den blir fri från det och under hur lång tid kan den smittade hunden smitta andra?

På Blå Stjärnan behandlar man med Stronghold tre gånger med fjorton dagars mellanrum, berättar Birgit. Det finns olika behandlingssätt, men det är så man jobbar på Blå Stjärnan. Man räknar då med att hunden är smittsam i en månad. Om första behandlingen sker idag, sker nästa om två veckor och nästa igen en månad efter första behandlingen.

Vi får fortsätta med parasiter när vi ändå är igång. Har problemet med noskvalster ökat den sista tiden?Om någon kan svara på det, är det patologen. När man gjorde en stor undersökning för cirka tio år sedan, så visade det sig att var fjärde hund hade det. En hund kan ha noskvalster utan att visa något som helst symptom.

Förr spolade man näshålan för att leta efter kvalstret, men det var ett för stort ingrepp i förhållande till resultatet. Man var tvungen att söva dem, spola näshålan och leta efter kvalstren, men om man spolade näshålan och hunden hade det i pannhålan, så kunde man ändå inte påvisa dem. Idag behandlar Blå Stjärnan med Interceptor tre gånger med en

veckas intervall, eftersom det kan krävas upp till tre behandlingar för att bli av med det. Även hundar i samma hushåll behandlas, även om de inte visar några symptom.Birgit betonar att vi vet väldigt lite om noskvalster. Vi vet till exempel inte hur de smittar.Hur vanligt är det med mjällkvalster? Hur behandlar man det?Birgit menar att det är väldigt ovanligt. Om hon överhuvudtaget ser det är det på kaniner eller perserkatter, men väldigt sällan på hund. Det skall i så fall vara valpar. De har inte samma motståndskraft som vuxna hundar, och valpar kan därför vara lite utsatta. Det är däremot väldigt vanligt att det då försvinner av sig självt, att det spontanläker. Därför kan valpar ha det, utan att de vuxna djuren på samma kennel är drabbade.

Vi har hört att Scalibor kan orsaka allergiska reaktioner, hur kan de se ut?Birgit tror mer på att det är en kontaktirritation än en allergi om hunden reagerar på Scalibor.

Det finns ju inte något fästingpreparat som inte kan ge biverkningar. Det allra mest använda medlet är Frontline och det är också det som har minst biverkningar, men det är inte lika effektivt som till exempel Scalibor. Det man rekommenderar på Blå Stjärnan är fram för allt Scalibor.

Det man skall känna till är att även om alla fästingmedel kan ha biverkningar, så är det ytterst ovanligt. Det kan vara en tröst när vi, i åtminstone halva Sverige, måste behandla våra hundar.

Vad är demodex och hur yttrar det sig? Finns det någon bot för demodex eller handlar det bara om avel och nedsatt immunförsvar?Demodex är ett kvalster. Det finns normalt hos alla individer. Vi människor har det också, i till exempel ögonbryn och skäggväxt. Alla hundar har det och det förs över från tiken till valparna under första till andra digivningsdygnet. Riktig hur överföringen ser ut vet man inte idag. När en valp visar tecken på demodikos ses oftast förändringarna i ansikte och på ben, man tror därför att det har koppling till digivningen.

Demodikos visar sig i form av små fläckar där pälsen faller av. Själva fläcken känns ofta igen genom att den är lite mörkare, lite blåaktig. Demodexkvalstren är långsmala och har mycket små ben som de inte kan ta sig någonstans med, möjligtvis till nästa hårsäck. Det smittar alltså inte från hund till hund.

När det blir tillräckligt många kvalster i en hårsäck blir det en inflammation så att hårstrået inte kan sitta kvar och trillar ut, vilket leder till håravall. Själva demodexkvalstret skapar inte klåda, utan det är först när det har blivit en sekundär bakteriell infektion som det börjar klia.

Jag (Natasja) är lite extra intresserad av demodex, eftersom jag fick det på min första mopskull. Två av

Hun

den

s vä

rld

14

tikvalparna fick lokal demodikos. Jag drog därför min avelstik ur avel, samt bestämde mig för att inte avla vidare på hennes valp heller. Till min stora sorg berättar Birgit Holm att jag hade varit lite väl försiktig. Vi vet nämligen inte hur det ärvs eller om det ärvs, och har en hund lokal demodikos behöver man inte ta den ur avel och det har man överhuvudtaget inte rekommenderat tidigare heller. Så synd på min tik och hennes valp, som tillråga på allt hade kunnat medföra nytt blod till Sverige. Idag är tikarna kastrerade och det är med andra ord för sent att göra något åt det. Jag kan alltså bara gräma mig.

När man konstaterar att en hund har demodexkvalster och har fått sjukdomen demodikos, så skall man skrapa på fler ställen än just på den kala fläcken. Det gör man för att försäkra sig om att det inte finns mer under pälsen, men att angreppet inte blivit så stort att hårstråna hunnit trilla ut än. Hundar som har lokal demodikos får alltså gå i avel, eftersom man inte vet hur det ärvs. Om det däremot handlar om hela kullar eller upprepade kullar, så bör man däremot inte använda dem i avel, förrän man vet mer om eventuell ärftlig bakgrund.

Om man snittar en tik och om hon sedan inte får dia valparna, så kan valparna inte få demodex. Det måste alltså gå via tiken, så mycket vet vi idag.

Behandlingen av demodex är idag mycket bra. På Blå Stjärnan behandlar man med Interceptor tabletter. Problemet är att det är dyrt, särskilt om man har en stor hund. Birgit Holm tänker särskilt på en grand danois vars ägare köpte tabletter för över 10.000 kronor. Det går ju dessutom bara på försäkringen om man har särskilt tillägg om medicin, och alltså inte på de lite billigare försäkringarna. Att se över sin försäkring kan alltså vara en bra idé.

Generell demodikos avläker i regel på två till sex månader, med undantag för tassdemodikos, som i regel kräver livslång behandling. Det är dessutom väldigt smärtsamt för hunden.

Generell demodikos kan utlösas av bland annat stress, till exempel i samband med förflyttning, tumörer, kroniska infektioner, cushings sjukdom eller medicinering med kortison mm. Hittar man grundorsaken till att sjukdomen brutit ut så åtgärdar man den och då kan hunden bli bestående bra. Hittar man den däremot inte kan hunden behöva livslång medicinering.

Idag avlivas ytterst få hundar på grund av demodikos, och skälet till detta beslut är oftast ekonomiskt.

Enligt Birgit Holms lärare, Danny Scott, självläker till och med 10% av de hundar som har generell

www.hittadjur.se

Sylvia Johansson 0346-136 30

www.jussikia.se

Hun

den

s vä

rld

ORUSTHUNDÄGARFÖRENING

Inofficiell utställning29 maj

Rashundar och blandraser

Anmälan och info:

www.orusthund.com

KULL PLANERAS 2011

15

demodikos, men vi vill inte vänta och se, utan behandlar i ett tidigt skede. Lokal demodikos spontanläker däremot oftast och man behöver inte göra något alls med dem.

AllergierDe flesta frågor vi har fått in till Hundens Värld av er läsare, handlade om allergier. Det är lite intressant, eftersom det inte är den största grupp patienter som Birgit Holm stöter på. Den klart största gruppen handlar om bakteriella infektioner, som vi tar upp sist i denna text.

Man pratar ofta om Schäferklåda. Vad är det egentligen? Tiken vi hade gick på specialfoder för klåda och det hjälpte en del. När hon sedan blev kastrerad så försvann klådan nästan helt. Då var det ju inte foderallergi. Hade varit intressant att veta vad som egentligen döljer sig i begreppet. Får inte tillräckligt tydlig information hur mycket jag än frågar eller letar på nätet. Har numera en schabrador med klåda, men hoppas att det är hormonellt efter kastreringen så att det lägger sig.Schäferklåda är en beteckning som inte Birgit Holm har hörts användas sedan 1960-talet, då hon gick på veterinärhögskolan. Hon tycker inte ens att hon har hört termen bland djurägare, så hon blev lite förvånad över frågan. Det som förr betecknades som schäferklåda handlar egentligen om allergier, men

sådant hade man då ingen möjlighet att diagnostisera och det fanns heller inga allergitester. De schäfrar som fick denna diagnos fick antingen äta kortison i resten av sina liv, eller så avlivades de. Vissa av dessa hundar kunde naturligtvis också ha bakteriella infektioner, men det var inte heller något man visste mycket om på den tiden. Man pratar fortfarande om att schäfern ligger högt vad gäller klåda, men det tror inte riktigt Birgit Holm på. Vi får tänka på att schäfern är vår i särklass största ras, till antalet, och det måste man ha med i beräkningarna, när man tittar på hur många hudpatienter som finns bland dem. Birgit tror alltså inte att schäfern ligger högst procentuellt sätt, men att klåda är vanligt hos schäfer, eftersom vi har väldigt många schäfrar i Sverige.

Kan man generellt säga att det finns raser som är överrepresenterade när det gäller allergier och hudproblem?När det gäller allergi kan man säga det. Westien är utsatt. Bullterrier är en annan ras. Schäfer måste nämnas, för det skulle vara konstigt om man inte gjorde det, men det är ju som sagt var en numerärt väldigt stor ras, så frågan är ju om den verkligen är överrepresenterad.

Hun

den

s vä

rld

BOKREA# 50%HUNDENS VÄRLD

www.hundensvarld.se

16

Vilka är de vanligaste tecknen på att en hund lider av allergi?Den klassiska bilden vid allergi är dubbelsidig klåda, runt ögon, öron, mun, armhålor, ljumskar, tassar och under svansen. Man brukar därför tala om allergi som en undersidessjukdom.

Vilka är de mest otypiska dragen för en allergi?Att hunden har besvär på ryggen. Det är väldigt otypiskt för en allergi. Birgit Holm bläddrar i den bok hon skrivit om hudproblem hos hund, och visar bild efter bild på olika allergier, och något som är gemensamt är just att de är utan besvär på ryggen.

Hur kommer det sig att vissa veterinärer inte rekommenderar “pricktest/blodprov” direkt utan i stället förordar att man utesluter föda – provar sig fram – tvättar filtar etc? Detta är ju en process som kan ta väldigt lång tid.

Anledningen till att man inte börjar med att göra ett allergitest är för att det inte säger så mycket. Man kan visa antikroppar mot något utan att för den sakens skull vara allergisk. Det gäller oss människor också.

Om hunden har utslag skall man därför först behandla utslagen och se om det kanske rör sig om en bakteriell infektion. Om hunden visar symptom på

klassisk allergi, alltså på undre delen av kroppen, så börjar man alltid genom att utesluta foder.

Att göra en foderuteslutning är något som tar tid och som är lite jobbigt för hundägaren, dessutom kostar allergifoder mer, därför stöter man ofta på patrull när det gäller detta hos djurägaren. Vi kanske är lite bekväma och hellre vill ha svar direkt med en allergitest, men det fungerar inte så enkelt som man kanske önskar, utan man måste utesluta foder först.

Anledningen till att allergifoder är så dyra är för att de innehåller väldigt få och ofta udda ingredienser och det är alltid dyrare att framställa, menar Birgit. Man behöver däremot inte köpa ett dyrt färdigfoder, man kan till och med hellre laga maten själv. Det går till exempel att låta hunden äta fisk och potatis i två till tre månader, och inte ha några tillsatser till detta och då är det lätt att se om symptomen försvinner eller inte.

Det går att ha en så ensidig kost under en kort tid, utan att lägga till kalk eller vitaminer, något man måste göra om hunden skall gå på dieten en längre tid. Unga hundar kan Birgit ibland rekommendera extra kalk till. På Blå Stjärnan tillåter man även att hunden äter frukt och grönt under denna tid, eftersom det är ytterst

HUNDENS VÄRLD

150 kr +porto

Beställ på:info@hundensvarld.se

Hun

den

s vä

rld

17

ovanligt att en hund är allergisk mot detta, Hundgodis är däremot absolut förbjudet, vilket kan vara ett bekymmer om man vill träna med sin hund. En lösning då är att ge hunden popcorn, något många hundar gillar och som ytterst sällan framkallar allergier.

Foderutvärderingen är alltså nödvändig först, för att man skall kunna få ut ett så bra resultat som möjligt av allergitesten. Birgit påpekar flera gånger att hon är väl medveten om hur jobbigt detta kan vara för djurägaren, men att det är ett nödvändigt ont.

Det finns överhuvudtaget inte något blodprov eller pricktest för foderallergi, det är därför man måste använda sig av allergifoder och göra den lite besvärligare foderuteslutningen.

Det enda man kan se i ett allergitest är de luftburna allergierna som kvalster, pollen, jästsvampar etc, men det går alltså aldrig att till exempel testa för oxfilé.

Vi kan heller inte säga om vissa ämnen är mer allergena än andra, utan det går bara att uppskatta. Intressant att känna till är att detta varierar från land till land. Om man tittar på till exempel på England, så ligger lamm högst bland mat som är allergent, medan det i Sverige är kyckling som ligger högt.

Det man blir allergisk mot är stora molekyler, om de är tillräckligt små, missar kroppen informationen och bildar alltså inte antikroppar. Detta utnyttjar man i de så kallade allergifodren, där man splittrar molekyler, så att de blir så små att kroppen inte kan känna av dem som främmande. Det som är frågan nu är hur liten en molekyl måste vara för att räknas som liten. Vi kommer antagligen att få svar på det i framtiden.

Varken potatis eller ris är något hundar brukar vara allgergiska mot. Det är snarare animala proteiner som till exempel kött av olika slag, ägg, fisk och mjölkprodukter som hundar brukar reagera på.

Hur länge skall hunden gå på allergimat?Man börjar med en period på två till tre månader, där man håller sig till en väldigt strikt diet, antingen på färdigt allergifoder, eller en egen diet till exempel fisk och potatis. Efter två till tre månaders testtid, är det sedan meningen att man skall provocera hunden genom att återgå till det tidigare fodret, eller så kan man testa ingrediens för ingrediens. Ofta går det väldigt fort att få hunden att reagera med klåda igen, ibland tar det bara ett par dagar eller till och med några timmar. Det tar däremot längre tid att bli av med klådan igen. På detta sätt kan man få ett klart svar på vad det är hunden är känslig mot, om det nu är foderrelaterat.

På Blå Stjärnan gör man oftast så att man tar ett blodprov första gången man träffas och fryser det, så att man kan analysera det när fodertestet är gjort. Det gör man för att många av Blå Stjärnans patienter har rest långt och då behöver de inte komma tillbaka bara för att ta ett blodprov, något som uppskattas av alla.

Det är däremot, tvärtemot vad vi trodde, inte särskilt vanligt att det är fodret som är orsaken till hudproblemem. Däremot kan det vara en del av problemet. Klådan försvinner till viss del, men man måste ändå gå vidare och ta reda på vilka andra orsaker det finns till problemet.

De första allergitesterna som användes var pricktesterna som gav ett ganska gott resultat. I slutet av 1980-talet kom de första blodprovstesterna, dessa gav många falska svar och var därför inte lämpliga för hyposensibilisering, det vill säga att göra ett vaccin för att om möjligt göra hunden mindre känslig för utifrån kommande allergen. Idag används HESKA blodprovstest med gott resultat, det brukar fånga upp ungefär 80% av allergikerna.

Har allergier hos hundar ökat de senaste åren, i så fall varför och på grund av vad?Nej, det upplever inte Birgit Holm. Hon tror snarare att det är så att man inte har kunnat ställa diagnosen tidigare och att det är därför som fler hundar kanske får diagnosen idag än förr.

Vad kan man göra för en hund som är allergisk mot nästan allt som finns ute? Gräs, pollen etc? Finns det något annat man kan göra än att ge hunden kortison? Finns det någon slags immunterapi man kan ge till hunden?Det finns inga hundar som är allergiska mot allt, men däremot kan man vara allergisk mot flera pollen och kvalster.

När det gäller gräs, så kan hunden vara allergisk mot gräspollen, men det kan också röra sig om en kontaktirritation, som yttrar sig som klåda och rodnad och ses framförallt i samband med att man klipper gräsmattan.

Det man kan göra istället för att ge kortison är att ge immunterapi, med andra ord att vaccinera hunden mot de allergen den är positiv mot. Man skapar då ett individuellt vaccin för just den hunden. Det gör man genom att först göra ett test för att se vad hunden är allergisk mot, därefter tar man och tittar på vilka saker som är aktuellt i det område man bor i och plockar på det viset bort olika slags pollen som inte är aktuella, därefter skapar man ett vaccin efter detta och ger till hunden under ett till ett och ett halvt års tid, sedan utvärderar man resultatet. Immunterapi används mycket idag. Om vaccinet fungerar och man kan sluta

Hun

den

s vä

rld

www.cevavetpharma.se

19

med annan medicin, fortsätter man att vaccinera hela livet, men man kanske kan öka intervallet mellan injektionerna.

En hund som har allergi bör inte gå i avel, eftersom det leder till att vi får fler allergiska hundar. Birgit tycker att vi i Sverige är duktiga på att ta hundar ur avel som är sjuka, vilket man kanske inte är så nogräknad med på andra håll i världen.

Vad kan man göra för att underlätta för en hund som är allergisk mot kvalster, något som finns i alla hem?Enligt en undersökning Birgit läste om i DN, så låg åtta av tio hundar i ägarens säng. Sängen är ett riktigt kvalsterbo, och det räcker inte med att man skakar lakanen. Om man vill ha bort kvalstren ur sängen måste man frysa sängkläderna.

Det man kan göra för en kvalsterallergisk hund är alltså att inte ha den i sängen, eller ens i sovrummet. Man bör heller inte ha heltäckningsmatta, eller ännu värre, ryamattor eller andra tjocka mattor som är svåra att hålla fria från kvalster.

Om en hund är så allergisk att den måste gå på kortison resten av livet, vilka biverkningar kan detta ge?Det är ganska få biverkningar. I början när man ger kortison äter de mycket, dricker mycket, kissar mycket, hässjar mycket. Allt är helt enkelt för mycket, men det brukar släppa efter det initiala skedet, framförallt när man börjar gå ner i dos, till varannan dag. Anledningen till att man ger dosen varannan dag är för att binjurarna skall ha möjligheten att fungera normalt. Om man ger hunden kortison varje dag slutar de nämligen att arbeta som de skall och går in i en slags vila. När man sedan skall plocka bort kortisonet, ligger de fortfarande i dvala, tills de kommer på att det inte kommer in något mer kortison, och då börjar de åter att arbeta. Det är naturligtvis inte bra för hunden att ha ett organ som inte fungerar som det skall, särskilt inte om hunden skulle bli sjuk och man skulle behöva behandla den med någon annan medicin. Just i samband med annan sjukdom bedömer man inte klådan som det viktigaste, utan det blir det andra som hamnar i fokus och man vill då kunna ta bort kortisonet omedelbart. Det blir möjligt om man ger det varannan dag i stället. Birgit brukar dessutom rekommendera att man delar upp tabletten i två delar, så att man på det viset ger hunden en dos på morgonen och en på kvällen, eftersom det verkar fungera bättre den kortisonfria dagen.

Om man inte kan dra ner på kortisondosen kan det däremot bli problem. Hud och päls kan förtunnas, korthåriga hundar kan bli kala. Man får en så kallad iatrogen Cushings sjukdom (framkallad av medicineringen). Vanligtvis är detta inte något problem, utan det är mer om man feldoserar, till exempel låter en hund stå på kortison dag ut och dag in, månad efter månad, utan att dra ner på dosen.

Finns det något samband med att ge sin hund rå föda (BARF) och att hundarna har mindre allergier? Vissa av dessa anhängare påstår att deras hundar aldrig har hud eller allergiproblem.Om man inte använder sig av torrfoder så kommer man ifrån till exempel foderkvalster, så det skulle i så fall kunna ha en inverkan. När man får en säck torrfoder är den steril, men så fort man öppnar den är den inte det längre.

Birgit Holm kan inte påminna sig att hon träffat någon som ätit rått foder, därför kan hon inte yttra sig. Men hon tillägger att om man, för att kunna säga något om det med säkerhet, måste ha ett statistiskt underlag att hänvisa till, med många hundar och hundar av olika raser. Om det i ett sådant material skulle visa sig finnas ett samband mellan rå föda och inga hudproblem eller allergier, så skulle det vara väldigt intressanta uppgifter. Kanske ett intressant område för forskning?

Vad är kontaktallergi och har ni stött på detta någon gång hos hund och i så fall vad kan man göra?Kontaktallergi hos hund är ytterst ovanligt. När det gäller kontaktallergi så tar det väldigt lång tid att utveckla. Vi har till exempel nickelallergi och det kan ta 15-20 år för den att utvecklas. Frågan är helt enkelt om en hund hinner leva så länge att den hinner utveckla en kontaktallergi.

Om det handlar om kontaktallergi, så måste det ske just på den plats där hunden har kontakt med det allergiframkallande materialet. När det gäller hundar är det troligare att det handlar om kontaktirritation, det sker då omedelbart. Det gäller också när det gäller till exempel nyklippt gräs, man reagerar då varje gång man kommer i kontakt med det.

Kan en hund drabbas av nässelfeber?Ja. Nässelfeber är en allergisk reaktion som är väldigt akut. Det är ovanligt. Oftast kommer den i samband med att hunden har ätit något, men det kan vara svårt att säga vad det beror på. Det kan också vara något som hunden har varit i kontakt med. Om det bara händer vid ett tillfälle är det i princip omöjligt att ta reda på vad det berodde på, om det inte är så att man har sett vad hunden har stoppat i sig eller varit i kontakt med. Upprepas det kan det bli lättare att komma underfund med vad det är som orsakat nässelfebern, eftersom man då kan se ett mönster.

Det yttrar sig som små bubblor på hela hunden. Det går också väldigt fort och kommer på ett par timmar, direkt efter att man har blivit utsatt för det man är känslig mot.

Det lägger sig oftast av sig själv, men den medicinering man använder är antihistamin eller kortison för att dämpa reaktionen snabbare.

Hun

den

s vä

rld

20

www.veterinargruppen.se

Vad är den vanligaste allergenen för en hund, det som hundar är mest allergiska emot?

Kvalster av olika slag. Det är den stora gruppen allergier. Pollen är inte så vanligt, men det förekommer. Det är vanligare i söda Europa, eftersom de har mycket längre pollensäsong, om man blir utsatt för det under en längre tid har man större risk att börja reagera emot det.

Kan Omega 3 fettsyror vara något som kan hjälpa en hund med allergi?Ja, det kan det, svarar Birgit Holm. Både omega 3 och omega 6 serierna bryts ner till icke-klådframkallande substanser till skillnad från andra fettsyreserier. Tanken är att om man öser in de snälla substanserna skall de ta plats för de elaka i cellmembranet och då kan det ge en antiinflammatorisk reaktion, som är bra. I en undersökning som gjordes under 1990-talet visade det sig att 20% av allergikerna blev bättre med hjälp av dessa fettsyror. Det var inte så att dessa patienter kunde bli av med annan medicinering, men de kanske kunde använda lite lägre doser av till exempel kortison.

Det man kan tänka på är att det är många olika pusselbitar som kan spela roll, därför kan man fråga sig:

spelar fodret någon roll? spelar fettsyrorna någon roll? spelar det någon roll om jag badar hunden oftare? spelar det någon roll om jag inte har

heltäckningsmattor?heltäckningsmattor? spelar det någon roll om hunden inte sover i

sängen?

Det handlar om att många bäckar små kan hjälpa till att skapa det bästa resultatet, och detta kan vara besvärligt och krävande för hundägaren, eftersom det är så mycket man måste tänka på.

Kan hundar vara allergiska mot katter?Det är klart att de kan, säger Birgit Holm, men det är väldigt ovanligt. Under alla år jag har jobbat har vi testat en hund positiv för kattallergi, och den familjen hade ingen katt, så då måste man fråga sig hur sant det är.

Jag hörde om en mops som var allergisk mot sin husse, kan en hund vara allergisk mot vad som helst? Ger man allergimedicin till hund (om den till exempel är allergisk mot husse)?När vi hade pricktestet, så testade man även mot humankvalster, men det fick man släppa, för det visade sig att nästan alla reagerade på det. Man tror idag att det testallergen man använde var för

Hun

den

s vä

rld

21

koncentrerat, idag testar man inte detta över huvudtaget.

Bakteriella hudinfektionerSist kommer vi in på den vanligaste orsaken till att hundar har klåda och hudproblem, de bakteriella infektionerna.

Fukteksem, vilka goda råd kan ni ge till hundägare som har hundar som ständigt får detta?Fukteksem beror på tät päls, mycket underull, att den inte är kammad, ständigt är fuktig och så vidare. Vissa fukteksem är en engångsföreteelse, andra kommer tillbaka upprepade gånger, ofta på samma parti. På labrador och rottweiler är det framförallt kinderna som är drabbade. De har väldigt tät päls där och man tror att det bildas ett fukteksem när det inte kommer luft till huden. På hudytan finns bakterierna och om inte luften kommer dit så trivs de jättebra, är skyddade och kan frodas.

Spot on preparat kan vara en annan orsak till att de uppstår, men också fästingar eller något annat som sticker hål. Här ringer de varningsklockor hos mig, för just fästingar har jag märkt är en starkt bidragande orsak till varför vår mops får fukteksem. Jag har därför börjat sätta lite aloe vera på såret, så fort jag plockat en fästing och har märkt att det har önskad effekt. Jag frågar därför Birgit om det och får ett godkännande eftersom aloe vera är antiinflammatoriskt och vi vågar därför fortsätta rekommendera det som förebyggande behandling.

Att klippa ner hunden är också en bra idé, och att tänka på att man skall ha hunden rejält genomkammad, så att det inte blir mattliknande tovor, för då är det omöjligt för luften att komma in och man bjuder in möjligheten för bakterierna att frodas.

Det man skall göra om hunden får en hot spot är att klippa inte bara just det drabbade området, utan även runt området omkring, eftersom hot spots ofta leder till att de breder ut sig likt satelliter (se bilden ovan).

Det man använt sig av på Blå Stjärnan på sista tiden är något som heter Lindra från Douxo serien. Det är en spray som har fungerat väldigt bra. Man tvättar först av såret med ljummet vatten, torkar sedan mycket noga och sprayar därefter på Lindra. Det blir snabbt bättre. När vi var på Blå Stjärnan låg det en new foundland hund inlagd som hade hot spot. De hade behandlat honom på detta sätt dagen innan vi var där och hunden var redan bättre, så det verkar vara effektivt.

Furunkulos, “vad är det?” Är det någon ras som är överrepresenterad när det gäller furunkulos? Vad kan man göra, är det behandlingsbart?Furunkulos är ett steg längre än vad en follikulit är. Det är i sin tur något som lika gärna hade kunnat vara demodex, för de yttrar sig på ett liknande sätt. Hunden tappar pälsen och får kala fläckar. Vid follikulit tar man därför alltid skrapprov för att se om det är demodex. Birgit visar oss en bild av hur det ser ut, och det är små, små fläckar av håravfall. Både Malvina och jag har sett det, kan vi konstatera.

Hun

den

s vä

rld

Fukteksem som bildat satelliter på flera andra ställen på ryggen, bringan och i ansiktet.

22

När follikulit övergår till furunkulos har det gått ett steg längre in och sprängt själva hårsäcken. Det kommer då ner hårstrån, bakterier och var i läderhuden och det bildas en absess. Dessa kan man inte nå på ytan, utan man måste sätta in antibiotika. Det är ingen mening att man tvättar det, för det ligger för djupt. Om hunden får en sådan kan man eventuellt skylla på att det beror på en främmande kropp, men om det blir flera, så kan man inte längre göra det. Den vanligaste behandlingen är långtidsbehandling med antibiotika. Man kan också använda sig av ett stafylokockvaccin, som fungerar i vissa fall.

Hur är det med operationer? Malvina hade en boxer som fick opereras, gör man det idag också?När man fattar beslut om att operera bort en furunkel är när den kommer tillbaka upprepade gånger på samma tass och ställe. Då operar man bort hela furunkeln, simhuden och syr ihop med en mängd små stygn. Det är ett större ingrepp och är lite krångligt att få att hålla ihop, men man har väldigt goda resultat med hjälp av denna operation. Det är som sagt var däremot bara intressant om den återkommer på samma ställe upprepade gånger.

Den ras som förut var överrepresenterad när det gäller tassfurunkulos var boxer och det kallades därför för boxersjukan. Idag är furunkulos inte lika vanligt, men förekommer hos till exempel labrador, bullterrier och rottweiler. Generellt kan man däremot säga att korthårshundar är mer drabbade.

Har Ni som veterinär sett en ökning av hudproblem i samband med att allt fler använder fästingsmedel på sina hundar?Birgit Holm kan inte känna igen att det finns ett sådant samband. Hon menar överhuvudtaget att det är mycket sällan hon skyller något på fästingpreparaten, det är i så fall om klådan eller eksemet är direkt kopplat till just den plats där man applicerat preparatet. eller där halsbandet har suttit. Eller att man har fått allmänna biverkningar som till exempel kräkningar eller rörelsestörningar.

Vi har nu kommit till slutet av vårt långa samtal med Birgit Holm.

Vad skall du göra när du slutar jobba?Vaccinera kameler, säger Birgit Holm, eller kastrera gathundar i Indien.

Blandras

Hun

den

s vä

rld

23

Mer miljövänligt!

Vi fortsätter på den miljövänliga linjen. Den här gången är det det amerikanska företaget The Good Dog vars produkter vi visar upp. Både halsband, koppel och leksaker är gjorda av hampa.

I Sverige kan de köpas via Lagerstedt & company, och om du själv vill bli återförsäljare så hittar du produkterna i USA.

Inköpsställen:

www.lagerstedtocompany.com

www.thegooddogcompany.com

Hun

den

s vä

rld

24

Vad är Sirius Hundkonsulter?

en sammanslutning av hundinstruktörer och hundpsykologer som har valt att arbeta med moderna metoder och ett, för hunden, inlärningspsykologiskt korrekt sätt.

Vi arbetar med positiv förstärkning.

Vi berömmer såväl hund som hundägare.

Vi tror inte på snabba lösningar, utan arbetar för varaktiga resultat.

Fortbildning är nödvändigt för att hålla bra kurser.

Vi använder inte “rätta knycket”, stryphalsband, dressyrlänkar, stackel- eller elhalsband, eller annat som kan förorsaka hunden fysiskt eller psykiskt lidande.

Låter det intressant? Läs mer om oss på vår hemsida: www.sirius.dinstudio.se (klickbar!)

Vi söker aktivt efter fler instruktörer och hundpsykologer, som vill ansluta sig till oss.

Vi har både i nummer ett och nummer två av Hundens Värld skrivit om hundars rädsla för oljud, till exempel åska och fyrverkeri. Nu tror vi att ett riktigt bra hjälpmedel har utvecklats.Nu finns en ny och revolutionerande tröja på marknaden i USA, men snart finns den garanterat i Sverige också (vi kommer att sälja den i Hundens Världs shop inom en nära framtid).

Det är inte utan anledning som vi tror på den här produkten. Temple Grandin är namnet på en autistisk kvinna, tillika djurälskare och författare till boken “Vi som förstår djurens språk”. I den boken hänvisar hon till att tryck kan ha en lugnande inverkan på nervsystemet. Detta är något man använt sig av när man arbetat med autistiska personer, och när stressen blev för stor

för Temple Grandin tog hon själv hjälp av ett trångt utrymme för att undkomma stressen. Det är efter den modellen som den så kallade “Thundershirt” är designad efter.

Det finns också något som heter TTouch, där man också använder sig av tryck för att lindra ångest.

Det är alltså en del som talar för att denna produkt faktiskt kan hjälpa och på deras hemsida finns det också tydliga filmbevis på hur hunden ser ut med respektive utan jackan, under till exempel ett åskväder.

Företaget ger dessutom en garanti för att produkten fungerar, och i undersökningar har 85% av hundarna

blivit hjälpta.

Vi hoppas att produkten håller vad den lovar, för då kan vi faktiskt ha hittat ett riktigt bra hjälpmedel för alla dessa rädda hundar.

Natasja Ravenklint

EN TRÖJA SOM HJÄLPER VID ÅSKA

Hun

den

s vä

rld

25

Friskvård - något att satsa på?Av Annnika Falkenberg, leg. sjukgymanst.

Under de senare åren har allt fler hundägare börjat intressera sig för friskvård. Vetskapen att man faktiskt kan undvika en hel del skador och också få ut lite mer prestanda av sin hund engagerar allt fler hundägare.

Friskvården delas in i olika delar beroende på vilket skede hunden fysiskt befinner sig i och naturligtvis också med hänsyn till vilken nivå dess “arbete” ligger på. Dessa olika delar är bas, aktiv och elit.

Basträningen ligger till grund för allt annat som följer därefter. Genom att skapa en stabil genomtänkt och gedigen grund bygger man för framtiden. I begreppet BAS lägger vi in: Grundträning, uppbyggnad, riktad träning, skadeförebyggande hantering, valp och unghundsträning.

Som aktiv ställer man lite högre krav på hundens fysik och prestanda i det arbete den utför. I begreppet aktiv lägger vi in mer specifikt riktad träning mot styrka, kondition, koordination och smidighet, träningsplanering på kort och lång sikt, uppvärmning och nedvarvning, samt fortsatt skadeförebyggande hantering.

De hundförare som är extremt aktiva i sitt hundägande och som satsar högt inom sitt område hamnar i både sitt hundägande och i utövandet av sport på elitnivå. Deras prestation kan mer jämföras med en mänsklig elitidrottare när det gäller krav på prestanda och uthållighet.

I begreppet elit lägger vi in långsiktig uppbyggnad mot ett högt mål, träning specifikt riktad mot prestanda, noggranna analyser av hundens förmåga ställt mot de krav respektive gren ställer på hunden, skadeförebyggande hantering, återhämtning efter hög ansträngning samt toppning inför speciella evenemang.

I begreppet friskvård ligger också en del etik. Vi väljer av olika anledningar att belasta våra hundar med rörelser och aktiviteter som de normalt inte själva skulle välja. Visst springer en hund och både vänder och vrider när den är lös. Däremot sätter den inte ihop serier av rörelser på det vis som vi många gånger ber dem om. De ligger också och arbetar under ett kommando eller en uppmaning från sin förare att fortsätta när de normalt skulle ha avbrutit. Självklart ska en hund kunna detta. Det ligger i hela begreppet med just brukshundar. De ska brukas. Men vi måste då också se till att kompensera för den belastning vi tillför genom att friskvårda och hjälpa hunden att ta hand om sin kropp. Det är ett etiskt ansvar vi alla har inför våra hundar.

Svenska Brukshundsklubben satsar på friskvård och kommer att jobba aktivt för att införa friskvård som en naturlig del i träning av hund. Vill du veta mer, besök vår hemsida på www.brukshundklubben.se.

Texten är publicerad med tillstånd av författaren.

KUNSKAP PÅ MY DOGI förra numret av Hundens Värld rapporterade vi från hundmässan My Dog i Göteborg, som gick av i januari. Vi var på ett par av föredragen som erbjöds och tänkte att vi skulle dela med oss av vad som sades.Dessvärre hamnade vi längst bak på föredraget om friskvård hos hund av sjukgymnast Annika Falkenberg, men hon var vänlig nog att dela med sig av en text hon skrivit, så den publicerar vi istället för ett sammandrag av vad hon sade på My Dog.

Annika Falkenberg är leg. sjukgymnast och författare av boken “Friskvård för hund”, utgiven på Prisma förlag. Vi träffade henne på My DOG.

Hun

den

s vä

rld

26

Problem vid hundmöten- ett av de vanligaste hundproblemenAv Natasja Ravenklint

Hundpsykolog och hundinstruktör Lina Bjurström

Vid caféscenen på My Dog skulle hundinstruktör och hundpsykolog Lina Bjurström hålla ett kort föredrag om ett av de vanligaste hundproblemen, att hundar gör utfall vid hundmöten. Det var för intressant för att missa, så vi var där. Lina Bjurström är utbildad hundpsykolog i England, vid Animal Care College, samt har gått utbildning i operant inlärning för Bob Bailey, hans så kallade chicken camps. När hon hade fått frågan om hon kunde prata om hundproblem, så bestämde hon sig omedelbart för att prata om problem med hundmöten, något som hon upplever som det problem som hundägare vanligast söker hjälp för, något som undertecknad skriver under på, eftersom jag också arbetar som hundpsykolog.Varför får vi problem med detta, undrar Lina retoriskt och svarar genast med att det finns många olika förklaringar och anledningar till varför hundar beter sig på detta vis. Det kan vara responser som bottnar i aggressivitet, rädslor eller till och med glädje, men som gemensam nämnare har de oftast att hunden har fått negativa associationer vid ett tidigare hundmöte. Bidragande orsak till problemet kan även aveln med olika raser vara, menar hon. För hundar är det viktigt att kunna kommunicera med varandra, alltså hundspråket, men många hundar har dessvärre tappat denna förmåga genom till exempel bristande socialisering som valpar, eller just för att rasen ser ut på ett visst sätt. Vi har avlat på svansar, pälsar, öron, färger och så vidare som gör det svårt för hundar att kommunicera med varandra. Svarta hundar har till exempel ofta problem, på grund av att andra hundar har svårt att läsa deras mimik, även hundar med mycket hår framför ögonen kan vara mycket svårlästa av andra hundar, och därför uppfattas på ett hotande sätt, trots att det absolut inte är hundens avsikt. Ett annat vanligt problem vid möten är att en lös hund möter en kopplad hund. Den kopplade hunden förlorar då förmågan att

kunna fly undan situationen om den upplever den som jobbig. Detta är alltid hundens första utväg, kan den inte fly, blir den tvungen att försvara sig. Vid nästa hundmöte kan den hunden ha lärt sig att “anfall är bästa försvar” och tar då till den typen av försvarsmekanism, istället för att fly. Beteendet har förstärkts och blir då starkare och kan snart eskalera, till att bli det försvar hunden gör redan på långt avstånd Vad skall vi göra? undrar Lina retoriskt.• Som hundägare har vi uppgiften att skydda vår hund.

Det är vi som skall ta hand om situationen, inte hunden.• Låt inte hundar göra upp, det skapar problem.• Våga säga ifrån till andra människor. Vill du inte att era

hundar skall träffas, så måste de respektera det.• Hundar behöver inte hälsa på alla de möter. Vi hälsar ju

inte på alla.• Skaffa bra och trygga kompisar till hunden• Undvik dåliga hundmöten. Hundar får inte mobba en

annan hund, då måste vi gå in och bryta leken.

Hun

den

s vä

rld

27

1. Något att annat att göra och tänka på.2. Har nosen i backen, vilket är en lugnande signal,

som den då skickar till den mötande hunden.3. När hunden får en förväntan på att något positivt

kommer att ske vid ett hundmöte (det blir ett godissök), så kommer hunden att vända sig till dig, för att den förväntar sig att något positivt skall ske.

4. Vi lär hunden ett alternativt beteende, till exempel sitt eller att ta ögonkontakt vid hundmöte. För att det skall fungera måste beteendet generaliseras, annars klarar hunden inte av detta i en spänd situation. Detta inneäbr att det tar tid att träna.

Det finns inga så kallade “quick fixes”. En snabb lösning är ofta en bestraffning, och de kan fungera för stunden, men det medför väldigt ofta biverkningar och gör på det sättet beteendet värre. Vad du än gör, bråka inte med hunden om den gör ett utfall mot en annan hund. Det skapar bara negativa associationer. Lina menar att hon förstår att det är svårt att låta bli, eftersom det är den typen av reaktion som folk förväntar sig av oss, men vi skall inte ge efter för detta tryck, utan tänka på vad som är bäst för vår hund. Vänd det negativa till något positiv. Det kan kännas konstigt att göra ett godissök när man helst skulle vilja bestraffa hunden, men genom att göra detta skapar vi en helt ny föväntan hos hunden och kan på det viset vända det negativa till något positivt.Om vi redan har fått problemet är det viktigt med tajming när vi gör vårt godissök. Om vi kastar godiset för sent så kommer hunden att vara blockerad och

inte mottaglig för det. Kastar vi det för tidigt, så kommer inte hunden göra den rätta kopplingen. Det är alltså viktigt att på dessa hundar kasta ut godiset precis när den blir medveten om den andra hunden, men ännu inte blockerat sig, till exempel när den spetsar öronen. Avståndet är också avgörande för resultatet. Vi måste leta upp det avstånd som hunden kan klara av mötet på, och inte gå för nära. Det gäller att skapa en situation som hunden kan göra rätt i. Man kan också gå i en båge när man ser en annan hund. Detta är också en av hundens lugnande signaler. Se också till så att hunden är på din andra sida i ett möte, så att det är du som tar den närmaste konfrontationen, bli som en barriär mellan din hund och den andra hunden. Lina avslutar med hur viktigt och intressant det är att lära sig att läsa sin hund. Det håller vi på redaktionen verkligen med om. Ett sätt att göra det är genom att filma hunden, så att man kan titta på olika sekvenser om och om igen. Prova det, för ni kommer märka att ni ser fler och fler detaljer för varje visning. När ni har gjort detta några gånger, så är det dessutom roligt att se att man börjar se mer och mer redan när man tittar på filmen första gången. Övning ger färdighet.

En härlig stund i bastun, garanterat utan värme.

(Dansk svensk gårdshund)

Hun

den

s vä

rld

28

Klickerskolan - Del 2Måste det vara så svårt?-med Pavlov på ena axeln.Av Natasja Ravenklint

Som jag skrev i förra månadens nummer är klickerträning lätt, men inte enkelt. Vem som helst kan klickerträna, inga konstigheter, men tekniken är inte enkel. Faktum är att den vilar på hela inlärningspsykologin, och om man väljer att fokusera lite väl mycket på den biten av klickerträning, så kan det verka väldigt krångligt, men lite bör till och med nybörjaren känna till.

Anledningen till att klickerträning överhuvudtaget fungerar beror på det som kallas klassisk inlärning, eller klassisk betingning. Det är med hjälp av detta som klickern blir betydelsefull för hunden, utan klassisk inlärning och vad vi kan om det, alltså ingen klickerträning.

Den person som upptäckte den klassiska inlärningen hette Ivan Pavlov, han var ryss och fick faktiskt Nobelpriset, men inte genom sin upptäckt av klassisk inlärning som han har blivit mest känd för.

Som många stora upptäckter kom Pavlov

på den klassiska inlärningen genom en slump. Han höll på med experiment kring salivering, hur den fungerade. För att komma fram till detta använde han sig av hundar. De hade slangar kopplade från sina munnar till mätinstrument, som skulle kunna mäta när och hur de saliverade. För att starta själva

saliveringen använde man sig av mat. När mat presenteras började hunden salivera, och Pavlov kunde göra sina mätningar.

Snart hände det som inte fick ske, hundarna började salivera innan maten serverades och på det viset kunde inte Pavlov mäta på ett korrekt sätt.

Boven i dramat var det som Pavlov kom att kalla klassisk inlärning. Efter att ha varit med om samma sak dag ut och dag in, så kunde hunden förutse att något skulle ske, till exempel om hunden såg Pavlov, eller någon annan som brukade servera maten.

Pavlov började experimentera. Gick det att lära hunden att associera olika saker med att mat skulle serveras?

Hun

den

s vä

rld

29

Svaret på den frågan var, ja absolut. Pavlov kunde presentera en ringklocka, och därefter mat, och upprepa detta många gånger, därefter fick hunden full salivproduktion så fort den hörde ringklockan. Han utförde detta experiment med en rad olika stimuli som han presenterade direkt innan maten presenterades, och fick på det viset hunden att koppla dessa olika saker samman med mat och därmed få full salivproduktion.

Det här gäller naturligtvis inte bara hundar, utan alla djur. Vi kan koppla ihop saker som egentligen inte har med varandra att göra, bara för att vi förknippar dem med varandra, genom upprepade erfarenhter, eller associationer.

Klassisk inlärning sker ofta utan att man är medveten om det överhuvudtaget. När vi trycker på klickern för första gången och hunden hör ljudet, så har den ingen som helst aning om att detta är ett bra ljud. Det är vi som bygger in den kopplingen med hjälp av vårt gyllene kontrakt (se nummer 2 av Hundens Värd). Klassisk inlärning hänger ihop med känslor, associationer och reflexer.

Eftersom Pavlov gjorde experimentet med hjälp av mat, något positivt för hunden, och vi använder oss av belöning efter att vi har klickat, så får vi ofta för oss att klassisk inlärning är något som endast hör ihop med bra saker, men så är det inte. Vad som helst kan kopplas ihop med vad som helst.

Under några år kunde jag till exempel inte äta indisk mat, på grund av klassisk inlärning. Jag hade då gjort en lång resa, tillsammans med en vän, och under hela den här resan luktade det indisk mat, samtidigt som den ena otäcka händelsen avlöste den andra. Efter 36 timmar med obehaglig saker hade kopplats ihop med doften av indisk mat, så hade jag fått en mycket stark klassisk inlärning av att indisk mat betydde livsfara. Det gick inte att styra över detta, utan det skedde bara. Jag visste ju att den indiska maten inte alls hade med faran att göra, men kopplingen skedde ändå, utan att jag förstod det just då. Efter några års upprepningar av doft av indisk mat och ingen livshotande katastrof, så gick det över, eller släcktes ut, som man säger inom inlärningspsykologin. Jag är däremot ganska övertygad om att om jag till exempel skulle bli matförgiftad av indisk mat, så skulle det slå mycket hårdare än om jag blev det av till exempel husmanskost.

Hundar lär sig kolosalt mycket med hjälp av klassisk inlärning. Det är faktiskt något som styr en väldigt stor del av hundens liv, utan att många hundägare är medvetna om det.

Rädsla är något som kan rädda liv, för en hund, som inte kan resonera som vi, är den mer betydelsefull än vad den är för oss människor. Vi kan, i de flesta rädslesituationer, resonera oss fram till om något verkligen var farligt eller inte. Hundar gör inte det, de agerar utifrån sin rädsla direkt. Den kan trots allt rädda liv. Rädslor lärs väldigt ofta in med hjälp av klassisk inlärning.

Har något lärts in med hjälp av klassisk inlärning, måste det också läras av med hjälp av det. Det är en viktig principe som många inte känner till.

Ett exempel på det är att om man har en hund som har problem med andra

hundar, så kan man utgå från att hunden har en dålig association av hundar på något sätt. Det kan till exempel vara att hunden har blivit påhoppad av en hund vid ett tidigare tillfälle. Låt oss säga att det var av en schäfer, eftersom det är den vanligaste rasen i Sverige. Hunden har nu lärt sig att den schäfern är opåtlig, men det är också troligt att hunden kommer att tycka att andra schäfrar är det också. Det är bättre att vara på den säkra sidan och inte ta några risker. Hunden har nu fått en association mellan schäfrar och obehag. För att överleva skall man se till att hålla ett så stort avstånd som möjligt till schäfrar.

Hundar håller avstånd genom att göra utfall eller på annat sätt verka farliga. När vi möter en schäfer nästa gång kommer det att se ut som om det är vi som har den farliga hunden. Vi har då fått vad vi kallar en reaktiv hund, en hund som reagerar.

Vi försöker då att inte lägga några känslor i detta. Hunden har ett beteende. Den reagerar på schäfern. Ett beteende kan förändras. Här kommer Palvov in i bilden.

Ofta försöker vi i detta läge få hunden att göra något, till exempel sitta. Hunden är inte mottaglig för det alls, eftersom associationsinlärningen nu är i full gång. Hunden känner sig hotad av schäfern och har hög stress på grund av detta. Att be hunden att sitta i denna situation ökar stressen. Det är nämligen väldigt svårt att göra något annat när den klassiska inlärningen är i full gång samtidigt. Bob Bailey, känd som världens främsta djurtränare, säger att Pavlov alltid sitter på ena axeln. Med det menar han att den klassiska inlärningen alltid är aktiv. I detta fall med

Hun

den

s vä

rld

30

Vi kommer till dig!Klickerträning för nybörjare,

en kurs som bygger på boken med samma namn.

Stockholm den 15-16 maj 2010 kl. 9-17

För mer informaton se:

www.hundens.se

schäfern, kommer vår hund att enbart ha den andra hunden i huvudet. Han kommer inte att vara mottaglig för annan information, eftersom Pavlov helt enkelt har blivit väldigt stor, där han sitter på axeln.

Det vi måste göra i det läget är att hjälpa vår hund att associera schäfern med något helt annat, så att vi på det viset bryter låsningen hunden befinner sig i. Då använder vi oss av Pavlov.

Varje gång vår hund tittar på schäfern, klickar vi och belönar. Till en början kommer vår hund inte att vända sig om till oss för att få godbiten. Man vänder nämligen inte ryggen mot faran, men när vi har upprepat detta tillräckligt många gånger, kommer hunden att vända om för att få sin godisbit. Ni kommer nu upptäcka en skillnad i hela hundens utstrålning.

När jag förklarar detta får jag alltid frågan: Belönar jag då inte ett beteende som jag inte vill ha (alltså att hunden blåstirrar på den andra hunden)? Nej, du hjälper din hund att förändra associationen den har av en annan hund. Känslan av obehag kommer att försvinna till förmån för känslan av något väldigt positivt, mat.

En sak man måste tänka på när man börjar träna på det här sättet är att ha tillräckligt stort avstånd till det som är obehagligt, så att hunden inte gör utfall och förhoppningsvis även är så pass lugn att han tar godis. En stressad hund vill nämligen inte äta. Avstånd är därför A och O för ett riktigt lyckat resultat, särskilt om man vill få det så snabbt som möjligt.

Om du ser att schäfern närmar sig klickar du och belönar, klickar och belönar, klickar och belönar, så fort din hund tittar åt schäferns håll (du kan inte vara säker på att din hund har sett hunden än, men det är bättre att vara före än för sen.

Klickern har i denna situation en dubbel roll. Den fungerar dels som en markör, det är bra att titta på schäfern, men den fungerar också lugnande. Klickern är bekant, trygg och innebär dessutom mat.

Se till att hålla ett bekvämt avstånd till schäfern, så att din hund får många lyckade resultat av att titta på den. Glöm aldrig bort att vi hela tiden vill att hunden skall lyckas. Ju fler lyckade träningsförsök vi får, desto bättre och snabbare resultat kommer vi att få.

Träna inte länge. Detta är otroligt ansträngande för din hund. Tänk dig själv för att bli utsatt för något du tycker är obehagligt. Det tar på krafterna. De kurser jag har när hundar blir som allra mest trötta är just

dessa kurser där de bara skall titta på något. Tränar man på långt håll kan 5 minuter vara en lagom tid, tränar man på kortare avstånd kan det vara mer lämpligt med 1-2 minuter. Allt för att hålla träningen på en sådan nivå att hunden har möjlighet att lyckas.

Om man har en hund som får en dålig erfarenhet så är min rekommendation att omedelbart börja träna på detta sätt, innan hunden har kopplat det till att obehaget kanske gäller alla schäfrar, eller alla stora hundar eller rent av alla hundar. Ju längre dessa associationskedjor av klassisk inlärning blir, desto svårare är de att komma åt.

Ett tips är att påbörja träningen redan innan något händer. Lär hunden “titta på det-leken”. Ställ fram något inomhus, som i vanliga fall inte brukar stå där, och när hunden tittar i den riktningen klickar du och belönar. Upprepa tills du ser att hunden gör detta beteende flera gånger och att du på det sättet kan uppfatta det som att den har förstått själva uppgiften. Plocka fram ett nytt föremål och gör om samma sak. Testa sedan att göra detta på något utomhus. Det kan vara vad som helst, en parkerad bil, en skylt eller en lyktstolpe. På det här viset har din hund förstått att saker omkring den är “klickbara”, hela världen kan rent av vara klickbar och en sådan värld är det härligt att befinna sig i.

Hun

den

s vä

rld

31

HUNDENS VÄRLDS gästkrönikör

Hundar och andra djur i hollywoodAv Göran Everdahl

Hun

den

s V

ärld

Göran Everdahl är skribent, hörs på radio, bland annat i P1s Spanarna och i kulturradion. Denna krönika har tidigare kunnat höras i P1 och vi har fått författarens tillstånd att publicera den.

Bilden föreställer filmstjärnan “Lassie”.

Lassie är illa medtagen, det ser mörkt ut, men hon måste klara sig. Lassie får inte dö. För är det nånting som alla familjefilmer om djur lärt oss genom åren så är det just detta: huvudpersonen, eller huvuddjuret, får inte på några villkor dö. Lassie får inte dö, Flipper får inte dö, inte grisen Babe heller. Trofast – ni minns den tappra blodhunden i Lady och Lufsen – han får inte dö. Den frihetstörstande späckhuggaren Willie får inte dö heller.

Men, och här närmar vi oss nåt lite oroväckande med alla oss till synes civiliserade människor i publiken, alla de här djuren får ju hemskt gärna NÄSTAN dö. Faktum är att det något av ett krav.

Skicklig drar de sin slipsten Alla dessa filmer med en flämtande hjältemodig hund eller häst eller säl, och ett hysteriskt gråtande barn och en välvilligt inställd veterinär som ändå inte vill inge obefogat hopp. Ofta avslutas scenen med att musiken sväller, hjältedjurets ögon sluts, och barnskådespelaren får ge upp en sista, förödande snyftparoxysm. Klipp.

I nästa scen har det gått några veckor förstår man och hunden eller vad det nu var är hur pigg som helst, möjligen med ett litet stödförband. Hurra! Hela dödsscenen var falsk, bara en kallhamrad manipulation från regissören – som vet hur en slipsten ska dras.

Sedan finns det den lilla särskilt sadistiska underavdelningen i djurfilmens värld – den där djuret inte bara helt regelvidrigt dör, utan barnet – dess bästa vän – måste hålla i bössan.

Hjärtlösheter(Brölande hjortkalv) Där hörde vi hur nybyggarpojken Jody i Hjortkalven från 1946 försöker driva bort sin tama hjort från gården där den äter upp familjens grödor. Den kommer förstås tillbaka och Jody måste göra processen kort. Det säger hans pappa och han spelas av Gregory Peck så då måste det vara sant.

En om möjligt ännu mer hjärtslitande version finner vi i Old Yeller klarar allt, Disney-klassikern från 1957 om praktbyrackan Yeller som verkligen klarar allt. Han inte bara slåss mot och söndertuggar vildsvin, björnar, skunkar och

32

Hundinstruktörsutbildning

Snart är det dags att starta vår åttonde

instruktörsutbildning. Vi ger en bred och

djup kunskapsbas att bygga vidare på.

F ö r u t o m a t t b l i d i p l o m e r a d

hundinstruktör, erhåller du även diplom

s o m h u n d i n s t r u k t ö r m e d

k l i c k e r i n r i k t n i n g s a m t

rallylydnadsinstruktör.

Start den 11-12 september 2010.

Klickerinstruktörsutbildning

Är du redan instruktör eller vill du lära

dig mycket mer om klickerträning? Är

du instruktör blir du klickerinstruktör

efter fullföljd utbildning. Är du bara

intresserad blir du klickertränare.

Förutom att träna hund, tränar vi höns,

get och ytterligare ett valfritt djur.

Start den 4-5 september 2010.

Kantarellsöksinstruktör

Vad sägs om att lära hunden att leta

efter och markera kantareller, och att

dessutom få kunskapen att lära ut

denna rol iga akt iveringsform ti l l

h u n d ä g a r e . F ö r k u n s k a p s k r a v :

Hundinstruktör.

Obs! För dig som bara vill lära din hund

söka efter kantareller, har vi kurser

varje sommar.

Start den 3-4 juli 2010.

Tel. 0760-475 470

Yrkes-utbildning

skallerormar – han har till och med sin egen herrkör på soundtracket.Efter hundra hjältedåd i vildmarken får Yeller rabies, eller vattuskräck som det heter i filmen, självklart efter att räddat två små barn från en vargattack. Lillhusse Travis har inget val. Han skjuter Yeller. Pang.

Rin Tin TinDet finns något kluvet med vårt förhållande till djur, i synnerhet djur som vi uppfattar som lite mänskliga, som hundar och hästar och delfiner. Många av oss älskar dem. I USA har ett särskilt flygbolag för husdjur just grundats. Modeskapare designar märkeskläder för hundar, det finns prozac för hundar med köttsmak.

På film är djuren som vi, men bättre. Klokare, andligare. Som helgon. Att de lider och ibland dör på film är inte så konstigt. Ett helgon behöver på nåt sätt ett smaskigt martyrium. Då blir den där gudssmaken liksom ännu renare. För god för denna världen.

Så har det varit från början. En av de tidigare stora filmstjärnorna, Rin Tin Tin, hade passande kämpig bakgrund – en chockskadad schäfer och strykarhund som togs om hand av en amerikansk korpral i Frankrike under första världskriget. Väl i Hollywood fick Rin tin tin sin första huvudroll i Where the west begins, en film som räddade bolaget Warner Brothers från tidig konkurs 1922.

Rin Tin Tin mottog 10 000 beundrarbrev i veckan, medverkade i sexton långfilmer och tre olika radioscener. Men nu kan det

avslöjas, han spelade inte alltid in sina repliker själv.

Det fanns fler hundstjärnor både före och efter – allra först var nog Jean, the Vitagraph dog, som debuterade redan 1907. Men en blev större än dem alla.

LassieLassie, den stiliga och intelligenta vallhunden - i filmerna med närmast geni-IQ - var som alla kanske vet, om inte transvestit så i alla fall dragshowartist. Det vill säga, tiken Lassie var en hanhund, återigen upphittad – Pal hette han, rastlös även för att vara collie och ständigt sugen på att lära sig nya trick.

Efter åtta filmer fick Lassie sin egen teveserie 1954 och den sändes absurt nog i hela 19 år. Så många barn att rädda ur brunnar och nedrasade gruvor! Hämta hjälp, Lassie, hämta hjälp! Pals ättlingar, alltid hanhundar, har fortsatt att spela Lassie – så sent som för två år sen gav sig tionde generationen in i leken.

Hundar är en sak – vilda djur klarar inte alltid uppmärksamheten lika bra. Keiko, späckhuggaren som spelade Willie i Free Willie-filmerna, släpptes verkligen fri efter flera års penninginsamlingar. Drev runt ensam i Atlanten, blev allt magrare och mer apatisk, drev upp på land i en norsk vik och dog i lunginflammation 2003.

Flipper

Och nu kommer filmen The Cove, om illegal delfinjakt i Japan. Initiativtagaren till dokumentären är aktivisten Ric O’Barry - mannen som fångade in och tränade fem

Hun

den

s vä

rld

33

delfiner för teveserien om Flipper på 1960-talet. Idag kämpar O’Barry för att delfiner inte ska användas i underhållning. De är vilda djur, menar han, som har fått lida för att de råkar se charmiga och barnvänliga ut.

Det är väl som alla de där mästrande hundpsykologerna på teve säger, att man inte ska förmänskliga djuren. Men gränsdragning är inte lätt. Inte mellan människor, och inte mellan arter heller. Delfiner ler förstås inte, men de ser ut att göra det. Och försök stå emot en sorgsen, till synes besjälad hund - som egentligen bara har nästa matskål i huvudet.

Jag skojade tidigare om Yeller, rabieshunden. Men när jag såg om filmen för det här inslaget var det naturligtvis kört. Det är omöjligt att se Yellers dödsscen utan att kollapsa. Kameliadamen är inget i jämförelse. Han var ju så snäll! Varför måste han dö?

Jaja, Yeller är en hund, ett djur. Och vi är inte mer än människor. Rin-Tin-Tin

Hun

den

s vä

rld

34

Rasspecial: Stabyhoun

- en holländsk allroundhund

Stabyhoun beskrivs som en mångsidig jakthund. I Sverige finns, lite anmärkningsvärt, den största populationen av stabyhoun utanför hemlandet Holland. Det är en arbetande ras som kräver aktivering och arbetsuppgifter. Antingen kan det vara i jakten, eller i någon hundsport. Att arbeta med spår eller apportering passar rasen extra bra.

Gillar du ett aktivt hundliv och att arbeta med hund, är en mellanstor ras något för dig, då kanske det finns anledning att titta lite närmare på en stabyhoun. Rasen finns i tre färgkombinationer svart och vit, brun och vit, samt orange och vit, men den färgen har förekommit i äldre stamtavlor. Idag känner man inte till någon med den färgen. Det förekommer även trefärgade stabijer, men det är ett diskvalificerande fel, om man tänkt ägna sig åt utställning eller avel.

Namnet kommer från holländskan sta-mij-bi, eller på svenska ”stå mig bi”. Uttalet är stabejhun. Stavningen är gammal, och idag skulle den egentligen stavas stabijhûn. I Holland kallas den antingen stabij eller bijke.

Stabyhoun är en av elva holländska raser. Det finns många likheter mellan denna ras och en annan holländsk ras, drentsche patrijshond, men

också den stora münsterländern. Man tror att de tre raserna är besläktade.

HistorikDe fattiga bönderna i Holland hade inte råd att hålla sig med flera hundar, utan behövde en hund som kunde användas till diverse sysslor, en gårdshund, följa med på jakten, apportera bytet, jaga sork och mullvad. Just mullvadsjakt kunde inbringa extra inkomster, då det skinnet var eftertraktat som foder i handskar. Rasen kunde fånga och döda smådjur utan att skada pälsen, vilket gjorde det eftertraktade i detta arbete. Den skulle också larma familjen om någon närmade sig gården och vara en trevlig familjehund.

Rasen kommer från Friesland i Holland, och det troliga ursprunget är en frisisk fågelhund och en spansk spaniel. Från den här delen av Holland kommer två raser, stabyhoun och wetterhoun. De hade samma användningsområde och korsades därför friskt. Friesland är en provins i Holland, där det finns många vattendrag, sjöar och skog.

1942 erkändes staijhoun som ras av Holländska Kennelklubben, och man startade aveln med 30 hundar. I början av 1960-talet öppnade man registret för registrering genom typning, och man stängde det 1968, när ytterligare 60 hundar registrerats in.

Vatten är ett element som en stabyhoun trivs i.

Hun

den

s vä

rld

35

I Sverige har rasen ganska snabbt blivit uppmärksammad och populär som allroundhund, men är fortfarande numerärt liten. Den första svenskfödda kullen registrerades 1997. Mellan år 2000-2006 registrerades i snitt 56 valpar/år. Den används i Sverige inom jakt, spårarbete, lydnad, apportering och agility. Det är med andra ord en aktiv hund, som också är väldigt social, både med människor och andra sällskapsdjur.

Egenskaper:Ett gemensamt drag hos rasen är att det är en mycket noggrann och duktig eftersökshund. I Sverige är det just inom denna gren som det finns meriterade hundar.

Jaktintresset är det inget större fel på. Enligt en enkät visar 55% intresse för rådjur, 17% driver med skall, 5% driver längre än 15 minuter, 75% apporterar, 33% bär även vilt, 93% spårar. Detta kan kanske vara extra bra att känna till om man inte är intresserad av jakt, men ändå tycker att en stabyhoun låter intressant. Att ge hunden ersättning för jaktintresset med hjälp av till exempel spårarbete av olika slag kan vara en bra idé för den icke-jaktintresserade.

Rasen är en duktig apportör. I hemlandet Holland har man ett generellt apporteringsprov, som även innehåller släpspår och vattenprov.

Vattenarbete är en av rasens specialiteter, en annan är att de har en förmåga att klättra på de allra svåraste vattenbankarna. Gräva är en annan rasegenskap.

På gården måste hunden vara vänlig mot boskapen, snäll och tolerant med barn och en bra vakthund. Den måste kunna hålla gården fri från möss, råttor och mullvadar.

Ord som används för att beskriva en stabyhoun är: envis och uthållig, självständig, energisk, mångsidig, arbetsvillig, allroundhund, aktiv, intelligent, vaken, viljestark, snäll, vänlig, språksäker och tydlig i sitt kroppsspråk, följsam och tillgiven. De kan ibland vara ointresserade av främlingar, men de får aldrig vara aggressiva eller rädda. De går hellre undan än slåss med annan hund, även om det kan finnas konflikter hanar emellan. De har stort viltintresse, apporterar gärna både smådjur och fågel, har ett stort intresse för djur under marken.

En stabyhoun kräver både tid och engagemang av sin ägare. En stabyhoun kräver mycket aktivering för att må bra. Det är viktigare med arbete än med en mängd motion. Att trampa upp och ner längs gatorna på cykel, är med andra ord inte det ideala.

Att motionera i ett vilt- eller personspår är mycket mer givande för en arbetande hund.

Stabijer är med andra ord inga soffpotatisar. Hur aktiva de är inomhus beror på hur

aktiva de får vara utomhus. Om du förser en stabijer med de aktiviteter

den kräver, såväl motionsmässigt som mentalt aktiveringsmässigt, och det är en hel del, så kommer du att få en hund som är lugn och tillfreds inomhus. Om du inte gör det kommer stabijern att bli

uttråkad och underhålla sig själv, vilket ofta blir på bekostnad av

möblerna.

Det är viktigt att man på ett tidigt stadium socialiserar valpen, så att den vänjer sig vid

olika miljöer och aktiviteter. Som stabyhoun ägare bör man dessutom vara tydlig och konsekvent, eftersom rasen annars kan få för sig att sätta agendan.

De tycker inte om att vara ensamma, utan är allra helst i centrum av familjens aktiviteter. De larmar om någon kommer, men har ingen stark revirkänsla.

TräningRasen lär sig definitivt bäst genom träning med hjälp av positiv förstärkning. De gillar att arbeta, lär sig snabbt och vill gärna träna om det är lönsamt

Hun

den

s vä

rld

36

för dem. De är envisa, vilket kan användas i träningen, eftersom de inte ger upp i första taget. Men det kräver också att man är konsekvent. Ha klara och tydliga regler som du lär hunden att följa, och beröm hunden entusiastiskt när den gör rätt, så kommer du att bli rikligt belönad. Försök att tänka på vilken typ av chef du helst skulle vilja arbeta för. Se till så att din stabijer vill arbeta för dig!

Alla hundsporter lämpar sig väl för en stabyhoun, agility, lydnad, flyball, spår, rallylydnad, rallymix, freestyle, specialsök, räddningshund och allt du kan tänka dig. Så länge din stabijer får vara aktiv tillsammans med dig är det en glad och nöjd hund.

PälsvårdEn stabyhoun kräver inte mycket pälsvård. Deras päls är så att säga självrengörande, det vill säga, så fort den är torr igen, ramlar smutsen av den. Om den har blivit riktigt smutsig räcker det oftast med en snabb avborstning för att hunden skall vara som ny igen. Man behöver inte bada dem ofta alls, kanske om den rullat sig i något äckligt, eller inför något särskilt tillfälle. Att sköta pälsen är heller inte något återkommande arbete, lägg hellre den tiden på aktivitet med hunden. Rasen fäller ett par gånger om året, och då krävs det lite bortsning, med någon dags mellanrum. Den del av pälsen man kan titta till lite extra är den bakom öronen

Hun

den

s vä

rld

Ursprungsland: Holland

Hemland: Holland

Namn i hemlandet: stabijhün

Mankhöjd hane: 53 cm

Vikt hane: 22-27 kg

Mankhöjd tik: 49-50 cm

Vikt tik: 18-22 kg

Normal livslängd: 13-14 år

Rasgrupp (FCI): 7, stående fågelhundar

SNABBFAKTA STABYHOUN

RASSPECIALÄr du intresserad av att ha en annons om din kennel eller rasklubb i samband med rasspecialen, så är du garanterad plats i själva rasreportaget om du beställer en annons.

Din annons kommer med andra ord att nå just den målgrupp som är intresserad av just din ras.

Priser hittar du på sid 12 i tidningen och om du inte vet hur du skall utforma annonsen så hjälper vi dig utan extra kostnad.

Intressant?

Hör av dig till annons@hundensvarld.se.

HUNDENS VÄRLD

37

Alla rasklubbar måste ha en så kallad RAS, eller rasspecifik avelsstrategi, där man gör en genomgång av rasen, både historiemässigt, exteriört och mentalt. Hur hunden skall vara enligt rasstandard, och hur den är idag i förhållande till det. Hur det ser ut med inavelsstatestik och rastypiska sjukdomar, samt göra ett program för hur man skall komma till rätta med eventuella problem för att värna om rasen.

Rasklubben är noga med att påpeka att det är viktigt att man inom rasen undviker matadoravel (när en hane används flitigt i aveln) och att man undviker inavel i så hög grad som möjligt. Eftersom rasen är väldigt liten i Sverige, är det viktigt med importer och man är beroende av detta samt parningar utomlands, för att bibehålla den genetiska variationen och en frisk ras.

Idag har man flertalet kullar som har en inavlesgrad på över 6,25% under fem generationer, men trenden är att inavelsgraden minskar med åren. Det rekommenderas att inavelsgraden är max 6,25%, men att denna siffra på sikt måste sjunka.

Rasklubbens uppgift är att föra fram hur viktigt det är att varje parning tillför rasen något positivt, och att parningarna generar individer som kan användas på den population av hundar som finns i Sverige. Hanhundsanvändningen är den bit som det är viktigast att informera om och att se över, eftersom överanvändning av enskilda individer utgör en av de största farorna i hundaveln.

Det är även viktigt att man begränsar hur många kullar en tik får. Rasklubben rekommenderar att man utvärderar varje kull vid ett års ålder innan man tar ytterligare en kull.

Hun

den

s vä

rld

RAS

Rasspecifik avelsstrategi för stabyhoun

38

HD81% av hundarna som är röntgade har A eller B höfter.

ADI Holland röntgar man inte för AD, och statistiken i Sverige är relativt liten, men enligt den har mindre än 5% av hundarna problem med AD.

EpilepsiEpilepsi förekommer hos ett fåtal individer såväl i Sverige som i Holland.

Rasklubben vill få fler hundar HD och AD röntgade, för att man på det viset skall kunna göra ett säkrare val av avelsdjur. Uppfödare uppmanas att sträva efter att få sina valpköpare att röntga sina hundar.

Egenskaper/användningsområde/fuktion/jaktRasklubben har utarbetat ett förslag till officiella jaktprovsregler som skall ligga till grund för att dokumentera de rastypiska jaktegenskaperna. Idag används rasen till många olika typer av jakt; stötande, apporterande, eftersök, kortdrivande på

rådjur, minkjakt, någon har även använts för att ställa älg.

Klubben ser som sin uppgift att öka intresset för rasens jaktfunktioner, och att man gör det genom att informera, bjuda in till träningstillfällen och att främja utbildningsinsatser.

Antalet stabijer som är MH beskrivna är för litet för att man skall kunna säga något om hur rasen är, enligt detta test, men man ser redan att det finns en viss skottberördhet, som rasklubben redan nu vill att man tittar närmare på och följer upp.

ExteriörtRasen håller en bra kvalitet, där en hög andel får 1:a i kvalitet på utställning.

Hun

den

s vä

rld

39

Svenska stabyhounklubbens avelspolicy/etiska regler:Arbeta för att bibehålla de rasspecifika egenskaperna.

Vid parningstillfället skall bägge föräldrarna uppnåt en ålder av minst två år.

Avelsdjuren skall vara HD-fria (A eller B).

De svenska avelsdjuren skall ha AD status UA (undantaget hundar födda före 2004-03-01).

Lägst 2:a pris i kvalitetsbedömning på utställning.

Samma kombination skall ej upprepas.

Svenskfödd hanhund får ha max tre kullar under sin livstid, i Sverige.

Svenskfödd hanhund får ha max en svensk parning per kalenderår.

Man skall endast använda friska och sunda hundar i avel.

Utvärdering skall ske på tidigare kull, efter 12 månaders ålder, där man skall titta på HD, AD, mentalitet och exteriör på valparna, innan tiken används igen.

Uppfödaren skall lämna in en hälsoenkät över årets kullar en gång per år.

Stabyhoun ägare uppmunas också att lämna in en hälsoenkät på hunden när den är cirka, 2 år, 5 år, 8 år och 10 år gammal.

Parningar skall anmälas till avelsrådet, för att man skall kunna hålla sig uppdaterad över användandet av hanhundar.

Hun

den

s vä

rld

40

Christina Hurig på Freijahusets kennel antog erbjudandet att få skriva några rader om sin älskade ras stabyhoun. Det blev en liten berättelse om hur det kan gå till när man blir uppfödare.

Freija kom till oss när hon var två månader gammal. Vi tyckte, så klart, att hon var världens sötaste. Hon vände upp och ner på allt. For runt som ett yrväder, undersökte allt hon kunde hitta, tjuvade all mat hon kom över, viftade på svansen åt alla hon träffade. Hon verkade helt enkelt väldigt nöjd med livet och vi var väldigt nöjda med henne.

När hon fick sitt första löp blev hon lite lugnare, och när hon hade löpt för andra gången började hon till och med uppföra sig som en verklig dam. Hon tog sig framåt med stor värdighet, och inte på det tidigare så charmiga valpiga sättet.

Vi tyckte ju att hon var fantastiskt fin, och bestämde oss därför för att vi ville ställa ut henne. Det blev ingen dålig debut. Domaren tyckte otroligt mycket om henne och ville till och med se henne i BIS-finalen (Best in Show). Det gav oss blodad tand och vi började ställa ut henne ibland när det passade oss.

En dag hittade vi en lämplig prins till vår prinsessa. Han hette Sacco och efter två månader föddes åtta små friska svartvita valpar. Alla var välskapta och kröp genast iväg för att hitta en spene att dia på. Freija var en duktig mamma. Hon tog väl hand om dem, lät dem dia, slickade på dem, puffade dem i rätt riktning och lekte med dem när de vuxit sig tillräckligt stora. Det verkade också som om hon själv visste precis när det var dags för de små liven att vänja sig av vid sin mamma.

Tiden går fort när man har valpar och vips hade det gått åtta veckor och sju av de åtta valparna skulle flytta hemifrån. Alla valpköparna hade kunna följa med i valparnas utveckling, dels via telefon, men

också via webkamera. På det sättet lärde de känna sina valpar och dess syskon redan innan de kom för att hämta dem, vilket vi tycker blev väldigt lyckat. Det blev också ett incitament för valpköparna att hålla kontakten med varandra, och oss, efter att de hade flyttat.

Allt fungerade bra för valpköparna, trots att det naturligtvis innebär en stor förändring att få en valp i huset. Idag känner alla varandra och alla har förstått att det är något alldeles speciellt med en stabyhoun.

Alla hundarna har kommit till familjer som är aktiva på ett eller annat sätt med sin hund. Någon har jakt som aktivitet, någon annan spår och sök, ytterligare någon lydnad, eller varför inte utställning, och någon är bara en väldigt aktiv familjehund med barn och barnbarn som ger den möjlighet att träna agility. Någon har fått en mix av alla slags aktiviteter.

Sommaren 2008 var det World Dog Show i Stockholm. Flera av kullsyskonen var anmälda till utställning under den hektiska veckan. Lyckan blev enormt stor när både far och son utsågs till världens vackraste hane respektive världens vackraste unghundshane. Det blev med andra ord en extremt lyckad start för vår kennel.

Läsarberättelse - stabyhoun

EN BERÄTTELSE OM ATT STARTA UPPFÖDNINGAv Christina Hurtig

Hun

den

s vä

rld

41

Läsarbl0gg - stabyhoun

Hun

den

s vä

rld

På bloggen ambra.wordpress.com, som skrivs av Josefine Svedberg, hittade vi denna härliga våriga bild med en kul bildtext. Publicerad med tillstånd.

42

Månadens bild

Hun

den

s V

ärld

Foto: Jonas Mårtenssonwww.acattledog.se

43

HERBIES OTROLIGA HISTORIA

Hund överlevde 9 dygn i den obarmhärtigaöknen i Arizona, USAAv Malvina Ravenklint

Den 4 maj, 2005 räddades Herbie tillsammans med 26 andra Griffoner från ett hem lite utanför Phoenix, Arizona av Arizona Humane Society. Dessa hundar hade levt i total misär tillsammans med en äldre kvinna som helt hade nonchalerad dem och deras behov. Räddningsaktionen av dessa hundar filmades och visades på Animal Planet, “Phoenix Heroes”.

Huset var fullt av avföring och hundarna var sjuka. En liten griffontik, vid namn Sarah, var tvungen att genomgå en akut operation, då hennes ena lunga var punkterad. Hon hade dessutom en ögonskada, som någon av de andra hundarna hade tillskansat henne.

Herbie var namnet på en annan av hundarna. En hane som endast var 3 månader gammal och redan i full gång med att slåss för att överleva.

Griffon Rescue i USA kontaktades av Humane Society och ombads att hitta fosterhem till de 19 hundar som överlevt, de andra 6 hade varit för svaga och sjuka för att kunna räddas.

Griffon Rescues kontaktade Carol Morgan, som redan hade 5 griffoner och frågade om hon kunde

ta hand om ett par av dessa akut räddade hundar. Hon tackade ja, och tog hand om fem av dem, en av dessa var Herbie.

Från jourhem till permanent hem

Tiden gick och när Herbie var 15 månader var det dags för honom att flytta från sitt fosterhem hos Carol till sitt nya hem i Benson, Arizona. Orsaken till att hundarna fått stanna så länge i sina jourhem var för att ärendet hade gått vidare till domstol, och det var länge osäkert om den tidigare ägaren skulle få tillbaka rätten till sina hundar, något som tack och lov inte skedde.

Carol hade bara stått listad som jourhem, vilket innebar att hon bara skulle ta hand om dem tills ett permanent hem hade hittats.

Den nya familjen hade godkänts och Carol visste att de skulle bli ett bra hem för Herbie. Den 22 juli 2006 körde hon med ett tungt hjärta de 3 timmarna till Benson. Hon hade tagit med sig en vännina på resan och de hade bestämt att stanna en natt i Benson, bara för att se att Herbie anpassade sig väl till det nya hemmet, innan de åkte hem igen.

Hun

den

s vä

rld

Griffonen Herbie var med om ett fasansfullt öde, men det fick tack och lov en lycklig upplösning. Matte Carol syns med Herbie på bilden.

44

Herbie försvinner

Den 23 juli klockan 08.00 väcktes Carol av ett telefonsamtal, kvinnan i luren skrek ”han har rymt” med panik i rösten. Carol befann sig endast ett par kilometer ifrån Herbies nya hem och hon tog sig omedelbart till dem.

Någon hade sett Herbie vid halv nio på morgonen, och då var han på väg mot öknen. Carols första tanke var ”herre min gud, han som är så liten och öknen som är så stor. Fylld med prärievargar, skallerormar, vildsvin, örnar och kaktusar överallt.” Som om alla dessa faror inte var illa nog, så var hettan outhärdlig.

Tillsammans med Herbies nya familj vandrade Carol och hennes vännina, timme ut och timme in. De ropade, hörde med alla de mötte om de hade sett Herbie. Vid halv åtta på kvällen hade de fortfarande inte sett till honom, och det började nu regna. Kanske skulle regnet locka honom tillbaka, hoppades de.

Några timmar senare började det ösregna. Det blev översvämningar lite här och var. Fördelen med regnet var att temperaturen gick ner från 40° till 35°, och att pölarna dessutom kunde ge Herbie något att dricka. Vännerna fortsatte att vandra tills det blev mörkt, då gick de hem och vilade lite, för att åter bege sig ut i gryningen. De satte upp lappar överallt, fortsatte att prata med alla de såg, men ingen hade sett Herbie.

Carol var tvungen att köra hem sin vännina, och medan hon var borta fortsatte vännerna att leta efter den lilla hunden.

Två dygn i öknen

Två dagar efter försvinnandet, den 25 juli, blåste det in ett rejält oväder över öknen, regn, åska och hagel vräkte ner. Under stormen såg en familj Herbie stå på altanen, men när de hade närmat sig hade han blivit rädd och sprungit sin väg. Nu tändes ett hopp på nytt hos Carol. Det var ett bevis för att det forfarande var lönt att leta och att Herbie fortfarande levde.

Carol hade fruktansvärt dåligt samvete för att hon hade låtit Herbie flytta. Skuldkänslor och tänk om tankar gnagde inom henne och gjorde letandet

ännu olidligare. Hon berättade detta för Herbies nya familj och sade att om de nu hittade honom, så ville hon ha tillbaka honom. De höll med och tyckte att Herbie med all önskvärd tydlighet hade visat sin vilja för dem. Nu skulle han bara hittas vid

liv.

Tillbaka till öknen

På torsdagen den 27 juli sa Carol till sin man att hon

var tvungen att åka tillbaka till Arizona för att leta efter Herbie. Hon struntade då blankt i om hon skulle bli avskedad på kuppen. Att hitta Herbie var hennes prioritet. Hennes man svarade att hon

skulle göra allt hon kunde för att få hem

Herbie igen.

Carol kom fram till Benson samma dag vid

halvtvå tiden, och så fort hon kom fram gick hon och Herbies

nya ägare ut för att leta efter honom igen. Den här gången hade de bestämt sig

för att hålla sig inom ett litet område, det område där han senats hade setts.

När de var ute och letade kom en person fram och berättade att han hade sett Herbie ytterligare två gånger. Det gav ytterligare förhoppning om att hitta honom vid liv. Med hjälp av Benson Animal Shelter satte man upp en fälla i området, för att på det viset fånga Herbie.

I detta sammanhang måste vi berätta att Carol tillhörde en mailinglista, Griffontastic, med medlemmar i hela världen. På denna lista fanns det naturligtvis ett enormt engagemang för Carol och Herbie. En av medlemmarna arbetade på TV kanalen CBS och hon använde sina kontakter för att på det viset få media på plats. På det sättet fick Chris Dabovich på Benson Newspaper reda på vad som skedde i den lilla staden. Genom hans arbete hoppades Carol att de skulle få in fler upplysningar om Herbie.

Senare samma kväll kom ett tips om att Herbie setts vid ett hus. Carol åkte dit med sin van, ställde sig på deras uppfart, hon satte fram vatten och hundmat utanför bildörren. Hon satt och väntade med bilrutan nervevad, men ingen Herbie dök upp.

Fem långa dygn senare

Fredagen den 28 juli hade Herbie varit borta i fem dygn. Carol ringde åter till Benson Animal Shelter

Hun

den

s vä

rld

45

och där sade man åt dem att sluta leta, eftersom det kanske kunde vara så att Herbie nu var så rädd för människor att han blev rädd av blotta åsynen av människor och därför höll sig undan. Att leta efter honom kunde med andra ord skrämma bort honom. Carol bestämde sig motvilligt för att lita på expertisens ord.

Under de kommande två dagarna hörde man inget nytt om Herbie. Vid det här laget var griffonvärlden i Griffontastic enormt engagerade. De ordnade bönecirklar, kontaktade kända “spårare”, samlade ihop en stor summa pengar som erbjöds som hittelön till den som fångade Herbie, samt kontaktade Chris Dabovich på Benson Newspaper. Han berättade senare att han aldrig någonsin mötts av ett så stort engagemang bland läsarna under sina 30 år som reporter.

Herbie i sikte

Tidigt på morgonen den 30 juli skulle Kathleen väcka sin dotter. Hon tittade då ut på altanen och såg till sin stora förvåning Herbie hoppa ner från en stol och därefter lämna altanen. Hon rusade in till Carol, som sov på soffan. Naturligtvis kunde de inte få tag på honom, men de kontaktade Benson Animal Shelter som omedelbart kom ut och satte ut en ny fälla. De fick också instruktioner om att dra igen persienner och gardiner och att absolut inte använda altanen.

Dagen efter såg Carol och Kathleen Herbe närma sig huset. Han var genomblöt, eftersom det åter hade regnat mycket. Han haltade dessutom och

såg så liten ut. Carol kunde inte låta bli att ropa efter honom, men då försvann han igen.

I fällan

På tisdagkväll berättade Kathleens man att han hade hört ett oväsen på altanen. Carol och Kathleen gick omedelbart dit för att se vad det kunde vara och hittade då Herbie i fällan. Han kände inte igen Carol, utan satt där med rädsla i blicken. De bar in fällan i huset, såg till att stänga

alla dörrar innan de öppnade buren.

Carol ringde hem till sin man, mellan tårar och skratt berättade hon att Herbie nu hade kommit hem. Plötsligt var det som om Herbie vaknade till. Han viftade på svansen, gnydde och försökte ta sig ut genom buren. Kathleens man öppnade och Herbie sprang omedelbart fram till Carol, hoppade upp i hennes famn och slickade henne i hela ansiktet. Lyckan var naturligtvis fullkomlig över att åter ha Herbie i famnen.

Efter ett tag vågade man börja undersöka honom. De hittade ett par riktigt otäcka bett, men var glada att se att han inte var uttorkad. De badade honom och Kathleens dotter, som var sjuksköterska, gjorde rent såren. I detta läge ville man inte stressa Herbie mer än nödvändigt och valde därför att inte ta honom till vetetinären. De hittade till sin förvåning vare sig loppor, fästingar eller kaktustaggar.

Carol var så lycklig:

- Där låg han i mina armar och tittade på mig. Det var inget snack om saken. Den här lilla pojken skulle följa med mig hem igen!

Hun

den

s vä

rld

Carol, Herbie och Kathleen.

Ett par av de otäcka sår Herbie ådrogit sig under sina nio dygn i öknen.

46

Hem ljuva hem

Dagen efter tog de honom till veterinären som sövde honom för att kunna rengöra såren ordentligt. Några av dem var dessutom tvungna att sys. Herbie fick stanna kvar hos veterinären över natten. Dagen efter kunde Carol hämta honom, och ta honom till de enda hem han hade haft. Det hemma hos henne. Han såg då ut som en liten trasdocka, lappad och lagad, men han återanpassade sig snabbt till livet i sin gamla familj, såväl de andra griffonerna som människorna. Han blev familjens “lucky number seven griff”.

-Jag tror att det endast var ett mirakel som gjorde att Herbie överlevde nio dygn i den grymma öknen i Arizona, säger Carol Morgan samtidigt som hon tackar alla som stöttade henne under tiden, från alla håll och kontinenter.

Idag lever Herbie ett lyckligt liv tillsammans med Carol och mår väldigt bra, utan men av det förfärliga äventyret.

Hun

den

s vä

rld

www.jycke‐tryck.se

47

Akupunktur är sedan länge vida känt för sin goda terapeutiska effekt mot en mängd olika sjukdomar hos hunden såsom led-, muskel- och skeletala sjukdomar, höftledsdysplasi, stukningar, muskelryckningar, diskbråck och mycket mer. När det gäller smärtproblematik så har det också visat sig att akupunktur har en mycket god effekt.

Akupunktur stimulerar sensoriska receptorer som gör att signalsubstanser och hormoner frisätts. Det ger en ökad genomblödning vilket leder till minskad kramp i muskulaturen. Många hundar går helt i onödan runt med “ont i ryggen”. Något som man som hundägare oftast inte ens märker av.

Något som är intressant att notera är att alla djur inte svarar på samma sätt, om man gör en jämförelse mellan olika arter av tamdjur så märker man att akupunktur på nötkreatur är särskilt användbart när det handlar om

hormonella, reproduktion samt metabola sjukdomar. Hos hästar handlar det om rörelse och muskelbesvär. När det kommer till hundar och katter så har akupunktur varit särskilt värdefull och användbar för många neurologiska och mag-tarm problem.

I USA blir det mer och mer vanligt att veterinärerna använder sig av alternativa behandlingsmetoder, akupunktur är en av dem. Förutom att använda det som en terapi är akupunktur även användbart i klinisk praxis för att ställa diagnoser. Många kliniska förhållanden kan differentieras och lokaliseras med hjälp av manuell undersökning eller instrument. Man skall dock ha klart för sig att detta görs av en veterinär och inte av vilken lekman som helst, detta är mycket viktigt att poängtera. Däremot så kan en som är utbildad inom akupunktur men för den skull inte veterinär vara behjälplig när det gäller smärtproblematik, hältor, diskbråck för att nämna några exempel. Låt inte vem som helst

Akupunktur på hundarFungerar det verkligen och vad kan du förvänta dig som hundägare?

Av Malvina Ravenklint Dipl. hundfysioterapeut

Akupunktur-nålarna är tunna.

Hun

den

s vä

rld

48

börja behandla er hund för invärtes sjukdomar utan att kunna visa upp någon form av intyg på att de är utbildade inom detta område, det vill säga akupunktur mot invärtes sjukdomar.

Akupunktur kan generellt delas in i tre kategorier. För det första kan det användas som primär behandling, för det andra kan det fungera som en stödjande tilläggsbehandling. Den tredje kategorin ses som en så kallad backup eller alternativ behandling när standardbehandlingen är otillräcklig.

Det är inte helt ovanligt att man använder sig av akupunktur i kombination med andra terapeutiska metoder såsom homeopati och kiropraktik. Det kan även användas som ett komplement till den vanliga veterinärvården.

När skall man undvika att ge akupunktur? Finns det något man behöver tänka på?

Akupunktur är inte avsett att ersätta andra former av behandling när de är mer lämpliga. Man måste vara noga med att veta när och hur man kan integrera akupunktur med vanlig veterinärvård.

Om din hund exempelvis har en benfraktur, även om det skulle gälla det allra minsta benen i tassarna, så behöver hunden gå till en veterinär för att undersökas. Eventuellt så behöver hunden genomgå ortopedisk kirurgi. Däremot skall man veta om att postoperativ akupunktur, som sker efter operation, kan minimera smärta efter ett operativt ingrepp, underlätta för en snabbare återhämtning samt minska risken för att hunden drabbas av ledinflammation (artrit) till följd av operationen.

Om ni nu tänker på att ge er hund akupunktur så är det viktigt att tänka på ett par saker.

Vilken kompetens har den personen som du skall gå till? Det är väldigt viktigt att man är noggrann och verkligen vet att personen i fråga är väl insatt i metoden och har kunskapen som krävs. I vissa fall så kommer terapeuten be dig att först ta kontakt med en veterinär för provtagning, röntgen och undersökning. Det är också viktigt att ni informerar er veterinär om att ni överväger att prova akupunktur.

Massage & Friskvård

Förebyggande behandling Rehabliltering Massage

Östergatan 12, Tomelilla

För tidsbokning:0760-475 470

www.hundens.se

Hun

den

s vä

rld

Kursutbud, bland annat: Vardagslydnad, barn med hund, kantarellsök, knep och knåp, rallylydnad, inkallningskurs och hundmöteskurs.

www.bjorkhagahundar.se

Mjuk och positiv träning i trivsam miljö!

49

Hur upplever hunden behandlingen?

För det första så kan det ibland räcka med en behandling, men vanligast är det kommer att behövas fem till sex behandlingar. För vissa långvariga problem, till exempel diskbråck, kan det dock krävas tio till tolv behandlingar. Oftast ser man tecken på förbättring efter den andra eller tredje behandlingen. Det är dock viktigt att veta att bara för att djuret svarar på behandlingen, så kan det fortfarande krävas ett par behandlingar till för att hunden inte skall återfå problemet. För vissa hundar eller vissa sjukdomstillstånd är det möjligt att man inte ser någon förbättring förrän efter den femte eller sjätte behandlingen.

Oftast träffar man akupunktören tätare, 2-4 gånger per vecka i början av behandlingen, för att sedan låta det gå lite längre tid mellan gångerna. I vissa fall ger man därefter akupunktur någon eller några gånger om året som ett slags underhåll. Om man inte ser en förbättring, så tveka inte att ta upp det med din akupunktör, diagnosen kan vara felaktig, eller så fungerar inte denna typ av behandling på er hund. Gå inte i evigheter utan någon förbättring. En duktig akupunktör skall ge dig klara besked om när du skall fortsätta, avbryta eller förändra behandlingen. Ditt val av kompetent terapeut är med andra ord viktigt. En duktig akupunktör är ute efter att kunna behandla patienten, inte att räkna pengar.

Vanligtvis är smärta och obehag i samband med akupunktur ovanligt, rent av minimalt förekommande. I själva verket känner hunden mycket mindre obehag i samband med akupunkturbehandling än vid en vanlig vaccination.

Nålarna är och skall vara sterila så infektionsrisken är minimal.

Ibland kan dock hunden en kort stund känna att nålen tränger in i huden, speciellt på vissa mer känsliga områden. När nålarna väl är på plats brukar de flesta hundar slappna av. Det finns till och med de som somnar under behandlingen. Normalt brukar nålarna sitta i 20 minuter.

Som ägare bör man närvara under behandlingen, om det inte är så att hunden blir mer nervös av ägarens närvaro. Om ni som ägare märker att hunden inte tycker om

behandlingen, så tvinga absolut inte hunden med våld. Det gör bara hunden mer osäker och rädd. Man får inte glömma bort att hunden kanske har väldigt ont. I vissa fall kanske fysioterapeuten kan gå tillväga på ett annorlunda sätt, till exempel börja med en annan behandlingsform. Bli dock som ägare inte förnärmad om terapeuten föreslår munkorg. Trots att hunden inte menar något illa, är det onödigt att riskera bitskador. Det är väldigt viktigt att man är observant på hundens signaler, eftersom den med hjälp av dessa kan förmedla sin upplevelse.

När skall man inte ge sin hund akupunktur?

Gravida djur är oftast inte bra kandidater för akupunktur. Vissa läkemedel kan förändra effekten av akupunkturbehandling, till exempel lugnande medel, steroider och kramplösande medicin, däför är det viktigt att först rådgöra med sin veterinär. Var även noga med att upplysa din fysioterapeut om vilka mediciner er hund tar eller som den nyligen behandlats med.

Om hunden har feber så skall den inte heller behandlas med akupunktur.

Vad skall man tänka på före och efter behandling?

Man bör undvika att utfodra hunden eller ge den ansträngande träning eller bad omdelbart före eller efter behandling.

Behandling av armbågsartros.

Hun

den

s vä

rld

50

Planera gärna ert schema så att er hund får lite extra vila efter behandlingen, på det sättet kan kroppen få maximal nytta av behandlingen.

Om hunden står på medicin skall ni fortsätta med detta enligt er veterinärs ordination.

Var uppmärksam på er hund efter varje behandling, det är möjligt att en lång rad av förändringar inträffar. Vissa kan vara övergående och andra mer ihållande. Till exempel kan det finnas en period av förändringar i vakenhet eller känslor. Man kan se förändringar som till exempel att hunden blir lugnare, mer avkopplad, får ändrat sömnmönster, ökad förmåga att socialisera sig med andra. Andra förändringar man kan märka kan vara skillnader i aktivitet, aptit, samt att man kan se en förbättring när det gäller en mer regelbunden avföring.

Eventuella biverkningar och komplikationer, är det något man skall tänka på?

Akupunktur är en mycket säker behandlingsform så länge den utövas av en behörig akupunktör/terapeut. Biverkningar är

ytterst ovanliga men följande biverkningar har observerats:

Rebound effekt, det vill säga att man kan se en försämring av symptom i upp till 72 timmar efter en behandling och att detta därefter följs av en förbättring. Att hunden blir försämrad är dock ovanligt och förekommer hos mindre än 5% av alla patienter.

Lite beroende på behandling så kan hunden uppvisa antingen överskottsenergi eller trötthet upp till 48 timmar efter behandling.

Ibland kan en blödning uppstå om ett blodkärl punkteras men det är inte vanligt och inte heller farligt.

Avslutningsvis kan vi konstatera att akupunktur är, när den tillämpas korrekt, ett bra komplement till den moderna veterinärmedicinen.

Hun

den

s vä

rld

51

Rasspecial: Greyhound- en utpräglad sprinterH

und

ens

värl

d

Greyhound beskrivs som en vänlig, stabil och trevlig familjehund. De är oerhört lugna inomhus, knappt märkbara, för att verkligen kunna explodera när de släpps lösa. På endast tre steg skall de kunna nå upp till sin topphastighet, som kan bli så hög som 70 kilometer i timmen. Möt en verkligt utpräglad sprinter, greyhound.

Rasen är en av våra äldsta hundraser. En typ av hund, som är mycket lik dagens greyhound, syns i faraonernas gravar, fyra tusen år gamla. I de gamla Grekland och i Romarriket var de också populära. Det finns greyhoundliknande hundar bevarade i till exempel konst och på keramik.

På 40-talet eKr kom rasen till England, troligtvis genom keltiska folkstammar, där de blev populära och i huvudsakligen användes till jakt på hjort och hare. Det är också England som idag anses som rasens hemland, trots att den har sitt ursprung i Orienten.Redan år 1016 nämns greyhound i en lag utfärdad av Knut den Store, kung av England, Danmark och Norge. Enligt denna skogslag hade endast adelsmän rätt att hålla greyhound i landets skogar, eftersom hundarna sågs som en fara för det kungliga storviltet. Självägande lantmän, som bodde inom en mil från

skog, kunde få lov att äga greyhounds, men då var de tvugna att skära av hundarnas hälsenor, så att de inte kunde springa. Självägande lantmän som bodde mer än en mil från skogen, fick äga rasen, utan att skära av hälsenorna. Fattigt folk hade greyhounds trots förbudet, eftersom de var bra jaktvapen. Man tror att de hade de mörka hundarna och att de enbart jagade om natten, medan fint folk hade de vita hundarna.

Kappsporten utvecklasFrån mitten av 1500-talet finns det uppgifter om att man hade hundkapplöpning med greyhound. Det har sedan utvecklats två typer av tävling med rasen, en arrangerad jakt med levande vilt, så kallad “coursing”, då man släppte in två hundar på ett fält tillsammans med en levande hare. Denna sport kom sedan att utvecklas till “lure-coursing”, där hundarna fortfarande tävlar i par, men där haren inte är levande.

Den andra sporten som utvecklades var den med mekanisk hare, den som idag är populär och drar in stora pengar utomlands, men som är mycket kontrollerad i Sverige. Sporten introducerades först 1926. Hundkapplöpning är störts i England och USA och det finns många baksidor med denna sport, vilket vi tar upp i separat artikel. Vi vill samtidigt understryka

52

att sporten i Sverige är liten, att det inte har blivit några pengar i den och att den är hårt kontrollerad, vilket leder till att det inte går att ha en slit och släng mentalitet när det gäller hundarna. Svenska kapphundar är uppskattade och älskade familjehundar vid sidan av kappbanorna.

År 1840 skrev man att greyhound inte hade “sitt motstycke på öppen mark när det gäller snabbhet, skönhet och mod, förutom sin foglighet.”

Namnets ursprungMed andra ord en ras med mycket gamla och fina anor. Ursprunget till namnet tvistar man om. Det skulle kunna vara för att färgen grå var vanligast förekommande och att det helt enkelt blev en “grey hound”. En annan teori är att namnet är en avledning, antingen från ordet “granis”, som betyder “av grekisk börd”, eller “grech” eller “greg” som helt enkelt betyder hund. Ytterligare en tolkning är att det kommer från en grekisk översättning av ett hebreiskt ord som betyder “smärt och smal midja”.

Det är inte så konstigt att rasen tidigt blev väldigt uppskattad, och att typer av vinthundar har funnits under mycket lång tid. Innan det fanns skjutvapen, så var hetsjakten en garanti för mat.

Världens snabbaste rasGreyhound är världens snabbaste hundras och det är naturligtvis inte konstigt att det därför blivit populärt att kappatävla med dem, men de har även varit populära utställningshundar. Det var i hög grad greyhound ägare som var med och skapade Kennel Club i England år 1873. Redan då var det en typ av hundar som ställdes ut och en annan som det kappades med.

Utställningshundarna är avlade efter rasstandard, medan kapphundarna med tanke på prestanda. Rasen är uppdelad i dessa två raser sedan 1950-talet. Idag är knappt 1% av världens alla greyhounds av utställningstypen. Delningen av rasen är i det närmaste total. De senaste åren har det förekommit någon enstaka korsning. I USA är det inte ens tillåtet att para de två typerna. I Sverige finns inte denna tydliga uppdelning, även om parningar inte görs mellan dem, men såväl Svenska Kennelklubben som försäkringsbolagen räknar dem som en och samma ras.

När man arbetat RAS, rasspecifika avelsstrategier, har man däremot valt att skilja dem åt.

Ursprungsland: Mellanöstern, Asien.

Hemland: Storbritannien

Namn i hemlandet: greyhound

Mankhöjd hane: 71-76

Vikt hane: i proportion till storlek och muskelmassa.

Mankhöjd tik: 68-71 cm

Vikt tik: i proportion till storlek och muskelmassa.

Normal livslängd: 10-12 år

Rasgrupp (FCI): 10, vinthundar

SNABBFAKTA GREYHOUND

HUNDENS VÄRLD

I NÄSTA NUMMERPRESENTERAS:

Labrador&

Prazský krysarik

Hun

den

s vä

rld

MentalitetEn greyhound är lugn inne. Det kan till och med vara svårt att märka att det finns en hund i huset. Helst ligger de ihoprullade i en soffa eller en säng. När man tar med hunden ut, går den i koppel utan att dra det minsta och det ser fortfarande ut att vara världens lugnaste hund. När man sedan släpper den lös, kan den på endast tre steg (kapptypen) ta sig upp i hastigheter bortåt 70 kilometer i timmen. Borta är den lugna hunden innan man hunnit blinka.

Jaktlusten är naturligtvis stor och detta är viktigt att tänka på när man har hunden lös. Hunden kan inte bara hinna ikapp vilket djur som helst, de fäller dessutom sitt byte. Att träna hunden i inkallning, samt att lära den ett tydligt “stanna” är nödvändigheter för en greyhoundägare, men man kan ändå inte vara säker vad gäller jakten. Många menar att man bara kan ha dem lösa på inhägnade områden.

De jagar med blicken och ser minsta lilla rörelse på mycket långt håll.

De är milda till sinnet och beskrivs alltid som stabila, vänliga och perfekta familjehundar.

De vill bli behandlade med värdighet. Skall man nå träningsresultat är det nödvändigt att träna med positiv förstärkning, och gärna operant, det vill säga att hunden själv får komma på vad det är som är lönsamt. Sätt inte upp för höga krav på hunden, utan ge hunden möjligheten att tro att det är den som tränar dig och inte tvärtom.

Det här är hundar som är enormt lätta att hantera. Fråga vilken hundmassör som helst, de kommer tycka att detta är superhunden att arbeta med.

54

RAS

Rasspecifik avelsstrategi för greyhound

Hun

den

s vä

rld

Alla rasklubbar måste ha en så kallad RAS, eller rasspecifik avelsstrategit, för att gemensamt kunna arbeta för rasens bästa och dess framtid.

Förvånandsvärt nog hittar jag inte någon för kappgreyhound, vilket jag därför ber att få återkomma till, så fort jag får tag på en sådan. Här följer därför enbart vad man, inom utställningstypen, tycker att det är viktigt att tänka på.

Exteriört anses svenska greyhounds vara mycket fina. De står sig väl i konkurrensen internationellt. Man ser inte att rasen har några större exteriöra problem och därför har man standarden som mål och förebild för hur rasen skall se ut.

Klubben tycker att det är viktigt att man anordnar exteriöra ut- och fortbildningar.

Eftersom flertalet greyhounds är av den så kallade kappmodellen, tycker man inom utställningsvarianten att det är svårt att få fram någon riktig försäkringsstatistik som kan belysa eventuella problem. Uppfattningen är dock att rasen är relativt frisk.

För framtida bruk vill klubben ta fram en enkät som skall belysa om de finns problem inom rasen. Den skall fokusera på magsäcksomvridning, kryptorkism, epilepsi, levershunt, navelbråck och hjärtfel.

Klubben vill också arbeta för att rasen skall delas hos försärkingsbolagen, eftersom man menar att skaderisken är så stor vid kapptävlingarna att det förvrider statistiken.

Rasen har inga kända mentala problem, utan är en lämplig familjehund om den får utlopp för sitt behov att springa. De är oblyga, men värdiga och välkomnar människor de möter. De är lättlärda till en viss nivå.

Klubbens strategi på detta område är därför att uppmuntra greyhoundägare att aktivera sina hundar på lämpligt sätt, och att man skall publicera artiklar i klubbtidningen med förslag på lämpliga aktiviteter.

De hundar som avlas efter standarden, så kallade utställningsgreyhound, är mycket få. I Sverige finns uppskattningsvis 250-300 stycken. Med tanke på att det finns så få är det viktigt att inte enstaka hanhundar används för mycket inom aveln.

Som huvudregel bör man därför utgå från att hundar som används i avel inte är närmare släkt med varandra än kusiner, det vill säga en inavelsgrad på högst 6,25% över fem generationer.

Det är av stor vikt att uppfödarna studerar hur avel i mycket små populationer skall gå till. Man förordar grupparbeten mellan uppfödare, som kan resultera i att material läggs fram till avelskommittén och styrelsen.

Målet för klubben är att minska inavelsgraden under en femårsperiod.

55

Jag läste precis det första numret av hundens värld, och tycker väldigt mycket om er idé om att skriva om hur det är att leva med den ras ni tar upp. Därför tänkte jag skriva om hur jag upplever det att bo ihop med en greyhound. När jag först började titta på greyhound, som ras till mig, stötte jag på ett uttryck som jag anser passar väldigt bra på rasen: världens snabbaste soffpotatisar.

Det som fashinerar mig mest med greyhound, är deras Dr Jekyl/Mr Hide mentalitet. Till vardags är de enormt mjuka i sitt sinneslag. Det är hundar du med snäll röst ber om saker, och de gör det du ber dem om. De är inte alls nöjda med en ägare som gärna höjer rösten, och försöker vara auktoritär. För att sedan kunna ta fram en helt annan sida om de skulle få syn på ett jaktbyte. I det läget kan du vråla bästa du vill, och du kommer ändå inte att få någon reaktion. Kroppen är spänd som en fjäder, blicken följer varje steg bytet tar och hela deras uppenbarelse skvallrar om hur redo de är att ge sig efter bytet om du släpper kopplet.För att sedan gå tillbaka till det

mjuka sättet igen, bara ett ögonblick efter att de inte längre kan se bytet.En greyhound mår bra av att aktiveras, men saknar ofta intresse för det. Det ställer ganska stora krav på dig som ägare. Inte att du måste vara jätteduktig, utan på att du är villig att jobba hårt för att hitta just "det" som motiverar din hund. Är det att matte/husse hoppar runt, tjoar och ser jättelöjlig ut i 5 min? Då är det så man får göra.

Fördelen är att de inte behöver aktiveras så mycket. Söka godis på gräsmattan, aktiveringsboll och liknande enkla sysslor brukar räcka ganska långt. Men A och O är peppa, peppa och peppa lite till. De ger nämligen upp ganska fort.

Deras ointresse för det mesta som heter träning gör att positiv förstärkning är det som gäller. Tappar du humöret, får du ofta en hund som förvandlar dig till luft. Sen är du luft, tills du behandlar dem på det sättet de vill bli behandlade på igen. De kräver att respekteras.

Läsarberättelse - greyhound

DÄRFÖR HAR JAG VALT ATT LEVA MED GREYHOUNDAv Hanna Jensen

Hun

den

s vä

rld

56

En annan fördel är att trots att det är en jakthund, är det inte någon skällig ras. Jag kommer ihåg när jag stod och pratade med en bekant på stan, och hade min greyhound Molly med mig. Det var mitt i sommaren, och 25-30 grader varmt ute. När hon hade hälsat på bekanten, och tyckte att det var tråkigt att stå och vänta, lade hon sig helt sonika rakt över trottoaren. Sen fick folk klivar över henne, eller gå runt, för där låg hon. Eller som den gången när hon var sur på mig. Jag hade haft lite ont om tid den dagen, och hon kände sig åsidosatt. Då tog hon en sko av nästan alla mina par skor, bar upp dem i vardagsrummet, och lade dem i en hög. Sedan låg hon där som en drottning. Det var bara mina skor hon hade tagit, även om jag vid det tillfället bodde ihop mer flera andra. Inte en ända sko var tuggad på. Inte ens ett litet märke fanns på dem. Det var bara för mig att gå upp i vardagsrummet och samla ihop skorna igen. En annan gång skulle en kompis komma hem till mig på besök. Jag visste att han var väldigt hundvan och vi bestämde oss därför för att testa hur en greyhounds vaktinstinkt är. Molly hade aldrig tidigare

träffat honom, och han hade aldrig varit hemma hos oss tidigare. Jag guidade honom fram till rätt lägenhet via telefonen. När han stod utanför rätt dörr, lade vi på. Sedan började jag begrava mig i mitt arbete vid datorn som Molly är van vid. Han väntade en stund utanför dörren och gick sedan rakt in i lägenheten. Både hunden och jag befannn oss på övervåningen. Han ropar "HALLÅ", men det blev ingen reaktion från hunden. Jag låtsades att jag inte hörde. Han gick då uppför trappan, stannade i dörröppningen och sade “Hej!”

Först då reste sig Molly långsamt upp, tog ett steg mot honom, och sade ett tveksamt "vuff", sedan gick hon och lade sig igen. Då hade hon utfört sin plikt mot familjen och vaktat klart. För att sammanfatta min uppfattning om rasen, så passar greyhounden dig som vill ha en familjehund. De vill gärna vara med. Du bör ha ganska mycket humor, då träningen ofta inte kommer att gå som du har tänkt dig. Många säger att greyhounds är obildbara, men det är helt fel. De är väldigt smarta, men använder gärna den intelligensen till att granska vad vi ber dem om, och vad de tjänar på det. Ofta förlorar vi människor den duellen.

Hun

den

s vä

rld

57

Irland har varit hemvisten för greyhounds sedan urminnes tider. Kelterna var välkända för sina vindsnabba jakthundar redan då Grekland var civilisations vagga.

Irland är en allvarlig konkurrent till USA om titeln som världens största producent av greyhounds, och landet är utan tvekan världens största exportör. Enligt beräkningar exporteras 50 procent av alla Irlandsfödda greyhounds. The British Greyhound Racing Board har konstaterat att ungefär 80 procent av hundar aktiva på de brittiska kapplöpningsbanorna är födda på Irland.

I genomsnitt föds det fler än 20 000 greyhound valpar varje år på Irland, även om

antalet födda valpkullar föll med 25 procent 2008. Endast en minoritet av dessa unga hundar kommer att växa upp och få en framgångsrik karriär på kapplöpningsbanan. Konkurrensen är stenhård och det är inte ekonomiskt möjligt att behålla en hund som inte presterar som den ska.

Skador är ytterligare en anledning till att hundar försvinner från kapplöpningsbanan, men det finns ingen statiskt över antalet misslyckade kapplöpningshundar.

Strukturen för greyhoundaveln på Irland skiljer sig markant från andra länder. Istället för att greyhounds ägs av och avlas på av några få stora kennlar, ägs de flesta irländska hundar av privatpersoner som avlar på dem som en deltidsysselsättning eller som en hobby.Många irländska ägare har två-tre avelstikar och säljer för det mesta valparna till andra ägare. Inte helt förvånande har detta lett till ett stort överflöd av greyhounds.

En kapplöpningsgreyhound har en kort karriär som startar vid 16 månaders ålder och slutar vid fyraårsåldern, om den inte blir skadad och tvingas sluta på grund av det. Vissa hundar kan dock tävla upp i femårsåldern. När tävlingskarriären är slut är det vanligtvis endast de mest framgångsrika hundarna som går vidare till aveln, konkurrensen är för stor de mer medelmåttiga. Även vissa andra tikar behålls för avel, om de har gjort bra ifrån sig på banan finns det många ägare som hoppas på en riktigt bra kull och parar därför sin tik med en framgångsrik hane.

Tillsammans skapar de många pensionerade hundarna och de valpar som inte riktigt har vad som krävs, ett överflöd av greyhounds som det är omöjligt att hitta hem till på Irland. Något som förvärrar situationen ytterligare är att greyhounds betraktas som rena tävlingsmaskiner i sitt hemland och att de anses som direkt olämpliga som husdjur, även

SITUATIONEN PÅ IRLANDBAKSIDAN AV GREYHOUND RACINGAv Neverneverland, som omplacerar irländska greyhounds

Exempel på statistik från Irland år 2006

Antal kullar registrerade hos The Irish Greyhound Board:

4 318 kullar, det vill säga ca 34 544 valpar,

baserat på ett beräknat genomsnittligt antal valpar.

Av dessa öronmärktes 23 168 valpar.

Av dessa erhöll 21 571 valpar ID kort och licens för tävlingskvalificering.

Nästan 13 000 hundar nådde med andra ord inte ens tävlingsbanorna.

Vad händer dessa 13 000 valpar, och hundar som inte duger i tävling, som skadas under racing, eller som går i pension vid fyra års ålder?

Vi återkommer i ämnet i Hundens Värld.

Hun

den

s vä

rld

58

om detta synsätt, tack och lov, sakta håller på att förändras. Resultatet är att tusentals greyhounds avlivas årligen, många av dem helt friska och /eller unga.

Det är svårt att veta exakt hur många greyhounds som föds varje år på Irland. Detta beror på att det endast är antalet kullar som registreras, inte antalet valpar.

The British Greyhound Racing Board har beräknat att en greyhoundtik föder omkring sex-tio valpar i varje kull, snittet räknas till åtta valpar per kull.

Valparna tatueras i öronen när de är omkring 16 veckor gamla. Vid ungefär ett års ålder får valparna sina officiella tävlingsnamn och de får också sina identitetskort och licens som ger dem rätt att kvalificera sig för tävling. Det är inte alla hundar som kvalificerar sig, många försvinner på grund av skador, eller för att de inte är snabba nog eller för att de inte är intresserade av att jaga den mekaniska haren.

Välfärden för de hundar som är aktiva på kapplöpningsbanorna ombesörjs av The Irish Greyhound Board. Tränare och ägare inspekteras på en regelbunden basis och de som bryter mot regelverket kallas inför en granskningsnämnd och blir offentligt uthängda, så kallad naming and shaming i Irlands enda greyhoundtidning.

Rescues och adoptionsprogram som specialiserar sig på greyhounds, och som drivs av hängivna privatpersoner, arbetar väldigt hårt för att både hitta lämpliga hem till de hundar som finns hos dem och med att

informera allmänheten om vilka fantastiska sällskapshundar dessa vänliga, avslappnade soffpotatisar är.

The Irish Greyhound Board har en egen verksamhet för pensionerade greyhounds och hundarna därifrån omplaceras i nya hem via organisationer i Frankrike och Belgien. IGB finansierar också greyhounds i externa rescues och adoptionsprogram.

Många av dessa omplacerar greyhounds utomlands, bland annat i Italien, Tjeckien och Sverige. IGB bidrar då till hundarnas transportkostnader.

Det går utan tvekan att fasställa att det finns ett överskott av greyhounds på Irland som uppgår till flera tusen hundar. Med en befolkning på endast fyra miljoner finns det inte tillräckligt med hem för att ta hand om alla hundar som behöver hjälp. Även om det har börjat vidtas åtgärder för att få bukt med antalet greyhounds som avlas fram, finns det fortfarande ett stort behov av ansvarsfulla hem både på Irland och utomlands.

Greyhounds är intelligenta, tystlåtna, lojala och lättsamma att ha ett göra med och de är utmärkta sällskapshundar för nästan vilket slags hem som helst. Till skillnad från vad många tror kräver de inte timmar av motion varje dag. Greyhounds är sprinters och för att samla krafter inför de enormt energikrävande ruscherna brukar de ägna sig åt sin favoritsysselsättning, att sova. Så länge de får möjlighet att springa av sig några gånger i veckan är de nöjda. De är allmänt kända som världen snabbaste soffpotatisar och kan vanligtvis hittas dåsande någonstans där det är mjukt och bekvämt.

Hun

den

s vä

rld

59

Hur ser omplaceringssituaionenut i Sverige?Av Natasja Ravenklint

Hur vanligt är det med omplacering? Vilka hundar är det som omplaceras, är det rashundar eller blandraser? Vilken ålder är de? Varför placeras de om? Frågorna kring omplaceringar hopar sig. Svar på flera av frågorna ges i ett aktuellt examensarbete i etologi vid SLU av Karin Larsson med namnet “Omplacering av hundar - situationen i Sverige” från 2009.

År 2006 fanns det totalt 700.000 hundar i Sverige och i Sverige nyregistrerades 60.000 renrasiga hundar 2009, utöver dessa en mängd blandrashundar som vi idag dessvärre inte har full kontroll över. Man beräknar att vart åttonde hushåll har hund.

En av orsakerna till att hundar omplaceras är att hundägaren inte läst på tillräckligt om rasen, eller raserna om det är en blandras, innan de köpt hunden. De har i många fall i första hand gått efter utseende. När hunden senare visar sig ha behov och beteenden som hundägaren inte tänkt på, så kan detta var skäl till

en omplacering. Karin Larsson ser trender bland raser som ett bidragande problem, att en ras får mycket uppmärksamhet i media och därmed blir populär och hamnar hos hundägare som inte riktigt tänkt igenom sitt beslut, eller inte haft tillräckligt med fakta för att kunna göra det.

Denna okunskap kan leda till problembeteenden, som i sin tur leder till en försämrad relation och därefter en omplacering.

Andra skäl till omplacering är att ägaren flyttar, får nya arbetstider, att familjesituationen förändras och allergier.

Omplaceringarna sker bland annat med hjälp av omplaceringsorganisationer och via köp och säljsidan Blocket på nätet.

I USA lämnas 3-4 miljoner hundar årligen in till hundstall, cirka hälften av dessa avlivas, då de inte

En vanlig orsak till att hundar placeras om är för att man inte har tid med dem.Det är vanligare att stora hundar omplaceras än små.

OMPLACERING AV HUNDH

und

ens

värl

d

60

hinner hitta nya hem, eller för att de är sjuka eller har beteendeproblem.

OmplaceringsorganisationerI Sverige finns det också flera olika organisationer som tar sig an omplacering av hundar, men detta är inte alls lika utvecklat som i USA. I USA har man för det mesta hundstall där man hyser in hundar i väntan på omplacering. I Sverige finns det tre hundstall, där det minsta har plats för en hund, men de flesta organsiationer och föreningar använder sig av inhysning i till exempel jourhem i väntan på en permanent lösning. Alla omplaceringshem i Sverige drivs helt ideellt, och man har mycket små resurser. Därför finns ingen möjlighet för dem att ta hand om alla de hundar som årligen skall placeras om. Här kommer Blocket in i bilden.

Ökad risk för omplaceringForskning visar att vissa faktorer leder till en ökad risk för omplacering, riskfaktorer för omplacering:

✓ Att hunden varit gratis, ✓ Född i hemmet, ✓ Köpts som sällskap till barn, ✓ Om den skaffats efter sex månaders ålder, ✓ Om den redan tidigare omplacerats, ✓ Köpts billigt, ✓ Hade beteendeproblem, ✓ Om det fanns barn i hushållet ✓ Om ägarna inte gick på någon hundkurs.

De flesta omplaceringar sker på grund av något som är ägarrelaterat, den andra vanligaste orsaken är att hunden uppvisar någon form av problembeteende eller att hunden kräver för mycket tid eller ansvar.

Vanliga orsakerEnligt en amerikansk studie hade hundarna som lämnades in för omplacering i USA en medelålder på 2,3 år och de flesta var blandraser. Fördelningen mellan tikar och hanar var ungefär lika.

Enligt en brittisk studie såg man att så många som 89,7% av hundarna som omplacerades, och som de nya hundägarena ansåg hade ett beteendeproblem, återlämnade dem till omplaceringsorganisationen. Att de olika organisationerna jobbar med att lösa problemen innan de placeras ut verkar med andra ord nödvändigt om hunden skall få ett nytt permanent och tryggt hem.

Vanliga så kallade beteendeproblem som leder till omplacering är aggression mot människor, separationsångest och olydnad. Hundar som kräver mer arbete än vad hundägaren först trott löper 10 gånger så stor risk för omplacering som andra hundar.

Könet spelar inte någon större roll i samband med omplacering, men hundar som omplaceras ytterligare är oftare hanar än tikar (61%).

Att skapa en lyckad omplaceringVissa saker kan man göra för att göra att omplaceringen skall lyckas:

✓ Att den nya ägaren får tid att lära känna hunden innan själva omplaceringen sker.

✓ Att den nya ägaren får råd av omplaceringsorganisationen både innan och efter själva omplaceringen. Denna rådgivning skall vara personlig och inte ske via ett informationsblad. ✓ Att den nya ägaren har realistiska förväntningar på hunden, eller får hjälp med att få realistiska förväntningar.

Hundägare som äger sin första hund har i större utsträckning problem med dominansaggression, separationsproblem, rädslor och överexalterade hundar, än de som har haft hund tidigare. Anledningen till detta är bristande kunskap när det gäller att tolka hundens signaler, att kommunicera med hunden på ett lämpligt sätt och att välja en lämplig hundtyp.

Hun

den

s vä

rld

www.bromollahund.sewww.neverneverland.se

61

“Hundägare som endast använde positiv förstärkning upplevde färre beteendeproblem än de som använde sig av bestraffning vid träning.”

Minskad risk för problemIntressant att notera är att hundägare som köpt hund för att de ville ha motion, fick mindre problem med hunden än vad de som hade andra motiv till hundköpet hade. Värt att notera är att människor som hade köpt hund för vaktändamål hade mer problem med vaktaggression än vad andra hade.

Hundägare som endast använde positiv förstärkning upplevde färre beteendeproblem än de som använde sig av bestraffning vid träning.

Den vanligaste åldern på omplaceringshundar är 6-24 månader. I Karin Larssons undersökning var det vanligare att renrasiga hundar omplacerades via Blocket, än blandraser. De fem vanligaste hundraserna som placerades om var: schäfer, rottweiler, american staffordshire terrier, chihuahua och jack russel.

Varför omplaceras hundar? Den vanligaste orsaken är brist på tid (36%), därefter följer ändrade familjeförhållanden (15%) och allergi i familjen (9%).

SlutsatserSlutsatsen Karin Larsson kommer fram till är att: “Trots att man i Sverige inte har problem med herrelösa hundar i samma utsträckning som i andra länder söks det varje månad nya hem till ett stort antal hundar. Det är svårt att identifiera en specifik riskgrupp för omplacering bland hundar då orsaken till omplacering ofta verkar vara ägarrelaterad. En omplacering kan leda till att hunden får en bättre livskvalitet. Dock kan hunden påverkas negativt om den har problem att anpassa sig i sitt nya hem. Detta är en anledning till att försöka förebygga att hundar omplaceras. Till detta krävs att uppfödare endast föder upp så många valpar som de kan hitta bra och varaktiga hem till, satsningar på förberedande hundägarkurser och på omplaceringsorgansiationers verksamhet.”

Hun

den

s vä

rld

62

BITTE OCH NATHALIE VILL HJÄLPAÖVERVIKTIGA HUNDARAv Natasja och Malvina Ravenklint

KREATIVA MÄNNISKOR i hundvärlden Del 2

Det här med övervikt är inte bara känsligt när det gäller människor. Det är en minst lika öm tå att trampa på när det gäller våra hundars vikt. Vi hundägare är också ganska omedvetna om våra hundar är normala, tjocka eller smala. En vanlig fråga man får som hundinstruktör är just “Är min hund tjock?”

Två personer som förstod hur viktigt det var att ställa sig den frågan och att det dessutom borde finnas någonstans att vända sig för att få hjälp om hunden behöver gå ner i vikt, är Bitte Sundin och Nathalie Pregart.

Inspirationen var ett viktväktarmöte som Nathalie följde med på. Vore det inte toppen om hundar kunde ha något liknande? tänkte hon. Ett tydligt system som visade vägen.

Idén låg och grodde. Nathalie driver ett hundpensionat, och hon pratade med sina kunder om idén. Hon möttes av väldigt positiva reaktioner, men idén förblev en idé.

En av Nathalies kunder heter Bitte Sundin, är copywriter och dessutom aktiv hundägare och författare till boken “Hundgodis - en lättuggad bok för alla som tycker om hundar”. Tillsammans bestämde de sig för att det var en idé som de kunde arbeta med tillsammans.

Från ord till handlingI höstas satte arbetet igång på allvar och 1 december slog de upp portarna till hemsidan www. dietdog.se. En snygg och lättnavigerad sida i vitt och rosa.

Tanken var från början att man skulle anmäla sig och att ett livslångt medlemsskap skulle kosta 950 kr, men det visade sig vara ohållbart. Man tänkte därför om, och bestämde sig för att göra precis som vi gör på Hundens Värld, att ge bort tjänsten gratis till de som behövde och ville ha den, men att det hela skulle finansieras av annonsintäkter. Det är med andra ord helt gratis att vara med.

Hun

den

s vä

rld

DietDog är en hemsida där du kan få handfasta hjälp för hur du skall få din hund att få ett hälsosammare liv.

63

Nu försöker Bitte och Nathalie att nå ut med sitt budskap och hoppas på det sättet kunna hjälpa många hundar till ett bättre liv.

Hur fungerar det?Efter den här tröga, långdragna och till synes eviga vintern, så kan jag tänka mig att det är fler än vår rottweiler Alice som har lagt på sig ett par kilo för mycket. Hon har förvisso tyckt att vädret är toppen, men jag har inte varit lika förtjust, varpå promenaderna har blivit kortare. Kanske kan vi få hjälp av DietDog? Jag tar mig ut på nätet.

Det är en lätt och funktionell sida, man loggar in och får snart inloggningsuppgifterna via mejlen och kan därefter sätta igång att fylla i uppgifter på hunden. Vad väger hunden? Vad vill du att hunden skall väga? Du kan nu börja fylla i vad din hund äter, hur du motionerar den, skriva små kommentarer och kom- ihåg till dig själv, och sedan börja se hur viktkurvan tar sin form. Genom de anteckningar du har gjort kan du till exempel komma på varför viktkurvan stagnerat, till exempel för att du glömt bort den lilla extra promenaden du tagit i en vecka, eller något liknande.

BSI, hundens BMIVi människor talar ju om BMI, body mass index, hundarnas motsvarighet är BSI, Body Score Index. Detta system tar inte hänsyn till rasen, utan enbart vikten i förhållande till idealvikten.

Med mops i min ägo kan jag säga att det är svårt att gå med rasstandarden idealvikt som mål. Det är ytterst få som håller sig inom de 6-8,2 kg som är önskvärt, så sätt heller inte ohållbara mål. Kolla vad en hund i din hunds storlek brukar väga. Ett sätt att

göra detta på är att gå på utställningshundarna. De kan inte vara för tjocka när de vinner priser.

BSI delas in i fem grader där 1 står för mager, 2 för underviktig, 3 för idealviktig, 4 för överviktg och slutligen 5 för fetma.

Något som är viktigt att känna till är att hundar räknas som feta betydligt tidigare än vad vi människor gör. Redan vid 15% övervikt anses en hund inte längre som enbart tjock, utan den lider av fetma. Om man har en hund som normalt väger 7 kg, så lider den med andra ord av fetma redan om den går upp ett kilo.

En 7 kilos hund har ett behov av 500 kalorier om dagen, inte särskilt många. Tänk på att 1 cm falukorv innehåller 50 kalorierr. Endast en pannkaka innehåller hela 140 kalorier, då förstår vi snabbt vidden av de extra kalorier hunden får, när vi till exempel bjuder på lite goda matrester, träningsgodis eller bara något för att det är svårt att motstå.

Några tips för viktnedgång: Tänk på att hundar tycker att det är kul att arbeta och faktiskt gärna arbetar för sin mat (åtminstone om de är hungriga). Om hunden inte kan tänka sig att arbeta för sin mat, lägg inte till träningsgodiset, utan plocka bort motsvarande mängd från foderskålen. Uteslut det där lilla extra som du lägger på toppen av maten. Minska fodermängden med 15%, mät upp fodret noga och servera det som två mål om dagen. Öka motionen, men gör det varsamt, särskilt om din hund är kraftigt överviktig. Gör ditt eget lätta hundgodis (se recept).

När man blir medlem i DietDog får man tillgång till ett tio veckors viktreduceringsprogram, där du får tips om hur du skall göra detta. Det finns också förslag på lättare godis du kan göra själv, hur du kan motionera och aktivera din hund. Med hjälp av Diet Dog kan ni alltså få ett aktivare och roligare liv tillsammans, som dessutom kommer att förlänga din hunds liv.

Det var lite om hemsidan och hur den kan användas. Tillbaka till de kreativa människorna bakom idén.

Sakta framåt Problemet med en bra idé är att den på något sätt måste spridas. Idag har man cirka 500 besökare i månaden och knappt 50 medlemmar. Man kan se att Nathalie och Bitte, samt valpen Twitter, bearded collie.

Hun

den

s vä

rld

64

de som besöker sidan kommer från hela Sverige, samt två svenskar boende utomlands. På det sättet kan man följa sina medlemmar. Bitte och Nathalie kan däremot inte gå in och läsa de olika medlemmarnas privata viktsidor, eller följa hur viktminskningen framskrider.

Det finns däremot möjlighet för medlemmarna att peppa och stödja varandra på sidans forum. Medlemmarna har också möjlighet att fråga en veterinär om hälsa och viktminskning. Svaren redovisas sedan på hemsidan.

Nathalie hade, som redan nämnts, stött på viktproblemet och den problematik hundägare brottades med, genom den kontakt hon fick med hundmänniskor på sitt hundpensionat. Kanske var någon lite krasslig och skulle ha medicin, då blev det en köttbulle till varje tablett, det blev lite matrester på maten och ett tuggben på kvällen, för att det var så bra för tänderna. Sedan undrade man förvånat: Jag förstår inte varför min hund är tjock. Vi tänker helt enkelt inte på vad vi stoppar i vare sig oss själva eller våra hundar.

Bitte har själv två bearded collie och en briard, Nathalie har napoletanks mastiff, väntar på en cane corso valp och har även haft salukis som hon

fortfarande vurmar för. På DietDog finns det med andra ord en skön mix av hundar.

När Nathalie berättade för Bitte om idén, tände hon på den. I arbetet som marknadsförare och copywriter tyckte hon helt enkelt att det verkade intressant, samtidigt som hon då skulle få möjlighet att samtidigt jobba med det stora intresset, hundar.

Det är väl så hundföretagare brukar födas. Vi har ett stort intresse och så får vi en idé som vi hoppas att andra skall tycka är lika bra som vi själva gör. I vår serie om företagare hoppas vi kunna möta just dessa kreativa människor. som förhoppningsvis kan inspirera andra att våga följa sin dröm.

Hur många hundar är tjocka?Under vårt samtal kom vi in på hur hudar ser ut utomlands. Vi var eniga om att vi sett många riktigt tjocka hundar i USA, och trender där brukar förr eller senare komma hit. Hur ser det ut i Sverige idag. Bitte har siffrorna: 50% av hundarna i tätort är överviktiga, medan siffran är 30% för hela landet. Ganska förfärliga siffror.

Vad gör vi med våra hundar egentligen? Vi är ju alla säkra på att vi vill dem det allra bästa, ändå blir det fel.

HUNDENS VÄRLDVill du fira med

oss?Tycker du, som vi, att det är kul att fira en

hund som är något extra. Skicka materialet till oss och dela med er av glädjen!

info@hundensvarld.se

Hun

den

s vä

rld

www.dietdog.se

www.dietdog.se

65

Nathalie vågar vara ärlig, vilket verkligen är ett första steg till förändring. Hennes salukis åt dåligt och hon blev en riktig bullmamma. Allt för att hundarna skulle äta ordentligt. När de sedan blev gamla hade de fått förfärliga tänder. Nathalie bestämde sig då för att aldrig mer göra något sådant mot sina hundar.

Nathalie och Bitte har läst på enormt mycket om övervikt och vad man kan göra åt det för att kunna sammanställa hemsidan. De har också försökt att använda sin kunskap på ett sätt att den har blivit tillgänglig för alla. Det skall vara lätt att förstå och inspirera till att gå vidare och verkligen göra något åt problemet. Där har DietDog en mission att fylla, för att faktiskt få hundar att få längre och bättre liv.

FoderPå DietDog främjar man inte något särskilt foder. På hemsidan står det att man skall fortsätta att ge det foder man använder. Det man på DietDog är intresserade av är själva mängden. Därför har man tabeller som talar om hur många kalorier olika hundar skall äta. Dessa tabeller är utgångspunkten, från dessa kan man sedan få dra av fodermängd om hunden är kastrerad, eller lägga till om hunden är väldigt aktiv. På det sättet vill man hjälpa hundägare att få sina hundar i form igen.

Att banta är däremot inte bara en fråga om mat, utan också om aktivitet. Det är något som Bitte och Nathalie brinner lite extra för. Bitte är aktiv inom lydnaden och tävlar i elitlydnad med sin briard. Nathalie har under arbets gång kommit på att det finns så mycket annat att göra utöver lydnad, som

hon själv inte varit så road av. Det finns så mycket olika hundsporter och aktiviteter att välja bland.

Bloggen - ett litet extra plusPå DietDog finns också en rolig och lite annorlunda blogg, som bland annat innehåller en valpskola. Där får man stifta bekantskap med Bittes tre hundar, där de kallas Beardisen, Briarden och Valpen.

Hun

den

s vä

rld

Bittes hund Cirkus i ett lydnadsmoment.

Recept

Receptet är hämtat från Diet Dogs hemsida.

66

Saknasinspiration?

Inspirerande fortbildningsom kan skapa många

nya roliga kurstillfällen!

Rallymixinstruktör Kantarellsöksinstruktör Instruktör med klickerinriktning

Rallylydnadsinstruktör

www.hundens.se

Annonshjälp?Vill du annonsera, men är osäker på hur man gör en annons? Vi gör annonsen åt dig, utan extra kostnad.

Just nu har vi erbjudandet för nya annonsörer, köp 3, betala för 2. Erbjudandet gäller annons i samma storlek, men innehållet kan ändras. Den billigaste (om man utnyttjar detta i samband med ett annat erbjudande) gratis.

Annonsera din valpkull. Få folk till din blogg eller hemsida. Visa upp ditt företag.

Samtidigt som du annonserar stödjer du att hundägare kan få en gratis tidning, vilket uppskattas väldigt av våra läsare.

HUNDENS VÄRLD

Hun

den

s vä

rld

Igor 13 årDet här är min första egna hund. Den där hunden jag väntade på i så många år och som var så efterlängtad och som förändrade hela mitt liv.Nu har Igor fyllt 13 år, och sedan han kom till mig har jag varje dag sagt “Du skall bli minst 15 år”, till honom. Och än sitter takterna i. Han fullkomligt älskade sin tårta! Viktväkta kan han göra de andra 364 dagarna.

Natasja Ravenklint

Malvina Ravenklint gratulerar också.

Det skall vi fira!

67H

und

ens

värl

d

Att köpa valp del 2

Renrasig eller blandras?Av Natasja Ravenklint

I förra numret av Hundens Värld tittade vi lite på vad det är för något som gäller när man säljer eller köper en hund. I detta nummer ställer vi frågan om vi skall välja en renrasig hund eller en blandras hund.

Spelar rasen verkligen någon roll, är det inte hund som hund? Det spelar definitivt roll. Olika typer av hundar passar olika typer av livsstilar och människor. Här kommer några tips om vilka frågor du bör ställa dig i valet av hund.

Vad finns det för olika raser?1. Ta fram en rasbok. Täck över alla rasbilder och läs enbart om raserna, utan att på något sätt vägledas av utseendet.

Mitt första hundköp borde ha gått till just så. En vän hade en bestämd känsla av att jag var en mopsmänniska och att det var en sådan hund som var melodin för mig. Själv var jag inte alls av den uppfattningen. Jag tyckte att de var förskräckligt fula,

och ena riktiga kärringhundar. Jag ville ha något betydligt ståtligare.

Idag kan jag överhuvudtaget inte förstå hur jag kunde tycka att en mops var ful, och jag är så himla glad över alla vändor i rasboken och det faktum att jag tillslut förstod att jag och en mops passade som hand i handske. Det blev helt rätt och var verkligen perfekt för mig just då.

Naturligtvis älskade jag mopsarna när jag väl träffade dem, och när jag väl hade en springande hemma, så insåg jag vilket litet energipaket den lilla “kärringhunden” var och jag fick helt ändra uppfattning om rasen.

Vilken livsstil har du?2. Rannsaka dig själv och din livsstil. Har du för det första tid med hund? Det innebär många begränsningar i ditt liv. Det går inte att komma från att man blir bunden på ett helt annat sätt. En hund får max vara ensam i sex timmar per dygn, hur skall du lösa det? Vill du vara ute och promenera i ur och

68

skur? Vissa raser bryr sig inte om väder, medan andra raser hellre ligger inne och myser framför brasan en dag då det regnar ute.

Vad kostar det att ha hund?3. Det kostar att ha hund. Mycket mer än vad man först tror. Det är viktigt att tänka på att inköpspriset för hunden är en engångskostnad, medan allt annat fortsätter att kosta under resten av hundens liv. Välj med andra ord inte hund på grund av priset. Vill du ha en blandrashund skall du köpa den för att det är just den blandrasen du vill ha för att den passar dig bäst, inte för att den är billigare än en renrashund.

Köp inte en oregistrerad rashund. För det första kommer den att räknas som en blandras, du kan med andra ord inte delta på vissa tävlingar, få titlar och så vidare. För det andra borde sådan avel få alla varningsklockor att ringa på hög volym. Varför väljer man att inte registrera sin så kallade renrasiga hund? Jag skulle misstänka att valpens föräldrar till exempel inte mötte rasklubbens kriterium till exempel när det gäller hälsa. Det finns nämligen inte någon som helst anledning att inte registrera en renrasig hund. I vissa annonser har jag sett att det står att det beror på att det är så dyrt att registrera hos Svenska Kennelklubben. Det kostar naturligtvis, men kostnaden gör också så att uppfödaren kan lägga den extra utgiften på valppriset.

För att en hund skall anses som registrerad så skall den också vara det i just Svenska Kennelklubben. I vissa annonser har jag sett att det står “registrerad hos Jordbruksverket”. På det viset vill man lura valpköparen. Köp inte en valp hos en sådan uppfödare. Alla valpar måste nämligen, enligt lag, registreras hos Jordbruksverket, oavsett om de är renrasiga, blandisar eller renrasiga utan stamtavla.

Jag har också sett att det säljs valpar med egenhändigt ihopsatta stamtavlor. Det är ett annat sätt att lura valpköpare. En sådan stamtavla har inget som helst värde, annat än emotionellt. Blandraser kan

säljas med stamtavla. Det kan vara en kul grej, men har återigen inte något extra värde.

Vilka sjukdomar finns inom rasen?4. Varje rasklubb skall ha en så kallad RAS, eller rasspecifik avelsstrategi. Detta är ett redskap för rasklubbar och uppfödare att verka för friska hundar. Det ställer en hel del krav på uppfödare och på avelsdjur. Det ger också dig möjlighet att ställa relevanta frågor vad gäller hälsa när du hör dig för inför ett valpköp. Detta ser jag som en stor fördel med att köpa renrasigt från en seriös uppfödare. RAS ser jag som en av de bästa saker som har hänt hundaveln, det är bland annat därför vi ger det så stor plats i Hundens Världs raspresentationer.

Är blandraser friskare?5. Ofta får man höra att blandraser är friskare, men är det sant? Rent statistiskt blir den första generationens blandras, alltså två renrasiga hundar som paras, friskare än en renrasig hund. Det är det man tagit fasta på när det gäller de så kallade “designer dogs”, som vi hade en artikel om i förra numret av Hundens Värld. När man sedan avlar vidare och parar en blandras med en annan, så blir däremot resultatet statiskt sätt en sjukare hund. Det bör man ha i åtanke om man väljer en blandras av hälsoskäl.

Vad kan du förvänta dig av din hund?6. Med en renrasig hund vet du i väldigt hög grad

vad du kan vänta dig av din blivande hund, när det gäller en blandras är detta mycket mer oklart. Mitt råd om man väljer att köpa blandras hund är alltid att man väljer en blandras av två raser som är mycket lika varandra, både utseendemässigt och mentalt. Om du väljer att köpa en blandning mellan labrador och golden retriever, så kan du vara ganska säker på ungefär hur stor den kommer att bli och vad den kommer att ha för motions- och aktiveringsbehov. Men vad händer om du väljer att köpa en korsning mellan border collie och tax? Hur stor blir den, och hur kommer den vilja aktiveras?

Whippet.

Hun

den

s vä

rld

69

Vilka raser finns i blandrasen?7. Om du bestämmer dig för att köpa en blandras är det precis lika viktigt att läsa på om de raser som den är en korsning mellan. Det är nämligen möjligt att valpen kommer att bli som antingen vilken som helst av hundarna i korsningen, eller som en mix av dem, vilket det blir vet du inte förrän senare. Det är därför viktigt att du tänker på att samtliga raser i korsningen är raser som passar med din livsstil. Det går inte att säga att en hund är 25% av det ena och 75% av det andra, för du har ingen aning om vad det är som slår igenom. Vi har till exempel en korsning i familjen som på pappret är 25% collie och 75% border collie, men hon har ingen som helst aning om att det är collie i henne. Hon är som vilken korthårig border collie som helst.

En gång hade jag en kvinna på kurs som hade en mix som var just 75% av något och 25% av något annat. Det som hunden var 75% av, var den ras kvinnan egentligen var intresserad av, och den andra rasen var hon inte alls intresserad av, eftersom det var en utpräglad jakthund och hon inte hade någon avsikt att jaga med den. Problemet var bara det att hunden såg ut som den där jakthunden och den betedde sig som en sådan också, och mycket riktigt fick kvinnan väldiga jaktproblem med sin hund, eftersom hon inte kunde aktivera och motionera den efter just den hundens behov.

När vi inte passar ihop med vår hund, är det dessvärre oftast hunden som får ta stryk av det (inte nödvändigtvis bokstavligt). Om vi väljer en hund som

inte passar vår livsstil, så kommer vi att bli tvungna att ändra vårt sätt att leva om vi vill ha ett harmoniskt liv tillsammans med vår hund. Det är oftast lättare att redan från början välja en hund som passar oss, istället för att anpassa oss efter hunden senare.

Finns det en valp som inte är söt?8. Valpar är livsfarliga. Åk inte och titta på en valp om du inte har tänkt igenom köpet noga och bestämt dig för att det är just den rasen eller blandrasen du skall ha med dig hem. Det är hopplöst att titta på valpar. Själv tittar jag ytterst ogärna på otingade valpar. Tänk på att även titta på de vuxna hundarna, är de lika charmerande?

När jag köpte min blodhund i England hade jag med mig min engelska mopsuppfödare när jag skulle hämta min valp. Hon gillade för övrigt inte alls blodhundar och förstod inte vad jag skulle med en sådan till, men hon tittade med förtjusning på valparna och konstaterade att om rasen inte blev större än vad de var vid tolv veckor, så hade alla haft en blodhund.

Bli inte kär i valpen, bli kär i valpens mamma, det är det bästa råd jag kan ge, för det var precis som vad som hände med mig och min första hund. Jag föll pladask för hans mammas personlighet och kände att det var precis en sådan hund jag ville spendera en mängd år tillsammans med.

Lycka till i ditt val av hund!

Berner sennen. Blandras.

Hun

den

s vä

rld

70

HUNDENS VÄRLD tackar:

I nästa nummer av HUNDENS VÄRLD:

Våra annonsörer:CEVA VetFarmaVeterinärgruppenSirius hundkonsulterOrust hundägarföreningHittadjur.seKennel JussikiaJycke-tryck Hundar utan hemHundens UtbildningsakademiNeverNeverLandBromölla hundBjörkhaga hundskola

Samarbetspartners:Blå Stjärnans djursjukhus Jonas Mårtensson, fotograf

Skribenter:Jenny KrantzAnnika FalkenbergGöran EverdahlChristina HurtigNeverNeverlandHanna Jensen

Fotografer:Jonas MårtenssonChristina HurtigElisabeth ZeilonMaria MichaëlssonAngélique PlasmanMari LandeliusMini AnderssonLotta HägerAngelika Witt-SchomberJenny KrantzMichaela Käll

Övriga:Våra ca 4000 läsare och prenumeranter.

Ett extra tack till er som ger bort gåvoprenumerationer, skriver i bloggar och på forum, eller på annat sätt sprider informationen om oss vidare.

Sponsorer:Vi söker fortfarande sponsorer, företagare och privata, som vill bidra till att hundägare får en gratis hundtidning.

Rasspecial: Labrador, både jaktvarianten och utställningstypen, samt prazský krysarik.

Vi besöker Blå Stjärnans tandkllinik, är med om ett par operationer och får lära oss vikten av tandborstning.

Vi träffar Leg.Vet Björn Åblad på Blå Stjärnan och får oss en pratstund om veterinärvård.

Vi hälsar på hos Kennel Smedkroken och får ta del av deras syn på uppfödning.

Marie Hansson skriver om de otäcka smygande hundmötet.

Vi går på Malmö Internernationella utställning tillsammans med handlern Christoffer Backman.

Och mycket mer.

Hun

den

s vä

rld